# ID: svediakorp-per1119
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,272
# sentences: 735
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 12 (483) Idun ensam I d u n s JModet., f j o r t o n d a g s u p p l.
Iduns Modet., månadsuppl.
Barnjarderoben Redaktör och utgifvare: B y r å: kr.
» » » 5: 5: 3: 8: — — — — Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. FRITH 10F A l l m.
telef.
6 1 4 7.
R i k s t e l e f.
IG 46.
R e d a k t i o n s s e k r.
: J.
L r S l a n d d e m å n g a v e r k s a m h e t s g r e n a r, åt h v i l k a d e n k r i s t n a k v i n - n a n i vår tid m e d uppoffrande själfförsakelse ä g n a t sig, icke för att likt d e n katolska b a r m h ä r t i g h e t s s y s t e r n r a d i s e t, u t a n af t a c k s a m k ä r l e k till Honom, redan är ä f v e n länge bildade kvinnor därför vinna pa- som redan vunnit det arbetet på missionsfältet.
HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Ö p p e n kl. 10 — 5.
Helena henne, Tryckeri Fredagen den 26 mars 1897.
Prenumerationspris pr å r: åt Xduns I England hafva Nordling.
Aktiebolag.
10:de årg.
Utgifningstid: Annonspris: 85 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a i l a l s e r » 25 Öre f ö r h v a r j e p ä b ö r j a d t t i o t a l s t a f v.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e (l ö s n: r e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r.)
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
hvarje fredag.
R e n s a a. t allt m a n k u n n a t s ä g a.
Men m å n n e dessa invändningar verkligen hålla s t å n d vid en n ä r m a r e u n d e r s ö k n i n g Af Indiens cirka 2 5 0 millioner hustrur giftas redan af förhållandena?
millioner invånare äro m e d säkerhet 1 0 0 o c h m ö d r a r, e m e d a n i detta l a n d flickor i späd ålder.
De s. k.
» barnäktenskapen », de små flickorna bort- hvarvid såsom helt ur a n s e d d a familjer och m e d s p ä d a säljas åt d e n h ö g s t b j u - den bästa uppfostran begifvit dande, s i g u t till a f l ä g s n a l ä n d e r f ö r och a t t m e d f ö r k u n n e l s e n af K r i s t i l i d a n d e n, i d e t d e f ö r all f r a m - evangelium tid instänga den uppväxande sprida ljus och c i v i l i s a t i o n till n a t i o n e r, som försmäkta i hedendom vidskepelse.
om den Vi äfven och flickan i blott trycker vårt land utan på redan från Tucker — som femtio års ålder Indien för att undervisa stackars vid okunniga i senanorna.
mer for än u t till de senana.
hedendomens gensägelse A.
L. O. E.
— Charlotte bekanta lifstidslånga mannens m y c k e t bekanta författarinnan miss allmänt B l a n d Indiens olika folkklasser erinra i äro grundlägga dessa börda allra kvinnor.
tyngst De sin födelse äro förak- tade och föremål för hård be- handling.
D e l ä m n a s b o r t till någon obekant man och dömas kvinnorna att i afskildhet från d e n yttre U n d e r de senare v ä r l d e n t i l l b r i n g a h e l a s i t t lif å r e n h a o c k flere b i l d a d e s v e n - i ska k v i n n o r ä g n a t sig åt detta glädja människovänliga och fägring och betraktas och kall.
Vi n ä m n a b l a n d d e m f r ö k e n Stina dotter Sahlin, till professor okunnighet; de få aldrig sig åt naturens behandlas slafvar.
helt Icke prakt enkelt ens som en på två Sahlin i Upsala och lärarinna hundra vid Bli de sjuka, lämnas de att dö af bli de den uppsvenska universitetsstadens kvinnliga gamla förnämsta läroverk.
Många invändningar ha emellertid från skilda håll för- fältet.
Så h a r m a n t. e x.
t a - lat naturfolkens okunnighet, kvinnokraft » om och vanvård, änkor, sports m o t arbetet på missions- om k a n l ä s a eller s k r i f v a.
lyckliga » förspilld förspillda des måste ännu och de den mångenstä- dag bestiga d e n aflidne bål.
Månne tillvaro icke nogsamt som är mannens en sådan ådagalägger b e h o f v e t af e n s e n a n a m i s s i o n?
D e t är till d e s s a medsystrar i den olyckliga stora folk- penningar för att indraga d e m världen, som en och annan tän- i kulturens offerväsen, o m de kande, många sig våra hedningarne egna dörrar utanför och hvad högsint kvinna kallad att utgå m e d frigörande ordet o m en känt det Gud,
IDUN 90 1897 L å t v a r e n s s t y r k a ditt hjärta nå, Gjut stål i själen o c h kraft i b l o d e t, O c h u n g i l i f v e t du j ä m t s k a l l Och ställ m o t frestelsen stå!
mannamodet!
Daniel som älskar o c h vårdar sig ä f v e n o m dem.
O c h a t t h e d n a v ä r l d e n s e v a n g e l i s e r i n g är d e n och vistades sedan någon tid i England för att bättre tillägna sig dess mäktigaste häfstång för civilisation och kultur Sålunda bland de olika människoraserna, därom hafva 1890 sådana till vetenskapens h e r o e r, s o m t. e x.
en P a s c h a, m.
fl.
a f l a g t t u n g t v ä g a n d e missionär.
modet till hos m ä n, s o m för stora mänsklighetens väl upptäckter blottställa sig för l i f s f a r o r af alla s l a g, m å v i o c k g i f v a s a m - ma erkännande hos kvinnor, åt det kristna trosmodet som lämna fosterland och an- h ö r i g a, u t s ä t t a s i g f ö r u m b ä r a n d e n af m å n g - faldig art o c h därtill m ö r d a n d e att gå som banbryterskor klimat, för en n y för och l j u s a r e t i d u t till I n d i e n s f ö r t r y c k t a k v i n n o r.
En af dessa kvinna, banbryterskor hvars allvarliga oss p å I d u n s första Sara Helena var den unga drag i dag möta blad.
1864 i Ibestads församling i Norge.
af T r o m s ö stift I ett allvarligt h e m och u n d e r på- v e r k a n af den storslagna, allvarliga naturen utpräglades redan tidigt hos henne varliga sinne och oftast män och kvinnor.
flickan året Hennes förut första ett b a r n h e m.
Redan som brödrafolkets den upp- r ö r d e sig t a n k e n p å, huru direktorn modin, som vid hos voro hopad hon flere år tillbaka lefvande missionsintresse gjort och nitiska arbetare ordinerad att arbeta i hängif- » Vi våga gaf docenten sig ut för d e af hon Öfver- arbete, var det nästan, s o m h o n s t ä n d i g t såg efter m e r.
om D e stora kraf ställde p å sig själf vållade h e n n e hårda inre ofta strider, då h o n icke k ä n d e k u n n a fullt m o t s v a r a d e m.
frid och kraft.
sig Men h o n visste o c h u p p m u n t r a n d e att m e r än en haft ha sig u t g å t t till ett gällande flere olika tillfälle denna redligt k ä m p a n d e att blicka in i ande. » Uppgiften i b a r n h e m m e t skulle emellertid icke fortfarande skan b l i f v a hennes.
Hennes vid u t s ä n d a n d e t var att få sin ön- verk- samhet där hennes käre broder Marian var stationerad.
Hon i bland skulle där u p p t a g a kvinnorna barnhemmet, först De fem år, h o n h a d e likväl m e d och arbetat så starka b a n d b u n d i t h e n n e v i d detta, att det des för henne s o m ett s m ä r t s a m t kän- offer att till n u lämna det.
Emellertid förflyttades S a n t a l i s t a n, l ä k a r e m i s s i o n ä r e u Borggevink till till N i m p a n i, m e n h a d e i c k e l ä n g e v a r i t d ä r, M a d a g a s k a r, j ä m t e a n d r a till d e a r k t i s k a t r a k - innan hon t e r n a s å s o m L a b r a d o r o c h G r ö n l a n d, alla u p p - hvaraf hon angreps b u r n a af d e t n o r s k a f o l k e t s v a r m a s y m p a t i e r.
måste söka Icke hälsosammare således att H e l e n a Eensaas svårt insjuknade i hon luftombyte trakt.
hon för någon tid i en Gud gaf sin välsig- t a n k a r t i d i g t v ä n d e s i g åt e t t a r b e t e af d e t t a slag, synnerligast då h e n n e s broder, Marian, t i d e t år k u n d e å t f ö l j a s i n b r o d e r till C h i c h o l i, upptänd där missionen, en n y så att h o n m o t stationsbyggnad Här slutet af for- stod färdig insjuknade mottaga missionsinstitut vid Johannelund.
kort före jul och febern steg i n o m få dagar de ej heller länge, innan en innerlig åstun- ganska högt.
En infödd dan att gjorde att s ä t t a n e d som han vaknade i systerns hjärta.
få tjäna i samma anspråkslös tankar o m som hon var sig själf alltjämt voro ansåg hon för heliga kallelse Men och m e d de ringa o c h sin förmåga, hvilka så k ä n n e t e c k n a n d e för h e n n e, d e n n a k a l l e l s e b l o t t allt f ö r s t o r sig, h v a r f ö r h o n u n d e r t v ä n n e f ä l l i g t g ö m d e f ö r alla d e n ö n s k a n år sorg- s o m blef allt m ä k t i g a r e i n o m h e n n e, e n d a s t f r a m l ä g - allt f ö r bemödanden dan den sista visade 28 suck ståndelse.
re- sin d ä r u t e, u t a n o c k s å af unga fridsbudbärarinnan hvilade.
Stora svårigheter syntes sig i vägen föräldrarne hennes I för d e n m e d e l l ö s a flickan, icke voro utbildning vid barnslig trostillit sak honom sin hans åt svar Genom i tillfälle att missionsinstitut.
Gud lämnade o c h b i d a d e stilla på bönen.
bemedling ett till med glädje sina summan och studier vid des.
hon Efter en afslutade läroår där kurs i sjukvård vid Sven började samma sionsinstitut, där brodern fortfarande ej.
Helena Eensaa från den gamle hvalfiskfångaren den erforderliga hon efter Och det uteblef af e n v ä n e r h ö l l Foyn då bekosta mis- vista- genomgick Sofiahemmet Törhända sjunger cl et åter en hjältesång, mer skön än den det fordom sjungit en gång, en sång, som målar i stora, i stolta drag, hur,natten vändes till strålfoll, skimran- de dag.
många från höga norden En sång, som täljer, hur ännu en hjäl- teätt drog ut till ädel kamp för de svages rätt, en sång, som diktats på kärlekens tungo- mål inunder korsets ljusa, helga symbol.
Vi hälsa dig, Hellas, du frihets urgamla jord, n i n g icke sakna sin lön på d e n d a g, s o m vi, svenska kvinnor i fjärran, furvuxen skall g ö r a allt u p p e n b a r t.
L.
S. nord, vi sända som gärd några blommor, bleka Våra kvartalsprenumeranter och små, de enda vi hafva — vi bedja för dig erinras om att nu i god lid förnya prenume- också!
rationen, på det intet afbrott i tidningarnas Hon e m e l l e r t i d ställa jorden och upp- i n f ö d d a fälldes vid den graf, där d e n blida ett hemmet.
upp- d e t å r a r, s o m i c k e b l o t t af m i s - an- af h a n s t i l l f ä l l i g a b e s ö k i fruktlösa, tro på en glad Slutligen Gud.
platsen Redan dagen därpå g ö m d e s hen- sionssyskonen Den gamla stolta, härliga sagan kan törhända för Hellas åter en gång bli sann, törhända åter en gång i häfdernas blad i gyllene skrift det skrifver sin iliad.
d e n, m e n alla och i frimodig sig dock december utandades hon f ö r t r o d d e h o n d e n d o c k åt b r o d e r n v i d g a n d e den i bön inför läkare p å nes stoft i den f r ä m m a n d e riktiga voro hon att sökte o c h erhöll inträde i fosterlandsstiftelsens Det dröj- dem.
