# ID: svediakorp-per1081
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,114
# sentences: 729
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Fredagen den 26 juni 1896.
N:r 26 (445) Prenumerationspris pr år: Idun e n s a m Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
Iduns M o d e t.
, m ä n a d s u p p l Barngarderoben .. - kr.
&gt; » &gt; 5.
— 5: — 3: — 3: — Byrå: K l a r a s ö d r a k y r k o g.
1 6, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
Prenumeration sker ä a l l a post- anstalter i riket.
R e d a k t ö r och FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Leontine Tryckeri Aktiebolag. '
9:de årg.
Utgifningstid: hvarje hinns helgfri fredag.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r a (lösn:r endast för kompletteringar.)
Nordling.
AnuonspriN: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Deutgen.
Iduns " v e g e t a r i a n s k a hjälpreda ".
vårt land räknar vegetarismcn jämförelsevis få anhängare och dess r sträfvanden vinna ganska långsamt fotfäste, ehuru detta på intet sätt får tillskrifvas bristande viljekraft eller för svaga omvändelse- försök från vegetaricrnas sida.
Nej, tvärt om, dessa hafva namn om sig att vara behäftade med ganska stor svada, hvilken cn gäng för- anledde en icke troende att dräpande utbrista: » Inte är det väl nöd- vändigt att rårna, fastän man äter gräs. » » Äta gräs » eller i bästa fall äta grönsaker, detta är den oinvigdes uppfattning af vege- tarismens hela troslära, som om densamma vore ett uteslutande magovangclium.
För den, som vill göra sig besvär att med vaken blick och utan förutfat- tade åsikter studera densamma, skall den visa sig innehålla cn mängd beaktansvärda sanningar, äfven om man ogillar dess dicti- ska föreskrifter.
Tyskland är vegetarismens vagga, och namn sådana som pfarrcr Kneipps, doktor Lah- manns och professor Wintcr- nitz ' äro en borgen för att den minst af allt gör skäl att kal- las idiotism.
Frän Tyskland har den banat sig väg till Schweiz, de stora reformernas land, till England, där den ästadkommer cn välbehöffig motvikt till de blodiga rostbiffarne och den tra- ditionellla tekannan, samt till Skandinavien.
En bland vegetarismens för- sta och förvisso varmaste och mångsidigaste förkämpar i vårt land är fru Leontine Deutgen, hvars distingucrade bild vi i dag hafva nöjet bringa Iduns läsekrets.
De flesta vegetarier känna den förut, och många tidningens öfriga läsare hafva hört talas om denna energiska dam, om ej annat genom hennes (L.
D:s) vegetariska matsedlar, som hvar månad införas i Idun.
Den sista bär orduingsnumret 37, hvilket ger vid handen, att det ej måtte vara så fasligt enformigt att vara vege- tarie, som man i allmänhet är benägen att antaga.
För att belysa en af fru Deutgens förnämsta hjärteegenskaper, god- heten, kan jag icke göra bättre än att omtala det säregna sätt, hvarpå jag i min första barn- dom gjorde hennes bekaniskap.
Herrskapet Deutgens och vi bodde i flere år i samma hus vid dåvarande Rörstrands-, nu- varande Wallingatan.
En vår, jag tror det var 1873, utbröt i hufvudstaden en koppepidemi, och vår kokerska blef angripen af den farliga sjukdomen.
Tjä- narinnan fördes bort, köket må- ste rökas, och hvarken mamma eller vi satte näsan utom dör- ren för att cj draga smitta med oss, och där stodo vi nu, fyra hungriga barnungar, utan mat — och utan telefon.
Ryktet om vär nöd hade förmodligen spridt sig i huset, och jag an- tar, att fru Deutgen hörde våra suckar genom trossbottnarna, ty hon sände oss, som hon då ännu knappt sett, undsättning i form af en stor matkorg, nedhalad på ett snöre framför vårt sals- fönster, vettande åt gärden.
I sanningens intresse är jag tvun- gen, fastän jag vet, att vege- tariska argusögon skola falla på dessa rader, att rodnande om- tala, att korgen innehöll både kalfstek och buljong, kaffe och fint hvotebröd, och jag kan ej minnas, att aldrig så litet » grön- foder » följde med, ty på den
DUN 2 Ö 2 Mycket kan en kvinna veta, Som ej mannen mäktar leta Fram ur bokens kunskapsschakt.
Hon kan tygla, hon kan tämja nm Och med vänlig handling främja, Att de strida tankar lägga Sig till ro för hennes makt.
E..
^ ^ ^ ^ Fredin.
^ tiden hade fru Deutgen ännu ej » fått ett an- nat sinne ».
Några år därefter angreps fru Deutgen af en svår nervsjukdom, som satte henne ur stånd att sköta de enklaste husmoderliga plikter, ja, hon säger själf om denna sorgens tid, att hon mer än cn gång var nära att förlora förstån- det.
Natt och dag plågades hon, och endast kloralflaskan ägde förmåga att skaffa henne en timmes ro.
Då sjukdomen tycktes hafva nått sin höjdpunkt, inhämtade hon grunddragen af vegetarismens läror genom en väninna, fröken Thérese Strindberg, som själf länge lidit af usla nerver och förstörd mage och nu åter- vunnit hälsa och krafter.
Utan synnerlig för- hoppning tillgrep fru Deutgen som ett sista halmstrå denna fingervisning, och den, som i dag ser henne vid fyllda femtio år, frisk, rör- lig, rödkindad, leende, kan och vill ej tro, att hon varit nära förtviflans och grafvens rand.
När fru Deutgen så att säga användt sig själf som experimentalfält och sett, att regi- men var god, började hon småningom tillämpa vegetarismens läror i sitt hus, småningom af- lägsna köttet och öka mängden af åkerns och trädgårdens alster på sitt bord.
Mycket orätt- vis är den, som skyller henne för öfverdrift, och jag har hört sägas, att de strängare vege- tarierna ej anse henne fullt rättrogen.
När så vänner och bekanta sågo den stora förvandlingen — det dröjde länge, innan de sågo den, ty ingen är blindare än den, som ej vill sc — började de komma med sina frå- gor och böner om hjälp mot gamla krämpor.
Jag ser i denna stund så tydligt framför mig en gammal nåd sitta i soffan bredvid fru Deut- gen och hör henne ännu gnälla: » Söta Leontine, hvad du ser kry ut; hvad tycker du jag skall göra för mina skrala nerver? » På detta sätt började » praktiken » med eller mot fru Deut- gens vilja.
Alltid skulle hon vara till hands, än för att lägga » kallt-vått-värmande », än för att skrifva lämpliga matrecept åt knarriga ung- karlar efter vinterns festmiddagar, än för ett, än för ett annat, där hennes enkla medel kunna komma stora verkningar åstad.
A t t hon äfven rönt mycket motstånd, behöfver jag knappt nämna.
Nya läror bana sig aldrig väg utan svårigheter, och deras profeter förföljas utan undantag.
Det fanns en tid, då fru Deutgen stod snart sagdt ensam, då alla fördömde hen- nes ansträngningar och stämplade hennes be- handlingar som mordförsök.
Men tiden är ej densamma nu som för 1 5 år sedan, och mån- gen smädare har bytts till meningsfrände.
Tidtals har fru Deutgen till hel eller mid- dagsinackordering i sitt hem mottagit sjuka personer, på hvilka hon tillämpat sin regim.
Men en stadsvåning, om än så rymlig och luf- tig, motsvarar icke alla anspråk i detta fall.
Inseende detta, genomförde fru Deutgen trots jättelika svårigheter sin plan att i en hälsosam trakt på landet i hufvudstadens närhet låta uppföra ett vinter- och sommarhem för sig, sin familj och sina skyddslingar.
Våren 1 8 9 5 stod villan Stenshäll i Djursholms villastad färdigtimrad och inredd, och redan första som- maren hade den glädjen mottaga så många sjuklingar, som den bckvämligen kan rymma.
» Djursholms sanatorium », som står under upp- sikt af skicklig stockholmsläkare, har redan under sin korta tillvaro vunnit berättigadt er- • kännande både från fackmäns och enskildes sida.
Själf är fru Deutgen den ledande an- den, från tidigt på morgonen har hon uppsikt öfver sitt kök och lägger själf med sina dött- rars tillhjälp hand vid rätternas tillagande, gifver själf bad och duscher åt de sjuke, på- lägger själf deras vattenomslag och knådar själf deras stela lemmar.
Som en tjuguåring springer hon upp och ned för trapporna, från köket till sofrummen, från matsalen till bad- rummet.
Högst ogärna anförtror hon åt någon t. o. m. mycket lättfattliga processer.
En söndags afton, då allt var lugnt i huset och fru Deut- gen för ombytes skull satt bekvämt i ett soff- hörn, se vi henne med ens resa sig och springa upp i öfre våningen.
Då hon kom ned igen och vi frågade, hvar hon varit, svarade hon: » Jag hade alldeles glömt bort att vrida ur fröken P:s strumpor. » Som om fröken P. inte kunde vrida ur sina strumpor själf, när hon sett, att den våta fotbeklädnaden gifvit henne sömn nu i flere nätter!
I sammanhang härmed vill jag omtala, att fru Deutgen våren 1895, så snart Stenshäll var inredt, företog en resa till Wörishofen i Bayern, där hon grundligt studerade den världsberyk- tade kyrkoherden Kneipps olika vattenbehand- lingar och badformer, barfotagåendet, solbadet, m. fl.
naturläkemedel.
Om ni är okunnig om det naturenliga lef- nadssättet och naturläkekonsten och vill veta något om dem, och om ni vill se resultat af kvinnlig viljekraft, bör ni göra ett besök i » Djursholms sanatorium », hvars dörrar med beredvillighet öppnas för er.
Ser ni ingenting annat än ett välordnadt, angenämt hem, tviflar ni på att där något kan uträttas för hälsans återvinnande, så passa på och bed fru Deut- gen att få se hennes samling af intyg från stackare, som hon hjälpt.
Ni får då läsa månget tacksamhetens ord om fru Deutgens outtröttliga vård, månget varmt erkännande, att hennes enkla medel skänkt lisa, och bland underskrifterna finner ni mer än ett kändt och aktadt namn.
Helt visst skola fru Deutgens meningsfrän- der och talrika personliga vänner med glädje erfara, att hon håller på att utarbeta cn vid- lyftig vegetarisk kokbok, som säkerligen kom- mer att gifva många nyttiga vinkar.
I nära trettioårigt lyckligt äktenskap före- nad med grosshandlaren Feodor Deutgen från Dtiren vid Rhen, har fru Deutgen lyckan att kring sig se uppväxa en lifskraftig barnskara, fyra döttrar och två söner, hvilka förra äro sin mor behjälpliga att sköta det synnerligen sommartiden maktpåliggande hushållet.
Alla hafva de god hälsa, starka nerver, friskt mod och stor arbetslust, och de ungas kraftiga muskler och röda kinder skulle kunna fresta den argaste kanibal att blifva » gräsätare ».
Ilse Franke.
Juniplanschen skalle egentligen, i utbyte mot romanarket, ha medföljt detta n:r.
Då emellertid med ett af de första julinumren drottning Sofias porträtt efter H. Salmsons pastell skall medfölja som lösplansch, komma på så sält två planscher under juli månad våra läsarinnor till hända, hoadan ett romanark som vanligt beledsagar i dag blott numret.
Till m m s o n.
ffag har dig på knät, och du talar till mig ^ med det språk, som blott vi förstå, din moder och jag, och jag jollrar till svar, och ci hafva så muntert vi två.
Du griper med knubbiga händer små i mitt skägg och kiknar af skr att, du lilla krabat, och jag lider helt tyst och gläds, när du kvittrar glcu.lt.
Och lifeets äflan och larm och kif om rang och njutning och gull ej tränga hit in, där skymningens ro omhöljer oss stämningsfull.
De öfeerspända drömmar jag haft om ära och rikedom, de brista som bubblor af skimrande skum, och jag ser, hur en hoar är torn.
Hvad gör det, allenast vårt dagliga bröd min möda förvärfva kan, om rykte och mald jag aldrig når?
— Långt mera är det jag vann.
—.
Min lilla pilt, när med grubblande blick i ditt klara öga jag ser, sig världen, som ödslig och mörk jag såg, å nyo i solljus ter: Du skådar med stora ögon dig kring.
— Allt syns dig så underbart.
O, lär mig, min älskling, alt se som du — så lifsgladt, så oskuldsklart!
