# ID: svediakorp-per1080
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,706
# sentences: 626
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Fredagen den 19 juni 1896.
N:r 25 (444) Prenumerationspris Iduns pr år: Idun e n s a m Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
Iduns M o d e t.
, raånadsuppl.
Barngarderoben - kr.
» » » 5; — 5: — 3: — 3: — Byrå: K l a r a s ö d r a k y r k o g.
1 6, l tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Redaktör ocb FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — S.
Redaktionssekr.
: Clara J.
Aktiebolag.
9:de helgfri årg.
Annouspris: Utgifningstid: hvarje Tryckeri fredag.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Nordling.
35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser&gt; 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Strömberg.
enom hufvudstadens tidningar har i dagarne gått en notis V * om den vackra afskedsfest för sin åldriga föreståndarinna, hvilken » Ateneum för flickor » firade vid terminsafslutningen, med anledning af att fröken Clara Strömberg med senast för- flutna läsår lämnade antydda befattning och.
därmed afslutade ett ovanligt plikttroget, uthålligt och framgångsrikt arbete i upplysningens tjänst.
Vi ha trott, att det skulle glädja hen- nes talrika f. d. elever, liksom hvarje vän af vår kvinnliga skolbildning, att i detta sam- manhang möta den förtjänta lärarinnans bild i Iduns por- trättgalleri.
För alla, som stått eller stå henne nära, torde den tala kraftigast, tala nog i och genom sig själf — minnenas, tacksam- hetens rika språk!
Och de korta biografiska notiser, som följa, äro endast af- sedda att för den öfriga delen af vår läsekrets gifva en helt skisserad antydning om hvad hon för dessa tal- rika varit och verkat.
Skolföreståndarinnan frö- ken Clara Strömberg är född den 26 april 1836 i Loek- nevi församling i Småland och ägnade sig tidigt åt lä- rarinnekallet.
Redan vid 17 års ålder anställdes hon som lärarinna för en af småbarns- klasserna i den ansedda Hammarstedtska skolan vid Brunkebergstorg i Stock- holm.
Ar 1859 öppnade hon egen skola, hvilken 1881 förenades med den af rek- tor Joh.
Löfvén grundade läroanstalten Ateneum för flickor, där hon allt sedan varit föreståndarinna, tills hon — som sagdt — vid sistlidna termins slut afeick.
Ett betydligt antal elever har hon under sin nu 43-åriga lä- rarinnebana fostrat med trohet och kärlek.
Fröken Clara Strömberg är framförallt en uppfostrarinna.
Genom sitt personliga väsen, själf uppoffrande sinnelag och rika erfarenhet utöfvar hon ett stort inflytande på sina lär- jungar.
Det hon söker dana &lt;jem till är först och främst gudsfruktan, arbetsamhet och enkelhet.
Glad, frisk och ung- domlig till sinnes som hon ä trifvas hon och eleverna väl tillsamman, och skolan har under hennes milda spira alltid för dem känts som x ett hem.
Vid den ofvannämnda ter- minsafslutning i Ateneum för flickor uttalade också läroverkets inspektor, kan- slirådet C. W. Kastman, styrelsens, målsmäns och elevers tacksamhet till frö- ken Clara Strömberg.
Vid en därpå följande middag för styrelsen och lärareper- sonalen öfverlämnade sty- relsens ordförande, prof. P.
G. Rosén, till fröken Ström- berg tvänne lifförsäkrings- bref, ett å 100 kr.
årligen, utgörande en afskedsgåfva från förra och nuvarande elerers föräldrar, samt ett dylikt å 200 kronor från bolaget Ateneum för flickor.
Genom läroverkets försorg har fröken Strömberg för fem år sedan blifvit delak- tig i pensionsinrättningen för lärarinnor vid högre sko- lor för kvinnlig ungdom med en årlig pension af 400 kronor.
Ej någon i den vida värld, Hur djupt han än var undangömd, Hur fjärran bort från larm och närd, Af lifvets herre än var glömd.
Hvar blomma i sin rosengård Han slutit i sitt fadershägn, Och alla röna de hans värd, Fast än som sol och än som regn.
Eugenie.
Hägra orcl om slöjd bländande salongen, B l a n d titlar, t o a l e t t e r, H o n satt för f ö r s t a g å n g e n O c h n j ö t af l i f v e t s rätter.
Allt Allt Men Och v a r af f ö r s t a k l a s s e n, v a r af b ä s t a t o n e n, isande var glacen tom konversationen.
V i d allt e n b i s m a k l å d d e, Allt tycktes ringa väga, H v a d nyss h o n efterträdde V a r k n a p p a s t v ä r d t att ä g a.
F ö r h a l v a r b o n a d tilja, För h ö g t m a n skrufvat gasen.
E n kostbar drifhuslilja Stod utan doft i vasen.
Hon Hon, Och Och l o g åt l y x e n, t v å n g e t, som var van v i d hagen friska b l o m s t e r f å n g e t ljusa solskensdagen.
Bort m o t pendylen blicka Förstulet ögon blida.
.
.
H o n räknar, stackars flicka, Minuterna, s o m skrida.
Men midt i kvalmet svällde En pärleström — h o n lyssnar Till toner, för hvars v ä l d e D e t fadda sorlet tystnar.
Så underfulla toner: M a n hörde sakta susning I m ö r k a furukronor, M a n såg en silfverkrusning På spegelblåa fjorden: Ett bröllopståg sågs glida — Det vackraste på jorden — Ut p å d e t blanka, v i d a.
Mildt morgonvinden smekte, Bjärt skinande var ståten.
O c h fjällets e k o l e k t e Med käcka bröllopslåten.
.
.
