# ID: svediakorp-per1118
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,649
# sentences: 660
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Idun ensam L Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modet., månadsuppl.
Barngarderoben Redaktör och utgifvare: B y r å: Prenumerationspris pr å r: Klara södra kyrkog.
1 6, " 1 tr. kr.
5 » 5 » 3 » 3 Ö p p e n kl. 10 — 5, Allra, telef.
6 1 4 7.
Rikstelef.
1646.
FRITHIOF har ofta dande hvarmed hört regimen det uppspirande den få vid vår uppbära äldre gardet krafter, som skulle K.
Dramatiska teater nu rå- förebråelser legat sanning h ä r i: tilläfventyrs alltid i dock » societärerna » om ej den afvoghet, hålla tillsammans emot alla unga, kunde vilja spränga sig fram till en plats på roll-listan o c h i publikens gunst.
nog för Till en del har det 10:de årg.
Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
hvarje fredag.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l s t a f v.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e (l ö s n r r e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r.)
U t l ä n d s k a a n n o n s.
7 0 Öre p r n o n p.
- r a d.
Nordling.
Janson va under några trossatser, ej ens om de gälla kungliga teaterdirektio- ner, o c h vi sluta m e d att bedja ödmjukast o m u r s ä k t: Direktion I vårdröm Vi ha illa misskänt D i g.
Äfven beundransvärd en mellan snarkningarna, j a, h v e m vet, kanske m i d t uppi d e m, är A m a n d a D e t är j u ändå inte mer än 14 dagar sedan den fagraste så ofta det gällt att mot djärfva mor i inkräktare med flickaktigt de gamla gudarnas gamla platser.
ungdomligt yra Några fläktar utifrån sin i Palmens och om de &gt;:kungliga » sedan Dock — i detta gande ingen Och nu regel utan när våra ögon falla på den inta- bild, s o m är afsedd i ordets fullaste innebörd porträttsidan i veckans är att pryda nummer af Idun, det just som en sådan där liten fläkt mötte om oss, en sådan där portförbjuden vårpust m e d några saltsjöstänk från Strömmen och kanske till och med en blåsippshälsning från Södra bergen.
I n f ö r detta unga ansikte rinna oss i minnet — tilläts mademoiselle dygderika mer en men pensionat än mycket en månad odefinierbar verkligen, också m y c k e t intagande — dam att mottaga tillbedjares själfva föga Hjälm, » Blom- behag aristokratiske frieri det vördnadsvärda dammet b a k - undantag!
Clara bland drifbänk », ha i regel ej tillåtits pusta u p p suffiterna.
det Janson. » sammanhållning, försvara » Vördnadsvärda D u har haft D i n lilla och den drömmens namn kunna vi i dag alla läsa här ofvan — öfriga hänseenden, ha visat Aktiebo ' ag Utgifningstid: HELLBERG.
Träffas säkra st kl. 2 — 3.
R e d a k t i o n s s e k r.
: J. Amanda ' Tryckeri Fredagen den 19 mars 1897.
N:r 11 (482).
JXLan Iduns hon, annan ung gaf sitt hjärta åt en lika odefinierbar gentleman i en högst definierbar tysk lever de med det intressanta » Tu och fyrtiosex ».
stora uppgifter just ej mäta kalla rideaux namnet Några kan man detta, väl något att o c h spänna unga krafter emot, där sådana verkligen fin- men nas, de kunna vara stora nog s o m bevis på den goda v i l - jan hos den snälla direktionen.
några premiérekvällar från de se- Dock, nare årens Dramatiska-teater-krö- orättvisa nika — hindra detta skynda vi oss att sparsamma nog, må så vara, o c h långt emellan — då taga ajl Skola vi nu bli igen!
ännu ett För steg att för- tillbaka i det bestämdt rykt upp en smula tiden, i vid stå vi inför en exponent af det bakom så kallade stora skådespelet, låt det fläkten ärevördiga dammet af en flink våd en ungdomligt spänstig häl.
Och och oförhappandes vara ett tämligen moderniseradt vi börja ransaka vårt minne och » aflägg »: vårt samvete.
ronne.
V i börja därvid helt Coppées Pour la cou- » H a d e kanske inte där så småningom känna på oss, att er skyddsling en värdig, en rik- man aldrig obetingadt bör skrif- tigt utmärkt roll som zigener-
IDUN 82 1807 Det är icke titlarne, s o m k a s t a g l a ns på m ä n n i s k o r n a, utan m ä n n i s k o r n a på titlarne.
N. skan Militza? » » J o visst, högt ärade D i r e k - tion, hon hade det.
njuta af V i fingo verkligen en gång Macchiavelli.
några smulor himlafallen manna f ö r sin konst- närshunger.
» N e j, j a g trifs m y c k e t bra, o c h n ö j e n har j a g n o g också, fast n ö j e n hennes ungdomliga värme och inspi- Men studieresor kosta penningar, många pen- ration i en något så när betydande uppgift, vi ningar!
E n mycket hög hand, som alltid visat ju fingo sig roligheter höra en smekande klangfull versdekla- mation, och ni minns j u också, hur snälla o c h öppen, sanna där talangen, en sammans.
.
. » nande och till hälften blidkad af våra m e d - gifvanden, skjuter ögon ett kanslistilsrader.
blad, en roller, nu Direktionen pappersblad Se med fröken på de mera betydande Janson under åren fått göra vid » vår t e a t e r »!
» Emilia G-alotti », sinnig » — ack soignerade där, säger detta pappers- förteckning som under våra några de senaste vännen eller Echegaray van- skulle som den nämnda visst sluten.
är ej unga att tvänne häg riken, konstnärinnan studieresorna och heller Men lycklig öfver denna gång Amanda Jansons » Francilion ».
dag, om P å denna » D e n sönderslagna k r u k a n », Camille i » L e k och hör god » Ar d e n flitigaste i hela söndag middag på beviljats uppgift.
som jag Det är var så mig r o a d af m i n a och i synnerhet m y c k e t r o a d af s p r å k, satt min läsning med » Med flere » traktar oss utmanande.
1892, O c h allt detta sedan då fröken Janson engagerades v i d matiska teatern.
V i känna oss slagne, nästan litet skamsne, o c h en konstpaus Som en tidningsman vara på minuterna, ännu en erinra liten oss Dra- uppstår.
alltid måste väl taga värld.
ett par elevuppvisningar Vi vid Dra- matiska • teaterns elevskola under de två första åren af flicka 1890-talet.
med mörkblå ett Det blekt ögon, var en spenslig ung ansikte, som ibland ett kunde par stora bli nästan deltaga på revoir!
O c h sedan, så f o r t hon bara kan f å skollof, dande bad.
O c h en dag k o m m e r hon kanske så igen, vår som en Dramatiska riktigt sommarvind.
teaters " lilla fullvuxen, Qui vima, högt var en bit » Syrsan » » Jane de Det en gång, ett stycke en annan, men midt upp genom pro- gramspillrorna greppen en.
Eyre » intresse.
var och det de ungdomligt dock något helt, famlande som mötte O c h detta hela var en konstnärssjäl, som tog sin uppgift på allvar, och som i gömmer ton-, nittonårigt stockholmsbarn.
Står i den dag, viktiga steg närmare det gör hon för målet visso!
— än då — D e t har- hittills alltid ledt henne, i arbete, i väntan — som icke är den denna lättaste läxan att lära för fordrande, sjudande unga krafter — och mognad, Ty ett ack, hon är j u ännu så ung!
helt sträcka förut lif framför sig.
spalt här of v a n!
Men Vår sedan måste vi också hon fått studieresor till Dresden, Prag till Berlin företaga ett par kortare året därpå.
står nu hennes håg, till Seinen!
finna hittills Eedan o c h W i e n, år Men till Paris bildningshögsätet vid D ä r, menar hon, skulle hon helt visst något nytt för sin själ, några opröfvadt vin för sin droppar konstnärstörst, kurs talat j u till — anordnar b e s t å r af t o l f s k r i f n i n g a r.
afgiften, skall hämta manu- 18 skriptet o c h det är i elfte timmen.
F ö r en jour- gift nalist skrifvit äro f ö r öfrigt alla timmar den elfte alla utan undantag!
sätt för en kungl.
— K a n s k e är det på samma i kr., det — under- flere Då du kurser och be- s o m inalles för h v a r j e kurs får d u af en lärarinna, som ämne din kria du Mordling.
rättad jämte hvarifrån s o m fortskaffar fade på r » Ah, om, Bosa, halft att du kunde t r o d d e, att du egendom ett år Så roligt, att j a g träf- året hade jag någon vara bröllop, när att aning i Stockholm; o m var h e m m a på i Västmanland; sedan, vi du er sade i somras, träffades du jag nästan på Anna aldrig är ny uppgift tills j a g f ö r e t t p a r d a r sedan m å s t e resa hit för att uträtta ett angeläget ärende för m i n far.
någonstädes nu, till Förbundet, Den beräknas räcka ungefär ett år. » för m i g!
D e t är j u s o m e n k o m K a n s k e j a g kan göra u p p o m ett reser ej förrän i ö f v e r m o r g o n.
vilja Han själf k a n ej resa eftersom han för ett par taga Jag Jag skulle kurser i franska, tyska och gelska samt i kriaskrifning.
Tror du får taga fy r a kurser p å en » D e t får m a n visst d e t; dier lämnas undervisning och » J a sedan den festen har j a g varit h e m m a tiden, d e n till lära- p a r s å d a n a k u r s e r, m e d a n j a g är h ä r.
dig! » inte du eller d e n å t e r s k i c k a s till d i g.
P å d e t t a » N e j, så u t m ä r k t.
" f snart s ä t t f o r t g å r k u r s e n, tills t o l f s k r i f n i n g a r ä r o färdiga.
" Som enkom för mig!
... " e j, se B e r t a!
Så öfversättning rinnan, hvilken sedermera sänder d e n s a m m a * » TM^ väljer.
eller h v a d det nu m å n d e vara, skickar du in den till F ö r b u n d e t, teaterdirektion?
Johan hela har Ut vill h o n nu, att på vingarne, att se o c h lära.
har 1895, Hon du Förbundet för din räkning vidtalar, en upp- vi hoppas ", vi vänta det, alla hennes vänner.
känner klackjärn i förstugan, han hemifrån. » arbete, vunnen H v a d vill det s ä g a?
» » J o, ser d u, F r e d r i k a - B r e m e r - F ö r b u n d e t utgör framåt troget tänka ögonblickligen försvinna.
V i höra tryckeripojkens Skarins under » Hemstudiekurser!
a n m ä l t d i g till e n eller det skall leda henne vidare, alltjämt uppåt och vidgade vyer.
D e t skall leda henne långt — att hemstudie- k u r s e r! » en så har hon främst detta allvar att tacka därför.
väntan, och att d u inte k o m m i t Fredrika-Bremer-Förbundets det som nu är, den unga, nu i all vederbörlig ord- ning engagerade konstnärinnan några stora o c h jag D e n n a u n d e r v i s n i n g m e d d e l a s skriftligt, o c h skapandets Janson var elevens namn, ett ader- aldrig läsning. » själf o c h sina kontemplationer vid den högtid- högsta sällhet liksom dess outsägligaste kval.
Amanda att j a g beräkna, hvilka tider orten o c h e j äro i tillfälle att t a g a lektioner.
det heliga konstnärs- sig kan ärade Direktionen, s o m vi lämnade åt sig alldeles allvar, som man i våra dagar allt mera sällan skönjer, undervisningen.
visningskurser just för dem, s o m bo i lands- inte djupaste b u g n i n g!
