# ID: svediakorp-per112
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,855
# sentences: 1,264
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


/ ' Fredrika- Bremer- Förbundets medlemmar an- modas att med snaraste till byrån, 54 Drott- ninggatan, I tr., insända år s-cc fg i f t e r och p r e n u m e r a t i o n s - a f g i f t e r.
l: a haft.
1894..
TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN INNEHALL:.
viktig lönefråga.
!l ?el.cgrnrficster~~ks 1Öiieför~d.ll: i~rideii enligt k. ni: ts pro- position ti l1 iunevzki.a6nde s h d a g.
.
D-n, ~ u c y Stone.
,:.
.
.
M.
S., Joqas Lie ' pg hans hustru .. Brev fra .Arma Krmtsoai, Krycke-Britt .. En korsdragerska.
ecit hennes existens~m~isiimum.
Anteckii ingar med- dd ?de genoin E s s e l d e..
Meddelanden från Fredrika-Bremer-Förbundet.
T&amp; motioner vid årets riksdag.
.
.
Från skilda hall.
ris tia nia.
, ', \?
.
... Pris pr ' rgållg: För ' Förbundets medlemmar kr.
2: 50.
För icke medlemmar D 4: 00.
- .- AlacZvcc hiiftet, hvilke t ofördröjligen kommer a t t utsändas, skall bland annat innehålla: Bref a f Ernst Ahlgren; Ur de senare årens litteratur i kvinno- frågan; Forts. på berättelsen Krycke-Britta; Recensioner m. m..
,
le [arickyliel slickad och virkad glleluiiip) niottages till spinning af alla s h e garn samt till viifning af i t i i b i n p.
rapp- ooc kostymtyger.
sjalar, f i l t u m. m All uuui s l y p y&amp;ump mottages till riihing af silngflock.
newsiitom mottagas alla dags trger till &amp; (3esning beredning och fbgnina samt allt hvrd V till herr- o611 ~lningertlcrol~en liórer till fargning och kemitlk iviittnirg.
Siirakildt rekommenderas fiir- vtir iikta l h l ' i * i # i ~ i y f i l r r ~ e l 4 1 ~ och t ~ Z f viira ~ t Icnlf~ / lle-ltliid#itiystt / ger sbaoui varande icke I h t t genom sitt eleganta iitaeentfe iiii~ilill~rste tyg till nibotxtlriikter för I m m r och dr~iiier.
S1~HiiritIii-, ?ärg- or11 presslöner billigast i Stockholii.
Gotla hemtas I2iir atijrri.
lmi.tiinr friin 1: ~ridwrten betelns ilessiitom frukten fralii ocli brer.
E /?
=2 o: w t - '.
I -- ELMLHOENS VAFVERI, Stockholm.
U11 och Sti
.
.
kapitalister, särskildt fruntimmer, liar det lange varit ett önskningsinål a t t kunna öfverlamna vhrden af sina värdepapper ocli skötseln af sina affärer ht någon person eller institution, som ined absolut säkerhet förenade punktligliet och noggrannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget äfvensom prisbill.igliet .. E n sådan ' institution är F ÖP S tockliolms Enskilda Banks Notariatafdelning (LZCZn Nygatam 2 7, expeditionstid 10-41, som under garanti af Stockliolins Enskilda Bank htager sig vård och förvaltning af enskilda personers ocli .kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om.
en person hos ~otariatafdelniiigen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kiipon- ger och tillhandaliåller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelniiigen utlottningar af obligationer och underrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt lamnar förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Oin inteckningar deponeras Iios Notariatafdeliiingen imderrättar Notariatafdelningen galdeniiren.
därom a t t rantorna å in- teckningarna skola till afdelnibgeii inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarile blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos afdel- ningen deponerad inteckning genoni underlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockliolrns Eiiskilds Bank därigenom uppkommen skada.
E ' 6rvariiigsrcfe; ift: 50 öre för å r pr 1,000 kronor af deposi- tionens vgrde, dock ej under två Irronor.
, ' Trikavaror, Flanell, Mopgonrockstyger, Under- kjolar och Kjoltyger.
Plqof ' cer och p~is7cwrmzter f+n9 %ko.
Bröderna Pahlmans Skrif- &amp; Handels-Institut, Stocklioliii.
Norrlandsgatan &amp; S, Telefon 10s 04 ' 3: dJc huset f r h I~ungstriidgr ' i~rden.
Undervisning i nlla morkantili~ Sinnen, sprik och stenografi.
Iiuraen ett-grig.
.Ter- ininskurser, inhudskurser och kurser i enskilda iimnen 1.omnas.
Liirare * specialister i hvnrje iiinne.
Sjwdlc: i ?rföci,iitgcci-.
Intriido k w s h iiiir Soiii l i c l ~ t, önskligast dock vid terminens början dcn l 5 h g.
och 15 Jan.
0BS.I Do elever som hos oss gcnomg; l Hrs- eller terminskurser, ega riittighet a t t inlieintu, N&amp; I I I H I I ~ R ~ l n g k lmkfiiriiig som medhinnas.
OBS.!
Skrifinstitutet fortgir ofiiriiiitlrntlt.
Undorvisning i nlla stilsorter.
I&lt;iirscii riicker tills önskadt resu1t: ~t vunnits.
Skrifkraing behandlas.
Bogiir prospekt.
Jjillion qfgifter!
dftoiikiirs kl. S-10 e. m. Söiitl~~gslektioiier.
Anmslningar och ul,plrsningnr h&amp;je dag:.
.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) Försäljningslokaler: nedva bottenj en, tvdl och tve tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o, Svar ta Y llekladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvättklädnings tyger - Schalar och Resfiltar m, m, i obs er^ er&amp;!
Genom direkta förbindelser med in- och utlandets förnämsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvanniimda artiklar bättre och billigare än någon an- - nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor latt blifva öfver- tygad .om fördelen att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
En viktig lönefkåga.
T e l e g r a f i s t e r n a s l ö n e f ö r h å l l a n d e n enligt Kongl.
Maj: ts p r o p o s i t i o n till i n n e v a r a n d e r i k s d a g.
I det vidtomf&amp;tande reformarbete, som sedan några tiotd af år pågått i hela den civiliserade världen för för- bättrandet af kvinnans ställning, har Sverige ta.git en.
verk- sam del.
Ja, få nationer hafva linat ett så villigt öra som den svenska å t de röster, som höjts till ' förfäktande d de nya idberna om kvinnans rätt att iifven utom hemmets sfär söka sig verksamhetsfält, lämpade .efter hennes krafter och förmåga.
Hvarje år har hon sett nya-anor, nya förvärfs- källor öppnade för sig, och sedan ett trettiotal af år tillbaka har den svenska staten vetat att tillgodogöra sig de slum- rande kapital, som lågo i den kvinliga arbetskraften,.
.
genom att använda densamma inom vissa af sina ämbetsverk.
Sk erhöll kvinna, som bekant, enligt ett. ' lningl.
bsef af den 20 juli 1863, tilltriide till tjänster inom ' telegrafverket och i ett af K. Ma-j: t likaledes utfärdadt bref af den 6 nov.
samma i r tillträde till sådana.
inom postverket.
Att den svenska staten an.sett användandet af kvinliga krafter med sin f ördel f örenligt, därf ör borgar det ständigt viixande antal kvinliga tjanstemiin, som inskrifvits i dess ämbets- verk.
Kvinnans kompetens att sköta de befattningar, som sta- teu å t henne anförtrott.
bör siiledes numera, efter en 30-krig pröfvotid, kunna anses vara till fullo Hdagalagd.
Att detta %r telegrafverlsets uppfattning torde frmgii daraf, att ver- ket för hvarje år anviinder kvinnor i allt större antal, så att tjänsterna f. n. inom detsamma belrlädas.
af långt flera kvin- nor an miin.
l) S&amp; mycket mer nedslåiende måste det ') Ar 1892 voro i telegrafverket som ordinarie .tjä~zstanän anstillds 189 kvinnor och, l80 niiin, sonit som extra ordinarie tjänste~nän 321 kvinnor och 79 miin (styrelsen oberiiknnd.)
Siledes 251 kvinnor nier iin msn.
därföre verka på, ifrarne för en lugn och sund ntveckling af alla våra samhällsförhållanden, att.
den srenska lrvininali, sedan hon under en lang tidrymd med Beder fyllt en plats som en statens tjänare, ser sin ställaiiig såsom sådzn, långt i f r h att förbättras, hotas med att underkastas en ej oväsent- lig försämring.
Ofvanstiiende reflexion ar närmast föranledd af det ny- ligen i statsverkspropositionen af telegrafstjrelsen framlagda.
förslaget, till ny stat för berniilda iimbetsverk, lirari ä.
f ~ e x en omreglering af telegrafisternas löner ingkr.
Dä den- samma i flera a.fseenden innebar en försämring; if denna &amp; mbetsk&amp;rs lefnadsrillkor, skulle det i sanning rara Fredrika- Bremer-Förbundet, som p i sitt prograx satt krinnamis höjaiidr i ekonomiskt och socialt hänseende) f ö p värdigt, om det med tystnad förbiginge en fr@, som s i nare berör de kvinliga intressena.
Dagny har, som bekant, vid föregående tillfallen behand- lat ämnen af liknande natur.
H deii utredning, som före- togs för att utröna kvinnans stallning i postverkets tjänst, gjorde Förbundet ett ej oväsentligt iuliigg.
Vi meddelade på, sin tid en utförlig redogörelse för siviil själfva f r i g m som Förbundets åtgärder i saken.
(Se Dagny h g.
1891 sid.
181.)
Vi vilja afven här, med stöd af en niaingiirig inblick i de förhå,llandeu, som röra den arbetande kvinnan i viht land, samt efter talgen kännedom om det ofran &amp; beropade försla- get, söka visa hurusom det sistnämnda; i hvad som angiir telegrafisternas ställning, i rissa afsee~den sliigit iu i en retrograd riktning.
.
c Den omorganisering af teiegraf~erket som det af tele- grafstyrelsen till Kungl.
Naj: t inlannade förslaget innebur.
ä r, som bekant, närmast föranledd af telefonens införlifsaniir med telegrafen.
, En förstärkning af personalen och en om- reglering aaf löneförhallandena blifra naturliga följder af de båda verkens sammanslagning, genom den nuisenliga ökning af arbete som härigenom uppstått.
Till grund för den nya löneregleringen lägges först och
.
främst en n i indelning af telegrafstationerna.
Dessa skola.
iiidel&amp; i nio klasser, beroende p&amp;: göromålens omfattning,.
uppbördsmedlens storlek, ansvaret, samt vikteii i ' tekniskt af- seende genom stationernas läge.
Alla ordinarie telegrafister (med telegrafist förstås nu- mera utexaminerad 7~uidig telegraftjänsteman) h a hittills åt- njutit en lön af 900 ' kr.
med 3: ne tilderstillagg i % 100 h. efter resp. 5, 1 0 och 1 5 års tjiinstetid.
Antalet ordinarie telegrafister uppgår f.
n. till 210.
Af dessa äro ungefär 100 föreståndare för stationer och .åtnjuta således utom lön fri bostad.
Enligt det nya förslaget skola vid de 2: ne lägsta klas-.
serims telegrafstationer 100 telegrafister fördelas shlunda: 20 telegrajste~ a9sstcillas sckom fö~eståw5 ?are~ för S: c %e 761. sta- tio92w (d. v. s. stationer med en uppbörd af minst 5,000 kr.)
mot e12 afönirzg c$ 1,100 kr.
och fri hoktad; *) j u d e 3: 92e &amp; l- respe7ctiz: e 5, 10 och 15 &amp; rs t$ti12st- clerstillligg uf l00 hr., &amp; Y göring.
SO telegrafistw mzstlillas såsom förest&amp; ?zdare för 9: s Icl.
sta- iioner @.
v. s. stationer med en uppbörd understigande 5,000 kr.)
mot e92 aföning af 900 kr.
och fri bostad j u d e 3: ne åk %ers- iilliigg d I00 kr., eftw 5, 10 oc7b 15 &amp; YS ~ii9zstgöri9~g.
SBsom oitrudespersoncd S ~ C O ~ C enligt C, f örslaget, ~ a ~ z s t g ö 14 ~ 11 c ~.
teZeyrajster med, 900 7cr.
i 1ö % och 3: ne Zonetillugg a f 100 7 ~ huavt.
5: te dr. Af dessa &amp; ro 2 6 afsedda till vaktförestandare i de större centraltelefonstationerna såsom Stockhölm, Göteborg, Malmö o. s. v..
Till bitriidespersonalerr rllinas ock S6 teleg~ajster wed 700 7xo1zo~ 1ö1z @ l e 3: e iönetilliigg d l00 Iwonor huart fmzte c k.
Dessa telegrafister skulle tjänstgöra vid de interurbana telefonledningarna, niimligen 24 i Stockholm, 1 2 ' i Göteborg, 8 i Malmö o. s. v. Det vill visserligen vid en fl.yktig blick.
på det nya för- slaget synas, som om dess genomförande, i stället för att åstad- komma den a.f oss åberopade försämringen, innebure en för- bättring af telegrafisternas stillning.
Si % är ju obestridligen fiiilet med en viss kategori af telegrafister, stationsförestån-. '
") F&amp;egAeiide statioiisklass, deii 7: de (med en ppbörd af mellan 6,000 och 10,000 kr.)
förestis af en komniissarie med lön af 2,400 kr.
.
dare af 8: de kl., hvilkas lön vid inträdet i tjansten 1,100 kr.
efter 1 5 år skulle komma att upgg&amp; till 1,400 kr: jämte fri bostad, dh de nuvarande ordinarie telegrafisterna efter en lika lhng tjänstgöring ej kunna ernL en högre ordinarie lön ain 1,200 h. Anmiirlcas bör dock, att dessa sistnämnda redan nu alt- njuta särskild godtgörelse för telefoiiens skötsel.
Angående den löneförhöjning, som stationsföreståndare för 8: de klassens stationer shledes skulle komma i atnjutande af, yttrar telegrafstyrelsen i sitt förslag, att den anser att tele- grafisterna » böra, delas i 2: ne skilda aflöningsklasses med af- löningen f örhö jd till 1,100 kr.
för de s~ationsförest&amp;ndare, hvilka genom telef onbesty r erhiilla i väsentlig miin ökadt ar- bete.
Styrelseii har så mycket hellre ansett sig böra afgifva ett sådant förslag, som genom en dylik anordning blefve för telegrafist beredd en hittills saknad utväg till befordran, h d - ket &amp; ter helt säkert komme att verka upplifvande på denna tjänstemannakless och sålunda blifva till nytta jiitnval för telegrafverket.
Att emellertid den först nämnda synpunkten ensamt för sig berättigar uppförande i stat af en högre tele- grafistklass, torde framg5 d a r d, att vid de stationer, hvilka nu föreslagits att tillhöra 8: de kl. och fimnos redan 1881, har.
penningeuppbörden ökats från 3,000 kr.
under det nyss- nämnda året till 7,300. under 1892.
Som flertalet telegraii- ster hafva en uppbörd understigande 2,004) kr.
och ett i sammanhang därmed lindrigare arbete, synes alltsh deras &amp; t- skiljande i 2 klasser vara fullt beriittigadt)).
En iiarrnare granskning af det nye förslaget leder emei- lertid ovillkorligt till den reflexionen, a t t vederbörande utg&amp;tt f r h den satsen, att man bör ge med ena handen för att kunna taga desto mera ifrån med den andra.
