# ID: svediakorp-per1097
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,360
# sentences: 688
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri N:r 40 (459) Fredagen den 2 oktober 1896.
Byrå: Elära, södra k y r k o g.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
6147., Prenumerationspris p r å r: Idun ensam _. kr.
5 Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5 Iduns Modet., månadsuppl.
» 3 Barngarderoben- » 3 Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Aktiebolag.
9:de årg.
Annousprls: 35 öre pr nonpareillerad.
FRITHIOF HELLBERG- För » Platssökande; » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje p&amp;börjadt tiotal stafv.
Redaktionssekr.
: /.
Nordling.
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Redaktör och utglfvare: Axelina Prawitz.
t / jm N * * du nu hör sitter v i d l a m p a n, l ä s a n d e din t i d n i n g o c h m å h ä n d a regnet knutarna, slut smattra d å för ett mot rutan ögonblick eller stormen dina ögon hvina kring o c h framkalla för d i g b i l d e n af e n s o l k l a r d a g!
D u m i n n e s s å v ä l, eller h u r, h u r g l a d t och varmt det blef o m k r i n g dig, d å solen s ä n d e sina rika, klara strålar i n i d i t t r u m nadt.
Du och genom minnes, hur s i n g l a n s lät d i g s e allt f ö r s k ö - Kan du denna kan ligt beskrifvä s o m detta k ä n t fru en s o l s t r å l e o c h all d e n n y t t a o c h g l ä d j e, sprida, för en, s o m aldrig sett en s å d a n?
är, s y n e s d e t o s s b l i att för den, Prawitz, beskrifvä henne, sådan Axelina Feldt var född ling i Upland.
den U t g å n g e n från Lika vansk- s o m ej sett o c h h o n i lifvet var.
6 juli 1 8 5 4 i Vårfrukyrka försam- ett fattigt sol- del h e m, s o m ej h a d e me- till e n k o s t s a m m a r e u p p - strålarna lätt o c h l e k a n d e fo- fostran, blef h o n g e n o m bruks- ro patron öfver b l o m m o r och löfverk utanför ditt fönster, huru hastade dess till yta stas.
af tagen å T y s t a skolan i Stock- återka- holm, där för att i mångfald lust sig, blef o c h fröjd.
det, inte på nu det framför solstråle, in- h o n g e n o m g i c k en sjuårig lärokurs.
Sedan hon 1870 Da minnes vistades hon mestadels under de ögon porträtt, så ålder lif o c h dina dig!
v i d n i o års det sant!
Öppna T a m m s å Fånö försorg O c h h v a r de än uppen- barade se sjön Hugo de du och har Där har du en som en männi- konfirmerats närmast åren å Manilla, därpå följande i h e m m e t, till d e s s h o n 1874 erhöll anställning biträdande som lärarinna v i d den skola, där h o n själf en gång Två därefter ska kan vara det: varm, blid, varit ljus s ö k t e o c h e r h ö l l h o n lärarin- ej och leende.
Sol finnes blott på himlen, den kan äfven b o i ett par m ä n n i s k o - ögon, den kan s å s o m ett vän- ligt och godt sinnelag i ett h e m, där en och lycklig Fru hos stråla hjärtevarm kvinna härskar.
Axelina Prawitz hade alla, m e d h v i l k a h o n k o m i beröring, framkallat tanken elev.
nebefattning stumma grund barns organisation plats här tog äktenskap år troget ver- umgän- för den borgs för främlingar, direktor för hvilka ju e j för- mottog e n d a s t af h e n n e s u t t r y c k s - relsens fulla språk ansikte och hennes vän- liga ö g o n k u n d e dan hon var.
d ö m a, huru- som anstalt här sköta ingick nyss nämnda förenings Johan hon Gefle- anstalt barns vård, Prawitz, och på samma gång sty- för skolan a n b u d husmoders- att o c h slöjd- lärarinnebefattningen lan.
döf- terminers m e d föreståndaren döfstumma o c h där- hennes Efter tre läns g e s k r e t s, j a, till o c h m e d b l a n d stodo plats Bollnäs för öfveråriga verksamhet i h e l a sin på hennes v i d statens d ö f s t u m m a, d ä r h o n, själf döf- många 1880 hon erbjuden lärarinna i år Då anstalts o m - blef obehöflig, mot- blott i h e m m e t och bland de utan Gefleborgs vård.
af d e n n a stumma stum, vid l ä n s f ö r e n i n g s a n s t a l t f ö r döf- på sol o c h s o m m a r d a g a r, icke kat, år vid sko- D å år 1 8 9 1 s k o l a n å t e r
Lär den stolte, mäktige att ömma För en svag, som honom trotsat har; Lär oss att hvarandras brister glömma, Broderligt, som barn af samma far!
Ädla godhet, dygdernas försköning Och den sanna känslans enda tolk, Blif en sårad mänsklighets belöning, Sträck ditt välde öfver alla folk!
P.
A. o m o r g a n i s e r a d e s f ö r att u t g ö r a e n afdel- n i n g af s j ä t t e d i s t r i k t e t s d ö f s t u m s k o l a o c h d ä r i g e n o m erhöll en b e t y d l i g a r e tillökning i sitt e l e v a n t a l, l ä m n a d e fru P r a w i t z d e n n u m e r a alltför b e t u n g a n d e h u s m o d e r s b e f a t t - n i n g e n f ö r att m e r a k u n n a ä g n a s i g åt sitt h e m, sin m a k e o c h sitt b a r n.
Slöjdlära- r i n n e b e f a t t n i n g e n i n n e h a d e h o n ä n n u v i d sin död.
D e t utmärkta nit o c h den plikttrohet, h v a r m e d fru P r a w i t z s t ä n d i g t s k ö t t e s i n a å l i g g a n d e n, äro v ä r d a u p p m ä r k s a m h e t o c h erkänsla.
O c h t a g e r m a n så i b e t r a k t a n d e, att h o n v a r d ö f s t u m o c h s å l e d e s h a d e att k ä m p a m o t m å n g a svårigheter, o k ä n d a för d e m, s o m g e n o m örat hafva en förenings- länk m e r m e d lifvet o c h människorna o m - k r i n g sig, d å m å s t e m a n s k ä n k a h e n n e sin b e u n d r a n för det arbete, h o n b å d e s å s o m lärarinna o c h h u s m o d e r för de d ö f s t u m m a u n d e r s a m m a n l a g d a t j u g u t v å år u t f ö r t.
H e n - nes ovanliga energi och ordningssinne voro e g e n s k a p e r, h v i l k a g j o r d e h e n n e till e n g o d h u s m o d e r och slöjdlärarinna.
D e t g i c k ej a n f ö r b a r n e n att slarfva u n d e r h e n n e s v a k - s a m m a b l i c k, m e n u t f ö r d e d e sitt a r b e t e v ä l, k u n d e d e v a r a f ö r v i s s a d e o m, att h e n - n e s ö g a m e d k ä r l e k o c h v ä l v i l j a fästes p å dem.
Och ingen kunde såsom hon med ett g l a d t s k ä m t, m e d e n v ä n l i g b l i c k u p p - m u n t r a d e m till n y a a n s t r ä n g n i n g a r.
Där- för samlades de, b å d e större o c h mindre, så g ä r n a o m k r i n g h e n n e, o c h d e r a s ö g o n tala- d e ett v ä l t a l i g t s p r å k o m all d e n h ä n g i f na kär- l e k o c h tillit, d e k ä n d e f ö r d e n k ä r a vår- d a r i n n a n, s o m s t ä d s e så i n n e r l i g t d e l t o g i såväl deras fröjder s o m sorger.
M å n g a af d e f r å n B o l l n ä s d ö f s t u m s k o l a u t g å n g n a ele- v e r n a h a f v a h e n n e att t a c k a f ö r d e t o r d - n i n g s s i n n e, s o m d e från s k o l a n m e d f ö r t u t i l i f v e t, o c h h o n står f ö r d e m s å s o m ett e f t e r f ö l j a n s v ä r d t e x e m p e l p å, h u r u m a n till andras gagn bör använda de goda gåfvor, m a n fått, s a m t h u r u m a n g e n o m f ö r n ö j - samhet o c h kärlek kan sprida ljus o c h vär m e bland dem, m e d hvilka man k o m m e r i beröring.
» N ä r m a n h a r s e t t fru Pra- witz, har m a n g o d t däraf hela d a g e n, » sade e n g å n g e n a r b e t a r e, s o m d o c k e n d a s t till det yttre kände henne.
L ä n g e skall h e n n e s m i n n e k v a r s t å h o s alla, s o m k o m m i t i n o m h e n n e s h j ä r t e v i n - nande personlighets verkningskrets.
Så s o m ett m o l n h e l t h a s t i g t s k y m m e r d e n n y s s så k l a r t s t r å l a n d e s o l e n, så k o m d ö d e n p l ö t s l i g t till h e n n e e n d a g, d å h o n tillsammans m e d skolans lärare o c h elever ä m n a d e n j u t a e n s o l s k e n s d a g i d e t fria.
Olyckan på sjön Varpen den 2 2 augusti d e t t a år är m e d all d e s s v e o c h s o r g f ö r djupt känd rundt o m vårt lands bygder, f ö r att d e n h ä r s k u l l e b e h ö f v a v i d r ö r a s.
E t t af d e s s offer v a r fru A x e l i n a P r a w i t z.
I d ö d e n s o m i l i f v e t f ö l j d af d e d ö f s t u m m a små, hvilar hon n u i deras närhet på d e n stilla k y r k o g å r d e n, d ä r frid o c h r o r å d a.
E.
A.
Och jag ^rs skall Granberg.
leda i högsal dike er.
A f Birger Mörner.
Och ditt skall blifva det hela Sof godt, du kära, sof godt!
«J~ln korpens vinge min tanke tar och skriande hest öfver heden drar, än sträcker han .stark som falken ung öfver doftande skog, öfver blommande ljung, än skriker han gällt med en vipas skri, när dagens ljus är förbi.
.
- Men nalkas han, kära, ditt lugna bo, en näktergal blir han i aftonens ro, som dold bland det dunklaste törnesnår de skönaste slag uti skymningen slår för dig, allra kärestan min!
Och månskenets strängar jag knäpper till med klangen af fallande blad, med klagande vemod af vågsvallets brus, med innerligheten af barrskogens sus i flyktande skymning lång.
sång Du snodde de skäraste rosengarn, du kära, kring vännen din, ditt öga var blankt, du blonda barn, du var aderton år!
Och månljusels gyllene strängar jag slår, du, blonda barnet, för dig.
Din hals var så hvit, så mjukt ditt hår, för minnet så frågande stort du står, du barn med de aderton år!
3.
Af hvitasle våg skum jag timrat ett slott med rutor af blånande is, från burspråket fladdrar för aftonens Irris en vimpel med färg af förhoppningens blått; öfver skimrande slottet i skymmande skog, jag refvor af drömmarnes vildvin slog.
Jag väfver en väfnad af vårattens doft, af fladdrande fjärilens finaste stoft, af spinnande spindelens tunnaste tråd med blomdaggens darrande droppe till våd.
Två trippande rådjur med spensliga ben för en jättemussla jag spände; de hålla vid trappan i månens sken, och tömmen af blåklintslingor är, och vagnen som lyktor irrbloss bär från svartaste träsket i skogen.
C.
Och du skall sätta din späda fot pä marmorns blänkande trappa, och jag skall skynda dig, blonda, och bära din spindeWukskappa.
emot in min kära, skälfvande flicka, och sprudlande vin ur en blommas jag bjuda dig skall att dricka.
kalk slott.
Kvinnornas palats. "
Då Kvinnoklubbens m e d l e m m a r den 24:de s e p t e m b e r i n f u n n o s i g till s a m k v ä m i sin lokal, läste d e ofvanstående ord på anslags- taflan under rubriken » d i s k u s s i o n s ä m n e ».
» Kvinnornas palats ».
Hvilka stolta o r d!
V i läste d e m m e d u n d r a n o c h förvåning.