ådrog och ersätta e n g u v e r n a n t, d e t är j a g San- vi sig främst Jag glömt bort den ha vid elevparader — inte hushållssysslorna, » Nå, men solvarm Men förlåt, tusen, tusen gånger f ö r l å t!
nerligen liga konstpausen någon uppmärksamhet — i förhand på vårfläkt, stark och verra!
hvilken dessa här- ju har l e d i g a att ä g n a åt bär det i väg.
U t att svalka de unga vingarna, krafterna i nya luftvågors allvar.
f ö r g a m m a l till, o c h j a g m å s t e j u s å m y c k e t nadt au svarta som af en lång inåtvänd b l i c k, inbjudnes kunna dess bättre, ett å ömse sidor lika hjärtligt m e - träna de unga använda vi denna paus till utflykt i minnenas afskedshälsning för en kort tid, något läser visserligen ofta u t l ä n d s k a b ö c k e r, m e n men blott en fl.
att sen j a g slutade skolan, har j a g j u inte fort- b a g a s », Juliette i » O d e t t e » m. upprepar Direktionen m e d tonvikt och b e - skolstudier.
en stor s a k n a d är de — ju var Jag I n t e vill j a g h a f v a — - du i n t e v a r a i tillfälle a t t t a g a l e k t i o n e r.
publik, på henne som klassen. » verkligen D e t blir liksom hennes afskedshälsning till den kärt Skarin, » D e t är j u i n t e s ä r d e l e s b e r ö m v ä r d t, e f t e r - ej med k ä r l e k e n », prinsessan Gabrielle i » R a - hållit här. » draga många medverka, k o m m e r hon att f å alltid är d u s a m m a lilla a r b e t s b i n u s o m u n - Anna sina krafter i en ny, tacksam som Och n u passar j a g på musik medan jag m e d, har sagt, att d u ter vid teatern i ligheter vintertiden.
skolkamrat om han nu vore här — pröfva som- skoltiden?
henne, o c h vid hvilken hennes vänliga kamra- H e r m i o n e i » Filosofi o m under der helt visst också förena sin tacksamhet m e d vår, och k ä r l e k », Gionnina i » C r e m o n e s a r e n », E v a andra är j a g o f t a m e d var O m söndag är det recett, som m å n g a grannar, och utfärder och m a r n och danstillställningar och sådana fest- till hennes vänner, vilja o c k vara m e d.
A l l a kunna vi nu få det.
hafva blifva vi än Vi kommer att vill hon naturligtvis själf den kämpande sitt strå till stacken, och vi andra, Titelrollen i Inez i » H e l g o n ja, redan helt allvarligt sträckas förhjälpt att uppmuntra den hand, kunna har de gällt förtjänsten, tacksamma vi voro, publiken, tidningarna, alle- Stolt det af a n n a t s l a g sådana som bjudas i Stockholm.
med en- man gång? » genom hemstu- i alla ä m n e n, till i teckning, hur underligt det än låter. » » Hvar kan man f å g ö r a aftal o m sådana kurser? » » Jo, på Förbundets 54.
Byrån är byrå, Drottninggatan öppen 11 — 4 alla dagar.
v e c k o r sedan råkade ut för det m i s s ö d e t att Hinner bryta kan d u skrifva och få saken u p p g j o r d, sedan om sitt det ben; ej inte h a d e jag k o m m i t varit alldeles nödvändigt; v e t h u r a n g e l ä g e n p a p p a är a t t h a f v a hit, du mig hemma. » » Tycker du kommit hem. » » Nej, vill samma.
du inte vistas på l a n d e t året det blir e n f o r m i g t om? » att d u ej g å dit, m e d a n jag hafva P r i s e t är j u d u är h ä r, det klart m e d så det- så billigt, o c h j a g v e t, a t t p a p p a m e r än g ä r n a k o s t a r p å m i g d e t t a, h a n har j u tillbjudit m i g att aflöna en g u -
IDUN 1897 vernant.
Men det här passar m i g mycket bättre. » » Ja, det var j u riktigt tur, att vi delsevis träffade kanske hän- hvarandra, annars hade du a l d r i g f å t t r e d a p å, att d e t finns e n sådan u t v ä g att » Adjö Jag hoppas rens rika b o n i n g.
T i d e n har förändrat fysio- sina blickar först m o t Skåne, där ännu den n o m i b e t y d l i g t p å h u n d r a år, m e n h u r m y c - gamla florerade ket framtidsmänniska r i k e d o m af m ö n s t e r f a n n s att tillgå.
man m a n ä n vill v a r a, k a n d o c k e r k ä n n a a t t d e t v a r e n god ty m a n förstod tid, då att h j ä l p a sig själf, och h u r u skulle d e n tiden h a f v a redt sig studera. » nu, kära Berta, tack för dina upp- lysningar.
S3 få börja, så kvinnans snart arbete och stränga utan flit?
Men nya dagar randades.
konstväfnaden Själf bondson och uppfödd D e t var fabri- den den gamla skånska hemslöjden tionernas och d e n stora manufakturhandelns u p p s ö k a mönster.
H a n blef » Ja, tid skall skrifva, när j a g hållit m e d kurserna någon tid.
i dag.
på Hjärtligt tack för full dödade den fosterländska hemslöjden.
Svaga De började m e d för Adjö. » allt med # och nytt långsamt, och modernt, g å f v o till kviunorna snart vika.
och Dessutom voro d e n y a varorna m y c k e t billigare, o c h tjänar} {vaå säkert kom clef fill?
hvad tjänar, h v a d tjänar det till, lilla vän, A t t du visar dig trumpen o c h tvär, Och att låtsas liksom du mig knappt känt igen, Och att ställa dig främmad och fjär.
den af, spinnrockarna där med man där f ö r e d r o g eller p å » marknaden » billiga kramet från Denna började Det var ännu här slöjden, l ä g g a s i g till m e d d e t konstslöjd 1840-talet och fortskred icke blott sju årtionden.
i den stora äfven i den mindre hem- tillverk- färger, m e n hvad » stilen » numera snart nor minnas stillösa af nog och soffkuddar talet.
ännu dessa fullkomligt afskyvärda fantasiverk i Hela och divansmattor » konsten » gick en i åstadkomma dyna form så alla, omfattar såväl färgerna beträffar så tusen färgnyanser.
denna » historik », att rikta 1897 lilla, allt f ö r ber jag sina knapphändiga de ärade blickar m o t läsarinnorna den stundande års S t o c k h o l m s u t s t ä l l n i n g.
D e t är 3 0 år s e d a n d e n f ö r r a.
I hvad grad hemslöj- den under tiden gått framåt och utvecklats, lätt dre att än se.
214, De däraf anmält sig 116.
Finland utställarna från Stockholm hafva Huru många som från 60- på att icke bekant, m e n helt visst blifva d e icke få.
skrikande Vid en och komma då ut på några Norge, kvinnliga ensamt blifva n u icke min- öfverblick af Danmark är de anmälda, mig mera färger och på hvars framsida var broderad A i h v a d ögat i hägrande aningar b j ö d, Har jag timrat mig tinnar o c h torn, Som förgylldes af skimret i kvällssolens glöd Och af drömmarnas ymnighetshorn.
mattor, antingen framställande någon röran- sällsynt tystlåtenhet, n e k a v e d e r b ö r a n d e att d e s c e n ur O s s i a n s d u n k l a s a g o v ä r l d, eller i också träd skall blifva en liten ma sandpärlor, m i n n a s n o g o c k s å alla dessa något litet hafva äfven virkningar omöjliga af landskap m e d blåa i godt tusen arbeten hemmen slag af och och den goda som möjligen Stockholm 1866, » Handar- utställning nödgas j a g d o c k blifva ytterligt knapphän- dig, allmänhet ty, m e d en för d a m e r n a i förväg got så lämna några upplysningar.
en stor öfverraskning!
när verserad t i d n i n g s m a n låter Det öfver- och i minnas icke Sålunda så lätt förbluffa, k a n j a g berätta, att Handarbetets kommer att tilldraga sig hela den kvinnovärldens uppmärksamhet rikhaltighet och konstsmak vida den utställning, s o m 1891. bildade och anordnades i Göteborg på den och mest utgjorde tidens riktning i broderi och några verkliga praktstycken k o m m a att exponeras.
D e s s u t o m finnas möbelkläd- n a d e r, d r a p e r i e r i s k i l d a stilar o c h f ö r ö f r i g t virkning.
började att blåsa.
snart en reaktionär D e t v a r år 1 8 7 3 som den idén föddes af n å g r a i n t e l l i g e n t a k v i n n o r i Stockholm, att smaken något inom borde göras för att hemmen och gifva en Bland dessa ädla, s a m m a gång konstnärligt hemslöj- praktiskt o c h anlagda på e n h e l m a s s a a f alla d e s s a k o n s t s i r l i g t t i l l v e r - k a d e småsaker, hvilka bidraga att göra hem- men förtjusande.
utrymmet på Det är b l o t t s k a d a utställningen reducerats, — i räknat än rikhaltigare att Fröken Selma Giöbels själf.
etablissement, stockholmska och nog äfven trängt långt utom landets ringaste tjänarinna, husmodern fingo till ombesörja den förfär- Rohtlieb.
Idén och snart uppstod föreningen vann anklang » Handarbetets v ä n n e r », h v i l k e n allt s e d a n s i n f ö r s t a b ö r j a n ty summa och d e n n y a rörelsen och verkat ofantligt m y c k e t lig d e r, s o m k u n d e f ö r l ä n a h e m m e n sitt s ä r e g - godt i den goda kommer na åstadkomma Den rade tiden hvarje dens dunkade väfstolarna och sur- spinnrockarna från tidig m o r g o n s t u n d hem stuga, och utan slott, i det fridfulla detta icke blott i bon- äfven i riddersmannens prästhuset och i borga- sparre smakens tjänst och för att ett verkligt konstnärligt timmersarbete.
för ser, klädväg och behag.
allt f o r t f a r a n d e h a r g å t t i s p e t s e n D e n första sats fru utkastade var den: frun- Adler- » Vi hafva ju Svensk konstslöjdutställning,är väl bekant för hvarje d i g a n d e t af allt s o m b e h ö f d e s i l i n n e v ä g, i d e s s u t o m ä f v e n af d e p r y d n a - be- än n u låta ut- friherrinnan F l e e t w o o d, målarinnan fru V i n g e fröken att obetydligt a n n a t fall h a d e m a n ställningen tala för sig kvinnor, icke den gamla goda tiden », var j n vanligt från i S ä r s k i l d t lär m a n h a f v a, s å s o m sitt derna, d e t k ä n n a vi alla.
F ö r r i världen, » i kvinnor, att öfverträffa k u n n a n ä m n a s n a m n e n f r u Sofia A d l e r s p a r r e, husets på vänners utställning i Industrihallen helt visst m a l hemortsrätt uti de nordiska län- att sig utan söker stora n u m m e r, lagt an på svenska gobeliner, den.
^ Allt En nå- omvägar få reda på h v a d han önskar veta.
utställningen s u n d o c h fosterländsk riktning åt urgam- deras hvaraf uppmärksamhet höja hafva Rörande dessa läsarin- äfven väl sig själf t att b ö r j a m e d vänner ».
a t t k v i n n o a r b e t e n a d å t i l l d r o g o s i g en y t t e r s t vind ii.
besökte torde af betets det nä- ringa prof Kvinnorna på utställningen.
D e af I d u n s stan utställarinnorna, faller dock hvarmed rådde framstående dessa s m a k e n höll helt hållet p å att förgås.
nor, alla stråpärlor, var en sorglig stillöshet, s o m allt, Flora.
m i n n e alla p å d e n t i d e n öf v e r s v ä m m a d e s.
