# ID: svediakorp-per1092
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,376
# sentences: 689
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 36 (455) Fredagen den 4 september 1896.
Prenumerationspris pr år: Idun ensam _. Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
Iduns M o d e t.
, månadsuppl.
„.
.
_.
Barngarderoben kr.
» » &gt; 5: — 5: — 3: — 3: — Byrå: Elära södra kyrkog.
16, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Bedaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: 3. helgfri Tryckeri Aktiebolag.
9: de årg.
TJtgifningstid: hvarje Iduns fredag.
Lösnummerpris 15 öre Nordling.
(lösn:r endast för kompletteringar.)
A iiuoii.Npris: 35 öre pr nonpareillerad.
F ö r &gt;Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
U t l ä n d s k a annons.
7 0 öre pr nonp- rad Prinsessan Helena af Montenegro.
1 Jen i d a g a r n e tillkännagifna förlofningen mellan Italiens kron- p r i n s V i c t o r E m a n u e l o c h p r m.
.
&amp; jstri H e l e n a af M o n t e n e g r o h a r v ä c k t ett, ä f v e n f ö r e n f u r s t l i g f ö r b i n d e l s e, m i n d r e v a n l i g t i n t r e s s e.
D e t t a p å g r u n d af d e r o m a n t i s k a o m s t ä n d i g h e t e r, h v i l k a äro f ö r k n i p p a d e m e d p a r t i e t, s o m s ä g e s v a r a f ö r e s t a f v a d t u t e s l u - t a n d e af e n u n g d o m l i g, g l ö d a n d e k ä r l e k, s a m t v i d a r e d e r y k t e n, som gått ut o m den u n g a 23- åriga färtmöns fägring o c h r i k a b e g å f n i n g.
V i ä r o där- för ö f v e r t y g a d e, att p r i n s e s - san Helenas bild m e d nöje s k a l l m o t t a g a s af v å r a läsa- rinnor.
Kronprins Victor Emanuel af I t a l i e n, h v i l k e n i d e n n a sin e g e n s k a p b ä r titeln p r i n s af N e a p e l, är f ö d d 1 8 6 9 i sagda stad, där han o c k ge- n o m l e t t e n s t o r del af s i n u n g d o m.
Politiken har, s o m s a g d t, i n t e t att skaffa m e d det äkta förbund, s o m den italienska tronens arftagare n u s t å r i b e g r e p p att sluta.
H a n följer därvid helt o c h h å l l e t sitt h j ä r t a s fria v a l.
Att h a n n u h e m f ö r d e n ut- k o r a d e s o m sin b r u d, har h a n i f ö r s t a r u m m e t att tacka den orubbliga beslutsamhet, med hvilken han besegrat de h a r d t n ä r o ö f v e r s t i g l i g a hin- der, s o m r e s t e s i g m o t utfö- r a n d e t af h a n s p l a n e r.
Den n u 27-årige prinsen, som på n å g r a få år m o g n a d e f r å n e n s v a g o c h b l y g y n g l i n g till en kraftfull och viljestark m a n, lät h v a r k e n af p o l i t i s k a eller d y n a s t i s k a h ä n s y n, e j h e l l e r a f s i n a f ö r ä l d r a r s en- trägna b ö n e r b e s t ä m m a sig för v a l e t af m a k a.
D e t al- bum m e d p o r t r ä t t af d i s p o n i b l a, j ä m n b ö r d i g a f u r s t e d ö t t r a r, s o m Crispi i lätt g e n o m s k å d a d afsikt förelade h o n o m, h a m n a d e oöpp- nadt i det kronprinsliga bibliotekets m e s t u n d a n g ö m d a vrå.
M e n då h a n i fjol lärde k ä n n a prinsessan H e l e n a i V e n e d i g, k ä n d e h a n s i g s t r a x lifligt d r a g e n till h e n n e.
Årets kejsarkröning i M o s k w a medförde de unga älskandes förnyade närmande o c h det slutliga afgörandet.
Konung H u m b e r t o c h drottning Mar- g a r e t a, s o m i n s å g o, att d e t här gällde deras e n d e sons l e f n a d s l y c k a, g å f v o sitt b i f a l l.
K e j s a r e n af R y s s l a n d, M o n t e - negros högste beskyddare, gaf sitt m e d g i f v a n d e till p r i n s e s - s a n s ö f v e r g å n g till d e n r o m e r - ska kyrkans sköte.
Därmed v a r d e n sista svårigheten r ö j d ur v ä g e n.
D e n 18 augusti u t b a d sig prinsen i Cettinje prinsessan Helenas hand, hvil- ket m e d glädje tillstaddes, t y e n till r a n g o c h p e r s o n l i g a egenskaper mera framstående svärson än den karaktärsfaste a r f v i n g e n till i t a l i e n s k a k r o - nan kunde det montenegrin- ska fursteparet icke önska sig.
I r e s i d e n s s t a d e n Cet- tinje o c h i hela M o n t e n e g r o mottogs den öfverraskande underrättelsen m e d stort ju- bel.
I I t a l i e n d ä r e m o t hälsa- des kronprinsens förlofning med d ä m p a d e känslor, t y m a n h a d e ö n s k a t, att d e n b l i f v a n d e k o n u n g e n delat tronen m e d en p r i n s e s s a af k e j s e r l i g eller kunglig börd.
Man m å dock h o p p a s, att kronprinsessans s k ö n h e t o c h i n t a g a n d e själs- e g e n s k a p e r s n a r t s k o l a förvärf- v a h e n n e d e t l ä t t r ö r d a italien- ska folkets odelade sympatier.
/ CV.-J " &gt; &lt;_•&gt;•&gt; / oö Det som är sanning i Berlin och Jena, Det s y n s mig sällsamt, att det enda s a n n a S å underbart k a n b y t a form och färg.
Ä r bara dåligt s k ä m t i Heidelberg.
67.
Fröding.
Prinsessan H e l e n a skildras s o m temligen högväxt, smärt, graciös, m e d mörka, eldiga ö g o n o c h härligt svart hår.
L i k s o m m o n t e - negrinska furstefamiljen i d e s s h e l h e t är hon m y c k e t poetiskt anlagd, och många d i k t e r af p r i n s e s s a n H e l e n a s h a n d h a, t r o t s hennes u n g d o m, redan varit synliga.
I en af d e s s a ä l s k v ä r d a s m å d i k t e r: » H v a d j u n g - frun s å g », t o l k a r h o n själf sitt u n g a h j ä r t a s dyrbara hemlighet i följande o r d: Slöt se ' n jungfrun sina ögon, Såg h o n dock det allra skönsta: Såg h o n bilden af sin älskling, H a n som b o r i hennes hjärta.
Bilden såg hon af den yngling Som dess första kärlek rönte; Bilden blott af h o n o m, hvilken Kärleken med kärlek lönte.
y / * äl du lifoets vägar veta, V Vill den gåtan du förstå, I ditt eget hjärta leta, Och du svaret snart skall få.
Känn, hur känslor mäktigt svalla Vid hvar tanke, som dig rör, Känn, hur dina sinnen alla Vårmas af hvad godt du gör.
Ensam Väcka Ensamt Om ej hölja dock ej bruset kan vid hafvets strand, hjärta vore fruset, vårmdt af andras brand.
Ensam fågel sjunger dyster Uti skogens skumma vrå; Kommer lockad sångarsyster, Härligt klingar sången då.
Ensam vågen du ej finner Öfver mo och ödslig stig, Men ett ljus i fjärran brinner, Som en vän nog iändt för dig.
Följ blott ljuset, det år flamman Af hvad rått och godt du tänkt; Inom kort du stöter samman Med den vän dig ledning skänkt.
I hans hydda gladt du tråder, Hälsas broderligt och ömt, Och når bäst dig hvilan gläder, Lugnt du vilsen vandring glömt.
Du var glad att honom finna, Han sig gladde åt sin gäst; Hjärta ge och hjärtan vinna Ar hvad lifvet äger bäst.
Sä vi dragas till hvarandra, Så blir vågen ljus och fri; Ingen ensam rått kan vandra, Ingen ensam lycklig bli.
* Klippans son.
Överansträngning i skolan och i hemmet.
Några erinringar vid skolterminens början.
y J e t t a m y c k e t ö f v e r k l a g a d e o n d a tillvitas i allmänhet skolan, o c h nekas kan j u e j, att s k o l a n h a r s i n d r y g a d e l däri.
K u r - serna äro för långa, kunskapsmåttet för d r y g t, f o r d r i n g a r n a f ö r s t u d e n t e x a m e n all- d e l e s l ö r s t o r a, j a, efter m å n g a s p å s t å e n d e o n ö d i g a.
D e finnas, s o m p å s t å, att d e m å - s t e t i l l b r i n g a d e f ö r s t a å r e n af s i n s t u d i e - t i d f ö r n ä m l i g a s t m e d att g l ö m m a b o r t, h v a d d e u n d e r 8 — 9 år i s k o l a n a r b e t a t m e d att i n l ä r a, så f u l l s t ä n d i g t o n y t t i g f i n n a d e d e n lärdom, s o m under barnaåren inpressats i d e r a s h j ä r n o r, till n a c k d e l f ö r e n m a s s a vida mera nyttiga o c h nödiga ting.
T i l l e n v i s s g r a d h a f v a d e rätt, s o m så klaga, m e n m a n måste taga i betraktande d e l s att s k o l a n, d e n s. k.
e l e m e n t a r s k o l a n, e g e n t l i g e n e j är a f s e d d f ö r d e m, s o m ä r o » till studier o b e k v ä m a », s o m d e t heter, f a s t ä n d e n, i s a k n a d af b o t t e n s k o l a till f ö r - v ä r f v a n d e af n å g o n a l l m ä n b i l d n i n g, m å s t e i n t a g a b å d e till s t u d i e r b e k v ä m a o c h o b e - k v ä m a, d e l s o c k att s k o l a n i c k e k a n r ä t t a s i g efter i n d i v i d e n, u t a n i n d i v i d e n m å s t e r ä t t a s i g efter s k o l a n.
D e t t a är n o g e t t h å r d t tal, m e n s k o l a n m å s t e j u h a f v a r u m f ö r alla o c h k a n e j ställa s i n a f o r d r i n g a r så, att d e b e g å f v a d e m å s t e hållas t i l l b a k a f ö r d e o b e g å f v a d e s skull.
H v a r j e lärare, s o m är i n t r e s s e r a d af s i n a l ä r j u n g a r, m å s t e n ö d v ä n d i g t s e, att d e t s o m f ö r d e t e n a bar- n e t g å r lätt, e r b j u d e r f ö r d e t a n d r a s t o r a s v å r i g h e t e r, att d e t e n a b l i r ö f v e r a n s t r ä n g d t, d e t a n d r a i c k e.
O m o c k s å åt s k o l a n o c h d e s s undervisningsplan icke kan skänkas obetin- gadt gillande, måste å andra sidan tagas i beräkning de oerhörda svårigheter, s o m ställa s i g i v ä g e n, n ä r e n s å d a n n å g o t så när allmängiltig plan skall u p p g ö r a s.
K a n m a n således icke fritaga skolan för en viss andel i öfveransträngningen, k a n m a n ä n n u m i n d r e f r i t a g a h e m m e n därifrån.
D e t m å s t e m e d g i f v a s, att s k o l a n h a r r ä t t att f o r d r a d e t h e m m e t till h e n n e s ä n d e r friska barn, m e d s u n d a nerver o c h m e d t i l l b ö r l i g a k r a f t e r f ö r s k o l a r b e t e t.
D e t t a är a l l d e l e s i c k e o b i l l i g t b e g ä r d t.
S k o l a r b e t e t är b e r ä k n a d t efter d e n n a g r u n d.
D e t är i c k e m e n i n g e n, att b o r t k l e m a d e b a r n m e d öfver- retade nerver, ensidigt utvecklade, bråd- m o g n a i fråga o m n ö j e n o c h l y x, utan t i l l s t y m m e l s e till k a r a k t ä r, u t a n n å g o n g r u n d att b y g g a p å, s k o l a k o m m a d i t.
D e t är m e n i n g e n att d i t s k o l a k o m m a friska, rätt- sinniga, barnsliga barn, m e d någorlunda uppöfvadt minne och någorlunda utvecklad fattningsgåfva.
O c h u n d e r skoltiden skall b a r n e t s l e f n a d s s ä t t o r d n a s så, att d e n öfver- ansträngning, s o m ej kan förebyggas, göres så litet s k a d l i g s o m m ö j l i g t.
F o r d r a r för- ä l d r a r n e s s o c i a l a s t ä l l n i n g ett m e r a flitigt o c h storartadt d e l t a g a n d e i sällskapslifvet, måste så o r d n a s, a t t b a r n e n s m å l t i d e r o c h softider ej lida däraf — b a r n e n m å s t e så att s ä g a h a f v a sitt h u s h å l l f ö r s i g.
