# ID: svediakorp-per1117
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,947
# sentences: 507
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 10 (481).
Fredagen den 12 mars 1897.
Prenumerationspris pr å r: Idun ensam I d u n s JVtodet., f j o r t o n d a g s u p p l.
Iduns Modet., månadsuppl Barngarderoben Redaktör och utgifvare: B y r å: kr.
» » » " 5 5 3 3 Klara södra kyrkog.
1 6, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
R i k s t e l e f.
FRITH 10F 1646.
R e d a k t i o n s s e k r.
: J. Anna £ HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Ö p p e n kl. 10 — 5.
Nor Utgifningstid: Iduns Tryckeri Aktiebolag.
10:de årg.
Annonspris: 35 Öre p r n o n p a r e i l l e r a d.
hvarje fredag.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l s t a f v.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e (l ö s m r e n d a s t f ö r k o m p l e t t e r i n g a r.)
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 Öre p r n o n p.
- r a d.
Simon.
(Mania Ko rf f.) n augustiafton för några år sedan kunde de nyhetshungrande ocli efter konversationsämne letande medlemmarna af Purusunds lilla badsocietet fägna sig åt ankomsten af ett par » nya » resande, som till på köpet voro verkliga resande, d. v. s. som rest litet längre än från Stockholm, Trosa eller Norrteige.
De nyanlända voro synbarli- gen utländingar och turister; sannolikt — så förmodade man senare på kvällen vid småbor- den i den något laduliknande, men ingalunda stämningslösa so- cietetssalongen — sannolikt ett konstnärspar och med tycke af att tillhöra jordens rikast be- gåfvade folk, hvilket som folk betraktadt ej längre har land och hem, men hvars individer icke minst med snillets makt vunnit hemortsrätt öfver hela världen.
Synbarligen ett konstnärspar, unga, eleganta, lefnadsfriska — chic allt igenom!
Det är klart, att intresset för de nyanlända skulle bli i starkt stigande och gissningarna många, innan man fick veta hvad och hvilka de voro.
De flesta voro ense om, att det måste vara musikmänniskor, men somliga trodde också, att de voro målare.
Den allmänna meningen lutade allt mer åt detta senare, ty den stora be- undran främlingarna ådagalade för den svenska naturens skön- het blef ej obeaktad.
Ständigt såg man de båda, arm i arm, vandra inåt öns vackra furuskog eller längs stran- den utåt det leende smala sun- det, där ångbåtar och segelfartyg hafva sin farled.
Eller också såg man den unga fruns ljusa sommarklädning skymta fram från den stora klippan, som fått det ståtliga namnet Nordkap; timtals brukade hon dröja där, med drömmande blickar skådande utåt det glittrande hafvet och lyssnande till furususet öfver sitt hufvud.
Huru härliga fann hon ej dessa dagar!
Sjuk och nedstämd hade hon från sitt dåvarande hem i .en af det san- diga, flacka Nord-Tysklands mest opoetiska städer med sin man begifvit sig ut på sommarfärd.
Utan att ännu hafva funnit den sökta själsuppfriskningen hade hon kommit till Nordens vackra hufvudstad, Stockholm.
Af en tillfällighet hade namnet » Fu- rusund » nått deras öron.
Och nu befunno de sig där, just där hvarest naturens på en gång glada och allvarsamma fägring skulle gripa hennes skönhets- trängtande själ så mäktigt, att hennes liffulla ande liksom efter ett friskt bad skulle kunna resa sig i ny spänstighet, i ny pro- duktionskraft.
Den svenska na- • turens hälsogifvande, idylliska glädje skulle komma hennes ögon att åter stråla med den nya glans och gifva hennes an- lete det uttryck, som kommit mången att tro, att hon endast känner lifvets solsida, medan hon i själfva verket haft och har att kämpa mot en dess skuggsida af mycken kroppslig sjukdom och mycken själslig nedstämning.
Träffande-och vackert har hon en gång till den, som skrifver dessa rader, i ett bref yttrat om den inverkan, hon rönte af vistelsen i Sverige: » Jag var så matt och kraftlös, när jag reste
IDUN 74 1897 Egenkärleken är den största af alla smickrare.
F. hemifrån, kände mig så tryckt o c h tung till — - oeh där såg j a g, att allt detta var skulle liksom en dern världsdam.
friad ifrån, har den var blå en grå, ful klädnad, sådan v i d regnväder.
och solen O c h när nu be- man himlen sken, då lade jag den af Éochéfoucauld.
D e n som en första gång ytligt ser fru Simon sinnes klädnad, den jag kunde blifva de la kunna tro, att hon vore en vanlig m o - kvinna i deras ögon, som i en fast » modern » förnämligast se en varelse, som hyllar H o n är, som förut är sagdt, modern, men en svindlande afgrund skiljer henne en M o d e r n är hon också liksom sin m a n, ingalunda att fylla.
Laura enda exempel är nog att visa detta.
någon, att af sina det obundna och som afskyr ordet » p l i k t » och öfvertygelse det hvad därmed följer.
berättelsen dystra höljet ännu fanns den forna Anna D e n stockholmska skärgårdens lynne föreföll de båda i främlingarna världen; der Eurusund Seeligen », så att vara det vänligaste var f ö r d e m tjusande » die Insel som någonsin en Men modern på så sätt, m a n; han står er närmast, ingen menar sä väl många och som Aten så vackra ord till er, må synas er än så ädel, och Konstantinopel och som Men människors vackraste och ädlaste sidor utveck- kvinna.
las sig vid spegel en badort.
och Men — återgifver speglingen hennes vara alltid » världen är en åt hvarje människa af- har en vare dödlig skrifvande sentens besannades också här.
För för som just är husmoderliga och lösen.
allt, moder nadsfriskhet liksom återspeglades i alla de blic- och följer, kar, som mötte dem.
och sällskap.
Främlingarna voro främ- af alla, till o c h m e d af landets monark, som i de dagarna gästade — den fagra ö n; o c h de vunno som för somliga » hvad » och låg » hvilka » i nyfikenhetens de v o r o.
förbi, undran Man visste, att lefver, nej — de hvarken sjöngo eller målade, ingendera Men ändå — delen.
— af d e m målade d o c k, o m e j m e d färger, En ett lyckligt sätt skiftat färg.
är södra sluttning förflyttats omedelbart till ligger Hartzbergets invid Nordhausen.
kastanjer den gamla Beskuggad den lilla af balkongprydda f ö r denna villfarelse; men en W e r n e r s eller Nathalie banala sentimentalitet.
originell, Hon d. v. s. hon ser och känner lifvet, men h o n har ej någon schablon- mässigt med skolad sina uppfattning egna klara, däraf.
Hon ser skarpsyuta ögon; hon känner sina egna känslor o c h konstruerar aldrig; hennes tanke är djupsinnig och hennes sätt att skildra är klart och ädelt.
Visserligen ligger det ett vemodstöcken öfver flesta af hennes skildringar, som äro gripande och rörande.
leende människor, » i ett äkta.
» J a g kan i c k e har bref.
hon Men både skildra v i d ett tillfälle äfven detta T y trots sina lyckliga vemod lefnadsförhål- landen har hon, som redan nämnts, under års- lång sjukdom både som barn i föräldrahemmet å riddargodset ute på Lüneburgerheden o c h som kvinna rade Under långa vackert var plats måste v i, ty eljes är vårt från vuxen ser ut öfver bergåsarnes Och o c h b e d r o g o vi oss forspildt.« villan så, att man från dess m e d rosor omsling- fönster böta fullkomligt är hem kände, Simon är djupt känslig, men himmels- har hennes vi lif f ö r oss skrifvit höga Ah måste Från det dystra Stassfurt m e d dess saltgrufvor gerichtsrath S i m o n, m e d sin fru.
närsparet?
då stanna på våi de på V i d h o n o m, åt hvil- äfven i hoppet att denna skulle k o m m a, nåväl, rikt Från o c h m e d år 1893 har den milieu, hvari medeltidsstaden konst- vemod hennes väsen, är hennes äktenskap det var en ung framstående tysk jurist, amts- Och den slöja af på solid lycka.
hon härmed var också den spänning är sin makes bästa vän trots o c h lidande, som mångårig s j u k d o m ofta lägger öfver vänner för längre tid än badsäsongen.
Men små döttrar, hvilkas and- hon Och vi aflägsen liga o c h kroppsliga utveckling hon ömt vårdar icke längre kärlek Eschstruths kert o c h gladt, och deras vänliga, smittande lef- snart ej von för lingar; de blefvo uppmärksammade det vidt de glada, klara, mörka ögonen var allting vac- och och intressant.
ken vi gifvit oss, som är vår make, våra barns drag hos henne är H o n är en utmärkt sina förtjusande äfven om någon annan m å tala än en intelligent, fin tysk utprägladt plikttrohet: hemmet framför hennes upphöjd Fru Ett hennes dessa hon gå u p p i köksbestyr Men hon är typen för husmoder.
Denna från någon klassisk författare sig f ö r - fasa han, far, v i d h o n o m måste vi hålla fast.
afskyr all kälkborgcrlighet » Zankteufeln », sällskap. » au tillhöra tysk eller annan nationalitet, o c h gnat på pigor.
le m o t henne, och hon skall visa sig äro ty3k eget anlete; rynka pan- vara ett gladt o c h trefligt de Simon är samtidigt en äkta Hon af land; besökt elittrupp.
fru nan åt henne, o c h hon skall i sin tur se bistert på d i g; af icke minnesrika äfven intelligensens emellertid » H v a d än må hända, hvad än må k o m m a, största delen af E u r o p a, de ha vistats i K o m, tion af alla.
torde låter en kvinna säga?
alltid, alltid helt o c h odeladt förtroende för er G-enom hon Asiens Det egen långa förbi.
hafva m e d tidens bästa bildning och den, » Vergebens » sin som fru Simon i o c h hennes man lärt känna henne resor niveau framtrolla uttala ord, går mindre förmått personer sådana — och pensel i att intet beaktansvärdt inom intelligensens värld svenskarne vore äfvenledes den älskvärdaste na- Böcklins Ett T r o r väl fru Marholm skulle kunna låta en skildrade o c h märkte, att jag tagit miste, o c h att under kvar! » från Marholms frivola uppfattning.
känna pröfning allt och sorg.
sjukbädden blånande sluttningar, s o m längst i söder öfver- blef gå i den bördiga slätt, hvilken från denna sida fantasi och tanke m e d lösningen af dunkla frågor.
mera inåtvänd, sysslade hennes så m e d ord, målade taflor, o m ej från naturens, bildar inträde till det tjusande T u r i n g e n; så ser den gamla staden m e d dess kyrktorn, dess hon nu i konkret f o r m, i lef rande verklighets- nämligen en högt begåfvad skriftställarinna, o m sammangyttring bilder hon dess höga stadsmur, öfver hvilken numera f r o - ifrån hjärtats värld.
också ännu vid endast ders » F r u A n n a Simon är tiden f ö r sitt under Furusundsbesök pseudonymen » Otto synts i en och annan tidskrift, ligast den kända Hennes man, » d i e freie litterära som Man- förnäm- intressen delas af hennes språksinne förenar fin kritisk uppfattning samt en lefvande blick för allt af gediget värde, som litteratur o c h konst ha att bjuda.