En doft af lager mänges med vårfrisk fläkt i sekelslutets tynande aftonväkt, en sakta susning drager där fjärran från och hviskar om Salamis och om Marathon.
malariafeber, så allvarsamt, att nelse härtill, af g l ö d a n d e k ä r l e k till Det är som åter Dexipposrösten där ljöd med obetvingelig känsla och kraft och glöd, som då den fordom manade, ljus och skär, den unga, härliga, blomstrande gossehär.
arbe- i Nimpani m i s s i o n s f ä l t, t. ex. d e n b e k a n t e Skrefsrud underligt et gamla Hellas ' ande då lefver kvar, där dröjer ett skimmer från hug- stora forntidsda ' r, det är liksom förnummes där än en gång en klangfull, lifvande, eldig Tyrteussång.
D e t har varit för oss b å d e uppfordrande gång 1 H E L L Å S.
Kol- barn, lämnade i hennes vård.
sedan i Chicholi.
lyst ».
sedan blef Johannelund, » att lifvet I Norge hade uppgift som gifva henne det vitsordet, » skrifver missions- tet b l o t til utsäudts hennes Och m e d trohet och h o n s k u l l e b l i till g a g n i v ä r l d e n o c h l e f v a » ej tjänst i Indien, dit venhet fyllde h o n denna uppgift.
d e t all- den fasta karaktär, ä r o så u t m ä r k a n d e f ö r växande hösten u n d e r allt, h o s h v e m h o n h a d e att s ö k a l j u s, föddes den 1 februari Bensaa språk.
utsändes hon missionsfält broder b ö r d.
M e n prisa vi, o c h det m e d rätta, hjälte- förberedd i svenska fosterlandsstiftelsens dess Darvin, en Livingstone, en Stanley, en G o r d o n vittnes- Fallström.
har sanden, regelbundna lämnat efter sig l j u s a spår i o c h för visso skall h e n n e s expedition må behöfva lifsgär- uppstå.
En svensk kvinna.
18b7 IDUN Ht hvila.
Hvarje en Fördömlig från en sida, så äfven från mer sysslolösheten.
en synpunkt s e d d, är den annan väl v ä r d att b r y t a en lans A t t vara lat o c h endast vara lat d a g efter månad efter m å n a d, förslappande — d e t är skadligt, ovärdigt en frisk människa.
Men d e n å t e r, s o m är u n d e r k a s t a d ett d a g - ligt strängt äfven arbete, han har rättighet skyldighet riktigt till gagns utströmning hvarje att under och dymedels af k r a f t, arbete, och fritiden hvila hejda som försiggår samla och nytt den under förråd af styrka.
Kroppens för arbetskraft tvärtom att den måste skall man är l å n g t i f r å n tämligen strängt taga räntorna.
Går af o f ö r m å g a så allt går icke för henne hinna med.
vore o c h utför själf p å fritiden glädje, Men bör en g å n g in därmed, måste hur största vikt i då m a n på är och hvad e n d a s t är e n p i n a n d e känsla verkande.
för framgången lifvet många sig göras, ören och ofta Men om måste man kan samhets skull, så man arbets- till det sker, när spar- däremot nödvändig ' ett y r k e, s o m tar i h v i l a, u t a n till och att rätt afväga äfven för arbete och likt och den, lägger n e d den olikt, plottrar bort den d u m t på och värdelöst Den till obehöflighet prydnadsföremål.
slöseri m e d arbetskraften är tydligen kortsynthet och bristande eftertanke.
D e t f a l l e r h e n n e a l d r i g e t t ö g o n b l i c k in a t t h o n tror d e n outtömlig och tar och tar utan urskillning, u t a n f ö r s i k t i g h e t, till d e s s hennes kraftförråd är u p p b r u k a d t, hela och hon arbete.
När uteslutande Hon af till nöjer sitt denna pitalet, samma sig icke m e d kraftkapital, och dumdristig hon arbetskvin- är h ä n v i s a d sin att taga kraft.
räntorna h o n t a r af s j ä l f v a gör det med ka- oförvägen, hand.
h o n h u n n i t till d e n n a p u n k t, både hon skjuta är att förebrå sig s o m själf mäktig hennes manlige sitt är betsförmåga.
söka hon tar hvilket hon först å t eller a n d r a skaffa nom kommer henne o c h får därige- ofta ett, s o m h o n finner hjärtinnerligt men i kön Ä r hon en intresselöst Mannen, nedlägga n å g o t af s i g s j ä l f, sin personlighet, och följden sig egen är, att h o n skaffar e t t s å d a n t o c h a t t h o n åt d e t i stället f ö r åt h v i l a n a n s l å r d e n t i d, h o n h a r l e d i g.
Det blir fordrar sålunda sin ett d u b b e l a r b e t e hon af- kropp.
Ofta tvingar n ö d e n k v i n n a n att misshus- hålla m e d heten arbetskraften.
och oegennyttan D e t pris tanklös- i förening åsätta sin arbete, använder finnes dyrbara belopp egendom dubbelt dagligen uttaga större, än h v a d h o n ett borde.
åt ar- arbeta.
vet hvad detsamma, kunDa det och det lifvet.
tar önskan att spara m a n a r ofta kvin- blifva slöserska.
penningen och ödslar med Hon håller åtminstone hvilket fordrar bör hon fritiden hon yrke stället i är arbetet, som utan äfven att d a g e n s l o p p till- åter, n y som hon icke konsten är i a r b e t e t, Genom att b r e d v i d yrkesarbetet hafva fullt att begränsa a n n a t a r b e t e skaffar h o n » normalarbetsdag » på en såsom efter k r o p p ett ö f v e r m å t t det.
sig sexton, dag på kanske affordrar en aderton vid julen m e d julklappsträlande känna dess tjugu hon sin af a r b e t e, m e n n ä r h o n årslånga kraftlöshetens skulden på — Och som det be- arbetskraft, d e t icke tar i d a g, o c h u n d e r alla d e långa icke o c h får h o n icke till n y t t a r b e t e, utan an- skall hvila återhämta den på så med vis det rätt laga, kraftförråd, kunna och a t t h o n a l l t i d sitter sköta hon sitt hvila under fritiden, behöfver yrke.
inne för Hon att måste m e n göra det icke på vanligt fruntimmersvis, instängd mellan fyra väggar och böjd öfver ett inkrångladt bro- d e r i eller ö f v e r e n t r a s i g k j o l k a n t, s o m s k a l l skos u p p, u t a n så, a t t h o n karna ifrån sig, tar på slår sig arbetstan- ytterplaggen, s k y n d a r ut i det fria o c h p r o m e n e r a r, sportar eller l ä g g e r s i g i g r ö n g r ä s e t o c h l å t e r s o l e n skina p å sig, k o r t s a g d t, hvilar så där dentligt, or- s å att d e t r i k t i g t k ä n n s, h u r t r ö t t - heten viker o c h kraften sväller i m u s k l e r n a.
D e t är i n g a l u n d a m e n i n g e n neka arbetskvinnan att vilja för- allt s y s s l a n d e m e d de så l o c k a n d e k v i n n l i g a arbetena, u t a n e n d a s t att visa h e n n e n ö d v ä n d i g h e t e n skas varligt m e d är begränsad, dem.
och går icke för yrke, ty här af a t t h a n d - Hennes arbetskraft hon måste spara, men sig, när d e t gäller hen- kraften måste sättas in.
D e t är i d e t f r i a a r b e t e t, d e t s o m h o n s j ä l f utkomst, det, hvartill den alls efter som den Han till förstår slutligen än att af t v i n g a s i n k r o p p.
efter Dag nu åtager sig, s o m m å t t a k a n o c h m å s t e hållas.
o c h g e r d ä r m e d s i n k r o p p till- ibland all genom och därför bör det sättas i a n d r a r u m m e t, g ö r a s b e r o e n d e af d e n a r b e t s k r a f t, som möjligen finns forsyndelser mot pina, kastar sin k v i n n l i g a h o n, så o c k hon svaghet!
andra.
på D e t är o l y c k a n, a t t i n g e n i a r b e t s k v i n n a n arbetskraften.
vill s e a r b e t a r e n, alla h a d e f o r d r a n p å, a t t till ö f v e r l o p p s, d e t är n ö d v ä n d i g t f ö r a t t k r o p p e n erforderlig hvila, helt o c h hållet Om kvinnan sin arbetskraft timmar, hon D e t t a a r b e t e är i c k e n ö d v ä n d i g t f ö r h e n n e s den, s o m under med alltid, kraft, h o n u n d a n för u n d a n förbrukar, förtjänar, och kunde ning och, lära sig att så h ö g t, s o m om skall få försakas.
den skatta verkligen att v å r d a d e n d ä r e f t e r, s k u l l e h o n icke blott blifva m e r a v u x e n s o m arbetare och undgå sin ställ- att, s o m nu så o f t a s k e r, e f t e r e n d a s t n å g r a år i a r b e t e vara utsliten het, utan hon empel få o c h o d u g l i g till all ken, uppe ofta liksom i och verksam- genom sitt ex- att respektera h e n n e s att i den se d e n kraft, m a n n e n s h o n o m, håller lifvet, och skulle äfven andra betsförmåga, hela att Men vända att h a f v a Äfven finns sitt, s å är d e t a l l d e l e s s ä k e r t, henne, häraf orätt nan på.
arbetsår, s o m ligga framför henne.
