# ID: svediakorp-per1120
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,991
# sentences: 722
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 13 (484).
Idun ensam Iduns Modet., fjojtondagsuppl.
ldung Modet., månadsuppl.
rarderoben Barn kr.
5: — I Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. » B i - Ö p p e n kl. 1 0 — 5.
» 8: — il » — I A l l m.
telef.
R i k s f o l e f.
1f,4r&gt; 8: 61 * 17.
Redaktör och utgitvare: Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Rp.daktionsspkr: det väl något viktigare o c h mera maktpåliggande kall än lä- rarens och uppfostrarens?
F ö r så vidt ett tillfredsställande re- Nordliv o. Aktiebc ' ag.
10de årg.
Annonspris: Utgifningstid: FR ITH 10 F HELLBERG.
Marie Louise r Tryckeri Fredagen den 2 april 1897.
B y r å: Prenumerationspris pr å r: - f^inns Iduns 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a r l a t s e r » 25 ö r e f ö r h v a r j e p ä b ö r j a d t tiotal s t a f v.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e 0 ö s n: r e n d a s t f ö r k o m p l e t t e r i n g a r.)
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o i.
p.
- r a d.
hvarje fredag.
Stockman.
tresse hon ägnade skolstudierna, hvilka bedrefvos con amore, verkade emellertid mindre fördelaktigt på den unga flickans hälsa, o c h då h o n sultat skall kunna uppnås, är det blott icke nödvändigt att äga erfor- vid sexton års ålder afslutadc sin skolkurs, fällde läkaren det i derliga intellektuella förutsättningar, utan också den fasthet i karaktären nes tycke barbariska domslutet, att h o n på grund af höggradig anäini o c h det lefvande intresse som fordras f ö r att med hela sin personlig- f ö r b j ö d s att fortsätta med bokliga het kunna uppgå i den förelagda Om det är sant, att de in- tryck o c h impulser, som barnen uppgiften.
hen- studier.
Detta var ett hårdt slag, ty under det sista året, då fröken Stock- man emellanåt biträdande tjänstgjort lärarinna som i fasterns erhålla under de första uppväxt- skola, hade hågen för lärarinne- åren, ofta kunna blifva bestäm- kallet blifvit väckt och utveck- mande för hela deras framtid, så blir det uppdraget, att hand-^ leda dem vid dessa första stu- dier, i c k e minst betydelsefullt.
lad i en sådan grad, att den var stark nog att kunna trotsa alla hinder.
Läkarens o c h mo- drens förenade auktoritet måste E n lärarinna, som säkerligen d o c k respekteras.
D e n unga dot- torde motsvara stora fordringar tern fick nu i stället sysselsätta i den vägen, är föreståndarinnan sig m e d hemmets praktiska b e - f ö r småbarnsskolan inom J a k o b s styr, o. Johannis församlingar i S t o c k - stor betydelse f ö r hennes h o l m, fröken Marie L o u i s e S t o c k - utveckling.
hvilket säkerligen var af egen man, s o m nu kan se tillbaka på Snart började d o c k hennes in- ett träget o c h troget arbete i u p p - dividuella anlag att göra sig g ä l - fostrans tjänst under icke mindre lande, hvilket än ett fjärdedels fröken sekel.
H o n föddes den 4 m a j 1844 i Borgå drarne sök voro i Finland, under där föräl- ett tillfälligt b e - då vistades.
ingeniörcorpsen privata vid kungl.
Carl Sebastian lektioner.
hälsan Den gifva svaga bars u p p af den starka viljekraften.
Föräldrarne tjänstemannen synes däraf, att Stockman b ö r j a d e D å fröken Stockman 1871 vid 26 års plats ålder som kallades att taga lärarinna i Katrina Stockman och hans hustru Ulla församlings småbarnsskola, som Fougel.
då förestods af fröken I d a R a a b, V i d fyra års ålder förlorade antog hon m e d tacksamhet ett hon sin f a r, men under en in- erbjudande, s o m stod i full har- telligent o c h kärleksfull moders m o n i m e d hennes innersta önsk- omvårdnad växte hon upp i ett ningar.
lyckligt h e m tillsammans m e d 4 syskon.
S i n skolbildning erhöll h o n i sin fasters, fröken mans pension, Efter gjort Sofia S t o c k - hvilken var en 1873 att att här hafva tjänst- under två år, erhöll hon ett års tjänstledighet genomgå seminariet, för småskolelärarinne- hvilken kompetens- af den tidens förnämsta i S t o c k - grad skolstyrelsen förut icke an- h o l m.
D e t vakna och lifliga in- sett nödvändig.
DUN 98 1897 T å l a m o d är g l ä d j e n s port.
F. Sedan hon m e d utmärkta betyg lämnat se- minariet, återvände hon till Katrina Af de f e m småbarnsskolor f ö r fattiga barn, som 1886 grundlades under drottning D e s i d e - Jacold.
sjukliga, nästan slöa utseende o c h trasiga klä- der röjde frånvaron skola.
H. af det allra nödvändigaste.
D e n pågående lektionen var o c h det gick som en dans.
rias protektorat, fanns det en, nämligen den in- o c h säkert, o m också en eller annan liten parf- om .Takobs och J o h a n n i s församlingar, o m h v i l - vel då o c h då » h ö g g i s t e n ».
Såväl gossar som ken det var beslutadt att den skulle upphöra, flickor förevisade sina slöjdarbeten, som bestodo enär af halmflätning, ifrågavarande skola af bristande skötsel förlorat det förtroende och de sympatier, som och v o r o nödvändiga för dess bestånd.
Under sista året hade den blott sex I elever.
sök — ken för att ännu göra ett sista f ö r - till föreståndarinna f ö r sagda skola f r ö - S t o c k m a n, s o m till dåvarande rektorn Sandberg, skolans seminarie- inspektor, m. m., allt prydligt ordentligt.
Intrycket någon detta skolans kritiska läge utnämnde d o c k direktionen — sömnad af det hela var godt, o c h skulle af Iduns läsarinnor önska att kasta en blick in i de små fattiga barnens skola, så tror jag visst att jag, å fröken Stockmans kan be henne vara välkommen dit.
Flere af de barn, som här fått de elemen- misströstade om skolans framtid, uttalade sina tära grunderna, ha sedan blifvit lärarinnor, o c h flere att kunna upparbeta densamma.
af de forna pojkarna ha nu blifvit » män i s t a t e n », men de ha icke glömt bort sin gamla M e d blandade känslor gick hon till detta sitt lärarinna, hvilket bland annat synes af den bref- nya arbetsfält, glad o c h lycklig öfver den mera växling, som ännu äger rum m e d åtskilliga af själf ständiga verksamhet hon nu fått sig anför- dem.
trodd o c h fullt medveten om ret, det ökade ansva- men också full af oro o c h ovisshet o m det skulle bade lyckas henne återupprätta skolans r u b - Antalet disciplar s o m fröken fortfarande bestånd under hennes ledning samt f ö r att be un- ska stort antal privatister.
Dessutom har fröken hon f ö r att underrätta om skolans Stockman dervisat går u p p till 1,480, oberäknadt ett gan- förtroende.
U r det ena fattiga hemmet i det andra gick S. sedan 1885, d. v. s. från första början, varit medlem af skollofsko- lonierna och själf under två somrar skicka dit sina barn.
Hennes hjär- sätt ingaf förtroende, och när hon git hennes krafter i anspråk, i det den åt henne slutat dessa sina b e s ö k, kände hon sig betyd- öfverlåtit vården och tillsynen öfver mer än 30 ligt tryggare till m o d s, viss att d c löften fattiga Och hon till Äfven infriade.
bedrog sig e j.
dag för d a g; Skyddsföreningen familjer.
Elevantalet växte det egenskap uppfatta sina plikter må anföras f ö l - jande.
mellan 60 o c h 70.
D e förut nästan tomma D å fröken Stockman en dag passerade en af skolsalarne voro nu fullt upptagna af småttin- gränderna gar från fönster 5 till 7 år.
Med bästa vilja i värl- den var det d o c k ej möjligt att ensam vett och hjärnor därför bokliga kunskaper i planta så många intresse för sin fick hon i ett kvinna, som m e d E i t ögonblick tvekade h o n o m hvad hon borde uppgift inblandningen illa u p p; men n e j, hon måste se till Kanske kunde man taga den främmande och ett hjärta ömmande icke blott f ö r de små att hjälpa, om hjälp var möjlig.
H o n g i c k in.
disciplarna, utan äfven f ö r deras fattiga föräl- Rummet drar, vann fröken tande hustrun gande sjuk, venhet.
Mellan skolan därigenom en och växelverkan, hemmen som uppstod utöfvade ett snart uppförande het, som på deras läslust.
na o c h har alltid visat den sitt synnerliga in- tresse.
Kronprinsessan V i c t o r i a, s o m också m y c - var litet o c h m ö r k t; u t o m den grå- fick nen i folkbildningsarbetet.
därvid tackat f r ö - goda insats hon Som bevis gjort på sitt er- kännande lät kronprinsessan julafton 1888 till- ställa fröken fotografi: S. en vackert inramad Kristus välsignar barnen.
två b a r n; sänglig- Ja, storma, o vår!
Vräk allt murket i gruset, blås ungdomens ande ut öfver en värld, höj frihetens trampade fanor i ljuset och bojorna krossa med flammande svärd!
• allt vittna- Daniel Fallström.
belägen- och att hustrun fick f a t t i g h j ä l p; fingo komma till hennes Sitt h e m delar fröken ömmaste band.
och stormen, I vindar, och brusen, I vågor — dess förr byter natten sitt välde med dag, dess förr spegla vikarna kvällsolens lågor vid trastens melodiskt förklingande slag.
ställde nu om att mannen blef intagen på sjukhus bevistat den mannen, som var det reda på familjens sorgliga ster, v i d dess examina och fanns ket intresserat sig för skolan, har flera gånger ken S t o c k m a n f ö r - fa, de o m den största nöd.
F r ö k e n Stockman, som m y c k e t fördelaktigt inflytande såväl på barnens H.
m:t drottningen är skolans beskyddarin- # ansiktet göra.
Skulle h o n gå f ö r b i, eller skulle hon gå Stockman alla deras tillgif- Från blåaste himmel, ur hvitaste skyar en grå liten fågel slår vårens revelj, och leende lyssna städer och byar, och knopparna brista på pilar och sälg.
doldt i sina händer skakades af en häftig gråt.
in?
varmt en ung små antagen.
ett i sina fattigkvarter, se vardt på en g å n g; en medhjälparinna Genom har sedan 1880 ta- S o m ett exempel på hennes sätt att i denna vid midsommartiden uppgick Hör, isarna brytas, hör, fjärdarna sjunga, och murkna / ide gren som rö bräckes af — det gamla får vika sin plats för det unga, när våren står upp ur förgängelsens graf.
förestått tevinnande hon i skogen, clef d å n a r från fjärden — det vårvinden är, som blåser till storm.
Den diktar i orgeltoner för världen förnyelsens saga, då allt byter form.
hviner dylika.
föräldrarna öfverallt fått skulle bli * fV- ' t vägnar, varma förhoppningar om tid.
Skolan är belägen vid Döbelsgatan 42. hvilken vårsformens 1 hufvudräkning, Svaren f ö l l o raskt Som hvilken hon bar- skola.
Kvinnorna på utställningen.
Stockman m e d en sy- är fästad med läsaren finner hafva vi med hjärtats .. in.
ofvanstå- ende skildrat några drag af ett välsignelsebrin- gande lif Stockman sitt i det tysta och obemärkta.
kunde, Fröken såsom redan är antydt, fira tjugufemårsjubileum som lärarinna i gai- J.
J e t • storartade material, den tande föreligger årets öfver stora vidtomfat- och rikhaltiga förteckning, s o m de kvinnliga utställarna vid e x p o s i t i o n, är till d e n g r a d öf- Hösten 1894 vardt skolan omorganiserad till den 1: sta april.
