# ID: svediakorp-per1093
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 28,626
# sentences: 627
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 37 (456) Tryckeri Fredagen den 11 september 1896.
Prenumerationspris pr år: Idun ensam Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
Iduns M o d e t.
, månadsuppl.
Barngarderoben Iduns kr.
» » » 5: — 5: — 3: — 3: — Byrå: Klara södra kyrkog.
16, AUm.
1 tr. telef.
6 1 4 7.
Prenumeration sker å a l l a post- anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J.
9:de årg.
Utglfningstld: hvarje helgfri Aktiebolag.
fredag.
Lösnummerpris 15 öre Nordling.
(Iösn:r endast för kompletteringar.)
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e - o. - Lediga platser- 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
U t l ä n d s k a annons.
70 öre pr nonp- rad Vilhelmine Holmboe-Schenström.
ff4 n tänkare har yttrat: T * står konst. » » N ä r skönhet o c h sanning förenas, då upp- - E n sådan konst, på en gång skön o c h sann, utmärkte den fram- stående konstnärinna, hvars bild i dag pryder I d u n.
D å hennes offentliga konstnärsbana nästan uteslutande tillhörde Frankrike, Belgien o c h Italien samt tidigt afbröts genom giftermål, torde fru H o l m b o e - S c h e n s t r ö m vara mera bekant f ö r den sven- ska allmänheten såsom den fram- stående sånglärarinnan än såsom opera- o c h konsertsångerska.
F r u Holmboe-Schenström är f ö d d i Norge af den högt an- sedda slägten H o l m b o e.
D o t t e r till den numera aflidne sören- skriver H o l m b o e i Söndmöre u p p v ä s t e hon på den vackra fädernegården Fredsberg i häg- net af ett lyckligt, bildadt o c h gediget h e m.
D e n lilla Vilhel- mine visade redan tidigt ovan- liga musikaliska anlag o c h äg- nade sig åt deras utbildning m e d ett allvar långt utöfver hennes år.
H o n erhöll f ö r öfrigt en särdeles vårdad o c h allvarlig uppfostran, ägnad att öppna blic- ken f ö r människans plikt att ställa sig ett mål före i lifvet och att framför allt blifva sann.
E n sådan uppfostran måste, i förening m e d den stora be- gåfning, hvarmed naturen utru- stat V i l h e l m i n e H o l m b o e, bilda en karaktär, ett harmoniskt helt.
Denna hennes egen personliga erfarenhet af hvad kvinnan kan blifva, när hon får tillfälle att rätt utvecklas, har nog i sin mån bidragit till att hon alltid varmt omfattat den s. k.
» kvin- n o s a k e n » • — särskildt kvinnans rätt att i likhet m e d mannen få utveckla sina naturliga anlag.
Sedan Vilhelmine H o l m b o e blifvit konfirmerad, k o m hon till K r i - stiania, där hon fick till sin första lärare Halfdan Kjerulf i pianospel och den tyske orgelnisten Magnus i sång.
K e d a n vid sitt första upp- trädande på en konsert, som fru Erika Lie-Nissen gaf i Kristiania, och vid hvilken V i l h e l m i n e H o l m b o e, på Kjerulfs ifriga uppmaning, biträdde med den stora arian ur » F i g a r o s B r ö l l o p », tilldrog hon sig såväl publikens som kritikens uppmärksamhet genom sin präk- tiga, sympatiska röst, sitt själ- fulla föredrag samt den lugna säkerhet, hvarmed hon u p p - trädde.
K o r t därefter fick den unga Vilhelmine anträda en studie- resa till Paris, där först Kristina Nilssons bekante lärare, mon- sieur Vartel, o c h sedan m:me Pauline Viardot-Grarcia blefvo hennes handledare.
V i l h e l m i n e H o l m b o e tog emel- lertid ej sin uppgift så lätt som många andra unga sångerskor, hvilka ofta tro sig fulländade, när de knappast ens börjat stu- dera sångens konst på allvar; hon fortsatte under flere år m e d all sin naturs energi sina grund- liga sångstudier.
Ehuruväl h o n ägde såväl an- lag som lust äfven f ö r den dra- matiska konsten, utbildade hon sig under dessa år uteslutande till konsertsångerska; ty endast på detta villkor hade hon l y c - kats erhålla sina föräldrars till- låtelse att få fullfölja sina sång- studier i det främmande landet.
Hon konserterade nu under ett par år i åtskilliga större stä- der i Frankrike, Belgien o c h Tyskland, äfvensom i sitt hem- land, öfverallt mottagen med stort och välförtjänt bifall.
Hennes håg drogs d o c k allt
När forntid v i s s n a t h a r, må framtid k n o p p a s; Ä g blott i minnet grund för hvad du hoppas.
Edvard Bäckström.
mer o c h mer till scenen, o c h då föräldrarne slutligen gåfvo efter för hennes ihärdiga önskan att få ägna sig åt operan, återvände hon till Paris.
Här instuderade hon sina sångroller för mr l i o g e r, stora operans mest framstående te- nor o c h professor vid konservatoriet i Paris.
Sålunda på allt sätt väl förberedd, debute- rade nu V i l h e l m i n e H o l m b o e våren 1874 i Liége uti V e r d i s opera » E n maskeradbal » o c h sjöng med stor framgång Ulrikas parti.
Omedelbart därefter uppträdde hon som Azu- cena i » T r u b a d u r e n » o c h som Leonora i » F a - v o r i t e n ».
I samtliga dessa roller skördade V i l - helmine H o l m b o e lifligt beröm af kritiken för sitt vackra, lifliga spel, sin graciösa personlig- het oeh förträffliga sång.
På Ibsen, sidiga hösten grund af ifriga uppmaningar från Henrik som hade öppet öga för hennes mång- begåfning, reste Vilhelmine H o l m b o e på samma år till S t o c k h o l m.
H ä r uppträdde hon å kgl.
operan mellan akterna o c h sjöng då bland annat den stora arian ur » P r o f e t e n ».
V i d en af professor Baucks föreläsningar å konservatoriet öfver den franska skolan sjöng hon arian ur » F a v o r i t e n ».
O m detta hennes föredrag skref B a u c k följande o m d ö m e: » H ä r - vid utförde fröken V.
H o l m b o e den stora sång- scenen (Leonoras) ur » la F a v o r i t e » af Doni- zetti.
Sångerskan firade en triumf genom sin präktiga deklamation, sin storartade, passione- rade stil o c h sin ståtliga stämma.
D e t för- ljudes att fröken H: s uppträdande på kungl.
scenen snart lär vara att motse.
Man kan därtill lyckönska både teatern o c h publiken; en sådan talang i denna genre är ej allenast nyt- tig, utan nödvändig för vår scen i dess nuva- rande tillstånd.
— • Utom arian gaf fröken H.
äfven en romans af G o u n o d.
» — — — D e t var verkligen fråga o m att Vilhelmine H o l m b o e skulle uppträda på vår operascen i några af sina glansroller, men dåvarvnde direk- tören ville ej tillåta henne att sjunga på fran- ska språket, utan fordrade, att hon skulle in- studera rollerna på svenska, o c h som tiden härtill var alltför knapp, gick hennes tilläm- nade gästspel här om intet.
H o n återvände då till Paris för att tillträda ett fördelaktigt engagement vid operan därstä- des, hvilken under den tid på året, då sena- tens o c h deputeradekammarens sammanträden ägde rum, var förlagd till Versailles.
Pariser- bladens uttalanden om hennes uppträdande voro utomordentligt berömmande, o c h Figaros an- sedde krönikör, skref efter Vilhelmine H o l m - boes återgifvande af Azucenas r o l l: » H o n för- står att använda sin präktiga, omfångsrika o c h mycket sympatiska altröst efter konstens alla reglor. » P å våren 1877 for Vilhelmine H o l m b o e ned till Italien o c h uppträdde med lysande fram- gång i flere af dess förnämsta städer samt hade i tre år fast engagement dels i Milano, dels i Neapel.
D e n italienska publiken strödde b l o m m o r för hennes fötter, oeh kritiken utta- lade sig med största värme öfver hennes » konst- närliga sång, lifliga, spirituella spel o c h förtju- sande apparition ».
Lång blef dock ej hennes lofvande konst- närsbana.
Hösten 1880 ingick Vilhelmine H o l m - b o e äktenskap m e d dåvarande kaptenen i sven- ska armén, den skicklige gymnasten K o l f Schen- ström, hvilken under många år var direktör för det välkända svenska gymnastikinstitut i Paris, hvilket ännu bär hans namn.
L y c k l i g maka o c h moder, öfvergaf dock ej fru Vilhelmine H o l m b o e - S c h e n s t r ö m, helt o c h hållet sin förra verksamhet.
I Paris bildade hon ett sånginstitut, där hon hade rikt tillfälle att tillämpa sina egna grundliga o c h konstnär- liga sångstudier.
Detta institut förskaffade dess insiktsfulla o c h nitiska ledarinna stort anseende som sånglärarinna, ej blott i de musikaliska kretsarne i Paris, utan äfven i L o n d o n.
Några unga engelska damer ur den högsta societeten, hvilka begagnat sig af fru Holmboe-Schenströms sångundervisning i Paris, öfvertalade henne att öfverflytta sin verksamhet till L o n d o n under » the s e a s o n ».
verklig o c h sann sällskapsnjutning o c h säll- skapsglädje, — de erinra sig utan tvifvel dessa timmar såsom några af de rikaste o c h ange- nämaste stunder i deras lif.
D e torde också instämma med författaren, då han slutar denna lilla uppsats med det påståendet, att fru H o l m - boe Schenström såsom maka, m o d e r o c h vär- dinna är ej mindre värd vårt erkännande än såsom konstnärinna o c h sånglärarinna.
Clamo.
Nu skola vi resa till en stjärna i det blå ... " j&amp;flf skola Emellertid kallade tjänsten vid regementet kapten Schenström åter till fäderneslandet, oeh fru H o l m b o e - S c h e n s t r ö m, som kände att hen- nes rätta plats var vid hennes makes sida, af- bröt sin undervisningsverksamhet i den stora världsstaden.
° där vilja vi bygga oss en hydda.
Men såg, du min kära, når vi den stjärnan nå, och såg, du min kära, hur vi den hyddan få, som månde oss hägna och skydda?
P å de olika ställen, där numera major Schen- ström m e d sin hustru bosatte sig efter åter- komsten till fäderneslandet, har fru H o l m b o e - Schenström emellertid alltjämt med framgång fortsatt sin verksamhet som sånglärarinna.
Ej fågelens vinge så högt i rymden bär att anda upp till stjärnan han hinner, men om du endast vet, att du håller mig så vet jag förvisso att vi snart äro där, fast stjärnan så fjärran oss brinner.
D å hennes stora förmåga som sådan dock tydligtvis kräfde ett större verksamhetsfält än en liten landsortsstad kunde erbjuda, beslöto de bägge makarne sig slutligen för en bosätt- ning i S t o c k h o l m.
O c h här samlade sig genast kring den utmärkte lärarinnan eu liten skara tacksamma o c h beundrande lärjungar.
H ö g s t få undervisare i den ädla sångkonsten torde i den grad som fru H o l m b o e - S c h e n s t r ö m förmå tillvinna sig sina elevers aktning oeh hängifvenhet, ej blott emedan hon har ett all- deles särskildt sätt att med oändligt tålamod och väl afpassad hjälp kunna likasom » l o c k a » fram tonen äfven hos de mest försagda o c h » omöjliga » subjekt, utan äfven emedan hennes personliga älskvärdhet o c h hennes pålitliga ka- raktär ovillkorligen måste intaga alla, som komma i beröring med henne.
D e n var dock ej blott af betydelse för sån- gens idkare oeh vänner, denna major Schen- ströms o c h hans älskvärda frus flyttning till hufvudstaden, utan denna högtaktade familj har äfven gjort en ganska märklig insats i vårt sällskapslif.
D e reformer inom denna sfär, hvilka major Schenström offentligt i tal oeh skrift föreslagit, har han praktiskt tillämpat i sitt hem, häruti på bästa sätt understödd af sin hustru, som af uppriktigaste hjärta deltager i sin mans alla sträfvanden.
Till dessa hör också, som bekant, den nu ganska vidt förgrenade sammanslutning bland vår skolungdom, som gjort sig känd un- der föreningsnamnet » Sveriges f r a m t i d ».
D e söm haft den förmånen att deltaga i de trefliga onsdagsmottagningarna hos major Schen- ströms i deras lilla komfortabla våning vid Blasieholmstorg, där — efter ett par förtju- sande timmar tillbragta under sång, deklama- tion o c h diskussion — man bjöds på en af dessa enkla — men i all sin enkelhet välsma- kande o c h rikligt tillfredsställande — supéer, som major Schenström försöker att få i gång här i landet, i stället för detta öfverdåd i mat och dryck, som hos oss nästan förstört all u Omkring vi resa oss rufvar till en stjärna mörker i det blå, och dimmornas sveper kallt öfver nejderna de vida, och sval var den vind, som i gröna löfven thy flykta vi ditåt, där töcknet ej bor.