P å g r u n d får bredvid.
sig.
det i morgon j u n ö d d till a t t s ö k a s i g b i f ö r t j ä n s t e r g e n o m annat arbete Möjligheten ägna nöd d å y r k e t i c k e k a n f ö r s ö r j a h e n n e, är h o n att förtrösta han satts.
upp att D e t y r k e, h o n v ä l j e r, blir o f t a h e n n e s f ö r hälsans lagar, öfveransträngd och utarbetad, Ty H o n m å s t e för och följaktligen äfven tänka med den kraft, blott att behålla d e n kraft, Kvinnan drifvit eller s o m h a n nedlägga fritiden återhämta timmar.
sin arbetet, har öfver, kvar att h o n f ö r denna i kraft hvila afvita s i g m å s t e af olikhe- icke in att b r e d v i d söka annat att d ä r p å h e n n e s a r b e t s k r a f t är m å n g e n g å n g s å l å g t, att l i f n ä r a egna kraften.
har sig själf nes och ämnad: kan på s a m m a g å n g o c h h a n d l a s o m en arbetare, den där endast sig faller h o n o m fälle, icke hon den detta höfver ett annat, ett, hvari ha l i f n ä r a s i g arbeta exempel Kättare v o r e otvifvelaktigt att gammal arbete o m ö j l i g t tillfredsställa h e n n e, h o n be- därjämte till k r ä f v e r af h o n o m, v e t d ä r f ö r o c k s å a t t s p a r a våld skulle ett dylikt arbete.
orsaken i deras olika sätt att e n d a s t ovilligt ägnar sin kraft.
kan alldeles skillnaden i uthållighet och tilläfventyrs ande, har d e t är o r ä t t a t t t i l l s k r i f v a t r å k i g t o c h m o t b j u d a n d e o c h åt h v i l k e t h o n verksam som så, d e t s e v i d a g l i g d a g s nighet och henne, kamrat, under, s a m m a sysselsättning, m e d oförminskad kraft fortsätter nöd, sparsamhet och under alltsammans okun- högst på icke arbete.
m e d a n h o n sålunda sviktar och går ten passar för öfveransträngningen att h o n s o m kvinna af ett strängt ihållande ä r o flere, m o t v i l j a f ö r d e t v a l d a l e f n a d s y r k e t, flickan är att S o m b e v i s f ö r sitt p å s t å e n d e a n f ö r m a n, a t t, Det V i d v a l af l e f n a d s y r k e t ä n k e r då andra genast redo skulden för på, sällan på att t a g a j u s t det, s o m och förhållandet, O r s a k e r n a till d e t t a h e n n e s h a n d l i n g s s ä t t tanklöshet.
för, hon kan undvara; hvad egentliga och huf vudsakliga grunden kvinnans så s o m för sin u t k o m s t lefva i vederlag för utkomsten, sin som h e n n e u t i världen att stå där för sig själf, det det mycket att reder eller a n n a t g e n o m önskade hägnade lif, m e n f ö r h å l l a n d e n a, sig meningslöst, och ingen torde härvidlag hafva nan, hon skyddade d a s t » h a f v a n å g o t f ö r h ä n d e r » eller f ö r s k a f f a ett naturliga en gift kvinnas till hushållar i allmänhet icke m e d arbetskraften, med att lefva gör står d ä r ö f v e r a n s t r ä n g d, u t s l i t e n, o f ö r m ö g e n ödslar Det det s o m h o n helst ett, åt hvilket h o n m e d lust o c h g l ä d j e k a n till man kan icke gå.
och nytt, D e d r i f v a s i c k e af någon egentlig uppmärksamhet Man och och ekono- Men det således äfven n ö d v ä n d i g h e t e n att h o n väljer h v i l a, är d e t ett f å t a l m ä n n i s k o r, s o m ä g n a häråt.
s k i l j a s i g f r å n h o p e n af fri- t v i f l a p å, a t t i c k e a r b e t s k r a f t e n är u t a n g r ä n s, af ju andra lefnadssätt v ä g r a t h e n n e e t t h e m a t t v e r k a i, e n f a m i l j arbetskvinnor, deras kraft, icke a n v ä n d a alla i vanor och e n s a m, för sin u t k o m s t h ä n v i s a d uteslutande arbetsförmåga.
det för ren tanklös- det att d e hafva all de gäldas ursäkta, att kan hets skull, så s o m tiden dyrt sålunda får sitta emellan för icke, när d e n får g ö r a trots hon att s å p å b e k o s t n a d af h v i l a n i framtiden m e d ohälsa och minskad kraften kronor till g o d o, m e n g l ö m m e r, besparingar, s o m den oaktadt det sålunda måste vara lyckan H o n b e r ä k n a r h ä r v i d m e d stilla den.
med endast skall kvinna så s o m hon m i s k t o b e r o e n d e, fria m e d s y s t r a r.
det ock n ö d, u t a n af ö n s k a n att s p a r a, d e v i l j a e n - man icke vara att a r b e t e, s ö m n a d, l a g n i n g o. d., s o m h o n k a n ut, man till allt och det måste därför vara räcka lifvet bankrutt, arbetskraften förbrukad återstår det, alldeles o n ö d i g t arbete.
s t u n d f ö r r eller s e n a r e k o m m a, som skall äro och hushålla kapitalet o c h fortsätter hon begränsad, kunna D e n är e t t k a p i t a l, h v a r a f out- kan knappa den än hennes Hon gör anspråk tömlig, oansenlig h e n n e a n g e l ä g e t • att u n d v i k a d e n.
lägger för.
dag, hur är f ö r h e n n e m e d inkomst kännbar, Uting h ä r i v ä r l d e n k a n ses f r å n än utgift, förefalla, 91 är h e n n e s att, gör, ockra på och henne enda skydd brist, och hvilken ohederligt ar- hvil- mot det således är som man nu så ersätta m e d allmosa.
en — I " 9 - e ^ * _
IDUN 92 D e t b o r d e varit m i n skyldighet att redan Törnrosblad.
följande bjudande af Wilhelm Bäckman.
af 1 8 5 0 - t a l e t b e b o d d e j a g i S t o c k - holm r en vindskupa fyra trappor upp i ett g a m m a l t skröpligt hus vid en smal gränd, s o m från midten af K ö p m a n g a t a n sig i en k r ö k n i n g då för tiden torde den förlorade Persiljegränd; i våra ett annat n a m n.
dagar Husets och jag, oaktadt kom mig o c h blef fru för värdinna ryss — fru R. var språksam — änka efter en o c h en s m u l a b e l ä s t, åtminstone i litteratur från r o m a n - o c h lån- biblioteken.
Hvarje skulle första dag i månaden, betalas, bjuden då hyran blef j a g v a n l i g e n af f r u på kaffe o c h m å s t e m e d h e n n e un- derhålla ett samtal i vittra ä m n e n, t y visste, att som kalendrar, i jag ningsromaner var hade mitt En afton, då jag ett schackparti La Croix R., slog hög patos: » Jo, i fru tro, kan och att herrn har herrn tänka sig, varit här, den sökt med herrn, h v a d hvilka herrn herrns lefnadssätt, h v a d politik, om umgicks, herrn h a d e för aldrig ett o r d t a l a d e h a n om hushålls- och ämnen, utan herrn, gaf han köksangeläg enheter, prosaiska, kunna k o m m a som jag de omöjligen från en sådan min ringa man. » all denna vetgirighet, och s o m fann de m å n g a frågorna stöta på spioneri och väl mycket närgående.
Emellertid gaf mighvad jag fru R. åtskilligt när den värda frun till s ä n g s, Hos fick af Reform, att t ä n k a p å, s å att Borg sig o c h &amp; Pehrsson, utgifvare hade j a g visserligen qvist, m e n icke växlat ott ord m e d randen en Alm- honom.
e n d a s t v a r i t å h ö r a r e af h a n s y t t - i några dagens frågor, påmindes om var bekant som mindre gått vaken.
sett och blifvit presenterad för Jag hade jag, en lika frisinnad s o m kortlifvad Stockholmstidning, gång aflägsnat ligga länge herrar f å t t h ö r a af sofist.
den ryktbare därvid de Delfiska orakelsvaren.
stor dialektiker o c h B.
&amp; P. hyste skriftställaren jag A. icke emellertid för stor beundran, men snygga tullvaktmästare intaga slogo oss n e d vid t u s i a s t i s k b e u n d r a r e af d e t d ä m o n i s k a snil- Drottninggatan 53, het, framkomsten upptog Almqvist utgjorde vi smuttade på vårt med öfverfarts- en stöt, så att Men nu fick så m a n d e n n a kä- k u n d e bli för- utfor i de gröfsta otidigheter som visats ögonen lyste af fröjd och ö p p n a d e s i g, s å att d e l å n g a skan Medan henne.
synliga.
Häröfver ännu mer och att duett fick instämma läpparna framtänderna förtörnades den andra med af o k v ä d i n s o r d.
gum- rodder- sig i en satanisk » P å detta sätt kan kaffe o c h r ö k t e c i g a r r, h v a r p å A l m q v i s t b j ö d, m a n få inhämta folkspråket i den otyglade uppmanade vredens gifva akt han mig m e d d ä m p a d röst på de öfriga gästernas att uttrycks- qvist sätt u n d e r samtalet, e m e d a n, sade han, när m a n vill å t e r g i f v a f o l k l i f v e t i dess talesätt, b ö r m a n g ö r a d e t så, a t t d e t v e r k l i g e n h ö - r e s v a r a t a l a d t af slag kaféet tillbaka nogsamt och följde öfver märkte, öron hopen folket.
jag att kan sex.
Då vid sig u p p i den Tiden skred det led m o t kloc- till Nygatan, Almqvists bad han mig fröken för na, Almqvist dessa hvarefter inträdde.
damer var Almqvist helt satte sig e t t p i a n o, p l a c e r a d t intill v ä g g e n föga melodiöst och nära taktmässigt.
Fru A n n a Maria Almqvist igenkänner j a g fullkomligt i Ellen monografi Keys dernaste qvist » d e t p o r t r ä t t af h e n n e, s o m diktare finnes öfver Carl » Sveriges föreföll Dottern något mig hade stel de båda vänlig klinka ibland qvists mera än Alm- och några klädd kappa.
m i g så g o d t j a g på kunde Almqvist När te med yttrade fortfor på.
vi be- och intet tungt på sinnet.
kring Enär Intet nära, syn- Han var skolma- På hufvudet bar han halsen hade svart sidenduk släng- afstego vi samma väg, sam- gjorde s ä l l s k a p till d e s s h u s p o r t, förrådde hvilken att den katastrof gjorde att j a g såg A l m q v i s t för sista där Påföljande Om jag torsdag läste j a g äfven stod denna afton gången.
störtning i Aftonbladet icke stämma i endast loford till m i n b e - o m hans flykt.
obetingadt kan in- öfver Almqvist och skriftställareverksamhet, så dock hans mångsidighet och beundrar snille och betraktar h o n o m bland stjärnorna inom vår litteratur dom gick s o m en k o m e t, hvars bana stun- nära intill solen, s t u n d o m långt bort i den oändliga rymdens afgrundsdjup.
en sig m o t oss och gaf ögonkast, tills oss samtalet och musiken m e d detsam- utfördes en slags rätt egen- K o r t efter t e s e r v e r i n g e n mig.
Almqvist, hade mitt nybörjade s k r i f t s t ä l l e r i eller m i n a f r a m t i d s p l a n e r a l d r i g på tal.
Måhända senare för ansåg han det uppmuntran, honom likgil- tiga.
Nästa cigarrer Almqvist konversationen d e t i l l f ä l l e n j a g hittills v a r i t i b e r ö - Almqvists jag A l m q v i s t v i d af s k e d e t v ä n l i g t b a d m i g h ä l s a bjöds syntes träffade a x l a r n a e n l å n g b l å s. k.
jag familjen Jag vände aflägsnade j a g de sig i samtal.
Vid Riddarholmen tidigt.
afmätt.
i gång med till- n å g o t lifligare, g i c k o c k s å A l m - Sålunda Vid jag m e r a i s t i l e n af d e n t i d e n s öfver hans domlig melodram.
ring där dem artigt m i n hälsning cylinderhatt, och jag glimmande ma.
inlåta tes ligga h o n o m anspråkslös.
musik i raskare t e m p o; uppstod åter k o m å ångaren Tessin på Drottningholm, att vara u p p m ä r k s a m p å att akta sig svarade Handledning för pianister.
paus i samtalet, afstannade äfven musiken, hvarvid A. från att men på pianot.
blef 1851 under högsom- f ö r att b l i b r ä n d af alla b l o s s a n d e månads- u n d e r hela tiden icke ett ord, u t a n att år af p a s s a g e r a r e o c h b l a n d figur, fruntimmerna.
s a d e till m i g A l m - Almqvist m e d familj.
I trängseln hade m a n en s t å t l i g och och underhöll hemväg mo- Jonas Ludvig infördt i illustrerade i skriften » O r d och B i l d » för s e p t e m b e r 1 8 9 4.
