# ID: svediakorp-per1109
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 54,151
# sentences: 3,034
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


F ö r lifförsäkringar &amp; af alla slag, Bästa skydd mot köld och värme Förordade af ar: D.rFrith.
barn.
äfven för * * enda äkta Ovanliga f ö r m å n e r.
Stora Yinstutsigter för fte lifförsäkrafle.
Kvinnor kunna vid försäk- ring undersökas af doktor Ka- / f Q Gösta Turistmedlemmar erhålla extra rabatt.
+2?
Widerström i Stock — - Vidinghoff, 1 9 Drottninggatan 1 9 Aktiebolaget Mekanikus f (G.
37166) .8- * " I i s i i!
i i; §&gt; s o - o Folkungagatan 1 6 &amp; 1 8 eller i hemorten af (f år b a bl.
säkringsområdet, under 15 försäkras Jj f % &amp; utan f valfrihet (ty) f / J^P * / J V i hög grad- belopp 8 t fe S &gt; f ce — minst F ö r in- 2,000, högst 1 0, 0 0 0 kronor eller / / fränta af ' S TT v •o c D betalda 1 0 0 0 kronor kan erhållas af g - S ' a • *?
° ^, « &amp; 3 I - S c!
&lt; •a eller senare Exempel: med större.
antingen kapital '] #; •s?
i J § (f måttliga s s " » - I Kl i 141F medger d e n försäkrade valfrihet mellan kapital och / ...
.,, „ Il frånta att lyftas tidigt m e d J) ff läkareundersök- (f ^ to » - » &gt; a, ös - te W Sr K C 3 Q.
O det nyaste på för- husläkaren.
Barn j STOCKHOLM.
K holm Nansen, Se » Pä skidor ge nom Grönland » (sid. 3C).
Normal-Underkläder &amp; 7 ï ^ f. d.
J.
E. Erikssons Mek.
Verkst.
Aktie-Bolag, rolina d a m e r!
7 / 32 " ' B S, g g Ss Nl&gt;S * • S * ^11-1 53 — fît?!
S - JS g 3 o, « §„§&gt; 5^ cm.
stickmaskin 105 kr.
förut ' 21 ') kr.
» 174 » » 290 » * / „ » minst 5 4, högst 3,S05 kronor årligen f &gt; £ &gt; till lifvets slut.
&lt; ^ &lt; i V v Allmänna Lifförsäkringsbolaget Konstsömnad, Hufvudkontor: Stockholm, Vasagatan 1 0.
Glödritning, Träsnideri, Läderplastik.
Svensl^ fymsfcslöjd- Utställningsbi / rå (S. 26 GIÖBEL) Norrlandsgatan 26 (2:dra huset från Kungs- trädgården).
(G 3 7 1 6 4) Aktiebolaget Kungsholms Tvättinrättning •i ' - * INEDAL &lt; &amp; STOCKHOLM * * Utför omsorgsfullt, raskt och billigt: L i n n e - och Ylletvätt, M a n g l i n g och Strykning, Kemisk tvätt och Fläckuttagning, Skönfärgning och Blekning.
Jteel behandling!
TUlgjordt arbttc!
Ombud i flere städer!
(G.
37148) .•IIIIIIIIIIIIIIIIIMllllllllllllllllllllllllllHIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIUIIIIIIIIIIIIIHIIinilllMIIMIIIIIIII ' Den lämpligaste och JÛilje fiolmens &lt; * • Stearinljus.
billigaste dagliga tidning för familjen är TOCKHOLNS-TIDHIIGEI, som innehåller svenska original i sin klipp-följetong (2.
4 0 0 boksidor pr år) samt en stor mängd svenska skisser och berättelser.
— Stockholms-Tidningen, som kostar blott 1 öre om dagen, eller 3 kr.
6 0 öre för helt år, är Sverigres mest spridda dagliga tidning, i det att upplagan nu utgör 60,000 ex. hvarje dag Prenu- meration sker vid närmaste postanstalt (G.
87157) Com verksamt lösande, välsmakande •C- medel vid hosta, heshet och katarrer rekommenderas Florents franska lakrits pastiller.
Pâte vanillée (lätt vaniljsmak och finaste bröstgummi) 40 öre Pâte à la violette (finaste lakrits, aromatisk smak) 05 » î£ * £-jj 35 Pâte à |.
.
„ i, Pastillesâranisj- '; » n - j 3 0 jfr.
Réglisse Florent.
= iiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiiMiiiHiiiiiiiiiiir MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII1IIIIIIIIII (G.
1101) CHAMPAGNE.
1.
, Pastilles å la menthe fpepparmynt, allmännast omtyckta).
" 0 » hos alla välförsedda handlande.
EntamagentS.
J. XORMAX, Stoctkotm.
Endast äkta med märke: G H7168) Guldmedaljer: Paris 1878, Malmö 1896.
(G.
37154) Ull, .OH0TTOJV Cf (j r Kommtssionslager i alla Sveriges städer.
leverantör c t " ömum * * * * * * * S.
G U M / E L I I Annonsbyrå, Stockholm, Drottninggatan 2.
Telegramadress: Annonsbyrån.
Filialer: Malmö, Göteborg.
« af WAL£ S
IM D römmande stjärnorna glimma, världens heliga timma sänker sig ned öfver hvitklädd jord.
Stoftets söner sin tvekamp stanna, tröttad tanke lyfter sin panna, bedjande hjärta söker ord.
Skog och marker hvila, •ljus i tjällen tändas, granen lyfts på bordet silfverprydd och grön.
Barnahufvud flockas, barnaögon stråla, och de helga klockor ringa skog och marker, barn och hem till bön.
Fullbordadt är hvad siarn såg: det folk, som uti mörkret låg, rann upp ett ljus, ett underbart, som dödens land gjort morgonklart Det var ett barn, en mänskors like, men skuldran bar ett himmelrike; en röst, som icke ropa hördes, men öfver jordens gränser fördes; en ande, djup i Herrens råd, hvars budskap lyder evig nåd; en konung, för hvars härskarmakt skall fly all storm och blodig prakt, då lammet sofva skall hos björnen samt myrten spira upp för törnen och mänskohjärtat se till slut sin lyckas väntade minut.
%
IDUN 402 Därför tanken vänder Adam och EVa.
till fridsbarnets hem, därför knäppas händer En julberättelse nu mot Bethlehem.
af Sophie Linge, Där vill världen glömma sina djupa sår, där vill världen drömma om sin framtids vår.
Där lyste himlens änglar i soligt morgonljus utöfver barnets krubba, en Davidsättlings hus; där hördes himlens tungor förkunna en ny dag, om frid på jorden sjunga och om Guds välbehag.
Den sången har jag sjungit uti min barn- doms tid, den skall mig äfven följa igenom årens strid; jag vill till honom lyssna, när löfven falla af, af honom ännu stödjas på brädden af min graf.
Kom, min broder, kom, min syster, far och mor också, liten pilt, som trind och yster knappast lärt att gå!
Stjärna högt på fästet, sparf i vinternästet, vill du möta, säg, denne konungs väg?
Under tempelhvalfvens båge, hvar ett hjärta söker ljus, vid barmhärtighetens råge uti fattigmannens hus, bredvid kärfve, gjord åt sparfven, i den glada mellan friska barnaflock, blomsterhvarfven öfver kors och marmorblock — hvar ett hjärta ömsint vakar, hvar en gifmild hand räcks ut, hvar en själ sig själf försakar; Jesus står en tyst minut, guld och myrrha återbördar och sin väg osynlig går, medan evighetens skördar spira i hans stilla spår.
Heliga jul, hvars höga minne gläder och stärker hvart ädelt sinne, låt din frid bo ibland oss inne, lyfta vår blick mot förklaringens strand!
Skänk åt det barnsliga sinnet vingar, medan du tviflarn till ödmjukhet tvingar och åt den lidande ömsint bringar hopp från de himmelska skarornas land!
Edvard Evers.
(Illustratör: Gerda Tirén.)
» I fall någon ringer, så är jag inte hem- A ma — förstår hon d e t?
» » Jag brukar inte narras, jag, » svarade Maja och slog en knyck på sitt slätkam- made hufvud.
» Skulle någon ringa på, så säger jag, att doktorn helst vill vara i fred, och då kommer jag sanningen närmare. » » Säg hvad du vill, ditt gamla spö.
.
.
» — - den sista stafvelsen sväljdes ned, och dok- torn gick in i sitt bibliotek för att åter börja rota i böckerna.
Maja fortsatte af dukningen af middags- bordet, och det var suart gjordt, ty där fanns blott ett enda kuvert, men då hon höll på att lägga ihop duken, så k o m dok- torn tillbaka ut i salen.
Han hade nu ett blidt uttryck i sitt an- sikte och höll en papperslapp emellan fing- rarne.
» Se här » — sade han och stack den åt henne — » det är j u julafton i dag.
Gå ut och köp sig en julklapp, hvad helst hon vill — ett klädningstyg eller något annat krims-krams.
» » Tack, goa doktorn » — sade Maja och gjorde en liten knix på sina gamla knän, — » men det blefve mera jullikt, om dok- torn ville köpa den själf.
» » J a g?
!
!
» — - han såg ut som ett stort, förbluffadt frågetecken — » skulle jag köpa — nej, Maja lilla, jag har annat att sköta.
» Och så gick han tillbaka in i sitt rum.
Men Maja hann knappt att lägga in duken i skänken, förrän han var ute igen.
Denna gång såg han ännu blidare ut, och det skimrade till bakom glasögonen, när han frågade: » Är hon verkligen så barnslig vid sina år, att hon skalle sätta .värde på, om jag.
.
.
?
» » Kan doktorn fråga så — om doktorn bara ville ge mig ett knappnåls bref, men som han köpt och lagt in med egna händer, så vore det bättre än en juvelbrosch som j a g köpt själf. » Maja vände ryg- gen till och lyfte oför- märkt upp en snibb af sitt hvita förkläde till ögo- nen.
» Kan hon inte se mig i synen, människa, så kan hon gå ut till sina diskar så länge.
Hennes rygg är då inte vacker alls. » Doktorn gick nu, på allvar, in till sig, satte sig i gungstolen samt lade fötterna upp på skrifbor- det.
Det var hans älsk- lingsställning, då han ville begrunda någonting, och att tänka — det var hans svaga sida.
Han hade tänkt så mycket i sitt lif, att han nästan glömt bort att handla, och en kraftyttring åt det hål- let var honom nu mot- bjudande.
1896 » En sådan inbilsk varelse — skulle jag gå ut och köpa julklappar åt min piga! » Han fick fatt i en af sina kära böcker samt började att ifrigt läsa däri.
Men bok- stäfverna gledo tillsammans i en stor klump midt på sidan, fingo sedan brådtom att breda ut sig igen och stapla upp sig, den ena på den andra, till dess de bildade en bestämd figur inför doktorns ögon.
Och den figuren var han själf, men blek och af- tärd, liggande på ett sjukläger; och gamla Maja stod bredvid med en kopp hafresoppa i handen och ett innerligt medlidande i sina små vattenblå ögon.
» H m » — doktorn började att parlamen- tera med sina bättre känslor — » det var j u endast hennes skyldighet. » Han tog nu till boken igen och fick ge- n o m sin viljekraft bokstäfverna ordnade i rader, men det dröjde ej länge, innan hans hufvud sjönk på sned emot » konsolatören », och han glömde snart både Maja och hela den besvärliga världen för öfrigt i en ljuflig slummer.
Maja kom in med kaffebrickan, men då hon fann sin husbonde sofvande, ställde hon den framför honom på bordet och smög sig tyst ut igen, beklagande att de rara julka- korna, som hon bakat enkom för att fägna sin husbonde, nu skulle hinna att kallna, innan han vaknade.
Kaffet ville han då helst hafva kallt.
Men doktorn skulle ej länge få sofva i ro, ty en ljudlig ringning på tamburklockan skållade genom den lilla våningen.
» Nå, det var väl att jag inte är hemma, » — tänkte han och serverade sig kaffe.
» Ka- kor också — åhå, jag heter ju Adam i dag.
» Ännu en ringning, litet kraftigare än den första och med upprepade dragningar på klocksträngen.
» Ring på, ring på » — muttrade doktorn — » ring så länge klocksträngen håller — • se ' n får ni sluta. » Men klocksträngen höll profvet, och den ringande gaf ej tapt så lätt.
Hvem det än
IDUN 189G var, så tycktes han finna ett särskildt b e hag i att höra klangen från den lilla p ng~ lan ofvanför tamburdörren och ryckte nu i strängen med en viss lustig rytm.
» En sådan bandit! » — men hvad gjorde då » människan », som ej öppnade och såg efter h vem det var.
Intet ljud hördes Yitifrån köket, och ring- ningen fortfor med små mellanskof.
Hade hon så brådtom med att köpa sig en kjol, att hon redan gått ut — det vore så likt allt hvad kvinnfolk heter.
Till sist tröt doktorns tålamod, och för att snäsa den oförskämde fredstöraren, så gick han till sist själf ut för att öppna dörren.
Men mycket försiktigt Bara en tums- bred springa.
Genom den såg han ett rödblommigt, käckt ansigte och en ullvante, som ännu höll tag om handtaget till klocksträngen.
» Jaså, din babian, är det du!
Tycker du det är skick och skäl att hålla ett sådant oväsen på julaftonen.
När man ej öppnade, kunde du väl begripa att ingen var hemma. » » Babianen » gjorde sig så smal han kunde, slank behändigt in genom dörrspringan och stod nu med frostbitna öron och snöiga stöflar inne på dörrmattap.
» Ja, men j a g såg, att farbror A d a m var h e m m a » — sade han — » och j a g ville nöd- vändigt träffa farbror. » » Du är inte buskablyg, du.
Men hur kunde du se, att j a g var h e m m a?
» » Farbror hade j u lampan tänd i sitt rum. » » Aha — jaså!
— det hade j a g ej tänkt på.
— Nå, eftersom du är här nu, så kan du stiga in » — t i l l a d e han — » men torka först af fötterna. » » Ja, det är vådligt mycket snö ute » — sade Sam och skrapade klackarne — » och farbror kan inte tro, hvad det är stiligt i bodfönstren.
» Sam tog af sig öfverrocken, men sysslade först med att få upp ett paket ur fickan.
» Jag har den äran att gratulera farbror, ' » — sade han — » och eftersom j a g vet, att farbror tycker om gamla böcker, så.
.
.
» » Hvad är det » — frågade doktor Adam och såg smått generad ut — » hvad för nå- got — hvarifrån har du fått den här? » » Å h, den låg i fönstret till en lumpbod, och som j a g hade en tjugufemöring kvar af julpengarne och såg, att den var riktigt smutsig och gammal, så tänkte j a g att — att farbror skulle tycka o m den. » » Hederspojke » — sade doktorn, litet vek i rösten,och strök Sam öfver den borstiga luggen.
» Besynnerligt, » — t i l l a d e han och blädd- rade i det lilla häftet — » nu har j a g under många år sökt att få fatt i den här lilla boken, och till sist hittar en skolpojke reda på den af en ren slump.
Högst underbart.
Men godt väderkorn hade du den gången, min gosse, och du skall hafva stor tack för den tjänst du gjort mig. » Sam rätade på sig och kände sig mycket viktig.
Men doktorn tog honom i kragen och drog honom in i sitt rum till kaffebrickan.
» Nu ska vi leka jul, » sade han.
Det dröjde ej länge, innan Sam ätit upp de flesta af Majas kakor, m e n under tiden hann han att berätta o m, hvilka julklappar han köpt åt sin m a m m a och småsystrarna, att julgranen var pyntad och färdig, samt att det borde vara julafton sju gånger o m året.
» Jag tycker att det är nog med en, j a g, » — sade doktor A d a m.
» Jag har hvarken jul- gran eller annat roligt jag, ser du, och för mig är julaftonen lik alla andra dagar på året. » J » K o m hem till oss, farbror, k o m hem till oss » — bad han med den sista kakbiten i munnen.
» Jag vet, att m a m m a så gärna ville be far- bror komma, men hon var rädd för, att farbror inte skulle tycka om det. » » Hm — hm!
» » Hon skulle bli så glad, o m farbror kom, och inga julklap- par behöfs, för det få vi ändå.
Moster Eva hade en hel kapp- säck full, när hon k o m.
» Farbrodern hade vändt ryg- gen till samtl stod och passa- de in några böcker i en af hyl- lorna.
Sam kunde därför inte se, att en varm sky drog upp på doktorns panna, men han hör- de dunsen af en bok, som föll ^hrV I; i golf, och skyndade sig fram för att taga upp den.
&gt;Fär Maja rum i köket, tror du, » — frågade doktorn p l ö t s l i g t — &lt; » ty jag vill inte lämna henne en- sam på julaftonen? » » Ja vars!
Det är så stort, så.
Och så kan hon hjälpa vår Lena att torka tallrikarne » » Gå då hem och hälsa till din mamma, att jag kommer o m en timme eller par — jag har litet uträttnir.gar först. » doktorn hade mycket svårt att bestämma Sam gaf sig i väg med den glada nyhe- sig för, hvad han skulle välja åt hvar och ten, ty fastän farbror A d a m nog var litet en af släktingarne, ty utan gåfvor ville han » konstbesynnerlig » ibland, så höllo de ändå ej komma, äfven o m Eva hade kappsäcken alla af honom, och m a m m a brukade säga, full af sådana.
att han hade ett ädelt hjärta, äfven om Hvad han skulle hitta på åt henne var han var litet kärf utanpå.
dock det allra svåraste, men till sist be- Doktorn stod ännu en stund kvar vid stämde han sig för några nyutkomna böc- bokhyllan och stirrade på skinnryggarne, ker, hvilka alltid borde blifva- välkomna till där det stod åtskilligt att läsa, men nam- en » skolmamsell ».
net Eva stod där inte, hvilket ändå var just När doktorn kom in i tamburen till svä- det som han oupphörligt stafvade sig till.
gerskan, togs han emot där af Sam och Eva — Eva!
På sju år hade han ej småflickorna, hvilka stodo i en rad och sett henne, och hon måtte väl nu vara en väntade honom, under det svägerskan och gammal pedantisk ungmö, liksom han blif- Eva hjälptes åt med att i salen tända lju- vit en själfvisk, förtorkad gammal ungkarl.
sen i granen.
Men då — för sju år sedan — då hade Doktorn blef riktigt varm om hjärtat, när det varit på vippen.
.
.
han k o m dit in i det ljusa, hemtrefliga rum- » Maja, Maja! » Doktorns röst ljöd så frisk met, och han välkomnades så uppriktigt af och ungdomlig, att Maja knappast kände sin svägerska, att han kände sig vara en igen den, och hon k o m inrusande från kö- kär och efterlängtad gäst.
Eva stod ännu ket i sådan fart, att de stötte tillsammans kvar vid granen och tände det sista ljuset, på dörrtröskeln.
men vände sig och k o m emot honom med utsträckt hand.
» Å h, en sådan.
.
.
hör nu på.
H o n skall bort i afton till min svägerska och j a g Nej, hon hade knappast åldrats något, också.
Tag hit min svarta bonjour och se sedan han såg henne sist.
Under uppfyl- till att den är ordentligt borstad. » lande af sin uppgift såsom föreståndarinna Maja kände sig riktigt glad, men lekte för en liten flickskola i en provinsstad hade på sitt vanliga sätt » kurra g ö m m a » med hon endast fått litet mera värdighet och känslorna och tog stillatigande fram rocken en aldrig så liten tillstymmelse till embon- ur skåpet.
point, hvilket klädde henne väl.
» Det var en faslig aptit, doktorn haft i Det rörde sig någonting inom doktorns dag » — sade hon, då hon tog bort kaffe- tillknäppta bonjour, när han höll hennes brickan och såg det t o m m a kakfatet.
hand i sin, och han höll den onödigt länge » Å h, skäms — tror hon, att j a g ätit allt för att njuta af denna nya känsla.
det där.
Och så står hon och låtsar, som Den liknade nästan hvad han brukade o m hon ej visste af att det ringt.
Jo, det erfara, när träden om våren började att är just ett skönt sätt att sköta sin tjänst. » skjuta knopp och hela naturen sträfvade » Nog hörde j a g det alltid » — svarade att frigöra sig ur sin vinterdvala.
Men Maja lugnt — » men eftersom doktorn ändå denna gång gällde det honom själf.
Någon- inte var hemma, så.
.
.
» ting bröt upp inom honom — det var vinterisen — och han kände sig i ett ögon- » Skynda sig nu, människa — j a g har blick stark, fri och ungdomlig.
brådtom.
» * * Han stod ännu och höll Evas hand i sin * och såg in i hennes goda blå ögon, när Hos svägerskan väntade man med teet, svägerskan k o m och inviterade till tebordet.
och julgranen skulle ej tändas, förrän far- Under aftonens lopp hade han oupphör- bror A d a m kom.
Men det dröjde o m, ty ligt en förnimmelse af, att han för alltid
I DUN 404 stängt igen dörren till sitt mörka, dammiga studerrum och åter gått ut i det verk- samma, lefvande lifvet.
Han var språksam och angenäm, ja, till och med litet upp- sluppen.
Han kröp på en stund undan i sin svägerskas sängkammare och skref rim på sina julklappar — rim, hvilka väckte stort jubel, när de senare på aftonen lästes upp.
Han åt gröt som en skåning.
Maja och Lena fingo också vara med, när julklapparne delades ut, och stor var den förstnämndas glädje och stolthet, när hon äfven fick ett paket m e d hennes doktors välkända handstil.
Det innehöll en liten silfverbrosch, föreställande en hästsko, och bar följande skämtsamma rim: » Du stuckits i så mänga är, Att hämsko nu på dig bör sättas.
Dock, bättre nål man söka får, Och fin metall bör varsamt tvättas. » Maja såg litet konfunderad ut, när hon hörde detta läsas upp, men tog det till sist som en artighet och log ett bredt, soligt leende mot sin husbonde samt pröfvade, hvilken effekt broschen skulle göra mot hennes svarta klädning.
Innan man skiljdes åt för aftonen, så möttes doktorn och moster Eva händelsevis under taklampan i kabinettet.
» E v a!
» — sade doktorn och räckte henne handen.
» Adam! » » Ja, dagen heter så — A d a m och Eva.
Sedan urminnes tider ha dessa båda namn hört ihop, och o m du ej fruktar för att lif- vet igenom dras med en gammal stofil som jag, så kunde vi j u pröfva på att jämka ihop dem ännu en gång.
O m det blir i ett paradis, kan j a g ej säga. » » Det beror på oss själf va » — svarade Eva — • » och att vi ej g ö m m a oss undan för Herrans anlete.
.
.
» (Illustratör: Gerda Tirén.)
Af A m a n d a Kerfstedt.
» Ack, faster, hatten kommer inte.
Jag får inte följa med. » » Ja, i vinterhatt kan du omöjligt gå, så här sent på våren.
Men tyst — j a g hör steg i trappan, — där ha vi den säkert. » Flickan, som k o m in m e d hattasken, bad så m y c k e t o m ursäkt.
» D e beställda ban- den hade tagit slut, men mamsell tog ändå de enda rutiga som funnos.
» » Ja, det är bra, bara det är en sommar- hatt, så är det nog. » Flickan gick, och locket togs af asken.
» O, » ropade Blanche Stern, » det där är j u åt en gumma.
Gredelint!
Har man nå- gonsin sett en.
sådan flickhatt.
Och vi skulle j u ha lika hattar, Emerence och jag.
Hur skall j a g kunna ha den här?
Och hvad skall m a m m a säga, när j a g kommer hem med d e n?
» I detsamma syntes ett flickansikte i dör- ren.
» Ä r du färdig, Blanche?
Pappa väntar. » » Sätt på hatten, barn.
Fasonen är j u bra — rosenfärgen får du bestå själf. » Det var en liten täck nackhatt, sådan ungdomen brukade den tiden, m e d upp- stående skärm och rikt garnerad m e d ljus- gredelina, smårutiga sidenband.
Blanche satte den hastigt på sig framför spegeln, alldeles likgiltig för skönheten i det ansikte, som den omslöt, men med ögon som strå- lade af ifver att få gå m e d på det vän- tade nöjet.
Det var ingenting annat än en uppvisning i exercis af flottans man- skap på Skeppsholmen.
Fadern till hen- nes båda vänninnor, Emerence och El- linor Bred, var tjänsteman vid konvojkom- missariatet, och han hade lofvat att följa dem på uppvisningen.
För Blanche var allt hvad hufvudstadslifvet erbjöd så för- tjusande nytt.
H o n hade kommit till Stock- holm på några veckors besök, och hon glad- des åt allt, emedan hon fröjdades åt själf- va lifvet.
H o n var i hög grad sann, käns- lig, impulsiv, full af medlidande och öm- het.
Ehuru hennes hem var fint och bil- dadt, hade hon hvarken undgått lidande eller strängt arbete, men hon hade också roat sig, varit firad, älskad och eftersökt, hon hade erfarit olikartade saker mer än fallet brukar vara m e d flickor af hennes ålder.
Kanske var det hennes fullkomliga konst- löshet, som var så betagande, eller måhän- da var det den liflighet i uppfattning, hvar- m e d hon liksom gjorde hvarje nytt intryck till sin egendom.
Hennes röst, som ägde alla ett skönt organs nyanser, kunde stegras till hög patos, och hon begagnade, hvad som här är så sällsynt, gester till sitt tal.
Detta k o m sig af att hvarje känsla grep henne m e d sådan styrka, att hon alldeles omedvetet behöfde åtbördens synliga ut- tryck för densamma.
Hos denna m y c k e t kvinnliga och okonstlade flicka fanns på samma gång något imponerande.
Hon kunde känna indignation.
Mildheten och godheten, som lågo kring hennes läppar och i kindernas svaga grof^ar, adlades af rätt- visan, som präglade hennes rena panna och hennes underligt djupa och vemodiga ögon.
Hon förde sig rak, när hon gick, men när hon stod, fick hennes hufvud en lätt böjning framåt, liksom o m allt omkring henne haft för andra ofattliga röster, som o m hon lyssnat till och förstått tingens outgrundliga språk.
Nu sprang hon ned för trappan.
Vän- nerna väntade henne i förstugan och fär- den begynte.
Hvilken vårdag!
V i d Skeppsbron låg en och annan ångbåt, icke på långt när så många som nu.
Kajen var icke undanskymd af fartyg, men desto flitigare gingo de tunga rodd- båtarne fram och tillbaka på det glittrande vattnet.
Skeppsholmens träd stodo som öf- verdragna m e d ett fint grönt flor, himlen var hög och ljusblå m e d små hvita ulliga skyar, luften frisk och mättad af sol, och när de landat efter båtfarten, möttes d e p å stranden af den däfna, berusande doften af 1896 nysprickande knoppar och gräs.
Härute sjöngo de nykomna fågelskarorna sina häls- ningssånger till norden, hela rymden var full af vårdrömmar och svärmeri.
De gingo den grönkantade vägen upp förbi Drottning Kristinas kasteli.
Uppe på kullen stannade de.
Här skulle uppvis- ningen äga rum, och här fanns redan m y c - ket folk samladt.
Flottans befäl m e d fa- miljer, löjtnanter och unga flickor i grup- per här och där mellan träden, en vald samling.
Blanches båda väninnor, hvilka ge- n o m fadrens ämbete lärt känna en hop af flottans officerare, blefvo snart upptagna af sina bekanta.
Själf stod hon litet ifrån bred- vid farbrodern, hon var så intresserad af allt- sammans.
» Ser du, där är Hulda Mosander, » sade han.
» H o n anses för Stockholms vackraste flicka. » » Jag har läst om att hon brukar dansa m e d prinsarne, » sade Blanche.
» Det var roligt, att j a g fick se henne.
Hon är verkligen mycket vacker, och så ser hon så g o d ut » » Förlåter du mig, o m jag går ifrån dig några ögonblick, » sade han.
» Jag ser kap- ten Jonson därborta, och jag har ett ären- de till honom. » » Gä gärna, » sade Blanche, » jag reder mig nog, och ingen kommer att ofreda mig.
Det är riktigt roligt att vara så här okänd bland så m y c k e t folk. » Farbrodern gick, och Blanche såg med intensivt intresse, hur flottans manskap började marschera upp på höjden.
Men från en annan sida kommo de båda unga prinsarne med hastig och s p ä n ^ i g gång, och ögonblicket därpå började exercisen.
Blanche hade icke märkt deras ankomst.
Hon var helt och hållet upptagen af manska- pet, som defilerade förbi, men själf hade hon blifvit bemärkt.
Den ena af prinsarne, en ljushårig o c h blåögd ung man med nobla drag, hade visat en häftig rörelse vid hen- nes åsyn, han såg i ett ögonblick för sig hela taflan af det länge gömda minnet.
— En mörk och ruskig höstafton för sex år sedan.
Han var på väg till sin skötevän, som bodde tämligen långt uppe på söder, helt ensam, som hans vana var.
Han hade en komposition, nyss upptecknad, i fickan, och han kunde icke invänta en ny dag för att gå igenom den med vännen.
Han hade gått ett par bakgator, då han plötsligt hörde några snyftningar, en stilla gråt.
Han stannade.
Vid gathörnet, hälft lutad mot en af de höga stenar, som före trot- toarernas tid stodo som skyddsvakter v i d hörnhusens knutar, såg han en flicka, ännu barn.
Den matta lyktan, som hängde i hörnet, kastade ett svagt ljus öfver henne.
Det var något i ställningens tröstlösa be- hag, som tilltalade h o n o m.
Men äfven hennes sorg rörde hans hjärta, och han sade till henne: » Hvarför gråter d u?
» H o n såg icke upp.
H o n stod framför honom m e d nedslagna ögon, tveksam om hon skulle svara.
Men slutligen ström- made hela berättelsen från hennes läppar, med barnets på samma gång som hj ärt- ängslans uppriktighet.
Hon hade varit två dagar i Stockholm för första gången — hos sin tant.
Hon skulle bara gå nedför backen o m hörnet till kryddboden för att lämna sitt bref till hemmet.
Det var j u icke att taga miste på.
Men kyrkan lyste på afstånd, det var j u inte många steg.
Bara att vända om igen rakt fram, en enda afvikning, snyf- tade hon fram, nästan urskuldande.
1896 Men vid kyrkogården — med en ny snyft- m ' ng — k o m en grof karl och tilltalade henne.
Hon blef så rädd och sprang, vek af en gång, kanske två.
Hon stannade slutligen med andan i halsen, alltjämt med fruktan att vara förföljd.
En flicka visade henne, som hon insåg, orätt väg, en g u m m a snäste henne, nu visste hon icke alls, hvar hon var.
O, hur olyckligt det var alltsammans!
Rösten, hvarmed allt detta hastigt berät tades, tilltalade genast hans musikaliska öra.
H o n talade ur sitt hjärtas djup, me- dan det svaga lykt- skenet visade honom ett ansikte af rö- rande skönhet.
Han undrade, hurudana ögonen voro, ögonen som skulle tala sam- ma språk som rö- sten, men hon såg aldrig upp.
Hon stod rädd och skygg framför honom, hälft färdig till flykt.
IDUN skyddaren.
O c h hvit och ren skulle hon vara.
Och som hans tankar alltid själfmant togo en poetiskt symbolisk vändning, så tänkte han vidare, att o m hon var vilsekom- men, så skulle han föra henne den rätta vägen igen och icke tvärtom.
Han tänkte ofta på detta barn, han fö- reställde sig henne, när hon kom hem, hur tårarne förbyttes i leenden, sorgen i glädje, och han undrade alltjämt öfver hennes ögon, som han icke fått se.
s Hvar bor du d å?
» sade han.
Hon nämnde ga- tan.
Den var icke långt borta.
» Och hvad heter du? » » Blanche, » sade hon.
» Jag skall följa dig, » sade han.
De vandrade fram- åt tillsammans i mörkret.
När han såg, hur hon höll sig på afstånd, blyg och förskräckt, sade han mycket mildt: » Du är väl inte rädd för mig, Blan- che.
Jag vill j u bara hjälpa dig hem. » Hon svarade ett sakta: » Ack ja. » Och så gick hon tyst igen.
Han läng- tade att höra hennes röst, men han k o m sig icke för att säga något mera.
Det var i hennes lätta gång, i hennes fina, något gängliga bar- nagestalt någonting som oemotståndligt tilltalade honom.
Det var som ett lef- vande uttryck af den harmoni han älskade.
Plötsligt vid ett gathörn utropade hon ett hänryckt igenkännande: » här är det », och i ett ögonblick, så hastigt att han icke hann tänka, förrän det var gjordt, var hon försvunnen i mörkret.
Han gick icke till sin vän den aftonen, han gick tillbaka till sitt palats och skref under nattens timme en sång, som han kal- lade » Snöhvit ».
Händelsen var enkel, men den blef af inflytande på hans utveckling.
Han glömde den aldrig.
» Blanche » • — det var för honom kvinnan, hvilken behöfde skydd, ömt be- skydd, och för henne ville han vara be- •405 träffade kavaljeren den gamle major N — 1, som b o d d e på Skeppsholmen.
Han kände farbrodern, vinkade åt honom, sade några ord och gaf kavaljeren besked.
I n o m få minuter k o m kavaljeren bugande fram till prinsen, hviskade ett n a m n och några an- dra detaljer i hans öra och drog sig till- baka.
Med hvilken precision manskapet lydde kommandoorden!
Dessa gamla väderbitna båtsmän, dessa unga fyrar, hur intelligenta de sågo ut!
Man märkte, att de hade sett åtskilligt af världen, att de hade skådat faran i ansiktet, att de visste något mer, än hur gräset gror och växer på soldattorpets tegar.
Och allt detta, som deras ansikten ut- tryckte, det afspeg- lade sig i Blanches ansikte.
Hennes drag mulnade stun- dom, för att ett an- nat ögonblick lysa upp i små flyktiga leenden.
Hon var så inne i den histo- ria, hon tyckte sig läsa i dessa sjömäns utseenden, att hon hade glömt allt an- nat omkring sig, och hon ryckte till, när hon oväntadt hörde en röst tätt invid sig säga: » Det roar er att se på exer- cisen.
» Hon vände sig till hälften emot ho- n o m som talat, och hon kände ögon- blickligen igen h o - n o m på de många porträtt hon sett.
Det blonda krusiga håret, den nobelt böjda näsan, den fint tecknade mun- nen och de milda blå ögonen voro j u - så välbekanta i hela landet.
Han tyckte, medan åren gingo, att det nödvändigt måste finnas ett osynligt band mellan honom och henne, som småningom växte till hans fantasis ideaL Och där stod hon nu i de nitton årens fulla blomstring, med ögon som strålade af hänförelse!
Hans Blanche, hans egen lilla gråtande Blanche!
Han vände sig till sin kavaljer och hvi- skade: » Skaffa genast reda på, hvem den där flickan i gredelina hatten är, » och kavalje- ren började ögonblickligen sina spaningar.
Medan Blanche m e d liflig uppmärksamhet följde exercisen, gjordes till höger och vän- ster förfrågningar om henne.
Slutligen » Ja, » sade hon.
» Jag tycker o m flot- tister.
» » Så-å.
Ni känner många sådana? » » Jag har känt en, » sade hon, » och han var så under- lig. » Och efter en kort paus tillade h o n: » Jag tycker o m underliga människor.
» » O m j a g också kunde ge er intryck af något underligt, » sade han m e d ett små- löje, » men j a g är en så vanlig människa. » Hon slog upp sina ögon emot honom m e d en liten afvärjande rörelse med handen.
» O, nej — säg inte så — det är ni inte. » » Så vida inte, » fortsatte han, » ni möj- ligtvis skulle finna det underligt att tala m e d en prins.
Det finns människor som tycka så — » » Ja, » sade hon mycket eftertänksamt — » kanske — i ett fall.
Men er känner jag j u så väL »
406 » Gör n i?
» » Ja — ack ja.
Jag har j u tänkt det- samma som ni, när j a g sjungit edra sånger. » » Hvad är det då i för ett fall ni tycker det är underligt att tala vid m i g?
» sade han m y c k e t mildt.