Jag sluter dig tätt till min sida.
På och och där och kår, Jlor for, stjärnan i fjärran skall det alltid vara vår, där skola fåglarna svinga, bäckar skola spela i skogens gömda snår, vägen till vår hydda emellan blomster går klockor för vindarne klinga.
Och vaggande vågor skola glittrande slå mot strändernas skimrande grönska.
Öfver speglande djupen vi glida — Bi två — vi äga hvarandra, ej sörja vi då: vi äga ju allt hvad vi önska.
Nu där Var var som skola vi resa till en stjärna i det blå, vilja vi bygga oss en hydda.
viss, du min kära, att vi den stjärnan nå, viss, du min kära, att vi den hyddan få, månde oss hägna och skydda.
Jeremias i Tröstlösa.
^Fru ftöettainas penséer.
» jV å, d ä r är d u!
J a g h a r v ä n t a t p å d i g " j * e n s t u n d h ä r i n n e f ö r att få s ä g a d i g god dag. » » T a c k, syster Malvinal V a r det ingenting annat? » » J o - o, m i n a penséer, s o m din hushåller- s k a t r o r att d u f ö r v a r a t.
» • » Dina — h v a d f ö r s l a g — penséer!
— N å, d e där tillkonstlade — k o n s t g j o r d a kallas d e v ä l?
J a g t r o d d e ett ö g o n b l i c k, att d u l ä m n a t m i g n å g r a af d i n a tankar i f ö r v a r.
R o l i g t att s e d i g alla fall, f a s t ä n d u t o - t a t till d i g i så k a l l a d s o r g d r ä k t i a n l e d - n i n g af ett d ö d s f a l l, s o m s k ä n k t e e f t e r l ä n g t a d
frid f ö r d e n h ä d a n g å n g n a o c h l ä t t n a d i s o r g och b e k y m m e r för hans närmaste. » » K ä r a d u, b ö r j a n u ej i g e n m e d d e t d ä r!
J a g m e d g e r g ä r n a, att d e n o h y g g l i g a dräk- t e n k u n d e afskaffas, o c h h a d e v i i år b o t t på vårt g a m l a anspråkslösa sommarställe bland idel småfolk, skulle j a g riskerat h v a d s o m k u n n a t f ö l j a af f ö r t a l o c h g å t t i m i n a ljusa sommardräkter.
M e n d u k a n ej före- s t ä l l a d i g h u r d e t är p å S o l n ä s.
Vflla v i d v i l l a, v e r a n d a intill v e r a n d a i t v å l å n g a ra- der, o c h där sitta v i d a m e r, likt svalor på e t t p a r t e l e g r a f t r å d a r, o c h d ä r är d e t, m i n - s a n n, ej f r å g a o m s m å f o l k.
Det du sagt l å g m i g e m e l l e r t i d p å n e r v e r n a, så m y c k e t m e r a s o m j a g o m ö j l i g t k u n d e få i o r d n i n g våra sorgkläder på mindre en än vecka, o c h så l å t s a d e j a g tills v i d a r e ej o m d ö d s f a l l e t, men då öfverstinnan följande dag b j ö d på förmiddagsté, passade j a g på o c h framställde frågan o m sorgdräkten. » » Verkligen! » » J a, n a t u r l i g t v i s f ö r s i k t i g t, hälft p å s k ä m t o c h s o m e n af m i n b r o r p r o f e s s o r n s kuri- ösa idéer. » » T j ä n a r e!
Nå, v i d a r e?
» » Jo, generalskan — d u v e t — tilltalades af d i n a t a n k a r, t y h o n a n m ä r k t e t r ä f f a n d e, att s e d a n i f r å g a v a r a n d e d r ä k t b l i f v i t ett slags u n i f o r m för sorgen, var den vulgär.
Men öfverstinnan, majorskan, prostinnan och kaptenskan höllo styft på det vörnads- värda i denna sed.
D ä r e m o t slöto sig pro- f e s s o r s k a n, d o k t o r i n n a n, r å d m a n s k a n, rek- t o r s k a n o c h b o r g m ä s t a r i n n a n till g e n e r a l - s k a n s åsikt, o c h så f ö r e s l o g l e k t o r s k a n — i c k e j a g f ö r s t å s, u t a n F a n n y H e l l e r t — att b i s k o p i n n a n s k u l l e t a g a s till s k i l j e d o m a r i n n a o c h så — » » N e j, n e j, håll ett ö g o n b l i c k!
B r u k a d e n i o c k s å alla d e d ä r t i t l a r n e u n d e r e d e r t ordskifte? » ej » Naturligtvis titulera vi hvarandra, när vi ä r o du, f ö r s t å s.
» » Onaturiigtvis, b o r d e detta väl snarare h e t a, t y d e n titel, s o m m e d f ö l j e r e n t j ä n s t, ett k a l l eller y r k e, t i l l k o m m e r b l o t t d e s s u t ö f v a r e, o c h d e t är o t i l l b ö r l i g t att i förvri- den f o r m transportera en titel på o b e h ö r i g person. » » O b e h ö r i g!
M a n o c h h u s t r u ä r o ett, s k u l l e j a g t r o; h v a d s o m är m a n n e n s, d e t är äf- ven hustruns o c h vice versa. » Fru Malvina började bli varm.
» H m.
— V i ha i vårt språk en heder- v ä r d k v i n n l i g titel, s o m skulle i sin ä l d s t a form k o m m a att b l i f v a j o r d g u b b e, ifall den t i l l a d e s d e n ä k t a m a n n e n till e n så- l u n d a b e t i t l a d fru.
Och toge vi samma titel i dess n y a r e f o r m s a m t g j o r d e d e n till m a s k u l i n u m, b l e f v e d e t j u b a r n f.
.
.
» » N u h a vi professor E g e n i g e n m e d sina o r i m l i g h e t e r!
» af b r ö t h a n s s y s t e r h ä f t i g t.
» F ö r m i n d e l u n d a n b e r j a g m i g att bli niad af n å g o n!
» » Jag kan just tänka m i g edra ordskiften, » sade professorn torrt.
» F r u g e n e r a l s k a!
Öf- verstinnan, majorskan, prostinnan o c h kap- t e n s k a n s a m t till e n d e l ä f v e n b i s k o p i n n a n ä r o ej af g e n e r a l s k a n s åsikt, m e n s o m g e n e - r a l s k a n n o g h ö r t, h ö r a b i s k o p i n n a n — d e t är d u s o m talar, M a l v i n a — p r o f e s s o r s k a n, d o k - torinnan, rådmanskan, rektorskan — ja, gene- ralskan kan gärna räkna borgmästarinnan och lektorskan m e d — t i l l generalskans parti. » » D e t låter v e r k l i g e n n å g o t l ö j l i g t, » m e d - g a f fru M a l v i n a m o t v i l l i g t, » m e n att k a l l a e n d a m, o c h därtill e n fru, h e l t e n k e l t n i l å t e r så p l a t t.
» » I g a m l a dagar, » fortfor han, » s a d e m a n till e x e m p e l: fru A g n e s, fru E b b a, fru M a r - greta.
M a n a n s å g v i s s t d å, att d å m a n g i f v e r e n m ä n n i s k a ett n a m n, så är d e t för att d e t skall a n v ä n d a s.
I vår farmors p s a l m b o k står f ö l j a n d e i n s k r i f t: » Johanna E r i k s d o t t e r är m i t t n a m n, m i g till h e d e r o c h i n g e n s k a m; d e t är m i g i d o p e t g i f v e t o c h i l i f s e n s b o k i n s k r i f v e t.
» E n v a n l i g in- skrift p å h e n n e s t i d o c h — — — » » N e j, h e r r S v a n t e, låt m i g n u o c k s å få s ä g a ett o r d!
S k o l a v å r a titlar p å d e t v i s e t b o r t l ä g g a s, så b ö r a v i b ö r j a m e d gref- vinnor o c h friherrinnor.
— » » D ä r smet syster, s o m vanligt, in på en s i d o v ä g, s o m f ö r b o r t från s a k e n!
D e titlar d u d ä r n ä m n d e, h ä r l e d a s j u ej från n å g o n s y s s l a eller y r k e o c h falla s å l u n d a u t o m o m - rådet för detta meningsskifte.
M e n säg n u själf o m d e t i c k e l å t e r b å d a v a c k r a r e o c h m e r a a k t n i n g s f u l l t att b e g a g n a e n s å d a n tilltals- f o r m s o m fru M a r i a o c h fru S i g r i d ä n att säga löjtnantska o c h r y t t m ä s t e r s k a eller ryttmästarinna?
» » Förlåt, m i n lärde bror!
D e der titlarne e x i s t e r a e j, » s k r a t t a d e fru M a l v i n a ö f v e r l ä g - set.
» I c k e?
M e n d e t är j u h ö j d e n af i n k o n - s e k v e n s!
H v a r f ö r i all v ä r l d e n skall i c k e d e s s e m ä n s y r k e o c h g r a d, så att s ä g a, få f ä r g a från s i g p å d e r a s fruar, n ä r a n d r a m ä n s t j ä n s t e - o c h y r k e s t i t l a r h a d e n n a för- m å n?
Jag tycker m i g d o c k någon städes ha påträffat m ä n n i s k o r m e d så s m i d i g a t u n g o r, att d e f ö r m å t t u t t a l a o r d e t ö f v e r s t e l ö j t n a n t - skan minst fyra gånger i minuten. » » Kanske, men ryttmästerska ha vi — » » K a n s k e m e d s i a r e v i s h e t s p a r a t, tills n i d ä r m e d k u n n a h e d r a e n fru, s o m v u n n i t första priset i kappridning p å velociped.
J a g vill d å i r ä t t v i s a n s n a m n h o p p a s, att n ä m n d a t i t e l får f ä r g a från s i g p å h e n n e s m a n, så h a n b l i r r y t t m ä s t a r e, u t a n r e g e m e n - te naturligtvis. » F r u M a l v i n a blef n e r v ö s o c h reste sig u p p.
» F ö r l å t, att j a g u p p e h å l l e r d i g!
D e t v a r i a n l e d n i n g af d i n a artificiella p e n s é e r.
» H o n f a n n d e t f ö r s t å n d i g a s t att e j l å t s a o m den sarkastiska dubbelmeningen.
» Ja, m i n a h a t t b l o m m o r, » sade h o n likgiltigt.
» M e n d e t v a r f ö r v ä l att d u k o m att n ä m n a v e l o c i p e d!
J a g m å s t e l o f v a B e r n e r att in- h ä m t a din m e n i n g o m denna sport, innan h a n k ö p e r n å g o n c y c k e l till vår A g d a.
» » Skall h o n nu också, liksom eder kapp- k ö r a n d e Olof, kafva o m k r i n g o c h b e u n d r a s s o m ett s l a g s m e l l a n t i n g e m e l l a n e n g r o - d a o c h e n a p a?
— J a så, d a m e r b r u k a ej l i g g a så d ä r f r a m s t u p a ö f v e r c y c k e l n.
A n d å e n t r ö s t, eller r ä t t a r e e n f ö r l u s t f ö r oss l ä k a r e!
N å, t ä n k e r s v å g e r B e r n e r, att A g d a skall a n v ä n d a c y c k e l n f ö r n å g o t g a g - neligt ä n d a m å l?
Uträtta ärender i pigans ställe?
» » Äh, Svante då! » » N å, u t o c h n j u t a af n a t u r e n d å?
» » F ö r l å t!
M e n d e n n a f r å g a r ö j e r d i n full- ständiga okunnighet i cyckelsporten.
Upp- m ä r k s a m h e t e n, b l i c k e n, t a n k a r n e m å s t e full- ständigt koncentreras på cyckeln och vägen.
Den starka farten — — » » A r allt.
G l ä d j e n o c h n y t t a n af att fritt k u n n a f ö r f l y t t a s i g till d e n o r t eller till d e m ä n n i s k o r m a n v i l l se, d e t är i n g e n t i n g, Den stora fröjd och gagn, s o m några timmars eller d a g a r s stilla u m g ä n g e m e d n a t u r e n m e d f ö r, är m i n d r e ä n i n t e t; m ö j l i g h e t e n för y n g l i n g a r o c h flickor — j a, ä f v e n f ö r ä l d r e — att på sådana färder göra oss bekanta m e d vår landtallmoges lefnads- o c h tänke- s ä t t h a r ej d e n r i n g a s t e b e t y d e l s e f ö r per- s o n e r af d i n s o n s o c h d i n a e g n a artificiella p e n s — t a n k a r vill j a g k n a p p t k a l l a d e t!
