# ID: svediakorp-per1105
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,108
# sentences: 770
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns N.r 48 (467) Prenumerationspris p r å r: Idun ensam kr.
5: Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5: Iduns Modet., månadsuppl.
» 3: Barngarderoben s 3: Fredagen den 27 november 1896.
Byrå: — K l a r a södra k y r k o g.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
— — Prenumeration sker å alla post- — anstalter i riket.
Tryckeri Aktiebolag.
9:de årg.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
FEITHIOF HELLBERG.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerprls 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Bedaktör osä utglfvare: Utglfnlngstld: hvarje helgfri fredag.
Doktor Maria Folkeson.
Sverigfes t r e d j e kvinnligfa, l ä k a r e.
Met är ej så synnerligen länge sedan talet om kvinnliga läkare äfven i vårt land hänfördes till de fantastiska drömmerier- nas område, och då det ännu gällde som en axiomatisk sats, att kvinnan, af naturen danad endast till maka och moder, är både fysiskt oeh andligt oduglig såväl till att förvärfva sig läkarebild- ning som att utöfva läkareyrket.
Men framåtskridandet går raskt i våra dagar inom alla områden.
Hvad som i går betraktades som en utopisk dröm, har i dag trädt inom de aktuela experimentens om- råde och är i morgon allmänt fastställd praxis.
Den stora sociala frågan, hvaraf kvinnofrågan utgör en så viktig del, har i vårt land ändtligen framryckt så långt att man tillerkänt kvinnan åt- minstone rått till arbete äfven inom flere verksamhetsgrenar på den lärda banan, en rätt som svenska kvinnor i ganska vidsträckt omfattning synas vilja begagna sig af.
Hvad särskildt vidkommer läkarebanan, så hafva, som be- kant, på de senare åren icke så få svenska kvinnor bör- jat förbereda sig för densam- ma.
A f dessa hafva redan tvänne aflagt vackra läkare- examina och börjat prakti- sera som läkare.
Härigenom har ådagalagts, att kvinnan är i stånd att med heder passera de svåraste lär- domsgrader, som förekomma inom det moderna vetenskap- liga bildningsväsendets områ- de, — ty att den svenska läkaregraden förutsätter en li- kaså allsidig och grundlig ve- tenskaplig bildning som någon annan lärdomsgrad vare sig i vårt land eller i utlandet, lär väl näppeligen kunna förnekas.
En af dessa tvänne kvinnliga läkare har som bekant redan prak- tiserat i omkring 8 år och därunder ådagalagt, att den sven- ska kvinnan förmår att som praktiserande läkare skapa sig ett aktadt namn.
Den andra i ordningen, hvilken jämförelsevis ny- ligen börjat sin praktik, åt- njuter likaledes godt anse- ende.
Den yngsta och tredje i ordningen, doktor Maria Fol- keson, hvilken i dagarne bör- jat utöfva läkareyrket här i huf- vudstaden, är född den 4 mars 1863 i Helgesta, Stora Mel- lösa socken af Örebro län.
Dotter till riksdagsmannen Folke Andersson, sedan nära tjugu år en framstående och aktad ledamot af riksdagens andra kammare, och hans ma- ka Charlotta Johansson, båda lika allmänt kända och akta- de för sin varma, oskrymtade gudsfruktan som för sin be- gåfning och duglighet, erhöll hon i föräldrahemmet en all- varlig och praktisk uppfost- ran.
Drifven af törst efter ve- tande började hon redan i hem- met att, med tillfälligt biträde af en i grannskapet boende guvervant, studera språk och andra elementära ämnen.
Slut- ligen gåfvo föräldrarna efter för hennes enträgna åstundan att beträda studiebanan.
Ar 1879 ingick hon i fröken Ek- lunds i Örebro » elementarskola för flickor », där hon studera- de i 2 år och genomgick de tvänne högsta klasserna.
Ef-
Själ, till dig, som sorgens vinter tvingar, Understundom ock en lärka svingar, Kommande från evighetens zon: ter att hafva studerat ytterligare två år (privat), aflade hon studentexamen i Örebro våren 1883.
På hösten samma år inskrefs hon vid Upsala universitet och aflade i no- vember 1884 medicinsk filosofisk examen.
På grund af familjeförhållanden måste hen- nes studier afbrytas under vintern 1886.
I november 1889 aflade hon i Upsala me- dicine kandidatexamen.
Hennes studier af- brötos ånyo år 1894 af en ytterst smärt- sam anledning.
Hennes broder, hofrätts- notarien Anders Folkeson, ådrog sig nämligen i början af 1894 en svår sjukdom, hvilken trots den ömmaste och omsorgsfullaste vård, som ägnades honom af hans syster, ända- de hans lif i medlet af april samma år.
* Detta svåra slag drabbade systern hårdt.
I februari 1896 aflade hon en vacker me- dicine licentiatexamen.
I 3 år åtnjöt hon » fröken von Kra5mers stipendium för kvinnliga studerande vid Up- sala universitet » och i 4 år » fröknarna Hiertas stipendium för kvinnliga medicine studerande i Stockholm ».
Efter aflagd medicine licentiatexamen er- höll hon ett större resestipendium (på 1,500 kr.)
från Fredrika Bremerförbundets stipen- diefonder, och i mars månad detta år före- tog hon en studieresa till utlandet.
Först prak- tiserade hon några månader under den världs- berömde professor Leopolds ledning vid » Die königliche Frauenklinik » i Dresden, där rikt tillfälle gafs till studier af kvinnosjuk- domar och förlossningar.
Med rekommen- dationer från professor Leopold reste hon sedan till Ziirich, där hon under professorerna Wyss och Wyders ledning studerade kvin- no- och barnsjukdomar.
Ufrustad med en stark fysik, en grund- lig teoretisk och praktisk läkarebildning, ett varmt och allvarligt intresse för sitt ansvars- fulla kall, synes doktor Maria Folkeson äga nödiga förutsättningar för en framgångsrik och välsignelsebringande verksamhet på den allt annat än lätta läkarebanan.
Till sist tillåta- vi oss uttrycka ett, enligt vårt förmenande, behjärtansvärdt önskemål, nämligen att kvinnliga läkare måtte anställas vid våra skolor och läroverk för flickor.
De härför talande skälen synas oss ligga för öppen dag, hvadan de förbigås, åtminstone denna gång.
J. Stadling.
# " Att be o m pengar ..
IV.
Bref från en gift man till hans dotter.
•^V^in kära dotter!
I går kväll sutto vi, din mor och jag, vid hennes arbetsbord, så som du vet, att vi bruka sitta, då vi slutat vårt dagsarbete och vänta på nattens hvila.
Då kom Anna * Hennes broder ägde en fenomenal begåf- ning.
Efter endast 5 terminers studier aflade han hofrättsexamen och var hofrättsnotarie, innan han fyllt 20 år.
Han hade redan 2 år varit kanslist i riksdagens andra kammare och dessutom under samma tid tjänstgjort i statskontoret, då hans löftesrika bana afbröts af döden.
» Lyft ditt hufvud upp, han kommer, våren, Af en evig sommar följd i spåren; Släpp i vinterdagen ej den tron! » A. Anderson.
in med ditt bref.
Min tidning fick falla på golfvet, jag bröt brefvet och läste högt.
Jag läste ditt jubel öfver det snart förestå- ende slutet på din studiekurs, dina glädje- utbrott öfver de växande krafterna i ditt inre, öfver att du nu ägde förmåga och kun- skap nog för att kunna uträtta något i värl- den, och jag kände mig likasom ung på nytt.
Vid en afdelning i ditt bref stannade jag, och din mors och mina blickar möttes för en stund.
Vi sade i n g e n t i D g, och jag vet icke heller, om vi tänkte någonting, men nog talade våra blickar ett språk, tillräck- ligt tydligt för att vi skulle förstå hvaran- dra.
Jag vill icke söka tolka det språket, blott detta ville jag säga, att det talade om seger, icke allenast för dig, utan äfven för oss.
Så fortsatte jag att läsa det sista, men när jag slutat, möttes icke våra blickar som förut.
Jag stirrade envist ut genom fönstret, och jag kände på mig, att din mor äfven undvek att se på mig.
— Du skrifver, att du nu ser dig i stånd att erhålla en sysselsättning, som inom kort skall inbringa dig en årlig inkomst af 1 5 — 1 8 0 0 kronor, och att, om du nu tills vidare återvänder hem till oss, det skulle kännas förnedrande för dig att mottaga af oss såsom en » nåde- gåfva », hvad du för egen person behöfver.
Och så föreslår du, att du skall få en viss årlig penningesumma, ungefärligen motsva- rande det belopp, vi skulle betala till en främmande kvinna, som hos oss fullgjorde det, du nu kommer att uträtta.
Du skulle då icke känna dig så beroende, utan vara mera » fri » än eljes.
Nåväl!
Detta skulle ju så lätt kunna låta sig göra.
Många föräldrar låta ju sina barn redan från tidiga år få en bestämd vecko- penning att förvalta för att därigenom upp- fostra dem till ett förståndigt användande af penningarna.
Jag har för min del ansett ett sådant medel onödigt, men nu, då det ju icke är någon risk att öfverlämna en större summa i din vård, skulle det kunna ske, helst som din begäran låter så fullkom- ligt rättmätig.
Men ändå!
.
.
.
Det smärtar mig, att du kunnat komma med en sådan begäran.
.
.
I ungdomsdagarna, då kärlekens rosen- skimmer ännu låg ungt och drömmande öf- ver våra sinnen, redde din mor och jag ett litet bo.
Vi hade kunnat kyssa hvarje liten vrå därinne, ty hvarhelst vi kommo, kände vi alltid fläkten af ljufva framtidstankar.
Icke för oss allenast reddes det boet, vi hoppades, att det icke skulle förintas genom vår död, utan att det skulle öfva inflytande på och lefva i kärt minne af kommande släktled.
Aren gingo.
Vi arbetade hvar och en på sitt håll och samlade in håfvor i vårt bo.
Nog gjorde vi det för eget bästa, men lika mycket för ditt och dina syskons, ja, hvarför icke med tanke på ett framtida släkte.