Hon En söndagsafton maren befann jag mig gistrar än s o m präst.
i e n sal, d i t e f t e r e n s t u n d och knapphändig, ögon blandade familjen.
Jag infördes fru jag han med både vi så k o m m o Lilla några hvarunder af m ä n n i s k o r o c h v a r o r.
husport följa Almqvist uppmärksammade på detta sätt undan och råaste munart, » skrattande.
b r i n g a t h e l a d a g e n.
Ä n g b å t e n var ö f v e r f y l l d torget, gång sammanföll med var en dag, då vi bestego min väg sam- m a båt, för att låta ro oss öfver från R a g - E O R G L E V Y 5 ' UNNE|VIAGA5IN.
G själfva.
tagit A l m q v i s t s h e l a a n s i k t e u p p l y s t e s af g l ä d t i g - uniformsknappar några tullvaktmästare m e d i rockarna.
voro de Vi själfva, den man medan let s o m kassapungen.
blefvo kritiska a t t f å m i g till e n l i k a e n - Vid som ring mål i m u n n e n, samt B.
&amp; P. därmed oss i sina förskinn mina att f ä s t a A l m q v i s t s u p p m ä r k s a m h e t p å m i g, med af d e vindragarne kommit afseende för passagerare.
kopparslant, under det andra bord voro upptagna kens Dessa den jättelike af r å d o c h måhända tarfliga, forfriskningar.
e t t.
b o r d för kommit fantasier.
och kryp-in plägade vindragare och förra icke förtjänt hade synas hafva landstigningsplatsen vanvördnad, af fria bräden Hon att satiriskt framhålla n å g o n utflykter frälsningsarmen L ä n g s r e l i n g a r n e i b å t e n l ö p t e sitt- skräckt.
I detta o c h ville j a g retas m e d d e m, h a d e j a g b l o t t Törnrosbo- i för allra trott person m e d godt lynne b a r af till e t t litet dörren, s a m t b e g y n t e strax anslå tangenter- än jag, s o m icke kunde begripa, hvarför A. till Det vid s y n t e s l å n g t m e r a t r a k t e r a d af b e s ö k e t sig särdeles Han till Så talade fru R. i en oaf bruten o r d s t r ö m.
nedlät efteråt när s i g in p å zoner modet.
schweizeri, beläget i Räntmästarehuset några Presentationen Men veckor han m y c k e t vänligt.
sig.
äfven i poetiska och höga par de i c k e af h a l m - h u f v u d b o n a d e r n a, efter h v i l k a n u t i d e n s a m a - till ett vid om allt h v a d h a n f r å g a d e o m en viss kyla, skrumpna voro och deras utseende förhöjdes trappsteg ner från gatan.
herrn brukade gå i herrn hade han slutfrågat Hon vara jag herrn.
mest herrn med Fula och afgift, och sköt h o n o m d å l i g a affärer, om kan inte minnas mig visst för- T v å sådana skötte i båten sin åra.
s l a n t e n n ä s t a n s l u n g a d e s f r a m, till m a d a m e n b e t a l a d e sin h y r a ordentligt, j a, kyrkan, herrn att gudomlige herrn o c h suttit frågor o m sig, i haft och väntat på herrn och gjort möjliga för med en visiten.
besvarade Från må en hel t i m m e åsikter med.
nyss k o m m i t h e m från i h o p händerna- och utbrast Almqvist, om finger öfversätt- å N o r r b r o, i n t r ä d d e till m i g Almqvist hade pennfäktare, och hos storfrämmande; alla hon d e t lilla r ö k r u m m e t herrn pastor en slags tidningar R. påminnelser, Ändtligen darmadamerna.
hvar mötte j a g A.
vid K o r n h a m n s t o r g.
Min häls- bad mig följa Min att s t ä l l d e s p å d e n t i d e n af d e b e r y k t a d e r o d - ning syntes hustaken.
ideliga utan sommaren grep jag mig an eftermiddag nedre våningar voro mörka och dystra, men de motliggande R:s af A.
m o t t a g e n till m i n v i n d s k u p a f l ö d a d e rikligt ljus öfver det var mig mot- därmed.
som förkortade En men månader förgingo, middag frampå m o t norr.
Gränden hette hafva d a g återgälda d e t i fru R:s ö g o n så smickrande besöket; Ä n n u ett skaldeminne, tecknadt för Idun början 1897 v a l d s b r o till K o r n h a m n.
Stockholm.
Order Ofverfarten verk- Största u r v a l af U t s t y r s l a r f ianot, som också kallas » instrumenta tjänar till frambringandet af ljud, hvilka på mån- gahanda sätt kunna användas s o m ackompanje- mang vid sång, dans o. s. v. Många människor spela piano till sitt eget n ö j e, få till andras.
Mycket stora pianon, m e d ett lock, s o m kan slås upp och igen, något s o m är synnerligen bekvämt vid instrumentets rengöring, kallar man flyglar.
Särdeles omtyckt är det så kallade pianinot, s o m är mycket mindre o c h därför också lättare att spela.
Pianinon kunna af till o c h m e d de svaga- ste kvinnohänder medels särskildt därför anbragta handtag släpas omkring i våningen, och två karlar bära dem bekvämt uppför trapporna för 3 till 5 kr.
Ett pianino bör lika litet som en telefon eller ett isskåp saknas i ett m o d e r n t h e m; isynnerhet er- bjuder det för barnen en outtömlig källa till för- nöjelse.
Man skiljer på hyrda o c h hopta instru- ment; på de förra spelas mera forte, på de senare piano.
Linne-bosättningsaxtiklar förfärdigas å e g e n atelier efter nyaste å minst SS tronor levereras fraktfritt närmaste samt på Gardiner.
beställning modeller.
järnvägs- eller ångbåtsstation.-
IDUN 1897 Öppnar man det smala locket på pianot, så har man framför sig tangenterna, hvita o c h svarta, s o m lätt kunna röras upp och ned och fram- bringa toner.
För det enkla borgerliga piano- spelandet äro de hvita tangenterna tillfylles; de svarta äro mera en dekoration och användas af berömda konstnärer o c h yrkesspelare.
De ha absolut icke något vackrare ljud än de hvita.
Musikstycken, som företrädesvis spelas på de svarta tagenterna, äro för det mesta af Riehard Wagner.
Under instrumentet hänga på ett par trådar de så kallade pedalerna, s o m sättas i rörelse m e d fötterna för att förebygga en ensidig gymnastisk utbildning af de främre extremiteterna.
Efter uppfinningen af symaskinen och bicyklen äro de numera tämligen öfverflödiga och fördyra endast onödigtvis instrumentet.
Den vana, som många människor ha, att förvara tvätt, ölbuteljer och matvaror i instrumentets inre, är fördömlig; isynnerhet taga de sistnämnda lätt skada genom den instängda luften i det till- slutna pianot.
Betrakta vi nu litet närmare klaviaturen, så kallas den ton, s o m befinner sig midt för den spelandes mage, för C (uttalas se!).
Till höger o m denna ton befinna sig de fina, till vänster de grofva tonerna.
Samtidigt kunna af en o c h samma spelare ej gärna mer än tio toner anslås, för så vidt man icke sätter sig på klaviaturen.
F ö r öfrigt äro ofta n o g redan två till tre toner tillräckliga för att frambringa riktigt nätta melo- dier.
Anslår man samtidigt tre, fyra eller fem toner, kallas detta för ackord eller treklang.
Detta förekommer nästan bara till vänster.
Spärrar man ut fingrarne på en hand så långt som det går, så kallas afståndet mellan tummen och lillfingret för oktav.
Mindre mellanrum kallas ters och kvart.
Spelar man så fort m e d två fingrar, att dessa inte längre synas, kallas detta för en drill.
Så kallade skalor framställas, o m man hastigt drar tum nageln från vänster till höger öfver tangenterna.
Försöker man detta på de svarta tangenterna, gör det ondt.
För nybörjare är en lärare att rekommendera.
Det finns sådana till alla prislägen.
Riktigt bra lektioner erhållas redan för femtio öre.
Piano- lärare med mycket långt hår kosta d o c k tre kro- nor och ännu mera.
När tillgångarna ej längre räcka till, börjar man med själf studier, ty praktik är d o c k för m e r än all teori.
Bäst är att börja m e d högra han- den, emedan denna är mindre styf.
När man efter någon tid öfvervunnit de första svårighe- terna, så utför man samma öfningar m e d vänster hand.
När så äfven denna nått en viss färdig- het — men först då — lägger man bägge händerna på en gång på pianot.
Till sin egen uppmuntran spelar man först stycken, s o m lätt gå en i öro- nen, till exempel » Donauvalsen » och » Meine Königin ».
Så småningom skrider man långsamt framåt till » Sommarens sista ros » o c h » Jung- fruns b ö n ».
H a r man flere än två åhörare, bör man öppna pianolocket, hvilket väsentligt förhöjer tonstyr- kan.
Nybörjaren bör alltid noga ge akt på att spela hårdt!
Endast därigenom öfvervinnes den medfödda skyggheten för instrumentet, o c h åhö- rarne behöfva ej anstränga sig så m y c k e t för att följa m e d.
V i d inköp af noter (kallas ock » musikaliers) bör man noga ge akt på, att noterna icke äro för svarta, utan att det hvita på papperet domi- nerar.
Man låte under inga omständigheter sam- vetslösa bokhandlare purra på en sådana svarta noter, som till och m e d öfvade konstnärer många gånger ha all möda att spela.
I synnerhet må varnas för de Lisztska noterna, hvilkas m ö d o - samhet ej stå i något rimligt förhållande till åhörarnes njutning.
I alla händelser må man börja m e d helt ljusa noter, särskildt folkvisor, hvilkas gripande enkelhet står öfver allt b e r ö m.
Sedan kan man så småningom öfvergå till pol- kor o c h marscher.
Ä r ett stycke för svårt för en spelare, eller vill man k o m m a fortare till slut med det, så tillgriper man ofta utförandet för fyra händer, a quatre mains, hvartill naturligtvis kräfvas två spelare.
D o c k är detta förfaringssätt mindre att rekommendera, ty sällan äro de spelandes karak- tärer så fogliga, att den ena alltid väntar på den andra.
Hellre tage man sig då litet bättre tid och utföre sitt stycke ensam.
E n pianist, s o m noga behjärtar ofvanstående råd o c h vinkar, skall snart utbilda sig till en förträfflig virtuos, o m blott flit, g o d vilja o c h tålmodiga grannar dessutom kunna påräknas.
Piccolo.
* 93 ett raskt urval ßamalekar.
samlingen.
dem, o c h lika raskt slog in Och bäst d e m nu m å barnen finnes dens äldre så mycket hopträngda äro böjda inom barnavärl- område, att hvarpå se n e d m e d vi ringakt- ningens öfverlägsenhet, s o m vi helt okritiskt — från vår egen u p p h ö j d a ståndpunkt — b e t r a k t a s å s o m n å g o t af s ä r d e l e s u n d e r o r d - nad betydelse och som vi följaktligen ä g n a större u p p m ä r k s a m h e t största förbigående vilja skänker åt höra våra de än icke den man i distraherad hvarjehanda hvilka råka i ens Vi med väl- småsaker, väg.
små stoja fönster, vi kanske ner på d e m m e d och leka under ett ö g o n b l i c k ett g o d m o d i g t a t t s e d a n s t r a x å t e r v ä n d a till leende vårt Och för arbete; icke m y c k e t mera deras förstå kunna säga.