N o g h a d e v i h ö r t t a l a s o m att v å r a d a n s k a s y s t r a r a n s l a g i t ö f v e r s k o t t e t från k v i n n l i g a utställningen i K ö p e n h a m n till g r u n d p l å t f ö r u p p f ö r a n d e t af e n » K v i n d e r n e s b y g n i n g » s a m t att d e g e n o m e n n a t i o n a l s u b s k r i p t i o n h o p p a d e s kunna insamla de erforderliga med- l e n till f ö r e t a g e t, m e n h v a d k u n d e v ä l K v i n - n o k l u b b e n i S t o c k h o l m h a m e d d e t t a att skaffa?
Inledarinnan af d i s k u s s i o n e n f ö r k l a r a d e snart m e n i n g e n för oss.
Man hade upp- ställt d e t t a d i s k u s s i o n s ä m n e f ö r att u t r ö n a, h u r u v i d a d e d a n s k a k v i n n o r n a s f ö r e t a g för- t j ä n a d e att af s v e n s k a k v i n n o r b e g r u n d a s, huruvida man äfven i Stockholm borde t ä n k a p å att r e s a e n s t o r b y g g n a d, s o m skulle tillhöra landets k v i n n o r o c h blifva ett c e n t r u m f ö r d e t b ä s t a af k v i n n o a r b e t e t, a n d e n s så v ä l s o m h a n d e n s.
F r u E m m a G a d s i K ö p e n h a m n d.
1 5 s e p t.
h å l l n a f ö r e d r a g u p p l ä s t e s d ä r p å, o c h n u fin- g o vi i detalj höra, hvilket stort o c h svårt u p p h i n n e l i g t m å l D a n m a r k s k v i n n o r satt sig före, s a m t hur v a r m deras entusiasm för saken, hur fast deras h o p p o m dess g e n o m f ö r a n d e är.
D e r a s m e n i n g är att p å e n c e n t r a l p l a t s i K ö p e n h a m n uppföra en byggning, hvarest först o c h främst redan befintliga institutio- ner såsom » Dansk Kvindesamfund » och » K v i n d e l i g Lseseforening » böra ha sina lo- kaler.
V i d a r e vill m a n där hafva en stor samlingssal för m ö t e n, föredrag o c h fester s a m t en utställningslokal o c h en försäljnings- byrå för kvinnliga handarbeten, den senare i förbindelse m e d en » Husflidförening », h v a r s u p p g i f t b ö r v a r a att h ö j a s m a k e n o c h gifva d e n d a n s k a h e m s l ö j d e n en konstnär- l i g l e d n i n g, h v i l k e t d e n, e n l i g t fru G a d, är i s t o r t b e h o f af.
1 » K v i n d e r n e s b y g n i n g » ä m n a r m a n vi- d a r e i n r ä t t a e n treflig r e s t a u r a n t u t a n b a - nal kafélyx o c h m e d g o d familjemat, där a r b e t a n d e k v i n n o r, s o m h a s v å r t att h i n n a h e m till s i n a m å l t i d e r, k u n n a få en b i l l i g o c h kraftig kost.
O c h m a n t r o r att ä f v e n m å n g a m ä n s k o l a bli g l a d a att få i n t a g a sina m å l p å en sådan h e m l i k restaurant m e d kvinnlig betjäning och utan drickspen- gar.
I förening m e d denna restaurant äm- n a r m a n, o m d e t så p a s s a r sig, i n r ä t t a m a t - l a g n i n g s k u r s e r f ö r u t b i l d a n d e af d u g l i g a k o - kerskor.
S ä r d e l e s v i k t i g a n s e r fru G a d d e n till- ämnade badlokalen i » Kvindernes bygning » vara » t y » — s o m h o n sade — » d e dan- s k a k v i n n o r n a b a d a så f ö r f ä r a n d e litet, att m a n k n a p p t vill tro de statistiska uppgif- terna därom. » S å ä m n a r m a n h a f v a en g y m n a s t i k l o k a l m e d afgiftsfria ö f n i n g a r f ö r f a b r i k s f l i c k o r s a m t l i k a l e d e s afgiftsfri b e h a n d l i n g af k v i n - n o s j u k d o m a r af k v i n n l i g a l ä k a r e.
L å n b i b l i o - t e k o c h l ä s e s a l f ö r a r b e t e r s k o r, ett b i l l i g t o c h trefligt g ä s t h e m, d e l s f ö r r e s a n d e k v i n - nor, s o m på kortare tid b e s ö k a hufvudsta- d e n, d e l s f ö r k v i n n o r, s o m u p p e h å l l a sig d ä r f ö r s t u d i e r s i d k a n d e, skall o c k s å f i n n a s i » Kvindernes b y g n i n g », äfvensom behag- l i g a t é r u m (efter e n g e l s k t m ö n s t e r) o c h g e - m e n s a m h e t s b o s t ä d e r för e n s a m m a arbetande unga flickor, hvilkas anspråk p å trefnad, o r d n i n g o c h kraftig m a t de billiga pensio- n a t e n ej k u n n a u p p f y l l a.
O c h till allt d e t t a skall p e n n i n g a r an- skaffas g e n o m e n n a t i o n a l s u b s k r i p t i o n.
M a n har beräknat, att o m e n d a s t / s af D a n - m a r k s k v i n n o r i å l d e r n f r å n 2 0 till 6 0 år g i f v a 2 5 ö r e i m å n a d e n, skall m a n p å ett år få 3 0 0, 0 0 0 k r o n o r, e n l å n g t ifrån till- r ä c k l i g s u m m a, m e n m a n h o p p a s s ä k e r t få m å n g a större bidrag.
M e n i n g e n är b l o t t att skaffa ett driftkapital, f ö r e t a g e t skall ej bli h e l t o c h h å l l e t f i l a n t r o p i s k t, u t a n flere af d e s s a f d e l n i n g a r b ö r a, b l o t t d e k o m m i t till s t å n d, k u n n a b ä r a sig s j ä l f v a.
1 Sådan var de danska kvinnornas plan, o c h n u v ä d j a d e s till K v i n n o k l u b b e n s m e d - l e m m a r, h u r u v i d a d e a n s å g o att Sveriges kvinnor b o r d e f ö l j a d e t d a n s k a e x e m p l e t.
D e t d r ö j d e en g o d stund, innan n å g o n y t t r a d e sig, s a k e n t å l d e att t ä n k a p å.
Slut- ligen k o m d o c k diskussionen i gång.
Alla beundrade vi visserligen den entusiasm och e n e r g i, s o m s t a r t a t ett så s t o r a r t a d t före- t a g, m e n få v o r o d e, s o m ö n s k a d e ett d y - likt i Sverige.
» V i äga j u » — sade en t a l a r i n n a — » n ä s t a n alla d e i n s t i t u t i o n e r, m a n i K ö p e n h a m n tyckes sakna.
V i hafva j u » Handarbetets Vänner », » Kvinnoklubben », s a m k v ä m o c h g y m n a s t i k för arbeterskor, h e m f ö r t j ä n s t f l i c k o r, h u s h å l l s s k o l o r o c h fle- re andra filantropiska kvinnoföreningar, hvarför icke då understödja o c h förbättra d e s s a h e l l r e ä n b ö r j a ett n y t t, v i d l y f t i g t och dyrbart företag. » » M e n » — i n v ä n d e flere — » h v a d v i m y c - ket väl skulle behöfva, v o r e en samlingslo- kal, där d e skilda k v i n n o f ö r e n i n g a r n a k u n d e sticka fötterna u n d e r eget b o r d, en g o d re- staurant, där e n s a m m a arbetande k v i n n o r k u n d e h a d e t h e m t r e f l i g t o c h ett g ä s t h e m f ö r e n s a m m a r e s a n d e k v i n n o r från l a n d s o r - t e n.
V i b e h ö f v a n o g ett K v i n n o r n a s p a l a t s, o m o c k s å ej ett så v i d l y f t i g t s o m d e t dan- ska.
» » N e j, n e j » — h ö r d e s en v a r n a n d e r ö s t — » l å t o m o s s ej y t t e r l i g a r e ä n h v a d s o m r e d a n n u är fallet i n s k r ä n k a u m g ä n g e t o c h samarbetet m ä n o c h kvinnor emellan.
Sam- a r b e t e o c h s a m v e r k a n m e l l a n k ö n e n är o c h blir d e n naturligaste, m e s t u t v e c k l a n d e o c h uppfostrande vägen.
G e n o m att tänka på e n s å d a n s t o r k v i n n o b y g g n a d s k u l l e v i en- d a s t s k i l j a o s s m e r från m ä n n e n.
» » D e t r ä t t a s t e » — y t t r a d e e n a n n a n ta- l a r i n n a — » v o r e att t ä n k a p å att u p p f ö r a e t t » F o l k e t s p a l a t s » o c h f ö r ett s å d a n t än- d a m å l a n s t ä l l a e n n a t i o n a l s u b s k r i p t i o n.
Skul- le i c k e s i n n e n a k u n n a e l d a s f ö r ett s å d a n t f ö r e t a g s o m att b y g g a e t t s t o r t h u s, s o m skulle tillhöra hela folket, där k v i n n l i g a o c h manliga filantropiska föreningar k u n d e sam- las o c h s a m v e r k a till f o l k e t s s t ä r k a n d e i a n d l i g t o c h k r o p p s l i g t a f s e e n d e, ett h e m där arbetande m ä n o c h k v i n n o r k u n d e h a e n kär t i l l f l y k t s o r t, d ä r i n g e n s k i l l n a d g j o r - d e s till k ö n eller p e r s o n, u t a n o l i k a s a m - hällsklasser, å s i k t e r o c h i n t r e s s e n f r e d l i g t kunde mötas?
V o r e d e t i c k e m e r a foster- ländskt och värdigt, o m de svenska kvin- n o r n a t ä n k t e p å ett » F o l k e t s » i stället f ö r ett » K v i n n o r n a s p a l a t s?
» N u f ö r e s l o g s e n o m r ö s t n i n g f ö r att u t r ö n a, för hvilket företag s y m p a t i e r n a i n o m K v i n n o - k l u b b e n v o r o störst.
O c h l i k s o m v i d ett f ö r e g å e n d e tillfälle, d å f r ö k e n A n n a W h i t - l o c k i n o m k l u b b e n t a l a d e o m L o n d o n s folk- h e m o c h o m b e h o f v e t af ett l i k n a n d e i v å r h u f v u d s t a d, v i s a d e sig K v i n n o k l u b b e n s m e d - l e m m a r intresserade för b å d a könens bästa.
D e t s t o r a flertalet af d e n ä r v a r a n d e a f g å f v o s i n a r ö s t e r f ö r ett » F o l k e t s p a l a t s ».
M e n — invända kanske många — icke är f r å g a n d ä r m e d tillfylles u t r e d d.
Kvin- n o k l u b b e n s m e d l e m m a r u t g ö r a j u ett för- s v i n n a n d e litet fåtal af h u f v u d s t a d e n s o c h landets kvinnor.
Ett » K v i n n o r n a s palats » b o r d e j u, o m d e t s a t t e s i fråga, r e s a s af hela Sveriges kvinnor.
O c h till alla d e m k a n i c k e b ä t t r e t a l a s ä n g e n o m d e r a s så v i d t s p r i d d a o r g a n Idun.
D e t h a r n u h ä r skett, o c h k ä r t skulle v a r a, o m ä f v e n n å g r a r ö s t e r från a n d r a i n t r e s s e r a d e k v i u n o k r e t s a r o c h f r å n o l i k a d e l a r af lan- det genom de svenska kvinnornas tidning v i l l e l ä g g a s i t t o r d till d i s k u s s i o n e n.
F l e r t a l e t af d e s s a a n s e k a n s k e, att v i böra följa våra danska systrars e x e m p e l o c h r e s a en b y g g n a d, h v a r s ä n d a m å l — f ö r att t a l a m e d fru G a d — s k u l l e v a r a » a t t v ä c k a aktning för det kvinnliga arbetet o c h tro på dess nödvändighet och lycka ».
Behöfva vi detta, böra vi främst tänka p å oss själfva o c h vårt arbete, ja, då b o r d e v i k a n s k e b y g g a ett » K v i n n o r n a s p a l a t s ».