Min lilla pilt, när dagens id och oro jag lämna fått, då, vill jag blifva ett barn hos dig och glömma de sting, mig nått.
Då vill jag kasta allt missmod bort, allt tcifcel som gnager min håg, och allt grummel, som lifvet rört upp i min själ, skall sjunka i glömskans våg.
Då, skola oi sitta, din mor och du och jag, i kammarens frid, vul brasans glöd och lefva om, vi gamla, vår barndomstid.
Jag om och som skall dig förtälja om himmel och jord, hur världen är underbar, lära dig tro på den vårdande Gud, för ofta förgätit jag har.
Vi skola följas i sagoskog, vi båda, på riddarefärd; vi skota kämpa mot drakar och troll med sanningens blanka svärd.
Och när du blir större, på ufventgr vi draga i villande mark; och du skall växa i idrottslek: till en yngling frisk; och stark.
Vi skola söka de vises sten med trägen forskning, oi två, i de skrifter, oss stora andar skänkt, men mera i lifvet ändå.
Och du skall växa och bli en man, försynt, oekhjäriad, men fast och oförsayd.
i sanningens tjänst trots vindarnas växlande kast.
Och stiger du högt mot höjdens topp, se till, att stå du kan!
Men vandrar du arm och obemärkt, likgodl, blott du är en man.
€dv.
T ?ammarstedt.
S j ä l s s t y r k a utan kroppsstyrka.
För Idun A F D:r H u g o Toll.
V i v e t a alla, h v a d k r o p p s s t y r k a är o c h ä f v e n h v a d s j ä l s s t y r k a.
J a g t a g e r or- d e n i v a n l i g m e n i n g o c h vill ej ens b j u d a till att d e f i n i e r a d e m.
V i v e t a o c k s å, h v a d k r o p p s s t y r k a u t a n s j ä l s s t y r k a är, o c h b e t o n a t i d t o c h o f t a i n t i g h e t e n däraf.
M e n s j ä l s s t y r - k a u t a n k r o p p s s t y r k a t a l a r m a n m e r a säl- l a n o m.
E n f ö i j d h ä r a f är, a t t m a n så l ä t t förbiser kroppslighetens b e t y d e l s e i en del a f s e e n d e n, j a g n e d a n vill n ä m n a, o c h tän- k e r, att k a n m a n b l o t t a n d l i g e n u t v e c k l a sig t. e x.
g e n o m s t u d i e r, så är allt g o d t och väl.
I vårt land äro l y c k l i g t n o g s e d a n långa tider gymnastik, sund sport o c h andra kropps- ö f n i n g a r v a n l i g a o c h u t ö f v a ä f v e n ett h ä l s o - s a m t i n f l y t a n d e s å v ä l l e k a m l i g e n s o m äf- ven på våra tänkesätt.
I c k e f ö r t y finner m a n så ofta, h u r e n u n g m a n eller k v i n n a förbiser betydelsen af det kroppsliga s o m e t t o u n d g ä n g l i g t u n d e r l a g f ö r i n t e l l i g e n s el- ler k o n s t n ä r l i g f r a m g å n g i v ä r l d e n.
Hvar- för äro stora sångerskor o c h konstnärinnor i allmänhet vackra?
O m m a n m e d vacker icke menar » mjölk och bär », utan det sundt, k r a f t i g t o c h h a r m o n i s k t v e r k a n d e, så är s v a - r e t lätt.
D e t är d ä r f ö r, att i n g e n a n n a n ä n den, s o m varit kroppsligt sund, kraftig o c h h a r m o n i s k eller f ö r s t å t t att u t v e c k l a d e s s a e g e n s k a p e r s a m t i d i g t m e d s i n a ö f r i g a spe- ciella t a l a n g e r, i r e g e l k o m m i t d ä r h ä n att bli m e r a b e m ä r k t, b l i » s t o r ».
D å v i hört en sångerska s j u n g a i en stor o p e r a tre, f y r a t i m m a r så g o d t s o m i ett sträck, k u n n a vi väl ibland s ä g a: » stackare, n u är h o n v ä l b r a t r ö t t », m e n sällan g ö r a vi o s s d o c k fullt r e d a f ö r, h v i l k e n o e r h ö r d stor fysisk kraftutveckling h o n därvid ådaga- lagt.
S a m m a l u n d a m e d en aktör, predikant, t a l a r e, p i a n i s t, v e t e n s k a p s m a n, l ä k a r e, lite- ratör, a f f ä r s m a n eller h v a d s o m h e l s t.
H a r ni sett e n kirurg a r b e t a?
H a n står l u g n o c h stilla, t r y g g o c h l e e n d e, a r b e t a r ö g o n s k e n l i - gen kroppsligt kanske ibland just så m y c - k e t s o m d e n s o m är i färd m e d att u t r e d a en trasslig g a r n h ä r f v a.
M e n s v e t t e n s t r ö m - m a r från h a n s p a n n a y m n i g a r e ä n från e n k r o p p s a r b e t a r e] &gt; &amp; fältet i s o m m a r h e t t a n.
Och detta händer icke blott m e d den ovane o p e r a t ö r e n eller v i d tillfällen af s ä r d e l e s ä n g s l i g a o c h f a r l i g a o p e r a t i o n e r, u t a n är sna- r a r e r e g e l ä n u n d a n t a g ä f v e n h o s g a m l a star- k a o p e r a t ö r e r.
S å s t o r är a n s t r ä n g n i n g e n att koncentrera sig på en viktig uppgift.
O c h dy- l i k a a n s t r ä n g n i n g a r k r ä f v a s m e r eller m i n - d r e a f d e flesta k o n s t n ä r e r, t a l a r e o.
s v.
, icke en enstaka g å n g o c h för en kort stund, u t a n d a g l i g e n o c h f ö r m å n g a t i m m a r åt g å n g e n u n d e r l o p p e t af ett h e l t lif.
O c h h v a d som n u kanske förvånar oss lika m y c k e t s o m att d e s t å ut, är, att l y c k l i g a u t ö f v a r e af n ä m n d a k o n s t e r d o c k s ä l l a n ä r o öfvergif- vet trötta.
D e n s o m vid hvarje produktion t ö m m e r m å t t e t af s i n a krafter till sista droppen, g ö r knappt lycka.
Bäst lyckas den, s o m l i k s o m b l o t t g e r ö f v e r f l ö d e t af s i n kraft.
D e t f o r d r a s s å l e d e s e n s t o r f o n d af f y s i s k kraft att t a g a af, e t t b r e d t u n d e r l a g af k r o p p s l i g s t y r k a o c h u t b i l d n i n g f ö r att u p p - b ä r a o c h g e u t t r y c k åt d e n a n d l i g a t a l a n g e n.
D e t är i v å r t i d p å s ä t t o c h v i s m o d e r n t att t a l a o m a n d l i g m a k t ö f v e r m ä n n i s k o r i m o t s a t s till o c h m e d f r å n s e e n d e af f y s i s k a h j ä l p m e d e l till d e s s f ö r v e r k l i g a n d e, o m fjärr- v e r k a n o.
s. v.
D ä r o m veta v i d o c k p l a t t intet.
O c h analysera vi, hur vi verka på a n d r a eller s j ä l f v a p å v e r k a s, så är d e t ej s v å r t att finna d e m a t e r i e l l a h ä f s t ä n g e r n a.
F y s i s k k r a f t s å l u n d a f ö r att g ö r a d e n a n d - liga fruktbärande!
H v e m k a n icke b l a n d sina v ä n n e r erinra sig b å d e e n o c h flere » l o f v a n d e » u n g e m ä n s eller ä l s k l i g a t a l a n g f u l l a flickors t o t a l t m i s s - l y c k a d e kårriér uti i f r å g a v a r a n d e a f s e e n d e n.
E n u n g flicka v i s a r p r o f p å v e r k l i g m u s i - k a l i s k t a l a n g o c h g ö r s t o r l y c k a i s m å sa- l o n g e r.
H o n h a r e n b r i n n a n d e h å g f ö r stu- d i e r o c h é n k r a m p a k t i g t e n e r g i s k v i l j a att slå s i g f r a m s o m d e t h e t e r.
Och hon gör d e t k a n s k e till s l u t e t af s i n a s t u d i e r.
M e n så k o m m e r h o n e j l ä n g r e t r o t s b å d e l ä r d o m och talanger.
B å d e på den lärda o c h på konstnärsbanan s k e r g a l l r i n g e n v i s s e r l i g e n till s t o r d e l r e d a n u n d e r s t u d i e å r e n.
D e n e n a efter d e n a n d r a t r o p p a r af, f ö r s t o c h f r ä m s t p å g r u n d af bristande specialbegåfning och äfven ge- nom flerfaldiga y t t r e o m s t ä n d i g h e t e r t. e x.
ekonomiska.
(M å n g e n e r f a r e n h e t lär o s s d o c k, att fle s i s t n ä m n d a ej äro så v ä s e n t l i g a som m a n i allmänhet tror.)
M e n alla d e a n d r a, s o m o c k s å b l i e f t e r?
I » k a m p e n för t i l l v a r o n » är d e t j u klart, att i c k e alla k u n - n a s l u t a s o m s e g e r h e r r a r.
N å g r a m å s t e bli efter, b l i J D E S E G R A D E.
M e n g r a n s k a v i återi- gen orsakerna, de omständigheter, närmare d e t a l j e r, u n d e r h v i l k a d e b l e f v o efter, finna vi lätt, a ' tt d e t v a r, e m e d a n d e i c k e ä g t, v e t a t b e v a r a eller f ö r s t å t t g e n o m t r ä n i n g f ö r v ä r f v a j o c k s å d e n n ö d i g a fysiska styrka och spänstighet, s o m i längden fordrades för d e r a s s t u d i e r eller ett l y c k l i g t u t ö f v a n d e af d e r a s k a l l.
D e n e n a är » ö f v e r a n s t r ä n g d », alltså ett m i s s h u s h å l l a n d e m e d kraft.
D e n an- dra har ej velat underkasta sig den m å t t a i m a t o c h d r y c k o c h n ö j e n, s o m u t g ö r ett oeftergifligt v i l l k o r f ö r e n s u n d h a r m o n i s k och kraftig utveckling, såväl andlig s o m lekamlig.
D e n tredjes a n d n i n g s m u s k l e r äro f ö r s v a g a, f ö r att h a n s s t r u p e s v ä l l j u d skall k u n n a f y l l a e n s t ö r r e sal o. s. v.
J a g m e n a r f ö r s t å s i c k e, att m a n n ö d v ä n - d i g t skall vara s e x f o t o c h en tvärhand lång o c h ha muskler s o m en s m e d för att l y c k a s s o m k o n s t n ä r, o c h i c k e h e l l e r att d e k r o p p s l i g a f ö r u t s ä t t n i n g a r n a ä r o d e e n d a eller ens d e viktigaste.
J a g h a r b l o t t v e l a t på- p e k a, h v a d m a n så o f t a f ö r b i s e r, att v å r a n d l i g a kraft b e h ö f v e r ett b a s t a n t k r o p p s - l i g t m e d i u m att v e r k a g e n o m.
Att mena v ä l o c h v i l j a så i n n e r l i g t g o d t b e t y d e r f ö g a i d e n n a v ä r l d.
K n u t e n är att kunna utföra h v a d m a n m e n a r o c h vill.
Benjamin Kidd visar, h u r nationerna » v i t t r a b o r t i t o p p e n ».
D e a n d l i g e n förfina- d e, f ö r att e j t a l a o m d e ö f v e r f ö r f i n a d e, g å i n o m fler eller färre s l ä k t l e d u n d e r, troli- gen o c h i stort sedt e m e d a n den animala m ä n n i s k a n lider g e n o m d e n andligas öfver - kultur.
Kulturens banerförare rekryteras e m e l l e r t i d o u p p h ö r l i g t från d e d j u p a l a g r e n, s ä r s k i l d t från l a n d s b y g d e n.
Äfven o m vi a n s e, att j u s t d e t är v å r t m å l att » e t e r i s e - r a s », k a n detta icke annat än vara sorgligt, att v i så o j ä m n t o c h m e d så m y c k e t l i d a n d e n å m å l e t, att m ä n s k l i g h e t e n o m o c h o m i g e n h a r att b ö r j a från b ö r j a n.