Detta bör k u n n a vara regel äfven i enklare h e m; i n g e n t i n g h i n d r a r att b a r n e n i n t a g a s i n a m å l t i d e r f ö r s i g s j ä l f v a o c h få e n e n k l a r e, mindre sammansatt och mera hälsosam kost än föräldrarnes v a n o r fordra.
Barnen m å a l l r a b ä s t däraf.
D ä r n ä s t m å s t e n o g a v a k a s ö f v e r att bar- n e n få sofva tillräckligt.
E t t b a r n i skol- åldern behöfver minst nio timmars s ö m n; k a n d e t f å t i o, ä l f v a s o f t i m m a r, är d e t så m y c k e t bättre.
Därvid bör ihågkommas, att b a r n e t b e h ö f v e r af d e s s a s o f t i m m a r m i n s t t r e, h e l s t f y r a f ö r e m i d n a t t o c h li- d e r m i n d r e af att s t i g a u p p t i d i g t o m m o r - g o n e n.
D e t är b ä t t r e att b a r n e t g å r t i d i g t till s ä n g s o c h s t i g e r t i d i g t u p p f ö r att d å ä g n a e n s t u n d åt s i n a l ä x o r, ä n att d e t, kämpande m e d sömnen, söker i minnet inpränta något, som under dessa omstän- d i g h e t e r h a r s v å r t att s t a n n a k v a r.
Man k a n i n v ä n d a, att b a r n e t k a n s k e e j h i n n e r m e d s i n a l ä x o r, e j får t i d till l e k o c h r ö - r e l s e i fria l u f t e n, o m d e t s k a l l g å t i d i g t i säng.
M e n h j ä l p e r m a n b a r n e t att för- ståndigt indela sin tid, understödjer det v i d läxläsning o c h hemarbete o c h vakar öfver f ö r d e l n i n g af lek- o c h arbetstimmar, b ö r d e t g å f ö r s i g att n å g o r l u n d a m o t a r b e t a den öfveransträngning, s o m skolarbetet må- hända åstadkommer.
D e t finnes k l e n a, b l o d f a t t i g a b a r n — d e hafva kanske blifvit det g e n o m förvänd v å r d o c h fostran, m e n, lika g o d t, d e äro n u e n g å n g s å d a n a • — o c h d e r a s f y s i s k a f a t t i g d o m å s t a d k o m m e r ett s l a g s a n d l i g fat- tigdom, kallad håglöshet, stundom äfven lättja.
V i s s e r l i g e n saknas ej barn, s o m verkligen äro lata o c h likgiltiga, m e n d e, s o m " af n a t u r e n ä r o d e t, t o r d e v a r a l ä t t räknade.
H o s d e flesta h a r h å g l ö s h e t e n sin g r u n d i kraftlöshet.
I alla fall är d e t a l l t i d af y t t e r s t a v i k t, n ä r e t t b a r n v i s a r s i g l i k g i l t i g t o c h h å g l ö s t, att g e n a s t u n d e r - s ö k a, o m därtill k u n n a finnas f y s i s k a g r u n - der, n o g a eftertänka, o m misstag i fråga o m lefnadssätt m.
m.
blifvit b e g å n g n a, och rätta d e s a m m a.
E n p e r i o d af h v i l a från skolarbete o c h tidens utfyllande m e d andra s y s s e l s ä t t n i n g a r, h e l t e n k e l t o m b y t e af v i - stelseort o c h o m g i f n i n g kan g ö r a d e n slöe, o l u s t i g e s k o l p o j k e n till e n liflig o c h flitig g o s s e.
M e n l å n g t ifrån att u n n a e n s å d a n stackars fysiskt utarmad varelse n ö d i g hvila o c h värd, drifves han, m e d kält o c h b a n n o r k a n h ä n d a, o u p p h ö r l i g t f r a m å t, m e n blir ä n d å » k v a r s i t t a r e » o c h s k a l l så u n d e r f e r i e r n a » l ä s a s u p p » till s a m m a ö m k l i g a t i l l v a r o i n ä s t a k l a s s, o c h så u n d a n f ö r u n d a n, f ö r att k a n s k e till sist b l i k u g g a d i d e n o u n d - vikliga studentexamen.
A t t öfveransträngning förekommer i sko- l a n är t y v ä r r b l o t t alltför s a n t, l i k s o m att den, så länge nuvarande skolregim bibehål- i e s, e j lär k u n n a u n d v i k a s.
M e n öfver- a n s t r ä n g n i n g f ö r e k o m m e r fullt u t l i k a m y c - ket för barnen i m å n g a h e m, o c h denna kan u n d v i k a s — d e t är s k i l n a d e n.
Mathilda Lang / et.
Ö f v e r h i n d e r.
Skiss för Idun af Agathe Lind.
» Jill banan! » — » Till banan! » — det var da- l gens lösen, o c h hela staden strömmade ut till fältet, där kapplöpningen skulle försiggå.
På vägarne myllrade det af människor, gående o c h åkande; eleganta ekipager m e d fyrspann o c h betjänt på kuskbocken, enklare vagnar, hyrku- skar, alla hade samma mål.
Bicyclister, damer o c h herrar, ringde oafbrutet, sökte tränga sig förbi, ville k o m m a först.
Ridande polis o c h sol- dater upprätthöllo ordningen; d a m m e t stod i högan sky, o c h solen brände hett.
Skulle det bli r e g n?
Ute på banan var allt redo, o c h den mängd af blå o c h gula vimplar, s o m på sina stänger flad- drade muntert för vinden, gaf ett festligt ut- seende åt den brokiga taflan.
Där var m y c k e t folk, officerare i olika uniformer, ljusklädda da- mer, ryttare i sina granna tröjor, — det var prakt och färger ute på den gröna ängen.
Ida Hallner tycktes just ej se m y c k e t af allt detta, där h o n satt b r e d v i d sin m o r i deras vagn.
Det låg ett nervöst, oroligt uttryck i hennes an- sikte.
Skulle då aldrig löpningarna börja, så spänningen fick ett slut?
Det var j u icke förl- än i tredje löpningen han skulle rida?
H o n såg på sitt program, — ja, där stod det j u helt tyd- ligt.
N:r 7.
Löjtnant v o n Minoff.
Daisy, mbr.
st. 6 år, hbl.
e. Elmern, 77 kg., tr. röd o c h gulran- dig, m.
röd.
Ida ryste lätt till.
Måtte det bara gå väl!
Själf var han j u så säker o c h lugn, så van vid framgång o c h seger, att det föll h o n o m visst icke in, att olyckan kunde nå h o n o m.
Olyckan, — hvarför såg h o n spöken midt på ljusa dagen?
Nej, hon ville gå dit ned bland de glada ung- domarne, skämta o c h skratta s o m de o c h glömma sin oro.
Kanske kunde hon äfven få träffa löjt- nant v o n Minoff o c h blifva i tillfälle att ge Daisy några sockerbitar.
Ida hade knappast hunnit ned på sadelplatsen, förrän h o n mötte löjtnant Edelberg och hans unga fru.
» Goddag, fröken Hallner!
Det var då riktig tur att vi träffades!
V a r nu snäll o c h muntra u p p J e n n y litet, ty h o n är vid misshumör i dag. » Fru Jenny var allt utom belåten, det syntes tydligt, o c h innan Ida hann säga något, utbrast hon: » Ja, j a g vet inga odrägligare tillställningar än kapplöpningar!
K a n det vara något nöje att se arma, utmärglade hästar o c h ryttare, s o m på- minna o m humlestörar?
N e j, f y!
» » Men hvarför i all världen har du då rest h i t?
» frågade Ida förvånad.
» Min man ville ha mig m e d o c h förresten — det ar j u tres chic.
I m o r g o n äro vi bjudna på middag till öfverstens, o c h då måste man kunna deltaga i allmänna samtalsämnet.
Nej, se hvad L y d i a är elegant i dag!
Säg, Ida, du k o m m e r naturligtvis på balen i kväll? » » Ja, » svarade Ida litet tankspridd, ty h o n hade fått syn på löjtnant v o n Minoff, s o m stod strax bredvid, tillsammans m e d några andra yngre of- ficerare.
Om h o n ändå kunde få träffa h o n o m!
Jo, nu såg han henne o c h k o m fram o c h häl- sade.
» Kanske j a g får tjänstgöra s o m rådgifvare åt herrskapet, liksom åt kamraterna nyss, » fram- kastade han muntert.
» Tack för tillbudet, m e n vi äro hvarken råd- lösa eller brödlösa, » svarade Jenny.
» Ja, otack är världens lön! » sade löjtnanten skrattande, utan att låta genera sig af fru Edel- bergs mindre vänliga ton.
» H v a d är det för råd du har att gifva? » frå- gade mannen.
» Jo, hvilka hästar ni skola hålla på vid to- talisatorn.
Jag har j u nu sett d e m hvarje dag efter träningen, så jag är ganska inne i förhål- landena.
I första löpningen böra damerna sätta på n:r 2 o c h 10, i andra på 9, 11 o c h 12, samt i tredje på 7 o c h — — » » Nummer 7!
— det är j u ni själf. » » Fröken tycker visst att det är förmätet att våga hysa en så hög tanke o m sig själf, men Daisy är verkligen vid utmärkt g o d kondition för när- varande.
Vill icke herrskapet k o m m a o c h se på henne? » » H u nej, det vill jag visst icke! » svarade fru Jenny.
» K o m m e d mig, Edvard, o c h hälsa på öfverstinnan, — det måste vi göra! » Och h o n drog mannen m e d sig bort.
» Jag vill gärna se på Daisy, » sade Ida litet blygt.
De gingo till inhägnaden, där stallknektarne höllo på att sadla eller motionera sina hästar.
Daisy lät höra en kort, glad gnäggning, då hon såg sin herre, o c h k o m emot h o n o m med fram- sträckt hufvud.
Så fick h o n socker o c h strök belåtet sin fina nos mot Idas arm, utan att be- kymra sig o m den hvita klädningen.
» Ä r h o n icke vacker! » sade löjtnanten.
» I dag skola vi segra igen, Daisy! » H a n klappade henne på den smala, glänsande halsen.
En signalklocka ljöd.
» Se så, nu börjar första löpningen.
D å skall jag följa fröken till vagnen, ty där har fröken bästa utsikten. » När de sedan skiljdes åt, räckte Ida h o n o m sin hand.
» L y c k a till, löjtnant v o n Minoff! » sade h o n en- kelt.
» Tack, fröken! » svarade han och tryckte häf- tigt hennes hand.
» Tack!
A u revoir! » Ida följde icke första o c h andra löpningen m e d något vidare intresse, m e n när signalen ljöd att den tredje skulle börja, då reste h o n sig u p p i vagnen m e d bultande hjärta o c h hvarje nerv spänd af uppmärksamhet.
Nu starta d e!
Där rider han!
Så krökte banan, o c h h o n kunde in- genting se under några ögonblick, men lyssnade i stället på de omkringståendes utrop: » Trean är först, nej, sjuan, — nu tar Lady D o d på dem, — det där hindret tog Minoff bra!
— tian ökar farten — nu får allt Berger passa sig, — m e n hvar är Minoff? » D e sista orden ljödo s o m ett skri för Ida; h o n stödde sig tungt m o t vagnen o c h spanade ifrigt g e n o m kikaren.
H v a r var han?
Då fick h o n se folkmassan rusa m o t en punkt af banan, o c h där syntes något mörkt ligga på marken.
Daisy hade fallit, — hennes ryttare var kanske d ö d!
Utan att säga ett o r d till modern öppnade Ida vagnsdörren o c h sprang ned på sadelplatsen.
H o n såg ingen af sina bekanta, men alla män- niskor talade blott o m olyckshändelsen: » de äro döda båda två, — synd o m karlen, — präktig " häst — — » H u r skulle h o n få veta sanningen?
Då k o m löjtnant Edelberg gående nedifrån platsen för olyckan, o c h Ida rusade fram till h o n o m.
» f l u r är det, löjtnanten?
H v a d har händt? » » Daisy föll v i d ett hinder, » svarade han, » o c h Minoff låg afsvimmad några minuter.
Nu är han vid sans igen o c h tyckes vara oskadad.
Det värsta är att Daisy har brutit sitt ena bakben o c h måste skjutas. » Löjtnant Edelberg lyfte på sin hatt o c h gick vidare, m e n Ida stod kvar, ensam, m e d nedböjdt hufvud.
Glädjen öfver att han var räddad hade nästan öfverväldigat henne ett ögonblick, men n u tänkte h o n blott på Daisy, — att Daisy skulle skjutas.
Den arme v o n Minoff!
Daisy var j u hans stolthet o c h glädje; hur ofta hade han ej talat o m sin häst, o m hennes klokhet o c h tro- het, o m hennes — — Ida spratt till, väckt ur sina tankar, — hvad var det?
— ett skott — ännu ett.
Ä h — h o n förstod, — det var Daisy, — Daisy som skulle d ö!
Staden gaf fest för dagens hjältar, de unga ryttarne.
Stora hotellets festvåning strålade af ljus.