Sin omrkrdnad för den lrvinliga afdelningen af sin tjaiistemannakiir tror sig sty- relsen till fullo &amp; aagdägga genom upspföra.nde i stat af ~2 högre telegrafistlrlass, bvilken åtgard ju afven erhtillit den v a c h motiveringen, akt därigenom » blefre f ör telegrafist beredd e~ hittills saknad utviig till befordran, hvilket åter helt sakert komme att verka upplifvaude på deana tjänsteman~ .. aklass och sålunda blifva till nytta afven för telegraherketx.
Meu hvad ståildpunkt iakttaga förslagastallariie till den stora massan d telegrafister, den n h l i g e n, som tillhör bi-
5.
.
.
triidespersonalen?
Några 2 upplif vande D itgarder anse tyd- ligen vederbörande ej har behöfva vidtagas.
Men må,nne icke afven med afseende å dessa kunde tillampas de ord, telegrafstyrelsen vidare uttalar med anledning af den föreslagna löneförhöjningen å t S: de klassens statioiisförestiindare, n ' iimli- gen D att den tlrbetsprodulct, som kräfves för viss aflöning enligt det nya förslaget ar vida större &amp; n den, som fordrades vid den.
tid, då, telegrafpersonalen var frikallad f r i n skötseln af telefon-.
viisendet 3 D Arbetet afven för.
de bitriidande.
telegrafisterna torde blifva i viisentlig mån ökadt, utan att * det anses nödigt att gifva dem en däremot svarande ' löneförhöjniiig.
För en viss kategori d dess % skulle lönen t. o .. m. reduceras till 700 kr.
årligen.
Det ar mot denna.
punkt i det nya förslaget, iialdigen införandet af en ny löneklass med endast 700 kr.
i ordina- rie lön, som ett .skarpt och, synes det oss, fullt beriittigadt klander ar riktadt.
Och det behöfves i sanning ej någon invecklad bevisföring för att ge stöd &amp; t det pkstiieiidet, att eii summa af 700 kr.
s r otillräcklig för att tillförsiikra en bildad person en någorlunda sorgfri existens, denna må ställa sina ansprik på, lifvet aldrig s&amp;.
lagt .. Låtom ' oss pröfva saken nå,got narrnare.
Af de SG tele- grafister, tillhörande den föreslagna löneklasseii med 7 0 0 kr.
i ordinarie lön, erfordras samma kunskapsmitt som af de öfriga telegrafisterim, 11Ilmligen afgångsexameii f r h i högre laroverk för flickor eller darmed jiimförliga kunskaper samt afiagd telegrafistexameii.
Tjänstgöriiigen fö+agges vid de interurbana telefonledningarna, hvilket, som bekant, kraf- ver ett ytterst anstriingande arbete ..
Öfver halfva anta- let d dessa telegrafister Lomme dessutom att tjänstgöra p i shdana ställen, där samfärdseln ar lifli@st, och lefnadskost- iiaderila dyra.
Arbetstiden är 7, timmas on1 dageii.
Natt- tjänst (frivillig) en g81ig i veckan med 7 timmars arbetstid, d&amp; följande dag Zr fri.
Ingen semester atnjutes; P&amp; sty- relsens pröfiiing kan dock bero, om ordinarie telegrafist, ' som.
tjänstgjort i 5 hela kalenderkr, kan, utan löneafdrag, f&amp; &amp; t- njuta 3 0 dagars tjiinstledighet för sjulrdom etc. Som ersättning för 7 timmars dagligt strängt arbete, utan den vederkvickelse, som ligger i eii tids ledighet, är det nu stateii.
under de första, 5 &amp; seils tjiinstetid bjuder en ' ', '.
\.
.
ordinarie .ämbetsman 700 kr.!
Efter dessa ars förlopp och se- dermera efter resp. 1 0 och 1 5 i r erhålles, som nämiidt, ett klderstillägg af 1 0 0 kr.
I minga - för att ej stlga de fle- sta - fall är telegrafisten för sin iatkomst hauvisad till sin egen arbetsförtjänst.
För att ej tala om de alltför talrilra fall, då hon, i likhet med s i mangen arbeterska, liar fattiga föräldrar eller andra anhöriga att draga försorg om.
Huru nu sammanj gmka utgifterna f ör de nödvändigaste lefnadsomkostnaderna med inkomsten?
Minimipriset för en inackordering i stiider som Stock- holm torde ej understiga 50 kronor i mhaden, iiaturligtvis då utan förmånen af eget rum och med ett kosthill, som utan öfverdrift kan kallas för magert.
Efter den allra lägsta beräkning skulle således till husrum och kost åtgä 600 kr.
Etrligen; återstår siledes 1 0 0 kr., af hvilka, sedan pensions- afgiften och skatten blifvit fråndragna, alla de öfriga nöd- vandiga utgifterna för kläder, tvätt, lakarevård o. s. v. skola bestridas.
I sanning siffror som tala!
-.
Men utom den orättvisa, som synes ligga diiri, ath sta- ten bjuder en ordinarie tjänsteman en så låg lön för ett strängt arbete, larer äfven den nya ordningen komma, atii drabba de äldre extra orditarz ' e telegrafisterna.
Vanligen ar det först efter 12 i 1 5 års tjänstgöring, som extra ' ordina- rie vinn er befordran till ordinarie %j enst.
E e a, ordinarie telegrafisternas aflönin g kommer naturligtvis.
att s ä d a s un- der den lägsta ordinarie telegrafistlönen, hvartill kommer det förhållandet att de telegrafister, hvilka ej %tt öfva sig i skötseln af telefon, vid sökande af befordran ej kunna iberopa samma meriter som de hvilka börjat tjänst- göra vid de interurbana ledningarna.
Desto bekymmersam- mare ställer sig de extra ordinarie telegrafisternas framtid, d i man tager i betraktande, att deras utsikter till befor- dran i ej oväsentlig grad redan fördystrats genom ett nyli- gen d telegrafstyrelsen utfardadt cirlrulär, enligt livilget exht ordinarie vid sökande af ordinarie telegrafisttjänst mfste fö- rete läkarebetyg, en ny förordning, som endast drabbaz kvin- liga extra ordinarie telegraftjansteman.
Nar dessa således efter 12 h 1 5 kr ej kunna styrka att deras halsa ar full- komligt god, gå de miste om befordran.
För en annan klass af extra ordinarie tjanstemän ter
.
.
sig framtiden e j mindre mörk, nämligen hela den för lokal- telefoneringen anställda personalen.
Dessa telefonister aflönas med 30-40 kr.
i månaden, allt efter den vana och skick- lighet de lyckas förvärfva sig.
Visserligen fordras rings för- kunskaper för att blifva till telefon-elev antagen (elevtiden utgöres af den tid, som atgar för inlärande af de i Stock- holm f.
n. till omkring 1,900 uppgaende namneii pk aboii- nenterna) men &amp; betet är shdeles slitande.
Det mest öm- mande i telefonistens ställniiig Iir dock utan tvifvel.
hen- nes utsikt att efter ett tiotal af år gå, miste om sin plats; efter denna tid anses hon nämligen icke vidare besitts den spänstighet ' och påptisslighet, som fordras för telefonens sköt- sel.
Ocksk har byrhchefen Wennman i en utförlig reserva- tion, bifogi&amp;l telegrafstyrelsens förslag, yrkat på nödviindig- heten att i någon nian söka betrygga telefonpersonalens framtid.
.
4 Harmed vilja vi afsluta vår kortfattade.
granskning af en fraga, som ej blott och bart kan betraktas som en bröd- frågcz, hvaraf några få arbetande kvinnors väl eller ve be- ror, utan som en principfrågn, som berör hela det kvinliga sliiltets intressen.
Så liinge den regeln annii följes, så, val d&amp; staten som deii enskilde är arbetsgifvare, att kvinnan endast aizvändes p&amp; underordnade poster, kan, man visser- ligen ej viinta uppnaendet af det idealet, att vid beriikningeii afven af kvinligt arbete lageii om %lön efter arbetets värdes konsekvent tillämpas.
Den förviintuingen torde dock ej vara obillig, att den svenska staten, hvars plikt ju fordrar att alla medborgares ' rätt tillgodoses, erbjöde &amp; t den i dess tjIinst anställda kviiinan, såsom ersättning för e t t.
träget och ansträngande arbete, en lön, som tillförsäkrar henne en be- kymmerfri och hederlig existens; Det är detta vi hoppas att riksdagens förtroendeman, som nu hafva telegrafstyrelseas förslag under pröfning, skola be- hjärta, pk det att denna ' för svenska.kvinnor s&amp; viktiga 1ö- nefråga om möjligt måtte bringas till en lyckligare lösning.
*.
Lucy Vid den stora kvinnokongressen i Chicago förliden sommar, där, som bekant, framstående kvinnor f r i n så godt som alla världens länder stämt möte, tilldrog sig bland de amerikanska kongressmedlernmarne, Iivilka naturligen utgjorde det öf vervagande antalet, en liten hvitliårig gumma den största uppmärksamheten, Det var en till det yttre obe- tydlig kvinna, i sin enkla hvita spetsmössa och nastan kväkarlika dräkt bjärt afstickande mot sina i strhlande toiletter efter det allra senaste modet utstyrda landsmaninnor.
Men kring den lilla gumman, som nied sitt blida leende och anspråkslösa vasen kunde ' liknas vid en fryiitlig, hjiirtegod, bedsternor » af den qamla stammen, trängdes man med uttryck af den djupaste vördnad och beundran, åt henne var vid alla de tillfällen, då hon visade sig offentligen, oomtvistadt heders- platsen anvisad, och endast för att få trycka hennes hand, att f2 se detta gamla ansikte sade sig inången vara kommen till Chicago från de aflagsiiaste delar af den stora republiken.
De främmande deltagarne i kongressen ' torde i början med en viss förvåning åsett denna hyllning och undrat öfver ahledningen till den uppmärksamhet, som koin denna enkla, nastan alldagliga per- sonlighet till del.
Men så visar sig den lilla guminan på talarstolen.
=Bedsternor, .vill tala.
Hvilken förvandling!
Ålder, bräckligliet, hvar- daglighet äro försvunna.
Efter de första orden erfar man att talets gåfva tir en makt, som förmår skänka ungdomens glöd och tjus- ningskraft i trots däraf a t t åren böjt gestalten och silfverfar- gat håret.
svältalande » äro så godt som alla amerikanska damer, så väl medfödd begåfning som uppfostran och vanan vid offentligt upptriidande göra deni alla till talarinnor.
Men hos denna åldriga kvinna finner inan något långt förmer 5in den vanliga amerikanska talargåfvan - wtalförhets skulle man i många fall kunna kalla den - detta ar den sanna viiltaligheten; en stämina sallsynt välljudande, mjuk och geiiomtriingande på sainnia gång, en makt öfver formen, ett behärskande af ämnet, som verkar oemotsti " tiid1igt tilldragande, och tillika denna val afvägda .tillsats af Iii~mor, so111 aldrig får fattas i ett amerikanskt föredrag.
B Hvein är det?
» frågar undrande och förtj iist friimlingen från Europa sin amerikanska granne.
%Det ar Lucy Stones, blir svaret, åtföljd af en förvinad blick.
Ty märkvärdigt i sanning att ej kanha Liicy Stone, Amerikas kanske.
.
.
,,
förnanista talarinna, en af de ädlaste Banbryterskor för kvinnans fri- görelse, en af de f&amp; ännu lefvande veteranerna från den tid ' vid slutet af 1840-talet, då kvinnofråkan ännu, liksom .frågan om sla.fvarnes befrielse, var ' en stridsfråga, hvilken kräfde sina hjältar och sina inartyrer.
För alla dem soin.
med någon uppmärksamhet följt kvinnoeman- cipationens historia, ä r Lucy Stones namn väl bekant., i Amerika räknas det bland landets största.
Men då denna kvinnas verksamhet förnämligast omfattade den specifika gren af kulturarbetet, som nar- mast rör hennes eget köns intressen,.
torde det vara ursäktligt om utom Amerikas gränser och utom kvinnofrågdns omrhde, namnet Lucy Stone ej ar närmare kandt.
Nu då den person, som bar detta namn, afslutat sin lifsgarning, då det livita hufvud, till Iivilket ej längre sedan än i somras en tack- sam samtid blickade upp med kärlek och vördnad, för alltid lagt sig till livila och sankts i grafven, iinder en anslutning och ett deltagande, som t. o. in.
i Amerika kan betraktas som ovanlig, må det ej vara ur vägen a t t göra en svensk allmänhet något närmare bekant med en kvinna, hvars namn för alla tider skall näpnas i samband med hen- nes köns utvecklingshistoria.
0.
: ': t: I h c y Stones lefnadsbeskïifning ar, som s&amp; 1iiBng.a framstående personligheters, skildringen af en kamp mot yttre svhriglieter och vi- driga omständigheter, en kamp viidande mellan inotgang och fram - gång, nederlag och seger: Hon föddes den 13 augusti 1818 på en farin i I) 5assaclinsets.
Fadern var en driftig landtbrukare och htnjöt såsom sadan ' stort an- seende bland sina grannar, inen i sitt hem var lian en tyranii, som efter bokstafven tyckes Iia tillämpat regeln,, att Iiusbonden ar herre i sitt hus », och den punkten i vigselforniuläret.
» att hustriin skall vara sin man underdånig ».
Det torde äfven varit iinder inflytandet af det tvång, so111 liusfaderns.
despotiska lynne utöfvade p&amp; lieininet, synnerligast på dess kviilliga medleminar, so111 Lucy redan f r i n barna- åren fattades af eii stark känsla för det orättvisa i kvinnans stall- ning och en liflig önskan att denna orättvisa inåtte blifva afhjälpt.
För sin uppfostran och utbildning hude Lucy uteslut.ande sig sjalf att tacka.
Söneriia sändes af fadern till landets » collegesa för att d#r fiillanda sin uppfostran, men då dottern anhöll o111 ' samma förman fick hon endast till svar: » Ä r du frhn förstandet! » För att,
tillfredsställa sin brinnande hag efter vetande inåste den unga flickaii själf förtjäna penningar.
Hon plockade nötter och bär i skogen ocli sålde dem för att för penningarna köpa böcker.
Cnder sina första ungdomsår besökte hon hemtraktens folkskolor, lärande och under- visande ömsevis.
Snart blef hon, tack vare sin framstiiende för- maga att undervisa, anställd som vikarierande liirarinna vid en af dessa skolor, men hennes lön var så obetydlig, att hon först vid 25 års ålder lyckats sammanspara en så pass stor siimma, att hon-kunde förverkliga sin dröm att låta inskrifva sig som student vid iiniver- sitetet i Oberlin, det enda d % öppet f ö r kvinnor.
För att kunna uppehålla sig där, mhste hon dels ge undervisning i den ined iiniver- sitetet förbundna förberedande skolan, dels för nigra fl cents i tim- men uträtta en städerskas sysslor i det för Oberlins kvinliga studen- ter afsedda pensionatet.
Själf kokade hon under hela siii studietid sin mat i den lilla tarfliga kammare, hon förhyrt utom högskolans område.
Oberlin var en stad med starkt utpräglade sympatier för slaf- varnes sak och iu %nga ur slafveriet flyktade negrer hade dar funnit en tillflyktsort.
E n skola för att bibringa dessa de första grunderna i läsning och skrifning inrättades och Lucy 8tone anmodades a t t un- dervisa i densamma.
De färgade männen, ehuru nyss befriade nr slafveriet och fullkomligt okunniga, ansågo det likväl under sin v&amp;- dighet att taga emot undervisning af en kvinna.
Första gången Lncy visade sig p&amp; katedern hälsades hon af sina svarta lärjungar med ett mummel af ovilja.