L i k s o m v i t r o o s s f ö r s t å, att d e t f ö r e n e n s k i l d indi- v i d är b ä s t, att d e n k r o p p s l i g a o c h d e n andliga utvecklingen gå harmoniskt hand i h a n d, så t o r d e d e t o c k v a r a b ä s t f ö r e n n a t i o n, att h o n i c k e b l o m m a r b o r t f ö r f o r t i t o p p e n, att d e Öfre o c h u n d r e k l a s s e r n a istället r ä c k a h v a r a n d r a h a n d e n o c h så l å n g t s o m m ö j l i g t f ö l j a s åt.
O c h från d e n n a s y n - p u n k t v å g a r j a g o c k s å, m e d r i s k att bli m i s s - f ö r s t å d d, s ä g a att e n v i s s u r k r a f t i g r å h e t, u p p s k a t t a n d e t af f y s i s k s t y r k a o c h k r o p p s l i g s p ä n s t i g h e t är ett g o d t l i f s t e c k e n h o s e n nation.
F r å n d e n s y n p u n k t e n kan m a n heller icke utan oro höra några v ä l m e n a n d e reformato- rers i d e l i g a p r e d i k n i n g a r till v å r t l a n d s m ö - d r a r att ä n g s l i g t v a k a ö f v e r o c h från b ö r - jan kväfva hvarj * yttring h o s g o s s e n af k r i g i s k a n d a, o f ö r v ä g e t m o d o c h b r u t a l kraft.
J a g tror d o c k bättre b å d e o m vårt lands m ö d r a r o c h s m å s ö n e r ä n att d e t t a i e n h a s t skulle l y c k a s.
Låt d e n fysiska kraften v ä x a.
Den behöfs nog, och ingen nödvändighet f o r d r a r d ä r f ö r, att d e n d r ä n k e r s i g i blod en g å n g.
I c k e h e l l e r är d e n, s o m så m å n g e n tror, o v i l l k o r l i g e n e n f i e n d e till v å r a själs- krafters u t v e c k l i n g.
N e j, låt d e n v ä x a s i g s t o r o c h stark, m e n l e d d e n i t i d i r ä t t a b a n o r, t y g l a d e n o c h g ö r d e n till i n t e l l i g e n - sens tjänare!
Den aktningsvärde Pilkvist.
Humoresk af Efraim Rosenius.
_Mruarna på Tallö började sin sommar med små A missförstånd m e d ty åtföljande uppgörelser, hvarpå följde nya missförstånd o c h nya förkla- ringar, till dess att en fattig skräddares ädla ka- raktär o c b exemplariska husliga förhållanden öppnade deras ögon för allt hvad de själfva måste sakna o c h den gemensamma olyckan knöt dem tillsammans i den intimaste vänskap.
Under senare hälften af sommaren voro de tre fruarna absolut oskiljaktiga.
Konstrikt ihopflä- tade, m e d armarne o m hvarandras lif o c h hufvu- dena lutade tillsammans — o c h detta dag efter dag o c h vecka efter vecka — gjorde de intryck af siamesiska trillingar, o c h det kunde icke falla någon in att tänka på d e m eller tilltala d e m an- nat än kollektivt: 2 H a fruarne badat i dag? » — » Vänta fruarna sina män m e d ångbåten? » Själfva talade de endast i första person pluralis.
K o m någon af herrarne o c h föreslog sin gumma t. ex. en seglats, när det blåste lagom fruntim- mersbris, blef svaret hvarken ja eller nej, utan » vi ha tänkt gå till skogen i afton » eller något dylikt.
Och i detta » vi » och i tonen, h v a n n e d det uttalades, låg någonting så afvisande, att herrarne snart förlorade lusten att k o m m a med vidare framställningar.
Till en början undrade de hit o c h dit, hvad allt detta hade att betyda, men småningom upphörde de att undra, togo saken kallt, seglade ensamma, ägnade sig åt fiske, blandade sig en grogg eller drogo en spa- der, allt på tre man hand och utan att fråga ef- ter, hvad » de » hade för sig — de, fruarna.
Snart nog k o m m o emellertid herrarne under- fund med, hvar skon klämde.
Fruarna hade börjat b e d ö m a d e m » opartiskt », göra jämförelser o c h mäta dem m e d främmande mått, o c h måt- tet, hvarmed herrarne mättes, var skräddaren Pilkvists mått.
Nästan hvarje morgon sågs den med armarne sammanflätade hustrutrion långsamt skrida upp- för backen till skogskanten, där några linhåriga, osnutna ungar lekte på förstukvisten till en moss- grå koja, omgifven af ett arsenikgrönt potatis- land.
B a k o m de små trasiga, regnbågsskimrande fönsterrutorna b l o m m a d e röda geranier, o c h ba- k o m geranierna framtittade ett blel&lt;:t litet an- sikte med plirande ögon under en gulröd lugg.
» G o d morgon, Pilkvist! » hälsade fruarna, då de trädde öfver den höga tröskeln in i det låga rummet.
Och det bleka ansiktet sken o c h nickade, o c h de plirande ögonen plirade vänligt, o c h den lille skräddaren försökte att bocka på öfverkroppen, där han satt m e d benen i kors s o m c n kinesisk docka på sitt stora omålade skräddarbord.
» Hvar har mäster gjort af sin gumma i dag? » Detta var en stående fråga, ty m o r Pilkvist syntes sällan h e m m a vid de tider på dagen, då det kokades och dracks kaffe i d c närbelägna sommarvillorna, där b o n stod väl till b o k s hos köksorna, tack vare sin talande tunga och sitt glada humör.
» Å h j o » — brukade då alltid mäster svara — » h o ä ' allt mest borta och får sej en kaffeskvätt, o c h det unnar jag henne gärna, för h e m m a lär ho fäll inge ' få — kaffe, vill det säga. » Och därvid log den lille bleke skälmaktigt o c h plirade m e d sina små trekantiga ögon, o c h fru- arna sågo på hvarann o c h utstötte ett samfäldt &gt;mmm !&gt; — det ofrivilliga uttrycket af deras hjärtans rörelse o c h medkänsla.
Ofta medförde de vid dessa morgonbesök en li- ten väska, hvarur de plockade upp ett och annat, som den fattiga, m e n förnöjsamma skräddarefa- miljen kunde sätta värde på — några flätor saff- ransbröd, en påse karameller åt barnen, kanske också en bit kall stek eller fisk för mäster att kalasa på.
Och mäster tackade gladt o c h okonstladt för » namnamet » o c h fröjdade sig öfver, hur väl det skulle smaka hans kära Lova.
Men råkades Lova själf hemma, så var det hon som förde ordet.
Då satt mäster bara o c h myste bifall till allt hvad gumman sade, då o c h då in- flickande ett muntert ord till fruarna eller ett kärvänligt till sin äkta hälft.
Hvilka lyckliga makar!
Man kunde ha tagit dem för ett nyförlofvadt par, så ungdomligt för- tjusta tycktes de vara i hvarandra, o c h likväl hade de varit gifta i tio år, o c h åldersskillnaden var högst betydlig — han ett par o c h trettio, hon säkert närmare femtio- än fyrtiotalet.
Och vacker var h o n inte.
E n liten skinntorr varelse, brun i ansiktet, liksom betsad, med stic- kande bruna pepparkornsögon och bruna hårtestar slängande kring knotiga kinder, liknade hon, lif- lig, högröstad, gapskrattande, en veritabel troll- packa.
Det värsta var, att h o n visst aldrig tvättade sig.
Händer o c h ansikte voro påfallande solkiga, o c h från hennes kläder utgick en odör af någon- ting annat än renlighet.
Men för Pilkvist var h o n allt fortfarande » lilla rara gumman », o c h det var detta märkvärdiga o c h säkert enastående fenomen, som gjorde fru- arnas besök hos den beundransvärde skräddaren till sannskyldiga andakts- o c h o c h uppbyggelse- stunder.
Då de återkommo från en dylik visit, voro de alltid m y c k e t tankfulla.
Träffade de då herrarne samlade på den ena eller andra familjens veranda, föll det liksom af sig själft, att fruarna började sig emellan tala o m Pilkvist.
» Tänk ändå, hvad han är uppoffrande o c h snäll mot sin Lova.
H a n stiger upp o c h sätter på kaffepannan, ännu medan gumman ligger — det är bara knallkaffe de dricka, de stackars män- niskorna — o c h middagsmaten kokar han själf; o c h diskar gör han för att bespara henne be- sväret!
Och barnens kläder lappar och lagar han.
» Hvarför skulle inte jag hålla ungarne hela, när jag ändå är skräddare? » säger han.
» Och hvar- för skulle inte jag sätta på potatisen, när jag ändå mest alltid är h e m m a?
» Han gör allt, m e d ett ord — sköter hushållet o c h sörjer för utkom- sten.
Allt bara af kärlek till sin lilla rara gum- ma — o c h ändå är hon femton år äldre än han och ful o c h gammal.
Det är någonting stort i detta. » » Någonting stort o c h tillika sällsynt. » » Ja, han är verkligen aktningsvärd, denna Pil- kvist; det är sanning, det » » Ja, han är verkligen aktningsvärd. » Sådana samtal upprepas litet emellan i herrar- nes närvaro, o c h de höra under tystnad på.
M e n deras ö g o n b r y n sammandragas, ty de känna sig s o m orm i myrstack; de veta att läsa mellan raderna; de känna, att b e r ö m m e t öfver Pilkvist innebär en anklagelse emot dem själfva och de vända m o t sitt eget bröst den udd de ana i det stereotypt återkommande: » Ja, han är verkligen aktningsvärd. » De kunna icke undgå att i viss mån finna sig träffade, ty de måste erkänna för sig själfva, att de hvarken äro så uppmärksamma eller så kär- leksfulla m o t sina hustrur, s o m de skulle kunna vara och s o m de — varit en gång.
Men om de således måste tigande åhöra dessa ständigt upp- repade förtäckta förebråelser, därför att de icke kunna helt försvara sig, så finna de dem likväl öfvervägande orättvisa och veta m e d sig, att de tiga endast af det skäl, att de icke skulle, o m de talade, kunna göra sig fullt förstådde.
Den ene af d e m skulle skulle vilja säga till sin hustru: » Kära vän, det är sant, att vi icke älska hvar- andra längre med den ungdomliga passionens hela glöd.
Men vi äro ju inte heller unga längre, i alla händelser inte lika unga s o m för tio år M e d a n, då vi gifte oss.
Vi kunna icke undgå det oundvikliga.
Låt oss sörja gemensamt öf- ver att u n g d o m förgår och att dagligt umgänge tvivialiserar, men låt oss icke anklaga hvarandra, då vi j u ändå akta hvarandra så högt o c h äro hvarandras sannaste vänner. » Den andra skulle vilja säga: » Det är sant, min kära vän, att du icke en- sam fyller hela mitt behof af kvinna, liksom du, o m du reflekterade lika mycket som jag, skulle vara på det klara med, att jag icke gifver dig allt, hvad ditt väsen behöfver af manlig motsva- righet.
Det var en illusion, om vi engång trodde att vi ömsesidigt skulle räcka till för hvarandra hela lifvet igenom.
Det var en illusion.
Må vi finna oss i det oundvikliga!
Låt mig fritt be- undra u n g d o m o c h fägring, och gör du samma- ledes på ditt håll!
Låt oss icke af vårt äkten- skap göra en graf, där vi bägge begrafva oss, ännu lefvande. » Och den tredje har så ofta på tungan: » Du vet ju, att vi aldrig ha älskat hvarandra.
V i gifte oss af helt andra hänsyn.
Och därför att vi visste det båda, kunde vi ordna det så, att vi ändå i en m e d åren tilltagande vänskap vunnit en relativ lycka, som vi knappast gjort oss räkning på.
Hvarföre då riskera hvad vi vunnit för det måttliga nöjet att få sörja som förloradt hvad vi aldrig ägt? » Detta allt o c h m y c k e t mer skulle herrarne på Tallö vilja säga sina respektive; men orden kom- ma aldrig öfver deras läppar, man vill icke såra, och man afskyr scener.
Man vet dessutom, att fruarna i deras nuvarande tillstånd af öfverspän- ning aldrig skola taga reson.
Men de evigt återkommande samtalen o m den aktningsvärde Pilkvist, den trofaste maken, som håller sitt kärlekslöfte heligt, kunna icke undgå att alldeles tråka ut de mindre aktningsvärda herrarne till sist.
Den exemplariske skräddaren äcklar och förargar dem.
D e betrakta h o n o m som en toffelhjälte o c h ett kräk, som förtjänade stryk o c h inte berömmelse, därför att han låter sin lata, snuskiga käring kujonera sig.