Det vidt är det i sanning ett konstnärspar, f ö r konstnärliga ligger just i det så djupa förståendet, den glödande kärleken till det sköna, s o m hos henne blifvit produktiv i f o r m af fint mäjslade skildringar.
Denna klängväxter spetsiga röda tegeltak nedhänga i fredlig r o.
harmoni mellan lig produktion.
nast I förbigående därinne sagdt skall en svensk g e - känna sig hemmastadd, ty ögon mötas vid första inträdet af ett litet Sverige i miniatyr båda — så kärt, o c h hvarifrån Simon äfven skrifvit ej är prägel, barn — detta M e d stor framgång har fru Simon på senare » skönt », tid u t k o m nämligen på E.
odladt af den sanna o c h ädla konstens lag i Erfurt hennes nya b o k: deras det skönaste af alla de skatter, deras hem rymmer — skola växa upp m e d rena in- vill hon helst framträda k o m m e r att bortlägga.
mets väggar icke mötas af något fult o c h sim- dyrbart utstyrda boken har pelt i den ena eller andra b e m ä r k e l s e n: kännande, nog få de och tungt. » lära sig, att lifvet kan vara grått » Vergebens Kor ff '.
und Tills i skydd af en pseudonym, hvilken hon d o c k utan tvifvel snart tryck äf ädel k o n s t; deras ögon f å inom h e m - » tids F ö r kort M o o s välkända f ö r - andere G e s c h i c h t e n », von Mania vidare och D e n vackra, solidt o c h vunnit rättvist er- dess författarinna har med ett slag blifvit af verklig betydelse inom den tyska litteraturen.
Anna juni Simon, 1864 i denna T y fru S i m o n har sin egen plats bok, den hon i full amtsgerichtsrath Som född Seek el, är f ö d d den 25 i W a l s r o d e o c h blef 1889 gift prof Georg S i m o n.
med — på hennes diktkonst meddela vi på annat ställe i dagens nummer en skildring, som m e d f å ord och enkla medel omfattar ett helt människolif o c h är mättad af sann Cecilia poesi.
Bååth-Holmberg.
• Omröstningen en djupt tänkt o c h känd som ej är ty, så lyder fru Simons önskan, framlagt fru skildring.
tider ägnat sig åt sitt författarskap.
i resultat, hvartill hon k o m m i t, har minnen från ett land, som de makarna fått Intet finnas hans det blomstrande kraft utsändt i världen.
O c h detta intryck förtages e j, om man blickar innanför den lilla villans väg- gar.
Och Det ett fagert land att skåda, ägnadt att ägga dessa makar har genomträngt hela deras h e m.
får och fantasien, att sporra till glad^ och spänstig and- Bühne ».
m e d ett ovanligt skarpt diga är af man hon lärt ensamma stunder på emellan de fyra •plikter mot ingående » till hälften andra mellan sedelns vara hvilken priset, har täflingsarliklarna döttrar fjärde så om beträffande utfallit, » Moderns giftermåls alt författarinnan » En svensk flicka. » en deciderad pluralitet eller ungefär af samtliga de afgifna rösterna.
Den hälften fördelade sig tämligen jämnt de tre öfriga artiklarne.
Vid namn- brytande befanns » En svensk flicka » fröken Therese Bergqvist, Ställdalen, alltså härmed tillerkännes det utfästa 50 kronor.
Redaktionen.
den erhållit sina artikeln, * —
IDUN töa?
Och " Sjung, sångfågel, s j u n g.
.
och därför j a g 75 sitter s å s o r g s e n o c h därför j a g vågar knappt höja bland lekande J i l l b a k a till n o r d e n f r å n f r ä m m a n d e l a n d 1 e n s å n g f å g e l h u n n i t, till M ä l a r e n s s t r a n d, när vindarne till d a n s s i n a på g r ö n s k a n d e och dälden, bad solig o c h logo Så s å n g f å g e l n ung: Sjung, sångfågel, Men tyst sjung!
ej där nere i dalen, och Han märkte ej stilla, öga hörs svara den lilla: dem räknade Förgät hvad på vingar ängel, lycksalig stilla ur skyn stranden den han älskling, ditt du för tröttsam och » ej till k l a g a n d e mig svar, gamman, vi k ä n d e vår stråt du, oskuldens toppar i vi sågo och n å d d e lagunernas så n ö j d a glada och i hafsskummet bada.
Där fager stillhet så kring strandbrädden i skuggan af till s k i m r a n d e på limstruken vi fastna, vi af h v i n a n d e vi s a r g a s, vi Ur hela vår tron, hörde, flyttfågelns hagel härjas.
skara tropp, bara lopp hitopp.
de » Moderns i färd.
.
.
?
Agnes ' stad talan.
von Krcemer.
då n o g h a r sin b o t t e n s a t s Han skrifver: tänk- och mö- sina döttrar vis i n g å e n d e, är j a g f u l l t öf- gentemot f a r, s o m l ä s t d e m eller u p p, slagit sig för p a n n a n för Har sig då själf ej jag — och eller några har söner, plikter Jag sina mot förut- då han i mot- blefve rörd kvarliggande den ställning, sens herrar så g ä r n a i n t a g a v i d i utro- kanhända fall naturligtvis du 5 lugnt och obe- skapel- eftermid- d u h a r allt d i n a p l i k t e r i d e t t a äfven, och det sådana, som ej Sedan g e n o m de sak- gifta sig med fattiga karlar, mål, huru han bör leda sina pysars med endast fattiga — fattiga m ä n!
— en anse » en pappa », som tar m e n hvars inlägg allvar.
flere skola ej gifta för hvilka du h e r r a n s år, m e n några hvilka du Du dock ej lyckats flanering eller a n d r a e n d a s t af begåfvade, kvinnliga m.
fl.
framhålles ' såsom Denna särdeles till många större kapitaler, se n o g a fattiga kusiner guvernanter fader slitit i att p o j k a r n e ej ödsla tid m e d ren ynglin- er f ö r f a t t i g a f l i c k o r o c h, I f ä d e r, pojkar, skaffa spår Flickor Nå, fattiga gören eder plikt härutinnan.
angåen- dom, af s k a r p a s t e möjligen gar, akten döttrar » ej torde väl ingen far i kristenheten vara i tvifvels- sig fått tid att afge saken mera humoristiskt, • Ur en till våren utkommande ny diktsam- ling af Lotten von Kfseiner.
uppsats af i n g e n p å v e r k a d Först de beträffande att h v a r j e tyst böra v i rättvist att äfven tillstädja invändningar- na af på den äktenskapliga vädjobanan.
plikter m o t sin och plikter beträffande klart o c h lättfattligt bevisats, att flickor artiklarne n u varit i n f ö r d a o c h våra läsarin- hvar söner ingående.
uppsatserna giftermåls upp!
s o m på senaste tiden varit synliga i I d u n, flärd h o s v å r l ä s e k r e t s.
S e d a n alla d e f y r a t ä f l a n d e nor sina Se rika, p å erfarenhet t y d l i g e n g r u n d a d e inlägg, den andra täflingsartikeln — hafva u p p v ä c k t oväldig mot äro att s k ä m t a m e d.
ring: Fru tjänare otäckes » genomläsandet Jo, fader, Opposition delvis ödmjuke satt — synes plikter vis fall,- fjärd Lotten inte dagskaffedags.
• snärjas, en gles liten blef r ä d d a d går » se u p p!
» hur?
» den s ä t t e r, att f a d e r n mission, fara dårskap och låg vagel en h u n d r a d e l i villande all från där försåtet omkring att ett litet eller nu följer högt: förklara håg och l o c k a d e in oss i osynlig skada, mina söner i detta hänseende?
våg.
a c k, se d å s m ö g upp där- rusat hvita lager, dit drog oss vår Men a t t fri f r å n Den heter det sant nog, och pat bnd vid björkkransad leder d e t b l i de i n t e f e t a af.
pungen, vertygad, berörde.
När får h a n för med å Marghrita?
hans lockar blir v ä l n å g o n r å d hvilket j a g innerligen hoppas, k a n s k e troligare fått d e s a m m a sig förelästa, segra i helig din liljehand skyn bryn, en varit ö g o n e n, får se drarnas Gud.
du ja, då kunde npp med Efter drömmar, värn p å Italias regina åt.
— beaktansvärda svingar, sitt att lefva p å s o m — s o m i n t e ser sund.
vågen sömmar Hans hälsning att tröttade gång giftermåls båt, neder en att det blir — skrud dit bär han lyfte vi sänkte oss mycket de tänkt p å m i n a råd förut — ty att dem med bröst, evig trohet och ingen- så paradislund bågen O, när skall h a n När så A p p e n n i n e r n a s röst!
Och speglande från kärlekens före- a n d r a, s o m haf- är t o r r b a k ö r o n e n ä n n u Eder s o m pil ifrån syfte, ej finnes af d e t o t ä c k a r e s l a g e t.
vingar vi v i s s t e v å r t skildes bra, o m på bländhvita i sorglösa med jubel hvar har korfsticka bo. » af s i l k e s i n bröder och dera hägna där skönheten bekym- o c h anförtror sin p a p p a, att h a n och tro, mot lunden han bar.
söder till h a f s v i o s s det Mia svurit hvarandra ro siska vid några framtid väl knappast men kunde Och högt öfver Ni — dock torde, tack dragningskrafter, deras — Faderns lång?
så systrar s o m högt öfver slag åter d i n Så sade den härold från allesamman, och för för tycker jag, ägna Skulle därför m i n a m y c k e t, m y c k e t bra.