Lyckligtvis husflit divans- och blommor, ännu okända i någon Ni Nemo.
hemslöjd och i silke o c h ögon.
Ni # _X^U " tt » moppe » hvilken stirrade på oss m e d sina gula, d u m - Om du äger af kärlek ett minne, var g l a d: Det är dybart s o m kosteligt vin, Och det doftar ännu utaf vissnade blad I en vas utaf farmors porslin.
i röra Du må ställa dig gärna så stram s o m du vill, Aldrig, aldrig jag glömmer ändå, Mången blick, som du gaf, m e d ett leende till, Som ett barn hade kunnat förstå.
Det är slut!
Men ändå hvarför rusa åstad, Att m e d hån sudla minnet däraf, Och o m drömmarna ramlat likt vissnade blad, Låt dem ligga, — de täcka en graf.
A den rococon, sig n u H a n d a r b e t e t s v ä n n e r m e d bortåt ett inom husslöjden läsarin- beträffar, sagdt är blott att Hvad prydnad.
af I d u n s ä r a d e ut- » s t i l e n » är ren hufvudsaken är del fordra de hafva nu — o c h sann.
n i n g e n, s å s o m i b r o d e r i k o n s t e n till h e m m e t s En väfna- som Efter grad i öfver två utan men m a n att i staden i hemmens i s l u t e t af märktes och flor, vänner ».
de vackra skånska gamla romanska renässansen fabrikerna.
dekadans oroväckande Det T y n o g minns du så väl, lika väl som jag gör, H u r vi sett på hvarandra ibland.
A t t man ser på hvarann, rår man alls inte för, Och det skämmer en inte ett grand.
äfven.
såg d e n u r g a m l a husfliten i till o c h i Väfstolarna en högst värde- » Handarbetets v e c k l a t sin k o n s t o c h sin v e r k s a m h e t i stort.
Äfven endast på landsbygden Och n o g såg jag på gatan i går då du k o m, H u r du gjorde din u p p s y n så s t y g g; Men jag noppades än, när jag vände mig o m, A t t se vågor af skratt på din rygg.
än i stället f ö r att s j ä l f t i l l v e r k a!
åt derna och enkla broderier, som icke m y c k e n tid sparade m a n ej g e n o m att k ö p a, stannade ^a, huru hjälpreda flere och e n t u s i a s m åt att s a m l a o c h men som på Skå- nes bördigaste slättbygd, kände han i grun- » D e t v o r e r o l i g t n å g o n g å n g f å h ö r a af d i g.
» jag en Unge- manlig hjärna, n ä m l i g e n h o s artisten J a k o b Kulle.
ä g n a d e sig m e d hem. » där fär samtidigt h a d e s a m m a idé uppstått i en kernas, maskinernas, de lättade kommunika- jag kommit och det och ryktet finns o m d e t s a m m a har ett b e s ö k h o s fröken därifrån m e d f ö r a konstslöjd.
för- Giöbel för att ett prof på svensk kvinn- På naturligtvis ett framstående grän- väl få turister, s o m rum.
vår stora utställning äfven h o n att intaga Här får m a n taga i betraktande icke endast väfnader, gobeliner, draperier, flossamattor och b r o d e r i e r af a l l a g a m l a stilfulla m ö n s t e r ö f v e r a l l t i v å r t l a n d.
slag, utan äfven en rik samling konstsnida- Hvarför de möbler o c h praktfullt målade afdelnings- d å hålla p å m e d d e n n a e v i g a stra- malj och dessa d u m m a pärlor? » Man vände skärmar.
En specialitet för fröken Giöbel
IDUN 8 i äro de våra på fagra nationaldräkterna, damer med stor hvilka förkärlek af " Irmelin begagnas 1897 som o m längtan velat spränga mitt hjärta.
Rose. "
D å du hörde prasslet b a k o m dig, v ä n d e du dig helt e m o t mig, och j a g såg dina bruna sommarnöjena.
ögon Jakob Kulle, — j a, d a m e r n a m å s t e u r s ä k t a men alla b a n s u t s t ä l l n i n g s a r t i k l a r verk af fingrar små skånska — kommer » Se, der var en gang en konge, Mangen skat han kaldte sin, Men den beste af dem alle Viste hver, var Irmelin; Irmelin rose, Irmelin sol, Irmelin alt h v a d ' d e r er deiligt! » äro d o c k bondflickors äfven händiga att h a f v a s i n u t - ställning i Nordiska museets b y g g n a d.
Här m ö t a vi draperier i g a m m a l svensk allmoge- stil o c h i o l i k a v ä f n a d s s l a g, klä », » munkabälte », » flamsk ».
Vidare mogestil ocb Dessutom nera en och möbelbeklädnader dessutom ten.
såsom » käppa- » krabbasnår » i all- en hel del småarbe- k o m m e r hr Kulle att expo- rikhaltig samling af mönsterrit- ningar.
i h v i l k e n har sin v ä f s k o l a Thora Kulle, Lund, kommer att bidraga m e d ett par har Och ej hört den, sedan åter s t r ö m m a d e själ, och sig i alla en mina fått förmåga djupare koncentrerade längtan är efter lycka.
längtar näckrosmotiv.
och själ, som efter, o c h dina känna den Därför h a r .år stark.
du, som jag din enklare gobeliner, dukar och en skärm m e d att än de fleste.
för mig, e t t r i k t u r v a l af m a t t o r, tankar kallar lycka, och ä n d o c k v e t j a g, jag år l ä n g t a n v u x i t Dessutom den.
J a g h a r j u e g e n t l i g e n h a f t så l i t e t af h v a d praktfulla portierer, däraf ett par m e d näck- vapen.
du sjöng Och ifrån d u är l y c k a n ej kan undvara, förstår min, som det som ditt ljusa, u n g a bruna ögon, jag ansikte kunna vara så från S k ö f d e, hvil- djupa och k e n v å g a t s i g p å e n ä d e l täflan m e d s j ä l f v a sken.
När jag hörde sången, var det, som Handarbetets om Fröken teras Lilli af Zickerman vänner, k o m m e r att represen- praktfulla gobeliner, belbeklädnader mattor, mö- o c h broderier i fornnordiska doften emot s å f u l l a af g l i t t r a n d e af v å r o c h s v ä l l a n d e mig, och jag såg saf sol- slagit såg dig nästan s o m en vision stå framför gen jag mönster.
dock att kanske mig som första i gån- dig.
här Minns d u?
Det var en eftermiddag i mars, i S t o c k h o l m träda äfven v ä l r u s t a d e inför sin j a g h a d e g å t t p å s k i d o r g e n o m s k o g e n, sol- samtid.
Deras utställning skenet låg ljust öfver Fröknarna Ingeborg och Helene Holck blir i ett särskildt Fröken Inge- borg Holck bekläder rummets väggar litet r u m i N o r d i s k a m u s e e t.
med de snöfria granarna, och då och då bräcktes den glänsande ska- ren mina under skidor.
Det kändes att charmant målade gobeliner och fröken Helene v å r e n h ö l l p å att k o m m a, H o l c k har sörjt för m ö b l e m a n g e t med små i den blida förtjusande, konstsnidade möbler m e d minia- dolda lif, turmålningar, därjämte kom från pilar o c h alar, k ä n d e s så sval o c h dock så sällsamt b e r u s a n d e.
med måladt porslin och en hel del arbeten i läderplastik.
S å h a f v a v i Bikupans strihallen.
utställning i Indu- D e t är m å n g a s m å flitiga b i n, s o m framåt, och helt visst lyssnade.
talrika prof på en friska genom Då fick nära sjöng: lär lägga Om små broderier, bébédräkter.
v i n u s k u l l e flyga ö f v e r till G ö t e b o r g o c h se h v a d nyss sig v i n n o m och fick de hafva att b j u d a på.
j a g klara uppgifter hafva här först och främst kollektivutställning för Helt därifrån.
kvinnlig husslöjd och I lokalkomitén hafva finare slöjd ».
Vi » Göteborgs stads arbetat o c h E. Siljeström samt Utställarnes antal blir 4 0 st. o c h deras på en g å n g Jag höra stannade och sol.
.
.
först k o m det » Irmelin rose hvad luften.
i solskenet: alldeles stego Det var sjungit stilla, medan och sjönko som om ut all i den sin tonerna den klara vaknande längtan, sin d o c k var det i själfva röst- k l a n g e n n å g o t så t j u s a n d e v e m o d i g t.
När sången tystnat, k o m nyfikenheten, och jag väggbonader, måste rier, k l ä d n i n g s t y g, utstyrselartiklar.
glödritade m. drape- b r o d e r i e r af a l l a s l a g o c h Vidare diverse målade och arbeten, läderplastik, träskulptur Slutligen skolor att komma hafva Göteborgs högre flick- en särskild utställning af lärjungearbeten, omfattande handarbeten och teckning.
Men jag min finner, Mycket flicka sångerskan på skidor.
hon hade grå redogörelse att jag tänjer ut sig bör återstår för m i g ärade läsarinnor häraf se, konstslöjd att vid betydelsefull kunna g ö r a ett afbrott.
att n ä m n a.
Iduns emellertid redan kvinnans insats i h e m - utställningen blir och väl v ä r d såväl som utländingars och stor och och landsmäns uppmärksamhet.
Adolf Hellander.
stå.
Där stod också den G sina långa r ö d a vantar.
hår i en lång åtböjd hals.
fläta vi, vi båda buro på en mot band, skulle k o m m a.
hvar- dess mer bäfvan » G u d hjälpe d e n, s o m icke k a n g e blott sin half va själ — Det kommer sorgen som också hel. » sjöng tid, Det lade v e m o d Du hur du rodde du och i ögonblickets såg i Men när e n s a m m a p å en spegelblänk sjö, Ljuset andanom, hans vid hans skatter, förde han hur skirt o c h mjukt doftade.
d e n stolte, hans blick föll på Irmelin, som sina henne från i vid sagans handen kungarike sommarnatten hjärta — frestelsen att d u satt m i g sången förstå.
taga och ut i och hon låg m e d blondt hår och bruna solskensögon.
Att jag kunde när Jag mäktige s i d a, g l ö m d e h a n alla tog henne verkligheten vid låg satt p å sin t r o n i p r a k t o c h glans.
när satt glädje.
Jag minns särskildt, oss och björkskogen kungen detta, den en försommarkväll, jag.
omkring taga om ofta för mig, och » Irmelin rose » sjöng vi då han m å var aningen blef m i n älsklingssång.
motstå dig i mina armar, då så n ä r a, o c h k y s s a d i n a l ä p p a r, d ö t t från Jag trodde dem, kan jag nu mig handla men sedan, när vi blefvo jag, att j a g rätt s k i l d a åt, ej då, kände dock var fattig, fattig, s o m ej h a d e e t t m i n n e af l i f s v a r m, s t r å l a n d e l y c k a att taga m e d mig ut i lifvets glädjelöshet.
J a g h a r alltid v a r i t i d e a l i s t, d ä r f ö r jag till m i g den kan sade s j ä l f, att k ä r l e k e n är ä d l a s t, n ä r försaka, j a g k u n d e j u ej be och dig konst- d ä r f ö r s k u l l e j a g e j o r o a eller binda dig g e n o m sammanvaro att tala o m kärlek.
skulle endast bli Men ett nu Vår ljust sommarminne o.
s. v.
fått lära m i g, att e t t s å d a n t m i n n e i l ä n g - kring hjärta, efter som lycka hungrar efter och förståelse.
glider snabbt u n d a n har jag verklighet, Lifvet är k o r t, oss i m ö r k e r och l j u s, o c h d o c k s k u l l e d e t k u n n a b l i så o ä n d - ligt rikt Och det skönaste vore, att vi finge — om utvecklas vi b å d a skulle följas åt.
tillsammans f r å n d e t lilla till d e t s t o r a, det e v i g a, s o m j u m å s t e k o m m a, så sant s o m det i n o m oss finns dö.