» Jag vet inte, o m det passar att säga det, » sade hon och rodnade.
» Jag tror inte, att ni skulle kunna hitta på något, som icke passade att säga mig, » sade han mycket allvarsamt.
» I hvarje fall tror jag, att j a g skulle kunna förstå hvad ni menade. » » Jag vet ändå inte, om j a g vill säga det, » sade hon m e d pinad min, i det hon ofri- villigt och snabbt förde handen för en sekund till sitt hjärta.
» Ni skulle kunna missförstå och misskänna mig, och det skulle smärta mig. » » Var lugn, fröken Blanche, » sade han, » jag skall aldrig missförstå och ännu min- dre misskänna er.
V i konstnärer ha fått visionens gåfva.
Jag läser hela ert väsen i ert utseende. » » Nej, nej, » sade hon m e d samma afvär- jande rörelse med handen, » säg ingenting mer.
Förspill inte de här korta ögonblic- ken med att tala o m m i g.
» » Jag ser, » sade han, » att ni inte har för- troende för mig, och det fastän ni påstår, att ni känner mig så väl. » Hon smålog med nedslagna ögon.
Därpå fick hon samma pinade uttryck som förut.
Det tycktes, som om något aflägset höll på att arbeta sig fram i hennes hågkomst.
Han teg några ögonblick.
Han njöt af att se, hur minnets dagning randades.
Slutligen brast hon ut, i det alla hennes drag upplystes af igenkännandets glädje.
» O!
det var ni I Det var j u inte underligt, att er röst var så välkänd.
Hur ofta un- der de gångna åren har j a g inte hört edra ord: ' Du är väl inte rädd för mig.
Jag vill ju bara föra dig h e m '.
Det var bara un- derligt, att j a g icke genast förstod det.
Men j a g såg er j u aldrig. » Han stod småleende och tyst och betraktade henne m e d en obeskriflig känsla af lycka.
.
» O c h jag, som icke tackade er, » fortfor hon lika ifrigt, i det hennes ö m m a ögon sågo rakt in i hans.
» Det har känts som ett samvetskval allt sedan.
O m ni visste, hur j a g grät efteråt för den saken.
Jag föreslog min tant att annonsera i tidnin- garna » — hon skrattade till, så att det glim- made af ögon och tänder — » men man kunde j u inte annonsera bara ett tack till en snäll herre. » Han skrattade också, men så blefvo de båda i en hast allvarsamma.
En gemen- sam tanke på glädjens korthet grep dem, och han sade med en suck: » Vill ni nu säga mig, hvarför ni tycker att det är underligt att tala m e d mig?
Vi äro j u gamla vänner, fröken Blanche. » Hon tvekade ett ögonblick och såg sig rädd omkring.
» Nej, ni kan inte försvinna nu som förra gången, » sade han.
» Ni har ingen und- flykt.
Alla dessa människor hålla er fast. » Hon såg åter ned, och därpå sade hon mycket allvarsamt: » Jag tyckte det var underligt därför, att ni är en människa, som inte har frihet att tycka hvad ni vill eller handla hur ni vill.
» Hon tystnade plötsligt, liksom hon hej- dat sig.
Men då det i hast dagades för henne, allt hvad dessa ord kunde innebära, och hon fruktade, att han skulle anse dem IDUN förmätna, trodde hon sig förbättra saken genom att tillägga med mild röst: » Jag ville inte för allt i världen göra er något ondt, och därför känns det nästan som ett an- svar att tala med er. » Hon slog upp sina ärliga, vemodiga ögon och mötte hans blick.
Han kände det, som o m han blifvit träffad af ett skott midt i hjärtat, och öfver hennes ansikte drog en plötslig blekhet.
» Jag har haft en djup sorg just för den saken, » sade han hastigt och brådskande, » men i dag, nu i denna stund, förefaller det m i g, som o m den sorgen hade varit en obetydlighet.
» Hon rodnade litet.
» Det var väl, » sade hon, » att j a g inte visste det, när j a g där hemma tänkte på er.
Det skulle ha smärtat mig så djupt.
Fast kanske tvärtom.
O m j a g hade vetat det, skulle j a g försökt att hjälpa er bära det.
Det kanske hade lättat bördan för er, fastän ni knappast sett mig, och j a g var så långt borta.
Sådant där vet man aldrig. » Han betraktade henne tyst, medan sol- strålarna lekte i hennes hår och färgen steg på hennes kinder och hvarje hennes känsla förråddes af hennes växlande uttryck.
» Nej, man vet det aldrig, » sade han, — » och man vet heller aldrig, när det ögon- blick kommer, som beseglar ens öde.
Men jag tror obetingadt, att ni skulle kunnat bära min börda, ni som har sympatiens underbara prägel i hela ert utseende.
I ert ansikte läser j a g allt hvad j a g tänkt och drömt och hoppats.
.
.
» » Tala inte o m mig, » sade hon allvarsamt, » Jag vågar inte se upp.
Jag antar, att hundra par ögon betrakta oss.
Och hvad skall fröken Hulda Mosander säga.
Hon, som ni så ofta dansat med. » » Har j a g, » sade han, som vid denna på- minnelse o m tidens flykt blef utom sig — » kanske — men hon är god, hon säger aldrig något ondt.
För öfrigt minns jag ingenting — j a g har glömt min förtid — det är som o m j a g nyss födts till l i f v e t.
.
.
» » Tänker ni på, att ni också har ett an- svar när ni talar? » sade hon m y c k e t sakta och m e d osäker röst.
1896 » Nej — icke nu, » sade han.
» Jag tän- ker på, att en konungason också kan slita sina bojor.
.
.
att.
.
.
a t t.
.
.
» Han märkte, att uppvisningen nalkades sitt slut, och han fattades af smärtans yr- sel och vanvett.
Hans röst började skälfva af det myckna, som brusade inom honom, våldsamt och med lidelsens vanmäktiga och ursinniga upproriskhet.
» Jag skulle vilja, » fortsatte han flämtande, i det han böjde sig fram emot henne, » åh, jag skulle vilja liksom han, ni vet, som strök den sjukes flaskor med ett enda drag från bordet, så skulle j a g också vilja stryka bort alltsam- mans, kavaljerer och kammarherrar, betjän- ter och livréer, hela den stängande, kväf- vande ståten med ett enda drag och taga er vid handen och gå lifvets väg med er öfver dalar och höjder och se allting i större vidder och vara fri och veta, att vid min sida g i n g e.
.
.
» » Säg ingenting mer, » bad hon, » jag kan inte höra mer.
.
.
» Men orden brusade fram öfver hans läp- par, oemotståndligt.
» Jag skulle sätta er så högt upp på tin- narne — • att lifvet icke skulle förslå att visa er.
.
.
» » Tyst, » sade hon med en värdighet, som gjorde hennes unga ansikte nästan sublimt, » inte ett enda ord mer.
» Och i det hennes röst plötsligt återgaf de känlsor, som genomström- made henne, och hennes ögon ännu en gång slogos upp mot honom, sade h o n: » Hvad skulle ni också kunna säga mer?
Jag står redan på tinnarne.
Där står man bara några ögonblick — men det kan j u vara nog — för lifvet. » » När — hvar får j a g se er i g e n?
» Ty farbrodern nalkades.
» Säg det — fort. » » Aldrig, » sade hon m e d ett smärtfylldt smålöje.
» När man verkligen stått på tinnar- ne, så riskerar man inte att glida ned igen. » Han drog sig ett par steg tillbaka, ty flickorna kommo fram till henne.
Han förde handen till militärmössan, och hon såg på hans läppar, att han s a d e: » Far- väl. » Hans bror k o m och lade sin arm i hans.
De underbara ögonblicken voro förbi.
IDUN 1896 På eftermiddagen kom ett bref från m o d e m, som kallade henne hem.
En af hen nes små bröder hade sjuknat i skarlakans feber.
Hon for genast.
Hästar från hemmet voro henne till mötes på half va vägen.
Under hela tiden tyckte hon, att det var så underligt, att lifvet bestod af otaliga hvarda- gar.
Hela denna rad af hvar- dagar föreföll henne så främ- mande.
De hade nästan sopats bort ur hennes hågkomst.
Men så kommo sjukvården, vakan och omsorgerna.
Till sist dukade hon själf under och greps af smittan, och så gingo veckorna i feberyrsel.
Sommarsolen sken på den fällda gardinen, när hon ändtligen slog upp ögonen, och far och mor sågo det återvändande medvetandet i blicken.
» Mamma, » sade hon genast, » hvar- för är du så svartklädd? » Och med häf- tig förskräckelse: » Ä r han död — lille bror — och jag, som inte orkade till slutet. » » Nej, n e j, lugna dig — för all del.
Han är inte d ö d — han är frisk och är ute och leker.
Det är ingenting, som rör vår fa- milj — men det är nog sorg ändå — sorg i hela landet. » » Hvad är det? » sade hon och reste sig.
» Det är den unge prinsen, sångaren har sjungit ut. » » O!
» sade hon och slog ihop händerna öfver sitt hufvud, » hvad jag är lycklig och glad.
Nu får jag stå kvar på tinnarne — midt i solljuset och aldrig, aldrig glida ned.
» » Hon yrar igen, » sade modern bekymrad.
Men hon såg på dem med en redig blick, hvars innehåll ingen af dem förstod.
» D u är väl inte rädd för mig, Blanche, » sade hon med matt röst, liksom hon upp- repat en läxa ur minnet, » jag vill j u bara ledsaga dig hem. » * * Tant Katy tystnade, och vi sutto alla liksom förlamade, hennes röst hade varit så gripande, och vi sågo nu i glöden från den utbrunna brasan, hur hennes ögon hade detta nästan visionära uttryck, soin de ibland brukade få vid de högtidstillfällen, då hon lät öfvertala sig att berätta något för oss.
» Men, tant Katy, är det där sant? » hvi- skade jag slutligen.
Jag satt henne när- mast bland de ungdomar, som slagit sig ned omkring henne på låga stolar eller på själfva mattan.
Hon vaknade långsamt nästan som ur en dröm.
» O m det vore sant, » sade hon sakta m e d ett frånvarande uttryck, » då vore det kanske orätt att berätta det. » » Jaså, » sade han, som skulle bli landtbru- kare, i det han sökte afskaka den svärmiskt romantiska stämning, som gripit oss alla, » då är det inte alls sant, d å?
» » Om det inte vore sant, då vore det kanske ännu mer orätt att berätta det, » sade hon på samma drömmande sätt.
» Men, kära tant Katy, » sade han, i det han reste sig upp och sträckte på sig, » o m det hvarken är sant eller osant, hvad i all världea är det d å?
» » Jag tror vi tända lamporna nu, barn, » sade hon med sin vanliga glada och milda röst.
» Bilderna i glöden göra oss alldeles vimmelkantiga.
» (Illustratör: V.
Andrén.)
* J ulen, kristenbetens stora högtid, stod för dör- ren, och i alla hem rustades, om än på olika sätt, för dess firande.
Där rikedom och njut- ningslystnad förde spiran, offrades stora summor pä själfviskhetens altare, medan återigen en all- varligare uppfattning af lifvet och dess förplik- telser framkallade en varmare medkänsla för an- dra, ett behof att dela med sig och sprida glädje i glädjefattiga hem.
Och sålunda hände sig, att icke blott tidningarna hade att omtala stora sum- mor, som lämnats till utdelning bland de fattiga, utan att ock många gåfvor på enskild väg kom- mo dessa till godo.
I en af hufvudstadens moderna palatsbyggna- der, högt uppe vid takåsen i en s. k. vindskupa, bodde sedan några år en flicka, som genom trä- get arbete på en större syatelier förtjänade sitt dagliga bröd.
Visst värkte ryggen och visst sve- do ögonen, då hon efter tolf timmars arbetsdag, sent på kvällen trefvade sig upp för den sista mörka trappan, men hon klagade ej.
Tvärtom hvilade en stilla frid öfver det själfulla ansiktet, liksom den lilla kammaren i all sin anspråks- löshet bar prägel af en viss hemtrefnad.
Öfver den väl uppbäddade sängen var ett hvitt täcke utbredt; på den lilla furubyrån stodo några fo- tografier framför spegeln; på bordet låg en bi- bel och på fönsterbrädan stodo ett par väl vår- dade krukväxter.
» Huru kan du ha tid med det här skräpet, » utbrast en kamrat, som en söndagsafton sökte Elin, pekande på krukorna.
» Icke skulle det falla mig in att ägna ett ögonblick åt några blommor. » » Och jag kan icke undvara dem, » svarade Elin, » de fylla så väl upp tomrummen i mitt lif. » » Ja, du är olik oss andra, » inföll kamraten, » och vi undra ofta, hvarifrån du får ditt solsken. » » Åh, jag bor ju åt solsidan, » återtog Elin med ett egendomligt leende.
Som sagdt, närmade sig julen, då Elin en mor- gon med lika mycken undran som glädje upp- täckte ett par små knoppar på sin enkla månads- ros.
Det var något ovanligt för årstiden, men de soliga dagarne under adventet kommo knop parne att svälla, och det var med en känsla af nästan moderlig ömhet, som den ensamma flickan dag från dag följde deras utveckling, och huru trött hon än var efter dagens arbete, kunde hon ej öfverlämna sig åt hvilan, förrän hon ka- stat en blick på sina älskade rosenknoppar.
Tänk, om de skulle slå ut till julen!
Hvilken förtju- sande julklapp skulle det ej blil 407 Och julaftonen kom med strålande solsken och glittrande rimfrost på träd och buskar, och som den inföll på en söndag, var Elin ledig och såg med obeskriflig glädje vid sin återkomst från högmässan i kyrkan, att rosenknopparne brutit sitt fängsel och nu stodo fullt utslagna i mid- dagssolen.
Predikantens ord hade värmt hennes hjärta.
Han hade talat om den stora julgåfvan och den gudomliga kärlek, hvaraf den var det högsta och skönaste uttryck.
Uppfylld af tanken härpå, satt Elin nu och betraktade sina rosor.
» Hvad Gud är god, » tänkte hon.
— » O, att jag kunde göra ot för att bevisa honom min kär- lek I Jag ville så gärna gifva honom något i hans allraminsta små bröder.
De rika äro dock lyckliga, de kunna gifva och kunna med sina gåfvor aftorka många tårar, men jag, jag har ju intet att jag har bara mina ro- sor.
— Mina fTc&amp;L.
rosor?
- wJ^Wå Skulle jag då ej kunna gif- va dem?
Skulle de ej kunna tala ett kärlekens ord till något ängsligt hjär- ta? » Och den fattiga flickan försjönk i stilla efter- sinnande, un- der det hon utkämpade en strid, som för mången skulle synts barnslig, men för henne var allvar- lig nog, ty det gällde ju offret af något mycket kärt.
Efter en stund reste hon sig emellertid med prägeln af ett fast beslut i det lilla ansiktet, un- der det hon hviskade vid sig själf: » Jag vill gifva dem åt dig, Herre.
Låt mina julrosor täckas dig. » Följande dag, juldagen, sken solen åter lika klar, och sedan Elin äf ven nu deltagit i försam- lingens gudstjänst, kastade hon vid hemkomsten en afskedsblick på sina rosor, fattade saxen och klippte med ett raskt tag af dem.
Men de skulle ju också föra ett gladt budskap med sig.och så öppnade hon bibeln ochskref medoöfvad hand på ett litet hvitt kort, som hon stack in mellan de gröna bladen: &gt;Gud är kärlekenh Därpå trip- pade hon åstad i sin slitna vinterkappa den lån- ga vägen till allmänna sjukhuset.
Det var den stund, då besökande hade tillträde dit, och Elin var bekant med en af sköterskorna.
Till denna vände hon sig nu och yttrade brådskande: » Se här ett par rosor!
Jag ville gärna glädja någon af de sjuka jned dem.
Gif dem åt den du tyc- ker bäst behöfver en liten uppmuntran.
Jag känner ingen personligen. » Och sköterskan gaf blommorna åt en blek, utmärglad kvinna, som nyligen genomgått en svår operation och troligen icke hade lång tid kvar på jorden.
Hon hade kämpat en hård kamp, ty hon ville ej dö, och under det hon kände, huru krafterna sjönko, grep hon med krampaktig ifver efter lifvet.
Och hvad som höll henne kvar vid detta var moderskärleken.
Hon hade tre små barn, hvaraf det minsta var blott några få veckor gammalt.
Hvem skulle älska dem, om hon togs ifrån dem?
Hon kände sig så omistlig, och fastän hon länge vandrat med Gud, tyckte hon sig nu ensam och öfvergifven.
Då kommo Elins julrosor såsom en ljuflig erinring om, att någon ännu tänkte på henne.
Och härvid for ett stilla leende öfver de bleka dragen, ett leende som blef än soligare, då hon läste de få skrifna orden.
Dessa väckte till lif tro och förtröstan i hennes hjärta och gjorde den mörka dalen med ens ljus.
» Herre, är du kärleken, då är det du, som skall taga vård om mina små, » hette det åter och åter inom henne.
» Jag frågade nyss, hvem som skulle älska dem, nu vet jag det — nu lämnar jag dem lugnt åt dig. » Och striden var öfver, och efter tvänne dagar hade hon i frid trädt öfver gränsen mel- lan tid och evighet.
Då den fattiga sömmerskan vid ingången af det nya året åter besökte sköterskan på den stora sjuksalen, hörde hon af henne omtalas, hvilken mission hennes blommor fått utföra, och i sitt hjärta tackade hon innerligt Gud härför.
Sådan är den enkla berättelsen om Elins jul-.
rosor.
(Illustratör: /.
Nyström.)
* L.
S.
IDUN 408 K Underlig er vel Veien jeg leder Jer, End mere underligt hvad jeg bereder Jer, Inderst i Labyrinthen I nå Deiligste Syn som Bölger så.
vorfra jeg kommer, I den lyse Sommer, I Höst eller Vår, Med Baden ind over » Saltsjöns » Vove, Med Dampen op gjennem Smålands Skove, Af Glädesgjensyn mit Hjerte slår.
Det är som Solskin imod mig springer, En Sang i Dur der i Jubel klinger, Og gjör min Venten skjälvende glad, Når frem over Bölgen jeg ser den flagre, Den blomstrende, lyse, elskede, fagre, Glädesstrålende Stockholmsstad!
Og Bölgerne skumme, spröite og glide, Krumme Toppene gnistrende hvide, Andelöst vandre, Jage hverandre, Håbe beständigt: » Bag näste Fjeld, Bag näste Skove kommer det vel!
» Havet samler Bölgehärene, Drager dem med sig ind gjennem Skärene, Lokker og leder dem, Samler og breder dem, Ind gjennem trange, fjeldtrykte Sunde, Ud mellem blomstrende Enge og Lunde.
Havet befaler, Synger og tåler: » Skynd dig, min spröitende Bölgehär, Storm förbi alle Klipper og Skjär!
Träng gjennem Sundene, end så trange, Flygt gjennem Fjordene, end så lange, Lönnen for Löbet tilsidst skal I få.
Da suse mildere Vinde, Lyse Ege og Linde Brede sig over Klipperne hårde.
Slotte og Garde, Landhuse hvide Side ved Side Smykke de Kyster hvor Bölgerne glide.
Ned over Skränterne tumle Bäkkene, Snefald af Blomster lyse i Häkkene.
Höit på Terrasserne Haverne glöde, Undre at Bölgerne skummende haste, Vifte til Hilsen og Roser röde Efter dem kaste.
18 % Sölvlette stige Morgenens Tager, Lydlöse sväve de hvide Mager, Visende Veien som Hären af Bölger Skvulpende fölger.
Se!
da åbnes den sidste Fjord Med Seileres lystige Vrimmel.
Rundt o m den vårlyse » blomstrende Jord Under en strålende Himmel.
Men som af Havets Vande bårne, Svömmer der Tårne!
Hvidt som ett underbart Syn i Drömmen, Inderst ved Strömmen, Bölgerne se det blinke og flagre!
— Frisk sprunget op af Havets Bad Smiler imod dem den lyse, fagre, Glädesstrålende Stockholmsstad.
Da er det som hele Havet lo, Bölgerne rase og larme Og styrte med åbne Arme I Strömmen under » Norrbro » — Men » Målarn » vented dem länge deroppe, Alle dens Vover nysgjerrigt hoppe.
Som festklädte Mör De neie og dandse, Med hvide Krandse Og Flagreslör,
IDUN 1896 Synge Havet » Velkommen i Havn! » 409 — Vi ved det,Stockholm — der findes Steder Da råber Saltsjön Mälarns Navn, Med stärkere Arbeid ' og dybere Gläder, Og svinger den blide Indsö Med ädlere Minder fra Vildt i sin starke Favn.
Med varmere Hjerte for alt som lider, större Tider, Med renere Tröst for alt som grader.
Men vil en Stund jeg mit Og ret med Er Veiret stormfuldt eller godt, Og se hvor Naturen har kasted og skylled Tidligt eller silde, Og overhylled Der feires under Stockholms Slot Med gode Gaver en Plet på Jorden, Et evigt Velkomstgilde.
Og klädt sin Yndling i Höitidssmykke, Et Bryllupsgilde, et dundrende, — Vil jeg se hvad der ligner Ungdoms- Af Havets og Mälarns Vover, lykke De tause Mager undrende Og le mod et Syn der gjör mig glad — Sväve Dandsen derover.
— Da, Dronning bland alle Steder i Norden, Frisk steget op af Havets Jeg Men når At jo vildere den Glädesstrålende Stockholmsstad.
ser, (Illustratör: A.
Engström.)
* sner, Og j o strengere den Bad, standser at se dig blinke og flagre, Du blomstrende, lyse, elskede, fagre, endt er Vår og Sommer, Og den bårde Vinter kommer, Den med vred Forundring Hjerte lette, Skjönhed mit Öie mätte, fryser, Desto mere Stockbolm lyser, Desto gladei-e det 1er.
Det tindrer og lyser fra alle Kanter, Smykker af levende Diamanter Krone Bjergenes Toppe.
Som gjemte Gnister Af Asken brister, Nede og oppe Tändes i Mörket Stjerne ved Långt i det Höiestpå Stjerne.
Fjerne, » Söder », Det glimrer og glöder.
Överalt en dirrende Stjernevrimlen Under Vinterstjernerne höit på Himlen.
Stjerner som hvile og Stjerner som vandre, Kappes i Skjönhed med hverandre Guldgule, rôde, smeltende hvide, Stjerner som flyve og sväve og glide.
Men höit over Slottets mägtige Tag Springe to Flammer, blåligt lange, For alle de andre Lys at Skiss af fange Og gjöre Vinternatten til Dag.
—.
Wilma Lindhé.
T o Flammer der höit som et festligt Kvad Over alle Fakler og Flammer flagre: » Se, denne lyse, elskede, fagre Glädesstrålende Stockholmsstad!
» Og selve Isen svarer Med skingrende Fanfarer.
Over den stivnede Bölgehär, Under tusinde Stjerners Skjär, Dandser Ungdommens Skarer.
Ungdommen med sit friske Mod, Som lige let med sin lette Fod I Blomster og Sne kan trade, Ungdommen med sit klare Blik, Som vil ha ' Musik, og fuld Musik, At tolke sin fulde Glade!
— et var kort före jul och bitande kallt.
Isblommorna pä fönsterrutorna gnist- rade likt diamanter i det skarpa solljuset, som ej hade förmåga att smälta en enda af dem, och Agnes Frese kände sig mera ensam än någonsin innanför dessa dunkla glasskifvor, hvilka liksom afstängde henne från den öfriga världen.
Upp till henne trängde ljudet af bråd- skande steg, gnisslandet af kälkmedar, barna- skratt och bjällerklang, men det var för ti- digt att gå ut ännu.
Klockan var endast elfva, och först klockan två brukade hon taga en promenad eller göra en åktur.
En varm, parfymerad luft strömmade emot henne, när hon kryssade sig fram mellan hopade möbler, tunga draperier och eleganta småting för att se efter att allt var i ordning i den stora våningen — soin det för öfrigt alltid var, tack vare många och invanda tjänare.
» Ett vackrare hem än mitt kan ej fin- nas, » tänkte hon, liksom otaliga gånger förut; men hon hade sett det i tio år nu, utan att behöfva göra något till dess för- skönande och bevarande, och öfverfölls stun- dom af en oförnuftig längtan att något skulle gå sönder eller fördärfvas och be- höfva ersättas med nytt.
Hade det funnits barn, som lekt och rustat i de stora prakt- fulla rummen.
.
.
j a då I Nu var hon inne i d e n gamla tankegån gen igen, hvilken låg lurande i bakhåll för att träda fram genom de orimligaste idé- portar.
Barn?!
Först hade hon hoppats, längtat och väntat, och sedan — när hon fått viss- het o m sina drömmars fåfänglighet — försökt att resignera och fylla tillvaron så godt hon kunde.
Väggar och etagèrer voro fulla af taflor och prydnadsföremål, målade med dilettan- tens synbara ansträngning att härma na- turen.
H o n visste själf, att hon aldrig kun- de bli konstnärinna, och kände sig allt mera missnöjd m e d dessa försök, som ej till- fredsställde hennes högt utbildade skönhets- sinne.
Hade hon arbetat för bröd, hade det varit en annan sak, då hade själfva hennes sträfvan adlats af nödvändigheten.
Som det nu var, lade hon ned penseln för alltid och kastade sig öfver litteraturen, såväl den nyare som de gamla klassikerna.
En tid glömde hon också verkligheten och tyckte sig hafva nog — men så — liksom på en gång — trängde sig fråga efter fråga inpå henne: » Hvartill tjänar d e t?
Hvad nytta gör jag genom mitt vetande?
O m j a g kunde gagna mänskligheten?
O m j a g hade några egna tankar — vore de än så ringa — att strö ut — litet födande korn åt de skaror, som ej förstå att tillgodogöra sig det bästa — de stora andarnes gåfvor — eller o m j a g ägde barn, som.
.
.
?
» Återigen stod hon framför denna samma fråga, som ej lät afvisa sig.
Enda dottern i ett förmöget hem, hade hon vårdats och omhuldats lik en ömtålig planta och så vidt möjligt hållits i okun- nighet o m synd och nöd.
Ja, ännu i denna stund visste hon föga om lifvet utanför den fashionabla stadsdel, i hvilken hon flyttat in, då hon gifte sig med en af stadens ri- kaste män.
Det hade varit ett giftermål af kärlek.
Knappast ett ondt ord hade fallit makarna emellan, och dock k o m m o de med hvarje dag allt längre ifrån hvar- andra.
Kanske gjorde han sig ej reda därför eller led däraf, upptagen som han var af sin affärsverksamhet, hvilken alltmera slu- kade hans tid och tankar, men så mycket klarare blef det henne, j u tommare och inne- hållslösare hon kände tillvaron.
» O m det funnes barn, som bunde oss till- sammans, med gemensamma intressen och plikter, skulle vi ej kunna gå skilda vägar, » sade hon sig med stigande bitterhet.
De första åren af sitt äktenskap hade hon lyst som en stjärna inom sällskaps- lifvet; men innanför den vackra ytan göm- de sig en finkänslig, djupt anlagd själ, som ej kunde nöja sig med glitterguld, och när så hyllningen antog karaktären af kurtis och mannen alltmera sällan hade håg och tid att skydda henne genom sin närvaro, greps hon af vämjelse och drog sig tillbaka
410 inom hemmet för att där g ö m m a en obe- stämd, allt mera ökad längtan.
Religion?
Välgörenhet?
Mer och mer omspunno hennes tankar dessa ord, hvilkas kärna hon ej fattade och dock skyggt sökte närma sig.
Den offrande kärlek till Gud och medmänni- skor, som skulle drifvit henne framåt på dessa vägar, fanns ej, men så mycket mera af fruk- tan för det osköna, vidriga, frånstötande, hon genom böckerna visste att hon skulle möta, om hon vågade sig in i armodets boningar.
Hvad annat än pengar hade hon också att gifva?
Hon kände själf, att det var för litet.
Och ej nog därmed, innerst låg också, som förnämsta driffjädern — det visste hon — behofvet att för egen del vinna frid och tillfredsställelse.
Så hade åren gått, dag för dag, utan att hon hunnit längre än till en allt säkrare viss- het, att det närvarande ej var henne nog.
Och tanken på att taga ett fosterbarn hade vuxit sig allt större inom henne och funnit genklang hos mannen.
Aldrig, aldrig skulle det väl ersätta henne eget kött och blod, men det blefVe dock något att lef va för, ägna sig åt, dela med sig till!
Frågan var blott att finna reda på ett barn, som hade just alla de egenskaper som fordrades — g o d härstamning, skön- het, hälsa, begåfning med mera.
Men — efter långvarigt sökande och bref- växling med framstående läkare — ansågs skatten nu funnen, en liten flicka af rent fabel- aktig skönhet och begåfning, hvilken man- nen, åtföljd af en sköterska, rest för att hämta långt inne i hjärtat af Tyskland.
I tankarna följde hon honom.
Just denna dag borde han vara vid målet; men i stället för att glädja sig öfver, att allt var afgjordt, erfor hon en pinsam beklämning.
Hvilket ansvar hade hon ej åtagit sig — och o m hon missräknat sig och ej kunde älska den lilla!?
I slutet af våningen, innanför den med blått siden dekorerade sängkammaren, låg ett rum, som hon redan första året af sitt äktenskap i tankarna möblerat ungefär som nu, men hvilket stått tomt ända tills för några dagar sedan, då hvitlackerade, docklika stolar, soffa, bord och byrå samt en liten säng m e d rosenrödt sidentäcke flyttats in.
Hitin skyndade hon, m e d en dunkel för känsla af att finna ro.
Hvita, lätta gardiner täckte fönstren, utan att taga bort något af sol och luft.
Hon visste nog, hur en barnkammare skulle se ut!
Lång och smärt, m e d mörkt krusigt hår och varma ögon, var hon vacker ännu vid sina tjuguåtta år och blef det ännu mer genom det soliga leende, som upplyste de något skarpa dragen.
» Här kommer jag väl hädanefter att till- bringa min mesta tid, » tänkte hon, medan hon rörde o m i den flammande eldbrasan.
En fåfängans glädjeblixt öfver att den lilla ' var så vacker sköt i detsamma upp inom henne.
» Tänk, att få ha henne med på promenad och åkturer, klädd i de näp- naste dräkter, eller visa henne för gäster och besökande!
— Ett fult barn skulle hon aldrig vilja kalla för sitt! » » Hvilken jul det skall blifva! » tänkte hon vidare och rätade på sig.
» Gran na- turligtvis, som jag ej brytt mig o m de si- sta åren, och julklappar i m ä n g d!
» Nej, hon kunde icke vänta till klockan två, hon måste genast ut för att köpa doc- kor, leksaker, kläder och mycket annat.
IDUN I n o m några ögonblick stod hon insvept i sammet och pälsverk framför en af de stora väggspeglarna och smålog ofrivilligt mot sin egen bild.
Kölden var mera bitande, än hon trott; men ombonad som hon var, verkade den endast upplifvande och gjorde henne lätt om hjärtat.
Plötsligt hejdades hon af en framsträckt hand och mötte ett par sorgsna, bedjande ögon.
En kvinna med ett bylte på armen stod framför henne.
Å h, så- sjuk och elän- dig hon såg ut, där hon stod, stödd mot husväggen för att ej falla!
Agnes kände ett styng i hjärtat och fick hastigt upp sin börs.
Hela två kronor!
Ett lyckligt leende spred en ögonblicklig ljusning öfver tiggerskans tärda anlete, men för Agnes var det, som hade solen gått i moln.
Nu först kände hon kylan.
Hur otill- räcklig hade ej den armas dräkt varit, och hvar var hon väl h e m m a?
» Fattiga två kronor, i stället för att taga reda på hvad som kunnat göras för att af- vända den värsta nöden!
Stod hon kvar månne? » Agnes vände, i hopp att träffa henne, men hon var redan borta.
Med en beklämmande känsla af skuld gick hon framåt och in i en grannlåtsbod, och när hon valde bland dockor och lyx- artiklar, var det som hade tiggerskans ögon häftat vid henne, ej endast bedjande, utan förebrående.
Det blef ej mycket handladt, endast en grant utstyrd docka, hvilken hon tog med sig inuti muffen.
Julhandeln pågick som bäst.
Glada, be- skäftiga människor skyndade om hvarandra i muntert samspråk, och på körbanorna kor- sade slädarna hvarandra i ilande fart, me- dan bjällror klingade och kölden purprade unga, lyckliga ansikten.
Agnes stannade ett ögonblick utanför sin port, njutande af den lifliga taflan, då i det samma ett par hästar, som trasslat in sig i slädnätet, sprängde fram och liksom so- pade undan de förskräckta • fotgängarne.
Gud i himlen!
Agnes insåg det: hon skulle ej hinna undan, kvinnan som slä- pade sig öfver gatan — tiggerskan som nyss förut korsat hennes väg.
Där låg hon, träffad af hästhofvarna, med ett gapande sår i hufvudet.
1896 Utan betänkande rusade Agnes fram och försökte hämma blodet med sin spetskan- tade näsduk.
I nästa ögonblick hade folkskockning bil- dats, men hon låg kvar på knä i snön, böjd öfver den sårade, » Bär henne upp till mig, jag bor här bredvid, » sade hon, blek af själsrörelse.
I det samma nåddes hennes öra af ett sakta kvidande, som skår henne in i själen.
Hvad var det — kunde det vara?!
Helt nära, liksom kastadt i hennes sköte, låg ett trasbylte och däruti ett barn — ett litet skelett, som köld och nöd ej hunnit helt tillintetgöra.
Ett barn!
H o n tog det i sina armar och sprang uppför trapporna, in i den tilläm- nade barnkammaren, slängde af ytterplag- gen, sände bud efter en läkare och bäd- dade med egna händer ner den lilla under det rosenfärgade täcket.
På soffan, stödd af kuddar, låg modern kämpande den sista kampen.
» Nöd och umbärande hade i alla händel- ser tagit lifvet af henne, det slag hon fått påskyndade endast hennes död, » förklarade läkaren efter slutad undersökning.
» Är det någon ni vill träffa?
Har ni några anhöriga? » frågade Agnes, böjd öfver den döende.
En nekande rörelse med hufvudet var enda svaret.
» Hvarför gråter n i?
» » Mitt barn.
.
.
» En varm blodvåg sköt upp i Agnes hjärta, då hon fattade den döendes hand.
» Det skall hädanefter vara mitt! » » Ert?
! » Det låg glädje och på samma gång miss- tro och undran i de bristande ögonen.
» Jag har intet!
Vill ni gifva mig det? » De båda kvinnorna betraktade hvarandra.
Den ena vacker, rik, strålande af hälsa, den andra pinad till döds, m e d ett helt lif af lidande bakom sig.
I bådas ögon lågo kärlek och trofasthet.
» Om jag v i l l?
Gud välsigne er! » » Hvad heter h o n?
» » Elsa.
.
.
och.
.
.
hon är välskapad. » Ett leende, som berättade att modersögat funnit henne mer än så, gled öfver de viss- nade läpparna.
» Låt mig se henne ännu en gång! » Agnes lyfte upp den lilla och bar henne,
IDUN 1896 insvept i det rosenfärgade täcket, till m o - dern, hvilkens kallnade händer smekande öfverforo det glänsande tyget.
» Hon skall inte frysa.
.
.
och svälta.
.
.
eller.
.
.
» Några ryckningar, ett djupt andetag och allt var slut; m e n öfver det vaxbleka, in- sjunkna ansiktet bredde döden ut ett skimmer af lycka, s o m lifvet aldrig haft att gifva.
Den lilla, s o m legat i dvallik slummer, vaknade upp, såg sig omkring med skrämda, förvånade ögon o c h började gråta — icke vredgadt och häftigt, utan klagande och bittert, s o m vore sorgen henne väl " bekant.
Agnes sprang för att hämta dockan att roa henne m e d, m e n muffen var t o m — hon hade tappat den vid olyckstillfället, tappat leksaken, som.
.
.
I samma ögonblick kom] h o n att tänka på mannen och ändamålet m e d hans resa.
jVlor J u l.