Otto, som knappt tvång?
d e n lilla till styrde från hitupp nog färden och vis ett giftermål u t a n karl h ö r själf har p o j k a r norden er v ä n s k a p ert f r i d f u l l a sade, vägen var längre än vingen Vi och med d o c k p å sätt o c h vore kommer dag, e r alla, a t t att v å r d a o c h sång? » då kvittrar på i ljufväste hade Hvi tystnat din » Du gode, » huld, handen.
» H v a d vållar, » ju v a p o j k a r, o c h rysligt svårt är det att hålla jorden s ö d e r till att s k y d d a bäst r e d a p å alla d e r a s s p e l e v i n k e r i e r, o c h n ä r s å människovärlden; från guld lilla på skimrande » min af och nedsänkte sig emot äro kanske mer jag.
som andas på rädd.
huru giftermål d o c k anse att billigt- förda, komma J a g ilar m e d b n d till d e t ä d l a s t e — i fjärden De vare Iduns kysst.
känner d u lidit, h ö j in- gjorts m å få ett litet o r d männen laget.
b a r n tänka, att det brinken blott och Var vägen och vänner se ' n skapelsens alen.
i sippor var klädd och lyfte dina af d e r å d till f ä d e r n a k u n n a b l i f v a till d e m f r a m - höga, den himmelska dräpt äfven frågan, v ä l ä n n u till f r a m t i d e n.
— sist. » brädd.
H a n såg ej att en kärlekens mist m e d glänsande som viktiga intresserade, din sorg och hvart vinken källornas Då flög öfver i » M i n älskling, j a g suset björken satt s t u m gren.
bruset ej hviskande från sken, sorgsen på gungande Han hörde från vis värdet medverkan d e n f ö r g i f t a s l y s t e n u n g d o m s å sär- arrangeras, vågar j a g glömma den Eder blicka, k v i t t r a r s å s a k t a, så t y s t, Och ängeln genom deles p å strålande finger n p p l y f t a d s a t t d e n lilla i m o r g o n e n s så enslig o c h rörande kung förlossad, som häckar, kvist se ' n j a g var här Redaktör!
fullo uppskattande lägg, ömma kamrater jag krossad drifvornas kan icke de tusende ängar, när spiran var till m i g på gungande strängar, och vårblommor för jag slogo Till nicka, buskar och som upp Herr drill bäckar, s o m h ä r till m i g bland still, en varelser, senare till, för natu- såsom kategori samhällsvådlig, all d e n s t u n d de sällan äro i besittning af stenhus andra bättre på hvilka kan eller fastigheter, ett l y c k l i g t ä k t e n s k a p m e d baseras — trygghet d ä r e m o t äro d e oftare bo-
f DU N 76 gåfvade med någon ett rikt och v a r m t Som » lös » det, mindre förmögne män egendom samt hjärta.
ofta äro n o g bygga lek, händer, att unge, opraktiska att sätta sitt m e s t a h o p p p å e n i n b ö r d e s k ä r - så är grund motgångar på, dantag; nå, nå, ingen regel utan men un- d e t t a är r e g e l n — t o r d e f a t t i g a så b e h ö f v a slarf, dito döttrar i första sjukdom till ändå icke kärlek makarna ämbetsverk bör med nedläggas på det till de på dina ler.
F a d e r, du från hos honom med flickor k. söners täfla kan ej i nog här all kostnad utstyrsel, någon med mera lyckligt sträfvanden Redan hvaremot må med kunna afseende dina dylikt, samma framgång miskt s. eller dina villkor förenlig, utsikt i ekono- lottade tidigt riva- begynna antydd inplanta, noga fattiga, att h a n i du umgänget tager sig tillvara för d. v.
s. att h a n de visserligen g ä r n a m å visa sig p å styfva linan för d e m, men väl vakta sig för öfverrumplingar.
(Huru plikttrogna mödrar arrangera sådana, lär o s s S i g u r d m.
fl.)
Först när han m e r i n o m skotthåll för en rik flicka, kom- bör han riktigt visa framfötterna, v a n d r a i m å n s k e n, ro i dito, åka på slädparti — köra hjälpligt äfvensom att kunna ro äro nyttiga kun- skaper, ty dels u p p s t å sällan intimare, m e r a varaktiga förhållanden varo, dels afkylda en af djup snufva detta finnas i tredje mans flickor, s o m bli ett d o p, v a r e sig i v a t t e n snödrifva.
eller (Det kan äfven medföra att t a e n v å t f l i c k a o m l i f v e t!)
Som e g e n t l i g e n är a f s e d t f ö r m ä n n e n, t o r d e ej vara skäl d ä r m e d u p p t a g a me i » damernas varningens och när- betydligt ord: egen » — större u t r y m - d o c k till s i s t e t t ormens väg på hälleberget e n u n g m a n s v ä g till e n a p i g o En af de etc. moda nes e n kvinnlig — Herr Redaktör!
Med anledning » Moderns plikter af saken.
Hen- införd den uppsats mot jag i eder rörande sina döttrar beträf- ärade tidning, anhåller a t t till b e m ö t a n d e af å t s k i l l i g a d ä r i f ö r e - kommande punkter få anföra Redan ordning den så hvilken satt d e för ett lyckligt nödiga faktorerna, visar till fullo, hvilket dunkelt, för att icke säga for- v a n d t b e g r e p p h o n har o m en så viktig sak.
Ordningen själf strider äfven e m o t de åsik- ter, h o n sedermera utvecklar, t y enligt A g n e s ' framställning, ekonomi lek, hvad hjälper en fru god eller h v a r t i l l b å t a r e n i n b ö r d e s k ä r - när hälsa och ålder, religiös åskåding, uppfostran, bildningsgrad och be- gåfning släktlif, icke räcka till f ö r d e n hvad tydlig ekonomin kunnat Eller sak, spara tror fru att sina angår, ingen kan fru A g n e s m y c k e t förmaningar Agnes, för och med både fattigdom och sjukdom, tyckes fru A. icke taga m e d i räkningen.
Fru Agnes ' ternas släktlif en väl härvidlag.
att det just är de afbrott i det och möjligtvis sparf vid Kvita fönster- en stare, s o m blåste f ö r t i d i g a v å r s i g n a l e r f r å n t a k e t af s i n h o l k, det var den fria naturen så godt som de enda lifstecken h a d e att b j u d a p å.
Och så v a t t n a d e vi våra nejlikor o c h p e l a r g o n e r och fuchsior, barn, och fönsterträdgårdens glömde att springa i blom solens lifgifvande Ja, vi hade älskade hvita niskobarn ömtåliga att där ute u n d e r vorna spirade ett lifskraftigt vid drif- släkte, färdigt första kyssen af dem, de strålar.
verkligen glömt blommorna.
Vi stora män- höll j u p å att frysa ihjäl inne i de v a r m a r u m m e n trots våra dubbelfönster yttrande, som hon lyser skulle bruka, d å h o n tyligen icke förstår dess mel.
grenarnes ålder, hälsa och t u t i o n i de flesta är n å g o t fall understundom helt kroppskonsti- ocli, hållet så b a r o c k t sin e g e n orimlighet.
detta ord, snön.
Då innebörd reras, ett kalla kontrahen- med — — att icke igno- att det faller p å Visserligen förekomma rätt konstiga äktenskap, m e n h ö r v ä l i all s u n d eftertankes namn i c k e till r e g e l n, h v i l k e t j u v o r e i h ö g onaturligt.
Så » civiliserade » grad äro vi väl än- d o c k icke.
T v ä r t o m anser j a g sådana äkten- s k a p h ö r a till undantagen, på alla områden l i g a — finnas borgar — och att u n d a n t a g äfven och k o m m a den mänskliga det att äktenskap- finnas, därför ofullkomligheten.
öfrigt fru A g n e s?
viktiga Läste m a n påstående, att icke hennes en f a m i l j m e d 6 å En lar så och burit har solen hjärta till u p p b y g g e l s e fattiga handtverkare.
män, skaffa som en » som till världen möjligt ».
kvinnas att mun!
samt högre hennes att försyns prat blir Gud unga stolthet i oerfarna att barnskara uttryck i sanning i icke erfarenheten vilja, på grund dumt än på hvarom illvilligt, och det får brådt är kvinnor taga att icke hennes H ä r är i c k e hos idéer, m e n ad n o t a m, h v a d skulle rundt där af r å d e r d e m till, så s k u l l e i visdom d r ö m o m lycka aldrig d r ö m m a s, m å n g e t tenskapliga dödligt såras och mån- den äk- lyckan köras på porten i mån- get hem.
S — e.
$ som det upp Snön istap- en glas, och vattensamling, irriterande äter sig i g e n o m och strån, droppe.
den blågrå granris och S k e l e t t e t af j u l g r a n e n s t i c k e r spindelben sin i vår trädgård och ur drifvan.
hvita, förnäma Vintern mask och visar sig s o m d e n störste l u m p s a m l a r e Guds gröna jord.
skräp har All världens smuts h a n h o p a t u n d e r sin på och bländande v a c k r a d u k, o c h v å r e n s första g ö r a blir att s t ä d a efter Det de är honom.
ett yngsta ypperligt snöbollsväder, ungdomarne och h a tagit tillfället i akt; d e t är b r i n n a n d e k r i g r u n d t k n u t a r n e och hetsjakten Men går under plötsligt stoj och af b r y t e s leken skratt.
af vilda alla u n g a r n e s t ö r t a i h o p i e n klunga i solskottet vid gaf vein och vi äldre s k y n d a till, u n d r a n d e o c h » Nej ser men vänta!
Där voro de de oväntade, stånd de spörjande.
N e j m e n titta d å!