Till slut reste sig en af dem, en stor, grof karl, den svartaste af dem alla, ocli förklarade, att han visserligen ej hade något att invända emot miss Stone personligen, men han kunde ej neka till a t t det bjöd lioiiom emot att bli undervisad af en kvinna.
Lucy svarade, att de borde inse, att det endast var förenligt med deras egen ' fördel attc t a emot undervisuing af livern det rara ma, soiii kunde lära dem något, ett argument för Iivilket de matte ha böjt sig, ty det dröjde ej länge förr än lärarinnan lyckades besegra sina svarta elevers motvilja och tillvinna sig deras förtroende och till- gifvenhet.
Hennes första offentliga tal hölls under hennes vistelse vid nni- versitetet.
De befriade negrerna hade ordnat en fest till högtidlig- hållande af Vest-Indiens frigörelse ur slafvesiet och anmodade Lucy Stene att vara en af talaroe.
Högskolans rektor och nigra af pro- fessorerna voro af ven inbj udna.
Lucy framsade helt okonstladt sitt tal bland alla de öfriga.
Xen följande dag kallades hon inför hög- ',
: skolans föreståndarinna och kvinliga styrelse och erhöll en skarp skrapa för sitt oblyga och okvinliga tilltag att uppträda offentligt.
, Var ni ej rädd och blyg, då ni stod där på estraden bland alla dessa ' män?
w frågade man henne.
» Nej B, var det uppriktiga svaret.
&gt;Dessa man voro min rektor och ' mina likare, jag var ej det rin- gaste rädd för dem. » - Vid slutet af sin studietid anmodades 11011 att författoa en uppsats till terminelis invigningsfest.
Hon afstod.
dock därifrån, då hon erfor, att denna uppsats skulle uppläsas ej af lieiine sjalf, utan af en af professorerna, då det ej var passande att en kvinna framträdde inför en större menighet.
Nara 40 år därefter, då Oberlin firade sitt 50-årsjubileum, inbjöds I m y Stone a t t vara en af talarne vid de festligheter, som då firades.
Så kunna tiderna för- ändras!
a r 1847 tog hon sin grad och höll samma år sitt första offent- liga föredrag öfver kvinnans rättigheter från predikstolen i den kyrka, där liennes bror var pastor.
Kort ddrefter blef lion anställd som föreläsare af Sällskapet för slafvarnes befriande (the Anti-Slavery- Society).
Men redan då blandade hon en god del af tal om sanihallets orättvisa emot kvinnan in i sina anti-slafveriföredrag, .hvilket ofta ådrog lieune förebråelse.
på ' dessa förebråelser svarade hon: w J a g kan ej Jjiilpa det.
Jag var kvinna innan jag blef abolitionist.
l) J a g .måste tala för kvinnornas sak., I 3 ' i: edrilra Bremers resebref ffåm me rika, hennes =Hemmen i den nyn världen&gt;, läser man en skildring af ett anti-slavery-meeting i Boston.
Sedan författarinnan beskrifvit ett par talare, soin inledt mötet, fortfar hoii:.
&gt;Nu framkom en p p p, som halsades med lifliga handklapp- ningar: ett ungt Iivitt friintiminer i en enkel hvit klädniiig och bart.
oprydt hår fraiiitradde liållande en mörk miilattska vid handen.
De~iiia sednare hade varit slafvinna och hade nyss räddat sig ur slaf- veriet på .ett fartyg, där hon blifvit gömd.
Det sBg väl ut då den unga livita kvinnan - miss Lucy Stoiie - rlckte ut sin hand öfver den svarta kvinnans hufvud, kallande henne ' syster ', och framstiillde lieiine soin en sådan för den församlade människomängden.
Det såg val och vackert ut, och så kändes det nog af alla, att den livita kvinnan Iiär stod som den svartas beskyddarinna och van.
Miss L U C ~ gjorde ock detta ratt väl, fullkomligt kvinligt, stilla och vackert.
Hon fortgick sedan att berätta den förra slafvinnans historia, och talade ' ' ' l) Parti i N. Amerika inot slafveriet.
' öfver slafveriet en god stund med fullkomlig sjalfbeharskning, redig- het i ton och åtbörder.2 - - - - - - - - - Detta var 1850, d % Lucy Stone ännu stod vid b ö ~ j a n af sin bana.
Fredrika Bremer, som ännu ej synes vara helt frigjord f r h tidens fördomar, att en kvinna ej bör uppträda på talmöten, erkänner .villigt den unga föreläserskans %lätthet att tala, det passande i hen- nes vasen, det rediga i föredraget,, men nggoon högre flykt finner hon ej hos henne, &gt;hon upprepade blott hvad män redan ha sagt, bättre ocli kraftigare an hon,.
Fredrika Brerner tillägger: %Om kvinnorna vilja värdigt fylla platsen p&amp; forum, så miste d e uppträda dar nied vardiglieten och makten af väsen, som verkligen ha nya och höga sanningar a t t uttala och representera.
.De måste tänka och tala ur kvinnosferens centrum.
w Hvad redr rika Bremer med sin underbara förmggn a t t blicka in i framtiden, di %.
uttalade, tyckes Lucy Stone redan vid denna tid inom sig förnummit.
Hon kände varmt för de förtryckta slaf- varnes sak, men dessa hade förespråkare bland landets mest be- gåfvade inäii, det fanns en, ny ocli hög s a n n i n g ~, hvilken ännu blott en och annan svag stämma vigat påpeka, sanningen rörande kvin- nans mänskliga och sociala riitt.
Det var för densamma Eucy skulle gå i fält, det v m dar hon kände a t t hennes ratta verksamhetssfär lag.
.Hon uttriidde äfven snart ur anti-slafrerisiillskapets tjänst för a t t helt ägna sig åt kvinnans sak, en sak d&amp; högst impopultir bhnd Förenta staternas alla samfundslager.
De afventyr, ja, faror, hon hade a t t utstå under de följande h e n, di.
hoii pk egen risk reste fran stad till stad för a t t offentligt tala för sina idéer, skulle fylls hela böcker, och otaliga 8ro exempeln g8 det mod och den sjalsnär- varo hon adagalade i de mest brydsamina situationer, på samma gång soin hennes energi och tron p&amp; det rittmiitiga i hennes sak aldrig sviktade.
I de flesta stiider, hon besökte, Iiitde ingen kvinna förut upp- trädt offentligt, hvarför nyfikenheten samlade omkring henne ofantliga &amp; hörareskaror.
Den unga föreläserskan räckte stor öfressaskning.
Enligt det gängse föreställningssättet skirlle den kvinna, som upp- trädde för a t t förfäkta sitt köns rättigheter, vara ett stort, kan- tigt fruntiminer med barsk röst och kar1avnlna fasoner.
I stallet fann man en liten spiid varelse med stilla, ansprAkslöst rasen, behag och blygsamhet i satt och htbörder och den ljufvaste, mest riilljndande stämma, som någonsin blifvit hörd från en talarestol.
Denna stamma blef snart beryktad, ja, personer, som endast en ging hört densamma,.
.
13 o kunde åratal därefter känna igen denna ' röst.
på endast några ord yttrade i en mörk järnvägskap6 och utropa: =Det ar L u c y Stone!
r När Lucy började sina föreläsningar var tillträdet till dem af- giftsfritt för att locka ett desto Görre auditorium, hvarföre också de första åren voro en enda lång följd at ' försakelse och kamp mot eko- nomiskt betryck.
Men då hennes rykte som talarinna blifvit stadgadt och hennes popularitet oomtvistad kunde lion följa sina van- ners råd och fordra en skälig inträdesafgift af sina åhörare, utan a t t Iion såg deras ' antal på minsta vis aftaga.
Därigenom förbättrades naturligen hennes ställning betydligt.
Lucy Stone var en ab inbjadarne till det ' första i Amerika hållna större kvinnomötet, det i Worcester 1851, från hvilket ej blott den amerikanska kvinnan, utan öfverhufvud taget kvinnorna i hela deii civiliserade världen kunna räkna en ny a r a i sin historia.
Så var det de offentliggjorda förhandlingarna fran detta möte, som inspirerade mrs John Stuart Mill att skrifva den märkliga artikel i the Westminster Review öfver kvinnans frigörelse (Enfranchisement of Woinen), livila ken var början till kvinnorörelsen i England med dess vidtgående reformer.
Sedan denna första ~convention~ ägde ingen sådan rum i Ame: rika, utan att Lucy Stone var en af organisatörerna ocli uppträdde soin en af de förnämsta talarne.
Den vidt utgrenade Föreningen för kviiiiians röstriitt (American Woman Siiffrage Association) raknar henne bland sina stiftare och under nara '.
20 års tid var hon oïd- förande i dess arbetande utskott.
Föreningens organ, the Woman ' s Journal i Boston, Amerikas bäst ansedde kvinnoblad, .koin till stånd på hennes initiativ, och sedan dess första redaktris, mrs Livermore, fråntradt denna befattning, stod L U G ~ Stone i spetsen för redaktionen de sista åren med tillhjälp af sin dotter, Alice Stone Blackwell.
Lucy, säger hennes trogna niedarbeterska mrs Livermore, i de vackra ord hon agnar sin döda väninnas ininne, hade besliitat sig för att aldrig gifta sig, och troligcn skulle lion förblifvit denna sin före- sats trogen, om hon ej funnit just den man som af alla man på jorden bäst passade henne.
1855 ingick hon aktenskap med en ung köpman vid namn Henry Blackwell, hvilken älskade henne så högt, att han, på samma gång han äktade henne själf, äktade hennes idder ocli åsikter och med glädje gjorde till sin den sak, å t livilken hon agnat sitt lif.
Vid sitt giftermus ingående offentliggjorde makarne en af dem båda undertecknad protest, riktad mot lagens orättvisa att tillerkänna ' '.
.
.
mannen ensam rätt öfrer liustrun, barnen och den geinensanima agen- domen.
Denna protest spreds i vida kretsar, framkallade lifliga de- batter och var en af de bidragande orsakerna till de förbiittrade be- stäinmelse~ som i detta afseende genomförts i deii amerikanska lag- stiftningen.
Med sin mans samtycke bibehöll L i q äfreii som gift sitt eget namn, det namn under hvilket lion nu gatt till efterviirlden.
.Hennes föresats rar, säger saminil ofvan citerade viiiiiiina, att afven efter giftermålet fortgå på den r a g hon betrldt.
Xen sedan hennes dotter blifvit född var det en tid, då, om än liela världen pikallat liennes II j alp, Iion.
skulle förblif vit döf för dess böner, modersplikterila satte lion öfvei alla andra.
D&amp; en af liennes niedsystmr i det stora reformarbetet, den energiska, kraftfulla Siisan Anthony, (jämte inrs Stanton, den enda nii lefvaude af veteranerna f r h Worcestermötet) förebrående sade till henne: ~ L u c y, jag tror du förlorat förinkgan att tala sedan du blef gift?, svarade hon.
» Ja, jag förlorade denna förmåga då inin Alice kom till världen, men den skall iiog komma tillbaka., Och hon Ilade ratt.
S a r dottern ej mer beliöfde moderns omedelbara eftersyn och onitanke återgick dcniia till sitt verk, och i denna dotter skulle Iion finna en värdig arftagerska af sina idéer.
Alice Stonë Blackmeil fullföljer nu moderns arbete, bkde som redak- tris af Woinans ' ~ o u r n a l och som rerksani medleiii i de röstrattsför- eliingar, som Liicy 8tone varit ' med om att stifta.
Den 22 okt 1893 slutades det lif, p$ lirilket man nied sanning kan tillämpa psalmistens.
ord:, d&amp;, det bäst varit hafrer, si iiafver det möda och arbete varit.
Hon visste knappt, saga hennes vänner, livad en dags ledighet ville saga, anda till det sista verkade hon ined samma oförtrutna ifver s&amp; val i tal som skrift för sin sak.
Xen att det ej var blott och bart hennes energi ocli öfrer1iigsiia Be- gkfning som betingade hennes framgångar, utau de s a m t kvinligc egenskaper hvarined hennes person r a r utrustad, diiroin vitna enstiiin- inigt hennes inånga vanners och eftermälares utsago.
Hon r a r den kvinligaste lrvinna, den basta hustru, den öinmaste moder, den plikt- trognaste husmoder soin någonsin lefrat.
E n gliidjerik och sorgfri ilderdom blef ocksh hennes belöning, iifren oin hon siig den Slsk- lingstanke, för hvilken hon satt in sina basta krafter, kvinnans po ' li- tiska rösträtt, blott långsamt rinna telyang.
Det stora malet, liela inänniskoslaktets förädling, satte hon dock öfver alla andra, därföre var
intet mänskligt intresse henne frammande, om ock ' liennes köns 110- jande i socialt och.
politiskt hänseende låg liennes hjärt a ~iärinast, såsom varande ett af medeln, kanske det viktigaste af alla, att n&amp; detta mål.
, Gör varlden bättre)), var ock de sista ord hon uttalade.
Sällan har en kvinnas död i våra dagar framkallat ett så varmt deltagande både i den nya och gamla världen som Lncy Stones.
Hennes lifsgärning liar ined varme och sympati skildrats ej blott i kvinnotidskrifter utan i liela den amerikanska pressen.
Det ar liuf- viidinnehållet af dessa uttalanden vi här, ehiiru på ett alltför ofull- standigt satt, sökt htergifva.
Ur ett bref fråii en amerikanska till en svensk väninna vilja vi till sist anföra några ord, livilka, synes det oss, s a m t och vackert återgifva stäniningen hos den till ett par tusental uppgående åhörare- skara som sistl. 29 okt.
samlats i the Cliurcli of the Disciples i Boston för att högtidligli %lla Lucy Stones begrafning.
Dessa ord lyda: %Den hyinn livarmed den sköna minnesfesten afslutades var soni en lofsång till den Allsmäktige, att en sådan kvinna lefvat.~.
.
L. D-n.
Jonas Lie og hans hustru.
Brev til Dagny fra Kristiania.
Efter ikke saa lan@ fra 20 aars fravcerelse fra fcedrenelandet - har Jonas Lie i slutningen af aaret vzeret Iijeinnie paa et kort besög.
Han liarher tiibragt sin 60-aarige födselsdag og man liar iiyttet leiligheden til a t feire hain med fakkeltog og fester, fester og fakkeltog, foruden.den tallöse inaengde af telegrammer og digte, som födselsdagen og festerne bragte me2 sig, og de artikler og festnuininere, livormed aviser og tidskrifter liar hedret hain.
Höiest af al saadan skrevet og trykt hyldest staar Garborgs bog, Jonas Lie.
Den kom ud precis paa födselsdagen (6: te november) og er en af de interessanteste og smukkeste monogra- fier, der er skrevet paa norsk - og paa det sinukkeste norsk, som kan skrives.
og er skrevet.
Garborg er overliovedet fra stilens side vor förste forfatter.
Saa kan nawnes Samtitlens festnummer, Jonas Lie, der ogsaa kom ud paa dagen med elskvaxdige, kvikke, naivt dilettan-.
tiske bidrag af malere og inalerinder, der kjendte og elskede Lie og - ined undtagelse af smaa sommerrei ' ser oppe i landet.
- hans hustru og hans lijem fra den faelles udlandighed, og desuden med et par indlgg fra forf.
af faget, der virkede velgjörende solide blandt arnatö- rernes lettere gods.
Til sidst kom Nyt Tidskrift post festum med et Lie- nummer *), hvori et interview med Lie af Nordahl Rolfsn, fornöieligt, levende, indiscret, lid % paa graendsen af det plumpe - ag en liden artikel af Chr.
