# ID: svediakorp-per1091
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,287
# sentences: 778
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 35 (454) Prenumerationspris pr år Idun ensam _. kr.
Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
» Iduns M o d e t.
, mänadsuppl _ » Barngarderoben » Fredagen den 28 augusti 1896.
Byrå • Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
Redaktör och utgifVare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Prenumeration sker å a l l a post- anstalter i riket.
Redaktionssekr.
: J. helgfri Tryckeri Aktiebolag.
9:de årg.
Utgifningstid: hvarje Tdnns fredag.
Lösnummerpris 15 öre Nordling.
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
F ö r » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
U t l ä n d s k a annons.
70 öre pr nonp- rad Jenny Andersson, född jr d e s k i l d r i n g a r, s o m å t f ö l j a I d u n s p o r t r ä t t g a l l e r i, s k a l l ef- tervärlden förvisso e n g å n g kunna studera den svenska kvin- nans kulturhistoria i vår tid.
Också torde den bild, hvilken i d a g p r y d e r v å r t i d n i n g s f ö r s t a s i d a, m e d allt f o g d ä r i n t a g a sin p l a t s, t y fru J e n n y A n d e r s s o n s i n s a t s i k v i n n a n s a r b e t e f ö r e n s e d l i g s a m h ä l l s u t v e c k l i n g är s å d a n, att alla k v i n n o r k u n n a k ä n n a oss stolta däröfver.
Vår tids sociala o c h sedliga hvarandra.
Främst bland de s e n a r e ställer e n f r a m s t å e n d e v e t e n s k a p s m a n nykterhetsfrå- gan.
L ä n g e var det naturligtvis endast m ä n n e n, hvilka syss- lade m e d frågans lösning, m e n den svenska kvinnan hade k n a p p t hunnit bli sin e g e n giftoman, förräa också hon kallades att deltaga i k a m p e n mot det onda.
Domprosten W i e s e l g r e n h a d e redan påvi- sat, a t t h o n h ä r h a d e e n p l a t s att f y l l a, o c h från h a n s natt- vardsskola h a också de kvin- nor utgått, hvilka i Göteborg u p p t a g i t a r b e t e t.
E n af d e s s a är fru J e n n y A n d e r s s o n.
Hon föddes i Göteborg den 5 oktober 1 8 4 1.
Föräldrarne v o r o d e n f r å n L o n d o n inflyt- tade grosshandlanden A n d r e w B o u r n o c h h a n s fru C h a r l o t t a Hallberg.
I en stor syskon- k r e t s u p p f o s t r a d e s J e n n y till en d u g a n d e k v i n n a o c h förträff- lig h u s m o r.
G i f t s e d a n 1 8 6 2 m e d k a s s ö r e n p å ett af G ö t e - borgs största handelskontor, herr Emil A n d e r s s o n, blef h o n s n a r t i tillfälle att t i l l g o d o g ö r a f r u k t e r n a af s i n u p p f o s t r a n.
D e n f ö r s t a s t r i d e n m o t rus- dryckerna hade endast gällt brännvinet, och domprosten frågor löpa jämsides med Bourn.
W i e s e l g r e n h a d e u p p m a n a t s i n a l ä s f l i c k o r att, n ä r d e f i n g e e g n a hem, från dessa aflysa aptitsupen.
J e n n y B o u r n följde sin g a m l e lärares u p p m a n i n g, o c h m e d hennes m a k e s m e d g i f v a n d e har d e n svenska nektarn aldrig serverats i deras hus.
H e n n e s m a n o c h b a r n g j o r d e d e f ö r s t a å r e n af h e n n e s ä k t e n - s k a p u t e s l u t a n d e a n s p r å k p å d e n u n g a h u s m o d e r n s t i d o c h krafter, men h e n n e s lifliga, v a k n a s i n n e f ö r m å d d e o m f a t t a m y c k e t, o c h n ä r efter e n g e l s k t m ö n s t e r s y m ö t e n f ö r g u m m o r i n r ä t t a d e s i G ö t e - borg, blef h o n ledarinna af ett d y l i k t.
J e n n y A n d e r s s o n har ej varit den, s o m lämna- d e e n v e r k s a m h e t f ö r att gri- p a efter e n n y.
I n ä r a t j u g u - f e m år h a r h o n n u s k ö t t s i n a g u m m ö t e n; år efter år h a r hon gjort närmare bekantskap med g u m m o r n a o c h samlat allt r i k a r e e r f a r e n h e t f r å n d e fattiga h e m m e n.
Under tiden ha hennes barn vuxit upp och k o m m i t ut i lifvet.
H e n n e s uppgifter i d e t vackra, v å r d a d e h e m m e t ta ej h e l a h e n n e s t i d, sällskaps- lif o c h l ä s n i n g u t f y l l a d e n heller icke, lefnadsfrisk o c h h a n d l i n g s k r a f t i g k a n h o n än- nu uträtta m y c k e t.
År 1887 bildades i Göte- borg Kvinnornas nykterhets- förening.
Fru A n d e r s s o n var en af stif t ä r i n n o r n a, o c h h o n j ä m t e h e n n e s m e d s y s t r a r ställ- de sig o m kvällarne utanför, d e m e s t b e s ö k t a k r o g a r n a, räc- kande de män, hvilka ämna- d e s i g d i t, e t t litet i n b j u d - n i n g s k o r t till e n treflig t e f e s t.
M å n g e n gick förbi k r o g d ö r r e n o c h t o g v ä g e n till d e n u p p - lysta lokal, där vänliga kvin- nor k r i n g b j ö d o det å n g a n d e teet o c h detrikliga brödet,där framstående talare u p p m a n a d e
Ju mer ' för sanning blicken klarna hinner, I oändligheten hvarje gräns försvinner, F a s t, i oändliga grader, man n a l k a s Sanningen blott med förintelsens k v a l.
M. till n y k t e r h e t o c h v a c k e r s å n g u p p l i f v a d e s i n n e t.
Efter n å g o n t i d l ä m n a d e K v i n n o r n a s n y k t e r h e t s f ö r e n i n g d e t t a s ä t t att v e r k a.
D e v ä n d e s i g i stället till o l i k a k å r e r af a r b e t a r e, soldater, spårvägs- o c h järnvägspersonalm.fl., hvarefter de sinsemellan fördelade arbetet, s o m b e s t o d i att d e i n b j ö d o s i n a s k y d d s - l i n g a r till m ö t e n, b e s ö k t e d e m i h e m m e n o c h h u l p o d e m m e d råd o c h d å d.
Detta arbetssätt har krönts m e d sådan framgång, att K v i n n o r n a s n y k t e r h e t s f ö r e n i n g b l i f v i t till ett m ö n s t e r f ö r a n n a n d y l i k v e r k s a m h e t.
M e n i c k e n o g m e d detta!
F r å n c h e f er f ö r åtskilli- g a k å r e r h a r f ö r e n i n g e n fått m o t t a g a b r e f m e d a n h å l l a n o m, att h e n n e s a r b e t e o c k s å m å t t e u t s t r ä c k a s ä f v e n till deras u n d e r h a f - vande.
I n o m d e n n a f ö r e n i n g h a r fru A n d e r s s o n inlagt d e n största förtjänst.
U t o m sina e g n a skyddslingar, spårvägspersonalen, har hon u n d e r v a k a n s e r s k ö t t s n a r t s a g d t allt kår- arbete.
O c h hur h o n gjort det sedan!
H o n ö f v e r v a k a r i c k e e n d a s t, att k o n d u k t ö r e r o c h kuskar hålla sina nykterhetslöften, h o n g ö m - m e r d e r a s b e s p a r i n g a r, h j ä l p e r d e m att h y r a r u m, k ö p a k l ä d e r, m e d ett o r d g r i p e r s o m en riktig v ä n in öfverallt, hvarest h o n k a n h j ä l p a, o c h g ö r d e t p å ett s å d a n t sätt, att hon vinner förtroende.
D e n g l a d a hurtiga kvinnan, hvilken lika vänligt g ö r d e n fattige s o m rike en tjänst, o c h h v a r s h e m å t m i n s t o n e alltid en g å n g o m å r e t gästfritt ö p p n a r s i n a d ö r r a r f ö r d e fattiga gummorna och de uniformerade spårvägstjänarne, har p å d e t t a s ä t t fått ett i n f l y t a n d e, h v i l k e t h o n v i s a t s i g m e d klokhet o c h kärlek kunna begagna.
F ö r n å g r a år s e d a n u t b r ö t i G ö t e b o r g e n spårvägsstrejk, hvilken var lika o b e h a g l i g för trafikanterna s o m riskabel för b o l a g e t o c h do strejkandes familjer.
Fru A n d e r s s o n t o g r e d a p å orsaken o c h ställde sig m e d l a n d e mellan arbetsgifvare o c h arbetstagare.
M e d de senare hade h o n långa öfverläggningar, och d å b o l a g e t o v i l l k o r l i g e n f o r d r a d e, att d e strejkande skulle skilja sig från upphofs- m a n n e n, f ö r m å d d e h o n d e n n e att l ä m n a or- ten.
Strejken upphörde, spårvägstrafiken sattes åter i g å n g, m a n skulle snart ha g l ö m t hela historien, o m ej v i d d e n n a varit f ä s t a d e r f a r e n h e t e n af h v a d e n k l o k, b i l d a d o c h p r a k t i s k k v i n n a v i d ett s å d a n t tillfälle kan uträtta.
F r u A n d e r s s o n s o m t a n k e för sina k o n d u k - törer o c h kuskar sträcker sig än längre.
H o n sörjer icke endast för b o s t a d o c h kläder, h o n t ä n k e r ä f v e n d ä r p å, att s k o l a n y k t e r h e t s l ö f t e - n a h å l l a s, m å s t e l ö f t e s g i f v a r n e s k y d d a s för fre- s t e l s e V i d e n af d e n g ö t e b o r g s k a s p å r v ä g s l i n i - e n s ä n d p u n k t e r, S t i g b e r g s l i d e n, finnas flere öl- s t u g o r, dit, i s y n n e r h e t o m v i n t r a r n e, v ä n t a n d e k o n d u k t ö r e r o c h k u s k a r g ä r n a t a g a sin tillflykt.
N u h a r fru A n d e r s s o n d ä r i n r ä t t a t ett m y c k e t b e s ö k t k a f f e h u s, d ä r u t o m kaffe flere an- d r a icke a l k o h o l h a l t i g a d r y c k e r j ä m t e s m ö r g å sar f ö r m y c k e t b i l l i g t p r i s s e r v e r a s.
F r u A n - d e r s s o n är p å alla o m r å d e n d e n prakti- ska h u s m o d e r n, o c h s o m sådan sköter h o n k a s s o r n a ä f v e n i å t s k i l l i g a a n d r a f ö r e t a g, af- s e d d a att g a g n a n y k t e r h e t s v e r k s a m h e t e n.
Se där en k v i n n a, s o m g l a d o c h t r o g e n vandrar fram i sin kallelse, s o m ock- rar m e d s i t t p u n d, så att d e t v a r d e r till v ä l s i g n e l s e!
O c h l y c k l i g t i m e r ä n ett af seen- de skulle vårt l a n d vara, o m m å n g a kvin- nor i s a m m a ställning ville följa hennes e x e m p e l.
D e t e g n a h e m m e t skulle visst ej bli l i d a n d e; e n b l i c k p å fru A n d e r s s o n s h e m ö f v e r t y g a r o s s l ä t t o m, att h u s m o d e r n s ö g o n här vaka och vaka vänligare och m e d m e r a g l ä d j e, ä n o m b l i c k e n a l d r i g g å t t öf- ver h e m m e t s o c h umgängeslifvets trånga syn- v i d d, o m s i n n e t e n d a s t f y l l t s af o m s o r g e n f ö r d e n e g n a f a m i l j e n o c h d e l t a g a n d e t en- d a s t s t r ä c k t s i g till d e n n a.
A inanda Leffler.
* I publicitetens tjänst.
å o g ä r n a j a g e l j e s t a l a r o m m i g själf o c h m i n verksamhet, tror j a g m i g d o c k n u — i a n l e d n i n g af H j.
C a s s e l s t ä n k v ä r d a a r t i k e l i I d u n n:r 3 2 — b ö r a yttra några o r d o m m i n a erfarenheter i publicitetens tjänst.
U p p v u x e n i d e n å s i k t, att h v a r j e h e d e r - l i g t a r b e t e, s o m är f ö r e n l i g t m e d e n m ä n - n i s k a s k r o p p s k r a f t e r o c h s j ä l s a n l a g, är pas- sande f ö r h e n n e, u t a n af s e e n d e p å k ö n, fann j a g helt naturligt, att j a g b o r d e » skrifva i tidningarna », sedan m i n a första s m å arbeten blifvit välvilligt antagna i en a n s e d d tidskrift.
M e n d e t b ö r k a n s k e sä- g a s, att j a g d å ö f v e r s k r i d i t t r e t t i o t a l e t, lärt k ä n n a å t s k i l l i g t af l i f v e t s b å d e l j u s a o c h m ö r k a s i d o r, v a r e j u t a n all k ä n n e d o m o m vårt folk och våra samhällsförhållanden o c h v a r fullt f ö r t r o g e n m e d l a n d t a l l m o g e n s tä,nke- och lefnadssätt.