P å g a t o r, t o r g o c h l a n d s v ä g a r rulla h e l a s v ä r m a r af d e s s a n y a u p p l a g o r af I x i o n på hjulet omkring, s o m o m de förföljdes af furier, o c h d e flesta af d e m h a f v a ej annat m å l än barnen, s o m h ö g t haspla u p p e n l ä x a f ö r att v i s a att d e kunna den.
D e t är p l å g s a m t att s e, d e t ej n i k v i n n o r g ö r a n å g o t f ö r att b r i n g a c y k e l n till v e r k l i g h e - der, utan snarare deltaga i — farten p å fåfängans landsväg. » Man kan förlora tålamodet m e d en bror f ö r m i n d r e ä n så.
M a l v i n a v a r r e n t u t o m s i g.
» A g d a skall h a e n c y k e l o c h d e l t a g a i täf- l i n g e n!
A d j ö!
» O c h h o n s k r e d, m e d d e n vär- d i g h e t s o m s o r g d r ä k t e n k r ä f d e, u t ur r u m - met.
» S e så, g l ö m d e j a g n u i c k e i g e n m i n a dyrbara penséer hos den odrägliga människan.
S å får j a g g å d i t i g e n n ä s t a g å n g j a g k o m - m e r till s t a d e n; m e n » — t i l l a d e h o n h a l f h ö g t o c h m e d stor e n e r g i — » d e n s o m d å ej in- låter sig i samtal m e d professor E g e n, det b l i r allt l e k t o r s k a n B e r n e r!
» Aue.
- * J " klädpenning / rågan ".
XXII.
Fastän det redan en gång lämnats mig tillfälle att i Iduns spalter yttra mig i » klädpenningfrå- gan », skulle jag vara tacksam för att få säga ännu några ord i samma sak.
Denna gång för att bemöta » en arbetarhustrus » intresseväckande inlägg.
Hennes anspråkslöshet att tro sig fylla en ringare plats i samhället än en kvinna ur » den högre samhällsklassen » skulle jag gärna vilja beröra, m e n vågar ej göra det här af fruktan för att då k o m m a på sidan o m den sak, s o m nu skulle diskuteras.
M e n hennes påstående, att hon väl både kunde o c h borde nöja sig m e d myclcel mindre summor till kläder än hvad den sistnämn- da kan, är det jag här ville söka vederlägga, liksom jag också gärna skulle vilja bortblåsa den skymt af misstro, s o m h o n synes hysa till san- ningsenligheten hos de många erfarna kvinnor, som skrifvit i » klädpenningfrågan ».
Jag ber då få påpeka, att vi, som m e d anspråk på trovär- dighet säga oss få, i genomskärning, 150 å 160 kronor att räcka till våra garderobsartiklar, med- gifva, att det då gäller att vara m y c k e t förstån- dig v i d inköpen o c h ej mindre aktsam i begag- nandet.
.
Förstånd vid inköpen använder säkert också hvarje klok arbetarhustru, m e n till följd af de sysslor h o n har att bestyra, kan hon ej vara lika aktsam o m sina kläder som de, hvilkas ar- bete är af annan natur.
Den, s o m arbetar vid skrifbordet, m e d pänseln eller m e d nålen, eller har till uppgift att öfvervaka ett hems skötsel eller barns o c h ungdoms uppfostran m.
m.
så- dant, sliter gifvet mindre kläder än den, s o m går i kroppsarbete, o c h därför kunna de förra kläda sig, o m ni så vill säga, finare för samma summa som den ni måste använda till edra enklare kläder, hvilka, som visats, äro utsatta för hastigare förbrukning.
E n tjänarinna, m e d hvilken en arbetarhustru väl i klädpenningfrågor är likställd, använder nog ofta i det närmaste lika stor summa till sina kläder s o m matmodern får använda till sina, o c h ändock äro deras garderober af m y c k e t olika be- skaffenhet.
Ofvannämnda förhållande är min erfarenhet.
Och af den erfarenheten är det s o m jag här dra- ger mina slutsatser för er räkning.
Det nu sag- da kan väl i någon mån få gälla som bevis för trovärdigheten af våra uppgifter o c h som tröst för eder, då ni oroas öfver att edra kläder kosta eder mer än skäligt är.
Men öfver 150 kr., ja, ej ens upp till den summan behöfver ni k o m m a.
Att ni redan i år gifvit ut 63 kr.
85 öre är ej så oroande som, ni tyckes tro.
Flere af de per- sedlar ni därför skaffat eder räcka mer än för detta året, och då ni i år skaffat eder så m y c
ket sommarkläder, är det väl antagligt, att ni i fjol lade an på vinterdräkter, så att ni nu har ett oeh annat att plocka fram till den stundande vintern t. ex. vinterkappa o c h vinterhatt åtminstone, ty det är j u ej rimligt, att ni kan tänka att få nya sådana i år, då ni j u nu skaffat eder både ny sommarkappa o c h två nya sommarhattar.
A f den sortens linneplagg, som ni i år sytt, behöf- ver ni nu ej skaffa eder nya på flere år, o c h då kan ni j u i stället till nästa år använda lika stor summa s o m till d e m åtgått till andra linneper- sedlar; paraply behöfver ni naturligtvis ej heller köpa n y nästa år.
Då kan ni kanske få använ- da motsvarande summa till en bomullsklädning.
Och fortsätter ni så år från åt att växelvis un- derhålla edra förråd, skall ni snart slippa klaga öfver, att » mycket ändå felar i eder garderob ».
Medgifver ni att under det vi så här resone- rat m e d hvarandra, har hvad som förut syn- tes eder s o m orimligheter nu fallit b o r t?
Tror ni icke nu, att vi kvinnor ur den » högre samhällsklassen » kunna kläda oss på uppgifna summor, o c h finner ni det icke också ganska rimligt, att ni arbetarhustrur i allmänhet hvar- ken kunna eller göra det m y c k e t billigare?
D e olika samhällsklasserna äro i detta s o m i m y c k e t annat m e r likställda än hvad ni kanske tror.
För att än mer höja eder tillit till de trovär- digas inlägg i klädpenningfrågan är jag frestad säga eder, att ni har rätt att tvifla på dem, som tro sig kunna skaffa sig allt för m y c k e t fina sa- ker för 125 kr., ty antingen missräkna de sig eller höra de till dem, s o m få mottaga m y c k e t presenter i klädväg, o c h i intetdera fallet uppgif- va de en fix summa, vare sig till uppmuntran eller till själfförebråelse för oss, s o m af omstän- digheterna tvingas att hålla oss i n o m vissa grän- ser.
Ett sätt att kunna kläda sig elegant m e d ej stort större summa än den här flere gånger nämnda, är n o g det att offra hela sin tid till ar- bete för toaletten.
Då kan man för litet n o g åstadkomma broderier o c h andra sådana högt skattade finesser.
M e n ett sådant användande af tiden b ö r vara under en kvinnas värdighet oeh borde kanske ej ens här nämnas s o m tänk- bart.
H v a d tycker månn tro » en arbetshustru » o m de slutsummor I v a o c h Ebbis k o m m a till?
D e m håller ni kanske för rimliga.
Ja, det är ju gifvet, att det finnes många, s o m af sin samhällsställning tvingas att för sin toalett offra långt större s u m m o r än de, hvilka hittills i vår goda tidning nämnts s o m tillräckliga.
Vi, som där skrifvit, ha j u nästan alla sysselsatt oss med den minimisumma en d a m ur ämbetsman- na- o c h därmed likställda klasser kan kom- ma till.
Först i Iduns senaste n u m m e r k o m ni med edra funderingar för andra samhällsklasser o c h som ni trodde andra siffror.
Och så gåfvo i sam- ma nummer I v a o c h Ebbis frågan utsträckning äfven åt motsatta håll.
Kanske få vi n u i Iduns nästa nummer del af erfarenheter, s o m gå i den af dessa inslagna riktningen.
Det blir j u ej af någon direkt nytta för er o c h mig att taga del af, m e n man drager alltid in- direkt nytta af att sätta sig in i lifvets olika förhållanden, så nog taga vi väl m e d intresse del af allt förståndigt, s o m i frågan yttras.
Till sådant förståndigt hänföra vi bland annat också den tanken, som Ebbis o c h flere m e d henne framhållit, o m nyttan af att hvarje till någon mognad k o m m e n kvinna, o m möjligt, b ö r ha en gifven o m än aldrig så liten summa att förfoga öfver, just till kläder o c h andra hennes personliga utgifter.
Detta kan ej nog ofta o c h nog allvarligt betonas, till dess det blifvit en san- ning för respective fäder, männer o c h förmyndare i n o m alla samhällsklasser.
Skulle det tillfälle till tankeutbyte i » klädpen- ningfrågan », som Idun beredt oss, lända till, bland annat godt, också så stort resultat att den nu nämnda principen hos litet hvar k o m m e att tillämpas, kunna vi ej vara Idun nog tacksamma för den nytta den i detta stycke gjort oss.
På fleres inlägg i frågan hoppas A.
.
.
s. af de insända uppgifterna sådana, att man m e d fog kan påstå att de äro minst sagdt vilseledan- de.
H u r kan man till ex., s o m » Strix Bubo » påstår, få foder m. m. till en hel svart klädning för 3 kr?
Till en klädning behöfves nämligen följande: Liffoder, kjolfoder, gace, lenong, sko- ning, armlappar, band, ben, tråd, silke, lifband, benskoband, hakar, hyskor, m.
m.
Jag tviflar på, att någon kan skaffa allt detta för 3 kr., äfven af allra sämsta slag.
Många flere vilseledande uppgifter kunde påvisas, m e n detta skulle blifva allt för långt att genomgå.
Att skaffa sig bästa sortens tyg, begagna bästa sömmerska, tyckes emellertid de flesta vara eniga o m.
Detta är äf- ven min uppfattning, isynnerhet hvad sömmer- skorna angår, ty ett billigt tyg, ordentligt o c h välsittande sydt, kan man äfven ha m y c k e n nytta af.
M e n att begagna billiga sömmerskor, s o m i de flesta fall äfven äro dåliga (lysande undantag finnas ju), ångrar man i allmänhet, ty förutan att en dyrbar ändring, hos en bättre sömmerska, blifver nödvändig, är o c h förblir plagget i de allra flesta fall otrefligt.
Att såsom signaturerna Ebbis o c h Iva använda fröken Lundins atelier, kan nog gå an för dem, som ha mycket g o d råd och vilja begagna sig af lång kredit, m e n n o g kan man erhålla lika bra o c h stilenligt sydt hos många, s o m ej hålla så höga priser som hon.
Så till e x.
syr jag i fru Örns atelier (adressen har jag fått i Iduns annonsspalter) o c h får ett ut- märkt ordentligt, välsittande o c h smakfullt ar- bete till moderat pris.
Det är naturligtvis en svår sak att finna den rätta summan att kläda sig på, ty detta beror på en massa omständighe- ter såsom: hvar man bor, hvad man har, hvad man gör, o c h hvar man umgås, m.
m.
o c h » last but n o t least », ens egna naturliga anlag för spar- samhet o c h aktsamhet.
Hufvuduppgiften i kläd- penningfrågan är väl den att få en sakkunnig o c h sannfärdig utredning, hur man på billigaste o c h bästa sätt kan kläda sig under olika förhållanden.
Men bort med alla vilseledande uppgifter!
Do-Ki-Sanna.
XXIV.
Äfven jag djärfves göra mitt lilla inlägg i kläd- penningdiskussionen, fast min erfarenhet i facket ej är mångårig o c h jag själf ej vidare ålderstigen, och jag hoppas, att de gamla bepröfvade fruar, som läsa Idun, ej misstycka min tilltagsenhet.
— I några af de föregående insändarne har jag med undrande beundran läst, att man kan kläda sig både snyggt o c h fint på 130 kronor o c h därun- der.
Jag får väl tro h v a d de förmodligen tro- värdiga författarinnorna påstå, m e n nog förefal- ler det mig gåtolikt; kanske det kan gå i Stock- holm, där man har så m y c k e t att välja på, men i Göteborg (där jag b o r o c h vistas) undrar jag just o m det kan gå.
Jag är verkligen sparsamt anlagd o c h får ofta bannor af min kära fru mam- ma för att jag går för länge m e d mina gamla klädningar, och, s o m jag har ett visst klädapa- nage o m året, är det af högsta intresse för mig att spara, m e n kläda mig för 150 eller ens 200 kronor, se det går rakt inte!
Mitt apanage är 300 kr., o c h detta tror jag däremot b ö r räcka någorlunda.
I sista numret af Idun uppträdde en dam, hvars klädräkningar gå till m e r än 500 kr.
o m året; förlåt mig, men har hennes far mer än en sådan dotter, är han i ekonomiskt afseende be- klagansvärd, o m han ej har mer än 10,000 kr.
i inkomst, det må jag säga.
Ja, att använda m e r än 500 kr.
årligen till kroppens bekädnad, det är i mitt lilla tycke rent af dårskap, äfven o m man har råd därtill, o c h jag är fullt öfvertygad o m, att man kan klä sig både fint o c h trefligt på mindre.