Collin - en liden perle - interessant, fin og skarpsindig, om Jona.s Lie og - YorcllarrzdsBuacle~z.
- Vi vi1 tillade os a t anbefale baade Garborgs bog og de to tidskrifter til Dagnys laesere.
I Samtide~zs festnummer var den mest opsigtvaekkende artikel af Jonas Lie selv og handler oin hans hustru.
Der bekrsfter, udreder og forklarer han, og det paa den elskvaerdigste, mest indtagende niaa.de, hustruens delagtighed i al hans äigtning, ikke alene som den ord- neiide, regulerende, beskjaeiende haand - det var igrunden en offent- lig liemmelighed - men ogsaa soin den medskabende aand.
Denne offentlige udtalelse af Lie -- der tillige ligesom sanktionerer og frier fra indiscretion et af de skjönneste kapitler i Garborgs bog - har givet hele Lies ophold her og alle fester for ham et eiendouimeligt praeg.
Ligeoverfor denne noble anerkjendelse kunde samfundet ikke haevde sig - ikke engang her i Cliristiania - som ret samfund af pebersvende, der.
ikke ser kvinden~.
Paa digterens egen anerkjen- delse fulgte alles anerkjendelse, og fester og hsdersbeviser har ikke vaeret henvend te til digtereu alene, men til Agterparet.
Hzm liar faaet sin rigelige andel af taler og sange.
- I studentersamfundet blev fru Lie endog baaret paa guldstol, rigtig nok af kvindelige studenter, til baade aengstelse og moro for Lie.
Mange - og i s a r kvinder - has fundet denne digterens afslören af vaerkstedets og samlivets hemineliiheder npaakravet og udelikat og har dadlet at frii Lie ikke liar anvendt sin indflytelse til a t hindre ham fra a t löfte hende og hendes stille virksomhed op paa en saa fremskudt plads - efterslaegten burde i det höieste faaet denne meddelelse som et post- hamt efterladenskab.
- Andre igjen - og det er ve1 de fleste - mener a t Lie ved saaledes paa seirens dag a t löfte sin hustru op til sig i höisaedet og anerkjende liende som kammerat, aandsfzlle, med- arbeider gjör mere for kvindernes - nei, for menneskenes sag end ved alle sine böger.
Han har gjort det lettere for en mand a t faa öie paa sin hustru, han har gjort det tiltalende for ham a t til- godegjöre sig hendes evner og medarbeide som et vardifnldt tillzg til sine evner og sit arbeide.
- Og sidst men ikke mindst, han viste red ') Nyt Tidskrift 1: ste heite november 1893.
17 sit exempel, a t ved a t gjöre det og ved a t anerkjende hende,,forringes han ikke selv, men voxer i anseelse, thi ved a t dele med hende h g - ger ' han hendes anseelse til sin egen og summen blever större end hans alene kiinde bleven.
, En berömmelig hustru kan ikke andet end öge min heder », siger en af de gamle sagahelte.
Lie synes a t ville.
holde sine l a n d s m ~ n d dette udsag ' n for öie og gjöre dem det til- talende - og det kan trznges uagtet eller maaske netop fordi vi befinder os.
i en kvinde-emancipationens tid.
Jonas Lie er niaaske den folkekjaereste af vore digtere og for- fattere.
Hm liar slaaet an de dybeste strzenge i vore hjerter, vore minder, vort fölelsesliv, ikke ved a t gaa forbi, inen ved a t gribe dybt ned i vort daglige slid og sleb, fiskerens, sömandens, forretnings- mandens, hiismoderens og nioderens, ' adle det ved sin medfölelse, finde menneskehjertet, som banker og vaander sig derunder.
Ikke lidet har det bidraget til Lies popularitet a t han liar lioldt siiie böger fri for politik og religion, fri for moderne sandselighed og - oagtet det knudrede og vanskelige sprog - fri for moderniteter og subjektive eiendoninieligheder i orthografieii.
Oin det sensuelle udtaler lian sig saaledes i intw~iewet med Rolfsen: ~Natiirligvis ved jeg som mand- folk om alle de ting.
Natiirligvis har jeg erfaring.
Naturligvis kunde jeg skrive om det, hvis jeg vilde.
Naturligvis vilde jeg, hvis det var nödvendigt.
Men jeg har ikke fiindet det nödvendigt o g desiiden liar jeg vceret af den mening, a t man skulde kjempe mod disse ting i siii fantasi,.
* Det religionslöse hos Lie har Garborg ofret en ypperlig udkedning, skarp, klar, f ölgerigtig, i sin bog om Lie.
I s1 sin ypperliglied trcenger den dog ' det koi.rektiv, som Chr.
Collin *) giver det +ed a t freniholde og paavise ganske enkelt og naturligt og varmt, a t det er et 11111 i Lies virkeligliedssands a t han legger saa lidet b r a t paa folkets religiöse liv.
Det var deres tillid til den over- naturlige bistand, deres patriarkalske og barnlige gudsforhold, som gav dem tryghedeii i deres utrygge liv.
Et tilsvarende forbeliold tror vi der kan gjöres mod Garborgs udredning for de dannede klassers ved- kommende i de tider, Garborg taler om.
Det religiöse og ism- da det religionslöse er aldrig saa gjennemsigtjgt, saa afsluttet, saa opgjort.
Der *) I den forhen nzvnte a,fhaiidling om Lic og Nordlmdsbaeden.
.
.
er aybder, og der er gaader og problemer, som altid paany vaelder op fra dybfit.
E n digter kan lade vaere a t behandle dem, han kan have ret i og ret til a t lade dem ligge, men derrned er de i sig selv ikke af- skaff et.
For politikens vedkominende liar Garborg gjort det modsatte.
Han har slet ikke respekteret Lies - vi havde n s r sagt harmlöslied og neutralitet i politisk henseende.
Han har tvertirnod holdt ikke blot patrz ' oien - derfor kunde vi kun vzre ham taknemelig - men politi7; waz Lie frem paa en inaade, som, mildest talt, man vaekke forundring, og ligesom rykker Lie ud af hans dimeiisioner og flytter ud maerkepaelerne for hans begraendsning og i s a r for hans indflydelse.
Thi vistnok er det sandt, a t Lie har gjort det Garborg siger, sagt det Garborg siger a t han har sagt, men det Bar ingen raekkeridde Iiart, ingen straenge i nationen har vibreret derred, ingen steinninger, langt mindre begivenheder har forandret sig derved.
Lie har raeret politi- ker og venstremand ganske vist, men hans udvikling betinges ikke af, gaar ikke jawnsides med, indvirker ikke paa landets politiske udvikling saadan soin Wergelands og Björnsons.
I dette forhold ligger paa engang Lies eiendommelighed og hans begraendsning.
Han er elskvserdig, Ingen slaaen paa inderlig, folkekjsr, men han er ingen 7~3 ' rdi~g.
skjolde kan gjöre ham dertil.
I hans elskelige begarelse, i lians privatlivs kampe, nederlag, soning og opreisning gjennem digterkaldet ligger hans genis historie og hans magt.
Lie skrev vers alt som ganske ung og blev anseet for a t have Den pen liden aare ».
Men saa blev han dog jurist og forretnings- mand og mente, som han selv skal hare sagt, D i forretningerne a t Iiave fundet den egentlige poesi^.
Det viste sig imidlertid a t forret- ninger ikke er poesi.
Det blev til knald og fald med for~etningerne og faldet var stort - baade for hain og for andre.
Dengang var det a t Lie - som Garborg udtrykker det - Dopdagede det krinde- lige höisind, som er noget ganske andet end mandens ridderlighed, og a t han i sin hustru fandt en stötte og en tröster, der holdt modet oppe i liam og hjalp ham a t finde tilbage til og faa tillid til sin digt.ergave.
Og med hendes udsagn: d e t t e er stortn og med Björn- sons anbefaling til Hegel aat bogen vilde flyve som en niaage ud over norden2 kom saa den Fremsynte ud.
Siden har Lie vaxet digeer og kun digter og har erobret for sin digtning altid nyt terrain og et större og mere hengivent publikum.
Det er dog langtfra a t de bittre erfaringer i l h e t s praktiske skole har varet tabt for ' harn eller har sat liam tilbage som forfatter.
Tveitom.
Og dette anerkjendes ogsaa nu villigen.
Han havde nu l a r t a t kjende forretninger og forretningslivet - so111 han i s i n barn- dom pB Tromsö liavde laxt a t kjende sölivet - .ved aktiv deltagelse,.
personlig erfaring, og dette er komriiet Iians digtning ganske ander- ledes tilgode end om lian liavde anirendt den tid til a t ~dclanw sig til digter.
Og isaer: hans samvittighed har havt dette store neder- lag at brydes ined, al den ulykke, soni lian havde bragt over sig selv og andre a t sone.
- A t han betragter sit vark soin en sasdan so- ning, det udtalte han paa en gribende maade i den skjönne tak han henvendte til sine landsmaend paa den store fest for h m i Logen - en tak, der var som et bud fra den skjzre, smeitefyldte sanivittiglied, der skabte hans mestervark Onde .Magter, og tillige et biid fra den hjertevsrme og den beskedenhed, der privat har vundet ham ligesaa mange venner - forholdsvis - soni hans böger har viiiidet.ham hengivne og taknemlige laesere.
Det.
bidrog til a t give festklangen for Lie dybde og fylde, at ' den ikke blot gjaldt fortiden.
Man vidste ' at han kom varin og tiaet fra arbeidet med den bog, som han selv i sin tak kaldte ~ s i livs t betydeligste arbeide, - hvad ve1 forresten enliver digter tror om sit sidste vark.
- Man vidste a t den skiilde hedde Niobe og a t den, hvad iiavnet ogsaa fortaeller, henter sit stof fra den rigeste, den iiud- tömmeligste af alle kilder: Modersorg - altsainmen ting, der maatte spaende forventningen.
Bogen er siden kommet og er ve1 l a s t af alle, baade i Sverige ' og her.
Hos os har den h w d e t sig som den betydeligste af de i aar ndkomne böger.
Björnson og Ibsen er tause i aar, Kjellalid er forstummet, da er Lie sikker paa den förste plads - foruden at lian - endog sainmen nied Ibsen, Björnson og Kjelland - har ~ s i eget t omraade, livor liano, som Ibsen telegraferede til hani paa födselsdagen, Ber den ubestridte og ubestridelige stormesters.
M .. S. '
Krycke-Britta.
J a g kastade boken ifrån mig, egentligen borde jag gjort det långt förut, nu kunde jag gärna sitta dar och förarga mig öfver hvad jag last.
P å 899 sidor hade jag endast fått se lifvet från en sida, och det var skuggsidan.
~ ö r f a f t a r e n var pessimist.
Det var ett riktigt duskväder, hvarken tö eller vinter, dock mest lutande &amp; t det senare, ty vinden strök skarpt förbi och hade då ocli då ett gr af snökorn med sig.
Vinden var som bly, de fina, kala björk- grenarne slokade modlöst mot snön, som var prickig efter sista regn- vädret, en ruggig kraka gick på drifvan och hackade, hon såg ut som hon frös.
Sannerligen det var niigen luft, som kunde blåsa friskhet i hågen, men ut ' inåste jag.
Och jag trotsade snöslasket med mina bot- tiner och gick byvägen framåt ända till kyrkan, d#r jag stannade midt framför porten, inte för att se något nytt, n&amp;j då, bara för att se på det gamla vanliga.
Men kyrkan var målerisk ined sin trappforniigt stigande fasad, sina sinå spetsb %gsfönster och sin klockstapel vid sidan.
Kyrkogården var lika gammaldags, inga monument, inga häckar, inga förnämt afdelade grafstallen.
Här och livar höjde sig kullarne, sparsamt betecknade af ett litet träkors eller en flat 1iä11, på hvilken den sinntsiga snön hopat sig.
Det såg s i armt, s i tomt, s % i sanning dödt ut.
Saknaden fann här ingen urna att gråta öfver, smärtan ingen igos att breda öfver sina törnen.
Hvnd säger jag, .fanns där ingen iiiinnesbloiniiia?
P å de sinå tufviga grafvarne lago ju konst- gjorda kransar, hvars bjärta pappersrosor lyste lång vag.
Säkerligen lika varnia uttryck för saknaden som den finaste inarrnor och de yp- pigaste drifhiisalster, ja, säkerligen.
J a g giek vidare och stannade nu inte förrän jag kom till Krycke-Brittas stuga.
Far några mhnader sen, då det låga torftaket blommade, då fliiderbusken knoppades och katten satt och slickade solsken pk tröskeln, ritade jag af stugan i min skissbok.
Skisserna misslyckades, men hvad jag vann p % försöken, var bekantskapen ined Krycke-Britta.
Hon hörde till gamla världens folk ocli uppfattade lifvet ungefär som en svårlärd lexa, som ingen gick rätt igenom utan att få bra med pisk.
Men hon var - oaktadt denna uppfattning - ingen '
21.
pessimist, visst inte, hon var kristen, men en kristen, som bar sitt kors med klar panna och leende min.
J a g kände inte till hennes lefnadsliistoria, men när jag flydde un- dan duskväder och melankoli in i hennes lilla varma stuga och hal- sades af hennes fryntliga välkommen, fick jag en plötslig lust att vanda upp och ner på hennes kors eller leta ut hennes lifs saga, för att tala i den romantiska stilen.
Det gick minsann inte i första taget.
Gamla Britta .skulle först berätta en olycksliandelse med grisen och sen blef det ett långt trassel om ii11 och strumpgarn.
Men under en paus sköt jag fram foten och stannade rocklijulet för henne.
, Satt bort snurran, Britta, och tala om nigot roligt », bad jag,, jag har haft så ledsanit i dag!, » Hvad dkw, sporde hon liapet, amin lilla fröken, hvad då?, J a g ville inte erkänna att ' jag suttit och läst mig till mina sor- ger, därför bara suckade jag.
s J a, ja, livar och en har sitt,.
.
.
sade Iion ocli satte bort spinn- rocken.
Liksom för att ge mig litet uppmuntran bar Iion fram det stora, gfviga, geranietradet och satte det inidt framför mig:, Tag en liten kvist ocli gnugga mellan fingrarne, det luktar så g o d t ~.
Sen slog hon sig ner p8 banken, drog ett nappatag ur ullsäcken och började karda.
wDu kan då aldrig vara utan arbete,, anniarkte jag.
, Det ä r inte mycket ined mitt arbete nu för tiden,, svarade hon, » nien man koinmer inte ur vanan, i alla fall gör det mer till än i f r h Någon liten ' styfver kan det ju alltid bli,.
.
.
, Styfverii, styfvern, ja, det ar lifvets hela strafvan)), utbrast jag och ryckte.
opp den hvitbrokige katten, soin lag ocli kilrade på ull- sacken och spann med halfslutna ögon.
, Nej, låt kattstackarn vara.
.H&amp;, fröken, lifvets hela sträfvan f %r det inte vara. », Får.
.
.
livad gör det livad det far, när det ändå inte kan vara a.iinorlunda.
.
.
Men låt iiu den saken vara.
Tala om något roligt, Britta., några lieinska trollsagner eller skramme-gåtor eller.
.
ja; hvad galenskaper som helst.
.
tiink efter!
» Trollsiigner och skrarninegåtor 2, upprepade Iion; 2 asch, då talar jag hellre o111 nggot, som ar sannt.8 reali is in, återigen realismw, tänkte jag, men jag sade leende, vhla om livad du vill, jag hör redan på!
; o.
~ H v a d skulle fröken säga, i fall jag talte om hin egen historia?
s.
.