I ett af de mindre rummen hade de yngre damerna trängt sig tillsammans.
De flesta stodo tysta, men några förde en nervös konversation, ofta afbruten af spejande blickar utåt de andra rummen.
Det var oroligt, det var varmt därinne, o c h rodnaden steg på heta kinder.
Ida Hallner stod alldeles ensam i ett hörn af rummet.
Hennes program var blankt, m e n det bekymrade henne icke det minsta.
O m h o n blott hade sluppit att gå på balen, m e n h o n hade j u intet skäl, h o n kunde ej säga till m o d e r n: » Jag vill icke gå för löjtnant v o n Minoffs skull. » H o n hade ingen rätt att tala så, hade ingen rätt att sörja m e d h o n o m.
Om h o n blott visste hvar han var i kväll, o m h o n hade fått trösta ho- nom!
Kavaljererna hade k o m m i t in i rummet, det var sorl, prat o c h skratt rundtomkring.
Ida stör- des i sina funderingar af en herre, s o m k o m fram till henne o c h hälsade: » G o d afton, fröken Hallner! » H o n såg u p p litet förvirrad.
• » G o d afton kapten B e r g c l o u!
Tack för sist. » » H v a r var d e t?
» » På utfärden, minns ni ej d e n?
» » A h då, j o naturligtvis, m e n det var länge- sedan dess.
Jag hoppas, att fröken ej hade allt- för tråkigt! » » Tyckte kaptenen att det såg så ut?
Jag var nästan generad, när jag k o m h e m o c h tänkte på, hur jag hade skämtat o c h pratat.
Det var be- stämdt för mycket! » » Nej, det tror j a g ej, men icke såg fröken så dyster ut som nyss, när jag k o m fram till er.
Jag har stått o c h sett på fröken en stund, m e n ni märkte ingenting, blott stirrade framför er. » » Det var j u ett brott m o t etikettens lagar, » sade Ida småleende.
» H u r så? » » Jo, i sällskapslifvet måste man bära mask, — löjets, — glädjens mask, o c h helst blå glas- ö g o n utanpå den, så man kan dölja ögonen också, — de skvallra så ofta. » » Ni är ledsen i kväll, fröken Ida! » Kaptenens röst var så vänlig, att Ida kände sig riktigt tacksam m o t h o n o m.
I detsamma k o m en ung officer fram till d e m o c h sade lifligt: » Nå, ändtligen finner jag er, fröken Hallner!
V o n Minoff o c h jag ha sökt efter er som efter en knappnål! » » V o n Minoff — löjtnant v o n Minoff, » stam- made Ida, » är han här? » » J a v i s s t!
Tycker fröken att det var något un- derligt?
Jag skall b e o m första valsen! » Löjtnanten tog hennes program o c h skref ett oläsligt namn.
» Tack, fröken!
N u skall jag skicka hit ron Minoff. » Han bugade sig o c h gick, utan att Ida lade märke till det.
Löjtnant v o n Minoff här på ba- len!
H u r kunde han, hur kunde h a n?
Nu såg hon h o n o m komma, men det gick långsamt, han hejdades flere gånger på vägen af damer o c h herrar, s o m hälsade på h o n o m, tryckte hans hand, i det de sade några ord o c h sågo delta- gande ut.
V o n Minoff smålog o c h bugade sig tacksamt.
Hur kunde han?
H u r kunde han?
» G o d afton, fröken Hallner!
Jag tror att ni leker kurra g ö m m a i kväll I » Ida kunde icke svara, utan såg blott på ho- n o m m e d sina stora, allvarliga ögon.
H a n tog hennes program o c h jämförde det m e d sitt.
» Nå, det blir utmärkt, andra polka, o m ni till- låter!
Jag hade hoppats att s o m vanligt få supé o c h kottiljong m e d fröken, men så lade öfver- sten beslag på mig för en ung släktinge.
Lif- vet är en strid, fröken I d a!
M e n hur är det fatt, ni ser så allvarsam u t?
» » Jag trodde verkligen icke, att jag skulle få se er här i afton, » sade hon sakta.
Löjtnanten rodnade o c h rynkade pannan.
» Det där låter nästan s o m en förebråelse!
Mina andra vänner äro i stället glada öfver att de se mig häruppe, frisk o c h färdig, » svarade han litet häftigt.
» L i k s o m icke jag v o r e det också, men, när man har varit i lifsfara, när man har lidit en sådan förlust, så, — så, » — h o n stannade, rädd att säga för mycket.
» H m » — v o n Minoff drog i sin ena mustach, » hm, j a visst var det en förlust att mista hä- sten, m e n icke är det värdt att hänga sig där- för!
Nu får jag skaffa mig en ny. » Jaså, det vara bara det, att skaffa sig en n y!
Ida såg på h o n o m forskande, nästan strängt, o c h det var något kallt, afvisande i tonen, när h o n svarade: » Allt här i världen kan ses på så många olika sätt! » » Mycket sant, fröken, m e n jag tror dock, att ni är ovanligt djupgående! » » Så stöter jag också på grund, » svarade h o n halfhögt.
» H v a d n u!
Håller ni på att gräla på allvar, eller är det bara kärleksgnabb? » frågade fru Edel- berg, i det h o n k o m fram till de båda unga.
» Ingendera delen, » svarade Ida lugnt.
» Nå, det var väl det!
G o d afton, löjtnant v o n Minoff!
Det var roligt att se er här kväll.
Så ohyggligt m e d er vackra häst!
Den d o g väl ge- nast? » » Ja, » svarade han kort » Sköt ni den själf? » » Nej! » » Se, då hade jag rätt!
L y d i a o c h jag dispu- terade nyss o m den saken.
Säg, Ida, har du sett friherrinnan Silfverfelts j u v e l e r?
De äro charmanta!
Sådanda toaletter här i afton, både vackra o c h dyrbara. » Fru Edelberg kastade en mönstrande blick öfver samlingen.
» Men se där borta står L y d i a alldeles ensam! » utbrast h o n.
Snälla löjtnant v o n Minoff, följ m e d mig bort till henne, så h o n får höra af er själf att jag
hade rätt, — annars tror hon det icke.
A d j ö så länge, Ida! » — » H v a d ni ser trött ut, fröken Hallner!
Vill ni icke sitta? » Kapten Bergclou sköt fram en stol till henne.
» Tack så mycket! » » Nu kanske jag kan få be o m en dans, » fort- for kaptenen.
» Det var min mening, då jag först kom fram till er, m e n så blefvo vi af brutna. » » Har ni nu stått tåligt o c h väntat hela tiden? » frågade Ida, i det h o n räckte h o n o m sitt pro- gram.
» Den väntar aldrig för länge, s o m väntar på något godt.
Jag skall b e o m andra vals. » » H v a d det är eget ändå, » sade Ida tankfullt, — det lät nästan s o m o m hon talade för sig själf, — » att några få ord kunna uppenbara för oss " en människas hela karaktär. » » H v a d menar fröken? » frågade kaptenen för- vånad.
» Ah, egentligen ingenting, » svarade h o n lika sakta, » men jag tycker, att jag har fått lära så mycket i kväll. » » Redan! » utbrast kaptenen.
» Ännu ha vi ju bara haft prologen.
Nu först börjar balen! » Musiken hade spelat upp, o c h valsmelodien trängde smekande, lockande in i rummet.
» Ja, nu börjar föreställningen, » sade Ida m e d ett sorgset leende.
» Ridån går u p p!
Skratta pa- jazzo, skratta! » * Lervik i augusti 96.
Söta M n i!
/ e r v i k?
J a g s e r i a n d a n o m, h u r u d u ser u t s o m ett l e f v a n d e f r å g e t e c k e n, h u r u d u rifver i b l a n d dina d a m m i g a o c h urblekta s k o l k u n s k a p e r o c h till sist g å r o c h slår u p p Nordisk familjebok, bokstafven L.
Nej, g ö r d i g i n t e så m y c k e t b e s v ä r, j a g skall g e n a s t t a l a o m f ö r d i g, h v a d L e r v i k är: en liten b a d o r t p å västkusten, belägen någonstädes mellan Göteborg och Strömstad o c h i s t o r l e k f ö r h å l l a n d e s i g till M a r s t r a n d och L y s e k i l u n g e f ä r s o m V i m m e r b y för- h å l l e r s i g till L o n d o n.
H u r u v i j u s t k o m m i t att h a m n a här f ö r s o m m a r e n?
Jo, ser du, m i n herre o c h m a n har, s o m d u v e t, d å l i g m a g e, l i k s o m n ä s t a n alla ä k t a m ä n h ä r i l a n d e t, o c h o r s a k e n — ja, d e n f ö r t j ä n a r sin s ä r s k i l d a p a r e n t e s.
Jag p å s t å r, att h a n r ö k e r f ö r m å n g a o c h f ö r s t a r k a c i g a r r e r (att r ö k a i s ä n g k a m m a r e n, s e d a n m a n g å t t till s ä n g s o m k v ä l l a r n a, b o r d e straffas e n l i g t l a g, k r o n i s k m a g k a t a r r är a l l d e l e s f ö r litet straff f ö r e n s å d a n bar- barisk förbrytelse), m e n kan du tänka dig, K l a s h a r h i t t a t p å, att h a n l i d e r af d å l i g m a t s m ä l t n i n g, d ä r f ö r att h a n s farfar d r a c k för m y c k e t p u n s c h u n d e r sin U p s a l a t i d p å trettiotalet!
Ja, j a g s ä g e r v ä l d e t, d e n I b s e n m e d sina gengångareteorier.
.
.
han b e h ö f d e visst k o m m a o c h lära herrarne s k y l l a ifrån sig, d e n k o n s t e n k n n d e d e m i n s a n n förut.
E m e l l e r t i d är v å r h u s l ä k a r e — d o k t o r B.
, magspecialisten, du vet — o m somrarne badläkare i Lervik, och som Klas afgudar h o n o m o c h f ö l j e r h o n o m ö f v e r allt s o m e n skugga, k u n d e naturligtvis ingen annan bad- ort k o m m a i fråga för oss än Lervik, o c h om min herr m a n s magkatarr verkligen, d e t G u d f ö r b j u d e, blir k r o n i s k, ser j a g m i g d ö m d till L e r v i k p å l i f s t i d.
Nå, j a g skall i n t e s ä g a n å g o t o n d t o m L e r v i k, d e t v o r e m e r ä n o t a c k s a m t efter e n s å d a n förtjusande s o m m a r, s o m vi haft här.
N a m n e t låter j u litet afskräckande, men n å g o t ler h a r j a g g u d s k e l o f ej s e t t till, o c h v i k e n — d e n är g u d o m l i g alla ti- d e r p å d y g n e t, a n t i n g e n m a n ser d e n f ö r e s o l u p p g å n g e n.
.
.
n å, d e t h ä n d e r d å ytterst d u n s M från å r o r n a h v a r g å n g d e l y f t a s jag skall t i g a; s å d a n t d ä r m å s t e.
Stt litet pästl^ustbref.
I sällan, m e n j a g h a r v e r k l i g e n s e t t d e n så en gång i sommar, solförmörkelsedagen, då hela b a d s o c i e t e t e n s a m l a d e s k l o c k a n half fyra uppe på berget v i d väderkvarnen o c h k o k a d e kaffe o c h t i t t a d e g e n o m s o t a d e g l a s; löjtnant K u l a, s o m h a d e g l ö m t förse sig med g l a s b i t, v a r n o g p å h i t t i g att l y f t a af e t t f ö n s t e r i k v a r n e n o c h s o t a d e t v i d kaffe- elden — — nej, hvar var j a g n u?
Jö, v i k e n är g u d o m l i g b å d e i m o r g o n b e l y s n i n g, och d å d e n l i g g e r d ä r s o m e n i m m i g spe- gel o c h gryningens hela färgsymfoni drar fram däröfver — och i middagsglansen, då h v a r e n d a liten, k o r n b l å v å g b l i x t r a r i fuU p a r y r af s o l d i a m a n t e r — o c h o m k v ä l l a r n e i solnedgången — nej, ord kunna inte ge en aning o m de solnedgångar vi ha bevitt- n a t här i s o m m a r!
O c h o m j a g b a r a v i l l e försöka att t a l a o m v i k e n i n a t t s t ä m n i n g, då båtar m e d andäktigt tysta badgäster glida fram öfver det blåsvarta djupet o c h m a r e l d e n trollar fram g l ö d a n d e jätteormar efter k ö l e n o c h d e t r e g n a r d r o p p a r af e l d o d e t i d n nej, ses.
Man l e f v e r ett m y c k e t e n k e l t o c h n a t u r - l i g t lif h ä r.
Societetshus h a v i — visser- ligen något påminnande o m en lada — o c h där samlades vi mangrant en d a g m i d t i s o m m a r e n f ö r att ö f v e r l ä g g a o m, h v a d v i s k u l l e r o a h v a r a n d r a m e d — h ä r rinns n ä m - ligen ingen » direktion för nytta o c h n ö j e », som minuterar ut sällskapsglädje p å vissa dagar o c h klockslag.