Gerda Meyerson.
— - — • — — V i d kaffet Amatörfotografier af Hugo Falk.
Första oktober.
V an någon klok o c h förståndig människa för- fV klara, hvarför man just valt första oktober till flyttdag?
Antagligen är det väl för att få in några gladare mellantoner i den grådaskiga led- samheten o c h för att stuka den glada lättsin- niga människan g e n o m att få henne att inse, hvilket flarn hon är i ödets o c h almanackans händer.
Tänk bara på dessa arma stackare, s o m för skolors och ämbetsverks skull måste flytta in till staden omkring den första september!
Räk- nar man åtta dagar — o c h detta är ytterligt lågt — till dess den nya våningen blir färdig från inflyttningsdagen, så har man att vänta sig en ytterst angenäm sejour på f e m veckor bland halm- virade gungstolsben, omaka kaffekoppar o c h spräckt gammalt fasligt porslin.
Och då den slutligen kommer, hvilken hemsk dag är den icke, den stora höstflyttningsdagen.
Utanför por- ten håller en ofantlig rustvagn, o c h ofvan från fönstret tittar m a m m a bekymrad ut för att se kusken klättra ned öfver byråar o c h bord, sät- tande sina leriga klackar in i bolstrar o c h smör- byttor o c h bärande sig i allmänhet åt, s o m o m han ej hade en aning o m jämviktens lagar — hvilket han kanske icke heller har.
På ett b o r d i köket ses kokerskan uppflugen m e d en damborste viftande åt alla håll, ej olik en fruktansvärd stridens Valkyria, sväfvande i rök och d a m m öfver slagfältet.
Frun själf sät- ter sig, trött o c h rådlös, ned på ett bylte hop- buntade sängkläder midt emellan en puff, hvars öppna gap visar en mängd kastruller, o c h en buteljkorg m e d spräckta amykosflaskor o c h en råttfälla, s o m unge herr Otto m e d sinnrik list fått inpassad i en af de cylinderformade afdel ningarna.
Slött o c h likgiltigt, nedsjunken i en sorts medvetslös nirvana, stirrar hon genom den öppna dörren ut i köket, där kaos har nått sin höjd bland ämbar o c h hyttor, kängor o c h tall- rikar, klädesbylten, eldgafflar, ljuskronor, damm- viskor och matvaror.
H o n har en viss likhet m e d Marius på Kartagos ruiner, o c h likheten skulle vara ännu mer träffande, o m h o n ej hade halmstrån i håret o c h bomullstappar här o c h där på klädningen.
H o n håller nästan på att få ett anfall af hysterisk gråt, då h o n hejdar sig vid det väl- bekanta taget i låset — det är hennes herre och man s o m anländer.
Han ser sig rådlös o c h förvirrad omkring på allt skräp o c h bråte, s o m ligger hopadt därinne, o c h drar en tydlig suck af lättnad, då frun ber h o n o m äta ute för att vara af m e d h o n o m un- der allt sitt bråk och stök.
» Kan jag inte hjälpa dig m e d något, » frågar han tveksamt, ehuru en underklang i rösten till- kännagifver, att han skulle anse sig skamligt misshandlad, o m hans maka toge h o n o m på or- den.
» Nej då, käraste Harald, allt är ju så godt som färdigt redan, » svarar hon m e d en förtvif- lans blick på allt det trassliga elände, som om- ger henne, och s o m måste ställas i ordning in- nan kvällen.
Och han ger sig utan någon svå- rare strid.
M e d männens vanliga naiva hänsynslöshet vid dylika tillfällen börjar han rifva i en byrålåda, som står på en ställning hopsatt af ett fotogen- kök, en broderad kåsös o c h en packe brickor, efter en ny halsduk, m e n sedan han efter hvart annat uppdragit en kokt rökt skinka, prydligt emballerad i en väst, ett kaminrör, en rulle kar- tor o c h ett dussin äggkoppar, börjar han frukta för, att o m han vidare forskar i lådans hemlig- hetsfulla gömslen, få fatt i några aflidna vänner eller oinlösta borgensförbindelser o c h ' ger sig sig af m e d ett konventionellt bedröfvadt drag i sitt anlete, hvilket drag dock förbytes till ett strålande leende, så fort dörren är stängd o m det kaos, han nyss lämnat.
Så k o m m e r han plöts- ligt ihåg något, lägger för ett ögonblick sin panna i medlidsamma och sörjande rynkor, öppnar åter dörren o c h säger med ett osäkert tonfall, att » Tilda (jungfrun) gärna kan få vänta på h o n o m, eftersom han ännu inte har nyckeln till den nya våningen, om han skulle k o m m a sent hem, hvil- ket för öfrigt nog inte k o m m e r i fråga. » Och så beger han sig därifrån, glad som en spelman, för att fånga någon bekant till mid- dagssällskap.
M e d en suck vänder sig mamma åter till sina bestyr, en af pigorna ligger på knä och rullar halmen från ett stolsben, en annan gnider ett spegelglas m e d en yllelapp i fullaste energi, o c h varm o c h söt står fröken Elsa uppflugen på en stol för att hennes lilla välskapade person skall kunna hinna upp till öfversta hyllan i skänken, där det bästa porslinet skall stå.
Otto, s o m går i småskolan, har det bäst af alla, tack vare sitt påhitt att hjälpa m a m m a m e d att taga omhöljet af hennes syltburkar, o c h Knut, den äldre brodern, sitter m e d armbågarne på bordet och fingrarne för öronen grensle öfver en pianolår och läser i Oides grammatika, så att franska glosor smattra s o m hagel m o t fönster- rutorna.
Klockan sex är man så i ordning, att ett b o r d kan afrödjas, o c h så intager man en hastig mål- tid, pittoreskt grupperade i upp- och nedvända soffor, på packlårar, i gungstolar o c h på spel- bord, och därefter flyttas en chäslong in i säng- kammaren, och mamma, s o m af allt stöket fått en släng af sin svåra hufvudvärk, lutar sig en liten stund, pigorna se sig till g o d o med en bit mat i köket, o c h K n u t springer bort till sin vän Svens- son, klasskamraten, för att där i frid o c h ro få ägna sig åt sina läxor.
Liten Elsa ensam är outtröttlig.
H o n trippar fram och tillbaka, o c h som en g o d ande strör hon ut ordning o c h trefnad hvar hon skrider fram.
Hvardagsrummet blir snart beboeligt, tack vare henne, h o n ser efter, att mattorna läggas ordentligt, o c h att taflorna spikas rätt, och sen h o n ordnat på pappas skrifbord och fått mam- mas låga kåsös på dess rätta plats, tänder h o n
lampan, fäller ned gardinerna o c h tar m e d be- låten min några steg tillbaka för att b e d ö m a totaleffekten af sitt arbete, och detta m e d det resultat, att h o n nästan håller på att falla rätt i armarne på långa kusin Henrik, hvilken likt en cherokeeindian smugit sig uppför trappan o c h g e n o m den mängd af bråte, som ligger upp- staplad öfverallt.
Och gripande tillfället i flykten, skäms han inte för att hålla fast sin lilla vackra kusin, som med en skär, klar rodnad på kinderna m e d vred- gad röst förehåller h o n o m det opassande i hans djärfva tilltag.
» O m du visste, hvad du är gudomligt söt, då du går så här o c h stökar, » säger Henrik ogene- radt o c h håller henne i båda hennes händer framför sig för att riktigt få korn på henne, » minsann tror jag inte, att jag äter upp dig hel och hållen, fastän någon vidare bastant supé blefve det då inte.
Litet, m e n godt i alla händelser — — — » » Söta Henrik, prata för all del inte så fasligt mycket dumheter, » säger lilla nåden, » utan släpp mig o c h låt mig gå o c h väcka mamma, så att du får hälsa på henne — — » » A h — låt du faster sof va, » sva- rar han respektvidrigt, » det är dig visiten gäller — — » » Jaså.
Nå, jag må då säga!
Vi- sittiden är då synnerligen lämplig!
Men på Karlberg lär man inte ge lektioner i savoir vivre, o c h herr löjtnanten gjorde mig sig högst för- bunden o m — — » » Så, så, lilla kusin Elsa, » säger han o c h leder henne fram till soffan och slår sig ned bredvid, och snart har skön Elsa glömt stök o c h bråk o c h flyttning o c h allt det där, o c h det oaktadt det är årets värsta dag — den första oktober.
Ja, den u n g d o m e n!
Så fort de fått den nya vånin- gen i ordning, lär förlofningen skola eklateras.
L å t o m oss hoppas, att första ok- tober, denna fasans dag, för ung Henrik o c h skön Elsa må blifva den allra härligaste af årets alla mulna eller klara dagar.
Ur en skiftesrik, lefnadssaga.
S v e n s k a t i d n i n g a r h a n y l i g e n, s o m v i re- d a n n ä m n t, i n n e h å l l i t n o t i s e n o m ett i P a r i s t i m a d t d ö d s f a l l, h v i l k e t ä g e r ett v i s s t ro- mantiskt o c h ganska ovanligt intresse.
Då vi i d a g b r i n g a v å r a l ä s a r i n n o r N a p o l i n e B a r c k s b i l d, låta v i, e n l i g t l ö f t e, d e n s a m m a å t f ö l j a s af n å g r a d r a g u r h e n n e s skiftesrika l e f n a d s s a g a, v ä s e n t l i g e n h ä m t a d e u r e n skil- d r i n g af d e n s k a t t a d e s i g n a t u r e n Mm (re- d a k t ö r G.
E e n h o l m) i t i d n i n g e n N y a D a g l.
Allehanda.
Den aflidna, h v a r o m h ä r är fråga, v a r grefvinnan Claire Marie Napoline Barck, f ö r m ä l d år 1 8 5 7 m e d o c h s e d a n 1 8 8 7 ä n k a efter g r e f v e Nils B a r c k, i sin u n g d o m un- d e r l ö j t n a n t v i d S k å n s k a d r a g o n e r n a o c h se- N a p o l e n, s o m alltid v a r m i n n e s g o d m o t g a m l a v ä n n e r, v i s a d e o c k sin e r k ä n s l a f ö r B a r c k s t j ä n s t e r p å flere sätt.
H a n gaf ho- n o m e n g å n g e n m y c k e t i n b r i n g a n d e ställ- n i n g v i d v ä r l d s u t s t ä l l n i n g e n 1 8 5 5; h a n lät en a n n a n g å n g gifva h o n o m koncessio- nen på hela renhållningsväsendet i Paris med ytterst fördelaktiga villkor, o c h han s k ä n k t e h o n o m v i d flere a n d r a tillfällen sitt m ä k t i g a s t ö d p å m å n g a h a n d a sätt.
Men g r e f v i n n a n B a r c k, s o m i c k e ä g d e sin l i k e i uppfinningsrikedom, när det gällde projek- ter, i d é e r o c h n y a u p p s l a g, v a r d ä r e m o t f ö g a i h ä r d i g o c h p r a k t i s k, n ä r d e t g ä l l d e af- färer o c h att d r a g a s t a d i g v a r a n d e o c h efter h a n d ö k a d e f ö r d e l a r af e n u p p n å d d ställ- n i n g, o c h ä n n u m i n d r e f ö r m å d d e h o n lära sin m a n den d y g d e n.
D e tyckte b ä g g e s o m så, att e n f å g e l i h a n d är b ä t t r e ä n t i o i s k o g e n, o c h f ö l j d e n v a r, att d e, n ö d t v u n - get eller e j, alltid f ö r e n till- fällig i n k o m s t af s t ö r r e eller m i n - d r e b e l o p p g j o r d e sig af m e d rik- tiga rikedomskällor.
D e hade mån- gaj g å n g e r i s i n a h ä n d e r e n g u l d - äggs värpande höna, m e n slaktade henne samvetsgrant hvarje gång.
V ä n s k a p e n m e d Napoleon blef ej b e s t å n d a n d e i e v i g h e t, o c h presidentperiodens g l a d a fester i Elyséepalatset och Compiégne, där d e n v a c k r a o c h spirituella g r e f v i n n a n l y s t s å s o m e n liten s t j ä r n a, f i n g o i c k e n å g o n fort- s ä t t n i n g i T u i l e r i e r n a o c h S:t C l o u d, n ä r k e j s a r h o f v e t fått e n härskarinna, s o m bestämde o m gästerna.