E n vacker lifsgärning har hon verväldigande, s. k. lekskola, efter hvilken tid eleverna inta- lagt b a k o m sig, o c h på henne kunna med skäl digt att så m y c k e t s o m m ö j l i g t koncentrera gas vid tidigare ålder än förut.
tillämpas D e t nya skolprogrammet lyder så h ä r: kri- Wikners ord: » Kvimians historia H. kärlek- ».
är W — I.
sig.
att d e t blir alldeles n ö d v ä n - Sannerligen, listorna, om jag skulle genomgå n a m n efter n a m n, skulle helt säkert stendom, räkning, åskådnings-, tanke- och tal- Iduns öfning, sång, lekar o c h slöjd.
k a n s k e v o r e än värre, icke heller läsarinnor- D å vi f ö r någon tid sedan aflade ett besök i skolan, öfverraskades vi af den hållning och di- sciplin s o m fröken Stockman lyckats påtrycka sin lilla trupp.
Flere af barnen sågo käcka och hurtiga ut, men tyvärr fanns det andra, hvars Barrørtata ä r husmors bästa reda Prenumerera sidor nas tålamod hjälp- å när- m a s t e p o s t a n s t a l t.
H e l t å r S kr.
relse.
i c k e r ä c k a till o c h, h v a d att följa m i g v i d m i n r e d o g ö - Dessutom, som jag artikel, som kommer helt sade i min första visst I d u n att ägna e n alldeles särskild u p p m ä r k s a m h e t åt h v a r j e sak, som rör kvinnorna på utställningen.
IDUN 1897 M e n d e t t a k a n ei b l i f v a f ö r r, ä n allt k o m - arbeten, m e r p å sin plats, u p p s t ä l d t p å sina och närligt och smakfullt konst- sirade montrer, utsatt för 99 att sålunda illustrera metoden En särskild praktfulla portierer, gardiner, mattor, dukar och dyrbara arbetssättet.
utställning kommer Om fröken vi bord- dräller.
nu äfven skulle t a g a u t ett n a m n b l a n d d e n stora m ä n g d af par utställar- för dagens klara solljus och en b e u n d r a n d e Lundin allmänhets k o m m e r a t t o m f a t t a allt s o m r ö r e r u t b i l d a n d e t innor, hvilka k a n s k e i c k e äro k ä n d a p å h u s - af slöjdens blickar.
förbigången Då skall i n g e n blifva eller g l ö m d, v a r e s i g h a n pre- att a n o r d n a i Nordiska museet.
lärarinnor i slöjd, på hvilket Den område allmänna marknad, m e n icke desto senterar sig å en l y s a n d e monter, stor s o m f r ö k e n L u n d i n j u är d e n f r ä m s t a i v å r t l a n d.
m i n d r e i n o m trängre kretsar äro välbekanta e t t l i t e t h u s, eller a n s p r å k s l ö s t g ö m m e r Mera för i skuggan till o c h af d e s t o r a.
med sig Ja, kanhända Idun hyser en viss förkärlek förde senare, hvilka här i världen ofta n o g blifva sedda öfver axeln.
M e n p å en stor sam- manfolklig utställning bör hvar och en dömas efter sin s a n n a f ö r t j ä n s t och o c h efter d e m e d e l de omständigheter, genom och under h v i l k a h a n f r a m t r ä d e r.
D e t är i c k e b l o t t d e stora och rika, utan äfven som må uppmärksammas, de små och okända, hvilka m e d försakelse och under stora svårigheter lyckats åstadkomma ett verkligt g o d t kvinnoarbete.
Iduns ögonmärke under därmed sig talrika varma gediget utställningen, skall h o n helt visst o c k s å sin och tillvinna läsekrets ' fullständiga och erkännande.
Låtom oss nu v å r lilla r e v y af I och D e t t a, h o p p a s j a g, skall blifva på n y t t kasta oss in Stockholms Fredrika sevärdt, folkskolors först hus- och Det och hemslöjd.
om ställningen.
i kvinnlig slöjd var först m y c k e t det skulle vara m e d på ut- Några egentliga utställnings- Men allt m e r v ä x t e t i l l s t r ö m n i n g e n af utställare, entusiasmen.
allt varmare Skulle då det s a m f u n d, blef kvinnliga s o m särskildt tagit sig a n d e n n o r d i s k a k v i n n a n s sak, Skulle af d e n icke kvinna, åtminstone efter hvilken bilden fattas?
ädla förbundet tagit n a m n, få blicka ned öfver sitt en n y tids kvin- nor, hvilka i m y c k e t fått förverkligadt hvad hon drömde om?
Så b e s l ö t m a n sig för att vara m e d.
Platsen blir i Nordiska m u s e e t, där Fredrika Bremers porträttbyst uppställes, af » minnestaflor ».
I Nordiska museet k o m m a äfven stora der, och Anna och briljanta utställning konstmålning, slöjdsföremål, af glödritningar tillverkade fröknarna att a n o r d n a Meuhow.
efter sin gyllenlä- och hem- samma användes vid Nääs.
sy- är n å g o t s o m i n g e n b ö r g å f ö r b i m e d k a l l - stem, som s i n n i g h e t, t y här i f o l k s k o l a n g r u n d l ä g g e s så m ä n g d konstnärliga arbeten af h ö g t v ä r d e, m y c k e t g o d t i d e t lilla, s o m s e d a n b l i r s t o r t hvilka o c h välsiguelsebringande ute i lifvet, först och uppmärksamhet.
f r ä m s t o r d n i n g, h ä n d i g h e t o c h flit.
I f o l k s k o - l a n f å r d e n lilla flickan lära sig att stoppa sin strumpa, att laga sin klädning o c h själf sy sitt med intresse, linne, det unga kvinnan.
kvinnlig land nog hos icke flere obligatorisk kvinnliga g e n, intressera sig d a m e r n a k. folkskolan följde tagit h a r till man i början den schallenfeldska metoden, men tyska denna befanns snart mindre lämplig och i n o m kort uppstod » stockholmsmetoden », mera användes hvilken nu- så väl i f o l k s k o l a n s o m v i d högre och lägre läroverk för flickor.
sin da metod vara » att öfva handen och ögat, skärpa och tanken- stärka ordningssinnet, utveckla själfverksamheten, framkalla kärlek till ett noggrant och omsorgsfullt arbete s a m t sätta flickorna i stånd att fullgöra h u s - liga plikter. » fyra fröken Hulda är, Lundin Ja, sannerligen!
ä r fröknarna är o c k s å under hennes bli se den l y s a n d e b a l d a m e n i full p a r y r, i s i d e n särdeles och spetsar, präktig.
med en alla hållning så stolt s o m en är e n s a n n s k y l d i g drifva docksömnad, skild o c h stor åtminstone såsom sär- industri.
Iduns f ö r f a t t a n d e t • af färdigandet i Nordiska och i Stockholm med komma verkligt Brunsons ståtliga ut- museet.
Kanhända och beundrat därstädes.
fliten Det är, för en m a n, af stort intresse in i denna af n å g o n kommer att deltaga exponerandet rik barockstil.
praktfullt, i i Hela det med sköldpadd, skönaste inlagd pärle- mor och mässing.
R u n d t kring skifvan går en präktig bård, i hvilken hela djurkretsen är afbildad.
Man står f ö r v å n a d intresse af att taga i betraktande kvicka fingrarnas » mästerverk » i de små form af drällväfnader, flitens andra rier i f o r n n o r d i s k a med utsökt färger.
fina och arbetets med magnifika m ö n s t e r o c h åter borddukar i de tänker att en ålder, d å de d e t är s k a p a d t v i d flesta med andra, och full r ä t t k u n n a hvilans tid Fröken har Sofie hon isynnerhet d e n förras Granberg, förfärdigat en syster, lifskraftig, piedestal i s a m m a stil d e n m e d dyrbara inlägg- ningar.
I min nästa a r t i k e l skall j a g f å ö f v e r g å till d e m bedja af v å r a m å l a r i n n o r att och kvinnliga skulptörer, hvilka ä m n a deltaga i den stora konstutställningen.
juryns de kvinnliga V i skola hop- finna n å d för d e n stränga ögon.
D o m e n fal- ler j u s t i d e s s a d a g a r — o c h t r o l i g t är a t t konstnärerna ständig seger.
afgå m e d Adolf * full- Hellander.
Hvad det var.
Skiss för Idun nf Sophie Linge.
vad var ' det?
Jag stod vid mitt skrifbord och, nästan utan nade vi jag upp just att t ä n k a d ä r p å, ö p p - almanackan vid nu maj, voro blick.
som den låg där.
månad i inne, och bland D e t var en Jag en fortfor Den hvilken siffrorna förnimmelse bundet med reda för åtta.
att af stirra på den och att någonting var den, men kunde föregående för- mig hvad.
jag försökte till af n å g o n d u n k e l s k r i f t p å m i t t m i n n e s tafla, att men bo- Förtretad gång jag att v i d det hastiga ljuset läsa var ej tillräckligt drape- andra många utställningar lutade hufvudet därtill.
besluten Att börja småningom med framträdde d u n k l a bilder, hvilka efter h a n d blefvo kla- rare o c h redigare.
J a g ser m i g själf, h a l f l i g g a n d e vårgrönskan klädda sluttningen i ljus klädning flickor att försvara sin rangplats sippor i skärpet.
n e s f ö r n ä m s t a utställningsföremål blir en del i händerna, fast det kaos, men och helt visst k o m m e r h o n äfven vid denna Hen- snabb däröfver satte j a g m i g v i d bordet, prismedaljer m e d glans.
ej göra hade B l i x t p å b l i x t flög i g e n o m m i n h j ä r n a o c h stickning, stoppning, lappning o c h märkning.
skolsalen v a r a i full sysselsättning m e d h a n d - och inne.
en åldring, m e n lika som bordet, äfven kvinnor, tänka att lugnets bör vara M a n är ä f v e n b e t ä n k t p å a t t l å t a e n m ä n g d ur folkskolan p å utställningen o c h i ett när man be- och läckraste Fröken Brnnson har vunnit vid inför sådant konstarbete, isynnerhet var d e n åter s o m har i är mönster N å g r a ä r o s y s s e l s a t t a m e d fina o c h d y r b a r a a l l v a r, s k a l l n o g finna s t o r t med ebenholts, pinsback, Den h ä r f ö g a eller i n t e t, m e n kan den stora skifvan att ej så lätt gifva tappt.
blick för lifvets som utställningen ä r o i g å n g, s k ö t t a af u n g a r ö d k i n d a d e e l e v e r.
finner under af e t t m a g n i f i k t s a l o n g s b o r d ning, där ofta trettio väfstolar på en har sinne för lyx, romaner o c h än m e d för- konstmöbel, e n f u l l s t ä n d i g m o d e l l s a m l i n g af b a r n a r b e t e n.
endast Med viljekraft år i f u l l v e r k - historiska » Karl Blink » m e n väggar och b o r d blifva öfverfyllda m e d som och där var det en s o m särskildt fängslade min läsarinnor se något Johanna första Sljernslröm.
väcka en y r k e s m a n s afund.
Fru Stjernström b e a k t a n s v ä r d t i k v i n n l i g h u s s l ö j d, så s t a n n a fröken skilda tusenkonstnärinna själsspänstighet pseudonymen föll tigt konstnärligt arbete.
vackra blekinge- A l l t är p r ä k t i g t, r i k - på att i samhet hela dagen, än vid skrifbordet m e d W e n t z e l l lära vara d e e n d a i vårt land s o m den ett b e s ö k i fröken B r u n s o n s v ä l b e k a n t a väf- fullstän- Loiisic är h o n t r o t s s i n a s j u t t i o f e m Fröknarna Lind och och flickan i hemortsdräkt.
n å g r a af d e ä r a d e l ä s a r i n n o r n a r e d a n g j o r t agremanger, fru sällsynt K Här kan m a n äfven få skåda den hurtiga dalkullan rönt ordnas.
dess Här får m a n praktiska k o m m e r här att få se ett med Det som anordna skola skolrum på utställningen!
a t t i sitt s l a g konstskickligheten Man Dockor m. och Wentzell, Lind utställningen k o m m e r digt flätning, färgning m.