. '
frågade hon och trillade kardan tankfullt af ocli &amp; n mellan sina grofva händer.
.Jag skulle saga, att du hittade på det rätta&gt;, utbrast jag road.
, Så trefligt, .elden sprakar, katten spinner, vinden sl %r mot rutan och så börjas historien.
.
det var en gång för längesen, när jag var 17 år.
.
.
.
&gt;Vi gå mycket längre tillbaks&gt;, sade Britta leende, &gt;mycket längre., - Och när hon grundat en stund, började hon berätta lång- samt, allvarligt:.
.
: i: &lt;: &gt;Vid ktta års ålder blef jag fader- och moderlös och hade så intet annat stöd i världen än en bror.
TTi hade varit många syskon, men de hade dött undan, så att endast den äldste och yngsta voro kvar.
Min bror blef, som naturligt var, min förmyndare; hvad ri ägde var gården, den.
var skuldfri och god och hade gatt från far till son så långt man kunde minnas.
Och Lars hängde nu så fast vid den gamla torfvan, att han inte kunde slappa ifrån sig det rin- gaste strå.
På den tiden ärfde ju sönerna &amp; ubbelt, men han gillade inte den lagen, han nöjde sig inte med mindre än allt.
Nå ja, det hettes ju att han skulle uppfostra mig .. Hvar och en har sitt sätt, och p i den tiden krusades det så lagom med barnungar.
*) Det var i de dar gamla tiderna, innan enskiftet kommit till stånd.
Alla byns kreatur betade på " ellmanningen ", som de kallade den gemensamma betesmarken, och bror min satte mig till vallhjon och tog betalt för att jag så godt som sprang andan ur halsen på mig efter alla byns fHr.
Åh, jag mins hur jag frös under de kalla, slaskiga höstdagarne ocli hur min enda önskan, mitt enda hopp var, a t t det måtte bli frost, så att falren inte sknlle kunna g&amp; ute.
Hon vet nog, fröken, hur man kan äta i de där åren, jag var ute i luf- ten f r h morgon till kväll och hade matlust, sk a t t jag kunde bita mig i fingrarne, men valltösen skulle förstås aldrig ha annat an hrad de andra ratade.
.
.
svålar, brödkanter, soppskvättar.
katten och jag, vi fingo alltid äta efteråt, vi.
På den tiden var det också annorlunda, det fanns intet valsthd, de talte om rika bönder, men de lefde sämre an torpare lefva nu.
Oblandadt rågbröd var endast synligt vid högtiderna, i hvardagslag strök man potatismos på hafrebröd och kallade det för: " potatis-.
.
*) Denna skildring har jag delvis fltt frin en gumma i Vestergötland.
, - mörgås ".
.
Och korf hade de, som gjordes genom syringen och hangde och torkade.
i taket året öfver.
Nar den bröts blef det både rök och small och livad den smakade, så inte var det godt.
Det basta man liade var mjölketåren.
Den fick man inte så ntpinad och blå som nu, ty dar funnos inga mejerier att slanka ihop grädden till.
.
.
- Åh, fröken - bon har aldrig vetat hvad det vill saga a t t ha riktigt ledsaiiit.
J a g liade del i gården, nien kastades å t sidan soin en trasa.
Hvad det.
led gifte sig bror min ined en bonddotter ut- socknes ifrån, och nar de så fingo barn, blef det min lott att kånka med dem bad '.
natt och dag.
J a g kunde ha burit rygg&amp; af mig utan att riågon sagt sa mycket som: ' Tack ska du ha! '
Det finnes människor,.
som kunna vaxa fast vid oket, så a t t de knappt känna., livar det sitter, men jag var ej af den sorten.
Nar jag var 18 år reste jag på nacken och sade till bror inin, att jag ville ut i världen och tjäna mitt bröd.
Nen då svarade han: ' Jaså, det ar tacken därför att jag Iiatt dig så länge, nar da duger något till, så ger du dig härifrin.
Meh det finns, gud ske lof, lag och rätt till ocli jag ar din förmyndare '.
Och så böjde jag på nacken igen och stannade dar kvar Hr efter hr, ja, hela min basta ungdom.
; ^ Hon teg, fastande blicken på ån, som låg dar inidt framför fönstret, kall grådaskig, med en rad vattniga fotspår i snön.
~ B r i t t a, hur kunde di1 utliarda !~ ' utbrast jag.
.
, Uthärda ».
.
.
upprepade hon, sliå, jag liade det ej värre an mången annan.
Var, Herre har många barn och mhnga ris.
J a g behöfde väl, e t t af de värsta, sved det något, ' så lärde jag mig åt- minstone att veta Iiut och inte klaga på helt skinn.
- När jag blef bort emot 30 år, kunde dock ingen tvinga mig längre, utsii jag gick min egen vag.
Men Lars, som inte godvilligt släppte ifrån sig en olönt tjänare, kastade efter mig det glåpordet: ' Ja, nu ar du inte annat an bondpiga, förr var du bonddotter '.
Det gjorde inig ingenting livad jag kallades för, jag visste bast hvad jag haft att mista.
Aldrig i min lefnadsdag har jag kannt mig .så nöjd och lätt som när jag läinnade fadernegården.
.
Men nar någon tid gått om, lydde jag råd ocli försökte göra m-in arfslott gällande.
På den tiden var man omyndig hela sitt lif, men man hade ju sitt förnuft och kunde skilja på rätt och orätt.
.
.
Men då jag kom till bror min i det ärendet, storskrattade han och sade: ' Tror du inte det kostade något att föda och kläda dig tills.
.
.
du blef tjugusju &amp; r.
Du har ätit och druckit opp ditt arf för län- gesen, kläderna har jag gett dig af pur barmhärtighet '.
J a g var stum öfver denna utgång.
Sönerna, som redan voro lknga och uppvuxna, sutto därinne och stötte småflinande på hvar- andra, men min svägerska knyckte pk sig och sade: ' Dar ser du, Lars, det ä r tacken.
.
.
hur var det han sa ', räfven, om de röda bun- darne '?
Jo, det sade jag henne midt i synen uta.n att blinka: ' Släkten är värst '.
Och jag tillade vidare: ' Du, så väl som bror min, vet, hur jag ' haft det och folk vet det och Gud vet det.
J a g har gått här och slitit och arbetat och varit till hjälp och icke till tunga.
Viljen I vara rättvisa, s % veten I nog, a t t jag kunde ha mer att fordra an min arfslott '.
' Stäm mig då ', sade Lars, ' vi f % val se hvem som vinner '.
Sedan kostade jag inte ett ord på honom vidare, men jag följde ett nytt r %d och gick till presten och klagade min nöd.
, Till prestenw.
.
.
upprepade jag, shvad skulle det tjäna till ' i ' ~ J a, det kan hon gärna fråga.
.
.
en sådan prest till, en riktig mammons träl.
När jag talat ut, sade han säfligt: ' Förhåller det sig s %som du säger, så kan duströsta dig med a t t det ä r bättre att lidas orätt an göra orätt.
Vår Herre har val nhgot för dig med.
.
.
Dess- utom - detta lifvet ä r inte allt '.
Det var nog vackert sagdt, och hade jag bara ej retat att han var så snål och liknöjd för allt, som ej liörde till detta lifvet, hade det kanske gjort annat intryck.
Nu svarade jag retsamt: ' Det ar nog godt och väl, herr prost, men jag lär inte koinina in i himmel- riket därför, att Lars tagit min arfslott! '
Och s % gjorde jag ett gnppande och gick, utan att frliga vidare efter hvarken hans r %d eller hans tröst.
: i:: i: e J a g var nu så ensam på jorden, som hade jag spruckit ur en sten, ingen frågade sannerligen efter antingen jag lefde eller dog, än mindre om jag hade roligt eller ledsamt.
Sk, har man bara hiilss och friskt mod, har man nog af.
Jag tackade Gud a t t jag fick reda mig på egen hand.
Någon riktig ro hade jag dock inte p&amp; mig, jag flyttade allt längre och längre från hembygden.
Det var precis, som det står i den gamla visan: ' mitt bröd det var smått sknret ocli kastat omkring världen '.
E n gång var jag likvisst p % ett ställe, där jag riktigt trifdes, jag tjänade där nigra å r och min matmor sade ibland: ' Jag vill inte
bli utaf med dig för mycket godt, det har varit en sidan märkvärdig tur med svinen allt se ' n du kom hit ' !&gt; sTur nied svinen !&gt;.
.
.
upprepade jag; Barma Britta.
.
.
Usch d %!
!
! » » Åh, hon pratar, jag tanker hon föraktar inte grisen, när han står och fraser gulstekt på bordet.
.
.
Nå, had.e ' jag tur i ett, s % hade jag otiu.
i ett annat.
Sonen dar i huset fick mig kar och,.
.
.
, Så roligt, Brittaw, afbröt jag, &gt;så roligt!
B, Jo, vackert roligt, hur skulle det passat ihop, han en rik bond- son ocli jag en fattig tjänstepiga.
J a g förstlr bara inte, hur dkt någonsin kunde komma i lians sinn.
Han var ju hela nio %r yngre an jag.
Åh, hur jag ser honom fur mig, fast det är SH länge, länge- se ' n.
.
.
lian hade sådana blåa, blåa ögon och.
.
.
liar så krusigt, a t t det stod som en purr i pannan.
Och s5 var lian gladlätt och krokordig, vrängde bort allting, så att man fick skratta.
.
.
J a, det var annat an ungdomen nu för tiden. » BDU var kär i lionom ?~ afbröt jag igen.
Det for en skiftning öfver de skrumpna kinderna.
~ H v i l k e t jag nu var, s % aldrig hade jag en tanke på att bli gift med honom, och jag mexte rena allvaret, då jag sade: ' Tank inte pk mig, vi pass.a ihop soin socker och salt '.
Och detsamma sade jag till matmodren min.
Hon svarade: ' Du ar en Bra människa, Britta, jag litar,,på dig, du talar dig nog till rätta med hononi '.
.
.
Och hon tillade: ' Jag vill inte veta af att du går och flyttar för tocken småsaks skull.
J a g mister ingen så ogärna som dig! '
J a, hon tänkte på kreaturen, förstås.
Och jag talade mig till ratta nied honom.
' Hade jag varit ung och vacker som grannens Elsa ', sade jag bland annat, ' då hade det inte varit tu tal om saken '.
.
.
Grannens dotter visade jag lionom, och det var ocksh nHgot att visa.
Hon var s i ljusröd och vacker som.
en äppelblomnia, aderton år ocli lika glittande glad som lian.
Nar de komino tillsammans, talade de aldrig ett allvarligt ord, utan det var bara lek och löje.
' De äro som skapade för livarandra ', sade matmor.
Och lim brukade blinka till mig ocli smMe, då de unga siitto och gycklade.
.
.
hon tyckte det var roligt, förstås, ocli det skulle jag göra med.
.
.
Håja, ?iet var Bkde synd och skam, jag kände det, jag visste det, men något bittert grodde i min sjal och jag ville inte förkvafva det, utan lat det växa ocli vaxa tills det blef ett stort, skärande törne.
Nar jag visste att lians ögon och tankar följde mig sa villigt öfver- allt, när jag visste, att lian älskade och sörjde, då var jag modig
26 och stark, och kunde ' säga både honom och mig hvad som var ratt.
Xen nar det blef annorlunda - ja, just såsom jag velat, riktigt sar- gades jag invärtes dag för dag.
Inte syntes det utanpå mig, jag hade nog aldrig skrattat och pratat sasom jag gjorde den våren.
E n dag - jag minns .det som hade det varit i går - kom Elsa och bad mig satta en myrten å t henne.
Hon hade sett liur niin myrten frodades och växte ocli själf hade hon nu rakt ingen tur med bloniinor.
Hon bad mig sköta om den lilla plantan likaväl som hade det varit min egen, och det lofvade jag uppriktigt gärna.
Xen fast jag unnade hennes myrten allt godt, ville den sig ej, utan vissnade.
D å var hon så barnslig att hon blef liksom gramse på mig, och dar- för tog jag min friska, finlummiga myrten och gaf henne med de orden: ' Elsa, du och ingen annan ska ha den '.
Men hon blef eldröd .och förlägen och sade att hon visst icke menat såsom jag tog det.
Xen jag trugade henne, tills hon tog krukan och gick.
' Hvarför kan lion inte få den ', tänkte jag, ' den, så val som allt annat '.
Allt annat - ja, så man kan gå och sörja.
Det ar ofta med sorgen som med hoppet, den a r ett fåfängligt ting.
H a r fröken hört .sagan om flickungen, som fick ett agg till skänks.
S å.
.
.
knappt hade hon vändt det i handen, förrän hon tänkte på gasen, som skulle klackas däriir.
Och knappt hade hon tänkt på gåsen, förrän hon tänkte på den frasande, rara steken, som bon skulle bjuda vänner och bekanta på.
Och efter steken kom så den mjuka, pösande fjä- dern, som skulle fylla opp en stor säck, förstås.
Ocli frkn fjädern var det inte lkngt till pengasne och från pengarne inte l&amp;i; gt till skorna, de granna, blanka skorna.
.
.
Men se ' n kom lion inte längre, ty, kritsch!
kratsch!
dar lag agget i backen och steken och fjädern och pengasne och grannlåten rann bort i vägens dani.
J a, den sagan ar inte så dum den.
Var jag månne mycket klokare än flickan; gick jag inte och spann ut det i tankarne tills det blef s % långt och sil fint och s i rosende rödt?
J a g såg min myrten flata sig i gröna bågar kring Elsas panna.
AkhJ en sådan liten brud, så skär och så ung.
J a g shg det nya hemmet, där lifvet var en lust och arbetet en lek.
J a g s&amp; barn växa opp omkring dem, de hade hans bl&amp;a ögon, hans ljuskrulliga hhr, jag såg dem sitta i hennes famn ocli jollra: moder.
.
.
det var som kunde mitt hjärta brista därvid.
.
.
Oeh när jag gick dar och gjorde opp mina historier glömde jag rent bort att det är vår.
Herre som styr.
(Forts.) Amta I (, ~ttson.
En korsdragerska och hennes existensminimum.
Anteckningar ineddelade genom E s s e l d e. DB i Iiöstas en viss gammal fru satt och arbetade vid sin aftonlampa, anmälde man att e t t.
valkladt friintimmer önskade träffa %Fredrika-Brenier-Förbundets stiftarinna.
Den friimmande inträdde och, tillfrhgad hvad hon önskade, svarade hon ined dof röst blott det!
och lade p i bordet ett papper med prof p i en enda ordet %arbete % ovanligt vacker handstil.
Då skriften berömdes.
svarade Iion, iinder tyst förtäckt gråt, att Iion icke desto mindre var ur stånd att medelst renskrifning eller på annat sätt erh %lla något arbete.
Under vidare samtal berättade den främmande, att lion var dotter af en ni1 afliden sidenvafvare, samt att lion lefvat en sjuk- lings lif alltsedan tv&amp; års ålder.
Hennes lidande kom af hvad 1a- kare kallat medfödda skrofler », som under olidliga plager angripit hiifvud och ögon samt slutligen påkallat en operation, soni läkt det onda, men lämnat ett ärr, hvilket i någon mån vanställt hennes ansikte och kommer iniinniskorna att misstroget afvisa henne, då hon söker arbete.
Hari ligger orsaken till liennes oförvållade bittra nöd.
I följd af hennes sjuklighet hade all den undervisning hon erhållit iitgjorts af tre års folkskola samt 6 minaders privat seminariekurs för småbarns imdervisning.
Hon hade vackra betyg, men skulle få- fängt liafva sökt plats i skola.