Fruarna å sin sida förarga sig öfver herrarnes tystnad, hvilken drar ett ledsamt streck öfver deras beräkningar.
Den tryckta stämningen blir tröttande.
Den kvafva luften behöfver rensas af ett åskväder, o c h man börjar ändtligen söka sak m e d sina envist tigande män för att framkalla den åstundade urladdningen.
» Henriette lilla, mina fiskebyxor ha fått en lucka; skulle du kanske vilja anförtro d e m åt den aktningsvärde Pilkvist. » » Du behöfver inte se så ironisk ut.
O m alla äkta män liknade mäster.
.
.
» » Jag kallar h o n o m j u därför också den akt- ningsvärde.
» » Men du menar det inte. » » Jo, jag erkänner i alla afseenden min under- lägsenhet. » Man kommer, ingen vart m e d d e m.
Men ett martyrskap, som aldrig leder ens till den allra minsta lilla ordväxling, kan j u ingen människa stå ut m e d i längden.
Herrarne ha blifvit så outhärdligt snälla o c h fogliga!
Det finns ingen möjlighet att få i gång en liten uppfrisk- ande tvist, m e d utbrott o c h förlöpningar, tårar o c h försoningskyss — hvart skall detta taga vä- gen till sist?
» Jag undrar, » säger en af fruarna till de andra en dag, • o m inte vår kära Pilkvist ändå har en liten räf bakom örat.
Han bar lagt märke till vår beundran; han vet, att den gäller hans ut- hålliga kärlek till sin gamla galanta, o c h jag misstänker nästan,- a t t.
.
.
» ».
.
.
han spelar komedi m e d oss?
!
» » Inte precis, men ä n d å.
.
.
» Misstanken är väckt, och fruarna börja på all- var att fundera.
De fundera o c h de spionera.
De göra täta expeditioner till kojan i skogs- kanten, draga sig undan i bersåerna, hviska o c h prata, tissla o c h tassla.
Men på sina ännu en- vist tigande män kasta de blickar, mer stolta o c h förtörnade än någonsin förr.
V e de stackars herrarne, o m fruarna skulle ha misstagit sig!
Så stå sakerna, då det en m ö r k augustikväll hörs skrik o c h väsen uppifrån skogen.
» •Hör, hvad är det? » säga damerna på en gång, där de sitta samlade kring aftonlampan.
M e a i samma ögonblick störta alla tre herrarne in, ropande i halsen på hvarandra: » Skynda, skynda!
Den aktningsvärde Pilkvist! » Så rusa de ut igen — • ocb fruarna efter.
Andfådt, lyssnande, stannar hela sällskapet i kolmörkret utanför skräddarens bostad.
Barnen skrika, mäster skriker, gumman skriker.
Det är ett buller o c h oväsen af ramlande stolar, tjut och vrål, så man kan mista hörseln.
Svordomar och skällsord, hvirflande hexdans i fladdrande ljus- sken.
Som en jagad dufva flaxar skräddaren om- kring väggarne, o c h efter h o n o m s o m en hök är käringen med klorna i hans gula hår.
» Den aktningsvärde Pilkvist får ett kok stryk af sin lilla rara gumma » — » det enda kok för resten, s o m hon serverar, » anmärker en af her- rarne triumferande.
Med farten af en afskjuten pil flyger en liten flåsande varelse ut ur stugan o c h upp i skogen, o c h där — först där, tillräckligt långt från stri- den o c h faran — lättar sig ett öfverfullt hjärta m e d en ström af okvädingsord.
Damerna rysa, men herrarne ' låta höra en stilla, hjärtlig gnäggning.
» Den aktningsvärde Pilkvist! » Åskvädret uppe i skogskanten spred sina luft- renande verkningar ända ned till villorna vid sjö- stranden.
Efter det vidriga uppträde man ge- mensamt bevittnat, behöfvas inga vidlyftiga för- klaringar för att allt igen skulle bli s o m det varit, innan skräddarns inställsamt plirande ögon hade bringat förvirring i förhållandena.
Och innan kvällen gått till ända, var den siamesiska hustrutrion upplöst, o c h armar o c h medjor hade förenat sig i helt andra kombinationer.
* Är det sommarvärmen?
s o m g ö r våra annars alltid tillmötesgå- ende läsarinnor så oföretagsamma, eller skalle verkligen icke en enda intressera sig för den tillämnade pristäfling, h v a r o m läses i vårt n:r 24 under rubriken » V å r a damers klädpenningar »?
Till vår öfver- raskning har nämligen ännu ingen hör- s a m m a t vår där framställda begäran att yttra sig i frågan — en fråga den vi d o c k, i likhet m e d insändarinnan, trodde skulle ligga m å n g a af våra praktiska da- m e r nära o m hjärtat.
Vi u p p r e p a där- för i dag vår b ö n, på nytt hänvisande till n ä m n d a uppsats, o c h vilja så tåligt för- bida ännu en v e c k a i h o p p, att likväl våra läsarinnors vänliga hjälpsamhet på sistone ej skall svika oss.
* " V å r a • gamla ".
» N ä r j a g blir s t o r », d e t är e n fras s o m b a r n e t s n a r t n o g, så f o r t d e t lärt s i g t a l a o c h t ä n k a p å a l l v a r, o f t a a n v ä n d e r, o c h att d e n skall blifva s a n n i n g en g å n g, o m d e få lefva, d e t f ö r s t å d e så g o d t.
M e n att m a m m a, g a m l a f a r m o r eller m o r m o r en g å n g v a r i t barnet, s o m d r ö m d e d r ö m m e n att b l i f v a stor, att v ä x a b o r t från s k o l a o c h l ä x o r, d e t är h a r d t när o m ö j l i g t att f a t t a!
A t t d e n g o d e g u d e n satte d e m hit s o m g a m l a o c h g r å till a r b e t e o c h o m t a n k a, så t r o d e u n g a n ä s t a n alltid.
M o r m o r h a r a l d r i g v a r i t u n g och fager m e d ros på kind.
M a m m a har a l d r i g l e k t b a r n e t s g l a d a l e k eller s v ä r m a t m e d n å g o n ungersven under l u m m i g ek.
K o m m e r så f r a m n å g o t g a m m a l t kläd- n i n g s l i f, så s m a l t o c h n ä t t, o c h m a m m a s ä g e r: » så smärt var j a g, när j a g var irng. » D å blir f ö r v å n i n g e n s t o r, f ö r att e j s ä g a o f a t t l i g!
— J a g f ö r d e s till t a n k e n p å att » d e g a m l a » en g å n g varit » d e u n g a » v i d G E N O M B L Ä D D R A N D E L af v å r s e n a s t e, n y l i g e n u t k o m n a adelskalender.
Låt oss göra be- k a n t s k a p m o d n å g r a, s o m n u äro k v a r af d e m, hvilka enligt d e n s a m m a i slutet p å förra och i början på detta århundrade skådade d a g e n s l j u s o c h S A M T I D I G T från s k i l d a h e m g å t t u t i l i f v e t att ä l s k a o c h ä l s k a s — o c h att p r ö f v a s m e r eller m i n d r e, T Y o l i k a falla ödets lotter.
M e n vi skola h o p p a s o c h tro,
a t t alla nas o c h handen l a g t sig h a f v a d e e n l i t e n s o l g l i m t att m i n - lefva på o c h d r ö m m a o m, n u när är m a t t o c h m å n g e n o r o l i g b ö l j a till r o.
J a g ö n s k a r j a g h a d e n å g o t m e r a att b l ä d - d r a i ä n g a m l a a d e l s k a l e n d r a r.
V å r a släkt- b ö c k e r, s o m finnas, ä r o så få, d e n e n d a s o m är r i k h a l t i g är j u s t d e n g a m l a kalen- d e r n o c h v i få g ö r a, s o m K a j s a V a r g l ä r d e, » t a g a h v a d v i h a f v a » o c h n ö j a o s s, till e n b ö r j a n, m e d att g ö r a b e k a n t s k a p m e d några g a m l a ur våra adelssläkter.
Kanhän- d a få vi o c k s å h ö r a g a m l a m o r m o r eller f a r m o r u t b r i s t a: » n e j, m e n l e f v e r d e n eller den ännu!
H o n var samtidig m e d m i g!
» O c h är l y c k a n g o d, k a n s k e d e t o c k s å v a n - k a s c n l i t e n v e r k l i g h e t s b i l d från m o r m o r s e l l e r f a r m o r s u n g d o m, o c h d å får d e n g a m - l a tanten, s o m vi aldrig skådat o c h först nu h ö r a t a l a s o m, ett a l l d e l e s n y t t i n t r e s s e f ö r o s s, o c h I d u n får b e r ö m, s o m så d ä r h e l t ä p r o p o s får d e n k ä r a g a m l a att t a l a o m sin u n g d o m, den ungdomstiden s o m våra dagars b a r n så g ä r n a v i l j a h ö r a talas o m o c h d o c k h a f v a så s v å r t f a t t a att d e n f u n n i t s.
S e så, n u k o m m a alltså d e g a m l a i e n l å n g r a d, p a s s a n o g a u p p — få se h v e m s o m har bästa turen o c h kan framlocka det gladaste u n g d o m s m i n n e t?
O r d n i n g i allt från d e n g a m l a g o d a t i d e n, d å m a n n e g djupt för d e gråa håren o c h kysste artigt p å h a n d e n, t y » g a m m a l är ä l d s t » o c h d ä r f ö r t a g a d e ä l d s t a p l a t s e n i soffan p å d e n s t o r a mötesfesten 1 7 9 9 — 1 8 9 6.
E n d a g o m sender heter det j u, m e n när m a n t i l l r y g g a l a g t b o r t å t 9 7 g å n g e r 3 6 5 da- g a r, d å h a r m a n m y c k e t att m i n n a s, m y c - k e t att s a k n a.
T ä n k, att h a f v a b ö r j a t sitt lif i ett a n n a t å r h u n d r a d e, n ä s t a n g å t t ige- n o m ett h e l t s e k e l!
H u r u m å n g a t a n k a r o c h k ä n s l o r s o m b r u s a t g e n o m h u f v u d o c h hjär- ta u n d e r d e n n a långa tid!
— — — — — — — 1809. af Geijerstam, Charlotta, f. Carpelan, Hofva.
Hjulhammar, H e d v i g Gustafva, Kungsör.
Lindqvist, Julia, f. Lagergréen, Vernamo.
Löwenhjelm, Amelie, f. Boltenstern, Lund.
Påhlman, Sofie, f. v. Baumgarten.
Uggla, Ulla, f. Schönning.
Silfverhjelm, Fredrique, Lidköping.
Brändström, Charlotta Wilhelmina, f. 11jelm, Stockholm.
— Sparrman, Amelie, f. Cederström, Upsala.
v o n Nieroth, Emeli, f. Cronhjclm, Stock- holm.
— v o n Hermansson, Betty, f. Appelqvist, Ma- riestad.
— Granér, Fredrika, f. Hård af Segerstad, Ul- ricehamn.
— Pcreswetoff Morath, Matilda, f. Wallberg, Linköping.
— Rappe, Emelie, f. Björnstjerna, Christine- lund.
— B o o s af Hjelmsäter, Fredrika, f. Anders- son, Vingåker.
— Thott, Louise, Helsingborg.
— Tigerhjelm, Elisabeth, f. Nordengren, Stock- holm.
1810.
Bull, Jaquette, f. Cederström, Bosekop, Norge.
— af Donner, Aurora Antoinetta, f. K o c h, Stockholm.
— Eketrä, Vilhelmina.
— Gyllenram, Emelie, Stockholm.
— Kalling, Marie, f. Eriksson, Örebro.
— Tenckler, Augusta, f. Lilliestråle.
— Mannerheim, Henrietta, f. Frestadius, Ma- riestad.
— Lundgren, Henrietta, f Nordenankar, Kal- mar.
— Nordenfelt, Emilia Carolina, Kristinehamn.
— Bergh, Emilie, f. Psilanderskjöld, Vexiö.
— Amnell, Eva, f. Bappe, Helsingborg.
— Beenstjerna, Charlotta, Vernamo.
— Skjöldarm, Anna, f. Wiberg, Stockholm.
— Stael v o n Holstein, Jeanna, f. Stendahl, Halmstad.
— Wästfelt, Carolina, Sköfde.
D u u n g a!
