# ID: svediakorp-per1095
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,239
# sentences: 826
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri N:r 39 (458) Fredagen den 28 september 1896.
Byrå: Prenumerationspris p r å r: Idun ensam.
kr.
5: — E l ä r a södra k y r k o g.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 6: — Iduns Modet., månadsuppl.
» S: — Prenumeration sker å alla post- Barngarderoben » 3: — anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: Aktiebolag.
9:de årg.
Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Annonspris: FRITHIOF HELLBERG.
35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerprls 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
(Iösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Redaktionssekr.
: /.
Nordling.
Lina Morgenstern.
Första ordförande Jnder denna Sr pågår vecka — hvilken mera än dens anmält kanter senteras, förut halftannat sig.
oeh som Iduns nämnt, fröken Som från i Berlin den stora ett 1 9 till d e n 27 september Afven speciella korrespondent åpropos från alla Sverige låter sig d ä r v i d Guldbrand.
— k v i n n o k o n g r e s s, till tusental deltagarinnor Augusta lämpligt den internationella för den nu pågående kvinnokongressen i Berlin.
deltager, värl- repre- som vi träffa, v a r y t t e r s t ä l s k v ä r d, m e n h a d e n a t u r l i g t v i s m y c k e t o n d t o m tid.
H o n o c h d e a n d r a l e d a n d e d a m e r n a arbeta n u rastlöst för att o r d n a allt f ö r k o n g r e s s e n.
nätter H o n sade sig icke hafva sofvit på o c h i c k e h u n n i t ä t a m i d d a g u n d e r flere d a g a r.
stern är dock rörlig, en äldre med dam med silfverhvitt hår, liten, en strålande vänlighet utbredd väsen.
fetlagd, öfver Då flere Fru Morgen- vi men hela sitt kommo in, armarne om b r i n g a v i i d a g b i l d e n af k o n - slog hon gressens oss o c h b a d oss v a r a v ä l k o m n a TÅna l:a ordförande, Morgenstern, tyska kvinnorörelsens betydande den » g ä s t e r från f r ä m m a n d e l a n d », mest o c h d å h o n s å g, h u r j a g, nä- personligheter.
Samtidigt dandet fru e n af med s t a n d i g n a n d e af trötthet, s j ö n k öfversän- af p o r t r ä t t e t genast skrifver ned på sin en stol, v i n k a d e sekreterare och v å r k o r r e s p o n d e n t från B e r l i n ögonblickligen den bättre har aldrig ett glas bor- 18 Vi dennes: kommo senare än hit ett dygn var och j a g a d e sedan en hel dag från gata till hus, utan passande bestämdt gata, från att lyckas logis i de folkade hotellen naten.
Förstås 10 mark bo på stred Nu ögonblicket ett erhålla Efter att mig.
detta göra bättre i samma gång som 8 å m e n detta emot kassabe- jag för hamnat tre tr. jämmerligt pensio- hvilket flöt korta, utan H o n s a t t v i d s i t t skrif- bord och hvars alla v ä g g a r v o r o f y l l d a af i sitt skulle trott sig mare, och därifrån till — bättre bekvämlighet ut- och tref n a d!
1 går så ute perier var jag till s e n a k v ä l l e n f ö r a t t enligt Iduns kvinnas uppdrag erhålla yttre Fru slutligen Morgenstern, lyckades hand.
nu, o m lefnadsteck- ning fanns tillgänglig, hvilken stern, kongressens första ord- som henne dra- förrådt ordnande skrifven kunde hennes förande.
af g a r d i n e r, blommor frågade någon en i n t e r v i e w m e d fru M o r g e n - jag och Jag eftermiddag komma studerkam- o m e j d e s m a k f u l l a an- ordningarna en arbetsrum, b o k h y l l o r från g o l f till t a k.
Man nöja vi i m o r g o n bittida m e d perio- der.
kan sikt med svammel i sammanträngda in i en professors gudskelof!
jag v ä r d a o r d f ö r a n d e n s e l d i g a tal, till där icke den värsta asket — sökte j a g studera omgifningarna, på och pensio- — har sig, stånd iakttagelser, nat, flytta Och lifligt i n t r e s s e f ö l j d e d e n älsk- d a g k u n d e v i få alldeles upp i till deaux smakat vin.
öfverbe- o c h lefva fint, räkningen.
hus in hon befallde gifva inre ett begrepp o m utveckling och verksamhet.
» I n g e n s o m j a g vill n ä m n a, » svarade h o n, » m e n är n i n ö j d
Framför ditt hjärtas dörr, s o m för en graf, L å t t y s t n a d e n sin sten f ö r alltid v ä l t a!
V i l l fullt d u l e f v a a f h v a d l i f v e t gaf, A f ljus o c h natt, a f s ö t m a o c h a f sälta, Ellen m e d n å g r a k o r t a d a t a ur m i n l e f n a d, så se här: » J a g är f ö d d i B r e s l a u d e n 2 5 n o v.
1 8 3 0 o c h hette då Lina Bauer.
Min fader v a r e n f r a m s t å e n d e affärsman i d e n n a s t a d.
Jag gifte m i g 1 8 5 4 m e d m i n n u v a r a n d e m a n, b o k f ö r l ä g g a r e n M o r g e n s t e r n, o c h flyt- t a d e till B e r l i n, d ä r j a g n å g r a år s e n a r e b e g y n t e såväl m i n skriftställareverksamhet s o m o c k deltagandet i åtskilliga allmänna angelägenheter.
Jag grundade bland annat här d e f ö r s t a F r ö b e l s k a b a r n t r ä d g å r d a r n e, s a m t 1 8 6 6 d e t f ö r s t a f o l k k ö k e t, h v i l k e t se- d a n e f t e r f ö l j t s af flere.
Öfver de senare har j a g nu högsta kvinnliga tillsynen och n a m n e s i n o m d e r a s styrelse p r e s i d e n t.
Jag är v i d a r e s t y r e l s e m e d l e m i » B a r n s k y d d s - föreningen » och i » Fruntimmersföreningen », s a m t r e d a k t r i s af Deutsche Hausfratten-Zei- tung (T y s k l a n d s » I d u n »).
I g r u n d l ä g g a n d e t af f a c k s k o l o r f ö r k v i n n l i g a a r b e t e r s k o r h a r j a g äfven tagit v e r k s a m del.
» M e n ni m å ej t r o, att j a g f ö r alla d e s s a g ö r o m å l f ö r s u m m a t mitt h e m o c h m i n a b a r n, af h v i l k a j a g v ä l s i g n a t s m e d f e m s t y c k e n.
D e ä r o n u v u x n a o c h e n af d e m, e n g i f t d o t - ter, h a r v a r i t ö f v e r i S v e r i g e o c h d ä r lärt s i g åtskilligt g o d t o c h e f t e r f ö l j a n s v ä r d t.
De svenska folkköken o c h de svenska handar- betsskolorna voro närmaste målet för hennes resa.
M i n a n d r a d o t t e r är d ö d, o c h h ä r ser n i h e n n e s p o r t r ä t t.
» Fru Morgenstern p e k a d e p å b r o s c h e n v i d sitt b r ö s t.
Det b l e f ett ö g o n b l i c k s t y s t n a d, h v a r e f t e r h o n m e d sin f ö r r a liflighet å t e r t o g: » V i l l n i n u v e t a n å g o t m e r till m i t t lilla j a g s förhärli- g a n d e, så se h ä r h v a d e n m a s k u l i n l e f n a d s - tecknare säger o m m i g: » Fru Lina Morgeusterns kloka, trofasta a n s i k t e h ö r till d e m e s t k ä n d a u r B e r l i n s k v i n - novärld.
En s k i c k l i g f ö r f a t t a r i n n a af p o p u - lära biografier, en barnavärldens vän, m e d känslig berättaretalang, s o m skrifvit m y c k e t ö f v e r o c h för d e s m å, är h o n s a m t i d i g t en m o d i g k ä m p e f ö r k v i n n o r n a s rätt.
D e n s o m e n g å n g h ö r t d e n lilla d a m e n t a l a i en stor församling, m e d denna lugna klarhet, detta i c k e alltför s t a r k a, m e n b e s t ä m d a o r g a n, h a r d ä r v i d ej k u n n a t u n d g å att l ä g g a m ä r k e till d e n s k i c k l i g h e t, h v a r m e d h o n v e t a t b e - v a r a sin k v i n n l i g a t a k t v i d sitt o f f e n t l i g a uppträdande.
M å n g a m ä n h a f v a från b ö r - j a n e n v i s s m o t v i l j a f ö r k v i n n o r, s o m täfla m e d d e m i det offentliga lifvet.
E n k v i n n a m å s t e k u n n a k o k a, m e n ej h å l l a tal, så l y d e r en g a m m a l g o d r e g e l.
Nåväl!
Fru M o r g e n s t e r n kan k o k a, o c h d å m å s t e h o n v a r a d e m b e h a g l i g, efter s o m h o n till o c h m e d b e m ö d a t s i g o m att f ö r s t å k o k k o n s t e n vetenskapligt.
H o n är till o c h m e d för- f a t t a r i n n a till e n k o k b o k, s o m h o n s e d a n låtit å t f ö l j a s af e n p o p u l ä r b o k o m f ö d o - ämnenas näringsvärde.
Ja, i n g e n h a r i h ö g r e g r a d än h o n e r k ä n t m a g e n s v ä r l d s - b e h ä r s k a n d e m a k t, m e n h o n h a r ej låtit sig n ö j a m e d att o r d n a ett g o d t b o r d f ö r sig o c h sin f a m i l j, u t a n h o n h a r b e m ö d a t sig att sörja f ö r alla h u n g r i g a o c h f a t t i g a i d e n t y s k a r i k s h u f v u d s t a d e n, g e n o m s k a p a n d e t af d e berlinska folkköken, hvilka redan för t r e år s e d a n k u n d e fira sitt 2 5 - å r s j u b i l e u m.
G e n o m allt d e t t a h a r h o n o c k f ö r v ä r f v a t s i g r ä t t att i n g r i p a o c h f ö r a t a l a n i d e n nu pågående utvidgade stora striden för kvinnornas rättigheter. » Och blomstren de fagra, som fröjdat vårt öga, Som spridde sin doft ända upp emot skyn, Dryaden Ja, d e t t a är n u allt h v a d j a g h i n n e r f ö r dagen!
Från kongressen o c h dess förhand- l i n g a r skall I d u n s n a r t åter h ö r a af m i g.
I flygande hast Augusta Guldbrand.
H| e så ja, är redan du ide och reser Med förebudssedlar, du vinterns lakej, I ludna karpusen Så ruskig och frusen, Du kanske väl tror, att man känner dig ej, Du ledaste bland alla leda » kineser »!
Man känner fullväl din gidblackiga lufva, Hvars träns går i färg med det asplöf som föll, Den barslitna rocken Med brokiga skocken Af svamp — en garnering som aldrig då höll, Din brungröna näsduk att nyttjas vid snufva.
Och blygs ej med kalldusch alt se ' n henne löga.
Vid stränderna vågorna plaskade ljumma, Mångfaldiga väsen gladt lekte däri, Din anda nu pustar Och kyla utfrustar, Att snart hvarje bölja lär isfradga bli, Där stormarna misslynta bullra och brumma.
Du nattmössa gifvit Och barskt föreskrifvit, Att hon skulle blifva så småningom — sval.
Din skälm, » fem och tjugu * du bör ha på svansen!
Du pratar om månsken, men hela den ståten Är sådan att knappt man får veta däraf, För månen du hänger Din molnfäll och stänger Dess strålar ifrån oss att här som en graf Blir beckmörkt.
— Hvem tror du därmed är belåten?
Nej, res du tillbaka till Jenisejs stränder, Och bygg dina snöhus hos björn och hos varg, Bed husbonden gästa I landet det nästa, Mot dig och mot honom lär här man bli karg, Tar onådigt mot er med väntade händer.
Du känns nog igen: dina leriga pjäxor Och dystänkta » benfodral » röja dig grant: Den urblekta västen, Nu ful såsom pesten, Förr rosig och blommig och fin och galant, Den känna vi bättre än pilt sina läxor.