Dessutom kunde jag nu m e d g o d t s a m v e t e ä g n a m e r a af m i n t i d åt f ö r f a t t a r e s k a p, t y v å r a b a r n, s o m hittills blifvit u n d e r v i s a d e i h e m m e t, v o r o n u i den å l d e r att d e, m e d h o p p o m g a g n, k u n d e s ä n d a s till e n b e r ö m d flickpension i s a m m a stad, där vi då b o d d e.
D e t h a d e e j u n d g å t t m i g, att m a n i v å r t l a n d ej k a n t a l a till e n s t o r a l l m ä n h e t g e - n o m b ö c k e r, ej ens g e n o m r o m a n e r o c h noveller.
H å g o c h t i d f ö r att l ä s a e n bok s a k n a s ä n n u f ö r m a s s a n af v å r t f o l k, o c h d e s s u t o m h a j ä m f ö r e l s e v i s få r å d att k ö p a e n s å d a n, s o m g å r u p p till e n k r o n a.
S o c - k e n b i b l i o t e k e n, h v i l k a s i n n e h å l l så sällan f ö r n y a s, u t ö f v a j ä m f ö r e l s e v i s r i n g a infly- t a n d e p å folkets läslust o c h u p p l y s n i n g o c h k u n d e ej p å 1870-talet p å m i n s t a vis kon- kurrera m e d de b l o d d r y p a n d e romaner, hvil- k a, m e d t i l l h j ä l p af l o t t s e d l a r o c h t i o ö r e s - p r i s e t p e r h ä f t e, v u n n o e n så s t o r o c h för- därflig s p r i d n i n g i v i d a k r e t s a r, m e d a n an- d r a d ä r e m o t ö f v e r s v ä m m a d e s af s. k.
trak- tater.
T a n k e n p å att s p r i d a g o d a o r i g i n a l - a r b e t e n till s a m m a p r i s s o m d e u s l a tjuf- o c h m o r d r o m a n e r n a a f v i s a d e s af s a k k u n n i g a s o m o m ö j l i g att g e n o m f ö r a; h v a d u n d e r då, att d e n, s o m e j b e g ä r d e b ä t t r e ä n att få t a l a till d e n n a s t o r a a l l m ä n h e t, m e d g l ä d j e g r e p d e tillfällen därtill, s o m l ä m - nades g e n o m tidningspressen.
Efter några f a m l a n d e försök, s o m d o c k välvilligt u p p t o g o s i andra blad, v ä n d e j a g m i g p e r s o n l i g e n till d e n a k t a d e u t g i f v a r e n A. Gfoldschmidt.
af » S n ä l l p o s t e n », doktor B. Cronholm i Malmö.
» K a n lilla f r u n t å l a d e n h ä r?
» f r å g a d e h a n m e d sitt fina l e e n d e o c h t o g u p p e n blyertsbit ur sin bröstficka.
Jag svarade, hvad j a g tänkte och kände, näm- l i g e n att hans b l y e r t s s ä k e r t s k u l l e b l i f v a en nyttig vägledare för mig.
O c h så in- r y m d e han m i g n u o c h då plats öfver strecket f ö r å t s k i l l i g a a r t i k l a r r ö r a n d e s a k e r och förhållanden på skånska landsbygden.
D e t är e n a n s e n l i g l i s t a p å t i d n i n g a r o c h tidskrifter, b å d e i h u f v u d s t a d e n o c h i lands- o r t e n, till h v i l k a j a g s e d a n d e s s h a f t g l ä d j e n att l ä m n a b i d r a g, så v ä l f ö r s p a l t e r n a » ö f v e r strecket » s o m under detsamma, i följe- tongen.
Ett par gånger har j a g antagit a n b u d o m fast anställning i redaktioner, o c h h a d e d e n e n a g å n g e n a r b e t e f r å n 2 e. m.
till kl. 8 eller n å g o t m e r a i r e d a k t i o n s l o k a - len.
Detta arbete i en daglig tidning m e d stor läskrets var h ö g s t intressant, o c h det v a r i n g a l u n d a t r ö t t h e t, u t a n allt m e r o c h m e r o l i k a å s i k t e r i å t s k i l l i g a af s a m h ä l l e t s och mänsklighetens viktigare frågor s o m o m ö j l i g g j o r d e allt s a m a r b e t e e m e l l a n m i g o c h tidningens utgifvare.
Upplysningsvis b ö r n ä m n a s, att d e n n e s j ä l f m a n t e r b j u d i t m i g s a m m a aflöning, s o m han tillämnat en m a n l i g m e d a r b e t a r e, o c h att j a g h a d e alla s k ä l att v a r a n ö j d d ä r m e d.
N å g o n t i d d ä r e f t e r e r h ö l l j a g från e n m a n i h u f v u d s t a d e n b r e f m e d liflig a n h å l l a n, att j a g skulle öfvertaga redaktörskapet för en tilltänkt n y tidning.
Som mannens namn var m i g alldeles o b e k a n t o c h tidningens färg ej n o g a r e angafs, blef naturligtvis sva- ret afböjande, ehuru villkoren, s o m erbjö- d o s, v o r o g l ä n s a n d e.
H a n v i d h ö l l d o c k en- v i s t s i n a n h å l l a n o c h s ä n d e s l u t l i g e n res- p e n n i n g a r, f ö r att j a g å t m i n s t o n e s k u l l e » k o m m a u p p o c h själf s e.
» J a g k o m, s å g o c h s e g r a d e ö f v e r h v a r j e f r e s t e l s e till ett n y t t f ö r s ö k till s a m a r b e t e m e d p e r s o n e r, h v i l - k a s å s i k t e r s t r e d o så s k a r p t m o t m i n a e g n a.
O m m a n t ä n k e r sig, att u n g a k v i n n o r t r ä d d e i publicitetens tjänst, ej blott s o m m e d - a r b e t a r e u n d e r s t r e c k e t, d. v.
s. i f ö l j e t o n g s - a f d e l n i n g e n, finge d e t r o l i g e n s v å r a r e f ö r att, b e v a r a s i n a n d l i g a s j ä l f s t ä n d i g h e t ä n d e manliga publicisterna, åtminstone i bör- j a n af d e r a s b a n a.
Hittills o b e k a n t m e d o c h o b e r ö r d af d e s v a l l v å g o r, s o m k u n n a gå h ö g t äfven i n o m svenska dagspressen, när n å g o n s. k.
b r ä n n a n d e f r å g a v ä c k t storm i de olika lägren, torde k v i n n a n dels af s i n a p e r s o n l i g a k ä n s l o r, d e l s af n e d ä r f d lydnadsdrift för d e n m a n l i g e h u s b o n d e n, arbetsgifvaren, kanske k o m m a att nyttja s i n p e n n a i e n r i k t n i n g, s o m e j fullt s k u l l e g i l l a s af h e n n e s s e n a r e k l a r a r e e f t e r t a n k e.
F ö r d e stora aifallen från e n s a k, s o m m a n o m f a t t a r, är d e t p å d e n n a b a n a e j s v å r t att v a k t a sig, d e t är d e små medgifvandena, d e till u t s e e n d e t o b e t y d l i g a j ä m k n i n g a r n a, s o m ä r o så f a r l i g a f ö r b ö j l i g a k a r a k t ä r e r o c h alltför k ä n s l i g a s i n n e n.
D e t t a o m m ö j l i g a f a r o r för k v i n n l i g a p u b l i - cister; m e n å andra sidan t o r d e en d y l i k v e r k s a m h e t k u n n a b l i f v a till s t o r t g a g n f ö r samhället g e n o m kvinnans skarpare sinne o c h klarare blick för d e sedliga frågorna o c h krafven för deras plats i samhälls-
lifvet.
Ä f v e n stridssättet emellan motstån- darne ur d e olika lägren k a n tänkas blifva m e r a r i d d e r l i g t, så att a n f a l l e n m o t p e r - s o n e r m e r a a l l m ä n t f ö r s v u n n e o c h efterträd- d a s af e n s a k k u n n i g u t r e d n i n g af f ö r e k o m - m a n d e tvistefrågor.
T y vi k v i n n o r äro ej så b e s k a f f a d e, att v i e n a d a g e n s k u l l e k u n n a skrifva o c h låta t r y c k a personliga a n g r e p p mot en motståndare o c h andra d a g e n trycka hans h a n d i.
n å g o t festligt lag.
Till mina egna erfarenheter i publicite- t e n s t j ä n s t h ö r o c k s å ett litet d r a g, s o m ger s t ö d åt m i t t här o f v a n u t t a l a d e anta- g a n d e.
E n n y politisk t i d n i n g skulle starta och å e s s u t g i f v a r e ö n s k a d e, att j a g m å t t e inträda i redaktionen, dock utan skyldighet att a r b e t a i r e d a k t i o n s l o k a l e n.
H a n s an- bud a n t o g s, m e n d ä r v i d g j o r d e j a g d e t vill- kor, att i n g e n a n n a n ä n j a g s k u l l e få b e - svara de angrepp på tidningen, s o m kunde f ö r e k o m m a, o c h f ö l j d e n blef, att p l a t s k o l l e - g o r n a så v ä l s o m a n d r a m o t s t å n d a r e f u n n o sig f ö r a n l å t n a att a n s l å e n b ä t t r e t o n i s i n a a n g r e p p o c h o r d s k i f t e n m e d d e n n y a tid- ningen.
För m i n enskilda del har j a g endast be- h a g l i g a m i n n e n f r å n h e l a d e n n a d e l af m i n litterära v e r k s a m h e t, o c h o m j a g o c k n å g o n g å n g skulle h a m ö t t s n o b b e r i o c h öfversit- teri, så h a r j a g e n l y c k l i g f ö r m å g a att s k r i f v a allt s å d a n t p å ett m i n d r e v ä l s k o - ladt sinne, o c h d ä r m e d har j a g stoppat allt s å d a n t i g l ö m s k a n s p a p p e r s k o r g.
Ty — ä r a d e m e d s y s t r a r!
— d e t d u g e r ej f ö r den, s o m vill träda i publicitetens tjänst, a t t k l e m a f ö r m y c k e t m e d sitt e g e t j a g.
Arbetet i en tidning fordrar g o d a nerver och s t a r k t y g e l p å sitt s i n n e s a m t d e s s - u t o m f ö r m å g a a t t a r b e t a r a s k t, ä f v e n un- d e r m i n d r e g y n n s a m m a o m g i f n i n g a r o c h till- fälliga förhållanden.
M e n o m v i f ö r u t s ä t t a, att k v i n n o r, i s t ö r r e a n t a l ä n hittills, h a f v a l u s t o c h f ö r m å g a att b e t r ä d a d e n n a b a n a, b ö r v ä l d e r a s för- s t a f r å g a b l i f v a: är där plats för oss?
För den, s o m p å n ä r m a r e håll a k t g i f v i t p å t i d - ningspressens utveckling under de senare å r e n, b l i r s v a r e t af t v i f l a n d e art. Våra h ö g r e l ä r o v e r k u t s k r i f v a å r l i g e n s t o r a floc- k a r y n g l i n g a r, s o m, i d e allra flesta fall, d å k ä n n a s i g o h å g a d e att ä g n a s i g åt k r o p p s - arbete.
Alla ämbets- o c h tjänstemannabanor ä r o ö f v e r f y l l d a af v ä n t a n d e o c h b i d a n d e ä m n e s s v e n n e r, h v a r a f e n d e l tills v i d a r e p å ett eller a n n a t s ä t t s ö k e r att få a r b e t e g e n o m att s k r i f v a f ö r t i d n i n g a r; a n d r a u n g e m ä n, s o m af e n eller a n n a n o r s a k m å s t e afsluta sin l ä r d a b a n a f ö r e eller o c k s å o m e d e l b a r t efter a f l a g d m o g e n h e t s e x a m e n, a n s e s i g ej b ä t t r e k u n n a g ö r a ä n s ö k a p l a t s vid n å g o n t i d n i n g.
D e t t a är en s i d a af s a k e n, e n a n n a n är den starka konkurrens, s o m n u råder i n o m dagspressen, en konkurrens s o m mindre rö- jer s i n a v e r k n i n g a r i täflan att få g o d a p e n n o r ä n att få d e m så b i l l i g t s o m m ö j - ligt, e m e d a n t i d n i n g a r n a n ö d g a s s j ä l f v a n e d - s ä t t a sina pris f ö r att m e d n å g o n u t s i k t till f r a m g å n g k u n n a b e s t å i k a m p e n f ö r tillvaron.
Härtill k o m m e r än ytterligare s t o r m i n s k n i n g i a n t a l e t af r e d a k t i o n s m e d - l e m m a r o c h s o m f ö l j d d ä r a f ä n n u strän- gare arbete.