Har du m o d något, s o m aldrig kan att följa m i g p å lifsvägen, fastän den kanske kommer arbete o c h s o r g e r, så k o m m e r j a g till att föra g e n o m dig, n ä r d e t å t e r b l i r s o m m a r, min I r m e l i n r o s e, ' Irmelin sol — — Leif.
— Under Med mot d e n e n a, b a r a lilla han- d e n kring stafven stod h o n o c h såg ut öfver landskapet.
gnistrade här och Ett och där par fönster glimmade på du den nere i byn solnedgången, började det att snön och öfver skogs- åsarne låg en smekande som i åkrarne skymta mörkt genom Ja, blå dager.
gången stod framför m i g, s å frisk o c h u n g, k r i n g s v ä f v a d af t o n e r o c h b l å v å r l u f t, af allt d e t l j u s a, s k ä r a h o s i min stått f r a m f ö r m i g, ensamhet har det känts Stockholm.
Ett såg j a g m j u k t blondt öfver en hvit, lätt f r a m - LINNER ÄGARIN.
Drottninggatan 53, m e d bälte r ö d a m ö s s a n, s o m l y s t e så friskt snön och granskogen, och LEVY ' 5 en Jag såg h e n n e från sidan, skiddräkt vårens vår, har du ofta EORG anade som mer vi d r o g o s lif v e t, i h v i l k e t h o n s t u c k i t e t t p a r g r a n r i s - kvistar och m. sympatiens det deiligt. » stod bedårande ut — Irmelin sol — Irmelin alt, d e r er Jag klang å k t e f r a m till s k o g s b r y n e t, t y d ä r p å k u l l e n gardiner, genom som ett jublande v ä x l a n d e a r b e t e n u t g ö r a s af v ä f n a d e r, s å s o m bordtäcken, Men andra att och sommar d e n b l i r allt f ö r s v a l t f ö r e t t v a r m t h j ä r t a, det lifsvärme, och Norén och följde.
för h v a d ju vår helt pianissimo, sedan växte tonerna i styrka, fruarna A. behaglig d o m - den tills våren Drakenberg.
Jag åkte sakta » S e der var en g a n g en k o n g e » etc. biskopinnanE.
Rohde, majorskan A. Atterbom, fröken som D e t v a r en m j u k, klar röst s o m Irmelin rose, Irmelin särskildt safdoften, en jag mig.
i n t e l l i g e n t o c h k o n s t s k i c k l i g husflit.
» B i k u p a n » utstyrselartiklar för- under närsbana, säger.
sång möta det låg en a n i n g dess innerliga, dagarna följa mig på min ovissa, n y b e g y n t a man man den kännande dess h ä g n.
M a n får ej här for- skall om solskenet i d e m.
sedan vet du, huru n i n g i m i n a l e d e r, att v å r l u f t e n s ö k e r, s o m dra några uppseendeväckande ting, m e n helt samlas u n d e r luften — o c h g i n g o i s å n g o c h friluftslif glädje m i n n e n a in öfver m i n brännande rosor och ett m e d Skånes o c h B l e k i n g e läns kommo I går hörde jag den sången sjungas igen; jag man Fru o c h allt d e t f å n g n a Min vårfé ett manligt n a m n på kvinnornas utställning, ibland Största u r v a l af Utstyrslar Iceland de anledning till årets uppriktig å minst 25 kronor af skrifvelser, vår tailing j u l n u m m e r » *) var äfven glädje.
kommit ett bref, s o m Under som om med » förslag oss till- gjort oss vår tidnings tio- *) H v a d angår denna tailing passa vi härmed på att meddela, att den betydliga mängden af inkomna förslag liksom det mångsidiga arbete, som kräfves för planerandet af ett stort illustre- radt julnummer, ej tillåta oss att förrän längre fram under året delgifva täflingsresultatet.
Red.
af Idun.
# Linne-b o sättningsartiklar förfärdigas levereras fraktfritt närmaste samt på å e g e n atelier efter nyaste Order talrika T * * handa, bref.
Gardiner.
beställning modeller.
järnvägs- eller ångbåtsstation.-
IDUN 1897 85 åriga tillvaro h a vi n o g rönt m å n g a dylika tydelsefull uppgift, dyrbara bevis på vår läsekrets ' välvilja och säkerligen skall tillgifvenhet; en hel del kritik har o c k k o m - och i den vänliga mit del, och mer l a n k v i n n o r ur s k i l d a k r e t s a r o c h s a m h ä l l s - att erkänna dess berät- k l a s s e r, s o m d u f ö r s t å t t att v ä c k a o c h u n d e r - oss till villig än vi själfva tigande.
en god — Ty det och ärlig ingen kan vara är s å h ä r i v ä r l d e n, icke vilja att alltid är t i l l f y l l e s s o m v i d allt m ä n s k l i g t k u n n a v i d mycken utförande insmyga sig.
Men detta gjorde, brist och b r e f vet, som s å äkta ofullkomlighet » Mariannes » sagdt, glädje.
Det röjde dess särskildt bref, vårt hjärta en så vid, så v a r m h j ä r t a d, k ä n s l a f ö r o c h f ö r s t å e l s e af kvinnlig de synpunkter vi efter b ä s t a f ö r m å g a sökt t i l l ä m p a v i d r e d i g e r a n d e t af d e s v e n s k a k v i n - nornas icke » egen alla när vi tidning », dagar nu, möta efter a t t vi något mycken sannerligen dylikt.
tvekan, oss för att i våra spalter gifva åt denna nings namn — — beslutit visst god och frö — allt f ö r gömmas i sin det stora alla v å r a l ä s a r i n n o r e m e l - skilda till undanhålla skulle vi f i n g e Och ädel rum och yttre d o c k, till s i n a i n n e r s t a i n t r e s s e n, Det uppfattat mildhet h e n n e s b r e f, af h a v i t r o t t v a r a af så allmänt om Idun, Men de tanke- så nära s a m m a n b u n d n a — dessa krets.
vara förnimma, följe ' då tankefrön intresse, d e m för vår oss att läse- mycket kärt, att d e n i c k e miss- eller m i s s t y c k t här det.
» Mariannes » skrif- velse: frukter m o g n a!
Då jag nu Idun!
sätter m i g n e d f ö r a t t i all a n s p r å k s l ö s h e t l ä m n a mitt riktningen, som m e d för af den krets, s t r å till d e n v ä l - den uppmaning jag det någon möjlighet got af de att f ö r m i n past — än med lust att för en litet mera — bli numret läse- del vinna » prisen » på nå- ty med smickrar jag mig knap- en viss, nästan gång personlig värderad kommer år du i mindre m e d tanke utfästa den förhoppningen och all s ä k e r h e t t o r d e 2 9 j a n.
ställer till d i n s t o r a gör barnslig k o m m a i närmare, beröring väninna.
Ty med som en en kär sådan d u j u, v e c k a e f t e r v e c k a, år u t o c h i n, till m i t t h e m, l i k s o m till så tusende andras; och för mig många åtminstone ligger d e t n å g o t så v ä r m a n d e o c h tilltalande i den växel- åvägabringa som alla bildade utan att eller och därför till är detta ett sätt alla — du lyckats eller s å jämförelsevis någonsin språkrör någon mig samverkan godt vårt lands kvinnor, h ö g a låga, tande och mellan — för särskild något banalt.
parti ring, som bäst ledning Om ställa närande; tillfreds- litteräre fin- alltid s u n d a och dölja icke s m y g a n d e gift, ingen helt säkert de tvärtom.
p å ditt b o r d, eller de dock äro sötma, just och för tusende den f ö d a, s o m bäst förmå tillägna och tillgodogöra en mera raffinerad främmande och vi smula anrättning de sig, då vore dem onjutbar.
andra, s o m till följd af natur, och samhällsförhållanden nått en längre utsökt, i intellektuell utveckling doftande frukt, stärkande vin bjuder m å n g e t glas du att njuta Därför af är och det glädja alltid årens s i g åt d e t med en min fasta bästa.
känsla af d u s o m v e r k l i g kulturbärerska att till d e d j u p a breda lager, hvilka d u m e d en i mitt t y c k e b e u n d r a n s v ä r d t a k t f ö r s t å t t att s t ä d s e tillgodose välgörande hårdsmält med och en på icke en gång alltför sund din v ä l k ä n d a bild, vare sig bland och utländska och dagslitteraturens om att nu i god pä regelbundna det intet expedition tid förnya afbrott må i behöfva prenume- tidningarnas uppstå.
epokgörande den in- förnämsta Från Iduns läsekrets.
a l s t e r p å d e n fint b i l d a d e v ä r l d s d a m e n s d i v a n s b o r d, eller p å d e n enkla lilla sömmerskans tarfliga byrå.
verkligen stället, på många, det många bilda de s a m m a n b i n d a n d e mellan detta fabriksarbeterskans finns, d e n möter såväl på det ena s o m liksom hvilka eller Den dessa ytterligheter faktum — är i o c h f ö r s i g länkarne redan märkligt o c h betydelsefullt, att dess verkningar k n a p - p a s t t o r d e k u n n a ö f v e r s k å d a s eller b e r ä k n a s — ännu.
Det är verk, du i sin i själfva verket ett halft under- där i åväga- Allt all som är stillhet l y c k a t s närmar människor ett g o d t, o c h e n hvar, mån verkar därför, är e n välgörare.
Måtte du, länge få verka som en till som mänsklig- kära Idun, sammanbin- och sökande kvinnliga hjärtan — och måtte du, högt, som men hittills, för alltjämt ställa ditt d e n skull ej f ö r s m å de enklaste och anspråkslösaste mål äfven medel!
och andlig f ö d a, har en stor och b e - S a n c t En liten varning till unga lärarinnor i hemmen.
andra och så Skrifklåda.
mig andra, afskräckande Bättre än Stomatol och Aseptin af alla slag är erinras rationen, v e r k l i g, i n n e r l i g t i l l f r e d s s t ä l l e l s e s o m j a g ser hvarandra öfvertygelse, Våra kvartalsprenumer anter ädelt, ju under d a n d e o c h förenande kraft mellan tänkande är * — l o p p åt en o c h hvar, s o m verkligen förstår ännu det minnesrika Hellas och dess furstehus.
De förenade stormakternas hotfulla hållning har icke kunnat afskräcka den oansenliga småstaten att fullfölja ett företag, s o m begynts i den kristliga kärlekens heliga namn.
Det porträtt af drottning Olga af Grekland vi här bringa våra läsarinnor torde därför helt visst intressera dem.
K o n u n g Georg af Grekland är s o m bekant en son af Danmarks regentpar, ko- nung Kristian I X o c h drottning Louise, född 1845 i K ö p e n h a m n o c h sedan den 30 okt.
1863 hel- lenernas härskare.
Den 15 oktober 1867 förmäl- de han sig med storfurstinnan Olga af Ryssland.
Drottning Olga är dotter till den aflidne stor- furst Konstantin af Ryssland o c h hans gemål Alexandra.
F ö d d den 22 aug.
i Pawlowsk, ärfde h o n af sin m o d e r en mindre vanlig skönhet, o c h berättas det, att när moder o c h dotter, alldeles lika klädda, foro g e n o m Petersburgs gator, er- b j ö d o de en högst intagande bild.
Denna bild återupprepade sig senare i Aten, i det att den s o m gemål till storfurst Paul afiidna prinsessan Alexandra af Grekland i lika hög grad liknade sin moder som denna m o r m o d e r n.