Och åren gingo och gingo.
V i kände, att vi icke längre vandrade in utan ut, bort från denna värld.
I samma mån blef vårt arbete en sträfvan för våra barn; våra egna fordringar minskades med åren, och edra be- hof blef vo på samma gång våra.
Då vi skaffat er något godt, kändes det, som om vi själf- va fått det.
Edra framgångar och vedermö- dor voro våra, edra felsteg sörjde vi, som om vi själfva begått dem.
— Och så känna vi det ännu, både för våra barn och våra barnbarn.
V i vilja vara ett med eder alla, och allt, som vill skilja oss åt, förorsakar därför smärta.
En sådan skiljemur synes mig ditt för- slag vara.
Du vill, att ditt arbete här skall tillskynda dig en materiell lön, och din sträfvan efter frihet är egentligen ett begär att lösgöra dig från det band, som förenar dig med oss.
Men o m det bandet börjar brista, blir du en främling i vårt hus, och att hafva främlingar i hemmet blir i läng- den en börda.
Vi hafva ännu icke slutat att bygga luftslott och staka ut framtids- planer, men för egen räkning göra vi det icke längre.
Det är vårt nöje att så i stort som smått tänka ut förslag för din och de andra barnens räkning.
Men om vi nu skulle vilja ge dig ett råd angående dina framtidsplaner eller dina kläder, dina nöjen o. s. v., så skulle vi alltid frukta, att du skulle anse det som ett obehörigt inblan- dande i det, som du själf vill bestämma öfver.
Och dock kan en sådan obetydlig sak som anskaffandet af ett klädesplagg bi- draga till samhörighetskänslans stärkande.
Om min hushållerska (ifall jag hade någon), sedan hon fått sin lön, går och köper sig en ny kappa, kan jag j u tycka, att det är trefligt se henne snygg, men inte bryr jag mig vidare därom; men då min hustru eller dotter ur den gemensamma familjekassan tager penningar för att skaffa sig en liknande klädespersedel, så blir detta en händelse, som tillskyndar hela familjekretsen en viss glädje.
Kappan blir en gemensam lön för ett gemensamt arbete.
För öfrigt, trots din ålder kunde det nog hända, att du ibland behöfde ett råd.
Den ställning i samhället, som du och vi intaga, hafva din mor och jag kämpat oss till, men du har kommit därtill utan kamp.
Nu är det så, att man aldrig är nöjd med det, man har, utan sträfvar efter något högre, och rätt är det.
Barnen vilja komma läng- re än sina föräldrar, men då ligger frestel- sen nära att vilja njuta segerlönen, innan striden är utkämpad, ja kanske ens börjad.
Man vill njuta de fördelar en samhällsställ- ning medför, innan man ännu vet, o m man kan arbeta sig till denna ställning, och un- der sådana omständigheter är det icke onyt- tigt att lyssna till ett par gamla föräldrars råd.
— Men viktigast är dock enheten, sam- hörighetskänslan inom familjen, att allt, hvad man gör, är gjordt i kärlek till de anhöriga.
Men om du skulle börja att tänka på det värde, ditt arbete har, kan det då ej hända, att det blir ett dagsverksarbete och icke ett kärleksarbete?
Kanhända invänder du, att jag fruktar för stora följder af någonting som är en småsak, men väntar du dig icke själf stora följder, då du påstår, att, om denna obe- tydlighet icke blir ordnad efter din önskan, du kan komma att känna dig » kränkt och förnedrad »?
Och mycket, mycket beror i verkligheten på småsaker.
Så en sak till!
Blif icke sårad, jag har
länge tvekat, o m jag skulle nedskrifva min tanke, men j a g kan icke motstå frestelsen att söka rifva bort den mantel af rättmätig- het, som höljer ditt förslag.
— Vi hafva ända hittills fått arbeta för dig och hjälpa dig, och den hjälp, du kunnat lämna oss, har varit ganska obetydlig.
(Jag ser nu saken endast från synpunkten af materiell skuld eller fordran.)
Då du får ett eget hem och egna barn, komma vi säkerligen, om vi få lefva, att efter förmåga ännu mera hjälpa och stödja dig.
Så är det med de flesta föräldrar i förhållande till deras barn, och jag tror, att då föräldrarna dö, så haf- va de alltid fordran och barnen skuld.
Men bort med de där tankarna, det kän- nes så torrt och ödsligt att hysa dem.
.
.
.
Kom till vårt nu så tysta hem!
K o m och blif vårt barn, vår solstråle som förr!
Vi vilja göra det så mjukt och varmt för dig, så att du får hvila ut efter allt ditt arbete.
Låtom oss lefva för hvarandra och söka be- reda hvarandra lycka och glädje!
Välkom- men till dina gamla föräldrar!
V. En önskvärd, reform ännu en gång.
Af Ellen Bergström.
H elt säkert känner mången med mig, att det var en rättvis sak, för hvilken jag nyligen i Iduns spalter tog till orda.
Men det var j u att förutse, att ett förslag till reform i åsyftad riktning skulle blifva mot- sagdt, liksom jag föreställer mig, att till- lämpningen i praktiken i många hem torde komma att möta ett mer eller mindre hård- nackadt motstånd.
Den, som sitter inne med penningarna, äger makt gent emot den, som inga har.
» Hinc robur et securitas. » Och när uppgafs väl godvilligt och utan strid en maktställning?
Jo, när i ersättning bjöds någon fördel, som uppvägde det som offrades.
Äfven i ifrågavarande fall erbjudas emellertid för- delar: lugn för en hel del småaktiga tvi- ster, hustruns erkänsla och tillfredsställelsen att ha handlat rättvist, men hvad väga väl dessa andliga förmåner i vågskålen, när guldet ligger i den motsatta?
Så må vi al- drig föreställa oss, att » en önskvärd reform » skall kunna genomdrifvas i ett slag, huru behjärtansvärd den än må vara och huru tydligt än den ena parten inser, att det rådande missförhållandet i omordade stycke, i likhet med orättvisor i allmänhet, föder agg och bitterhet samt vållar split och tvedräkt.
Onekligen äro » gift mans synpunkter » vackra och ideela.
» Vid äktenskapets ingå- ende har begreppet personliga behof upp- hört att för makarna finnas till.
Familje- medlemmarna böra handla liksom drifna af en gemensam familjevilja.
Penningarna böra finnas för båda parterna tillgängligas (sic!)
etc.
Ja, när vi en gång få denna ideal- familj, då behöfves sannerligen ej den re- form, jag förordat, mais — en attendant!
» Gift man » måste medgifva, att vi hafva lång väg till detta ideal, och man behöfver vara mycket stark optimist för att tro att vi någonsin hinna det.
Att reformera män- niskohjärtat ställer sig dock åtskilligt svå- rare än att genomföra en rent yttre prak- tisk ändring.
» Gift man » erkänner, » att någonting i förhållandet mellan man och hustru » — hvar- med här j u får förstås deras ömsesidiga förhållande till penningarna i hemmet — » må- ste ombildas till det bättre. » Men han ri- der upp på ordet lön och gör af bokstafven hufvudsak.
Nu förekommer visserligen detta ord på ett ställe i den bemötta artikeln, nämligen i uttrycket: » att arbetet i hemmet ej anses värdt någon l ö n », i betydelse er- sättning, men förslagets kläm är ej uttryckt sålunda: » hustrun skall hafva sin lön lika- som tjänarinnan sin » utan: » en reform med syfte att göra hustruns och dotterns ställ- ning i ekonomiskt afseende dräglig, därigenom att henne efter råd och lägenhet tilldelades en bestämd årlig summa penningar, öfver hvilka hon hade fri dispositionsrätt. » Alltså, den ge- mensamma egendomen delas.
Mannen tar, hvad han behöfver, samt lämnar hustrun, hvad hon behöfver — hvilket hon själf bäst förstår bedöma, — liksom en bestämd summa går till den gemensamma bostaden och en annan till det gemensamma hushål- let, en annan till barnen o. s. v. Och icke blir han fattigare för att en dylik reel upp- görelse träffas, liksom han ej blir rikare för att det gnatas om hvarje krona.
Kläder måste det dock i ett civiliseradt samhälle vara, och, som » gift man » mycket riktigt an- märker, o m den ena parten är illa klädd, är det den andras skam.
Och det är nog godt och väl, att frun har ett hem, » med mattor och gardiner, » men icke kan hon väl, för att få sina kängor halfsulade, sälja en luft gardiner eller till vinterkappa förvandla förmaksmattan.
Men för att återkomma till det » krassa och vidriga » begreppet lön, så vågar jag påstå, att det i alla fall är ett steg framåt att uppbära lön mot att tjäna för fritt vivre och vänligt bemötande, för att icke säga, att det är ett stort steg framåt att blifva löntagare från att vara almosetagare.
Det skall nu förstås aktas för mer att vara kapitalist än löntagare, men löntagaren har det dock obestridligen mycket bra.
Innan vi komma så långt, att hustrun känner att hon äger, kunna vi j u med glädje hälsa detta steg framåt i hennes ställning.
Med Brands » in- tet eller allt » till lösen vinnes oftast intet.
Och hvad en totalt oaflönad kärleksverksam- het beträffar, kan blott den däråt ägna hela sin tid och alla sina krafter, som på något sätt har det sörjdt för sina » personliga be- hof », hvilka visserligen kunna reduceras till ett minimum, men aldrig » upphöra att finnas till ».
» Det finns dock kvinnor, som äro oför- ståndiga och tänka allt för mycket på sina kläder och på detta att vara m e d », utbri- ster » gift m a n ».
Ja, tyvärr, finnas sådana, ehuru erfarenheten mer och mer lärt mig, att dessa utgöra en försvinnande procent i jämfö- relse med det stora antalet arbetande, sträf- vande, själfförsakande familjemödrar.
Men det är ej denna procent fåfänga, själfviska, obetydliga kvinnor, som egentligen tryckas af det förhållande som nu är på tal.
Dem generar det ingalunda att tigga, gräla, grå- ta och smeka sig till hvad de önska, och dé äga en särskild talang att kräfva ut, ofta mer än skäligt, af sin äkta hälft.