J^J^ u lägger det sig speglande glanskis " f V öfver hela viken, långt ut mot Bergö och Mosstorp.
Nu täckes det gula höst- gräset på strandängarna af en tät, hvitgnist- rande duk, och på de mörka granarnas gre- nar lyser det frusna flingor i den kalla de- cemberdagern.
Nu flammar brasan i sals- kakelugnen varmare än annars och husmor och flickorna ha stök i köket dagen i ända.
Nu börjar den, s o m är borta från de sina, att räkna och räkna med- årets daglängd framför sig, och sinnet längtar, m e n det längtar i lycka, t y det ligger jubel framför.
Det lider emot jul.
Det kommer ett stänk af vemod i mina 411 Ä n n u var det ej för sent.
Ett telegram kunde nå honom - — ett telegram, s o m upp- lyste o m, att h o n redan funnit det sökta, ett barn s o m hon kunde älska — ja, redan älskade — och s o m skulle blifva något mer än en leksak, en vacker docka att visa fram och skryta m e d.
Ett ömt leende krusade hennes läppar, då hon betraktade det blåbleka lilla ansiktet och de magra halfvissnade lemmarna.
Den lilla uppfyllde i intet fall de fordrin- gar, hon ställt på sitt fosterbarn.
H o n var ej vacker och skulle troligen aldrig blifva det, och hvad visste m a n väl o m hen- nes börd och ^ ' de anlag till g o d t eller ondt, hon fått i arf, m e n just sådan s o m hon var — en bild af det mänskliga eländet — älskade Agnes henne och skulle kämpa om henne m o t sjukdom, synd och d ö d.
Kraft därtill strömmade redan genom hen- nes ådror.
Nu först tyckte hon sig stå midt inne i lifvet, i stället för på sidan däraf.
Nu först förstod h o n: att så länge tankar och handlingar ytterst afse egna intressen och fördelar, tillvarons alla skatter och möjlig- heter äro ett dödt kapital och intet annat.
Denna dag hade slagit en brygga mellan henne och lidande medmänniskor, som hon ej skulle skygga tillbaka att beträda.
H o n hade gått egna ärenden, egna vägar, nu skulle hon gå Herrens!
Kristusbarnet, hvars födelsefest all värl- den redde sig till att fira, hade hitintills varit henne en m y t h mera än en 1 ef vande verklighet, m e n nu — m e d n ö d och d ö d för ögonen — greps h o n af längtan att likna honom, s o m blef människa för att frälsa det s o m förtappadt var.
tankar, när j a g så ser hemmet framför m i g där j a g sitter i staden miltals ifrån de mina och drömmer o m dem.
T y hågkomster och förhoppningar bära en skugga öfver sina drag, de äro till blott i mitt minne och min dröm, och j a g kan ej få trycka dem till mitt bröst, som j a g ville så gärna.
Och det är m e d en känsla, s o m o m j a g mistat något mycket kärt, s o m j a g flyr i dröm- men och går s o m barn igen mellan gran- häckarne upp till den gamla gården.
Snön är frusen och knarrar under mina steg; jag ser de vanliga väldiga halmkärfvarna framför huset m e d klungor af gråsparfvar och en och annan talgoxe, plockande i haf- revipporna.
Det kommer öfver mig en un- derbar stämning af helgro, och granskogen och den kala björkdungen stänga ute allt, som ej hör till mitt hems hvilande idyll.
Jag sluter ögonen och drömmer, och hälft glömda minnen vakna åter och fånga mig med allt det förgångnas makt, och otåligare än förr längtar j a g och längtar till j u l.
.
.
Och ändtligen har j a g lämnat staden och är på färd h e m.
Ånghästen är långsam för min otålighet, j a g har ej ro i kupén, j a g ställer mig ute på platformen för att höra, hur snabbt vi resa.
Framåt m e d ett hvin och ett dån och ett rassel, genom fält, ge- nom skogar, genom ängar, genom berg, en b y g g n a d syns, som liknar mitt hem, den är fjärran, n e j, nu är den här, nu är den borta redan, en bro kastar en snabb skugga öfver mig och är försvunnen för m i n blick, bort m e d ett hvin o c h ett dån och ett ras- sel, en skymt af gårdar, af människor, af strömmar, af vägar, röken vältrar fram svart och tung o c h rullar ut öfver nejden och (Illustratör: V.
Andrén.)
•
IDUN 412 S * tecknar, vårt spår genom luften, medan folk hejdar sin gång och ser efter oss, som rusa bort snabbt och säkert, trotsande storm och snö, bort med ett hvin och ett dån och ett rassel, närmare och när- mare kända och kära bygder.
A h, det är en lisa att vara framme, att få krypa ned i fällarne i vår gamla släde och höra gamla Jan Axels prat om allt och alla där hemma, orden ha en troskyl- dig klang och hjärtat värmes vid dem och vidgas.
Ah, hvilken njutning att känna, hur släden glider på skaren, och höra den klang- fulla bjällran ljuda öfver snön med sin klara, hemtrefliga ton och se den bygd, där allt är ett välkommen för min känsla.
Och så köra vi upp på gården, och i öf- verströmmande fröjd känner jag mig hem- ma till julen.
.
.
Det är julafton.
Far och mor och sysko- nen och jag sitta i den sena kvällstunden, sedan alla julklappspaketen brutits och det yra jublet och skämtet flutit öfver i lugn glädje och munterheten hvilar midt ibland oss, då ljusen i granen tindra som mäkti- gast, i stora salen och halfdrömma.
Det är ett stort, djupt rum med tre fönster ut mot viken, väggarna äro klädda med ek till manshöjd, och ofvanför sitter en gam- maldags väggbonad med egendomliga skep- nader.
På ömse sidor om det väldiga mat- bordet stå granar, jämnhöga, med bomull och glitter på alla yfviga grenar och flag- gor och konfekt och tunga rödgula äpplen, hvilket allt småsyskonen fäst upp.
Och jag ser in i ljusskimret och undrar o m det är något okändt ljusrike, från hvilket dess glans är lånad.
1896 » M o r », säger jag, » hvilken un- derbar kväll! » » Ja, det är så, » svarar hon stilla, som i tankar, » som en saga. » » Jag ser en saga, tycks det mig, mor.
Det är julafton och du går här i salen, och ljusen äro tända, men jag kan inte se oss andra, far och syskonen, vi äro väl i julbönen i Sjögårds kyrka kan jag tro.
Här är fest i tystnaden, julklapparne vänta i hörnet vid soffan, och det är lukt af lack i luften och du ser ut i mörkret, hvilket tränger sig på fönstren.
Så slår du upp stora por- ten på vid gafvel och ropar ut i svarta natten: » k o m in!
kom in! » » Ser du skepnader ute i mörkret, m o r?
» Ja, de komma, det är en tät- nande, ändlös rad af vandrare, hvilka stiga in här; de taga af sig huf vudbonaden och snön dryssar ned af deras kläder; alla gå ljudlöst och snön väter e j, då den faller, det är som ett tåg af andar, fast i jordi- ska skepnader och dräkter.
Du väl- komnar dem alla, och det är en glans af lycka och god- het i dina ögons djup, hvilken vär- mer som ett kärt famntag.
Och du visar till bords och på granarnas skatter och bjuder alla och säger: » Ingen får gå ut med julen, det är gåfvans och gifvandets högtid, » och alla tacka dig, och de sätta sig ned och njuta hvad du bjuder, och när en slutat, stiger han upp och tackar dig och vandrar, och det är en oafbruteii ström som kommer och som går.
» &gt;Går?
Gå de gossen m i n?
» ut igen i vinternatten, t j a, mor, de gå.
Du trycker de händer, hvilka räckas, och spörjer dem, hvarför de ej vilja stanna.
Stora Dals herrgård har rum på skullar och kammare för dem alla, säger du, men de skaka sina hufvuden och gå ändå.
Och du frågar hvarför, och de svara dig ej.
men det stiger en hviskning rundt ikring dig, eller är det bara en aning, hvilken besvarar din fråga.
Alla dessa vand- rare, säger den, äro stadda på vallfart.
T y alla skola hem.
Bort ha de gått och borta ha de dvalts under årets alla rullande da gar, men i julkvällen griper dem deras djupaste längtan: hem.
Ser du, moder min, gubben där framför dig, han har haft en lång vandring redan, det ser du af hans trötthet och de slitna sulornas armod.
Men han är snart framme nu, och hans färd ilar fram; hans tanke är rastlös i att skapa och skapa det gångnas brustna lif ånyo.
Du har varit god, moder, hvilken låtit vand- rarne fägnas i julfröjd under vägen, det skall gifva mången n y vilja att nå fram, när han tvekar tröttad på vägen.
Du skall aldrig möta dem mera i lifvet, du skall al- drig skönja de vandrarnes drag, men minns att det dragit förbi dig i julkvällen, detta eviga tåg af vandrande sinnen och tankar, hvilka alla söka mot hemmet.
Hör, hur luftdraget från snövidden därute talar med tusen stämmor, det är alla de vandrande, hvilka tälja sin hemlösa dröm om ett hem, sin längtan, sin trånad.
Du skall höra dem mäla o m tusen småting, vid hvilka de fäst sin kärlek, tusen obetydligheter, hvilka vun- nit storhet och betydelse som minnen, och du skall finna de lifsstarka länkar, hvilka binda dem vid det ena, det enda.
Vi vanka, vi vandra, vi villas, vi irra omkring, endast ett är rummet, där vi h vila, där vi äro, där växlingen icke når oss, där omskiftel- sen är fjärran, och det är vårt hem.
Så vandra, ni skuggor, ni vandra mot målet.
Och så står du och tänker, mor, när våra bjällror klinga från vägen och vi komma i lugn lycka.
» » Ja, jag har sett dem, » säger mor dröm- m a n d e », det var icke till mig de kommo, jag stod ibland dem och vi vandrade ge- nom snön dit där julljusen lyste, vi voro barn alla, större och mindre, längtande barn, och Mor Jul stod i dörren och tog oss i famn och vi nästan snyftade i lycka och hon sade: » Barn, ni ha haft arbete och tyngd, kom och dröm hos Mor Jul er dröm om lyckan.
» » Ja, lyckan i ett hem, » säger jag sist.
Och så drömma vi tysta i julens natt.
Lennart (Illustrulör: D.
Lim.ydalil.)
Heiminys.
18S6 I D U N " Vallfärden till Kevlaar. "
Berättelse af Amalia Fahlstedt.
P et var en af de första dagarna i maj.
En sådan dag, då en nordisk himmel bär ja- gande hvita moln på solskimrande blå grund och en nordisk mark små hvita, gula och blå blommor, hvilka le mot sin moder himlen, tills stundom leendet plötsligt bleknar, dâ en bister frost härjande drar fram öfver dem.
Vårhimlen låg med sin ljusa färgprakt för- skönande öfver de gammaldags, oansenliga hus af högst kälkborgerligt yttre, hvilka bildade Sankta Maria kyrkogata.
Bredvid den, liksom de, föga vackra kyrkan, som reste sig mot skyn, liknade de en rad kycklingar i närheten af sin mor.
Stilla och oberörd af världens stormar låg den där; och kyrkklockornas mäk- tigs dån, som med korta mellanrum fyllde den och tycktes komma den att skaka i sina grund- valar, ackompanjerade endast dess hvardagliga, enformiga lif.
Ester gick fram mellan gatans grå murar, på hvilka eftermiddagssolen kastade sin för- gyllning, liksom på den sjuttonåriga flickans enkla, ljusa dräkt; och hon liknade dessa kvin- nor å miniatyrmålningar i gammal munkapränt, hvilka synas hälft barn, hälft madonna, och hos hvilka en viss husmoderlig värdighet före- nas med en viss ljuf vekhet.
Ester log för sig själf, och det hon log åt stod i förbindelse med den lilla korg hon på ett nätt sätt bar på armen.
Hon kom näm- ligen från kryddboden, där hennes yngre, små- växte bror fungerade bakom disken med hög- viktig min, i stort blått förkläde, skärmmössan en smula på sned och pennan bakom örat.
Han hade velat lysa inför Ester med hastiga och vana expeditrörelser, men haft svårt att förena det med den lustiga noggrannhet han iakttog att ej väga vare sig för mycket eller för litet af det mjöl och de gryn hans syster köpte.
Då hon letade fram pengar ur sin tunna portmonnä, gnuggade han händerna och talade om väder och vind, alldeles som princi- palen, och frågade till sist med kostlig för- bindlighet: » Hur mår pappa? » Ester brast i skratt, och det gjorde äfven principalen.
När hon gjorde en liten afskeds- nigning för denne, tog kryddkrämaren af mös- san med en förbindlighet, som blef en nyans varmare hvar gång han såg henne.
För att få henne att vända sig om ännu en gång sade han, då hon kommit till dörren: » Jag ber om min vördnad till herr magistern. » Ester böjde på hufvudet och smålog.
Då hon försvunnit, syntes kryddkrämaren åter upptagen af sina siffror.
Men han räknade ej.
Han tänkte på den unga flickan, som redan ett och ett hälft år ensam skött sin faders hushåll och varit som en mor för sin ej så mycket yngre bror.
Och i hans hufvudbok målade sig bredvid de svarta raderna hennes färgrika, jungfruliga bild.
Ester hade cj gått många steg, då begraf- ningsklockans första ton dallrade genom luften, på samma gång ett strömoln drog öfver solen.
Hennes leende dog, och en lätt rysning genom- ilade henne.
Men då hon en stund därefter öppnade dör- ren till sitt hem i ett af de ofvannämnda oan- senliga husen, var det glädtiga draget åter framme.
Hon gick igenom det yttre rummet, som tjänade till sal och förmak samt sofrum åt henne själf, öppnade dörren till sin fars enkla, mest af skol- och skrifböcker fyllda rum och stack in hufvudet, men drog det åter genast tillbaka.
Där var en gäst.
Strax efter kom hennes far ut till henne i det lilla, af prydlighet skinande köket.
Han var en böjd man med rödaktigt, gråsprängdt hår och skägg, rödkantade ögon och god blick.
Gästen därinne, berättade han, var en före detta lärjunge till honom från kyrkskolan, en mycket begåfvad student, som måst afbryta sina studier af brist på medel och ge sig till folkskolelärare.
Magistern visste, hvad fattig- dom ville säga, och man hörde af hans ton- fall, att han kände varmt för ynglingen.
Ester påtog sig sin mest husmoderliga min och frågade, om man skulle servera något.
Läraren beslöt att frångå sin princip att aldrig dricka toddy annat än på söndagarna, och dessutom beslöts att tidigt ställa fram en smörgås.
Toddyn och supén voro öfverstökade, lampan stod tänd på bordet, och Ester satt där med sin sömnad.
Hon blygdes, då hon tänkte på, att hon velat se stu- denten kvar till kvällen, i tanke att han kunnat vara hungrig.
I sin luggslitna rock föreföll han henne som en utklädd fursteson.
Hög, smärt, elegant i sina rörelser, med ett smalt, sorgbundet an- sikte.
Far satt i soffan med sin pipa och såg föryngrad ut, gästen ömsom stod, satt och gick under samtalets gång.
Far inflikade några satser då och då, gästen talade lifligt och må- lande.
Ibland vände han sig till läraren, ibland uppfångade Ester vid en skygg blick, att han såg stadigt på henne, som om hon förstått allt.
Hvad talade han?
Veten- skap, konst, natur.
I allt tycktes han vara hemmastadd genom tänkande och studier.
Det drog syner för henne, bil- der, svaga i konturen genom hennes ovetenhet, men lockande med djup makt och öppnande hennes ögon i undran.
» Här är Heine, min bäste skald, » sade stu- denten och stannade vid Esters bokhylla.
» Ja, » svarade magistern, » jag hade en gång börjat samla tyska klassiker, men kom ej längre än till Goethe, Schiller och Heine. » Studenten förstod.
Fattigdomen hade klippt af tråden.
Och nu hade fadern ställt dessa böcker på dotterns hylla, där deras namn i ryggarnas guld lockade till sköna bilder och djupa tankar, dem hon kanske aldrig sysslade med.
» Läser fröken tyska? » frågade han med en vänlig blick på henne.
» Ack nej, » svarade hon.
Och det uttryck af saknad, som låg i hennes blick, gällde till cn del, att hon ej kunde läsa denne egendom- lige främlings älsklingsdiktare.
» Hon har ej tid att läsa, » sade läraren i en ton af ömt medlidande och faderlig stolthet.
Strax efter tog gästen afsked.
Läraren af- fordrade honom löfte att komma igen.
» Stackars gossel » suckade magistern, som satt kvar i soffan med sin slocknande pipa.
Han tänkte på brist och svårigheter att and- ligen slå sig fram.
Men Esters tankar famlade instinktlikt efter andra orsaker till det sorgsna draget i den unge mannens ansikte.
Kryddkrämaren hade bedt far om ett enskildt .samtal.
Det hade ryckt till i Esters bröst.
413 Kunde det väl vara något med lille bror, att han gjort sig skyldig till något fel?
Nej, hade far försäkrat, det var det visst inte.
Tvärtom, principalen var mycket nöjd med ho- nom.
Det var bara det att kryddkrämaren hade bedt att få umgås hemma — komma hem och spela bräde ibland.
» Han beundrar visst din lärdom, far, » sade Ester småleende, » han ropar alltid efter mig, då jag är där och handlar: jag ber om min vördnad till herr magistern. » » Ja, kanske det, » sade far och såg på en gång en smula skälmsk och skamsen ut, som om han dolt något.
Men det var skymning, så Ester märkte det ej.
» En mycket hygglig man, » tillade magistern efter en stunds tystnad.
» Jag har märkt, att personer med hjärtats bildning, som han, gärna närma sig andra, som stå någon nivå öfver dem i andligt afseende. » Därefter drog han Ester till sig och kysste henne med ömt allvar.
Kryddkrämaren kom emellertid hem, spelade bräde och umgicks.
Då Ester hade en stund ledig, närmade han sig ibland och talade med henne.
Men det låg något försynt och skyggt i hans väsen, som vore han rädd att skrämma henne från sig, och som ginge han och väntade, att hon själf skulle närma sig honom.
Lille bror hade längesedan funderat ut, hur landet låg, och hans praktiska sinne stämde ej med hvad han ansåg vara en onödig omständlighct.
Han gaf därför systern några rätt tydliga vin- kar, som dock till hans förargelse tycktes vara spillda i onödan.
Far och kryddkrämaren spelade bräde vid
I D U N 414 1896 det öppna fönstret åt gårdssidan.
Ester satt med sin sömnad på det gröna sätet under den blommande kastanjen, gårdens enda träd.
Då kom studenten andra gången.
Sedan han häl- sat på herrarne framme vid fönstret, gick han och satte sig hos Ester.
» Alltid så flitig, » sade han.
» Jag måste, » svarade den unga flickan le- ende.
» Och det är inte tråkigt att arbeta, fast det vore roligare att läsa.
» Detta yttrande tycktes ingifva studenten en ide.
» Jag har, sedan jag var här sist, öfversatt en dikt af Heine, » sade han.
» Skall jag läsa den? » » Ack ja, gör det! » svarade Ester ifrigt och Bot får ditt sjuka hjärta Där vid Guds moders ans. » » Bär fram det för Guds moder, Som tar din smärta bort! » Nu svaja vigda fanor, Nu ljuder psalmens ton.
I Köln vid Rhenens böljor Går fram en procession.
I suckan till helgonbilden Med vaxhjärtat sonen går.
Ur hjärtat hans bön nu kväller, Ur ögat kväller hans tår.
Bland hopen synes sonen Mot modern stödja sig.
De falla in i kören: » Maria, pris ske dig! » » Du högt benådade jungfru, Du heliga Vår Fru, Du rena himladrottning, Lyss till min klagan nu!
fällde handarbetet i knäet.
Hon lutade ryggen mot trädets stam och blickade ömsom upp i dess krona, ömsom på studenten, som läste: Hon har så mycket göra Att lyss till klagoljud.
•©allfärden till Kevlaar.
1.
2.
Guds moder i dag vid Kevlaar Äi .klädd i sin bästa skrud.
De sjuka henne bringa Med offerbön om bot I vaxet danade lemmar, I vax mången hand och fot.
I Köln, som väl mång ' hundra Kapell och kyrkor har, Vårt hem, mitt och min moders, Uti den staden var.
Och nära oss bodde Gretchen, Då blef hon lagd på bår.
Tag hjärtat af vax, Maria, Och hela mitt hjärtesår.
Gör friskt mitt sjuka hjärta, Och bittida, sent från mig En brinnande bön skall stiga: ' Maria, pris ske dig!
' » På bädden ligger sonen, Vid fönstret modern står: » Kom, Vilhelm, processionen Nu strax förbi oss går. » Och den, som en vaxhand offrar, Hans sårade hand blir hel.
Och den, som en vaxfot offrar, Hans fot har ej mera fel.
» Jag är så sjuk, o moder, Att jag ej ser, ej hör.
På Gretchen, som dog, jag tänker, Och ondt mitt hjärta gör. » Till Kevlaar kom mången på krycka, Som dans nu på lina trår.
Och mången på strängar spelar, Hvars hand var ett enda sår.
Den sjuke och hans moder Sofvo i kammaren sin.
Då kom Guds helga moder Och trädde så sakta in.
» Stig upp, till Kevlaar vi följa, Tag bok och rosenkrans.
Af vaxljus modern formar Ett hjärta inom kort.
Hon böjde sig öfver sonen Och lade med en blick 3.
I D U N 1896 Så huldrik på hans hjärta Sin hand och log och gick.
Allt Och Och Ger modern i drömmen skådar — ser väl mer än så vaknar och hör, hur hunden till ett tjut just då.
Där ligger sonen utsträckt, Och hennes son är död.
Och öfver hans bleka anlet ' Gjuts morgonsolen röd.
Med knäppta händer stod modern Till mods så underlig Och sjöng andäktigt stilla: » Maria, pris ske dig! » Dagligen ser Ester för sig processionen, mo- dern stödjande sin son, denne med vaxhjärtat framför Mariabilden och slutligen morgonrod- naden, belysande den dödes ansikte, som för henne tagit studentens drag.
Hon minns det skälfvande uttrycket i den läsandes röst, och hon tror sig ha hört hans historia.
Hon ville bedja för honom, men hon är rädd att bedja honom i döden.
Nästa gång han kommer, är Ester ensam.
Han sätter sig bredvid henne vid bordet.
Det är en mörk, regnig dag.
» Jag har längtat hit, » säger han, » längtat som till en syster.
Jag har ingen sådan. » Esters oskuldsfulla, allvarliga leende bryter fram i all sin ljufhet.
» Välkommen, » svarar hon och räcker honom handen.
» Längtat, » forsätter han, böjer sig ned och kysser hennes hand, » därför att du är som du är, Poster.
Du missförstår mig inte, då jag kysser din hand.
Vi äro vänner.
» De sitta tysta en stund.
Så frågar Ester sakta: » Ar hon död, Henrik? » Han ser först förvånad på henne, så lyser det till af förståelse i hans blick.
» Nej, » svarar han äfven lågmäldt, » inte död. » Hon ville jubla, men sitter gripen af en underlig beklämning.
Hon bleknar och har svårt att andas.
Det känns, som om en hand bårdt grepe om och långsamt hoptryckte hennes hjärta, till hvilket hon ofrivilligt för handen.
Henrik märker ej detta.
Han sitter och ser ned med hufvudet lutadt i handen.
» I en dikt af Heine, » fortsätter han, » be- skrif ves det, hur sultanens dotter hvar afton går till springbrunnen, och hur hvar afton slafven kommer dit och hämtar vatten, medan han blir allt blekare.
Då går prinsessan fram till honom och frågar efter hans namn, hans fä- derneort och af hvilken stam han är.
Och han svarar: ' Jag är slafven Mohammed från Yemen, af stammen Asra, dessa som dö, när de älska '. » » Welche sterben, wenn sie lieben, » upprepar han nästan hviskande.
Och sedan lika sakta: » Jag är som slafven. » Krampen har upphört i Esters bröst, och i hennes tappra lilla hjärta segrar en känsla af förtröstan för honom.
» Är hon ej död, kan jag ju bedja för dig? » utbrister hon.
» Så likt en from liten syster, » svarar han små- leende.
Så skrattar han lätt med sitt veka tonfall.
» Fast man inte tror, så känns det ändå ljuft, då kvinnor bedja för en, » tillägger han.
Hans hand vidrör lätt hennes hår.
» Jag skall inte stanna längre nu, eftersom din far inte är hemma.
Vid den här heder- värda gatan kan folk prata så det förslår. » Borta är han, och hon ligger på knä och utbrister med andakt: » Gode gud och alla heliga änglar, gif honom lyckan!
» — På natten har hon en underlig dröm.
Sankta Maria kyrka är öppen, och hon går in dit mellan högtidsklädda skaror.
Den är ej kal och hvitmenad som i sin protestantiska skrud, utan fylld med färger, rökelse och blommor.
Orgeln flöjtar stilla och pastoralt.
Framme öfver altaret synes den heliga familjen.
Ester går dit, tar ett vaxhjärta ur bröstet på sig och lägger det knäböjande ned för ma- donnan.
I detsamma ser hon, att det hvitgula vaxet är prydt med purpurröda små blommor.
Madonnan lutar sig fram med Jesusbarnet i knäet, ser på hjärtat, gör en afvärjande rörelse, skrattar lätt och säger: » Gif det åt kryddkrämaren!
» Ester vaknar; hon förargar sig åt denna dröm, som börjat så vackert och slutat så dumt.
Och oupphörligt under dagens lopp komma Marias ord till henne: » Gif det åt kryddkrämaren I » Men ju oftare de komma för henne, dess allvarsammare ser hon ut.
Hon tänker på brors vinkar; men på något annat tänker hon ej.
Det gör henne i alla fall ledsen.
Far är borta till kvällen, men kommer hem tidigare än hon väntat.
Han slår armen om hennes lif och för henne till soffan.
Han ta- lar om sitt lif, om deras fattigdom och deras försakelse.
Och han talar om, hur litet ung- domsglädje hon haft Han talar om, hvad hon varit i hans lif, och hur hans bekymmer nu, kanske • det största han haft, är att hon skall lämnas ensam, dä han dör.
Han talar om, hvilken glädje, som skulle fylla honom, om han visste att hon blefve lyckligt gift.
Han talar om kryddkrämaren, om hans förträffliga egenskaper, och han talar äfven en smula om hans stora inkomster.
Ännu mer talar han, och ju längre hon lyssnar, dess mörkare och mer djupt tänkande bli hennes ögon.
Då de slutligen resa sig från soffan, är far lycklig, och Ester tror sig ha förstått madonnan.
Den lilla gatan hade fått se bruden, magi- sterns fattiga Ester, som den vackre, välbär- gade kryddkrämaren gift sig med.
Den flickan hade allt tur hon, sade man, men så var hon också söt.
Så vacker som brud, fast en smula blek.
Högtidlig och stolt som en kunglig härold hade lille bror stått där i sin långskörtade frack och hållit den stora armstaken, medan hans ögon blickat ut på folket, talat och sagt: det är jag, godt folk, som egentligen ställt till det här, genom att jag af- skuddade mig latinska grammatikan och gaf mig i handel 1 Så blid och vänlig som någonsin förr kom och gick den unga frun, och log gjorde hon ofta, så hon var förstås lyck- lig.
Hon kunde väl inte vara annat.
Enkelt kläd- de hon sig ännu, fast fint, och inga låter tog hon sig.
Men det var ändå nägot oåtkomligt och tillbakadraget hos henne, som folk aldrig rätt förstod sig på.
Men se, sade man, hon hade aldrig rätt varit som an- dra.
1 alla fall gjorde hon intet väsen af sig, och sådana tröttnar man snart att tala om.
Då 415 några år gått, fick man ändå ett samtalsämne.
Den förr så fattige studenten, som bott vid gatan där, hade blifvit en berömd författare genom ett par arbeten, han gifvit ut.
Och han hade, så fin och förnäm nu, gått arm i arm med kryddkrämarn ned för gatan.
Ty det lär ha varit denne och ingen annan, som hjälpt fram honom med pengar till studier.
Men så hade det inte varit nog med det.
En dag hade han visat sig på nytt, ej ensam, men arm i arm med en dam, så vacker och ståtlig, som man väl ännu aldrig sett där; och så lyckliga och strålande och förnäma hade de sett ut, som man nånsin kunde tänka sig, att en förr så fattig student kunde komma att göra.
Och ett lysande parti skulle det bli, det visste flere.
Och till kryddkrämarns hade de gått, och där hade de stannat både länge och väl.
Och när de gingo tillbaka, hade de bara haft öga för hvarandra.
Men icke långt efter hade något inträffat, som plötsligt fyllt den lilla gatan med häpnad och bestörtning.
Tänk att hon, magisterns dotter och kryddkrämarns hustru, låg död.
Svept i hvita kläder med två vaxhvita små händer korsade på bröstet.
Utan att man alls varit förberedd.
» Det var hjärtfel, » hade doktorn sagt.
Men ändå kunde man inte förstå det.
Fadern oeh änklingen gingo vacklande, stöd- jande hvarandra, efter kistan och tyckte att det hela var som en mörk, tung dröm.
Lille bror stod vid grafven med sin stora hatt för ansiktet och utan ett spår af värdig- het, snyftande likt ett barn, som han ännu var, och likt en, som plötsligt blifvit moderlös.
Henrik stod också vid grafven, med böjdt hufvud, blek och sorgbunden som förr i sina fattiga dar.
Majsolen kastade sin leende glans ned öfver de brutna blomstren, som den snyf- tande lilla gatan strött öfver kistan.
Prästen talade, men Henrik hörde e j; han grubblade.
Doft föll mullen mot kistan, och kyrkkloc- korna började ringa.
Då var det, som om Henrik ur dess klang förnummit orden: » Welche sterben, wenn sie lieben.
» Och suckande vände han långsamt tillbaka till sin lycka.
Den lilla gatan återtog snart sin enformiga, hvardagliga ton.
Men hvar finns äfven den oansenligaste gata, där ej stundom lifvet spelar sina tragedier i människornas hjärtan?
(Illustratör: D.
Ljungdahl.)
418 IDUN 1896 denna nationella trohet och därtill genom sina hushållssysslor hade kommit underfund med, att det kan vara svårt nog att få eld i ett masurblock, men o m det en gång har tagit, så varar det.
Därför sväljde de har- men och ledsnaden, när ungersvennens hög- tidliga ansikte, utan att ens våga vända sig, försvann bakom grindens rönnar, och togo sig något nyttigt före och tänkte: det är nu en gång honom jag skall ha, om j a g skall ha någon, och lyckan kommer och lyckan går, och det är inte för oss att göra något åt den saken.
Man hade också så godt o m tid då, och redan de långa för- namnen vande folk af med nervositet.
Men ibland blefvo de ändå litet otåliga under dylika pröfningar, i synnerhet om väderleken på något vis tog på humöret.
Det var det, den hade gjort för Hanne- Charlotte denna senvinter, och därtill var hennes ihärdighet aldrig så ståndaktig, som den borde ha varit, — redan som barn ådrog hon sig bannor, för att hon o m sön- dagarna, efter tre rakryggigt åhörda predik- ningar, sökte göra bönen före kvällsmaten en half tacksamhet kortare.
Och denna vinter, denna vinter!
Visst var man van att få vänta på vå- ren här uppe i Norrland, men att stå den första april, på eftermiddagen ändå, och kyla pannan mot rutan och se flingor falla, stora som kattungar, och veta, att så höll det på, och så dåsade det af, och så kom det igen, och aldrig blef det till annat!
Och Olof-Gustaf, som var närmaste granne och ändå inte kom dit, fast han ingenstans hellre ville vara, och åkte förbi nästan dag- ligen m e d ögon som riddar Toggenburgs mot hennes kammare, så att han hvar gång lopp fara att vältas af i brunnen!
Sista gången de varit tillsammans hade de spelat filipin med en tvilling-nöt, och som han förut druckit tre glas varm punsch och därför var ovanligt uppspelt och djärf, hade han lämnat insatsen oafgjord under blickar, som lofvade hur mycket som helst — • och hur litet som helst också tyvärr.
Inte skulle det då bli hon som ropade ordet — tyvärr inte han heller, efter hvad det såg ut till.
et var i den gamla goda tiden, då det nationella karaktärsdrag af trohet, hvarmed vi ännu skryta, verkligen lär ha funnits i detta land, åtminstone i de undan- g ö m d a trakter, där originaliteten i alla for- mer så rikt florerade, troheten och dess följeslagare, blygheten.
Det var den tid, då älskaren kunde dröm- ma i tre långa vintrars nätter o m samma flicka och ständigt se för sig blicken ur hennes svärmiska ögon vid klaveret, eller bandrosetten i hennes hår, eller det skym- tade smalbenet under kontradansen — tills det blef honom för svårt, och han snörde in sig i sin styfvaste halsbindel och begaf sig af på en extravisit midt på en hvar- dag.
Hans syfte missförstods icke alls, och omtänksamma anförvanter beredde honom, så fort det passande lät sig göra, den ön- skade tête-à-têten, och där stod han så och stirrade och teg och suckade och gjorde den sköna lika omöjlig som sig själf, tills han slutligen, rosslande under kväfningsan- fall och med tårarna nära att brista fram, antingen det nu var af halsbindeln eller känslor af ovärdighet, bugade och skrapade och tackade för det oförgätliga nöjet och tog farväl för att efter tre år igen göra o m samma resa — med samma resultat.
Och flickorna blefvo icke alls onda på sådana älskare, ty det var, som sagdt, i den gamla goda tiden, då i synnerhet flickorna hade Nu hade han icke åkt förbi, således var han hemma, ty dit upp till Bergsgården var det bara en afstickareväg, och man kunde således här ifrån vägskälet hålla nog- grann uppsikt öfver dem som foro både dit och dän.
Olof-Gustafs far hade tagit skjutshållningen, emedan någon måste göra det, ehuru han visst icke behöfde det och mest af allt i världen älskade ett lugnt lif, ölost och bondbönor.
I dag hade där varit resande oupphörligt, och alla slädar det fauns däruppe voro väl ute på vägarne nu, således väl också allt folket där.
Till och med de gamla voro bortresta, bara Olof- Gustaf hemma, alldeles ensam — kunde han då inte k o m m a på den idén att göra en visit, när det var så liten bit att gå!
Hanne-Charlotte sökte uppgifva dessa tan- kar och i stället syssla med att räkna ut, hur länge det skulle dröja, innan nypon- roshäcken skulle vara alldeles täckt af snö.
Till juni, tänkte hon, juni eller juli, o m det håller på och faller så här retfullt lång- samt, till den tjuguförsta juli, min namns- dag, då Olof-Gustaf är här och gratulerar och kysser min schal i tamburen i smyg — och går hem och tiger en två, tre år.
Det klingade bjällror igen.
A c k om det vore gästgifvareskjuts!
Någon otålig och argsint resande, som kommer och väcker
1896 Olof-Gustaf och skall ha hästar, fast där inga Anns, och ställer till ett lefverne i hu- set — o m det vore det!
Men den släde som blef synlig — det var för resten fältkamrerns — svängde af upp till henne i stället, så nu var det här det blef främmande.
Inte roligare för det — det kände hon till.
Bara ett bylte i släden, bara fältkamrern — då sätter han sig ned och spelar écarté m e d far efter att ha skäm- tat med henne o m att hon inte blir gift — » tjugutvå år, » säger han, » och tiden för- går, he h e!
» Ja sådant där blir ingen gla- dare af.
I och m e d detsamma fick Hanne- Charlotte en idé och tog pannan från fön- sterrutan.
O m j a g skulle låna släden och klä ' ut mig i fars päls och fara till Olof- Gustaf och reta honom!
Det tar inte lång stund, och ingen behöfver veta af det.
Hade det varit hvilken annan dag som helst, skulle Hanne-Charlotte aldrig ha gått in på ett sådant förslag, inte ens o m det gjorts af en annan och hon haft sällskap, men nu, första april och så jämmerligt trå- kigt, och snön, som aldrig höll upp att falla, och blidvädret, som aldrig kom — hon kunde icke stå emot ett ögonblick.