Vi känna dig väl, ty du röjes på rösten, Och, uppriktigt sagåt, är den ful, din organ, Än pipande gnällig, Än btdlrande skrällig, Och snufvig och skr of lig: en gång vid dig van, Hvar barnunge ropar: » uj, ujl det är höstenh din klyfvert, vi sett dem Och reser du icke, så vet att din näsa Skall hedfåret om på dig växa i längd, Ty husvill du blifver, Och bort man dig drifver, Och dörr, liksom fönster och spjäll, har man stängd, Hur än du med snöglopp i vrede vill fräsa.
E.
S. som droppar, förut; Ditt gikistyrda sinne Vi väl oss påminne, Förgäfves du bultar på vägg och på knut, För dig hvarje ingång man bommar och stoppar.
Berätta sagor ... För Idun af Valborg.
J. l a g e n g å r till ä n d a o c h s k y m n i n g e n in- * ^r träder.
Efter d a g s a r b e t e t är d e t e n b e h a g l i g h v i l a att m e d d e n t ä n d a p i p a n slå sig n e d o c h ä g n a d e n å t e r s t å e n d e d e l e n af d a g e n åt l ä s n i n g af n å g o n i n t r e s s a n t o c h lärorik b o k.
D e n idoge husfadern finner p å d e t t a s ä t t e n a n g e n ä m l ö n efter d a g s a r - b e t e t, o c h s j ä l e n friskas u p p till e n n y, gagnande verksamhet.
/ Hå, hå, ja!
Du tänker dig inställsam visa, Har förningar med dig, ja, alla de slags: Kålhufvuden, nötter Och päron och rötter Och rofvor och honung och plommon och vax: Var viss dock att ingen dig ändå skall prisa.
Visst ser man, du lagar i ordning och leder Till slaktbänken gödoxar fram uti mängd Och gumsar och galtar, Och gäss du nedsaltar, Gå på du!
— men helst man dock såge dig hängd, Där husbonden din nu som bäst sig bereder.
r D e t är e n o d a l m a n, s o m finner l y c k a n v i d a r b e t e t o c h i s k ö t e t af s i n a b a r n s f a m i l j.
Nyss trefvade små händer på dörren och en späd stämma ropade: » Far! » Sedan gub- b e n ö p p n a t, t r i p p a r h a n s s o n d o t t e r, e n flicka o m f y r a år, i n i r u m m e t.
H o n t y c k e s s ö k a n å g o t till f ö r s t r ö e l s e, k a n s k e n å g o t n ä m n a r n, s o m far h e m f ö r t från s t a d e n.
Slutligen k o m m e r h o n fram till d e n g a m l e o c h b e t r a k t a r h o n o m m e d väntande blickar, i det h o n lägger de s m å armarne öfver hans knä.
Ty gör du det goda de tio procenten, De nittio gör du förargelse blott, Du dagen förknappar, Och natten du tappar, Och soldörren, hvilken har vidöppen stått, Den stänger du till, att den blott står på Dem tar du i nacken Och slår dem i backen; du Inf var förutan försyn Och solen, som nyss gick så glädtig i dansen, Så strålande klädd uppå himmelens bal, Gjpill hösten.
Din gråtmilda uppsyn, Din gråbleka kindfärg, Lundberg.
glänten.
» N å, h v a d vill d u, m i t t b a r n?
»
» S n ä l l a farfar, d u så s n ä l l!
»} &gt;Har » Ja, » Nå, minnes berätta e n historia, så är d u d å varit snäll i d a g?
» j a; en liten historia! » s å skall j a g t ä n k a efter, o m j a g någon, k o m hit! » O c h g u b b e n t a g e r d e n k ä r a lilla p å sitt knä och begynner en saga m e d den bekanta början: » D e t var en g å n g.
.
.
» » J a, d e t k u n n a v i o c k, » s k o l a läsarinnor- n a s ä g a, » d ä r i se v i i n g e n t i n g o v a n l i g t.
» O c h l i k v ä l är d e t så.
D e n m a n, v i n u t a l a o m, h a d e n ä m l i g e n g j o r t s i g till g r u n d s a t s a t t i c k e b l o t t b e h a g a b a r n e n o c h att r o a d e m, u t a n ä f v e n att v i d g a d e r a s f a t t n i n g s - f ö r m å g a, att g ö r a d e m b e k a n t a m e d n y a saker.
S å e n k e l t d e t ser u t o c h så u t a n v e r k a n eller f ö l j d e r ett s å d a n t b e r ä t t a n d e f ö r b a r n e n ä n tjockes v a r a, så sällan h a n d - l a r m a n d o c k v i d d e s s a tillfällen efter nå- g o n v i s s p l a n eller b e t ä n k e r, att d e s s a i s i g så o b e t y d l i g a a f t o n u n d e r h å l l n i n g a r d o c k k u n n a m e d f ö r a en på barnets utveckling djupt ingripande verkan.
V i d d e s s a tillfällen g i f v e r man barnen vanligen ord, ingenting annat ä n o r d, s o m d e i c k e k u n n a f ö r s t å eller rik- t i g t fatta.
H a l f f ö r s t å d t, är d e t h ö r d a m e d e n s åter g l ö m d t.
Ä r b a r n e t iifligt, så bil- d a r d e t s i g själft efter b e r ä t t e l s e n e n före- ställning o m det obekanta, m e n en förvriden o c h b i s a r r.
I n g e n u p p f o s t r i n g s p l i k t är m e r a v i k t i g ä n att hålla b a r n e t s h u f v u d k l a r t.
M å vi t y d l i g t s t ä l l a o s s s a k e n f ö r ö g o n e n!
J u r i n g a r e ett b a r n s l e f n a d s å l d e r är, d e s s lifligare u p p t a g e r d e t i s i g n y a f ö r e t e e l s e r, m e n o c k s å är d e t så m y c k e t m i n d r e i s t å n d a t t ä g n a l ä n g r e u p p m ä r k s a m h e t åt e t t b e - stämdt föremål.
Allt lärande under denna t i d b e s t å r b l o t t u t i s a m l a n d e af föreställ- ningar.
J u k l a r a r e d e s s a äro, d e s s m e r n ä r m a d e s i g » b e g r e p p e n » o c h så m y c k e t k l o k a r e är o c h b l i r b a r n e t.
I d e n n a sats ligger en hel u n d e r v i s n i n g s m e t o d förborgad.
D å b a r n e t i c k e f ö r m å r att u p p f a t t a ett f ö r e m å l f ö r d e s s e g e n skull, u t a n fattar d e t tillika m e d h e l a o m g i f n i n g e n s å s o m n å g o n - t i n g l e f v a n d e, d i t h ö r a n d e, så f ö l j e r n ö d v ä n - d i g h e t e n a t t f ö r s k o n a d e t f r å n b l o t t a för- klaringar.
A l l t lefver i b a r n a v ä r l d e n; ett t r ä s t y c k e b l i f v e r f ö r b a r n e t e n t a l a n d e per- s o n, o c h h v a d m a n f ö r d e t f r a m s t ä l l e r så- s o m t a l a n d e o c h h a n d l a n d e, b l i f v e r intres- sant och öfverraskande.
N ä r m a n vill r i k t a d e s m å m e d e n n y b i l d, t. e x.
m e d » v a r g e n », s o m s p e l a r e n så stor roll i sagovärlden, då berättar m a n d e m e n liten h i s t o r i a d ä r o m.
Därvid akte m a n s i g s o r g f ä l l i g t att i n b l a n d a n å g o n t i n g o b e k a n t, j a, m a n u n d v i k e till o c h m e d otydlighet.
Barnet g ö r sig n u b e g r e p p o m vargen i nära s a m m a n h a n g m e d sagan.
Vill m a n göra föreställningen o m djuret k l a r a r e, så m å s t e m a n b e r ä t t a ä n n u flere egendomligheter o m detsamma.
Därigenom h ö j e r s i g b e g r e p p e t m e r o c h m e r från o m - gifningen, blifver o b e r o e n d e o c h klart.
F ö r att o c k s å v i s a d e n y t t r e f ö r e t e e l s e n, t a g e m a n en g o d bilderbok i handen.
S a m m a förlopp återkommer tusenfaldiga g å n g e r i lifvet.
B a r n e t ser ett b o r d i r u m - met.
B o r d o c h g o l f ä r o f ö r d e t ett, h ö r a efter d e s s f ö r e s t ä l l n i n g t i l l s a m m a n s, t y d e t har blott varseblifvit d e m j ä m t e hvarandra.
S å b ä r n å g o n b o r t b o r d e t, m e n g o l f v e t för- b l i f v e r, s o m d e t är.
N u f ö r s t blir b e g r e p p e t b o r d s k i l d t från o m g i f n i n g e n.
På samma s ä t t är d e t m e d f ö t t e r n a o c h s k i f v a n: så l ä n g e d e n s e n a r e i c k e b l i f v i t aflyftad, är d e n i b a r n e t s själ o s k i l j a k t i g t f ö r b u n d e n m e d b o r d e t.
Iduns Af d e t a n f ö r d a ser m a n lätt, h v i l k e t o f a n t l i g t v i k t i g t l ä r o m e d e l » b e r ä t t a n d e t » är, m e n o c k s å h u r u s o r g f ä l l i g t d e t m å s t e utöf- vas.
M a n b ö r d ä r f ö r själf t a g a d e t o m h a n d o c h i c k e ö f v e r l ä m n a d e t åt t j ä n a r e, s o m o f t a i c k e f ö r s t å a n n a t ä n att g e n o m h v a r j e h a n d a s k r ä c k b i l d e r u p p s k r ä m m a bar- n e n s fantasi.
N a t u r l i g t är d ä r f ö r o c k s å, att alla f ö r e s t ä l l n i n g a r o m saker, s o m ä r o u t a n v ä s e n t l i g n y t t a f ö r l i f v e t eller b l o t t e x i s t e r a s o m fördärfliga hjärnspöken, m å s t e u n d v i k a s.
M a n e r n å r d ä r m e d i n g e n t i n g a n n a t ä n ett lättskrämdt temperament hos de små och förslöar b e t y d l i g t deras naturliga skönhets- sinne.
* J " klädpenning / rågan ".
XXIX.
Ordspråket säger, att man får taga seden dit man k o m m e r.
Visserligen har jag ofta tyckt det vara litet si o c h så m e d ett dylikt tillvägagående o c h därigenom mången gång fått lära hvad slit- ning kan stå en dyrt — men s o m det nu är till ett så hyggligt ställe s o m till Iduns spalter det bär, så rättar jag mig gärna efter bruket — det kunde ju också rent af löna sig!
Märk således att jag inte är alldeles omöjlig på denna vår Världs stora maskerad, utan bjuder till att styra ut mig litet, jag också, efter smaken för dagen.
H v a d jag nu vill k o m m a till är att flertalet ärade ins.
hufvudsakligen ordat o m, hur man själf i det o c h det stycket handlat o c h vandlat samt därtill gärna gifvit någon af de andra litet på pälsen.
Jag får följaktligen göra så m e d, men först o c h främst är nödvändigt att tänka efter, hvarför klädpenningfrågan blifvit fram- ställd.
Säkerligen ej för deras skull, s o m hafva g o d råd att kläda sig alldeles som de finna för godt.
Att en fru använder en lika obetydlig summa till sin toalett, då mannens årsinkomst uppgår till 8,000 kr.
s o m då den endast utgjorde 1,500, kan visst kallas förtjänstfullt — - o m det annars är så efterföljansvärdt, kunde väl blifva tu tal o m.
Man önskar nästan veta, hvar- för h o n är så sparsam.
Meningsyttringarna i vårt ämne äro nog ej heller för dem, s o m i de allra enklaste h e m ej alls behöfva genera sig för hur de taga sig ut, bara idet går i h o p ».
Närmast af vikt är naturligtvis frågans rätta lösning för kvinnan m e d måttliga, begränsade tillgångar o c h s o m, därtill kanske ensamstående, måste vara väl klädd för att kunna bibehålla sin plats eller sitt arbete.