Jag för min del brukar köpa goda va- ror (utom då jag, hvilket väl kan hända litet hvar, blir narrad), o c h vid val af klädningstyg tar jag gärna sådant som kan vändas, ty då blir dräkten andra året s o m ny, o m man syr o m o c h moderniserar den.
Det blir alltid några kronor billigare att sy hemma, men som klädningar syd- da borta vanligen sitta bättre och hålla sig längre moderna, äro de n o g i längden ej dyrare.
Priset på Ebbis ljusa promenadklädningar tyc- kes i regel något öfverstiga hundra k r o n o r; jag har i år köpt en ljus klädning, som jag begag- XXIH.
nat ute, o c h den kostade mig färdigsydd cirka 35 kr.
o c h ser både nätt o c h fin ut.
Jag har I likhet m e d signaturerna Ebbis o c h Iva är jag i köpt en sommarjacka af mörkblå cheviot för 28 den lyckliga ställningen att kunna använda en stör- kr.
; hvarför man i likhet m e d fröken Ebbis re summa till min garderob, än hvad de flesta af de ärade insändarinnorna hittills tyckas vara i till- ' skulle punga ut m e d 75 kr.
för ett dylikt plagg, förstår jag e j.
I 2 år har jag haft en vinter- fälle till.
H u r sparsam man emellertid är, kan kappa, som kostar mig mellan 50 o c h 60 kr., o c h jag dock ej förstå möjligheten af att kunna kläda det är ej alldeles omöjligt att den, efter att ha sig på 75 o c h 100 kr.
per år.
Jal möjligt är blifvit underkastad diverse tidsenliga förbättrin- det ju, ty nöden har ingen lag, o c h många måste gar, kan duga ännu ett år.
ju kläda sig på än mindre.
Emellertid äro många Mina utgifter för i år (jan. — aug.)
belöpa sig till 175 kr., sedan jag k ö p t två ljusa klädningar, som- markofta, hatt, handskar, bomullsblus, bekostat reparation för ett par gamla klädningar samt dessutom tillhandlat mig åtskilliga till toaletten ej hörande småsaker o c h åtskilliga amatörfotogra- fiska tillbehör.
Jag har redan nämnt, att min er- farenhet i klädpenningfacket ej är vidare stor, men den har dock lärt mig, att en ung flicka med sparsamhet kan kläda sig på 300 kr.
o c h vara » fint » klädd.
När jag begagnar ordet » fint », inläggen jag n o g däri ej riktigt samma betydelse som de flesta; jag kallar ej den fint klädd, s o m är öfverhängd m e d allsköns bjäfs o c h grannlåt och hvars kläder tilldraga sig gatuvandrares o c h salongshjältars undran, utan jag kallar den fint klädd, hvars kläder äro väl sydda, moderna, nätta o c h efter hennes ålder o c h samhällsställ- ning lämpade samt enkla o c h ej anlagda på att väcka uppseende, s o m tyvärr så många det äro.
Jag brukar allt förarga mig öfver, att så mycket penningar skall gå åt till kläder, m e n det är nu så att vi måste hafva sådana, o c h nog känner jag mig tilltalad af att se en dam » s o m vårdar sitt yttre », s o m termen heter, o c h är trefligt klädd; m e n å andra sidan kan jag ej begripa, hur man kan vilja lägga ned så stora s u m m o r på en sak, s o m man väl ändå ej kan ha m y c k e t nöje af.
Önskligt vore, att både äldre » förstån- diga » fruar o c h unga flickor hade mera förbar- mande m e d sina mäns o c h fäders ofta m e d m ö d a hopskrapade styfrar o c h klädde sig mera efter råd o c h lägenhet; de skulle se m y c k e t finare ut, fastän de ej vilja tro det.
Ja, detta råd är n o g mycket välbehöfligt, ej minst för de värda Göte- borgsdamerna, o c h jag önskar, att de ville följa det, m e n hoppas ock, att hvarken de eller andra Iduns läsarinnor misstycka att det riktas till dem af en kanske väl ung Göteborgsflicka.
XXV.
Då klädpenningfrågan i Idun började dryftas, tänkte jag, att jag icke hade några erfarenheter att framlägga, enär jag icke fört räkenskap öfver mina personliga utgifter.
Visserligen hade jag mången gång tänkt, att det skulle vara roligt att hafva reda på huru m y c k e t s o m går åt o m året för hvarje familjemedlem, m e n min man har alltid afstyrkt det, sägande: då man inte ger ut mer, än man behöfver, kan man n o g i alla fall ej draga in på utgifterna, o c h då tjänar vi- dare bokföring ingenting till; vi ha j u för öfrigt alla personliga utgifter upptagna i hufvudboken.
Som jag i alla fall får syssla tillräckligt m e d bokföring o c h skrifgöromål för affären — min man är handlande — har frågan därmed fått falla.
Men när jag nu läser o m andras utgifter för sin toalett o c h jag drar mig till minnes, h v a d jag gifvit ut för min blott under den gångna delen af detta år, gripes jag af en obehaglig känsla af att vara slösaktig i stället för spar- sam, hvilket jag hittills trott mig vara.
.
Fast jag b o r på landet (dock i ett stort stations- samhälle), kan jag ej finna att man kan gå sämre klädd än i staden: jag tycker tvärtom, att mina kläder taga sig bättre ut, när jag är i Stockholm, än då jag är hemma.
D e enda besparingar i klädväg, s o m landet i mitt tycke erbjuder, äro å handskar o c h flor, hvilka här lätt kunna und- varas, åtminstone o m sommaren.
Som vi um- gås mycket litet o c h min samhällsställning ej fordrar elegans, gör jag ej anspråk på sådan, dock köper jag alltid endast goda varor o c h lå- ter sy mina kläder modernt o c h välsittande.
Jag trifves ej i tvättklädningar, hvilka jag dessutom finner besvärliga « c h opraktiska, eller i hemväfda yllekläder, s o m jag tycker äro tunga att gå med.
Förr höll jag alltid någon modetidning o c h lärde mig däraf att sy kläder, såväl åt mig själf som åt mina närmaste, o c h finner jag att detta var betydligt billigare än att s o m nu låta sy borta, enär jag då kunde få en treflig klädning för 15 — 18 kr.
Förmodligen gick då mindre tyg och foder åt än nu för tiden.
Hvarför jag ej fortsätter m e d att sy själf, är att jag ej nu har någon s o m kan hjälpa mig att profva, o c h att sy en klädning ensam drar för mig nästan en hel vecka.
Många andra nödvändiga göromål få då skjutas åt sidan, jag blir nervös af ifver att snart få färdigt o c h blir otreflig både för mig och andra.
Bättre vore att ha en syflicka hemma, men någon, s o m går bort o c h syr, finnes ej här.
D o c k syr o c h underhåller jag fortfarande själf allt vårt linne, liksom underkläder o c h barn- kläder.
Mina utgifter för kläder i år, så många jag minns, äro följande:
Underkjolstyg jämte tillbehör kr 6 m.
fint ylletyg, realisationspris 12: — sylön o c h sybehör 20: — 4: — 33.
Handskar .... ' ... „.
2: 60.
Reformlif 7: 50.
Ett ljust sommarklädningstyg.
.
.
14: — sylön o c h tillbehör .-.
14: 63 2 8: 63.
3 m. blustyg 4: 50 sylön o c h tillbehör 6: 78 j ^.
.
28.
Ett par skor - 8: — En sommarkappa m e d krage 36: — Ett paraply 6: 50.
E n klädd hatt, hattband 6: — • H v i t domestik 7: 50.
Summa 150: 01.
Man ser att jag ej skaffat mig andra än nöd- vändiga saker o c h ej heller många sådana.
Mina hattar kläder jag själf o c h är äfven att märka det jag såsom hustru till ägaren af en affär, hvari förekommer snart sagdt allt möjligt, äfven hattar o c h en del modevaror, framför många andra har fördelen att få en h o p förnödenheter till inköpspris.
Så m y c k e t mindre kan jag förstå, hur t. e x.
A.
B.
kan få en fin ljus blus för 3 kr.
Min of- vannämnda blus kan ej anses fin, tyget kostar blott 1: 50 metern, o c h dock går den färdig till 1 1: 2 8.
Äfven o m fodret kunnat vara billigare o c h likaså sylönen, går dock endast tyget till: 50.
Det skulle vara roligt att få se specifika- 4ion öfver kostnaden för A.B:s blus.
O m vi skola tha någon nytta af denna klädpenningfråga, b ö r den tagas på allvar, tycker jag.
A t t barnkläder bli billigare, o m man kan sy dem själf, har jag funnit många gånger.
Se här mitt senaste bevis.
Jag frågade på försomma- ren på sommarkappor åt en fem års flicka.
D e funnos från 12 kr.
till 20 o c h högre.
Sedan tog jag ett trefligt brunt tyg m e d rutig afvigsida i vår egen b o d o c h s y d d e den själf.
Kappan gick nu till omkring 4 kr.
Efter vanligt pris beräk- nadt hade den väl gått till 5 kr.
å 5: 50.
Detta är nu fullt exakta uppgifter, o c h n o g vore det önskligt att inga andra inflöte i Idun, ty de missledande kunna icke gagna n å g o n, utan blott skada.
Man kan känna sig böjd att hålla m e d Iva, då h o n skämtsamt uppmanar oss att g ö m m a undan de sista numren af Idun för våra män, m e n det behöfver lyckligtvis inte Lilly.
Då nu redan sändare » sig i ur ej m i n d r e ä n växlande frågan, kunde t i d e n i n n e att synpunkter yttrat det tyckas, s o m vore sätta p u n k t för diskussionen.
D e t o v a n l i g t lifliga i n t r e s s e t synes 25 olika » in- emellertid ännu för ingalunda densamma vara ut- t ö m d t o c h n y a b i d r a g inflyta dagligen.
Un- der dessa förhållanden vilja vi g e n o m ytter- ligare ett par n u m m e r öppna spalterna för de afsevärdare inläggen, m e n förbereda våra läsarinnor p å, att meningsutbytet.
att tillägga, göra vi därefter måste afsluta D e, s o m h a n å g o t af v i k t torde nu därför ofördröjligen det.
Redaktionen.
S E N H Ö S T P e t v a r v a r m a u g u s t i, n ä r j a g f o r i n till s t a d e n från d e t b l o m m a n d e l a n d e t, d ä r d e f ö r s t a h a l l o n e n l y s t e l j u s r ö d a b l a n d snå- ren.
O c h n u i senhösten k o m j a g tillbaka.
D e t är så u n d e r l i g t att å t e r s e e n n e j d så.
O c h j a g k o m dessutom o m kvällen, n ä r t i d i g t d u n k e l s l o g sitt m a t t a o c h b l ä c k a flor ö f v e r r y m d e n.
D e n g a m l a skjutsen var nere v i d ban- g å r d e n o c h h ä m t a d e m i g.
Västerberg satt t r y g g o c h l i t e n i sitt v a g n s h ö r n, o c h T u r e l y s t r a d e till alla å n g h ä s t e n s h v i s s l i n g a r m e d B E G Ä R h o s E d e r s p e c é r i s t i Stockholm och de flesta lands- ortsstäder sin v a n l i g a, d a r r a n d e o r o.
N ä r v i b y t t d e första orden, sutto vi tysta.
Jag vistades s a m t i d i g t i t v å tider, s o m skredo v i d hvar- andras sida: sommaren och nuet; bägge stodo lika lefvande i m i n tanke.
A h, h v a d j a g k ä n d e i g e n m i g v ä l öfver- allt.
Och j a g hade likväl förut plågat m i g m e d t r o n, att j a g ej s k u l l e h i t t a, ej skulle b ä r a allt i t r o g e n o c h ö m h å g k o m s t.
M e n d e t v a r i c k e så.
D ä r v ä n t a d e j a g att se b u k t e n b ö j a sig in b l a n d vassarne, där skulle p å l b r o n l i g g a m e d sitt fallfärdiga s i d o s t ä n g s e l, o c h h ä r o c h d ä r s å g j a g åter d e t o c h d e t, o c h v i d allt v a r k n u t e t e t t minnets röda band.
Men på samma gång s o m j a g n o g a e r i n r a d e m i g allt o c h k ä n d e allt i g e n o c h g l a d d e s d ä r å t, p å s a m m a g å n g s å g j a g h u r a n n o r l e d e s allt s å g u t n u.
V o r o b j ö r k a r n a u p p e v i d L e k s t u ' b a c k e n så få o c h så g l e s a?
L ä t t o c h l j u s t h a d e d e r a s löfverk hängt o c h bundit d e m s a m m a n o c h gifvit d e m färg.
O c h herregården, h a d e den alltid b u r i t sin t e g e l h u f v a så s n e d t?
Satt s k o r s t e n e n så v i n d t?