Nej, det är just de bästa, flärdfriaste och med själf- känsla begåfvade, som lida, som känna det motbjudande att gripa till dylika utvägar för att få, hvad dem med rätta tillkommer, som såras af att se, att, huru mycket de än bjuda till i sitt kall.
de dock aldrig aktas värdiga förvalta ett pund för egen del, som känna sig kränkta af att liksom smått missunnas hvarje klädesplagg de behöfva.
Att under förhållanden, där inga tillgån- gar finnas, där så beklagligt är t. ex. att familjen befinner sig under konkurs eller el- jes råkat i fattigdom, hustrun skulle vara den, som tänkte på sitt i första rummet och sökte att af den af ekonomiska bekymmer redan förut nedtryckte maken utpressa sitt årliga — hur skall jag säga?
— apanage, är en förutsättning så orimlig, att den ej tarfvar vederläggning.
När nöden verk- ligen står för dörren, hvem har då visat sig kunna till ytterlighet försaka och glömma sig själf?
Nej, vi räkna endast med de vanliga, normala existensvillkoren, med hem, där tillgångar — större eller mindre — finnas, men af en, om det ej - är njugghet eller ett begär att vara herre, oförklarlig bevekelse- grund undanhållas makan.
Äfven i vårt land — i utlandet är det mycket vanligt — gifs det emellertid fa- miljer, i hvilka denna angelägenhet blifvit från äktenskapets början på för hustrun nöj- aktigt sätt ordnad, och jag tror för visso, att den starkare parten ej funnit anledning ångra denna sin i godo träffade uppgörelse, utan snarare tvärtom.
• Suomessa.
(I F i n l a n d.)
Några vildblommor samlade af Esstese.
(Forts.) VIII.
Teater.
Småbarnsskolan behöfver pengar.
Trak- tens ungdom har därför ordnat ett sällskaps- spektakel.
Buffeten förestås af en bond- hustru.
Senare på aftonen skall man dansa.
Teatern är inrymd i en bondgård.
Re- dan tidigt på eftermiddagen synas grupper af folk på landsvägen och fähusbacken in- vid gården.
På scenen hamras och bultas: gardiner måste fästas för det målade papp- fönstret; granna oljetryck nubbas upp på väggarna, stearinljus sättas i de borrade hålen nere vid rampen; ett bord, som står och vickar på det ojämna golfvet, måste stöttas under.
Och mycket annat dessutom.
De spelande äro samlade i » salongen ».
Denna upptar större delen af rummet; själf- va scenen har fått styfmorslotten, och det är så trångt » bag kulissen », att man nätt och jämnt kan gå förbi hvarandra.
Allt är.
färdigt, det återstår blott att måla och sminka de spelande.
» Har du några tändstickor, jag måste bränna en kork till mina ögonbryn. » — » K o m, skall jag hjälpa att sminka dig — du sätter alldeles för mycket rödt på näsan.
Du ä ' ju älskare, då går det inte an att vara rödnäst! » — » A c k, o m någon ville sota mig under ögo- nen, bara helt litet.
Jaga ' » ett medelålders fruntimmer » — nej, nu blir jag bestämdt för gammal, tag bort det där tjocka strecket, ä ' du snäll! » — » Nej, men John då, din ena mustasch sitter j u mycket högre än den andra!
Titta i spegeln, får du se! » Ändtligen är man färdig.
Det ringer första gången (i en koskälla), och publiken strömmar in: gubbar och gummor, unga och gamla, de flesta med slitna anletsdrag.
Några få tala högljudt; i allmänhet är finnen tystlåten och allvar- sam, utom när han druckit, naturligtvis.
Andra, tredje ringningen är förbi, och
ridån går upp.
Pjäsen är en liten enakts bagatell, en hvardagsinteriör med många roliga pointer.
Breda grin draga öfver åskå- darnas anleten; en gubbe tar sig betänk- samt en pris, en annan spottar med efter- tryck i golf vet; en gammal gumma hickar och får fram ett skrattbiand adt » voj — v o j ».
Barnungar gapa med fingrarna i mun; en hund och en katt råka i lufven på hvar- andra.
Det hela är en Teniers- eller Ostade- scen, men utan sol och färg, ty man har varit tvungen att utestänga dagern för att få mörkt därinne.
dar voro rödmålade med hvita knutar.
Brunnarnas gigantiska häfarmar tecknade sig skarpt mot en guldfärgad aftonhimmel.
I skymniugen nådde vi vårt mål den n gång hvarje år möta de uppmärk- dagen, en gästgifvargård midt i ödemarken.
samma tidningsläsarne, där de veckla Ett zigenarfölje hade slagit sig ned där före upp sitt blad, en ungefärligen så lydan- oss.
Från logen och höskullen framtittade de notis: » Vid verkställd lottning erhöllo halfnakna,förvånade ansikten med brun hud- nedannämnda stiftsjungfrur följande num- färg och gnistrande, svarta ögon.
En flicka mer inom Vadstena adliga jungfrustift ... » med röda örringar och halskedja smålog åt och så följa åtskilliga namn ur våra adliga oss vid grinden.
Hennes tänder lyste bländ- släkter.
hvita i natten.
För ganska många af Iduns läsarinnor Nästa dag var lördag.
Sockenkyrkan var torde dock denna regelbundet återkommande Ridån faller, och det blir tyst i » salon- ståtligt belägen på en hög backe.
Glittran- underrättelse förefalla egendomlig, innesluta g e n ».
Finnen är betänksam och dessutom de vattenband återspeglade lätta sommar- både gåtor och frågor.
Hvad innebär den- ovan att ge sitt bifall tillkänna.
Men efter skyar; i fjärran förtonade skogklädda bran- na lottning om små tärnor, som nyss gjort en stund bryter det löst, och de spelande ter; hvita fjärilar lekte kärleks-yra i varma sitt inträde i lifvet?
Och hvad menas då måste komma in och tacka.
solflöden.
egentligen med denna titel stiftsjungfru?
Publiken går ut och in i buffeten på an- På kyrkogården skuggades grafvarna af Ja, helt visst finns det till och med mån- dra sidan förstugan.
Doften af färskt hvete- hvitstammiga björkar.
Rosor och penséer gen af de såväl äldre som yngre, hvilka bröd blandas med ångorna af rykande kaffe sjönga sånger till lifvets förhärligande, sån- själfva bära titeln och mottaga pension från och te; karameller och kakor ha god åtgång ger som besvarades af dödsekon från gul- Vadstena adliga jungfrustift, hvilka ej haf- bland barnen; limonadkorkar smälla — inga nadt gräs och förtorkade buskar.
va reda på, huru denna stiftelse uppkom- andra drycker förekomma.
Prästgården låg på ett näs, omslutet af mit och därmed förbundna omständigheter.
Nu ljuder en dragharmonika, som strax blåa vågor.
En bred sandplan skuggades Den, som ej vidare reflekterar öfver saken, därpå öfverröstas af en ostämd fiol.
Några af björkar.
Boningshuset var gammalt, tänker kanske, att detta rör och intresserar ögonblick därefter är dansen i full gång.
oregelbundet bygdt, fridfullt och ärevördigt.
blott adelsmän för deras döttrars skull.
Solen har gått ned, och mörkret faller på.
Utanför åt sjösidan färgrika rosenbäddar, Men så är det ej.
Huru många adelsmän Upplysningen i balsalen utgöres af rykande kantade af reseda i mjuka massor.
ha ej knutit och komma ej att knyta hymens talgljus och ett par osande hänglampor.
Prästgårdsfolket passade till prästgården.
band med en icke adlig jungfru, och deras Åskådare tränga på från alla håll, och åter- Man kände sig förflyttad till den » gamla, efterkommande skola led efter led taga arf- står för de dansande endast en liten run- goda tiden » med dess hjärtliga enkelhet vet upp.
Vi tro därför, att en liten utred- del af det tämligen stora rummet.
Man och poetiska familjeharmoni.
ning i ämnet i Iduns spalter bör ha ett dansar långsamt och gravitetiskt, med sam- Med saknad lämnade vi detta eden å la ganska allmänt intresse.
ma högtidliga min, som när man åt och Goldsmith och ställde kosan båtledes mot Ridderskapet och adeln, såsom stånd be- drack.
söder, öfver soliga vattenstråk och utför rass- traktade och med deras från forntiderna åt- Is och snö och en aldrig upphörande strid lande vattenfall.
Skumhöljda stockar glänste följande privilegier, äro snart en saga blott.
mot en karg natur ha just icke förmåga att violetta i glödande aftonljus.
Dock inom detta stånd, med dess många skapa glädtiga ögonblicksmänniskor.
Det tar Hela vår vandring var en färd i sol och och stora fel, funnos onekligen tillstädes tid, äfven för glädjen, att tränga igenom högsommarvärme.
en ridderlighet och en omsorg för komman- finnens hårdbarkade yta, men innanför den de generationer och deras kraf, som för- ytan finnas ofta nog både lif och värme.
tjäna erkännande.
Må vara att det låg X.
Ett möte.
Fiolen stämmer upp en polkamazurka, själfviskhet däri, men det var en själfviskhet En äkta finsk skogstjärn.
Jag satt på och dragspelet faller in.
i stort.
Inom Sverige har ingen annan sam- en gammal stock bland martallar och torf- hällsklass tänkt och medels donationer sökt mossar och läste Faust.
sörja för de efterkommande, skylda och Det knakar i torra kvistar på andra sidan oskylda, och visat sådan förtänksamhet för IX.
Vandringen.
sjön.
Någon ropar — på finska.
A j, mitt Sol.
Med friskt m o d och renslar på ryg- språkgeni!
Jag ser en manlig figur; han kvinnan som mö och änka.
För att nu hålla oss till Vadstena adliga gen » startade » vi en varm julidag.
Vägen bär något öfver axeln — en yxa.
Kanske gick genom barr- och löfskog, öfver backar vill han mörda mig.
Det är långt till folk: jungfrustift, lämnar detta endast pensioner, och genom dalar, förbi täcka skogssjöar.
I jag har enkom fördjupat mig i skogen för så långt tillgångarna medgifva, åt dem, som ett torp med en skuggande rönn på gården att få läsa i fred.