Som v i j u alla v e t a, f ö r e k o m m a n u m e r a sällan, o m n å g o n s i n, o r i g i n a l a r b e t e n i f ö l j e - t o n g s a f d e l n i n g e n, m e n d e t är ej så s ä l l s y n t att flere t i d n i n g a r slå s i g t i l l s a m m a n o m en o c h s a m m a ö f v e r s ä t t n i n g, f ö r att l i v a r o c h e n af d e m s k a l l få d e n b e t y d l i g t b i l l i g a r e än g e n o m att e n s a m k ö p a e n s å d a n f ö r följe- tongen.
Medarbetare u t o m redaktionen må- ste, så s o m s a k e r n a n u g e s t a l t a t sig, u n d - v a r a s af e n s t o r m ä n g d t i d n i n g a r, d ä r b o - l a g s m ä n ej vilja v e t a af större utgifter för d y l i k a b i d r a g, o c h d e s. k. t i d n i n g s k o r r e - s p o n d e n t e r n a få i a l l m ä n h e t i n s k r ä n k a s i g till att l ä m n a n o t i s e r, m ö t e s r e f e r a t o.
d. från h v a r s i n ort.
Om allt d e t t a är e n f ö r d e l eller o l ä g e n - het för tidningspressen o c h för vårt folks a n d l i g a u t v e c k l i n g, skall e j här o r d a s; m e n d e t k a n ej v a r a o f ö r s y n t att ö n s k a o c h hoppas, att d e n h e t s a n d e konkurrensen m å t t e till n å g o n d e l l ä m n a r u m f ö r ett lugnare tillstånd, då de m e r a oväsentliga n y h e t s u o t i s e r n a få m a k a åt s i g f ö r sak- k u n n i g a o c h t ä n k v ä r d a a r t i k l a r o m tillstån- det o c h tänkesätten hos vårt folk.
Då v o r e kanske tidpunkten inne för kvin- n a n att g ö r a en g o d i n s a t s i t i d n i n g s l i t t e - r a t u r e n, f ö r u t s a t t n ä m l i g e n att d e b l a n d oss, s o m v i l j a i n t r ä d a p å d e t t a arbetsfält, v e r k l i g e n lärt känna sitt f o l k o c h sitt fä- dernesland m e r a än ur skolböcker.
Nu- tidens lätta o c h b e k v ä m a samfärdsmedel e r b j u d a tillfällen att i f ö r s t a h a n d förskaffa sig k ä n n e d o m o m det verkliga tillståndet u t e i b y g d e r n a, o m f r u k t e r n a af v å r folk- u n d e r v i s n i n g o c h allt d e t m y c k n a, s o m s a m - m a n h ä n g e r o c h u t g å r från e n, v a r e s i g g o d eller b r i s t a n d e u p p l y s n i n g.
V e l o c i p e d e n, b e - g a g n a d m e d förstånd, b o r d e k u n n a blifva e t t g o d t m e d e l till att f ö r h j ä l p a ä f v e n k v i n - nor till k ä n n e d o m o m f ö r h å l l a n d e n a p å or- ter, s o m l i g g a m e r a a f s i d e s f r å n j ä r n v ä g a r.
Vår landtbefolkning tager m e d glädje emot en k v i n n l i g g ä s t, s o m e j k o m m e r f ö r att med n e d l å t e n h e t eller n ä r g å n g e n h e t utfråga d e r a s t a n k a r o c h å s i k t e r eller f ö r att m e d n y f i k e n f ö r v å n i n g i a k t t a g a s p r å k b r u k e n eller l e f n a d s s ä t t e t, u t a n h e l t e n k e l t ö n s k a r att, som l i k e, l e f v a n å g o n l ä n g r e eller k o r t a r e tid ibland d e m.
H e l t visst skulle d e t för m å n g a y n g r e k v i n n o r, s o m h a f v a t i d o c h r å d att o m b y t a v i s t e l s e o r t u n d e r ett p a r s o m m a r m å n a d e r, v a r a af l å n g t s t ö r r e a n d l i g v i n s t att före- t a g a d y l i k a f ä r d e r åt s k i l d a h å l l ä n att u n d e r m å n g a v e c k o r s a m m a n p a c k a s v i d nå- got » s o m m a r n ö j e » m e d p e r s o n e r af e n o c h s a m m a klass, m e d ungefär s a m m a bildnings- grad o c h m e d ungefär s a m m a intressen.
De s k a t t e r af v e t a n d e o c h i a k t t a g e l s e, som kunde inbärgas g e n o m personligt um- gänge m e d vår besutna allmoge och våra k r o p p s a r b e t a n d e klasser, j u s t de t o r d e i en s n a r f r a m t i d b l i f v a af s t o r t v ä r d e i publicitetens tjänst.
Aue.
— - * — •:.
J " klädpenning / rågan ".
XIV.
I anseende till min ringa person har jag i det längsta dröjt m e d att yttra mina åsikter i äm- net, o c h dessutom har jag varit nog inbilsk tycka mig vara ett exemplar i att försaka, spara och vara beräknande, när det gällt mina kläder, men när jag nu läser alla meddelanden i Idun angående klädpenningfrågan, känner jag mig på det högsta missnöjd m e d mig själf.
Den som fyller en så ringa plats i samhället s o m den, hvilken k o m m e r en arbetarhustru till del, kunde väl vara nöjd m e d hälften eller tredjedelen till kläder i jämförelse m e d dem, som tillhöra de högre samhällslagren.
Och nu får jag till min förskräckelse se, att för mig åtgår i det närmaste lika mycket, och ändå felar det m y c k e t i min garderob.
Därför en vänlig fråga: hur är det möjligt att ni, mina ärade damer, tillhörande, såsom ni själfva säga, den högre samhällsklassen, kunna åstadkomma så m y c k e t för så litet?
Så talar en fru o m dussintals broderade underklä- der af prima materiel, handskar, smycken, siden- klädningar m. m.
o c h använder ej mer än 125 kr.
o m året till kläder; en annan fru m e d 7 ä 8,000 kr:s årlig inkomst offrar på sin dräkt en- dast 120 kr., för att ej tala om en tredje dam, s o m är elegant på 75 å 100 kr.
o m året.
Detta är för mig alldeles ofattligt, men det är väl brist på kunskaper o c h bildning, antager jag.
Kanske att någon på det området kunskapsrikare ville råda o c h hjälpa en i allo inskränkt arbetarehu- stru, så vore jag mer än tacksam.
Det är bara augusti nu, o c h jag har redan till min harm an- vändt öfver 60 kr.
; sedan 1 januari har jag k ö p t: 6 meter ylleklädningstyg 7: 50, sybchör 4, 00, 2 par halfsulor 4: 00, 1 par skor 4: 50, 1 paraply 5: 50, 1 snörlif 2: 50, 1 sommarhatt 5: —, 1 hvar- dagshatt 1: 75, 1 sommarkappa 20: 50, 1 ylleväst 2: —, 7, dussin nattröjor 5: 60, 1 par strumpor 1: —.
Summa 63: 85.
Sömnaden på samtliga persedlar har jag själf gjort, klädt hattarna, blekt nattröjorna samt vir- kat spetsarne till d e m (jag syr nämligen allting utaf oblekt tyg till underkläder o c h bleker det själf; jag tycker det blir starkare).
Och s o m det synes, har jag köpt det allra billigaste man kan åstadkomma, så väl i afseende på skodon som tyger, o c h ändå går det till så mycket.
Om jag då skulle räkna sömmarlön till, blefve det j u ökadt m e d en ej så liten summa.
Nu frågar jag, hvar de så kallade bättre fruarna handla, som få så mycket för sina pengar.
H a de större förmåner hos herrar handlade än vi, som i vårt anletes svett förvärfva våra småslan- tar?
Det är m y c k e t kvar på det här året, o c h vintern tillstundar, då behöfver man varmare kläder, o c h för att ej frysa behöfver jag så myc- ket.
För ett godt råd vore ingen tacksammare än En arbetarhustru, XV ..
Då jag på grund af bortvaro under somma- ren ej fått tillfälle från början följa m e d » kläd- penningfrågan » uti Idun, vill jag ej uti ämnet ingå i detalj, rädd att orda o m redan afhand- lade saker.
D o c k vill jag gärna omtala, huru jag årligen kläder mig på en summa, som ej får öfverskrida 150 kr.
Bosatt uti Stockholm, kan jag ej kläda mig elegant på 31 kr.
o m året, men hade jag en snäll man, s o m då o c h då gåfve mig en klädning, kunde jag tänka mig möjligheten att liksom » Teodors » fru kläda mig elegant på samma ringa summa.
Olyckligtvis är jag nu ogift o c h har ej några presenter i den vägen att vänta o c h måste därför försöka fylla denna brist på bästa vis.
Jag har hört många afråda ifrån att köpa bil- liga tyger, emedan dessa hänskjutas till kate- gorien dåliga.
Själf har jag däremot funnit, att man kan få lika bra tyger för billigt pris, en- dast man har förstånd att pröfva dem, innan man bestämmer sig.
I höstas köpte jag ett biunt, präktigt vinter- tyg, 7 mtr för 6 kr., uti en affär på Västerlång- gatan.
För att utröna tygets kvalitet pröfvade jag det på följande sätt.
Först trädde jag en tråd igenom tj^glappen samt drog därpå i tråden för att erfara o m tyget gled.
Sedan tvättade jag profvet och fann, att det ej krympte.
Där- efter satte jag en smörfläck på lappen o c h tog sedan ut den m e d benzin, utan att färgen för- ändrades.
Jag köpte t5 ' get, o c h till hvardags- klädning har jag nu begagnat det hela vintern, samt i sommar kjolen tillsammans m e d blus.
Uti regn nyttjade jag klädningen i sin helhet.
Med heder kan jag slita på den i vinter o c h troligen nästa sommar också, sedan får jag utaf kjolen en varm o c h snygg underkjol.
Hela kläd- ningen k o m på 15 kr., sömlön o c h sybehör in- beräknade.
Hade jag haft sömmerska hemma, hade klädningen blifvit ännu billigare.
Blus an- ser jag både praktiskt o c h billigt använda.
F ö r sommaren skaffade jag mig 2 blusar, hvaraf en fin, ljus s o m kostade 3 kr.
Blusen n:r 2 för- färdigade jag själf af en gammal hvit sommar- klädning.
Naturligtvis äro mörka ' tyger varak- tigast, men när man är ung, är det j u både vac- kert o c h behagligt att på sommaren kläda sig ljust.
Ljusgrå tyger anser jag både fina o c h ändamålsenliga.
Fläckar på grått ylle borttagas lätt m e d tvål o c h vatten.
I färgning blifva grå tyger vackra o c h mjuka.
Promenaddräkter anse många som opraktiska.
Jag däremot har funnit, att en sådan dräkt på vintern är både varm o c h varaktig.
Förra vin- tern lät jag sy en promenaddräkt af fint dam-
kläde, som kostade 1: 90 pr meter.
Lifvet till klädningen garnerade jag smakfullt, så att jag kunde begagna den på enklare bjudningar eller i allmänhet, när jag önskade vara bättre klädd.
Ytterkoftan vadderades, hvilket gjorde, att den smidigt o c h varmt omslöt kroppen.
Därigenom fann jag promenaddräkten varmare än en tjock vinterkofta.
Utaf lappar, som blefvo öfver, för- färdigades muff o c h hatt.
På så sätt erhöll jag både klädning, kappa, hatt o c h muff för ungefär samma pris s o m en enkel vinterkappa.
För att ej behöfva utsätta dräkten för vårsolen skaffade jag mig en svart fodrad sommarkofta, s o m jag äfven ämnar begagna till sent i höst.
På så sätt kan min promenaddräkt räcka minst 3 vintrar, utan att behöfva ändras.
Att ej skaffa sig både kappa, linne m.
m.
på ett år är själfklart, ty då kunde man ej hålla sig i n o m sparsamhetens om- råde, utan det ena året köpes vinterkappa, det andra sommarkläder, det tredje linne o. s. v. M e d urskiljning o c h förstånd kan kvinnan kläda sig både fint, smakfullt o c h billigt, det senare äf ren o m h o n ej använder sömmerska i h e m m e t eller själf syr sina kläder.
Som redan är sagdt, öfverskrider jag aldrig 150 kr., m e n ofta gå mina kläder till mindre t. e x.
till 125 kr.
o m året, o c h ändå anse mina vänner, att jag är både väl o c h fint klädd.
Ja, de enklaste dräkter kunna se eleganta ut, o m blott ägarinnorna hafva smak o c h nedlägga omsorg vid valet af dem.
A.B.
XVI.
Som jag antager, att Idun läses af alla stånd o c h klasser o c h att intresset för omförmälda klädpenningfråga är lika stort äfven hos de unga fruar o c h flickor, s o m hafva till sitt förfogande en något större summa, än hvad de ärade in- sändarinnorna hittills gifvit oss del af, vill jag härmed framlägga ett kort sammandrag af mina utgifter i o c h för min toalett under de senaste 3 åren.
Jag vill förutskicka en kort redogörelse för de förhållanden, i hvilka jag lefver, på det att de förra insändarinnorna, s o m kunnat nedbringa sina utgifter så lågt, att man m e d skäl kan un- dra, o m de ej glömt bort några mera väsentliga utgiftsposter, ej må anse mig allt för öfverdådig.