» En bazar », föreslog doktorn, o c h det m o t t o g s m e d frenetiskt j u b e l.
A l l t s å e n b a z a r, m e n för h v a d ä n d a - mål?
D e t b l e f ett s t i m, så att m a n k n a p - p a s t h ö r d e sin e g e n r ö s t; h v a r o c h e n h a d e sitt f ö r s l a g.
D e t e n d a af d e m j a g r i k t i g t k l a r t u p p f a t t a d e v a r d e t, s o m k o m från e n vermländsk landthandlarfru: h o n ville, att i n k o m s t e n af b a z a r e n s k u l l e a n v ä n d a s till k a f f e p l a n t a n s i n f ö r a n d e p å G r ö n l a n d, så att framtidens Nansenar o c h A n d r é e a r skulle s l i p p a f ö r a m e d s i g e n så v i k t i g o c h s k r y m - m a n d e l i f s f ö r n ö d e n h e t.
E n a n n a n fru, s o m h a r t a g i t r e n l i g h e t till sin s p e c i a l i t e t o c h talar precis, s o m o m det inte funnes en e n d a fru i S v e r i g e m e r ä n h o n, s o m h a r en aning o m, h v a d vatten och såpa och s k u r b o r s t e k u n n a a n v ä n d a s till, k o m m e d ett f ö r s l a g, att b e h å l l n i n g e n s k u l l e a n v ä n - d a s till t v å l i n k ö p att t v ä t t a n e g e r b a r n m e d — h o n t y c k t e d e t v a r så u p p r ö r a n d e att t ä n k a sig a n d r a s m å b a r n g å svarta, d å h e n n e s e g n a alltid v o r o så b l ä n d a n d e h v i t a som G u d s änglar.
(Ja, d e t är j u möjligt, att j a g i s o r l e t o c h l a r m e t i n t e u p p f a t t a d e hennes proposition r ä t t) E n tredje talade n å g o t g u d s n å d l i g t o m l i f r ä n t o r åt s m å d ö d - f ö d d a b a r n i O t a h e i t i — • eller o m d e t v a r blindfödda barn i Småland, det kan j a g verkligen inte säga, t y det hela upplöste sig n u i ett k a c k e l o c h e t t s k r o c k a n d e s o m af t u s e n b e s k ä f t i g a h ö n s, alla i f ä r d m e d att v ä r p a.
.
.
Ja, d e t är m i n s a n n i n t e så lätt att k o m m a till r ä t t a m e d s å d a n a d ä r s m å styrande landsortsfruar, isynnerhet o m de ha godt om p e n g a r — i s i n a m ä n s fickor.
Sista b e s l u t e t p å s a m m a n t r ä d e t blef, att v i s k u l l e slå b a z a r e n u r h å g e n, efter v i i n t e k u n d e k o m m a ö f v e r e n s o m ä n d a m å l e t, o c h i stället spela teater, utan ändamål, bara för roskull och utan entré.
Det ha vi nu gjort — men hur?
O m någonsin glömskans slöja är p å sin p l a t s, så är d e t här.
F ö r r e s t e n h a d e v i till ä l s k a r e e n l ö j t n a n t, v a s s e r r a t r e, v i s s e r l i g e n f r å n e t t b o n d r e g e m e n t e — alla i n g och B a r n g a r d k u n n a i n t e v a r a v i d k u n g l i g m a j e s t ä t s lif- och husartrupper som min Klas — m e n ändå en riktig löjtnant m e d mustascher och en liten söt n y t ä n d n i n g p å hjässan.
H a n var här, naturligtvis för magkatarr, h a n o c k s å.
N å, d e t är j u s t i n t e s ä r d e l e s poetiskt m e n i alla fall b l e f h a n g e - n a s t alla d a m e r n a s i d o l.
T r e af v å r a fruar togo isynnerhet hand o m h o n o m; han har l e f v a t f r a m sin s o m m a r i d e r a s m o d e r l i g a (?)
v i n g a r s s k u g g a.
D e t är m ä r k v ä r d i g t h v a d e n s a m m a badortsfruar, hvilkas m ä n stannat h e m m a i Skråköping, ha för ett ö m t b e h o f att s l ö s a s i n o m t a n k a p å s t a c k a r s e n s a m m a b a d o r t s h e r r a r, s o m i n g a fruar h a!
L ö j t n a n t K u l a blef då nästan väl m y c k e t o m h u l d a d.
T ä n k dig, då vi seglade, skulle h a n ha hela ena långsätet i kosterbåten för sin räkning och t r e e j d e r d u n s k u d d a r att l i g g a p å (en från h v a r d e r a f r u n), u n d e r d e t att v i a n d r a sutto hoppackade s o m ansjovis i låda på den andra sidan.
Och sådana artigheter de sade h o n o m!
N o g talade han m y c k e t om sin dåliga m a t s m ä l t n i n g, m e n i fråga om att s m ä l t a k o m p l i m a n g e r o c h s m i c k e r h a d e h a n d å en riktig strutsmage.
.
.
ja, den d ä r k a p t e n e n, s o m åt b u t e l j s k ä r f v o r och tretumsspik o c h g a m l a g a l o s c h e r i B e r n s s a l o n g h ä r o m året, v a r e n r i k t i g k l å p a r e mot honom!
Nej, j a g är r ä d d, att j a g b ö r j a r b l i litet e l a k, så a t t d e t är b ä s t att j a g s l u t a r m i t t bref.
H ä r n e r e borde m a n e g e n t l i g e n b a r a bli snäll, så u n d e r b a r t m i l d s o m n a t u r e n här nere kan vara.
J u s t n u till e x e m p e l h a r d e t fallit e n s t ö r t s k u r, alla b e r g e n se u t s o m g l a c e r a d e, t ä c k t a af e n t u n n, s p r ö d i s h i n n a, o c h i v i k e n, s o m ä n n u p r i c k a s af ett o c h a n n a t r e g n s t ä n k, g l i d e r d e t e n a s n ö h v i t a s e g l e t efter d e t a n d r a i n f ö r att fälla i h o p v i n g a r n a o c h l ä g g a s i g i r o till nästa dag.
Solen tittar skälmaktigt fram b a k o m ett r o s e n r ö d t m o l n, l u f t e n är l e n som s i l k e o c h ä n d å så frisk.
.
.
Ja, N i n i, h ä r är s a n n e r l i g e n g o d t att v a r a, h ä r v i l l e jag b y g g a tre h y d d o r, dig en, löjtnanten e n (k a r l e n är j u e n h e d e r s p o j k e e g e n t l i g e n) och e n åt d i n g a m l a v ä n Betty B.
P.
S.
K l a s skulle förstås bo i min.
i JU.
J " klädpenning / rågan ".
XIX.
Utan pretentioner tog jag till orda i den här » Klädpenningfrågan », o c h aldrig kunde jag tro, att mina enkla inlägg i frågan skulle åstadkom- ma en så stor uppståndelse, allra minst i n o m det manliga lägret, att t. o. m.
de sämre känslorna tagit sig utbrott, något som man tydligt n o g kan spåra i » den uppretade äkta mannens » genmäle.
— Jag vill ej m e d hånets vapen möta eder, utan endast m e d få ord söka tydliggöra ett o c h annat dunkelt uttryck, s o m influtit i min uppsats, o c h som ni t y c k s hafva _användt all m ö d a för att tyda till det värsta.
Ä f v e n vill jag söka besvara de frågor, s o m af eder framstälts.
H v a d den hvita ylleklädningen vidkommer, får jag upplysa, att jag m e d uttrycket klädning en- dast tänkte på tyget, som jag verkligen då kunde köpa till 4.3J (således ej ens fullt 5 kr.
), enär det var en stufbit.
Detta tyg fanns då hos A u g.
Magnusson på Västerlånggatan i Stockholm, o c h huruvida det nu kan finnas lika, kan jag ju ej veta, då det är två år se ' n det köptes.
Vill ni, så skall jag till Red.
öfversända en proflapp.
Det skulle kostat 85 öre mtr., men jag fick det ännu billigare, emedan det var stnf.
Detta på- pekade jag äfven i min uppsats, m e n det tycks ni ej fäst eder vid, samt äfven det att k ö p a på realisationer, hvilket kan lyckas m y c k e t bra.
För | att gifva eder så noggranna upplysningar s o m e r o b e n ä r ~ ~ s
möjligt, vill jag omtala, att sybehören till denna klädning gingo till 3.20, o c h då jag nu intet ko- stat ut i sylön, utan jag o c h mina systrar sy allt själfva, så får ni själf räkna ut, huru myc- ket den kostat mig.
T y c k e r ni att jag gått till ytterlighet, så bar då ni åtminstone i betydligt högre grad gjort eder skyldig därtill, då ni vill föreslå fröken Lundin såsom sömmerska, som faktiskt är bland de dyraste man kan få tag uti.
Frågan gällde j u det billigaste sättet att kläda sig, o c h då måste man väl också låta sy så bil- ligt som möjligt.
Det har ej heller varit menin- gen att » drifva sport » i denna fråga, för hvilket » Gadd » välvist varnar; allra minst kunde jag tänka därpå, s o m redan sändt in min uppsats, innan ännu något i denna fråga blifvit intaget, fast- än den ej k o m in m e d de första.
Jag har endast velat lämna uppgifter från min egen erfarenhet, som faktiskt öfverensstämma m e d verkliga för- hållandet.
Gärna får » den uppretade äkta man- nen » återkomma m e d sina förfrågningar, såvida jag nöjsamt kan besvara dem, m e n jag hoppas att han ej skall behöfva det, då så många goda råd gifvits, för hvilka jag är m y c k e t tacksam, o c h särskildt hvad » Georgina » yttrat b ö r hvar och en lägga på hjärtat, o c h öfverensstämmer jag uti allt m e d henne samt önskar, att hennes ytt- randen måtte falla i g o d jord.
M.
8.
XX.
m e d några kantningar kunnat ha sådana i 3 år.
Underkläder syr jag mig alltid själf o c h syr i regel / dussin hvarje år, än af den ena sorten o c h än af den andra, m e d godt tyg o c h broderi, ej virkade spetsar, ty de äro ej starka.
Småsa- ker såsom förkläden, handskar, kragar, strumpor och dylikt har jag alltid haft turen att få o c h då jag alltid märker o c h reparerar alla kläder själf, har jag ingen särskild utgift för detta konto.
Ungefär så får jag fördela utgifterna hvarje år, o m de därtill afsedda 125 kronorna skola räcka.
E j m y c k e t sparsamt kanske, då många af insändarinnorna, s o m lefvat » ute i världen », ej behöft att använda ens så mycket.
V o r e roligt att höra någon annan, s o m lefver i ungefär mina förhållanden, yttra sig i ämnet.
1 2 Annie.
A t t s ä t t a b o.
U n d e r n:r 4 7 8 o c h 4 7 9 i f r å g o a f d e l n i n - g e n i I d u n f ö r i år b e g ä r e n o e r f a r e n f ä s t m ö u n d e r m ä r k e t » M o d e r l ö s » råd för sin b l i f v a n d e bosättning.
U n d e r t e c k n a d, s o m då h o n b y g g d e b o, också måste hänföras u n d e r s a m m a sorgliga kategori, känner sig m a n a d att e r b j u d a s i n a n u u n d e r å r t i o n d e n v u n n a e r f a r e n h e t e r åt d e u n g a, h v i l k a m ö j - l i g e n v i l j a d r a g a n y t t a däraf.
Då » klädpenningfrågan » visar sig äga så stort o c h allmänt intresse — hvilket är helt naturligt, då den för hvar o c h en dagligen gör sig så känn- bar — tror undertecknad det vore till stort gagn, M i n lilla u p p s a t s d e d i c e r a r j a g till » m o - o m någon erfaren ville lämna några vägledande råd o c h anvisningar härutinnan för den kategori derlös », o c h kunna j u andra intresserade af kvinnor som, i den ena eller andra branschen, s e d a n därifrån g ö r a s m å u t v i k n i n g a r eller höra till de » tjänandes » klass.
inskränkningar, allt efter o l i k a f o r d r i n g a r Hittills är det till det mesta damer, s o m hafva D å ni m e d en h o s e n oer- den lyckliga ställningen att kunna i sina hem, o c h t i l l g å n g a r.
dels själfva, dels m e d främmande hjälp, utföra f a r e n, s o m n i själf kallar e d e r, b e u n d r a n s - den mesta sömnad, hvilka hafva framlagt sina v ä r d k l o k h e t t ä n k t p å att t a l a o m h v a d rön härutinnan, m e n alla vi s o m hafva någon er b l i f v a n d e m a n s i n k o m s t e r b e l ö p a s i g anställning (och i många fall intet annat hem än vårt lilla hyrda rum), hvarigenom vi skola för- till, h a r n i d ä r m e d g i f v i t d e n n a t u r l i g a o c h tjäna vårt uppehälle, hafva j u ej tillfälle härtill, enda rätta g r u n d e n för k l o k a beräkningar utan för oss, s o m vanligen framför andra behöf- i f r å g a o m b o s ä t t n i n g.
va lefva sparsamt, återstår endast att låta » s y Således, ni skola lefva på 2, 0 0 0 kr.
o m borta », s o m af alla erkännes blifva så dyrbart.