A l l t s å g så s k r ö p l i g t u t n u; h a d e s o l s k e n o c h g r ö n s k a o c h för- s o m m a r f ä g r i n g h a f t m a k t att t ä c k a o c h mildra och taga bort?
Såg j a g rätt n u först?
Vi körde upp på gården.
Och jag togs e m o t s o m en kär gäst — o c h därinne brann brasan, o c h höstfrukter och nötter t o g o s f r a m o c h s k ä m t o c h l ö j e b u r o s till och j a g såg intet — — — — — — — D e t är n a t t n u.
B u s k g r u p p e r n a p å går- d e n o c h s y r e n h ä c k e n o c h i d e g r a n a r n e stå så n ä r a i n p å v e r a n d a n s y n e s m i g; g å r d e n är t r å n g o c h l i t e n; o c h h ä c k e n h a r så stri- p i g a k o n t u r e r o c h e n så risig s k e p n a d m o t natthimlen.
O c h allt k v i s t v e r k e t p å b j ö r - k a r n a står s v a r t, o c h s t j ä r n o r n a l y s a e m e l - l a n d e t m e d e n klar, g l i m m a n d e g u l g l a n s.
O c h vikens vatten, d e t är g r å t t o c h b l y - a k t i g t o c h tar s k u g g o r af m o l n o c h s k u g - g o r af s k o g e n i s a m m a e n t o n i g a m ö r k e r.
Jag f ö r n i m m e r en f r ä m m a n d e, kylig känsla, och likväl kastar j a g m i g n e d på gräset och trycker kinden e m o t det däfna lingon- riset m e d d e s s f å n g af b l a c k n a d e o c h färg- lösa blad — — - - — — — — — — Ljus, blekhyllt dager.
Björkarna äga en m ö r k v i o l e t t s k i f t n i n g, l ä n g s t b o r t står barr- s k o g e n m ö r k b l å.
V i stå u t e p å d e n s ö n d e r - körda landsvägen, Lisen och jag.
Lisen var m i n kärlek i somras, o c h j a g har i h e m - l i g h e t l ä n g t a t efter h e n n e, o c h d e t v a r h o n s o m d r o g m i g ut lika såväl s o m m i n läng- t a n till l a n d e t.
E l l e r h u r, v a r d e t i n t e så att v i s k ä m t a d e o c h l o g o t i l l s a m m a n s i somras och sökte hos hvarann det där hemligt enande, s o m vi trodde b a n d oss tillhopa, d e n n a lika klingande ton, hvilken v i b ä g g e s k u l l e g i f v a, d e n e n e till f r å g a o c h d e n a n d r a till s v a r.
M e n v i h ö r d e ej helt, h u r d e n k l a n g, d e n v a r t u n n o c h s p r ö d o c h t v e k a n b a n d o s s.
K ä n s l o r n a ä r o så l ä t t f ö r r ä d i s k a o c h så s v å r a att b y g g a p å och vi veta, hur splittrade de gifvits oss, tvekandets o c h tviflandets barn.
Men det v a r i n t e d i g j a g s ö k t e, eller k u n d e j a g i n t e se d i g så s o m j a g s e t t d i g n u?
D u har j u så f ö g a att s ä g a m i g, n ä r v i g å o c h tala tillsammans, vi g å ofta t y s t a b r e d v i d h v a r a n d r a eller f å n g a i n t e t s ä g a n d e o r d p å våra läppar, o c h j a g stammar osäker på det språk, s o m dina ö g o n tala.
O c h for- d o m n ä r j a g b l u n d a d e, s å g j a g alltid f r a m - för m i g din hvita, raka panna oeh dina m ö r k a ö g o n, s o m ligga djupt in under dina mörka och täta ö g o n b r y n, o c h deras blick A Grafström &amp; C:is I / Q fp£± v a r så k ä n s l i g t a l l v a r l i g o c h så d r ö m m a n d e blid, det var s o m o m d u k ä n d e lifvet o c h d o c k f u n n i t d r ö m o c h f r ö j d att d r ö j a v i d på dess djup.
M e n n u n ä r d u står hälft förlägen framför m i g — t y j a g låter m i n a ö g o n s p a n a o c h s p ö r j a — d å s e r j a g, att d u är n å g o n a n n a n, n å g o n s o m g ö m m e r föga tankar o c h snart har nått slutet p å s i n a d r ö m m a r s v ä g a r.
O c h d u ser p å m i g, s o m o m du måste spörja m i g o m hvad j a g ö n s k a r; f ö r s t å r d u e j, att j a g v i l l e att du s k u l l e ö n s k a, j a g v i l l e k ä n n a m i g rik o c h få g e bort, g e, g e h v a d helst din längtan g r e p efter, j a g v i l l i c k e k ä n n a m i g f a t t i g o c h n ö d g a s v i l j a af a n d r a.
VI °&gt; 01 .2,: 0: C« FIL O bO 02 OC3 O Q Ja, d e t är så j a g t ä n k e r, m e d a n v i tala O o m vår nejd framför oss.
Våra blickar smeka marken i hagen; med dämpade, 5?
t u n g a f ä r g e r l i g g a b l a d e n p å t u f v o r o c h P3 k o s o r; t r ä d e n stå k a l a; b a r a d e n e n v i s a S I eken sveper knastrande kring sina knotiga H g r e n a r r e s t e r n a af s o m m a r e n s b l a d s k r u d i P * m ä t t a d t g u l färg, o c h m o s s a n s v ä l l e r af 0 1 fuktighet p å d e skrofliga hällarne.
Inte e n s g r a n s k o g e n är s i g lik.
D e n h a r fått e n m ö r k a r e f ä r g o c h d e s s s u s h a r e n star- kare klang.
O c h a l d r i g v i s s t e v i a t t nat- ten var så s k r ä m m a n d e svart inne b l a n d s t a m m a r n e, s o m vi s e t t d e t n u — — — M e n d u finner p å att g l i d a b o r t ö f v e r ti till ' sommarens minnen, och du lockar mig H med, och jag glömmer hvad jag tänkte nyss, o c h v i b l i f v a allt lifligare o c h hälft g l ö m d a SI h å g k o m s t e r fånga lifvets rosiga r o d n a d på ö s s i n a b l e k n a d e k i n d e r, o c h j a g t r o r ett ö g o n - ti SB b l i c k, att d e t d o c k är d u, d u h v i l k e n j a g MO s å g o c h d r ö m d e i s o m r a s; d e t är e n s å d a n v a r m, d r ö m s k glans innerst inne i ditt öga.
R M e n s o l e n s t i g e r f r a m ett ö g o n b l i c k o c h CG, V l y s e r d i g m e d sitt m a t t g u l a, l o j a s k e n r ä t t fa i n i p u p i l l e n, h v i l k e n s k ä l f v e r till o c h d r a r s i g s a m m a n, o c h j a g ser d e n g r u n d a o c h intetsägande blicken igen, o c h det kännes s o m o m j a g m å s t e b r i s t a u t i ett u t b r o t t af v i l d s o r g, h v i l k e n v i l l l a r m a, m e n ö g o n - ti M O blicket därefter har j a g det lätta skämtet p å t u n g a n o c h s a m t a l e t g l i d e r s o m af s i g t i själft i n p å d e s s a o m r å d e n, d ä r ett h j ä r t a a l d r i g k o m m e r till t a l s — — — — — M e n n ä r j a g r e s e r i n till s t a d e n i m o r - g o n igen, staden m e d dess larm o c h dess b u l l e r o c h d e s s d å n o c h d e s s s t r ö m af m ä n - n i s k o r o c h d e s s t r ö t t a, j ä k t a d e lif, skall j a g känna en sviken tro snyfta i mitt sinne, e n tro hvilken aldrig fått a n n a t fäste än soldagerns korta, bjärta gåfvor, o c h j a g kan i n t e l ä n g r e l ä g g a m i g till r o i d e n t r o n, o c h hit kan j a g inte m e r a låta m i n längtan van- " 5: o d r a, t y d e n har i n g e n s t ä d e s att b o.
H V) &lt; m 9 W!
Lennart Hennings.
CD •OF O CD 03 T3 «• a. g P D T " RS " O R U N Ä R E S A.
N å g r a k o r t a b r e f från fröken $t ?a.
Uppsnappade o c h afskrifna af Georg Nordensvan.
y Jessa » spillror » af mina roseintryck h a n d l a o m litet af h v a r j e o c h o m d e m e s t olika platser.
T y det är s a n t o c h v i s s t, att P a r i s, G ö t e - b o r g, Kristiania o c h S t o c k h o l m äro hvar- a n d r a m y c k e t o l i k a.
O c h s e d a n v i sist rå- kades, har j a g tittat på dessa platser o c h gjort mina små jämförelser.
E n d a s t i förseglade paket.
Husbållskaffe ä 1,25 p r p a k e t ä h kg.
F i n t kaffe ä 1,50 » ».
• F i n a s t e kaffe ä 2, — » » I 1 £ 3: CQ JS • — ' OJ T3 — £ « £ tö
Vänta nn inte n å g o n resebeskrifning.
D e t h ä r b l i r b a r a litet k r a f s u r m i n an- t e c k n i n g s b o k — s o m A d a m h a r så r o l i g t åt o c h f ö r så m y c k e t n o j s m e d.
Naturligt- vis h a r h a n e j fått t i t t a dit, d e t h a r j a g strängeligen förbjudit den på manfolks van- liga sätt o b o t l i g t nyfikna m ä n n i s k a n, o c h n ä r j a g s a g t: » v å g a d i g i n t e dit, A d a m!
» d å v e t A d a m att h a n g ö r b ä s t i att i n t e v å g a — m e n om h a n h a d e läst m i n a an- t e c k n i n g a r, så s k u l l e h a n i n t e h a r o l i g t åt d e m — j a g m e n a r, att h a n s k u l l e i n t e skratta o c h g ö r a sin m a n l i g a öfverlägsen- het gällande.
Först ett par rader ä n n u o m Paris!
O m j a g s ä g e r att P a r i s är d e t r o s e n - r ö d a s t e b l a d e t i m i n resas m i n n e s b o k o c h d e n trefiigaste stad.
i v ä r l d e n — o c h o m s e d a n n å g o n af m i n a b e k a n t a, s o m h ö r t m i g s ä g a d e t, k o m m e r d i t o c h g å r d ä r en- sam oeh tittar o c h k a n s k e inte har vidare l u s t i g t o c h d å d r a r s i g till m i n n e s, h v a d j a g s a g t, o c h t y c k e r att j a g är e n l i t e n g å s, s o m k a n finna allt d e t d ä r så förtju- s a n d e — så m å h o n s k y l l a s i g själf m e n inte skylla p å mig.
D e t är m y c k e t m ö j - l i g t, att m a n k a n h a t r i s t i P a r i s, o m m a n är t r i s t själf.
M a n r e s e r a l d r i g ifrån s i t t eget jag.
A d a m t i l l s t å r, att h a n g å t t o c h k ä n t s i g trist i — S o r r e n t o (!)
o c h i — P o m p e j i (!
), m e n d e t v a r d ä r f ö r att h a n p å den tiden var förälskad i mig, den d u m m a karlen!
H a d e jag v a r i t d ä r n e r e i para- d i s e t — u t a n A d a m — så s k u l l e j a g l ä s t i n h a n s p o r t r ä t t i m i n k a p p s ä c k så v ä l, att h a n i n t e k u n n a t o r o a m i g, så l ä n g e s o m j a g v a r där.
V ä l k o m m e n därifrån, s k u l l e j a g tagit fram h o n o m igen o c h blifvit mera förälskad än någonsin.
M e n det nöjet ne- k a d e s i g A d a m — i stället g i c k h a n o c h drömde o m den öfverjordiska Eva och glöm- d e att n j u t a af j o r d e n s h ä r l i g h e t.
D e n s o m k o m m e r till P a r i s, skall f ö r s t å k o n s t e n att l ä m n a s i n a h e m v a n o r h e m m a o c h t a g a s e d e n d i t h a n k o m m e r.
H a n skall s ä t t a sig i n i lifvet i d e t s a m h ä l l e, d ä r h a n är, o c h e j b l o t t g å o c h s e p å d e t g e n o m stockholmska glasögon.
J a g v e t ett p a r d a m e r, s o m v o r o där i fjorton dagar, b o d d e p å d e t m e s t korrekta sätt i en p e n s i o n, a n s å g o d e t v a r a sin f ö r s t a o c h sista p l i k t att ej f ö r s u m m a v a r e s i g f r u k o s t, m i d d a g eller five o ' clock tea e n e n d a d a g, m e n s o m a n s å g o d e t y t t e r s t o p a s s a n d e att s ä t t a s i g p å ett k a f é o c h s o m s å l e d e s e j s å g o n å g o n - t i n g af b o u l e v a r d l i f v e t — o c h f ö g a a n n a t heller, u n d a n t a g a n d e s m u s e e r n a.