Emellertid användes u n d e r s t u n d o m b å d a, g r e f v e n så- s o m d e t s y n l i g a, g r e f v i n n a n så- s o m d e t h e m l i g a, m e n effektiva verktyget vid hvarjehanda upp- d r a g af s k i f t a n d e n a t u r, s t u n - d o m k v a s i d i p l o m a t i s k a.
Så fort- for grefvinnan B a r c k o c h h e n n e s m a n att u n d e r m å n g a år f ö r a e t t g a n s k a flott lif ä n här, ä n där i Europas hufvudstäder o c h vid d e stora badorterna samt besökte äfven emellanåt det sven- ska fäderneslandet, där g r e f v e n v a r i n n e h a f v a r e af ett k r o n o a r - r e n d e n ä r a S t o c k h o l m m e d fidei- kommissnatur.
Har ni en dot er eller son, så erbjudes eder i dag, ärade läsarinna, ett enastående tillfälle att för en mycket ringa uppoffring göra dem en stor glädje.
För att göra Kamraten, illustrerad tidning för ket skedde på den då i L o n d o n b o e n d e grefve Sten Lewenhaupts utlånta pass.
Sueriges ungdom, känd och skattad i ännu vidare kretsar bland den publik, för hvil- ken den är af sedd, har redaktionen anordnat detta års sista kvartal till ett profkvartal, som erhålles för det nedsatta, oerhördt låga priset af (Efter II.
Regnaults oljefärgztafla i Louvren.)
S å h ä n d e sig ä f v e n, att d e befunno sig i Ostende i Belgien 1867.
Där samman- om prenumeration efter den 1 oktober verkstäl- d a n m å n g t o c h m y c k e t här i lifvet — m e n les på posten.
Det skall alltid blifva Kam- ändock just ingenting!
D e r a s lif s k u l l e träffade d e m e d m a r s k a l k P r i m, s o m v a r ratens främsta bemödande att bland sin unga k u n n a b l i f v a e n h e l r o m a n att s k i l d r a, m e n l a n d s f ö r v i s t från S p a n i e n efter e n m i s s - läsekrets väcka och bibehålla en sedlig och fo- blott några spridda anteckningar därur m å l y c k a d konspiration o c h s o m bäst höll på att f ö r b e r e d a e n n y.
D e t gällde n u för sterländsk anda, på samma gång den vill vara h ä r finna p l a t s.
h o n o m att k u n n a k o m m a ö f v e r g r ä n s e n f ö r verkligt underhållande och lärorik.
Utom allt C o m t e s s e d e B a r c k, d o t t e r till e n b a n k i r i att t a g a b e f ä l e t ö f v e r d e sammansvurne annat, som Kamraten under årets sista kvar- i s t a d e n S e n s v i d n a m n M a r c, (h v i l k e t år h o n i n o m a r m é n o c h g ö r a ett p r o n u n c i a m e n t o.
tal kommer att bjuda sina unga läsare, sänder v a r f ö d d, v i l l e h o n a l d r i g m e d d e l a n å g o n, m e n D å föll d e t sig j u förträffligt att k o m m a i han dem som julklapp s a n n o l i k t v a r d e t o m k r i n g 1 8 2 5) ä g d e ett ett trettioträsidigt, rikt illustreradt g a n s k a b r i l j a n t u t s e e n d e, m e n i s y n n e r h e t b e r ö r i n g m e d g r e f v e B a r c k, s o m ej b e g ä r d e julnummer med bidrag af de bästa ett a l l d e l e s b r i l j a n t h u f v u d o c h v a r i d e t b ä t t r e ä n att g ö r a till sin s p e c i a l i t e t hjäl- författare, ensamt till fullo värdt fallet o j ä m f ö r l i g t ö f v e r l ä g s e n sin m a n, s o m p a n d e t af n ö d s t ä l l d e k o n s p i r a t ö r e r, o c h gref- vinnan, s o m i P r i m just m ö t t en m e d hen- hon o c k s å helt o c h hållet styrde.
D e öf- det lilla prenumerationspriset.
n e s e g e t ä f v e n t y r s ä l s k a n d e h u m ö r fullstän- v e r e n s s t ä m d e o c k s å f u l l s t ä n d i g t i s m a k o c h Kamraten vill bli de ungas vän i alla sven- digt sympatiserande natur, k o m b i n e r a d e ge- ska hem.
Har Ni en dotter eller son, så verk- t y c k e n, i c k e m i n s t f ö r att l e f v a p å s t o r f o t, Marskal- ställ därför med det snaraste prenumera- o c h d e r a s h u s v a r t i d t a l s g a n s k a l y s a n d e.
n a s t p l a n e n i alla d e s s d e t a l j e r.
k e n s k u l l e å t a g a sig r o l l e n o c h i f ö r a s i g liv- tionen l N i l s B a r c k v a r, s å s o m ofta b l i f v i t berät- réet af d e t g r e f l i g a s v e n s k a h e r r s k a p e t s Stockholm i september 1896. t a d t, d e n, h v i l k e n efter f e b r u a r i r e v o l u t i o n e n s Redaktionen af Kamraten.
u t b r o t t l y c k a d e s skaffa d e n l a n d s f ö r v i s t e k a m m a r t j ä n a r e o c h i d e n e g e n s k a p e n p a s - sera d e n farliga g r ä n s e n.
.
.
P l a n e n s a t t e s p r i n s L o u i s N a p o l e o n in i F r a n k r i k e, hvil- endast 5 0 öre, * GreMnnan ^Netpoline B a r c k.
i verket, m e n m i s s l y c k a d e s första g å n g e n.
Det a n d r a försöket g j o r d e s sjöledes m e d en af d e s t o r a p a s s a g e r a r e b å t a r n e från Sout- h a m p t o n, s o m a n l ö p a S:t S e b a s t i a n; o c h detta l y c k a d e s, t a c k vare P r i m s e g e n rådig- het o c h det föregifna herrskapets f y n d i g h e t att d r a g a u p p m ä r k s a m h e t e n från d e n v i d sin r o l l o v a n e b e t j ä n t e n.
Den tid, s o m nu följde, var grefven o c h grefvinnan Barcks mest lysande.
D e be- t r a k t a d e s n ä r a n o g s o m d e n s p a n s k a frihe- t e n s r ä d d a r e, o c h P r i m v e d e r g ä l l d e p å ett l y s a n d e sätt d e m ö d o r o c h faror, hvari d e k u n d e hafva försatt sig för h a n s o c h för landets äras o c h välfärds skull.
D e t för- sta o c h n ä r m a s t e s ä t t e t v a r, att b å d e gref- ven och grefvinnan — n u bosatta i Ma- drid — d e k o r e r a d e s m e d h v a r sitt stor- k o r s af s p a n s k a o r d n a r.
Hvilka projekter grefvinnan under denna t i d f u n d e r a d e ut, d ä r o m k a n i n g e n v a n l i g m ä n n i s k a g ö r a s i g ett b e g r e p p.
Olyckan v a r b l o t t att d e v ä x l a d e m i n s t e n g å n g o m dagen.
Ä n s k u l l e h e n n e s m a n s ä t t a s i spet- sen för en världsutställning i Escurial, än s k u l l e d e t u p p d r a g a s åt h o n o m att g ö r a e n u p p m ä t n i n g o c h s k a t t l ä g g n i n g af all Spa- niens j o r d, än skulle h a n verkställa skogs- planteringar p å N y a C a s t i l i e n s slätter, ä n skulle han blifva finanskontrollör p å Philip- p i n e r n a, ä n erhålla k o n c e s s i o n p å o m ä t l i g a g r u f f ö r e t a g p å P o r t o r i c o.
M e n af allt d e t t a blef tyvärr endast skimrande luftslott.
U p p e h å l l e t i S p a n i e n blef l å n g t, m e n p å sistone m i n d r e l y s a n d e än i början, d o c k m e d n å g o n reel behållning.
Till M a d r i d anlände n ä m l i g e n nerifrån M a r o c k o d e n u t m ä r k t e u n g e franske målaren Henri Regnault (s o m s e d a n stupade u n d e r kriget) o c h blef s o m b a r n i h u s e t h o s B a r c k s.
H a n k o m att g e - n o m grefvinnans b e m e d l i n g måla den stora taflan ö f v e r P r i m, h v i l k e n n u sitter i L o u v - ren.
H a n m å l a d e o c k s å en c h a r m a n t liten b i l d af g r e f v i n n a n i helfigur o c h s p a n s k k o s t y m samt förärade henne.
D e n n a bild s å l d e s s e d a n af ä g a r i n n a n f ö r 1 8, 0 0 0 f r a n c s, m e n s t e g därefter y t t e r l i g a r e så, att L o u v - ren, s o m n u besitter äfven denna, betalt den m e d 6 0, 0 0 0 francs.
D e t är j u s t d e t t a porträtt I d u n i d a g har nöjet reproducera efter e n f o t o g r a f i, s o m v i låtit anskaffa från Paris.
Prim mördades i december månad 1870, men r e d a n f ö r u t h a d e g r e f v e B a r c k s åter- v ä n d t till P a r i s, d ä r Nils B a r c k l e f d e till 1 8 8 7 o c h g r e f v i n n a n till n u.
D e t g i c k u n d e r alla d e s s a år s t ä n d i g t e n s m u l a u p p o c h n e d m e d lifvet, o c h v ä x l i n g a r n a v o r o ofta b å d e b r å d a o c h s t o r a, m e n ett v a r s i g a l l t i d l i k t: den f a s t a f ö r v i s s n i n g e n, att d e t af d e ka- leidoskopiskt skiftande tiotusen projekterna, s o m f ö r ö g o n b l i c k e t b e h ä r s k a d e d e n n a lif- liga fantasi, skulle b r i n g a r i k e d o m o c h l y x i hennes händer.
M e n efter m a n n e n s d ö d f ö r l o r a d e h o n m o d e t, o c h d e t v i s a d e sig, att d e n n a s k e p t i s k a o c h o r o l i g a s j ä l d o c k v e r k l i g e n h a d e h y s t e n o r u b b l i g k ä r l e k till sin m a k e.
H e n n e s sista år lära h a f v a g e - nomlefvats under m y c k e t knappa, nästan torftiga omständigheter.
• Sen till, att Idun tidning och Iduns Mode- finnas hes ai !a erira bekanfp!
•i- Iduns • J " klädpenning / rågan ".
De sista insändarne och Redaktionens slutord.
XXX.
Härmed ville jag så gärna uttala ett » tack » till alla, som skrifvit i » klädpenningfrågan ».
Om det bara lände till något resultat I Det har varit roligt att se, hur en del fruar har det, just i af- seende på denna fråga.
På mig har det gjort ett både glädjande o c h smärtsamt intryck.
Ett glädjande, då jag sett att fruar kunna hafva ända till 300 kr.
o c h där- öfver att kläda sig på, jag s o m alltid tänkt att alla fruar (undantagandes de, som haft förmö- genhet före sitt giftermål), fått lof att bedja sin man o m penningar, hvar gång de velat hafva något nytt.
Men också ett smärtsamt, då jag tänker på en stor del fruar, som inte få en kr.
m e d varm hand, s o m de kunna kalla sin egen, eller ens veta hur det står till i huset, o m det finns något eller — intet.
Man blir mer missbelåten m e d sin egen ställning också, då man hör o c h ser, att andra kan hafva det så bra.
Det kan nu inte borträsonneras!
M e n det är i alla fall roligt, att det finns några som ha det bra.
Nu skall jag låta Iduns snälla läsarinnor höra, hur jag har det, på det ingen må döma mig för hårdt.
Min man har en inkomst på omkring 1,500 kr.
Det är j u inte så mycket, men vi b o på landet, ha husrum o c h vedbrand fria samt dess- utom några tunnland jord, 6 barn finnas, några fullvuxna, några små.
Det kan j u inte bli så mycket på man, då två bo i staden o c h gå på läroverk, dessa skola j u hafva först o c h främst.