A f oss fordras också att vi hvarje dag skola gå året, o c h v i l l v e t a h u r n i d å b ö r i n r ä t t a snyggt o c h propert, ibland nästan elegant, kläd- e d e r t b l i f v a n d e h e m.
da, o c h att nöta ut gammalt, såsom kan ske i D e t f ö r s t a v i d å m å s t e p å p e k a är, att hemmen, går just ej för sig för dem, s o m skola s o m ni u n d e r dessa förhållanden ej h a f v a sköta sitt arbete i embetsverk eller andra officiella inrättningar.
Hvar o c h en s o m pröfvat på vet r å d skaffa e d e r s t o r t u m g ä n g e n i e j h e l l e r ock hur det går åt skodon, galoscher, hand- b e h ö f v a så s t o r a f ö r r å d v a r e s i g af d u k t y g, skar o c h öfriga ytterkläder v i d dessa dagliga, s e r v i s eller k ö k s a t t i r a l j.
M e d detta vare regelbundna promenader i hvilket väder s o m d o c k e j s a g d t, att n i a l d r i g h a r å d att s e helst, ur o c h skur.
M e d största sparsamhet o c h enkelhet går n o g klädkontot minst till 200 kro- g o d a v ä n n e r h o s e d e r.
G ä s t f r i h e t b ö r ö f v a s n o r pr år, hvilket vanligen är bra känbart för af alla, m e n e j af alla m e d s t o r a b j u d n i n - hvarje huinnlig kontorist.
g a r, t y m å n g e n s o m tillfredsställer s i n få- fänga i det stycket måste sedan i veckotal XXI.
sätta d e n egna familjen p å svältkur.
Jag t y c k e r ni b ö r k u n n a nöja eder m e d en Uppmuntrad af de många inlägg i » klädpen- b o r d s s e r v i s, af s e d d f ö r 1 2 p e r s o n e r, d e n b ö r ningfrågan », s o m redan influtit, o c h viss o m att Idun räknar många läsarinnor äfven ur den klass jag tillhör, vill jag också delge några rön o m sa- ken.
Jag är anställd i en affär o c h har j ä m t e fritt vivre 200 kronor i lön.
Dessa måste n u räcka till kläder, nöjen, presenter m. m.
Som jag hvarje år under min fritid alltid gör en län- gre eller kortare resa o c h har många vänner, går ej så litet åt till resa o c h presenter.
När ut- gifterna för dessa äro fråndragna, har jag unge- för 125 kronor, aldrig mera, öfver till kläder.
Dessa använder jag så, att jag hvart annat år köper mig en kappa d. '
v.
s. ett år s o m m a r - o c h ett år vinterkappa.
Någon gång har jag också haft en kappa 3 år, o m jag kunnat modernisera den.
M e d förkärlek använder jag svarta kläd- ningar, o c h då dessa äro m e r o b e r o e n d e af o m - byte, har jag funnit dessa bli billigast.
Jag skaf- far mig hvarje höst en svart klädning af godt tyg, s o m jag först har s o m bättre, sedan somma- ren därefter m e d ljusa blusar till kjolen.
E n bomullsklädning af tvättäkta tyg syr jag mig ock- så hvarje år.
Såväl blusar som bomullsklädnin- gar syr jag alltid själf på kvällar o c h fristunder o c h detta är j u alltid en besparing.
Mina hat- tar använder jag alltid 2 år, m e n låter kläda o m dem, o m det gamla är urblekt.
Hvarje vinter köper jag ett par kängor hvarje sommar ett par skor.
2 halfsulningar på hvarje får jag också kosta på d e m o m året.
Till underkjolar har jag funnit moaré vara det varaktigaste o c h har jag B e g ä r hos E d e r specerist i Stockholm och de flesta lands- ortsstäder v a r a e d e r fullt t i l l r ä c k l i g.
Skulle ni någon- g å n g t ä n k a att s e flera ä n 1 0 g ä s t e r p å g å n g h o s e d e r, så g ö r n i k l o k t i att f ö r s å d a n a e n a s t å e n d e fall h y r a s e r v i s, h v i l k e t n u går för sig i snart sagdt hvilken b o - sättningsaffär s o m helst.
G l a s o c h kara- finer b ö r a n i v ä l j a efter d e v a r o r n i t ä n k e r e d e r att s e r v e r a i d e m.
N ö j eder dock m e d s m å k a n n o r o c h karafiner f ö r f ö r s t a uppsättningen.
I n g e n v i n k a n n a eller v i n - k a r a f l n b ö r r y m m a m e r ä n 2 / 3 liter, i n g e n saft- o c h c o g n a c s d i t o m e r ä n 1 / 3 liter.
Ä r o d e m i n d r e, s k a d a r d e t e j.
E n flat o c h e n d j u p efterrättsskål vill n i s ä k e r t o c k s å h a af g l a s, s å v i d a e j till p o r s l i n s s e r v i s e n följde sådana.
V ä l j s k å l a r p å l å g f o t eller o c k alldeles u t a n fötter.
D e äro först o c h f r ä m s t v a c k r a r e, o c h så h a r m a n m e r h o p p o m att få b e h å l l a d e m o s t y m p a d e, o c h f ö r det tredje kunna sådana m e d fördel använ- d a s o c k s å till f r u k t s k å l a r p å e n b r i c k a eller litet s e r v e r i n g s b o r d, d ä r e n h ö g s k å l e j t a r sig vidare bra ut o c h ofta g ö r en liten öfverhalning.
A Orafström &amp; C:is] / c % - ppp H ö r a e j h e l l e r s a l a d i e r e r o c h s a l t k a r till servisen, tagas sådana också lämpligast af g l a s.
T e - o c k k a f f e s e r v i s v ä l j e s m e d eller u t a n k a n n o r o c h skålar, b e r o e n d e p å o m d e s s a för varaktighetens s k u l l t a g a s af m e t a l l eller f ö r p r i s b i l l i g h e t e n s s k u l l m å s t e t a g a s af p o r s l i n.
T i l l b o r d s s i l f v e r, h v i l k e t n i efter r å d o c h l ä g e n h e t v ä l j e r af g e d i g e t silfver eller af n y s i l f v e r, b ö r n i f ö r att v a r a v ä l - f ö r s e d d, h a, u t o m s o p p -, sås- o c h s o c k e r - sked, 1 dussin matskedar, 1 dussin teske- dar, 1 d u s s i n s t o r a gafflar, 1 d u s s i n m i n - d r e d i t o o c h e n tesil.
K o k s p a d a r o c h s t ö r r e o c h m i n d r e s k e d a r o c h gafflar att l ä g g a f ö r m e d k a n m a n g o d t u n d v a r a, o c h b ö r a så- d a n a i alla h ä n d e l s e r e j anskaffas f ö r r ä n efter b r ö l l o p e t, t y s å d a n a s a k e r v ä l j a s o f t a till d e n u f ö r t i d e n o u n d g ä n g l i g a l y s n i n g s - presenterna.
Knifvar kan ni också gärna vänta m e d, ty åtminstone bröd-, smör- och f r u k t k n i f v a r ses o f t a b l a n d b r ö l l o p s g å f v o r n a.
H a r n i e j r å d att skaffa e d e r m e r silf- v e r än ni behöfver för edert dagliga bruk, så k a n j a g till t r ö s t a n f ö r t r o e d e r, att v i fruar o f t a v i d v å r a b j u d n i n g a r l å n a s k e d a r o c h gafflar af h v a r a n d r a, o c h s å k a n d å o c k s å n i g ö r a, o m n i e j är i tillfälle att l ä g g a n e r ett litet k a p i t a l i s å d a n a t i n g.
Brödkorgar o c h brickor taga vi väl m e d här, m e d a n v i t a l a o m m e t a l l e r.
F ö r k ö k e t b e h ö f v e r n i u n g e f ä r f ö l j a n d e sa- k e r.
E t t p a r, t r e k a s t r u l l e r p å 2 å 3 liter hvardera för soppor, grönsaker o. dyl., en liten flskkittel, e n l i t e n s å s p a n n a o c h e n kaffe- p a n n a.
D e s s a k o k k ä r l v ä l j a s a f k o p p a r eller o c k af e m a l j e r a d eller f ö r t e n t j ä r n p l å t.
Tyc- k e r n i o m att k o k a p o t a t i s e n o s k a l a d, b ö r ni till d e n skaffa e d e r e n l i t e n j ä r n g r y t a p å ett p a r liter.
E n l i t e n s t e k g r y t a, s o m o c k s å m e d fördel kan användas s o m buljongs- kittel, en s t e k p a n n a o c h en plättpanna be- höfver ni också.
Vidare några bleckmått (o m e j m e r, så ett l i t e r m å t t), e n tratt, ett d u r k s l a g, ett rifjärn, en vattenskopa, en eller ett p a r s m å b l e c k f l a s k o r, p a n n k a k s - s p a d e o c h k o r k s k r u f, n å g r a s l e f v a r o c h ske- dar, förskärar- o c h a n d r a k ö k s k n i f v a r o c h gafflar (o c h till k n i f v a r n e e n k n i f s k u r n i n g s - apparat, en liten tingest, s o m kostar 3 5 öre o c h s o m är u t m ä r k t f ö r sitt ä n d a m å l), skär- b r ä d e n, v i s p a r,, salt- o c h m j ö l s k ä p p a, e n m o r t e l, e n h a c k h o m e d k n i f v a r (eller e n köttkvarn o m ni föredrager sådan, hvilket j a g e j g ö r, d å efter m i n e r f a r e n h e t allt s o m m a l e s s ö n d e r blir saftlösare o c h torrare än det s o m sönderdelas m e d hackknifven), n å g r a l e r f a t o c h m j ö l k b u n k a r, ett p a r p u d - d i n g s f o r m a r o c h o m l e t t l å d o r af e l d f a s t p o r s - lin.
S å o m k r i n g fé d u s s i n flata o c h V » d u s s i n d j u p a tallrikar, Va d u s s i n s. k. a s s i e t t e r o c h * / j d u s s i n s m å s p i l k u m a r i olika storlekar.
1 D e n n a lilla k ö k s s e r v i s a f s e s d e l s till r å a m a t v a r o r o c h d e l s f ö r f r å n b o r d e t öfver- b l i f v e n m a t, s o m s k a l l a n v ä n d a s till ett a n n a t m å l, t y s å d a n t b ö r a l d r i g få s t å k v a r p å till b o r d s s e r v i s e n h ö r a n d e f a t o c h skålar, f ö r s t d ä r f ö r att ö m t å l i g t p o r s l i n b l i r fult häraf, o c h så k a n d e t v å l l a b å d e för- t r e t o c h t i d s p i l l a n att ställa til!
d i s k n i n g, j u s t n ä r m a n s k a l l a n v ä n d a s i n a fat o c h k o p p a r.
D e b ö r a alltid g e n a s t efter a n v ä n - d a n d e t d i s k a s o c h k o m m a p å s i n a plat- ser i g e n.
Så m å s t e ni hafva en sopskyffel, sop-, skur- o c h s k o b o r s t a r, skur-, d i s k - o c h s k ö l j - b a l j a o c h e n m i f l s t 1 2 liters k a s t r u l l att v ä r m a v a t t e n i till d i s k n i n g o c h s k u r n i n g Endast i förseglade paket.
Hushållskaffe ä 1,25 p r p a k e t ä V2 k g.
F i n t kaffe ä 1,50 » » F i n a s t e kaffe ä 2, — » »
o.
d., d å n i v ä l f ö r e d e r t lilla h u s h å l l e j o f t a k o m m e r att e l d a s p i s e n så l ä n g e, att n i får t i l l r ä c k l i g t m y c k e t v a t t e n v a r m t i s p i s e n s r e s e r v o i r.
T i l l sist b ö r n i v ä l o c k s å ha ett p a r k o r g a r att g ö r a e d r a t o r g - u p p k ö p i.
B l i f n u ej f ö r s k r ä c k t f ö r d e n n a m a s s a o u n d g ä n g l i g a s m å t i n g.
D e ä r o ej d e t d y r - baraste vid bosättningen, d e m köper man tvärt o m m y c k e t billigare än den oerfarne oftast föreställer sig.
V a r ej h e l l e r r ä d d f ö r att n i s k a l l g l ö m m a m å n g t o c h m y c k e t, t y g å r n i b a r a i n i ett b o s ä t t n i n g s m a g a s i n 1 a k t o c h m e n i n g att g ö r a u p p k ö p, så m å - s t e n i allt v a r a m e r p å c r v a k t f ö r att ej frestas att k ö p a m e r ä n n i b e h ö f v e r ä n f ö r att g l ö m m a n å g o t, d å d e g o d a h a n d e l s - m ä n n e n ej u n d e r l å t a att p l o c k a f r a m b å d e likt o c h olikt för eder.