H ä r k o m m a s ä k e r t alla s m å ledning och öfverinseende den ifrågavarande att Här elever den utställningen, s o m lofvar ställning i handarbetet i n o m folkskolan en egen paviljong.
s n ä l l a flickor a t t f å s t o r a, g l a d a ö g o n.
att det hafva af s k o l a n s s k i c k l i g a s t e H v a d för n å g o t?
har och att nämna pröfvande framför ningen en Munka-Ljungby kommer bedja alets bearbetning, bekant den, hvilken m a n i första hand undervis- i särskildt jag pas att samtliga anmälda som tacka för den framgång Hon få konstskicklighet skall att åt-kådliggöra a r b e t s m e t o d e n m e d materi- Vilja Slöjdinspektrisen synnerligen för så o c h v ä r d allas v ö r d n a d s f u l l a b e u n d r a n.
stor sommarsäson- d å v a r a af som utställning komma prinsessa.
för undervisningen b ö r enligt n ä m n - Målet kan halmflätningsskola, skapat sig ett själfständigt s y s t e m.
Visserligen s. i Det den andra länder, m e n detta husslöjden u p p e i vår- och hattfrågan.
fart u n d e r d e t v å sista årtiondena.
Ja, d e n och med midt sällsynt rummet äfven g a g n att få t a g a i betraktande i vårt d e n hållit sig u p p e o c h Nu, H ä r blir e n att tilldraga sig lärt T y v ä r r är u n d e r v i s n i n g e n i såsom i har hvad barnet fortlefver husslöjd oaktadt och att säkert k o m m a en områden, skola.
föremål funnos j u icke att disponera.
Gustafva främst lärarinnor Bremerförbimdet tvehågset, på utställningsföremål.
annat 500 omgifven Stockholmspaviljongen möter oss, bland mycket än hafva utgått ur hennes på den i af e n ä n g s - backe, och bredvid m i g en annan u n g hatten, ty det och m e d e n b u k e t t af flicka blå- H o n h a r l a g t af s i g h a l m - är en ganska varm dag
IDUN 100 — och hennes vanligt ljnsa hår lyser ljusare i solskenet.
ligger bredvid E n stor präktig oss, vaktande korg vi medfört, än hund d e n lilla m a t - v ä g e n n e d till t å g e t s k a f f a d e en påse konfekt s a m t en bukett konvaljer: hon tyckte o m båda och hvilken han burit hela vägen.
Ehuru de trakter tåget ganska vackra, var jag Luften att Under mig ä r full a f e n s å d a n jag aldrig framför oss, drillande förr erfarit öfver öfver tande hängen något sådant; fälten, kretsa ut sin v å r f r ö j d toner, vårstämning, tet m e d jublande i min väska fina dof- kunde och backarne prunka i liflig f ä r g p r a k t af b l å t t, h v i t t o c h gult.
ådrorna, och jag tycker att fick ej mig bodde voro allt f ö r o t å l i g bok jag medfört o c k s å ligga orörd, t y läsa till ningshus innanför s o m l e d d e u t till e n l i t e n v e r a n d a, o c h s l o g upp dem i behof m å l e t o c h j a g frå- p å vid gafvel, af m e r a » Kom, » narne, hon och jag, mer.
Vi hafva arbetat tillsammans, Agda glädje och bekymmer, sorg, utpekades m e r a g l ä d j e förr, n u » Jag kan inte gråta, » tillade hon, all v ä r l d e n i m i n f a m n, m e n för mig, och det var m e d hjärtklappning jag vill inte gråta, så att A g d a i jag öppnade k ä n n e r sig så lycklig n u s a m t n ö j d och tar ruskar » Ar min väninna o m henne med det inte axlarne all k r a f t, härligt ropande: att lefva, Agda? » H o n var m e r a stillsam än ' jag, men hen- nes svar öfverraskade » Jo, men sådana mig dock: lifvet så h ä r l i g t, att m a n e j f u l l t k a n n j u t a d ä r a f.
» » D e t var en sällsam paradox, kära A g d a, » Jag menar, af v e m o d en därmed? » att det ligger ett lätt förkänsla af a t t d e ä r o allt f ö r vara — sköna länge. » som om hon där såge ting för m i g osynligt^och säger jag.
» Vet irra ofattligt.
du att mig den t a n k e n, att om jag nu bör- du fram till ingången och invid förstugubron gick emellan stod en syrenbuske D e t var en behaglig liten b o s t a d, åtminstone d e n n a t i d af Nej, lefde Atos igenkänd genom ocb före den för- visade att j a g mig Sedan sprang han be- in i förstugan, som att anmäla om Denna var på s a m m a gång tambur, och af dem utan t a g i t af m i g med o c k s å är m e d att i n t e m a m m a här. » V i ä t a s j ä l f v a o c h vi m a t a A t o s; v i p r a t a, händerna fulla oss h e m.
med af tagit emot bjudande mig rum, som välkomnade blicken i A g d a s blå hvilar d e n lätta öfver slöja hennes vår- där j a g Atos Men vaknade ur m i n a d r ö m m a r, skrifbordet tycktes Jag bodde greps o c h såg på sprang klockan.
af tillsammans med en allt betvingande på hennes födelsedag, och i hennes sällskap g a m l a kära Såsom vår varit ej stått så in- trefliga det minnen.
vanligtvis bref växling, mässan hvilken går armar, sedan hon d o c k först sorgfälligt slu- s i g?
U t a n att s ä g a e t t o r d » Tant, » strax så hade efter skils- afta- och tryckte mig sig.
frågade jag.
har händt, är d e t.
.
.
är d e t n å g o n t i n g m e d Ä g d a?
O, j a g är s å bedröfvad! » Hon drog kramade mig » Och bredvid sig på en tog m i n a händer mellan sina och dem i du till s i s t, ner själsångest.
vet ingenting, » » v e t inte, att m i n hviskade flicka, hon mitt enda git, o c h u n d e r d e t sista året h a d e v i u t b y t t lilla b a r n, l i g g e r d ä r i n n e o c h v ä n t a r p å d ö - endast den?
par bref.
P å hela våren hade jag ingenting hört från A g d a samt ej ler skrifvit till henne, men nu skulle hel- jag k o m m a själf för att bevisa, det m i n v ä n s k a p ej dött Om ut.
öfver hennes skälmaktiga sättet » Gissa, h v e m Och högt hals.
hon af blomma, gamla fråga: det skulle glädje ögon och på det svara ljuf skulle och se fin, henne, en bruten r e d a n till h ä l f t e n en jag skakade s o m af k ö l d.
Var längtan förde mig med att skrika min hen med för att d u k o m Det är s å l j u f t — att ett till vara att brista i gråt k u n d e j a g ej tala, du — för den skugga fyra härliga år hand.
s e d a n — - i dagen af v e m o d s f u l l jag igenom — aning med — minns har i dag på morgonen den lefvat ä n n u en g å n g, o c h d å måste hit kände — måste hit för att dig. » nes torra läppar — soliga » Men bli du ett väntade afsked.
lycklig.
Det så Men är ensam, ej, att det skulle vet du, jag är endast då j a g det att så mamma är borta, s o m oroar mig. » Under den det j a g ännu låg på k n ä vid bäd- och höll hennes händer i mina, föll h o n i e n lätt s l u m m e r.
Jag lösgjorde mig sakta och följde mor ut i det yttre hennes rummet.
H o n tänkte på m i g m e d m a t och dryck, m e n j a g k u n d e knappast förtära någonting.
D e t svåraste var d o c k när det blef tid att bryta upp samt säga A g d a ett farväl för alltid.
såg, smärta, hur strök jag sakta kämpade min de äro tvänne mig, ning att — samma de båda där ofvan.
ljöd som Och skola och det blommor, rot.
mot hand » N ä s t k ä r l e k e n är v ä n s k a p — » Farväl, » n e j, h e n n e s l u n g o r äro förtärda, d e t e n b l e k reflex f r å n f o r n a stunder.
upp| f r å n hit.
» Ä r allt h o p p u t e, k a n h o n e j t i l l f r i s k n a?
» » Ack hviskade du?
» det så skulle återse h e n n e, var det därför m i n bli.
slå a r m a r n e o m sin Hon D e t gick en rysning g e n o m mina lemmar s t a m m a d e j a g.
Jag visste h v a d svaret skulle är! » samt du lilla emot » tack skogsbacken ängel. » och jag tre t i m m a r k u n d e j a g vara f r a m m e, skulle s m y g a m i g p å h e n n e, sätta m i n a hän- der O, kysste, den hand, s o m matt räcktes min, » » Minns blir » hvad mig.
liljekon- Ett l e e n d e lekte ett ö g o n b l i c k öfver hen- e m o t m i g m e d utsträckta m i g i sin f a m n samt behärska e n d a s t k y s s a o c h åter k y s s a h e n n e s öppnades.
tit d ö r r e n b a k o m hon att hågkommen. » träffa soffa, h o n till, v a r g a n s k a liflig, s m å n i n g o m ett » Vännen j a g att j a g med sade mig.
» Ja, under sidodörr och krafsade m e d tassen sin l ä n g t a n att få träffa h e n n e, n u, j u s t i d a g upplifva täcket en konvulsiviskt intill mor.
på s i t t s p e c i e l l a b e s k y d d, t y h a n g i c k f r a m till g i c k, e n l i g t t i d t a b e l l e n, e t t t å g till d e n s t a d, nu valjerna Rädd i det stora det resultat att d e n g e n a s t lyckades födelsedag.
dock vilja taga m i g slöt Agda knä vid sängen, lade mig.
E j m e r ä n tio, o c h k l o c k a n strax efter elfva där på min n u k o m in, fanns heller ingen kvinna, som k o m från föll människa, Var det A g d a s m o r denna bleka, sorgsna Jag men Jag tonfall, det henne, » D å j a g k o m in, var j a g knappast m i g själf • handen.
och dörrarne öppna.
stan- glädje.
upp i var d e t t y s t, s o m o m skola H o n kan ej rifva sönder som huset M e n hela tiden ögon.
vemod, mina blommor I ändå förbereda ömt ö f v e r p l a g g e n, s m ö g j a g m i g in b l o m m o r, som vi nar den fjärrskådande af ä n n u h a träffat n å g o n skall mäktig, o b e b o d t, m e n i så fall skulle A t o s ej hafva vi s t r o f v a o m k r i n g b l a n d b u s k a r n e o c h p l o c k a föra att d e t är h o n, » när j a g öppnar dörren, får d u k o m m a.
» jag, stod på glänt, och sedan och kommit. » genomskinliga mig.
gång, k ä n d e e n så b r i n n a n d e l ä n g t a n att f å träffa var att vifta p å svansen samt en henne. » » Jag var ännu » Ja, » svarade jag, » d e t var n o g därför, j a g året.
ännu!
Han g n ä l l a af v ä l b e h a g.
kat » J a, d e t är b a r a s k a d a Sist därför Vägen » O, hvilken m ä n g d rara saker tant har ploc- nen.