Grundligt har jag själf måst pröfva på hvad detta allt likasom hvad » lärpengar » vill säga o c h sympatiserar därför varmt m e d henne, som behöfver samt vill o c h kan mottaga råd o c h ledning.
För den skull är det jag här k o m m e r m e d en liten revy öfver bvad jag vet vara bäst för att med minsta omkostnad anskaffa o c h vidmakthålla en snygg o c h treflig klädsel.
De sist förflutna 5 åren ha mina klädpennin- gar gått till respektive 142, 180, 150, 128 o c h 130 kronor.
Innevarande år blir det antagligen 120.
I detta är ej inräknadt tvätt, ej heller så- dana slags omkostnader som bad, tvål, hårklipp- ning o. d., ännu mindre medicin, nöjen, presen- ter e t c, hvilket jag skrifver upp under rubrik: hälsovård, förströelser o. s. v. Att dagligen or- dentligt anteckna sina utgifter är af stor vikt äfven därför att man vid k ö p af liknande slag en annan gång då m e d lätthet kan påminna sig o m och jämföra prisen.
Allting b ö r betalas kon- tant o c h vid beställning ackorderas p å förhand om.
betalningen.
Att man gärna ånyo anlitar en affär eller arbetare, s o m befunnits vara bra, är naturligt, men i alla fall är det tillrådligt att ändå emellanåt höra sig för på annat håll.
Bättre är att ge ut några kronor mer än att riskera att få illasittande eller slarfvigt förfär- digade plagg.
Realisationer äro ej att förakta, ej heller s. k.
» stufbitsköp », men man får lof att förvissa sig o m, att varan är g o d o c h felfri samt fullt användbar till det afsedda ändamålet.
Af det billiga priset må man ej låta locka sig att köpa mer eller annat än det som verkligen behöfs för närmaste tiden, Godtköpstill fallen erbjuda sig i våra dagar ofta nog, och isynnerhet klädningstyg blifva snart omoderna.
V i d köp af dessa sistnämnda får man allt beräkna något drygt, enär det är mycket svårt att få lika.)
då man längre fram vill ändra eller laga upp siri klädning.
Aflagda klädningar kunna med fördel användas till skoningar, foder etc.
Fjädrar, knap- par o. d. tillvaratagas för att vid tillfälle åter få göra tjänst, åtminstone m e d ny öfverklädnad.
Tvättbara armlappar skall den, som besväras af armsvett, aldrig uraktlåta att begagna.
Nyttja alltid förkläde h e m m a samt ute på landet o c h hvarför ej äfven holkar af tyg vid sysslor, då de kunna behöfvas, eller o c k s. k. skyddare af vaxduk t. ex. vid skrifning.
Byt klädning vid hemkomsten, o c h att äldre eller enklare kläder begagnas i hvardagslag säger sig själft.
Fläckar, äfven de minsta, skola bortta- gas genast.
G e n o m att hålla ett varmt järn på läskpapper, som lägges öfver fettfläcken, bort- tages den lätt.
Alla klädesplagg borde dagligen borstas eller afskakas i friska luften efter be- gagnandet samt sedan ordentligt hängas eller läggas på sin plats.
Före borstningen måste det som blifvit vått af regn eller gatsmuts o. s. v, riktigt få torka, m e n ej i stark värme, ty däraf bli kläder o c h skodon sköra.
Mycket fördelak- tigt är att hafva dubletter af allting o c h att så långt ske kan slita på äldre persedlar i ruskigt väder eller då det passar sig.
Skodon, strumpor o c h handskar b ö r man skaffa sig af bästa slag, det blir billigast i längden.
Sämskskinnshand- skar äro lämpligast i fuktig väderlek.
D e tvät- tas i ljumt vatten m e d vispad tvål o c h sköl- jas i likadant m e d litet mindre tvål, få torka och dragas tills de blifva mjuka.
Glacéhandskar tvättas (ej vid eldsljus) med benzin o c h en ylle- lapp, hvarefter de gnidas m e d talk för att återfå glansen.
Strumpor, likasom allt annat, lagas vid minsta brista.
Tår, hälar o c h hela fötter istic- kas eller inväfvas, då ej stoppning längre är nog.
Numera finnas lösa fötter att köpa.
Dessa kastas fast vid äldre strumpben, som vanligen hålla länge.
B y k o c h tvätta flitigt alla underplagg, isynner- het strumpor, på det de ej må nötas för m y c k e t på samma ställe.
Det är ingen idé m e d att spara o c h dröja m e d tvätt och rengöring, ty j u solkigare kläderna äro, dess hårdare o c h mera sli- tande behandling måste de underkastas för att bli rena.
Att iakttaga största möjliga renlighet och ordning är högst gagneligt både för hälsan, trefnaden o c h kassan.
Har man godt o m utrymme, kan det ju ej skada att hafva rätt m y c k e t linne, eller s o m vanligast är bomullsunderkläder, hvilka ordnas så att man » går igenom » det hela Kvartetter, annars blir det ojämnt slitet.
Bra är dock att genom flitigt begagnande riktigt slita ut äldre lager så man ej får samlingar af bara halfslitet.
Trefligt är att hafva t. e x.
Va dussin af hvardera sort litet finare o c h mer garneradt för att be- gagna vid b e s ö k borta.
Äldre lintyg kunna m e d fördel nötas ut sommartiden i st. f. nattskjortor, som äro dyra både att tillverka o c h tvätta.
Natt- tröjor falla sig naturligtvis vida billigare.
H v a d ytterkläder beträffar vill jag framhålla som särdeles praktiskt att ej hafva tyngre eller tjockare vinterkappa, än att den utan olägenhet är brukbar äfven på vår- o c h höstsidan samt möjligen går för sig ruskiga sommaraftnar på landet.
Kallaste tiden har man en god ylleväst m e d ärmar eller en vadderad kofta inunder samt ytterligare vid behof en pälskofta eller krage.
För den som ej äger mer än en bättre vinter- kappa är det ej skäl att hafva fastsittande be- sättning af pälsverk.
Höst- o c h vårkappa är bäst att hafva m e d lös krage, hvilken enligt nu rådande m o d e godt ersätter en särskild sommar- kappa.
På vintern är pälsmössa varaktigast, o m man skaffar sig en af g o d beskaffenhet o c h ej glömmer, att då den blifvit våt, afskaka den in- nan den får torka.
H ö s t o c h vår är en filthatt trefligast.
Sommarhattar kunna m y c k e t väl ble- kas, pressas o c h äfven sys o m, ifall det är goda flätor i dem.
Att själf färga o c h fernissa om dem är ingen konst.
Paraply af bra gloria blir mycket varaktigt.
G e n o m att låta sy en söm längs midten af våderna, där tyget först plär brista, kan man vidmakthålla ett äldre pa- raply till begagnande under mörka vinterefter- middagar, då också en sämre kappa eller annat äldre i klädväg mycket väl kan duga.
Tjocka ylledamasker göra på resor på sitt sätt mer nytta än en filt, de äro åtminstone både billigare att skaffa sig o c h bekvämare att föra m e d än en dylik.
Till sist vill jag visa, hur j a g tycker att ett or- dentligt fruntimmers garderoblista b ö r se ut.
Förteckning på min garderob 189G.
1 vinterkappa, 35 kr., köpt 1895.
1 dito äldre, 48 kr., köpt 1892.
M o d e t i d n i n g och B a r n g a r d e r o b e n
1 höst- o c h vårkappa, 35, köpt i år.
1 dito äldre, 35, köpt 93.
1 sommarkofta, 25, köpt 94.
I pälskofta, 36, köpt 96.
1 dito gammal.
1 ylleväst m e d ärmar.
1 dito utan.
1 aftonkappa äldre.
1 gummikappa.
2 paraplyn.
1 svart sidenparasoll.
1 ljust tvättbart dito.
1 tjock ylleschai.
1 tunnare dito.
Axelschalar o. d.
1 nattrock af ylle.
1 svart klädning, köpt 96.
1 äldre dito.
1 kulört ylleklädning.
1 dito något ljusare dito.
1 melerad klädningskjol.
1 musslinsbluslif.
1 ä 2 tvättbara dito.
1 å 2 bomullsklädningar.
2 långa ylleunderkjolar.
1 dito af siden eller finare tyg.
2 korta ylleunderkjolar.
2 tjocka stickade bomullskjolar.
6 å 12 hvita underkjolar.
6 hvita underlif eller 3 s. k. lifskyddare.
2 tjockare lifstycken.
2 tunnare tvättbara dito.
2 par strumphållare.
6 par tjockare ullstrumpor.
6 par tunnare dito.
Dito af bomull?
1 par ylledamasker.
6 tröjor af halfylle.
6 enklare nattskjortor.
6 finare dito.
6 nattröjor.
12 st. lintyg.
6 st. finare dito.
12 par kyprade kalsonger.
6 par finare dito.
3 par af mjukt ylletyg.
2 dussin näsdukar.
1 dussin hvita kragar.
Förkläden, kamkoftor.
1 par tjocka o c h 1 par tunna galoscher.
1 par höga kängor.
2 par vanliga dito.
2 par knäppskor.
2 par lösa sulor.
Tjockare vintervantar.
Sämsk- o c h glacéhandskar.
Muff o c h pälsmössa.
1 bättre o c h 1 enklare filthatt.
1 mörk halmhatt.
1 bättre o c h 1 enklare hvit dito.
Badmössa o. s. v.
Så där ungefär ser m i n egen rustning lands andligt begåfvade kvinnor, hvilka just v ä n t a d e a t t till sin k r e t s i d e t stora, u n d e r - l i g a f ä d e r n e s l a n d e t se å t e r b ö r d a d s i n t i d s ädlaste representant för en äkta rysk kvinn- l i g s j ä l s d a n i n g af h ö g art, h a r i d e s s a d a - g a r fått e t t u t t r y c k i e t t m o n u m e n t, s ä n d t öfver hafvet m e d t v å ryskor, dottern, d e n nu adertonåriga fröken Sonja Kovalevsky och dennas g u d m o r, doktor Lermontoff, m o - derns studiekamrat o c h väninna.
I n n a n v i ö f v e r g å till e n b e s k r i f n i n g af detta m o n u m e n t s invigning, torde det ej vara ur v ä g e n att i fråga o m Sonja K o v a - levskys m i n n e lämna några notiser o m d e n unga kvinna, s o m djupt känner ansvaret af a t t b ä r a s i n m o r s v i d t b e r ö m d a n a m n.
?
T A d e n vackra platsen, L i n d h a g e n s kulle, d i t s k o g e n ä n n u s t i g e r f r a m m e d furor, s o m susa öfver d e hänsofnas vårdar, i hvars närhet Solna kyrkas torn så svenskt idylliskt sticker fram ur sin löfdunge, o c h v i d hvars fot lysande gräsmattor m e d b l o m m o r o c h b u s k a g e r p a r k l i k t s t r ä c k a s i g m e l l a n graf- v a r n a, s t r a x till v ä n s t e r o m t r a p p a n, s o m l e d e r d i t u p p, finner m a n g r ä n s m ä r k e t f ö r Sonja K o v a l e v s k y s korta o c h innehållsrika, jordiska lefnad.
Öfver graf kullen reser sig i svart, glän- sande granit ett St. Georgskors, hvars tunga dimensioner o c h säkert äfven dess utmäjslade ornat äro specifikt ryska.
Ä sockeln kan den intresserade äfven m e d obekantskap o m r y s k a bokstäfver t y d a inskriften till: » Professorn i matematik, Sonja Kovalevsky, f ö d d 1 8 5 0, d ö d 1 8 9 1.
» E n k l a o r d, tillräck- ligt uttrycksfulla för sin djupt v e m o d s f u l l a i n n e b ö r d: en ande i förtid stäckt i sin örn- flykt m o t v e t e n s k a p e n s o c h l i t e r a t u r e n s h ö g - sta h ö j d e r, e t t h j ä r t a, a l d r i g k y l d t af stu- d i e r o c h ä r e b e t y g e l s e r, o v ä n t a d t s l u t e t af d ö d e n u n d e r d e n r i k a s t e p e r i o d e n a f sitt känslolif.