I år har jag fått en hatt som kostade 4: 50 och en bomullsklädning som k o m på 6 kr.
Detta är allt.
Och ingen utsikt eller insikt har jag att kunna fä något mera heller.
Jag ville så gärna hafva en ny vinterkappa i år, den jag har fick jag, efter många o m o c h men, för 6 år sedan.
När jag haft den i 4 år, lät jag göra o m den till halflång, sådan har jag haft den de två sista åren.
Den kostade ny 33 kr.
I år vill jag rakt inte taga till den igen, men n ö d e n är en hård tuktomästare, jag får nog taga till den än en gång, den gröngölingen.
En kappa har också det förargliga med sig, att den knappt kan slitas ut, o c h min man är af den åsikten att så länge det finns en bit kvar af någon- ting, så är det ett oförlåtligt öfverflöd att köpa nytt, åtminstone åt de kvinnliga individerna, o m det i öfrigt är aldrig så omodernt o c h fult.
E n klädning går det nog an att slita riktigt ut, det skall jag strax bevisa.
Först o c h främst har jag ej fått mer än 4 köptygs-ylleklädningar, sedan jag blef gift, det är 9 år sedan.
3 har har jag kvar än, en svart, s o m borde ersättas, men när o c h hur, det står i vida fältet.
2 kulörta, den ena är nyss uppsnyggad, af mig själf förstås, den andra skall jag tvätta och göra o m, bara jag hinner.
Den första jag fick, hade jag fin, så länge den var någor- lunda.
Sedan tvättade jag den och moderniserade upp henne till ny igen medels litet nytt, rutigt tyg.
Så fick hon vara till bättre länge.
Slut- ligen blef det hemmaklädning o m söndagarne, sist hvardagsklädning.
Sedan färgade jag om henne o c h gjorde o m den åt mina små flickor.
Men s o m intet gammalt har den fördelen att vara lika starkt som nytt, äfven om det är aldrig så väl fodradt o c h mellanlagdt, så äro töserna snart utan igen, o c h s o m jag då inte på länge får någon gammal klädning, nog värdig att taga o c h göra o m igen, så blir tanken o c h frågan: » Hvad skall jag nu hitta på att göra af åt d e m?
» Ja, det hör till nattens vaka, dagens bön.
Det kan ingen förstå, som ej själf är i samma belägenhet.
så liten, kassa för sig själf.
som man då ej hel- ler behöfde taga af till hushållet, förstås.
Jag tror inte heller, att hemmet i sin helhet k o m m e att förlora därpå.
Ty o m hustrun någon gång finge någon uppmuntran, s o m gjorde henne glad, så kunde ju h o n också göra sin omgifning glad igen, utom det att det kändes mycket roligare att arbeta med glädje än m e d suckan.
E n kvinna är n o g så ädel och plikttrogen, att h o n gör sin plikt ändå, så långt hennes krafter o c h hälsa det medgifva; m e n det kändes så godt att fä litet glädje, s o m hjälper under det ofta tunga lasset.
Till sist ville jag säga det (om Iduns redak- tion tycker, att det här är något att kosta tryck- svärta på), att de fruar s o m hafva sådana män, som ge dem klädpenningar, mycket eller litet, lika kärt, o c h s o m låta sina fruar få del af de- ras gemensamma hems finansiella ställning, de kunna inte vara nog lyckliga o c h tacksamma mot försynen o c h sina män därför, tycker en f. cl.
lärarinna, numera ett huskors.
XXXI.
Uti en fråga som angår alla kvinnliga indi- vider, torde det äfven tillåtas en fattig flicka att publicera sina erfarenheter.
D e äro dock inga- lunda afsedda för fruar, hvilkas män hafva råd att bestå d e m en fin toalett utan ringaste upp- offring, o c h — till » uppretade äkta män » gifver jag ett välment råd: må ni tacka Försynen, s o m gifvit eder medel att skona eder hustru från dessa bryderier, som tvångsspavsamhet åstad- kommer!
Under 20 års tid har jag konditionerat uti ad- liga o c h högadliga familjer, samt varit lycklig där blifva ansedd som en medlem af familjen och således äfven fått deltaga uti alla de fe- ster o c h samkväm, som förekommit i n o m deras kretsar.
I medeltal har jag dock icke under alla dessa år haft mer än 136 kr.
50 öre till mina utgifter, såväl toalett som post, medicin och små gåfvor.
Af dessa 136 kronor har årli- gen insatts på en bank 30 kronor till bildande af lif ränta.
Det är med verklig förvåning jag ser, att ingen uppmanat vår tids ungdom att äfven- tänka på ålderdomens maktlösa dagar, medan de hafva aflöning.
Hvar skola alla fattiga flickor i framtiden taga sina klädpenningar, då de ej orka bibehålla sina platser och kanske ej kunna räkna på anhörigas hjälp — om de ej under hälsans och tingdomens dagar inbespara något?
Men m e d så små inkomster s o m 136 kronor får man ej tänka sig att ha en toalett komplett uti alla delar, utan man måste söka att utbilda såväl ordningssinne som smak för att se proper ut.
En svart sidenklädning har jag alltid haft, ty en sådan kan man ha när som helst o c h vara fin med.
På baler hade jag för det mesta tarla- tan eller hvita tunna tvättklädningar m e d olika garnityrer.
Klädningarna syddes af mig själf på lediga stunder, m o r g o n o c h afton, o c h då jag redan vid 17 års ålder måste börja att sy alla mina kläder, gick det sedan obehindradt, så att jag till o c h m e d fick ersätta sömmerskan hos mina husmödrar.
I julgåfva fick jag oftast nå- got fint klädningstyg; tvänne gånger ljust kulört siden att hafva på fester.
Mina hvita skor klädde jag öfver, så länge sulorna höllo, o c h de öfriga skodonen lät jag sula så länge möjligt var.
Hvita och ljusa handskar tvättade jag m e d en linne- lapp doppad i söt mjölk o c h tvål samt gned se- dan med torra lappar.
Kanske anses jag mindre delikat, s o m kan omtala att det var många år af dessa 20, som jag icke hade mer än 1 dussin dag- och 4 stycken nattlinnen, o c h dock har man ansett mig pedantiskt ordentlig.
Linnet sydde och broderade jag helt enkelt själf af blekt do- mestik, s o m är starkare än madapolam.
Lifstyc- ken af röd flanell m e d hvitt foder höllo uti flere år, då jag hade tvänne att byta med.
Hattar sydde jag oftast af tyglappar; till sommaren är både fint o c h billigt att sy sådana fristående af enfärgad piké o c h sedan stärka hatten samt stryka den väl; af hvit tarlatan bli vackra hattar för ungdom, o m man därtill pryder dem m e d en léf- vande b l o m m a för dagen.
Jag köpte öfverklädd hvit karkas, formade däraf hatten, klädde öfver den först m e d linong o c h sedan tarlatan; en så- dan hatt går till 1:50.
Parasoller klädde jag o c k öfver, man klipper efter de gamla bitarne.
Kapporna, s o m väl äro de dyraste plaggen föl- en fattig flicka, valde jag tyget till o c h lät sy, då de v o r o nya; men sedan får jag själf reparera och stufva o m d e m så länge möjligt är.
Nog ville jag också vara » nätt » o c h snyggt klädd,- ty det har alltid varit min svaga sida, i synnerhet hvad underkläder och skor beträffar.
Men nu är jag knappt det senare.
Man trött- nar o c h ledsnar till sist.
Man har ju så litet för sitt arbete, s o m en in- sändarinna i senaste Idun skattar så högt.
Jag tänkte, när jag läste fröken E b b e s utgiftspost, däri h o n sade sig betala ut öfver 100 kr.
för en klädning: ack, o m jag hade 100 kr, för året, hur snygga o c h nätta skulle jag inte kunna hålla både mig o c h mina små flickor!
Ty n o g skulle Det går bra, o m man tager vara på tiden och det kännas bra härligt att ha en om än aldrig I beder Gud o m hjälp uti alla skiften.
Tack vare M o d e t i d n i n g och B a r n g a r d e r o b e n ™ «
mina kloka föräldrar fick jag aldrig uti h e m m e t några egna veckopenningar, hvilka ovillkorligen skapa en massa onödiga behof, s o m sedan äro svåra att motarbeta.
Roligt vore o m någon fattig flicka beaktade mina enkla råd o c h sedan fann, att man kan glädja sig lika m y c k e t åt lif- vet under dessa förhållanden s o m mången m e d sina rikliga klädpenningar.
En fattig flicka.
XXXII.
Som jag under senaste tiden sett, att en mängd damer vågat yttra sina mer eller mindre lämp- liga åsikter i denna fråga, så tänker jag väl s o m så: en ann ' är så g o d som en ann ', o c h k o m m e r m e d mitt lilla inpass i debatten.
Min mening är ej att söka slå något rekord i prisbillighet, s o m man ibland nästan kan tro, att somliga insändarinnor åstundat, tvärtom skulle jag vilja söka finna en normalsumma, hvilken en- ligt min tanke skulle sättas till omkring 300 kro- nor pr år.
Denna summa utgör hvad i en mängd fall en ung flicka, anställd å kontor, affärsbyrå, telegraf, post eller dylikt, kan anslå till sina kläder, äfvensom det en fru, tillhörande den burgnare medelklassen, brukar behöfva för att vara vårdadt o c h nätt klädd.
Mången torde här invända, att så gynnsam eko- nomi ha dock många ej, men jag föreställer mig att Iduns prenumeranter till största delen just bestå af damer i nämnda ställning.
D e s s u t o m är den beräkning jag här ämnar uppställa rik- ligt tilltagen o c h tål vid nedprutning från dem, som hafva mindre tillgångar.
Att uppställa en fullständig tablå öfver utgif- terna torde blifva vanskligt, då j u ålder o c h för- hållanden utöfva stor inverkan.
Följande försök härtill skall dock ungefär visa, huru jag tänkt mig utgifterna praktiskt ordnade.
För ett äldre fruntimmer.
En m ö r k promenadklädning » halfmörk klädning » bomulls » Skodon o c h reparation af d:o Kappa - - Linne .. Strumpor o c h underkläder Hattar ..
Handskar Paraply eller parasoll Diverse — — För ett yngre 35 35 20 - -- 50 60 30 20 15 15 -- 10 20 Summa 310 kr.
» &gt; » » » » » » » i kr.
fruntimmer.
En mörk promenadklädning » halfljus klädning » hvit supé eller baldräkt Bomullsklädning eller blusei ' - Kappa Skodon o c h reparation af dylika Linne Strumpor o c h underkläder Handskar Paraply eller parasoll.
Hattar Diverse - 35 35 35 20 50 30 30 - 20 15 10 15 20 Summa 315 kr.
» » » &gt; » &gt; » » » » » kr.
Om klädernas användning tänker jag mig, att den mörka klädningen göres på hösten o c h an- vändes till promenad o c h mindre bjudningar.
Den s o m gjordes föregående höst blir hemma- klädning, o c h i de flesta fall torde nog en ännu äldre upplaga, vederbörligen vänd o c h upprustad, kunna duga till stök o c h arbetsdräkt.
M ö r k g o d cheviot är m y c k e t lämplig till denna klädning.
Här skulle jag vilja gifva två små råd nämligen: att ständigt begagna förkläde i hemmet, ty en fläck skämmer lätt en hel dräkt, samt att byta klädning så fort man k o m m e r hem.
Den halfmörka (eller för u n g d o m halfljusa) skulle tjäna dels till supéklädning, dels till pro- menadklädning under den varmare årstiden.
Grå och beigefärger lämpa sig väl härtill, ty de kunna lätt tvättas och, o m tyget är m y c k e t godt, fär- gas o c h har man då en bra hvardagsklädning ett annat år.
Summan för kappor synes kanske högt till- tagen, men en vinterkappa af godt tyg kostar nog så mycket, o c h mer än tre år kan n o g en stadsbo ej gå m e d samma kappa.
Naturligtvis köpes ena året sommarkappa, andra vinterkappa och tredje regn- eller aftonkappa.
E n omtvistad sak är.
huruvida man b ö r låta sy borta eller hemma.