G ö m I d u n i t i o, f e m t o n år o c h d u får se, h v i l k e n af d e m å n g a g a m l a här s o m sist t a g e r s f s k e d o c h g å r till r o u n d e r den gröna torfvan.
— A t t tiderna förändrats har erfarenheten n o g lärt d e m, d e s s a g a m l a, låt d e m n u h v a r o c h e n i sin s t a d t a l a o m d e t f ö r g å n g n a.
Till 1 7 3 9.
1800.
1801.
1802.
1803.
1804.
1805.
1806.
1807.
De Frese, Emma, f. Asklund, Södertelje.
Gillner, Charlotte (änka efter kapten G. Scbotte), Filipstad.
Möllersvärd, Ulla, Stockholm.
Berghman, Amalia, V e x i ö.
Nauckhoff, Louise Ulrika, Vesterås.
Flach, Hellevid, f. Zelow, Prinshaga.
Lagéfgréen, Karin, Kristiaustad.
v o n Seth, Sara, Jönköping.
Hav, Nanny, f. Rydberg.
Treffenberg, A n n Ursula, f. Abbot, Hernö- sand.
Hegardt, Maria Katarina, f. v. K o c h, Gö- teborg.
Nauckhoff, Louise Carolina, Vestervik.
Nordenankar, Augusta, Fliseryd.
B o n d e af Björnö, Clara Eleonora, f. Eålamb, Stockholm, de Besche, Anna, f. Ullvin, L ö g d ö.
Åberg, Johanna, f. Hård af Segerstad.
Lilliestråle, Gustafva, Stockholm.
Tham, A n n a Greta, f. Alströmer, Upsala.
Sandler, Amelie, f. af Wincklerfelt, Upsala.
Helling, Ulla, f Dalman, Lidköping, Fock, E b b a Gustafva, Lidköping.
Mannerstedt, Gustafva, Grenna.
Munck af Fulkila, Henriette, f. Peterson, Jönköping, af Nordin, Hedda Charlotta, Stockholm.
Oldcnskjöld, Erika Gustafva, f. Ekerman, Venersborg.
Lmdwall, Wendla, f. Planting Bergloo, Vrig- stad.
1808. iduns alla läsare och vänner!
Af vikt är nu för alla dem, hvilkas pre- numeration utgår med hal får et, d. v. s. med denna månad, att genast förnya den- samma för det senare halfåret, hvilket kommer att bjuda på saker af synnerligt stort intresse.
Af samma skäl är just nu den gyn- sammaste tidpunkten för alla, hvilka ej förut hållit vårt blad, men hvilka nti ön- ska göra en profprenumeration på vårt lands mest spridda och omtyckta familje- tidning, att med kr.
2: 50 omedelbart verk- ställa abonnement för halfåret juli — de- cember.
På grund af de betydliga kostnader, som nedläggas på det under årets sista kvartal utkommande julnumret, hvilket gratis tillställes alla våra fasta abonnen- ter, nödgas vi nämligen i år, liksom i fjol, träffa den åtgärden cdt höja prenu- numerationspriset för detta sista kvartal, oktober — december, till 2 kronor.
Ilel- och halfårspriset för tidningen blir likväl vid det gamla, så att de, som nu med endast kr.
2: 50 prenumerera till årets slut, därigenom tillskynda sig en lätt in- sedd fördel.
Leidenfrost, Josefina, f. Beenstjerna, Vrig- stad.
Sack, Ebba, Stockholm.
Bicckström, Carolina Gustafva, f. Silfver- sparre, Stockholm.
Bland tidningens 1 tallberg; Mina, f. Hård af Segerstad, Skara.
senare halfår vilja Freidenfelt, Louise, f. Pihlgaard, Karls- framhålla det rikt krona.
innehåll under detta vi då först särskildt illustrerade Festnummer till \.
m:t drottning S o f i a s 60 -- års föclelseclag, som är afsedt utkomma strax i början af nästa månad för att i såväl ord som bild till märkesdagen den 9 juli gifva en skil- dring af vår landsmoders lif allt från barn- doms- och ungdomsdagar intill den stund som är.
För åstadkommande af detta nummer ha vi rönt det största tillmötes- gående och intresse från drottningen när- stående personer, och åldrig förr repro- ducerade porträtt och vyer ur det k. slot- tets egna samlingar ha ställts till vår disposition.
Dessutom kommer numret att åtföljas af ett större, charmant porträtt af drottningen, — t r y c k t på en särskild p l a n s c h — en med h. m:t konungens medgifvande verkställd Hugo Salmsons hvilket intager arbetsrum.
omfdngsril ?ct eget ynnestfulla reproduktion af utmärkta hedersplatsen och; j m l m i präktigt XL m pastellporträtt, körningens illusfxcracls m © r har för hvarje år väckt allt större erkän- nande, men icke dess mindre äro vi för- vissade, att det innehåll, vi i år blifva i tillfälle bjuda vår läsekrets, skall i ännu högre grad göra sig förtjänt däraf.
Äf ven nu ha vi begynt numrets artistiska utsmyckande och tryckning redan under sommaren, hvarigenom tid och möjlighet vinnas att på detsamma nedlägga all den omsorg, den högt idvecklade moderna tek- niken medgifver.
Illustrationernas utfö- rande är anförtrodt åt några af vårt lands förnämsta artister; så är det char- manta, i många färger utförda omslaget, som bekant, komponeradt af artisten Vik- tor Andrén och tog bland ett trettiotal in- sända skisser priset i den för ändamålet särskildt utlysta konslnärstäflingen.
Jenny Nyström-Stoopendaal, Gerda Tirén, Vik- tor Andrén, David Ljungdahl, Gustaf An- kar er ona m. fl.
syssla nu ock alla som flitigast för vår räkning med pensel och stift.
För det literära innehållets omväxling och gedigna värde borga författarnamn sädana som: Amanda Kerfstedt, Anna Wahlenberg, Vilma Lindhé, Alfhild Agrcll, Helena Nyblom, Ellen Key, Lina Berg (L.
S.
), Anna Branting (René), Amalia Fahlstedt, Vilma Angered Strandberg, Ed- vard Evers, Per Hallström, K. A. Melin, Knut Michaelson, Birger Schöldströrn, Daniel Fallström m. ft.
Dessutom erinra vi om det synnerligen intressanta galle- riet af barnporträtt: " Det yngsta i hvilket, I D utvaldt U N S som Sverige " j u l n u m m e r, det blir bland tusen- tals fotografier från Ystad till kommer att gifva en representativ Haparanda, och säll- synt intagande generation.
uppväxande bild af vår F r å n o m e d 22 april t i l l 15 m a j r e a l i s e r a s ett s t ö r r e p a r t i G l a s o. U t s k o t t s - p o r s l l n e r s a m t ö f r i g a H u s g e r å d s a r t i k l a r, p a s s a n d e för B o u p p s ä t t u i n g a r till sommarnöjen, s å s o m k n i f v a r, gafflar, s k e d a r, b r i c k o r, b r ö d k o r g a r, k o p p a r — e m a l j e r a d e o c h f ö r t e n n t a k o k k ä r l, g r y t o r, s t e k p a n n o r, m o r t l a r, k a f f e k v a r n a r, k a f f e b r ä n n a r e, h i n k a r, b a l j o r, l e n.
ä r l o c h b o r s t a r m.
in 1 7 T e g n é r g a t a n 1 7, h ö r n e t af D ö b c l n s O b s!
A f en h ä n d e l s e finnes ett p a r t i T a p e t e r o c h R u l l g a r d i n e r, s o m b o r t s l u m p a s.
Stop V a r - R e a l i s a t i o n: Aktiebolaget Svenska Husgerådsmag a sin et
Då vi slutligen kunna tillägga, att Idun under det senare halfår el genom alla mim- mer och på, alla områden naturligtvis skall slräfva att häfda sin erkända plats som landets förnämsta familje- och kvinno- tidning, våga vi hoppas på trofast stöd af alla gamla vänner och många nyför- värfvade därtill.
s k a d e, att d ö t t r a r n a s k u l l e b e s ö r j a l ä t t a r e hushållsgöromål o c h sålunda minska antalet af d y r l e g d a t j ä n a r e?
S k u l l e d e t ej v a r a för- låtligt, o m h a n f ö r e d r o g e d e t t a f r a m f ö r alla de prydnader på väggar och hyllor, s o m väl ä r o v a c k r a att se p å, m e n i c k e så an- g e n ä m a att b e t a l a?
Verkställ nu alltså omedelbart postprenu- meration för det senare halfåret!
D e t är d e t t a, att v a n a n v i d att b e s t ä n - digt syssla m e d konstslöjd föder motvilja m o t d e n enklare, nyttigare slöjden — den blir t r å k i g.
O c h d å m a n finner s i g k u n n a m e d f ö r d e l u t ö f v a e n o n e k l i g e n h ö g r e stå- e n d e s l ö j d, är d e t f ö r l å t l i g t, o m m a n fin- n e r s i g n e d d r a g e n g e n o m d e t s i m p l a r e ar- b e t e t att s y k o f t o r, f ö r k l ä d e n, n a t t m ö s s o r o. s. v.
på det intet af brott ningens regelbundna rum.
Stockholm i juni eller dröjsmål i expedition må tid- äga 1896.
Med., af Idun.
Några orcl om slöjd o c \ l^onsfslöjcl.
Af Mathilda Langlet.
III.
Antagligen torde hvad i det föregående b l i f v i t s a g d t m ö t a b å d e m o t s ä g e l s e r o c h kri- tik.
V a r e d e t l å n g t ifrån m i g att v i l j a på- stå, att ej d e n n a k r i t i k s k u l l e v a r a r ä t t v i s, m e n j a g b e r d o c k att m e d n å g r a e x e m p e l få b e l y s a m i n a, s o m d e t m å h ä n d a s y n e s, dristiga påståenden.
L å t o m oss t ä n k a oss en familj, där hus- f a d e r n h a r e n b e s t ä m d i n k o m s t, s o m ej m e d å r e n ö k a s, m e n d e n h a r h a n, så l ä n g e han lefver.
I b ö r j a n är d e n j u tillräcklig, j a riklig, m e n allt s o m b a r n e n v ä x a till, ö k a s u t g i f t e r n a.
F a m i l j ef a d r e n ser det, m e n t r ö s t a r sig m e d, att n ä r e n g å n g alla u t g i f t e r f ö r s k o l g å n g o c h u n d e r v i s n i n g u p p h ö r t, skall åtminstone af d ö t t r a r n a k u n n a påräknas n å g o n h j ä l p i h e m m e t — d e t skall v ä l o c k s å c n g å n g b l i slut p å alla d e s s a u t g i f t e r f ö r lärdom.
M e n det dröjer.
När ändtligen det d r y g a skolarbetet blir slut, k o m m e r allt d e t a n d r a.
D e t k o m m e r ej i f r å g a att m e d h a n d l e d n i n g af e n k u n n i - g a r e v ä n i n n a sätta s i g i n i e n eller t v å arter af d e n n a v ä l s i g n a d e k o n s t s l ö j d — n e j, allt skall m a n k u n n a, o c h d å b l i r d e t att g å p å » k u r s e r », där m å h ä n d a själfva undervisnin- g e n ej är så d y r, m e n m a t e r i a l i e r n a så m y c k e t d y r a r e.
O c h u n d e r allt d e t t a k o m m a räk- n i n g a r från s ö m m e r s k o r o c h k a p p m a g a s i n o c h l i n n e m a g a s i n — t y h u r u s k u l l e d e s s a este- t i s k a o c h k o n s t f ö r s t å n d i g a u n g a d a m e r kun- n a ö d a b o r t e n d y r b a r t i d m e d att s y s i n a klädningar o c h brodera sina c h e m i s e t t e r?
O c h d å k a n d e t h ä n d a s i g att när m a n k ö p e r t. e x.
ett b o m u l l s t y g till en h v a r d a g k l ä d n i n g för 8 k r o n o r, till e n a r b e t s b l u s f ö r 4 o c h till ett d i t o f ö r k l ä d e f ö r 2 k r o n o r, så g å s y l ö n, s y b e h ö r o c h » g a r n i t y r » till 1 5 — 2 0 k r.
f ö r d e t f ö r s t a, 8 — 1 0 kr.
f ö r d e t a n d r a o c h 3 — 4 kr.
f ö r d e t t r e d j e p l a g g e t — f ö r att i c k e t a l a o m, h u r u d y r t d e t är att k ö p a fär- d i g a p l a g g af l i n n e, d e m m a n f o r d o m s k u l l e b l y g t s b å d e att l å t a s y o c h att b ä r a så illa s y d d a, s o m d e ä r o, n ä r d e m å s t e k ö p a s f ö r m å t t l i g a priser.