Min far är grosshandlare i Stockholm, han som så många andra, o c h skattar för en inkomst af 10,000 kr.
; vi äro flere syskon o c h lefva som man säger » godt », dock utan allt slags öfver- flöd.
Tyvärr har min far aldrig velat inse nyttan af att g e sina döttrar en viss summa i månaden till sina kläder, utan har jag, i likhet m e d » Strix bubo » o c h många andra, måst » tigga » mig till de nödvändiga slantarna, ett förhållande s o m ej kan verka annat än ytterst pinsamt för de stac- kars fruar o c h döttrar, s o m ej lyckats öfverbe- visa sina respektive » herrar », att det skulle på allt sätt vara fördelaktigare, o m de ville gifva d e m en bestämd summa i månaden eller i kvar- talet.
Jag är fullt öfvertygad o m, att jag, o m jag vore n o g lycklig att kunna förfoga öfver t. ex. 50 kr.
i månaden, skulle försöka att inskränka mina utgifter för kläder m y c k e t mera än jag nu gör, då jag i alla fall måste gå o c h be o m pengar, hvilka då alltid, antingen summan är stor eller liten, åtföljas af mer eller mindre vän- liga anmärkningar, s å s o m: » skall du nu igen ha en n y klädning eller en ny kappa ».
Hade jag däremot haft fria händer att själf sköta om pengarna, hade jag m e d säkerhet dels gjort några små besparingar för framtiden, dels kunnat köpa mig något annat än endast kläder, såsom böcker, en teaterbiljett e t c, hvilket vis- serligen ej är absolut nödvändigt, men s o m dock i ej ringa grad bidrager att någon gång göra lifvet lättare o c h angenämare.
Ty, s o m jag nu har det stäldt, anser jag mig aldrig hafva rät- tighet att gifva ut det minsta extra för min per- sonliga del.
Jag har alltid varit van att k ö p a de bästa va- ror, äfvensom att låta förfärdiga dem på l:sta klassens ställen, o c h är min erfarenhet härvidlag öfverensstämmande med den kända sentensen: » den, som köper dyrt, köper billigt! » H v a d nu särskildt kläderna beträffar, anser jag ej, att det är ett allt för stort slöseri att sy en eller annan finare klädning eller kappa hos Augusta Lundin; h o n är visserligen dyrare än andra sömmerskor, men så har man också längre nytta af ett plagg, förfärdigadt h o s henne, dels emedan det längre bibehåller sin moderna modell, o c h dels emedan tyget är af så utmärkt beskaffenhet.
Jag vill härmed på intet vis fråntaga Stockholms öfriga sömmerskor äran att kunna förfärdiga ett plagg Iduns till sina kunders fulla belåtenhet, utan är detta endast min egen personliga lilla åsikt o m fröken Lundin.
Och jag vill nämna, att af nedanstående förskrifva sig några klädningar o c h kappor från fröken Lundins atelier.
Jag hoppas, att någon annan af Iduns läsarin- n o r äfven ville framlägga sina rön i denna för oss fruntimmer viktiga och ganska kvistiga fråga, så att man kan göra sina jämförelser o c h be- räkningar.
Jag vill blott tillägga att jag begagnar mina kläder i en 3 — 4 år precis s o m de äro o c h en- dast sällan ändrar dem.
Ett bra sätt att an- vända en finare klädning, s o m man ej kan » nöta » ut, utan s o m förr blir gammalmodig, är att an- vända stomkjolen o c h liffodret precis s o m de äro o c h blott kläda öfver d e m m e d nytt öfver- tyg, på så sätt får man en helt ny klädning för halfva priset o c h halfva besväret.
Liffodret bör dock tvättas först.
1894.
E n aftonkappa 91: 52.
En ljus promenadklädning — 112 Ett snörlif 10 2 sommarhattar restaurerade 8: 50.
Ett paraply 15: En mörkblå promenadklädning 57: 6 linnen m e d tyg.
broderier o. arbetslön 34: 46.
Ett parasoll, öfverklädt — 8: En skär råsidenklädning 63: 85.
Ett par blanklädersskor 10: Ett par vinterkängor 18 Ett par vårkängor 18 Ett par promenadskor 16 Snlningar o c h klackningar 6: 70.
En vinterhatt 10 Ändring af en klädning -.
12: 50.
4 par ylletröjor 6 6 par strumpor 12 5 par handskar — 12 521: 53.
1895.
E n mörkblå velvetinklädning En vinterundorkjol En hvit ylleklädning En sommarhatt En vårkofta -- Ett par vårkängor Ett bluslif.
.
.
.- Ett par gula skor Ett par tofflor 2 hattar pressade o c h omklädda 3 flor Sulningar o c h klackningar 3 par strumpor Färgning af en kjol Sylön därför Ändring af en bomullsklädning 5 ylletröjor .- E n mörkblå klädesklädning 4 par handskar — 1896.
—.
- - — - - 90: 12 80: 22 75 18 7 8 3.
14 2 9: 4 3 3 3 7 102.
9 475 84.
82.
25.
35.
45.
50.
50.
25.
23.
50.
697 (Jan. — aug.)
En vinterkappa Sommarhatten omklädd 2 flor — — E n ljus promenadklädning Ett par promenadskor Parasollet omklädt E n brun barécheklädning 90: — 5: 50.
— - 1: 50.
110: 36.
16: — 10: — 39: 96.
273: 32.
Ebbis.
XVII.
I likhet m e d andra insändarinnor kan jag ty- värr ej b e r ö m m a m i g af den låga siffran till klädpenningar, snarare tvärtom.
Jag använder 4 ä 500 kronor o m året till kläder o c h dock har jag ej något öfverflöd, men så har jag också i alla tider varit en s. k. slitvarg.
Skor, strumpor, linne m e d ett ord allt i klädväg slites ut m e d otrolig hastighet, o c h aldrig behöfver jag befara, att en klädning hinner blifva så o m o d e r n att jag ej kan använda den.
Allting faller sig o c k så dyrt för mig efter hvad jag nu kan tycka, då jag ser andras utgifter.
Min sista sömmerske- räkning ser ut så här: 7 Arbetslön 1 1 Vs meter liffoder 1 1 Va » lenon 5 » kjolfoder.
.
.
2 5 » gaze o Skoning, band, b e n 2 Armlappar, silke, tråd.
.
.
1 S:ma 19 50.
28.
13.
- — 25.
96.
50.
62.
Detta till en klädning o c h då oberäknadt t y g o c h garnityr.
Väl är — eller kanske illa — att jag ej har någon herre o c h man att pungslå, ty då skulle han nog i likhet m e d » uppretad äkta man » tycka att jag vore omåttligt slösaktig m e d mina toalettpenningar, då han finge läsa i Idun, hur billigt o c h bra man kan kläda sig på litet nog.
Jag råder hvarje liten fru, hvars man ej har allt för godt om pengar, att g ö m m a undan de n u m m e r af Idun, hvari klädpenningfrågan af- handlas, ty eljes hänvisas ni n o g till dem, då det blir fråga o m en klädning eher kappa som kanske går till lika stor summa s o m en annans hela årsanslag.
Inte vet jag, o m detta mitt inlägg gör någon nytta, m e n ej heller skada, hoppas jag.
Då fältet var fritt för hvar o c h en att yttra sig i frågan, kunde jag ej annat än d e l g i f v a m i n a rön i h o p p o m genklang hos någon olyckskam- rat, s o m ej förstår att kläda sig för 75 ä 100 kronor.
Iva.
XVIII.
F ö r alla, hvilkas inkomster ej äro så stora, är det.
minsann godt att kunna föra nålen, o c h det kan väl alla, o m de blott ärligt vilja.
T y hur är det möjligt, att en dam s o m virkar de finaste spetsar o c h syr de grannaste broderier, ej skulle kunna sy en slät kjol, en klädning åt sin lilla flicka, kanske ej ett förkläde e n s?
M e n mönster spela här en stor roll, o c h utan bra snitt- mönster kan man aldrig få ett välsittande plagg.
Iduns m e d flere mode- o c h mönstertidningar äro här till oberäknelig nytta, o c h förtjänar jag in många kronor o m året på en sådan; det väcker intresset, när man ser alla dessa mönster o c h arbeten.
M e n för dem, s o m aldrig tagit ut mön- ster eller sytt efter journal, gäller det att stu- dera sin modetidning grundligt, ej blott plan- scherna, utan alla beskrifningar samt mönstren m e d deras mått.
O m man också ej skall sy för tillfället, blir det ändå till stor nytta, när man skall till, men blir därigenom säkrare både m e d att sy o c h klippa till.
Den s o m tycker att det är tidsödande o c h besvärligt att taga ut mönster, kan j u köpa tillskurna, o c h finns det nu utmärk- ta sådana flerstädes att tillgå.
M e n man b ö r ändå bestå sig en modetidning: arbetena bli härigenom stilfullare o c h få ej det hemmagjorda utseende, s o m annars plägar vara fallet.
Små mönster såsom till barnkläder m. m.
kan man n o g lättare taga ut än större.
Många män anse utgiften till en modetidning onödig o c h fåfänglig, m e n de k o m m a snart ur den villfarelsen, när de se hvilken nytta, den länder till.
Äfven o m man själf ej behöfver sitta o c h sy eller ens stora hushåll ej tillåter det, utan man tar h e m syhjälp, är det godt att vara h e m m a på området.
Syhjälpen är ej alltid så skicklig, s o m den utger sig vara.
Att kosta på alltför dyrbara tyger, när man syr hemma, är ej nödvändigt; enligt mitt tycke är det bättre o c h roligare att sy ett nytt plagg än att sprätta sönder o c h modernisera ett gam- malt.
En vinterkappa däremot b ö r vara af så präktigt tyg man kan åstadkomma, den uppfyl- ler då bäst sitt ändamål, är varmare, varar längre vacker, o c h är det en stor kappa, kan den se- dan ändras till kort höst- o c h vårkappa.
D o c k b ö r man akta sig för broderier på den, blott ett litet pälsbräm, hvilket är både vackrare o c h var- aktigare.
Så vi dt man ej har råd att bestå sig m e d flere sommarplagg, är det bäst att först o c h främst ha en regnkappa, de andra kläderna skyd- das därigenom o c h vara dubbelt så länge.
Barnens kläder ställa sig annorlunda, o c h för dem, som liksom jag endast ha flickor, är det bäst att använda tvättklädningar så m y c k e t s o m möjligt.
Till skolklädning på vintern väljes ett mörkt, varmt tyg af hel- eller halfylle, helst m e d sammetsärmar, hvilka hålla ut flere par an- dra, o c h böra barnen för att vara snygga i sko- lan byta o m, genast de k o m m a hem.
Ä r o de varmt underklädda, kunna de m y c k e t väl på vin- tern inne nöta ut gamla tvättklädningar från sommarn.
Blått o c h hvitt bomulls- eller linne- tyg är utmärkt till s o m m a r b y x o r; till vintern tar jag alltid min mans aflagda kläder till lifstycken, b y x o r o c h kjolar.
Barnens strumpor bli star- kast o c h billigast, o m man låter maskinsticka benen o c h för hand sticka vid fötterna, de bli på så vis tjockare o c h varmare än dem man kö- per färdiga.
M e d tjockt garn blifva fötterna al- drig bra på maskin, utan hälarna bli gärna för stora; så har det åtminstone blifvit för mig.
Maskinstickning å strumpben brukar allt efter storlek kosta 15, 20 ä 25 öre paret, o c h det är väl ej för dyrt, ett sådant arbete s o m det är att M o d e t i d n i n g och B a r n g a r d e r o b e n äro utmärkta rådgifva- re i klädpenning- frågan.
sticka afvigt o c h rätt.
Värre är det m e d skodon, som man ovillkorligen måste k ö p a o c h låta laga; därför gå också skodonen till en förfärlig sum- ma på året för den, s o m har stor familj, o c h jag har ännu ej kommit till klarhet o m, hvilket som är bäst: att köpa färdiggjordteller beställa, ty ibland får man bra färdiggjordt o c h dåligt när man beställer, o c h ibland tvärsom.
Kanske är det ej alltid skomakarens fel eller afsikt att lämna ett dåligt arbete, utan beror det mången gång på att lädret i garfningen är uppbrändt af syror, hvilket ingen ser, förrän det användes.
A.
J.
B.
Förbi!
Från holländskan för I d u n af Elin Sch — y.
(Forts.) II.
T r e v e c k o r s e n a r e.
M a t t o c h b l e k trän- ger d e c e m b e r s o l e n in i r u m m e t, där Klara är s y s s e l s a t t m e d att f ö r v a n d l a e n s t e l t o c h h v a r d a g l i g t m ö b l e r a d l ä g e n h e t till e t t l i t e t n ä t t o c h trefligt h e m.
A l l t h a r n u fått e t t h e l t a n n a t u t s e e n d e g e n o m n å g r a dra- p e r i e r o c h v ä g g p r y d n a d e r, n å g r a v a c k r a gra- v y r e r, n å g r a a k v a r e l l e r o c h t e c k n i n g a r af H a n o c h några gröna växter.