Min åsikt är, att, o m man har tid o c h lust att själf hjälpa o c h öfver- vaka vid h e m s ö m n a d o c h därtill har en flink syhjälp, är det stor uträkning med att sy hemma.
Detta för fruar o c h döttrar, s o m vistas i hem- met.
Men för våra » tjänande systrar », som hafva sin dag hel eller delvis upptagen på kontor eller dylikt, är det n o g ej m y c k e n besparing, åtmin- stone då det gäller att sy nytt, m e d att rusta gammalt kan j u så vara.
Dem skulle jag vilja råda att vända sig till, ej någon storsömmerska (som t. e x.
fröken Lundin), men till en ordentlig och kunnig sömmerska.
M y c k e t att rekommen- dera är att ej ofta byta o m.
Därför att en väns klädning är välsittande o c h treflig, b ö r man ej strax öfvergifva sin.
egen sömmerska o c h gå till vännens, ty den första klädning man får syåå på ett ställe sitter sällan väl; sömmerskan be- höfver vänja sig vid personens o c h figurens egen- heter för att lyckas.
Min sömmerskeräkning brukar ha följande utseende: Arbetslön Foder Gas Skoning o c h kantband Ben, sybehör, ärmlapp 10: 3: 1: 1: 1: — 50 — 25 50 17: 25.
Räknar man 6 meter tyg ä 2: 50 gör det 15 kronor o c h återstår så 2: 75 till garnering för att erhålla summan 35 kronor, s o m jag ofvan uppgifvit.
Syr man hemma, kan man j u kosta på sig dyrare tyg.
I allmänhet tillråder jag att k ö p a så g o d kvalitet, s o m man möjligen kan tillåta sig, af allt man behöfver, ty det gamla ordsprå- ket: den som köper dyrt köper billigt, har n o g stor sanning i sig.
Ja, nu törs jag väl ej inkräkta mer på Iduns af denna fråga redan så hårdt anlitade utrymme, utan slutar härmed, i det jag vågar hoppas, att åtminstone några finnas, på hvilkas förhållanden mina beräkningar passa in.
Mattia.
XXXIII.
X u Iduns långrandiga klädpenningfråga har ändtligen hunnit sin spets o c h sin råga!
Fruar o c h fröknar ha plitat o c h skrifvit, klädespersedlar ha vädrade blifvit, klädningar hvita o c h skära och grilliga, alla förtvifladt, förfaseligt billiga.
Nu här stråla som stjärnor o c h solar för mina blickar kappor o c h kjolar, och en mängd utaf hattar o c h blusar hågen betager, förtrollar, förtjusar!
Svärmisk o c h v e k jag sitter o c h kväder, ser o c h tänker bara på kläder!
Och får jag tillstå, att aldrig jag trodde, att sådan en störtsjö af tankar här b o d d e inom oss fruntimmer!
Sida på sida vi ritat ihop både bitti o c h tida.
Lätt o c h ledigt satserna flöto, aldrig, nej, aldrig orden oss tröto.
Att Sverige har vettiga kvinnor där spordes, så sakrika inlägg i frågan här gjordes!
Jag satt där förvånad, jag satt där betagen, jag satt där helt tyst, jag satt där helt slagen.
Jag läste o c h svettades, bleknade, dignade — hur den flöt fram, denna ordström välsignade!
Allt s o m kan sägas (och lite ' däröfver!)
nu är det sagdt; ej mer man behöfver.
Nu ska ' vi knoga, nu ska ' vi sträfva, vi alla, s o m kalla oss döttrar af Eva, mot målet att fagert o c h billigt oss kläda!
Ack, då jag tänker på hur det skall glada ljuft våra herrar, männer o c h fäder att vi behöfva så litet till k l ä d e r.
.
.
Detta o m detta!
Nu fråga det gäller: h v e m ska ' ha priset, när snart nu det smäller?
H v e m af de många klyftiga kvinnor, klädpenningsf rågeförfattarinnor?
O, du min store!
Här skulle man vara en Salomo rent för att rätt kunna svara!
Alla — hvarendaste fru eller flicka — äro precis, ja precis lika k v i c k a!
Men — en idé nu rann upp i min hjärna, strålande vacker s o m himmelens stjärna: kunde man priset ej tillerkänna den, som bäst sparat på bläck och på penna.
Sparsamhetsdygden det mest j u här gäller, och den som sparar på bagateller, sparar o c k säkert, när mera det gäller, ödslar för visso på kläder ej heller!
Säg, hvad ni tycker nu allezusammen!
Lefve klädpenningsfrågan!
Amen!
En svensk kvinna.
XXXIV.
Ehuru vi damer i klädpenningfrågan redan för mycket skattat åt vår s k ö t e s y n d: mångtaligheten, kan ej heller jag nu tiga längre, utan ber att få draga ett litet strå till den stora stack, s o m redaktionen lofvat att få växa i ännu ett par nummer.
Det är inte utan, att vi börjat k o m m a bort från ämnet o c h hängifva oss åt en annan af våra skötesynder: kritiklystnad, nu på sistone.
Med fara att göra detsamma måste jag fälla en gensaga m o t det i flere uppsatser förekommande uttrycket: bort m e d alla vilseledande uppgifter!
Nej, låtom oss försöka att se allt från flere syn- punkter o c h icke misstro andras erfarenhet, där- för att den är olika vår egen.
Teodors förstån- diga fru kan j u framlägga en nära 20-årig er- farenhet o c h alla hafva n o g efter bästa förmåga ransakat sitt minne, sin kassabok o c h sin gar- derob.
M e n hvad s o m är elegant för den ena, är tarfligt för den andra, ja, för samma person under olika omständigheter.
Den ljusa fina pro- menaddräkten, s o m kostade öfver 100 kr.
o c h som är alldeles passande för den unga världs- damen, skulle kanske väcka undran o c h löje i den krets, där den unga flickan i sin dräkt för 35 är väl klädd.
Och s o m flere yttrat: det be- ror så m y c k e t på h v a d tid man har att arbeta på sin toalett själf samt livad sysselsättning för öfrigt o c h hvad samhällsställning.
Den varma hemväfda ylleklädning, i hvilken jag trifs så väl o c h förrättar mina hi sliga sysslor, är utmärkt därtill, ej minst emedan alla småbarnens fingrar ej sätta märken därpå, m e n jag skulle för några år sedan icke kunnat begagna, den utan att väcka uppmärksamhet.
I den krets jag då rörde mig gick n o g klädkontot för mig till åtskilliga hun- dra o m året, o c h jag slösade ändå aldrig, ehuru jag var föräldralös o c h ekonomiskt oberoende.
Då jag sedan gifte mig m e d en man i anspråks- lös lefnadsställning, förbehöll jag mig 300 kr.
o m året i » nålpengar », o c h detta har iner än väl räckt till både kläder åt mig, presenter o c h en stor del af barnens kläder (n. b.
då de äro små), men som hushållsboken är den enda kassabok jag för, kan jag ej uppgifva några siffror.
Naturligt är, att den s o m ofta o c h i alla väder måste gå ut på gatorna sliter mera än den s o m sitter mycket inne, så o c k att den s o m sköter sina små barn själf samt går i hushållet, är mera utsatt för fläckar o c h nötning o c h följaktligen bör o c h kan begagna enklare dräkter än den husmoder, s o m måste göra les honneurs i ett stort hus, där mannens ställning fordrar ett ut- sträckt sällskapslif.
Jag tycker nu att mitt sätt att arrangera min klädpenningfråga varit utmärkt, och jag skulle vilja råda alla att göra samma- ledes.
Och äfven när ej den unga bruden är så lyckligt lottad att hon, tack vare sina föräldrars sparsamhet, medför någon betydligare hemgift, låt henne ändå, I män, få sin egen lilla kassa.
Anförtron henne före brölloppet, hurudan eder ekonomiska ställning är, o c h k o m m e n båda öf- verens o m en viss summa till hennes handkassa.
Våren vissa, I skolen möta ett gladare ansikte under den lilla enkla hatt, hon skaffat sig för att ej summan skall öfverskridas, än under den dyrbaraste hufvudbonad, s o m hon måst tigga sig till.
Och nu sist, tack för alla goda råd, som i god af sikt gifvits oss!
Kunna vi än icke acceptera allt, något kunna vi alla lära, och därför äro vi äfven tacksamma mot Idun, som beredt oss tillfälle att meddela oss med hvarandra.
Margareta Fridkulla.
•x Och härmed, sansade ga * med Margareta diskussionen i » klädpenningfrågan » för denna gång vara ändad.
serligen m å n g a bord och Ä n n u l i g g a vis- » insändare » kanske ännu tas, o c h v i a n s e att vara inne.
tansvärda terialet En på vårt flere » d u g g a e f t e r », mennågonstudes för Fridkullas o c h v ä l v i l l i g a s l u t o r d, m å d e n lifli- att måste punkt sät- t i d e n därtill n u v ä l k a n del g o d a uppslag o c h beak- synpunkter i det öfverblifna ma- skola vi emellertid tacksamt framtida skrif- komma bevara användning.
Vårt uppriktiga tack bringa vi n u också alla, s o m m e d s i n a i n l ä g g b i d r a g i t till d e n viktiga ha frågans oväldigt meningar att mångsidiga belysning.
sökt komma våra läsarinnor låta de till tals, mest Vi skiftande och vi hoppas skola hålla oss räkning
IDUN f ö r d e n n a vår o p a r t i s k h e t, l i k s o m att e n h v a r j u s t d ä r i g e n o m skall behållning från » andarnes sammandrabbning ».
Återstår vi utfäst tänka att h o n d o c k till någ07i l i t e n personlig sist haft denna finna, nu att u t d e l a d e femtio till premier.
sig insändare, hela om Därvid kan kronor, m a n väl s u m m a n tilldelad en någon sådan skulle enda anses d ä r a f f ö r t j ä n t f r a m f ö r alla a n d r a; m e n l ä m p - ligast torde kanske beloppet kunna ett p a r, t r e inlägg, våra läsarinnor värda.
Vi tresserade den delas i eller flere p r i s, s o m tillfalla d e anse mest beaktans- b e d j a d ä r f ö r alla f ö r s a k e n in- att 15 dennes ofördröjligen till och senast före redaktionen insända sin o m r ö s t n i n g s a m t d ä r v i d u p p g i f v a nummer på d e t eller d e i n l ä g g, d e a n s e p r i s v ä r d a, lika- s o m prisets ledning af belopp.
denna O c h skola vi sedan, m e d omröstning, verkställa premieutdelningen.
Stockholm den 1 okt.
1896.
Red.
U r af Idun.
n o t i s b o k e n.
En ny skoMräkt för flickor.
Nya model- ler till hygieniska o. praktiska underkläder o c h öfverdräkt för flickor i skolåldern k o m m a att demonstreras å ett föredrag, som under loppet af nästa vecka hålles i Vetenskapsakademiens hörsal af fru Gurli Linder.
m * En hedrad arhetarinna.
En stämnings- full kamratfest firades i lördags af Dagens Ny- heters sätteri- o c h tr3 ' ckeripersonal, s o m då sade farväl till en gammal, plikttrogen kamrat, hvil- ken lämnat sin plats vid kasten efter ett 28-årigt arbete.
Detta är en lång arbetsdag — 28 år vid en morgontidning m e d dess jäktande, febrila nattarbete — o c h många finnas ej, som äga n o g energi, att stå ut därmed.
H u r m y c k e t m e r hed- rande är det ej då, när en kvinna visar dylikt sällsynt kraftprof!
För att nu fira denna trägna arbetarinna, fröken Ebba B,unström, hade kamra- terna, som sagdt, i lördags inbjudit henne till en frukostmiddag på den pittoreskt belägna Kungs- holmsrestauranten » Piperska muren », hvarvid Dagens Nyheters faktor tolkade deras känslor i afskedsstunden.
Mycket hade de att tacka E b b a Kunström för; hennes stilla, blida väsen hade haft ett förädlande inflytande på de manliga kam- raternas mången gång uppbrusande sinnen, o c h hennes aldrig svikande plikttrohet hade ständigt verkat s o m ett det vackraste föredöme.