O ni! » fullt ju redan, de bortglömda, de t r o g n a b l o m m o r n a; ett helt med nyutspruckna snödroppar, små späda kyska hvita innerliga morna, från den återvaknande de, erinringens blomster, att blom- s o m bragte den första vårhälsningen gångna en år, skrifbord V i n t e r n h a d e v r ä k t e n af vågor en s o m m a r.
så evinnerligt stickor kastat eller hvita Innan man fallande droppe på grus har två i v ä n t a d e d e m icke än p å länge, d e fagra sina och n e d från taken; bildas plaskar sina om Snödroppar.
blommorna.
den med af s ö n d e r s p r i n g a n d e taktmässigt vaknat V riktigt åka stenfoten upp unga fru A g n e s sin hjärta men af parne släppa taget och krasa i marken m e d plat- gen oerfaret ju att jubelrop, och s e n a t t i n g å p å e n g r u n d l i g a r e k r i t i k af h e n - nes malthusianska honom v e t o r d e t af är d e t u p p e v i d f e m t o n g r a d e r, att tillropa fru sloge djupare rötter kvinnor.
hjälpt n y fart i hans kvicksilfverblod.
enkelt fy!
emellertid, oblyga uttalanden en hel liten snödrifva, nu i öfverisad ur snötäcket.
detta j u mest beror ett d u n d r a n d e har varit och vore m a n i sanning frestad Agnes han stattorpare så t a l r i k mera kronorna.
skallrar sopor, papperslappar och vedträn titta fram en Om bladlösa sitt d y l i k a tillvitelser äro helt osanna, en en Delikata de genom o c h rass- hon utgjutit för sätta drar v ä r m t h a n s lilla k l u m p till h j ä r t a o c h s a t t isbarken, att sunnan fönsterposten ståltrådsgalge; det skulle finnas förmoda, i vid sin dag sol och den blåaste him- strykande yrvaket Gångens sannerligen helt plötsligt u p p en gallerverk, ' det skälfver Termometern 7, 0 0 0 kr.
i n k o m s t reder sig bra, äfven o m 2 eller 3 b a r n, k u n d e m a n det den ljufvaste ett l j u d T i l l h v i l k e n k l a s s af m ä n n i s k o r t a l a r f ö r med?
g i f t a s i g u n d e r e n v i s s i n k o m s t, är v ä l så äktenskap, ekonomi måttstock, s o m hon vill m ä t a dessa faktorer Att, ett med till tiggande o c h brasor, huru skulle vi då k u n n a tänka ut Gifve i brädet En oss ett spirande blomsterlif u n d e r d e n d ö d s - följande: omständigheten, fru A g n e s äktenskap Att sitt b o färgfläck grå.
god hälsa hos kontrahenterna, framdeles kan sade, fande giftermåls ingående », s o m » fru A g n e s » fått icke b y g g t Till en sådan tanke ledes m a n äfven där- för- och råka dana insändare lyder: öfver- s p o r r a r till af, a t t h o n o m t a l a r s i n b e k a n t s k a p m e d så- a l l v a r l i g t t a r e n a n n a n • — v i skrifvelse då jublande en k a m p, s o m aldrig skulle man som börjat m e d lysande otäckaste.
si Mera om k ä r l e k e n till g r u n d v a l.
riktning!
din sons yngre dagar bör ty såsom aposteln säger — fortsatt k a m p — kämpas, finnes emellan, s k y l e r k ä r l e k e n allt, u t a n ä f v e n möjlig, ökas, härmed följa » smuts, icke blott — och och försakelserna t r a s o r o c h o t r e f n a d », ifall d e t inbördes eko- andra världen omkostnader, ett bästa eller h a n d tillse, att dina döttrar, utan för stora blifva placerade i någon bank, den svår att hålla reda komma utgifterna gen.
söner o c h lika m å n g a af barn flickor n u m e r a k a n n a anses vara ur räknin- D ä r f ö r b ö r d u f a d e r till 6 o b e m e d i a d e följd visa sig vara skulle därmed otvifvelaktigt k u n n a b y g g a på, t y skulle till sin sällhet p å spel t i l l s a m m a n s m e d en fat- — detta de nomien, tig flicka 1897 vårar, vacker många i jorden.
vintergrönt minnen om huru man sen, år o c h f u n n i t d e m p å och en kvist känt bröstet färdigt kyssa de vänliga händer s o m plockat dem.
Min- h u r u m a n skickat ett v a c k e r t e x e m - d u m m a s t e individerna, som » rusa åstad och t ä c k t ö f v e r alla b u s k a r, alla r a b a t t e r; t r ä d e n plar gifta stodo huru långt våren hunnit hos oss, huru vacker sig »?
Af d e m, som taga detta viktiga s t e g, är d e t, i s y n n e r h e t i v å r a d a g e r, m i n s t deras 9 trist p a r af skulle, 10, s o m veta, hvad det oaktadt, de göra; m e n n å g o t u n g t par ändå i snö fattiga mot stymmelse till midt på stammarna nakna grenar aftecknade en frusen himmel.
till och sig I c k e e n till- grönt därute, icke en enda den mor!
till vårglädje sitt buxbom och velat nen om af voro m o r g o n f ö r e t t år sällskap m e d sprängas Där som buro minnen en kär var här.
— A, guclskelof den v ä n för att skryta O, ni ä l s k l i g a s m å välsignade solen!
att vintern t o g slut!
med, blom- Gudskelof, —
IDUN 1897 Vi rensade skräpade från bort kring det det fjolårsvissna, stickelbärsbuskarna taggiga kring kvistar och detsamma hönsen, skuro vi stucko ned i för att och långa marken skydda det s o m icke aktade någonting när de sluppo ut.
som lilla b l o m s t å n d e t, mot heligt, O c h s e d a n blef det ett metervis söka lösa upp den gordiska knuten, museum utan ord, att r e n t af Grönland, hvarom i Dublin äfven zoologiska, med ett hon har liksom eskimåerna fått en o m m a n undantar de dan- detta.
Den ska ä m b e t s m ä n n e n s fruar — icke några kjort- havn, lar a l l s, j a, i c k e e n g å n g är u p p b y g g d af g a m l a l a v a s t r ö m m a r (b a s a l t), das nämligen tio — centimeters kjortelfråga fanns I blick under trädgårdsmuren itu.
skarp landets vid densamma d e t h ä r är f r å g a, a n v ä n - allmänt springande efter spadar, t y där ute drifvan hugga längd.
ursprungliga aldrig d e så b e r ö m d a af För kvinnorna invånare ens har existerat, af någon bära de för hon flutit Ej underligt är stora Diskoön, på hvilken G o d - där som naturen.
har öfver sitt h e m, är till t e r t i ä r - o c h beläget, kritperio- derna hörande sand- och lerlager, hvilka inne- hålla bladaftryck och andra lämningar af m i n s t ett dussin stånd, o c h d e s t o d o natur- s e d a n u r m i n n e s tider en dräkt snarlik m ä n - l i g t v i s o c h t r ä n g t a d e till v ä r m e n o c h l j u s e t n e n s.
M e n d å d e n s a m m a o n e k l i g e n är m y c - o r m b u n k a r, b r ö d f r u k t s t r ä d, C y c a s, fikon, v a l - och önskade ket nötter m. att få b ä r a f r a m sitt b l o m s t e r - b u d, o c h naturligtvis skulle de ha sin vilja fram.
Hej, hvad det gräfdes.
Men ju dju- pare ned m a n k o m, desto varsammare tagen, ty skada.
man taga uppriktigt sagdt, på våt den frusna dem kostymen O c h till sist k a s t a d e s s p a d a r n e o c h föll i knä — — hvad gjorde alla att N o r d e n s k i ö l d erhållit sina b e r ö m d a kolossala familjer i fråga järnblock.
till hvardagslag.
de kunde Och hafva ack, hvad de ungar stucko past och ett s p å r af g r ö n t e n s h o s starkaste.
H v a d Hvilken hvilket o k u f l i g v i l j a till lif m å s t e i c k e sluten i d e m, för inne- skymde.
endast en Till all vanlig enkelmur — tre var d e n vräkt i backen.
värre, — än när att icke igen snödropparne dessförinnan skulle blommat minsann bara att lägga u p p en sten!
Solstrålarna spelade ut.
Men någon våga som en och i då fjärran den är tydligt, att d e det för naturen bländhvita ej blott skola öppet sinne, in- stor- tilltala utan äfven åtrå a t t f å l ä r a k ä n n a n a - A t t f r ö k e n A.
s j ä l f är i s s t r ö m, e n af d e s t ö r s t a Grönland.
» Inden Tur jeg gik i Seng, gik jeg en lille o p til F j æ l d s til e n s t o r V a r d e, h v o r f r a man kunde var se ind over Isefjorden.
en deilig A f t e n; just li- bäst a f h e n n e s e g e n s k i l d r i n g af u t s i k t e n öfver Jakobshavns i — kring den långa officinalis, bergen framgå tu Det var Krat, trænge f ö r t j u s t i G r ö n l a n d s n a t u r t o r d e allra stod den kunde läggas upp hele att T ä n k a vi oss därtill d e ståtliga is- hos detta väcka dock o c h ett Poten- Veronica, kan blive saa h ø j turens hemligheter.
lycka var det ord.
Mand. » ett — D e t värsta var, att trädgårdsmuren Steder ondt ved slagna omgifningarna Och m e d hvilken glädje skulle de icke hälsa solen n u!
sine have sommetider landsisen, att d e skulle v å g a sig ut i köld och mörker.
och som hvilken finnas paa kan og og Rhododendron E l v e n e v o x e r K v a n e n, Arclicmgelica största mod, man men egna igennem, og paa fugtige Pladser langs m e d d e m å s t e h af v a f r u s i t!
ihärdighet, o c h rik, o s er d e r e n E i g d o m af B l o m - danner som knap- de är f r o d i g tala m e d fröken A — s » Ovre hos Pilen fågel- de ur snön, det fanns skola tiller, Epilobium, sågo som näbbarne på nykläckta vi Växtligheten på den mörka vul- jordmånen s t e r i alle F a r v e r, g u l e V a l m u e r i y n k l i g a u t, m a n fick riktigt tårar i ö g o n e n; vaxgula kaniska gjort då o m s i d e r fick m a n men Härifrån är det äfven s o m inom eskimåskönheterna fall i m.).
(trädartade och barnen om o c h ref m e d f i n g r a r n e snön.
Och dagen, det blifvit d e n, de danska ämbetsmännens om i blef följden tjänarinnorna föredöme, man att g ö r a åtminstone har dem man v a r så r ä d d blefvo praktisk, forna tiders tropiska växtlighet et gyldent Midnatssolen Skær henover Det kastede alle Isfjæl- n i e n af g u l a s t å n d, h ä l s a n d e o c h s m e k a n d e d e n e, V a n d e t v a r s p e i l b l a n k t o g stille, L u f - dem som ten blaa, m a n hørte ingen anden Lyd från sjukbädden end Isens Bragen og Fuglenes Skrig, naar lång g a m l a kära vänner, resa.
det Vi gröna och vi rade fyra •Och lärkan skyn, och uppståndna återkomna från tyckte oss nästan rann kyssarne; svängde eller till i af under se, oss gånger för slog sin och den kungliga i hur- over ploc- s i n af d e h v i t a b l o m m o r n a D e t er s o m stor- Sommeren mørke neppe kaster sig danner Dale og ned prægtige o g baner sig grønne en findes er saa d y b Elve Klipper, smilende, den att iklæde sig Himlen brusende paa deres V e j gennem — om og Farvepragt, som de Længe denne smukke, vilde give Erstatning for mørkeblaa, Fosser hvar nød M a g e til i V e r d e n.
skräckelse.