A f d u k t y g b e h ö f v e r n i m e r eller m i n d r e, allt efter s o m ni t ä n k e r se f r ä m m a n d e of- t a r e eller m e r sällan.
J a g s k u l l e v i l j a r å d a e d e r att till e n b ö r j a n skaffa e d e r 1 2 st. dukar m e d 4 dussin servietter för edert h v a r d a g s b e h o f o c h f ö r h ö g t i d l i g a r e tillfällen 2 större dukar m e d 2 dussin servietter.
Brickdukar o c h s m å servietter k o m m a n o g bland de redan förespeglade lysningspre- senterna.
K ö k e t s l i n n e f ö r r å d b ö r b e s t å af I1 / 2 d u s - sin t u n n a r e h a n d d u k a r f ö r g l a s o c h silfver, 1V2 å 2 d u s s i n t ä t a r e, m e n ej g r o f v a så- dana för porslinet o c h kökskärlen.
Beräk- n a 9 m e t e r v ä f till h v a r j e d u s s i n h a n d - d u k a r, så b l i f v a d e l a g o m s t o r a.
S. k. disk- t r a s o r s y s l ä m p l i g a s t af t u n n a r e h a n d d u k s - väf o c h omkring 5 decimeter i fyrkant.
L ä m n a fram en sådan i v e c k a n, så slipper n i d e n o f t a ö f v e r k l a g a d e f ö r t r e t e n att s e e n illa s k ö t t d i s k t r a s a a n v ä n d a s i e d e r t k ö k.
Till skurningen afsedda dukar b ö r a ock- så fållas o c h m ä r k a s.
D e t lilla b e s v ä r d e t t a kostar, har m a n m å n g d u b b e l t igen b å d e i v a r a k t i g h e t o c h t r e f n a d.
G r y t v a n t a r, stic- k a d e eller v i r k a d e af g r o f t h v i t t b o m u l l s - g a r n eller s y d d a af f y r d u b b e l g r o f h a n d - d u k s v ä f, b ö r n i ej u n d e r l å t a att skaffa e d e r, t y skola handdukarna a n v ä n d a s att l y f t a p a n n o r o c h lock m e d, smutsas de b å d e för f o r t o c h f ö r h å r d t o c h ä r o d e s s u t o m i fara f ö r att b r ä n n a s p å s p i s e n.
D u k t y g e t kan, o m ni måste vara m y c k e t s p a r s a m v i d b o s ä t t n i n g e n, m ö j l i g e n v a r a af bomull,.
fastän det i längden blir dyrare, d å d e t ej är så s t a r k t s o m l i n n e.
I tref- n a d k a n d e t ej h e l l e r j ä m f ö r a s, m e n s o m s a g d t, d e t k a n v a r a af b o m u l l, m e n k ö k s - handdukar o c h allt i d e n v ä g e n, s o m an- v ä n d e s f ö r k ö k e t, b ö r a v a r a af l i n n e, e m e - d a n b o m u l l s v ä f v e n, a n v ä n d i k ö k e t, ej l å t e r t v ä t t a s i g så lätt, j a ej e n s n å g o n s i n b l i r riktigt ren.
Dammdukar, mangeldukar och strykdukar h ö r a o c k s å till l i n n e s k å p e t s k ö k s a f d e l n i n g.
D e f ö r s t n ä m n d a g ö r n i k l o k t i att s y af oblekt o c h oapreterad kallikå.
Till polerade m ö b l e r användes n u för tiden, har j a g hört s ä g a s, s ä m s k s k i n n, o c h t r o r j a g n o g att d e t är f ö r d e l a k t i g t f ö r s t o r a s l ä t p o l e r a d e y t o r.
I s n i r k l a r o c h ' s v å r å t k o m l i g a h ö r n o c h in- skärningar behöfves en liten borste.
A f sänglinne behöfver ni för edra e g n a personer 12 par lakan (jag föutsätter då a t t n i h a h v a r s i n b ä d d) m e d d u b b e l t så m å n g a örngått, då man j u gärna b ö r b y t a sådana åtminstone hvar fjortonde dag, då l a k a n d ä r e m o t, efter h o s d e flesta häfd- v u n n e t b r u k, ej b y t a s o f t a r e ä n e n g å n g i månaden.
H a n d d u k a r b e h ö f v e r ni 4 dus- isn, o c h delar ni m i n s m a k, tar ni h v a r t d u s s i n af o l i k a m ö n s t e r o c h b e s t ä m m e r e d e r f ö r d e t e n a - m ö n s t r e t åt e d e r s j ä l f o c h det andra för eder herre o c h m a n, det e n a m ö n s t r e t f ö r ett, d e t a n d r a f ö r e t t annat ändamål.
H ä r i g e n o m u n d v i k e r ni o b e h a g e t af d e ofta v i d städningen före- k o m m a n d e f ö r v ä x l i n g a r n a af h a n d d u k a r n e.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
' - * Från Iduns läsekrets.
Tören n i gen " Ömsesidigt Jfosvar ".
Till Sveriges A = Utmärkt.
B = Godkändt.
husmödrar!
S o m tjänarefrågan står på en för husmödrarna beklaglig ståndpunkt, i det de betyg, hvaraf en husmor skall d ö m a, o m en tjänare är lämplig att sköta den eller den ansvarsfulla platsen i hen- nes hus, skänka föga, o m ens någon, garanti för tjänarinnans karaktär samt inga upplysningar o m hennes särskilda begåfning i den ena eller andra riktningen (aldrig ett ord o m hennes fel!
), föreslår jag, att vi sammansluta oss till en re- form.
Bildande en förening (förslagsvis » ö.
A. », Öm- sesidigt Ansvar,) antaga vi till begagnande ne- danstående tryckta betyg, hvilka ej böra tillde- las en tjänare, s o m innehaft platsen kortare tid än 1 år, samt förbinda oss att efter m o g e t öfver- vägande o c h bästa insikt beteckna de olika punk- terna däri o c h att, när så önskas, gifva hvaran- dra muntliga upplysningar o m de tjänare vi haft i vår tjänst.
Den kontroll, vi härigenom få på de tjänstsö- kande — hvilken för d e m naturligtvis k o m m e r att kännas s o m ett band — gengälda vi g e n o m att v i d hvarje tjänsteårs slut tilldela d e m en gåfva i form af pengar.
Förslagsvis efter första årets tjänst på en plats: 10 kronor o c h sedan 5 kronors stegring för hvarje år.
Härigenom skulle säkerligen befrämjas, att tjänarne stannade kvar på sina platser längre än som nu för tiden är brukligt, samt att de icke vid minsta anledning till svårighet aller obehag började tänka på o c h tala o m att » flytta ».
V å r förening skulle icke behöfva några sam- mankomster, följaktligen ingen lokal, inga års- afgifter, utan torde det vara tillräckligt, att med- lemmarna uppgåfve namn o c h adress på några af stadens förnämsta kommissionskontor, där be- tygen kunde tillhandahållas medlemmarna m o t en afgift af 10 öre o c h där vidare upplysningar kunde erhållas.
Ändamålet m e d dessa b e t y g är ej allenast att skaffa tjänaren en plats o c h husmodern en tjä- narinna, utan att anskaffa plats o c h tjänare, s o m passa för hvarandra.
V i veta j u alla, att hvad som passar den ena, passar icke den andra, så- väl i fråga o m yttre förhållanden — beroende på samhällsställning, uppfostran, vanor • — s o m på karaktärernas förmåga att anpassa sig efter hvarandra.
Må vi se till att k o m m a tillsammans m e d de personer, s o m vi bäst sympatisera m e d o c h hvilka bäst lämpa sig för vår individualitet o c h våra förhållanden.
Husmödrarna uppmanas därför att, såväl i eget s o m i tjänarnes intresse, v i d nedskrifvan- det af ett betyg söka vara strängt rättvisa, såväl i fråga o m tjänarnes fel som förtjänster.
Och må den husmor, s o m står i begrepp att taga en tjänare efter ett sådant » rättvist » betyg, nogsamt betänka, att såväl husmödrar s o m tjänare ha sina fel, samt att mången gång en tjänares då- liga sidor äro framkallade af en b u s m o d e r s ännu sämre.
Skulle någon vilja framkomma m e d något bätt- re förslag, vore jag m y c k e t tacksam, o c h torde det då införas i Idun eller skriftligen meddelas mig under adress: - » Husmodert, Tidningskontoret, Tegnérgatan 18, Stockholm.
Meddelanden från d e m s o m gilla mitt förslag o c h ansluta sig till saken, mottagas under samma adress.
Förslag till tryckta B e t y g för sedan såsom tjänstebetyg.
_ Ärlighet Höflighet Anständighet Villighet Ordentlighet Renlighet Pålitlighet Sanningsenlighet Vänlighet m o t barn Förtfärdighet Aktsamhet Barnskötsel Matlagning Bakning; Syltning Städning Servering Tvätt &amp; Strykning Sömnad A B = Förtjänstfullt.
C * = Dåligt.
Husmoder.
* XJp notisboken.
Till en Itär familjehögtid af reser i dessa dagar kronprinsessan Victoria, nämligen till Karlsruhe för att närvara v i d firandet af sin faders, storhertigen af Baden, födelsedag den 9 september, hvilken dag storhertigen fyl- ler 70 år.
Kronprinsessan återkommer dock redan omkring den 13 till Sofiero.
Kronprinsen är förhindrad att medfölja, då han ämnar när- vara v i d d:r Nansens ankomst till Kristiania.
Afliden oratoriesångerslea.
I lördags afled å Lilla Arås fröken Amalia Walin i en ålder af något öfver 71 år.
Fröken W.
var på sin tid en af våra bästa oratoriesångerskor o c h uppträdde på 1860-talet flere gånger i Upsala o c h Västerås m. fl.
städer.
H o n verkade då för tiden därjämte som sånglärarinna i hufvudstaden.
Hennes fader var d. v. director musices vid Västerås gymnasi- u m, sedermera organisten i Leksand D.
M. Wa- lin o c h hennes bror den utmärkte operasångaren Daniel Rudolf Wälin.
Kvinna såsom klockare.
K. m:t har tillåtit Hidda Maria Olivia Norrby att anmäla sig såsom sökande till de lediga förenade folkskolelärare- o c h klockeretjänsterna i Gerums församling.
SJ En kvinnoklubb, den första i Frankrike, har nyligen bildats i Paris.
Den har det dubbla namnet » Association feminine » o c h » Ladies club ».
Dess valspråk är » Enighet, solidaritet, välvilja, s k y d d ».
Sin lokal har klubben i ett prydligt hus vid R u e Duperré, som inrymmer konversations-, läse-, arbets- o c h korrespondenslokaler.
På klubben kunna damerna intaga sina måltider, åhöra mu- sik, föranstalta expositioner o c h teaterföreställ- ningar.
Herrar äga ej tillträde, undantag göres blott för redaktörer af utländska tidningar, hvil- ka kunna få göra ett b e s ö k på klubben.
Politi- ska o c h religiösa diskussioner samt hasardspel äro förbjudna, klubbattnarne fördrifvas med musik, samtal o c h uppläsning af klassiska vers.
Klub- ben, s o m redan har 200 medlemmar, styres af en direktion, sammansatt af sex personer.
* Teater och musik.
K.
Dramatiska teatern förde i tisdags fram sitt första nya program för spelåret — ett program m e d ej mindre än tre svenska författarnamn.
E n lofvande början således för den inhemska dramatiken!
Bara nu också fortsättningen håller!
Fredrik Nycanders versifierade » bagatell »: » Vin- drufvor » — en täck .miniatyr i rococoram, ett blad ur kärlekens, den mycket unga kärlekens b o k — b j ö d fru Harlmann tillfälle att ge det sextonåriga pojksvärmeriet i silkesstrumpor o c h pudrad peruk en betagande illusion o c h fram- kallade lifligt bifall.
En fin de s * ec ?e-pendant till » Vindrufvor » ut- gjorde, o m man så vill, Ernst Landquists därpå följande enaktskomedi » Kardborrar », där fortfa- som varit i min tjänst anställd * I stället att direkt utsätta » C » torde vara lämpligt att endast stryka den punkt, bvarorn fråga är.
rande det naiva svärmeriet tolkades af fortfa- rande fru Hartmann, nu i skepelsen af en bråd- m o g e n Stockholms-backfisch, s o m » afgudar » sä- songens hjältetenor.
Det lilla stycket hade många lustiga pointer — fru Fahlman, fröken ÅMander o c h hr Hedlund gåfvo ypperligt fyllnadsrollerna — o c h väckte m y c k e n munterhet.
Den angenäma stämningen mattades ingalunda i så klassiskt sällskap som August Blanches » Ett resande teatersällskap », s o m afslöt programmet.