» det henne? » » N e j, det var j u därför du k o m hit.
ett par rabatter, k a n t a d e m e d v å r b l o m m o r, En mun- att uppröra att tillägger riktigt i t a n t, a t t h o n vill s e m i g, att ej kommer du vä t v å d ö r r a r l e d d e d ä r i f r å n till s ä r s k i l d a r u m.
ner åt oss, d e t v a t t n a s Kan gråta? » dig del korgen.
hennes änglavingar.
träffa af din f ö d e l s e d a g här, alldeles för oss själfva, » och öppnar locket på på » Tror I det senare fal- m e d nästa tåg, sviken och misslynt.
det varit hans mening jag bly se h e n n e, u t a n att vända skäftig sådan g o d idé att tillbringa en som i morse talte h o n o m, att h o n önskade ser u t s o m » En Hon att g å till s i n f r ä l s a r e, o c h m i n a t å r a r s k u l l e f a l l a blott k u n d e k o m i n a in i huset, m e n j a r att k ä n n a m i g riktigt hungrig, o c h A t o s o m h a n ville bli kvitt sin k o r g.
» » och ser d e t.
v o r o de ej p å platsen, återstod blott att åter- sta s o m m ö t t e m i g jag de nå- let finge j a g v ä l d å a f v a k t a d e r a s h e m k o m s t, någon- » L å t oss då n j u t a odeladt, m e d a n de va- ra, » slog k u n d e v a r a b o r t r e s t a eller p å i knopp.
O c h h o n låter s i n b l i c k d r ö m m a n d e ut i fjärran, nu dit.
g o n utflykt för dagen, synnerligast s o m väd- flor öfver våra renaste njutningar för att kunna Först möjligen som ledde ret var strålande vackert.
här stunder är hvad menar du egentligen grinden där delat sorg. » j a g vill sluta stället hen- skall aldrig sitta envå- en plantering vore där i hörnet var favoritplats, hon där gata, hon sade h o n och drog m i g m e d sig, Ett litet gult den som om luft.
» h ä r h a v i s u t t i t u n d e r d e stilla s o m m a r a f t - nes sin m o r.
hopp. » H o n r e s t e s i g, g i c k f r a m till g l a s d ö r r a r n a, heller.
fram med n e j, d e t gif s intet upptog mig där- Den Ä n d t l i g e n v o r o vi v i d gade J a g k ä n n e r h u r b l o d e t lifiigare~ ä n v a n l i g t pulserar g e n o m jag k r o p p s k o n s t i t u t i o n, allt h a r s a m v e r k a t.
H o p p, delarne.
passerade dock min barndomsvän till allt f ö r m y c k e t.
i skära, jag lilje- att k u n n a beundra d e m.
D e t blifvande m ö - lärkorna, oss svaja björkarnas 1897 få min sade: skönaste springa jag tänker sin fullkom- Till dess — farväl! » det ännu i mina öron, när j a g v i d g r i n d e n v i n k a d e e t t s i s t a a f s k e d till har gått så fort, så sorgligt fort.
E n sträng Agdas förkylning, h v i s k a t i m i t t ö r a: » O, o m d u k a n, så k o m anlag inom släkten, ömtålig mor, hvilken djupt upprörd hade
IDUN 1897 till m i g o m e t t år i d a g, s å s k o l a v i t i l l - s a m m a n s fira A g d a s f ö d e l s e d a g m e d a t t tala o m h e n n e När d e t gäller h e n n e, h a f v a vi m y c k e t g e m e n s a m t.
» Farväl, farväl för alltid!
A t o s f ö l j d e m i g ä n d a till t å g e t m e d m i n väska, o c h d e t sista j a g såg, när vi rullade ut ur banhallen, var hans viftande svans och hans sorgsna ögon.
Guvernanterna och hemmen.
Kära U n g d o m s v ä n!
H u r u edert utlåtande o m våra guvernanters » skrifklåda » i Idun n:r 11 gladde m i g!
Ni har därmed påpekat ett förhållande, som för länge sedan borde framdragits i ljuset och skärskå- dats — jag menar det falska förhållande,, som i månget h e m existerar emellan familjen o c h den unga lärarinnan; ty de — h e m m e n — äro ej alltid utan skuld, de heller!
Eller hur tror ni, kära Ungdomsvän, det skall kännas för den unga flickan, s o m m e d ifver och nit tillträder sitt kall, att få en eller flere elever så totalt bortskämda g e n o m ett klemigt uppfost- riugssystem, att all hennes m ö d a blir förspilld.
Någon myndighet äger h o n icke rätt till att ut öfva öfver eleven, ty då sådant försökes, heter det t. ex.: » V å r a barn ha alltid förr varit så snälla o c h lydiga att aga behöfves e j.
V i hålla därför icke orättvist m e d dem, m e n de v o r o så klena, när de v o r o små, att vi skola vara för- siktiga m e d dem. » När sådant o c h mer dylikt kan framställas inför barnen i lärarinnans när- varo — hvilken aktning skall barnen få för henne och h o n å sin sida för föräldrarne?
Men icke b ö r heller lärarinnan, såsom ni så klart påpe- kade, klandra familjens förhållanden i öfrigt så- som mathållning o c h dylikt, ty h o n b ö r » ta seden dit h o n kommit. » Men o m h o n i sin b e k y m m e r s a m m a belägen- het förtror sig åt en eller flere sanna vänner, som h o n vet att hon kan fullt lita till — det bör ej upptagas som utspridande af » onda rykten » eller skvaller.
O m föräldrarne i stället för att girigt upptaga allt skvaller, s o m barnen i sitt oförstånd tuta i deras öron från lektionstimmarne, — o m de i stället, säger jag, personligen gjorde sig un- derrättade, hvarför deras barn blefvo tillrättavi- sade af lärarinnan, hvilken stor tjänst de skulle göi-a sig själfva o c h sina barn samt den stackars lärarinnan, som de så hårdt döma!
O m hon utom- hus vågar yttra sig om sin ställning — det är förfärligt, tycker hennes herrskap, m e n samma herrskap kan likafullt d ö m a henne af ett oför- ståndigt barns skvaller, j a, till o c h m e d förnedra sig därhän att lyssna utanför skoldörren samt af tjänarinnan utlocka » h v a ' fröken sa ' », då denna förra var inne h o s henne för att städa.
Så- dant låter otroligt, men är faktiskt sant, ty jag känner h e m där sådana förhållanden existera.
H u r u djupt dylika personer nedsätta sig i sina tjänares ögon, begripa de visst e j själfva, m e n de borde ej heller glömma ordspråket som säger: » Ingen är stor i sin kammartjänares ögon. » O m h e m m e n bättre uppfyllde de löften, som gifvas lärarinnorna o m » ett verkligt h e m », o m » medlemskap af familjen » e t c, s o m det så vackert står i mången annons, så skulle o c k lärarinnan m e d gladare hjärta uppfylla sina skyldigheter.
Och hvilka fordringar ställa ej många fruar på sina barns guvernant; h o n skall kunna mångt o c h mycket, s o m ej tillhör hennes lärarekall, o c h de glömma oftast bort, att h o n kan beböfva en ledig stund, dels för en välbehöflig hvila, dels för att förbereda sig till k o m m a n d e lektioner o c h att underhålla sin garderob.
Och ändock skäm- mas de ej för att gifva den bildade flickan, som kan så o c h så m y c k e t o c h får uträtta så mycket, en så obetydlig lön att mången stadsjungfru ej skulle vilja emottaga den.
Och det kan hända, att lärarinnan ej står ut m e d detta tunga, glädjelösa lif utan klagan; m e n klaga får h o n e j, lika litet s o m tillrättavisa bar- nen, o c h i uppbrusande vrede kan då frun af- skeda henne kanske midt i en termin, utan att rättvist taga i eftertanke, o m h o n har någonstä- des att komma, där hon under tiden kan söka sig en n y anställning.
H u r mången stackars flicka är ej beroende af sin plats; m e n för den skull b ö r h o n väl ej låta sitt personliga värde trampas under fötterna!
Och det kan ock hända, att samma stackars flicka g e n o m ödets olyckliga skiekeiser erhåller 101 flere dylika platser efter hvarandra m e d kanske lika snöpligt slut, o c h då finnas alltid de framme, som fälla d o m e n öfver henne, att h o n » ingen- stans kan vara kvar o c h att hennes anseende på detta vis lider. » Men o m samma personer m e d egna ö g o n o c h öron sett alla hennes ärliga bemödanden o c h orättvisa lidanden, månne de icke i sitt innersta måste erkänna, att h o n har rätten på sin sida, o m de ändock ej våga annat än påstå motsatsen m e d läpparne » för världens skull », — j o, helt säkert!
Det finnes så många h e m, där man kan åter- finna sådana taflor som dem ni, kära ungdoms- vän, o c h jag nu låtit upprulla, att det är sorgligt att tänka sig det i vår » upplysta » tid.
Men ära o c h välsignelse öfver de hem, som ärligt infria sina löften m o t de unga lärarin- norna o m hem o c h vänskap och s o m se i lära- rinnan något mer än tjänaren.
T y där icke för- äldrar o c h lärarinnor kunna samverka vid barnens uppfostran, där blir aldrig någon frukt som bär välsignelse.
En annan ungdomsvän.
ßaroalekai *.
För M u n af Erny.
(Forts. o. slut fr. föreg.
Ber.)
Beslutsamt kastade j a g hela leksaksskrä- pet på elden.
Från och m e d n u skulle vi vara spartanska i våra seder, kalla förnufts- m ä n n i s k o r, s o m lefde m i d t u p p e i en rå verklighets sunda, kroppsstärkande arbete, o c h allt h v a d f a n t a s i o c h b a r n s l i g t p j o l l e r hette skulle för evigt b a n n l y s a s — hvaraf k a s s a n e j h e l l e r s k u l l e f a r a illa I D å Fanny m e d min hustru k o m h e m från en p r o m e n a d, hade j a g redan på tung- spetsen: » Inga promenader vidare!
Ungen skall g ö r a n y t t a!
» Men då barnet k o m f r a m till m i g f ö r a t t b l i f v a k y s s t o c h p l a d d r a o m likt o c h olikt, h a d e j a g inte hjärta att n e k a h e n n e d e t t a lilla n ö j e; s e d a n s k u l l e n o g det stränga allvarets tid k o m m a.
M e n d e t g i c k inte efter beräkning.
Då F a n n y upptäckte, att leksakerna fattades, s t ä l l d e h o n e f t e r b ä s t a f ö r m å g a till e n s t o r och hjärtslitande scen, och m i n hustru blef i en hast ytterst högtidlig, då j a g m e d d e - lade henne mitt spartanska beslut.
Den där hödtidligheten har n å g o t alldeles o e m o t - ståndligt hos sig, s o m kan b r i n g a d e n m o - digaste m a n att t a p p a k o n c e p t e r n a.
N o g af, j a g fick l o f v a a t t s k a f f a n y a leksaker.
M e n s o m d e t icke k u n d e bli fråga o m n å g o t å t e r u p p l i f v a n d e af e t t m o t d e n praktiska t i d s a n d a n s t r i d a n d e slöseri, v a r löftet onekligen ganska obetänksamt.
D å rann i mitt sinne den gamle m a n n e n s visdomsord: » d e bästa leksakerna fås för ingenting, » och tack vare den inspiration, s o m s t u n d o m infinner sig i kritiska ö g o n - blick, gick j a g strax ut i trädgården och samlade ihop en knippa kvistar.
Jag förde d e m in i b a r n k a m m a r e n, och F a n n y betrak- t a d e d e m först m e d ett visst föraktfullt misstroende, m e n då j a g tyst och synbar- l i g e n d j u p t i n t r e s s e r a d b ö r j a d e t ä l j a af d e m i kortare o c h längre stumpar, blef h o n n y - fiken, o c h d å j a g u n d e r s a m m a h e m l i g h e t s - fulla tystnad klistrade än kulörta pappers- lappar än bomullstappar vid d e m, tindrade h e n n e s ö g o n af s p ä n d t i n t r e s s e, o c h h o n k u n d e ej hålla sig längre.
» H v a d är d e t f ö r n å g o t, p a p p a?