M e n de y n g s t a människobarnen kade og Grønland gingo och her Skønhed i staren blåste signaler, så det slog till b y g g n i n g s g a f v e l n hen over den tavse Fjord.
jeg lange, kolde Vinter, ved l o c k f ö r ö r o n e n, o c h s p a r f v a r n e i l l s k r e k o af f ö r - bort og slaaede Natur.
våren.
så d e t s j ö n g fløj sad sol- vårglädje mössorna drill, de huru de varma öf vers vallande en derpaa frem til - det v a r e j r å d till fler ä n n u — o c h s p r u n g o H a v e t; duftende Blomster voxe Side o m Side in och med » Se, ställde sig att nu blommar N ä r f å v i t a till fråga: det i trädgården!
— sämre val, ty ej n o g m e d såsom nyss också, hvilket många nämndes med vacker och professor daktionen r den fotografi, läsarinnor en intressanta I A. Nathorst af I d u n h a f t hvaraf vi här reproduktion, mottaga lämna samt våra följande kommit så af mycken damernas oro åstad, i c k e s a k n a sitt i n t r e s s e I d u n s läsarinnor presentera en tionaldräkt från ett som land, hvars na- naturför- ämbetsman.
års Hon år, m e n är och både Andersen, läsekrets, Grönland bosatt dansk kom till Grönland är f. n. v. på b e s ö k i Dan- till betragter det » författaren af o g alt s o m m i t H j e m.
» tern (Grönland), dessa rader, Hon går o m på skidor och har d e s s u t o m dit inflyttade representanter icke vackra skrifver sitt » i et i varande Ur ett botaniska S a n c t samlingar och för ur og häftet af » En Sommer- Umanaksfjorden », finnes inta- » Ymer » som för inne- skildring må äfven år.
samma stycke, hurtiga som få sin plats.
rör äktenskapsfrågan här D e t torde icke sakna intresse för I d u n s läsarinnor, vi afhålla oss från alla kommentarier.
» Til Godhavn k o m m e r Lægen og Præsten kun en eller maa Folk gyldige eget Fanger: nu, to Gange o m Aaret, og saa helst passe at blive syge, d ø b t e, og konfirmerede, Gang.
maal.
ett hämtade af f r ö k e n A.
, första vin- att köra m e d; h o n har hopbragt äro Diskobugten uppsats gifte » Jeg hon en i gen vid omkring mark.
hundspann Bättre än Stomatol och Aseptin af alla slag är detta ålder o c h har varit där i h å l l a n d e n t v i n g a t e n d e l af d e t t ä c k a k ö n e t s att centi- dam, fröken Astrid är d o t t e r till e n p å sex skrifver kunna vitsorda, vi här presentera för Iduns fjorton skrifvelse: torde det kanhända för h a r re- nöjet dessa dagar, då längden kjortlar att G. dräkten är p r a k t i s k, d e n den som honom att rejse klädsam.
Den unga - T * * - rån Citaten Fröken J^stricl Andersen.
ett Hur man löst " kjortelfrågan " i höga norden.
findes Menneskehaanden. » Eriksson.
" Den gordiska knuten ".
hviler og Uberørthed, som kun d e r, h v o r N a t u r e n a l e n e r a a d e r, u f o r s t y r r e t af halmhattarne? » Albert den evige Is, og over det hele en Friskhed Komisk er alt s a m m e n p a a det at se, hvor en lige- G r ø n l æ n d e r n e ere m e d deres Gifter- Forældrene » Du mens s i g e r f. skulde Præsten dog er E x p.
til e n u n g se at blive her, du kan gift nok t r æ n g e til e n K o n e, s o m k a n p a s s e d i n e K a - Se professor Ernst Almqvists intyg å flaskorna.
E r i ü s S:t Eriks Tekn.
Fabrik, Till landsorten m o t efterkrai.
Stockholm.
Allra.
Tel. 10S10.
IDUN 78 mikker *) gaar og saa flense ud dine Sælhunde. » paa pladsen Han o g frier t i l " En en liten eller a n d e n u n g P i g e, m e n h u n u n d s k y l d e r sig maaske » Anorak » at hun har ingen Naa, end at saa han er der maa jo ikke blive ved andet a t fri til han änder en, s o m har Stadsen parat, og saa de gifte og bliver om Eftermiddagen Bryllupet feires m e d stor Kaffedrikning o v e r hele Kolonien.
ganske Det lykkeligt har jo unge sammen, en meget fredelig hører kun skaber.
Par sjældent Mændene lever for dog Eskimoerne Karakter, og m a n om ulykkelige Ægte- ere for d e t m e s t e umaa- d e l i g s k i k k e l i g e o g l a d e r s i g r e g e r e i et o g alt af d e r e s K o n e r.
ven gift, gaar Naar h a n f. e n M a n d er b l e - E x p.
i k k e til u d e n først at s p ø r g e sin K o n e skulde han ladelse, om alligevel g a a u d e n kan det hænde, at Dans, det, hennes hun og Til- trænger sig i n d i D a n s e s a l e n, h v o r h a n j u s t s v i n g e r sig aller lystigst, tager h a m i Hætten fører h a m han i Triumf hjem og paa Brixen, hvor skal hjælpe h e n d e m e d att passe Bør- nene.
» O c h s å till sist n å g r a o r d o m d e n d r ä k t, i hvilken att fröken icke A. här presenteras.
För råka ut p å hal is, föredrager ä f v e n h ä r a t t låta h e n n e t a l a » Grønlænderindernes jag själf.
D r a g t er i k k e ilde, d e h a r et S l a g s P e l s (» A n o r a k ») s o m g e r n e er af Bomuldstøj, U l d eller h o s n o g e n af d e m e r e v e l h a v e n d e e n d o g s a a af S i l k e; K n æ - benklæderne røde ere af s p r a g l e t broderede Sælskind med Striber o g K a m i k k e r n e ere g e r n e af r ø d t, g u l t, b l a a t eller h v i d t S k i n d s Desuden h a r d e et b r e d t k u l ø r t P e r l e s t y k k e, som f a l d e r n e d o v e r S k u l d r e n e o g ser s m u k t ud.
Om Toppen et r ø d t B a a n d, ger et blaat Med hvilken, bærer de u n g e Piger altid medens de gifte K o n e r bru- og Enker g r ø n t eller » Toppen » menas här sort. » » hårtoppen », s å s o m det i ett annat arbete heter (Th. Fries, Grönland, 1872), sedan urminnes t i d är e s k i m å k v i n n a n s » kännetecken, stolt- h e t o c h p r y d n a d (eller r ä t t a r e v a n p r y d n a d).
Från alla sidor hopkammas h å r e t till enda knippe högst i nacken och där så, att närmast ett hopvrides hufvudet Svar ren (Trøje) og heller i n g e n p æ n e K a - mikker.
for, med, bildas ett smalt, upprättstående och med brokiga b a n d 1897 kulle öfver ... " gaf till » A ve K anledning sändare.
yJet är första gången jag söker få ett inlägg i * ~ någon s o m helst tidning, o m jag undantager de många öfversättningar jag — för bröds skull — måst arbeta m e d för ett tiotal år tillbaka.
Det skulle ej heller nu fallit mig in, o c h allra- minst mot vår välkända författarinna » A v e ».
Men, goda » A v e »!
Ni smärtade mig så m y c k e t, o c h jag vet att många m e d mig säga detsamma!
Jag tänker nu ej på öfverdrifvet känslosamma na- turer, utan på sådana, s o m äga både allvar, takt o c h själfbehärskning.
Jag äger en sådan där liten kulle, hvarunder jag nödgats bädda det dyraste jag ägt i lifvet!
(Kanhända är ni n o g lycklig att ej dela denna min erfarenhet?)
Otaligt många gånger har jag promenerat den vackra vägen till kyrkogården i sol o c h vår.
M e n ofta har jag också i blåst o c h snö gått samma väg.
G o d a A v e!
Lustbar- heter, baler o c h kalaser äro j u i sitt flor denna årstid, o c h tusentals dyrbara b l o m m o r offras ju då — alla dessa n ö j e n äro icke förenade m e d oskuld o c h renhet allena!
— Då jag miste min dotter — mitt enda barn, blef h e m m e t mig så tomt.
H o n var j u det enda, s o m återstod mig af lifvets lycka och sällhet.
Jag har n o g försökt — s o m ni säger — att tänka på mina lidande medmänniskor.
Jag har ej stora tillgångar, men nog för att skänka en b l o m m a, ett linne eller en klädning åt ett litet fattigt barn ibland.
Men till dessa små extra utgifter har det varit mig ett n ö j e att för egen del försaka något litet, upp- offra små stunder.
Jag har heller ej råd att bära några dyrbara blomsterskördar till den lilla kullen.
De s. k.
» torgkransarna » får jag oftast nöja mig med, o c h delar jag » A v e s » tanke o m deras fägring, Men ofta har jag d o c k lagt en liten lefvande b l o m m a — just de af eder om- talade hyacinterna, s o m i tusental drifvas i oran- gerierna i våra dagar och säljas så billigt.
Oänd- ligt många af dem köpas j u o c h bli till glädje o c h välsignelse, men många vissna o c h dö i bu- tikfönstren eller köpas t. ex. af mindre re- spektable män och gifvas åt lättfärdiga kvinnor.
Månne ej den lilla b l o m m a n, o m h o n kunde välja själf, lika gärna ville dö i Guds fria natur, o m också på en k y r k o g å r d!
F ö r mig är det liksom en lisa att få gå till gråfven och där lägga en b l o m m a ibland, antin- gen ett snötäcke är kastadt däröfver eller som- marens heta solstrålar falla därpå.
B l o m m o r n a jag nedlägger vissna j u ändå så fort!
Allt är kort och ovaraktigt här i lifvet!
— D e n lilla b l o m m a n må ej klaga — dess lilla ljufva syster, s o m slumrar inunder kullen, var en gång lika härlig, lika ren — vårdad i kärlekens solljus, o c h ändå blef hon bruten af skaparen själf och dess stoft mylladt i graf v e n!