D e t löj- l i g a v a r, att d e n e n d a g å n g d e, u p p g i f n a af t r ö t t h e t, v å g a d e f r å n g å s i n a p r i n c i p e r o c h s ä t t a s i g u t a n f ö r Café de la paix, så b l e f v o d e a f v i s a d e af e n k y p a r e m e d för- k l a r i n g att m a n e j s e r v e r a d e åt d a m e r u t a n herrsällskap!
Stackars skråköpingsfröknar, n ä r m a n h a r o t u r, så h a r m a n o t u r!
M a n l i g t sällskap b ö r m a n förstås ha, o m m a n råkar tillhöra det svagare könet, i Pa- ris s å v ä l s o m a n n o r s t ä d e s.
G e n o m h e l a lif- v e t b ö r a A d a m o c h E v a f ö l j a s åt.
O c h b l i d e u t d r i f n a u r p a r a d i s e t, så är d e t d e r a s eget fel.
B å d e g u m m a n B u c k h o l t z o c h L o - v i s a P e t t e r k v i s t o c h a n d r a d a m e r af stad- g a d t rykte skola instämma m e d m i g.
J a g s k r e f i m i t t f ö r r a bref, att p a r i s a r n e äro d e t m e s t k o n s e r v a t i v a folk i världen.
D e h å l l a p å g a m l a v a n o r, så d e t är r e n t löjligt.
N ä r m a n vill fara p å o m n i b u s i e n a n n a n s t o r s t a d, i L o n d o n eller B e r l i n till e x e m p e l, så s t i g e r m a n h e l t e n k e l t u p p i åkdonet, s o m m a n aldrig behöfver vänta l ä n g e p å, o c h far d i t m a n vill.
Att det finns t i l l r ä c k l i g t m å n g a o m n i b u s a r till b a n d s, styra v e d e r b ö r a n d e o m.
M e n i Paris skall m a n f ö r s t g å till o m n i b u s k o n t o r e t o c h h ä m t a e n b i l j e t t m e d ett n u m m e r p å, o c h n ä r o m n i b u s e n — o f t a n o g efter l å n g v ä n t a n — ä n d t l i g e n infinner s i g, får m a n t r ä n g a s m e d hundra andra åkhågade framför den- s a m m a, o c h det kan dröja timtal, innan d e t n u m m e r, m a n fått, r o p a s u p p, o c h d e t kan passera tjugu omnibusar, innan m a n får d e n n å d e n att s t i g a u p p i e n.
P å s ö n - d a g a r eller o m k v ä l l a r n a k a n d e t v a r a e n h e l l å n g h i s t o r i a, i n n a n m a n v ä l b l i f v i t in- s t u f v a d p å s i n p l a t s.
F ö r e n f r ä m l i n g före- faller h e l a k r å n g l e t b r a ö f v e r f l ö d i g t.
O c h t r o r n å g o n att t e a t e r d i r e k t ö r e r n a hit- t a t p å n å g o t så e n k e l t s o m att h a biljett- kontoret öppet hela dagen o c h ha hvarje plats i s a l o n g e n n u m r e r a d?
D e t v o r e all- deles för praktiskt!
O m m a n e j k ö p t bil- j e t t p å f ö r k ö p, så får m a n s t å i k ö e n half- eller h e l t i m m e, får så e n b i l j e t t, s o m m a n m å s t e l ä m n a åt d e s s a t r e h e r r a r i f r a c k o c h hvit halsduk, hvilka sitta b a k o m e n pulpet i teaterns förstuga — gudarna vete h v a r f ö r d e s i t t a där, m e n d e t h a r s å v a r i t b r u k l i g t allt s e d a n u r m i n n e s t i d e r.
A f d e m får m a n d å e n a n n a n b i l j e t t, s o m ibland, m e n l å n g t ifrån alltid, är n u m r e r a d.
Så b l i r m a n o m h ä n d e r t a g e n a f ouvreusen, en svartklädd kvinnsperson, hvars välvilja m o t p u b l i k e n r ä t t a r s i g efter e n h v a r s g i f m i l d - het i fråga o m drickspengar.
F ö r främ- l i n g e n ser d e t u t s o m o m h o n u t d e l a d e p l a t s e r n a efter e g e t b e h a g.
Och hvilket k r å n g e l k a n d e t ej v a r a, d å h o n, s e d a n r e p r e s e n t a t i o n e n r e d a n b ö r j a t, k o m m e r in- d r a g a n d e till e x e m p e l m e d e n f a m i l j från landet.
H o n för d e m in p å en bänk, de s i t t a n d e m å s t e s t i g a u p p, t y t r å n g t är d e t p å e n pariserteater s o m i n g e n s t ä d e s a n n a r s, h o n a n v i s a r p l a t s e r, p r a t a n d e h ö g t h e l a ti- d e n, så k o m m e r h o n i h å g att d e s s a plat- ser e j ä r o l ä m p l i g a för f a m i l j e n från l a n d e t, hon befaller herrskapet stiga u p p igen, just s o m de satt sig, familjefadern protesterar, o u v r e u s e n b l i r e j s v a r e t s k y l d i g, till sist h o t a r h o n m e d gendarmen — d e t finns all- tid polis- o c h militärvakt i korridorerna — o c h i n f ö r u t s i k t e n att få m e d j j o l i s e n att g ö r a faller f a m i l j e f a d e r n till f ö g a, o c h så p a s s e r a r h e l a f a m i l j e n åter f ö r b i e n r a d s i t t a n d e o c h får n y a p l a t s e r l ä n g r e b o r t i s k y m u n d a n.
U n d e r h e l a t i d e n h a d e i när- heten sittande hyssjat, m u m l a t o c h små- s v u r i t o c h e j h ö r t ett o r d af d e t, s o m blif- vit sagdt på scenen.
När ändtligen famil- j e n från l a n d e t, fått s i n a p l a t s e r, f ö r s v i n n e r o u v r e u s e n f ö r att s n a r t å t e r t r ä n g a sig f r a m m e d p a l l a r till s ä l l s k a p e t s d a m e r, o c h u n d e r sista m e l l a n a k t e n k o m m e r h o n o c h b e g ä r d r i c k s p e n g a r f ö r p a l l e n o c h f ö r att h o n ö p p - n a t d ö r r e n o c h v i s a t h e r r s k a p e t till r ä t t a, o c h h a r h o n fått e n s l a n t v i d i n g å n g e n, så h i n d r a r d e t t a e j att h o n v i l l h a e n till vid utgången.
O c h allt d e t t a s p e k t a k e l d ä r f ö r att bil- j e t t e r n a ej ä r o n u m r e r a d e o c h d ä r f ö r a t t teaterdirektörerna ej a n s e s i g h a r å d a t t g e o u v r e u s e r n a n å g o n l ö n, u t a n d e ä r o hän- v i s a d e till u t e s l u t a n d e d r i c k s p e n g a r n a.
T i d - n i n g a r n a b r u m m a g å n g efter a n n a n, m e n u t a n r e s u l t a t.
H v a r f ö r s k u l l e m a n g å ifrån g a m l a v a n o r?
D e k o n s e r v a t i v a parisarne äro v a n a att h a d e t o b e k v ä m t p å t e a t e r n, o c h d e f o g a s i g o c h f y l l a k v ä l l efter k v ä l l d e trån- ga, obekväma, stekheta salongerna.
Under d e l å n g a m e l l a n a k t e r n a — d e t är e j chic att e t t s p e k t a k e l s l u t a r f ö r e m i d n a t t — går m a n ner i foyern o c h promenerar där rundt kring väggarna i en lång procession, pratar m e d b e k a n t a o c h visar sin elegans, o m m a n har n å g o n.
E t t p a r af t e a t r a r n a h a präktiga, m o n u m e n t a l a f oyerer.
Eller går m a n ner p å boulevarden, röker en cigarrett — o m m a n är h e r r e — o c h t a r e n bock på närmaste kafé.
O m m a n går på Palais R o y a l teatern — d e n n a t y p i s k t p a r i s i s k a f a r s t e a t e r — • g a m - m a l o c h t r å n g för öfrigt, m e d smala kor- ridorer o c h trång foyer — o c h under mel- lanakten följer s t r ö m m e n, så k o m m e r m a n ut på d e n smala gatan, rue Montpensier, b a k o m palatset.
D ä r är ett litet e n k e l t kafé, b o r d o c h stolar stå ute p å gatan, s o m är t r å n g s o m V ä s t e r l å n g g a t a n.
F ö r e n s t u n d b l i r d ä r fullsatt, h e r r a r i f r a c k - k o s t y m, d a m e r i f e s t d r ä k t, r e s a n d e i r e s d r ä k t, allt slags folk hopfördt för stunden.
Gamla uppassare dela ut ölglas, apelsinkärrornas r ö d a l y k t o r lysa, affischförsäljarne öfverrö- s t a h v a r a n d r a, d ä r är lif o c h r ö r l i g h e t, till dess k l o c k a n klingar, publiken s t r ö m m a r in o c h g a t a n b l i r t y s t o c h ö d e.
D e t är ett s t y c k e af d e t gamla P a r i s, m a n h ä r finner s i g f ö r s a t t i n uti, h ä r s å g a n t a g l i g e n lika- d a n t u t f ö r h u n d r a år s e d a n — h ö g a, svart- n a d e hus m e d svarta fönsteröppningar, trap- por o c h passager, s m å butiker och verk- städer.
A l d r i g e n v i n d f l ä k t, a l d r i g ett åk- d o n, t y s t o c h stilla s o m i V e n e d i g.
D e t är j u s t m o t s ä t t n i n g a r n a m e l l a n d e t e l e g a n t a, m o d e r n a o c h d e t g a m m a l d a g s skrä- p i g a, m e n p å sitt s ä t t i n t r e s s e r a n d e, s o m karaktäriserar Paris.
J a g t r o r att m a n of- t a r e m ö t e s af ö f v e r r a s k n i n g a r d ä r ä n i an- d r a städer.
D ä r finns så m y c k e t g a m m a l t lustigt, o c h m a n har där ej a n n a t än un- d a n t a g s v i s r e g l e r a t o c h rifvit o c h f ö r s t ö r t det gamla.
Detta öfverraskar äfven där m a n ej väntar d e t — v i d d e stora boule- v a r d e r n a k a n m a n till e x e m p e l s e l ö j l i g a h u n d r a å r i g a h u s m e d l u s t i g a k u p o r, ut- b y g g n a d e r, s m å t r ä d g å r d a r o c h allt s l a g s bråte uppe på taken.
Jag hinner inte m e r a nu.
denna gång!
A u revoir för • Att sätta bo.
(Slut från föreg.
n:r.)
E d e r t j ä n a r i n n a får ni v ä l skaffa 4 p a r l a k a n m e d t i l l h ö r a n d e ö r n g å t t o c h ett d u s - sin h a n d d u k a r.
O m sänglinnet bör tagas af l i n n e eller b o m u l l får a f g ö r a s d e l s af s m a k e n, d e l s af t i l l g å n g a r n a.
D e t förra ställer s i g m i n s t d u b b e l t så d y r t s o m d e t senare.
Nu finnes fin vacker domestik i l a k a n s b r e d d, o c h j a g k a n af e r f a r e n h e t s ä g a e d e r, att m a n s o f v e r l i k a g o d t p å så- d a n a s o m p å finaste l i n n e.
L ä g g ej n e d m y c k e t arbete o c h k o s t n a d p å spetsar, bro- d e r i e r eller s. k.
h å l s ö m, h v i l k a g r a n n l å t e r s n a r t g ö r a e d e r d e n f ö r t r e t e n att g å s ö n - der, u t a n n ö j eder m e d e n m y c k e t b r e d fåll (1 5 c. t. e x.)
o c h ett s t o r t v a c k e r t m o - n o g r a m, så p l a c e r a d t, att d e t ej b l o t t tjä- n a r till att s k i l j a e d e r t l i n n e från a n d r a s, u t a n o c k s å får t j ä n a s o m p r y d n a d f ö r b ä d - den.
P å d e t t a s ä t t u t s t y r d t l i n n e är b å d e vackert o c h starkt.
H ä r f ö r e s l a g n a l i n n e f ö r r å d är så b e r ä k - n a d t, att ni e j s k a l l b e h ö f v a b y k a o f t a r e än h v a r t r e d j e m å n a d, h v i l k e t j a g a n s e r
v a r a k l o k t stälclt.
A t t b y k a ofta blir dyr- b a r t, m e n å t e r i g e n att s a m l a i h o p b e g a g - n a d t l i n n e f ö r l å n g a t i d e r är ej m e d s n y g g - heten förenligt.
V i l l n i b y k a o f t a r e eller m e r sällan ä n j a g h ä r afsett, k a n n i d o c k i alla fall i m i t t g i f n a f ö r s l a g h a e n ut- g å n g s p u n k t för edra beräkningar.