Den gamla frun, som under m %nga förnyade saintal tagit del af liennes sorgliga öde och omfattat henne med varnit deltagande, frå- gade henne sliitligen, om lioii kiinde iippsatta en enkel skriftlig redo- görelse för huru hon varit i stånd a t t uppeliilla lifvet iinder sådana f örhållanden.
» &amp; !ed ilöjew, svarade lion, s i g glad ut öfver uppdraget och ater- kom efter ett par dagar ined sin redogörelse, skrifven helt och likllet af hennes egen hand och liar nedan meddelad utan den ringaste rat- telse eller Lindring.
.
.
.
.
Virknålen shsom medel till sJalfforsörjning.
I en tid d i upplysningar sainlas angkende svenska kvinnans löne- och arbetsförhållanden, kan det kanske ej vara alldeles utan intresse att erfara hvad ett fruntimmer i hiifviidstaden, som under närmare ett års tid genom omstandiglieternas tvång ej haft annan inkenistkalla an spetsvirkning, kunnat förtjäna, och hur Iion burit sig å t för att kunna existera pk denna inkomst.
a,
Det ä r här icke frkga om några särdeles fina eller konstnärligt arbetade spetsar, utan vanliga enkla, lätt säljbara sådana till lakan, örngott m. m.
J a g har alltid s %lt till återförsaljare (klädstånd och andra mindre butiker) emedan detta varit enda sättet a t t tillförsäkra mig någorlunda jämnt afbete.
Och d&amp; konkurrensen afven på detta område af arbetsmarknaden är stor, och Aterförsäljaren ju själf måste hafva avance, har det högsta pris jag lyckats erhålla varit 3 5 öre aln för circa 10 A l2 centimeter breda spetsar (jag rakiiar här alnvis, emedan detta a r inest brukligt i de smal bodar, som varit mina afnarnare).
En ocli annan g %ng har det hände, a t t om mönstret &amp; spetsen af någon anledning ej behagat, bodagaren eller ägarinnan, priset blif- vit ytterligare nedprutadt till 25, ja, 20 öre aln.
E n g i n g till och med, d&amp; det i min kassa var fullstandig ebb, iniste jag siilja en bred lakanspets på 3 och en half aln för 50 öre för a t t &amp; minstone &amp; terf % hvad jag gifvit ut för trhd.
F ö r, mer än en och en half dags flitigt arbete kunde jag den gången, sedan kostnaden för erAden af- dragits, glädja mig å t en förtjänst af ungefär 18 öre.
Ned stor flit under ungefär 10 tinimars arbetsdag kali jag med- hinna 11 alnar i veckan, hvilket efter 35 öre alnen gör 3 kr.
8 5 öre.
Till dessa 11 alnar åtgå circa 6 nystan Clarks ankartrid A 16 öre eller tillsanimans 96 öre, som dragna fran ofvanstaende 3 kr.
83 öre lämna en nettobehållning af 2 kr.
89 öre, som d&amp; sk ' all räcka till hyra, mat m. m. för S dagars tid.
Eget rum kan naturligtvis ej ifrlgakomma, shom inneboende betalar jag 1 kr.
26 öre i veckan *).
Till lyse och för a t t koka mina tarfliga anrättningar åtgå hvarje vecka en och en half liter rysk fotog6n A 12 öre.
Uppvärmning af rummet kommer naturligtvis på min värdinnas konto.
Kaffe har jag ej r %d a t t begagna; mjölk, te, choklad o. d. lika litet.
alen för a t t åtminstone hafva någon slags ersattning för den kara kaffetåren, har jag and % funnit p&amp; råd.
Jag köper nani- ligen s. k. rysk cikoria, ett långt paket för 3 5 öre.
E t t sadant pa- ket räcker till dryck 2 gånger dagligen i ungefär 2 månaders tid,. ')
Har n8gra upplysningar om bostaden.
Rummet ages af en mycket sn5-11 och renlig gumma, tviitterska till yrket .. Tviitten g8r i liten skala, men försiggb, och torkas i det lilla trdngn rummet, hvilket ej förbiittrar luften.
Niir gumman stryker behöfver hon det enda; bordet och den inne- boende maste da, om hon iir nog lycklig att ho fått nagot skrifarbete, ut- föra det stäende vid en halfhög skank.
Hennas l~iidd, soni har sin plats vid en dragig dörr, bestar af icd stolar och ett strgltbrude med goda slngklfider, stoppade med små tyglappar.
- hvilket gör en kostnad af ej fullt 5 öre i veckan.
Jag kokar och dricker denna cikoriablandning som kaffe, men utan minsta ti~tslit ' tnin~ af kafe.
Denna dryck föreföll mig väl att börja med något fadd, men tillsatt med några korn salt blef den bättre, och sedan jag nu blifvit van därvid finner jag den ' till och med ganska smaklig.
Grädde har jag aldrig råd att köpa; men ett hektogram socker i .veckan kan jag dock ej försaka.
Under sommarmånaderna brukade j ag plocka ären- pris eller, som det på folkspråket kallas, » sjömanst6v, hvilket kokadt som te med tillsättning af något socker, gaf en särdeles viilsma- kande dryck.
k af febr öd består jag mig ej.
För hvarje dag köper jag en mjuk, grof rhgkaka, hvilket slags bröd jag funnit vara det niest mat- tande af olika brödslag. '
E n half kaka ates till frukost kl. 10 f. m., " och den andra halfvan ates till middagsbröd.
Smör och sofvel till brödet har jag ej råd att köpa.
3 liter potatis och en stor sill A 1 0 öre måste jag dela så, att däraf blir tillräckligt för 5 middagar.
E n g %ng .i veckan, merendels på lördagen, blir festmåltid: då hemtas nämligen en helportik middagsmat fr %n ångköket, eller folkkirket, som det mera allmänt kallas, af livilken portion dock hälften gömmes till söndagens middag att d % uppvärmas.
Dessa tillfällen äro de enda, då fläsk eller kött och supaninat förekomma.
Sedan jag ätit middag kl. 1 eller nigot senare, dricker jag mitt cikoriakaffe M.
5, utan dopp, och sedan iiro matbestyren slut för dagen, ty n&amp;gon afton- vard eller kv.ällsvard tillåta ej finanserna.
Se har en tabl % öfver utgifterna under en vecka: E n veckas Iiyra ....................................... kr.
1: 25.
1 och liter rysk fotogdn A 12 öre ................ -: 1 8 7 kakor rågbröd fi 5 öre .............................. ...
-: 35 Rysk cikoria ...............................................: 5 1 hektogram socker ...................................... -: 8 E n folkköksmiddag, lie1 portion .........
.
: ............ -: 20 3 liter potatis 4 öre ................................... -: 12 En stor sill ................................................. -: 1 0 6 En bundt tändstickor och en liten tv %l A 5 öre ..... -: De löpande litgifterna för veckan bli alltså ..... kr.
2: 39 Återstå alltså .......................................... kr.
-: 50 Iivilka läggas till reservfonden^ som skall bestrida tvätt, inköp af sytråd, salt och dylika småartiklar.
De veckor då jag genom för lågt arbetspris eller af nigon an-
iian orsak ej lyckats bringa full harmoni mellan debet och kredit, liar jag genoin försäljning eller pantsattning af nagon af mina till- hörigheter dock lyckats hterställa jämnvikten.
Det faller af sig själf, att det aldrig varit min tanke att i längden kunna existera på så ytterligt inskränkta rillkor, utan att det endast kan gå för sig under en mellantid, till dess något mera 1ö- nande .arbete yppar sig; ty afren om hälsa och krafter i längden skulle kiinna stå bi med ofvan anförda knappa diet (hvilket jag dock redan tydligen marker vara otänkbart), sh skal1 dock aldrig några medel blifva öfver till inköp eller reparation af kläder och skodon och min ställning således inom kort blifra i bokstafligaste mening ohållbar.
A t t livarje detalj i ofvanstående uppgifter ar fiillkomligt san- ningsenlig, vore jag villig a t t om sa fordrades med ed bekräfta.
Det anförda kan ju vara intressant nog för a t t visa, under h r i k a ytterligt knappa och torftiga fikhiillanden en flitigt arbetande kvinlig individ kan nödgas draga sig fram midt i vårt yppiga, moderna stor- stadssamliälle.
r En af ~nhnga.
B Så långt vår korsdragerska.
E n annan g %ng torde läsaren blifva i tillfälle att läsa lieniles historia i hela dess omfång.
Hon liar visserligen nu fått ett litet tillfälligt arbete, men sadant räcker ej länge.
Det fordras mhnga förenade krafter för att bringa en fattig p %, som man säger, grön kvist.
Fredrika-Bremer-Förbundet, hvars uppgift för nödlidande a r att bereda utväg til själflijalp, finner dock uppgiften i närvarande fall svhrare an nkgonsiii och beder därför de läsare, hvilkas deltagande väckts af ofvanstående berättelse, att meddela sig skriftligen elier inuntligen med Förbundet för a t t öfverlägga om hvilka åtgärder soni kunna vidtagas för att, om ej förekomma, s&amp; dock mildra de svira följderna af s&amp;.dann oförvallade olyckor som drabbat den, hvilken har, säkert ej utan skäl, kallat sig ~Enn af tnilra.lign~.
Den gamla frun har ej hjärta att släppa af sin skyddsling utan hoppas att redan nu kunna införa henne i en form af sjalfhjälp, hvarom mera i amonsafdelningen.
Meddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet.
--- Fredrika-Bremer-Förbundets ~jukvårds- afadelni.n g.
.F~rBiiiiclet liar i höst tillsatt en koinit6 med tvenne läkare sisoiii.
i.5clgifvare.
för att öfvervaka och leda: E1öi.Biiiidets sjz~1cvårclsafdet1~~i~~g.
Af de stadgar förbiiildsst~rrelseii antagit för koiniténs verksarnliet franigh, att sjiikvårdskomit6ii omfattar t v i afdelning~r.
Cen först tillkomna at ' dessa afcleliiingar ar: Plcitsför~~zeclli~tge~z för sjz~lcskö~ers1201-, Iivilken i flera &amp; r arbetat med god framgång.
Den vill vaisa en förinecllingslaiik mellan sLdann sjiikskötei.skor, Tivilka., iitan att saiaa fastade vid befintliga sjiiksköter- skeliein, geiiomgitt fiillstandiga sjiikvårdskiiïsw eller Pro af liiltai-e förorclade.
Svkriglieten att erliålla slkm uppgifter oni dessa sköterskors diigligliet ocli iiar de vor0 lediga eller upptagna 111: in.
liade länge varit kiinnbar.
Förbundets bgri åtog sig cliirför p&amp; lakares frainstall- iiiiig att harvidlag ' utgöra den.
beliöfliga inellanhanclen.
Med stöd af betyg ocli rekoininendationer söker .byråii lära kanna sköterskornas kuiisliaper och öfriga egenskaper för att på så vis kunna åstadkoinina en j8rnnai.e.
fördelning af arbetet sliöt ' er~korna emellan och förmedla deras antagande dar, Iivarest anledning finnes att tro, att de hast skola passa.
PB samina gång som Förbundet genoin sin platsförmed- ling för sjiiksköterskor shledes söker gagna allmänheten, afser det i lika liög grad, att vara ett stöd och en hjälp för den stora klass af arbet.ande kvinnor, Iivilka agna sig åt sjiiksköterskans inaktpålig-.
gande Bdl.
Den senare under sistlidna år tillkomna afdelningen arbetar geno~tz att zppr&amp;tthillla en ftillsk~irskurs för utbildande af sjzcksköterskor, som önska att, ined ökade kiinskaper, sRsoni s. k. f&amp;ltskiirs-sjiiksköter- skoi: ai.lxta f6retr&amp;desvis på lancZs7ygden i sj ii kstiigor eller af koniinii- ner och fnl~riksclistrikt inriittade sjiikvåsdsstatioiier.
Har skiille den fii,ltskarskuniiigo sjiiks ' köterskaii, tinder beliöi * ig kontroll af den stundom aflagset Boende distriktsliikaren, bilda den förinedliiig.slan1r mellan lionoin och de sjuka eller vid olycksfall skadade, som ' iii.
sh nödviindig 0111 ej läkaren skall arbeta förglfces eller de ' sjiika öfrerlaiiina sig &amp; t okiiniliga och vidskepliga kvacksalfvare. '
' ' '.
.
.
Tack vare välvilligt tillmötesg&amp;ende från de medicinska myndig- lieterna i Iiiifvndstaden, liar Förl~iiiiclet ocksi redan kunnat lagga gr~ind till sin lin pAgKeiide fiilt,sktimku~-s.
S h har för cleii sjiikvårdsiincler-
\ - isiiiiig, soul skall före&amp; fiiltskiiraliiirsei~, Förbiindet fatt sig tillför- stikradt ett visst antal elevplatser arligen p % Sabbatsbergs sjiikhiis.
F ö r de s %liinda förberedda fältskiirselererna samt kiuseiis förestaii- darinna liar tillglng beredts a t t bevista Serafiinerlasarettets kirurgiska poliklinik och föreläsiiiiigarne i anatomi fiir fiiltsklrer rid Tiarolinska institutet.
Såsom föresthndarinna för denna kurs liar Förbiindet lyckats vinna en för saken intresserad och i yrket skicklig krinlig filltskär, fröken Anieline Sterky.
Föreståndarinnan liar a t t öfverraka ocli kon- trollera elevernas arbete, repetera och förklara för dem den veteiiskap- liga iinclervisniilgen samt diirjiim te söka iiigj iji ta hos dem kilrlek för sitt kall och glädjen af a t t fh verka för lidande medinanniskors basta.
Trenne elever äro redan i arbete pk olika afdelningar af kiirsen oclie s p a s iigna sig ht sin iippgift med iiit och allvar.
Oiii Förbundet för denna siii plan fbr pariiklia gillande ocli för- troen4e saiiit hjälp i råd och dkd, frainst af herrar läkare ocli dar- niist af koniiniiiier i landsorteii, större jorcliigare och 1) olagsstyrelser saiiit landsting, af Iivilka beror anskaffandet af nödiga inedel för anstiil- 1; mdet af i fiiltskiirsyrket kiinniga sjiikslcötei.skol-, torde iursta steget r a r a taget till lösandet af frkgan oiii förbiittrande af sjiikrårds- och Ii&amp;lsoförhållanden bland allniogen, som k n p e legai folkets ~ i l n n e r s&amp; rarint on1 JijOrtat.
Mrniare iippljsiiiiigar röraiide fiiltakiirskiiraeii liiiiiiias af förib.
stkiidarinilan, soin alveii mottager aniniilan af elever samt anbud af fasta platser ni.
ni.
iiiider adress: sekretes aren för Fredrika-Breincr- Förbiiiidets sjiikvkidsafdelning, fröken hineline Sterky, Fredrika-Breiner- Fiirbiindets byrh, Stocldiolin.
2 P ö r miiiitliga ineddelailden trilffas fröken Sterky k Förbundets b y % alla dagar inellan kl. 3-4 e. ni.
Geiioiii Frii Axeline Edel- Gåfva till Allmänna st+endiefonden.
staiii liar till Södermanlands lans afdelniiig af Alliniiiina Stipendiefon- den öfverläinnats den vackra summan af Irsoiior femlitindratrettio (53O), iitgöiaiide beliållningen af en genoin lokalkomitén i Syköping arran- gerad soire.
.:.
.
Ett studiest+endium för kvinnor 120 kr., skiilikt af enskild person, liar af Förbundets styrelse bland 12 sökande tilldelats fröken Alice Tliiinberg, studerande vid Upsala universitet.