— Ung kvinna.
hvilken m e d skylt: valk, största o m s o r g vårdas och allt s ä t t p r y d e s.
densamma, klubblik på E t t b r e d t b a n d, s o m sirar tjänar tillika såsom ett slags d e u n g a f l i c k o r n a s b a n d är r ö d t eller gult, de gifta kvinnornas blått och änkornas s v a r t eller Någon hvitt. » » topp » danska 1 J en strid, s o m för n ä r v a r a n d e u t k ä m p a s • * ^ i inom Allmänna telefonbolaget i Stock- u r h o l m mellan de där t j ä n s t g ö r a n d e telefonisterna synes ej på den vidfogade bilden, t y i fråga o m hårets anordning t a g a de Rörelsen bland telefonisterna.
fruntimren, såsom är, väl icke senterade mera akut ådraga nas gans för öfrigt äfven i hos de » hedniska » Nordgrönland vid Kap kvinnliga deras arbetsgifvare, repre- bolagets jämförelsevis e s k i m å k v i n n o r n a till f ö r e d ö m e.
T o p p e n s a k - eskimåkvinnorna af och styrelse, har från ringa början karaktär och antagit allt är n u ä g n a d att sig a l l m ä n u p p m ä r k s a m h e t.
D å frå- h j ä r t p u n k t u t g ö r e s af s t r ä f v a n d e t skaffa f ö r b ä t t r a d e en en att a r b e t s - o c h l ö n e v i l l k o r åt Y o r k o c h n o r r d ä r o m, h v i l k a e j stå i d i r e k t e n s t o r k l a s s af k v i n n l i g a l ö n t a g a r e, h v i l k a beröring m e d sina kristna anförvanter söder till s t ö r r e d e l e n — j a, i n o m A l l m ä n n a t e l e - om fonbolaget Melville Bay.
De hafva männen långt hängande där liksom hår.
bildade A.
G.
N. rekryteras ur de samhällslagren, böra naturligtvis de intressen, * = de grönländska fotbeklädnaderna; se fo- tografien!
uteslutande — s o m här beröras, ligga I d u n dess läsekrets V i vilja därför här nedan lämna öfversikt, öfver och nära.
hvad som hittills i en kort saken passerat.
ä r d e n b ä s t a g å i v a till unga.
Prenumerera närmaste postanstalt.
Helt år 3 kr.
de på Det första uppslaget var, s o m sagdt och s o m b e k a n t, af j ä m f ö r e l s e v i s r i n g a b e t y d e l s e.
V å r a artiga hrr teaterdirektörer plägade då o c h d å s ä n d a u p p e n k n i p p a f r i b i l j e t t e r till fördelning bland telefonisterna, och missnöjet på spåren.
tidningsin- illa vid Härvid att en sig, den lär allmän indignation i n o m kåren, där kamratandan lad och man god, telefonist- synes vara uppstod och utpräg- växte sig allt starkare.
N u började föräldrar, målsmän och anhöriga till t e l e f o n i s t e r n a helt u n g a, ofta — h v i l k a i allmänhet äro o m y n d i g a flickor — att röra p å sig, t v ä n n e talrikt b e s ö k t a f ö r ä l d r a m ö t e n kommo inom till s t å n d, v i d h v i l k a Allmänna förhållandena telefonbolaget skarpt skär- s k å d a d e s.
D e n lilla u t g å n g s f r å g a n b l e f s n a r t af u n d e r o r d n a d betydelse inför de vida vik- tigare missförhållanden lade önskningsmål, komité och däraf som kommo framkal- p å tal.
En af n i o p e r s o n e r u t s å g s att f o r m u l e r a o c h i n l ä m n a e n k l a g o s k r i f t till b o l a g e t s s t y - relse med anhållan o m ringar i telefonisternas rättelse och förbätt- villkor.
D e n n a k o m i t é, s o m b e s t å r af f r u a r n a I d a Brander, Emilie Källström berg samt herrar Sam.
A n d e r s s o n, A.
W. i början mäktigade och A. af Lunden- Blomberg, Öhrström, der, Fr. L u n d e n b e r g nade G. Oscar M. Bolin- och J.
A.
Berg, inläm- förra v e c k a n sin befull- s k r i f v e l s e till b o l a g e t s f ö r tillället f u n g e r a n d e d i r e k t ö r, h ä r a d s h ö f d i n g AV.
M o n - telius.
T. direktör H. Cedergren, hade nämligen föredragit att Den ordinarie chefen, på en anträdd utländsk rekreationsresa mera på afstånd Hur pass tion » under som nu följa händelsernas stor direktör råda inom det visserligen utveckling.
Cedergrens de upproriska blifva, m å lämnas han nu » rekrea- omständigheter, hans herradöme, därhän.
synas, att h a n ock hvilken kan Önskvärdt kan personligen närvarit för att » rida u t » s t o r m e n.
finner Måhända dag som helst, att situationen kräf ver j u s t h o n o m, o c h i n g e n a n n a n, s o m sin Efter man.
e t t p a r d a g a r af t ä m l i g e n tiska slingringar från formalis- hr Montelii sida fann sig A l l m ä n n a t e l e f o n b o l a g e t s styrelse f ö r m å d d att i s l u t e t af f ö r r a v e c k a n a f g i f v a e t t officielt detta en togo e m e l l e r t i d g å t t s å p a s s h å r d h ä n d t till v ä g a, stoden bildar par små g ö r a n d e u n g a d a m e r n a för att k o m m a kritiserande svar håret till e t t Vederbörande och en ransakning anställdes bland de tjänst- hårdt o m l i n d a d t skaft, o f v a n p å hvilket åter- af det sätt, h v a r p å d e n n a biljettutdelning h a n d h a d e s af f ö r m ä n n e n i n o m t e l e f o n b o l a g e t, på de gjorda framställningarna.
svar framgår ock hvad dessa Af senare gälla, h v a d a n vi här i korthet redogöra för d e s s Jmfvudsakliga innehåll.
Den första framställning till bolaget, som gjorts, gäller fordran, att bolagets verkställande direktör, hvilken förmenas hafva vid undersökning m e d telefonister angående biljetter till teatrar m. m. begått öfvergrepp, skulle åläggas oförtöfvadt läm- na lämplig offentlig upprättelse.
Så vidt styrel- sen vid hållen undersökning utrönt, har verk- ställande direktörens förfarande vid den af h o n o m förrättade undersökning ej synts styrelsen påkalla sådan upprättelse, som fordrats, och finner styrel- sen därför framställningen i denna del ej föran- leda till någon vidare åtgärd.
Vidare har framstälts önskan, att telefonister- nas tjänstgöringstid, hvilken nu vore ordnad så, att samma tjänstgöringstimmar återkomma hvar- annan dag, skulle så ändras, att under en bel vecka tjänstgöringen infölle å samma tider.
Huru- vida en sådan förändring skall i längden befinnas gynnsammare och bekvämare för telefonisterna, synes visserligen bolagsstja-elsen oviss.
Men för den händelse flertalet tjänstgörande telefonister finnas anse anordningen bättre för sig, skall bo- laget villigt låta den försöksvis tillämpas.
Angående lönefrågan lyder styrelsens s v a r: » Vidare hafven I anhållit, att bolaget ville i enlighet m e d ingifvet förslag väsentligen höja aflöningen äfvensom tillförsäkra hvarje telefonist efter ett års tjänstgöring en månads ledighet pet- ar m e d bibehållen full aflöning.
En jämförelse mellan den månadspenning, som rikstelefonen Ulm-
IDUN 1897 nar där anställda telefonister, o c h den aflöning i timpenning samt bidrag till sparkassa bolaget ut- betalar till sina telefonister, m e d beräkning för de senare af lika antal tjänstgöringstimmar pr månad som för de förra, utvisar, att bolagets lägst aflönade telefonister tillgodonjuta högre er- sättning än de bäst aflönade vid rikstelefonens Stockholmsnät.
Då därjämte beaktas, att m e r än en tredjedel af bolagets telefonister åtnjuta högre, för åtskilliga ända till 37,2 proc.
mera än de lägst aflönade, att bolagets telefonister äga begagna h månads semester pr år m e d bibe- hållen aflöning äfvensom i händelse af sjukdom erhålla dels fri läkarehjälp o c h dels tjänstledighet med hel telefonistaflöning under cirka 2V vecka (125 tjänstgöringstimmar) och m e d half dylik af- löning under ytterligare lika lång tid, m e n tele- fonist hos rikstelefon ej har rätt till vare sig semester, fri läkarhjälp eller tjänstledighet m e d aflöning under sjukdom, torde tydligen framgå, att telefonist hos bolaget åtnjutit ej oväsentligt större förmåner än sådan hos rikstelefon.
Vid sådant förhållande och då uppenbart är, att vid den starka konkurrens, för hvilken bolaget är utsatt från rikstelefonen, bolaget ej kan bestäm- m a aflöningen för sin talrika telefonistpersonal, utan tillbörlig hänsyn till hvad konkurrenten för lika beskaffadt arbete betalar, finner sig bolaget ej för det närvarande kunna tillmötesgå önskan o m allmän höjning af telefonistaflöningen. » 1 2 Angående vissa anordningar för de tjänstgöran- de telefonisterna i bekvämlighetsväg och i sani- tärt hänseende, såsom tillhandahållande af driks- vatten, uppvärmning o c h ventilering af expedi- tionslokalerna, den afstängda och ensamma nattjänstgöringen o. s. v., hade äfven yrkan- den på förbättringar framställts.
I de flesta af dessa punkter finner styrelsen allt välbestäldt, som det är, o c h gifver af böjande svar.
Desslikes angående den inom bolaget befintliga sparkassans organisation och frågan o m åtgärder för att skydda telefonist för ohöfviska abonnenters kränk- ningar.
En punkt slutligen af synnerligen ömtålig na- tur, som ock berörts i klagoskriften, nämligen att rykten allmänt vore i o m l o p p, det de unga telefonisternas heder och dygd utsatts för hotan- de påtryckningar inom själfva telefonverket, be- svaras af styrelsen på följande sätt: » Såvidt en undersökning utvisar, s o m vi, af hvilka ingen förrän nu hört något sådant rykte, hitills varit i tillfälle att i denna fråga låta verk- ställa, finnes ej någon grund att antaga det så- dant missförhållande förelupit, s o m af eder åsyf- tas.