» » J o, d å — d e t är n å g o t a l l d e l e s och m y c k e t roligt. » nytt S å u t n ä m n d e j a g e n s t u m p till h ö k o c h o c h n å g r a a n d r a till d u f v o r, e n till v a r g o c h d e ö f r i g a till får.
S e d a n d e n tiden roa vi oss ' alldeles ut- märkt m e d nästan bara sådana leksaker, s o m » fås för ingenting », och då vi äro s o m bäst i farten, h ä n d e r det, att m i n hustru för en s t u n d m å s t e hålla inne m e d arbetet v i d s y m a s k i n e n för att alldeles o e m o t s t å n d - ligt deltaga i vår munterhet.
Uppriktigt får j a g e r k ä n n a, ats j a g själf skrattar lika m y c k e t af h j ä r t a n s lust s o m F a n n y, o c h j a g t r o r, a t t d e t är j u s t d e n n a o m s t ä n d i g - het, som gör de n y a leksakerna ovärderliga i hennes ögon. » H v a d här ofvan berättats, utgör j u s t enl i l l u s t r a t i o n till d e t, s o m s a g t s o m l e k s a - kernas » ideella v ä r d e », o c h anvisar tillika I d e t v i d s t r ä c k t a s t e fält för anskaffandet af verkligt roande leksaker.
T y a n t a l e t af d e k o m b i n a t i o n e r, till h v i l k a s å d a n a s m å s a k e r s o m d e n ä m d a k u n n a g i f v a u p p h o f, är n a - turligtvis obegränsadt, o c h barnents fantasi är u t o m o r d e n t l i g t m e d g ö r l i g b å d e a t t u t f y l l a t o m r u m o c h d a n a n y t t till d e t e n g å n g p å - började.
D e t förstår sig j u, att e n smula I r ö r l i g h e t o c h g o d v i l j a m å s t e finnas h o s d e ä l d r e; är m a n e n t r ö g t v ä r v i g g, f ö r b l i f v a kvistarne kvistar, m e n eljes — hvilka troll- spön k u n n a d e ej vara m e d m a k t att ö p p n a barnets underbara, skimrande fantasivärld!
[P å l i k n a n d e s ä t t k u n d e o c h b o r d e föräl- drar välja leksaker åt sina b a r n — o c h I f r a m f ö r allt b o r d e d e p å l i k n a n d e s ä t t s å | a t t s ä g a i n b l å s a sin e g e n p e r s o n l i g h e t s lef- vande ande i leksakens användning De I s k u l l e d å finna, a t t d e p å d e n n a v ä g r y c k t e sitt e g e t b a r n v i d a n ä r m a r e än g e n o m m å n g e n torrt förnuftig pliktuppfyllelse i stort, hvaraf barnet först vid m o g n a r e ålder får full u p p f a t t n i n g.
Vi skola sänka oss till b a r n e t s b e g r e p p s - o c h i n t r e s s e n i v å; f ö r s t d å b l i f v a v i f ö r s t å d d a af d e s m å, f ö r s t d å vinna vi m e d de enklaste medel — en stunds lek o c h joller — verklig m a k t öfver d e m, o c h d ä r m e d finna v i s o m e n d j u p t k ä n d s a n n i n g, att intet i b a r n e t s lif, h u r ringa det än m å förefalla, bör m a k l i g t skju- tas å t s i d a n s å s o m n å g o t b e t y d e l s e l ö s t, så s n a r t d e t h a r sin b e t y d e l s e f ö r b a r n e t | själft.
F ö r barnet är leken i b a r n k a m m a r e n m e d I alla d e s s s k i f t n i n g a r a f g l ä d j e, f ö r t r e t o c h m i s s r ä k n i n g l i k a b e t y d e l s e f u l l o c h intresse-1 s p ä n n a n d e s o m f ö r d e v u x n e d e n allvar- liga leken därute i lifvet.
Därför böra I d e s s k ä n s l o r f ö r s t å s o c h r e s p e k t e r a s af d e ä l d r e; o c h d e t är s a n n e r l i g e n m ö d a n v ä r d t, o m i c k e a n n a t så u r s y n p u n k t e n af e t t | intressant s t u d i u m, s o m tillika har d e t för- delaktiga resultatet att s y m p a t i s k t n ä r m a I oss de små i n o m deras egen idékrets.
I n t e t är i s i g s j ä l f t o v i k t i g t; allt h a r sitt I intresse; det beror blott på, huru man ser) saken.
H v i l k e t t r o l l e r i k a n s å t. e x.
e j vara utbredt öfver en sådan » obetydlighet » s o m barnens lekar, när de m e d djupaste I allvar u p p f ö r a sina luftiga b y g g n a d e r o c h ur sin trohjärtade fantasi v ä f v a ett glitt- rande nät, s o m för d e m själfva har hela den handgripliga verklighetens solida prä- g e l, j a, till o c h m e d f ö r o s s v u x n a blir till verklighet, när vi m e d aldrig tröttad kärlek | left oss in i våra älsklingars b r o k i g a sago- värld!
D e n n a s t o l är e t t v ä l d i g t s l o t t, f r a m f ö r I hvilket u t b r e d e r sig ett stort haf — släta golfvet — - på hvilket m å n g a skepp segla.
N u g ä l l e r d e t a t t s e g l a i k a p p till s l o t t e t; d e n s o m k o m m e r först, s l a p p e s i n o c h f å r alla s k a t t e r n a d ä r i n n e o c h b l i r k u n g.
N å g r a af s m å t t i n g a r n e t v i s t a r e d a n s m å t t o m hvar]
IDUN 102 vattnet börjar; slutligen kappseglingen afgöres frågan och begynner.
D å stiger t a n t E m e l i e in.
Jag förklarar situationen för henne, och h o n förstår ganska bra, att det det där skall v a r a ett s k e p p där ett slott — så ' nt slott! » — tant, som hagligast både för dig själf o c h andra, o m rum- m e n lämnas i ordentligt skick.
Besväret är j u ej så stort, tycker En erfaren husmor.
och » du min skapare, men ett icke Ur har n å g o n blick för ideala gränserna, för vatten och land sätter betäckande rika sig hela realistiskt på brister en henne.
d u sitter j u i v a t t n e t!
» småtting, allvarligt ut- betraktande O c h d e n tonen o c h d e n blicken äro bland telefonisterna.
Denna uppseendeväckande ha tant, notisboken.
Rörelsen stolen, » s l o t t e t » m e d sin o m f å n g s - kjol.
» Men 1897 nått sak kan nu anses sin sista akt, och med styrelsens torde väl gen.
På telefonbolags- här nedan refererade senaste beslut punkt vara satt — för denna gån- fredag gick det stora abonnentmötet verkligen så d y r b a r a, att m a n m å s t e k ä n n a n:r 2 af stapeln.
sig m e r än b e l ö n a d för sin m e d a r b e t a r m ö d a rigt o c h lifligt meningsutbyte följande resolution: i Mötet vädjar på det allvarligaste och enträg- naste till Allmänna telefonbolagets styrelse att med klokhet o c h ädelmod upptaga de 82 arbets- lösa telefonisternas ansökan om att bli återtag- na i bolagets tjänst samt att i möjligaste ut- sträckning tillvarataga de i samma ansökan fram- ställda önskemålen.
leken.
» Hvad brister det i all v ä r l d e n s ä g e r d u, b a r n?
» u t - tante i sin o r d n i n g, u t a n gåtfulla nästan meddelandet.
lika dyrbart att att Och fatta det få bevittna är tants förskräckelse.
» J o, d e t är v a t t e n under dig! » d e n lille o c h p e k a r i f r i g t p å » Ah, y l l e.
.
.
! » hvarpå golf- M i n n y a k j o l af h e l - hon förgrymmad rusar hrr insamling af medel Taflin, Fjällbäck och Blomberg tjänst åt de arbetslösa ny förklaring af mig lugnar henne att gå i till telefonbola- gets styrelse den 29 mars föredrogos ansökningar från 89 hos bolaget förut anställda telefonister, genast.
är synd visste » Det inte, att henne en hålla ett annan tants klädning, var vatten, » af s m å t t i n g a r n e tant s e r d e t lilla krushufvudets allt fortfa- stund sitt tumla och Skulle jag hans då om det skapat b å d a d e r a åt förstörde af Sedan vederbörande lämnats tillfälle stationsföreståndar- att yttra sig angående de sökande med är jag fingerade själf, som honom.
verkligen vara den, som illusion?
Från Iduns läsekrets.
i anställas som telefonister eller telefonister samt med framdeles kunde blifva i allmänhet hos bolaget rätt för en hvar af nyantagna medgifna, dem att vid ifrågavarande tillsättning af bättre aflönadc plat- ser vid telefonverket henne skulle tillgodoräk- nas jämväl den förtjänst, som kunde böra hen- ne tillkomma på grund af hennes förutvarande tjänstgöring o c h hennes därvid ådagalagda s k i c k - lighet.
* Vårt s o m m a r b o fingo m e d rätt att tillgodonjuta de förmåner, som nu voro det verkligen är — innor de sökandes lämplighet beslöt styrelsen, att 26 ännu en lång drakskepp tjänstgöring, tagna.
ett åter- rande vatten, på hvilket han skall upphört med med att j a g har svårt att min.
honom vid strejken att ånyo varda som telefonister hos bolaget an- e n k ä n s l a af ö m r ö r e l s e h e j d a r det, då jag hvilka ursäktar skratt.
Men med högtidliga om det allvar så d j u p t, För dc telefonisterna.
V i d sammanträde m e d allmänna En åt författning o m inrättande af en arbetsbyrå upp.
jag ytterligare strejkande tillsattes en komité.
Vidare utsagos golfvet.
d u m i l d e, få ni h a v a t t e n p å vet, ni s m å grisar?
— För förklarar Därvid antogs efter långva- vårbelysning.
Många af Iduns läsarinnor ha nog, liksom jag, o m vårarne sträckt i väg åt olika kanter af vår härliga skärgård på spaning efter en lämplig sommarbostad, och vi veta litet hvar, huru så- dana presentera sig på vårsidan.
Man måste verkligen ha rik fantasi för att en mulen o c h gråkall dag k o m m a in i en af vinter- kylan uppfylld villa och tänka sig, att » här skall blifva ljufligt njuta af sommar, sol o c h luft. » Men ej nog m e d att verandaluckorna äro för och göra dystert — huru ser det väl ut i rum- men för öfrigt?
J o, alldeles s o m efter nyss slu- tad inpackning af glas, porslin m. m.; pappers- lappar, halm o c h dylikt kringspridt öfverallt!
Och så har man gått ifrån det.
Nycklarne äro naturligtvis medtagna till staden, eftersom åt- skilligt husgeråd är kvarlämnadt till nästa år, då meningen var att k o m m a tillbaka.
Nu, då våren nalkades, omöjliggjordes d o c k måhända detta för mången af en eller annan orsak.
- Så k o m m a nya spekulanter ut, o c h nycklarne måste sändas.
Hvilka mer eller mindre skarpa o m d ö m e n blir ej den förra hyresgästen då ut- satt f ö r!
» Oh, så slarfviga de måtte ha varit, s o m kunna ha lämnat det så » — o c h så vidare i samma stil.
V i d tanken härpå har jag e j kunnat underlåta att g e n o m Idun gifva alla med- systrar ett välment r å d: L ä m n a alltid ditt som- marnöje i det skick att h v e m s o m helst kan k o m m a ditin, utan att finna anledning till någon anmärkning!
Se till i skåp o c h på hyllor, att allt är rent, golf ven skurade o c h rummen städade!
Där kunna j u yppa sig så många oförutsedda händelser, s o m göra att du e j k o m m e r åter.
Och i hvilket fall som helst, måste det väl vara be- Fredrika-Bremer- Förbundets dräktre- form förenings årsmöte ägde rum i måndags afton å förbundets lokal.