S ä n g k l ä d e r b l i r b i l l i g a s t att m e d e n ta- petserares hjälp förfärdiga i h e m m e t, m e n h a r m a n d e t ej så s t ä l d t att d e t g å r f ö r sig, k a n m a n n u få s å d a n a af o l i k a k v a l i t é e r och pris i n å g o t större bosättningsmagasin, t. e x.
K.
M.
L u n d b e r g s i S t o c k h o l m, d ä r n i o c k s å k a n få t ä c k e n o c h filtar.
Allt edert l i n n e k a n n i o c k s å f å s y d t där, m e n o m d e t ställer s i g d y r a r e d ä r ä n h o s e n l i n n e - s ö m m e r s k a v e t j a g e j.
A F s i g själft faller j u, att d e t b l i r b i l l i g a s t t i l l v e r k a så m y c k e t s o m m ö j l i g t i h e m m e t.
Skall ni b y k a h e m m a, b e h ö f v e r ni n u o c k s å b y k k ä r l o c h s t r y k j ä r n (k a n n i få s t r y k u g n, så är j u d e t b r a, an- n a r s k u n n a s t r y k j ä r n e n n o g v ä r m a s p å spi- s e n, o m n i s t r y k e r i k ö k e t eller ett därin- till l i g g a n d e r u m).
K o k b o k vill n i o c k s å h a a n v i s n i n g p å.
Sådan vet j a g ingen bättre än A n n a Maria Zetterstrands K o k - och hushållsbok, » grun- d a d p å 80-årig öfning o c h erfarenhet i kok- k o n s t e n o c h h u s h å l l n i n g e n », u t g i f v e n af Sophia Maria Zetterstrand.
M e n ni skall taga senaste upplagan, s o m o m j a g ej m i s s m i n n e r m i g u t k o m f ö r o m k r i n g 1 0 år s e d a n p å M.
W.
" Wallbergs i N o r r k ö p i n g f ö r l a g, t y d ä r lär finnas, u t o m a n d r a för- bättringar, o c k s å d e n för en oerfaren liten husmoder högst viktiga anvisningen o m huru lång tid den ena o c h andra rätten behöfver k o k a o c h steka.
Ja, n u h a vi k o m m i t r ä t t l å n g t i b o s ä t t - n i n g e n, m e n m ö b l e m a n g e t h a v i ej e n s v i d r ö r t, o c h till r å d g i f v a r e i d e n s a k e n är nog en snickare bättre än en h u s m o d e r.
E n s a k s o m d o c k ej l i g g e r i h a n s i n t r e s s e att s ä g a e d e r är att d e t i m å n g a afseen- den är b ä t t r e skaffa j ä r n - ä n t r ä s ä n g a r.
L u n d b e r g s r e d a n n ä m n d a affär f ö r ä f v e n både finare o c h enklare sådana.
J a g är också medveten o m, att jag utelämnat m å r g a både prydnads- och nödvändighets- a r t i k l a r f ö r r u m m e n, s å s o m t. e x.
l a m p o r, ljusstakar, en o c h annan liten m a t t a o c h d y l i k t, m e n i s å d a n a s a k e r är ni n o g till- r ä c k l i g t e r f a r e n att h a n d l a u t a n m i n a r å d.
O m n i s e d a n, n ä r b o s ä t t n i n g e n är g j o r d och d e t g ä l l e r att b ö r j a h u s h å l l a m e d d e 2, 0 0 0 kr:na, skulle vilja hafva g o d a råd o c h v i n k a r, så läs d e n p r i s b e l ö n t a u p p s a t - s e n af Sofie L e M o i n e i h u s h å l l s p e n n i n g - f r å g a n, i n f ö r d i I d u n n:r 2 5 f ö r 1 8 9 3, u n - der märket » K l o c k a r e m o r ».
H o n hushållar p å 1, 5 0 0 kr., m e n d e r ä c k a k a n s k e p å l a n - d e t l i k a l å n g t s o m 2, 0 0 0 kr.
i s t a d.
E d e r h y r a o c h l ö n åt t j ä n a r i n n a n t a g a n o g s t ö r r e s u m m o r ä n h v a d h o n d ä r f ö r afsätter, l i k a s å t r o r j a g ej d e t är m å n g e n m ö j l i g t a t t k l ä d a s i g så b i l l i g t s o m h o n g ö r.
(I k l ä d - penningfrågan pågår just nu i Idun ett meningsutbyte.
D r a g n y t t a af d e t.)
Eder matsedel kan däremot, för s a m m a s u m m a h o n a n v ä n d e r till h u s h å l l e t, b l i f v a n å g o t r i k a r e ä n h e n n e s, d å n i j u ej h a b a r n att f ö r s ö r j a, m e n m y c k e t b l i r d e t n o g i c k e, d å n i i s t a d s ä k e r t ej h a r u t r y m m e o c h f ö r v a r i n g s r u m att s k ö t a h u s h å l l e t s å d ä r i s t o r t, o m j a g så får u t t r y c k a m i g, o c h d e t att h u s h å l l a m e r f ö r d a g e n alltid ställer sig d y r a r e.
Sätt därför edra fordringar p å b o r d e t så l å g t s o m m ö j l i g t, t y d e t lilla ö f v e r s k o t t n i d ä r i g e n o m skaffar e d e r b l i r g o d t a t t h a f v a till alla d e s s a m å n g a o b e - räknade och oberäkneliga utgifter, dem » K l o c k a r e m o r » o c k s å t a l a r o m, m e n till h v i l k a s b e s t r i d a n d e h o n ej k a n a f s ä t t a m e r ä n 2 2 kr.
J a g s k u l l e i n n e r l i g t ö n s k a b å d e h e n n e o c h eder en rikligare reservkassa.
N u t y c k e r ni k a n s k e, att m i n b e r e d v i l l i g - h e t att g i f v a r å d g å r a l l d e l e s f ö r l å n g t, o c h d ä r f ö r skall h ä r s n a r t v a r a t a l a d t till p u n k t.
Ä ä n n u ett r å d v i l l e j a g d o c k g i f v a, ett råd s o m kan tillämpas b å d e vid bosättning o c h v i d m å n g a andra tillfällen: » K ö p icke allt h v a d n i a n s e r e d e r b e h ö f v a, b l o t t d e t s o m n i o m ö j l i g t icke kan u n d v a r a.
» K a n s k e a n s e r n i att h ä r n u b o r d e f ö l j a ett k o s t n a d s f ö r s l a g?
M e n då h v a d ni be- h ö f v e r n u finnes till så m å n g a o l i k a priser, är d e t ej g o d t f ö r e n u t o m s t å e n d e att r ö s t a i sådana saker.
S ä k e r t b l i r u p p g ö r a n d e t af k o s t n a d s f ö r s l a g e t e d e r s j ä l f ett s t o r t n ö j e, och en lätt sak blir det o c k s å, då ni bara b e h ö f v e r s t r ä c k a u t h a n d e n fär att få pris- k u r a n t e r p å allt h v a d n i ö n s k a r.
Och nu: Tomteoolycka!
parti.
Att en sångare af hr Ödmanns rang, en den musikälskande allmänhetens förklarade gunst- ling, under sådana förhållanden skulle ha att glädja sig åt en intill sista plats fullsatt salong var en själf klar sak.
H r Ödmann hälsades redan vid sin entré i första akten af en applåd o c h måste förnyade gånger framträda efter de tre första akterna, ef- ter den andra medförande en väldig krans m e d band i svenska färgerna, en gärd af vänskap o c h erkännande från kamrater vid k. operan.
De energiska applåderna efter femte akten gåfvo jubilaren tillfälle att under upprepade fram- trädanden för publiken exponera den skörd af kransar m e d skiftande band, lyror o c h buketter, som k o m m i t h o n o m till del från beundrare o c h — nog icke minst — beundrarinnor.
Då hr Ö. efter slutad blomsterrevy till sist ånyo framträd- de, möttes han af ett blomsterregn från öfversta radens närmast scenen belägna sidologer, hvarpå följde ännu en skallande applådsalfva.
Julias katafalk, på hvilken en del af kransarne o c h bu- ketterna placerats, var till sist nästan öfverhöljd af b l o m m o r.
Äfven Julia- Petrini erhöll sin rika o c h väl förtjänta andel af aftonens entusiastiska hyllning.
* \ A ... s.
É Förbi!
Från holländskan för U P n o t i s b o k e n.
af Elin Idun Sch — y.
(Forts, o c h slut.)
En märklig lefnadssaga h a r i d a g a r n e ryk- tats g e n o m d e n svenska grefvinnan Barcks i Paris timade d ö d.
Grefvinnan Barck, född Napoline de Marc, v a r p å sin t i d e n af d e mest bemärkta o c h eleganta kvinnorna v i d Napoleon den tredjes hof o c h hade en högst romantisk lefnadshistoria, till h v i l k e n v i h o p p a s att n ä r m a r e få å t e r k o m m a o c h att d å s a m t i d i g t k u n n a m e d d e l a v å r a läsarin- n o r d e n b o r t g å n g n a s p o r t r ä t t, s o m finnes i Louvergalleriet i Paris.
V i ha nämligen gått i f ö r f a t t n i n g att o m m ö j l i g t anskaffa e n k o p i a af d e n i n t r e s s a n t a b i l d e n.
Nansenjubileets kvinnor.
Drottning Sofia hade g e n o m öfverhofmästarinnan L0VENSKIÖLD er- erbjudit fru Sars — Fritiof Nansens svärmor — och hennes barnbarn, den 3 / - årige Liv Nansen, rum på slottet i Kristiania i onsdags, så att Nan- sen vid sin ankomst dit genast fick tillfälle att hälsa på sin lilla dotter.
Fru Nansen hade, så- som bekant, rest sin man till mötes.
1 2 Vendela Hebbe, den bekanta författarin- nan, fyllde i tisdags 88 år.
H o n b o r härstädes bos sin dotter, sångerskan Signe H e b e.
Öfver sommaren vistas båda å Ösmo, beläget långt ute i skärgården, hvarifrån de ännu ej inflyttat.
t Den sista posten.
* Fröken Gustaf va von Post, dotter af öfverste W.
M. v o n Post o c h hans maka, född Schröderheim, afled härstädes den 4 dennes i en ålder af 81 år.
M e d den nu bortgångna utslocknade den äldre grenen af ad- liga ätten v o n Post, urgammal adlig ätt från Schaumburg i Westfalen, naturaliserad 1664 o c h samma år introducerad på svenska riddarhuset under n:r 687.
* Teater och musik.
K. operan.
Vår första lyriska scens första man- liga konstnärskraft Arvid Udmann firade i mån- dags afton tjugufemte årsdagen af sin anställ- ning vid k. operan i sin glansroll i » E o m e o o c h Julia », G o u n o d s tonskapelse, i hvilken hr Öd- mann då för hundrade gången sjöng E o m e o s » I \ f e j, H a n, d e n d ä r v e c k a n är i n t e d e t svå- •7 7 r a s t e — d e t är b a r a — — » och i den s m ä r t s a m m a k ä n s l a n af att h a n i c k e f ö r s t å r h e n n e s s o r g, s ö k e r h o n att g ö r a s i g lös, t y h o n känner, hur d e framvällande tårarne s a m m a n s n ö r a strupen, o c h h o n vill i c k e, att h a n skall se h e n n e g r å t a.
Men h a n håller h e n n e k v a r o c h sluter h e n n e f a s t a r e intill sig.
» Klara, » ropar han plötsligt, häftigt upp- r ö r d, » d u t r o r v ä l i n t e — att j a g — — att j a g i n t e ä m n a r k o m m a t i l l b a k a.
» H o n ser p å h o n o m m e d e n b l i c k, full af kärlek o c h förtroende, o c h säger sedan sakta, m e n m e d fast s t ä m m a: » N e j, Han, det har j a g aldrig tänkt! » M e n h e n n e s r ö s t h a r e n k l a n g af d j u p f ö r t v i f l a d s o r g, s o m t r ä n g e r till h a n s h j ä r t a, o c h s o m h a n a l d r i g skall k u n n a g l ö m m a.
H a n ser p å h e n n e, k y s s e r h e n n e s e d a n m e d stilla allvar, m e d v e t e n o m att h a n här står i n f ö r e n s m ä r t a, h v a r s d j u p h a n ej k a n p e j l a, d ä r f ö r att h a n ej k a n f a t t a d e n.
O!
h u r h o n ö n s k a d e, att h a n a l d r i g g j o r t h e n n e den frågan — o c h likväl hade han j u g j o r t d e n, d ä r f ö r att h a n v a r så g o d o c h s a n n — o!
så g o d o c h s a n n!
M e n g e n o m d e n f r å g a n v a r d e t n å g o t, s o m v a k n a d e till lif i n o m h e n n e — m i n n e t af e n a n n a n k v i n n a — e n b e k a n t från f o r n a t i d e r, h v i l - k e n lefvat på s a m m a sätt f ö r e n a d m e d en m a n, o c h s o m ej v e l a t eller ej k u n n a t l ä m n a m a n n e n fri s e d a n — d å i d y l l e n v a r slut.