Den odödlige Sjövall hade en förträfflig repre- sentant i hr Grunda-; » dyrbarare » ännu var d o c k hr Backströms garfvar Gråström och allra » dyr- barast » hr Personnes Öländer — en sublim pre- station I D e t o m v ä x l a n d e o c h glada programmet förtjä- nar att bli långlifvadt.
Premieren bevistades af konungen o c h prins Karl m e d svit.
Vasateatern har öppnat sin nya säsong m e d ett lustspel i tre akter af Alexandre Bisson, be- nämndt » Generaldirektören », en bitande kvick satir öfver fransk byråkratism, hvilken — vi må lifligt hoppas det — har så liten tillämplighet som möjligt på svenska förhållanden.
D o c k äf- ven en g o d portion fransk » fördomsfrihet » män- ger sig in de delikata mottagningsscenerna på generaldirektörens ämbetsrum, från hvilket han protegerar eller tyranniserar sina underlydande allt efter deras uppvaktande unga fruars behag och " medgörlighet, o c h det vill sannerligen den utsökta o c h elegant öfverglidande konst till, hvilken fru Håkanson o c h hr Svennberg prestera i hufvudrollerna, för att göra den starkt parisi- ska anrättningen något så när smältbar för Stock- holmsk digestion.
Förutom de tvänne nämnda framträder hr Bror Olsson fördelaktigt i en biroll, ett knarrigt gammalt » byråinventarium »; öfriga medspelande ge intet öfver medelmåttan.
Södra teatern började å n y o sin verksamhet i onsdags m e d återupptagande af Franz von Schön- thans roliga lustspel » Guldspindeln », s o m för älf- va år sedan för första gången upptogs å nämnda scen o c h rönte afgjord framgång o c h hvari hr Gustaf Bergström s o m tapetfabrikanten Klingen- berg innehar en af sina glansroller.
* Förbi!
Från holländskan för Idun af Elin Sch — y.
H (Forts.) o n g r u b b l a r p å detta o c h plågar sig m e d att f o r s k a efter f ö r s t a o r s a k e n till h a n s f ö r ä n d r i n g — att i m i n n e t å t e r k a l l a allt, s o m k u n n a t t y d a p å, att h a n s k ä r l e k k a l l n a t — m e d p i n s a m i f v e r s ö k e r h o n att s p å r a n å g o t o v a n l i g t i h a n s s m e k n i n g a r — i allt hans görande o c h låtande.
— — — B r e f v e t?
— ja, från d e n s t u n d e n det k o m v a r h a n så u n d e r l i g — s å h e l t o c h hållet f ö r ä n d r a d — o c h h a n talade aldrig o m, från h v e m det k o m.
Men hon hade gissat det — förstått allt!
D e t m å s t e h a v a r i t från h u s t r u n — från h a n s h u s t r u — h o n s o m h a t a d e h e n n e af h e l a sitt h j ä r t a.
M e n hur visste hon, hvar han fanns?
Hur h a d e h o n k u n n a t leta u p p h o n o m?
— H o n anstränger sin tankekraft till d e t y t t e r s t a, b ö r j a r å t e r att g e n o m g å d e t f ö r f l u t n a — dag för dag — t i m m e för t i m m e — o c h m e d e n s b l i r allt k l a r t f ö r h e n n e.
H o n k o m att t ä n k a p å d e n d ä r g å n g e n, d å h o n k o m h e m o c h h a n satt o c h skref o c h genast g ö m d e u n d a n sina papper m e d en brådska, s o m förvånade henne.
Ja, — o c h k o r t d ä r p å h a d e det bref k o m m i t, s o m h a n aldrig talat med henne om.
E n h e m s k a n i n g b ö r j a d e n u få m a k t ö f v e r henne.
Till h v e m skref h a n d e n där m i d - dagen?
T i l l — till h e n n e?
0 1 n e j!
nej I nej 1 D e t kan inte vara sant — d e t får i n t e v a r a s a n t!
O c h j u s t d e n d a g e n — d e n h ä r l i g a d a g e n — så r i k p å h i m m e l s k l y c k a!
O!
h o n vill icke tro det — nej aldrig!
— — H o n r o p a r d e sista o r d e n m e d h ö g r ö s t, o c h d e t l j u d e r så h e m s k t i d e n t y s t a e n - samheten, detta nej aldrig O c h i sin smärta k ä n n e r h o n, att h o n r o p a t u t o r d e n m e d h ö g r ö s t, d ä r f ö r att h o n är r ä d d • — r ä d d s o m ett b a r n i m ö r k r e t.
Ja, h o n är r ä d d — h o n k ä n n e r a t t d e t är n å g o t, s o m står b a k o m h e n n e i d e t t a m ö r k e r — n å g o t förfärligt, s o m hotar h e n n e — något, s o m h o n icke k a n o c h icke heller v i l l s e — m e n s o m k o m m e r h e n n e att r y s a o c h fara s a m m a n i å n g e s t.
En t i m m e därefter k o m m e r han h e m, g l a d a r e o c h lifligare ä n h a n p å l ä n g e v a r i t, o c h b e r ä t t a r, att h a n träffat e n v ä n.
Det v a r f ö r s t a g å n g e n h a n träffat n å g o n af s i n a gamla bekanta, o c h det gjorde h o n o m g o d t att h a n b ö r j a t s p r a k a o c h att h a n v a r i t så h j ä r t l i g i st. f. att u n d v i k a h o n o m, s o m han nästan hade väntat.
» H e m v a r d e t?
» f r å g a r h o n litet m i s s l y n t.
H o n v a r alltid r ä d d f ö r s å d a n a m ö t e n, o c h h o n k ä n n e r s i g b e k l ä m d, d å h o n ser, h u r det muntrat u p p honom.
» V a n M e r w e — från A m s t e r d a m — m å - laren — Jag tror inte d u känner h o n o m!
» H o n s k a k a r p å h u f v u d e t, u t a n att s ä g a n å g o t, m e n h o n ser p å h o n o m o c h m ä r k e r a t t d e t är n å g o t a n n a t — n å g o t, s o m h a n e j vill k o m m a fram m e d.
Å t e r känner h o n detta s p ö k e b a k o m sig — detta h o t a n d e något, för hvilket h o n ej har n å g o t n a m n.
» H a n h a r v a r i t u t e o c h r e s t ö f v e r ett å r, » fortsätter han, » i E g y p t e n o c h M i n d r e A s i e n o c h har bott en lång tid i Konstantinopel.
H a n b e r ä t t a d e, att h a n h a d e e n h e l m ä n g d v a c k r a s k i s s e r o c h s t u d i e r därifrån, o c h frå- g a d e, o m j a g v i l l e k o m m a till A m s t e r d a m o c h se p å d e m, när h a n v a r h e m m a i g e n.
» » Till A m s t e r d a m?
— och tänker du göra det? » » Ja, hvarför skulle j a g inte g ö r a d e t?
Jag har m å n g a vänner bland v a n Mer- w e s b e k a n t a, o c h h a n f ö r s ä k r a d e att d e s k o l a t a g a v ä l e m o t m i g.
O c h — j a, ser d u r e n t ut s a g d t: jag har lofvat h o n o m det! » O!
G u d — där har h o n det n u — n u k o m m e r d e t n ä r m a r e o c h n ä r m a r e, d e t t a för- färliga, s o m h o t a t h e n n e!
H a n v i l l b o r t — b o r t från h e n n e — han börjar tröttna p å d e t t a lif e n s a m m e d h e n n e — p å d e n n a s t ä n d i g a s a m v a r o.
H a n l ä n g t a r till A m s t e r - d a m — till s i n a g a m l a v ä n n e r — — — M e n — är d e t v ä l d e m h a n l ä n g t a r e f t e r?
O c h s å t ä n k e r h o n å t e r p å d e t t a bref, s o m g j o r t h o n o m s å u n d e r l i g o c h så från- varande.
» Ä r d e t — — — är d e t b a r a f ö r att s e p å s k i s s e r n a s o m d u — — — s o m d u v i l l r e s a till A m s t e r d a m?
» f r å g a r h o n darrande m e d nästan k v ä f d röst.
H a n ser u p p o c h m ä r k e r, h u r u p p r ö r d h o n är.
Det gör h o n o m nervös, han känner sig.
f ö r l ä g e n o c h s v a r a r litet r e t l i g t: » E n d a s t för att se p å skisserna är d e t n o g i n t e.
M e n j a g kan väl också n å g o n g å n g vilja återse m i n a vänner.
K a n d u inte förstå, att j a g m å s t e b ö r j a arbeta i g e n?
— M e n f ö r att k u n n a d e t m å s t e j a g h a n å g o n a t t tala m e d.
D e t är så n ö d v ä n d i g t f ö r o s s a r t i s t e r — • d e t v e t d u n o g — o c h h u r l ä n g e s e d a n är d e t n u j a g sist t a l a d e m e d n å g o n?
D e t g j o r d e m i g r i k t i g t g o d t att j a g träffade van Merwe i dag jag känner mig så uppfriskad — o — — » O!
hvilka ord!
hvilka ord!
H o n känner att d e ä r o g r y m m a — f ö r f ä r l i g t g r y m m a — m e n h o n k ä n n e r o c k s å att d e t a l l t j ä m t är n å g o t, s o m h a n i c k e v i l l k o m m a f r a m m e d, o c h att h a n j u s t d ä r f ö r låter o r d e n s t r ö m m a f r a m, u t a n att v i l j a v a r a g r y m — eller t. o.
m.
u t a n att h a e n a n i n g o m att h a n är d e t.
» H a n, » s ä g e r h o n p l ö t s l i g t, » d e t är i n t e s a n t att d e t är d ä r f ö r d u vill r e s a till A m - s t e r d a m!
N e j, d e t är i c k e s a n t?
N e j — n e j ljug inte!
Jag ber dig — g ö r det inte!
D e t är n å g o t a n n a t — d e t h a r j a g f ö r l ä n g e sedan förstått!
— Säg m i g sanningen, H a n!
D e l får i n t e finnas n å g o t o s a n t m e l l a n o s s!
» » N e j, n e j, d u h a r r ä t t!
— v i få i c k e b e - d r a g a h v a r a n d r a — — d ä r f ö r är d e t b ä s t att j a g t a l a r o m d e t f ö r.
d i g.
— Jag, j a g h a r fått b r e f h e m i f r å n.
» » Från henne? » » N e j, — f r å n L o l o — — d e t k ä r a bar- net.
— — » H a n s röst blir v e k, o c h h o n ser h u r h a n k ä m p a r m o t t å r a r n e.
» Från Lolo — — » säger h o n sakta, o c h det blir alldeles tyst ett ö g o n b l i c k.
» M e n hur visste d e?
» frågar h o n plötsligt.
» Hur kunde de veta din adress? » H a n sitter t y s t m e d h a n d e n f ö r och armen hvilande m o t bordet.
ögonen H o n ser p å h o n o m m e d e n s k a r p, g e n o m - trängande blick och m e d ens känner h o n s a m m a smärta, s a m m a ångest, s o m k o m h e n n e att r o p a m e d h ö g r ö s t n y s s, d å h o n var ensam.
H o n f ö r s t å r n u, att h a n h a r gjort det — detta förfärliga, s o m h o n icke ens ville tänka p å — och darrande — nästan andlös hviskar h o n: » Har du — — har d u s k r i f v i t till h e n n e?
» J a k a n d e b ö j e r h a n litet p å h u f v u d e t — endast helt obetydligt.
H o n suckar och sluter ö g o n e n i h o p p l ö s sorg.
D e t är s o m o m allt — allt o m k r i n g h e n n e s k u l l e s j u n k a s a m m a n, o c h h o n känner en stingande smärta därvid.
D e n n a förtviflans suck k o m m e r h o n o m a t t s e u p p — d ä r står h o n b l e k o c h till- intetgjord m e d slappt h ä n g a n d e armar o c h stirrar u t i r y m d e n.
» Klara, älsklingen m i n, tro d å inte!
— — ack!
— det var för Lolos skull! » ropar h a n f ö r t v i f l a d o c h s l u t e r h e n n e intill s i g.
D å h o n i n g e n t i n g svarar, fortsätter h a u nästan h v i s k a n d e, m e d a n han alltjämt håller h e n n e i s i n f a m n: » J a g l ä n g t a d e så m y c k e t efter Lolo.
— — S o m d u v e t, är h o n k l e n o c h b r u k a r ofta v a r a s j u k d e n här t i d e n p å året.
J a g g i c k o c h i n b i l l a d e m i g att h o n l å g sjuk — m y c k e t sjuk — hur det k o m sig v e t j a g i n t e — m e n j a g k ä n d e d e t så — — o c h — — så g j o r d e j a g d e t — j a g s k r e f — b a r a ett p a r o r d — o m j a g k u n d e f å träffa h e n n e — o m h o n i c k e v a r s j u k.
D å lät h o n — h o n, d u v e t — flickan s k r i f v a, att h o n i d e c e m b e r s k u l l e r e s a till m i n s y s t e r i A m s t e r d a m, och frågade o m j a g inte då ville k o m m a dit o c h hälsa p å h e n n e.