Hon sprang alltså ut och väntade vid salsdörren, tills fältkamrern hunnit in i fars rum med hela sin utrustning och stöflarna på — hvar stöfvel en fältkamrer!
— Där skulle det ta en ansenlig tid, innan han hjälpts af med alla de klädesplagg, hvarmed han var om- snurrad så tätt som en spole med garn, där skulle ingen tänka på att se efter hvad det var för bjällror, som klingade förbi.
Så tog hon snabbt en päls, skärp, mössa och ett par pjäxor och sprang med hela famnen full ned till stallet.
Släden hade just hunnit dit, men ingen hade rört vid den ännu, körsvennen, en sömnig pojke, behöfde alltid en kvart, innan han tinade upp och som en istapp från ett tak föll ned från sitt säte.
» Anders, » sade Hanne-Charlotte, » var nu rask och kör mig till Bergsgården.
Där var någonting som skulle hämtas. » Och den stackars Anders, af hvilken bara en helt liten näsa syntes och ett par af snön hopfrusna ögonfransar, grep halfvaken äter fatt o m den piska, han långsamt höll på att låta sjunka, och gaf med en snark- ning tillkänna, att han förstod och att det icke gjorde honom lyckligare.
Och Hanne- Charlotte fick med gammal drängens hjälp sin kostym på sig och på samma gång så mycket af hans själs förvåning, som kunde stråla ut genom tvänne onaturligt spända ögon, rullade sig in i skärpet, tills det gick rundt för henne, k o m in i släden, fick älg- skinnsfällen under hakan — det tog icke längre tid, än att Anders just hunnit få riktigt klar för sig innebörden af de ord han hört och blifvit arg — så bar det i väg.
Det var roligt, roligt alltihop, snön var så treflig som helst, där den famlade mot hennes ansikte, det var lustigt att se gården bakom sig, gäspande i skymningen, bjällerklangen ringde så mun- tert som bröllopsklockor, häst- hofvarna dansade i takt där- till, skogen dansade med.
En backe upp, en backe ned, en svängning kring ett gärdsgårds- hörn — där var Bergsgården — och icke ett ögonblick hade hon tänkt öfver hvad hon IDUN skulle säga.
Nå det fick hon väl impro- visera, tänkte hon oförskräckt.
Nu var hon i alla fall framme, Anders höll in hästarna vid trappan, ämnade säga någ " ot, men be- tänkte sig och lät med en snarkning sin näsa sjunka in i halsduken.
» Hållkarl! » ropade Hanne-Charlotte med en så grof och ljudlig röst, hon kunde åstad- komma.
Där kom ingen hållkarl, fanns antagligen icke ett lif hemma, annat än Olof-Gustaf själf.
Då k o m Hanne-Charlotte alldeles in i sin roll af resande, blef ond på allvar och kände icke den ringaste svårighet att finna de ord hon kunde behöfva.
H o n vältade sig ur släden, klef med stor möda uppför trapp- stenarna och slog ett par dundrande slag m e d portklappen.
» Hållkarl! » ropade hon igen, » sofver man i den här g å r d e n?
» Där hördes stadiga steg inne från huset, säkert Olof-Gustaf som kom.
Nu skulle den sengångarn få, för att han lät resande 419 vänta.
» Hållkarl! » skrek hon ännu en gång, när han var framme, så att det alldeles slog lock för hörseln på honom — » såå, är han där n u?
Här har jag stått i snön i en timme minst.
Tunnor tusan, ha ni inte öron här i gården, eller är de för långa?
Här skall j a g ha skjuts och det på ögon- blicket.
» Olof-Gustaf häpnade öfver denna herre, som var så liten och så argsint och morsk, men som han inte kunde veta, hvad det var för en betydande man i staten, sva- rade han höfligt, att skjuts, det fanns nu inte att få.
Då blef den resande herrn alldeles ursin- nig.
» Tunnor tusan, » skrek han o m igen — det var ett lyckligt fynd det uttrycket, det gjorde rösten så djup och manlig — i » tunnor tusan, har ni inte skjuts?
Säg o m det en gång till! » Olof Gustaf sade o m det, hyggligt, men med en liten ansats till humör.
420 Det skulle han bara försöka!
— • det var det fräckaste, hon på länge hade hört, hon fick allt lof att ta den gossen under be- handling.
H o n började nästan tro, att hon var en vägfarande, som blifvit uppehållen genom landtfolkets drumlighet och senfärd - men nu skulle de få höra, hvad de gingo för!
» Det vore väl hundra tusan, » ropade hon, » här sitter ni och sofver, och ingenting blir af för er, inte ens att få nattmössan på er.
En vinter sofver ni på högra sidan och en annan på vänstra, och ena året sträcker ni ut den foten och andra året den, och aldrig hinner ni någon hvart.
Men en stac- kars resande för kongl.
majestät och kro- nan, han skall dras m e d er lojhet, och så har ni inte ens vett att släppa in honom till elden, när ni ingen häst har! » Om Olof-Gustaf hade känt till Anders natur och gett akt på honom nu, skulle han genast ha anat, att det var något egen- domligt på färde, ty pojken satt klarvaken, fullkomligt klarvaken, och stirrade med half- öppna ögon, förfärad öfver ett språk och ett uppträdande, som han aldrig förr iakt- tagit hos en mamsell.
Men Olof-Gustaf hade göra nog att reda från sig den härfva af obehag, han råkat in i, och gaf icke akt på något annat än den lilla resande herrn, som hade så mycket humör innanför päls- kragen och så litet af hufvudet ofvanför den, att man icke kunde se, o m han var ung eller gammal.
» Bevars, » sade han, » visst går det an att k o m m a in, om man vill vara så g o d.
» Och medan Anders slöt sina hoplimmade ögon igen med den re- flexionen, att det fanns gåtor i lifvet, dem det var skönt att somna ifrån, klef den främmande herrn före Olof-Gustaf in i rum- met, med möda släpande sina pjäxor med sig.
Det brann eld där och framför den ställde hon sig, så att icke ansiktet syntes, stampade argt två tag i golfvet och tog icke ens af sig mössan.
Nu började Olof-Gustaf att bli retad öf- ver hela beteendet och ville k o m m a ifrån saken i tid, innan den blef obehagligare.
» O m det är något som behagas, » antydde han, » skall jag skicka in en piga, och att börja med kan herrn j u ta af sig o m huf- vudet. » Men det ämnade Hanne-Charlotte icke alls göra ännu.
» O m det är något som beha- gas, » ropade hon — » behåll han sina pi- gor själf att fria till, di tar honom kanske 1896 IDUN — om det är något som behagas!
Jo, nöt- ter vill jag ha. » Nu trodde Olof-Gustaf, att det var själfva den lede, han fått in i huset, eller någon galning.
» Nötter, » stammade han.
» Ja, nötter.
Inga pigor!
Behåll han sina kära pigor, di må nu heta hvad di vill för mig, Filipin till och med.
Men hjälp mig då af med skärpet här, det är j u hett som i en ugn. » Olof-Gustaf tog med darrande fingrar fatt i skärpänden som räcktes honom, han kunde knappt tänka, knappt se, hur den sällsamma gästen snurrade rundt för att k o m m a ut, hans hufvud snurrade ännu fortare.
Med ett stod han med det lösa skärpet i hand och fick den våta mössan kastad midt i ansiktet.
Då blef Olof-Gustaf ond på allvar och sprang fram med lyfta händer, studsade och stod lamslagen.
Framför honom föll en päls till golfvet, och där midt i eldskenet stod Hanne-Char- lotte röd i ansiktet och hoppade högt upp för att k o m m a ur pjäxorna.
Olof-Gustaf gaf sig visst icke tid att ut- reda historien, men att det var något skämt förstod han; dock var det inte detta, han log åt.
När han såg henne där, så ovän- tad som om hon trollats dit, så vacker, och nu, sedan den skyddande förklädnaden var borta, nästan gråtfärdig af rädsla öfver hvad hon ställt till, när han såg allt detta, då talade Olof-Gustafs solida förälskelse, och aldrig i världen hade han sett något så gladt som det eldskenet där.
Där var inte tid till blyghet längre, den hann aldrig komma, — i ett ögonblick hade han tagit hela den otåliga lilla resanden i famn och fått sagdt mycket mer, än ett års mogen öfverläggning kunnat gifva honom idéer till, ehuru i ett tämligen osammanhängande språk.
Äfven Hanne-Charlottes fyndighet var all- deles slut, hon fann icke många ord, icke tankar heller, bara att detta, det var j u för obeskrifligt lyckligt och roligt, och så en orolig känsla af att det ändå måste skyndas, ty släden var lånad.
Slutligen fick hon fram detta, och nu kom Olof-Gustaf ihåg pälsen och skärpet och den resande herrn och hela upptåget.
Han skrattade och grät.
En så ' n flicka, en så ' n flicka!
Första april, j a visst, första april, men icke narri längre.
Filipin, j a visst, nu gick det upp ett ljus för honom, hvad hon hade menat med nötterna — en så ' n flicka, den kvickaste på jorden!
Plötsligt blef han all- deles förfärad och storögd, några ord rullade genom hans minne.
» Men Hanne-Charlotte, » stammade han, » du — du svor! » Hon såg icke alls ut, som o m det varit möjligt, trodde det på inga villkor.
» Visst svor du, gång på gång, tunnor tusan! » Hanne-Charlotte blek- nade.
» Det, det satt visst i pälsen, » urskuldade hon sig, » det flög i mig där, det hörde till — men har inte du någonting att svära? » Det hade han visst, en lång historia.
När de kommo ut, sof Anders, alldeles hvit i mörkningen, allt minne af det föregående var borta Eör honom, och han fick knappt upp ögonen det ringaste, ty nu voro de ännu mera hoplasta af frost.
Och med denne halfblinde Kupido på bocken foro de två tillbaka till Hanne-Char- lottes för att tala med föräldrarna.
(Illustratör: Gerda Tirin.)
" 2) ef yngsta Sverige ".
(Se porträttgrupperna å sidd.
424 och 425.)
•4 * ör att åstadkomma en enastående och ori- * gineli prydnad till detta vårt julnummer — en prydnad, hvilken därjämte i hög grad borde tilltala alla kvinnliga, alla mo- derliga hjärtan — inbjöd, som bekant, re- daktionen af Idun i början af detta år vårt lands fotografer att till henne insända » så rikhaltiga samlingar som möjligt utaf af dem tagna porträtt af barn, ifrån den spä- daste åldern intill en ungefärlig åldersgräns af tio år.
» Denna inbjudning hörsammades välvilligt af ett stort antal fotografer inom landets alla delar, och från norr och söder, från östan och västan böljade en verklig flod af barnporträtt in öfver redaktionens ar- betsbord.
Det är ur detta rikhaltiga ma- terial vi sedan — med både » val och kval », det kunna vi försäkra — gjort den urgall- ring af omkring ett hundratal porträtt, som våra läsarinnor återfinna på sidorna 4 2 4 och 4 2 5.
Ramteckningen till porträttgrup- pen är utförd af artisten O. Hjortzberg.
Tre pris voro utfästa för de deltagande fotograferna.
V i d bedömandet biträdde godhetsfullt redaktören for » Fotografisk tid- skrift » herr Albin Roosval och beslöts, att prisen på följande vis borde fördelas: priset å etthundra kronor för den, som helhet betraktad, bästa kollektionen af por- trätt delas mellan fotografen G. Rosén, Stockholm, och fotografen Lina Jonn, Lund, så att hvardera af dem erhåller 50 kr.
; priset å femtio kronor för det bästa grupp-porträttet tilldelas fotografen Eure- nius, Göteborg; och priset å femtio kronor för det bästa en- kelporträttet tilldelas fotografen C.
M. Ols- son, Göteborg.
För öfrigt buro nästan alla de insända profven vittne om konstnärlig och högt ut- vecklad yrkesskicklighet, och hembära vi vår uppriktiga tacksamhet till samtliga » Det yngsta Sveriges » bidragare, öfver hvilka fullständig förteckning här följer: Amelie Rydberg, Arvika; Möllers atelier, Alings- ås; Henny Tegström &amp; Comp., Luleå; Systrarna Warnström, Jönköping; Ebba Sundevall &amp; Co., Örebro; A. Hedström, d:o; Hilma Selin, d:o; Oscar Olsson, Östersund; K.
&amp; A. Wikner, Ve- nersborg; Lina Jonn, Lund; Maria Werner, Trosa; Anna Karlsson, Ronneby; Hilda Kuylenstjerna, Borås; Thérèse Wallgren, Oscarshamn; O. Sund- berg, Rättvik; Calla Sundbeck, Grenna; Roséns Atelier, Mariestad; Mia Lundmark, Haparanda; Eva Knutsson, Halmstad; Anna Wissler, Marie- fred; Aug.
Karlsson, Arboga; Olga Rinman, Göte- borg; Carl M. Olsson, d:o; Eurenius, d-.o; C. Dahlqvist, Helsingborg; Roséns Atelier, Stock- holm; H. Löthman, d:o; Elin Wettergren d:o; A. Blomberg, d:o; L. Larsson, d:o. Stockholm i december 1 8 9 6.
Red.
af Idun.
•
IDUN 1896 421 Som fjärilslek i sommarglans ackorden •&gt; mot öppnadt fönster lekfullt vagga hän och mötas a / ett sus / rån kyrkogården, där godsfrun sofyer under gröna trä ' n.
j) en gamles hjärta darrar än a / slaget, Jäst år ha sömmat kullens blomsterskrud, ty hon Yar ljuset, lyckan och behaget samt drottningen vid godsets gästabud.
jVîed henne dog det friska, fina kynnet och sorgen kväfde muntra gillens glam; i dofya tystna ' n yaknar Sauls-lynnet, och bittra, tunga tankar Yäxa fram.
jVten då, när kvalets gissel o / rid vållar och röfyar från den gamle hyilans blund den unga dottern ur klayeret trollar musikens milda språk i skymningsstund.
Och, fram på ljusa stigar minnen skrida, betvingade af lösta toners ström, han ser sig svärma vid sin makas sida och drömma om sin ungdoms kärleksdröm Och tankar, känslor bära högtidskläder, och.
ingen timme är på njutning tom, det skimrar af brokad och gyllenläder, det doftar Yår och snöar äppelblom.
Öch lusWd brinner klar i Yägglampetter, när vinterkvällens köld i knuten slår.
jVted bjällerklang utöfyer vida slätter en lustig karavan mot godset går.
3 spännhalsduk, i frack.ar och robronger det frälse blodet släpper gäcken lös, och, godsfrun sjunger gammalfranska sånger, och epigrammer öfyer maten strös.
Så väfver till takten fast minnet af skymning det lyser sina yackra klaverets mönster melodi; genom salens böljar sol i gubbens fönster, drömmeri.
pär står han ung och käck och högyälboren.
jVIånn ' Jo och, bröllopsklockan Yisst — brudens det är ej hans öra hör?
en ljuflig kyss på nytt dag hans om Yåren mun berör.
Ernst Högman.
- J hsrrgårdssal m e d gammaldags möblering r^laveret blottat sina gula tänder, baronen tagit plats i karmad stol, och husets dotter, ljus som Sveriges lin, på Yäggtapetens blommiga schattering nu låter adligt smala jungfruhänder än dröjer kvar en stråle a / tonsol.
ur instrumentet locka melodi ' n.
(Illustratör Gerda Tirén)
422 IDUN orrrcm.
M eningen hade varit att man skulle ha en liten munter middag.
Sällkapet var passande valdt.
T v å glada fruar utom värdinnan, deras likaledes glada män, vär- den själf, en gemytlig medelålders man, och dessutom ett par särdeles trefliga ungher- rar, som voro kända för att kunna sprida gask öfver ett samkväm.
Men så kommer precis en halftimme förr- än dinern skulle serveras fruns i huset vör- dade och värderade gamla moster, änkefru Adelmark från Mariefred, på besök, enkom inrest till hufvudstaden för att bereda sina släktingar en glad öfverraskning.
Hon satt midt i den största salongssof- fan, då gästerna stego in, och reste sig litet generadt stel och styf mot hvar och en som presenterades.
Och det var inte utan, att de presenterade också fiugo något stelt öf- ver sig i samma nu, som de stodo ansikte mot ansikte med öfverraskningen.
Värdinnan tog dem afsides och gaf dem hviskande förklaringar.
Och när herrarne stodo omkring smörgåsbordet för att taga halfvan, lutade värden fram hufvudet och frågade i bekymrad ton, hvem som ville uppoffra sig.
Han själf kunde det inte, ty han var tvungen att ha fru Hedengren till dam, eftersom hon för första gången var bjuden i hans hus.
Svaret var ett enstämmigt och något lång- draget » h m ».
» Men j a g ska laga så, att den olycklige till ersättning får fru Ahnell på andra sidan. » Fru Ahnell var den vackraste och koket- taste af samtliga fruarna, och minerna blef- vo genast litet mildare.
» D u?
» frågade värden och slog härads- höfding Borgstedt på axeln.
Det var den ene af ungherrarne och för resten den som hade det bästa humöret.
Han vred fundersamt upp sina mustascher, men log i detsamma helt godmodigt.
» Nå, kör, » sade han — » jag ska nog sätta lif i g u m m a n.
» Värden tackade honom med en ytterligare klapp på axeln.
» Ja, kära du, hon ä ' inte alls svår, litet sentimental och gammaltantsjåpig kanske, men för öfrigt riktigt hygglig. » » Godt, j a g s k a ' n o g leta ut hennes genre.
» Häradshöfdingen var öfvertygad o m, att han kunde konsten att » ta » alla människor, om han bara ville.
Man gick till bords utan några vidare bekymmer med placeringen, och häradshöf- dingen var verkligen utsökt artig mot sin dam.
De talade o m vetenskap och konst och religion och filosofi, och på alla områ- den erkände han hennes o m d ö m e n såsom särdeles träffande och ovanligt beaktansvärda.
Den gamla frun förhöll sig först litet re- serverad och misstänksam, men tinade så småningom upp genom all denna sympati, som kom henne till del, och slutligen såg man, att hon i allt hvad hon sade förtroen- defullt lade sitt hjärtas mening i öppen dag.
De hade kommit att tala o m landtlifvets behag, som hennes hemort bjöd på i så rikt mått under sommarmånaderna, och häradshöfdingen, som ville ge en kompli- mang åt hennes ungdomliga väsen, förmo- dade att hon med ifver deltog i de landt- liga nöjena, körde sitt ekipage och var ute och fiskade i sin sump.
Men då förändrades hastigt den gamla damens ansikte och blef strängt som en prästs, då han talar o m den yttersta domen.
» Fiskade, » upprepade hon och slutade att skära sin hjärpe.
Hennes kavaljer förstod, att han missha- gat henne på något sätt, och mumlade för- sonande en fras o m, att det var ju ett myc- ket vanligt och gouteradt nöje.
» Nöje, » eftersade hon ännu en gång, men ändå strängare än förut.
— » Jag kan inte finna något nöje i andra varelsers pina och dödskamp.
» » Ahå, åhå, kära moster, » utbrast värden, som var en passionerad fiskare — » man kan väl inte sätta sig ner och svälta ihjäl af pur ömsinthet heller. » » Det är en annan sak, Rudolf.
Låt dem fiska, som göra det för sitt uppehälle, men att pina för att roa sig, det är både rått 1896 och styggt och fult och ociviliseradt, det är säkert, det. » Ett fint smålöje smög sig in i allas mun- vinklar.
Nu kunde man då se, att värden haft rätt, när han påstod, att » kära moster » var gammaltantsjåpig.
Men den som smålog finare än alla de andra, det var häradshöfdingen, och han gaf sin dam till vänster, den lilla koketta och pigga fru Ahnell, en lätt tryckning på hennes fylliga arm, en tryckning, som betydde så mycket s o m: pass på, nu ska vi ha roligt.
Fru Ahnell satte också strax upp sitt vackra ansikte med ett vaket ut- tryck och » passade p å ».
» Ja, det säger j a g med, » instämde Borg- stedt trohjärtadt.
— - » Jag håller alldeles med er, fru Ädelmark. » Denna såg litet misstrogen ut.
» Men ändå antog ni, att j a g skulle kun- na ha hjärta att sysselsätta mig med ett sådant grymt och barbariskt tidsfördrif.
» » A h, jag hade j u inte den äran att kän- na er, min nådiga.
Och det där nöjet an- ses j u af mera ofina naturer för helt oskyl digt.
Men jag säger det, att lika så gärna kan man sätta ett blått förkläde framför sig och gå och muntra upp sig med att slakta oxar. » » Tack, tack, » sade den gamla frun, fick fatt på hans hand och kramade den, utan att ge akt på ett svagt fnitter från en af damerna, ett utbrott af munterhet, som dock genast tystades ner i serveten.
Men värden, som icke var vidare snabb i sin uppfattning, och som gärna resonnerade grundligt och allvarligt o m saker och ting, rynkade pannan.
» Du glömmer att nöjet ligger i spännin- gen, » sade han — » i om det ska nappa eller inte. » » Kors, då kan man väl ta och linda in yxan i en hötapp, låta oxen gå lös och locka på h o n o m: kom, gubben lilla, kom gubben lilla, får du nämnarn!
Och när han så kommer, lysten och försiktig, så smäller man till midt i pannan.
Vore det inte lif- vadt, du Rulle, h v a?
» Men värden blef irriterad, nästan smått förnärmad.
» Det måtte väl ändå vara skillnad på djur och djur, » tyckte han.
» Ja, oxen ä ' litet större än abborren för- stås.
Men för att ta ett belysande exem- pel: du ä ' mindre än en elefant, inte sant?
— Skulle det nu vara ett oädelt nöje att låta en elefant svälja en liten dragg, men ett ganska lofligt och oskyldigt att låta dig göra d e t?
» Som på ett gifvet tecken bröt munter- heten lös rundt kring bordet.
Det var bara två personer, som höllo sig allvarsamma.
Den ena var värden, som såg sig omkring och inte visste hvad han skulle tänka.
Gjor- de man narr af honom, månn tro?
Den andra var hans gamla släkting från Marie- stad.
Hon klappade häradshöfdingens arm och upprepade sitt » tack, tack, » så varmt, att tårarna sipprade fram under de skrynkliga ögonlocken.
» Just så, » sade hon, » man ska bara tänka sig själf i andras ställe, så begriper man nog hvad som ä rätt och orätt. » » Ja, människornas elakhet och grymhet beror egentligen på deras brist på fantasi, » fortsatte häradshöfdingen.
— » D u behöfver bara tänka dig, kära Rulle, att du ä ' en liten abborre, en stackars liten abborre, så begri-
IDUN 1896 per du strax hela barbariet.
Tänk dig, att den där feta hökarn här midt emot sitter på en brygga m e d metspöet mellan sina tjocka, röda händer och sina sillkaggar till ben dinglande öfver vattnet, och tänk dig att du ä ' en liten abborre, en värnlös liten abborre, som simmar inunder honom.
Du ä ' pigg och glad och smärt och ung, född i våras.
Men däruppe sitter hökaren och spän- ner ut sina runda ögon och tänker: nappar det inte, nappar det inte, nappar det in- te.
.
.
?
Hvad skrattar ni åt, mitt herr- skap, det här ä ' inte skämt, det. » Alla bordsgästerna tvärtego och sågo med ens ut som kyrkfolk, det vill säga, så när som på värden själf, hvilken en stund suttit och skådat sig omkring på ansiktena till höger och vänster och nu hastigt såg ett ljus gå upp för sig.
Han slog till ett litet ensamt flatskratt, men tystnade strax, han med, och såg sedan högtidligare ut än någon af de andra.
» Du har ännu inte haft något obehag af lifvet, » fortfor häradshöfdingen — » du tycker det ä ' festligt att klatscha med stjärten, så att det smäller i vattenbrynet, du ä så lycklig, som en abborre kan vara, du tyc- ker, att vattnet smakar bra, att syskonen och hela släkten a ena präktiga, glada poj- kar och att lifvet ändå ä ' någonting förba- skadt trefligt.
Men däruppe sitter hökaren med allt rundare och rundare ögon och tänker: nappar det inte, nappar det inte, nappar det inte.
.
.
— Anser ni, att j a g på något vis ä löjlig, mina damer, så ska j a g visst inte fortsätta, för j a g har verkligen inte lust att vara driftkuku? » » Nej, nej, då, » mumlade lilla fru Ahnell och bet i serveten.
» Säg ut bara, häradshöfdingen, säg ut.
Det ä ' godt för dem att höra, » uppmuntra- de den gamla frun med tindrande ögon och nästan andfådd af sinnesrörelsen och lyckan öfver att ha fått en bundsförvant, som så kraftigt tog sig an hennes sak.
» Ja, kära Rulle, » vidtog Borgstedt » så sim- mar du gladt omkring, utan att veta, att bedröfvelsens och smärtans klippor och skär finnas till i lifvet.
Och du ser den lilla brödkulan på kroken, men inte hökarns run- da ögon, och du välsignar försynen, som inrättat det så vist, att maten kommer till en, just då man ä ' hungrig, och så sväljer du den lilla brödkulan.
Hvart tog med ens den härliga världen vägen för dig, Rulle lilla?
Hvarför rör du dig, utan att du själf vill d e t?
Hvarför genomtränger någonting kärlek saken?
» ohyggligt, stort, sönder- slitande, hiskligt hela din kropp?
Hvarför bränns du upp invärtes och utvärtes af en fa- sansfull torka?
Hvarför rifvas dina inälfvor ur dig och du kastas undan att försmäkta i ångest, i ångest.
.
.?
Jo, för att hökarn med de run- da ögonen ska ' ha nöjet att känna dig sprattla under sina tjocka, röda fingrar, medan han ryc- ker dig af kroken och säger: fy tusan, en så ' n usel abborrpinne!
Men alltid duger den åt kat- ten.
— Tycker du nu, Rudolf, att det finns någonting af gudomlig och mänsklig rättvisa Sjji den där » Ja, säg nu på heder och samvete, Ru- dolf, tycker du det, » frågade hans gamla moster.
Rudolf hostade, för han höll på att få en klunk champagne i halsen.
» Medelmåttigt, » sade han.
» Försök nu och var ridderlig och ta den svagaste partens parti.
Känn dig som en abborre, » uppmanade häradshöfdingen.
» Hvafalls, ska jag vara ridderlig som en abborre.
» Men då bröt det lös en storm af skratt- salfvor.
Det var ingen, som ens bjöd till att hålla sig allvarsam längre, undantagan- des häradshöfdingen och fru Ädelmark.
De sutto raka och stela som ljus.
Borgstedt stoppade serveten djupare ned i halsgropen och började arbeta eftertryckligt med knif och gaffel.
» Nå, eftersom j a g nu ser, att ni bara gör narr af mig, mitt herrskap, så ska vi inte résonnera vidare, » sade han helt lugnt, utan att taga ögonen från tallriken.
Och till svar på alla blidkande ord hade han endast en handviftning.
» Då man inte förstår hvarann, har man ingenting annat att göra än att tiga, » tilla- de han, vändande sig m e d en uttrycksfull blick till sin dam.
Denna nickade, smålog en smula sorgset och var tystlåtnare och stelare än förut under hela återstoden af middagen.
Man hade skrattat åt hennes allvarligaste öfver- tygelse, och det grämde henne.
Hon kände sig förödmjukad.
Det var endast hennes kavaljer, som kun- de aflocka henne något mer än blott och bart enstafviga ord, och sedan man lämnat bordet och suttit en stund vid kaffet i sa- longen, reste hon sig och gjorde sin ursäkt för sällskapet.
H o n var så trött efter resan, att hon bad att man inte skulle tycka illa vara, o m hon drog sig tillbaka för att hvila.
Därefter tog hon godnatt af hvar och en särskildt, men sist af häradshöfdingen.
Då hon kom till honom, bad hon att få säga honom några ord i enrum och drog honom med sig ut i salen.
Där stod hon i dörren med ett par röda fläckar på de knotiga, gamla kinderna och ett visst uttryck af förlägenhet i minen.
» Nu tycker väl häradshöfdingen, att j a g ä ' en gammal, närgången toka, » sade hon — » men j a g ville så gärna be häradshöfdingen om en sak. » 423 » För all del, o m j a g kan stå till tjänst.
» » Jo, j a g ville så gärna ha häradshöfdin- gens porträtt.
Det skulle sitta här i me- daljongen på klockkedjan bredvid gubben min.
Egentligen skulle j a g ha min yngsta gosse där, hade jag tänkt, när han nu har gått och läst och fotograferar sig i vår.
Men jag vill hellre ha häradshöfdingen.
För se om det händer mig ibland, att j a g tycker att folk omkring mig ä ' kärlekslösa och be- synnerliga, så kan j a g ju bara öppna på medaljongen här, och då kommer jag genast ihåg, att det också finns människor, som ha någonting varmt och fint i sig, och ser ni, det känns så godt i ett gammalt hjärta. » Då häradshöfdingen k o m in igen, ville man ovillkorligen veta, hvad hon haft att säga.
Hon var j u alldeles betagen i h o n o m den lilla frun från Mariefred.
Men han snäste till dem, som voro mest efterhängsna, gick bort och slog i en likör åt sig och drack.
» Tänk, att hon inte blef ond på er ock- så, » sade fru Ahnell m e d ett litet fnissan- de skratt.
» Ja, ack, o m hon hade blifvit det ändå! » Han drog en suck, som verkligen lät helt uppriktig.
Därpå gick han hastigt bort och fyllde på sitt glas igen.
» Skål för den gamla frun, » sade han.
» Det är en rar gumma.
Jag önskar att hon vore min mor. » Och han såg allvarsam ut, när han sade det, men inte på samma sätt allvarsam som under middagen.
Då hindrade det inte de andra från att skratta, men nu fick ingen som såg på honom en leende min.
Tvärtom var det något i hans sätt, som tvang hvar och en att också höja sitt glas med en anstrykning af uppriktig och stäm- ningsfull högtidlighet.
» Ja skål, » sade värden — » d u har rätt.
Hon ä ' en gammal, rar själ.
» Men dagen därpå och äf ven många af de följande satt fru Ädelmark och väntade för- gäfves på häradshöfdingens porträtt.
Hon kunde aldrig förstå, hvarför hon inte fick det.
' Illustratör: A.
Sjögren.)
(DUN 7 &gt; T är Verner v. Heidenstam i sin geniala stu- " f r die öfver » Svenskarnes lynne » fram- höll vår brist på sund konservatism, träffade han därmed äfven grundorsaken till den poesi- löshet, som blifvit följden af vårt pietetslösa handhafvande af gamla minnen och gamla seder.
Kvinnorna, hemlifvets och sedens skapa- rinnor, hafva framför allt skuld i att den vackra, starka konservatismen dör ut, att hemlifvet allt mer saknar den fasthet och skönhet, hvilka gifva djup åt hemkänslorna och åt fosterlandskärleken.
Jag vill här endast uppehålla mig vid en enda sida af pietetslöshetens nivellerande in- verkan, nämligen den, som yttrar sig i ut- plånandet af de gamla festseder, hvilka for- d o m voro orubbliga grundlagar i hemmen.
Att en del gamla seder måste k o m m a att öfvergifvas, sammanhänger med nya lifså- skådningar, ändrade produktionsförhållanden, lifligare samfärdsel och andra af tidens drag.
Att hvarje hem kommer att fira sina fester mer individuelt är äfven en naturlig följd af utvecklingen.
Men många af de gamla bruken äro icke afskaffade genom något annat inflytande än slapp likgiltighet och bri- stande sinne för den glädje och stämning dessa bruk medföra.
Och framför allt ha hållningslöshet och poesilöshet efterträdt den gamla innehållsrikedomen, emedan man för- summat att gifva fasthet och följdriktighet åt de nya bruk, som man i hvarje särskildt hem gör gällande.
Ena året firar man t. ex. julen på ett sätt och det andra året på ett annat; den ena anordningen finner husmo- dern » besvärlig » och den andra finner hus- fadern » o n ö d i g », och så öfverger man dem och det uppstår en rörlighet i festvanorna, un- der hvilken barnen medvetet lida.
» Hvar- för få vi inte det i år?
Vi hade det j u så i fjol?
A c k, låt oss få det så, som vi förr brukat! » hör man ofta barnen bedja.
Och röja de genom denna sin konservatism en djup etisk och estetisk själfbevarelse- instinkt!
T y det är upprepandet, vanan, hvilka på alla hemlifvets områden bestäm- ma känslans djup och innehållsrikedom.
Illa sköter därför den uppfostrare sitt värf, som icke förstår att bruka årets fester, lik- som alla dess andra naturliga glädjeämnen, för att utveckla barnets känslolif, för att poetiskt fördjupa så väl dess ömhets- som dess skön- hetsintryck.
Hemmet i staden har i detta fall färre hjälp- medel än hemmet på landet, men hvarje hem har dock någon möjlighet att göra af brotten i årets hvardagsgång rika på färg, en färg, som ger en glödande innerlighet ännu åt gubbens minnen, och som tårar främlingens ögon när han, i andras hem, ser några af de små ting, hvilka voro festens kännetecken äfven i hans barndomshem.
I staden som på landet har man j u i regeln julgranar och barnen själfva vaka så godt de förmå öfver att granen skall blifva prydd alldeles på samma sätt år efter år.
Och öfver vissa af julmatens traditionella delar vakar den manliga konservatismen.
Men annars består julens firande numera egentligen endast i hopandet af nya läcker- heter och massor af julklappar, och ingen- dera delen främjar den poetiska julstäm- ningen!
Den gammaldags julfirningen, med grenljus och stora högar af julbullar; med kärfve åt fåglarne och dopp i grytan; med julbock, julkrubba och julkubbe; på lan- det med den hänryckande färden vid bloss till julottan; med de gamla jullekarne ända till tjugondag Knut, då julen dansades ut — alla dessa och andra gamla seder fyllde barnets sinne med helgens säregna stäm- 1896 ning, en stämning som tyvärr allt mer förflyk- tigas genom det nutida julfirandet: fråssandet i ett öfverflöd af presenter, godsaker och banala barnkalas.
Här och hvar uppehållas ju ännu en och annan af de gamla julsederna, men i det stora hela blifva dessa seder allt mera tillfälliga och höra icke till det ovill- korliga, det genom hvilket festminnena bli djupa — och säregna.
Nyåret har länge saknat en särskild fest- prägel, — ty nyårsvakan är nästan alldeles fallen ur bruket — och därför borde hemmen skapa hvar sin sed, enligt hvilken de unga — i allvar och i glädje — på ett vackert sätt sade det gamla året farväl och hälsade det nya.
Trettondagen har numera endast kvar sin bö- na i gröten, sedan den fröjd, som stjärngos- sarne beredde barnen, äfven hör till det för- svunna.
Som folksed kan stjärngossarnes vandring j u icke återkomma, men som hem- nöje för barnen kunde seden helt visst än- nu bli långlifvad, isynnerhet sedan Skansen — till hvars skapare den sunda konserva- tismen i vårt land står i outplånlig tack- samhetsskuld — åter upptagit densamma, liksom Lucia med hennes brinnande ljus- krona.
Påsken har j u ännu kvar sina ägg, med målning och med inskrifter.
Den glädjen kunde bli ännu stämningsfullare för barnen, o m man följde den tyska seden att — då man så kan — utomhus, i det nyss bara gräset och bland de ännu nakna buskarne, göra fågelbon, i hvilka barnen sedan själfva söka och finna sina brokiga ägg — den ännu kala markens första frukt för året!
Men hvar finnas väl nu några barn, som Vårfruaf- ton sitta och vakta på tranans ankomst, eller som på Valborgsmässan få se eldarne flamma i den ljusa kvällen?
Inte heller firas för- sta maj nu som förr med våfflor och mjöd, af
IDUN 1896 hvilket man drack sig märg i benen!
O m hem- men åter upplifvade denna sed och — i en tids- enlig f o r m — d e n gamla leken mellan de utkläd- da vinter- och vårkungarne, skulle barnen er- hålla ett oförgätligt minne af vårens återkomst.