S k u l l e d e t n u v a r a så o b i l l i g t b e g ä r d t af é n f a m i l j e f a d e r, o m h a n ö n s k a d e, att h a n s v u x n a d ö t t r a r s k u l l e g e n o m att s y s i n a e g n a kläder minska hans utgifter o c h bereda ho- n o m å t m i n s t o n e n å g o n e r s ä t t n i n g för h v a d h a n kostat på deras uppfostran.
Skulle (tet v a r a så o b i l l i g t b e g ä r d t, o m h a n ö n - Men ännu är i c k e d e t s v å r a s t e sagdt.
K l ä d n i n g a r så s o m d e n u u t s t y r a s, b o r d e snart n o g k u n n a inregistreras under b e n ä m - n i n g e n k o n s t s l ö j d.
M e n d e t få d e d o c k e j.
K l ä d s ö m är h a n d t v e r k, o c h d ä r m e d v i l l m a n ej b e f a t t a s i g.
D e s s u t o m får m a n ej stil p å d e n h e m s y d d a k l ä d n i n g e n eller k a p p a n; p l a g g e t ser » trulsigt » o c h » k l u d d i g t » ut.
Ja, det kan n o g hända, men hvarför?
Därför att m a n ej lärt s i g s y d e t, i c k e g e n o m g å t t n å g o n lärotid i dylika ämnen.
M e n det s k u l l e n o g i c k e s m a k a så b r a att i e n så- dan kurs g e n o m g å graderna.
D e t skulle d o c k icke skada, o m de u n g a broderande d a m e r n a finge e n g å n g se h v a d d e r a s o e s t e - t i s k a a r b e t a n d e s y s t r a r få slita f ö r alla d e p ö s o c h puffar, h v a r m e d d e f ö r r a s s m a k f u l l a kostymer skola utstyras.
D e n o f t a h ö r d a i n v ä n d n i n g e n » h v a r skall m a n f å m ö n s t e r i f r å n?
» h a r n u f ö r l o r a t all kraft o c h v e r k a n, d å m a n i alla m o d e t i d - n i n g a r (I d u n s b l a n d a n n a t!)
k a n få fullt till- f ö r l i t l i g a m ö n s t e r o c h d e s s u t o m p å flere ställen i S t o c k h o l m k ö p a m ö n s t e r till b å d e klädningar, kappor och barnkläder.
Själf h a r j a g n y l i g e n s e t t en v a c k e r » c a p e », d e n e n u n g flicka själf s y t t efter d y l i k a m ö n - ster, o c h h v i l k e n fullt u t h ä r d a d e j ä m f ö r e l s e m e d k a p p n i a g a s i n e t s i allt, u t o m p r i s e t, s o m betydligt understeg magasinets.
Och den g j o r d a b e s p a r i n g e n är j u n a t u r l i g t v i s lika g o d s o m e n k o n t a n t l ö n f ö r u t f ö r d t ar- b e t e, m e n d e t t a är e n b e r ä k n i n g, s o m d e u n g a d a m e r n a ej ' h a så l ä t t att f å i sitt hufvud.
Emellertid m å man j u gärna medgifva, att d y r b a r a r e t y g e r o c h t o a l e t t e r h e l s t b ö r a a n f ö r t r o s åt m e r a erfarna h ä n d e r.
M e n att i c k e själf k u n n a s y e n b i l l i g h v a r d a g s k l ä d - n i n g, e n k a m k o f t a, ett v ä l s y d t l i n n e, — d e t är n å g o t s o m h v a r j e u n g k v i n n a m e d förstånd och samvete borde blygas öfver!
O c h h u r u skulle icke en sådan färdighet k o m m a till n y t t a, n ä r d e n u n g a f l i c k a n blif- vit en u n g hustru o c h m o d e r!
H v i l k a be- s p a r i n g a r k a n h o n i c k e d å g ö r a g e n o m att själf s y b a r n e n s k l ä d e r — i c k e b l o t t g e n o m s j ä l f v a a r b e t e t, u t a n o c k g e n o m att, d å h o n därtill h a r g o d tid, k u n n a b ä t t r e ä n s ö m m e r - s k a n b e r ä k n a a n v ä n d n i n g e n af t y g e t, h e l s t s y m a s k i n e n g ö r att h o n ej b e h ö f v e r s k y några skarfver.
T i l l sist b l o t t d e n lilla u p p l y s n i n g e n, att d e t t a ej är s k r i f v e t i d e n m e n i n g att f r å n våra bostäder o c h vårt arbete bannlysa den g o d a smaken och den uppfriskande pryd- ligheten — långt därifrån!
M e n i n g e n är b l o t t att p å v i s a s k a d l i g h e t e n af ö f v e r d r i f t e r i s å d a n t, f a r a n af att g ö r a d e t s k ö n a till e n m o d e s a k o c h l å t a d e t a n g e n ä m a utträn- g a d e t nyttiga.
D e t skulle o c k s å v a r a m e - n i n g e n att l å t a d e u n g a f ö r s t å, att d e t d o c k är d e r a s p l i k t att, n ä r o c h h v a r d e k u n n a, s ö k a lätta d e n börda, s o m fader o c h m o d e r för d e r a s s k u l l i m å n g a år b u r i t.
O c h i c k e b l o t t d e t t a, u t a n o c k att d e k u n n a, u n d e r vissa, rätt vanliga förhållanden, åstadkom- m a denna lättnad g e n o m kanske förbisedda arbeten i h e m m e t lika väl s o m genom, ofta föga i n k o m s t b r i n g a n d e a r b e t e u t o m det- samma.
Runebergs kvinnliga anför- vandter.
För Idun af Hellen Lindgren.
(Forts.) E t t l å n g t lifs g r ä n s m ä r k e n l i g g a f ö r d e s - sa b ä g g e m a k a r m e l l a n b ö r j a n o c h s l u t e t af d e r a s lif o c h d e r a s ä k t e n s k a p l i g a s a m v a r o.
Fredrika Tengström ingick 1831 äktenskap m e d magister Runeberg.
H o n var född 1807 o c h v a r s å l e d e s v i d d e n t i d e n 2 4 år g a m - mal, Runeberg var s o m bekant f ö d d 1 8 0 4; det var ej m y c k e t, s o m skilde deras födel- seår, ej m y c k e t b l e f det, s o m s k i l d e d e r a s dödsår, då j u Runeberg gick bort 1 8 7 7 o c h hans maka 1 8 7 9.
Första gången Runeberg presenterade sig för sin b l i f v a n d e f ä s t m ö v a r d e t b a r f o t a.
Han var gymnasist då och på sommaren går d e t a n m e d h a l f v u x n a p o j k a r, friluftslif o c h så v i d a r e.
När h o n och hennes m o r kom- m o på besök, kröp gymnasisten helt skam- sen b a k o m en dörr, m e n — förargligt n o g — t å r n a s t u c k o f r a m, h v i l k e t h a n ej b e r ä k n a t, o c h h a n b l e f u p p t ä c k t o c h t v u n g e n att l ä m - n a sitt g ö m s t ä l l e.
Efter Å b o b r a n d 1 8 2 7, när hela univer- sitetet ö f v e r f l y t t a d e s till H e l s i n g f o r s, k o n - v o j e r a d e s t u d e n t e n R u n e b e r g sin b l i f v a n d e s v ä r m o r v i d h e n n e s f l y t t n i n g till H e l s i n g - fors.
B a k o m dessa två skjutsades den hulda Fredrika.
K a n s k e v a r R u n e b e r g s h j ä r t a re- dan nu fästadt v i d henne.
Skjutsbonden k ö r d e d e n b a c k i g a v ä g e n ä n f o r t, ä n lång- samt, o c h trots u p p r e p a d e tillsägelser o c h v a r n i n g a r f o r t s a t t e h a n m e d sin p o j k a k t i g a s k j u t s.
R u n e b e r g s t e g af, i ett n u v a r h a n f r a m m e vid skjutsbondens schas, b o n d e n såg, att h ä r s k u l l e a n t a g l i g e n v a n k a s s m ö r j eller f o r d r a s att falla till b ö n b o k e n, h a n v a l d e det senare, o c h d e n s k ö n a Fredrika b e g r e p k a n s k e n u i ett ö g o n b l i c k, att d e t s t a r k a, s o m T e g n é r s ä g e r, är d e t s k ö n a v ä r d t.
När Runeberg och hans fästmö förlofvade sig, h e m l i g h ö l l s d e t t a till e n b ö r j a n.
Fredri- kas syster, professorskan B e r g b o m, var s o m professorsfru naturligtvis bättre situerad o c h F r e d r i k a s v a l g i l l a d e s ej b l a n d a n d r a af d e n g a m l a t r o t j ä n a r i n n a n L i s e t t e, s o m v a r fa- miljens inventarium och kanske därjämte h a d e v i s s a e g e n s k a p e r af h u s k o r s.
N ä r h o n u p p m a n a d e s till t y s t l å t e n h e t, g e n m ä l t e h o n h o n b i s t e r t: » J a g b r u k a r i n t e t a l a illa o m m i t t h e r r s k a p, j a g skall n o g t i g a!
» V i l l n i se i n i d e t h e m, i h v i l k e t d e s s a bägge inflyttade?
Det går g o d t an g e n o m de uppgifter, s o m lämnas i S t r ö m b o r g s vid- lyftiga biografi.
D e t t a h e m var hufvudsak- ligen anordnadt g e n o m Fredrikas försorg.
Pretentionerna d å för tiden v o r o så s m å i f ö r h å l l a n d e till n u t i d e n s.
E u f. d. s n i c k a r - verkstad förhyrdes.
Golf vet var det värsta att u p p h j ä l p a.
D e t h a d e s i n a fläckar af f e r n i s s a, l i m o c h s o t, s o m ej v i l l e g å b o r t.
M e n d e n u n g a f ä s t m ö n ville b i l d a ett h e m o c h f ä s t e s i g ej v i d s å d a n a s m å s a k e r.
H o n f ö r s å g själf v ä g g a r o c h t a k m e d p a p p e r,
som öfvermålades.
Möblerna stoppades också af h e n n e s e g e n h a n d m e d tillhjälp af b r o - d e r n F r e d r i k, o c h så f ö r v a n d l a d e s å a u k t i o n i n r o p a d e r o t t i n g s t o l a r till h ö g s t v ö r d n a d s - värda stoppade kåsöser, beklädda med systern professorskan B e r g b o m s aflagdasiden- k l ä d n i n g a r.
G e n o m f ö r s ä l j n i n g af h a n d a r b e - t e n h a d e F r e d r i k a s a m m a n s k r a p a t 4 0 0 riks- daler, s o m u p p s l u k a d e s i b o s ä t t n i n g e n s gi n u n g a g a p; den förskräckliga brumbj örnen L i s e t t e v a r m a n n u o c k s å fri ifrån.
Men d e första årens h u s h å l l s b e k y m m e r m e d sina m a s s o r af i n a c k o r d e r i n g a r v o r o s v å r a.
F r u n, n e r v ö s, s l ä p a d e o c h d r o g h u s h å l l s l a s s e t, kan- ske tyngsta bördan, Runeberg bidrog m e d i n f o r m e r i n g af s k o l p o j k a r.
T o p e l i u s h a r gif- vit oss en visserligen m y c k e t diskret o c h pietetsfull s k i l d r i n g af d e n n a t i d, d å h a n själf e j m y c k e t b e g r e p o c h v a r u n g i n a c k o r - d e r i n g s e l e v h o s R u n e b e r g, m e n ä f v e n af h a n s skildring märker m a n n o g s a m t, hur tungt hvardagslifvet i denna familj måste ha varit.
socialt anseende.
E n s v e n s k diktare säger o m ett årtal i sitt l i f: n u v a r l y c k a n s t i d förbi o c h f r a m g å n g e n s h a d e börjat.
Fredrika R u n e b e r g t y c k s ha uppfattat lifvet p å sam- m a sätt.
I h e n n e s b r e f v ä x l i n g m ä r k e r m a n ett allt m ö r k a r e d r a g.
H e n n e s författare- s k a p t i l l f r e d s s t ä l l e r h e n n e e j, o c h o f t a s t får h v a d h o n s k r i f v e r s i t t b i f a l l, s o m h o n själf k v i c k t skrifver, af e n liflig p u b l i k, s o m t a r e m o t h e n n e s alster m e d e l d i g f ö r t j u s n i n g — eldbrasan.