F r ö k e n Sonja Kovalevsky.
Lärjunge i fröken A.
Whitlocks skola i S t o c k h o l m h a d e f r ö k e n K.
u n d e r t r e år efter sin m o r s d ö d sitt h e m h o s astr.
p r o f.
G y l - d é n, h v a r s fint b i l d a d e f r u, f. v o n K n a e b e l, delvis förut under m o d e r n s resor haft henne u n d e r s i n u p p s i k t, e t t värf, s o m e n t i d ä f v e n v a r a n f ö r t r o d t åt p r o f.
S.
K o v a l e v s k y s för- ut.
trogna väninna, fröken Ellen K e y, så att Tilläggas b ö r dock att j a g från tidigare i ekono- det barn, hvilket vetenskapen o c h döden miskt hänseende bättre tider haft o c h ännu äger till s t o r d e l g j o r t m o d e r l ö s t, d o c k a n f ö r t r o t t s kvar ett o c h annat i klädväg » att bottna » m e d äfvensom nipper o. d.
Reparationer af enklare i d e n b ä s t a v å r d.
Efter i S t o c k h o l m g e n o m - sådana samt anskaffande af någon liten obetyd- g å n g e n s k o l k u r s r e s t e f r ö k e n K.
ö f v e r till ligare piyrlnadsartikel har j a g ej hittills behöft totalt neka mig.
Presenter i klädväg k o m m a ej P e t e r s b u r g, d ä r h e n n e s f a r b r o d e r, p r o f.
i i fråga.
Sybehör o c h dylikt plägar j a g köpa i b a k t e r e o l o g i v i d v e t e n s k a p s a k a d e m i e n där- små partier, hvilket g ö r priset billigare, o c h så s t ä d e s A l e x a n d e r K o v a l e v s k y, f ö r h e n n e tar j a g väl vara på allting — behöfver ej vara ö p p n a t sitt h e m, o c h d ä r h o n f u n n i t k v i n - snål för det.
liga studiekamrater i sina kusiner.
Efter Mycket m e r skulle vara att nämna, m e n m e d genomgången studentexamen i vår ämnar detta vare n o g sagdt.
Anna i E. fröken K.
bedrifva medicinska studier v i d ... * ett f ö r e j l ä n g e s e d a n i P e t e r s b u r g ö p p n a d t universitet, specielt afsedt för att bereda r y s k o r tillfälle a t t s t u d e r a i h e m l a n d e t i Diskussionen i » klädpenningfrågan- » af slu- stället f ö r v i d u t l ä n d s k a u n i v e r s i t e t.
Då tas nu oåterkalleligen i nästa nummer af den medicinska skolan ej mottager elever Idun, hvarefter omröstning angående premie- u n d e r 2 1 år, u p p s t å r f ö r f r ö k e n K.
e n m e l - fördelning anställes.
Redaktionen.
l a n t i d, h v a r u n d e r h o n e m e l l e r t i d ej ä m n a r slå s i g l ö s, u t a n, f o r t s ä t t a n d e s i n a s t u d i e r, d ä r u n d e r g ö r a s i g fullt r e d a f ö r, h u r u v i d a h o n p å d e n n ä m n d a m e d i c i n s k a b a n a n eller s o m l ä r a r i n n a skall g å u t b l a n d d e t r y s k a S o n j a K o v a l e v s k y s minne.
folket i ljusets tjänst.
Därvid följer fröken K.
e j b l o t t sitt e g e t fria v a l o c h e t t a f ör f e m år s e d a n h a d e d e t f r ä m m a n d e modern för henne framkastadt lifsschema, lilla l a n d e t d e n o v ä n t a d e s o r g e n a t t r e d a utan en mäktig andlig strömning s o m nu e n g r a f f ö r d e n snillrika r y s k a k v i n n a, å t genomgår de bildade kvinnornas led i Ryss- h v i l k e n d e t e j l å n g t f ö r u t till s i n o f ö r g ä t l i g a land, att sprida upplysning bland folket.
heder upplåtit en professorsstol.
S t a t e n u p p r ä t t a r v i s s e r l i g e n allt flere folk- D e n smärta detta dödsfall beredde Ryss- * skolor, o c h äfven godsägarne g ö r a det, m e n ' b e t a l n i n g s v i l l k o r e n ä r o s å s m å, a t t d e t är allt f ö r v ä l k o m m e t, d å l a n d e t s r i k a d ö t t r a r s o m lärarinnor i dessa skolor så g o d t s o m underhålla sig själfva.
L nder somrarne vistas fröken K.
å sin g u d m o d e r s g o d s nära M o s k v a, d ä r h o n h a r tillfälle a t t lära k ä n n a den ryska landtbefolkningen o c h dessutom under sin g u d m o d e r s ledning studera kemi.
För matematiska studier ligger däremot ej alls h e n n e s h å g.
S i s t l i d n e f r e d a g, k l.
1, s a m l a d e s e n an- senlig skara åskådare kring d e n n a minnes- vård.
U t o m ryska popen m e d biträdande kyrkotjänare o c h ryska generalkonsuln syn- t e s n ä r m a s t g r a f v e n f r ö k e n S.
K o v a l e v s k y, fröken Lermontoff, professorskan Gyldén, fröken E.
K e y, d e framstående represen- tanterna för Weierstrass ' matematiska skola, h v a r i b l a n d f r ä m s t p r o f e s s o r M i t t a g Leffler, s a m t dessutom, så långt u t r y m m e t medgaf, d e m a n l i g a o c h k v i n n l i g a m e d l e m m a r n e af S t o c k - h o l m s högskolas studentkår, företrädda af sitt s t å t l i g a b a n e r.
Efter n e d l ä g g a n d e t af kransar, hvaribland m ä r k t e s e n h ä l s n i n g från p r o f e s s o r W e i e r - strass, f r a m t r ä d d e p o p e n i full o r n a t m e d h ö g violett sammetshatt o c h svart sammets- kåpa, p r y d d m e d gyllene kedja o c h kors, och höll p å ryska ett tal för d e n hädan- gångnas minne, hvarefter rysk mässa vid- tog.
P o p e n s v ä l s i g n e l s e o r d, å t f ö l j d a af e n del ceremonier s å s o m korstecken, rökelse- karets svängande, tändandet o c h släckandet af e t t v a x l j u s, v å r d e n s b e s t ä n k a n d e m e d vigvatten, a c k o m p a g n e r a d e s af e n blid, p å höga toner hvilande, enformigt vaggande sång, hvilken d o c k verkade h ö g s t musika- liskt.
D e t var ej på grafven m a n tänkte under denna äkta ryska scen, utan p å d e n lilla T ä n j a R a j e v s k i s eller S o n j a s b a r n d o m.
E f t e r m ä s s a n s s l u t s t ä l l d e p o p e n n å g r a af- s k e d s o r d d i r e k t till f r ö k e n K o v a l e v s k y.
Därefter framträngde ur t r ä d d u n g e n bak- o m grafven Sveriges hyllning i form af e n körsång.
Efter d e s k ö n a tonerna ur Josephs- sons requiem följde m e d gripande verkan » I n t e g e r vitse » o c h s l u t l i g e n e n s e r e n a d, hvars strof » S l u m r a i ro i s k o g e n s f a m n » föll m e d v e k a t o n f a l l ö f v e r g r a f v e n.
R e g n e t h a d e u n d e r t i d e n fallit i allt stri- dare s t r ö m m a r öfver församlingen o c h nej- dens höstfärgade trädkronor samt öfver
g r a f v e n, h v a r s p a l m e r m e d ett s u s a n d e l j u d s a t t s i r ö r e l s e af v i n d e n.
N u s k i n g r a d e s m ä n n i s k o m a s s a n o c h graf- ven stod ensam.
M o t aftonen sönderslet v i n d e n himlens m o l n s l ö j a o c h m å n e n fram- t r ä d d e i sitt m a j e s t ä t m e l l a n f u r o r n a s k r o - n o r s a m t b r ö t s i n a strålar i d e n s v a r t a ste- nen.
Ö f v e r g r a f v e n s p ä n d e s i g d e n strå- lande stjärnhimlen, dit den hädangångnas t a n k a r djärft s p ö r j a n d e o c h s v a r a n d e h ö j t sig, o c h u n d e r hvars nattliga t y s t n a d helt visst S o n j a K o v a l e v s k y p l a n l a g t sitt s t o r a, t y v ä r r o u t f ö r d a a r b e t e: » N ä r d ö d ej skall finnas mera ».
Amalia Fahlstedt.
• K v a r t a l s p r e n u m e r a n t e r uppmanas att nu ofördrqjligen verkställa pre- numerationen för sista kvartalet, på det intet af brott i tidningens expedition må behöfva upp- stå.
Som bekant medföljer under detta kvartal till alla prenumeranter: Iduns ytterst intressanta och värdefulla hvilket i år helt visst, med afseende på såväl textbidrag som illustrativ utstyrsel, till och med kommer att öfverträffa föregående årgångars.
Särskildt erinra vi om det intressanta galleriet af barnporträtt: " Eet yngsta Sverige " i Iduns julnummer, hvilket, utvaldt bland tusentals fotografier från Ystad till Haparanda, kommer att gifva en representativ och sällsynt intagande bild af vår uppväxande generation.
Bäst därför, i god tid förnya som sagdt, att nu genast kvartalsprenumerationen!
Redaktionen af Idun.
* —: P ä rundresa.
Några korta bref från fröken Sva.
Uppsnappade o c h afskrifna af Georg Nordensvan.
Sista brefvet.
I g å r a f s k e d s f r u k o s t i P a r i s — e n vår- hvardagsfrukost m e d sparris o c h j o r d g u b - b a r.
D ä r e f t e r i h a s t e n k o p p kaffe u t a n f ö r » Cardinal » o c h e n af s k e d s b l i c k utöfver boulevardlifvet.
D ä r r o p a s d e n y a s t e t i d n i n g a r n a ut o c h d e n nyaste s m u t s b r o s c h y r e n » L a verité sur l a v i e d e F e l i x F a u r e » — d e t är e g e n t l i g e n titeln s o m är s k a n d a l ö s i d e s s a p a r i s i s k a d a g s l ä n d o r, d e r a s innehåll plägar vara af n o l l o c h i n g e n b e t y d e l s e, e l j e s t a g e r poli- sen h a n d o m d e m — - d ä r infinner sig fågel- försäljaren m e d sina fågelstackare på en p i n n e, d ä r är g u b b e n, s o m säljer g a m l a rostiga nycklar, hvilka låta förvandla sig till s o l f j ä d r a r, o c h g e n t l e m a n n e n, s o m säl- j e r planschverk öfver salongen — först då j a g h ä r o m d a g e n låtit l u r a m i g att k ö p a e t t och handelsmannen r e d a n v a r ur sikte, u p p t ä c k t e j a g att d e t b e h a n d l a d e s a l o n g e n från i fjor!
D ä r är ej d e t v i m m e l, d e t l e f v e r n e o c h d e n b e r u s n i n g i l u f t e n s o m un- der t i m m e n närmast före dinern — tim- m a n m e l l a n 6 o c h 7, » a b s i n t h t i m m e n » k a l l a d efter d e t g r ö n a g i f t, s o m d å l y s e r i g l a s e t p å flertalet k a f é b o r d u t e f t e r flertalet gator staden rundt.
N u är h ä r trefligt o c h stillsamt.
Luften är frisk, d e t d o f t a r af t r ä d e n, n y v a t t n a d e s o m d e äro.
V i d b o r d e t n ä r m a s t oss sitta tre u n g a arbetare diskutera politik o c h d r i c k a v e r m o u t g i g n o l e t.
V i d b o r d e t till v ä n s t e r ett u n g t l e f n a d s g l a d t par, s o m s p e - lar d o m i n o, m e d a n han k o n s u m e r a r en k i r s c h o c h hon får i n g e n t i n g.
D e t är f ö r r e s t e n h a n s o m v i n n e r, o c h h o n finner s i g i hans seger m e d en leende undergifven- h e t, s o m A d a m finner f ö r t j u s a n d e.