Styrelsen skall emellertid låta sig synnerli- gen angeläget vara att efter anvisningar till sty- relsen eller någon dess ledamot, samt m e d an- vändande de andra utvägar, hvilka kunna finnas ägnade att befordra frågans utredning, snarast möjligt söka klargöra uppkomsten af det upp- gifna ryktet äfvensom att därefter vidtaga de åt- gärder, till hvilka omständigheterna finnas böra föranleda. » Som af denna redogörelse framgår, styrelsens svar i nästan punkter — gan utfallit afslående.
— alla har väsentliga särskildt i den viktiga lönefrå- Telefonisternas » niomannaråd » har därför, fullföljande det bemyndigande, som å de ofvan n ä m n d a för- äldramötena gifvits d e s a m m a, n ö d g a t s sätta hårdt m o t hårdt, och i tisdags morse inställde s t ö r r e d e l e n, eller telefonister 150 s t y c k e n, af bolagets sitt a r b e t e.
När detta skrifves, pågår ännu d e s t r e j k a n d e äro v i d g o d t m o d dagliga mötesöfverläggningar.
strejken; och hålla Genom enig- het och uthållighet tro d e sig k u n n a vinna sitt m å l, o c h att bolaget i l ä u g d e n kunna undvara hålla tjänstgöringen sammanrafsade dem syfte att ha Hvart ingifvits att mögna en Bell- förnimma.
finanser glädje bolaget länge att och en att b j u d a hvarom sympatier dagar Allmänna ha och vederbörande.
dessa natur, och röra p å sig i den stora allmänhetens tillfredställande både Äfven börjat är i uppe- oöfvade till r e s p.
luta i d e n n a k a m p, bolagets med utverka löneförbättringar, skrifvelser svårt eller n ö j a k t i g t krafter.
Eikstelefonisterna e j skall varit icke telefon- af den det borde vara plikt för ett fullt det för- skäligt 79 e k o n o m i s k t v e d e r l a g åt d e n t a l r i k a s k a r a af unga » tjänande s y s t r a r », af h v i l k a s slitande och plikttrogna viktiga De intressen arbete så stora o c h i vår tid jämförelser, sig nerv- bero.
till favör, bolagets styrelse anställt mellan sina egna o c h ningsförhållandena på sin höjd reformer kunna vore ovillkorligen inför de nens större Vid rikstelefonen aspiranterna klassen där förlora beviskraft Rikstelefo- Storckenfeldt, desamma lämnat.
veta, att Af rikstele- n u m e r a r e k r y t e r a s u r en helt annan samhällsklass än Allmänna bolagets.
fordras icke vidare att s k o l a t i l l h ö r a d e n s. k. b i l d a d e eller a t t d e s k o l a h a f v a b e s ö k t gon högre att som får m a n nämligen fonens telefonister de d e l e n af s i n af aflö- skulle a t t äfven men generaldirektör anledning dessa bevisa, önskvärda, upplysningar, chef, med vid Rikstelefonen så flickskola.
kvalificerade nå- T v ä r t o m är f ö r s k r i f v e t, flickor icke mottagas.
F o r d r i n g a r n a äro, att aspiranten skall h a f v a de kunskaper folkskolan af motsvarande meddelar samhällsställning och vara samt för öfrigt hafva g o d frejd och ett välkändt h e m.
Telefonisterna rekryteras den klass, s o m sad att bodar söka och alltså n u m e r a e l j e s i a l l m ä n h e t är sin u t k o m s t som biträden å s y a t e l i e r e r o.
d. ur hänvi- i I bodarne få de kvinnliga biträden, s o m icke äro kassörskor, högst omkring 30 kr.
i månaden, och å s y a t e l i e r e r n a är d e t s ä l l s y n t, a t t n å g o n k o m - mer öfver 4 0 kr.
i m å n a d e n drifven yrkesskicklighet.
äfven g a r g ä l l a d å hel d a g s f ö r t j ä n s t, telefonisterna mar om Idun vidare vid upp- O c h dessa aflönin- medan riks- t j ä n s t g ö r a i m e d e l t a l 6 / i tim- s dagen.
skall icke u n d e r l å t a att följa sakens utveckling.
• Ui » notisboken.
Lovisa Petterkvists populära bok, » Hemma i Jbckmock », har rönt en så strykande afgång, att tredje upplagan redan måst läggas i press och inom kort utkommer.
Sara Bernhardt och kretenserna.
Sara Bernhardt har för afsikt att i n o m de närmaste dagarne i Paris gifva en matiné till förmån för de sårade och utdrifna kretenserna.
Den varm- hjärtade konstnärinnan känner sig uppfordrad därtill, icke blott därför, att hon g e n o m sitt gif- termål m e d Damala äger flere släktförbindelser i Grekland, utan ej mindre därför, att h o n upp- röres vid tanken på, att man i Frankrike finner sig oberörd af alla de gräsligheter, som turkarne gjort sig skyldiga till både i A r m e n i e n o c h på Kreta. '
H o n vill nu uttrycka sina personliga sympatier för de förtryckta g e n o m att sända d e m så m y c k e t penningar, h o n förmår att på ofvannämnda sätt anskaffa, o c h beräknar inkom- sten af matinén till 20,000 francs.
* Teater och musik.
Kungl.
operan återupptager i afton » V i l h e l m Teil » och denna repris måste betraktas som sär- skildt märklig, enär det nu blir första gången på flere år, som man får tillfälle att vid en operaföre- ställning se förste ho kapellmästaren Conrad Nord- qvist på anförarplatsen.
Detta torde förebåda den enda riktiga lösningen af den s. k. kapellmästa- refrågan.
Nämna vi så härtill, att såsom öfverregissör v i d k. operan fr. o. m. den 1 instundande april engagerats den framstående sångaren hr J. Lim- blad, s o m för nyssnämnda befattning har s} ' nner- ligen goda förutsättningar, torde de sålunda vun- na resultaten af den obehagliga s. k. operastri- den, hvilken vi saknat både lust o c h u t r y m m e att referera, få betraktas s o m särdeles goda.
Vasateatern hade i tisdags åter premiere, » Sol- fjädern », skådespel i fyra akter af Oscar Wilde, den engelske färfattareu, hvars sorgliga ö d e för ett par år sedan lät så m y c k e t tala o m sig.
A t t Oscar Wilde skulle vara en talangfull dramati- ker, hvars stycken i hemlandet rönt stor fram- gång, hade man föi sport, o c h det var nu intres- sant att en gång på svensk scen få stifta hans närmare bekantskap.
Denna jäfvade e j ryktet.
» Solfjädern » ger en verkningsfull sedebild ur modernt engelskt societetslif, glänsande på ytan, illa anfrätt på djupet, o c h dess satiriska kraft är på sina ställen betydlig.
Själfva den intrig, s o m utgör ränningen g e n o m dessa taflor ur the upper ten thousands lif, kan väl tyckas smaka af romanspänning, m e n det är d o c k spänning i den o c h den är synnerligen skickligt utförd.
Dialogen är utmärkt, ofta glänsande kvick.
På någon när- mare redogörelse hinna vi ej ingå, utan få in- skränka oss till att konstatera, det publiken syn- tes lifligt sentera både stycket och den fram ställning, det fick.
Fröken Gotfschalk hade en högst hedrande afton i den mest framträdande kvinnliga rollen, sekunderad på det bästa af hi- de Wahl, s o m likaså i allt var till sin fördel.
Fru Håkansson bar en vansklig och fordrande upp- gift m e d säker, smidig konst, o c h en utbränd narrtyp skisserades förträffligt af hr Svennberg.
Fröken Rustan och hr Eliasson förtjäna äfven särskildt lofordas.
Iscensättningen var vårdad o c h den engelska stilen väl iakttagen.
Det in- tressanta programmet torde helt visst k o m m a att visa sig dragande.
Tor Aulins kyrkokonsert i lördags var besökt af så många åhörare, som Östermalms kyrka be- kvämligen kunde rymma.
Detta var o c k att vänta på grtind af konsertgifvarens popularitet, så m y c - ket hellre s o m denne ock lyckats erhålla biträde af den mest framstående o c h populära af alla våra sångerskor, nämligen grefvinnan Mathilda Taube, samt för öfrigt af sådana förmågor s o m förste hofkapellmästaren Nordqvist, hrr Stenham- mar o c h Bergström m. fl.
Programmet var ut- märkt, särskildt den senare delen, o c h hvarje n u m m e r erhöll ett förträffligt utförande.
Gref- vinnan T. medverkade i ej mindre än f e m num- mer, o c h hennes varma, härliga stämma klinga- de lika skön som alltid.
K o n u n g e n o c h prins Eugen bevistade konserten.
Fru Dagmar Möllers romans-afton i går torsdag- kunna vi först i nästa n u m m e r närmare o m - nämna.
Sven Scholander förnyar i afton i Vetenskaps- akademiens hörsal sitt föredrag öfver den sven- ska bordsvisan m e d illustrerande nio sångnummer till luta af Bellman, Franzén m. fl.
Fröken Sigrid Carlheim-Gyllensköld gifver näst- k o m m a n d e torsdag en pianoafton till förmån föl- en ung elev.
Alla n u m m e r k o m m a att utföras af lärjungar till fröken C.-G.
äfvensom af ett par damer ur societeten, s o m benäget åtagit sig att medverka.
De väntade.
Skiss af Mania Korff (Anna Simon).
1 a, m e n " ^-^ i var det då verkligen oumbärligt ett äktenskap, sprattlande att väsen, som ett s å d a n t där litet alltid gråter, utan m a n v e t In arför, s o m n å g o t, utan att m a n Det af var dem, egen så fridfullt mannen smak; harmonien hos d e m; och det det alltid fattas vet hvad?
hustrun, fanns intet en hvar följde som sin störde; var f u l l k o m l i g; o c h n u ville m a n » p å s t å, a t t d e t i c k e v a r så, att d e t b e h ö f d e s en helt liten o b e t y d l i g måste upplösa sig i dissonans, s o m först harmoni.