33 Två motioner vid årets riksdag.
I den första up !~satsen i detta liäfte laniiias en iitrednirig af telegraJistemas Eö~zeför7zållc~~zden shdana de skiille stalla sig enligt det förslag till ny stat för telegrafverket, soin i statsverkspropositione~~ franilagts för iniievaraiide &amp; rs riksdag.
I iiärnda artikel frainliZilles, att om detta förslag blefve antaget och tillampadt, Skulle lönevillkoren för de Aesta af de i telegrafverkets tjänst aiistiillda kvinnorna blifva sanire Bn livad de hittills varit.
Detta föïh~llaiide liar afven be- lijärtats af .några af andra kamniarens ledanlöter.
Herr J.
H.
G. Fredltoha Iiar nainligeii, med instämmande af lirr A.
Hedin, Joli.
Joliansson och Joh.
Nydahl, väckt motion för att f &amp; de föreslagna lönevillkoren i iikgra punkter ändrade.
I motiveringen af sin motion framliåller hr, Fredholm, Iiizrii de aiispråk, som stallas på de Iivinliga telegraftjaiisteinäniieii, icke äro sin %, d i de för att blifva anställda maste hafva genomgått ett 7-klas- sigt liiroverk ' ocl~ dessutom telegrafverkets läroanstalt, och vidare för att blifva antagna som ordinarie det af dem fordras ett måiigirigt arbete som extra ordinarie niot en ringa lön (600 kr.
0.m året).
Han betonar, att i den liögsta lönegrad en kvinna kan uppnå inom telegraf- verket (som föreståudare för 8: e klassens statiori med 1,100 kr.
i lön och tre ålderstillägg ii 100 kr.)
endast finnas 20 platser eller en p i 25 af de vid verket anställda kvinnorna.
Att det tinder dylika för- Iikllandeii torde blifva svfirt för telegrafisterna att existera på deii knappa lönen (700 kr.
om året) i syiinerliet i de större städerna, och att den långa och anstriingande dagliga tjänstgöringen i de flesta fall iitesluter inöjli.gIieten af andra förtjänster, frainhiilles därpå af inotio- iiaren, som äfveii visar telefonisternas prekara ställning och i aiilecl- iiiiig daraf y ttrar, att det vore icke Blott ett billzgltets- %taft ett ruttfärdig- kets7c1-af att söka bereda dem en något iner tryggad stlillniiig.
P % ' giiiind af de skäl lian anfört för behöfliglieten af förbiittrade esistensvillro~ för telegïafverlrets svagast aflönade kvinliga personal, beggr motioiiiiren, att wriksdagen måtte besluta, 1) Att om lägsta löne- graden för telegrafist icke anses kiiiina bibehallas vid ' sitt nnya- raiide belopp (900 kr.
), denna lön dock ej initte siittas liigre iin (len, som k. in: t fiiiinit lampligt föreslk för cle pil telegrafverkets stat 2) att i t de på, extra stat ltigst aflöiiade vaktrnästariie, d. v. s. 800 h ..; upptagna te1efonistei.m m&amp;te beredas ilderstilltigg att Brligen utgå med l5 pr0cev.t af lönen efter 5 Ars tjiinstetid och sedermera iiic.,d ytterli- gare saninia belopp efter livarje t; jaiistgöringsperiod af fem hr, siinit till- lika att telefonist, soin i föl; jd af genom tjiiiistgöilng försvagad Ilelsa, iiödgas från tjänsteii af&amp; inåtte i gratifika.tioii ' beviljas 10 procent af hela den iiiider tj %n.steticlen iiitj&amp;~iade 1öneii.n ' ' SOIII ett högst förtjanstfollt försök att ph en @ ng iitstriicki~ tleii gifta kvinnans iiiflytaiiae 115 förvaltningen af makarnes genieii- saniina förmögeiihet och att frhi l~ttsinriig fiirskingring skydds faliiil-
jens ägelidom kan den inotioii anses, Iivilken af lir B.
P: Persso~z väckts i andra kalniiiareii.
%lotionen, i Iivilken lim Olaiis A. Ericsson och 8.
31.
Olsson instiht, föreslår e11 skrifvelse till k. in: t mecl be, " ' ~aran on1 iitarbetande ocli frainliiggande af förslag till lag i syfte att enc w~ccken ej nzd utan den awkes samtycke borgelz.
, Den, som gkr i borgen går i sorgen, säger ett gaininalt ord- sprhk, ocli erfarenheten har tyvärr altför ofta gifvit det ratt.
0111 Ilur i lanclet fiiiliies en statistik öfver konkurser med iippgift o111 deras orsaker, skulle det snart visa sig att ett dlcleles ovantadt stort.
an- tal af dylika .katastrofer medelbart eller oiiiedelbart låta Iiiiilföra sig till förluster genoin borgen.
Kaiidt ar einelle~~tid, att dels nihga fall gifvas, dar borgen.
in- gas lattsinnigt och ntnn tanke p % framtiden och att dels i andra fall dcss oi-sak iir att söka i alltför stor iinilfallenliet gent emot pockande aflärsviiiiiler och bekanta.
Klart ar att vid inhga dylika tillfällen ett v#lbeliötligt r %di.iiiii till besinning sknlle gifvas en inöjligen alltför obe- täriltsain och iindfallaiide husfader, om det enligt lag ål5g.e 1~onon-1 att sa ni tycke.^ före borgens ingående iiiliäinta l~~istriins 8ii motiverar motionären sitt förslag, hvilket lian för öfrigt bc- tecknar soin en reform, hvilkeii viil borcle svara i ~ o t clen utveckling det alliniiima riittsmedvetandet nu Iiiiiinit.
Från skilda håll.
.
Sverige.
.
Cczrin Molin j.
Detta n&amp;nn bars af on kvinna, Iivars blygsaiiiina.
eliiiru gagnerika verksamhet fick en lika hastig som soiglig afslutning, i det döden skördade henne rid sjalfva början af de11 bann, ht Iivilken Iion beslutat ägna sitt lif, ' sjiiksliötersk~s.
E ' rökeii Molin.
var iiainligen ett at ' offi-en vid olycksliäiidelsen p % An- geimanelfveii cleii 2H okt.
förlidet ar, livillzeii sorgljga katastrof och det deltagaiide densamma väckte öfver liela landet, äiiiiii torde vara i friskt ininlie.
8oi !i fröken Molin mr.
en af de första fältskärs-sjiik- sliöterskoi., som efter att lm geiioing %tt den fiiresbriflnn kiirseii och afdel- aflagt fältsliärsexa~r~en, iii,sltrifirits cS, Fredril&lt;a-Breiiier-~För1: ~1ii1dets ning för dxlika, och en .. &amp; f de f A soiii börjat praktiskt tilliirnpa sina kiiiiskaper, bör det j7nra p % sin plats, att soin en iniilnesgärcl at en trogen arbeterska i inauriisl~oI&lt;~r.lel~e~is t; jiii.isi 1i#r ariföra ~iågra, af de \ - itsord, soin o111 henne, och lieiii~es verksninh~t till Eöi.biindet ingatt.
S i skrifver en aktad aft ' ärs~ian, niedlein af kornmiinalnairiiiden inoni den ort, nggot n o i ~ .on1 Herii.ösand, (lär fröken; \ IColiii ' verkat: ~Aiigiiende den så sorgligt onikoiuria Carin Moliii liar jag intet aiiiiat iiii godt att saga och Iivacl siixslsildt rör Iieniies verltsninliet soiii sjuksköterskii, och faltskar, så har cleiisainn~a blott gifvit aded- iiing till beröm.
Hoii iitföide väl livad tioá itog sig, ty god vilja fanns alltid, odi.
ined säkerhet kan sagas, att hon aldrig.
genoin miss- t ~ g skadade iikgon.
Heniies aiispi %ltslöshet bevarade lierine fran att.
u öfveitskrida sina rgttigheter och utan tvekan kan jag intyga, att lien- aes arbete \ - ar till iiytta.3, Att beliofvet af sjuksköterskor skclaiia som fröken Molin iir stort, anser jag inig bestiiiridt kiinna säga, och kan ej annat än önska Fredrika-Breiner-Förbudet fraingang i dess sträfvaii att iitbilda så- dana.
w -:!
: Meddelanden från Foreningen " Handarbetets hinner ".
Tack vare kronprinsessan Victorias alvi il ja, S O I till ~ Föreningens förfogaiide ställt den rika sainling hon medfört frin sina resor i Egyptenj har Hand.
sin byrå, Briiiike- Vän.
blifvit satt i tillfälle, att i inidten af jan.
Bergstorg 18, anordna en iitstallniiig af österländska.
dräkter, viifiiader och a-ndra föreinål af stort intresse för viiiiiier och beundrare áf den textila konsten.
Utställiiingen oinfattade oinkiiiig 300 textila föremil, frhi (leii fattiga fellalikviiiiians kliidiiiiig till en.
praktfiill bruddräkt vlirderad till 10,000 kr., en gåfva från khediven till kronprinsessan, vidare niattor, förliängeii, kaffedukar, teservietter (107 st.) in.
in., allt IHrorikt och intressant livad sa vii1 fiirgbeliandling som tekiiik.
betraf- far.
Utstälhingen besöktes af cirk&amp; 2,000 personer .. Deii l. februari börjaae i Föreningens lokal en föreliisningsk~irs öfver ~Ornainentik ined särskildt afseeiide p i den textila koiisteiiP ' af doktor B. Salin ',.
anordiiad af Hand.
Vän.
styrelse.
.
. '
, *: i: Kvinlh~a skolrådsledamöter.
Karlstads landsförsamling liar valt fröken Traury p i Kroppkärr till niedlein af.skolrådet; fru Maria Val- lin i ' Kallbäck liar likaledes blifvit iitsedd till skolrådslecla.n~ot i den församling, dar Iion ar bosatt.
En kvinlig folkhögskola skall under detta hr iippïattas i Bvnlöf.
Kursen skall foïtgå tre i n h d e r och taga sin böijaii den 1 inaj.
: i: 2 ' 1 väntande dagar » ar iianmet på en liteii broschyr, i friiinsta riiuiinet afsedd att spridas bland barnniorskor, inen som för sitt siiiida., praktiska, allinlingiltiga iiineli&amp;ll förtjänar att koniina till alla gifta lcviiiiiors lräiinedoin, earskildt på laiidsbygdeii, dar en god väg- ledning till förel~omrnancle af sjukdomar s2 val före soni efter barnets födsel för livarje inocler bör vara v&amp;lkoniineii.
Broschyren är förfat- tad af en af vara föriiiiinsta kvinliga auktoriteter inom facket, frii J ' oliaiiiia iU.
Hedda, hos Iivilken det lilla bladet kan rekvireras.
Adr.
: Oreb~o.
: i: Pil~ltlnd.
, Finsk kvinnoförenings önskningsmål.
P Deiina be- nliinninp ger den finska ticliiiiigeii, Nya pressen, i t eii del petitioner, som kviiinoföreningeii liar för afsikt att i Ar inliinina till laiicltdagen.
Dessa petitioner röra: 1.)
afskaffaiidet af det ännu i Fiïilaiid rådande tvanget, att kvinna slall söka dispens för sitt kön för att eriiilla rätt att afliigga examina, bekliida befattningar soin enligt lag äro förbeli~~lliia inan o. s. v.; 2) höjande af kviiinans iikteiiskspsilder (l5 Br.
.
36 är den n. v. åldersgränsen); 3) rätt för kvinna att blifva inyndig vid 2 1 år utan särskild ansökan; 4) att koininiinalvalbarhet måtte med- gifvas kvinna.
(Finsk kvinnä äger rösträtt inom kommunen men iir icke valbar.)
Angående det sistnaninda B önskningsin Alet D jttrar ofvaii iiaiiiiicla pressorgan bland annat: r intet tvifvel kan vii1 ilida diiroin att icke kvinna såsom medlem af den koiiimiinala representationen i det stora flertalet fall skulle fylla sin plats lika val soni inaiiiien.
Hon skulle därjainte för lösningen af mhnga frågor tillföra denne en fond af insikt och erfarenhet af ovärderlig art.
Vi namna har endast skol- och sedlighetsfrågor, fattig- och sjukvården sanit suiidlietsrasendet.
Valrätt och valbarhet äro begrepp, SOIII i det koininunala och politiska lifvet förutsätta livarandra.
Endast livad kvinnan beträffar göres fort- farande ett undantag.
Fosterlandet har nogsamt beliof af det till- skott i arbetskraft och allmänt intresse kvinnans de1tag; uicle i h i kommunala, representationen skulle medföra c. '
: i: Tysklund.
o &amp; t befydelsefullf steg framit:, kallar.
s Seue Bah- ileii&gt;, det beslut, ' som fattats af universitetet i Heidelberg att beviljn eli kvinna rätt att promoveras vid nämnda universitet.
Den blifvaiide Al.
doktorn, fröken Kätlie Windscheid, dotter till den bekante nu aE- lidne rattslarde professor Windscheid, har, efter aflagila Iiögre larariliiie- examina, som åhörarinna under en följd af h- beristat föreliisiiingariia vid Dresdens universitet.
.
4: EnigPnnid.
Till fabriksinspekförer, med uppdrag att öfvervaka tillämpandet af den lag, soin bestämmer de villkor, under Iivilka kvin- nor fk användas i verkstiider och fabriker, liar engelska inrikesmini- stern Asquith ytterligare utsedt ett par damer, dR antalet af de redaii befintliga kvinliga fabriksinspektörerna visat sig m r a allt för ringa.
Resultatet af de förut tillsatta inspektrisernas arbete föreligger redan i en vidlyftig rapport, utarbetad af sthe lady assistent coin- in is si on ers^?
på nppdrag af regeringen.
Denna rapport ' behandlar Iiiif- viidsakligen: skillnaden i nians och kvinnors betalningsvillkor; det in- flytande kvinnans användande i industriex utlifvar p i lialeau, nioralen och hemmet; anledningen till kvinnans iiteslutande ur vissa för henne 1aniplig.a yrken o. s. v..
Aineri ka.
hinnors rösfriltf i Förenta sfaterna.
1 ~ i w.
.
l W 3 antog staten Colorado med öfver 7,000 rösters öfvervikt en lag, soni beviljade politisk rösträtt Bt kvinnor, d2rvid följande stateii Xyoiii- iiigs eseinpel, dar, som bekant, i nies iiii ett fjiirdedels sekel kriniiosiia utöfvat denna ratt.
Hittills liar dock intet af de stora politiska par- tierna i Föreiita staterna intagit iiilgoii bestanid stiilliiiiig till frigan I;, då det republikanska partiet upptagit densainina p i sitt förr 811 i X prograni.
Sybehörs- &amp; Modeaffar, i18 g a n 18.
18 3 %umlegå~dsga~un .M.
wixi~orgs.
LACTOSERIN-CACAO Viilsmakande, kraftigt niirrtnde, hiilsosm!
Förordad af professoreïnn, Olof Hsmmmsteii, C.
E. Bergstrancl, rnecl.
d: r Ch.
Em. Hagdalil iii.
fl.
.
Halsovii.iiiieii,, tidskrift för alliniiii och enskild litilso \ ~hrl, y ttrnr i sitt niiiiimer för den 1 februari följade: ~Siiir-cleZes or&amp;vamcie och u i i ~ l e ~ i sc~sopiz ~ c t ett ico,rceizt~ * ei * cct~t oc7h s~zu1r ' M~t mzä~ * inpwnedeZ ä v t5.uep.l cleol i 7r,mzcZeZrb hos oss .ilzföir * clcc Zuctosev; ilzcucuo.~ Pris pr burk 0111 l /, kilo kr.