Ä n n u en g å n g ändrar h o n o m möblerna, skjuter fram e t t p a r l å g a s t o l a r till e l d s t a d e n o c h ser m e d v ä l b e h a g, h u r d e s n e d t i n f a l l a n d e sol- strålarne förgylla det hela, glänsande glida utefter växternas b l a n k a blad o c h k o m m a allt att s k i m r a i e n h ö g r e, v a r m a r e f ä r g t o n.
» O!
h v a d d u har gjort det hemtrefligt här i n n e, — d u lilla f é!
» r o p a r H a n o c h ser s i g b e u n d r a n d e o m k r i n g.
» M e n d e t är än- d å n å g o n t i n g, s o m f a t t a s, o c h d e t skall j a g n u strax g å o c h skaffa. » Hon ser l e e n d e p å h o n o m m e d e n frå- g a n d e blick.
» H v a d d å?
H v a d tänker d u g ö r a?
Går du ut? » » Ja, m e n j a g k o m m e r strax tillbaka! » o c h m e d e n hemlighetsfull m i n tar han h a t t e n o c h ilar b o r t.
H o n ler ä n n u f ö r s i g själf, m e d a n h o n väntar p å öfverraskningen.
— H v a d kan det vara?
H o n g å r f r a m till f ö n - s t r e t o c h ser u t.
J u s t n u s j u n k e r s o l e n g l ö - d a n d e r ö d n e d i ett g r å t t t ö c k e n b a k o m d e s t o r a t r ä d e n i p a r k e n.
H o n t ä n k e r på, h u r l y c k l i g h o n är — h v i l k e t h ä r l i g t lif d e t är a t t v a r a så e n s a m m e d h o n o m — så full- komligt ensam — att helt u p p g å i hvarandra — lefva blott helt o c h hållet uteslutna Men e n s å d a n k ä r l e k är stående, något i högsta H a d e väl någonsin två h v a r a n d r a så s o m d e?
mer — drömmer — — för hvarandra — från h e l a v ä r l d e n!
o c k s å n å g o t ena- grad ovanligt.
— människor älskat Och hon dröm- — » S e h ä r!
D e t v a r d e t t a, s o m ä n n u fatta- d e s!
» H a n r ä c k e r h e n n e e n s t o r b u k e t t präk- tiga Chrysanthemum.
» O, H a n, så v a c k e r t — så h ä n f ö r a n d e!
» ropar h o n o c h borrar n e d ansiktet bland d e m i l d t d o f t a n d e b l o m m o r n a, - — » n u b l i r d e t j u ett r i k t i g t p a r a d i s h ä r i n n e!
» » J a, m e n ett p a r a d i s u t a n n å g o n o r m o c h u t a n ä n g e l e n m e d d e t b a r t h u g g a n d e svär- d e t — t y d e h a h ä r i n t e t att skaffa!
K o m, d e t b ö r j a r b l i m ö r k t, låt o s s t ä n d a l a m p a n o c h läsa n å g o n t i n g tillsammans.
Eller kan- s k e v i hellre slå o s s n e d v i d b r a s a n, u t a n att t ä n d a l j u s — d e t är ä n n u m e r h e m - trefligt!
» » Ja, o c h så d r a r j a g f ö r g a r d i n e r n a rik- t i g t v ä l — — så d ä r j a: — n u är värl- d e n u t e s t ä n g d!
D e t t a är d e n s k ö n a s t e s t u n - den på hela dagen! » » Ja, utestäng världen, du, — vi h a n o g af h v a r a n d r a.
» — H a n s l u t e r h e n n e intill sig o c h k y s s e r h e n n e.
» O!
a l d r i g h a d e j a g, kunnat t r o, att d e t v o r e m ö j l i g t, att t v å m ä n n i s k o r s k u l l e k u n n a b l i så l y c k l i g a till- s a m m a n s — b l i så h e l t ett m e d h v a r a n d r a, att d e t i c k e l ä n g r e finns n å g o t, s o m s k i l j e r d e m åt, u t a n att d e n e n a s h j ä r t a l i g g e r full- k o m l i g t öppet för den andra.
Säg, d u har j u inte en e n d a tanke, s o m d u inte skulle vilja förtro m i g?
» » N e j, H a n, i n t e e n e n d a!
J a g t ä n k e r al- d r i g: s k a l l j a g s ä g a d e t eller i n t e?
— u t a n j a g s ä g e r allt s o m d e t k o m m e r f ö r m i g, t y j a g vet, att d u aldrig skulle k u n n a miss- förstå m i g.
» » V i s k o l a alltid f ö r s t å h v a r a n d r a o c h al- drig dölja n å g o t för hvarandra! » » N e j, a l d r i g!
J a g t r o r i n t e h e l l e r, att j a g skulle k u n n a det — o c h d u d å?
» » D å skulle först allting förändras — m e n j a g kan inte tänka m i g lifvet annorlunda än s o m det n u är, » svarar h a n långsamt o c h stirrar i n i e l d e n.
» A n n o r l u n d a än n u — — » upprepar hon d r ö m m a n d e.
» Säg, älskling, » och h o n lutar h u f v u d e t m o t hans skuldra, » längtar d u a l d r i g t i l l b a k a?
S a k n a r d u i n g e n t i n g af ditt förra lif? » » Längta tillbaka?
— Nej aldrig!
— V i s s t tänker j a g ibland på Lolo,s fortsätter h a n efter ett ö g o n b l i c k s t y s t n a d, » m e n se- d a n s k a l l h o n f ö r s t å allt, o c h d å får j a g h e n n e t i l l b a k a — d e t tviflar j a g i n t e d e t m i n s t a p å — b a r n e t h a r så f u l l k o m l i g t m i n natur — o c h karaktären utvecklar sig m e d tiden.
N u har h o n det bäst h o s sin m o r, t y m o t L o l o h a r h o n alltid v a r i t snäll, o c h d e n lilla är ä n n u alltför u n g f ö r att s a k n a mig. » » M e n skall d u i n t e k o m m a att s a k n a h e n n e?
» » D å d u är h o s m i g?
N e j, Klara, så l ä n g e j a g har dig, skall j a g inte k u n n a sakna n å g o n t i n g i v ä r l d e n — d e t k a n d u så l u g n t lita p å!
» » O!
j a g t r o r d e t så g ä r n a, H a n, så g ä r n a — så g ä r n a!
» O c h h o n t r o d d e p å d e t, s o m hon så g ä r n a v i l l e t r o p å.
Likväl kände h o n i d j u p e t af sitt h j ä r t a att, o m d e ä n stodo u t o m samhället — innerligt förenade med hvarandra — var han dock g e n o m detta barn oupplösligt fästad v i d den värld, s o m de undflytt.
L å n g t b o r t i ett afläg- s e t fjärran s å g h o n n å g o t s k y m t a f r a m — så s v a g t o c h o b e s t ä m d t — e n s k u g g a af d e n fara, s o m h o t a d e h e n n e s l y c k a.
O c h där- m e d v a r s k y m n i n g s s t u n d e n s f ö r t r o l l n i n g bru- ten.
H o n reste sig u p p, t ä n d e ljus o c h ringde på jungfrun, s o m k o m och dukade bordet.
III.
H o n hade varit ute e n s a m o c h k o m h e m n å g o t förr än ä m n a d t var.
V ä d r e t var så h ä r l i g t — full s o m m a r ä n n u, f a s t ä n o k t o b e r r e d a n var i n n e — o c h h o n h a d e s k y n d a t sig h e m i h o p p att få h o n o m m e d p å e n p r o - menad.
Strålande glad k o m hon in i r u m m e t.
» H ä r är j a g r e d a n!
H a r det inte gått fort? » » A h!
— n u r e d a n?
— j o, d å har du verk- i g e n varit rask, » o c h m e d a n h a n talar s o m o m h a n icke visste h v a d h a n skulle säga, samlar h a n s k y n d s a m t i h o p sina p a p p e r o c h låser i e e n skrifbordslådan m e d en nervös brådska, s o m öfverraskar henne — h o n vet själf i c k e h v a r f ö r.
H o n känner, att f ö r j a g a » Höll du på » J a, ett p a r alls!
Har du l i t e t?
D e t är så är t r ö t t?
» för att h o n m å s t e s ä g a n å g o t det obehagliga intrycket.
att skrifva? » frågar h o n.
bref ingenting viktigt i n t e l u s t att g å u t o c n g å skönt väder!
— O m d u inte » N e j, H a n, i n t e d e t m i n s t a!
D e t vill j a g så g ä r n a!
» » K o m d å!
J a g är f ä r d i g!
» Ä t e r lugn, sprakar han n u s o m vanligt o c h följer m e d h e n n e ut.
D e ströfva o m - k r i n g o c h p l o c k a d e sista h ö s t b l o m m o r n a, tills a f t o n d i m m o r n a b ö r j a s t i g a u p p o c h m å - n e n står s o m ett s t o r t r ö d t k l o t v i d h o r i - sonten.
G l a d a o c h l y c k l i g a v ä n d a d e åter h e m.
D e h a d e n j u t i t i fulla d r a g o c h k ä n t d e t a l l d e l e s så s o m u n d e r d e n f ö r s t a t i d e n f ö r d e r a s s a m l i f — d e t v a r n u s n a r t t v å år sedan.
tar N ä r d e ätit k v ä l l, r e s e r h a n sin hatt.
sig u p p o c h » G å r d u ut i g e n?
» frågar h o n förvånad.
» J a, j a g s k a l l b a r a l ä g g a b r e f v e n i lå- dan.
Jag k o m m e r strax tillbaka. » » M e n k a n inte Marie g ö r a d e t?
H o n skall ändå g å ut. » » N e j, d e t är n å g o t a n g e l ä g e t, ser d u, o c h b r e f l å d a n t ö m s f ö r e k l o c k a n 8.
A d j ö, j a g k o m m e r strax igen. » B o r t a är h a n.
S a m m a k ä n s l a s o m i för- m i d d a g s k o m m e r åter öfver h e n n e.
Hans b r e f b r u k a d e e l j e s a l d r i g v a r a så a n g e l ä g n a, o c h a l d r i g b r u k a d e h a n h e l l e r v a r a så ner- v ö s o c h ifrig.
M e n k a n s k e d e t v a r m a, s o m - m a r l i k a v ä d r e t i d e n s e n a å r s t i d e n h a f t ett enerverande inflytande.
Under p r o m e n a d e n v a r h a n d o c k s i g a l l d e l e s l i k — t. o.
m.
o v a n l i g t ö m o c h v ä n l i g — så i n t r e s s e r a d h a n v a r af att p l o c k a b l o m m o r — h a n g l a d d e sig fullt l i k a m y c k e t s o m h o n, d å d e f u n n o n å g o n s ä l l s y n t b l o m m a — h a n är e n b r a ovanlig m a n!
O, m e d ingen — ingen skulle hon vilja b y t a!
H v a d b r y d d e h o n sig o m samhällsställning?
H o n f a n n d e t så h ä r l i g t, d e t t a fria lif — så l å n g t b o r t a från n y f i k n a v ä n n e r o c h b e - kanta.
N e j, aldrig skulle h o n vilja k o m m a t i l l b a k a till d e n k r e t s e n — i c k e e n s o m d e - ras f ö r b u n d s e d a n k a n s k e s k u l l e k o m m a att få l a g l i g s t a d f ä s t e l s e.
Laglig stadfästelse — — ett s å d a n t d u m t o r d!
O c h h o n skrat- t a d e v i d t a n k e n p å, h u r l ö j l i g t d e t v a r att t a l a o m l a g l i g t eller o l a g l i g t f ö r b u n d i s a m - b a n d m e d l i d e l s e f u l l k ä r l e k — h v i l k a olikar- tade b e g r e p p!
— tänkte hon.
H o n skrattade ännu, då han k o m tillbaka, o c h de slogo sig n e d v i d d e t trefliga t e b o r d e t.
Senare på kvällen, frågade han v i l l e s j u n g a litet.
o m hon » O!
ja, så g ä r n a!
» H o n h a d e e n mild, fyllig o c h väl skolad mezzosopran; hennes föredrag var vackert och vittnade o m v a r m känsla och g o d upp- fattning.
U n d e r den första tiden h a d e h o n sjungit m y c k e t, o c h oftast var det h e n n e n o g, att h a n s a d e att h o n s j ö n g bra, m e n ännu gladare blef hon, då han enträget b a d h e n n e s j u n g a o c h v i s a d e, att h a n f a n n n ö j e i att h ö r a h e n n e.
Först sjöng hon Schuman ' s » W i d m u n g », s e d a n s å n g e r af G r i e g, S c h u b e r t o c h flere a n d r a o c h till sist B r a h m s ' » v o n e w i g e r Liebe ».
M e d a n h o n s a k t a slår i g e n p i a n o t, gnolar h o n:
Eisen mid Stahl sie können vergehn, Unsere Liebe muss ewig, ewig bestehn! » » H v i l k e n h ä r l i g d a g d e t v a r i t i d a g!