A f årsberättelsen fram- går, att under arbetsåret åtskilliga föredrag o c h expositioner af föreningens modeller anordnats, samt att föreningen k o m m e r att deltaga i All- männa konst- och industriutställningen i Stock- h o l m innevarande år.
Till ordinarie styrelseledamöter valdes fruarna N.
B e n d i x s o n, C. Boklund, M.
Bolin, E. Gyllan der, C. Scholander och d:r H e d d a Andersson samt till suppleanter fruarna E. v o n Bahr, E.
K e m p e o c h I. Nyström samt fröken H.
Palm- qvist.
Den af Fredrika-Bremer-Förbundet valda delen af styrelsen utgöres af fruarna M.
L.
Berg, G.
L i n d e r och fröken E. Gyldén, ordinarie, samt fröknarna S.
H ö g s t r ö m o c h C. Wahrolin, supple- anter.
Till fru Hanna Palme, s o m undanbedt sig åter- val, uttalade mötets ordförande styrelsens o c h föreningens tacksamhet för hennes nitiska o c h uppoffrande verksamhet i föreningens tjänst un der de elfva år hon tillhört dess styrelse.
Svenska kvinnoföreningen för foster- landefs försvar hade i måndags möte å Hotell Continental.
A f den härvid upplästa årsberättel- sen framgår bl.
a., att föreningen m e d år 1896 tillryggalagt 14:de året af sin tillvaro.
Försvars- fester ha under året hållits i L u eå, Arvika, Lin- köping o c h V i s b y.
Inkomsterna för året ha upp- gått till 11,811 kr.
89 öre samt utgifterna till 909 kr.
10 öre.
Tili styrelseledamöter återvaldes enhälligt fri- herrinnan von Plomgren, ordförande, statsrådin- nan A.
E a p p e, öfverstinnan C. Tegnér, fruarna E. Upmark o c h H.
Thorell samt fröknarna Ca- rolina Ehrenstam o c h Augusta Wästfält.
Till suppleanter omvaldes fru Julia K e m p e, fröknar- na L.
B o g e m a n o c h M- Hahr.
I stället för frö- k e n H.
Sparre, s o m af s j u k d o m hindrats att kvarstå som suppleant, valdes fröken Gerda Joch- nick.
En » Frödingafton » forberedes af den både s o m talangfull författarinna o c h skicklig dekla matrice kända fru Nonny Lundberg på Veten- skapsakademien den 9 dennes kl. 8 e. m.
Fru L u n d b e r g k o m m e r därvid, efter en kåserande li- ten inledning angående den m y c k e t omtalade skaldens diktning, att uppläsa en vald samling profstycken ur densamma, både af det allvarli- ga o c h mera lustigt folkliga slaget.
Biljetter säljas i Allm.
tidningskontoret o c h vid ingången.
Helt visst blir det füllt hus, hvilket den intagande soarégifvarinnan, s o m själf många gånger m e d sin talang stödt välgörande och allmännyttiga företag, väl förtjänade.
* Af nyheterna för vårsäsongen har firman Schweizer &amp; C:o, Luzern (Schweiz), sändt oss en större profkollektion, s o m har att uppvisa en mångfald vackra mönster af sidentyger från de präktigaste o c h dyrbaraste till de billigaste.
Prof- ver sändas på begäran, o c h tygerna skickas tull- och portofritt till rekvirenter.
V i hänvisa för öf- rigt till firmans annons å första sidan.
* Teater och musik.
K. operan.
Säsongens tredje symfonikonsert, som afhölls forliden lördag, var m e d anledning af 70 årsdagen af den oförgätlige mästarens bort- gång helt o c h hållet ägnad åt Beethoven o c h kan, både g e n o m den genialiska halten af pro- grammet o c h det i allo besjälade sätt, hvarpå det utfördes, obetingadt betecknas s o m den för- nämligaste musikfest bland alla, s o m på m y c k e t länge bjudits oss.
Entusiasmen var också lika märkbar bland de gifvande artisterna s o m bland den m e d förtjust tacksamhet mottagande, full- taliga o c h lysande publiken.
Den mäktiga 3:e Leonorauvertyren, s o m stod s o m inledningsnum- mer, fick genast af hofkapellet under hr Nord- quist ett så tändande utförande, att publiken från början sattes i eld.
F ö l j d e så violinkon- serten i d-dur, där konsertmästaren L. Zetter- qvist glänste s o m kanske aldrig tillförene m e d sin gedigna, alla uttrycksmedel fullt behärskande konst.
I den stora arian » A h Perfido » k o m fru Östbergs glansfulla stämma o c h öfverlägsna kolo- ratur till yppersta rätt.
Och så, s o m kronan på det hela, den härliga c-mollsymfonien, » symfo- niernas symfoni^!
Samtliga satser i det m y c k e t kräfvande verket fingo en mästerlig tolkning, o c h när den sista tonsvallvågen i den storslaget mäktiga finalen till sist nått land o c h allt var oåterkalleligen för denna gång förbi, var det nästan m e d motsträfvighet publiken k u n d e be- sluta sig för att lämna salongen, Helt visst var det i det bestämda h o p p att en dylik högtid snarast åter må gifvas oss.
Fransesco å " Ändrade, den framstående o c h se- dan flere föregående uppträdanden härstädes välkände operasångaren, har anländt hit o c h börjat ett nytt gästspel härstädes.
A t t detta skall bli lika framgångsrikt o c h lysande som de föregående, kan m a n taga för gifvet.
Början skulle göras i går torsdag m e d uppförandet af Mozarts odödliga opera ' D o n Juan ».
V i åter- k o m m a härtill i nästa nummer.
En annan nyhet från kungl.
operan är, att till förste regissör och sångare v i d denna scen n u engagerats hr Johannes Elmblad.
A t t härigenom tillförts operan en framstående förmåga torde vara obestridligt.
Ytterst musikaliskt bildad, själf g o d sångare o c h m e d mångårig erfarenhet som regissör v i d stora utländska operascener k o m m e r n o g hr E. att visa sig vara rätte man- nen på den rätta platsen.
V i hälsa h o n o m väl- kommen!
K.
Dramatiska teatern.
Hr Hamrins matiné i söndags hade naturligtvis samlat fullt hus m e d sitt lockande program, pä hvilket Knut Almlbfs n a m n främst strålade s o m ledstjärna.
Lever de rideaux — Benzons täcka p r o v e r b - ^Tillfällighe- ter », fint pointeradt af fru Hartmann o c h hr Fredrikson.
Till att sedan sätta skrattmusklerna i gång till s det stora --- s o m väntade, kunde intet vara bättre ägnadt än hr Personnes genomlustiga
IDUN 1897 lilla m o n o l o g: » När Petterkvist skulle debutera » Och så k o m då — när vi alla v o r o som bäst preparerade — piece de resistance, A l m l ö f s oför- bränneliga - Advokaten KniEving ».
Naturli " tvis förfelade den i minsta detalj med mästerlig •skärpa utmejslade brännvinsadvokattypen ej hel- ler nu sin verkan, o c h sekunderad af en sådan hjärtans Jämmerling s o m hr Thegerström k u n d e den endast erhålla ännu bättre relief.
De öfriga medspelande trädde helt i skuggan, o c h annat hade de väl ej heller denna gång väntat sig.
A n d l ö s uppmärksamhet, skratt intill tårar, bra- kande applåder, lager o c h hyllning blefvo o c k den celebre » gästens » visserligen ej ovana sön- dagslott.
På måndagen b j ö d s på premiere: ett tyskt lust- spel på vers af F. v. Schönthan och F. Koppel- Éllfeld, benänmdt -- Gyllene E v a ».
Det var en borgerlig, liten kärlekshistoria i 1500-talets tyska kostym, förlagd till Augsburg.
Tidsfärgen, täm- ligen ytligt pålagd, trängde väl ej synnerligen djupt under dräkterna, m e n intrigen var så ro- mantiskt underhållande s o m trots någon Marlitt- roman o c h de parodiska riddartyperna k o m det att kittla i munviklarne.
» Gyllene Eva — den fagra o c h rika guldsmedsänkan, till hvilken de bålde trasriddame, i början ingalunda utan fram- gång, gilja, men hvilken til!
sist tar både för- nuft, värdighet o c h hjärta fångna och räcker handen åt den unge konstnären-ciselören från R o m, s o m en vacker dag k o m m i t neddimpande på hennes verkstad — fann i fru Hoving en hvad gyllene fägring anbelangar illusorisk repre- sentant, hvars spel också b j ö d på både finess o c h värme.
H r Bceckström s o m den matfriande riddar v o n Schwetzingen, en germaniserad Fal- staff-figur, hr Fersonne s o m grefve Zeck, i san- ning en » riddare af den sorgliga skepnaden », o c h fröken ÅMander s o m hushållerskan Barbara, hvilken lagar så aptitligt doftande » leberknödel » — hvad kräfves så mer för en riddarsaga å la » Fliegende Blätter »?
Jo, en lutspelande trubadur!
H a n saknades ej heller.
Det var ofvannämnde romantiske yngling från K o m, gesällen Peter, s o m i hr Johanson fann en tolkare ej utan lyrisk stämning.
Uppsättningen lyste, .versen klang, n e j, k l i n g k l i n g a d e.
.
.
o c h innan man ordet visste af, var klockan 10 o c h romanen till ända.
Det var ungefär jämnt hvad en ej al !t för tränad mage stod ut m e d af både honingskakorna och » leber- knödeln ».
Fru Lotten Seelig-Lundbergs soaré.
Lifliga applåder o c h inropningar samt praktfulla buket- ter från en talrik, elegant o c h animerad publik m e d kronprinsen o c h prins Carl s o m represen- tanter för konungahuset skördade den älskvärda soarégifvarinnan å nämnda föreställning, tisda- gen den 30 mars, för sin smidiga o c h energiska framställning af den kvinnliga hufvudrollen i Dumas ' skådespel » Bildhuggaren Clémenceau », hennes glans- och favoritroll, kreerad af henne i n o v e m b e r 1890.
Då vi förut utförligare r e d o - gjort för det effektfulla stycket o c h dess åter- gifvande, nöja vi oss nu m e d att s o m andra värdefulla prestationer framhålla hr Skånbergs Clémenceau o c h herr Hillbergs sympatiske Con- stantin Kitz.
Södra teatern hade till i onsdags återuppta- git operetten » Clairette i dragonlägret », med fröknarna Hildegard Ohlsson o c h Gerda Nilsson i de kvinnliga hufvudrollerna.
V i återkomma till ett närmare omnämnande.
Orgelkonsert gafs i söndags afton i Jakobs kyrka af orgelnisten Albert Lindström, s o m an- ordnat densamma till förmån för aflidne direktör W.
Heintzes efterlämnade familj.
Konsertgifva- ren utförde m e d känd skicklighet flere orgel- n u m m e r o c h h a d e därjämte erhållit särdeles värdefullt biträde af fröken Selma Ek o c h hr Tor Aulin.
K o n s e r t e n var ganska talrikt besökt.
Fröken Ida Gavell, » Delsbostintan », hade till i måndags samlat en fulltalig o c h högst intresse- rad publik i Vetenskapsakademiens hörsal.
Själf berättade h o n på sitt särdeles karaktäristiska o c h dråpliga sätt en hel del landsmålshistorier samt sjöng därjämte några visor.
Programmet utfylldes för öfrigt m e d danser och sånger etc. Publiken applåderade lifligt o c h hade tydligen en m y c k e t rolig afton.
* Sen till, tidning att Idun finnas och * hos Iduns alla edra Mode- bekanta!
Korseld.
Aprilskiss för Idun af Torkel Berg.
» J ^ ä r i huset går väl allt på sin hals, nu se- d-in tant har rest? » » H u r så? » ljöd det kallt afvisandi från ena soffhörnet.