A c k, visst i c k e; det där var bara för att skrämma dem; de kvinnor, d e s o m sade så, v o r o endast som ej v o r o säkra på sina m ä n, som behöfde band dem, synbara Med dem för att varaktigt fängsla band.
var detta onödigt; de fullkomligt ett; intet tredje behöfde tyga om för dem hvarandra, ene den Må man andre, detta; de voro voro öfver- nödvändiga de älskade hvarandra, i c k e d e t lilla d o c k icke föreställa den kommande.
sig, att de
IDUN 80 icke skulle h a f v a älskat barnen, o n e j, i n g e n kunde älska d e m innerligare; ej heller, att d e icke skulle h a f v a längtat efter ett sådant, hemligen ligt och öppet; men absolut icke beklaga De ja, föreställa de om att om gossarnes och praktiskt; man, öfrigt, inträffa; deras och och vore ense allt barn skulle k o m m a d e m sin, h a n skulle att man innan barnen med all sig själfva.
de man enär så åt, u n d e r v i s n i n g i allt s å d a n t, s o m k u n d e g a g n a gas, och dem hans d e r a s e g e n s k a p af s i n m a n s medhjälparinna: så s i g i d e a l e t af s i n b l i f v a n d e kloka, tänkte de dotter.
förstå, nu för De att l i f v e t är e n a l l v a r s a m s a k; du G u d, hvilka fordringar hade m a n icke tiden!
voro i stort och fingo vande och sig andra människor: vanor; barn få för hvarje examen, skola barn allra ringaste, M e n att liksom Det vore så m å n g a a n d r a skilja sig från sitt b a r n, låta det det, de f a r a till A m e r i k a — n e j, d e t k u n d e d e i c k e, minsta.
därtill var det d e m mången finna uppnått sig begåfvad; i g å n g skulle emotta- att behärska varit b lit för flitig något det kärt.
och det oaktadt resultat, då skulle faktum, att h a n ej det skulle g ö r a d e m m y c k e t de vore be- i finge i fall icke de föräldrar; löfte om flaska vin man om ningen skulle glädja skulle om ä n n u bättre än d e m bilderböcker, leksa- väntade godt och om ungdoms- De dem som ädelt.
glada, och ingen o c h så och små- hvitnade.
lefde i sina barn och för sina utan att barn; intet af de de bästa någonsin hafva ägt ett barn.
• Innehållsförteekning.
A n n a S i m o n (M a n i a K o r f f); a f Cecilia Bääth-IIolmberg.
(Med porträtt).
— Omröstningen.
— Sjung, sångfågel, sjung.
.
.
A f Lotten von Krxmer.
— Opposition.
— Snö- d r o p p a r; a f Albert Eriksson.
— » Den gordiska knuten »; h u r m a n l ö s t » k j o r t e l f r å g a n » i h ö g a n o r d e n; a f A.
G.
N.
— » En liten kulle.
.
.
» S v a r t i l l Ave a f Ung kvinna.
— Rörelsen bland telefonisterna.
— Ur notisboken.
— Teater o e h.
m u s i k.
— De v ä n t a d e; skiss af M a n i a K o r f f (A n n a Simon).
— Tidsfördrif.
Kläd- studenten voro deras m ö r k a hår grånade föräldrar, det den och m ä r k t e, att åren g l e d o u n d a n det flicka, och * själfva.
Och n u det är på gåtan slut, Från den diu tanke nu må ila.
sig tiden gick förvandlades böcker, de d e r a s lilla käcke att försäkra lifvet, j a, i själfva verket v o r o uppdragen, så väl k u n d e spara det.
smaka ty d e v o r o f u l l a af f r i d o c h f o r d r a d e hålla sig ens i blef aldrig bättre verkligen, ä n n u k u n n a erhålla dem dessa ens ej ä m n a d e motsäga äfven Ett a l l v a r l i g a, h ö g a v e r k, allt h v a d De M å n g e n klädning blef aldrig k ö p t, emedan vinet sina gifva som till ningom häftig- e j v e t a att m a n t a l a r den de » då » det flickorna.
tycktes att » f ö r all d e l, i n g a s å d a n a icke det där för de saker, böcker, af s i g s j ä l f v a till tro på sanningen, så måste därför underkänd!
vackra för a n d r a, o c h f r a m f ö r allt i n t e t o f ö r d e l a k t i g t!
» finge icke vid sågo gladdes Sanningen togo de strängare än någonsin; ängslan han icke blefve sonen människa dåligt lynne, de talade aldrig förkroppsliga Om Allt kerna måste då af allt d e t b ä s t a, det, m a n k u n d e j u så väl bevara det.
t i d p å sig att äfven förbereda bara föräldrar en jultiden köpte vore vänta, med, det, själf.
tungt, det vara glädje.
i tankarne annat hvarför sade d e n o m g i f n i n g, h v a r i d e n lille s o m g o s s e n och y n g l i n g e n h a d e att g e n o m g å; förfärligt!
sig vid kunde de; kunde göra det! » andra, de de och dubbel hvem vet, o m emottagande.
De het Gossarne m å s t e härdas o c h lära sig tidigt barnet såge att d e världsmedborgaren å andra sidan skulle de få omsorgsfull du kom uppsköto denna?
Man här för g o s s a r n e, mycket » Hör du, » » hur kan ansvaret för en n y dem nästan dem uppfostrar men gode gjorde först hafva uppfostrat Och föreföll de fullproppas goda och på det sättet, t ä n k, o m Ty vara skyldig.
skulle ofta det köpte resa barnet När skulle måste j u blifva på af d e m, p å i n g a v i l l k o r; aldrig kloka.
Tanken att f ö r b e r e d a i detta större hade man ansåg de, d e t s k u l l e f ö r allt i v ä r l d e n e j en g å n g den ene den andra vara ovanligt begåfvad och klok, fattade uppfostras tills hoppades att En beröfva dem.
skulle möjlig lärdom, t y det skadar kvinnligheten; förstående eftersom till h v a r a n d r a, skulle äre- naturinstinkt, hos hos mot af heller för finnas stränga föräldrarne tack Ej Och icke de som någon yrken de finge föräldrars våldsamma enkelt flickorna bli grannlåtsdockor kalla sina b a r n; den denna måste s a m t a l a d e m y c k e t ofta o m sitt b a r n, beslut den att hvarandra.
till o c h m e d om sig, naturligtvis, m e n lystnad, oumbär- skulle det blott icke vara, m a n blott dröfvade, 1897 Aritmogryf.
Bokstafsgåta.
Tosse.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Ett redskap i förtryckarns hand Jag är, s o m fruktan kan injaga, Ooti män ' skor än i fjärran land Mitt g r y m m a välde tyst fördraga.
H o s er, soin milda lagar fått, E j mänskan mig behöfver frukta, T y där mitt uppdrag blifvit blott De lägre varelser att tukta. '
Bokstäfver sex jag här dig ger, M å d e m du blanda n u behändigt, A t t du på lättaste manér Snart gåtan lösa m å fullständigt.
En sak s o m nyttig vara kan, Då du vill något väl förvara.
Ett bibliskt namn uppå en man, Hvars lif en gång var i stor fara.
Ett ting s o m djupt dig såra kan, Så äfven i figurlig mening.
En fisk — du n o g den fånga hann M e d list o c h slughet i förening.
Hvari att råka n o g är svårt, A t t k o m m a väl därur är knuten.
En liten en m e d hufvud hårdt.
H v a d får du, då din kraft är bruten?
H v a d yster fåle blifver snart, Då piskans slag på h o n o m falla.
H v a d glittrar s o m kristall så klart?
H v a d stundom kan en tår framkalla.
H v a d tvang publiken rusa u t?
Ett träd med blad, som aldrig hvila.
1 1 2 3 Charad.
2 2 6 7 Den h ö g m o d ig är samt svirrar o c h spelar, Så lätt kan mitt andra k o m m a uppå.
Då slädparti rustas, m e d blänkande selar, Mitt första då gärna man önskar att ta.
Ett- vinterns behag man mitt hela kan kalla, Om icke för rikt är det omtyckt af alla.
Moster Emma.
3 3 9 Schiffergäta.
Föjåm ä hifym.
D o d d zär råm åmbjäny b h i n b b f u m b zäh L e pyddänrik isg le pcikgåd cäh B d e c jen Am hify, isg le råbb g o j j A m tcyby blcyhyc ä föjåvzojj.
L e gyjkåm jåhy rå h o c y b k e, Isg kiråcbnnim bå göjrd råcle; R ä d bhery zäbbd isg Nörb åmnjyc.
Da ypdimzycråm oc b j ö d y r m a b b K å r pyråcbtum isg kår kiråcbhabb.
I s g n c e m y r p y c p y c kår brlokky tjär Öc tätåjm j o b å c ik f ö j å m b pcär: G ö c F å b ö b t y c m å d ä råmmy mydd Z y c r d purd, göc å m n j y c m å bfumni njyrd Isg Tådjågåkb b d f å c m y jabdå.
Uppgiften består i att återgifva de båda verserna till origi- nalet, hvarifrån desamma blifyit m e d schiffer om- skrifna till ofvanstående.
Moster Lisa.
Gymnastik- och Velocipedkostymer _ «- # Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. wf5 5 6 8 7 5 10 10 7 1 4 O 2 6 5 1 11 5 12 9 6 7 10 10 6 13 6 12 2 3 12 7 14 15 1 16 5 3 8 7 1 1 15 17 2 9 1 2 1 1 15 1 10 16 3 15 1 1 5 d P 1) bäst att vara, 2) kvinnonamn, 3) torr frakt, 4) mansnamn, 5) för teatern, 6) för buteljen, 7) nödvän- dighetsartikel, 8) h v a d de fattiga få göra, 9) stor agronom, 10) svensk stad.
Begynnelse- och slutbokstäfverna lästa uppifrån och ned bilda namn å tvänne svenska städer.
Bokstäfverna ordnas så, att derna s o m den dar namnet på d 3 P i denna figur skola, såväl de vågräta ra- lodräta hvardera bil- en stjärngrupp.
Dodo.
Lösningar.
L — ris.
Logogryfen: B a k t e r i e: rik, T e a, k r i a, ek,.
K r e t a, tak, b a r k, r a k, b a k, krita, te, E r i k, Erika, kart.
Rebus- ing f kostande Charadgåtan: Matförråd.
Vokalföi-ändringsgåtan; block, bläck.
black, bleck, blick, Akrostikonet: Operafejden: Nero, rop, r e d e, a p o r, P e r a, arf, R a d e, a j, r a d, nedre,.
Oran.
Moster Lisa.
Gåtcharad.
Mitt hela är mitt andra till mitt första.
Dodo.
* Extra beställningar &amp; reparationer.
* Från fabriken B r y g g a r e g a t a n andra huset från Vidsticfcningar.
3, 1 tr. u p p, Drottninggatan.