» ro- p a r h o n p l ö s l i g t i ett u t b r o t t af ö f v e r s v a l l a n d e lycka.
» Ja, d e t var en härlig d a g!
» i n s t ä m m e r h a n, » o c h k a n s k e v a r d e t v å r sista p r o m e - n a d f ö r i år.
H ö r, h u r b l å s t e n t i l l t a r!
V i n - den kastar o m — o c h då börjar en regn- och stormperiod. » » Scheide mit Eegen und scheide mit W i n d, » upprepar hon nästan mekaniskt.
D e t v a r e n v e r s u r d e n s å n g, s o m h o n sist sjungit.
M e n h o n t y s t n a r t v ä r t o c h fort- sätter s e d a n d r ö m m a n d e: » M e n än k o m m e r det väl dagar, då vi kunna g å ut liksom i vintras.
— — — I d a g v a r d o c k allt s å o v a n l i g t s k ö n t — d e t är s a n t.
V e t du, H a n, j a g k ä n n e r m i g så l y c k l i g ö f v e r att vi ä r o e n s a m m a • — att i n g e n v e t, h v a r v i ä r o — — — i n g e n af v å r a g a m l a b e k a n t a, m e n a r j a g, » s ä g e r h o n o c h ser u p p, d å h a n icke svarar uågonting.
H a n h a r r e s t s i g u p p o c h står o c h s e r u t i m ö r k r e t.
U t a n att d i r e k t s v a r a h e n n e, säger h a n: » J a h i m l e n är v e r k l i g e n a l l d e l e s m o l n b e - t ä c k t — i n g e n e n d a s t j ä r n a s y n e s till.
— — H v a d v a r d e t d u s a d e?
— — — Ja, visst skola vi gå ut o c h gå i vinter också — — d å s n ö n fallit, g å v i åter o c h s ö k a upp snödrottningens rosengård.
— — Det v a r s a n t, j a g t o g j u e n skiss af d e n p l a t s e n — k o m m e r d u i n t e i h å g d e t?
D e n skall jag taga fram i m o r g o n — j a g tror d e n var ganska bra. » IV.
» J a s å?
— — Farväl, H a n!
» säger h o n långsamt m e d sorgsen ton.
H a n h a r re- d a n gått ut ur r u m m e t o c h märker icke att d e t l i g g e r n å g o t m i l d t f ö r e b r å e n d e i h e n - nes röst.
Hon sitter f r a m f ö r b r a s a n m e d e n b o k, m e n h o n läser icke, u t a n blickar ut g e n o m fönstret.
H a n h a d e rätt, d e t är v e r k l i g e n inte n å g o t p r o m e n a d v ä d e r i dag — den t j o c k a, g r å d i m m a n faller i t u n g a d r o p p a r n e d f r å n d e k a l a t r ä d e n — d e t ser n ä s t a n ut s o m d e skulle gråta.
D e t är a l d r i g a n n a t ä n r e g n o c h d i m m a mera!
V a r d e t så f ö r r a å r e t o c k s å?
Ja, t r o l i g e n.
S å u n d e r l i g t att h o n i n t e m ä r k t e d e t d å!
H v a r f ö r v e r k a d e d e t i n t e så t r y c k a n d e p å h e n n e d å?
N u t y n g e r det alldeles n e d h e n n e — u n d e r s å d a n a d a g a r k ä n n e r h o n s i g så öfvergifven, då han går ut ensam.
H v a r f ö r?
N å g o t a l l d e l e s n y t t m å s t e h a s m u g i t s i g in i hennes lif?
Ja, d e t är i c k e så s o m förr.
— - Han har b l i f v i d f ö r ä n d r a d.
— O, j a — j a — isyn- n e r h e t p å sista t i d e n!
— Sedan när?
(Forts.) * &lt;3&gt; Allt detta ej Sokrates rörer, Den man utan brister och vank: I spetsen för visa flanörer Han bara gick kring och slog dank.
Hans ståtliga visdom förgät, Om hustru och barn fingo mat.
Xantippa, hon kokte och sydde Och gaf stundom ungarne ris; Men Sokrates frågor blott tydde Och fick utaf seklerna pris: Han blifvit ändå sansculott.
Om byxor af frun han ej fått!
Ej nånsin man såg fru Xantippa Midt uti en » kaffekonsélj *; Ty aldrig hem ut kunde slippa I hvardag, i djupaste helg.
Men Sokrates var rent besatt: Han var knappast hemma en natt.
I vise, I Sokrates halsen Och namnen i en Gudarnes son » — — — Att frun gaf sin gubbe på pälsen Och slog ett spann vatten uppan, När från Aspasie lian kom sent, Det hade han ärligt förtjänt.
Nog finnas här bleka, små sippor, Och mången har ren blifvit fru; Men hade vi flere Xantippor, Då vore här bättre än nu: Ty männen på Sokrates brås, — Fast icke i visdom, gn ' nåsl Ejnar.
*.
Vid kaffet.
Amatörfotografier af Hugo Falk.
» J a g går o c h läser tidningarna n u en s t u n d, d e t är ä n d å i n t e n å g o t p r o m e n a d v ä d e r i d a g; — f a r v ä l s å l ä n g e!
» nu Så sirligt du orden ej lade, Och väl var du lite ' burdus: Men omsorg om hemmet du hade, Med barn och med kittlar och krus.
Din korg aldrig nånsin var sen På köttorget uti Athen.
antippa, du Sokrates ' maka, Här står du än uti dag, jpör män, både styfva och späka.
Som huskors af bittraste slag.
Man orätt dig gör på din mull, Blott för den där visdomens skull.
» Dom flyttar in. » » J|) et här går inte längre, » sade hr Lundström (£r o c h gäspade högt o c h ogeneradt.
» Jag måste nödvändigt in till staden — affärerna taga fart nu på höstkanten, o c h för öfrigt skola väl poj- karne in till den välsignade skolan igen.
T y c k e r du som jag, så ge vi oss af till fredag? » Hans hustru, till hvilken de sista orden v o r o riktade, jakade matt, o c h så vek hr Lundström ett hörn i sin almanacka, för att ej glömma af sitt beslut, o c h satte sig längre upp i soffhörnet, ej utan välbehag tänkande på gasbelysta gator, ett småtrefiigt parti vira hos kamrern o c h en stilla tuting då o c h då.
Och fru Lundström började längta efter sina visiter o c h pick-nicks o c h äldsta fröken efter en smula kurtis o c h flirt, medan däremot småbröderna ej v o r o fullt så entusia- stiskt stämda för förslaget, då skolan o c h » orätt- visa » bakläxor skymtade fram därigenom.
M e n som ingen bad d e m uttala sin åsikt, funno de det m e d sin fördel förenligt att förblifva ti- gande o c h i stället begifva sig ut på en sista turné för att s o m afsked göra så m y c k e t ohägn de förmådde.
Och allt detta under det regnet strömmade ned med en ihärdighet, värd en bättre sak, o c h luften i rummen, hvilka knappast kunde eldas, kändes rå o c h fuktig.
Att o m b y t e förnöjer är en af de största san- ningar jorden äger, o c h nu tyckte också herr- skapet Lundström, att det skulle blifva lika tref- ligt att flytta in till staden, s o m de i våras tyckte det vara att från stadens kvalm o c h dam flytta ut till doftande barrskog o c h friska sjöbrisar.
Man hade fröjdat sig åt en sommar, ljufligare än någon i mannaminne, o c h det var ej annat än all förgänglighets lag s o m nu gjort slut på deras glädje.
Här o c h där synas gula fläckar i de blekgröna björkarna, o c h vildvinet börjar an- taga sin varma röda färg.
Som en mur står dimman öfver det mörka, kalla, lugna vattnet, och lingonen glänsa som små lysande punkter bland barr o c h ris.
Man har plötsligt upptäckt tusen ofullkomligheter hos det prisade sommar- nöjet, dörrarne sluta ej till ordentligt, fukten tränger in g e n o m springor, hvilkas tillvaro ingen förut anat, o c h höstvindarne jaga tjutande röken ned genom skorstenen, så att den stackars ko- kerskan får de allra förskräckligaste hostattacker.
Och fru Lundström, s o m förr tyckte det var så präktigt att släppa ut ungdomarne på bete, som h o n kallade det, har känt sin ifver svalna på ett betänkligt sätt, sedan hennes ostyriga älsk- lingar aldrig kunde vara utom porten, utan att de vid hemkomsten hade sina pantalonger o c h skodon i det miserablaste skick — det ' är nu en gång så, att en pojke skulle anse det för en för- brytelse af värsta slag, o m han ej ginge o c h vätte ned sig i alla de vattenpölar, han är i stånd att upptäcka.
Med ett o r d: det började blifva ruskigt n o g att leka sommar, o c h det var m e d stor lättnad i sinnet, s o m hr Lundström v e k hundörat i sin almanacka.
Så k o m den där dagen m e d hundörat.
A h — bevare mig väl, hvad det var mycket att taga vara o c h reda på — hur kunde de hafva fått med sig allt detta från staden?
Fru Lundström slog gång på gång ihop händerna af förvåning och förfäran, smågossarne slogo sönder ett par kaffekoppar af de där tunna mjölkhvita m e d guldkanter, o c h pappa ströfvade omkring, kriti- serande och snäsande, medan han då o c h då tittade ut till potatisen, s o m han köpt af hem- mansägaren.
Den kunde taga skada af rotblötan, menade han, m e n s o m ingen fanns att kommen- dera, fick den ligga där den låg förr än att han skulle så sänka sitt husfaderliga anseende s o m att taga i den m e d ett finger.
Fröken Selmas lilla smärta, sylfidiska gestalt såg man däremot öfverallt, o c h h o n utvecklade verkligen en sådan energi o c h en sådan allvarlig håg för husliga sysselsättningar, att pappa för- vånad spärrade upp ögonen o c h tyst undrade, o m notarien verkligen förklarat sig.
Ett tu tre klarnar himmelen — först en liten, liten blå fläck längst bort i väster, s o m blir allt större o c h större — o c h snart strålar hela hvalf- vet i det klaraste blå, som gör det onödigt smärt- samt att lämna den lilla villan.
M a m m a lånar koppar af hjälphustrun — hennes egna få ospräckta äro nedpackade af Ernst o c h John — o c h dukar för sista gången i år ett storartadt kaffebord i lilla bersån, där h o n bjuder » m o r Malin » på många, många koppar kaffe m e d mycket, m y c k e t småbröd.
» Doppa för all del, madam, det är sista gången i å r, o c h tack, madam, för all hjälp. » » A, kära frun, ja, jag säger inte nej till en liten påtår (den åttonde i ordningen); det är jag som får tacka.
Tack, tack, nu är det nog — inte mera kringlor, ja, välkommen igen till vårn, frun. » Pappa ser på, när möblerna lastas på vagnen, med ett slags mildt medlidande, o c h uttalar då och då några v i s d o m s o r d o m placeringen af de bräckligare husgerådssakerna, medan han m e d mannens omedvetna egoism småsvär mellan tän- derna, därför att någon förlagt hans cigarrfodral.
Ernst o c h John äro ifrigt sysselsatta m e d att skära sig ett ansenligt antal en- o c h hasselkäppar för vinterns behof, och m e d storartad frikostighet skänka de sin båt m e d de trasiga seglen till sin vän från svunna sommardagar, unge Ka ' 1-Axel, som m e d strålande ansikte ser sin länge närda önskan förverkligad och skyndar att g ö m m a undan sin skatt af fruktan för att hans båda mecenater kunde ångra sin gifmildhet.
Lilla fröken Selma ser sig omkring m e d en hälft belåten, hälft trött blick o c h går så lång- samt öfver vägen, m e d sitt eleganta släp sopande samman de gula, vissnade björklöfven o c h in i skogen, där lion plötsligt trampar rätt ned i en stor vattenpuss.
Med ett litet rop af förskräckelse samlar hon ihop kjolarne m e d ena handen, ser ett ögonblick på den lilla skon o c h den genomvåta strumpan och fortsätter så g e n o m den tysta barrskogen.
Hon d r ö m m e r ljusa sommardrömmar, hoppets och glädjens skimrande drömmar, d e m man ej d r ö m m e r mer än en gång.
Och solen silar sina fina, gyllene strålar g e n o m de risiga kvistarne, och den lille löfsångaren, s o m värmen lockat ut ur holken på den gråa stugans södersida, drillar till af förvåning o c h glädje.
Pappa skriker s o m en gast hemifrån — han skall församla hela familjen under sina vingars skugga o c h vandra ned till stationen för att k o m m a dit jämt fem kvart, innan tåget k o m m e r inrul- lande.
M e n det är bättre än en minut försent, säger han, o c h det kanske han har rätt i.
A n en gång skakar nu hr Lundström hand med sin värd, o c h fru Lundström ber sin kära madam hålla till godo m e d hvad s o m är kvar- lämnadt, Ernst o c h John luggas o m h v e m s o m varit bästa vännen m e d Ka ' 1-Axel, o c h fröken Selma k o m m e r halfspringande från skogsprome- naden.
o
Pappa är så orolig för tåget, att han måste skynda på henne, då hon plockar sig en bukett af astrar och frostbitna resedor på rabatten och fäster de ' urblekta, färglösa höstblommorna vid sitt skärp.