» Hushållet i två öfvermaga jäntungars händer — jag säjer inte mer.
M e n stackars farbror be- klagar jag af allt hjärta.
U n d e r dessa fjorton dagar k o m m a ni att göra kål på hans mage sju gånger o m, det spår jag.
Och inte har han hel- ler tid att hålla er i tukt.
.
.
Tänk så m y c k e t ofog ni ska hinna göra, medan tant är borta!
Väl emellertid, att kusin Ture kan skänka er en smula tillsyn då och då o c h vara er i fars o c h mors ställe.
Och i dag har j a g.
till på k ö p e t li- tet extragöra åt er.
H v a s a?
» Intet svar.
» Flickor, hvad är det i m o r g o n?
» Medicinaren Ture Gran trummade myndigt på divanbordet.
» En tråkig gammal måndag, lika odräglig s o m du själf », ljöd det fnarrigt från andra soffhörnet.
» Misstag, fröken Örfilstäck.
Det är den första april, då man narrar sin vän m e d rätta, o m blott man forstår ' et ', s o m det heter i visan, och v.lja ni s o m jag, så ska ' vi ta o c h lura vår gemen- samma vän E n o k H o l m, så han vet sig hvar- ken ut eller in.
Se så, sitt nu inte där som ett par gamla nuckor o c h häng näsan öfver böcker- n a!
Opp m e d er i rykande rappet, o c h högerom vänsterom marsch, pannkakor!
Om två minuter ä ni här igen med skrii ' don till aprilbrefven, an- nars blir det rammelbuljong o c h smällpällaväl- ling. » I nästa sekund yrde trion g e n o m rummen, snattrande s o m vildgäss o c h härjande s o m E g y p - tens gräshoppor.
Ur lådor o c h fack framletades korrespondenskort o c h brefpapper i alla regnbå- gens larger samt pennor af alla finlekar, från trubbiga s o m reformskor till sylhvassa som grill- jannens stöfvelspetsar.
Man aktade icke ens för rof att plundra husfadern, rektor Borg, på hans gåspennor och röda » b o c k b l ä c k », som han nog vetat försvara, o m han blott varit h e m m a.
» Jag ska skrifva en tvättnota att börja med, o c h på den ska figurera alla E n o k s gamla mag- gördlar o c h knä varmare — o m han har några — » ropade Sigrid triumferande. » Och så ska han inte ha betalt sin stackars tvätterska för stryk- ningen af stärkskjortorna, o c h för det ska ma- d a m m e n ge h o n o m en duktig afbasning — på notan, förstås.
Räck m e j hamppapperet o c h den spräckta gåspennan där borta.
V e t du af, Ture, att jag kan härma alla möjliga stilar? » » N e j, jag har icke den är«n.
Det är för resten en farlig talang.
O m d u lefvat i den gamla go- da tiden, hade du förmodligen denna sedel efter- apat o c h vurti hängd.
Till minne af hvad s o m under gynsammare omständigheter k u n d e varit ditt öde, ska jag emellertid hädanefter kalla dig för galgfågel, till o m v e x l i n g m e d dina öfriga smeknamn.
— M e n v e t ni h v a d?
Jag tänker björna E n o k från hans skräddare.
Och så ska den hedersmannen snärta vår vän, för det han börjar bli fet, något s o m han hälst vill slippa höra nämnas. '
B y x o r n a o c h västen ha måst läg- gas ut både framme o c h bak o c h kilar insättas i fracken på grund af notariens ' i oroväckande grad tilltagande f e t m a '.
.
.
Nämnarn, h v a d det där ska smaka m u m s!
» Men hvad ska jag skrifva för något? » gnäll- de Tea modlös.
» Jag har inte den allra ringaste idé. » » Ta du kärleksbrefven på din lott, » föreslog Ture o c h strök under ordet » utmätning » i skräd- darebrefvet.
» O m jag inte såg fel, var du midt o p p e i ett frieri, när j a g k o m.
Åtminstone var d u alldeles v i n d ö g d, när du tittade u p p från bo- ken, och det brukar vara ett osvikligt tecken.
Och s o m min angenäma närvaro förmodligen yt- terligare stegrat den erotiska stämningen, så.
.
.
» » Då skrifver jag bestämdt från flickorna Rön- ne! » Tea såg mäkta trakterad ut.
» Karin ska göra E n o k sin kärleksförklaring på skärt pap- per, och Mia ska ge h o n o m korgen på grått.
Och i bådas postskriptum ska stå ' Hälsa Enander!
', för i h o n o m är de kära bägge två, det har j a g då sett m e d mina egenhändiga ögon. » » Och så ska Rosén b j u d a E n o k på bal hos sin trefliga gamla moster, gumman Winter, » bestäm- de Sigrid.
» Men där tar jag o c h blandar in oss själfva, för det ser så trovärdigt ut.
H v a d sägs o m det h ä r: ' Du s o m är så intim m e d de söta o c h pikanta flickorna Borg, kan inte du ställa 103 o m, att också di k o m m e r m e d? '
Söta och pi- kanta!
Skulle någon kunna tro, att vi skrit ' vit det där själfva? » » Visst sjutton, för någon annan skulle inte haft hjärta att drifva med er så. » » Håll till g o d o!
Lite, m e n välment! » » Nyps l a g o m!
Bort m e d tassarna!
Annars tor- kar jag dej o m näsan m e d det nyskrifna. » » H ö r ni ni n i!
Vill ni hålla er i skinnet!
Ni knuffar j u på bordet; så jag fick en stor, otäck blackplump midt på ' Din sorgsna M i a '.
.
.
» » Och så ska H j ä l m b j u d a E n o k på ' pubak ' — heter det inte s å?
— nere i Berns.
.
. » » Och så — » » Men, flickor, det bästa af allt: vi ska frimarka brefven ofullständigt, så E n o k får lösa d e m, hela smitan.
Det där ska svida h o n o m ända in i sjä- len, den bläcksuddaren.
.
.
» Snart lågo på salsbordet ett tjugutal bref af alla handstilar, färger och dimensioner, hvart o c h ett m e d ett två-öres frimärke på och samtliga adresserade till » Notarien E n o k H o l m, Kredit- aktiebolaget ».
» Men tänk, o m han blir o n d.
.
.
» sade Tea, smått betänksam, när Enok strök åt sig den bro- kiga posten.
» Han skulle bara understå s e j!
» Ture rätade hotande ut sin axelbreda gestalt.
» Smickrad är det enda, s o m kan k o m m a i fråga, då vi gjort oss så mycket besvär för hans skull.
Så m y c - ket är säkert, att jag skulle slicka m e j o m tum- marna, o m jag vore i hans ställe.
Och n u ' fader- vädel ', mina s t u m p o r!
Vårt dagsvärf är slutadt.
Frid m e d e r!
Och så — b u m s i lådan m e d brefven. » När flickorna Borg ett par kvällar därefter, m e d en trotjänarinna i hälarna, trädde ut från Dramatiska teatern, funno de Ture Gran stående utanför, m e d uppslagen rockkrage o c h otåligt stampande m e d fötterna.
» Jag trodde ni aldrig skulle k o m m a, era söl- månsar.
Låta mig vänta en halftimme i k y l a n!
Det kliar så ilsket i min vänstra lilltå, att jag- fruktar jag fått ö m k y l a i den. » » Gratulerar.
Då kan du j u genast börja din praktik.
Men hvad står du egentligen här efter? » » Jo, ni må tro, nu går skammen på torra land.
Jag har fått ett bref från E n o k H o l m, så fullt af ovett, att hälften k u n d e vara nog. » » Så du säjer!
Det är inte m ö j l i g t!
» Flickorna tvärstannade midt på gatan.
» Det är tacken för all ens m ö d a!
» fortsatte Ture bittert, utan att akta på af brottet.
» Det är sannerligen, så man kan — » » Men hvad säjer han?
H v a d säjer han?
Be- rätta, kära söta lilla Ture, berätta! » » Jo, nu är ni möra i munnen, ska man tro.
.
.
Men jag vet knappt, hvar jag ska börja eller sluta.
Jo, det var sant, först o c h främst har jag gjort h o n o m till ett åtlöje för hans kamrater — på hvad sätt, det förklarar han inte närmare.
F ö r det andra förstod han g e n o m den ' minst sagdt ogrannlaga ' inblandningen af flickorna Rönne, att ni haft ett finger m e d i spelet.
För det tredje — man vet sannerligen inte, om man skall gråta eller skratta — vill han m e d tystnad förbigå — j o, det gjorde h a n!
— den ' onödiga o c h ganska kännbara ' utgiften för lösen af brefven.
Och till slut ber han mig för själ o c h pina k o m m a u p p till h o n o m på bolaget.
Men vänta får han.
Jag har ingenting otaldt med den stickenblåsan.
Men för att inte visa mig lika futtig s o m han har jag skrifvit några ord o c h inga visor till svar. » » Nå hvad säjer du där?
Tala o m, tala o m, vi dö af nyfikenhet! » Flickornas ö g o n gnistrade i lyktskenet.
» F ö r det första, att han burit sig fnaskigt åt » — Sigrid o c h Tea fnissade bifall — » för det an- dra, att han är en käring, » fortsatte Ture m e d själfkänsla, styrkt, af kusinernas gillande, » fol- det tredje, att han är en snåljobb (girigbuk t y c k t e jag var för starkt), o c h för det fjärde, att vill han m e j något, så har han m e j här ' — d. v. s. h e m m a h o s mig.
L i k s o m jag inte hade annat att göra än att ränna på hans bolag. » » Så bra du svarat!
Alldeles s o m vi själfva skulle ha gjort.
Du är vår egen rare g o s s e!
Men tänk ändå, o m du tittade upp till E n o k?
Det skulle vara så lustigt — » » Jag är rädd det blefve sorglustigt i stället, » svarade Ture dystert, » för det kliar i mina fing- rar, bara jag tänker på kreaturet. » » Har du skickat af svaret? » » Nej, inte än.
Tänkte lägga det i lådan i för- bifarten. » » H ö r du, tänk o m vi finge ta h e m både ditt och E n o k s bref — du har ju också hans på dig?
IDUN 104 1897 digt — men jag tycker riktigt, att det här har — f ö r att riktigt begrunda saken?
Det är j u tids närmat oss till hvarandra. » nog, att svaret k o m m e r af i m o r g o n bittida.
Och vi ä så fasligt intresserade, så det är alldeles » Snälla kära T u r e.
.
.
Får det vara?
Bränn PK rysligt. » Två små händer ströko smekande Tu- d e j inte! » res rockärmar.
» V å r egen gosse!
* H » Bara små kusiner! » » Mer än gärna, flickor små, mer än gärna.
Så p: TJ PT m y c k e t hellre, s o m ni också kunna ta åt er en Då Ture ögonblicket därefter hvisslande rök P del af grannlåterna.
Det är då åtminstone för utför trapporna, hade han en köttbulle mer i ma- väl att vi hålla ihop. » gen samt märken efter mjöliga flickfmgrar på H (D » Tacka för d e t!
Det fattades b a r a.
.
.
God- rockkrage o c h rygg.
M e n när Gran några dagar senare fick ett tredje natt! » bref från E n o k, sprang han inte i fyrsprång till » G o d n a t t!
Sof godt själfva. » O: ^ flickoina Borg, utan genaste vägen tili Kredit- » D e n värde notarien har fått skrifklåda, » för- aktiebolaget.
V i d hans åsyn tumlade H o l m ett kunnade Ture ett par dagar efteråt, i det han par steg tillbaka.
slog sig n e d på bordet i herrskapet Borgs kök, där flickorna just voro i färd m e d att laga till » Tjänis på dej du, gamla skojare! » ropade Ture middagen.
» Nu har han i nåder låtit höra a f s i g helt gemytligt.
» Nå, hvad är det o m?