2,60; l /, kilo kr.
1,30; l /, kilo kr.
0,70.
1 ": li: ~lles hos brr specerihandln-re samt i parti Iios 2 ' 12.
T; Wnborg &amp;?
C: o, .Stoc7cI~oZ9n Koiigl.
Hofievernntör.
AMALIA LUNDBERGS Garn- och Tapisserihandel; 50 Drottninggatan 50, rekommenderar sitt väl sorterade lager.
Rekvisitioner expedieras mot postförskott.
csom e) nskril olyckarf&amp;llfOrs~l~; r~ s i g uti Bolaget F Y L G I A kunna hiiiivilncla sig till A X E L I N E STERECX- Adress: Stoc7: hoZm, TTccsayatalr 40..
f. iii.
och 6-6 c. in.
!i ' riiffns diiistktles iiicl1: wi 1.0-11,
T.ill Fredrika-Bremer-Forbundet insänd periodisk litteratur,.
Nordisk tidskrift, n: r.
7.
T Statistisk tidskrift, n: r 2.
- Svensk tidskrift, ii: r 11-1 ' 7.
-- Ord ocli bild, n: r 10-12.
- Tidskrift för kristlig tro och bilcliiiilg, " n: r 6.
- De svenska landsinilen, n: r.
47-50.
- Liisning för lieiilinet, n: r 6.
- Läsiii.iig för folket, n: r 4.
- Heinkt, 1893 n: r 1 0; 1894 n: r 1.
.- Pedagogisk tidskrift, ii: r 11, 12.
- Svensk Ilraretidniii ', 1893 ii: r 45-52; 1894 1i: r 1.-4.
- Verdaiicli, 1893 11: s 5, 6; 1.894: ii: r 1.
- Slojdiindervisniiigs- bladet, n: r 8-1.2.
- Helsovannen, n: r 20-24.
- Jordeniodern, n: r 9-12..
- ' .Justitia, n: r 18-23.
- Nya boltl.~andeIstidniiige~i, n: r - Svensk bokhaadelstidning, 1893 n: r 43-52; 1894 mr 1.
45-52.
- 4.
- Svensk iniisiktidning, 1893 ii: r 18-20 '; 1894 n: r 1, 2.
- Skogvaktaren, mr 4.
- Nya kyrkans.tidniiig, 1893 n: r 31-33; 1.894 1894 n: r 1-4.
- Kamraten, n: r n: r 1.
- Idiiii, 1893 n: r 45-52; 23-24., - Linnea, n: r 1. l., ' 12.
-.
Folkskolaiis barntidning, 1893 n: r 34-38; 1894 n: r l., 2.
- Finsk tidskrift, 1893 n: r 5; 6; 1894 n: r 1.
- Hemmet och sainliallet,, 1893 n: r 11, l 2; 1894 n: r 1.
- Nylande, ii: r 17-24.
- Til moralens freniine, 3.893 ii: r 11, 12; 1.894.
n: r 1.
- Hvad vi vil, 1.893 n: r 47-53; 1894 ii: r 3, 4.
- Kviilden og Samfiiiidet, n: r 10-12.
- Deiitsclie HaiisfraiienZeitiii.ig, i 8 9 3 n: r 4 6 - 4 2; 1894 ii: r 1-4.
- Nene Balmen, 1893 n: r 21-24; 1894 n: r l,.
2.
- L.eiid a Hand, 1893 n: i ' 5, 6; 1894 ii:.
1.
- The englisli-.
wonian ' s review, ii: r l.
, - The review of review, 1893 n: r 11, 1.2; 1894 n: r I.: - The woinan ' s joiirnal, ii: r 44-46.
- L a fewine, 1893 n: r 22-24; 1894 n: r l., 2.
- L e joiirnal du bien.
public, 1893 n: r 11, 1 2; 1894- n: r 1.
- Zenské Listy, n: r 6 - 12. '
Til Fredrika-Bremer-Förbundet insända böcker, W. Bille: G.
A. Henty, Bland rödskinn och =cowBoys~.
Alb.
Boiinier: O. Adelborg, Pri nsarnes bloms teralfabet.
- Chi- cot, I skansen.
- K. Dalström, Grekiska glida- och hjältesagor.
-- C. Pristeat, Två svinska gossars afveiityr bland iniiiiiiiskoatare.
- E.
E. Gremz, Syskonkiirlek .. - D.
S.
Hekto,., Samlingarnas Bok.
-.
A.
C. Lefler, EfterlLZiiinade skrifter I, II.
- Lekkainraten,].].
: te ocli 1S: te boken.
-- Onkel Adanis Linnes, 4: 3 boken.
- G. Schrö-.
der, Orjan Rajlaiicl och lims pojlcnr.
- Snöflingan 1.893.
- P. Spclrro, Sjökadetten.
- Standaret.
- B. v. Sz&amp;zer, Ned .med va1,- iieii.
Rearb.
fijr niigdom af T. Topeliw.
- K.
D. Wiggin, Tvi sni, ' l hemlösa.
6.
Ciie1iri.s: E.
A., Lasse och Lisa ocli iliidra berlitteher.
- Familjen Nasse.
- Fainiljeti Piitte: - 3 ?ainiljeii Snatter.
- J.
C. v. Hofsten, Karainellstiigaii soni Gunnar byggde.
- T.
2Coc2, Reform- köket.
Fnlilcrniitc &amp; Cornp.
: R. Bergström och O. A. Btridsberg, E11 bok om Sverige.
.
.
.
.
C. k:.
Frihes k. liofbokhaiidel: S. Coolidge, Hvad Knty gjorde - S. 17 Meude, Kainratlif.
: F.röléei~ &amp; Coinp.
: F. Meister, I piratens kölvatten.
H.
~ e b s: r TIA.
Cldd, Öfver Anderna.
- A.
~ e r f s e d t Holger, Vide.
-- Mrs Hmpk-ey Wnrcl, David Qrieaes historia, .. duel 2.
- serlan.
,.
Sve~iges medelticlssagoi .. Berättade för Barn.
P.
A. Huldbergs bokfiörlulg: E. Idsiröm, rl~villi~igssgstrarns.
L. Hökerberg: A. Pulna, Barnen p&amp; Broby.
- Svenska spörs- infil, 16.
- I.
Zet7$elizcs,.
Bariidoinsininneii.
och sagor.
.. Ad.
Johnson: F. Cooper, Wgvisareii.
-- D.
.Kw, Mazeppa, Rar1 XII, Peter den store.
- Visor och vener för de sma.
- &amp; erkoinina de döda?
Af n clergynzan.
P.
A. Norstodt &amp; Söner: H. Anderson,.
.
Nordiska sagor.
- 6.
- A Bzcsc7~, Ströftåg i världsrymden.
.- C.
J. v. Bofsten, F r h Sveriges storhetstid.
- K. Klein, Skildringar frkli fransk-tyska kri-.
.
get 1870.
--.
R.
2;.
Koch, Camilla.
Fr. Skogluiirl: A.
T., Sjung mecl oss, Meinnia!
Svensk liirmetidning: Jultomten 1893.
Systrarna Lundbergs förlag: Hemmets angel, Rattelse.
i tirtikehi Två motioner vid årets riksdag, sid. 33, rad G iippifriin s t h r: (le af de i telegrafverkets tjilnst anst&amp;llcla las: e9z del af etc. Irviiiiiori~~,; ' I Hrr Sahison ' &amp; Wa.ZZ.ilzs, Ritzes samt Hem H. Scmdbergs, 8 Sturegatan, bokllidor utkommer i dagarne: - En korsdragerska .- oola laennes sxfstenslminf mu-.
Anteckningar meddelade.
.
.
.. A.
E S S E L D E.
Pris 00 övae.
Skriften sliljes till förnihn för den olyckliga, oiii hvilken hi.f- tet talar.
a ~ 0 o.
mctl s w r a och utsökt fina illustrationer smit.
en trtvald, kristlig, nyttig och underhållande läsning för ungdom, ntkoin iiier f orl; fnr: iiide iiletl stort 8-sidigt nummer 2 gånger i månaden, r i k t illusfreradt, med ' tjockt och fint papper och kostnr: .endast 1 krona 5 0 öre för hel6 år.
8 postarvodet inberäknadt.
.
s.
OBS.
!
s Särskildt, stort och rikhaltigt, 24- ' sidht Julnummer med inne- hållsrik t e x t.
samt många och fina illustrationer i vackert färg- trycksomslag erhålles a f alla prenumeranter.
Detta julnummer säljes äfven särskildt i bokhandeln och kostar 75 öre per ex., Årgång&amp; 7883 utkommer inbunden i vackert band före julen.
Pris 2 kr.
.Den bästa tidning för barn som finnes, såväl h e d hänsyn till text som illustrationer.^ e I ~arnkllder fOr illa åldrar, Stort lager af, till och iiied 16 hr.
Goelcc tpr / evb!
- a, .s~n&amp;Icfi.cZZa ' modeZ- teg *!
BIZtigcc p~ises *!
Allm.
Telefon 68 40.
2 Stora Vattugatan 2,.
Iiiirnhuset rid Brunkebergstorg.
~ a z a r e n ii ~ 0 r r b.
0 10.
10 Hygieniska Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn, ORS.
!
' Prisbelönta af .Driilrt-Reformföreningeii.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
s Allt ' rtrboto iitföros iioggrniiiit och nf biistn iiinteFio1.
w n Reparationer verkställas väl och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 52.
Nya ~ush&amp;llsskol-an- (for bildade flickor).
Grundad 1881.
Förest&amp;ndariniia: Fröken H. Croiiius.
. '
Nya ~ u s ~ ~ l l s s l + o l M an a t s salar Vestra Tradgardsgatan 19.
OBS.!
Särskild matsal för friintiininer.
=ör, Vintern!
Dragtre form föreningens Monster och Modeller till Peleriner för Damer Barnpeleriner och Barndarnasker Aniias till s n ~ ~ hos i fröken JOSEPHINE OHLSSON, Blasieholrnstorg 14, Stockholm.
w ' Billiga och bestiimda priser.
Gunilla Vilens HandarbetS~Atelier, ' (.i-riiiidlig och pr: rkt.isl&lt; iindcrvisnina liimnas olevcr i 811a slags 1i: iiidarbotcn.
Kurs c~infattirnde 50 tim.: l5 l w.
.
eii lektion, 2 tiin., T 5 iive.
.
1~es: cnclc i Stc~ckholm uppiniirk; s: immas.
,, A, min 1~1~~iclt~rl~eti-8tclicr s: " isoiii di,rdelc!
lii.ini,lig tliirigenom, att eleveu sjiilf f5.r bestiimiuci, lektionstidcii frhi 9 f.
in.
till 5 e. m.
OBS.!
Bcutibllningar emottrtgns fii.
uppritningar, montcrinyar sa !nt - fijrfii,rdigunde af 1inneut.styrsla r.
.. - '. '
, Laderplastik.
.. Q, *,.
Alla, slags verktyg för läderplastik saljas billigast Iios k PER FROM, Stockholm,.
,, G 4 MGiste~ * sawi2~~~18.cgutu~n 54 0118.!
Skridskor, Saxm odi kiiifvnr slipas.
- -- - -.
- -.
.
.
- - - r ' =- - - - -- ...
.
- .. .-.
-- =-A --.
-- F L.
e.
: - - -. -- q.
. '
- f. .- -.
.
-- Anmäla-n, l - = =:; -.
- - ~ =- - - - --.
.
- d.
--.
- - - -- i - -.
.
.. -.
.
-.
-.
-.
- -: ---- -.
D a p p, 8miL 2azdkr 61- 1594 f @ f a v a g ~ d ~ ~ 7 c - c&amp;t ' uwka o~~~~) t~ 6.
- ' ...
.
- = - föl- ~ ' ~ ~ ~ + i) ~ i k t c = ~ q *.
~ A ~ ~ Llnti&amp; %il~ -; ~ i s.
, * ~ ?-ej$ u p s-é z d e t s och zuym u h e c k ~ i n g a f tc99etit flil * kvBn ?zan&amp;: h@jaizcZe 6 sed- Zigt &amp; &amp; $@t&amp;el~tuo~t st3vUZ som B soeiglt ~ 0 ~ 7 ~ ~ - ~ k o n h&amp; %see&amp;@, ar; fi2~ler.
.
kGmzed si,$ 9: ck &amp; vång.
: P&amp; i a &amp; ~ n gång tidskmj ?en i. fiitimta ~uwwtet vi11 st~iifcc ' a&amp;$&amp;lf&amp;: detla sitt där-Gm&amp; allt frc~liiz~qe~t fZ&amp;k, $9 nyare p r &amp; l C ~.
~ ~ &amp; ~~i&amp;ia ?t&amp;wrn iaa~l-.
s &amp; ~ ~ 7 ~ i &amp; dam&amp; l&amp; dess alster, ~ A V ~ Z / C U ' soeida &lt; ~ &amp;?
o&amp; ~F~ littera&amp;&amp;&amp; ' ö&amp; .7kdo&amp;-jslu sedlya fily&amp;, - mxjddela 7cortwe 8erlittclse?
:, 3iqY&amp;$s7i&amp;.
.- - - - - - Ft] CaSt; - g; e; &gt;z jPt ej - *.
n2.
- ?E.
- -.
%@wv i=ecZige~as zm&amp;w (w IS94 a f fn %&amp; iletten Dahl- greq jkfi2te - en a f ~ e d ~ i 7 i a ~ r e r z w - ~ ö 21tsedd r h ~ ~ Bed&amp;tiom- c~d~ koWit@éi kil l= 7ivilkeq undet.
Förhwdets a l l -.
qg ' delande&gt;~ S. L-d ~ (U e r s ~ vill, re r. %ande- ii&amp;&amp;: $tt32 böla stlillas.
W,&amp; tid &amp; A &amp; &amp; $ %i " .f&amp;$ tillåta, k h n a ett och annat b&amp;ragA -- - -- ' - Dagny.
utl~ow~mer med &amp; ta IGfim om tvá .t@ka,rli; -- - -.
: - - -.
kel &amp; ry&amp;g bli ?.
fortfam ?zde: - -.
-. -- P~iset.-~f&amp;r-.
.
.
F&amp; * qize&amp;emg~za~ af F&amp;-bubundet.
.
.
.
.
.
- 7 - d - 2,s~.
--.
Toii i c h m ?~dleo~e~za ?-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.-.
.I ...
.
.
.
i: $00.- - - ~ f i ~ ~ ~ ~ ~ d s?
~ s e prenuwera d l e ~ ~ ~ ' ~ ' B ~ z fie&lt;@ciB~e4~~ff-F~ * a~.
diis &amp;!
$4 &amp; D~ottl~ing~yatcrn, i, p m o n Eigejelz eller me&amp;G $o~t&amp;vis~zin~ Ic7ce ~ ' ö.
r ~ d s ' w ~ i l l e &amp;.
r Imnna n a ~ p~ent6lm %~a ' dels- $J alla postag- sta~t~~-i --:?
: il~&amp;~;; ii !~ls~-~~3&amp; - f ö, ~ b u ~ z c 1 s ~ de~s ~ å n iifveerz-hos, bel; ol&amp;andlare.
.
E ö ~ u i i i ~ e kunna r erh&amp;llns å Fredriks-Bïemer-klör-.
.
buidets bir % till - &amp; t pris a f 6 0 öre för en@lhiifte.
.
.
.
-.
u -.
.
- A -.
.
.
.
- =.
-.
z.
.
.
-.
., - - .-.
. '
-- =.
.
.
--.
- -.
.
- - P St.ockliolm, Aftonblnaets tryckeri 1394 ---