Afliden skådespelerska.
Den 22 sept.
af- led i Kalmar efter en kort sjukdom den kända, omtyckta skådespelerskan o c h f. d. teaterdirek- trisen fru Jenny Carlberg, född Hermansson.
Fru Carlberg uppträdde senast tisdagen den 15 sept.
som Veronica i » Den ondes besegrare ».
Därefter insjuknade hon emellertid o c h jämnt en vecka efter det h o n för sista sången uppträdt å de bräder, s o m föreställa värklen, hade h o n skördats af liemannen.
Kungl.
operan återupptog i lördags A d a m s lilla nätta o c h melodiösa opera-comique » Nitrnberger- dockan ».
Nya i sina partier voro hrr Brag (Cor- nelius) o c h Forsell (Miller).
Den förre återgaf- såväl i spel som sång den snåle leksaksfabri- kanten m e d g o d komik, o c h den senare lyckades ock på det hela taget rätt bra lösa sin uppgift.
H r Henriksson var liksom förut en ganska rolig pappas gosse.
Främst af alla stod dock fröken Karlsohn (Bertha), hvars klockrena sång o c h pär- lande koloratur framkallade det lifligaste bifall från den talrika publiken.
Efter ett ganska vac- kert balettdivertissement af hr Glasemann uppför- des till slut » Pajazzo » m e d samma besättning s N y h e t e r f ö r som senast, undantagandes att hr Bratbost nu åter öfvertagit Canios parti, hvilket som bekant senast innehades af hr Morello.
Vasateaterns framförande i tisdags af Shake- speares » En vintersaga » hade motsetts med min dre vanligt intresse, o c h de förväntningar, huf- vudstadens publik gjort sig att här åter en gång finna en exponent af det stora dramat på ett vär- digt sätt bragt öfver tiljan, fingo en glädjande uppfyllelse.
Premieren var en obetingad succés, såväl hvad gäller de enskilda uppgifternas lyck- liga lösning som det helas stilenliga samman- hållning.
Strängt begränsade af tid o c h utrymme i detta nummers pressläggningsminut, nödgas vi emellertid fatta oss kort o m den angenäma tea- teraftonens detaljer.
Nämnas b ö r dock, huru herr Svennberg som konungen af Sicilien gaf en ypperligt skiftande bild af såväl svartsjukans ra- seri s o m den sena ångerns ruelse o c h den slut- liga försoningens sällhet, liksom fru Håkanssons storstilade H e r m i o n e fann lika lyckliga uttryck för de första akternas tragiska majestät som slut- scenens jublande harmoni.
Hr de Wahl o c h frö- ken Gotischalk voro mycket sympatiska s o m de älskande unga furstebarnen, o c h nästan samtliga af de många, delvis betydande birollerna fingo ett erkännansvärdt utförande.
Så fröken Lunde- qvists förträffliga Paulina, hr Eliasons smidige Autolycus, hrr Sternvalls o c h Hultmans lustigt chargerade herdar, far o c h son.
H r Engelbrcchts konung af B o h m en föreföll något tung g e n o m skådespelarens sedvanliga benägenhet att » släpa » i sin deklamation, men var, äfven han, af i det hela g o d verkan.
Briijant var uppsättningen, lysande dräkterna, hr Grabows nya dekorationer effektrika.
Sedan efter hvarje akt de spelande ofta framkallats o c h särskildt efter styckets slut långvarigt o c h intensivt hyllats, ägnades äfven åt iscensättaren, hr Molander, en välförtjänt inropning.
Man kan alltså tryggt förutspå det gedigna programmet en vacker serie fulla hus — en endast skyldig uppmuntran åt det konstnärliga intresse s o m från så många händer nedlagts vid dess utfö- rande.
Södra teatern har nu utbytt den olycksaliga » Prisgåtan » m o t ett » Gullregn », som ofvanpå denna föregångare kändes riktigt uppfriskande.
Detta lustspel, bearbetadt efter tyskan af Frans Hedberg, har i alla händelser den förtjänsten att vara lifligt o c h underhållande.
Något snilleverk är det visserligen inte, m e n nästan alla rollerna däri äro spelbara, o c h särskildt hr Bergström har en roll, s o m passar h o n o m utmärkt.
En fattig, hedervärd spetsborgarfamilj m e d giftasvuxna döttrar blir förflyttad från en blyg- sam position i landsortsstaden Finkemvverder till en förgylld, men ihålig » lycka » i » världsme- tropolen » Berlin.
Den hederliga spetsborgarfa- miljen råkar in i en sådan massa oväntade för- vecklingar i sin nya ställning, att den återvänder till Finkenwerders blygsamma, m e n humbugsfria idyll.
En excentrisk ryska får på ett för öfrigt tämligen otroligt sätt tjänstgöra såsom den där leder Finkenwerders-familjen in i det gyllene Berlin-äfventyret.
Stycket spelas friskt o c h lifligt.
Herr Bergström som den hederliga kälkborgaren, är, s o m sagdt, riktigt i sitt esse o c h fru Fornell sekunderar ho- nom m e d framgång som hans äkta hälft.
Fru Stavenow, teaterns nya intagande ackvisition, gör en täck ingenueroll o c h fröken Olsson en syn- nerligen drastisk piga, som ej minst » på hyllan » finner glada beundrare.
Det hela är harmlöst muntrande o c h torde nog en tid hålla sig uppe på programmet.
Tatjana.
Teater och musik.
parsamma Fruar!
319 Skiss för Idun af Elsa Lindberg.
(Forts.) När herr Birger klockan fem k o m uppför trap- pan till sitt rum, fann han nyckeln instucken på sitt vanliga gömställe i ett hål i muren.
Rum- met var tomt.
Tatjana var borta!
Den lilla nötta fiollådan o c h det blå knytet hade hon tagit m e d sig.
Om ej rummet sett så städadt ut, o m ej allt varit så prydligt o c h nätt ordnadt, den lilla tyllbiten hängd öfver fönstret o c h tallrikar, koppar o c h fat så ordentligt ställda i rad på hyllan, skulle han trott, att den förflutna aftonens händelser varit en dröm.
i Jklädnings-, höstsäsongen hos k a p p - och » Les gaies oiseaux » v o r o redan i rörelse.
Ge- n o m de tunna trossbottnarna ljödo deras i friga röster ned till herr Birger.
Så hördes en grof, hård basstämma, s o m öfverröstade de gälla höga flickrö- sterna och for ut i grofva tillmålen.
Basrösten besvarades af de ifriga diskantstämmorna, som alla talade på en gång.
Så ljöd åter basrösten en smula lugnad, o c h sen blef det tyst.
Herr Birger hörde en dörr däruppe öppnas och stängas.
I trappan ljöd fottramp.
— Lätta steg o c h så tunga.
— Utanför herr Birgers dörr stannade de lätta stegen.
» Au revoir!
a six heures! » - ' limmade bas- rösten.
Och de tunga stegen fortsatte vidare trap- pan utför.
— En lätt, nästan tveksam knackning.
— Herr Birger ropade » stig in! » — Dörren öpp- nades o c h två flickor stodo där utanför i trappans half dunkel.
Tatjana — lång, smal och svartklädd m e d all- varligt, blekt ansikte o c h så en liten ljuslett, knubbig en, hängande leende vid hennes arm.
— Det var violoncellisten v i d » les oiseaux ' s » or- kester.
Den lilla ljusletta såg sig nyfiket omkring i rummet o c h så klang hennes glada röst.
» mon- sieur Birger!
Monsieur Birger.
Voilä M o i et Tatjana! » Herr Birger såg stum från den ena till den an- dra af de två flickorna.
— Tatjana!
— Och den lilla » oiseau » så förtroligt vid hennes arm!
Hade Tatjana glömt, att hennes döde morfar förbjudit henne allt umgänge med d e m däruppe i öfversta våningen?
Den lilla oiseaux puffade Tatjana i sidan.
» Dis donc quelquechose!
A h!
sotte-lä! » fnittrade h o n till.
Så tittade hon plirande från herr Bir- ger till Tatjana.
» Je vous géne vous d e u x?
E h!
b i e n!
Je m ' en fiche! » Och hon satte sig graciöst på ledstången o c h åkte utför, kastande hela vä- gen slängkyssar åt de två däruppe De v o r o ensamma.
Herr Birger hörde sitt eget hjärta slå.
Tatjana stod framför h o n o m m e d sänkt hufvud.
» Tack för i natt, » sade hon.
» Och tack för allt, allt det ni gjort för min skull.
— — — — Jag ville endast säga, att jag nu fått plats. » » Fått plats? » Herr Birger visste ej, hvarför det plötsligt skar så underligt till inom h o n o m.
Det var ju m y c k e t roligt, att hon fått plats, den fattiga Tatjana.
Han borde riktigt glädja sig å hennes vägnar.
» Hvar? » frågade han andlöst.
» I » les gaies oiseaux ' s » orkester som sekund- violinist — efter mademoiselle Anette, som flydde bort i natt. » Hennes röst var klar o c h hennes svarta ögon sågo rätt på h o n o m, så lugna o c h så stora.
Herr Birger mindes plötsligt den grå kappan o c h hyrkuskvagnen kl. 5 i morse.
» I » les gaies oiseaux ' s » orkester? » upprepade han tonlöst.
» Ja » — svarade Tatjana stillsamt.
Det blef tyst där i herr Birgers lilla rum.
» Det var j u mycket roligt.
Jag gratulerar er, fröken Tatjana, » sade herr Birger slutligen m e d en röst, s o m lät främmande i hans egna öron.
» Ja, det är mycket roligt.
Tack! » svarade h o n stelt.
Deras händer snuddade vid hvarann.
Då grep hon plötsligt hårdt o m hans arm.
» Tack för allt!
allt!
Ni är den bästa af alla! » Ett ögonblick var hennes mun nära hans kind.
Så ljödo lätta steg uppför trappan.
Och herr Birger var ensam.
— Tatjana i » les oiseaux ' s » orkester!
— Det var plötsligt, som o m han förlorat något dyrbart o c h kärt.
H a n kände sig så fattig och tom.
Klockan i det närbelägna kyrktornet slog half 9.
K l.
9 hade han en lektion längst uppe på Söder.
Han hade en förnimmelse af, att han borde gå nu, o m han ville k o m m a i rätt tid.
Han tog mekaniskt på sig rock o c h hatt o c h gick så fram till bordet, där manuskripten lågo.
Han brukade alltid taga m e d sig några skisser, när han gick på sina lektioner, för att sticka in dem i breflådan på någon tidningsredaktion, som han passerade förbi.
På så sätt sparade han alltid in postportot.
Liksom i dvala, nästan utan att tänka därpå, endast af vana sträckte han ut han- den efter ett manuskript.
Men han fick ej tag i det skrifna papperet — något hvitt, hopskrynk- ladt föll i hans hand.
Han såg på det.
— Det var Tatjanas hvita snibbkrage.
— I det stora musikkaféet var hvarje bord upp- taget.
Tobaksröken låg s o m en tät slöja öfver k o s t y m t y g e r Hildur Andersson, Stockholm.
12 Hötorget 12 Filial: 4 Södermalmstorg 4.
Eiks- och Allm.
tel. 1
lokalen.
Kypare i k n ä b y x o r o c h svarta silkes- strumpor baiancerade sina brickor öfver gäster- nas hufvud.
På estraden, kring hvilkens fot små förgyllda keruber dansade i ring, sutto » les gaies oiseaux » i sina hvita klädningar m e d gröna band o m lifvet.
— K n a c k!
K n a c k!
Anförarinnan, en klar- ögd, uppnäst blondin m e d burrigt hår, som stod ut rundt kring hufvudet likt en gloria, slog m e d stråken m o t locket på sin lilla röda fiol.
Flickorna höjde lystrande sina hufvuden.
Tararamta — ta!
Den något öfvermogna, fet- lagda flickan, som skötte trumman, slog en hård hvirfvel m e d sina metallbeslagna trumpinnar.
Så gjorde första fiolerna en snabb löpning, vio- loncellen föll in m e d en lång, utdragen ton o c h en polka skållade i glada, lekande toner.