Allt hvad våren hunnit gifva af blom- mor och grönt sattes fordom vid pingsten i spisel, i ljuskronor och stakar — liksom för att fira vårens seger öfver allt, där elden käm- pat mot vinterns köld och mörker!
Och huru » klädde » manicke hvar vrå vid midsommaren, huru kär var ej dess fest med sin » majstång », sin dans och sin musik i sommarnatten!
Men på många ställen i vårt land är nu också majstången endast ett minne!
Alla dessa och andra enkla bruk, som sam- manhängde med lifsuppfattningen och m e d årets tider, voro emellertid fulla af just den enkla symbolik, den naiva mystik, som läm- pa sig för barnets behof och gifva poesi åt barnets stämningar.
Hvarje hem har j u äfven sina särskilda fest- dagar, åt hvilka man dock nu mera ofta på samma sätt försummar att gifva den- na särskilda festprägel, som från en kär vana blir ett kärt, rörande minne.
Födelsedagarnes och andra bemärkel- sedagars traditionella blommor, fest- rätter och » firningar », än med » utkläd- sel » eller knäckkokning eller plättkalas eller dylika enkla nöjen, kunna emeller- tid icke ersättas af några mer storartade, för hvar gång nya festligheter.
Hvarje hem har plikten att göra äf- ven hvardagen och söndagen innehålls- rika för barnen, genom enkla nöjen efter slutadt arbete: om vintern sagostunder vid brasan, med äpplen och nötter vid särskilda anledningar; eller sång kring pianot eller läsning af en ny » rolig bok » eller förevisning af ett planschverk.
En mor, som är artist i hemlifvets konst, skapar för aftonens samvaro det lugn, som redan ger barnen en festlig känsla; hon förstår att med några blommor i en vas eller andra enkla små anordningar för trefnaden fylla barnens sinne med omed- veten harmoni, medan den mor, som sak- nar detta slags konstsinne, dagligen pinar barnen genom den oro, den fulhet, den hållningslöshet hon utbreder omkring sig.
Under gemensamma vandringar — sär- skildt när hemmet är på landet — öfver- flöda glädjekällorna för den, som förstår att lära barnen se hela naturen som en fest, från framträdandet af sälgens lud- diga » gåsungar », blåsipporna och lärkan till den första hvita snön!
Det är kun- skap och poesi på en gång att låta barnet följa kornet fram till den gröna brådden, det lena axet och det fina mjölet; honungen från klöfverängen och lindblomman till den hvita vaxcellen; fågeln från det spräckliga ägget i boet till flyttfåglarnas färd genom den klara höstluften; äpplet från den rosiga blomman till den fyllda fruktkorgen!
Genom att de vuxna sålunda lära barnet se och förstå naturen, blir hela året för barnet fylldt af lefvande poesi: barnet räknar tiden efter det första gökropet, det första axet, den första linnean, det första smultronet och de första nötterna!
Det lär sig älska skönheten omkring sig, som konstnären äl- skar den, och äfven den hvardagliga enfor- migheten genomtränges för dem af innehålls- rikedom, när de lärt sig att med alla sin- nen lefva, med alla sinnen njuta skönheten, först på barnasätt, i det lilla och enskilda, sedan, då blicken vidgats, i det stora och hela.
425 Mången kvinna, som själf vibrerar för skön- heten, och naturen, som känner stämningens makt att ge färg åt tillvaron, som genomglö- des af minnenas poesi, hon försummar dock nu ofta att för barnen rikta hemlifvet och söckendagen, liksom feststunden och helgen, med denna färg, denna poesi.
Men när hem- lifvet åter blir en konst, till hvars utöfning kvinnorna erhålla ro och tid, då kommer en af de uppgifter, åt hvilka de med artistisk skaparglädje skola ägna sig, helt visst att blifva denna: att genom enkla och naturliga medel fylla hemmet och barnasinnet med dagliga glädjekänslor.
Ellen Key.
(Illustratör: O.
Ankarcrona.)
" jVlaman planche ".
Ett reseminne af Alfhild Agrell.
/ 1 I et var en dag i ho- tell Bella Vista i Bor- dighera, hotellet uppe på bergsklinten, med haf- vet så nära, att bruset därifrån hördes in i rummen, och med utsikt öfver Rivierans skönaste punkter, bland hvilka just i dag Ventimilias guldglänsande udde och Mento- nes mjuka bergssluttningar aftecknade sig med nästan fotografisk skärpa i den klara luften.
Hotellet ägde ingen trädgård, endast en terrass m e d frukttyngda orangeträd och en bedöfvande massa rosor; men nästan strax invid dess fot låg en af dessa terrassformiga trädgårdar, öfverfulla m e d olikartade palm- träd, som gifva Bordighera dess egendomligt sydländska prägel.
I hotellets enkla, men ljusa och hemtref- liga matsal smögo sig kyparne omkring på tå, serverande desserten till middagen så hastigt som möjligt, vissa o m att eljes få skrapor af ägaren, som, dold bakom en skärm, öfvervakade allt m e d en Harpagons öga.
Samtalets ström flöt helt sakta, ja, mycket sakta, som sed är, där det engelska ' old waid ' - elementet är förhärskande, ty i mot- sats till andra länders ogifta kvinnor, som vanligen ha både tid och lust att ägna sitt intresse och sin talgåfva åt dagens on dit, äro de engelska ogifta kvinnorna de mest tystlåtna varelser man kan träffa på — åt- minstone på resor.
Man får alltid en känsla af, att de, be- traktade som klass, känna sig föraktade i sitt eget land — föraktade och beledda.
Därför vandra de ut, öfversvämma Rivie- ran, som gräshopporna öfversvämmade Egypti land och förmörka solen, o m man får tro en ung tysk, som flyttade från hotell till hotell i full förtvinan öfver att John Bull så energiskt visste att bevara ungdom och skönhet åt sig själf.
Dear old maids!
Inte kan j a g säga, att de förmörkade solen för mig, men nog blefvo de litet tråkiga i längden!
Också hade jag nog lämnat hotellet vid föresatt tid — det vill säga efter en vecka, om inte.
.
.
Ja, ingenstädes har jag känt naturen äga en så helande kraft som här.
Därför stannade jag.
En syn, som för hvarje dag verkade lika harmonisk och behaglig på mina just då för fulhet ovanligt skyggande blickar, var den stora salongen, dit hela pensionatet drog sig strax efter midda- gen.
Den skulle möbleras om och bli modern till nästa år, men nu var den lyckligtvis » ruskig och förfallen » — en dröm i rococo med sneda, för detta för- gyllda möbler, stoppadt sidenöfvertyg, spröda skär-röda sidengardiner och en blekröd matta på golfvet, så utnött, att herdarne och herdinnorna sågo ut som sina egna farfarsfäder.
Dessutom häng- de på ena väggen en härlig gammal bo- nad, som tycktes klippt ur en kunglig gobelin, Genom de öppna terrassdörrarna kun- de man kväll efter kväll se, hur hafvet djupnade i violett och guld, när det i sig upptog de sista solstrålarna, och hur bergen flammade i gyllene prakt, medan mörkret, snabbt och mjukt som en smekande dimma, rullade sig ned öf- ver den nyss så strålande stranden.
I salongens öppna spis brann, obero- ende af årstid och väder, hvarje kväll en liten brasa, invid hvilken » our l a d y », vår enda verkligt förnäma pensionär, vår » honourable », höll sina små dockfötter så nära flammorna, att det kräfdes släktskap med feerna för att de inte på ett högst död- ligt och prosaiskt vis skulle bli uppbrända.
' Our lady ' var 70 år minst och såg ut som en förtorkad älfva, med skära rosor på de infallna kinderna och lockar rundt- omkring hufvudet, bruna vid öronen (falska), hvita i nacken (äkta), och en liten florschal graciöst kastad öfver de kantiga axlarna.
Ögonen voro blå och förväntansfulla, o, så förväntansfulla!
Man såg, att här satt en ung kvinna och väntade på lifvet, och så kom döden i stället och tog helt ömt och sakta den gamla kvinnan i sin famn.
I en liten soffa för sig själfva sutto » d e tre asketerna », tre högkyrkliga prästdött- rar, som aldrig glömde gå i kyrkan, så ofta tillfälle gafs, och däremellan diskuterade toalettfrågor dagen i ände.
Litet själf s väldigt hoprullad i en stol låg » vår amerikanska », som reste världen rundt för att lära sig beundra Amerika, som hon sade; och i sin rullstol satt » den
426 sjuka » och pratade, fet, glad och munter, medan hennes man, med hektiska rosor på kinderna, höll på att springa sig fördärfvad för att hinna uppfylla alla hennes nycker.
Man påstod, att härunder låg en liten kvinno- hämnd och lurade.
Han var en tysk lärd, som för sina böcker försummat sin vackra hustru, till dess sjukdomeu kom.
Nu fö- redrog hon att vara och förblifva en krymp- ling, så hviskades det, hellre än att låta ho- nom återgå till det arbete, hon lärt sig hata.
V i d en lampa satt » den tyska matronan », med hela den kejserliga familjen, infattad i olika medaljonger, hängande på en kedja kring halsen, och stickade.
Ja, det såg ju hemtrefiigt ut alltsammans, men prakten därute, som just nu höll på att förbytas till mörker, behagade mig som vanligt mer.
.
.
Just som jag ämnade smyga mig ut, fä- stes min uppmärksamhet vid en smärt, hvitklädd kvinnogestalt med fint, ovalt an- sikte, blek hy och svart lockigt hår som, fasthållet af en liten guldkam, föll ända ned till midjan.
Hon stod alldeles orörlig midt i dörröppningen, infattad i ljusblå luft och dö- ende sol, och höll de mörka och, som jag sedan fann, ovanligt praktfulla ögonen ned- slagna.
H v e m kunde hon vara?
Belysningen i salongen var ännu mycket svag, men det var blott en fördel.
Så m y c - ket mer stämningsfull verkade den vackra synen.
Vid pianot sysslade en annan skugga — en manlig.
Då k o m j a g ihåg!
Det var j u i dag som professor di Man- telli skulle ge oss prof på sin underbara skicklighet som » handekvilibrist » och hans fru låta höra en röst, » skönare än Pattis, större än Kristina Nilssons ».
Således hette min hvitklädd a drottning helt enkelt » madame di Mantelli ».
Jag be- slöt emellertid att öfvervara representationen.
Just som jag intagit min gamla plats, skrufvades gasen upp.
Skuggan vid pia- not, som visade sig vara en några och fyr- tio års man, iklädd en oklanderlig sällskaps- toalett och utrustad m e d lockigt hår och ett rätt vackert, ehuru något pussigt ansikte, trädde fram, presenterade sig som profes- IDUN sor di Mantelli och nämnde, att föreställnin- gen skulle börja med sång af » m a d a m e ».
Madame lämnade sitt vackra gömsle, häl- sade m e d en slags blygsam värdighet, och så började sången.
Professorns anslag visade genast på en begåfning vida öfver medelmåttans, men madames r ö s t.
.
.
!
Stor och skolad var den visserligen, men jag hade väntat något så helt annat.
Silfvertoner borde, tyckte jag, strömma ur denna strupe, och så blef det bara messing af i stället, och utskriken, skrällig och falsk messing därtill.
Mitt musikaliska öra, som hos de flesta svenskar, är både vaket och ömtåligt, men nu var det något mer än mitt öra, som såra- des — hela min känsla för harmoni.
Rö- sten föreföll mig så irriterande oäkta.
Det var som jag hört Venus Milo sjunga en Offenbachiad.
Dock, skönhet besticker!
Jag deltog, ehuru med stark inre reservation, i de lifliga ap- plåder, som följde på hennes nummer.
Nu spelade professorn, mjukt och vackert, en berceuse af okänd mästare, kanske af honom själf — men den blef iskallt emotta- gen.
Så slog han m e d ett litet leende o m till en känd italiensk visa, broderad med de tarf- ligaste varationer — och så fick äfven han sin del af bifallet. '
Först när madame drog sig tillbaka i vårt stora myrtenträds skugga, upptäckte jag, att den » världsberömda familjen » be- stod af ännu en medlem — en omkring fyra års gosse i svart sammetsdräkt.
Jag tror knappt, att jag sett ett mer sorg- ligt vanlottadt barn.
Hufvudet var oform- ligt stort, de smala benen sneda, ansikts- huden gul och slapp och uttrycket en ut- lefvad roués.
Kring munnen lågo fina rynkor, som tydde på elakhet — eller var det på sorg?
Med ett nästan snålt grepp slöt han den magra handen kring moderns hvita dräkt.
Det var som om han fruktat, att hon skulle försvinna mellan hans fingrar.
Sedan såg han upp m e d ett lyckligt litet leende, som nästan gjorde h o n o m vacker.
Modern strök ömt sin lilla bortbyting, ty som en sådan såg han ut, öfver det borstiga håret och lät sedan sin något stora, men vackra hand orörlig hvila på hans hufvud, som det tyck- 1896 tes fullkomligt omedveten o m, hvilken ori- ginell grupp de bildade.
» Skönheten och Lasten », h viskade den sju- ka, som fuskade litet m e d bildhuggeri.
Jag nickade, men inom mig tänkte jag, att skön- heten i det ögonblicket bra m y c k e t mer liknade en förhärligad » Helig Moder ».
Hur mycken inre storhet behöfdes det icke hos denna mor för att kunna älska detta barn.
Hittills hade bennes skönhet, hur form- fulländad den än var, mer väckt min nyfi- kenhet än min beundran.
Jag hade haft samma känsla, som när man står framför ett juvelsmycke, utan att veta, om det är äkta eller oäkta.
Men nu visste jag att skönheten var äkta!
Professor di Mantelli visade sig vara en mycket skicklig man inom sitt fack.
Han trol- lade till » our ladys » häpnad fram 100 meter sidenband ur hennes egna lilla docksko, som hon hjälplöst höll i luften.
Han stötte under den tyska matronans jämmerrop sön- der den kejserliga familjen i en mortel, för att fem minuter senare presentera alla dess sju medlemmar i oskadt skick, liggande på en bädd af rosenblad i en liten bonbon- ière.
Han skakade fram en lefvande dufva ur ett af asketernas broderier och återgaf den amerikanska damen hennes briljantring, nyss af henne själf nedsläppt i ett vatten- glas, som handtag på en bukett violer, hvil- ken, o, under, låg i en förseglad ask!
Under det att allt detta skedde, stod madame fortfarande orörlig med det van- skapliga barnet vid sina knän.
Endast två à tre gånger sträckte hon ut armen kring myrtenträdets stam, som o m hon känt sig trött.
Jag var alldeles för upptagen af att be- undra armens mjuka form och rörelsens plastiska skönhet, för att hinna eller bry mig o m att observera, o m hon g e n o m denna så naturliga åtbörd fyllde sin plats såsom stum medhjälparinna.
Men att hon det gjorde, är tämligen säkert.
Under den paus som nu följde, försökte flere af oss att genom löften o m godsaker och pengar locka den lille gossen till oss — men för- gäfves!
De nästan hemskt tunna händerna grepo allt fastare kring moderns hvita klädning, och ögonen, mörka o c h vackra som hennes, lämnade knappt för en sekund det ansikte, han så tydligen tillbad.
» Jamais quitter maman Blanche, » sade han till sist med missljudande röst.
«Jamais, jamais.
.
.
!
Bellisima madre Bianca!
» Han lade sin kind mot moderns hand och kysste fållen af hennes klädning.
Ma- dame svarade blygsamt på alla frågor, ta- lande samma hälft franskitalienska språk som gossen.
Ja, han var enda barnet, dess värre; läkarne hade sagt, att han behöfde skötas mycket, m y c k e t väl, få stark mat och framför allt komma tidigt i säng.
Men som hon och hennes man » arbetade » i ho- tellen hela Rivieran utefter och de inte hade råd att hålla någon tjänare, var det inte möjligt följa ordinationerna.
Dessutom var han • så kär i henne — modern, att.
.
.
En kärleksfull blick sade resten.
Ur den tyska matronans ögon droppade tårar — och flere af de engelska misserna glömde sin förbehållsamhet ända därhän, att de på franska uttryckte sitt medlidande.
Andra afdelningen inleddes också med en sång af madame.
H o n sjöng Stabat Mater med en bredd i föredraget, som nä-
IDUN 1896 427 stan k o m mig att glömma den skrikiga rösten.
Just när orden » heliga moder, hör oss, » strömmade öfver läpparna, såg jag som en mörk fläck glida fram ur myrtenträdets skugga.
Det var d e t.
vanskapliga barnet, som kröp fram så långt, att han åter kunde fatta fållen af moderns klädning.
Hela det fula ansiktet var som förkla- radt.
Han hade tydligen den idén, att modern var en ängel, som kunde flyga ifrån honom hvad stund som helst.
Stackars liten, tänkte jag, som så tidigt fått lära en af lifvets största sorger — den att älska för m y c k e t!
Sista numret på programmet: » häpnads- väckande kortkonster », gick illa.
De fordrade en säkrare hand än den, som professor di Mantelli numera förfogade öf- ver.
En förarglig darrning — och den ena » häpnadsväckande » hemligheten efter den andra uppenbarades för våra oinvigda blickar.
När slutligen spader kung, istället för att, som han borde, befinna sig i den sjukas flit, helt varligt tittade fram ur trollkarlens eget rockuppslag, miste herr professorn för en sekund både sin eleganta svada och sin behärskning.
Han röt på någon slags » slang » ett enda ord åt madame, som strax trädde fram.
Nu fingo vi veta, att aftonens glans- nummer, » den försvunna sköna », skulle väcka vår häpnad och beundran.
En tät slöja kastades öfver madame, täc- kande henne ända ned till fötterna, men just som professorn öppnade läpparna för att förkunna, hur underverket skulle försiggå, rusade den lille gossen fram och skrek, medan ansiktet arbetade i förtviflan och tårar: » Non, non — non!
Maman — ne me quitte pas, maman Blanche, ne me quitte pas!
Chère maman!
Chère maman! » Professorn mumlade en svordom och ka- stade undan den ovälkomne störaren, vis- serligen icke hårdt, men tillräckligt häftigt för att barnet skulle falla omkull, hvarvid det uppgåf ett gällt skri.
Oemotståndligt, snabbt, kastade modern slöjan af sig, tog det gråtande barnet i sina armar och försökte trösta det med ö m m a ord och smekningar, tydligen glömsk af allt annat.
Professorn, som såg förtviflad ut, mumlade något om » dumheter », men så ryckte han på axlarna, lik en man besluten att göra det bästa af en falsk situation, och sade i sin gamla kåserande t o n: » Mes dames, voilà: » den förvandlade sköna » har förvandlat sig själf till » den tröstade fula » i stället.
Que voulez-vous! » Han drog sig tillbaka m e d en elegant bugning, och hans fyndighet belönades med en liten applåd.
Under tiden gick madame omkring och uppsamlade i en li- ten antik bägare den frivilliga kollekten, tro- get följd af den stackars lille, hvars tunga hufvud dinglade hit och dit af trötthet, och i hvars mörka ögonhår ännu tårar glind- rade.
Skörden blef rik, m y c k e t rik.
Ja, bland allt silfver såg jag till och med ett större guldmynt tindra.
Det var nog det tyska modershjärtat, som tagit sig detta vackra utbrott, ty tyskarne tala inte bara vackert, ' de handla!
* * Ett par timmar senare lämnade jag och mitt sällskap hotellet för att från de öfre klipporna beundra månskenets nästan för- färande skönhet.
Jag använder m e d flit ordet » förfärande ».
Det händer nämligen ibland i södern, att naturen verkar grym.
För att k o m m a i harmoni med skönhe- ten utomkring en, blir lyckokrafvet inom en nästan outhärdligt stort.
Man vill vara allt man kan vara, fullt, utan afdrag och prut — och det är så sällan lifvet har plats för helheter!
Vår väg förde oss genom själf va den inre staden, öfver ett torg, där folket ännu håller till och nog kommer att hålla till, efter som här uppe hvarken kan beredas ljus eller plats åt den påträngande engels- mannainvandringen.
Själfva månskenet hade svårt att tränga sig in i dessa smala gator, och från por- tiker och murar föllo skuggorna så djupa, att de liknade silhuetter.
Från de öppna dörrarna till en osteria hördes skratt och skrål och klingande af glas, som slogos m o t borden som ackom- pagnemang till en gatsång af fräckaste sort, sjungen af en kvinna.
Rösten föreföll mig så märkvärdigt bekant — och ändå så full- komligt obekant.
Plötsligen slog sångerskan, utan att göra någon som helst öfvergång, o m till » Stabat Mater », som hon sjöng m e d en sådan kar- rikerande öfverdrift af andakt och guds- nådlighet, att hon gång på gång afbröts af jublande applåder och hesa, rusiga bravorop.
• V i smögo oss närmare — tätt intill den stora brunnen, ur hvars lejongap vattnet sakta droppade, och hvars framskjutande Neptun gaf gömmande skugga nog.
Nu kunde vi se in i rummet.
V i d ett bord, nedsöladt af vin och ab- sint, satt den nyss så elegante professor di Mantelli i skjortärmarna, m e d det tunga huf- vudet lutadt mot den ena handen, medan han med den andra försökte slå en högtidlig och ordentlig takt till skrålet och skränet omkring honom.
Uppflugen på en stol stod madame i en den lättfärdigaste dräkt, m e d ögon och kinder glödande i kapp, sjungande.
Har lat rösten äkta, har syntes hon själf äkta.
I ett hörn, tämligen ordentligt utbredd öf- ver ett par stolar, låg hennes falska sva- nehamn, den hvita dräkten.
Och här, till hälften g ö m d under de ned- fallande vecken, satt den stackars lilla » La- sten * och sof, ännu i sömnen krampaktigt fasthållande hvad som återstod af hans äl- skade maman Blanche, samma mamma Blanche som på ett så förunderligt vis flög ifrån honom alltjämt och förvandlade sig så hemskt, hålle henne fast hur väl, hur hårdt han ville.
Kinderna voro våta af tårar, rynkorna kring munnen djupa som på en gubbe.
.
.
Men hvarför tala o m detta — ohygg- liga.
För sådant finns j u inte något straff!
Poverino, poverino!
Månskenet lyste ej längre, luften var ej längre ljum och balsamisk.
.
.
jag frös, frös!
V i återvände till hotellet.
Dagen därpå, när vi gjorde ett besök i osterian, var familjen redan rest.
Och hvad hade vi för öfrigt kunnat göra?
Intet.
Barnets öde var redan besegladt.
Poverino, poverino!
Att i sig bära frön till tvänne sådana människors laster, d e t.
.
.
(Illustratör: J.
Nyström.)
* En kvinnlig medlem af Utile Dulci.
För Idun af Birger Schöldström.
Y bref från senare hälften af 1700-talet r rörande de sällskapliga förhållandena inom Sveriges hufvudstad eller vittra och musikaliska ämnen finner man någon gång nämnd en fru Wendelius, eller enligt då
428 för tiden ofta användt språkbruk: Wendelia.
Så skrifver t. ex. Kellgren i april 1776 till Clevberg och beder honom att skaffa musiken till » fru Wendelias verser », o c h 1781 omtalar Kellgren, att han fått sig tillsända verser från Schmiterlöf » genom bref från fru Wendelia ».
Äfven i samtida tryck namnes hennes namn ett par gånger, detta i samband med relaterande af festligheter inom sällskapet Utile Dulci.
I förbigående och för dem af Iduns lä- sarinnor, hvilka icke hafva detaljkunskaper i vår litteraturhistoria, må nämnas, att Utile Dulci var ett vittert samfund i Stockholm, stiftadt af Elis Schröderheim, kanslirådet Fermer m. fl.
af spillrorna utaf det vittra sällskap, som förut bildats af skaldinnan fru Nordenflychts förtrognare umgängeskrets.
Sällskapet Utile Dulci bildade snart under sig tre filialsällskap: Apollini Sacra i Upsala, Carolinska säll- skapet U.
D. i Lund och Aurora i Å b o.
Det räknade bland sina ganska talrika medlemmar nere i vår litteratur märkliga personer: Gyllenborg, Wellander, Oxen- stierna, Bergklint, Rosenstein, Adlerbeth, Kellgren, som en tid var dess sekreterare, Leopold m. fl.
Äfven damer, ehuru få till antalet, intogos i Utile Dulci, och de mest lysande bland dem voro fru Schröderheim och fru Lenngren, hvilken sistnämnda, enligt samfundets ännu i Musika- liska akademiens bibliotek för- varade matrikelbok, vid dess musikaliska tillställningar sjöng sopran (hennes man, kommers- rådet, sjöng bas).
Sällskapet var hvad man kallar lysande, och att intagas däri ansågs som en stor utmärkelse.
Det utsatte vittra täflingsämnen, utdelade pris, sträckte äfven sin omvård- nad till musiken samt utgaf en särskild samling af sina skrifter under benämningen » Vitterhets- n ö j e n ».
Efter det Utile Dulci ' s förnämsta skalder inflyttat i Sven- ska akademien, tynade samfun- det så småningom af och utslock- nade alldeles i och med Schrö- derheims död.
Bland detta remarkabla sam- funds få kvinnliga medlemmar var ock fru Wendelius, och man kan häraf sluta till såväl att hon haft en framstående social ställning, som att hon varit i besittning af personliga egen- skaper samt musikaliska och vittra talanger, hvilka beredt henne denna utmärkelse.
* Hon har således varit ett på sin tid myc- ket bekant och firadt fruntimmer — och nu, för eftervärlden, är hon alldeles bort- g l ö m d!
I arbetet » Kvinnan inom svenska litteraturen » namnes hon icke, och vår nu lefvande främste litteraturhistoriker kan i de noter, hvarmed han försett de af honom för ett par år sedan utgifna Kellgrenska brefven till Clevberg, om henne endast upp- lysa: » Wendelia, fru, okänd. » Så alldeles okänd må hon dock icke vara, och här, i den svenska kvinnans tidning, * Enligt Göthe: De vittra samfunden i Sve- rige, var hon äfven medlem af Apollini Sacra, den tredje bland de damer, hvilka dit inkallades.
De båda öfriga voro mademoisellerna Carlström och Paqualin.
IDUN må, som text till det porträtt af henne, hvilket här meddelas *, fogas de biografiska data, hvilka en vida obetydligare litteratur- forskare från spridda håll, mest ur otryckta anteckningar, lyckats inhämta om denna det finare stockholmska sällskapslif vets pryd- nad under det glänsande gustavianska tids- skedet.
Kyrkoherden i Fredrikshamn, Finland, magister Johan Ramklou hade 1740 jämte sin unga maka, Inga Brita von Bromell, med hvilken han året förut ingått äkten- skap, begifvit sig till Stockholm.
Enligt en otryckt anteckning skulle han » flyktat undan ryssarne », men Mathias Akiander angifver i Viborgs stifts herdaminne en helt annan orsak till kyrkoherden Ramklous stockholms- resa: — vid riksdagsmannavalet år 1740, heter det där, sökte Ramklou genom ored- 1896 hvari han stod, behöfver blott nämnas, att han var riksdagsman 1778 för hufvudsta- den samt n:r 1 bland de 9 ledamöter af borgarståndet, hvilka den nåden vederfors att få stå fadder vid kronprinsen Gustaf Adolfs döpelseakt.
Å 1774 blef hon, jämte sin man, intagen i Utile Dulci, » dit vanli- gen ingen af dess kön får komma, » såsom det heter i en anteckning härom af Nescher.
Följande året fäste hon vid sig en all- männa ' e uppmärksamhet af smickrande art.
Den 24 januari 1775 firade Utile Dulci konung Gustaf IILs födelsedag med en större festlighet, hvartill allmänheten tycks inbjudits, och då » under musique » följande lilla kantat, af henne författad, blef af- sjungen af » ett vittert fruntimmer, fru Wendelia »: Récitatif: Ack!
evigt glada, sälla stund för hela Norden, Då först vår stjärna tindrat opp Och vi en älskad prins fick skåda här på jorden, Som stadgat har vårt hopp!
Med mandom i sitt bröst, med äran vid sin sida Förtryckta folkets rätt han gick att värdigt strida.
Då i fördärf och nöd vår fosterjord var dränkt, Till hjälp han skyndar s i g.
.
.
Han ville frälsadt se Det folk, som åt sin kung vill lif och hjärta ge.
Men himmel!
.
.
.
se ' n du skänkt ...
Låt oss allt annat hellre brista Än att vi dyre Gustaf mista!
r Aria: Bröder!
låt oss glade fira Denne dag, vårt Sveas väl, Då vi under Gustafs spira Känne lika enig själ.
Kungars Konung!
ömt beskydda Sveriges hjälte, folkets far!
Glädjens ljud ur hvarje hydda Sjunger: Han oss räddat har!
liga utvägar förskaffa sig röster till riks- dagsman, reste ock själf till Stockholm, men fick ej inträde i ståndet; under rättegången härom mot honom dog han, den 25 okto- ber 1 7 4 1.
Några få månader förut — den 9 maj samma år — hade i Stockholm födts hans enda barn, dottern Anna Brita Ramklou.
Änkan stannade, tycks det, kvar i Stock- holm, men afled redan 1748, efterlämnande den sjuåriga dottern.
Denna senare fick förmodligen hos fränder till modern huld och skyld.
Att hon fått en förträfflig upp- fostran, kan tagas för alldeles gifvet.
V i d 20 års ålder blef A n n a Brita Ramklou gift med kramhandlaren i Stockholm Anders Wendelius, en af hufvudstadens förnämste borgare.
Som bevis på det höga anseende, * Efter en blyertsteckning (af Catton?)
i Kongl.
Bibliotekets porträttsamhng.
Två år ' därefter gaf hennes talang en ny lustre åt en fest inom samfundet.
I ett bref från Stockholm till lektorskan Anna Roséns tidning » Hvad nytt?
Hvad n y t t?
» i Göteborg för d.
21 maj 1777 heter det: » Sistl.
onsdag parenterades uti!
Samhället Utile Dulci öfver den för sitt stora snille och sine månge värdige egenskaper öfver allt ansedde Abbe Michelessi.
Hr kongl.
Bibliotecarien Simming- sköld tolkade på samhällets väg- nar denne sin aflidne väns min- ne.
Både före och efter paren- tationen upfördes en ganska vacker och rö- rande musique, då den för sin behageliga röst så högt berömda fru Wendelia afsöng en af benne själf författad aria: Vår klagan är billig.
Hur skulle vi glömma Vår vän Michelessi, hans snille och vett?
Ack, kunde vårt samfund nog värdigt berömma Hans hjärta, som äran för Svear beredt! » Hennes make afled 1793, och det vill synas, som o m hon därefter dragit sig un- dan Stockholm och stockholmslifvet.
Gu- staf IILs sol hade j u dessutom slocknat.
Utile Dulci var också blott ett minne och den forna umgängeskretsen och de forna vännerna skingrade.
Hon afled å Anneberg, på Värmdön, den 10 oktober 1 8 0 4.
Hon säges efterlämnat en dotter.
(Illustratör: V.
Andrén.)
1896 IDUN 429
IDUN 430 " fruarna, som inte Ville gå på bal. "
Interiör af Knut FRU Hos ELISE.
Öf verallt dit vi bli bjudna och han själf vill gå.
JOHN.
Afsiktliga?
När jag, Elises fästman, är bju- den?
Nej, bestämdt nej!
HENNES JOHN, YNGRE ELISES SYSTER.
Men FÄSTMAN.
CHARLOTTE.
GYMNASIST EN SOPHIE.
Så mycket mera borde du förarga dig öfver deras afsiktliga ohöflighet.
Michaelson.
ELISE, LÖJTNANT FRU SOPHIE.
Ämnar du tvinga John att föra dig till hvar- enda bal under säsongen?
SOPHIE.
FRÖKEN 1896 Jo, GUSTAF.
SOPHIE.
till Euths komma ni åtminstone inte.
ELISE.
det hoppas jag visst.
KAMMARJUNGFRU.
fru Sophie; på eftermiddagen.
Då SOPHIE.
missräknar du dig.
ELISE.
För att du och jag af en ren händelse blifvit glömda den här gången?
SOPHIE.
Glömda?
Vi ELISE.
Vet du ett annat skäl?
SOPHIE.
Jag behöfver inte veta något.
Men jag är tio år äldre än du.
Och därför plågar mig ohöfligheten så mycket mera — Marie Euth tror naturligtvis, att jag inte förstår orsaken Men händelsevis!
(Triumferande :) äro inte längre fina nog för hennes societet!
ELISE, Nej, Första scenen.
SOPHIE (Kastar otåligt sitt arbete från sig.)
Vet du, Elise; din förtviflade min är odräglig som tandvärk — att jämra dig sä, bara för du inte blifvit bjuden på Euths tarfliga bal!
ELISE.
Hur gör du själf, då?
SOPHIE.
Här är alls inte fråga om mig.
Jag väntar obetydligt af världen.
Mina illusioner jordades samma middag som min oförgätlige Axel.
Så att ingen kan då kalla mig flärdfull.
Men du — ja, ursäkta mig — du är det.
Det Jo, hör du!
SOPHIE.
Inte fina nog, säger jag.
Den frun är i stånd att offra sin egen nlamma — nå, gumman är då inte något särdeles — om hon inte passade ihop med en ny connaissance.
— Hvarför skulle hon mera genera sig för oss?
— Och om det någonsin händt.
.
.
Har jag inte alltid varit ut- sökt artig mot Marie Euth?
Kan du påminna dig en bjudning här utan henne?
ELISE.
Nej, och just därför är jag säker på, att hen- nes glömska är tillfällig.
SOPHIE.
jag ämnar inte låta henne glömma mig.
Och du är så snäll och heller inte gör det, när du blir gift.
Låt aldrig John tvinga dig inom den fruns tamburdörr!
ELISE.
var grufligt ledsamt.
JOHN.
SOPHIE.
hans framtid med dig måtte bli treflig!
ELISE.
Naturligtvis.
Vår lycka är säker, som låge den i en liten ask.
JOHN.
En idé!
Om jag skulle göra mig ett ärende till Euths, nu genast?
Kanske att jag kunde — SOPHIE.
— tigga en bjudning åt oss?
Tredje DE FÖRRA.
scenen.
DE FÖRRA.
JOHN.
Nå, bjudningen är väl kommen?
ELISE (med en lätt suck:) Nej, Gudnås!
JOHN.
Stackars, min lilla Elise!
SOPHIE.
För all del, ömka henne då inte beständigt!
Tänk på mig också!
JOHN.
På er båda två.
Nej, tack!
scenen.
FRU CHARLOTTE.
CHAELOTTE.
Här ha ni en bannlyst till!
Ha ha ha!
SOPHIE Jaså, du blef inte bjuden?!
(glad:} CHAELOTTE.
Nej, min go ' a vän.
Nå, hvem fick rätt?
— Bara nu inte Marie får det förfärliga infallet att ändra sig!
SOPHIE.
Lugna dig!
Du är inte fin nog.
CHAELOTTE (stucken:) Sophie lilla, jag måtte inte förstå —?
(Till John:) Och löjtnanten sväljer den här förolämp- ningen mot sin fästmö?
JOHN.
Nyss föreslog jag att — och bara Sophie ville, så är jag säker om — SOPHIE (häftigt:) Men Andra SOPHIE.
Isynnerhet för din fästman.
Tre dagar och tre nätter har han måst sitta och torka bort dina eviga tårar.
Jag undrar, hur många näsdukar du användt?
ELISE.
Jämnt hälften så många som du.
— Och så torde du veta, att John inte är här om nätterna.
(skrattar:) SOPHIE.
Nu skall du inte tro, att jag bryr mig om de- ras bal.
Min glädje är det kära hemmet med alla dess dyrbara minnen.
Och alldeles säkert är, att jag inte gått, om bjudningen också kom- mit.
— Nej, det är den gränslösa oartigheten mot Elise, som smärtar mig.
På inga villkor!
CHAELOTTE.
Hvad är det fråga om?
SOPHIE.
En oerhörd dumhet.
— Nej, jag tackar Gud för möjligheten att komma ifrån ett plågsamt umgänge.