Drottning Ol- ga är mycket välgörande, o c h » Evangelismos », Atens största sjukhus, står under hennes spe- ciella hägn.
Konungaparet, s o m ännu äger sex barn i lifvet, f e m prinsar och en prinsessa, för ett ovanligt enkelt o c h lyckligt familjelif.
vi blifva j u icke heller lottlösa; t y m å n g e n framdeles och de på g i f va.
snarare af d e n a r t, a t t d e ohälsosam att e n g å n g att — intellektuelle sliskig, bringa.
kommer ut- an- så äro smakaren, punkt, för att här se r å g o n klander den och Ty till icke alltid äro hetens du djup hvarje l ä m p a r sig för h e n n e s de rätter, s o m framsättas för hjärtliga af d e n r ä t t i g h e t sig, e r h å l l a d e n a n d l i g a n ä - vecklingsstadium, både för livad du gifvit hvad insikt befinner att d e t till d i g u t t a l a m i t t är f ö r m i g p e r s o n l i g e n M e n j a g har en alltför och hon o c h u p p r i k t i g a tack för — m ä n s k l i g v a r e l s e ä g e r a t t j u s t p å den där uteslu- visst riktning, och obildade, göra dig verkligt behof få skall det träd, s y n p u n k t obetydligt, åtskilligt m e d e l m å t t i g t uppfostran d i g a s t a c k af » f ö r s l a g » b å d e i e n a o c h a n d r a resultatet uppspira F ö r e g e n d e l e r k ä n n e r j a g ö p p e t, att i c k e Och Kära a n s v a r i g h e t m e l l a n alla du bjuder hennes velat af gemensamma Åtskilligt synes m i g ur konstnärlig och vår egen ofullkomlighet.
ej af på hvilket Idunas gudomliga, ungdomligaste att r e d u c e r a m e d d e t b e t y d l i g a vi af i n b ö r d e s f ö r s t å e n d e, hjälpsamhet, helt visst så s m å n i n g o m veta vi n o g vidt ut- Ur detta o c h ädla kvinnor i vårt land — eller så känslan af njutbart.
tro, att vi göra kamp, som det lilla G i e k l a n d i dessa dagar ut- kämpar för de af turkarne så grymt förtryck- ta trosförvan- terna på Kreta, har riktat he- la den kristna världens.
var- maste sympati- er o c h lifliga uppmärksam- het m o t det upplefva i s a m m a högsinta åskåd- alla hjälte- 3&gt; len modiga och jag hunnit spira u p p o c h mål och gemensam goda känsla lan, att h j ä r t a h o p p a s få se o c h kärleksfull gif vit villkor och till e n t a n k e, s å s t o r den dag, då den offentlighet vi Drottning Olga af Grekland.
mel- allt h v a d bedja icke samhörighetskänsla fröet v e c k l a alla sina rika m ö j l i g h e t e r.
» Marianne » som åren vuxen; samhörighetskänsla välsignelsebringande, innersta orlofssedel, frön, med m ö n s t e r eller s v a r e t p å e n e n k e l f r å g a — l i g g e r Den berömmande af du allt m e r l å t v a r a b l o t t i u t b y t e t af e t t v i r k - helt för att rosa oss själfva.
afdraget dig vän- skrifvelse, liga läsarinnor Och hålla — hvilken visa ESrilüs — Det gäller här något, som ute i världen kal las skrifklåda.
Egentligen är det d o c k fråga o m förhastade domslut och o m o g n a o m d ö m e n.
A t t se sig om bland människorna m e d öppna klara ögon är tillåtet, nyttigt o c h lärorikt.
A t t döma är för- bjudet, ty h v e m mäktar väl se en sak från alla sidor!
Dessa rader äro föranledda af ej sällan hörda ledsamheter inom familjer på landet.
E n ung lärarinna har nyss kommit.
H o n k o m rätt långt bort ifrån och var kanske uppfödd i andra vanor o c h i en något olika samhällsställning m. m.
Allt detta nya väcker hennes lifliga uppmärk- samhet, kanske äfven misshag eller förtrytelse, o c h blir så ämne för skriftväxling — till höger o c h till vänster.
När någon tid förflutit, börjar herrskapet få höra underliga rykten o m sitt h e m - lifs innersta förhållanden.
Lärarinnans dagbok o m mat och matordning, umgängeslif, religion m. m. är af ryktet utgifven i de olika orterna o c h har nu i utdrag återkommit dit hvarifrfin den utgått.
Oförstånd, lättsinne o c h skvaller hafva sått sin säd, och frukterna inbärgas nu i störd hem- frid, kanske plötslig skilsmässa o c h sedan i ökad svårighet att få ny plats.
Hvad hjälpa rekom- mendationer eller goda betyg, o m dylika karak- Se professor Ernst Almqvists intyg å flaskorna.
S:t E r i k s Tekn. Till landsorten m o t efterkrai.
F a b r i k, Stockholm.
Allra.
Tel. 10310.
IDUN 86 tärsfel blifva allmänt kända.
Och därför draga nog konkurrerande vänner försorg.
Mången yngling, s o m går ut i världen för att bryta sig en bana, får ofta — verkligen o c h ej inbilladt — fara illa, äta illa, sofva illa, m e n han eggas blott af dylika » erfarenheter » att så m y c - ket förr förbättra sin ställning.
E n flicka i våra dagar behöfver m y c k e t sällan » slita ondt » på detta sätt.
Men vill h o n allvarligt söka sin lycka, gör hon klokt i att taga seden dit hon k o m m e r.
Det glada m o d, som vinnes vid att besegra materiella svårigheter, är i o c h för sig en bety- dande vinst o c h en b o r g e n för framgång.
Att emellertid hålla ögonen öppna för hvarje tillfälle till att vinna en bättre ståndpunkt är icke mer än rätt o c h till o c h m e d en plikl mot sig själf.
Men må man först skaffa sig » en position ».
Duglighet, människokännedom och förstånd äro öfverallt högt uppskattade.
Att lita på den tra- ditionella undfallenheten, det går ej i längden.
En flicka bör ock veta, att hon misskrediterar sitt eget föräldrahem genom att uppträda m e d för stora pretentioner, ty det är allmänt kändt att från de slarfvigaste h e m m e n utgå de mest oförståndigt fordrande barnen.
D e veta icke hvad de vilja — och huru då någonsin tillfredsställas, få förnöjsamhet!
Unga flickor äro rädda o m sitt utseende — och det m e d all rätt.
O m de blott visste, huru m y c k e t ett förnöjsamt, fridfullt sinne härtill bidrager!
Verksamhet o c h oskuld kunna väl förenas.
Ungdomsvän.
1897 hushåll, där man éj behöfver köpa hvarje kött- bit, utan slaktar egna kreatur och, s o m ni näm- ner, kokar buljong på ett par pund ben.
Att ni ej då lyckas erhålla en bra efterbuljong, kan ej annat än på det högsta förvåna mig o c h en- hvar, s o m känner matlagningskonsten.
Tror ni ej att det dåliga resultatet härledde sig däraf, att buljongskitteln stått på spisen, m e n ej kokat?
V i stadsbor, som skola köpa hvarje såväl kött- s o m benbit, o c h s o m på samma gång måste tänka på att våra hushållspengar skola räcka, vi in- stämma n o g lite hvar uti ett tack till fru W.
E. för de goda råd, hon genom Idun gifvit oss.
En sparsam fru i stad.
* Ui * notisboken.
Rörelsen Den bland strejkrörelse telefonisterna.
bland telefonisterna orsaker, ret utbrott o c h innebörd vi i förra redogjorde, hotar nu på soppa.
» Något o m soppor » har jag läst o c h » Soppa på en korfsticka » har jag också läst.
E j minst detta af Iduns innehåll har m y c k e t intresserat mig.
Oaktadt jag har de bästa kokböcker, s o m hittills utgifvits, ha mången gång Iduns » mat- sedel » och små uppsatser i ämnet gif vit mig nya goda idéer.
Ej minst uppsatsen » Något o m sop- p o r », af signaturen W.
E., är beaktansvärd, o c h kunna jag o c h mina väninnor icke nog tacka för tillkomsten af denna lilla uppsats.
Idéen, eller att koka soppa på ben, är visserligen icke n y för mig o c h kanhända inte för många andra heller, m e n jag vill likväl varmt rekommendera den.
Ingen h u s m o d e r, s o m nota b e n e satt sig in i en matmoders göra, kan annat än erkänna sanningen häraf eller att köttsoppor tillagade på s. k. köttben — ej pundvis — bli en både god närande o c h billig spis, s o m jag tror herrarne m e d få undantag tycka o m.
Ja, jag har t. o. m. flere gånger fått beröm af min man och äfven af hans bekanta för den s. k. efterbuljongen, s o m fås vid förnyad kokning på köttben.
Att W.
E:s lilla uppsats icke var i smaken för de » unga » fruar s o m snart sagdt bannlysa alla slags soppor och i stället » tycka o m en half ö l », o c h allra minst för » en ohjälplig g o u r m a n d », är själf- klart.
Men för husmödrar, som icke sky besvär för ett billigt hushåll o c h icke få / m s M &amp; v i n k a r af sina män, äro W.
E:s o c h liknande uppsatser af ofantligt värde.
Fru W —, gammal prenumerant.
num- att taga en f ö r unga vändning.
Bolagets styrelse har nämligen f ö r - klarat för och sig betraktar inom den kvinnorna ganska de kämpande ödesdiger sin del anse strejken alla de strejkande, afslutad hvilka utfästa tiden återgingo till såsom skilda från bolagets tjänst.
Soppa vid Allmänna telefonbolaget i S t o c k h o l m, för hvars ej arbetet, Detta hin- drar likväl ej att de, som så ' önska, kunna åter anmäla sig som sökande till plats hos bolaget, o c h k o m m a dylika ansökningar att i laga ord- ning pröfvas.
återkommit Direktör från Cedergren, som nu sin resa, förklarar sig i allo gilla denna styrelsens uppfattning och fullföljer den inslagna taktiken.
Denna styfhet från det mäktiga bolagets sida har möjliggjorts genom det faktum, att det icke En välkommen anordning för våra hus- mödrar och husfäder har införts v i d Väster- bottens Enskilda Banks kontor här i Stockholm, i det nämligen denna bank inrättat en s. k. hus- hållsräkning.
Hushållsräkningens ändamål är att på ett för insättaren bekvämt sätt göra sådana medel ränte- bärande, hvilka äro afsedcla för hushållsbehof o c h andra löpande utgifter för hemmet.
Insätt- ningar å hushållsräkning mottagas å bankens kontor Drottninggat.
6 hvarje helgfri dag från kl. * / s 10 f. m. till kl. Va 4 e. m. o c h godtgöres för denna räkning gällande, i Iduns annonsafdel- ning tillkännagifna ränta, för fulla krontal från första helgfria dag efter insättningsdagen.
För närvarande utgör denna ränta 3 7 procent.
In- sättningar antecknas genast i denna motbok, s o m då skall företes, så ock uttag, därest ej till denna räkning hörande anvisningsblanketter användas, i hvilket fall motboken bör minst en gång hvar- annan månad uppvisas för anteckning af medels anvisningar skedda uttag.
2 Medel, innestående å denna m o t b o k, kunna så väl från insättarens s o m bankens sida till betal- ning uppsägas att utbetalas 3 månader efter upp- sägningsdagen, så vida beloppet öfverstiger 200 kronor, m e n lägre belopp v i d anfordran; d o c k så att icke mer än 1,000 kronor må uttagas under loppet af en vecka, så vida icke uppsägning förut skett.
Ränta å hushållsräkning godtgöres icke å högre belopp än 10,000 kronor, innestående för samma person.