Och nu skall jag mördas!
ej böjt knä vid kullerstolen.
Första upp- rinnelsen till denna stiftelse är ett förslag, drucko vi kolja ur ett bleckstop.
På kvällen, Jag stiger upp och ropar tillbaka — på som sedan under årens lopp tog en alldeles i skimrande soldager, sågo vi i ett stenröse svenska — att jag icke förstår hvad han annan skepnad än först ämnadt var.
V i d en hvit variant af Epilobium angustifolium.
säger.
Solen lyser på min randiga kullakjol 1734 års riksdag väcktes af friherre C.
V.
De höga, smärta blommorna liknade unga och broscherna i min » astra ».
Det rör sig Cederhjelm förslag om upprättande af ett konfirmander.
åter i skogen, och » mördaren » kommer när- Första natten bodde vi hos en välvillig mare.
Ibland blir det tyst, jag tror han jungfrukloster och fyra år senare upplät landthandlande, som undfägnade oss med vändt om.
Men nej, där är han.
Han har drottning Ulrika Eleonora Vadstena slott stora fat doftande smultron och oräkneliga gått sjön omkring och kommer nu fram till till detta ändamål, en direktion valdes att taga saken om hand och afsågs det då att koppar kaffe.
Därefter med ångbåt öfver mig med yxan på axeln.
Jag stiger åter söka inrätta ett stift » för adlige Jungfrur i sollysta fjärdar, genom smala sund och förbi upp — att kämpa för mitt lif.
Vadstena, livar est the mot en ringa- stadgad tusentals holmar.
Middagstiden landade vi En helt ung gosse står där och stirrar inskrifningsafgift kunde njuta ej allenast all i en nordlig småstad med vackert läge, på mig med snälla, förvånade ögon.
Hans nödig undervisning under uppj ' ostringsåren utan » amfiteatraliskt höjande sig öfver vattnet » mun drar sig till ett bredt grin, och han ock sedermera i all then tid de lefva oförsörg- — skulle det heta i * geograflen.
Staden har säger något — på finska.
Jag måste se de och vela i stiftet förblifva, årligt understöd stort anseende inom den pedagogiska värl- allvarsam ut och skakar på hufvudet: » en samt penningar till kläder från sexhundra till den; präktiga skolbyggnader ligga inbäddade ymmere — jag förstår inte » — ehuru jag tusende daler kopparmynt årligen. » Första i massor af mjukt löfverk.
knappt kan låta bli att småle öfver » mör- kostnadsförslaget för denna stiftelses årliga Uppfriskade af ett bad i svala vågor, daren ».
utgifter går löst på en summa af ej mindre axlade vi åter våra renslar; färden gick Stackars pojke!
En brokig dräkt hade än 318,160 daler kopparmynt.
Meningen var norrut, till själfva hjärtat af Finland.
Afton- lockat honom kring sjön, och hans afsikter då att stiftelsen skulle inom sina murar skuggorna blefvo allt längre, horisonten allt voro synbarligen allt annat än mordiska.
emottaga 9 » altfröknar » och 180 yngre mera fri och blånande.
Stora tallskogar Hvem vet — kanske det oskyldigaste lilla fröknar, hvilka skulle ställas under uppsikt omväxlade med glest bevuxna sumpmarker, kärleksäfventyr kunnat få sin upprinnelse af en abbedissa, biträdd af ett större antal där åkerbär och dvärgbjörk stucko fram vid en finsk skogstjärn — hade jag blott lärare och lärarinnor samt öflig tjänsteper- bland björn- och torfmossa.
Präktiga broar förstått finska i stället för Goethe!
sonal.
Fröknarna skulle hafva särskild fast- och kilometerstolpar af sten vittnade om ord- (Forts.) ställd klädedräkt ochbära ordens kors med band ningssinne och välmåga.
Nästan alla går- " Stiftsjungfrur ".
*
Denna plan kunde af brist på medel ej realiseras, och hade den blifvit verklighet, så hade det nog, fruktar jag, blifvit brist på endräkt inom stiftelsen; det hade varit väl många Evas systrar under ett tak och hänvisade till det stundliga umgänget nä- stan uteslutande med hvarandra.
År 1749 kom stiftelsen åter på tal och föreslogs då, att ett mindre antal fröknar skulle emot- tagas och beredas husrum, möbler, ved, lysé, kost och betjäning, men äfven detta förslag gick o m intet af penningeskäl.
Något af de följande åren föreslogs upprättandet af en liknande stiftelse å Fredrikshof i Stock- holm, sedermera kasern åt Svea garde och nu inrymmande tills vidare Norrlands träng- bataljon, eller också å Karlberg; äfven dessa förslag förföllo.
Riksrådet grefve K. Fr. Scheffer inköpte 1784 och upplät ett hus i Norrköping till bostad åt en obemedlad friherrinna och 6 fröknar, som därstädes skulle afgiftsfritt bo och åtnjuta underhåll och där ytterligare 6 fröknar emot en ringa afgift kunde erhålla samma förmåner, men 1790 upphörde denna anstalt, och beslöts då att af af kastningen på den » grefliga Schef- ferska stiftningen » skulle utdelas ett årligt pensionsbelopp till ett visst antal.
(Denna fond uppgår nu till 48,852 kr.
och utdelas 14 pensioner å 150 kr.)
Af de tillgångar Vadstena stiftskassa sam- lat utdelades redan 1748 några pensioner, som sedan allt som tillgångarna medels donationer växt ut och förökats kommit flere och flere till godo — och är detta betydelsen af det så kallade Vadstena ad- liga jungfrustift.
Den högsta eller » högre pensionen », som den kallas, är 100 kr.
och den lägre 50 kr.
pr år.
Den som en gång erhållit pension därifrån får den förnyad hvarje år så länge hon lefver ogift, eller till sin död.
Icke alla fröknar som äro inskrifna kunna dock komma i åtnjutande af pension, där- till räcka ej räntorna af donationerna.
Här som ofta i lifvet beror det på turen vid inskrifningen och den bestämmes här ge- nom lottning.
Inskrifningsafgift erlägges med för en fröken under 6 år 75 kr.
mel- lan 6 och 12 år 125 kr.
och öfver tolf år 150 kr.
För närvarande finnas enligt 1896 års adelskalender 839 stiftsjungfrur, hvaraf de äldsta hunnit passera 90-talet och de yng- sta knappast uppnått två solhvarf.
Skall någon af de små, som nu stå nederst på den långa listan, hinna upp och en gång blifva den öfversta eller kanske aldrig nå den platsen, utan träda ut ur stiftet som lifvets eller dödens brud?
— Hvilketdera vet endast en högre makt.
Vadstena adliga jungfrustift äger nu en grundfond på 349,699 kronor, hvarifrån i år utdelas 60 pensioner ä 100 kr., 175 å 50 kr., samt 11 andra pensioner till mindre belopp.
Riddarhusets samtliga fonder upp- gå för närvarande till ett bokfördt belopp af 4,329,833 kr.
— e — * fader, ingeniören Theodor Owen.
Dennes efterlefvande unga maka — Edla Hagman, — kände nu i sorgens dagar ett behof af Ett blad för dagen ur lungtuberkulosens sorgesaga.
hjälp och tröst.
Hennes i lifvets arbetsskola pröfvade moder erbjöd så den förkrossade änkan och hennes tvänne små döttrar ett hem hos sig.
Men efter ett tiotal af år följde hon sin make efter i graf ven.
Den lilla Annie hade sålunda ej upplef- vat sin femtonde lefnadsvår, då hon skulle stått ensam i världen, om ej Gud, förutan hvars vilja ej en sparf faller till marken, i sin kärlek tillstadt det så, att mormodern ännu ägde krafter att värna och fostra An- nie och hennes ett år äldre syster till du- gande och arbetsamma människor.
Anda från faderns död hade hon sett till, att de unga medellösa barnen skulle få den mest vårdade uppfostran.
Ja, arbeta måste och kunde de äfven.
Den å hufvudets såväl som hjärtats vägnar sällsynt rikt begåfvado Annie genomgick också med framgång Öre- bro elementarskola för flickor, hvilken hon lämnade med utmärkta afgångsbetyg.
Vid denna tid brast det sista stödet — mormo- dern dog.
Nu gällde det för sjuttonåringen att ställa sig i de arbetssökande kvinnornas Annie Owen.
täta led.
Så godt som direkt från skolbän- Född den 26 sept.
1875 f den 5 nov.
1896. ken gick hon nu att ikläda sig en lärarin- nas ansvarsfulla kall.
&amp; om en rus ifrån sin stångel bruten Strålande, af hälsa och lefnadsmod lyste Dignar ' ner och tyst och stilla dör, Så da, ljufva, än i dödsminuten hennes ögon, då hon lyckats erhålla plats Ingen, ingen med din klagan stör, som lärarinna för trenne gossar.
Någon Alt, fast lifvets vårxlag knappast svunnit, bäfvan kände hon ej till.
Hon hade ärft sin Du blef korad att bil dödens brud.
farfaders — den fräjdade Samuel Owens — Nej, all ängslan hjärtat öfcerounnit, Se ' n du visshet fått om frid med Gud.
underbara energi.
Och hvarför skulle hon ej med förtröstan se framtiden an?
H o n Höfoes då våt oss att bittert klaga, hade j u de bästa förutsättningar och betin- Alt du q / lagt en förgänglig skrud.
gelser att med framgång arbeta i sin kal- Dock, hvi blef så kort din lefnadssagat lelse.
Jo, därför att en barmhärtig Gud Ville värna dig mot höstvindsilar ' Inga dystra farhågor grumlade hennes 1 en värld så sgndfull, kall och hård, spänstiga, glada sinne, då hon anträdde fär- Ville sltona dig mot ondskans pilar den ut i lifvet.
Det fagra Värmland tedde Och om brutna rosen ömt ha vård.
sig så härligt för hennes poetiska sinne, när hon for dit upp på sin första kondition.
Kanslce var du alltför skön för jorden, Ja, för god för all dess äjlan, Jlärd, Ack, hon anade ej då, att hon med bruten Alltför spröd för storm och köld i norden, hälsa skulle lämna denna sköna nejd.