Efter e n s t u n d tar h o n h a n s a r m o c h d e t v å försvinna bland de promenerande.
Och i e t t v i n d s f ö n s t e r f r a m f ö r o s s står e n k v i n n a i p e i g n o i r o c h k a m m a r sitt r i k a s v a r t a hår — h o n s t å r där, s t a r k o c h v a c k e r, s o m e n tafla m e d r u m m e t s m ö r k e r s o m b a k g r u n d och fönstrets k a r m s o m ram.
H o n tittar ibland ner öfver boulevarden o c h småler k ä c k t.
H o n b l i r f ö r m i g t y p e n la parisienne.
E n k v a r t s t i m m e s e n a r e l e d s a g a s v i till v å r v a g n af h o t e l l p e r s o n a l e n, b u g a n d e, ni- g a n d e: » Au plaisir de vous révoir, madame et monsieur! » V i rulla e n sista g å n g u p p - f ö r A v e n u e d e T O p e r a, ett s t y c k e utefter b o u l e v a r d e r n a o c h v i d a r e g a t o r n a f r a m till bangården.
O c h f r å n v a g g o n e n b l i c k a r j a g så till- b a k a till P a r i s, d å v i aflägsna o s s allt m e r o c h m e r därifrån.
Montmartrehöjden m e d kyrkan Sacre-Coeurs väldiga massa s o m s i l h u e t t m o t h i m l e n är d e n s i s t a hälsnin- gen.
Farväl, Paris!
A u plaisir d e v o u s révoir!
* * » Dies kann ich nicht brauchen, » s a d e a p o - s t e l n o c h l ä m n a d e t i l l b a k a e n af s l a n t a r n a.
» Ä r d e n f a l s k?
» f r å g a d e A d a m o c h fick till s v a r: » Dies kann ich nicht brauchen, » i n t e ett ord vidare.
M a n resonerar hvarken m e d t y s k a eller f r a n s k a tjänstemän.
V i d närmare påseende befanns slanten vara en engelsk skilling.
Då tog A d a m t i l l b a k a s i n a p e n g a r o c h g a f i stället e n tiomarkssedel, o c h den apostlalike konduk- tören l ä m n a d e några m a r k tillbaka o c h äm- n a d e aflägsna sig.
M e n då sade A d a m, s o m också kan taga på sig en öfverlägsen m i n: » Dies kann ich nicht brauchen. » A p o s t e l n s å g a r g u t: » Warum nichtf » » Därför, » sade A d a m m e d det mest l u g n t retfulla u t t r y c k i t o n f a l l e t, » a t t d e t är e n m a r k f ö r l i t e t!
» D e t ser u t s o m o m ä f v e n d y l i k a i m p o - n e r a n d e apostlatyper i kejserlig t y s k uni- f o r m hade sina mänskliga svagheter.
Man- n e n s a d e e j ett o r d m e r a, m e n s å g alls i n t e s t u k a d ut, h a n f ö r s v a n n m e d b i b e h å l - l e n v ä r d i g h e t l i k a s t å t l i g s o m h a n t r ä d t in i vår kupé.
Jag hör ännu i d r ö m m e n hans » Dies kann ich nicht brauchen. » * D e t t a var i går.
I kväll sitta A d a m o c h j a g utanför d A n g l e t e r r e i K ö p e n h a m n o c h se p å K o n g e n s N y t o r v m e d » h ä s t e n » o c h operan.
När våra blickar mötas, kunna vi ej afhålla o s s från att s k r a t t a, så l ö j l i g s y n e s oss dekorationsförändringen.
V i tycka båda d e t är s o m s u t t e v i p å e n t e a t e r o c h h a d e s e t t d e n e n a s c e n e n u p p r u l l a s f ö r o s s efter den andra.
Första akten: boulevard des Italiens — andra akten: K o n g e n s N y t o r v.
U n d e r mellanakterna h a d e vi sofvit oss fram genom Tyskland.
T o r g e t f ö r e f a l l e r ö d s l i g t, d e få p r o m e n e - rande gå i begrafningstakt, spårvagnarna k n o g a f r a m m ö d o s a m t, allt f ö r e f a l l e r s ö m - nigt.
O c h d e t är d e t t a, v i finna så k o n t i - n e n t a l t o c h u p p l i f v a n d e, när vi k o m m a hit från S t o c k h o l m.
J a g h a r b l i f v i t b o r t s k ä m d af r e s e l i f v e t.
Jag går och lägger m i g — o c h d r ö m m e r.
J a g d r ö m m e r att j a g f o r t f a r a n d e r a s s l a r fram på järnvägen.
J a g återser m i n ge- m y t l i g e danske konduktör, s o m aldrig hade b r å d t o c h alltid v a r h å g a d att » s l å e n lille p a s s i a r » i f ö r b i g å e n d e.
J a g ser d e n ä m - betsstrame franske k o n d u k t ö r e n — en fransk tjänsteman a n s e s v i s s t ej t a g a sin v ä r d i g - h e t i akt, o m h a n ej s e r s t r a m u t o c h u p p t r ä d e r e n s m u l a k i t s l i g t — j a g ser d e n ordknappe svartmuskige belgiske konduktö- r e n i sin s v a r t a u n i f o r m, s o m ser u t att v a r a s v ä r t a d af f a b r i k s r ö k e n, s o m h ö l j e r h e l a l a n d e t i s v a r t, o c h s l u t l i g e n ser j a g v å r t y s k e k o n d u k t ö r från i g å r.
D e n n e var en bred, imponerande m a n m e d ett g r a n t a p o s t l a s k ä g g ö f v e r sitt b r e d a bröst.
H a n infann sig, d å vi satt oss i vagnen, och frågade: » Wohin » Kiel, » » V i ha j u betalt våra biljetter, » i n v ä n d e Adam.
» Vier Mark! » upprepade aposteln, s o m t y d l i g e n ej t y c k t e o m att h ö r a i n v ä n d n i n - gar.
A d a m fann s i g i att f ö l j a l a n d e t s sed och lämnade 4 markstycken.
Ä n n u e n d a g s r e s a o c h v i sitta i G ö t e - borg, under lagerträden utanför Göta Käl- lare.
V i ä r o å t e r k o m n a till f o s t e r l a n d e t.
P å ångbåten d r o g A d a m m i g ner i mat- s a l o n g e n f ö r att j a g s k u l l e få se ett s v e n s k t s m ö r g å s b o r d m e d alla d e s s t i l l b e h ö r.
Up- passerskan hette Lovisa och svarade på n ä b b i g t s t o c k h o l m s m å l, n ä r n å g o n af ska- p e l s e n s h e r r a r t i l l t a l a d e h e n n e m e d ett skämtsamt ord.
Vi ha återsett västkustens klipp- t e n s l u k t e n m e d n j u t n i n g, m e n d e t är i n t e u t a n att ej e n s m u l a v e m o d b l a n d a r s i g in i återvändandets glädje.
N u sitta v i o c h se u t ö f v e r h o t e l l p l a t s e n.
M a n skall v a r a a f g j o r d t p a t r i o t f ö r att p å s t å att trafiken är s y n n e r l i g e n liflig.
hotellens ägare p r o m e n e r a från De båda den ena v e s t i b u l e n till d e n a n d r a f ö r att ö k a liflig- heten.
V i g å till t r ä d g å r d s f ö r e n i n g e n.
E f t e r tre m i n u t e r ä r o v i f r a m m e.
D ä r är l i k a p r y d - l i g t o c h s t ä d a d t s o m alltid.
P u b l i k e n ut- g ö r e s af A d a m o c h m i g o c h ett p a r h e r r a r, som dricka punsch.
Så k o m m a musikan- ter o c h ändtligen infinner sig allmänheten, de resignerade, s o m ha hvarken Mar- s t r a n d eller S t y r s ö att fly till.
J a g är s ö m n i g o c h f ö g a f o s t e r l ä n d s k i dag.
Uppassarn t y c k e s taga sig en lur h v a r g å n g i n n a n h a n infinner s i g m e d d e t m a n beställt.
O c h när h a n s k r i f v e r räk- ning, minst.
skrifver han hvar sak två gånger S o m m a r v ä r m e n är f ö r s l ö a n d e.
* reisen Sief » sa ' A d a m.
» Vier Mark! » sade aposteln.
» Hvarför d e t?
» frågade A d a m.
» För platserna. » karga natur.
Båten har glidit s o m i triumf fram p å s p e g e l b l a n k a fjärdar i s t å l b l å t t u n d e r e n klar, h ö g h i m m e l.
J a g a n d a s i n saltvat- Och efter ännu en dags skramlande på järnväg befinna vi oss n u i a f t o n på G r a n d i Kristiania o c h h a framför oss Karl Jo-
hans gade, där hela staden passerar r e v y för våra ö g o n.
I b s e n i n f a n n s i g ö g o n b l i c k l i g e n, så s n a r t v i satt oss p å vår utkiksplats, o c h passe- rade förbi tre gånger, svartklädd, i s t o r m o c h p a r a p l y s o m alltid.
I kaféet sutto broderlandets store män, tego, drucko öl, läste t i d n i n g a r o c h t y c k t e s v a r a m e d v e t n a o m sin världshistoriska betydelse.
Där sutto po- litiserande herrar, oklippta o c h o b o r s t a d e, o c h k o m m o ö f v e r e n s o m att d e t v a r e n s k a m f ö r N o r g e, att d e t lät s i g f ö r t r y c k a s o c h d a g l i g e n s k y m f a s i n f ö r E u r o p a af S v e - rige.
S m å p o j k a r b j ö d o u t » fire a v i s e r f o r ti ö r e » o c h s m å flickor b j ö d o u t b l o m m o r.
H v a r e n d a h e r r e n ä s t a n h a d e e n r o s eller nejlika i knapphålet.
Löjtnanter såg m a n i n g a — K r i s t i a n i a är ö f v e r h u f v u d d e n m e s t » civila » stad, j a g sett.
Militären g ö r sig föga gällande — o c h ändå afstod j u S t o c k h o l m h ä r o m året s i n a n o r s k a skarp- s k y t t a r till K r i s t i a n i a.
D e u n g a d a m e r n a d ä r m o t g ö r a sig m y c - ket gällande.
D e g å m e d k ä c k o c h » frej- d i g » h å l l n i n g f ö r b i G r a n d f ö r att b l i b e - skådade.
D e äro — n u p å s o m m a r e n — klädda m e d en viss landtlig s c h w u n g o c h h a e j s p å r af d e t m o d e d o c k a k t i g a, s o m m a n kan konstatera hos en och annan stock- h o l m s d a m — s o m f ö r s t å s u t g ö r ett u n d a n - t a g från regeln.
E n h e l d e l flickor rulla f ö r b i p å b i c y c l e — d ä r i b l a n d flere k l ä d d a i v i d b y x o r, h v i l k e t m a n så g o d t s o m a l d r i g ser i S t o c k h o l m.
M e n n å g o n ultramodernt klädd herre såg j a g h v a r k e n i K r i s t i a n i a, G ö t e b o r g eller K ö - penhamn.
D e n fotsida redingoten, den h ö g a h a l s d u k e n e t c.
t y c k s e j h a h u n n i t till n o r - d e n ännu.
V i få k a n s k e h ä l s a d e m v ä l - k o m n a h i t i v i n t e r, så v i d a v i e j b e s l u t a o s s att v a r a d e m f ö r u t a n.
F ö r r e s t e n är d e t n u p å sommaren lika m y c k e t främlingar s o m Kristianiabor, som befolka Karl Johans gade.
D ä r van- d r a r h r r S c h u l t z e u n d M u l l e r från H a m - b u r g o c h J o h n B u l l k o m m e r från fisk- redskapsmagasinet här invid, m e n onkel S a m m e d f a m i l j från N e w - Y o r k å k e r förbi i N y k v i s t s m e s t eleganta l a n d a u för att sedan fortsätta åkturen landet rundt o c h därpå återvända till n y a världen efter att h a » g j o r t » N o r g e f r å n K r i s t i a n i a till Nordkap.