Räntan godtgöres g e n o m in- sättning å hushållsräkningen den 2 januari o c h 1 juli hvarje år, o c h bör m o t b o k e n för anteck- ning härom under februari o c h augusti månader uppvisas.
ens en timme sett sig strandsatt med afseende på möjligheten att — upprätthålla o m o c k bristfälligt expeditionen .med den — stamtrupp af ickestrejkande telefonister, s o m tillökts med elever och nyantagna.
Och för hvarje dag, som går, vinner naturligtvis denna från början otillräckliga och ovana personal i säkerhet o c h de utestängdas utsikter mörkna.
Ä n n u hålla dock » d e strejkande » modet uppe och synas hoppas, att genom sin sammanhåll- ning o c h den allmänna opinionens mellankomst kunna vinna något resultat.
Med deras nio- mannaråd vägrar bolagsstyrelsen att underhandla, men på besökt ett i måndags afton möte af afhållet, telefonabonnenter, talrikt där varma sympatier för de unga telefonistkvinnornas sak lades i dagen och en resolution m e d af deras » anspråkslösa fordringar » gillande antogs, val- des en ny komité, som fick i uppdrag att söka Efter att hafva läst » E n ohjälplig gourmands » uppsats » Soppa på en korfsticka » uti Iduns n:r 9, finner jag mig föranlåten att svara därpå.
Ni säger, att ni ej försökt fru W.
E:s råd att koka soppa på ben, men ändock tror ni eder vara kompetent att d ö m a därom.
Jag vill nu blott be- visa, att fru W.
E. har fullkomligt rätt uti sitt utlåtande o m soppor, o c h är jag henne särskildt tacksam för de råd hon gifvit.
Sedan jag läst hennes uppsats uti Idun, fann jag mig rond af att genast försöka.
Jag köpte för blott 40 öre b e n, däribland en bit lägg, något kött var d e t - äfven på benen, vidare för 20 öre grönsaker, så- som morötter, palsternackor, ärtskockor, litet sel- leri o c h purjolök.
Detta lät jag koka uti 6 tim- mar en dag, då jag på samma gång bakade (veden kan alltså ej räknas extra).
När det så kokat uti sex timmar, silade jag u p p det o c h fick ett stort fat utmärkt buljong.
Därefter kokades efterbuljongen ett par t i m m a r; äfven den blef s o m gelé, då den kallnat.
Jag hade nu till två middagar, klar b u l j o n g m e d stekt b r ö d, en dag juliensoppa samt en middag surkål, s o m jag ko- kat på efterbuljongen.
Min man fann sopporna utmärkta o c h skulle ej nöjt sig med en butelj öl s o m ersättning för d e m.
— Men smaken är olika.
— Jag hade således god soppa till fyra middagar för tre personer, alltså 5 öre person, hvilket jag anser tillräckligt vittna mot edert påstående.
Ni tycks tydligen vara van vid landt- Hennes gåfva till Birgittakapellet, h v a r o m u p p - gift varit synlig i tidningspressen, inskränker sig tfll en mindre matta för altaret.
För några dagar sedan besökte kronprinsessan en af norska målarinnan fröken Bödtker anord- nad utställning af taflor o c h gjorde där äfven uppköp.
inleda gets underhandlingar med A l l m.
styrelse.
Ledamöter i telefonbola- komitén blefvo: riksdagsmännen Fjällbäck, J o h n Olsson, B r a n - ting, F r e d h o l m o c h Staaff, handl.
Ax.
d:r Raphael, gross- H e y m a n o c h H e r m a n E l l i o t samt dir. E.
Taflin.
Man må hoppas, att » Föreningen Samkväm för arbeterskor » hade i måndags afton ett samkväm, hvarvid d:r Maria Folkeson höll ett föredrag o m olika former af bad, med särskildt afseende på arbeterslcornas behof i sanitärt hänseende.
Ofvannämnda förening, s o m nu redan existerat i tre år, har till uppgift att g e n o m anordnande af aftonsamkväm för fabriksflickor bereda dessa en nyttig förströelse efter deras enformiga o c h ansträngande arbete jämte tillfälle till bildadt sällskap.
Vid dessa samkväm, s o m likna enkla bjudningar i ett h e m, sörjer man icke blott för gästernas materiella undfägnad, utan söker äfven bereda d e m någon andlig behållning i f o r m af musik, sång, föredrag o s. v. Föreningen förtjänar att på allt sätt uppmun- tras o c h understödjas i sitt vackra sträfvande.
Personer, s o m äro hugade att ingå s o m medlem- mar i densamma eller på annat sätt vilja under- stödja den, böra vända sig till föreningens ord- förande, fröken Gerda Meyerson, Kungsgatan 20.
D:r Maria Folkeson, s o m synes varmt intressera sig för de fattigare klasserna, höll för någon tid sedan ett föredrag för mödrar bland de husvilla familjer, som inhysts i egendomen 12 Tjärhofs- gatan, hvari hon särskildt behandlade frågan o m barnavården.
denna grupp af kände och ansedde män nu m å kunna uppnå ett lyckligare resultat, och att bolagets styrelse d o c k till slut vill visa ett högsint till- mötesgående.
Fredrika förut Bremer-förbundets styrelse, låtit anställa undersökningar rörande som af- löningsförhållanden för kvinnor, anställda i post- o c h telegrafverken, samt under senaste tid varit sysselsatt m e d undersökningar rörande sömmer- skornas ekonomiska villkor, har vid samman- träde den 13 dennes utsett komiterade för taga kännedom om telefonisternas att arbets- o c h löneförhållanden.
Kronprinsessan Victoria har under vistel- sen i R o m i likhet m e d föregående år lämnat bidrag till den försäljning, hvilken i denna må- nad där ägt rum till förmån för protestantismens utbredande i Italien g e n o m Valdenserkyrkan, Teater och musik.
Kungl.
operan.
Sistl. fredag blef s o m vi förut sade en märkesdag i k. operans annaler, i det förste hofkapellmästaren C. Nordqvist då åter be- trädde anförareplatsen nere i orkestern.
Och att han varit saknad på denna plats, därom vittna- de oförtydbart de stormande ovationer, m e d hvil- ka han af den nästan fulltaliga publiken hälsades såväl vid sin entrée s o m ännu mer efter uver- tyren till » Wilhelm Teil », hvilken erhöll ett all- deles briljant utförande.
Operan gick för öfrigt i sin helhet särdeles förträffligt; den l u g n a o c h säkra ledningen spårades nog.
Efter sista akten fick hr Nordqvist ånyo mottaga publikens hyll- ning i både inropningar, b l o m m o r o c h lager.
Bland de uppträdande togs priset naturligtvis af hr Lundqvist, hvilken i titelrollen j u har ett af sina bästa partier.
K o n u n g e n bevistade före- ställningen o c h deltog på det lifligaste i applå- derna för hr Nordqvist.
IDUN 1897 Studentskådespelen på K.
Operan.
I fall allt går s o m m a n tänker, k o m m e r teatern att intaga ett ganska stort rum Tid utställningen i sommar.
U t o m den så att säga fasta teaterexpositionen m e d afbildningar af olika slag o. s. v. k o m m a äfven skådespel af litteraturhistoriskt intresse att uppföras af en därtill bland Upsalastudenter sär- skildt bildad trupp.
I spetsen för företaget står professor Noreen, docenten Meyer o c h intenden- ten Molander.
Efter ett par förberedande föreställningar i Upsala bereddes hufvudstadspubliken i tisdags afton å den till sista plats fyllda Operan tillfälle att taga del af detta ovanliga skådespel.
Redan det » tidsenliga », på pergamentartadt papper m e d ålderdomlig fraktur tryckta programmet satte en i afsedd stämning.
» Med Hans K o n g l.
May:tz Allernådigste bewilliande skola i dag tisdag den 16 Martii 1897 på expresse H ö g e Befallning the här ankomne Studiosi Upsalienses för hvar ok en efter Stånd och wilckor hög- och wälbewågne Älskare af thet Swenska Skådespelet i kostelig beklädnad o c h medels hela Decorationen, som hel n y ok af besynnerlig Invention är, sampt m e d skådevärdige o c h loflig förnöyelse til hwars ok ens besynnerliga sinnetz ro præsentera o c h opföra En lustigh Oomoedia w i d nampn Tisbe. » Och så fortgick det vidare i samma stil g e n o m hela programmet.
D e n n a » T i s b e », det egentliga hufvudnumret på programmet, är en k o m e d i m e d antik uppränning.
Den är enligt antagande författad eller bearbetad efter ett utländsk original af Arbogarektorn Mag- nus Olai Asteropherus o c h är den första aflägga- ren i Sverige af den dramatik, som g e n o m en- gelska o c h nederländska skådespelartrupper gjor- des älskad i Tyskland o c h som där undanträngde det s. k. skoldramat eller bibeldramat under 1500- talets senare hälft.
Härefter följde » Den olyckligen gifta Putzdrum- m e l », en fars, s o m för endast några år sedan påträffades o c h publicerades af prof. Schuck i Samlaren (1892).
Det har många likheter m e d H o l b e r g s senare stycke » Henrik og Pernille » o c h framstår m e d afseende på dramatiskt lif och saftig o c h satirblandad k o m i k kanske s o m 1600- talets märkligaste svenska lustspel.
Stycket an- ses vara ett s. k. nachspiel, författadt för den studenttrupp, som under 1680-talet uppförde en mängd skådespel i det gamla k. stallet i Upsala.
Samband m e d denna nämda studenttrupp hade äfven det sista numret på programmet, en epilog kallad » Valete Theatren », skrifven 1691.
Sagda studenttrupp hade nämligen allt ifrån 1686 gifvit teatraliska föreställningar i stora Bollhuset i Stock- holm.
1691 skringrades truppen förmodligen på grund af trakasserier, afund o c h förtal, s o m k o m på deras lott från ovänners o c h konkurrenters sida.
Den o m n ä m n d a epilogen, som är ett slags afskeds- och försvarsdialog, bär flere spår af den bitterhet, s o m förföljelsen framkallat i de unga skådespelarnes sinnen och är i många fall typisk.
Samtliga dessa pjäser fingo ett i det hela för- träffligt utförande, där den naiva ursprungligheten k o m till all vederbörlig rätt.
Särskildt må fram- hållas Prologus ' o c h Bonaventuras gemensamma framställare, Pyrami o c h Tisbes ungdomliga före- trädare o c h » d e n olyckelige Putzdrummel », som presterade en verkligt saftig komik.
Det hela inleddes af en väl föredragen o c h välskrifven versifierad prolog af docenten E. Meyer.
Publikens intresse o c h bifall voro lifliga, och h. m. k o n u n g e n, s o m jämte kronprinsen o. prins Carl bevistade den ovanliga föreställningen, var ej den minst frikostige på uppmuntran till de unga » acteurerna ».
Södra teatern gaf i onsdags för första gången » En trappa upp och på nedra b o t t e n », af August Blanche.
Stycket, s o m ej varit uppfördt sedan i mars 1871 å d. v. H a m m e r s k a teatern, upplefde där en mängd föreställningar.
A Södra teatern utföi-as nu de förnämsta rollerna af hrr G.
Berg- ström, R. o c h E. Wagner, Ekelund, Stavenow o c h A n d e r samt fru Stavenow o c h fröken Ohls- son.
V i återkomma.
En svensk romans-afton beredde oss i torsdags f. v. fru Dagmar Möller m e d biträde af hrr Tor Aulin, V. Stenhammar, V.
Peterson-Berger o c h W.
AViklund.
Programmet var särdeles underhål- lande.
Tonsättare sådana s o m Lindblad; Geijer, Josephson, Hallström o c h Söderman förskaffa åhöraren alltid angenäma stunder, särskildt då deras kompositioner få en så varm o c h känslig tolkning, s o m fru Möller förmår att skänka dem.