Till äfventyrs onödigt för d y r i förhållande målsenlighet, ty ningslöst vald, äfven till den är tämligen och just därför stor del det skulle v a r a fäst v i d kärleksfullt den varaktigare, den ideela värde, som densamma, o m de små » just det här att j a g s å g ä r n a föräldrarnas förbun- intresse skulle äfven göra d å d e t f ö r d e n lille van- dalisationslystne Som urskilj- Ett sådant m e d gåfvan det den saknar visste pappa och m a m m a, ville h a.
» är till s i n ä n d a - h a d e riktigt klart för sig a t t: titta b e v a r s, vi k u n n a v ä l e j f ö r s t å o s s p å små nöjen!
än är, har d e n emel- lertid sina lyten, sina moraliska lyten, skulle Erny.
man et med gitter.
Så v ä l m e n t g å f v a n För Idun af hela leka gynnaren möda och tillkännagåfve omtanke.
d e t n u är, l i g g a s n a r t d e m e r eller mindre förståndigt utvalda leksakerna derbrutna och sön- s l u n g a d e i alla v r å r.
» Det ligger j u i barnets natur att förstöra, » räso- neras » lek- det med liberalt öfverseende, vi oss på deras s m å sorger och b e k y m m e r.
s a k e r n a ä r o j u till f ö r d e t!
» Nu m e r en n y uppsättning, s o m anskaffats med s a m m a tanklösa frikostighet som oför- barnen ha leksaker, med kommer vår näst yngste och sig u n d e r bittra snyftningar, long, som klappa han honom deltagande gjort själf, blåst med ett på kinden o c h l o f v a h o n o m, att skall f å e n n y, r i k t i g b a l l o n g att fred.
taga med! » s å d a n s a k så l ä t t o c h k ä n n e r sig oförstådd.
annan vi gång gör han oss m e d en del förtroenden till r å d s.
vikti- och tager oss V i ha icke stort fortfarande » En nu sitta annan och styra o m.
.
.
» med gång, lek — mera » såå ».
.
det näsan öfver min pys; seså, andra ska vi nog Och s å ä r o v i ä n d t l i g e n af med honom igen — förstås m e d så v ä n l i g a medel, att fadershjärtat minsta att förebrå sitt barn i Ty det sörjer m a n icke dess föresyn och Kläder, uppfostran och möjligt?
ju med föda, hus och och hem, där, och eftertanke, fulla h ä n d e r o c h af lilles ju också med och bland allt.
man hela detta museum D e t är m i n s a n n e j d e t m i n s t a docka tager till fadershand.
— Mamma vacker pappa trefnad, bereder gif m i l d e x.
leksakerna af l e k s a k e r!
en dessutom kan bidraga nöje och säger bara: v i l l g e s i n lilla på strax en » köp, hennes flicka födelsedag, sedel ur plånboken du! » D e t h ä n d e r till o c h m e d, a t t d o c k a n b l i r så vacker o c h f ö r n ä m, att h o n endast h ö g t i d l i g a r e tillfällen får k o m m a f r a m.
vid An- n a r s f å r h o n s i t t a i g l a s s k å p, o c h lilla A n n a får n ö j a sig m e d att f ö r k a m r a t e r p e k a p å h e n n e: » d e t är m i n d o c k a — s o m j a g i b l a n d får leka m e d!
» D e t går en liten suck nom stolta hela denna Till julen och köper stundom om som Icke bör äro hvilka de veta: jag gör det hvad vara g å i tusen bitar.
beskaffade, ge- belåtenhet.
andra märkligare pappa ker åt sina småttingar.
hellre m å de då själf de öga tillfällen sa- Han kommer hem Men huru de eller billiga, aldrig sakna; d e n skall för s o m gäller d e m tydelselöst, är intet åskådningar, hvari och med deltaga för i deras föräldrarne ej som leksaker andliga band lif, i den mån är f u n n e t Det var en ett n y t t ha de och duga måtte de och gång på tal o m leksaker föräldrar.
en erfaren m a n, yttrade, att leksakerna fås för ingenting. » åhörde förenings- mellan barn och » de som bästa Någon, som detta yttrande, berättade sedermera sina rön i saken.
» Jag hörde på den tiden, » till d e utlät han sig, » kortsyntas » antal, dessa ord gingo m i g spårlöst förbi.
blef ty Senare, då jag jag emellertid att få reflektera öfver frågan g i f t o c h s j ä l f fick b a r n, om barnens leksaker.
Då jag kom en dag be- t r a k t a d e lilla F a n n y s leksaksbord, s o m dig- nade under af t r a s i g a tyngden dockhufvu- d e n, s ö n d e r b r u t n a v a g n a r, m å n g f ä r g a d e tyg- lappar, lemlästade korteligen, artade en fragment, ödeläggande det så figurer vidlyftigt för plötsligt vore ett oundgängligen leksaksapparaten.
Eäkenskapsboken tjugu under olik- krigets mig, o m verkligen materiel n ö d v ä n d i g t till nära af d e m e s t s o m erinrade o m verkningar, framstod spörsmålet sade af t r ä o c h p o r s l i n, hel u p p s j ö rådfrågades; kronor den gångna till den utvi- leksaker delen af åt året.
E n leksaksbudget på nära tjugu kronor — hvilket ti- slöseri och huru stridande m o t dens praktiskt-ekonomiska grundsatser!
l y x, när b a r n tillåtas l e k a!
kostat Då f å ett h ö g t ideelt v ä r d e de d e t var b u t i k f r ö k e n själf, s o m g j o r d e intränga m ä k t i g t i n v e r k a p å u t v e c k l i n g e n af b a r n e t s o c h tillstå, a t t d e t är e n och och k u n n a till o c h m e d s å f ö r b i s e d d a b a g a t e l l e r nyktra väl — be- lif varmt samförstånd.
t ä m l i g e n på m å f å i n k ö p t a; m e n m å n g a äro f u l l t af l e k s a k e r, s å barnets deras föräldrar gifves jag, fånget än många alltid stå k l a r s o m e n e r i n r a n, a t t i n t e t Fanny en hel h o p dyra tänkte hela vill paradleksaker, där med » det jag eller f å, p r ä g e l n af g i f v a r e n s lifliga i n t r e s s e få » obetingadt O c h allt, s o m T. löshet fullt hjärta.
den och mitt, s o m blott äro skåderätter; kärleksfulla s k o l g å n g, j a, allt d e t s o m kostar både uppoffring man har allt, s o m är af v e r k l i g v i k t betydelse?
ger icke så m ö n s t e r g i l t s o m Ä r man icke vårdare ju sig!
N e j, långt därifrån!
för är under den oinskränkta äganderättens tygel- p a p p a s k a l l h ö r a p å m i g!
» if rar h a n, boken.
böra behag att p a p p a kan till r å d o c h s v a r ä n n å g r a » j a s å, » gå eget M e n d e n lille u n d r a r, formligen då bara nog här gaste min » Men — Ja, hvilka de k u n n a h a n d s k a s rätt duktigt efter och få vara i en med och töfvadt går s a m m a väg.
honom smärtsamt En Vi förströdt för af bal- bort.
mycket han bli beklagar att h a n s O c h så k o m - låt oss vara förståndiga Nej, och fördömlig K u n d e inte de d ä r s m å h ä n d e r n a i stället h j ä l p a till med
IDUN 91 nyttigt med arbete?
leksaker fantasien frön, och hvilka Var icke detsamma sysselsättningen som i barnasinnet knnde spira att upphetsa nedlägga upp små till dylika och andra onödigheter s o m konstnärsgriller vurmerier?
B o r d e m a n göra sina e g n a b a r n olyckliga genom att befordra anlagen till en lifsåskådning, s o m allaredan stode i strid med den härskande och framdeles ännu högre praktiska torde k o m m a tidsandan att g ö r a det i grad?
(Forts.) $ Från Iduns läsekrets.
I himmelen — och på jorden.
Till Isa: Ehuru Isas bref ej rörde mig, så har det dock i någon mån berört mig, må det därför tillåtas mig att m e d anledning af detsamma yttra några ord.
H v a d först det påståendet beträffar, » att det är fasligt tunnsådt m e d de verkligt lyckliga äk- tenskapen, » - så är min åsikt därom en annan.
In- o m min bekantkrets — och den är ej ovanligt vidsträckt — finnas, Gudi lof, många verkligt lyckliga äktenskap.
H v a d som egentligen gifvit anledning till Isas epistel är ett sakförhållande, s o m alltid förvånat henne, det är detta faktum » att alla förlofvade nästan utan undantag äro så (!)
» i sjunde himlen », m e n så få gifta förblifva kvar där. » Ja, snälla Isa, det är nog så, m e n i motsats till Isa bekla- gar jag ej det förhållandet, jag anser det tvärtom vara en ren vinst.
I sjunde himlen kan nog vara bra att vistas för förlofvade, som ägna den tid de ha tillsammans nästan helt åt sin kärleks lycka, n. b.
o m de få lof därtill.
Men skulle gifta stanna kvar där, det blefve alltför m y c k e t » in ' s Blaue hinein ».
Det är allt bäst att ha fast mark under fötterna och ej sväfva i ^ - m d e n; o m man skall fylla de kraf, s o m lifvet ställer på en, o c h lyc- kan behöfver ej vara ringare för det.
Den går ej så i höjden, m e n den ökas i djup o c h inner- lighet, kärleken får bärande kraft, o c h det bytet är endast godt.
» Träffar man ett par, s o m varit gifta några år, så ser man ej ett spår af den där begeistringen; den äkta härden är oftast prosans egen härd, o c h nog måtte detta i de flesta fall vara unga fruns eget fel, » fortsätter Isa.
Jag bara undrar, hur det skulle ta sig ut, om ett par s o m varit gifta några år » vore som nyförlofvade ».
Hvad tror Isa själf?
Jag fruktar, de skulle bli ansedda för onormala.
H v a d » begeistringen » angår, så kan den n o g finnas kvar, m e n behärskad, såsom det anstår folk med takt o c h vett.
Spår af den torde också förekomma, m e n här är det på sin plats att den egenskapen hos kärleken, som Isa anser för en af de värdefullaste, k o m m e r till sin rätt — finheten.
M o t Isas påstående o m den äk- ta härden såsom prosans egen härd citerar jag Isas egna o r d: » Tro mig, lifvet är ej så renons på poesi, s o m folk gör det. » Och i ett äkten- skap, där barn finnas, där finns poesien för- kroppsligad.
Finns det något ljufvare, skärare och älskligare än ett litet b a r n?
E j enligt min åsikt, det vet jag.
Isa frågar: » Hvarför blir så fort och så ofta af den svärmiska unga flickan en vulgär liten ma- t r o n a?
» Jag svarar: » E n liten matrona kan vara svärmisk och behöfver ej vara vulgär.
H v a d den första egenskapen angår, så finns n o g en o c h an- nan, s o m ej anser den nödvändig för äktenskap- lig lycka.
Den senare är ledsam, det medgifves, m e n f ö r e k o m m e r den verkligen så ofta hos unga fruar?
» Till sist vill jag göra ett påstående, det att o m kärleken är sann, så är den fin.
Och nu har jag sagt hvad jag ville säga, gif- vit mina tankar o c h känslor uttryck.
Det beror på om Idun vill gifva dem » t r v c k ».
Evy.
P.
S.
Jag är gift, har varit » i sjunde himlen » och lefver nu en lycklig jordisk tillvaro.
Än en gång soppa på soppa.
Några reflexioner framkallade vid genomläsan- det af » Soppa på en korfsticka » m, m. meddelas här s o m inlägg i soppfrågan, 1897 Att en » ohjälplig gourmand » gjorde klokt uti att följa sin mans o c h E.