O c h detta, ehuru h o n n u ej blott skrifvit s m å s k i s s e r, u t a n o c k s å u t s k i c k a t e n präktig historisk roman.
Hushållsbestyren trycka o c h pressa h e n n e m e r än förr.
Detta stora hushåll lämnar henne i n g e n ro för M a r t h a b e k y m m e r.
O c h s m å n i n g o m börjar h o n att k ä n n a s i g till v i s s g r a d f r ä m m a n d e f ö r v ä r l d e n, u t s t ö t t från d e m u n t r a s v ä r l d.
H o n s ä g e r i ett bref, att h o n t y c k e r s i g a l d r i g h i n n a u p p sitt a r b e t e, h o n b l i r a l l t i d efter.
D e t h e l a är i all s i n h u m o r ett m y c - ket vemodsfullt uttalande.
Iduns byrå och expedition co ti Z?
: cs « g&gt; CO g&gt; hålias under månaderna juni — nugusti öppna CD hvarje söckendag kl. 10 — 5.
£ o - j 3 " K " 3 © 3 • t-, " Oförrätta dt ärende.
6 2 - g 1 Skiss för Idun af si Wilma Linclhé.
o o si CS « (Forts.) d SS Att han var förälskad, var ej svårt att se, och C cg det var dessutom något han aldrig förstått att dölja.
Det lyste fram ur hans ögon o c h liksom uppenbarade sig i hela hans personlighet.
Den kvinna, på hvilken han kastade sina ögon, kunde sällan stå emot o c h så uppenbar o c h ihärdig var hans hyllning, att h o n genast blef ett samtals- 05 ämne.
Magda var så lika m o t alla, att det ej fanns P-, «S något att anmärka; men som bror till hennes (Forts.) « väninna fördes han ständigt i hennes närhet, hvil- M e n så f a n n s d e t o c k s å ett h e l g d a g s l i f!
ket gjorde, att man alltid såg d e m tillsammans på konserter, teater, promenader eller enskildta xf&gt; 3 C H u r r i k t l e f d e m a n ej d å.
När söndags- o c h offentliga fester o c h så godt s o m ansåg dem &amp; * 2 sällskapet samlades, hur m a n skämtade o c h för ett blifvande par.
3 S Ä diskuterade.
Runeberg, den framför allt » Låt oss gå in i rökrummet, » föreslog hofrätts- g o d m o d i g e, o m också uppbrusande, den fram- U P n o t i s b o k e n.
rådet, en medelålders jovialisk man, som sällan sade nej till ett glas eller en glad stund.
» Tänd f ö r allt lif s l u s t i g e, stolt i s i n u n g a kraft, h u r h a n Drottning Sofia återkom i lördags m e d ku- lampan, du Otto, » fortsatte han vänd till svågern.
k u n d e elda denna krets!
H a n var utgifvare rirtåget söderifrån från sin långvariga vistelse i I den skumma halfdagern tog sig rummet ^ d af H e l s i n g f o r s M o r g o n b l a d.
S t u n d o m v a r utlandet.
Drottningen åtföljdes af norska hof- förtrollande ut m e d rika draperier o c h turkiska o han utledsen på redaktörsgöromålen o c h i fröken Bull samt kammarherren frih.
Leijonhielm, divan er; men hvad s o m gaf det ett nästan sago- hvilken mött henne i Helsingborg.
Konungen likt tycke voro de i päiistickad sammet, atlas,: ffi3 Ja ett l y c k l i g t ö g o n b l i c k af sin h u n g e r efter hade i vagn rest sin gemål till mötes vid Lilje- pälsbräm o c h glitterguld utstyrda människorna.
- ° g, j m a n u s k r i p t b e f a l l d e h a n sin u n d e r h u s h å l l s - holmen samt medföljde tåget in till Stockholm.
» Du är charmant s o m Zuleika, lilla syster, » ö =t-&lt; b e k y m m e r d i g n a n d e h u s t r u att g e h o n o m V i d Centralstationen mötte änkehertiginnan af * H sade baronen, » men.
.
.
» b i d r a g; så b ö r j a d e F r e d r i k a R u n e b e r g att Dalarne o c h prins Bernadotte, hvarförutom där En brännande blick på Magda fullbordade me- O Cu infunnit sig ett stort antal damer o c h herrar, till- C / 5 f ö r f a t t a.
Ja, h v i l k a u n d e r l i g a t i d e r!
R u n e - ningen.
hörande de högsta kretsarne o c h hofvet.
xn o » Nu ska vi ha oss kaffe o c h likörer, » inföll berg slungade ut sina brandfacklor i den ° - Drottningen, som vid stationen fick mottaga hofrättsrådet o c h lyfte fram en bronserad kaffe- to s v e n s k a l i t t e r a t u r e n, s o m h ö l l p å att s o m n a o !S i - flere utsökta buketter, gick vid prins Bernadottes kanna, s o m användes vid hans så kallade ung- i T e g n é r f ö r g u d n i n g o c h e f t e r a p n i n g af h a n s arm omkring o c h hälsade vänligt de närvarande.
karlsfester o c h som ingen annan fick röra.
•s-l m a n e r å la B e s k o w.
J a g skall anföra en Vid konungens sida for hon därefter i öppen fyr- Socker, kondenserad grädde, duk, koppar, allt d - spänd vagn upp till slottet, därvid den utanför var till hands, o c h snart upplystes rummet af a n e k d o t f ö r att g e e n l i t e n a n t y d a n o m ar- s s stationen samlade människoskaran med blottade den fladdrande spritlågan.
t e n af R u n e b e r g s e l d i g a o c h d j ä r f v a s a m - hufvuclen vördsamt hälsade de kungliga.
Selma, s o m lät mannen sköta det hela, half- o 7 * t a l s t o n.
D e t är t i d e n i F i n l a n d n u för d e n låg på divanen.
Magda satt på en låg bekväm s * ' o n y v ä c k t a e n t u s i a s m e n, f ö r f o l k t o n o c h folk- stol, o c h vid hennes fötter hade baron Otto upp- staplat några kuddar, m o t hvilka han stödde sig, Statsunderstödet åt högre skolor för visor.
E n afton sutto R u n e b e r g o c h några medan han betraktade henne så eldigt o c h hän- kvinnlig ungdom höjdes, s o m bekant, vid se- vänner tillsamman, o c h Lönnrot uppläste gifvet, att hon började finna det pinsamt.
naste riksdag från 100,000 till 200,000 kr.
Nu 9 e n finsk f o l k v i s a.
Där fanns en rad, s o m har förordning utfärdats därom, att vederbörande » Jag är er si af, » hviskade han o c h kysste hen- l y d d e så h ä r: skolstyrelse, föreståndare eller föreståndarinna, nes klädningsfåll.
» Jene Asra v e l c h e sterben ^ o som önskar att för åren 1897, 1898 och 1899 vvenn sie lieben. » H a d e j a g e n fåle m e d r a n k o r o c h s e l e komma i åtnjutande af understöd från nämnda Hans ögon v o r o så vackra, att de verkade näs- o c h s l ä d e, s k u l l e j a g ej g e m i g n å g o n r o, anslag, må före den 15 nästkommande oktober tan med magnetisk kraft.
O O 0 till k. m:t i n k o m m a m e d ansökning därom jämte innan j a g såge h e m m e t s härd.
» Jag tycker inte o m slafvar, » svarade h o n m e d uppgift å beloppet af det understöd s o m sökes.
r&lt; Ti ti ett försök till skämt o c h reste sig hastigt, medan R u n e b e r g i eld o c h lågor utbrister: » S e, De uppgifter, som därvid skola bifogas, finnas hjärtat klappade krampaktigt o c h bäfvande inför d e t t a är p o e s i, äkta, e n k e l k ä n s l a, j a g g e r närmare angifna i Posttidningen för den 10 d:s. något s o m måste k o m m a o c h s o m h o n i grunden CS d e n af h e r r a r n e e n d u k a t, s o m i h e l a F r i t h i o f s väntat på.
&lt;3 B © s a g a k a n a n f ö r a e n så d j u p t k ä n d r a d.
» Ett ögonblick satte hon händerna för ansiktet, som för att utestänga något h o n ej ville se — V a d e t a n t o g s, o c h m a n b ö r j a d e l e t a i sitt - o " E Ä så var h o n sig själf igen.
minne, slutligen citerade en: «ö S _s= Kaffe dracks under skämt o c b glam.
Värden b j ö d på cigarretter, o c h snart stego lätta blåak- £ o Nu är det höst, N a m n s d a g s s l i s t a för 1 8 9 6.
tiga rökhvirflar upp m o t taket.
Stormande häfver sig hafvets bröst.
» Kan ni inte lära er röka, sköna Titania? » A c k, men hur gärna jag sute Juli.
frågade baronen, s o m stod framför Magda, där Ändå därute!
h o n satt tillbakalutad i soffan m e d ett drag af all- o 1.
O. Zelia.
18.
L. Fredrik, Frits.
var o c h trötthet öfver det vackra ansiktet.
o 2.
T. Bolivar.
» Nej, så civiliserad blir jag n o g aldrig. » R u n e b e r g v a r t y s t ett p a r ö g o n b l i c k.
S å 3.
F. Ulrik.
19.
S. Sara.
» Men om jag ber er, » fortsatte han, i det han s a d e h a n: » H ä r är d u k a t e n; j a g har t a p p a t, 4.
L. Ulrika, Ulla.
20.
M. Margareta, Mag- böjde knä o c h b j ö d henne en cigarett.
gi, Greta.
m e n I k u n n e n e j h e l l e r finna n å g o n m e r » O m det kunde vara er till ringaste nytta! » 5.
S. Melker.
21.
T. Johanna, Hanna.
r a d af s a m m a d u k a t h a l t.
» » Nytta?
Jag är inte van att få nej — inte 6.
M. Esaias, Esse.
22.
O. Magdalena, ens i småsaker! » 7.
T. Klas.
Magda, Lena.
Deras ögon möttes o c h sågo in i hvarandra, 8.
O. Håkan.
23.
T. Emma, E m m y.
liksom ville de läsa in i själens djup — så slog 9.
T. Alma.
24.
F. Kristina, Ker- h o n ihop solfjädern o c h tog g o d natt m e d för- 10.
F. Fridolf, Dolf.
stin, Stina.
Å r 1 8 3 7 ö f v e r f l y t t a d e R u n e b e r g från H e l - klaring, att hon var dödstrött och inte så van vid 11.
L. Hermannia.
25.
L. Jakob.
Stockhohnslifvet, s o m h o n själf trott.
s i n g f o r s till B o r g å.
D ä r b l e f h a n l e k t o r i När hon korn in i sitt rum, lågo där två bref — cd dess lyceum.
S e d a n d r ö j d e det ej länge, 12.
S. Herman.
26.
S. Marta, Märta.
ett från inspektorn o c h ett från Elin.
Det första i oK - 13.
M. Naemi.
27.
M. Ivar.
innan hans berömmelse i världens ögon sköt sköt hon undan, det andra kysste hon, medan 28.
T. Botvid.
så s t a r k t åt h ö j d e n s o m m ö j l i g t, o c h ä f v e n 14.
T. Ruth.
tårarne sprungo fram ur hennes ögon — m e n 15.
O. Vera, Vjera.
29.
O. Olof.
hon bröt det ej — hon kände innehållet allt h a n s h u s t r u u t m ä r k t e s s n a r t s o m ett o v a n - 16.
T. Reinhold.
30.
T. Olava.
för väl.
ligt b e g å f v a d t fruntimmer.
D e t är l i k v ä l 17.
F. Alexius, Alexis.
31.
F. Helena.
cz Morgonen därpå vid kaffebordet förklarade s n a r a s t s o m o m ett m i n u s i stället f ö r ett cd hon, att hon fått tvänne viktiga bref, som tvingade plus i lyckan medföljt denna tillökning i henne att resa med snälltåget samma afton.
Öf- r r 0 i
so " 2 p SL &gt;z H ^ # 5 2 P P _ d- Stå f P&gt;: (C B o 1 Q I rg " § 09 83 £3 CD vertalning tjänade till intet, och så upptagen var hon af packning, u p p k ö p o c h bestyr, att det ej biel: tid för annat.