S å l å n g t s t r ä c k a s i g ej v å r a p l a n e r, m e n m e r a af N o r g e ä n H o l m e n k o l l e n s k o l a v i d o c k se.
V i s k o l a u p p till fjällen f ö r att h v i l a o s s o c h a n d a s u t efter v å r storar- t a d e e u r o p e i s k a resa, v i s k o l a s a m l a så m y c k e n luft i l u n g o r n a, att d e n f ö r s l å r f ö r den långa vintern i Stockholm.
endast 5 0 öre, om prenumeration efter den 1 oktober verkstäl- les på posten.
Det ' skall alltid blifva Kam- ratens läsekrets främsta väcka bemödande att bland sin unga och bibehålla en sedlig och fo- sterländsk anda, på samma gång den vill vara verkligt underhållande och lärorik.
Utom allt annat, som Kamraten under årets sista kvar- tal kommer han dem att bjuda sina unga läsare, sänder som julklapp ett trettiotvåsidigt, rikt illustreradt julnummer med bidrag af de bästa författare, ensamt till fullo värdt det lilla prenumerationspriset.
Kamraten vill bli de ungas vän i alla sven- ska hem.
Har Ni en dotter eller son, så uerk- ställ därför med det snaraste prenumera- tionen!
Stockholm i september 1896.
Redaktionen af Kamraten.
* Genom fyra slältflecL Några små kulturbilder från Småland, för Idun tecknade af L.
S.
(Forts.) I Ich åter igen en a n n a n stund d u k a d e hon smakfullt o c h vackert det långa m i d d a g s b o r d e t f ö r v ä n t a d e g ä s t e r, eller o r d - n a d e h o n g ä s t r u m m e n f ö r d e m, s o m stan- n a d e ö f v e r n a t t e n, o c h allt m e d s a m m a hur- tiga sinne utan tanke på egen trötthet.
Att M ä r t a k u n d e b l i t r ö t t eller b e h ö f v a n å g r a ö g o n b l i c k s h v i l a, t y c k t e s e j h e l l e r falla nå- g o n a n n a n i n, o c h a l d r i g h ä n d e d e t v ä l att h o n s l ä c k t e sitt l j u s e n a f t o n, f ö r r ä n alla i h u s e t s o f v o o c h alla n y c k l a r n a h ä n g d e p å h v a r s i n k r o k i n y c k e l s k å p e t i h e n n e s lilla kammare.
D å b i s k o p T e g n é r efter n å g r a dagars vistelse i den landtliga prästgården t o g a f s k e d af s i n g a m l e v ä n, p r o s t e n, y t t - r a d e h a n m e d sitt g o d m o d i g a s m å l e e n d e till d e n n e: » D i n M ä r t a är e n p r ä k t i g flicka, h e n - n e s k u l l e j a g v i l j a f ö r f l y t t a till b i s k o p s g å r - den i Vexjö. » » J a g har d o c k icke hört, att v ä x t e r s o m f o s t r a t s i s k u g g a n, p a s s a lika bra för solskenet, » svarade prosten, och därvid blef det.
illustrerad tidning för H a d e Märta storbak i sikte, företog h o n det helst på natten.
» D å är m a n m e s t ostörd, » sade hon, » o c h ingen springer i v ä g e n eller r o p a r: M ä r t a, s e efter d e t, eller g ö r d e t d ä r o c h d e t d ä r.
» E t t af d e s s a stor- b a k gällde det årligen å t e r k o m m a n d e yst- kalaset, d å s m ö r o c h m j ö l k s å s o m t i o n d e aflämnades i prästgården.
Efter p å l y s n i n g i k y r k a n k o m m o p å u t s a t t d a g i d e n ti- diga morgonstunden bygdens unga flickor m e d stora, gula s m ö r s t y c k e n o c h krukor m e d nysilad, gräddstark mjölk, hvaraf den be- r ö m d a o s t t i l l v e r k a d e s, s o m u n d e r n a m n af » S m å l a n d s prästost » p å sin tid stod h ö g t i marknaden.
De unga flickorna undfäg- nades rikligen, o c h när själfva m o t t a g n i n g e n var öfver, k o m m o d e äldre b o n d k v i n n o r n a f ö r att t i l l r e d a o s t e n, h v a r e f t e r f ö l j d e s t o r m i d d a g s b j u d n i n g för d e m o c h deras hus- folk.
Sueriges ungdom, känd och skattad i ännu vidare kretsar bland, den publik, för hvilken den är afsedd, har redaktionen anordnat detta års sista kvartal till ett profkvartal, som er- hålles för det nedsatta, oerhördt låga priset af E t t a n n a t tillfälle, s o m o c k s å f o r d r a d e stor- b a k, v a r » s l å t t e r k a l a s e t ».
T i l l p a s t o r s rättig- h e t e r h ö r d e n ä m l i g e n e t t m a n l i g t o c h ett k v i n n l i g t » d a g s v e r k e » af h v a r j e h e m m a n s - ä g a r e, t o r p a r e eller b a c k s t u g u s i t t a r e i för- Har d u orkat läsa m i n a b r e f?
N u äro d e i alla h ä n d e l s e r slut.
M e r s k a l l d u få höra muntligt, när du söker upp din Eva.
P.
S.
K o m snart!
* Har ni en dotter eller son, så erbjud.es eder i dag, ärade läsarinna, ett att för en mycket ringa dem en stor glädje.
För att enastående tillfälle uppoffring göra göra Kamraten, samlingen.
Dessa kallades g e n o m pålysning i k y r k a n att p å e n b e s t ä m d d a g m e d l i e o c h r ä f s a i n f i n n a s i g i p r ä s t g å r d e n till s. k.
» slätterhjälp », omväxlande emellan 60, 70, å 8 0 personer.
Arbetet började klockan 3 på m o r g o n e n, sedan m a n först samfäldt af s j u n g i t d e n g a m l a p s a l m v e r s e n: » M i n gär- ning nådigt s k å d a », hvarefter skaran, m e d rättaren i spetsen, b e g a f sig ut på de vid- sträckta ängarne, där gräs o c h b l o m m o r sko- n i n g s l ö s t f ä l l d e s af d e n h ö j d a l i e n.
I s k u g g a n af d e s t o r a t r ä d e n p å g å r d e n u p p d u k a d e s tre g å n g e r under d a g e n s l o p p de väldiga m a t b o r d e n o c h arbetet fortgick m e d u n d a n t a g af d e k o r t a r a s t e r n a till k l.
8 p å k v ä l l e n, d å d e t af s l ö t s m e d af s j u n g - a n d e af p s a l m e n: » S å g å r e n d a g ä n från vår tid o c h k o m m e r icke m e r », samt helgs- m å l s r i n g n i n g från k y r k k l o c k a n.
Ä n flere » f o l k m ö t e n » i s t o r s k a l a före- k o m m o i d e n g a m l a p r ä s t g å r d e n m e d an- l e d n i n g af g ä l l a n d e p r a x i s att p a s t o r s l ö n erlades » in n a t u r a », s o m det hette, h v a r m e d alltid v a r f ö r e n a d e n r i k l i g u n d f ä g n a d från mottagarens sida.
Dessutom stod dörren alla t i d e r ö p p e n f ö r d e e n s k i l d a f ö r s a m l i n g s - b o r, s o m af e n eller a n n a n o r s a k f ö r a n - leddes att träda in g e n o m densamma.
M a n l e f d e i ett p a t r i a r k a l i s k t förhållande till h v a r a n d r a, o c h v ö r d n a d e n f ö r p r o s t e n o c h k ä r l e k e n till h a n s p e r s o n v o r o så u t p r ä g - l a d e, att h a n, s n a r t s a g d t, v a r a l l e n a s t y r a n d e i n o m församlingen, o c h det, hvilket var ä n m ä r k v ä r d i g a r e, till allas b e l å t e n h e t.
F ö r h u s e t s u n g a d ö t t r a r v a r M ä r t a allt- j ä m t s a m m a v ä n s o m i de tidiga barnaåren, o c h g ä l l d e d e t ett f ö r t r o e n d e, v a r h o n alltid d e n f ö r s t a att f å d e l d ä r a f; o c h träffade d e m n å g o t litet m i s s ö d e, h a d e de g j o r t sig s k y l d i g a till n å g o n f ö r s u m m e l s e, till n å g o t misstag, n o g var det Märta s o m skulle råda b o t.
T i l l l ö n f ö r allt ä g n a d e s h e n n e v i s s e r - ligen en uppriktig kärlek, m e d upprepade f ö r s ä k r i n g a r att e n b ä t t r e v ä n ä n M ä r t a i c k e f a n n s till, m e n m e d u n g d o m e n s s j ä l f v i s k a s o r g l ö s h e t t ä n k t e d e ej p å att d e l a h e n n e s a r b e t s b ö r d a, u t a n h ä n g å f v o s i g fritt åt d e sysselsättningar, s o m mera öfverensstämde m e d deras smak.
M e n så k o m e n t i d f ö r M ä r t a, d å ä f v e n h o n s k u l l e få erfara h v a d d e t v i l l e s ä g a att sörja.
Till orten k o m en u n g disponent f ö r ett n y b i l d a d t g r u f b o l a g.
U n d e r sina upprepade besök i prästgården lärde han känna Märta och hennes ovanliga förmåga att s t y r a o c h ställa i ett h u s.
O c h d å h a n jämförde denna m e d den otrefnad hans egen hushållerska b e r e d d e h o n o m, utföll jämförel- s e n n a t u r l i g t v i s i h ö g g r a d till M ä r t a s för- del.
M e d tanken härpå förklarade han henne e n d a g s i n k ä r l e k o c h b a d h e n n e b l i f v a sin hustru.
D e n oerfarna Märtas hjärta klap- p a d e h ä r v i d af f r ö j d, t y o m e d v e t e t f ö r h e n n e själf h a d e e n v a r m k ä n s l a f ö r d e n u n g e m a n n e n uppspirat i n o m henne.
Han be- s v o r h e n n e e m e l l e r t i d att t i g a m e d d e r a s inbördes förhållande, » ty, » sade han, » jag h a r ä n n u i n g e n t i n g att b j u d a d i g p å o c h p r o s t e n s k u l l e a l d r i g u n d e r s å d a n a förhåll- a n d e n tillåta e n f ö r l o f n i n g.
» D e s k u l l e allt- så v ä n t a o c h s e t i d e n a n.
O c h Märta väntade o c h var lycklig, lyck- lig i s i n a i l l u s i o n e r.
R e d a n efter d e b å d a första räkenskapsåren v i s a d e d e t sig d o c k, att g r u f b o l a g e t g i c k m e d allt f ö r s t o r för- l u s t f ö r att k u n n a f o r t s ä t t a s i s a m m a ut- sträckning, hvarför åtskilliga indragningar m å s t e f ö r e t a g a s.
D e n f ö r s t a b l e f d e n, att dis-
p o n e n t e n f ö r l o r a d e sin p l a t s o c h m å s t e se s i g o m efter n å g o n n y.
H a n f l y t t a d e från orten, o c h i n o m kort blefvo hans meddelan- d e n m e d M ä r t a allt o b e s t ä m d a r e, tills h a n s n a r t n o g f ö r o r d n a n d e af s i n a affärer an- s å g s i g b e h ö f v a e n flicka m e d s a m m a för- m ö g e n h e t o c h s k r e f till M ä r t a, att h a n i c k e l ä n g r e v i l l e b i n d a h e n n e v i d sig, då utsik- t e n att k u n n a f ö r v e r k l i g a d e r a s f ö r b i n d e l s e b l i f v i t f ö r h o n o m allt m i n d r e o.
s. v.
Märta läste m e l l a n raderna hela s a n n i n g e n: d e n g a m l a h i s t o r i e n o m o s t a d i g h e t i karak- tären o c h förhastade löften, o c h hennes ärliga hjärta k r y m p t e tillsammans.
D e t var en läxa i m ä n n i s k o k ä n n e d o m, s o m h o n sent glömde.
(Forts.) N a m n s d a g s l i s t a för 1 896.
Oktober.
1.
T. Natalia.
2.
F. Ludvig.
3.
L. Evald.
4, 5.