Som förmedlare mellan de nyssnämnda tonsättar- ne o c h den nyaste tidens representanter å pro- grammet, hrr Sjögren, Stenhammar och Peter- son-Berger — alla tre m e d vackra och tilltalan- de saker — stodo L a g o, Körling o c h Svedbom äf- venledes väl företrädda.
G e n o m samtliga dessa romansers föredrag visade fru M. till fullo, att hon är en romanssångerska af rang och säkerligen den bästa, vi för närvarande äga härstädes.
Stäm- man är visserligen något spröd o c h tunn, m e n detta glömmer man lätt på grund af det förträff- liga o c h spirituella föredraget.
U t o m romanserna upptog programmet trenne karaktärsstycken för violin och piano af Ludv.
Norman, hvilka af hrr Aulin o c h Stenhammar erhöllo en särdeles g o d tolkning.
Den fulltaliga publiken hyllade de upp- trädande o c h särskildt naturligtvis fru Möller m e d de lifligaste applåder.
Aulinska kvartettens 50-de kammarmusiksoaré och 10-års-jubileum.
Tisdagen den 16 d:s var det fest i Vetenskapsakademiens gamla minnesrika hörsal.
Där gaf nämligen då den högt uppbur- na Aulinska kvartetten sin slutkonsert för säson- gen, den 50:de i ordningen under sällskapets till- varelsetid, decenniet 1887 — 1897.
Programmet upptog Beethovens stråkkvartett e-moll, o p.
59 nar 2, Emil Sjögrens tonfagra sonat för violin o c h piano n:r 1, g-moll o p.
19 (spelad vid kvartet- tens första soaré den 15 januari 1887) och Schu- manns briljanta pianokvintett ess-dur, o p.
44.
Publiken, bland hvilken märktes prins Eugen m e d uppvaktning, flertalet af hufvudstadens mu- sikaliska finsmakare samt representanter för våra konstnärliga kretsar, hälsade sina unga gunst- lingar genast vid deras inträde m e d en kraftig applåd.
Dylika f ö r e k o m m o efter hvarje sats af de särskilda numren o c h stegrades v i d slutet af dessa till personliga ovationer m e d upprepade framkallningar.
Efter Sjögrens sonat, af h r Tor Aulin o c h Wilhelm Stenhammar utförd m e d su- verän teknik o c h öfverdådigt samspel, nådde hyll- ningen sin spets, i det då till den förstnämnde, kvartettens o c h soaréernas u p p h o f s m a n o c h le- dare, öfverräcktes en väldig lagerkrans m e d bre- da, mattskära band.
Bättre än de tillfälliga yt tringarna af bifall tolkade emellertid den oafbru- tet varma, känslomättade stämningen åhörarnes tacksamhet för de konstnjutningar, s o m under den tilländalupna tioårsperioden beskärts dem af den genialiska konstnärsfalangen.
* " Familjemeddelanden ".
En familjetidnincr sådan som Idun, spridd och läst i de vidaste kretsar öfver hela lan- det, måste ovillkorligen vara det allra lämpligaste och närmast till hands liggande organet för alla tillkännagifvanden om födde, förlofvade, vigde och döde.
För visso är det just damerna in- om familjerna, som med det lifligaste intresset följa dessa tilldragelser inom hemmets värld, hvilka ge- nom det knappa annonsspråket dock uttrycka och innebära så mycket, och annonser af detta slag, in- förda i Idun, träffa där i vidare utsträckning den intresserade familjepubliken öfver hela vårt land än genom något annat svenskt tidningsorgan.
Under rubriken » Familjemeddelanden-i ha vi där- för anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår annonsbilaga för dylika annonser och för dem fast- ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt annars beräknade annonspris eller för födelse- annons kr.
1: 50, för förlofnings- och vig- selannons kr.
2: — och för dödsannons in- om ram kr.
5: —, ett pris som måste betrak- tas som synnerligen moderat, då hänsyn tages till vår upplagas ovanliga storlek och den jämna och utbredda spridning tillkännagifvandet därigenom erhåller.
Redaktionen af Idun.
* Den blåa strimman.
Skiss för Idun af A.
D vattenfyllda, man började hoppas på våren — ändtligen efter månader af snö o c h is.
Fram g e n o m gatorna i den lilla sjöstaden m o t kajen till gick m e d hastiga steg en ung kvinna, tätt insvept i en stor kappa o c h hufvudet ned- böjdt, s o m o m h o n ej ville se på någon.
H o n gick en af de folktommaste gatorna och mötte blott en o c h annan vandrare.
Det var arbetare, som skyndade h e m, - glada att k o m m a i n o m h u s efter arbetet m e d snöskottning i den råa, kalla marsluften.
När h o n nådde kajen, var där alldeles folk- tomt.
Där såg så ödsligt ut i den blåaktiga skym- ningsluften, ut öfver det hvita, tysta hafvet och den snöklädda ensliga hamnen, hvarest några nakna träd sträckte sina svarta armar u p p m o t himlen.
H ä r saktade h o n sina steg, lyfte huf- vudet o c h såg m e d en tröstlös blick utöf ver taf- lan.
H o n var ung — blott ett par o c h tjugu år, m e n lif vet hade gått hårdt åt henne, m a n såg det på de tärda dragen, hvarest b e k y m m e r och sorg liksom ätit sig in, man såg det på rynkorna i pannan o c h kring munnen, m e n framför allt syntes det i den tröstlösa blicken, i dessa vackra ö g o n; det var en blick, som talade o m många strider, o m djupa sorger, om förödmjukelse o c h nöd.
Hu!
H o n ryste till af köld.
Vinter, vinter öf- verallt.
Skulle aldrig, aldrig våren k o m m a?
Det tycktes henne nästan så.
Tyst o c h graflagd var vågen, hvit var marken, o c h träden bröto sig svarta m o t den.
Denna långa förfärliga vinter, ville den aldrig taga slut.
— Ja, denna vinter, med den k o m m o hennes sorgen Det var i hö- stas, då bladen härute hvirflade för stormen o c h vågen svallade högt u p p m o t stranden, s o m h o n fick veta det.
Det var då, just s o m hon stod o c h såg ut i trädgården m e d sin flicka vid han- den o c h visade den lilla, huru vackert de m å n g - färgade löfven glänste m o t solen.
H v a d h o n var lycklig, hela lifvet tycktes ligga så solljust fram- för henne, o c h h o n väntade just i ' dag h e m sin man, s o m rest bort för ett par veckor.
Då k o m han, direktör Essen.
Han såg blek o c h upprörd ut, hon kände medlidande med h o n o m, h o n var ju själf så lycklig.
Det var n o g något han ville tala vid hennes man o m.
H u r u lefvande stod ej hvarje stämning för henne.
M e n så gick han närmare, utan att besvara hennes hälsning, g i c k fram o c h tog henne i handen, då greps h o n af skräck, h o n hade läst något i hans ansikte o c h det gällde henne, n e j, h o n o m, Gustaf.
» H a r det händt en olycka? » — hon såg h o n o m in i ö g o n e n o c h läste svaret, innan h o n uttalat frågan.
— » Lugna er, lugna er, fru Herbert.
Jag ber, lugna er, jag måste säga det.
Ni skall j u ändå en gång få veta det, m e n a c k!
var för Guds skull lugn. » — » Jag är det, m e n tala, säg, jag blir så förfär- ligt ängslig, hvad har händt h o n o m?
» — » Ja, ser ni min fru, stora affärer är ett krångel, er man har kastat sig ut i allt för djärfva speku- lationer, han har förlorat, betalningarna måste inställas och Herbert försättas i konkurs. » H o n andades åter: » A h, så ni skrämde mig.
Stackars Gustafl Han är nog ledsen för m i n skull, m e n jag skall n o g hjälpa h o n o m att bära det.
O m jag också är bortskämd, så skall nog ej fattigdomen bli så tung. » Direktören satt kvar, han tycktes ännu ha något att säga, det svåraste.
Så fann han in- ga lämpliga ord, och det bröt ut oförberedt.
» Ja, m e n det värsta är att hundratals människor för- lora stora s u m m o r på denna affären o c h att man därför förbereder ett åtal m o t h o n o m för bedräg- lighet m o t borgenärer, o c h för detta k o m m e r han antagligen att dömas till fängelsestraff.
— Förlåt mig, kära fru Herbert.
Ja, jag visste ju, att jag ej kunde säga det skonsamt, men j a g måste än- då lofva Herbert att säga er det.
Själf kunde han det e j.
Han k o m i går.
Förgäfves har han sökt reda u p p denna härfva, han har blott lyc- kats att förvärra det alltsammans, o c h för h o n o m själf är ställningen alldeles klar.
Det blir natur- ligtvis bedröfliga tider, men det kan nog bli bät- re igen.
Ni skall ej misströsta, kära fru Herbert.
K a n s k e det kan gå bättre, än vi nu kunna tro, m e n H e r b e r t ville, att j a g skulle bereda er på det värsta.
Själf ville han ej se er, förrän jag sagt er det.
H a n är hos mig.
Skall jag b e ho- n o m k o m m a hit? » Both.
et hade börjat töa — ändtligen efter må- nader af snö o c h is.
Det var i slutet af mars, man hade nästan varit frestad att tro, det våren ej någonsin skulle k o m m a, öfver allt såg m a n ännu blott snö o c h is.
M e n nu hade det blifvit vårligare i själfva luften, drifvorna sjönko o c h öfver det glatta slädföret på gatorna stod vatten.
Skridskobanorna voro svampaktiga o c h Direktören var förtviflad, han visste alls icke hvad han skulle göra o c h tyckte, att han burit sig dumt åt.
H o n satt orörlig, såsom förstenad af slaget.
Gustaf Herbert, hennes u n g d o m s äl- skade, hennes afgudade make, en simpel förbry- tare, som bedragit hundratals människor!
Hon tyckte, att h o n måtte d r ö m m a, det var s o m in- sveptes hela det förut solbelysta rummet i en tjock dimma, o c h h o n såg endast otydligt direk- törens röda .ansikte o c h sin lilla flickas förskräck-
IDUN 88 ta blick.
Så reste h o n sig vacklande o c h blek, det var, s o m hade hon åldrats under dessa mi- nuter.
» Ja, b e d h o n o m komma, » sade h o n i en låg, knappt hörbar ton.
Direktören drog en lätt- nadens suck, försökte änuu säga några tröstande ord och gick skyndsamt ut, förbannande sin god- sinthet o c h heligt lofvande sig själf att aldrig mera utföra sådana uppdrag.
H o n visste e j, huru länge hon var ensam, tan- karne gingo i ett virrvarr för henne.
Så k o m han " In, tyst o c h osäkert, han, som brukade k o m - ma så gladt.
H a n gick framåt, men stannade på halfva vägen.
H v a d hon led att se h o n o m såsom en brottsling framför sig, honom, s o m h o n alltid sett u p p till.
Så k o m denna tunga, långa vinter.
Först kon- kursen o c h processen.
H o n ville ej visa sig ute o c h han ej heller.
Det k o m alltsamman, s o m kun- de öka smärtan, människornas medlidsamma, ö m - kande nyfikenhet, umgängets kyliga tillbakadra- genhet och tjänstfolkets menande blickar och ord.
Det var allt tungt att bära, men hårdast var dock, att han blifvit så förändrad, han var så modfälld och ö d m j u k, henne vågade han knappt tala med, knappt närma sig.
Han, hennes stolta begåfvade älskling, hade blifvit så ömklig.
H u r u sorgligt blef ej deras förhållande.