Till Centralen följdes hon af sitt värdfolk o c h af baron Otto, som uppbjudit hela sin uppfinnings- förmåga att bli ensam m e d henne några minu- ter, hvilket hon lika energiskt hindrat.
Hans frågande, bedjande ögon plågade henne så, att hon kände det som en lättnad, när tåget satte i gång.
» Jag skall låta höra af mig, » hviskade han li- delsefullt o c h kvsste hennes behandskade hand.
Blodet rusade upp till hennes kinder, o c h hon nästan slet af sig kappan samt ruskade den af alla krafter.
Himlen var tung o c h grå o c h hela naturen i stämning därmed, ingen vindfläkt rörde sig, in- tet ljud — bara vattnet som sipprade rundt o m.
Hon stannade o c h insöp den friska luften, i djupa långa andetag, likt en som varit nära att kväfvas — så gick h o n framåt m e d raska steg.
H o n k o m öfver mötet m e d dottern lättare än hon trott.
Elin såg blott så underligt spörjande på henne, då h o n frågade.
» Fick m a m m a en ny inspektor? » » En inspektor!
Ja!
— Ja visst! » Båda försökte k o m m a in i det gamla förtroliga förhållandet, m e n aflägsnades endast alltmera från hvarandra.
Båda fruktade en förklaring, o c h båda längtade därefter.
Inspektorn hade bedt att få tala vid frun för att visa räkenskaperna; men hon hade låtit svara honom, att hon ej kommit sig i ordning ännu och var trött efter resan.
Hon ville gripa fatt i hvad som förut intres- serat henne, m e n kunde ej, o c h i hemmet där hvarje möbel, hvarje den minsta småsak varit henne kär, o c h där hon själf ordnat allt, kände hon sig s o m en främling.
Då några, s o m h o n tyckte, ändlösa dagar för- gått, fick hon ett bref med friherrlig krona.
Det var Elin som räckte henne det o c h hon förstod med ens att dottern spionerat på henne och öpp- nat postväskan af misstänksamhet.
Det låg något så vredgadt o c h på samma gång sorgset i den blick hon gaf Elin att denna, utom sig af förtvinan, rusade ut ur rummet.
Magda låste dörren, lade bort brefvet, tog det och lade åter bort det.
Så fick det ligga länge, medan h o n försjönk i tankar o c h hela hennes föregående lif liksom drog förbi.
— Så bröt hon det m e d skälfvande fingrar.
Hon kände sig så ung o c h varm ännu o c h det var kärlek s o m bjöds henne!
Det var ersättnin- gen för den stora missräkningen i hennes lif, som nu stod att vinna o c h s o m hon tyckte sig ha rättighet att utkräfva, skulle den betalas än så dyrt.
Det var morgon, när h o n steg ur vid järnvägs- stationen, hvarifrån h o n hade en half mil till sitt hem.
Hon hade ej telegraferat efter skjuts, ty öfver- raskningen skulle göra sammanträffandet m e d dottern lättare, trodde hon.
H o n visste, att hon skulle stå till ansvars för sitt uteblifvande, o c h kände en hemlig bäfvan för att behöfva förklara, redogöra och söka undflykter — de hade ja haft hvarje tanke gemensam, hon o c h barnet.
Hon kände ingen glädje öfver att k o m m a hem, eller öfver något annat i världen, endast bekläm- ning, tomhet o c h nedslagenhet.
När h o n for bort, hade snön bredt sig mjuk och hvitskimrande öfver skog o c h fält, och nu var det midt i vårbrytningen.
Knopparna svällde och vattnet forsade o c h sipprade rundt o m den smala gångstigen g e n o m skogen, hvilken hon tagit, när landsvägen visade sig omöjlig att gå.
Hon hade lämnat packningen nere vid statio- nen o c h gick i en elegant sammetskappa, som hon ej ville anförtro i andras händer.
I knapp- hålet sutto ännu några vissnade blad efter ett par rosor, s o m stuckits dit sista gången hon be- gagnat den — hon rodnade v i d minnet däraf.
Hela plagget var dessutom inpyrdt af doften från fina havannacigarrer, och m e d ens stod fram- för henne scenen inne i rökrummet — de blå rökhvirflarna, den kvafva parfymerade luften o c h mannen vid hennes fötter i den präktiga dräkten, som smög sig efter de smidiga lemmarna, medan den hvita turbanen k o m ögonens eld att fram- träda med fördubblad glöd.
H o n läste o m brefvet ännu en gång, o c h me- dan hon läste påminde hon sig hans ord.
» Jag är inte van att få nej — inte ens i småsaker. » Hon mindes också uttrycket i hans ögon när de mötte hennes i en lång, spörjande blick.
Under- tonen i brefvet var den samma som ögonens ut- tryck • — förklädd despotism.
» Utbyta en härskare, m o t en annan?
N e j!
Och d o c k!
Det var inte därför!
H o n skulle gärna böjt sig — m e n inte för honom. » Hon tänkte på Elin o c h smålog vemodigt.
» Stackars barn b o n hade intet att frukta! » (Slut i näsla n:r.)
Ett par tryckfel hade insmugit sig i fru Kerfstedts uppsals » Dessa små » och rättas härmed: Sid. 189, förslå raden, står: » städning » — skall vara: anställning.
Sid. 196, 15 raden nedifrån, står: » När herren .Tesus fångar » — skall vara: När herren Zions / ' ångar.
Sid. 197, första spalt, står: » hon har käckare handlag » — skall vara: hon har kvickare hand- lag.
Samma sida, 2:dra spalten, står: » innan han predikar » — skall vara: innan hon predikar.
Innehållsförteckning.
L e o n t i n e D e u t g e n; I d u n s » v e g e t a r i a n s k a hjälpreda-, af Ilse Franke.
(M e d porträtt).
— Till m i n s o n; p o e m af Kdv.
Hammarstcdt.
— Själsstyrka och k r o p p s s t y r k a; för I d n n af d:r Hugo Toll.
— B e n a k t n i n g s v ä r d e P i l k v i s t; h u - m o r e s k af Efraim Eosenius.
— Ä r det s o m m a r v ä r m e n?
— V å r a g a m l a; af — e — T i l l I d u n s a l l a läsare o c h v ä n n e r.
— N å g r a o r d o m slöjd och k o n s t s l ö j d; af Mathilda Langtet.
III.
— R u n e b e r g s k v i n n l i g a a n f ö r v a n d t e r; för I d u n af Hellen Lindgren.
(F o r t s.)
— N a m n s d a g s l i s t a för 1 8 9 0: Juli.
— U r n o t i s b o k e n.
— Oförrättadt ä r e n d e; skiss för I d u n af Värna Lindhi.
(F o r t s.)
— Tidsfördrif.
&amp; SS Redigeras af Sophie Linge, Bidrag mottagas med ST tacksamhet.
Charad.
Mitt första går i ullstrumpor.
Mitt andra går i ullstrumpor.
I mitt hela gå mitt första Och mitt andra i ullstrumpor.
B. St — st.
Tabula 2 2 2 3 4 4 5 5 6 g » 6 7 7 7 8 .Kg.
* - 1 8 8 9 9 10 o 10 11 11 12 13 = = = = Födoämne.
Namn.
D:o. Pyramidgåta.
D: 0.
Flod.
Kär tillflyktsort.
Hjärtekval.
Öppen plats.
= Ståtlig man.
= Vattendrag.
= = Räkneord.
H v a d vi göra, utan att alltid tänka därpå.
Toalettartikel.
6 7 8 1 2 5 1 2 3 •1 5 6 7 8 9 = Historiskt stäl- le i Sverige.
Gåta.
CO &amp; ' 3&gt; 2 Ord CD £ ro - o 52 °&gt; B° S 94 o: Ö &gt; * O &gt;1 K » S.
A, a, d, e, e, k, 1, n, t, s.
Rätt ordnade bilda ofvanstående bokstäfver en kedja af 7 ord m e d 4 bokstäfver i hvarje, sålunda: 1234, 2345, o. s. v. Pirfvet.
3 4 1 * n i Figurens 36 rutor skola ifyllas med följande 36 bokstäfver: 5 a, 3 d, 2 e, 1 g, 1 h, 2 i, 2 1, 2 m, 3 n, 3 o, 2 r, 2 s, 4 t, 1 u, 1 v, 1 å, 1 ä, en bokstaf i hvar och en af dem.
Blifva de rätt ordnade, så bilda de med stjärnor angifna raderna — den vänstra o c h mellersta namn på tvänne europeiska floder o c h den högra namnet på en stad i Norge.
Med lätta skyar, ängar gröna Samt lösta böljor våren k o m Och bjöd på många dagar sköna Med fågelkvitter dagen o m.
Då vaknade i femtes sinne En längtan efter skog och lund; Hon kunde icke sitta inne, Hon måste njuta fritt en stund.
Hon kan för d e m sig icke freda, I sjätte k o m m a de helt visst.
De äro stickande o c h leda, Hon måste fly för d e m till sist.
En tredje v u x e n uti täppan, Af henne förd som vägkost med, Hon stoppar åter ned i skäppan Och går m o t h e m m e t sur o c h vred.
Hon dörren stänger med mitt fjärde Och vandrar emot skogen bort — Tvärs öfver grannens stora gärde — Men fröjden blir dock ganska kort, Ty bäst h o n uti gräset sitter Och d r ö m m e r o m sin hjärtans kär Samt ser på insjöns silfverglitter Så nalkas » knott » en väldi " här.
Men först ur mossans bädd hon rycker Ett ormbunksblad — hon gör ett snitt, Hon ler så vackert, ty hon tycker Mitt första stå i stjälkens midt, Ej vägens andra henne plågar, Nu kan h o n glad m o t hemmet gå Och hoppas säkert hon nu vågar, Ty namnet hans just börjar så.
L.
S.
L. SJ Aritmorem.
S &amp; S - " o SJ t!
kedja.
2 - US * $ OS Omflytta talen i de 25 rutorna, så att sifferraderna — antingen man hopsummerar dem lodrätt, vågrätt eller diagonalt - •• gifva summan 34.
* * * * * * * n * i * * i 1 = = = Af följande bokstäfver bildas en liten mening bestående af två ord, hvilken ljuder lika vare sig den läses rätt eller bakfram: 1, 1, a, a, e, c, d, d, s, s. magica.
1 7 1 2 1 3 2 4 5 7 8 9 6 7 3 6 8 7 Q ö 4 5 1 6 7 1 7 8 9 1 7 8 4 8 5 1 3 5 4 3 8 2 8 5 1 2 5 4 &amp; 6 4 5 1 2 9 8 Trafikled.
Klättrar gärna i berg.
Namn.
H v a d den sorgsna gjorde.
1 2 3 9 5 = För dem s o m vilja stiga högt.
E 8 5 3 5 7 2 8 2 = = = = NEROTH &amp; Co. Tekniska Fabriken " G Ö T A L E J O N " * a • GÖTEBORG.
Palindromen: Lösningar.
Logogryfen: Brodcrsax; sexa, soaré, bra, ord, K o x e n, Öder, Ebro, Orsa, orre, ed, borr, soda, bred, resor, bard, bas, dar, broar, ro- der, Eros, Beda, Dora, R o s a, bod, orera, oxe, so, ax, ode, ros, Bore, reda.
Charaden: Vagsam.
rekommendera sitt allmänt erkänuu L U T P U fritt f r Ä n L V Klor E R A x e l — Iexa.
Tidsfördrif Stafvelsegåtan,: Viktor Rydberg — Sista atenaren.
1) Vesteras, 2i Iravaddi, •)) Kau- kasus, 4) Turkiet, B) Onega, G) Riga, 7) Ru- dolstad, 8) Ydre, 9) Dublin, 10) B u b a m a, 11) Eger, 12) RhOne, 13) Glan.
vet: Sitfaiogogryfrn: Snödrifva.
Aritmogryfen: Gustaf V a s a — Engelbrekt 1) Grefve, 2) ulfven,:!)
syring, 4) talare, 5) amiral, G) blåräf, 7) vinter, 8) ankare, 9) små- sak, 10) August.
Lutpulvret begagnas vid tak ener tvåa i stanet Sparar peiUlmffUZ '.
för b ä s t a o c h r e n a s t e a s k a.
Användningssättet — — Sparar a r b e t e.
a l l d e l e s s a m m a s o m m e d v a n l i g a s k l u t och ' Sparar k l ä d e r och — ' • — ' S Å P - P U L V E R „Hnrr r, TXftttftr SÅJL&gt;H ellftr tv.&lt; %.l 1 i n k l 0