V:s välvisa råd tror jag, äfvensom att ni ej gått riktigt rätt till väga m e d eder buljongskokning.
Vågar jag hoppas, att ni ej opröfvadt förkastar mitt välmenta råd, skall jag så gärna säga, huru jag i många år gått tillväga o c h funnit bäst.
Ni får ej låta koka, s o m ni säger, ty därefter kan man ej ge några egna o m d ö m e n, utan tag ett stort köksförkläde på eder och var med själf från början till slut o c h se till att allt blir riktigt.
G ö r er först reda för, o m det är b e n efter ett ungt eller gammalt djur, s o m ni skall koka på.
I förra fallet behöfva benen ej koka m e r än 3, högst 4 timmar m e d vatten, s o m står nätt öfver benen, samt kryddpeppar och salt och j ä m n k o k - ning.
Sila därefter u p p den första buljongen i en mindre kittel att koka ihop till förvaring att användas till klar buljong o c h finare soppor.
Köt- tet, s o m nu skares från benen, är efter endast ett k o k så godt att både ni o c h de fattiga kunna finna näring däraf.
Lägger ni så benen tillbaka i kitteln tillika m e d salt, peppar, krossad inge- fära, selleri, purjo o c h en ostkant samt vatten, s o m ej bör stå fullt öfver, och låter koka i 2 timmar o c h silar upp, så har ni en god efterbul- j o n g, s o m kan användas till mycket.
" Se här några p r o f: Späd ärter o c h kål m e d buljong i stället för att, som m y c k e t brukas, ko- ka stora fläskstycken däri.
Fläsket kan j u ko- kas särskildt o c h serveras dem, s o m kunna för- draga fett, o c h spadet frigöras från fett o c h äf- ven användas till soppan.
O m stek och fisk spä- das m e d buljong, vinna de i smak.
Efter ni ej tycker o m soppor m e d ägg o c h grädde, vill jag härmed gifva anvisning på goda puréer, s o m lagas utan någotdera.
Vill förutskicka att det ej är många, som äro så lyckliga att jämt kunna äta o c h må väl af ärter, kål, ärtpuré o c h oxsvanssoppa, o c h då kunna nedannämda vara bra att ta till.
Se här ett recept!
En liter jordärtskockor skalas och kokas i 1V liter vatten, tills de äro mjuka, då de vackraste tagas u p p och läggas hela i soppskålen, och de öffiga passeras m e d spadet g e n o m hårsil.
Tag en sked smör, en dito mjöl o c h fräs i kastrullen, späd m e d puréen o c h / liter buljong, krydda med socker, salt och m y c k e t hvitpeppar, samt häll uti ett stort glas konjak eller sherry, då soppan skall serveras.
På samma sätt lagas m o - rots- och potatis-, selleri- och grönsakspuré, men märk väl att buljong får ej saknas, o m soppan skall bli god.
Till potatispuréen steker jag b r ö d och fläsktärningar.
Hårdkokta ägg o c h inånga sorters klimp kunna ock användas.
Jag har fått mycket b e r ö m för dessa mina soppor, såsom va- rande goda, och jag vet att herrar i allmänhet värdera soppor m e r än efterrätter, s o m bestå af sötsaker af h v a d slag de vara m å.
2 1 ä Om nu en » ohjälplig gourmand » ej gör detta mitt r e n o m m é som soppkokerska o m intet, v o r e jag särdeles tacksam.
A p r o p o s veden, behöfver den ju ej enbart kom- ma på benens konto, o m man passar på och ko- kar samma dag man bakar.
Vän af god och hälsosam mathållning.
* Litteratur.
I Dess höga Plaisir, skildring från barocktiden af Birger Mömer.
Stockholm, Wahlström &amp; W i d - strand, Pris 2 kr.
På detta nyutkomna arbete af den talangfulle unge författaren, som ej heller är en främling för Iduns spalter, vilja vi rikta den litterärt in- tresserade damvärldens synnerliga uppmärksam- het, emedan vi äro öfvertygade att det skall be- finnas äga just de egenskaper, s o m kunna göra det till en af densammas älsklingsböcker.
B o k e n behandlar konung Fredrik den 4:des af Danmark kärleksförhållande till den fagra A n n e Sophie Reventlow, som af den furstlige älskaren redan i sin drömmande ungmöålder enleverades från det stränga modershemmet, efter hemlig vigsel blef hans maka » till vänster » och sedermera slut- ligen — efter drottning Louises död — hans lag- liga, krönta gemål.
Detta ämne, som j u icke saknar sina vanskligheter, är emellertid så äkta konstnärligt och i allo delikat behandladt, att all anstöt fullkomligt aflägsnats.
Hvad s o m däremot på ett gripande sätt k o m m e r till sin rätt genom de korta, m e n dock så elegant afrundade kapitlen är det rörande behaget och hjälplösheten hos den unga jungfrun, den afskilda, själssargande ensamheten hos den afundade, men af alla illa sedda kungafrillan, den så sent och bittert tri- umferande drottningens blixtlika o c h tragiska fall efter konungens, den ende vännens o c h be- skyddarens, död.
Allt detta är gifvet m e d im- pressionistisk kraft och färg i snabba drag, utan någon vidlyftig eller ingående karaktärsanalys, m e n med öfvertygande träffsäkerhet o c h i en utmärkt väl funnen tidston.
Den lilla b o k e n är mättad af poesi, i ovanlig grad lättläst o c h un- derhållande; lägges så härtill den läckra utstyr- seln, s o m så väl harmonierar m e d innehållet o c h s o m gör blotta genombläddrandet till en délice — och vi tro oss ha sagt nog att till fullo för- svara vår spådom, att den snart k o m m e r att inta en plats på talrika läsarinnors » favorithylla ».
I alla händelser utgör den ett åtgörande o c h be- tydande steg framåt i sin unge författares konst- närliga produktion.
* U p notisboken.
Rörelsen bland telefonisterna.
D e n komité, som tillsattes vid det stora te- lefonabonnentmötet å Börsen i förra veckan, och hvilken komité för de strejkande telefoni- sternas räkning öfvertagit underhandlingarna med allm.
telefonbolagets styrelse, har till denna sitsnämnda nu inkommit m e d en utförlig, men på samma gång synnerligen hofsamt affattad skrifvelse, i hvilken medlas för de strejkandes sak.
gå Hufvudpunkterna i detta medlingsförslag ut på att bolaget måtte bevilja sin telefo- nistporsonal en minimilön, icke som nu af 20, utan 25 hittills öre i timmen, och bevilja d e m, haft högre svarande ökning de förut haft, som timlön än 20 öre, en mot- med minst 20 proc.
af samt hvad att styrelsen måtte i te- lefonisternas aflöningar ålderstillägg, så att t. ex. efter 5 års väl vits- ordad tjänstgöring införa grundsatsen en ökning i timlönen 5 öre skulle ske och efter om med 10 år ett ytterligare tillägg af 5 öre inträda.
Vidare hemställes, huruvida icke styrelsen i betraktande af de i flere hänseenden säregna förhållanden vid denna strejk skulle finna skä- ligt och billigt att, o m icke alldeles åter öppna dörrarna ett för alla, bestämdt vakanser, som lär som torde fälligt dock bereda företräde vid de afskedade tillsättande af ännu ej fyllts, och de de luckor, uppstå efter mer eller mindre till- anställda.
ännu hos Euligt bolaget hvad som finnas uppgifves, plats för minst omkring ett 70-tal af de nu afskedade telefoni- sterna.
Härtill så stark kommer att en verksamhet i utveckling som A l l m.
tydligen telefonbolagets kräfver en fortgående ökning af per- sonalen och att alltså för ännu ett eller annat tiotal 70 god användning borde kunna finnas hos bolaget.
utlärda telefonister utöfver de Vid sådant förhållande bör enligt komiterades me- ning mot en öf verenskommelse o m att återtaga det stora flertalet nu afskedade icke föreligga några reela svårigheter, därest öfver hufvud en tillfredsställande uppgörelse från båda sidor önskas.
detta skrifves, ofvannämnda När skrifvelse må emellertid må bli det varmt vi terades hoppas, skrifvelse, ett att möjliga, Allmänna sådant sätt som ett ögonblick sam ut, skulle förvärfva Man att detta att svar och fullkomligt i slutorden i de » genom situation, styrelsens svar på ännu ej afgifvits.
gynnsammast stämma get har in- komi- telefonbola- afveckla en såg ganska b r y d - sympatier, hvilka un- der kommande tider måhända mer än en gång skulle visa sig icke så alldeles utan betydelse. » P.
S.
I detta nummers nut ingår telefonstyrelsens funnit komiterades skrifvelse gon dess vidare åtgärd pressläggningsmi- svar.
Styrelsen har nej kunna till nå- föranleda »!
IDUN 1897 Med skäl må man sätta ett stort utropstec- ken efter denna öfverraskande och må man väl jan den behålla allmänna fonbolagets underrättelse, att den väd- i minnet, rättskänslan gjort till tele- styrelse i en så ömmande sak en- dast möttes m e d maktfullkomlig ' omedgörlighet.
E n sväfvande utsikt till framtida förbättrin- gar öppnas d o c k måhända genom det uppdrag, som styrelsen lämnat åt verkställande direktö- r e n: att efter utredning inkomma med yttrande angående de förbättringar af telefonisternas hos bolaget aflöningsvillkor, hvilka kunde finnas lämpliga.
95 samt hrr V i l h e l m Dorph och ing.
Th. Wavrinsky, den senare en utmärkt sångare till luta.
Att här blir fullt hus, taga vi för gifvet.
Hr Ossian Hamrin ger söndagen den 28 mars 1897 kl. 1,30 e. m. matiné å k.
Dramatiska tea- tern.
Programmet är synnerligen väl valdt och lockande.
Sorn lever du rideau uppföres » En autograf », speladt af hrr Fredrikson o c h Personne samt fruarna Hartmann o c h Hamrin.
Program- mets piéce de resistance är » A d v o k a t e n K n i f v i n g », hvari hr K n u t Almlöf återigen ger sin mästerliga knifvingstyp.
Biljetter till matinén säljas i dra- matiska teaterns förköpsbyrå alla dagar kl. 12 — 4 till teaterns vanliga priser utan förköp.
* Till i dag fredag afton har abonnentkomitén utlyst nytt redogöra möte för sitt samt framlägga de afskedade mellan abonnenterna för misslyckade att medlingsförsök ett par förslag till f r o m m a för telefonisterna.
Vi återkomma.
hade ock, som bekant, un- Rikstelefonisterna gefär samtidigt med strejkens utbrott v i d A l l m.
bolaget, ingått till K.
Telegrafstyrelsen med en petition om förbättrade villkor.
Telegrafsty- relsens svar har nu k o m m i t o c h är i det hela af hugnande art. Från och med den 1 april k o m m e r nämligen vid rikstelefonen att tilläm- pas höjning dels en månadslönnen, till 10 hr.
hvaraf uppgående de f e m genast samt de återstående f e m till 300 kr.
utbetalande — af — hopsparda efter 5 års .tjänstgöring, halfva lönen af utgå direkt o c h i sjukhjälp dels vid sjukdomsfall, som ej vara öfver 6 veckor.
En vaclter ålderdom.
Åttio år fyllde i lördags fröken Augusta Jacobsson i Stockholm, känd för sitt trägna arbete i välgörenhetens tjänst.