En sista blick på deras lilla sommarresidens, ett hastigt öfverslag öfver sommarens händelser, obetydliga o c h färglösa s o m hennes höstbukett, en liten hälft bäfvande, hälft glädjedrucken tanke på framtiden — och så — farväl sommar!
Den lilla villan står öde, väntande sina gäster till nästa vår, då trasten pratar på de svarta åkrarne o c h crocus färgmättad sticker sig u p p ur fuktig mull.
* Namnsdagslista för 1 896.
September.
1.
2.
3.
4.
5.
T.
0.
T. F. L. Selma.
Fingal.
Ossian.
Hertha, Herta.
Torsten.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
S.
M.
T.
0.
T. F. L. Ingegärd, Gärda.
Regina, Gina.
Gustava.
Augusta.
Virginia.
Cornelia,Conny.
Arabella, Bella.
13.
S. Hervor (kv.).
14.
M. Tora.
15.
T. Agne, Agnar.
16.
17.
18.
19.
0.
T. F. L. Eberhard.
Tor, Tore.
Volfgang.
Fredrika,Diken.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
8.
M.
T.
0.
T. F. L. Gudrun (kv.).
Eagnar.
Mauritz.
Tekla.
Gärhard.
Ragna.
Aslög.
27.
28.
29.
30.
8.
M.
T.
0.
Torgny.
Leonard.
Mikael.
Dagobert.
•:• Ui » notisboken.
Fritiof Nansen om kvinnan.
V i d den fest, som här o m dagen hölls i V a r d ö för de hem- vända nordpolsfararne Nansen och Johansen, höll den förre bland annat ett skåltal för kvinnan.
H a n erkände, att kvinnan alltid är ägnad att stålsätta o c h uppelda männen i farans stund o c h att just han, s o m under tre år varit beröf- vad kvinnlig hjälp o c h stöd, så m y c k e t m e r för- stod att värdera det.
H a n yttrade bland annat, att » finns det ännu någon man, s o m t villar på det stöd o c h det m o d, kvinnan kan gifva män- nen, så sänd h o n o m till Nordpolen o c h låt ho- n o m stanna där under tre år.
Han skall då bli nödgad att erkänna d e t!
» Tysta skolans stiftarinna fröken Jeanette Berglind, fyllde den 21 dennes 80 år.
Den vörd- nadsvärda åldringen, s o m befann sig vid g o d hälsa, hyllades i sitt h e m af f. d. elever vid Tysta skolan, af hvilka alla de i Stockholm va- rande personligen hade infunnit sig o c h till frö- ken Berglind öfverlämnade en bland d e m sub- skriberad skänk, samt af en hel del andra vän- ner o c h gynnare.
En rik blomsterskörd, många skänker och talrika lyckönskningsskrifvelser och telegram ingingo under dagens lopp.
Som be- kant meddelade Idun i fjol, samtidigt m e d por- trätt, en skildring öfver fröken Berglinds vackra lifsgärning.
Madame Jane Oernandt-Clainp, den äf- ven för Iduns läsekrets välbekanta författarin- nan, vistas för närvarande i hufvudstaden.
H o n har anländt hit från Sydafrika via Paris för att aflägga ett kort besök hos sina närmaste släk- tingar.
Återresan äntrades den 1 september, då fru Claine styr färden till Rosario i Argentina, där hennes man under några år k o m m e r att kvarstanna i egenskap af diplomatisk konsular- agent.
Damerna till vänster.
I n o m tyska officers- kretsar är det ' vanliga bruket att låta damen taga plats på höger sida o m kavaljeren på väg att alldeles försvinna, antingen vederbörande promenerar till fots eller i vagn m e d en dam.
Det lär vara ef- ter kejsar W i l h e l m själf, s o m alltid har kejsa- rinnan till vänster o m sig, s o m officerarne upp- tagit detta mod, och enligt h v a d s o m meddelas i tyska tidningar har denna damernas » detroni- sering&gt; äfven spridt sig till andra lager af den tyska befolkningen.
. '
.
* Teater och musik.
Kongl.
operan öppnade spelåret i måndags m e d uppförandet af » L o h e n g r i n ».
Hufvudrollernain- nehades af hrr Ödmann, Söderman och Sellergren samt fruarna Östberg och Rundberg.
Utförandet var på det hela taget godt o c h de förnäm- sta rollinnehafvarne skördade både bifall o c h blommor.
Bland åhörarne, som fyllde större de- len af salongen, märktes en stor mängd re- sande.
Onsdagens program upptog » Trollflöjten ».
Edvard Grieg i Stockholm.
Enligt uppgift i Nationaltidende, har Edvard Grieg af härvarande k.
Opera blifvit engagerad att under instundande säsong dirigera två stora orkesterkonserter m e d uteslutande hans egna kompositioner på pro- grammet.
Detta blir, som bekant, första gången den genialiske norske komponisten k o m m e r att dirigera här i Stockholm.
Arenateatern.
1 Djurgårdssäsongens elfte tim- me k o m m e r Arenateatern m e d ett nytt program, ej utan sitt intresse o c h odisputabelt det literärt värdefullaste af hvad sommaren gifvit oss från denna den yngsta af hufvudstadens scener.
Lud- vig Fulda, den tyske dramatikern, s o m här sär- skildt gjort sig välkänd genom sitt under sist- förflutna spelar å Dramatiska teatern framförda sagospel » Talismanen », har i » Robinsons ö », un- der äfventyrets lekande form, åter upptagit några af samtidens allvarligaste sociala spörsmål; o c h o m än » Talismanen » m e d af seende på såväl poe- tisk fägring s o m djup ovillkorligen är det öfver- lägsnare, måste dock äfven » Robinsons ö » er- kännas s o m ett verkningsfullt o c h underhållande arbete.
Författaren försätter en samling af den mo- derna storstadskulturens representanter af båda könen på en o b e b o d d söderhafsö, efter det deras lyxångare gjort skeppsbrott.
Naturligtvis äro de här absolut hjälplösa, o c h de skulle gå ynk- ligt under, därest inte en ringa arbetare, en el- dare från fartyget, toge befälet öfver dem, orga- niserade deras arbete o c h sålunda gjorde den ö d e ön beboelig för d e m alla.
Denne arbetare, som af alla blifvit sedd öfver axeln i den gamla världen, blir här på grund af sina praktiska för- utsättningar allas herre.
H a n sätter mångmillio- nären att plocka potatis, fursten att m e d båge o c h pilar nedlägga lamadjur, den » schneidige » löjtnanten att odla majs o. s. v. I detta lilla samhälle är det han, folkets son, s o m blir beskylld för » despotism » o c h » tyranni », blir hotad m e d strejk af mångmillionären o c h m e d uppror af fursten.
Det är den upp o c h nedvända världen, hvilken dock till slut vändes » rätt » igen g e n o m de skeppsbrutnas räddning åter till kulturen o c h mera » ordnade » förhållanden.
H v a d utförandet beträffar, få vi fatta oss kort.
På flere händer af g o d effekt, erbjöd det på andra åtskilligt att önska.
Bäst af alla f3dlde fröken Gottschalk sin uppgift s o m den intagande unga millionärsniécen, hvilken håller sitt hjärta rent från all rikedomens slagg o c h öppet för en hängifven, offrande kärlek.
H r de Wahl som den egna, själfständigt banbrytande kraftens re- presentant Arnold Palm hade särskildt i de tvänne akterna på » Robinsons ö » många förträffliga mo- ment; i begynnelse- o c h slutaktens » civiliserade » dräkt trädde däremot åtskilliga drag af hans snart kända, m e n ej välkända maner störande i dagen.
Föga i sitt esse var hr Strömberg som kommersrådet; han skall väl dock vara ett stycke förfinad börsmatador, denne m ö d e r n e mammonsfurste, o c h ej en vulgär landthand- laretyp.
Ur den för öfrigt långa roll-listan må med erkännande nämnas hr Engelbrecht som furst Hartenstein och fru Dorseh som en kokett gam- mal änka, » det evigt kvinnligas » representant i alla väder, till o c h m e d under den obebodda öns värsta hunddagar.
Den talrika publikens bifall var på premieren i tisdags lifligt o c h decideradt.
Vasateatern begynner sitt nya spelar i m o r g o n lördag, hvarvid för första gången uppföres » Ge- neraldirektören », lustspel i 3 akter af Alexandre Bisson.
* I Nowo Djewitsehy-Monastir.
F ö r Idun af Mari U MIM.
nder den vecka jag tillbragte i » Rysslands hjärta » i slutet af maj, besökte jag ej mindre än tre gånger det nunnekloster, hvars namn läses här ofvan.
Det var så skönt att för några tim- mar få utbyta det örondöfvande larmet därinne i den festklädda staden m o t den absoluta still- heten o c h hvilan i n o m dessa helgade murar.
N o w o Djewitschy — Monastir, eller på svenska Nya Jungfru-Klostret, har ett synnerligen natur- skönt läge i utkanten af Moskwa.
Det hela ut- göres af en mängd olika b y g g n a d e r: kyrkor, be- grafningskapell o c h bostäder för nunnorna, allt- sammans omgifvet af en ofantlig kvadratformig mur.
Första gången jag for dit var kvällen före den stora kejsarkröningen.
Dagen hade varit synner- ligen mödosam, o c h jag visste, att morgondagen ej skulle ge den efter.
Mitt besök i klostret hade därför ungefär samma karaktär s o m » lugnet före stormen ».
Jag vandrade länge omkring på den lilla kyrkogården o c h beskådade dess många, präktiga grafvårdar; en stor del af Moskwas ari- stokrati brukar välja denna fridfulla plats för den sista hvilan.
Ett af monumenten fäste sig särskildt i mitt minne.
Det var ett stort marmor- block, på hvars framsida en medaljong m e d bröst- bild af ett ungt par var inhuggen i haut-relief.
Båda v o r o af sällsynt skönhet, o c h medaljongen var påtagligen ett verk af någon stor konstnär.
Jag läste inskriptionen, o c h den l y d d e: Påminn Dig d e m i Ditt rike!
Furst Sergei Sergeiwitsch Tscherebatoff 1846 — 1876 Furstinnan Ielisaveta Pavlovna Tscherebatoff 1853 — 1875 Sonen Furst Sergei 1874 — 1875 E n tragedi på en grafsten.
.
.
Från kyrkogården ställde jag mina steg till klostrets högsta byggnad, det af » Pjotr pjärvi » (Peter I) uppförda klocktornet, för att från dess spets njuta af den b e r ö m d a utsikten öfver de skogbeklädda Sparfbärgen.
Uppstigandet i tornet är förenadt m e d rätt m y c k e t besvär; den långa spiraltrappan smalnar, j u högre man kommer-, hvarför jag slutligen började frukta det värsta.
Andtligen skymtade jag dock dagen, hvilket sade mig, att jag snart nått målet för mina mödor.
Väl u p p k o m m e n på den öfversta platformen, möttes jag af det mest intensiva flickfnittrande, som nått mitt öra alltsedan jag lämnade .. b o, oförgätligt i åminnelse.
V i d närmare påseende befanns det härröra från ett tjogtal 16- k 17-åriga noviser, hvilka gjorde i ordning lyktor, för att kvällen därpå illuminera för tsaren o c h tsarinnan.
Så snart de fingo syn på mig, upphörde fnittran- det s o m genom ett trollslag, o c h de ägnade sig åt sitt förehafvande m e d det allra näpnaste all- var.
Jag aftog hatten o c h bugade mig, verkligen mycket förlägen, samt började därpå m e d all gewalt kika bortemot de beprisade Sparfbergen.
I mitt stilla sinne önskade jag mig innerligen dit, ty jag sväfvade i den hopplösaste ovisshet, huruvida det gick an att tilltala d e m eller e j.
Slutligen tyckte jag dock, att min tystnad bör- jade förefalla litet malplacerad, o c h jag vågade en blick bakåt.
De tittade igen, tydligen inte det minsta rädda, ehuru tysta s o m muren.
Situa- tionen började blifva melodrastisk.
D e små novi- serna tycktes vilja säga detsamma åt mig, s o m fransmännens general vid F o n t e n o y sade till den engelske befälhafvåren: Flerrar af gardet, skjuten första salvan!
— Jag lydde ordres o c h framstam- made en bedröflig fras, hvilken dock verkade som den tändande gnistan, ty ett ögonblick där- efter var samtalet i full gång.
De berättade, att de skulle stanna i klostret så länge de lefde, o c h att de trifdes där alldeles utmärkt väl samt med otålighet motsågo den stund, då de skulle få taga slöjan.
Då jag talade o m, hvarifrån jag var, blefvo de m y c k e t fundersamma, till dess något Ijushuf- vud bland d e m k o m att nämna den tolfte Carls namn.
— Ögonblickligen v o r o de alla med.
» Oui, oui!
Charles X I I ett Pierre le Grand et la victoire de Poltava. » » Ja, ja, Pultava minns ni nog, m e n Narva o c h Holofzin o c h Clissow ha ni g l ö m t.