Och Alltför ' blid och ren för slofibyggd härd.
hvarför skulle hon misstänka, att tuberku- Därför Herren förde rika anden Upp, dit upp, där den sitt urhem har, losen, denna hemska vårfrost, som i våra Se ' n han sakta löst de sköra banden, dagar allt mera förhärjande ödelägger den Som dig höllo än vid lifvet kvar.
kära svenska ungdomen, skulle utse henne till ett af sina offer.
Ingen bland hennes Dock, hvad skulle då du här ' cdt göra, närmaste hade varit behäftad därmed.
Hon Slxina pilgrim från ett högrv land, var j u en genoinfrisk telning utgången från Var det att dit upp de hjärtan föra, Som du här hört Ull med vänskaps band?
ett ädelt stamträd.
Alltså anade ingen, som Var det för cdt str-åla och försvinna såg denna vackra och välväxta flicka, att Som ett stjärnskott från Guds himmel klar-, hennes lif skulle blifva så kort.
När ohäl- Var- det att de kära ljuJUgt minna sans dagar kommo, trodde hvarken hon Om hur ' hjärtegod och skön du var?
eller någon annan, att det var dödens för- postfäktningar, som begynte.
Nej, ju klenare Kanske ville oss din lefnad lära, Huru mycket dock en kvinna tål, hon blef, dess mera sökte hon förströelse Som sig lärt att pliktens blytyngd bära och bot — i arbetet.
Själfförgäten och hjärte- Och har vilja fast som härdadt stål, god, ansåg hon det för en helig plikt att Som sig lärt att utan klagan lida ej klema med sig.
Och hvad skulle hon Och med rika pund den högste gaf Mäktar ljus och fröjd omkring sig sprida, göral Samhällets arbetsbin äro j u dömda Tills hon plötsligt når en fridlyst graf.
att till det yttersta fylla sin dem ålagda plikt.
Och den, som är fattig och värnlös, Men på kullen, som ditt stoft nu gömmer; höfves det ej att hafva några stora anspråk Minnets krans din syster nedlagt har.
på lifvet.
Nej, modig och tyst gick hon Ack, föräldralös, hon aldrig glömmer, Huru kär du, hennes älskling, var.
sin korsväg framåt, sökande att glädja och Men hon ler dock genom sor ' gens tårar, gagna dem, som omgåfvo henne.
Hennes Glad alt minnas dig så blid och skär; kroppsliga och andliga skönhet och stora Bär-god undan allt, som sargar; sårar.
begåfning gjorde henne också till en kär I en värld, som rik på törnen är-.
vän för dem, som lärde känna och förstå: ',:: f: henne.
Plötsligt kom ett utbrott af lung- lidande henne att vakna till medvetande om, Ja, förvisso hade sorgens törnen redan att fara var å f ä r d e.
H o n försökte då, hvad nått denna fagra ungmö, som vi härofvan hvila och landtluft kunde åstadkomma.
I skildrat som en dödens brud; ty vid fem hopp att vara friskare, upptog hon så ånyo års ålder förlorade hon genom döden sin " Hos fotografen " har konstnären, den franske målaren J. Adam, uppkallat den täcka grupp af kattungar, som i autotypisk reproduktion från V. Silfverspar- res grafiska anstalt medföljer detta nummer, utgörande den sedvanliga planschen för novem- ber månad.
Vi hoppas, att den intagande kvar- tetten kommer att väl behaga våra läsarinnor.
* " S o m e n r o s ... "
kampen för tillvaron.
Men endast några få solhvarf hunno dock förgå mellan början och slutet af hennes bana som en vaken och plikttrogen lärarinna.
Likt en dödsskjuten liten fågel flög hon så hem för att hvila sina trötta vingar i det lugna b o, hennes kärleksfulla systers förutseende omtanke nu beredde henne.
Dock, där fick hon ej stanna.
Nej, ut till terpentinångande furuskog måste hon styra kosan, om lifvet skulle kunna räddas.
Ensam, men glad och frimodig som all- tid, sökte hon så att vid ett sanatorium återvinna sin förlorade hälsa, men fann i stället döden, ty härvidlag, som så ofta, kom hjälpen för sent.
Men denna lilla vemodsfulla sannsaga om ett i förtid sköfiadt lif är tyvärr ej enastå- ende i vårt land.
V i d tusentals för tidigt öppnade grafvar skulle man kunna säga un- gefär detsamma, nämligen att man, först då det var för sent, upptäckt orsaken, hvad som vållat, att den unge plötsligen bleknade af och sedan ofta med stormsteg gick döden emot.
Men, Gud vare lofvad, de unges grafvar hafva ej blifvit bäddade förgäfves.
På sitt stumma, men gripande sätt hafva de manat stormännen inom den medicinska forskningens värld att med all kraft draga till strids mot nutidens mordängel — tuber- kulosen —, som med obeveklig hand skrif- ver sina kors än öfver dörren, där änkans son bereder sig till det kall, som skulle sätta honom i stånd att blifva en fattig moders stöd och ålderdomströst — än öfver det fridlysta hem, där en ung dotter sitter verksam som de gamles käraste lilla hjälp- reda.
Ja, hvarhelst detta kors skrifves, flyta tårar, svikas förhoppningar och blöda hjärtan.
Men den grymme skall, om ej fullständigt besegras, dock häjdas i sin framfart genom vår älskade fosterbygd.
Vår konung, som i så många fall står som den främste i vårt land, vill blifva den härförare, som ställer sig i spetsen vid detta heliga utrotningskrig.
Må nu blott det svenska folket som en man stå honom bi!
Då skola lyckliga dagar komma, en tid då vi ej såsom nu med ve- modsfulla sinnen vandra mellan förtidigt öppnade grafvar, där vi jordat ofta de här- ligaste och löftesrikaste knopparna på sven- ska nationens fordom så kraftfulla stamträd.
Må denna tid snarligen randas!
Clara Romdahl.
* Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
XII.
Tändernas och munhålans h y g i e n af tandläkaren A l b i n Lenhardtson.
en där historien om herrn, som såg en knappnål ligga på gatan och böjde sig ner för att taga upp den, men i samma ögonblick tappade sina löständer, så att besväret kom att kosta honom trettio kronor, den historiens sens moral ligger nära till hands: sköt er mun i tid, så undviker ni många obehag.
Många som lida af bleksot, brist på aptit, dålig mage, nervositet, för att ej tala om dålig andedräkt, ha ofta nog sina vanvårdade munnar att tacka därför.
En sådan person kan naturligtvis söka ombyte af luft vid den ena badorten efter den andra, utan att känna sig det minsta förbättrad, ty äfven den renaste luft måste ju vid pas- serandet af en sådan pästhärd blifva förskämd.
Om vi nu tänka oss en dylik mun med dess inflammerade tandkött med små tandköttsfistlar här och där, ur hvilka varet sipprar fram; stora kraterformiga rester af tandkronor; kvarsittan- de rötter, genom hvilkas rotkanaler öppen kom- munikation förefinnes direkt in i käkbenen; ostartade beläggningar på tänderna — - denna bild tror jag mången af egen erfareDhet skall kunna bekräfta — då kunna vi med skäl för- våna oss öfver, att människonaturen äger så stor motståndskraft, att det ges människor med sådana vanvårdade munnar, som det oaktadt kunna vara friska.
Ur estetisk synpunkt sedan, hur störande är det ej att se en person, hon m å nu vara aldrig så elegant för öfrigt, blotta en tandrad med illa skötta tänder.
Dessa » pärlrader ».
med hvilka de flesta romanhjältinnor äro ut- rustade, höra tyvärr till de stora undantagen.
Dock än allvarsammare ter sig saken, om vi betänka, att en stor del af de bakterier, som förorsaka lungsot, magsjukdomar, tyfus, difteri, kolera m. fl.
sjukdomar, som första rastställe slå sig ner i munhålan, där de re- dan under normala förhållanden finna en gynn- sam jordmån, i huru mycket högre grad då i en vanvårdad mun.
Tändernas förnämsta uppgift är att genom en omsorgsfull tuggning väl förbereda födan, som härvid får tillfälle att genomdränkas af saliven, för magverksamheten.
Huru många synda likväl ej mot denna enkla regel i vårt tidehvarf!
Hvad blir följden?
Naturligtvis att magen öfveranstränges, hvarpå magsjukdo- mar i en eller annan form uppstå.
Att mag- verksamheten i än högre grad måste lida, om oxeltänderna äro så förstörda, att någon näm- värd tuggning ej kan äga rum, torde hvar och en inse.
Detta är särskildt af stor betydelse för bar- nen, ty de behöfva väl under sina uppväxande år draga all den näring ur födan, de kunna.
Häri ligger ock förklaringen på den frågan, hvarför mjölktänderna behöfva fyllas.
Om dessa, som tyvärr ofta redan äro angripna vid 4 — 5 års ålder, då få gå förlorade, så kan ju barnet ej tillgodogöra sig födan så som sig borde under hela den period, som för dess ut- veckling är af den största betydelse, då de kommande kind- och oxeltänderna, med undan- tag af första oxeltand, ej bryta fram förr än vid 10 — 14 års ålder.
Som en följd af de intressanta undersök- ningar, som under de sista åren pågått i flere länder beträffande skolbarns tänder, har fram- gått, att å orter med kalkgrund och kalkhal- tigt vatten belöpte sig kariesfrekvensen till omkring 16 procent, då däremot densamma å orter med kalkfattig grund steg till omkring 35 procent.
Siffror som tala.
Vidare har det konstaterats, att den befolkning, som lifnärt sig med gröfre, fastare rågbröd haft bättre tänder än den, som begagnat mjukt hvetebröd, bakverk eller potatis.
Äfven här hemma skulle genom upprättandet af dylika statistiker ljus kunna kastas öfver åtskilliga spörjsmål — om höga vederbörande litet bättre förstode tandlä- karevetenskapens betydelse i våra dagar.
Karies eller tandrötan är ej någon modem åkomma.