Den vördade gamla, s o m är vid full hälsa, blef i sin bostad uppvaktad af hundratals gratulanter med b l o m m o r och lyckönskningar samt telegram o c h bref från när o c h fjärran, bl.
a. af komiterade för Israelitiska sjukhjälps- o c h begrafningssällska- pet, till hvars hedersledamot h o n kallades.
Förra året på sin 80:de födelsedag blef h o n af konung- en belönad m e d guldmedaljen af B:e storleken för medborgerlig förtjänst.
* Svenska lärarinnornas pensionsföre- ning hade häromdagen bolagsstämma, hvarvid enligt revisorernas hemställan, styrelsen bevilja- des full ansvarsfrihet för 1896 års förvaltning.
De afgående styrelseledamöterna, fröknarna E. Cronstrand, A.
Dahlström o c h H.
Palmqvist, åter- valdes, likaså suppleanterna, fröknarna M.
L o d i n och M. Aspman.
Enligt revisionsberättelsen upp- gingo inkomsterna under förra året till 36,734 kr.
76 öre o c h utgifterna till 16,367 kr.
68 öre.
Teater och musik.
Kungl.
operan gifver i morgon lördag till för- mån för k. hofkapellets pensionsinrättning en symfonikonsert, vid hvilken endast tonverk af Beethoven k o m m a att utföras.
Fröken Amanda Janson hade att glädja sig åt ett fullsatt hus på sin Francillonmatiné i söndags och rönte det lifligaste bifall för sin fängs- lande framställning af Francine de Riverolles.
Vi taga för gifvet, att stycket nu, efter den fram- gång det på matinéen gjorde, k o m m e r att upp- tagas på den ordinarie spellistan och torde vi då få tillfälle att återkomma till ett närmare omnäm- nande.
Södra teatern ger allt fortfarande Blanches hederliga gamla lustspel: » E n trappa u p p o c h på nedre botten » för välbesatta o c h intresserade hus.
Orgelkonsert gifves i Jakobs kyrka instundande söndag af hr Albert Lindström till förmån för dir. W. Heintzes efterlämnade familj.
Program- met är väl valdt o c h värdefullt biträde lämnas af fröken Selma E k samt hrr Tor Aulin och Oskar Bergström.
Delsbostintan (fröken Ida Gavell) gifver näst- k o m m a n d e måndag soaré i Vetenskapsakademi- ens hörsal m e d biträde af fru Ellen v. Heland " üngdomsallvar. "
Skiss för Idun af Petite.
Karin Bergin gick Sturegatan nedåt m e d raska steg.
H o n var omkring nitton år och såg just ingenting ut, men hade ett intelligent ansikte m e d mörka blå ögon.
Hennes hjärta klappade fortare än vanligt.
Skulle hon få se honom i middag?
H a n gick j u alltid Sturegatan, då han k o m från » Teknis ».
Karin hade blifvit litet blek på se- naste tiden o c h hennes flickbekanta hade märkt detta samt skämtade däröfver.
» Du är kär, det syns j u, och jag vet nog i h v e m, » sade en, » m e n förr voro ni mycket mera tillsam- mans.
Har det k o m m i t någon fnurra på tråden? » Så sade en annan: » Kära Karin, jag tror att A x e l Brander har öfvergifvit dig nu.
Jag ser h o n o m så ofta o m middagarna i sällskap med en sorgklädd flicka. » Karin gick o c h tänkte på detta.
Ja, det var verkligen sannt.
De v o r o ej så m y c k e t tillsam- mans nu.
Men han hade sagt, att han hade så m y c k e t att göra på skolan till instundande ten- tamen o c h att han måste arbeta m e d ifver den här sista månaden.
Kanske detta blott var svep- skäll Någon gång kunde han väl komma.
Förr k o m han h e m ett par gånger i veckan, men nu hade de inte träffats på en hel månad.
Och den andra flickan, s o m hennes väninnor talade o m l Karins hjärta klappade i hennes bröst o c h tå- rarna ville tränga sig fram.
H o n hade så säkert litat på h o n o m.
H a n var j u så allvarlig o c h be- stämd.
Men han hade aldrig sagt, att han höll henne kär.
H o n trodde det ändå.
Men det var förr, nu hade han kanske tröttnat på henne.
De hade känt hvarandra i fyra år.
.
.
O m hon blott finge se den a n d r a.
.
.
» Goddag, K a r i n!
Har du lust att gå m e d på operan i kväll? » Det var en ung flicka, som m e d hastiga steg hade k o m m i t o m henne o c h nu saktade sin gång med dessa ord.
Karin tog den framräckta handen.
» Jag vet inte.
H v a d spela d e?
» » Pajazzo och På Sicilien, det är ju dina fa- voriter.
Jo, ser du, jag träffade din kusin Emil o c h han frågade mig om jag hade lust.
V i sitta i galleriet förstås, där är man så ogenerad.
Nu tänkte jag, att o m du ville gå med, så slapp Lotta k o m m a o c h hämta mig, ty din kusin och du följa naturligtvis mig, säger jag hemma. » » Skulle Emil köpa biljetterna d å?
» » Ja, åt sig, m e n vi köpa åt oss. » » Men då få vi kanske inte bredvid h o n o m.
» » A s c h j o, det är n o g litet folk i galleriet.
Den där smörjan ha nog alla människor tröttnat på nu. » » Smörjan!
Och ändå vill du så gärna gå? » Karin såg förvånad på henne.
» Det är så lifvadt när Emil är med.
Han sit- ter o c h gör sådana kvicka o c h roliga anmärknin- gar öfver kör o c h balett.
H ö r du, han är allt bra treflig, Emil. » » Det var en ny orsak att gå på operan för, » svarade Karin leende.
» Jag går då dit för musiken. » » Ja, det är du, det.
Men du tar allting så viktigt.
Det är många fler än han, som ha ro- ligt på statisternas bekostnad.
Nå, hör du, hui- ar det m e d A x e l Brander o c h dig nu för tiden?
Ni äro så sällan i sällskap.
Jag ser h o n o m o m middagarna m e d en sorgklädd flicka.
Någon sade mig här om dagen hvad h o n hette, men nu har jag glömt det.
H o n är rik pästås det.
Ja, vet du Karin, jag tycker det är lika bra som det är för dig.
H a n var så död af sig och du är ju litet tragisk.
Inte skola två sådana ha hvarandra.
Det är kontrasterna, s o m ska ' söka träffas.
F ö r resten tror jag inte han är sådan s o m han visar sig.
H a n förefaller mig skenhelig.
K a n s k e är han en riktig ulf i fårakläder. » » Men, Greta, du har ingen a n l e d n i n g.
.
.
» » Jo, j a g har den anledningen, att han hai sagt, att jag ser ut s o m en m o p s i ansiktet! » » Mops? » » Ja, o c h då må jag väl få gläfsa på h o n o m, för att inte begagna ett ännu kraftigare uttryck.
Ser du, där går kadett Lind.
Hälsar han på dig? » _ » Nej, jag känner h o n o m ej. » Kadetten passerade förbi i detsamma.
» Så nedrigt, ban hälsade inte på mig, » ut- ropade Greta.
» Det ska ' han n o g få igen när vi träffas härnäst!
Nej, titta på fröken Bing m e d korta kjolar!
H o n ska ' då alltid vara med, då det k o m m e r något nytt. » » Är inte du det då? » Karin drog på munnen.
» Jag!
Jag, s o m är den konservativaste män- niska som finns! » Nu hälsade de båda flickorna på en förbigå- ende herre.
» Skinnmössa klär då inte ingeniör Kahl alls.
Nå, går du m e d på operan? » Karin betänkte sig ett ögonblick.
O m h o n skulle gå m e d!
Han gick så ofta på operan.
Kan- ske han var där i k v ä l l.
.
.
H o n skulle då di- rekt fråga h o n o m o m den andra.
.
.
Själf hade h o n j u inga anspråk.
H a n hade aldrig bundit sig vid något löfte, » Ja, jag går med. » » Det var bra.
Då gå vi och köpa biljet- terna.
» De båda flickorna togo vägen till operan.
Då biljettköpet var afslutadt, skiljdes de åt.
Karin gick åter ned till Stureplan.
H o n gick sakta fram Biblioteksgatan.
Plötsligt klack det till i henne o c h h o n blef ännu blekare.
P å Norrmalmstorg k o m m o A x e l och en flicka m e d sorgflor på hatten.
Karin tyckte han såg gene- rad ut, då han hälsade på henne m e d sin van- liga, allvarliga min.
H o n hörde, att hans följe- slagerska frågade h v e m han hälsade på, och h o n hörde äfven att han svarade något, en mening s o m var rätt lång.
A c k, hvad skulle hon icke velat gifva för att ha hört hvad han sagt!
Karin hade icke hunnit att betrakta flickan.
Tanken på h o n o m hade upptagit hennes själ för mycket.
Stackars Karin, hvad hennes unga hjärta l e d!
Men h o n måste möta dem en gång till för att se henne riktigt.
A x e l skulle kanske förstå detta, m e n det b r y d d e hon sig icke o m.
H o n måste se henne, se dem båda ännu en g å n g.
.
.
H o n vände v i d Kungsträdgården, Då h o n kom fram till Stureplan varseblef h o n dem.
Äfven de hade vändt.
Plötsligt såg Karin att A x e l på afstand hade observerat henne.
H a n tog då af Birger-Jarls- gatan.
Karin kände ett smärtsamt sting och den för- färande vissheten afslöjades nu för henne.
H a n till och m e d undflydde henne.
.
.
H o n gick skyndsamt h e m.
Aldrig mera skulle hon återse h o n o m, hvilken hon älskade m e d den lidelsefulla värme, s o m endast den första kärle- ken kan framkalla.
I h o n o m hade h o n funnit allt stort o c h ädelt och nu hade han glidit från henne ...
De första tonerna af operan » Pajazzo » ryckte upp Karin, o c h hennes stora kärlek till musiken fick öfverhand efter en hel dags grubbel och smärta.
Greta o c h Emil sutto bredvid henne, glamman- de och hviskande.
De hörde ej m y c k e t på mu- siken.
De betraktade g e n o m sina ldkare publik o c h annat för att upptäcka något anmärknings- värdt.
En plats var t o m till höger o m Karin.
Tänk, o m han skulle k o m m a!
H o n hoppades dock, ehuru hon nyss bestämt sig a t t.
.
.
N e j, nu skulle h o n höra på.
Ridån hade gått ned.
Platsen var fortfarande t o m bredvid Karin.
Ingen hade naturligtvis köpt den, men hon kunde icke låta bli att hoppas.
» Pajazzo » var slut.
Musiken hade ryckt Karin m e d sig.
H o n var lugnare i detta tillstånd.
Det blef mörkt i salongen.
» På Sicilien » skulle börja.
Då knarrade sakta dörren till galleriet o c h steg hördes i trappan.
Karin ryckte till o c h en darrning g e n o m f o r hennes k r o p p.
» G o d afton Karin! » Det var han s o m kom.
Den tomma platsen var således hans.
Nu hörde Karin ej musiken längre.
» Så sent du k o m m e r?
» sade h o n sakta.
» Ja, jag gick endast hit för » På Sicilien ».
» Pajazzo » har jag tröttnat på.
Jag har sett den
DUN femton gånger.
Nu ska ' vi höra på och inte prata.
V i störa kanske de andra. » Karin kände h o n o m så väl.
H o n tyckte ej illa vara H a n själf tyckte ej o m att folk pratade under akterna.
Det var ett kort uppehåll mellan de båda sista akterna.