Så k o m v a n M e r w e m e d s i t t f ö r s l a g, ser d u — o c h — — o c h — —.
M e n barn, säg då någonting! » ropade han nästan snyftande » J a g t y c k e r d e t är så f ö r f ä r l i g t, att d u t a r d e t så d j u p t — o c h h v a r f ö r e g e n t l i g e n — — säg h v a r f ö r?
» H o n s t å r k v a r i s a m m a s t ä l l n i n g o c h stirrar ut i det grå töcknet, öfver hvilket aftonsolen — s o m n u dalar där långt, l å n g t b o r t a i fjärran, s p r i d e r e t t m i l d t r o s e n s k i m m e r.
U t a n att s e s i g o m eller ä n d r a s t ä l l n i n g lyfter h o n u p p h ö g r a h a n d e n o c h lägger den på hans hufvud — sakta smekande o c h l u g n a n d e, s o m o m h a n v o r e ett b a r n, s o m h o n v i l l e b r i n g a till r o.
O c h efter- s o m h a n vill det, säger h o n några ord m e d s v a g o c h k l a n g l ö s r ö s t — så o s a m m a n h ä n g - a n d e, s o m o m h o n b l o t t till h ä l f t e n v i s s t e
H a n är s t r å l a n d e g l a d o c h h a n s g l ä d t i g - h e t f r a m t r ä d e r i allt h a n s g ö r a n d e o c h lå- tande, ehuru han försöker lägga band på sig i h e n n e s n ä r v a r o.
H a n hvisslar o c h gnolar hela dagen, m e n då han tänker på h e n n e, håller h a n u p p f ö r att efter f e m m i - nuter börja på nytt.
H a n har samlat ihop alla s t u d i e r o c h s k i s s e r från d e sista t v å åren o c h sitter n u b e s t ä n d i g t o c h arbetar, ändrar o c h förbättrar o c h visar större lust o c h ifver ä n p å h e l a å r e t.
Ibland händer det, att h a n p l ö t s l i g t k o m m e r i h å g n å g o t som h a n n ö d v ä n d i g t m å s t e h a m e d sig, o c h h a n s k y n d a r d å g e n a s t u t f ö r att k ö p a det.
N ä r h a n s e d a n k o m m e r t i l l b a k a, är det alltid n å g o t i n t r e s a n t h a n h ö r t eller läst i tidningarna.
nej h v a d hon säger: » Ä c k — — j a — d e t är b r a — — » M e d a n h o n talar, s l o c k n a r r o s e n s k i m r e t d ä r u t e, o c h d y s t e r o c h g r å faller s k y m n i n g e n hastigt på.
I sin smärta känner h o n d e t så, s o m o m d e t v o r e h e n n e s l y c k a s o m s j u n k e r ned därborta i aftondimmans dysta grå.
Där dör m i n gyllene drömbild bort — tänker hon.
— — E n d r ö m således endast e n d r ö m!
N ä r h o n s å f u n n i t e n y t t r e bild för sin s m ä r t a, k ä n n e r h o n e t t d j u p t m e d l i d a n - d e m e d s i g själf — o c h m e d e n h ä f t i g s n y f t n i n g s t r ö m m a t å r a r n e f r a m.
S å står h o n e t t ö g o n - blick u n d e r stilla g r å t, s e d a n b e f r i a r h o n sig s a k t a från h a n s a r m, t o r k a r sitt tår- d r ä n k t a a n s i k t e, t ä n d e r p å l j u s, rullar n e d g a r d i n e r n a, ser till b r a s a n o c h s ä g e r s e d a n med v a n l i g o b e s v ä r a d röst, i h v i l k e n d e t d o c k finns n å g o t s o r g s e t o c h k l a n g l ö s t: » M i d d a g e n har länge varit färdig — oss g å till b o r d s.
» » K a n du tänka dig, h v e m som just n u är i A m s t e r d a m?
N e j, d e t k a n d u natur- ligtvis inte!
Jo, v a n Orpen, d u vet han, s o m målar s y m b o l i s k a saker — j a g måste försöka få göra hans bekantskap.
Och A n t o i n e m e d s i n T h e a t r e L i b r e är o c k s å d ä r, d i t k o m m e r j a g s ä k e r t att g å e n g å n g.
» låt Men i h e n n e s själ ljuder en ständig klagan: O!
d e t är f ö r b i — d e t är f ö r b i allt — allt — är s l u t!
M i n k ä r l e k s l y c k a — m i n s k ö n a d r ö m — borta — b o r t a — för alltid borta.
Hon kan icke tänka på något annat — hon p l å g a s m e r o c h m e r af d e n b i t t r a v i s s h e t e n att allt h a r f ö r ä n d r a t s — att h e n n e s lif alldrig m e r skall bli, h v a d d e t varit u n d e r d e s s a t v å år, a l d r i g m e r — a l d r i g m e r!
D e t v å h a d e s t å t t t i l l s a m m a n s, u t e s l u t n a från samhället — härefter skulle h o n stå e n s a m.
H a n vänder tillbaka dit igen — m e d sina tankar och önskningar var han redan nu där.
Nu k o m m o flere m ö r k a, d y s t r a d a g a r.
D å h o n ej talade n å g o t v i d a r e o m h a n s resa till A m s t e r d a m, h a d e h a n b e s t ä m d t a f r e s a n till f ö l j a n d e m å n d a g; v a n M e r w e b o r d e d å vara h e m k o m m e n.
H o n skulle p a c k a hans saker.
» T a g bara en liten k a p p s ä c k, » sade han, » j a g b l i r s ä k e r t i n t e b o r t a l ä n g r e ä n åtta, h ö g s t tio dagar. » » D e t är b r a, H a n, » s v a r a d e h o n l u g n t • — d e t h a d e k o m m i t n å g o t d o f t o c h d y s t e r t i hennes röst — den liknade en bruten kristallklang.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Bref med 56 inkapslade geografiska namn.
— — — H u r allmänt vi glädjas åt att höra från er, kan du nog tro!
Jag o c h alla önska, att den tur ni bruka ha, står er bi.
E n härlig ort ni valt, marken är historisk, o c h klimatet i en nedanför belägen trakt är j u rart, det m e d, i en händelse ni göra ombyte.
En dag mötte j a g Nora o c h berät- tade o m pastor Viktors bragd.
Er gamla vän nästan grät, o c h o m o c h o m igen ropade h o n: » D u raska, tappra gossel » H o n hälsade o c h gladdes att er resa b l e f verklighet.
Ondt o m tid hade h o n s o m vanligt och nystade i väg, m e n hann tala o m hafresoppa o c h p l o m m o n, tro- sak har den dieten nästan blifvit henne.
En angenäm behantskap i alla fall är hon m e d sitt soliga, bli- da lynne.
Borta en afton träffade j a g hän- delsevis » lede Frans » — du skulle nog tyckt o m h o n o m — han hade varit bjuden på frukost af rik, an- stolt vän etc. i samma stil.
H a n hal- tade åt alla håll som vanligt o c h bar kappan på båda axlarne.
För.
ett par flickor, den kvällen, ansågs han hugad att böja knä — redobo- gen till kurtis alltid.
Jag har varit en tid öfverlupen af arbete, lika ännu nära på, m e n skall d o c k o m onsdag, medan E v a är kvar,5till H:s o c h se huru » pappa E ler m o t lillen »; h o n talar så vackert därom, samt hur han sjunger; n o g är lillen blifven en farlig rival för hans kära arkiv I Olga, stackars li- ten, har hvarje natt stort besvär m e d sonen.
Må ni ej behöfva frukta jordbäf- ning.
Också önskar jag att du slip- per si en tjurfäktning.
G e nu all oro på båten!
Syskon, goda vän- ner o c h jag m e d sända dig o c h de andra hälsningar.
» K o m, v ä n n e n m i n, v a r d å i n t e så b e - d r ö f v a d!
O m e n v e c k a är j a g j u a l l d e l e s säkert tillbaka h o s d i g igen.
En enda v e c k a b l o t t — är d e t d å så f ö r f ä r l i g t!
Du s k a l l få s e h v a d d e t skall k o m m a att g ö r a m i g g o d t att få å t e r s e L o l o o c h v a r a litet till.
s a m m a n s m e d människor, » säger han o c h sluter h e n n e ö m t i sin f a m n.
(Forts. o.
slut i nästa n:r.)
Planschen detta nummer och utgöres af en reproduktion i autotypi efter den framstående franske konst- nären G. Landetles intagande » Det första Innehållsförteckning.
P r i n s e s s a n H e l e n a af M o n t e n e g r o.
(M e d p o r t r ä t t).
— H v a r a n d r a; p o e m af » K l i p p a n s s o n ».
— Ö f v e r a n s t r ä n g n i n g i skolan och i hemmet; några erinringar vid skolter- m i n e n s b ö r j a n, af Mathilda Langlet.
— Ö f v e r h i n d e r; skiss för I d u n a f Agathe Lind.
— E t t litet västkustbref; af Betty B.
— I » k l ä d p e n n i n g f r å g a n ».
— A t t s a t t a b o; af A.
.
.
s.
— F r å n I d u n s läsekrets: F ö r e n i n g e n » Ö m s e s i d i g t a n s v a r -.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— F ö r b i: Från h o l l ä n d s k a n för I d u n af Elin Hch — y.
(F o r t s.)
.
— P l a n s c h e n för a u g u s t i.
— Tidsfördrif.
jfe.
•&gt;• * * * &gt; ' t * ' t * " t " V i " t * 1 i ' i •v *) den 8.
L.
» t * * &gt; * Ä r o orden funna, bilda bokstäfverna i d e markerade rutorna nam- net på en afliden skald.
Stafvelserna ä r o: arf, b ö h, d o m n, en, fru, ge, holm, jul, land, mer, na, put, kväll, ra, stad, ta, vet, bra, de, en, gam, haupt, jung, lin, mal, na, ri, spjuts, ten, vald, båt, en, fjord, grip, hamn, le, ma, ri, sved, ta, vo, bygd, erz, ge, lew, san, vast, bir, en, ge, syd, wit, en, gris, sved, bra, berg, bant, borg, b y g, berg = 61 stafvelser.
De 19 orden ä r o: 1) K v ä d e af gåtans skald, 2) järnbruk o c h såg " verk i Sverige, 3) bergskedja i Tyskland, 4) landskap i Finland, 5) g r e f lig ätt — » svensk », 6) järnvägsstation i Sverige, 7) flod i Högasien, 8- ' järnvägsstation i Sverige, 9) stad i Sj dafrika, 10) industriel anläggning ' 11) järnvägsstation i Sverige, 12) berg i Tyskland, 13) v ä x t, 14) historisk plats i Tyskland, 15) stad i Norge, 16) landskap i Belgien, 17) andeskå- dare, 18) järnvägsstation i Sverige, 19) tullstation i Sverige.
M.
T. r Länkcharaden: Korporal; — korp — Po — or — al.
Anagrammet: Lösningar.
Logogryfen: Fingerborg; Gregor, ro, bref, gren, rof, ref, Birger, R i o, Ebro, berg, ben, bof, bro, nerv och fiber, borr, ren.
skördetidsidyll: steget ».
, u » c älskade, spotskt hördes svara Mitt första på frågan han gjorde så varmt, Då önskade han att mitt andra vara, T y lifvet n u syntes förhärjadt o c h armt.
Men då hon, ödmjukad af ånger, mitt fjärde Tillhviskade h o n o m m e d stämma så blid, F i c k lifvet i hast ett förunderligt värde, Och full af mitt tredje blef världen därvid.
H v a d åter mitt hela beträffar, så svär det Betänkligt m o t kärlek o c h all poesi, Ty utan att vilja det sänka till vär- det, Nog passar det bättre i farmakopi.
romanarket, Stafvelsegåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Charad.
flickan, augusti åtföljer, i utbyte mot det vanliga b-g.
När för Mosaiken: 8) reseda, 7) Nerike.
Ordgåtan: ko — kor — kokor 8) taft, 4) otro, 5) sås, G) A n n a, 7) lägel, o!
, 9) m a l m, 10) Otto, 11) n a m n.
Vikar, arkiv, virak.
Serbien.
4) Berlin, 1) Smyrna, 2) Elvira, 5) Irland, 6) Edgard, Otto Salomon.
1) oro, 2) trast, Sr Lutpulvret begagnas vid iak eller tvätt i stället rekommendera sitt al mänt erkända för bästa och renaste aska.
Användningssät s e p t arar Sparar penningar '.
N E R O T H &amp; Co. arbete.
alldeles s a m m a s o m m e d v a n l i g a s k l u t, o ch Tekniska Fabrlken " GÖTA LEJON " L. XTTPITX.
V E K • S p a r a r kläder och * » • aÖTKBORQ.
SAP-POLVER ffrittrri-Hor).
- &gt; — tritt brAja klot mattat a&amp;pa tUtr tvii.