CHAELOTTE.
Instämmer.
Tonen i det huset — Ah!
SOPHIE.
Nå, när man bjuder kreti och pleti.
CHAELOTTE.
Alla, utom oss.
SOPHIE.
Var glad att du slipper reta dig i dåligt säll- skap.
ELISE (häftigt:) Nu kan det vara nog!
Hur ofta ha ni inte talat om, hur utmärkt Marie är?
I svarta flätor fästad glimmar Då spelade ni blott grefvinna, I morgonsol låg viken stilla en krona af juveler och slottet var af målad och dagg på b l o m m o r oçh på gräs, nu, väf, och under nattens korta timmar sågs er gestalt i päls försvinna, oçh munter bofink hördes drilla som drottning hyllas slottets ej var bland björkarna på skuggigt fru.
den af sibirisk Rundt kring er trängas vapenrockar Ni var med jag var poet som än i frackar uti brokig mängd, räf.
statist vid en teater, dag, näs.
Han sjöng som endast den kan sjunga, som lyckan i sitt hjärta har och sporrar klirra, när man bockar — ni hade ej förnäma låter, och får bland gröna grenar gunga hvar frack med men tusen björnar hade jag.
i vårens första solskensdar.
Och likväl hur Och nu —?
Se, festens kronor glimma Ett ordnar är behängd.
litet hof ni kring er samlat — och Pommery ger stor salut — men alla våra luftslott ramlat, vi byggde några år förut.
när vi kunde skratta, i en doftande berså, som ännu ej man vi frukosterade, vi hunnit kratta, två.
och dansmusiken jubla hörs men i två hjärtan denna timma en bortglömd sträng helt sakta rörs.
(Illustratör: Jenny Nyström.)
D a n / e l F a l l s t r ö m.
IDUN 1896 Men åtminstone SOPHIE.
har aldrig jag Fjärde tyckt det.
BK FÖRRA CHARLOTTE Ännu mindre jag.
SOPHIE En sådan där osminkad provinsnatur.
CHARLOTTE.
Enkel som en torftäckt småstad.
JOHN.
Just därför trifs man så väl hos henne.
CHARLOTTE.
Nå, ungherrar trifvas ju alltid på kaféer.
— Jag förstår er längtan efter aftonnöjet.
Men jag går inte!
JOHN.
Känner ni er lugnare nu?
CHARLOTTE.
Ja, för Elises skull.
Och en smula för er egen, med.
JOHN.
Ni är utsökt god.
(Han reser sig.)
Nu måste jag hem.
CHARLOTTE.
För att kläda er till balen?
JOHN.
Nej, för att reta upp mig till raseri mot fru Ruth.
Ni stannar väl kvar?
CHARLOTTE.
Hur så?
JOHN.
Jo, jag är snart tillbaka, laddad med ett in- tensivt salongsgift.
Och lofvar er en utomor- dentligt angenäm kväll.
Mina damer!
(Han går.)
(utom John), 431 scenen.
KAMMARJUNGFRUN (sedan).
CHARLOTTE (med en djup suck:) Arma Elise!
ELISE ö s t t a n k a r.
(häftigt:) Hvad menar du?
CHARLOTTE.
Jag tänkte endast på, hur en äkta man ser ut, när han krupit ur fästmansskalet.
KAMMARJUNGFRUN (med ett bref till Charlotte.)
Hennes nåds betjänt kom nyss med den här biljetten.
Ytterst angeläget, sad ' han.
(Hon går.)
jfàgelsfearan afsfteo tager CHARLOTTE.
Ni ursäkta väl?
(Hon öppnar och läser bref vet ifrigt.
Med tydlig glädje, men något besvärad:) Det var lustigt I Gissa, från h vem!
mera klart öu allting snåoar.
ess ms bösteu kommer, — (o e s s oagerfeta SOPHIE (likgiltigt:) Kanske en dålig ursäkt från Marie Ruth?
migrer blao för blao gin fägring, sm ocb bvao ännu är olg gitvet, SOPHIE.
Gratulerar.
Men jag skulle då aldrig besvära en ruinerad familj.
eta s g n s öig nästan som en bägrlng.
§S3 CHARLOTTE.
Med två stora stenhus?
SOPHIE.
Få de in hyrorna också?
ets flften bvao ger ou?
5o, att ltfv&gt;et wm CHARLOTTE.
Nej; en bjudning!
Ruinerad?
688 ocb en annan årstio b&amp;Sartg&amp;g K.
j l.
&lt;XMin.
fe CHARLOTTE.
(9 Med sådana hyresgäster?
Nej, go ' a Sophie!
SOPHIE.
Så kan- fåfängan ha en gräns, ändå.
Gör mig tjänsten att tala om något annat I CHARLOTTE.
Du måste läsa biljetten först!
SOPHIE.
Nej, tack!
CHARLOTTE (till Elise:) Läs den, du då!
(Hon räcker henne bref vet.)
ELISE (läser.
Därefter, gladt:) Alldeles som jag trodde!
Trassel med bjudningskorten.
SOPHIE.
Den historien är för gammalmodig.
CHARLOTTE.
Tänk, hur rysligt för den stackars Marie, om ingen kommer!
SOPHIE.
Så mycket större skäl för dig att gå.
CHARLOTTE.
Då blefve ni ju ensamma.
SOPHIE.
Ah, vi ska ha det utsökt trefligt på tu man hand.
ELISE.
Hå-hå-ja-ja.
Jag?
Ne-ej.
CHARLOTTE (tveksamt:) Om jag skulle göra mig besväret att gå dit?
Endast för att folk inte skulle fråga: &gt; II varför var du inte där? » Och för att slippa tillstå, att det kom sig af att vi inte voro bjudna.
— Ob- servera, hur jag tänker på er!
(Hon suckar.)
Ack ', att jag aldrig fått den här biljetten!
SOPHIE.
Men när du varit olycklig nog att få den?
CHARLOTTE (glad:) Menar du verkligen att jag —?
Nå, i så fall!
— Du vet, att jag alltid följer dina råd.
(Med en suck igen:) Fastän gudarne må veta.
— (Gladt:) I morgon kommer jag till er med färska intryck Där blir nog åtskilligt, som —.
(Sorgset:) Sophie lilla, jag riktigt afundas dig!
SOPHIE.
Och jag beklagar dig så hjärtligt, go ' a Char- lotte.
CHARLOTTE.
Du är ändå den raraste af alla!
Elise också, förstås.
— Adjö då!
— Nej jag kan inte lämna er!
— Du säger ingenting?
(Med en suck:) Så ske din vilja!
(Hon kysser på fingret och går ha- stigt ut.)
IDUN 432 Konstnärslön.
1896 De leka lustigt på snodda strängar som SOPHIE.
Det är visst mycket vänligt.
Men, som sagdt, vi visste om ingenting.
Och utan toaletter.
— muntra kiden på ELISE.
De ligga ju färdiga se ' n åtta dagar!
blomsterängar.
SOPHIE.
Dem vi skulle ha hos konsul Pihls, ja I Nej, jag tror inte — ELISE (Mappar Sophie.)
Säg ja, ändå!
an lyfter hufvut, den sorgsne lille; kvar hänger tåren, som falla v «.
SOPHIE (efter någon tvekan:) Nå!
Men bara för din skull.
Ja, tack då så hjärtligt!
Och hälsa sin söta mamma, att det är bara för skull, och för att hon ändå till sist kom ihåg Elise.
Snart öfver dragen sig sprider ljusning, hennes en glimt där tändes af glad förtjusning.
GUSTAF.
Det skall jag visst framföra.
Kanske jag får passa på att be fröken Elise om första valsen?
Snart skrattet väller från barnaläppar ELISE.
Nej; den skall min fästman ha.
Men den an- dra? '
GUSTAF.
Oändligt tacksam.
Och en tur i kotiljongcn också?
Jag har enkom hymlat undan den snvg- gaste dekorationen.
Rysligt välkomna!
(Han gar.)
likt klara klangen från klockekläppar.
" ^ffrån konserten * Upp nan hemåt vände, har i sin kammar konstnärn hunnit, Han står i fönstret och ser den lille, den store konsttiärn, men den vida Kände.
den synen svunnit.
med Han Den » Nyss såg jag tårar med fiolen ej ur minnet den store mannen prisadt snille.
Sjunde sorgsne lille förtrollat, tjusat: lian kan ej glömma, i ögon sköna — hans auditorium ej detta anlet, en härlig syn att var rent berusadt.
där en konstnär löna!
Och tårar skälfde Han i ögon klara ja, vid toner, smältande där underbara.
— är Nu Upp till sin boning tårar strömma.
går till fönstret — pilten sitter lika bitter.
ljuf befunnen: ett gyllne löje på ur fodralet barnamunnen.
Nog SOPHIE.
Jo, när hon får höra, att ti äro bjudna af so- nen i huset, och inte bara genom en biljett på två raderi!
— Nu går jag och börjar klä ' mig.
Skynda dig, så att jag slipper väntal finnas tårar han vänder äter.
• fiolen tar han, ändå på jorden!
Pa trappan sitter ett glädtigt stråktag Men en pilt och gråter.
däröfver drar lian.
är Se, stora tårar Där ur ögat kvälla, hälft en främling glädjen vorden. » Anna Roos.
dansa toner (Alfaro) ifrån fiolen, och ned för kinden som de länesamt välla.
från sommarsolen.
strålar dansa (Illustratör: D.
Ljungdahl.)
Q) Femte SOPHIE.
scenen.
ELISE.
SOPHIE.
Hon ville inte gål Och ändå springer hon som en toka för att hinna dit först.
ELISE.
Det förstår jag sä väl.
När nian är road af dans.
SOPHIE.
Dansen är ett och förställning ett annat.
— Att trösta oss med löftet om sina så kallade in- tryck!
Hennes intryck!
— Och så pikant hon var mot John!
ELISE.
Ja, ett ögonblick tänkte jag verkligen säga henne — SOPHIE.
Säg aldrig något till en kvinna, som inte fat- tar, att en karl kan neka till en bal!
— Nå, hörde du om » tonen hos Marie »?
En passande anmärkning för Charlotte.
Ha-ha-ha I ELISE (häftigt:) Men du höll ju med henne?
SOPHIE.
Förlåt, jag är inte bjuden, jag.
Sjätte DE FÖRRA.
(Sedan) ELISE.
Först ett ord till John om att vi komma.
SOPHIE (går.)
ELISE (börjar att skrifva.
Hon talar-.)
» — så lycklig, att jag tillåter dig ge mig en kyss i kväll, när helst du kommer åt. » (Man hör häftiga och uppi-epade ringningar.
Idet hon förseglar bref vet:) Kors, så hon ringer!
Och det för en bal, hon alls inte ville gå på!
(Illustratör: scenen.
KAMMARJUNGFRUN.
ELISE.
SOPHIE.
Det trodde jag aldrig!
Och att skicka Gustaf hit, midt i brådskan!
ELISE (klappar händerna:) Så roligt, så roligt!
Ha-ha-ha!
Charlotte kom- mer nog att bli förvånad.
Dock vardt den lönen mer än, och gråten SOPHIE.
scenen.
GUSTAF.
KAMMARJUNGFRUN.
Tar hennes nåd emot herr Ruth?
SOPHIE (förvånad:) Herr Ruth?!
(Ifrigt:) Ja, naturligtvis.
KAMMARJUNGFRUN (går ut).
SOPHIE.
Begriper du det här?!
GUSTAF (bugar sig.)
Mamma hälsar, att hon är oerhördt ledsen.
SOPHIE.
För hvad då?
GUSTAF.
För balen i kväll, förstås.
SOPHIE.
Jaså, mamma och pappa ge bal?
Det hade jag ingen aning om.
GUSTAF.
Stor bail Och just den gör mamma riktigt » down ».
— Se, Pettersson, som skulle gå med bjudningsbrefven, han tog sig för mycket till bästa; och så slarfvade han bort hälften.
Och se ' n fick jag sitta en hel dag och skrifva ut nya.
Men nu är han bortkörd.
Och därför är jag här för att be så mycket om ursäkt, eftersom föräldrarne inte tyckte det var passande att bjuda herrskapet bara med kort.
— Och så skulle jag fråga, om vi få äran, fastän den kommer i sista Inget?
Jenny Nyström.)
I D U N S J U L N U M M E R Redaktör och ansvarig utgifvare: Fpithiof Hellberg.
N:r 51 (4 7 0) Winborgs Ättiksprit Svenska Panoptikon STOCKHOLM g: S t ö r s t a sevärdhet C.
E. Lagerström Stockholm F r e j a m a g a s i n e t j Sybehörs- och ModeaffSr Specialitet: darurringsnrtiklar 25 Beridarebansgatan 25.
Munksjö Hushållspapper, T h.
W i n b o r g &amp; C:o, Rikt urval af in- och utländska tid- ningar och tidskrifter.
* Lånbibliotek.
blandad som fransk och engelsk.
De flere gånger, senast i Chikago 1893, prishelönta tillverkningarna finnas att tillgå hos hrr speceri- handlare samt i parti hos X i ä s e s a l o x i g hvitt o. brunt, i rullar à 10 o. 20 öre pr st. finnes hos de flesta Herrar handlande i ri- ket; expedieras frän Munksjö Lager hos herr Eugène Krook, Kornhamns torg 61, Stockholm, Munksjö Filial i Göteborg samt från Bruket i Jonköping direkt mot efterkraf i parti om minst 10 rullar.
1896 Winborgs Biffsteksàs.
W i n b o r g s Soja.
Winborgs Jastpnlver.
Iiactoscrin Cacao.
W i n b o r g s Iiafletillsats m e d Intnbi.
Winborgs malda Kryddor rABRjK^ på bleckdosor och paket.
Stockholms IlnNlinllet: december Winborgs Senap, på flaskor för utspädning.
«11 klädningar o. kappor.
För 18 Stockholm, Muns Tryckeri Aktiebolag.
STOCKHOLM * (542) Kongl.
hofleverantör.
Begär profver af våra sidentyger i svart, hvitt eller kulört från öO öre till 12 kr.
pr meter.
N y a s t e s i d e n t y g e r t i l l b r n d - och sällskapsdräkter.
D i r e k t försäljning till privatpersoner.
V i tillsända adressaten de valda sidentygerna porto- och tull- Specialitet: ä r d e t b ä s t a fritt.
i hvilken kvantitet som helst.
S c h w e i z e r (Schweiz) &lt; &amp; C: o, I i u z e m Sidentygs-Export.
Till Julen genom annonsering i Stockholms dagliga tidningars stads- och lands- orlsnpplagor komma vid instundande årsskifte att, i likhet med iöre- gäende år, anordnas af Föreningen för Välgörenhetens ordnande.
An- mälningar, äfven från landsorten, åtföljda af tio (10) kronor i afgift — lika för enskild person, familj eller affärsfirma — mottagas snarast möj- ligt och senast den 2Sde dennes under adress F. V. 0.
Centralbyrå, Stockholm.
N y a H u s h å l l s s k o l a * största * * * A / nvr / ukar * härvarande lager af J r LifiLii n Västra Trädgårdsgatan 1 9, Stockholm, Prima Irländska hellinne: N:r 13 14 15 16 17 18 19 Storlek 42 cm Kr.
4.40 4.60 — 5.25 — 5.75 — » 47 » » 4.50 4.75 5 — 5 50 6. — 6.25 fl.50, 62 « » 4.75 5 50 5 75 6.25 6.75 7.
- 7.50 20 6.50 6.75 7.75 21 - Ï.50 8.50 '.
22 23 24 25 7.60 — 9.-10 — 8. — 9 — 10. — 11. — 9 2510. — 11.
— 18. — Kambriks-, Kammarduks-, Sllkes-, Snus-, Barn-Näsdukar, hvilken började sin verksamhet 1881, af ser att meddela b i l d a d e flickor undervisning och öfning i enklare och finare matlagning, bakning, sylt- ning och inläggning af grönsaker, finstrykning samt öfriga inom ett hus- håll förekommande göromål, för att sålunda sätta dem i stånd att på ett praktiskt sätt förestå egna eller andras hem.
Skolan har varit besökt af öfver åttahundra femtio (850) elever.
Hvarje kurs omfattar 4 / månad.
Elever mottagas äfven på kor- tare tid.
Ny kurs börjar den 8 januari.
Prospekt och vidare upplysningar meddelas af fröken H e d d a C r o n i u s, föreståndarinna.
l tft Tfaffe- * hellinne à Kr.
2. — 2.40, 8. — och 8.25 pr duss.
M W ».
och Téduksgarnityrer Brickdukar, Nattpåsar, Serveringsdukar, Paradhanddukar, Badhanddukar och Badkappor - 2 % Eraham- i alla storlekar: Ä k t a Orientaliska Argarnan-, Axminster-, Schagg-, Tapestry- HILDA FICKURFABRIK * Svängsta.
* FICKUR i guld o. silfver, T E L U R o. T E L E C R O N, Cocos-Mattor * Säng-Mattor * Skinn-Mattor.
Kviia SKRIFMASKINER.
Prislista och upplysnin- gar gratis.
Bästa Ceylon Thé i U kg.
paket à 1,25.
Herm.
R.
Stolpe.
— « A.
T.
202 3!
oc \ \ l ^ u l ö r f o G c t r c l i n e r ^ - u&amp;jr P o r t i e r e r oc \ {k u l ö r t a ' fåorclclu^ar.
V ängar, gångkläder, Täcken, Filtar, gängöjverkast A / delningsskärmar.
1 — • M A T T O R Kidderminster och Vaxduks-Mattor.
desertbröd och delikatess- skorpor, af sydsvenska Brödfabrikens prishelönta ^ — • tillverkning, särdeles deli- kat och hälsosamt, förpackadt i original- lådor om 4 kilo med fabrikens stämpel, säl- jes i detalj i de flesta finare speceriaffärer i Stockholm.
Partinederlag hos Ekström &amp; Hoflund, Skeppsbron 24, allm.
tel. 2763, Rikstel.
1341.
Skeppsbron 6.
A f p a S S a d e Barnklädningar, Barnförkläden, Strumpor, Tröjor och sydda af utvalda tyger.
Kalsonger för damer, herrar och barn.
Underkjolar, Morgonrockar, Bluslif, Förkläden, Schalar, Plaids, Resfiltar, Bomullsklädningstyger, Nålétuier m. m. till billiga, m e n b e s t ä m d a priser.
* * Priskuranter franko på begäran.
Order å minst 25 kr.
levereras fritt vid närmaste järnvägs- eller ångbåtsstatibn.
K.
M.
L u n d b e r g S TO CKHOJLM.
WKT G l ö m ej " K a m r a t e n " p å E d e r u n g d o m s j u i k l a p p s b o r d!
,
N; r IDUN 51 Om tJnlinN amykos har öfverkirurgen och professorn von Mosetig Moorhof i Wien nästl.
15 febr.
afgifvit följ.
utlåtande, som i af not publ.
Ferd.
Svensson bestyrkt öfvers.
lyder: » Det är visserligen riktigt, att i Österrike-Ungern användning af sali- cylsyrepreparater såsom mun- o. tand- cosmetica af mycket viktiga skäl blef genom lag förbjuden, men detta förbud gäller ingalunda äfven borsyran, som är ett mildt, oskadligt, högt värderadt och på många sätt användt antisepti- cum.
— Så är och förblir också det i handeln under namn af » Henrik Gahns amykos » förda borsyrepreparatet att rekommendera såsom ett utmärkt anti- septiskt cosmeiicum och terapeuticum i alla de fall, då man har att bekäm- pa inflammatoriska processer i huden, slemhinnan och tänderna eller bar att förekomma deras uppträdande.
Till och med vid kräftsjukdomar i munhå- lan åstadkommer den lindring och an- vändes med förkärlek som munvatten *.
* D r v o n Mosetig Moorhof, Kirurgie professor.
Wien 15 februari 1896.
* Kursiveradt af Gahns bolag.
3 3 V ä s t e r l å n g g a t a n 3 3.
Största lager (Pris för födelseannonser kr.
1: 50; förlof- nings- och vigselannonser kr.
2: —; döds- annonser kr.
5: --.)
Hufvudstadstidning af S v e n s k a D a m -, Barn-&amp;HerrsMon säljas med garanti för hållbarhet, till de mest billiga priser hos Vigde.
Missionärerna Carl Carl F. Hallin.
Nordling och Sally f. Malmström.
Kwei-hva-cheng, Norra China, 31 aug.
1890.
I D U N S d.
Ä r n e l l s S n ö r l i f s a f f ä r rekommenderar sig hos respektive kunder med välgjorda arbeten af olika modeller.
Fina, vackra tyger i flera färger, billiga priser.
2 Sergelgatan 2.
A D R E S S R E G I S T E R.
Läkare: Stenbeck, T h o r, lnv.
sjutd.
Trievaldsgr.
1 A. t.
20180.
9 — 10, V23 — V » 4, söud.
9 - l o!
Tandläkare: ^loU Sföywbt " ï ï * ^ * - 6 8 Ö s t e r m a l m s U l l s p i n n e r i ocn V ä f y e r i tillverkar af ull och gammalt stickylle ut- märkta Tyger för Höstsäsongen, Filtar, Schalar ocn Garner m. m.
All sorts färg- ning och k e m i s k tvätt emottages samt allt slags trikastickning utföres.
Redbart arbete.
Billigaste priser.
Allm.
tel. 10140.
S i b y l l e g a t a n 3 I, n. b.
Lotten Karlson M ö k s a l s n a n a e k.
Doktor B u r g m a n.
Rti&lt;î ' g«rad af Förslag Mathiola.
till matordning f ö r veckan Invärt.
sjukdom.
Bröst-, underllfssjukd.
Förlossningar.
H a m n g a t a n 2.
Kl. 9 — 11 f. m., 2 — 8 e. m.; helgd.
10 — 11 t. m. l: m a A n t r a c i t 1 alla efterfrågade krossningar till dagens lägsta noteringar.
Hushållskol,!
Gasverkskoks bästa, i bruket billi-l gaste bränsle f. köket.I Hushållsbriketter.
| EllgelSK KamillCOKeS.
o.
2 0 - 26 dec.
D o k t o r S ö n d a g: Morolspuré; renstek med syltlök och svart vinbärssylt; manna- grynskaka.
M å n d a g: Dillkött på lam; frukt- soppa.
T i s d a g: Ljus hotchpotchsoppa; ugnspannkaka.
Onsdag: Sillsallat; nyponsoppa med gräddbröd.
T o r s d a g (julafton): Dopp i grytan; fläskkorf med råskalad potatis; sju- skinnsgröt.
Fredag (juldagen): Buljong med sparris och blomkålsklyftor (inlagd); kokt skinka med brysselkäl och äp- pelmos; märgpudding; stekta ripor med sallat; vaniljglace.
L ö r d a g (annandag jul): Kejsar- soppa; gratin på gös; fyllda selleri; stekta unghöns med sallad; saftgelé med bakelser.
Recept: Morotspuré: Väl skrapade, i skifvor skurna morötter kokas i temligen kort spad (endast vatten) och passeras, när de äro väl sönderkokade- Smör och mjöl fräses och rriorotsmoset ilägges att väl omblandas därmed; spädes med ljus buljong till lagom soppa.
T.
Mörsils H o r n e y, Spcc.
: Bröstsjukdomar, Tuberkulos.
Doktor Maria Folkeson, K l a r a b e r g s g a t a n 52 A. Mottagningstidhvardagarll — 1.
Riks.
3608.
Äfven förlossningar.
Tandläkaren E. Widfond 25 Regeringsgatan 26.
TrSftas kl. 10 — 2 och » / «5 — VsB e. m. Piomb.
o. i n s ä t t a af artificiella t ä n d e r T a n d l ä k a r e ' W i l h e l m H ö r b e r g, Biblioteksgatan 1 2.
Mottagn.
: * I W-10, 1 — 2.
A.
T.
813.
2 Tandl.
A l b i n L e n h a r d t s o n har flyttat till 1 9 B i r g e r - J a r l s g a t a n (Stureplau).
Mottagningstid: hvardagar, utom Wrdagar, kl. 1 — 1,ao.
F y l l n i n g a r.
Tandregleringar.
(S.
N.
A.
3332) F r u A t e l i e r f ö r Ö r r V s Damtoiletter.
19 T u n n e l g a t a n Stockholm.
A bal-, supé-, sport- och promenad- d r ä k t e r m. m. emottagas beställ- ningar och utft ras elegant, modernt och omsorgsfullt.
Engelska, franska o. andra journaler.
Moderata priser.
Sju skinnsgröt: Ris- eller krossgryns- gröt utbredes temligen tunnt på ett fat, öfversiktas först med kanel och sedan med socker, så mycket att grö- ten ser hvit ut.
Med en glödgad pannkaksspade eller eldskyffel, som hålles öfver den, glaseras gröten, ett nytt hvarf pålägges, öfversiklas och glaseras på samma sätt; härmed fort- fares efter behag några gånger.
Det är då icke alldeles nödvändigt att gröten får sju skinn: den är ganska god med fyra eller fem.
Fria p å narri, 1.25, £ Ä ser af M. Langltl.
Orakplcnoldt \ 9 1 " frågor Vla&amp;rjlapTlCI, I.Ù0.
och svar.
Följas spelets regler, erhåller man alltid lämp- ligt svar pä frågan.
Vaniljglace: 6 äggulor och en eller två hvitor vispas med | liter söt grädde, 200 gr. socker och vanilj efter smak i vattenbad öfver elden tills det tjocknar, aflyftes och röres jills det kallnat, då det fylles i glace- Gnst.
xrordqvists välkända Kon- f e k t b n t i k e r, 50 Drottninggatan, IG Hamngatan.
Stor Julexposition af M a r - zipan och Chokladfigurer, många lustiga saker till barnens julbord.
Finaste Jul- grans- och Ä t k o n f e k t i Stockholm till de kända b i l l i g a priserna.
(S.
T.
A.
31108) K. A N D E R S O N Jakobstorg- 1 För h u s m ö d r a r att beakta!
Gollands l:ma sockersaltade fårkött fin- nes fortfarande på lager och expedieras franco Stockholm i V s s.
' U t:nor pr 18 à 36 kr.
mot efterkraf.
När, Gotland i nov.
1896.
(S.
N.
A.
4050) Emil Krokstedt.
t m e a 6 0 Pelle S n u s k 1.25, B e l ä g r i n g s s p e l e n k r.
Till salu 1 alla boklådor.
(398) Glöm e j T Stockholms-Tidningen innehåller: fär- skaste telegram och andra nyheter, mycken läsning för familjen, såsom beni / telser, ixiamrrnas spalt * hvarje vecka m. m.
Dessutom: från lördag till lör- d,ag (veckokrönika), dagsländor (rimmad veckorevy), läkarcräd, gratis till prenu- meranter (nära 5,000 förfrågningar haf- va redan blifvit besvarade i tidnintren), humoiesker, » snärtar » m. m. Följe » tongen, som består uteslutande M för tidningen skri / na svenska oriiritwt, kan bindas i bok, och erhälles sålunda vid årets slut ett bibliotek af 2,400 boksi- dor.
Srn-ii / es mest lästa nu Ivfvavde förf, J y Jim, skrifver från 1897 en- dast i Stockholms-Tidningen.
Under 1897 komma dessutom ait införas följe tonger, som blifvit prisbelönta i en af tidningen ordnad pristäflan Af den nn.
pagåcmle särdeles intressanta följe- tongen Ungdomsdrömmar. '
utdelas början, omkring 300 sidor, gratis med lSi / 7 ars första nummer.
Stockho- ms-Tidningens landsorts- upplaga kostar vid nurmnste poslanstaU för helt år (304 nummer) 3 kr.
OO öre, hälft år 2 kr.
40 öre, fjärdedels år 1 k.
HO öre samt för månad 50 öre.
Prenumerera med första, så att tid ningen och följetongen erhållas från början, på S t o c k h o l m s - T i d n i n g e n s l a n d s o r t s u p p l a g a Upplaga 60,000 Pris 1 öre o m d a g e n!
R i j s k a största sortering, billigaste priser.
x.^ Ett parti Bottforer för barn mellan 2 — 10 år, realiseras från 2: 5 0 - 4 kr.
G i p s f i g u r e r Emil Lundqvist.
Terracottapjeser för målning:.
/ « Hamngatan 1 a. Regeringsgatan 5 9.
59 Order från landsorten exp.
omgående.
Hvad r för 1 öre o m.
d a g e n.
Sveriges mest spridda dagliga tid- ning, den allmänt omtyckta Stockholms- Tidningen (daglig upplaga nu &lt;iO,oou ex. eller: S (IO,000 i veckan) kostar, med postarvodet, endast 3 kr.
(IO öre för helt är eller 1 ört: ont dagen.
Af Stockholms-Tidningens lands- ortsupplaga utgifvas under 1897 trä upplagor, af hvilka den södra sändes med aftontå) en samt är afsedd för södra och västra Sverige och dennorra sändes mod morgontågen.
Den norra upplagan - n närmast är afsedd för Norrland ka lessutom användas på alla trakter, d t morgontågen från Stock- halm hinna fram M tidigt, att tidnin- gen kan komma prenumeranten till banda samma dag.
1 södra och västra Sverige bör man alltså prenumerera på den södra upplagan; i mellersta de- larna af landet bör man välja antin- gen norra eller södra upplagan, allt efter posterna på hvarje ort.
Eikt varierande lager man öfverallt söker är en pas- sande Julklapp.
Gif Eder fru eller dotter patenterade S y n å l s- efter o ö L ä m p l i g a J u l p r e s e n t o r!
~~ * JUl Armstöd vid vägglelefonappara- ter », Kr.
1: " 5 Barnkälke, norsk mod, spjälsits » 6: — Dito stoppad sits.
7: — Barnsportkärra, om vintren i rum » 12: — &gt; Barnväfstol, väfbredd 18 tum ... » 10: - Borstklädhängare, mekanisk &gt; 1: 75 Brefpappersskåp för skrifbordet » 3: — Hufvudgärdsstöd, pat; bereder sjukligen ej anad lisa; varmt rek.
af d:r Vestcrlund m. fl.
Pris 8 à 10 kr.
Sängbord för sjuka, samma rek.
» 2: 50 Kapp- eller rockbängare, beva- rar plaggets form » 0: 10 Matningsbur för småfoglar vin- tertid, anbringas utanför fön- ster » 2: — Ryssläde med rottingkorg, nät- taste, bekväma vinteräkdon.
med eller utan renhusklädsel.
Schweizerstolen, damernas fa- vorilstol (se Iduns n:r 47).
Sparkstöttingsläde, originaltyp &gt; 10: — Trapp8tol, komb stol o. trappa » 6: — Exp pr efterkraf.
För 25 kr.
fraktfritt före jul T i d a h o l m s Bruks A k t i e b o l a g, TIDAHOLM.
A l l m.
Telefon Brunkeberg 9 5 0.
K c O L A U S O L S S O N.
Vinterleverans uppgöres bäst å mitt Hutvudkontor: 5 A Norra Blasleholiushamnen 5 A. j Allm.
telef.
47 36, 868 &lt;t 64 68.
Rikstél.
179.
(8.
T.
A.
29230) Sanatorium.
Mamiagrynskaka: J liter (J kvar- ter) struket mått rå mannagryn och lika mycket strösocker blandas väl med » 4 ägg och skall stå att svälla i 2J timma (eller, bättre, öfver natten).
Röres sedan i 20 minuter hvarefter smeten gräddas i väl smord gjut- järnspanna.
Af denna sats bli två bottnar, som sedan hopläggas med sylt eller marmelad emellan.
J u v e l e r a r e D a g l i g F a m i l j e m e d d e l a n d e n.
i dessa påträdaren dagar B l i x t e n, som endast kostar 75 öre, är en nyt- tig och trenig Julgåfva samt oumbärlig för hvarje hem.
Säl- jes i landsortsstäderna i de för- nämsta Sybehörsaffärerna och i parti hos J o h n F r ö b e r g, Fin- F r u k t.
J.
S e h u b a e k, 3 A Malraskilna.dsga.tan 3 A, rekommenderar sitt välsorterade lager af in- och utländska F r u k t e r i parti och minut.
T y c k e t p e n g a r \ KUNNA FÖRT JEN AS GENOM ATT SÄLJA VISITKORT m m MnJrSoerBi SFIMSPONC T spong.
I alla boklådor à 1 kr.
inb.
Nyaste Patiens-Bok inneh.
56 patienser, illnstr.
R i n g a r, A r m b a n d, K e d j o r, S i l f v e r a r b e t e n, B r o s c n e r, K e d j e a r m b a n d, N å l a r, B o r d s i l f v e r.
Bref besvaras omgående M o d e r n a s t!
Solidast!
Billigast!
IDUN 1896 dosan och fryses.
Har man råd till flera ägg, blir glacen så mycket bättre.
Fylldt selleri: Kalffärs lillagas som till frikadeller; sellerihufvuden skalas, förvällas och uppläggas att afrinna.
Ett litet lock afskäres och sellerihuf- vudet urgräfves, så mycket som möj- ligt, fylles med färsen, locket påläg- ges och bindes med tråd och de fyllda rötterna kokas i buljong i kort spad.
Somliga pläga först bryna dem i smör och koka dem sedan.
Serve- ras med salt spad eller med hvit smörsås, hvari man blandat spadet.
Strumpor, Tröjor, Kalsonger, etc. etc. Försäljning frän fabriken DIREKT till allmänheten.
INGA MELLANHÄNDER!
Beställningar, reparationer, vidBtick- nlngar 3 Bryggaregatan 3, 1 tr. upp, andra huset från Drottninggatan.
gagnade framgångsrikt de många tillfällena att briljera med sin upp- drifna koloratursång och skildes äf- ven dramatiskt rätt erkäimansvärdt från uppgiften; hr Ödmann som don Sandoval tedde sig så ungdomligt hurtig som trots någonsin och stäm- man klingade friskt och kraftigt.
Både lagerkransar och inropningar kommo också dessa två publikens favoriter till del.
Hr Sellergren hade sin gamla roll som falskmyntarche- fen Rebolledo och gjorde den med öflig grandezza; fröken Frödins täcka Diana kunde .gärna ha intonerat renare och hr Forsells don d ' Aveyro satt upp en något käckare min.
I det hela gick dock, som sagdt, ope- ran bra under hr Hennebergs led- ning, och den 2:a aktens nya salongs- dekoration torde förtjäna ett sär- skildt erkännande.
I måndags gafs åter samma program till förmån för Operans nitiska och af denna upp- muntran väl förtjänta kör.
notisboken.
Till kungl, hofleverantör har i dagarne utnämnts en af våra stå- ende annonsörer, nämligen Hylin &amp; C:os Fabrik Aktie Bolag, livars ut- märkta tillverkningar af parfymer, tvåler etc. torde vara väl bekanta för våra läsarinnor.
• » Svartvariimagasinet » be- nämnes, som våra läsarinnor känna från vår annonsafdelning, en spe- cialaffär här i hufvudstaden för svarta klädningstyger, hvilken med all rätt vunnit damernas stora för- troende.
Affären som endast för svarta tyger och tillhandahåller dessa till billiga, men bestämda priser, kan genom dessa affärsprinciper erbjuda ett sortiment, som i afseende på kvalité och riklighet i sin bransch är verkligt framstående.
Prof ver sändas äfven portofritt till landsorten, hvars damvärld ingalunda torde ångra att vid, sina behof ihågkomma » Svart- varumagasinet ».
De eleganta och ändamålsenliga lokalerna äro beläg- na Västerlånggatan 14, 1. tr. upp.
FABRIKSMARKEN — BARNANGENS Mjölktvål beredd af naturlig mjölk, enligt " patent n:r 2290, är ett bland de mest verksamma s3sön.JA.ETSRAIECLEL.
Teater och musik.
K.
Operan gaf i lördags en repris af Anbers opera comique » Kronjuve- lerna », som nu legat nere sedan slutet af 80-talet.
Det hederliga gamla musikverket med sina popo- lära, ehuru något banala melodier, sin myckna taldialog och sin bastanta röfvarromantik tycktes ännu lifligt senteras af den talrika publiken.