Ej ett före- brående ord, ej en klagan riktade hon till h o - n o m, m e n ej heller ett kärleksfullt eller tröstan- de ord, det var, s o m hade något hårdnat inom henne.
Och dock blödde hennes hjärta att se h o n o m sådan.
Mången gång låg ordet på hennes läppar, det ord, s o m skulle rifvit ned skiljemu- ren mellan d e m, m e n när h o n skulle säga det, var det s o m blefve tungan torr o c h det omöjligt kunde k o m m a fram.
— Det var ruskiga höstda- gar.
R e g n o c h snö slogo på rutorna och man hör- de vågskalpet långt borta.
De två sutto därinne i detta h e m, som de älskat så högt, o c h där de upplefvat så härliga år, de sutto där, tysta, bäg- ge lidande för hvarandra, utan att kunna lindra hvarandras sorg, utan att k o m m a närmare hvar- andra.
Och så k o m auktionen.
Då såldes dessa saker, s o m de köpt m e d tanke på hvarandra, s o m de valt o c h placerat m e d sådan omsorg, dem de fått af goda vänner o c h släktingar, o c h dem, s o m hon CSS « e \ 0 P .. 9 \ • P liasjoranj.
Bidrag mottagas ined tacksamhet.
Logogryf.
I den stilla natten hvilken ton jag hör, Öfver land o c h vatten vinden ho- n o m för.
Som en andehviskning sången utan ord Svinner hän i r y m d e n i ett tyst accord.
V e t du, kan du ana, h v e m den sån- garn är, Som så m y c k e t v e m o d i sitt inre bär?
Kanske att det hjärta sig för värl- den slöt Andas så sin smärta ut i nattens sköt.
Eller månne Zefyr uti furans topp B e r att sig få hvila blott tills sol går o p p.
Se, där öfver taken sitter storkefar, Tänk o m hela saken är för h o n o m klar; » Fågel ifrån Nilen, s o m så vida far, K a n du lösa tviflen o m h v e m sån- garn var? » Klokt han på mig blickar, vaggar på ett b e n Och i nio nickar ger mig svaret sen.
Hvad mål som Nansen sig hade satt För årslång k a m p uti köld o c h natt?
En vinterdräkt o c h en ädelsten.
En öknens skatt.
Och hvad heter den, H v a r s liknöjdhet för bostadsbrist Ett ordspråk blifvit hos oss till sist.
Hon svepte kappan N. Charad.
första är, du tänker föga.
Mitt andra dygden kan emot det höga M e d tillförsikt, bland sor- ger o c h besvär.
Mitt tredje, m e d ett k, du ej kan blifva du ste skynda h e m till Hanna.
Men sinnet var ej så tungt längre, h o n hade ju skymtat lif där långt ute, o c h det var s o m från detta nya lif något meddelats till henne.
— «Det finnes ej vinter så lång, att det ej k o m m e r vår en gång. » H o n kunde hoppas nu.
Snart skulle han åter- k o m m a — den dag h o n förut tänkt på m e d half bäfvan, fruktande att återse h o n o m bruten, läng- tade h o n nu efter.
De skulle bryta nya b a n o r, de två; han hade försonat o m ej godtgjort hon skulle hjälpa h o n o m, o c h tillsamman skulle de en gång få se den friska blåa strimman, s o m bådade våren efter den långa, tunga vintern.
fört m e d sig från fädernehemmet.
H o n ville intet behålla, ej ens sina s m y c k e n, och likväl plågades h o n af den känslan, att det var blott som en droppe i hafvet.
Hundratals människor blefvo j u ändå lidande, för hundratal hade han varit till förbannelse.
— De flyttade in i en annan mindre våning, gamla vänner hade köpt in en del af deras bohag till henne, och h o n måste ju taga emot det, fast det var henne motbjudande.
Processen närmades sitt slut, utgången var gif- ven på förhand.
D o m e n lydde på tre månaders fängelse, o c h han förklarade sig n ö j d därmed.
Det föreföll henne, s o m o m han började längta efter sitt straff, detta tillstånd var förfärligt — — — När h o n fick veta domen, då var det s o m o m nå- got af den hårdhet, s o m k o m m i t öfver henne, gifvit vika o c h deras förhållande blef mera na- turligt.
Och så k o m dagen, då h o n måste taga afsked.
Då kände hon klart o c h tydligt, att hon ännu älskade h o n o m innerligt, att hon, trots allt, alltid skulle göra det.
A h, den natten förut!
Ingen kunde sofva utom lilla Hanna.
Tre månader tyck- tes henne då en evighet.
Men nu hade de nä- stan gått.
Dyster n o g hade denna tiden varit för henne, en tid af bitter grämelse, sorg och sak- nad, men hon hade ändå hoppats?, att våren skulle k o m m a och m e d den mera m o d att lefva.
I af- ton hade h o n gått ned för att se, o m det funnes några vårtecken.
Men n e j, det var j u endast vin- ter öfverallt.
H o n ville d o c k gå ut på kajen o c h se längre bort m o t hafvet — — — H ä r stanna- de hon på platformen.
Men hvad hvar d e t!
H o n kunde knappt tro sina ögon, där långt ute, där syntes en mörkblå strimma, frisk o c h svalkande.
Ja, det var den första strimman af det fria haf- vet.
Det var något betagande däri, det var vå- rens första stora tecken, o c h vintern var förbi, den tunga, kalla, mörka och långa vintern, o c h det skulle k o m m a lif igen, lif i naturen och män- niskorna skulle hämta h o p p o c h kraft däraf.
Det var s o m o m allting förvandlade sig för henne, hon såg ej mer vinter däri, det var ju vår i den råa fuktiga luften, vår i den smältande smutsiga drifvan, vår i det stillastående vattnet på isen, m e n framför allt i den friska blåa strimman långt bort i hafvet.
H v a d mången, lifvet igenom, spelar, M e n ändamålet likväl förfelar.
Nu namn på Grekernas gudar tvänne.
Och så af kvinnonamn åter trenne.
A f mansnamn ett, som helt vanligt är.
Och ett, s o m raden af påfvar bär.
E n hälsokälla i Svea land.
Och hvad du ser uti kvinnans hand, Som visar vintern fått r y m m a fältet Och sommarn återfått herraväldet.
H v a d v a n d r a m finner på Alpens topp.
H v a d dykarn hämtar ur hafvet o p p.
H v a d tegelbruk ej kan vara utan.
En daglig syssla o m b o r d på skutan.
Ett träd, s o m vi blott få se i kruka.
H v a d mänskor alltid i faror bruka.
H v a d röjer skogsbäckens gömda gång?
H v a d väcker fåglarne u p p till sång?
Ett ondt, s o m stundom den starke fällt.
En ö — jag tror visst — i lilla Bält.
Sist k o m m e r här en rad » individer » Med galna upptåg o c h fula miner, Som yrka släktskap se ' n de ha sprängt Den port, s o m fornforskarn satt på glänt.
Den släktskap kan du då tryggt förneka, Låt bort från porten patrasket vräka.
V a r glad, var tacksam, var stolt s o m man A t t högre anor du räkna kan.
Om 1897 mitt Gymnastik- och Velocipedkostymer - % Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. * tätare Om Vid Siljans mångbesjungna strand, i R ä t t v i k, öppnas till våren af den på ho- t e l l v ä s e n d e t s o m r å d e så v ä l k ä n d a f r u W.
Skogh.
(firma W i l h e l m i n a W a h l g r e n) e t t par nya förstklassiga turisthotell med bad- a n s t a l t e r, e n för- h e l a r e s e v ä r l d e n h e l t v i s s t angenäm nyhet, ej m i n s t nu till det stora utställningsåret.
V i hänvisa för öfrigt till den utförliga annonsen med de lockande vyerna i dagens nummer.
Innehållsförteckning.
Amanda Janson, af Johan Nordling.
(Med porträtt).
— » Som enkom för mig!
.
.
. » — Hvad tjänar det till?
Poem af Nemo.
— Kvinnorna på utställningen; af Adolf Hellander.
II.
— » Irmelin Rose »; af Leif.
— Ett bref.
— Drottning Olga af Grekland.
(Med porträtt).
— Från Iduns läsekrets: Skrifklåda; en liten varning till unga lärarin- nor i hemmen, af Ungdomsvän.
— Soppa på soppa; två inlägg.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— » Fam jemeddelanden ».
— Den blåa strimman; skiss för Idun af A. Roth.
— Tidsfördrif.
o m sig, hon må- hvarje dag du sysslolös vill drifva, Och o m du för mitt hela fallen är.
Hj-H.
Diamantgåta.
a h 1 b a a a e e 0 g 1 r r t v b g.
r s å!
&gt; P!
r!
1 1 Ä n n u en Ett berg Ett berg Ett b e r g bokstaf vi fermt kassera, då reser, sig för vår blick, där skogen vi se florera, hvars namn engång rykte fick.
Om än en bokstaf vi låta gå Härnäst i raden ett djur vi få.
I vattnet kila j u många fiskar, V ä l j en af dem ur den långa rad.
Se ' n i ditt öra ett namn jag hviskar, Som du har sett på mångt titelblad.
Då ha två bokstäfver till gått u t; Ur resten skjuter ett träd till slut.
Sibylla.
Lösningar.
hi 1) konsonant, 2) Flod i Schweitz, 3) hälsobrunn i Sverige, 4) stad i Sverige, 5) stad i Frankrike, 6) järn- vägsstation i Sverige, 7) konsonant.
Isse.
Förvandlingsgåta.
Från hufvudordet borttages en bokstaf för hvarje nytt ord s o m bil- das af de återstående bokstäfverna, hvilka också få omflyttas efter behag.
Först hufvudordet — j a, hur gifva På det en ärlig definition?
Jo, om här nedan vi skulle skrifva A f namn ett dussin, en million, I långa led, skulle du i blinken Förstå att fatta den fina vinken.
Tag bort en bokstaf o c h för ditt öga Du har en handling, svår att förstå, Hvars grundorsaker är ' allt för höga A t t mänsklig tanke till dem kan nå.
Ibland det äfven kan » hum- bug » vara Som första kritiker kan för- klara.
Logogri fen: P iskan: ask.
Isak, pik, sik, knipa, spik.
kina, spak,:., pina, panik, asp.
Charadcn: Snöfall.
Aritmogryfen: Norrköping — Landskrona: 1) normal, 2) Olivia, 3) russin, 4) Roland, 5) kuliss, 6) ölkork, 7) pengar, 8) innebo, 9) Nonnen, 10) Grenna.
Bokstafsgåtan: Cassiopea, Pegasus, An- dromeda.
Gåtcharaden: M orbror.
Rebusen: Påkoslande fundering.
Schiffergätan: a=y, b = t, c = s, d=r, e = å, f=P&gt; £ = D&gt; h = S. i = å, j = f, k = h, l=j, n=m, o = i, p = l, q=v, r = c, s = b, t = d, u = ö, v = z, x = q, y = a, z = x, å = e, ä= ö = u.
Julen i kojan.
Tält vid den ensliga skogssjöns vik På fattigdom och på fromhet rik Står låg en koja och på dess häll En brasa sprakar i julekväll.
På halmen leka de kära små, Och moderns ögon se huldt därpå; Dit skåda visst ock Guds englar.
Ty aftonvarden är slutad nyss Med fadersbön och med moderskyss, Och grånad farfar med stämma blid Ur bibeln läser om julens frid: Hur Jesusbarnet i denna natt Vardt födt, hur englarne sjöngo gladt Och Betlehems stjerna lyste.
* Extra " beställningar &amp; reparationer.
* Vldstickningar.
* Från fabriken B r y g g a r e g a t a n 3, 1 tr. u p p, andra huset från Drottninggatan.