» Han igen. » k h p p t e betydelsefullt m e d ögonen.
Sigrid och Tea hoppade jämfota af förtjus- » Ä r du galen, karl? » frågade E n o k med graf ning.
lik stämma.
» Men nu ska ni tro det blifvit annat ljud i pi- » G a l e n?
» Ture stod ett ögonblick rådvill.
» Du pan.
E n o k är gubevars ' försonligare ' stämd, bör- menar väl, o m jag är m e d på det, som är galet?
jar själf se saken i en ' komisk dager ', inser, att Lita på det.
D u har allt vändt dig till rätta han ' förhastat sig ', men ligger fortfarande efter mannen.
Det ska l-:i mig ett sant nöje att hjäl- mig s o m en igel, att j a g ska titta u p p till h o n o m pa dig att narra flickorna B o r g den sis^e.
D u på Bolaget.
Men den g u b b e n går inte.
Jag vet skref ju — » sannerligen inte, h v a d s o m skulle kunna förmå » Skref j a g?
Jag har aldrig skrifvit ett enda o r d mig att ta ett enda fjät för hans skull. » — till dig åtminstone.
.
.
» » Ja m e n gör det ändå!
Det vore s å l i f v a d t a t t » Ljuger d u till på köpet?
Ska jag visa dig svart få höra något muntligt från h o n o m.
För vår på hvrtt?
Är det din stil, h v a s a?
» skull — » Sigrid o c h Tea lade hufvudena pä sned.
» N o g är d f t likt alltid, men — H v a d är det » För er.
* ' H v a d är m e n i n g e n?
Ä ni tokiga?
Inte här föi s k o j?
H v a d menar du, karl?
Ä r du all- ett ord m e r o m den saken.
Jag såg h o n o m för deles b e f ä n g d?
Jag har aldrig sett på m a k e n!
resten i går på Hamngatan, m e n slank in i en Först narrar d u mig april, roligt nog, skam till cigarrbod för att slippa förnya hans bekantskap.
säjandes.
Så medan jag ännu går o c h småskrat- Karlen har burit sig oförlåtligt småaktigt åt, o c h tar för mig själf åt det lyckade putset, får j a g det låter jag h o n o m också tydligt förstå i mitt mig en skopa ovett öfver hufvudet, så jag hål- n y a svar, på samma gång jag uttalar min fag- ler på att storkna.
.
.
o c h så ännu en.
.
.
o c h nu nad öfver att han sent omsider tagit sitt förnuft tyckF den tredje vara i f a g g o r n a.
.
.
» till fånga.
Ska jag läsa u p p båda brefven för er? » » Men det var j u bara svar på dina bref — » » N e j, goa rara, » skrek Tea från spisen. » Kött- bullarna fräsa, så jag h ö r inte ett ljud.
Lämna » Mina bref hit o c h mina bref dit — jag har kvar brefven, så vi få läsa d e m i lugn o c h ro inte skrifvit några bref.
Ska jag svära på sa- efter middagen.
Ditt svar ska vara på posten ken? » före 5, det lof var jag. » » Galgfåglar!
H u g g o r m a r, s o m jag närt vid m i n egen b a r m!
» skrek Ture o c h sjönk tillintetgjord » Gärna för m e j.
K l o c k a n går för resten på 3, ner på en stol.
så jag får dunsta af.
Det är i alla fall märkvär- ' A » Hvafalls? » frågade H o l m.
svarvande på målet.
» Fårskalle! » » Nu kan det vara n o g — » » Låt mig hållas! » stönade Ture.
s Fårskallen, det är jag själf, och galgfåglarna ä mina kusiner, s o m förfalskat din stil o c h skrifvit bref till mig i ditt namn.
Och där har jag ränt s o m ett skål- ladt troll och läst u p p deras egna kråkfötter för dem.
.
.
Och så ha de bytingarna lockat sig till att få läsa mina svar för att kunna fortsätta korrespondensen.
.
.
H v a d ne ska ha skrattat på min r y g g!
.
.
Det är ju jag, s o m är narren, när allt k o m m e r o m k r i n g.
.
.
Och så skulle förstås vi båda tussas i h o p för att få oss en liten upp- görelse mellan fyra ö g o n.
.
.
Och när detta inte gick på annat sätt, kläckte de ur sig den där idén o m aprilnarriet mot dem själfva.
.
.
» g Bidrag mottagas med Det minsta djur, S o m hålls i bur.
Trafikförhinder.
H v a d är som binder Och håller fast H v a d eljes brast?
En fisk helt liten.
H v a d är ej biten A f rostbiff, s o m I halsen k o m?
E n m e d f ö d d ära, Som man b ö r bära M e d ö d m j u k min A t t undgå grin.
H v a d m o d e r n är Mot dottern kär.
V i d en seglats V ä l k o m m e n plats.
tacksamhet.
Logogryf.
D u hvita sky på s o m m a r h i m l e n klar.
Du lätta spån, s o m bort m e d forsen far, Du vind, s o m susar snabbt min kind förbi, Månn ' något flyktigare finns än I?
Jag något känner snabbare ändå, Som själfva tanken icke ens kan n å: E n fin artist, s o m skickligt väfver full _ Sin svarta väf m e d b i l d e r j i t a f gull.
A f denna skimmertrasa delas se ' n På måfå ut en bit åt hvar o c h e n; D o c k ligger gåfvans värde mest uti V å r egen sjuka, vilda fantasi.
Och när du n u i åtta delar har Min lilla gåta för ditt öga klar, Så tycker du helt säkert liksom jag Att gåfvan är af tvifvelaktigt slag.
H v a d gå ' s o c h köres, H v a d är s o m höres Omkring din knut V i d sommarns slut?
H v a d skalden söker, Och h v a d sig kröker I mörkgrön dräkt För vindens fläkt.
Två adjektiver Jag här dig gifver, Som hos hvar kvinna Man b o r d e finna.
En d r y c k på m o d e t, S o m värmer blodet.
Om Mitt blott en slutord » JV. » Förvand I i ngsgåta.
thia — ranka = fruntimmersnamn, rast — anka = frukt, i n — b u r = ädelsten, s o l — k a n — r a n d == stad, t h u l e — s a m m e = bibliskt namn, bas — ila — le = drottning, raka — vi = delikatess, r o s — m o t — i n a = vetenskap, a l — b e = historiskt ryktbar ö. lo — ret — viol = stad, b a r n — g e t — i = fransk provins, n o s — i d e = uppfinnare, g n o — l i n = bärsort, g u l d — v i = mansnamn, schema — tern = stad, r o b e — a r = fisk, r a n — t o n = kemikalie. '
Gymnastik- och Velocipedkostymer # Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. * * Innehållsförteckning.
M a r i e L o u i s e S t o c k m a n; a f II.
W — l.
(Med porträtt).
— I v å r s t o r m e n s t i d; d i k t a f Daniel Fallström.
— Kvinnor- n a p å u t s t ä l l n i n g e n; a f Adolf Hellander.
III.
— H v a d det v a r; s k i s s f ö r I d u n a f Sophie Linge.
— G u v e r n a n t e r n a o c h h e m m e n; a f En annan ungdomsvän.
— Barnalekar; för Idun a f Emy.
(Forts, o c h slut).
— F r ä n Iduns läsekrets: V å r t s o m m a r b o i v å r b e l y s n i n g; a f En erfaren husmor.
— U r notisboken.
— Teater o c h m u s i k.
— Korseld; aprilskiss f ö r I d u n a f Torkel Berg.
— T i d s f ö r d r i f.
Uti gengäld för utstånden sveda, Så k u n d e det hända — Jag säger ej m e r — A t t det till » förhör » kunde leda; Och blef du då tvungen att knoga Anagram-aritmogryf.
gyckelbild mitt hela var, lämnar inga tvifvel kvar.
Begynnelse- o c h slutbok- stäfverna bilda namnet på två ryktbara svenska för- fattare från förra seklet.
Fanny.
» Och den spiken drog.
Det är j u därför jag i dag har den äran.
.
.
» anmärkte notarien ironiskt.
» Du har på det hela taget inte något att beklaga dig öfver, min kära Gran.
F ö r inte annat än jag kan finna, ä ni lika goda kålsupare ihop, du och dina små sprakfålar till kusiner. » » Det kan n u ha rätt i, » medgaf Ture, smått snopen.
» Ett visst släkttycke finns det onekli gen oss emellan.
M e n tjufungar ä de i alla fall, » tillr.de han m e d återvaknande energi, » och där- för ska de ha näpst.
Deras sista förslag tål att tänka p å.
.
.
Vänta mig, vi ha ännu ett par vec- kor kvar, o c h jag vill vara skapt s o m en nor^ » — hans röst blef högtidlig — » o m jag inte den sista ska betala det här m e d ränta! » l:a 1 2 3 4 5 2:a 2 3 4 1 5 3:e 4 2 1 3 5 4:e 4 1 2 3 5 5:e 2 4 1 5 3 6:e 1 2 4 5 3 Till mitt tredje, så vore mitt hela rätt bra Som kamrat uppå kungsvägen breda.
Sibylla.
Land Initialförvand- 1 i ngsgåta.
Arm Rätt efterlängtad mitt första är A f den s o m är o m förtjänsten mån.
En titel också det bringa plär, Beräknas äfven vid vissa lån.
När hafvet skummar m e d vrede stor Och regnet forsar i strömmar ner, Då ångest ofta i hjärtat b o r När till mitt andra man order ger.
Mitt tredje finner man lätt på vågen, Ja o c k i r y m d e n man där mig ser, Så mången yngling jag föll i hågen.
Ibland s o m skönhet man mig tillber.
Den s o m i » s p o r t e n » vill lagrar skära Får n o g på krafter e j vara n j u g g; Där får mitt fjärde du också lära, Ty annars vinsten blir » spott o c h hugg ».
O m se ' n mitt femte d u önskar veta, Slå upp din kartbok, du finner där, O m tålamod blott du har att leta, A t t jag ett n a m n på en flod j u är.
Ett råd till sist nu jag önskar gifva, Om d u till skogen vill ensam gå, V ä n d in mitt sjätte, ty d u kan blifva Förvillad där o c h e j h e m m e t nå.
* Moster Lisa.
* grundadt på en sägen.
Charad.
Sund Första bokstafven i hvart o c h ett af vidstående ord skall utbytas m o t en an- nan, så att ett nytt ord bildas.
Initial- bokstäf verna i de nya orden, rätt ordnade, bilda namnet på en stad i Sverige.
Talk Sank Must Ond Al Tolf Bodo.
Famn Lösningar.
Logogryfen: Skarfvar; far, kar, karfvar, Sara, v a r f, v a k, s v a r, arf, v a k a.
Ordspräksgålan: I dag röd i morgon död.
L ä g g ej sten p å b ö r d a; 1) insegel, 2) o d o n - b ä r, 3) s t a d g a r, 4) b a g a g e t, 5) t o r p e d o, &lt;;) f ö r n ö j a, 7) d a m p e l s, 8) v i o l e t t, 9) G a m l e b y, 10) d o p f u n t, 1 1) r ö r k ä p p, 12) ö g o n h å r, 1. "!)
s n o b b i g, 14) l ö n l ö s t, 15) A n d e r n a, 16) f ö r - l e d a, 17) d r u n k n a.
Cirkelgåtan: Rotemanskontor; rot — te — tema — man — ans — sko — kon — konto — Tor.
Bokstafsappgiften.- Hernösand — Falsterbo; haf, Emerentia, rotgel, nålhus, örngott, silke, aster, n u b b, D r a k o.
Prokopqåtan.- Smärta, Märta, ärta,.
% \ Om mitt första du får • Och mitt andra du ger * Extra beställningar &amp; reparationer.
* vtdsticfcn.lD.gwr.
Från fabriken B r y g g a r e g a t a n andra huset 3, 1 tr. upp, frän Drottninggatan.