Redan hos de gamla romano-brit- terna och anglo-sachsarne ledo 15 ä 20 procent af karies och hos de gamla egypterna, som ju stodo på höjden af sin tids civilisation, voro 4 1 — 6 6 ' % ' angripna af densamma.
Men för att hålla oss till vår tid så, för att anföra några exempel, uppträder tandrötan hos eski- måer 3 — 5 _ % ", indianer 3 — 10 %, malayer 3 — 20 %, kineser 40 % och européer 80 — 96 %.
Hvad kan nu anledningen vara till att de civiliserade raserna i så betydligt högre grad lida af denna åkomma än de ocivilise- rade?
Lefnadssättet hos de sistnämnda, som ju från ungdomen föra ett friskt lif i skog och mark, åstadkommer en väl utvecklad, sund kroppskonstitution med stark benbyggnad och till följd däraf äfven tänder med en kompakt struktur.
Hur är det möjligt att begära, att strukturen i vår skolungdoms tänder skall kunna vara af lika god beskaffenhet, instängd som denna ungdom är under större delen af året inom skolans fyra väggar?
Af hvad jag förut nämnt framgår äfven, hvil- ken viktig faktor födans sammansättning och tillagning utgör.
I kalkfattiga trakter bör så- lunda befolkningen lägga an på förtärandet af sådana födoämnen, som innehålla jämförelsevis stor procenthalt limsalter, såsom t. ex. ägg, ärter, bönor, spenat, kål m. ni.
Särskildt vill jag påpeka, hur viktigt det är för mödrar under grossesstiden att föra en dylik diet, ty mjölktänderna, såväl som en del af de perma- nenta, begynna förkalkas redan uti moderlifvet.
Hvad tillagningen af födan beträffar, så offra de ociviliserade folken ej mycken tid på den- samma, hvarför tänderna ha ett drygt arbete med födans söndermalande.
Hur annorlunda är det ej hos oss!
V i vilja ju, att maten skall vara så anrättad, att den som man säger » smälter i mun ».
Tändernas arbete inskränkes till det minsta möjliga och de utgöra ej några undantag från den allmänna regeln, att hvarje organ, som ej får tillfälle att tillräckligt kraf- tigt funktionera, i motsvarande grad försämras.
I sammanhang härmed vill jag varna för ett gängse missbruk, nämligen att utsätta tänderna för alltför hastiga temperaturväxlingar, t. ex. om man ena ögonblicket förtär mycket varm föda och strax därpå en kall dryck.
De spric- kor, som då i mindre motståndskraftiga tänder kunna uppstå i emaljen, äro nog som utgångs- ställen för tandrötan.
(Forts.) * Från Iduns läsekrets.
Till fröken Elsa Borg.
Vid tjuguårsfesten.
* Du vigt ditt lif, så varm i håg, åt Gud och åt din nästa — dig själf du glömmer, ständigt såg du blott på andras bästa.
Du ger dig ut med hvad du har i kärlek gränslös, underbar!
Midt ibland ve och synd och natt du höjer korsets fana, där går förtröstande och gladt du fram din ljusa bana.
Där mörkast är, man dig ser stå: dig Kristi kärlek tvingar så!
* I tjugu långa år har nu fröken Elsa Borg oegennyttigt arbetat på att bringa hjälp åt fattiga, åt fallna, åt värnlösa barn, åt sjuka o. s. v. i en af de mest vanlottade trakterna i hufvudstaden, de s. k.
Hvita bergen, där hon grundat sitt be- kanta bibelkvinnohem, i hvilket sjuksköterskor, bibelkvinnor och missionskvinnor utbildas och därefter spridas både i Sverige och hednavärlden.
Fröken Borg har vidare grundat ett skyddshem för fallna kvinnor, upprättat flere barnhem både i Stockholm och på landet.
I dessa dagar har 20-årsminnet af detta verk firats.
Då Idun, som bekant, redan tidigare meddelat fröken Borgs bild och en utförlig skildring öfver hennes verk- samhet, lämna vi i dag ordet till » En svensk kvinna » som i följande verser velat bringa ett tack åt den outtröttliga välgörarinnan.
Bn stråle utaf fröjd och vår i mörkrets vårld du tänder, med frälsnings helga bud du når de trånga storstadsgränder.
Du ' sprider ibland ve och kval välsignelse i smärtans dal.
Utdöd ättegren.
I söndags afled härstädes fröken Margaretha Lovisa Hägerflycht i en ålder af något öfver 82 år.
Med den aflidna, som väl- född den 15 sept.
1814 och dotter af öfversten Carl Arvid Hägerflycht och hans maka, född af Klercker, utgår den äldre grenen af adliga ätten n:r 873 Hägerflycht.
Du reser blidt de fallna opp, du torkar bittra tårar, du trollar solsken fram och hopp i bleka barndomsvårar.
Hvarhelst en slagens suckan ljöd, din vederkvickelse du bjöd.
De trötta sinnen höjer du upp öfver flärd och villa, de hårda händer böjer du i böner samman stilla.
Ett himmelskt säde ut du sår där dag för dag och år för år.
Vidhjärtad — du räckt till för allt, för hvarje sorg och smärta — för nöden uti hvar gestalt du öppnade ditt hjärta, all världen slöt du i din famn i kärlek utan gräns och namn!
Det ljusnar — dagen uppgått re ' n där öfver » Hvita bergen » — allt mera börjar svinna hän den tunga, mörka färgen.
— Ditt verk är skönt, ditt verk är stort • se, hvad du kunde har du gjort I Haf tack för hvad du var och är, för hvad du gjort och vunnit — haf tack — du är oss alla kär, vårt hjärta helt du vunnit!
— Gladt lyser fram ur nöd och sorg emot oss namnet Elsa Borg.
Ei svensk kvinna.
Namnsdagslista för 1 8 9 6.
December.
1.
2.
3.
4.
5.
T.
0.
T. F. L. Oskar.
Beata.
Signild.
Barbara, Barbro.
Ragnfast.
6.,S.
7.
M.
8.
T.
9.
O. 10.
T.
11.
F. 12.
L. Nikolaus, Nils.
Oskara.
Lave.
Anna, Anni.
Judit.
Daniel, Dan.
Alexander, San- dor.
13.
14.
15.
16.
S.
M.
T. O. Lucia.
Isidor.
Tjelvar.
Elfrida, Frida.
Ur 17.
T. Rutger.
18.
F. Abraham.
19.
L. Kjell.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
8.
M.
T. O. T. F. L.
Ester.
Hildur.
Josef.
Elvira.
Eva, Evelina.
Juldag, Adam.
2 dag jul, Hel- vig.
27.
28.
29.
30.
31.
8.
Alice.
M. Hilmer, Helmer.
T. Ottonia.
O. Hildegard.
T. Ave.
notisboken.
Notabla förlofningar.
Förlofning har ekla- terats mellan kronprinsessans hoffröken Anna Nordenfalk, dotter till frih.
Johan Nordenfalk och hans maka, född Reuterskiöld, samt tjänst- görande kammarherren hos kronprinsen grefve Magnus Brahe.
Frih.
Nordenfalk gaf i lördags i sitt hem middag för de nyförlofvade och den närmaste släkten, och i söndags voro de nyför- lofvade inbjudna till dejeuner hos kronprinspa- ret.
Till dejeunern voro dessutom inviterade frih.
och friherrinnan Nordenfalk, riksmarskalken frih.
von Essen med friherrinna, född Brahe, öfver- stekammarjunkaren grefve Brahe, fröken Elsa Nordenfalk och löjtnant Johan Nordenfalk.
Kron- prinsessan kunde på grund af sitt klena hälso- tillstånd ej deltaga i dejeunern.
— Förlofning har tillkännagifvits mellan frö- ken Anna Lagerbielke, dotter till framlidne lands- höfdingen grefve Gustaf Lagerbielke och hans likaledes aflidna grefvinna, född Ribbing, samt löjtnanten vid Svea lifgarde C.
J. von Blomgren.
Juvelerare K. A N D E R S O N t Jakobstorg- 1 Öfverstinnan Stanislas Eketräs stoft vig- des i lördags under mycket stor anslutning af anhöriga, fränder och närmare vänner till graf- vens frid i Östermalms kyrka, hvars upplysta kor var prydt med blommor och högstammiga växter.
På den bortgångnas i lifstiden bestämda önskan talades ej vid dödsbåren något om hen- nes verksamhet.
Bland den stora mängd min- neskransar, som höljde kistan, märktes en större utmärkt vacker krans från kronprinsessan Lovisa af Danmark, jämte en krans » från Märta Eke- träs kamrater » med ett 20-tal kort.
Omedelbart efter sorgeaktens slut fördes stoftet till krema- toriet för att där, i enlighet med den aflidnas i lifstiden uttalade bestämmelser, medelst förbrän- ning förintas, hvarefter askan öfverflyttades till fädernegodset Ramnäs i Västmanland för att där nedsättas i familjegrafven å Ramnäs kyrkogård.
* • » Föreningen till beredande af lifränt a åt tjänare » sammanträdde här om aftonen » för att öfverlägga om åtgärder för befrämjande af före- ningens syfte och erhålla redogörelse för sakens nu- varande ståndpunkt ».
Denna redogörelse lämnades af föreningens nitiska sekreterare, fru Palme.
I Göteborg och Upsala hade själfständiga föreningar bildats, i Kalmar och Jönköping vore filialer till Stockholmsföreningen under bildande.
Stock- holmsföreningen räknade 109 medlemmar, och 500 kr.
hade under året för tjänarinnor insatts i lifränte- och kapitalanstalt.
" Under den följande långvariga och lifliga dis- kussionen framkom en mängd förslag.
Särskildt framhölls nödvändigheten af att intressera tjäna- rinnorna för saken, lära dem förstå den nytta de kunde ha af de sträfvanden föreningen satt sig före.
Föreningen uttalade sig enhälligt för bil- dande af pensionsfond, för att så snart som möj- ligt bli i tillfälle att utdela pensioner åt ett min- dre antal tjänarinnor.
Konsul Falkman tecknade genast ett större belopp till denna fond.
Vidare beslutades att utsända listor, å hvilka förenin- gens verksamhet och syftemål klargjordes samt dels mera tillfälliga bidrag för agitation och dy- likt, dels bidrag till pensionsfonden kunde sam- las.