Efter första reprisen skulle sekundfiolerna falla in efter tre takters paus.
Den brunögda, täcka » oiseau », som följt m e d orkestern i alla städer o c h spela- de säkert sin andra fiol, medan hon samtidigt med lika m y c k e n vana skötte sitt ögonspel m e d kafégästerna, föll påpassligt in, men Tatjana tappade bort sig.
En ung man i sliten rock och blekt, magert ansikte sökte bana sig väg till ett litet hörnbord, hvilket en äldre herre just nu lämnade.
Tatjana såg h o n o m i stället för noterna.
Kamraten gaf henne en hård knuff i sidan och visade m e d stråken på den not, hvilken h o n skulle spela.
efterträderska!
Hvart tog Anette v ä g e n?
Fråga hennes baron!
— Skratt.
— Skål!
Nu slutade orkestern.
H v a d var det de spela- de?
Hörde du inte?
Vals eller polka, hör jag efter hvad de spela?
När jag har en sådan skön- het framför mig som den svartögda där, då hör jag inte, då ser jag endast.
Skål på det!
Skål!
» Voilä monsieur Birger! » Den lilla ljusletta violoncellisten petade till Tatjana m e d stråken.
Tatjana hade hela tiden, alltsen polkan slutat, envist sett ned på fiolen, som låg i hennes knä.
Nu måste h o n se upp.
Herr Birger mötte hen- nes svarta ögon.
Han hälsade stelt.
H o n rod- nade och såg hastigt bort.
Eleganterna tätt invid estraden hade noga följt med.
— H v a d var det för en figur — den unge mannen, som satt vid hörnbordet och såg så lugg- sliten ut i den skarpa, elektriska belysningen?
Han hade hälsat på henne o c h hon hade rodnat.
— En rival!
— Den där!
K y p a r e!
På ett visitkort m e d klingande, adligt namn skrefs hastigt några ord.
I^yparen mottog kortet och förde det bort.
» Les oiseaux » spelade en banal, långsläpig melodi.
Under den följande pausen räckte en kypare åt Tatjana någonting inveckladt i hvitt silkespapper.
Tatjana tog nyfiken och förvånad bort de två knappnålarna, s o m sammanhöllo det tunna papperet.
Som i en dimma såg h o n två yppiga, röda rosor o c h bredvid dem ett hvitt kort m e d ett klingande adelsnamn.
Men tvärs genom tobaksröken, s o m allt tätare hängde öfver lokalen, blickade två ögon på henne så sorgset.
De två ögonen förföljde henne, allvarsamma, bedjande.
— » Stackars lilla Tatjana!
K o m till mig!
Där hos mig är det fattigt, m e n ändå bättre än här! » — Framför hörnbordet tätt invid estraden voro två stora b o r d skjutna intill hvarann.
Kundt o m dem sutto unga eleganter.
— Uppspelta hade de k o m m i t från en stor middag.
Buteljer o c h glas stodo i rader framför dem.
Det går så bra att prata litet, innehållslöst prat, s o m ingen hör på och man själf glömt i nästa minut; det går så lätt att prata, när fyllda glas stå på bordet o c h glada melodier dansa i luften.
— Vackra flickor, » les oiseaux », och så glada sen!
Pigga!
rasande pigga!
Skål!
Det är en n y där!
Ser du inte?
H o n där med svarta håret i en krona på hufvu- det.
Jaså, sekundfiolen!
Charmanta ö g o n!
Men något för allvarliga!
— Munnen ser dess mer skrattlysten ut!
Pikant!
— Djupa madonnaögon o c h buktad, världslig mun.
Verkligen pikant!
H v e m är hon d å?
Anettes Redigeras af Sophie Bidrag mottagas med länge.
tacksamhet.
Logogryf.
Båd ' katolik o c h lutheran, muham- medan tillika, Ja, alla, s o m på jorden b o, så fat- tiga s o m rika, Ha rättighet att fordra mig, hvarhelst de slå sig ned, Om o c k i hvarje annat fall de taga landets sed.
•Och dock — historien täljer oss o m många hårda strider, Som just om mig har kämpats ut i längst förflutna tider, Och mången ädel kämpe, fylld af tapperhet och mod, Har för att troget värna mig fått offra lif o c h blod.
Men ej i forna dagar blott min sak man måste skydda, Nej — ofördragsam än i dag man är i slott o c h h y d d a; Och är ej kampen nu så het, att blod man gjuta får, Med skarpa ord dock mången ger sin nästa djupa sår.
Dock — kanske randas skall den dag, då jag får ostördt råda, Då efter hat o c h kif o c h split man blott får endräkt skåda; Då blott en enda religion på jorden härska skall, Som i sin famn, i tro och hopp, • förenar världen all.
Om till de lycklige du hör, som utan k a m p mig vunnit, E A f hjärtat tacksam var, min vän, att du så lätt mig funnit; Då skall du ock i sinom tid till in- sikt k o m m a här Om allt, hvad jag af skilda ting uti mitt sköte bär: En » nya världen » du först skall träffa på.
Ett oumbärligt husdjur i norden följer så.
H v e m ibland Åsars skara bar vigg uti sin h a n d?
Hvarefter den nog längtar, s o m står vid grafvens rand.
T * knlsita Fabriken " GÖTA LEJON " aörxssoHO stad i En praktfull Floras dotter m e d falsk- het i sin barm.
H v a d bålde kämpen hade så starka i sin arm.
E n kung i sångens rike, hans tju- sarmakt är stor; H v a r m e d han tjusar sinnet.
En skatt för hvarje mor.
I lifvets mörka stunder hvad b ö r du hålla fast?
Materialet säkert till mången gum- mas kvast.
Nämn så ett utmärkt bränsle, och hur det vara bör.
Hur vill du gåsen hafva, att den må blifva m ö r?
Om du helt plötsligt finge — säg hvad — nog blef du glad?
Hur vill du gärna vara, när du skall gå — på livad?
Ett oundgängligt villkor för fisk att k o m m a fram.
Säg hvarförutan aldrig kan blifva någon stam.
När hem soldaten drager, hvad bär han då så stolt?
H v a d den på tid kan blifva, s o m nu går klädd i kolt.
Naturlig hufvudbonad på vingad sångare.
NEROTH &amp; Co- L • •.
H v a d hade hon m e d herr Birger att göra!
Pion ville icke se på h o n o m, ville icke förstå hans ögons ömma, stumma språk.
N e j, hon ville skratta och ha roligt, skratta som de andra » oiseaux » och se omkring sig m e d spelande, käcka ögon- kast.
Hennes brunögda kamrat hade behändigt nap- pat till sig visitkortet, s o m följt m e d blommorna.
Nu gick det laget rundt.
Och det blef ett tissel och tassel mellan de små » oiseaux ».
rekommendera sitt allmänt erkäaua U T P T J L V E R t ritt fr&amp;jp klor Hvad » Tatjana hade gjort en eröfring.
.
Det ville ej säga litet det för att vara så » n y », s o m Tatjana var.
Och hvilken eröfring sen!
En s å n elegant herre och så frikostig!
Han satt där nere tätt vid estraden.
Såg hon h o n o m ej, den där vackre herrn m e d de stora, uppåtstrukna mustascherna?
H a n skulle säkert bjuda henne på supé i kväll.
Jo, h o n hade tur m e d sig. » » På supé i kväll » — skulle det nu börja det där lockande, s o m drog henne så oemotståndligt, det där, som hon omedvetet börjat längta efter, re- dan då, när hon o m kvällarna strök kring på gatorna o c h såg de fina damerna fara till sina fester?
H o n såg bort till den unge eleganten, som kamraterna visat henne på.
Han lyfte lätt på sin glänsande cylinder o c h sände henne ett me- nande ögonkast, liksom de två haft något gemen- samt.
Då gled Tatjanas blick hastigt undan och snuddade förbi herr Birger.
Han såg så fattig ut.
Ingen annan hade så sliten rock.
Arbetaren där borta vid bordet var tjockare o c h varmare klädd.
(Slut i nästa n:r.)
Inn ehåll sforteeknin g. Axelina Prawitz; af E.
A.
G.
(Med porträtt).
— Tre dikter; af Birger Mbrner.
— » Kvinnornas palats »; af Gerda Meyerson.
— Vid kaffet; amatörfotografier af Hugo Falk: Första oktober.
— Ur en skiftesrik lefnadssaga.
(Med porträtt af grefvinnan Napoline Barck).
— I •klädpenning- frågan '; de sista insändarne och redaktionens slutord.
— — Dr notisboken.
— Teater och musik.
— Tatjana; för Idun af Elsa Lindberg.
iForts).
— Tidsfördrif.
på sin klinga fordom ej kri- garn ville se.
1 1 A d v e r b, s o m ej kan fattas af den, som skapats lat.
Ett rätt så dyrbart bihang till hvarje potentat.
H u r många » spunno ö d e åt folk i hedenhös »?
En ljuflig framtidshägring för liten pilt och tös.
Hvad n d 1 | 1 1 brukar stundom tiggarn, då bön ej hjälpa viil?
En sak s o m utan tvifvel hör smör- gåsbordet till.
H v a d nog är bra att följa, m e n en- sam ej förslår, Ty då m e d många saker helt visst på tok det går.
Ä r den rätta lösningen funnen, så skola de tredje o c h fjärde lodräta raderna vara lika m e d de tredje och fjärde vågräta (korset).
När du har råkat blifva — hvad tar du sällan då?
Säg, hvad du kan törhända, i ky- ligt väder få.
Helt visst för mången farkost ett lurande försåt.
H v a d vackert är att följa uppå dess vilda stråt.
Kapsclflåtan: Laura, Idun, Ivar, Dagny, Fiken, Nanna, Manne, Hanna, Julia, Anna, Maria, Frida, Armand, Hans, Inge, Agda, Tor, Klara, Lars, Maro, Signe, Sigge, Ina, Fanny, Olga, Stenia, Ingegerd, Elsa, Gerd, Astrid, Per., Dora, Härta, Karolus, Adam, Sten, Erika Arvida, Lena, Sara, Artur, Ada, Inga, Emil, David, Gerhard, Uno, Natan, Enoch, Otto, Lea, Alarik, Tom, Arne, Ester, Sam, Ella, Nero, Ida, Ulla, Henrik, Alma, Allan, Ejnar, Valfrid.
Halvar, Urcla, Gerda, Marina, Talia, Pelle, Ake, Pamela, Anton, Nina, Albin, Ed- vin, Adéle, Elin, Sigurd, René, Susanna, Tora, Jan, Jöns, Aida, Nils, Isak, Milda, Ave, Hul- da, Martin, Tord, Flora, Erik, Marta, Set ' Selma, Edith, Axel, Arvid, Rosa, Ring, Viola, Eli, Linnea, Emma, Vendela, Karl, Emy, Aja, Karna, Vera.
S.
L.
Lösningar.
o Min vän!
hvad bör, nattgammal, du aldrig lita till?
E n hafvets undersåte, som m y c k e t liknar sill.
H v a d skall du en gång varda, när anden flyktad är?
Och nu — hvad ändtligt blir du från logogryf en här?
Bea.
Korsgåta.
H v a r och en af kvadratens 24 ru- tor skall fyllas med en bokstaf, så att de vågräta raderna beteckna: 1) Präst, 2) lånar ljus, 3) namn, 4) återkommer regelbundet, 5) hvad de gamle romarne hade godt om, 6) landtudde.
Borlplockningsgåtan: Falaska; flaska, ka- las, skal, kal, la, 1.
Schackgåtan: Lena, välluktsrika, blåsa himlens väder; ang och lunder lika bära bröllopskläder.
Minsta vrä och koja stråla ljus och lycka; hvardagsstökets boja lik en krans vi tycka.
Väsen än sä tysta jubla nu och prisa.
Vill en tanke knysta blir han strax en visa.
Gellerstedt ^Konturer).
Lutpulvret begagnas vid lak eiier tvätt i siäIiwt peilI2112&amp;ar * for bästa och renasto aska.
Användningssättet Sparar alldeles samma som med vanlig asklut och Sparar arbete.
kläder • Sparar sAp-pulveb