.
.
» Nej, det hade de då aldrig i lifvet hört talas om.
— Då jag sagt d e m farväl o c h åter skulle ned- stiga för den branta trappan, bäfvade jag för att se ned i afgrunden, hvarför jag beslöt att gå baklänges.
» Nej, nej, inte så, inte baklänges, » ropade flickorna i korus.
» D å blir ni alldeles vimmel- kantig, innan ni k o m m e r ner. » Jag ville emeller- tid inte riskera en kullerbytta, hvarför jag fort- satte som jag börjat, b e m ö d a n d e mig att göra min sortie så värdig s o m möjligt.
D o c k v o r o alla mina ansträngningar i den vägen förgäfves, ty flickorna samlade sig i en halfcirkel omkring den ödesdigra trappan o c h skrattade af hjärtans
lust, hvari jag slutligen inte kunde annat än in- stämma.
Väl n e d k o m m e n hörde jag körsång från en af kyrkorna, hvarför jag begaf mig dit.
Man höll aftongudstjänst, o c h ett hundratal af nunnorna voro församlade därinne.
Den heliga akten leddes af fyra präster, hvilkas förnämsta åliggande tyck- tes vara att vildt svänga m e d sina rökelsekar.
Sången var ganska vacker, o c h många af de sjun- gande nunnorna v o r o begåfvade m e d utmärkta röster.
Jag kunde verkligen inte hjälpa, att jag, då jag hörde d e m sjunga, g e n o m någon fatal idé- association hädiskt påminde mig scenen ur » Lilla Helgonet », då nunnorna stämma upp H e r v é ' s glada m e l o d i: Klostret ger oss frid o c h ro, Intet värdsligt får där b o etc. E n stund därefter förde mig den väntande iswoschtschiken tillbaka till staden.
Sista gången jag ställde min färd till N o w o Djewitschy — Monastir, hade jag fullt o c h fast be- slutat mig för att o m möjligt tala vid abedissan.
Jag hade då ännu aldrig sett någon sådan o c h väntade mig därför något grandiost hvad heligt allvar beträffade.
V i d min framkomst frågade jag därför en af nunnorna, hvar igumena (abe- dissan) bodde, o c h man visade mig till en stor, lindomskuggad byggning af rödt tegel m e d sand- stensornamenter.
Icke utan en viss tveksamhet satte jag fingret på den elektriska ringledningen; en nunna k o m o c h öppnade samt lofvade fram- lämna mitt kort.
Strax därpå visade hon sig åter o c h gjorde ett tecken, att jag kunde stiga på.
M e d snabba, knappt hörbara steg skred den lilla nunnan framför mig, tyst som ett andeväsen, g e n o m flere stora salar, tills hon stannade i en elegant, modernt inredd salong, där hon bad mig vänta.
Några minuter därefter inträdde en gam- mal, gammal gumma, iklädd dessa nunnors egen- domliga dräkt m e d den höga, svarta sammets- mössan på hufvudet samt bärande ett stort guld- kors på bröstet.
Blicken ur hennes ögon var mild s o m en ängels, o c h i de af tusen rynkor fårade dragen kunde man ännu se spår af en skönhet, s o m kanske b l o m m a d e på L e r m o n t o w s dagar.
Aldrig hade jag trott, att det skulle gå så lätt att samspråka m e d en abedissa, ty gum- man var vänligheten själf o c h skrattade riktigt Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I - flydda da ' r, när strid o c h kif Upptogo männens hela lif, När fienden stod utanför, Då gällde att ha friskt humör.
I fästen o c h i slott man då Försökte skydd o c h värn att få.
Men nu för tiden annat är, Ej fienden nu k o m m e r när.
D o c k uti ro får ingen vara, Af fiender det finns en skara, Fast utaf annan sort, likväl Förakta d e m är alls ej skäl.
Och s o m det nu är kvinnans tid, För henne gäller denna strid Mot fiender, så små o c h djärfva 2&gt; SS Att rakt de kunna en fördärfva.
Att striden ej må bli för svår, På hennes sida stads jag står, • o Ett värn, ett skydd, en bundsför- £r ° vandt.
B Få se o m jag ej talat sannt.
=rs&gt;. » Nu några delar till din ledning: o =3 Bo Ett namn på en, som ej var hed- ning, M CD Men tvärtemot en kyrkans m a n?
H v a d uti grafven blott man fann.
En sak, som kan ditt hjärta få Att utaf sorg som glädje slå, Men o c k förargelse kan ge.
H v a d uppå trädet man kan se.
cd - 2 H v a d vilda djuren lefva af.
Hvarpå gick skeppet väl i kvaf.
2 « ° 3. sr * g b g.
Ett namn uppå en Sveriges kung, •so: För hvilken kronan n o g var tung.
En ort uti Amerika, &lt;o s 9&gt;r Där kaffet s ä g e s: v ä x a bra.
godt, när jag berättade henne mitt äfventyr i Klocktornet och novisernas munterhet.
Snart k o m m o vi in på klostrets historia, o c h där visade h o n sig synnerligen hemmastadd.
Kanske skall det intressera Iduns läsarinnor- att höra ett par af hennes berättelser.
En svägerska till Ivan Wasiliewitsch, storfurst- innan Juliana, hade, u t o m sig öfver sin frändes illdåd, sökt sin tillflykt inom de helgade murarne för att där i lugn få sluta sin lefnad, utan att hennes öron skulle nås af de d ö d s d ö m d e s jäm- merrop.
Under alla de år h o n vistades där hade h o n oafbrutet suckat o c h gråtit.
Slutligen k o m detta till tsarens öron, o c h en m ö r k höstnatt klappade hans handtlangare på klostrets port.
Den arma prinsessan, som endast alltför väl visste hvad detta betydde, flydde genom sitt fönster för att dränka sig i den närbelägna floden Moskwa, men upphanns o c h fördes tillbaka till sin cell, där h o n stryptes, » ty, » sade gumman, » sedan tsar Ivan mördat sin äldste son, s o m ni antagligen sett på den förfärliga taflan i Tretjakoffgalleriet, ville han ej se sina släktingars blod.
Därför stryp- tes hon. » » Det var en ruskig historia, » menade jag.
» A c k, » sade hon, » här finns det många sådana; » därefter fortsatte hon sålunda: » Tsar Peter lät här intaga sin härsklystna syster Sofia under namn af Susanna.
V i befinna oss nu i det af henne uppförda huset, hvilket alltid utgör abe- dissans bostad.
På goda grunder ansåg han henne vara den ledande handen i strelitzernas uppror, hvarför han i hennes åsyn framför detta fönster lät halshugga 300 man af strelitzergardet.
D e andra afrättades på Röda torget.
Prinsessans favorit, furst Chovanskys högra hand lät han fastnagla på själfva fönsterkorset.
— h, det var rysliga tider. » Då jag märkte, att det tröttade henne att tala, reste jag mig o c h b j ö d henne farväl, på samma gång jag bad att få veta hennes namn.
» Jag heter endast syster Antonia, » sade hon.
» För sextio år sedan hade jag visst ett annat namn, men det glömde jag, då jag tog slöjan.
Men ni får ej lämna klostret, utan att ha något litet minne härifrån — tillåt mig att ge er ett radband.
— A c k, det är sant, ni är ju ej rätt- trogen, » påminde h o n sig leende.
» D å får ni nöja er m e d den här fotografien öfver mitt Monastir. » Jag lofvade att möjligen i någon svensk tid- ning skildra mitt besök i klostret samt sända henne ett exemplar.
» H v a d skall jag kalla min artikel? » frågade jag.
» I N o v o Djewitschy — Monastir, » sade hon.
» Då ser jag genast hvar det står i tidningen, o m jag äfven ej kan läsa det. » Sedan hon därpå befallt sin uppvaktande nunna att visa mig omkring i klostret samt gifvit mig sin välsignelse, drog h o n sig tillbaka till sin cell.
Sedan vi tillsammans gjort en flyktig rond ge- n o m klostret, måste jag tänka på att återvända till staden.
H o n följde mig till klosterporten.
» Ni dröjer ännu några dagar i Moskwa, » frå- gade hon, räckande mig sin hand till afsked.
» Nej, jag reser redan i afton vidare österut för att se Volga.
Jag måste resa hastigt.
Om en månad vill jag vara h e m m a igen, o c h till dess skall jag ha sett tre kejsardömen o c h tre konunga- riken.
— Ni vet ju, att vi lefva i kapplöpningar- nas gyllene tidehvarf! » V i d dessa mina ord öfverfors nunnans väna, melankoliska anlete af ett obeskrifligt leende.
Det var ej medlidande, ej undran eller svårmod, men det var dock något af allt detta, o c h hon sade m e d sin lugna, milda stämma: » Så m y c k e n oro o c h dock så nära l u g n e t.
.
. » Därpå böjde h o n lätt sitt hufvud o c h skred långsamt framemot kyrkan, för att där kanhända bedja för främlingen från Norden.
Innehållsförteeknin J e n n y A n d e r s s o n, f ö d d B o u r n; af Amanda Zcff ' ler.
(M e d p o r t r ä t t).
• - I p u b l i c i t e t e n s tjänst; af Ave.
— I » k l ä d p e n - ningfrågan ».
— F ö r b i: F r å n h o l l ä n d s k a n f ö r I d u n af Elin Seh — y.
(F o r t s.)
.
— X a n t i p p a; p o e m af Einar.
— V i d kaf- fet; a m a t ö r f o t o g r a f i e r a f Hugo Falk: » D o m flyttar i n.
» — N a m n s d a g s l i s t a för 1896: S e p t e m b e r.
— U r n o t i s b o k e n.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— I N o w o D j e w i t s c h y - M o n a s t i r; för I - d u n af Mari Mihi.
— Tidsfördrif.
En flod i Spanien, ryktbar visst.
Hvarpå i Norge ej är brist.
H v a d är buljongen kokad p å?
(Med något mer, kan du förstå.)
Ett annat namn på skurk mig säg.
H v a d kallas öfver ån en v ä g?
I djur o c h växter nät så skört, A f något s o m ej får bli stördt, Om lif o c h hälsa skall bestå, Säg mig på detta namnen två.
H v a d g e n o m trä en väg kan ta.
Ett husdjur som kan b ö r d o r dra.
Mosaik.
Fl Med Mitt Den Mitt Mitt Som andra första långa, första tredjes höres andra, i vänligt lag, på gärdet ses skrida härliga sommardag.
— andra de trampa då, olat de lyssna på, från skogen den vida.
En flod är mitt fjärde.
Mitt femte ett djur, Som gärna sin hunger vill stilla På andras bekostnad — så är dess natur — En socialist i det lilla; Mitt sjätte sig smyckar m e d grönt hvarje vår.
I ledet mitt hela så rakryggad går.
Sibylla.
Anagram.
I kaleidoskopet vårt Typer fem i dans få gå, Och det blir n o g icke svårt Att ett helt utaf d e m få, Om vi blott m e d vett o c h sans Föra an vår lilla dans.
Först vi få hvad » grannen » har Mera af än andra land Och s o m månget steg bespar Den som b o r vid klippig strand, Men som också skiljer åt Och gör mångens bana våt.
1 d e L — na.
Länk-charad.
g.
•1 1) Stad i Asien, 2) fruntimmersnamn, 3) växt, 4) hufvudstad i Eu- ropa, 5) land i Europa, 6) mansnamn, 7) landskap i Sverige.
Begynnelsebokstäverna bilda namnet på ett europeiskt konun- garike.
Maj.
Ä n en sväng o c h vi få fram H v a d för forskaren är rart, Luntor — rykande af dam — Som man genom sekler spart.
Nu m e d rökverk bästa sort Sluta vi vår ädla sport.
Sibylla.
Lösningar.
Länklogogryfen: öken, en.
Charaden: Ordgåta.
Tag 11 ord med lika begynnelse- och slutbokstäfver, hvilka bokstäf- ver bilda namnet på en populär person.
De 11 orden ä r o: 1) En del af uret, 2) en liten sån- gare, 3) tygsort, 4) ett andligt ondt, 5) tillredes i köket, 6) fruntimmers- namn, 7) kärl, 8) interjektion, 9) mineral, 10) mansnamn, 11) hvad vi alla ha.
Beseda.
HULTMÅNS Cacao &amp; Cliocolad Fröken; frö, rö, rök, ök, Adalbert.
Geografiska gatan: 1) Pfannenstiel, 2) O w a i - hi, S) ' R ö r a s, 4) Tavastehus, B) Ufa, 6) Godt- håb, 7) A r n o, 8) L u b l i n.
Anagrammct: R ö k a, köra, ökar.
Ktdjegålan: Parma.
1) P a n a m a, fred, 3) rådman, 4) mortel.
2) A l - Kapselgåtan: Nora, Japan, R o m, K a l m a r, W i e n, Armenien, Salerno, Nilen, Sardinien, Berlin.
rekommenderas soin den bästa och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Joh.
Lang, Seved Ribbing, Nils 0:son Gadde, C.
J.
A s k samt doktor Olof Moberg.