6.
7.
8.
9.
10.
S.
M.
T.
0.
T. F. L.
Frans.
Tomas, T o m.
Bruno.
Birgitta Brita.
Birger.
Ulf.
Holger.
11.
12.
13.
14.
15.
8.
M.
T.
0.
T. Sverker.
Valfrid.
Götilda.
Elof.
Hedvig, Hedda.
U r 16.
F. 17.
L. Hilda.
Inge.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
S.
M.
T. O. T. F. L. Marcia.
Artur.
Kasper.
Ursula.
Lydia.
Severin, Sören.
Lennart.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
8.
M.
T. O. T. F. L. Lilian, Lilly.
Amanda.
Fäste.
Rakel.
Hädar.
Alba.
Stefanie.
n o t i s b o k e n.
Våra kvinnliga läkare.
Medicine licen- tiaten fröken Maria Folkeson är nu återkommen till Stockholm efter något mer än ett hälft års vistelse i utlandet, där hon i Dresden o c h Zu- rich m e d Fredrika Bremer-förbundets stipendium idkat studier i kvinno- o c h barnsjukdomar.
H o n ämnar under den närmaste framtiden öppna prak- tik i hufvudstaden.
&gt;Kvinnornas hus ».
På årsdagen af den kvinnliga Köbenhavnsutställningens stängning var i förra veckan ett stort antal damer samlade i industriföreningens stora sal, där fru E m m a Gad framlade planen till uppförande af ett » kvinnor- nas hus » m e d lokaler för sammankomster o c h föredrag, för utställning af handarbeten, till läse- stugor för arbeterskor o c h m e d gästrum för re sande damer, m e d restaurant o c h » tearoms » efter engelskt mönster o c h bostadslägenheter för en- samma kvinnor, som ha anställning på kontor o c h i modemagasin.
De nödvändiga medlen tän- ker man att, sedan de 10,000 kr.
i öfverskotts- medel från utställningen tagits i anspråk, vinna genom privata insamlingar.
Man tänker sig, att femtedelen af Danmarks vuxna 500,000 kvinnor skulle vilja offra 25 öre i månaden under ett år.
Och på det sättet finge man en summa af 300,000 kr.
att börja med.
Subskriptionen har redan ta- git sin början.
Friskgymnastik för arbetande unga kvinnor anordnas fortfarande af Kvinnliga gym- nastiksällskapet i hufvudstaden.
Samma per- soner, s o m redan länge så framgångsrikt arbe- tat för det vackra ändamålet, stå äfven i år i spetsen för företaget.
Gymnastiköfningarna äro, som bekant, särskildt afsedda för sömmerskor o c h andra, s o m ha ett mera enformigt arbete.
I h ö g grad önskligt vore att arbetsgifvarne visade större intresse för saken än hittills varit förhål- landet.
Arbeterskor borde allmännare än nu sker deltaga i den nyttiga och uppfriskande kropps- rörelse, s o m erbjudes d e m under de skickliga gymnasterna fröknarna S. Högströms o c h M. Bel- frages intresserade o c h nitiska ledning.
Öfnin- garna, s o m taga sin början kl. 8,15 e. m., in- kräkta ingalunda på den vanliga arbetstiden.
Den billiga terminsafgiften af 1 kr.
b ö r icke hel- ler kunna hindra ens de mest obemedlade att taga del i öfningarna.
med erkännande nämnas för sina insatser i de förnämligare fyllnadsrollerna.
Bifallet har allt från premieren varit lifligt från flere utsålda hus.
Tatjana.
Teater och musik.
Skiss för Idun af Elsa Lindberg.
(Först.)
» Hur kunde jag skratta o c h prata o c h ha ro- ligt, hur kunde jag, när jag är så olycklig, så grufiigt olycklig?
Hvart skall jag taga vägen?
Hvart skall jag taga vägen? » — Den lilla svarta bollen skakades af snyftningar.
Herr Birger satt stum o c h såg på henne.
Den hastiga öfvergån- gen från skratt till gråt bragte åter fram hela hans blyga tafatthet.
Men tårarna stannade af lika hastigt, s o m de sprungit fram.
Tatjana reste sig o c h samma allvarliga, långa, smala flicka, hvilken för en tim- m e sen trädde in i rummet, stod nu åter där fram- för h o n o m o c h såg på h o n o m m e d förgråtna, matta ögon.
» Adjö » — sade hon — » tack för allt, — allt! » H o n höll hans hand ett ögonblick i sin, så gick h o n m o t dörren, stilla, allvarlig s o m hon kom- mit, m e d den nötta fiollådan i ena handen, det blå knytet i den andra.
» Tatjana! » H o n stannade o c h vände hufvudet m o t h o n o m m e d handen på dörrlåset.
» Hvart skall ni gå? » » Jag vet icke! » » Det är mörkt där ute, Tatjana!
Farligt att gå ensam nattetid på Österlånggatans gränder.
H v a d skulle morfar säga, o m han visste.
.
.
att.
.
.
» K.
Dramatiska teatern, Den hederlige skollä- » Morfar! » Det klang så vekt från hennes läppar, raren W i e d e m a n n har gift sig — i sitt andra flämtande som i en hviskning.
gifte — m e d en fattig adelsfröken, som en tid » Tatjana!
stanna här i natt!
Stanna här! » bortåt bott i unge baron v o n Röchnitz ' hus.
Den Han gick fram o c h tog ur hennes viljelösa varmblodige baronen har, fastän själf nygift, vi- händer, liksom han gjort en gång förut, den lilla sat sig betänkligt efterhängsen m o t den unga nötta fiollådan och det blå knytet.
Och åter satte fröken Elisabet, o c h då AViedemann erbjuder h o n sig stelt, ytterst på soffkanten.
M e n herr henne sin hand, anse både hon o c h han i sina Birger grep hastigt sin hatt o c h blankslitna rock.
tysta tankar detta vara en räddning för henne » G o d natt, Tatjana! » sade han.
» Sof godt! » undan denne landtlige o c h i ovanlig grad hän- » Hvarför går ni, herr Birger? » frågade h o n o c h synslöse don Juans förförelsekonster.
Elisabet reste sig hastigt.
blir emellertid Wiedemanns hustru o c h styfmor » Hvarför, » — upprepade han o c h öfver hans till hans tre barn samt lefver relativt belåten i tärda ansikte flög en hastig rodnad.
— » Jag måste den anspråkslösa vrå af världen, han kan erbjuda sitta uppe på en tidningsredaktion i natt.
Jag henne.
har göromål där.
.
.
Jag har göromål, jag måste, » tillade han nästan häftigt.
Men ej ens här lämnar baronen henne i fred.
En vacker dag dyker han upp i Wiedemanns » Om ni måste, så.
.
.
.
» sade h o n sakta o c h hus o c h erbjuder h o n o m en förmånlig plats på såg fullt på h o n o m m e d sina stora, oskyldiga det friherrliga godset.
Orsaken till detta tillbud ögon.
erkänner baronen utan tvekan inför Elisabet vara, » G o d natt, Tatjana!
Sof godt! » sade han ännu att han vill ha henne i sin närhet, han har all- en gång, o c h han öppnade långsamt dörren till tid älskat henne, han älskar henne ännu o c h det farstun.
Då stod hon plötsligt tätt invid honom, är hans fasta beslut att vinna henne.
Elisabet slog båda armarna o m hans hals o c h hviskade förlorar för ett ögonblick den själfbehärskning, m e d munnen tätt intill hans öra.
h o n lärt sig bevara, o c h tillstår, att baronen är » Du är god.
.
.
g o d.
.
.
g o d.
.
.
Jesus o c h jung- o c h varit hennes stora kärlek.
Efter en del själs- fru Maria löne dig. » strider o c h slitningar beredes dock tillfälle till- I nästa ögonblick var han u t o m rummet.
I en förklaring mellan Elisabet o c h hennes make, trappan stannade han o c h for m e d handen öf- o c h den nobless, han nu visar, k o m m e r henne ver pannan.
att utan betänkande välja lyckan i den vrå af Från skyltmålarens ljöd vaggsången.
världen, där hans h e m är, värnadt af hans starka, » Sof!
Sof!
liten sparf!
lugna kärlek o c h hans själsadel.
Och så kom- Stackars värnlös liten sparf! » mer det till en uppgörelse de båda makarne Därute var det natt o c h mörker.
Här o c h där emellan — baronen skall köras på dörren o c h flämtade en gaslykta.
H a n dref Österlånggatan där skall härska ostörd resignerad lycka i det framåt m e d händerna borrade ner i fickorna; hat- Wiedemannska hemmet, där makarne nu först ten tryckt djupt i pannan.
— » Göromål på en lärt känna hvarandra rätt.
redaktion. » — H v a r fanns den redaktionen?
H a n hade lust att skratta åt sitt eget påhitt.
M e n Detta är i korta drag innehållet i Hermann skrattet förbyttes i stället till en suck.
Sudermanns nya pjäs » Undangömd lycka », som nu gifves på Dramatiska teatern.
I kraft o c h Hui!
Blåsten for hvinande längs upp efter omedelbart gripande, enkel _ anläggning går den husraderna, snodde in i gränderna, körde ut på väl icke upp m o t vare sig » Ära » eller » H e m m e t » de bredare gatorna o c h tog sig en hvirflande — författarens här gifna tidigare stycken — men ringdans öfver de öppna platserna.
H a n frös erbjuder dock fiere m o m e n t af intresse o c h verk- i sin tunna rock o c h påskyndade sina steg.
Så ningsfulla roller för några af teaterns bästa kraf- skulle han gå hela natten, medan h o n sof där- ter.
Främst samlas intresset kring den kvinn- uppe.
— » H o n sof däruppe. » — Det blef så varmt liga hufvudfiguren, fru Elisabet, s o m i den ärade i n o m h o n o m.
— » H o n sof. » — Och i sina tan- gästens, fru Ida Aalberg-Yxkidls framställning- kar gick han igenom den förflutna kvällen.
H u r erhåller ypperlig relief genom ett alltigenom själ- han funnit henne i trappan, så deras glada supé, fullt utmäjsladt i de våldsammare konflikterna hennes fiolspel, hennes gråt o c h så nu sist hen- kraftigt gripande spel.
Herr Hillbergs lugna, be- nes hviskning.
—, » Du är så g o d.
.
.
god.
Jesus härskade tolkning af den fridsamme skolmannen o c h jungfru Maria löne dig, » o c h åter kände han är o c k af ypperlig verkan.
H r Personne ger den hennes armar o m sin hals o c h hennes rena, fri- vanskliga bilden af friherren med trovärdig verve ska andedräkt m o t sin kind.
i de starka scenerna; litet mera finhet skulle Utan att han visste, hur det tillgått, befann dock däremellan vara önskvärd äfven öfver denne han sig ännu en gång i den lilla återvänds- brutale don Juan.
Fruarna Hartmann o c h Seelig gränden, v i d hvilken han bodde.
Han stannade Lundberg liksom hrr Hamrin o c h Johansson må utanför det grå huset.
Där blef han stående Kungl.
operan återupptog den 17 dennes Doni- zettis operabuffa » Kärleksdrycken » med, så vidt vi från föregående uppföranden kunna erinra oss, alltigenom ny rollbesättning.
Hufvudintresset för aftonen knöt sig nog därvid, att man nu för första gången fick höra hr Lemon efter hans återkomst från sin studievistelse i Paris.
Som Nemorino hade hr L. fått ett parti, s o m b o r d e lämpa sig väl för h o n o m.
Då han emellertid denna afton ej synes hafva varit särdeles väl disponerad — särskildt läto höjdtonerna ojämna och ansträngda — vilja vi uppskjuta vårt om- d ö m e angående resultatet af hans studier, till dess vi ännu en gång fått höra h o n o m.
En som afgjordt gått framåt är fröken Kragballe, hvilken var särdeles bra s o m Adina.
Stämman har blif- vit fylligare o c h bättre egaliserad, o c h den stö- rande brytningen på danska har betydligt min- skats.
Ä n n u kräfves dock arbete för att helt öfvervinna densamma.