Ledamöterna uppmanades att hvar i sin stad ifrigt arbeta för tillslutning till föreningen, och sekreteraren, fru Palme, uppmanade hvar och en, som får en god, för föreningen gagnande idé, att genast personligen eller skriftligen frambära den till föreningens kontor, Kungsträdgårdsgatan 2 C.
Kontoret är öppet hvarje tisdag.
• Teater och musik.
Konserter.
Richard Hennebergs konsert i Musikaliska aka- demien sistl. lördag hade samlat i det närmaste fullt hus.
Det särdeles intressanta programmet inleddes med den ryske tonsättaren Rimsky-Kor- sakoffs symfoniska suite » Scheherazade ».
Med nyhetens behag förenade denna komposition en rikedom af klangeffekter och en mångfald af in- strumentala och melodiska öfverraskningar, som voro förträffligt på sin plats, särskildt vid de uti suiten förekommande naturmålningarna.
En öster- ländsk färgprakt hvilar öfver det hela och ver- kar i hög grad spännande och anslående.
Sui- ten ställer stora fordringar på utförandet.
Det förstärkta hofkapellet gjorde emellertid sin sak alldeles förträffligt.
Detta gäller äfven de öfriga orkester / numren, som utgjordes af hr Hennebergs egen komposition, förspel till Ibsens » Brand », välbekant från detta styckes uppförande på Sven- ska teatern, samt » Siegfrieds Rheinfahrt » ur mu- sikdramat » Götterdämmerung » och Kaisermarscb, båda af R. Wagner.
» Siegfrieds Rheinfahrt » gjorde ett synnerligen verkningsfullt intryck och torde nog hos flertalet åhörare hafva framkallat en stilla önskan, att k. operan en dag måtte vara färdig till uppförande af hela Niebelungencykeln.
Kejsarmarschen, byggd på tyska folksången och psalmen » Vår Gud är oss en väldig borg », var särdeles pompös och ståtlig.
Programmet upp- tog äfven flere sånger, nämligen en föga intres- sant aria ur Massenets op. » Cid » samt en anslå- ende studie af Wagner, kallad &gt;Träume », båda Ringar, Broscher, Armband, Kedjearmband, Kedjor, Nålar, Bref besvaras omgående.
ganska förtjänstfullt föredragna af fru O. 8.
Vi- dare Aug.
Södermans » Kung Heirner och Aslög », med en karaktäristisk och anslående instrumen- tation af konsertgifvaren samt ypperligt före- dragen af hr Ödmann.
Detta nummer var det, som under aftonen väckte de intensivaste applå derna; det måste också omtagas.
Till sist hafva vi att nämna en ny svensk originalkomposition af prof. Hallström, » Sången » (till ord af Topelius).
Denna tonsättning hör till den deklamatoriska stilen och ansluter sig ganska troget till texten.
Hr Bergströms utförande af densamma förtjänar mycket erkännande.
Oaktadt konserten drog tämligen långt ut på tiden, var publiken dock tydligt mycket belåten med densamma och vi- sade den om vårt musiklif förtjänte konsertgif- varen sin lifliga sympati.
Filharmoniska sällskapet gaf i tisdags i Musi- kaliska akademien sin första konsert för inne- varande säsong.
Konsertens första afdelning upptog tvänne orkesternummer, nämligen Aug.
Södermans välbekanta konsertuvertyr i f-dur ochRameau ' s Rigaudon ur » Dardanus » i Gevaerts transkription.
Hofkapellet utförde båda numren ganska förtjänstfullt; det senare måste till och med omtagas.
Af delningen utfylldes med trenne sångnummer, en konsertaria (b-dur, op. 94) för sopran och orkester af Mendelssohn-Bartholdy och tvänne romanser vid piano, den ena, » Måne- strålar » af L. Norman och den andra, » Der Nussbaum » af Schumann.
De utfördes alla af fröken Esther Sidner, som härför tillvann sig det lifligaste och mest välförtjänta bifall.
Särskildt förtjänar hon beröm för det delikata utförandet af Schumanns romans.
Sångerskan framropades efter densamma flere gånger och måste sjunga ett extranummer, Sjögrens » Der driver en Dug ».
Programmets andra afdelning upptogs af Gheru- binis härliga och storslagna Requiem i c-moll för blandad kör och orkester, förut flere gånger, ehuru aldrig för ofta, utfördt härstädes.
Att ingå i en närmare redogörelse för det odödliga mäster- verket nekar oss både tid och utrymme.
Vi vilja endast säsom dess mest anslående delar fram- hålla » Dies irse » med sina målningar af den yt- tersta domens fasor och de karaktäristiska växel- sångerna mellan de olika stämmorna, framstäl- lande syndarnes böner och anropanden om för- sköning från dessa fasor; vidare det oförlikneliga offertoriet, det innerligt blida och sköna » Pie Jesu » samt det härliga och poesimättade » Agnus Dei », som afslutar verket.
Utförandet, som stäl- ler ganska stora kraf både på kören och orke- stern, var på det hela taget tämligen oklander- ligt; dock saknadas, tycktes det oss, vid vissa delar af verket den pietetfullhet, den rätta lyft- ning, som verkets egen inre skönhet och höghet betinga, för att det i sin helhet skall göra sig rätt gällande.
Vi hafva ock hört det bättre ut- fördt vid annat tillfälle.
Bifallet från den rätt talrika, ehuru ingalunda fulltaliga publiken var ej heller så lifligt, som inan bort kunna vänta vid utförandet af ett sådant verk.
Sällskapets dirigent hr Hedenblad ledde det hela.
Förestående konserter.
Fröken Tora Hwass gifver sin första musiksoaré för säsongen instun- dande måndag i Vetenskapsakademiens hörsal med biträde af prof. Neruda samt hrr Tor Aulin och A. Bergström.
Fru Eva Nansen gifver nästkommande torsdag- en romance-konsert i Musikaliska akademien med biträde af fröken Alfhild Larson och hr Tor Aulin.
Minnet af den älskliga sångerskans före- gående uppträdande härstädes skall nog samla fullt hus.
iWfe Ämeliez historia.
För Idun af Homo Sum.
(Forts. fr. föreg.
nummer.)
» Som du kanske vet, var jag mina föräldrars enda barn.
Min mor dog, när jag var helt späd.
Min far afgudade mig och gjorde allt för att skämma bort mig, hvilket grundligt lyckades.
Men också han togs ifrån mig, innan jag ännu var vuxen.
Det var min första stora sorg.
Jag skickades nu ut till Schweitz, där jag tillbragte två år i en pension.
Här återfick jag så små- ningom mitt muntra lynne bland glada, jämn åriga kamrater.
Men äfven här skämde man bort mig och uppmuntrade min fåfänga och själf- viskhet.
Så kom jag hem till Sverige och blef konfirmerad i en prästgård på landet.
Jag vill Silfverarb e ten, Bordsilfver.
Modernast!
Solidast!
Billigast!
ej säga mer om den tiden, ty ehuru den då före- föll mig fridfull och skön, lämnade den inga dju- pare spår i mitt lif.
Det goda utsädet uppspi- rade hastigt, » men när solen hade gått upp, för- brändes det, och emedan det icke hade rot, för- torkades det ».
Nu skulle jag alltså vara färdig att börja lif- vet på egen hand_ Jag stackars människobarn!
Hur illa rustad jag var, det tycktes ingen märka, allra minst jag själf.
Allt det nya, okända, loc- kade och drog min håg.
Jag brann af otålighet, att komedien skulle börja.
Att det kunde bli en tragedi, föll mig aldrig in.
Én förnäm tant, bosatt i Stockholm, som var mycket ute med i stora världen, föreslog att jag- skulle hafva mitt hem hos henne.
Hon hade inga egna döttrar och tyckte det vara roligt att en gång föra ut en ung flicka.
Jag var ju en vacker, liflig och, hvad som väger tungt i våg- skålen på denna världsmarknad, rik flicka, så hon behöfde inte befara att jag skulle få tråkigt.
Snart hade jag gripits af den nöjeslystnadens feber, som rasade omkring mig, och lika snart var jag kringsvärmad af en skara f jäsande, smick- rande, kurtiserande unga män.
Utom rikedom och skönhet ägde jag i hög grad den farliga egen- skap, som kallas » karltycke », och som så få kunna besitta, utan att missbruka den.
Jag frås- sade af min makt och jag missbrukade den sam- vetslöst.
Visserligen var det ju många penning- hungrande lycksökare, som voro väl värda sitt öde och för hvilka en korg blott var en misslyckad spekulation ur ekonomisk synpunkt.
Men det var också andra, som erhöllo verkliga hjärtesår.
Men icke ens med dem hyste jag medlidande.
Tvärt- om var det mitt högsta nöje, då jag kunde få en man att lida för min skull, kunde få honom att blotta sitt hjärta för mig.
Då skrattade jag bara och tyckte, att leken lyckats bra.
XLII, du må tro, att jag nu blyges öfver mig själf!
Jag kan knappt fatta, att mitt forna och mitt nuvarande jag verkligen kunna vara samma person.
Men hur förödmjukande det än är att låta dig se mig sådan jag varit, så anser jag det nästan som min plikt.
Kanske kan det bespara dig att göra samma bittra erfarenheter och samma skada.
J Redigeras af e Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
LOGOGRYF.
Jag är en ganska nyttig sak — Det måste alla tycka — Jag bärs på både längd och » tvär » Och får mång ' skönhet smycka.
Kan vara af båd ' garn och tåg Samt nyttjas utaf hög som låg.
Rätt mången dam, som brådtom haft, Jag tvingat dock att stanna Och drifvit blygselns rodnad opp På hennes hvita panna.
Ibland » till flykt » hon skyndat har Och lämnat mig i » sticket » kvar Att trampas utaf en och hvar.
Om männen bära mig, de ha — Som fina diplomater — I stora världen skött sig bra Med gärning och med låter, Och bära mig som tecken på Att de ej af » för hackor » gå.
Rif mig nu i elfva stycken, Foga hop mig, som I t5 ' cken.