Fröken Petrini som Catharina be och nyfikenheten på hr A.
J. Jo- hanssons folkkomedi » Prästen och skådespelaren » var högt spänd.
Ne- kas kan väl dock ej, att hotell Ryd- bergs matsedlar oftast i sitt fack inrymma mera förtjänst än denna en smula naiva produkt i sitt.
Min- net af de förra stämde oss dock så välvilligt på premieren af den senare att vi alla ljudeligen klappade bifall och till och med inropade författa- ren.
Så är det att kunna stödja sig på ' en mat- och allmännyttig offentlig verksamhet, innan man går att bryt » konstnärslagern.
Äfven skådespelarne gjorde sitt bästa vid serveringen för så hyggliga gäster.
Ingen nämnd, men heller ingen glömd.
Gamle Blanche, nu till en ny och oanad fin de siécle-heder kommen, fick svara för efterrätten med sin » En födelsedag på gäld- stugan ».
Hr Warbergs Dardanell blef aftonens bästa konstnärliga ut- byte.
Så man fick också litet för själen, innan man, mätt och nöjd, gick hem och lade sig.
Vasateaterns senaste program er- bjuder onekligen ett ganska stort intresse.
Ett svenskt original — om ock, som här, endast en liten en- aktare — har ju alltid rätt att på- räkna välvillig uppmärksamhet.
Vi äro minsann icke allt för bortskämda med inhemsk dramatisk diktning.
Den debuterande författare — eller författamma, uppgifves det vara — • A N D E T BÄSTA IT&gt; som döljes under märket Allan Berg för röjer ock genom » Trots allt! » anlag tändernas, munnens o. hudens vård.
att taga vara på, en ganska ledig Säljes ä alla apotek i riket samt hos dialog, en jämn, elegant form.
Det de flesta Herrar Parfym- och Speceri- lilla styckets kärna är visserligen handlare.
(68) P r i a: I K R.
PR flaska.
icke särdeles stor eller ny, närmast reminiscenser från problemdebat- terna i början af 80-talet angående » kärlekens frihet » och mannens och kvinnans inbördes ställning.
Men, som sagdt, fakturen är icke oäfven Jultidningar: och ställer framtida större segrar i förhoppning, sedan innehållet mog- Iduns julnummer 1896, utg. af nat, blifvit mer personligt.
— Ut- Frithiof Hellberg; erhålles gratis af förandet var förtjänstfullt, i synner- alla Iduns prenumeranter; för lös- het från fröken Borgströms öch hr nummerköpare är priset 1 kr.
— de Wahls sida.
Som vanligt vackert utstyrdt och Det därpå följande stycket, skåde- med ett textinnehåll minst dubbelt spelet » Älskog » (» Liebelei ») af wie- så omfångsrikt som någon annan naren Arthur Schnitzler, har i sitt jultidnings.
hemland gjort mycken lycka och Julkvällen 1896, utgifven af Publi- bragt sin författare ryktbarhet.
När- mast torde det väl vilja vara ett cistklubben, synes till innehåll och inlägg i den nu så aktuella striden utstyrsel stå framom fjolårets.
Sär- mot duellväsendet, och som sådant skildt är omslaget mycket tilltalande saknar det hos oss egentliga betin- och täflar om försteget med Iduns Priset gelser att göra samma intryck som vackra julnummersomslag.
på kontinenten; det äger dock äfven är dock fortfarande 1 kr.
drag af mera allmänt intresse i be- Jul 1896, utgifven af Konstnärs- handlingen af kärleksförhållandet klubben, har i år sträckt upp sig mellan den ringa flickan af folket med två särskilda upplagor, däraf Christine — fröken Gottschalk — och en lyxupplaga med flere onekligen den förnäme vivören Fritz Lobhei- smakfulla och eleganta färgtryck.
mer — hr de Wahl.
Utan gensä- Denna upplaga kostar 2 kr., den gelse är det skrifvet med ungdom- vanliga utan de trenne konstbladen lig käokhet och talang.
Fröken endast 1 kr.
Gottschalk gaf en intagande bild Jultomten 1896, praktupplaga, utg. af den hängifvet älskande unga flic- kan, men för slutscenens tragiska af Svensk Läraretidning, är sam- patos räckte hennes krafter ej fullt manslagen af de båda jultidningarna till, då det gällde att gifva ett äkta » Jultomten » och » Tummeliten » och verkande uttryck åt den vilda smär- tryckt på bättre papper samt kostar tan vid underrättelsen om den af- endast 50 öre.
— » Jultomten » och » Tummeliten » äro afgjordt vårt lands gudades blodiga bråddöd i striden för en annan, en främmande kvinna.
bästa barntidningar för julen, med Hr de Wahl förlänade åt Fritz Lob- hvilka ingen annan hittills kunnat heimer rätt mycken vinnande värme uthärda jämförelse.
och naturlighet.
Helt enkelt briljant Snöflingan, barnens jultidning, utg. var fröken Borgström som den lätt- sinniga lilla modisten Mizzi Schla- af Alb.
Bonnier, utkommer i år i ger, Christines väninna.
Med fullt sin sjunde årgång och kostar 60 erkännande böra ock nämnas hr öre.
— • Innehåller äfven flere goda Eliason som den gamle fadern och bidrag.
Alla de nyssnämda jultidningarna hr O. Byström som Fritz ' stallbroder och kompanjon i sus och dus.
Upp- innehålla bidrag af uteslutande sven- sättningen, på hvilken mycken om- ska författare och konstnärer.
Där- sorg var nedlagd, lände hr Molan- emot upptagas de båda följande till der till all heder, och publikens in- hufvudsaklig del beträffande texten tresse och bifall under premiereafto- af öfversättningar från danskan och norskan och beträffande den illu- nen voro synnerligen lifliga.
strativa delen af danska konstnä- rers produkter.
Vi syfta på 1 Ur N:r 61 Stomatol Ny litteratur.
Södra teatern.
Att en källarmä- stare slår sig på dramatiskt skrift- ställeri hör ej till hvardagligheterna, Julrosor 1896, utg. af Det Nordiske Forlag i Köbsnhavn, hvilken som vanligt bjuder på en gedigen utstyr- sel och utgifves i tvänne upplagor, en fotogravyrupplaga till ett pris af kr.
3:50 och en billigare upplaga till kr.
1: 50; samt Barnens julrosor 1896, likaledes utg. af samma danska förlagsfirma till ett pris af 1 kr., äfven gediget utstyrd, med text och illustrationer till hufvudsaklig del af icke sven- skar.
Böcker: Från.
/.
Beckmans förlag: Herren och tjänarne; predikningar af Jakob Paulli.
— Säkerligen skola dessa prof på den köpenhamnske predikantens rika begåfning och djupa allvar äfven göra ett varak- tigt intryck på svenska läsare.
Från Wilhelm lagsaktiebolag: Billes Bokför - Bilder från Egypten, populäraskil- dringar af Carl Piehl, e. o. profes- sor i egyptologi vid Upsala univer- sitet.
— Helt visst skall denna skil- dring komma att läsas med lika stort intresse som förf:s förra året utgifna bok » Från Nilens stränder ».
Den stulna biskopen, af C.
C. Roth- ivell, öfvers.
fr. engelskan af H.
Öst- berg, med 4 ill. — En intressant och i raska] drag skrifven historia.
Grefve de 1 ' Loseto, roman af H.
S. Merriman, öfvers.
fr. eng. af J. Rogh.
— Förf.
tillhör för närvaran- de Englands mest lästa och om- tyckta på romanens område.
Kärlek och affärer, roman af Ro- bert Barr, öfvers.
fr. eng. af Ln W. — Spännande och underhållande.
Krönikor om Gref Antonio, af An- thony Hope, öfvers.
fr. eng. af H. Östberg.
— En väl skrifven bok, fylld af pikanta äfventyr.
St. Marcus-Lejonet, berättelse från Venedigs storhetstid, af G.
A. Hen- ty, öfvers.
fr. eng. af d:r P. Hall- ström, med 6 ill. — Donald Hester eller kriget mot indianhöfdingen Pon tiac, af Rich.
Monroe, öfvers.
fr. eng. af J. Rogh, med 6 ill. — Båda dessa böcker tillhöra Vilhelm Billes ungdomsbibliotek, hvilket pa ett för- träffligt sätt redigeras af K. A.
Me- lin, hvadan vi på det varmaste kunna rekommendera detsamma.
Från Albert Bonniers förlag: Ragnhild, roman af Vilma Lindhé.
— Författarinnan är välkänd för Iduns publik genom sina där införda förträffliga noveller och skisser.
Den här föreliggande romanen anse vi vara fru Lindhés hittills mest bety- dande arbete.
Helgsmålsklockan, skildring från Norrland af Mathilda Roos.
— Detta gripande, välskrifna arbete,som förut ingått i Iduns romanbibliotek, har nu utkommit i bokform i tvänne delar.
En Adelsdam på 1700-talet, af F. H. Burnett; öfvers.
af Valborg Hed- berg.
— Säkerligen en af de bästa engelska noveller, som på sista ti- den öfverflyttats till vårt språk, Från Gustaf 111: s dagar, af Oscar Levertin.
— Den särdeles framstå- ende svenske författaren har i dessa sju skildringar lämnat ifrån sig ett- arbete, hvartill både han och all- mänheten äro att lyckönska.
Dylika arbeten borde finna väg till vida kretsar.
Fram ska tjof med tor.
har öfver Polarhafvet, den nor- polarfärden 1893-1896 af Frid- Nansen; svensk bem.
upplaga omkring 300 ill. och flere kar- Det första af de 30 häftena nu utkommit och tyder på, att
Q &gt; M s m är en oförfa s l kad v t f^ å u l do p l h Jeansson Ofvepallt o M stora sympatier 01 t dsgården.
14= och nya vänne 1 r.
4 il S a i dag g i l en V a c förvärfvar s g S u n g i l h t v t å e l n c a s t C a.
» — M ö b l e r, ^ r x e l B e g r m a k r &amp; 6: S U N L G I H T T V Å L E N » a u » L C D D O g - H A N N A ftf 47 Dro n a a l s a l g a f s n c i k a r e - o c h a t p e s t e r a r e a r b • 2 «.
• = t i S ' g H v v t i a r u a f ä r, M a g a s C D G e m fle t a i kfu M an o u d f e a e l k r- i Å l ga kt.
p - B ris o er l:.
s J H a r a d l O h s l o n S a l m r tu B • ® 2 F n s är ade Sn ck i a e r s Noir.
mSb n e i l r g, r sa ï f D n o r t l gg.
27 Magasin O - o ca s: » Ob e l k a t, B e l k a t och Fä g r ade Q Väfnader Af framhå a l s A o:: f a r f m h a å l s o « - i i n S o t a c l g kh o m l hos K o m m a d b t i o e t o R S o t k l 24 s 6 C r a l g.
s V. oc E h k A 1 I 1 K ed C t i.
l e l n a t t l l ck s e t h.
l o m 0 F.
ö A 1. r T e a 6 s 76 (&amp;:) S 12 - g 19 Dro n t n i ggat n 19 S T O C K H O L M H ä s l o - C o r s e t n å U p p - o c h.
a f s k f n r i n i g s r à k m n g s.
O L A B A T T S W F y s o i o l g s i k a s k o d o n | N c b r a aal-Sncrlii f ö r d a m e, r h e r a r o c h n r v l i t e r k a s h o s u n d e c t r k n a d s t i l m d a e r t p r s i e r, å Depo o s i t nsräkn n i g ' K å Sparkas eräkn n i g 3 il C.
N C D — K o n g l h o e l f v e a r n ö t r L I SSON, OB!
S.
E n d a s t ä k a t m d e ä s t m p e.
l S ö r m a n s S o t c k h o m l s F ö a l r g s - o c h K r e d a t i n s a t l a f d n e i r.
l g ö f r n i k a s o - o c h n o a t e r l a l u p p d a r g u doma.
r s a t d s f a g s i t h e t r o c h a l n d e t s e n - S i S 5 ^ " o &gt; c Päls varuaf faren Sörmans s m John Sorman, S- i O o S V A R T A Q A D M G Ï 5 T Ï r t - W V M I j u I u r t pp O p 0 M 5 9 1: O " " l H y n i l &amp; C: o s F.
A.
- B.
I S p r å k - c h H u s h å l s s k o l a n l D 8 h e r u i N g a S a a t A n s A e t w r a i * p a f t r a i n 1 O 8 5 a t 3 s " H Ö • &amp; (3 K • A • A ^ J L n • e i s r ^ t B S • k 0V ^ d l i b v ™ on i A n i " 1 g « T P B m s o r 1 n i e s T r c d ^ h s E a u t i w M b c i 1 k e t l z T t.
, i Y fö?
r ung M a n i a t r — d S am — A B!
e V r ov g O a, l e A l S, s i g T e o f l n.
U 6 lo 4 L 6 v 8 P IS.
o r v f e A r — l — 1 l.
n o g U r o t % * — til.
— JA a l n d P s i DU N N:r 51 1896 där goda husmödrar finnas, Många Allm Tel. 34 74 m ä n n i s k o r veta icke, h v a d oför- f a l s k a d, r e n tvål ä r, d ä r f ö r att d e a l d r i g för- STOCKHOLM.
sökt s å d a n.
2 » = s ä l j e s öfverallt o c h i parti hos GÖTEBORG.
g.
P _ 5 S- E n o m t y c k t j u l k l a p p är alltid en svart K l ä d n i n g.
— Största lager.
Billigaste priser.
En sådan köper man, som allmänt bekant, bäst och billigast i - nå KRISTIANIA.
2.
M 3 Stora Vattugatan 1 tr. t / &gt; » Det är den största Specialaffär i Skandinavien i svarta Klädningstyger af ylle och siden.
s o Skyddsstämpel.
(100) m m Ylletyger försäljas i parti från kommissionslagret Adolf 0 1 H Telegramadress: FÖKZAGSBAXKEN.
Presentkort » S, Sidentyger.
elegant Fantasityg 14: — engelsk Cheviot 11: 50 fint Stramaljtyg 12: 25 fint Caschemir 8: 70 Granité, blifver icke blankt 11.
10 fasonerad Mohair 12: — Diagonal 10: 50 Crépon 8: 40 Jacquard, granitéväfd bot- ten med små blommor och blad 12: — Armyre (crêpe-botten) å klädningstyger till alla med priser.
små prickar 12: — Bodeli.
12 mtreleg.
belsiden-Merveilleux 27: —, 32: —, 36: — à 45 12 » fint Garantisiden à 48 12 » vackert helsiden Tricoté à 42: 12 &gt; utmärkteleg.
Satin Lux- or (matt siden) lika på båda sidor 42: — à 48: helsiden Faille Fran- 12 çaise 39 —, 48: —, 60: — à 72: elegant Bengaiine (ylle &lt; ch siden) 39: —, 48: — à 60: blommigt Siden 12 33: —, 86: —, 54: — à 60: Profver poptofritt till lands orten.
emottager penningar vid anfordan med 3 dagars sikt med 8 dagars sikt 2 Va % 3 % 3 tys % _ sf engelsk grå Satin, utan ben, utan sidofjädrar, utan planchett, på 1 a 2 månaders uppsägning • 3 4 » » • 6 à 6 » » samt 4 % 4 &gt; / a % 5 % k S M m •jj M0f Personer, som hafva ömtåli- £| ga eller förstörda fötter, kunna hos mig få skodon, som passa väl och g äro bekväma att gå med.
(867) Pris 6 kr.
5 0 öre st. Förordadt a f Englands förnämsta läkare!
Tillsändas mot efterkraf om lifvidden uppgifves i cm.
eller dec.-tum från Henric Labatt mot godtgörelse af högsta deposionsräntan Diskonto för vexlar _ 6 % Kanta på lån 6 % Kanta för kassakreditiver 6 % Beviljar byggnads- och förlagslån.
Försäkring af obligationer mot kursförlust genom utlottning.
Aktier och obligationer köpas och säljas.
Genom verkställas inkasseringar, lagsökningar, sterbhus- och konkurs- utredningar, uppsättas och förvaras testamenten och andra legala handlingar mot bil- ligt arvode.
Särskild afdelning för köp och försäljning af (S.T.A.
80674).
Drottningg.
100, 2 Sturegatan 2.
(Rödt och Hvitt) B •-i passande för alla åldrar.
Matolja 10 Drottninggatan 10, rekommenderar ett välsorteradt lager af goda varor till billiga priser.
- O. S.
&gt;-i Magasin för Engelsta och FransRa varor.
Blomberg: 4 Regeringsgatan, Sthlm.
V garnet af yttig för hvarje hem n STOCKHOLM.
Kungl.
Hofleverantör.
med, Från mottagas doktor Hälsovännens fortfarande samt E. W. Wretlind, expedition elever.
Stockholm.
Upplysningar vid fäs äfven Adress à 2 och kr.
prospekt Kvinnans handlar Arspris Södertelje, lämnas 2 Magsjukdomarna deras 50 släktlif.
kr.
af föreståndarinnorna Gratisbilagen född behandling von 2 Utgifvare Proschwitz.
af ' • I &gt; | a W n.aamm Södertelje.
u t å r ä f v e n 1 8 9 7, 1 2: t e årgången i
IDUN 1896 N:r 51 t: Eve S o t c k h o m l.
- — - SVENSKA BILDER — G u n.
st d K h o t.
t l f A och L.
J ä g e r s k ö i d l.
F å r n s e x o t n h u r a - a t e l A n e t c k n n i g a r u r g a m a l p a p p e r " X -.
i l £ * I 3 L " Go F s k re o a d l n e c ri i W St W n e r f i d.
Far ar.
B e r ä e t s l e P n ri ses an från Vened g i i det dag i l a f i l ve.
t F. Hodg o s n Burne.
t Sk d l i n ri g i t e ri n ä v f en y t r och ar f i l ve u t r H s o Tusen och en dag P e r s i k a s a g o r.
Fanny Gel ns T y c k e r N i o m K a f f e, E À U D E C O L O G N E t I i Mkaf e, S o t ckho m l s Ka e f A - k e i b t o a l gs u S o t e k h o m l s I n e t c k n n i g s - G a r a n - A i t k e i t b o a l g s Fe d r T.
h M h l e i n i s N o.
4 7 1 1, K n ö l " b r a n d - och c L y r c l f r a i an å l i s f l s ö e ho Dar s l i a l a d y f ah v n ä o r r e t sä ra a j l d re e.
örvaringshvalf Äk a t Ör m t x i u t r m: l a mask n i kros ad Anthracit Perforerade Hushål sbriket er Göteborgs Kexfabriks Smedman den äldres J o n.
L u n d s r ö t m &amp; C o: Kex och Biscuits HÅNDELS-SKOLA Far s l, fi r g Ca a s c t N aos u o S e C m C A a O l n i a t ges nu sä b k e e n t i l t a ö f n r äm p e rs rt H a l s t ry en e, U L af T M A N D f A m ng a de duk y t gerna hå a l sig län c _ _ ±-mrm från F. &amp; G. Beijers Bokför- lagsaktiebolag, XTsrdens Fåglar Läsning för unga flickor.
XXI.
af Läsning för gossar.
VI.
fr fr fr fr 18 häflen à 2 kronor.
72 färgtryckta planscher af med text.
ELOF TEGNÉR.
af Ernest Daudet S. Woods Vår Kart.
2: —, inb.
2: 75.
Baker Pris: inb.
6 kronor.
Maarten f ö r e b i l d A r n o u t Oostrum En W. E. Norris Maartens holländsk berättelse.
Pris 2 kr.
75 öre.
af Georg Hartwig William Black Pils 3 kr.
50 öre.
Förtvinas offer Ungdomsdrömmar X silkesskrud Pris 2 kr.
50 öre.
Pris 75 öre.
Pris 2 2 kr.
kronor.
Pris a kr.
25 öre.
Jules Girardin H.
Rider Haggard En försvunnen skolpojke Med illustrationer.
Kart.
2 kr.
75 öre.
Dimmornas folk Le Sage Kart.
1: 75, 2: 50.
Gil Bias ' af inb.
Santillana Pris 4 kronor.
Kamp och Seger från Med illustrationer.
K^rt.
2 kr.
50 öre.
Kulturhistoriska bilder den romerska kejsartiden.
Med illustrationer.
Kart.
3 kronor.
Med illustrationer.
Kart.
3 kronor.
fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr För säsongen moderna n y i n k o m n a utländska parfymer, toilettesaker Lika oöfverträfflig som m m 1 Parfymaffär 5 Malmtorgsgatan 5. så se alltid till, att Ni får det blandadt med Till landsorten mot efterkraf.
Rikst.
22 25.
Med illustrationer.
Kart.
3 kr.
50 öre.
ty då kan Ni vara öfvertygad om att erhålla en mera välsmakande, hälsosam och billig kaffedryck, än om endast enbart kaffe användes.
Detta Intubikaffe förordas af framstående professorer och läkarn och finnes i paketer à 25 och !à 10 öre i hvarje välordnad speceri- ech diversehandel, men bör ni noga efterse, berömda att på hvarje paket är tryckt firmans namn, S t o c k h o l m s K a f f e - A k t i e - b o l a g, samt dess fabriksmärke med ordet tFatentn, ty e n d a s t d e s s a äro verk- ligt äkta och innehålla den l ä m p l i g a s t e, h ä l s o s a m m a s t e och b i l l i g a s t e kaffetillsättning.
från Fm Sofia Larssons i Jönköping Bästa säkraste botemedel mot en del rätt svära Mag- och Bröståkommor, såsom Gul- sot, Stenblldning, Förtätning 1 Lefver och Lungor samt mycket välgörande äfven för Njurlidande.
(Intyg pä att min mixtur botat ofvannämnda åkommor finnas.)
Sin ryktbarhet har den förnämligast vun- nit genom botandet af M a g s y r a, Tarm- och Magkatarr, M a g s å r, Biodkräknlng, Kronisk förstoppning s mi Dlarrhe Flera läkare ha användt och rekommen- derat den för sina sjuka.
Mixturen är indelad i tre klasser: N:r 1.
Gul etikett, (hellösande) för förstoppning m. m.
N:r 2.
Röd etikett, (halflösande) för magsyra, magkatarr, blodkräkning samt magsår m. m.
N:r 3.
Hvit etikett, för diarrhé.
N:r 2 (half ösande) är bäst och mest an- vänd för alla bär uppgifna åkommor, utom kronisk förstoppning, där n:r 1 (hellösande) är bäst.
För Diarrhé endast n:r 3 (bindan- de).
Mixturen har lagligt inregistreradt skydds- märke.
Bruksanvisning jämte 2:ne intyg frän kemist att den är absolut oskadlig, åt- följer mixturen.
Hvarje sats består af 6 flaskor och kostar 4 kr.
40 öre.
Vid större parti betydlig rabatt.
Mindre än h e l sats sändes icke.
Endast på järnväg kan den Bändas mot efterkraf, eller efter förut in- gången betalning.
Mixturen kan förvaras en längre tid utan att taga någon skada.
Alla ingredienser köpas på apotek.
Återförsäljare för min Äkta Örtmixtur äro: Firman Nord &amp; Södermark i Öster- sund, Firman Hedenius &amp; Nordqvist 1 He- demora, Handlanden Ivar Magnusson, Norr- köping, Handlanden Herman Andersson, Grefgatan 31, 2 halftrappor, Stockholm, Handlanden Magnus Nilsson Malmö samt hos undertecknad.
Sofia L a r s s o n.
Östra Storgatan N.r 70, Jönköping.
Bland Nyhet, reformvästen, oumbärlig för hvarje d a m s o m b r u k a r d j u p krage.
i (öppna alla söckendagar kl. l W — 4) inneh.
cirka I.IOO0 st. skàpfack.
Ärlig hyra för fack, beroende af storleken, 2 0, 2 5 35, 50 k r.
T e s t a m e n t e n, gàfvobref och dylika handlingar emottagas till förvaring ' äfvenledes emottagas värdepapper i öppet förvar.
• 2 Dampälskappor och Dampälskragar bästa bränsle för i l l u m i n a t l o n s k a m i n e r och v ä r m e n e c e s s ä r e r.
såväl enkla som fina i modern stil till mo- derata priser hos D. Forssells Söner &amp; C:o 2 6 D r o t t n i n g g a t a n, Stockholm.
lämpliga för eldning af k o k s p i s l a r, hos tillhandahållas 1 hvarje välsorterad specerl- och delikatesshandel.
At 41 o l i k a sorter nämnas i dag blott: scotsk hafrekaka, CongO, till vin, te eller kaffe, Mil k, smörbrödskex, King, ny fin sort, särd.
lämplig för Allm.
tel. 22 88.
Kontor: 11 Skeppsbron 14.
Rikstelefon 427.
Allm.
tel. 6019.
Försäljning: 5 Strandvägen 5.
— • —.
Allm tel. 6198.
Filial: 1 Parmmätaregalan 1.
Stockholm, S t o r t o r g e t 1 6.
Allm.
tel. 2177.
Ny t e r m i n b ö r j a r den 14 j a n u a r i.
Vid läroverket, det äldsta och största i Sverige, lämnas grundlig och praktisk undervisning i alla å kontor förekommande ämnen och främmande språk.
Anmälningstid hvardagar kl. 10 — 12 och 4 — 6.
Sondag ' slektioner 10 — 12.
Eevisions- och bokföringsuppdrag mottagas och utföras till moderat pris.
Dugliga b i t r ä d e n erhållas från skolan.
Obs.
!
A bref an- Redan 1S88 intygade prof. Jon.
Lang i Lund, uti hällcs om fullständig adress.
H u l t m a n s Cacao v a r fullt lika med v a n Houteus Cacao.
Hultmans Cacao kan således varmt re- kommenderas till hvarje busmoder.
barn.
Carl Fredriksons Träförädlings Aktiebolag, husmödrar, som sätta fina på våra De mekaniska manglar, K som A värde T dragas R I på N lätt E H af duktyger, O en L person.
M.
torde rekvirera priskuranter
IDUN N:r51 inan i detta arbete har att motse en bland de intressantaste och mest läsvärda böcker i sitt slag^ Hushållskonst i sparsamhetens tjänst, en nyttig handbok för hus- mödrar, af Stenia (Elisabeth Kall- stenius).
Den kunniga husmoder, som gifvit Iduns läsarinnor så många praktiska och husliga rön och råd och så mången gång ställt sig hjälpande och rådande vid deras sida, har här i bokform samlat alla sina erfaren- heter och rön.
Att de på detta sätt ordnade och väl öfversiktliga skola komma mången husmor väl till pass, taga vi för gifvet.
Läsning f ö r barn, af Zacharias To- pelius, 8:de boken: Visor, sagor och lekar, med många illustrationer.
— Den främste af alla nordens förf.
för barn och den af dem mest älskade har åter utsändt en bok till sina älsklingar, och att densamma af alla svenska barn skall mottagas med öppna armar, läsas och läsas om igen, därom kan ej vara något tvifvel.
Fåglalåt, sagor af Hedvig Indebetou (» — ster »); ined 8 ill. — Denna för- fattarinna förtjänar att framhållas som en god förf.
för barn.
Lekkamraten, en julbok för barn, 17:de och 18:de böckerna, med bi- drag af flere förf.
och försedd med många illustrationer.
— • Serien är välkänd sedan många föregående år.
Läsning f ö r ungdom a f utm.
engel- ska författare är ett välkändt ung- domsbibliotek, som nu ytterligare förökats med ett par arbeten, näm- ligen Två små pilgrimer, en ber.
om staden Skönhet, af F. H. Burnett och Två små hemlösa, ber.
af Doug- las Wiggin.
1896 den, skall mottagas och läsas med intresse liksom allt hvad den popu- läre förf.
skrifver.
Från föl lag: Stora syster, af Ethel S. Turncr, öfvers.
af Mathilda Langlet.
— Denna berättelse, som kan betraktas som en forts, på samma författarinnas här förut välbekanta bok » Sju sy- skon », kommer helt visst att mot- tagas med samma förtjusning som detta senare arbete.
Fantasier, fyra berättelser af He- lena Nyblom.
— Den inom Iduns läsekrets särdeles u p p b u r n a förfat- tarinnan ådagalägger i dessa berät telser en hjärtevärmande ocli frisk lifsåskådning, som ej kan annat än verka betagande, klädd som den är i en spirituell och poetisk form.
Vi taga för gifvet att dessa berättelser skola läsas många gånger om igen.
Från Lars Hökerbergs förlag: Dikter a f Sophie Lundeqvist, f. Hol- lander (S. H — r), efter förf:s död samlade och utgifna, ined förord af prof. W. Rudin.
— I denna dikt- samling finnas verkliga små pärlor.
Poemen kännetecknas af en ädel fronihet, ett ömt hjärta, ädel hållning och sann fosterlandskärlek, och mån- gen skall helt visst få en göd behåll- ning vid genomläsandet af desamma.
Den diktsamlingen bifogade lefnads- teckningen liar till hufvudsaklig del förut lästs i Idun, då förf:s bild in- fördes i tidningen.
Wahlström &amp; Widstrands Briljantsmycket, berättelse af Per .Hallström, föreligger redan efter nå- gra få veckor i tredje upplagan.
Hr Generalskan Bonaparte och Kejsa- rinnan Josephine, båda af Joseph H. är ock väl förtjänt af sin ovan- Turquan, öfvers.
fr. Biebersteins tyska liga framgång, och vi kunna ej annat bearbetning af Annie Wall.
— Högst än önska att tid och tillfälle måtte intressanta ocli ej så litet pikanta beredas honom att skänka den lä- sande allmänheten ett helt band af skildringar från den åter nu så gou dylika äkta pärlor.
terade Napoleonstiden.
Barnens fristunder, sagor af Ivar Dal.
— Innehåller trenne förträffligt berättade sagor, som nog skola falla våra unga särdeles p å läppen.
Rothenburgarne, roman af Ad.
Wil- som sätta värde på att er- brandt, öfvers.
af M. Boheman.
— 5 hålla ett prima Marsalavin, En förträffligt skrifven roman, som vittnar om förf:s förmåga att fullt göras uppmärksamma på, att firman Klassiska skulpturverk utgör en sammanställning af det bästa, som behärska och utveckla den plan, han K. A. Nydahl &amp; C:o, Stockholm Stureplan n:r 2, sedan någon tid till- plastiken i alla länder och alla tider från början utstakat.
handahåller en kvalité &gt;Inghilterra&gt;, åstadkommit, och är ämnadt att i Under guillotinen, hist.
roman fr. som bör tillfredsställa alla anspråk mönstergilla reproduktioner bilda ett skräckväldets dagar, af Harold Spen museum för klassisk konst.
Arbetet der; öfvers.
fr. eng. af M. Boheman, på en god vara.
Vinet i fråga, väl lagradt i flere utkommer i serier om 12 liften ined — Arbetet säges, otroligt nog,, vara 1 b. i mån., hvardera om (i blad ett förstligsarbete.
Det vittnar emel- år, är af handelskemisten attesteradt reprod.
i autotypi.
Det första häftet lertid om, att förf.
äger verklig ta- såsom » fullgod » Marsala och dess pris kr.
I: 2 5 pr butelj är relativt bådar godt för fortsättningen.
lang och förstår att hålla intresset bililgt.
spändt från början till slut.
Från Alb.
Cammermeyers förlag, Kristiania: Läkareråd.
Från Hasse W. Tullbergs förlag: Från Adolf Bonniers Alla förlag: Min ven Hamed Ali Sadi m. fl.
skil- dringer af arabisk nutidsliv; indtryck f ra en rejse i Aegypten, af Otto Jim- ger.
— Skildringarna präglas af lif ocb åskådlighet och förtjäna att läsas.
Svenskt porträttgalleri X I, Univer- sitetet.
Karolinska institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor, med biografiska uppgifter af K.
G. Oden.
— Detta porträttgalleri torde, när det blir färdigt, kunna sägas vara Gunvor Thorsdatter t i l Hcerö, af Alviide Prydz.
— Ett väl skrifvet ar- i sitt slag enastående.
Ändamålet med bete, livarmed den norska författa- detsamma är, som bekant, att med- rinnan tagit ännu ett betydande steg dela miniatyrporträtt jämte korta [ramat i sin skriftställarverksamhet.
biografiska uppgifter af samtida sven- ska män och kvinnor, hvilka genom Från Fahlcrantz &amp; C:os förlag: sin verksamhet på samhällslifvets olika områden äro af intresse för den Mälardrottningen, denna under in- stora allmänheten att lära känna.
nevarande år i 16 raskt på hvar- Samlingen lär komma att innehålla andra följande häften utgifna skil- öfver 18,000 porträtt, som utgifvas dring i ord och bild af Sveriges huf- i 23 afdelningar, å hvilka hvar för vudstad och dess omgifningar före; sig subskription kan ske.
Priset be- ligger nu färdig ocli torde med sä- räknas efter 1 £ öre pr porträtt.
— kerhet varda ett af julmarknadens Den nu föreliggande samlingen n:r mest efterfrågade bokalster.
Den XI, hvilken är, den enda vi hittills förtjänar det ock såväl på grund af haft tillfälle se, visar att denna del sin gedigna utstyrsel — i detta fall är på en gång en förträfflig uppslags- har den aktade förläggarefirman ej bok för det område den behandlar.
skytt några hinder och mödor — Den innehåller nära 350 porträtt och som ock på grund af den alltigenom ter sig särdeles elegant.
Yi hoppas särdeles intressanta och underhållan- få tillfälle återkomma till detta sam- de text, hr Georg Nordensvan lämnat.
lingsverk, som säkerligen i många I detta arbete hafva nu äfven vi — hänseenden skall intressera just den liksom andra länder — fått ett prakt- kvinnliga världen genom den för- bindelse densamma genom män, fä- verk öfver vår egen hufvudstad.
der, söner och bröder står i till do af- Hemma och borta, bilder och in- porträtterade.
tryck af N.
P. Ödman.
— Till de föregående samlingarna af den spi- rituelle författaren har nu kommit ytterligare en, som säkerligen, äfven Eva / H el I m a n s Dr — d Svar.
Enhvar af Iduns läsarinnor upp- manas lifligt att till ittbördes nytta i mån af förmåga besvara insända frå- gor.
Svaren insändas till redaktio- nen, och angifves alltid tydligt nummer En lyckoriddare, hist.
roman af å dm fråga, de gälla.
Åt de tre af våra Harald Molander.
— Detta arbete läsarinnor, som under årets lopp tillfyl- torde vara ett af de mest spännan- lestgörande besvarat de t största antal de svenska originalarbeten, som ut- frågor, komma vi som en uppmuntran kommit under det senaste årtiondet.
att vid dess slut utdelas t r e pris, Men det är icke endast spännande, hvartdera bestående af 25 kr.
För- det är också väl skrifvet.
Många denskull bör enhvar, som insänder svar, af de bär förekommande skildrin- alltid underteckna med samma signa- garna äro gjorda så briljant och må- tur.
lande, att man tycker sig riktigt lefva med.
Det är på samma gång N r 95S.
Hos Per From.
Mästersamucls- en äfventyrsroman af renaste vat- gatau 26, Stockholm, finnas alla verktyg och materialier därtill.
Myran.
ten och en förträfflig kulturskildring.
N:r 960.
Fotograf AbJström, Korberg, Att den också senterats framgår mottager elever.
Om pris m. m. kan ni däraf, att första upplagan slutsålts ju göra skriftlig förfrågan.
Ett är tål väl vid, om man skall vinna så pass ofning, på ett par veckor.
alt man skall kunna tänka pä att få en Från Looström &amp; Komp:s förlag: Lyckans stjärna, roman af Nataly von Eschstruth; bem.
öfvers.
af Hanna Kamke.
— Förf:s föreg.
arbeten för- säkra henne nog om läsare äfven af detta.
ver af lika delar magntsia och bicarbonat en half timme efter måltiderna.
Angående lämplig diet se svaret till Le Tourbillon i n:r 10.
Enhvar af Iduns läsarinnor äger att å denna af delning erhålla fria lä- karråd.
Förfrågningar insändas till redaktionen med påskrift: » Till Iduns lakar a.
Mångårig prenumerant.