H o n h a d e a l d r i g f ö r r k o m m i t p å d e n tan- k e n att d e t s k u l l e k u n n a finnas n å g o n l i k h e t m e l l a n h e n n e s kärlekslif o c h dessa t v å män- n i s k o r s ä f v e n t y r, m e n n u b l i r ' det h e n n e e n n y p l å g a att j ä m f ö r a sin e g e n k ä r l e k o c h sitt e g e t lif m e d d e r a s.
S a m m a anklagelser, s o m m a n gjort m o t d e n k v i n n a n, l j u d a n u åter o c h åter g e n o m h e n n e s själ, h u r m y c k e t h o n ä n s ö k e r b o r t - resonnera dem.
Och framtidens h e m s k a i e k e m e r s l ä p p a sitt offer.
spökbilder vilja
IDUN 296 1896 S5 » D e t är t i d att v i g e o s s af n u, H a n, o m vi skola hinna m e d spårvagnen. ».
K P rf- fr O: ~ rf- O JJ O P.
.
» F ö l j e r d u m e d?
D e t v a r snällt M e n d e t är j u så s v å r t v ä d e r — verkligen göra det? » af d i g.
vill d u » Inte betyder vädret någonting — — » svarar h o n, m e n tystnar plötsligt, s o m o m h o n velat säga n å g o t m e r — — h o n säger i c k e n u s o m f ö r r allt h v a d h o n t ä n k e r o c h känner.
H a n förstår h e n n e o c h svarar h e n n e b l o t t: P O!
• - G DB • - 3 B D » N å, d e t är b r a!
- - M e n d å v i l l j a g f ö r s t säga d i g farväl här. » H u r v a r m h a n s k y s s ä n är, k ä n n a d e d o c k b å d a m e d s m ä r t s a m v i s s h e t, att d e t kommit något främmande mellan dem — att d e i c k e m e r ä r o ett m e d h v a r a n d r a i känslor och tankar.
— — — D e t är o v ä d e r.
R e g n e t faller i s t r ö m m a r ned på paraplyerna, s o m de knappt kunna hålla u p p s p ä n d a i d e n häftiga stormen.
P l ö t s l i g t k o m m e r h o n att t ä n k a p å n å g r a o r d i e n s å n g af B r a h m s: » S c h e i d e m i t Regen u n d scheide mit W i n d, schnell wie w i r friiher v e r e i n i g e t s i n d », o c h d e n k v ä l l e n d å h o n sist s j ö n g d e n s å n g e n står med p i n s a m tydlighet för hennes m i n n e — den d a g e n — • j u s t d e n d a g e n v a r d e t h a n h a d e —!
» Scheide mit Regen und scheide mit C D Wind!
» O!
G u d!
hvilken plåga H o n kan icke bli locka de fram n y a från den dagen t o m m a ord — de kvitt de orden, ständigt m i n n e n f ö r h e n n e s själ och den kvällen!
Några k u n n a v ä l e j h a så m y c - Vildt tjutande sveper v i n d e n fram öfver perrongen, s o m n u blifvit ö d e o c h t o m.
S m a t t r a n d e s t r ö m m a r r e g n e t n e d p å sink- taket.
k e t att b e t y d a.
— — » Scheide mit Re- g e n und scheide » ljuder det m e d irriterande envishet för hennes öron.
Nu k o m m e r h o n ä f v e n i h å g, att h a n e j s v a r a - d e n å g o t, då h o n u t t r y c k t e sin g l ä d j e öfver att i n g e n v i s s t e h v a r d e v o r o — n u f ö r s t å r hon, hvarför h a n icke gjort det.
VI.
» S e, d ä r är ä n d t l i g e n e n s p å r v a g n!
Passa p å n u o c h stig fort i n!
» H o n g å r u t g e n o m d e n f o l k t o m m a vesti- bulen och stannar på den höga trappans öfversta steg.
Framför henne ligger staden — en oänd- l i g m a s s a h u s i m ö r k a, t y s t a r a d e r — allt är g e n o m b l ö t t af r e g n e t så g r å t t o c h — S p å r v a g n e n är a l l d e l e s fullsatt.
Männi- s k o r n a sitta tätt s a m m a n p a c k a d e, o c h u n d e r d e t lifliga s a m t a l e t o m a l l e h a n d a h v a r d a g - l i g a s a k e r l j u d a g a m l a u t n ö t t a fraser, s o m alltid l i g g a till h a n d s att t a g a f r a m v i d behof, alldeles s o m lösslantar.
dystert i den mörknande kvällen, och de våta trottoarerna ligga s o m blanka ränder i d e t b l e k g u l a, m a t t a s k e n e t från g a s l å g o r n a, s o m fladdra v i d h v a r j e v i n d s t ö t.
M i d t f r a m - f ö r h e n n e l i g g e r s t a t i o n s p l a n e n, full m e d glimmande vattenpussar A t t H a n var glad, det förstod h o n af h a n s i f v e r att så s n a r t s o m m ö j l i g t k o m m a i v ä g, s e d a n h o n s a g t h o n o m, att t i d e n v a r i n n e, af d e n n e r v ö s a b r å d s k a n, d å h a n k l ä d - d e s i g o c h s t ä n g d e i g e n d ö r r e n, af h a n s otålighet då de väntade på spårvagnen.
H o n ser d e t n u p å d e t o r o l i g a u t t r y c k e t i h a n s b l i c k, p å d e n b r å d s k a n d e ifver, s o m t r o t s h a n s f ö r s ö k att b e h ä r s k a s i g så t y d l i g t framträder, då han köper biljetten o c h skyn- dar ut på perrongen.
D e t är n å g o t i h e l a h a n s v ä s e n, s o m är f r ä m m a n d e f ö r h e n n e — h o n är v i s s e r l i g e n h o s h o n o m, m e n d e ä r o i c k e m e r ett s o m f ö r r.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Ändtligen k o m m e r tåget.
Han kysser henne ännu en gång.
» Jag k o m m e r snart i g e n!
F a r v ä l.
» O c h h a n s k y n d a r in i k u p é n.
H o n ser m e d hvilket v ä l b e h a g h a n g ö r det b e k v ä m t för sig därinne, o c h h o n tvingar s i g att m e d ett l e e n d e b e s v a r a h a n s a f s k e d s - hälsningar.
N u ljuder afgångssignalen — bort.
— » Farväl farväl!
o c h därofvan de gråsvarta, j a g a n d e m o l n e n.
E n k ä n s l a af ö f v e r g i f v e n h e t s m y g e r s i g ö f v e r h e n n e o c h k o m m e r h e n n e att r y s a.
H o n går n e d för trappan o c h ut p å planen.
Här griper h e n n e v i n d e n m e d sin starka h a n d — mäktig o c h obeveklig s o m ödet drifver han henne framåt — framåt i det oänd- liga grå.
.
.
V i l h e l m i n e H o l m b o e - S e h e n s t r ö r n; a f Clamo.
(Med por- trätt).
— N u skall v i resa till e n stjärna i det blå; af Je- remias i Tröstlösa.
— F r u M a l v i n a s penséer; af Ane.
— I » k l ä d p e n n i n g f r å g a n ».
— Senhöst; a f Lennart Hennings.
— P å r u n d r e s a; af Georg Nordensvan.
4.
— A t t sätta h o; af A.
.
.
s.
(Forts, o c h slut).
— U r n o t i s b o k e n.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— F ö r b i!
FråD h o l l ä n d s k a n f ö r f d u n af Elin Sch — y.
(Forts, o c h s l u t).
— Tidsfördrif.
• t å g e t ilar » SS • - A A » (3 R e d i g e r a s af SOPHIE LINGE.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
S A C O S R LOGOGRYF.
C O M Ö " T » S: " » C S » S 2 O » - X £!
OM™ CD 5 • » S „ 52 O ° &gt; a « £0 3 Jag fått min plats, så stolt, på höj- den, Där är mitt fäste o c h min b o r g; Mitt värf är att förkunna fröjden, Men lika ofta äfven sorg.
Min höga plats ej afund väcker — Jag själf ej dit har bringat mig — • Jag mången m e d min röst förskräc- ker, När s o m den blir för jämmerlig.
Min kalla tunga då förkunnar, Att det för mången är för hett, Jag ro o c h hvila då ej unnar, Men kan förstöra sans o c h vett, Och hvad jag heter är ej svårt att veta, I mina » elfva » kan man det utleta.
Först ha vi underjordisk plats, ej alls behaglig, Och hvad den bjuder luktorganet pa.
Därnäst en fisk för » bordet » rätt Och W &gt;• M 2 — « L Ä to B b » 1 M C * L 0 O smaklig .äfven, o m man den kan få.
Nämn namn på desertör — fångvak- tare tillika — Som själf sin flykt förråder m e d en smäll.
E n läckerhet, s o m passar bäst för rika Och s o m i festligt lag serveras mån- gen kväll.
Så åter en dessert, den finaste bland fina, B L A N D NU BEFINTLIGA INTAGES SÄKERT S o m n o g kau styras ut m e d konst o c h smak.
Och så ett föremål, s o m vi ibland se skina Uppå vårt allra, allra största tak.
H u r nämndes fordom knektens huf- vudbonad?
Och hur en krigsman höfves hålla sig?
Hvarthän den reste, s o m ej blef för- skonad För plåga och för värk så grufvelig?
Ett smädenamn man brännvinet har gifvit, När d e t sitt gradetal ej styrka kan.
Till sist ett föremål, i silfver drif- vet, I regel kärt för kvinna som för man.
BOKSTAFSGÅTA.
Ofvanstående trettiosex bokstäfver skola ordnas så, att såväl den vågräta s o m de fem lodräta raderna bilda namn (fem fruntimmers- o c h ett mansnamn).
S.
L. CHARAD.
I teten för ett kompani Mitt första g e n o m världen drifver, Men utaf d u m b o m s o m geni Det själf dock exerceradt blifver Och stickes uti ledet upp Med kreti — pleti af sin trupp.
Och finna vi den routen lång, Så åk på järnväg — för en gång.
8.
Nu k o m m e r hvad ej en bland s e x Med j ä m n m o d vill alltjämt försaka, Mitt tredje, s o m kan bli » till kex » Emellan maken o c h hans maka, O m hon tar konsten allt för lätt Och ej studerar » Hagdahl » rätt.
Mitt hela är en liten vrå, M e d stadsrätt, yrken hvarjehanda, D e n ligger — kan man väl för- stå — Emellan Ystad — Haparanda.
Kapsdgåtan: Ural, Hör, Tröja, T u m, A r e, Bie, A l t m a r k, L i m a, Etienne, Gent, Jura, Medien, Nora, Storvik, V ä n n ä s, Honduras, Prag, Elsa, Teresa, Eton, Y s t a d, Stade, A l a, M o n t rosa, Trosa, Die, A p i, R h o n, L y n n, Isle de Franee, Kullen, Var, Ostafrika, A n - halt, Bar, Barka, K a p, L e n a, Knäred, Kur, Tidö, Betel, Komo, Newa, 111, Palermo, Lille, Ungern, R i v a, W o l g a, Kars, Jena, T a - jo, Persien, Genua, Kongo.
KVADRATGÅTA.
Mitt andra är ett namn, hvars klang Ä n n u ger eko öfver länder.
För den det bar i luften sprang Så mången man, o c h än det hän- der, Att den idé han offrat åt, Med hoppfull ifver förs framåt.
a a 0 ä ä 1 1 1 1 r s s t t t t Charaden: Calle C. ORDKEDJA.
a, a, e, i, 1, 1, PLATSEN AF H U L T M A N Nejliksolja.
Stafvelsegåtan.- Johan Ludvig Runeberg.
1) Julkvällen, 2) Domnarfvet, 3) Böhmer- wald, 41 Tavastland, 5) Lewenhaupt, 6) G a m - melstad, 7) Bramaputra, 8) Holmsveden, 9) Tananarivo, 10) båtbyggeri, 11) Spjutsbygd, 12) Erzgebirge, 13) Jungfrulin, 14) W i t t e n - berg.
15) Sandefjord, 16) Sydbrabant, 17) Sve- denborg, 18) Gripenberg, 19) Grislehamn.
r, s.
Rätt ordnade, bilda ofvanstående bokstäfver en k e d af 5 namn m e d 4 bokstäfver i hvarje.
Pirfvel.
CACAOSORTER FÖRNÄMSTA LÖSNINGAR.
L.
S C A C A O REDAN 1 8 8 8 INTYGADE PROF. JON.
LANG I LUND, ATT HULTMANS CACAO VAR FULLT LIKA MED VAN HOUTENS CACAO.
HULTMANS CACAO KAN SÅLEDES VARMT RE- KOMMENDERAS TILLHVARJE HUSMODER