A x e l hälsade på Greta och Emil och de började prata.
A x e l var ovanligt skämtsam och tycktes vilja retas m e d Greta, s o m därtill vore det värdigaste subjekt man k u n d e tänka sig.
Operan var slut.
» H u r skola vi dela oss på hemvägen, » sade Axel.
» Ja, jag o c h A x e l b o i sta ' n och ni andra på Östermalm, » genmälde Greta och gaf Emil en betecknande blick, » m e n vill Axel följa Ka- rin, så gärna för mig. » » Ja, för m i g också, » skämtade Emil o c h hjälpte Greta på ined kappan.
Och så blef det.
A x e l följde Karin.
H a n för- stod att Greta ville ha Emil i sällskap.
Då de k o m m o ned på gatan, sade Karin ingen- ting o c h inte A x e l heller.
» D u är så tyst, » af bröt slutligen A x e l en- formigheten af det knarrande ljudet efter snön under deras fötter.
» Ä n du, då? » » Ja, det är annat m e d mig.
Jag har så m y c - ket att tänka på nu till tentamen.
Det är vis- serligen inte artigt af mig att svara så, m e n så gamla vänner s o m vi äro.
.
.
» » Gamla vänner!
Ja, du har rätt.
E m o t gamla vänner kan man vara hur s o m helst.
Man kan till o c h m e d g l ö m m a bort d e m hela månader å rad. » Karins röst darrade.
» D u vet inte hur m y c k e t vi ha att göra, åt- minstone de, s o m vilja k o m m a fram, o c h så har jag j u mina elever att sköta. » » Dem hade du förr också. » » Ja, m e n jag får arbeta mera m e d d e m nu än eljes. » » Och för att sedan hvila dig går du ut o c h promenerar m e d.
.
.
» » Hvem? » » Den, s o m du hade m e d dig i middags. » A x e l rodnade litet, o c h i hans ögon glänste det till.
» Jaså.
V e t du h v e m hon är? » N e j, jag vet bara att hon är rik. » » Fy, Karin, » sade han mildt förebrående.
» Känner du m i g så illa?
Jag förstår hvart du syftar, men jag skall säga dig hvarför jag går m e d henne.
H o n går på skolan och vi b o på samma gata.
Ibland föreslår h o n mig en pro- menad o m middagarna o c h jag har ingen orsak att neka.
Sedan ha vi sällskap ända hem. » » Men du kan icke gå m e d mig en middag.
En timme offrar du åt promenaden.
P å denna timme kunde du hinna gå h e m till mig och hälsa på någon gång.
Förr gjorde du det, o c h det smär- tar mig verkligen att blifva så förbisedd.
D u kanske finner mig löjlig, då jag säger detta, men så är det lika väl.
Du gjorde orätt i att följa mig h e m i kväll, d u.
.
.
» Karins stämma lät så upprörd.
» Nej, stanna nu, » sade A x e l allvarligt, » du tvin- gar mig eljes att säga något, som jag ej vill! » » Jag ber dig säga mig detta! » H o n lät nästan bönfallande.
» Nå, efter s o m du vill, så. » A x e l s ö g o n v o r o fastade på henne.
» Jag vet att du håller af mig, » återtog han, » mer än s o m vän eller kamrat.
Jag har länge vetat af det.
Ni kvinnor kunna icke behärska er s o m vi.
Då jag fick visshet därom, måste jag- så att säga undfly dig. » » Hvarför? » stammade Karin » är jag dig då så likgiltig? » » Inser du icke, att det skulle ha varit far- ligt för mig.
.
.
» » Å h, dålig tror jag icke att du är.
Då du icke älskar mig, var det väl ingen fara för dig.
Men, » tillade h o n o c h sökte behärska sig, » det är bäst s o m det ä r.
.
.
D u har r ä t t.
.
.
Jag hade d o c k trott att du höll af mig n å g o t.
.
.
God- natt.
.
.
» De hade stannat vid porten där Karin skulle in.
» Karin! » Det k o m så ångestfullt.
H o n vände sig o m.
» Förståj- du mig då i c k e?
» sade han.
» Hvar- för jag n d f l y r dig är därför att jag litat på l; tacksamhet.
Dubbel 1 2 Logogryf.
Vårt hufvudord just innebär Ett fattigdomsbevis; Det » klädartister » gör besvär, Men kan ock ge dem pris.
Med händer gjordt det skam ej g ö r, Men göres det m e d mund, Så b o r d e den till torgs det f ö r Just skämmas s o m en hund.
+ 3 4 5 6 7 8 + 9 Men nu jag vilt mitt hela sönder- sprätta, Så blir det litet mera att berätta.
Hvad hvar och en har haft, m e n mången åter mist Samt därigenom råkat i fattigdom o c h brist- Namn på ett kärl s o m rymmer af vätska många liter.
Hvad gör man när s o m icke det sven- ska stålet biter?
H u r hette hon, den gumma, som uti otid log?
Hvar byggdes stolta skeppet, som ut på hafvet d r o g?
I vintertid en fälla, som vållat mån- gens slut.
H v a d s o m h ö r till e n?
fråga, m e n icke går förut.
Ett minne af den döde — till lycka ellerT / sorg.
Till tidsfördrif för manner i stuga som i borg.
10 11 12 13 + + + + ordspråksgåta.
Innehållsförteckning.
H e l e n a K e n s a a; a f L.
S.
(Med porträtt).
— Hellas; p o e m af En svensk kvinna.
— A t t h v i l a; a f Inge.
— T ö r n - r o s b l a d; ä n n u e t t s k a l d e m i n n e, f ö r I d u n t e c k n a d t a f Wil- helm Bäckman.
— H a n d l e d n i n g f ö r p i a n i s t e r; a f Piccolo.
— B a r n a l e k a r; f ö r I d u n a f Emy., — F r å n I d u n s l ä s e k r e t s: I himmelen — och på jorden.
Ä n en g å n g s o p p a p å soppa.
— Litteratur.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— » U n g d o m s a l l v a r »; s k i s s f ö r I d u n a f Petite.
— T i d s f ö r d r i f.
+ + + gen är i sin klädsel, 14) Hvad ar- bete ibland kan vara, 15) Berg i Amerika, 16) Illa att göra, 17) Döds- sätt.
D e bokstäfver, s o m infalla i de m e d sneda kors markerade rutorna, bilda ett ordspråk, samt de bokstäf- ver, s o m infalla i de m e d raka kors markerade rutorna, bilda ett annat.
Moster Lisa.
Prokopgåta.
X X X X X + + X X + X + + + X X X X X Orden b e t e c k n a: 1) Bibliskt ut- tryck, 2) V ä x e r i skogen, 3) Rätte- snöre, 4) H v a d åker i godsvagn, 5) Förstörelseredskap, 6) Svår konst, 7) Bra i vintertid, 8) Färg, 9) Svensk köping, 10) Fin- nes i hvarje kyrka, 11) För mången ett stöd, 12) Till- h ö r ögat, 13) H v a d mån- Gymnastik- och Velocipedkostymer Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. * svenska städer: b, ko, em, tg, nå, Ike, a, ere, el, si, ro, n, 1, ör, st, äb, d, n, hu, ng, s, tia, ott, ha, ra, er, f. Orden ä r o: 1) vidsträckt område, 2) fruntimmersnamn, 3) fågel.
4) cy- klopiskt samhälle, 5) påse, 6) ani- malisk produkt, 7) blomma, 8) har » hufvud på skaft », 9) lagstiftare.
Sibylla.
Cirkelgåta.
X X 15 17 * X 14 16 dam.
X + Karins hjärta sprängde af glädje.
Hennes kinder hade återfått sin forna färg och-hon räckte h o n o m handen m e d ett lyckligt leende.
» Ja, jag tror dig.
D u har rätt: plikt o c h arbete först! » Axel fattade hennes hand o c h tryckte den hårdt.
» J a g ' vågar icke ens kyssa dig, » sade han sakta.
» Denna kyss skulle skada mig i morgon, lika m y c k e t s o m den i detta ögonblick skulle göra mig lycklig.
.
.
V i få icke återse hvarandra förr än o m fjorton dagar, Karin.
Godnatt nu, dröm o m m i g!
» » Tack! » hviskade h o n o c h sköt igen porten samt skyndade m e d lätta steg u p p för trappan.
u Gammed mottagas med dig så fast.
Jag visste att du var min, o c h jag trodde på dig, utan att fråga.
Plikt o c h ar- bete sätter jag d o c k främst o c h nu, när tenta- men är så nära, vågar jag icke blanda andra sa- ker m e d den.
Det var för mitt arbetes skull jag åsidosatte dig, ty dig hade jag redan.
Häf- tig kärlek o c h träge tarbete trifvas icke samman, därför måste en ge vika.
Jag måste således und- fly kärleken.
Mitt förnuft ropade detta till mig.
.
.
I dag talade jag vid en kamrat, som sett dig vid operan, när ni köpte biljetterna, o c h jag kunde därför icke motstå att få träffa dig.
D u såg så sorgsen ut i middags.
Jag knappade d o c k in ti- den för att icke begå någon öfverilning, och då vi skulle gå h e m från operans slut afbidade jag- försynens vilja, ö m jag eller Emil skulle följa dig.
Tror du nu, att du kan lita på m i g?
» o H v a d är det s o m osvikligt ens natt- ro helt förstör?
Och nu e j flere frågor jag eder göra tör.
Bidrag 1897 1 — 2 — 3 trifves bäst » fördold för världens ö g o n », 3 — 4 hör till våra importerade varor.
3 — 4 — 5 — 6 intelligensprof, 5 — 6 - 7 ö, 6 — 7 — 8 h v a d barn och b l o m m o r behöfva, 8 — 9 — 10 hvad en välskött häst ej får sakna, 9 — 10 — 11 matematisk figur, 9 — 10 — 11 — 12 — 13 räkenskaps- term, 1 2 — 1 3 — 1 mansnamn, 1-2-3 — 4 — 5-6-7 — 8 — 9-10- 1 1 — 1 2 — 1 3 — 1 ämbetslokal.
Sibylla.
Bokstafsuppgift.
Bitter kan jag i min helhet vara, Pressa fårar utur ögat franr, Andlig eller kanske kroppslig bara, Släkt m e d sjukdom, lidande o c h skam.
Tag en bokstaf bort o c h du skall finna, A t t ett vackert namn du se ' n får kvar, Namn s o m burits utaf mången kvinna, Älsklingsnamn ännu i våra dar.
Ä n en bokstaf låta vi bortfalla.
Och vi få ett ting som trillar|lätt, S o m vi känna till så godt, vi alla, Hälst när d e t — m e d sällskap — bjuds s o m rätt.
Sibylla.
Lösningar.
Logogryfen: E o l s h a r p a: pol, pels, opal, oas, hare, roi, E r o s, Eos, Lea, Elsa, E o s a, Lars, Leo, Porla, parasol, alpros, perlor, lera, spola, aloe, ropa, sorl, sol, os, Als, apor.
Charadcn: Slöseri.
„ Diamantgåtan: V a r b e r g: Aar, Porla, Brest, Are.
Förvandlingsgätan: Matrikel, mirakel, K a r m e l, kamel, lake, Lea, al.
A f följande bokstäfver och stafvelser bildas nio ord, hvilkas begynnelse- oeh slutbokstäfver skola gifva namnen på tvänne ft Extra ^beställningar &amp; reparationer.
* Vidslickninsrar.
Från fabriken B r y g g a r e g a t a n andra huset från 3, 1 tr. u p p, Drottninggatan.