Någon orsak må- ste ju finnas, men hvilken det är, kan na- turligtvis ej afgöras utan undersökning.
Vi kunna därför ej gifva er annat råd än att som lämplig diet föreslå den i svaret till Duse 2) i n.r 6 angifna.
bekymrad 22-årig flicka.
Ni bör fortsätta med de tvättningar, ni gör, ty dessa äro lämpliga både för edra pormaskar och fin- nar och ska la ej hyn.
Se i öfrigt svaret till Bekymrad i n:r 12.
När ni blir ett par år äldre, blir ni nog fullt fri edra fin- nar, men knappast förr.
Elsa S. 1) Ja, i alla händelser genom operation.
2) Nej.
3) Ja visst.
Jtf.
J.
Se svar till » 25 år » i första num- ret för oktober.
Tcå systrar, 1) Om ej dylika fettämnen hjälpa, bör ni personligen vända er till lä- kare (helst specialist), ty då plägar man behöfva göia bränningar af ett eller an- nat slag.
2) Se svar till Cecilia i n r 6.
3) Tvätta dem hvarje kväll grundligt med grönsåpa och varmt vatten och ingnid ef- ter torkniug en salva af 1 gram salicylsyra, 20 gram raselin och 20 gram lanolin.
ti.
19 år.
Se svar till M — y A — n i n:r 11 (jämför svaret till Duse 2) i n:r 6).
Christine.
Dylika fall lämpa sig ej för råd i denna afdeluing, ty här behöfver be- handlingen anordnas och ledas af läkare personligen.
E — m.
Nej, visst icke.
En tacksam prenumerant.
1) Låt läkare operativt afiägsna densamma.
2) Se svar till 5f&gt;5 i n:r 7.
3) En tesked af ett pul- Kokbok någorlunda väl afiönad plats som retou- schör.
Vill man börja med att taga plats som kopist, kan lärotiden inskränkas till / s år.
Myran.
N:r 961.
När man lider af ömkyla, skall man året om gnida händerna med kam- fersprit.
Lilla Mor.
— Det enklaste och, såsom undertecknad hittills funnit, äfven bästa medlet mot öm- kylda fötter och tår är borsyrevaselin.
Vaselineu iugnides på det af kylan an- gripna stället, helst innan man går till sängs, men kan äfven användas under da- gens lopp, i fall klåda skulle in- ställa sig.
Sedan roduaden försvunnit, slutar man med ingnidniagen, men bör- jar därmed på nytt, ifall kläda åter skulle inställa sig.
Något absolut säkert medel att för alltid borttaga ömkyla finnes tro- ligtvis icke.
S.
D.
N:r 964.
Använd härkrusningsmedlel Capillarilin af F. R.
Muller.
Finnes i Duf- vas parfymhandel, Stockh.
Myran.
N:r » 65.
Uppgif eder adr.
till Myran, skajl ni få goda råd.
Myran.
N:r 966.
Ett utmärkt tandpulver är ne- danstående.
30 del.
rödt pulveriseradt san- delträ, 20 delar bränd magnesia, 9 delar pulveriserad ossa septe, 00 del.
pulverise- rad kalmusrot.
Myran.
N r «:o. Koka dem i en lut af fy » kilo grönsåpa, 1 sked terpentin och 1 d:o foto- gen en half timme.
Sammanblanda sä on del ren terpentinolja och 3 delar stark sprit.
Tillsatt detta tiU sköljvattnet.
Till hvarje spann vatten beräknas en matsked af blandningen.
Myran.
l Brenåda.
Tä / landr .. Många täfiingsskrifler passera- de Iduns breilåda den dagen.
Vi ha allt skäl förmoda, att äfven eder befinner sig bland dem.
' K.
A.
4G, Malmö p. r. » Er annons ko- star 3: 50 för 2 gånger.
Beloppet kan in- sändas i frimärken.
Bess.
Vi ha alldeles för mycket poesi på lager för att kunna reflektera pä det sända, som i intet afseende böjer sig öf- ver det gamla hvardagliga.
A L.
Som ni nog redan sett, ha vi nu nödgats afsluta diskussiouen i denna fråga.
Darry och W — a.
Dikterna äro öfver- sända till föremålet.
Magnus H — b — g.
Bäst ni direkt adres- serar er till * edra tankars tanke ».
Vi sak- na tillfälle att tjänstgöra som postillon.
» St. » Alla tre nu senast sända uppsat- serna voro ju, hvar i sitt slag, förträffliga och skola med nöje användas.
ha.
Användes; honoreras efter införan- det.
Red.
25 kr.!
nar.
Gnid- Herr-Rem - Ur med 2 guld- boetter, 60 mm.
storlek, 15 äkta stenar, skriftlig garanti lör precis gång och varaktigt, oföränder- ligt guld, såsom ur af ' 400 kr., levererar jag för endast kr.
25.
Härtill passande urkedjor kr.
2: 50.
Exped.
portofritt motefterkraf; priskurant gratis.
Adress: M. Bumt hahin Wien IT med färgtrvckplanscher är enligt recensioner den bästa « / M V ä r d e f u l l p r e a e u t b o k!
• • Pris 6: OO, 6: 7 5, 7: 7 5
IDUN 1896 praktiskt bildad flicka, 30 år, önskar E n plats strax på nyåret som värdinna LEDIGA PLATSER.
eller hjälp åt husmoder i ett större hem pä landet.
Knnnig i enkl.
matl.
bakning, K E R S K A.
En skicklig kokerska äfven sömn.
Svar tacksamttiil » Arbetsam », Norr- K O kunnig i strykning eller sömnad fin- köping poste restante.
ner otvifvelaktigt sio fulla utkomst om för- frågan göres lios A.
B.
C. Ljusdal p. r.
Värdinna.
Till följd af sjukdomsfall lianes tillfällig plats genast ledig för en i landthushâll och matlagning fullt kompetent och erfaren person.
Lön 30 kronor per månad jämte fria resor.
Svar afvaktas märkt » Skynd- samt- adr.
S. Gumelii anuonsbyra.
Stock- holm.
(G.
38975) U ng flicka önskar plats till nyår, i familj att gå frun till hända Har undervi- sat minderåriga Kunn.
i söm.
Betyg o. referenser finnas.
Sv.
M. Kristianstad p. r.
(452) sökes af bildadt H usföreståndariuneplats anspråkslöst fruntimmer, eller som hjälp och sällskap åt ensam fru.
Kunnig i finare handarb., matlagning och alla in- om hus föref.
göromål.
Svar till » L. », Iduns exp.
(443) N:r Stilton Gräddost väl lagrad extra fin kvalité, exp i osiar väg.
4 KG.
à kr.
1.88 kg,.
S m a l.
P r ä s t o s t, 4 — 5 kg.
ostar à KR.
115, Ostgröta H e r r e g u r d s märkt X i 1, 2, 3 &amp; 5 KG.
ostar k kr.
1.20, S k å n s k H e r r e g f å r d s o s t, märkt B, lagrad, fet och god 8 — 10 kg.
OSTAR à KR.
1.10.
Ä k t a E d a m e r, 2 kg.
ostar à KR.
1.40, B e r c h - s h i l l s, VFFET, 8 kg.
ostar à 35 öre; allt pr kg.
Exp.
skyndsammast mot efterkraf.
Samuels å C; os Ostaffär, Åstorp.
Eau Admirable, Barniröken, som förut innehaft tjänst, helst f. d. små- skolelärarinna, enkel, barnkär, med gladt, godt, jämnt lynne, men bestämd och med förmåga att göra sig åtlydd, kunnig i lin- nesömuad och om möjligt någon slöjd, med vilja och förmåga att, då så behöfves, gå frun tillhanda i handkammaren, ej under 26 är, får god plats 24 april eller dessför- innan.
Svar med lönevilkor och referen- ser sändes till » S — d — e », post.
rest., Vexiö.
Ingen göie sig besvär, som ej uppfyller uppgifna fordiingar.
(G.
38954) E n mängd goda lärarinneplatser finnes åter anmälda, samt pl.
för fullt hus- hållskunniga bildade flickor å Nya In- nckoideringsbvrån, Brunkebergsgatan 3 B. Elabl.
1887.
• R^OKER SKA, kunnig i såväl ena lare som finare matlagning, kan genast få för manlig plats pä längre eller kortare tid i närheten af Sundsvall.
Svar märkt &gt;B.
O. J. », Sundsvalls-rosten.
(G.
38716) PLATSSÖKANDE.
Mor och dotter eller ensamt fruntimmer, som önskar in- ackordering på landet, erbjudes dylik hos familj å naturskön egendom med friskt o. godt läge, ej långt från Sthlm.
Svar till » Varaktig hemtrefuad » S. Gumelii annons- byrå, Sthlm.
• (G.
38952) Inackordering för herre eller dam kan erhållas nu genast i ett godt hem, centralt beläget.
Anvisning å Expeditions-och Turist-Byrån, Regerings- gatan 16.
(G.
88888) Bildad, musikalisk flicka kan på nyåret erhålla billig inackordering hos yngre familj å tref- lig och välbelägen egendom l / timmes järnvägsresa fr. Sthlm, om hon är villig undervisa s-årig dotter i vanliga skoläm- nen och musik.
Svar med uppgift om kun- skaper m. m. sändes till » God början 1897 » Gumelii annonsbyrå, Sthlm.
(G.
38951): 1 4 Å Fredrika-Bremer-Förbundets I BYRÅ, STOCKHOLM, finuas anmälda kvinnliga arbetssökande, säsom lektionsgifvaro i svenska ämnen, språk, musik, slöjd, m. m., svenska o. ut- ländskalärarinnor för hem och skolor, kon- tors-, affärs- o. skrifbiträden, husförestån- darinnor, sällskap och biträden i hem, fö- reläserskor, gymnaster, sjuksköterskor m. fl.
T &gt; e u 24 jan.
önskar en duglig och ordent- l i g flicka erhålla plats att förestå min- dre hushåll eller hel re som biträde i större bushåll.
Svar emotses till A.
N.
1S97 ».
Nygård p. r.
Privatlektioner gifvas i vanliga skolämnen och 3 språk af skicklig, undervisningsvan lärarinna.
Svar till » E », Iduns exp.
«om husföreståndarinna sökes plats af en bättre flicka som förut innehaft dylik plats.
Sökande är kunnig uti hvad som till p l a t B e n fordras, är kunnig uti linne- o. klädessömnad samt handarbeten; goda betyg o. rek.
från förut innebafd plats kunna företes.
Svar till » Sonja.
All.Tidn, kont.
Gefie.
CT U ng, bildad, praktisk flicka önskar pl.
i en bättre familj att gå frun till- handa Kunn.
i konstsömnad och konst- väfnad samt villig och van att deltaga i husbållsgöromål.
Ingen lön begäres blott vänligt bemötande.
Svar till .Villig och ihärdig., Karlshamn p.
r.
• p l a t s sökes af bildad, praktisk flicka, * kunnig i mat !., bakning, sömnad, mu- sik.
Barnkär, arbetsam, godt lynne, an- språkslös.
Svar t i l l Iduns exp.
nackordering å egendom på landet önskas vid början af nästa års läsetermin, som täflan och sällskap åt egen 12 ärig dotter, en väluppfostrad snäll och frisk flicka.
Skickl.
lärarinna fiuneä och moderl vård utlofvas.
På afgiflen fästes mindre afseen- de.
Svar torde sändas under adress Z. Vårgårda p. r.
Privat hem, orduadt särskildt för dem, som äro i be- hof af vård af läkare eller barnmorska.
Upplysningar angående hemmet hafva herrar Prolessor W. Netzel och Doktor C, Häggsiröm m. fl.
benäget åtagit sig att lämna.
Fru ELISABETH OLSSON, Klarabergsgatan 50, Stockholm.
Allm.
tel. 11 723.
SÄLLSKAPSDAM.
En ung norsk dam, tillhörande soeie- t e t 3 i i, önskar plats som sällskapsdam hos en välbergad (helst adlig) SVENSK familj.
Resvan, språkkunnig, van vid svenska för- hållanden från llero besök bos den skånska adeln.
Svar märkt » Svenskbegeistret og konservativ » torde sändas till 8v.
Tele- grambyr annonsafd., Sthlm.
(S.T. A.
30776) Vid ndervisningsv.
lärarinna, skickl.
i alla sv ämn., språk, musik, handarb.
sök.
pl.
Plikttrogen, energisk, intresserad.
Sv.
t.
&gt;Flit », Iduns exp.
X J l n t s i ett prästhus eller bättre hus p å landet önsk.
af en anständig, flacka att gå frun tillhanda.
Lön begäres e j, men vill den sökande ej heller betala för sig, då hon är van vid samt går med i före- fallande göromål.
Pretentioner blott att komma i ett präktigt hus.
Svar till » H.
A. » Iduns exp.
G Arvika Tidning, J moderat, alltid pigg OCH vaken.
ETTJ JlO-sidigt LLLUSTR.
JUL- och NYÅRSBLAD / [samt KUNG Oscars PORTRÄTT i stort / fotografi tryck, värda 1 kr., lämnas gratis.
/ prhtäjluii.
ttt&lt; !ela$ 100 kronor f för de bästa uppsatserna och de j flesta notiserna.
(G.
39159) / Julbrasan t Hvar fjärde person dör i lungsot af dem, som dö i åldern 20 — 40 år.
Däraf framgår, huru ytterst allvarlig fråga det är: Kan lungsot botas?
Åtminstone icke med tuberkulin och gifter.
Men dess härjningar kunna stäfjas, den kan förhindras i sin början genom lämplig diet och frisk, ren luft etc. Många framstående läkare i olika länder ha gifvit Tekn. Fabriken Röda Korset sitt amplaste vitsord för dess preparater M A L - TOS C A N N A B I S och NÄRSALT MALTOS — hvilket senare preparat är smakligare och håller sig betydligt längre friskt — som ett helt enkelt ovärderligt diet-medel för lung- siktiga.
Personer, som varit augripna af blodhostningar och tärda lungor, ha funn: t att det fina hampfettet i ofvan nämda fa- brikater genom sin förmåga att hastigt göra en fet och vid godt hull lyckats motarbeta och öfvervinna en börjande- lungsiktighet.
Som frukostdryei för alla svaga, blod- fattiga, konvalescenter, barn och maglidan- de är det på grund af sin lättsmällbct mycket omtyckt.
Och Närsalt Maltos sma- kar utmärkt bra, ja superbt.
Två burkar räcka för 50 koppar, sändas franko pr post af fabriken för 2: 50 i postan visning till hvar och en som icke är i tillfälle få varan färsk hos sin närmaste handlande.
I Västmanlands bergslag belägna egen- domen mtl Misöooda, A-, OEDYGÄ FÖR STÅIIÅSDERSOIIER och med det vackraste läge utmed stranden af sjön Sörmogen i Ramsbergs socken, säl- jes att när som helst tillträda.
Arealen utgör omkring 14 tid inrösningsjord, 1 tid trädgård, 48V2 tid afrösningsjord beväxt med särdeles vacker, jämn 40-årig skog.
Stället synnerligen passande för sommar- vistelse och rikligt tillfälle linnes till jakt och fiske.
Pris 9,000 kronor.
Laggarbo, Ultersberg i dec.
1896.
(G.
38662) C.
A. Nygren.
fe / V ' / • A * v t * (], L. Tul storps Antikvariat i Lund, &lt;0 så kan man därur utvälja hvad man önskar af äldre eller nyare skönlitteratur och plansch- verk m. m. till nedsatt pris.
Katalogerna erhållas gratis.
V CMstianstads Segar profnummer af illustrerade religiösa SVENSKA veckotidningen VID HÄRDEN, redige- rad af pastor August Schön.
Adress: Expe- ditionen af Vid Härden, STOCKHOLM, SÖDER.
(S.
T.
A.
818B4) Enskilda banks kontor i 2 Stockholm Drottninggatan 2 (hörnet af Strömgatan) emottager penningar I dag har i bokhandeln, pä LARS HÖKERBERGS förlag, utkommit: S o p h i e (S. H — r).
förord af W.
I T M L I N.
DE GENOMGÅS, DESSA DIKTER, AF E N ENKEL FROMHET, ETT Ö M T HJÄRTA, ÄDEL HÅLLNING OCH V A R M FOSTERLANDSKÄR- LEK.
E N VISS NATURFRISKHET ÄR OCK OMISSKÄNNLIG I D E M.
(Ur professor BudtHt förord.)
EORG IEVY ' 5 LINNEMAGA5IN.
Drottninggatan 53, Stockholm.
2 % ränta, godtgörelse af högsta depositions- räntan, samt å Depositionsräkning L u n d e q u i s t, Efter förf.-s död samlade och utgifna, med mol å Sparkasseräkning ' Dikter af % Upp- OCH Af skrif nings- räknhig mot Pris hft.
S: J5; eleg.
inb.
4: 75.
U ^Endast kr.
2: 10 för 2 n:r i v e c k a n ' HELT ÄR kostar är det mycket angeuämt att ha en liten diktsamling, roman eller novell i handen när man sitter ensam.
Om man köper ett 5 öres brefkort och begär Katalogerna n:r lb. 17, 2G, 27 från född Halländer D i l r t a d, arbets., prakt., ordentl.
flicka, kunn.
i fin.o.enkl.
matl.bakn.
syltn., slakt.
sömn.
m. m. sök.
pl.
Sv.
t.
» Omtanka » Iduns e x p.
prisbelönt med Stora Guldmedaljen och Hedersdiplom i Bryssel 1896, befordrar hårväxten, hindrar hårets affallande, mot- verkar kraftigt dess grånande, utrotar ovill- korligen allt mjäil, stärker öm och sjuklig hufvudsvål samt botar finnar, fnassel, kviss- lor o. d., pr flaska 2 kr.
Hårutrotningspulver utrotar på några miuuter vanprydande arm- och ansiktshår, garanteras oskadligt för huden, pr flaska kr.
2: 50.
Kinesisk hårfärg åstadkommer äkta färger i alla nyanser å hår och skägg, pr flaska kr.
2: 50.
Äkta skäggväxtpomada frambiiogar ha- stigare än något annat medel det vackraste hår och skägg, pr ask kr.
1: 50.
Edelfeldts patenterade Götiska Tand- droppar, det bästa hittills kända medel mot tandvärk, pr llaska 60 öre.
Aguadentine, det ypperligaste medel till tändernas bevarande, pr flaska kr, 1: 50.
Edelfeldts Tandpasta gör tänderna blän- dande hvita, pr ask 1 kr.
Till salu i Stockholm hos apotekaren C. V. Dufva, Drottnlngg.
41.
Expedieras äfven direkt fr. fabriken mot insändande af bo- loppet i frimärken el.
pr postanv.
Intyg at framstående läkare, kemister, präster m. fl.
medföljer hvarje sändning.
Aug.
Edel- Jddts Tel;, fab.
Stcimforp (N.
A.
B.
99.83) E .V * U ndervisningsvan lärarinna, skicklig i språk, musik, handarbete, söker plats.
Plikttrogen, barnkär, anspråkslös.
Svar till &gt;God förmåga ».
Iduns exp.
mkstelefon!
(S.
T.
M.
16650) • mm 5J tt medelålders fruntimmer af god fa- milj och förmåga ordna trefl hem be- der någon Iduns las.
gifva anvisning å lämpl.
stad el.
industriel plats, där, fr.
vår., ett par hel- och några halfpensionär.
kunde påräknas.
Godhetsf.
svar t » Litet pensio- nat », Göteborg, Hufvudpostkontoret.
på 1 månads uppsägning mot 2 ty, % ränta, » 2 à 3 mån.
» » 3 » » » 4 mån.
uppsägning el- ler längre tid » 37a » » A icke uppsagda depositionsbevis betalas räntan kvartalsvis.
(G.
38950) Schweizerstolen, är treflig till bränning samt att brodera till sitsen.
Fågelmatningsburen Pris 2 kr.
50 öre, år för hvarje djurvän och småfoglarnas glä- dje, ett trefligt och billigt julnöje, säljes i Tidaholms-Magasi- net, 43 Mästersamu- clsgatan, ingång frän Beridarebansgatan.
Hovmans® / Hvitvoru:Trikà-&amp;Wäfnadsaffär % M A R L j - J7 K a m i n o a t a n RySKAGALOSCHER 17 BOKSTÄrve * 6 RAT 15 • i K A R L H NYMAN s (f.dSchostytÇ ?i .C » RI.-VÄHI » OS THI«A T M V I M H U W A »; Största härvarande lager af prima Irländska ' Hellinne Näsdukar i alla storlekar och finlekar.
He ' linne TCammardukanasÛtiJcar med bredlaU och hålsöm à 5.75 pr dussin.
Hellinnenäsdukar med kulörta bårder, liamnäsdukar.
J ' ' antasinäsdakar.
Order å minst 25 kronor lertyrrax frakt ' fritt närma.tfr järnvägs- i!
(cr ångbåt0taiion.
— * » ^ » i
IDUN N:r 51 1896 £iljeåolmens - Pryden Edra hem!
• U » l Stearinljus Friggamagasinet S o t c k h o m l.
Kg.
l ho ev l f e a r n ö t r Hamn a g n at 16.
T x r Ä t - I n r Ä t n i n g e n Bokhande.
l Kon h st ande.
l EMMETS Slöjdkurser ä l r a n r i n o r k v n i n g i l O b l s.
E n d a s t h a n d v t a.
t B g i l a p r i s e r.
T v a p t s ö l d j ~ &amp; ^efa - f l rydnader Ku s H r a g f t l 30 kr.
— B y e g t e r h a e l s.
u d l a L u n d n i r e n o v e r a s Adr.
: V e g a g a n t 9. d OMSORG hos 3 7 D n o r t i g g a t n 3 7.
M o d e - ^ o r a H y ö » " o * - Försöls.
, r « ^ ^ ^ u r e g a t a n ^ ^ ^ C.
&amp; SP0RR0NG &amp; u C q; n f s i l o a, v s m ä l a k a n d e e t - s e r t r à 8: 80, 4: 50, 5: 50, u e t - a t n d e d r e i k 100,000 H a m n a g a t Vid Stockholms gasverk 23 Rege n i r gsgat n 23 n r / C l f C S H l I f f Q l à U I \ U O O U a V r U X l O i c P o t c A i f.
o 6 m P.
G.
B u j r s r t ö m, R a b a t v d i p a h i r t a n d e.
l C a r l D d i ron K.
o T O S C K H O L M r s ad koks G.
R. Feychtizig, Julklappar!
46 X&gt;jrot xxixi.ss; AtAjti.
46.
R e g n e i r g s g a t n i Vildrosor, 1 Spa k r as e ä r kni g 4 % — rän a t SUxLod x et * &amp; Gaf £Le x i * OBS!
.
Många ar k i t a l r pas ande til Ju k l a l p A » l s C a l gs 3r© p m i r rd a, Verklig realisation.
Vackra och verkligt solida föremål härtill köpas b ä s t och billigast hos Invid Kungsträdgården.
F r i g g a - M a g a s i n e t (som ej torde förväxlas med sybehörsaffaren » Freja- magasinot »), förer ett ständigt välförsedt lager, äfvensom ständig u t s t ä l l n i n g af A l l a slags finare s. k. a n t i k a möbler från 1600- och 1700 talen, äfven- som en utvald samling Empire-stilsmöbler i M a h o g n y (nu modernast); jämte A l l a slags eleganta och stilfulla p r y d n a d s f ö r e m å l för h e m m e t, så- som A n t i k a kristaller, Fajanser och Porsliner; Konstindustri-föremål af gammalt silfver, drifven koppar, brons, teön m.
m.
S k u l p t u r e r och snidade föremål af elfenben, ebenholtz m. fl.
Golf- klockor, Konsol-Ur, Pendyler och V a g g p e n d y l e r, Skrifbords-Ur m. m. Konst- saker och konstarbetade föremål i allmänhet; Gamla Konst- och Allmoge-Vafnader samt Gobeliner och Broderier; Möbeltyger i antika och moderna mönster.
Rikhaltigaste lager af in- och utländsk Största härvarande lager af Fotografier, Litteratur, Planschverk och illustrerade Fotogravyer, Raderingar, Akvarell- och arbeten.
Barn-och Ungdomsböcker, Jul- Färgtryck m. m. tidningar, Kalendrar och Almanackor.
Ramar och Infattningar.
Prenumeration och Presentkort å tid- Utställning i entréen och 1 tr. upp.
55 Nybrogatan 55.
(Tel. 43 90,) skrifter.
Direkta, regelbundna och snabbaste förbindelser med utlandet.
for utbildande af 1 anordnas i Stockholm tvänne gånger ärligen (6 febr. — 6 maj samt 6 sept. — 6 dec).
Nordin &amp; Josephson, Slöjdinspektris vid Stockholms folkskolor, mo Stor julbasar af öfver 6: 50 pr kilo.
och 35 t s B United Kingdom Tea C:ys 1 b u r e Säljas till kon- 1 2 Rekvisition äfven pr Allm.
Telef.
211 Till landsorten pr efter- kraf.
sumenter från lagret olika artiklar, passande till julpresen- ter för alla åldrar hos försäljes: i plomb, säckar 75 öre pr hl.
till afhämtning, hemkörd och uppburen å 85 öre hl.
hemkärd och pr anoburen 83 (tre m kl. till afhämtning à 90 öre pr hl.
i plomb, säckar, hemkörd och uppburen, à 1 krona pr hl.
Värdefulla 51, Drottninggatan, o Teicfqn Stockholm 5130 Mynttorget Kärlekssagan på Björkeberga.
Diktcykel af A.
U. Båålh.
Illustr.
af V. Andrén.
Praktband m. guldsnitt.
(Bok- lådspris 10 kronor.)
Säljes nu för 5 kronor.
7.
Stockholms Kredit- och Diskontoförening Äldsta Eskilstunaboden i Stockholm.
Valsorteradt lager af alla i ett hushåll förekommande artiklar af Stål, Järn &amp; M e t a l l.
Dikter af Daniel Fallström, i praktband, som i bokhandeln kostat 4: 50, säljes nu för 2 kr.
50 öre.
parfymer, nagelglans, hudförsköningsmedel, hårfärger, munvatten, Svenskt poetiskt album utg. af Richard hårförstöringsmedel, Bergström l praktband.
Hur i bokh.
kostat svettpulver samt 4: försilfringspulver, 50, säljes nu för 2 kr.
åO öre.
polityrer, Ofvanstående putsmedel, arbeten expedieras omgå- plym- mot o handskfårger, ende postförskott eller efterkraf, om blek- och fläckvatten, rekvisition insändes direkt till jästpnlv., bläck m. m. beredas utaf fackman och sändas omgående Stockholm.
i 25- o. 100-öres satser pr efterkraf R å d mot porto.
Tillskrif Öster- malms Tekn. affär, S t o c k h o l m.
X. godtgör å samt beviljar insättaren vissa lättnader vid förfogandet öfver innestående medel.
I landsorten boende torde vända sig di- rekt till banken.
(543) f af nickelsilfver, silfverliknande, massiva,utan öfverdrag, mycket praktiska.
Viol-Parfym.
Klem mings Antikvariat, = f M. Zacligs V ä l k o m n a Julpresenter!
Snörlif i Siden, Ylle eller Bomull.
Snörlif i alla storlekar och färger.
Snörlif i många fasoner och snitt.
Snörlif med fiskben, fjädrar eller rotting.
Snörlif från 25 öre till högre pris.
Snörlif af siden realiseras till talloärdet.
Snörlif i små nummer för ringa flickor.
Damylletröjor realiseras med stor förlast.
Realisationen pågår denna cecka i g Ve a r V o i e l a t f Julklapp åt Herrar t § V e r a - V o i e l a t - T v å l g b a s å t t " F E ra i de l r åda dn s C re p r s IMF * G ö l m ej " Kamraten " K p - å ung g d o m ju ig lk a l r p ^ C a T s.
m h t P 4 U G e 6 o a u d p h.
t o f p s r D e H r P sh D n o r.
[t J s a i k g n g o T a t d h H a r ö s 1 t n e l, E m l s D r n i g E s 4 k N 6 a U ro I S n, a.
G " $ ' 99 ö e t bo g r.
fxs i flaskor à kr.
1.50, 2.50 och 4.50.
XZ = i 2. po M. Zadigs 3 Snörlifsboden Dépôt Général de Corsets Français, £&gt; HHHingcltclXlf Regeringsgatan, Strax rid C är lämpligt nedom To öre stycket, fullt likstälda med " £ utländska, försäljes i bättre W Parfymeriaffärer.
eleganta förpackningar och högfina kvalitéer till för våra förhållanden ovanligt låga priser.
D r Aktiebolaget o t t i l i n H. g g K. a t e H. t n Kronprinsens 2 1.
Havanna-Magasinet.
— F i l i a Hofleverantör.
l Norrmalmstorg.
A. Wasmuth S Co .. Hamburg.
tonger Korrespondenskort.
storlekar.
samt Hufvuddepôt väl Öfver med tryckta i Ramar, för 400 Papper, klockan.
Sverige Visitkort olika Portmonnäer, (G. hos Album Kuvert sorters A. i G. i 129) och kar- alla
.
s H.
A.
G R A A o c h ÄKTA lagfer af CAPVlNER Sherry G S = A K T / ^ o STOCKHOLM.
sasom las Old Cape Royal () k 1 C a p e M a d e i r a N &amp; Försäkringstagarne Högfina Çordviner Old C a p e l R * Victoria * V * från firman E.
P l a u t, C a p s t a d e n.
* K Q * STOCKHOLM I m p o r t K F erhålla antingen 3 | å r l i g e n 4 f a v i n s t e n, eller efter som 1 5 Portvin (vinstklass) Old Cape Malaga och därefter årligen.
(G.
37152) O l d C a p e I P e a r l C o n s t a n t i a m.
fl.
Médicinal- och stärkande viner maglidande spccielt för blodfattiga och såsom: H Old C a p e D r y Constantia O l d C a p e F. C..
F.
.
.
L e m k e, pörsäl^rings-Al^tiBbolaget Kongl.
Hofleverantör.
Pontac Stockholm, Rödbotorget, rekommenderar ett välsorteradt lager af A b S O l u t r e n a n a l u r v i n e r varmt förordade af framstående läkare, såsom Professor K.
Mörner vid Karolinska in » t.
ochProfessor Hammarsten,Upsala, m. fl.
Specerier, Çordeauxviner.
Spécialité, utde- å r tesser, Komissionslager från Mrs P J. de Tenet &amp; Ed de Georges, Bordeaux, af deras väl- kända märken såsom: Château Pontet Canet, Beychevelle Konserver, Delika- Sudfrukter, Viner lemnar g a r a n t i för r e d b a r redovis- alla slag, samt n i n g af Hoffs Maltextrakt.
Château Duluc St, Julien m. fl.
Riks- &amp; Allm.
Telef.
(G.
37147) och för- löfte om garanti att bifogas Order från landsorten expedieras fort och noggrannt, till billiga priser.
Originaltappningar i lådor o m 2 4 och 0 0 hclbutcljor.
Vinerna levereras franco alla Jernvägssiationer i Sverige.
kassörer valtare.
T j e n s t s ö k a n d e erhålla ansökan.
(g.
37169) (G.
37155) QVENSKA DAGBLADET Sveriges största - - Vr- och, mest spridda morgontidning.
Bjuder på r i k a s t e o m v ä x l i n g af i n s t r u k t i v a numerationspris pr år i Stockholm * protektionistiska - V » ' - - och l ä t t l ä s t a 10 kr., i landsorten ÄRADE artiklar.
6 kr.
Pre- La Sylfide.
(G.
37387) Ellen.
Tyll-lif.
Åkt.
Bol.
Svsnska Korsettfabriken DAMER.
J A N S S O N &amp; C:o. I I.
O K A S l ' i i r l i m.
i- ri.iiltvs Ean de Cologue säljas i alla välförsedda Parfymaffärer.
Haf godheten profva kithogrcrfisl&lt;a K A R T O N (G.
37383) Utställnings- och försäljningslokaler, Hamngatan 11 &amp; Drottninggatan 3 1.
Reformlif.
Aktiebolagets i Norrköping G - F A B R I K, rekommenderas för uthyrning och.
anska / Jaride a / omöblerade Qrundlagdt 1 8 5 8 och möblerade våningar och försedd med de nyaste arbetsmaskiner, rekommenderar sina tillverkningar af al ' a slags ASK- och KARTONGARBETEN för Parfymerier, Kondito- rier, Apotek och Juvelerare samt fur Stearinljus-, Tvål-, Socker m. fabriker.
Fabriken drifves med elektrisk kraftöfverföring.
Våra tillverkningar prisbelönta vid alla utställningar, i hvilka vi deltagit.
rum samt inackorderingar.
Hamngatan 1 2.
(G.
37333) P e C.
l s v a r u a Kontorstid 9 - 8, f f ä f e n 10 Drottninggatan 1 0 S.
B I O M B E R G IG 37332) SVENSKA ÅRBETARnrÖRSAKRINSSBOLAGET meddelar lif- och kapitalförsäkringar för alla åldersklasser m e d fördelaktigaste för- säkringsvilkor.
(G.
37165) Trägravyren utförd lid I-itliografUka Aktiebolaget i Norrköping, som afven utför beställningar .1 liknande arbeten.
Afdelningskontor: Stockholm, Srartntanaat » » &lt;:.
Göteborg, Södra Hamngatan 47.
(G.
37 ' 5C.)
STOMATOL Stomatol-Tandpulver Stomatol-Tand pasta Stomatol-Tvål (G.
37381) det bästa för tänderna, munnen och huden.
P r e n u m e r e r a Stomatol-Tandpulver Stomatol-Tand pasta Stomatol-Tvål A n n o n s e r a p å i ELISABETH DJURBERG, Pappershandel, * Kongl.
Operahuset, Stockholm.
* Stort lager af alla slags skrif- och ritmaterialier.
Post-, Skrif-, Hamp- och Kardus- papper, Portföljer, Album, fina franska Fotografiramar och Papeterier, Portemon- naier, Plånböcker m. m.
(G.
37381) I I Kö^suppsät nirigar.
^4 Ericsson &amp; Cio, Koppar- och Bleckslageri, ^ Allm.
endast prima varor.
Johan M a l m s l i i l n a c l s g i t t a i i 53 77.
F ö r t e n n i n g ned rent engelskt tenn alla dagar.
Hela upplagan 100,000 ex., (C Glas-, Porslins- W. &amp; Bosättningsaffär 1 1 ^4 Riks.
5 5 4 6.
(G.
371501 m 6 a u de Cologne Nyttiga JulpreoSiiter.
Största urval.
Billiga priser.
n: m i Rekommenderar sin omtyckta Fönster- * Spegelglas Etablerad 1866 Riks 413 M ICO) 527; Eegeringsg.24 4.
Stock! "
samt alla till naglarnas vård och förskönande hörande artiklar.
11 Biblioteksgatan 11.
(G.
37162) Edra annonser befordras säkrast, snabbast och billigast genom S.
G U M / E L I I Stockholm, Drottninggatan 2.
Annonsbyrå,
E TABLISSEMENT Bpunhebepgstopg-16-18 * 20 * STOCKHOLM DEKORERING och MÖBLERING f \ rsk \ j ' Ai Htif \ \ jhnmGf \ R S O M ENSTAKA R U M.
STÖRSTA ^ ^ ^ SORTIMENT f \ FALLf \ ^ - SPECIALAFFÄR: SLAGS ^ C /?
.
SÄNGAR, SÄNGKLÄDER, STICKADE TÄCKEN,FILTAR.
Förfrågningar besvaras omgående.
PR0FVER,K0STNADSFORSLA0och PLANER pä BEGÄRAN EGNA SNICKERIFABRIKER,STOPPNINGS-och DEKORATIONSVERKSTÄDER.
Af de förJVERIGES FRAMT D I S FAMKJEFILIAL " uppgjDrda model er å möbler 3RVM tnKlAREMOtotlL KRASQO, 3 R U M FIHURE MODELL KR.2000, FINNAS ALLTID PROFSORTIMENTà LA GER k \ \ mle \ M 77.
Ms-M 2QbQ.