Hvad som gömmer sig i vassen.
Hvad vill katten ta med tassen När det röres utaf vinden?
Hvad gör flickan skär om kinden?
Hvari liten fågel trånar.
Annat litet ord för » hånar ».
Gammal skrift se ' n forna tider.
Något af hvars lukt man lider.
En hvars ord af många höres.
Redskap som i trädgård föres.
1 Ivern som särskildt smyckad är.
N E R O T H &amp; Co. Tekniska Fabriken " GÖTA LEJON " » * • aÖTSUBORO.
Till mina beundrare räknade jag äfven en person, som var mycket olik mina öfriga tillbedjare.
Han hade aldrig med ett ord låtit mig förstå, att han älskade mig.
Han smickrade mig aldrig.
Tvärt- om sade han mig ofta mycket ironiska saker, hade en förmåga att upptäcka alla mina svag- heter och skämta öfver dem.
Ibland retade han mig, men jag kunde ej låta bli att tycka om ho- nom ändå.
Hans uppriktighet och originalitet utgjorde ett pikant afbrott mot mina öfriga ka- valjerers fadäser.
Jag kände, att han var en karaktär, och som sådan imponerade han omed- vetet på mig.
Jag minns, att jag tyckte han var ful, när jag såg honom första .gången, och att man kunde bli kär i en ful person, föreföll mig omöjligt.
Jag svärmade för det sköna i allt, men hade ännu icke lärt mig förstå, hur ringa värde en yttre skönhet har, jämförd med en inre.
Den man, som jag talar om, var militär, kap- ten vid ett indelt regimente, men han tycktes ej hysa någon kärlek till sitt yrke.
Hans smak och tycken drogo honom åt helt annat håll.
För literatur, all slags konst, i synnerhet musik, var han lifligt intresserad, och han resonnerade om allt mellan himmel och jord.
Hans lifs stora passion var att resa.
Som han var mycket för- mögen, hade han också varit i stånd att tillfreds- ställa den och hade åtminstone sett sig omkring i Europas flesta länder, men längtade ständigt ut på nytt.
Ibland brukade han tala om att taga afsked från regimentet och sedan resa jorden rundt.
Han var litet släkt till min tant och var alltid inbjuden, när hon hade några främmande.
Ibland träffade jag honom också borta på mid- dagar eller på supéer, där det gjordes musik, men på baler gick han ej.
Han var icke road af att dansa och tyckte det var odrägliga till- ställningar.
Jag minns så väl en eftermiddag fram i april, andra året efter sedan jag flyttat till min tant.
Han (kapten L. kan jag ju också kalla honom) hade kommit upp och satt och sprakade med oss.
Jag beklagade mig öfver att det var säson- gens sista bal, som om en vecka skulle gå af stapeln.
(Forts.) 4 * — Rättsbegrepp som bibeln lär.
Hvarmed kungen sig omger. '
Något man på vägen ser.
Smådel utaf män ' skokroppen, Närmast lilla kufvudknoppen.
Rolig leksak för de små.
Man, som fick i döden gå.
Hvad den är som aldrig talar.
Utför hvilken sjögast halar.
Hägnad kring planterad plats.
Hvad som finns i hvart palats.
Hvad som lockar mångens håg, När han ser ett järnvägståg.
Nyttig sak vid dålig brasa.
Något tungt som lätt kan rasa.
Hvad man hör vid bäckens rand.
För buketten lämpligt band.
Hvad som snos i långa rader.
Någonting som finns &gt;i spader ».
Hvem, som vållar död och sorg I sin » undervattensborg ».
Sak som pryder högsta toppen, När den sätts på mänskokroppen.
Bonjour.
ORDGÅTA.
Nedanstående bokstäfver och staf- velser bilda, rätt sammanställda, 10 ord, hvilkas begynnelse- och slut- bokstäfver, hvar för sig, bilda nam- nen på tvänne frihetshjältar.
Bokstäfverne och stafvelserna äro: n, b, f, f, n, t, s, u, ald, al, al, ar, ar, ar, at, ai, abo, en, er, ge, nte, le, ole, se, ve, sne, sk, gåk, sm, vi, ös, rw, rg.
Orden äro: 1) Svensk stad, 2) schweizisk kanton, 3) fästning, 4) känd ort på Dal, 5) asiatisk sjö, 6) väderspåman, 7) järnvägsstation, 8) departemang i Frankrike, 9) stad i Ryssland, 10) berg i Asien.
E. O. N.
3) 4) 5) 6) 7) 8) För våra ärade annonsörer att 1) Dag herr = ett namn.
2) Söner dust = en stad.
rekommendera sitt allmänt erkända LTJTPITLVSE - V - fritt U L B Klor beakta.
21,736 ex. 11 1, 62 ex.
Däraf komma ensamt på Stockhom: Inom Stockholm expedieras dessutom för närvarande genom bokhandlare och tidnings- kontor 2 å 3,000 ex. Härtill komma ytterligare, utom postverket, till landsorten och Finland: 4 å 5,000 ex. Iduns hela upplaga under detta kvartal när- mar sig alltså 30,000 ex. En enastående fördel för ärade annonsörer ligger naturligtvis däri, att hela denna betydande upplaga utgår i fast abonnement till den köpstarka och solida fa- miljepubliken, och att det ej förekommer någon lösnummerförsäljning af tvifvelaktigt värde.
Högaktningsfullt Iduns Expedition.
* Innehål sförteckning.
Doktor Maria Folkeson, Sveriges tredje kvinnliga läkare, af /.
Stadling.
(Med porträtt).
— » Att be om pengar.
.
.
» IV Bref från en gift man till hans dotter.
V: En önsk- värd reform ännu en gång; af Ellen Bergström.
— Suomes- sa.
(I Kinland).
Några vildblommor samlade af Esstese.
VIII: Teater.
IX: Vandringen.
X: Ett möte.
— » Stifts- af — e —.
— » Som en 3:dje ros.
.
ordet.
. » Ett blad för da- Olga tex = ett djur.
jungfrur »; gen ur lungtuberkulosens sorgesaga, af Clara Romdahl.
Berg dun i = ett storhertigdöme.
(Med porträtt af Annie Owen).
— Iduns läkartiklar.
X I I: Uti Floras hofstat Tändernas och munhålans hygien, af d:r Albin Lenhardt- Band herr = ett namn.
son.
— Från Iduns läsekrets: fröken Elsa Borg; vid Skolad Till blomsterdam, Tunga gran o = ett djur.
tjuguärsfesten, af En svensk kvinna — Namnsdagslista för stolt — måhända, Tvär tik = ort i Dalarne.
1896: December.
— TJr Något notisboken.
Teater och musik.
stel af och Tant Amelies historia; Litet för Idun Bomo stram.
Sum.
(Forts.).
— Krog natt = växt.
Tidsfördrif.
Men rätt täck och » piffig » Begynnelsebokstäfverna bilda nam- net på en svensk stad.
Nilep.
Uti bladrik dräkt, Där hon sitter fiffig, Bland en talrik släkt.
S.
L. DIAMANTGÅTA.
LÖSNINGAR.
m 1 P j r 1 i i g g er ö r r e ja a a P 1 T u 1) Bokstaf, 2) bindämne, 3) mans- namn, 4) fisk, 5) hvarmed fruntim- mer gärna pryda sig, 6) gudinna, 7) bokstaf.
Kapselgåtan: Tor, Oran, Oka, Labrador, Japan, Demerara, Ida, Bar, Ava, Varna, Og- den, Tanger, Angera, Gera, Armi, Inn, Min- nesota, Ange, Tobo, Gent, Bara, Grums, A a - chen, Danmark, Hangö, Rum, Bug, Erfurt, Fu, Randers, Nestved, Sanda, Hai-jager, R o - sairo, Allinge, Lingen, Orenburg, Arboga, Norrköping, Gefle, Vendée, Steiermark, Raus, Van, Kardiff, Landsort, Kapri, Partilled, Va- sa, Java, Lovisa, Var, Rio, Kroatien, Bok- hara, Gard, Gastein, Dessau, Venersborg, Ara- rarat, Kap bon, Pernau, Arolsen, Emden, Haga, Werra, Arta, Rhon, Grenobel, Belfast, Rochester, Ghester, Tjust, Posen, San Fra- sisko, Antillerna, Ob, Nervi,_ Port Said, Sai- da, Italien, Medina, Erin, Österrike, Kemi, Krain, Santa Marta, Nemi, Aden, Sambese, Lorn, Natal, Viddin, Isa, Urnan, Geneve, Ort, Paris, Ningpo, Delavare, Nye, Kap fa- rewell, Lot, Elsass.
Länkgåtan.- Skvaller; valt — al — all — ler.
ANAGRAM.
Charaden: l:sta ordet.
Att mitt första göra Jämt är pojkars lag, Till mång ' liten systers Stora obehag!
Men bland flickors skara Nog ock finnas de Som af odygd bara Ge förargelse.
Kombinationsgåtan: son, 3) Andorna.
Lutpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stället för bästa och renaste aska.
Användningesättet alldeles samma som med vanlig asklut, och S Å P - P U L V K R!
T M Frukost.
Ordförvandlingsgåtan: Frans Hedberg.
1) Fänkol, 2) Revolaks.
3) Alexander, 4) nerium.
5) såpa, 6) helgeflundra, 7) elefant, 8) Dahl- berg, 9) Beethoven, lOj envishet, 11) räflya- 12) grenadier.
Uti fjädrad rustning En ibland de små, I hvars lilla strupe Sångens vågor gå.
L T R I skval — kval — väl- Rimgåtan.- En håglös hop för ordspråk har att vilja tiden döda, du narr!
Se tiden dödar dig, du själf är ti- dens föda.
En enda girighet är god: på tiden kai-g att vara; men intet slöseri så groft som tiden att för- fara.
2:dra ordet.
FÖRVANDLINGSGÅTA.
benäget Iduns officiella postsiffra för den 4 november detta år utgjorde enligt postverkets beställnings- böcker A U W) Sparar 1) Halland, peilTllnff&amp;r.
arbete.
kläder — — Sparar •Sparar 2) Clis- o.-fc