Den unga sångerskan b ö r därjämte allvarligt vinnlägga sig o m en tyd- ligare o c h distinktare frasering.
I doktor Dulca- maras parti har man svårt att glömma Pelle Janzon.
H r Brag är dock ganska tillfredsstäl- lande, särskildt i tredje akten.
Som sergeant Belcor är hr Lejdström ej oäfven, o c h Gianettas plats fylles godt af fröken Lindegren.
i tankar.
Han visste ej, hur länge han stått där, då han väcktes upp ur sina d r ö m m e n e t af pra- tande kvinnoröster.
Den lilla gränden var fylld af fladdrande, grå kappor o c h smala fiollådor slogo slamrande m o t hvarandra.
» Les gaies oiseaux » hade återkom- mit från musikkaféet.
» A h!
Monsieur Birger I Här på gatan i nat- ten!
Monsieur Birger, som annars alltid arbeta de hela natten på sitt rum.
Hade han glömt nycklarna?
Eller hade han kanske ett » rendez- vous » här ute på gatan?
Och de grå kap- porna trängde sig inpå h o n o m o c h de röda mun- narna sladdrade högljudt o c h uppspelt.
» Les gaies oiseaux » k o m m o från en glad supé.
De hade alla varit bjudna af en baron.
.
.
en finfin baron — » Anettes baron », som han kallades, ty han var så snäll m o t Anette.
Anette, som spelte sekundfiol i orkestern.
Kände monsieur Birger Anettes baron?
Jaså, kände monsieur Birger inte alls några baroner?
Brukade monsieur Bir- ger kanske inte heller vara m e d o m små cham- pagnesupéer med tryffel o c h ostron?
— Jaså, verkligen icke.
Tänk!
M e n skulle monsieur Bir- ger inte gå upp n u?
Inte det?
— Skulle han stanna kvar ute i kalla natten?
H v a d kunde han då vänta p å?
— Och » les petits oiseaux » fnittrade, stötte, på hvarann m e d arbågarna o c h myllrade in i den lilla trånga porten, s o m nästan fylldes af grå kappor.
Herr Birger stod ensam.
Plan kände sig så trött.
Hela den förflutna dagen hade han sprun- git på lektioner.
— Skulle han gå u p p till någon god vän o c h bedja att få ligga hos h o n o m?
Och o m vännen frågade, hvarför han ej gick h e m till sig!
H v a d skulle han svara?
— » Jag har en liten sparf därhemma — en stackars, - värnlös liten sparf. » — Man skulle skratta åt h o n o m.
Bättre då att gå, bara gå vidare och vidare; gå hela natten; blåsa i fingrarna för att värma o p p d e m; hvissla en glad stump för att hålla sig själf vaken.
En poliskonstapel bad h o n o m vara tyst; en raglande nattvandrare sökte taga h o n o m under armen för att få en smula stöd på sin vacklande stig.
H a n gjorde sig lös o c h tog vä- gen fram m o t Norrbro.
Där vid broräcket stan- nade han o c h såg ned i det svarta vattnet.
I Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med Etthundratretton tacksamhet.
personnamn sig i dölja Naturens röster.
Göken höres gala ur asplunden och i dunkla skogssnår i varm juni- dag.
Nyfiken spörjer tärnan natur- spåmannen, o m hon snart blir brud, men han narrar henne ofta.
I juli aftager hans sång o c h han flyttar sedan härifrån, m e n en annan som- mar i aftonens frid aktar man dröm- mande åter på hans rop.
Med snabba vingeslag — darrande vore rätt ord — o c h under klara, höga drillar stiger lärkan m o t den solvarma rymden, pilsnabbt störtar hon sedan sig ner m o t åkern, alltid väljande sig genaste vägen till sina små, s o m hon mången gång fann ynkligt / skrikande i boet.
Också i solgasset — eller enligt den högre uttryckskonsten — i azur- blå eter — sväfvar svalan på lätt vinge — ger då o c h då till ett högt kvitter; jubel samt 1 efnadslust ligger däri.
Svalorna strida tappert m e d höken ibland.
Sitt b o bygga somli- ga i lador, andra under bondens tak.
Här taga de sitt residens hvart år.
Lycka, ro, lust och hemtrefnad am- mas i deras hägn.
_ - ^rastens växlande rika sång tonar d a i kvällen.
A c k, han tjusar alla!
Andra fåglar tura m e d honom att fylla dal o c h höjd m e d klingande, i l d a, vidt ljudande sånger.
Har V 1 hans öron ljödo de melodier, s o m Tatjana spelat på fiolen — de underliga, bizarra öfvergångarna från skratt till gråt.
Och han mindes hennes ord — » A h!
Den s o m fick dansa och ha roligt just så här, lefva just så här! » Skulle det då bli hennes lif — först svallande glädje o c h sen sorg?
Vattnet dävnedanför låg så stilla, det var så djupt, kallt o c h hemlighetsfullt.
M e d en rys- ning vände han sig bort.
Och så fortsatte han att gå o c h gå.
Men Tatjana var i hans tankar.
— På Karl X I I L d e s torg satte han sig ned på en soffa för att hvila.
— H a n lutade hufvudet bakåt m o t soffans karm, o c h så somnade han i den obe- kväma ställningen.
H a n drömde.
Det var o m Tatjana.
— Och han såg henne i d r ö m m e n m e d det lilla mörka huf vudet.
öfver den hvita snibbkragen, o c h hans huf- vud låg i hennes knä, o c h han hade inga sorger mer, och han var smekt, omhuldad och förstådd, o c h i n o m h o n o m kändes det så godt o c h varmt.
Mademoiselle A n e t t e!
— » La seconde v i o l o n »!
Herr Birger tänkte ropa henne an, men så hej- dade han sig.
H v a d hade han m e d h e n n e?
Bullret af rullande vagnshjul k o m den grå kap- pan att spritta till.
En hyrkuskvagn vände om hör- net o c h stannade vid återvändsgränden.
I n o m ett ögonblick var mademoiselle Anette försvun- nen.
Hyrkuskvagnen hade kört därifrån.
På afstånd hörde herr Birger bullret af hastigt bort- rullande vagnshjul.
— — — - — — — — — (Forts.) Planschen för september åtföljer, i utbyte detta nummer » Vakna u p p karl! » — En hjälmbeprydd polis ruskade herr Birger vid axeln.
Herr Birger reste sig osäkert.
H a n var stel öfver hela kroppen.
Eingrarna voro så stela, att de knappast formade hålla kvar hatten, hvilken fallit från hans huf- v u d ned på marken.
Polisen, s o m tagit u p p den, tryckte den slutligen själf ned på han hjässa.
I Jakobs kyrka slog klockan fem tunga slag.
Herr Birger gick långsamt uppför Hamngatan.
Hans kropp kändes så underligt tung o c h bort- domnad.
I hörnet af Drottninggatan måste han stanna o c h försöka taga sig en » åkarbrasa ».
Så gick han öfver Gustaf Adolfs torg, öfver Norrbro o c h vidare framåt.
Innan han ens själf visste däraf, befann han sig vid återvändsgränden, där han b o d d e.
Den lilla gatan låg öde.
Han blef stående o c h såg u p p m o t fönstren.
Då öppnades porten sakta o c h han såg en liten grå kappa kila ut.
— En af de små » oiseaux », tänkte han.
Hvart- hän så tidigt?
D e små fransyskorna, som an- nars brukade vara så sömnsjuka o c h aldrig visa sina rufsiga hufvuden förrän framåt tio-tiden!
Den grå kappan stannade liksom tveksamt, o c h två ögon sågo oroligt bort m o t Österlång- gatan.
Kapuschongen, s o m hölls samman för ansiktet af en liten bar hand, fladdrade upp.
— du noga lyssnat angående trasten o c h sökt något tolka hans visor?
Den lille artisten kan j u tala riktigt bra.
I föredraget o m » fåglalåt », som en af Dalarnes prester höll, anför- des flera samtal mellan denne ro- lige fågel å ena sidan samt en vall- kulla, en fiskare o o h en riktigt en- faldig dalmas å den andra, alla na- turligtvis muntra o c h pigga.
Mej narrade de åtminstone till skratt.
Sval, fridfull o c h allvarlig är kväl- len.
Ur daggstänkt lund stiger dan- sande m y g g — svärmar i namnlöst tal — i all sorglöshet o c h under gladt spel lekande m o t höjden.
Från åkern ljuder kornknarrens skarpa melankoliska läte; han tonar på sitt vis m e d i symfonien.
Altstämman sköter han.
Bromsen spelar koral, bin o c h humlor säckpipa.
M e d vingade lekande skarors ju- bel inblandar sig ur den öfriga na- turen en mångfald af röster.
H v a d är skogens sus annat än en stämma i den stora kören!
Så o c k böljans slag vid insjöns strand, sorlet af en källa i dalen, hvarje rännils pla- skande o c h den i sakta lopp rinnan- de åns milda brus?
Till dessa ve- ka, hulda melodier trummar, tingad till tjänstgöring af ljungande eld, tordönet majestätiskt takten.
I Floras tjusande rike, där allt blommar, talas ett tyst, m e n för den som därför ' fått hörsel, manande dithyrambiskt språk.
Hvarje ax el- ler strå, s o m darrar vid vindens kyss, hvarje ros af fjärilar omringad, hvar- je viol af vällukt omsväfvad, hvarje liten linnea h e m m a i skogen, hvar doftande lavendel, a c k!
en hvar hvi- skar ljuiliga sagor o c h hemligheter, nya o c h dock mycket gamla, i ens öra.
Ja, mäktigt predikar naturen öfver allt, äfven under sin djupaste tystnad!
F. M.
C. i aulotypi mot och utgöres efter blif af vår romanarket, en den framstående F. uon Uhdes stora Jesus, det vanliga oljefärgstafla: reproduktion tyske » Kom, målaren Herre gäst! » Innehållsförteckning.
Lina Morgenstern; första ordförande för den nu pågå- ende kvinnokongressen i Berlin; en interview af Augusta Guldbrand.
(Med porträtt).
- Till hösten; af E.
S.
— Be- 1 älta sagor.
.
.
För Idun af Valborg.
— I » klädpenningfrå- gan ».
— Sonja Kovalevskys minne; af Amalia Fahlstedt.
(Med porträtt af fröken Sonja Kovalevsky).
— På rund- resa; några korta bref frän fröken Eva; uppsnappade och afskrifna af Georg Nordensvan.
— Genom fyra släktled; några små kulturbilder från Småland, för Idun tecknade af L.
S.
(Förts.).
— Namnsdagslista för 1896: oktober.
— — Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Tatjana; skiss för Idun af Elsa Lindberg, ^orts.).
— Planschen för sep- tember.
— Tidsfördrif.
Schack-gåta.
(Efter hästens gång.)
blå vi lukt väl en sa tycka tys la sä rika him lena strax lops och sta kny han klä krans lycka bröl lik än der koja ta vä boja ke hvar strå en sen lens och ra der en min dags der och j« tan kets bä sa och la vrå vä lika vill lun stö sta pri äng nu Bortplockningsgåta.
Lösningar.
Från det gifna hufvudordet bort- tages en bokstaf i sänder, så vald, att man m e d de återstående bok- stäfverna alltid kan bilda ett nytt ord eller en annan form af det för- utvarande: 1) 2) 3) 4) 5) 6) 7) visa ljus blir Lätt och grått.
Kärl för » vått ».
Festligt lag.
» Öfverdrag ».
Mossig sten är det ej.
Tonkamrat till » hi » o c h » hej ».
Konsonant s o m stått emot V å r förföljelse, vårt hot.
8.
L. Logogryfen: Fluga; uf, gal, al, ful, gula, la, af, ulf, alf, fal, gul, lag, gaf, f, g, a.
.. Korsaritmogryfcn: Falsterbo, Rotterdam, Östersund.
Fyrkanten: Ifufvudbry ' et: IDA DAN ANE Ada ratar alla rosor.
m Bland nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO Redan 1888 intygade prof. Jon.
Lang i Lund, att Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens Cacao.
Hultmans Cacao kan således varmt re- kommenderas tillhvarje husmoder