H o n satt s o m i en ljusning M e d ö g o n d r ö m l i k t fällda O c h leende förtjusning K r i n g läppar, rosigt svällda.
H o n v a r ej i s a l o n g e n, N e j, m i d t uti n a t u r e n!
Med silfvernyckel sången Upplåtit kvafva buren.
Anna Knutson.
- * ocl [l^onsfslöjcl.
Af M a t h i l d a Langlet.
II.
D e t finns e n del af v å r t f o l k, af alla länders folk, s o m kallas d e n m i n d r e b e m e d - l a d e m e d e l k l a s s e n.
D e t är d o c k d e n n a k l a s s, s o m utgör öfverklassens kärna o c h stöd.
O c h n ä r denna k l a s s u p p g å r i f å f ä n g a o c h flärd, d å är d e t fara f ö r att ett f o l k i c k e står l å n g t från b r a n t e n af sitt fall.
M å h ä n - d a skall d e t t a a n s e s v a r a att t a g a m u n n e n alltför full, m e n t ä n k e r m a n n ä r m a r e p å sa- k e n, är d e t n o g i n t e ä n d å s å o r i m l i g t.
O m d e, s o m från b ö r j a n v a n d r a t p å s a m h ä l l e t s h ö j d e r, eller d e, s o m l y c k a t s k l ä t t r a d i t u p p, p å flärd o c h f å f ä n g l i g h e t af alla s l a g s l ö s a b o r t b å d e sitt g u l d o c h sin h ä l s a, är d e t t a v i s s e r l i g e n b e k l a g l i g t, m e n i c k e så ö d e s d i - g e r t; t y alltid f i n n a s d e, s o m ä r o b å d e vil- l i g a o c h d u g l i g a att e r s ä t t a d e n, s o m faller n e d, m e n h v e m s k a l l f y l l a t o m r u m m e n där- n e r e?
N o g g å r d e t a n så l ä n g e l u c k o r n a k u n - n a fyllas ur en kraftig a l l m o g e s leder.
M e n när allmogens döttrar u t b y t a spinnrocken m o t brodernålen o c h drällsväfven m o t » gung- stolsschabrak » o c h » b r a s d y n o r » — låt vara v ä f d a i k r a b b a s n å r o c h flossa — o c h a l l m o - g e n s s ö n e r ej m e d s i n lilla j o r d l o t t l ä n g r e kunna tillfredsställa förfiningens kraf — huru går det d å?
N ä r de rika skola lefva, s o m o m d e v o r e furstar, de v ä l b e r g a d e s o m o m d e v o r e r i k a, d e m i n d r e b e m e d l a d e lika- så — d å m å s t e v ä l m e d g i f v a s, att v i ä r o ett godt stycke inne på den breda vägen, som l e d e r till f ö r d ö m e l s e — • i c k e s a n t?
p e n s é e r p å g o l f o c h s i t t p l a t s e r, d e t v a r ett g l ä d j e ä m n e af f ö r s t a s o r t.
O c h n ä r v a c k r a o c h dyrbara arbeten skulle göras, var det j u e n g o d s a k att d e b l e f v o smakfulla.
M e n alt s å d a n a a r b e t e n s k u l l e g ö r a s, antin- g e n d e b e h ö f d e s eller e j; att d e s k u l l e lä- ras o c h göras p å skryt o c h appliceras i ö f v e r f l ö d a n d e m a s s a, det v a r n o g ett s t r e c k i räkningen för d e m, s o m gjort sig g l a d a f ö r h o p p n i n g a r o m s l ö j d e n, n ä r d e n oför- m o d a d t k o m i så h ö g g r a d till h e d e r s.
O c h d e n, s o m t ä n k e r s i g att d e n g o d a t i d e n s k u l l e å t e r k o m m a, d e n tid, d å h u s e t s d ö t t r a r spunno, väfde och s y d d e h v a d för familjens behof skulle förfärdigas, d e n sangviniska p e r s o n e n f a n n a n t a g l i g e n e n o v ä n t a d för- l ä n g n i n g af ett f r a m s t å e n d e d r a g i sitt anlete.
D e t är, s o m i d e t f ö r e g å e n d e b l i f v i t s a g d t, a l l d e l e s i c k e m e n i n g e n att p å n å g o t s ä t t n e d s ä t t a k o n s t s l ö j d e n eller f ö r r i n g a d e s s v ä r d e.
F r å g a n är h e l t e n k e l t d e n n a: H a f v a v i alla v e r k l i g e n r å d o c h l ä g e n h e t att l å t a våra döttrar inöfva färdigheter och uppodla en smak, s o m ovillkorligen m e d f ö r a utgifter o c h h v a r s p r a k t i s k a n y t t a o f t a s t är t e m l i - g e n p r o b l e m a t i s k?
H a f v a v i v e r k l i g e n alla r å d att l å t a v å r a d ö t t r a r offra t i d o c h ar- b e t e p å o r ä k n e l i g a v ä g g d e k o r a t i o n e r, soff- kuddar o c h » p r y d n a d s f ö r e m å l »?
Jag tror det icke.
O c h till allt d e t t a s k u l l e k o n s t s l ö j d e n o c h missriktningen i n o m slöjdens område bära s k u l d e n?
frågar m a n.
S k u l l e d e t ej f ö r d e flesta af o s s v a r a mera fördelaktigt, o m våra döttrar mera o d l a d e d e i v å r t i d allt f ö r m y c k e t f ö r b i - s e d d a t a l a n g e r n a s l ä t s ö m, d. v.
s. l i n n e s ö m - n a d, s t r u m p s t i c k n i n g, v ä f n?
d, n ä m l i g e n väf- n a d till n y t t a o c h i c k e b l o t t till n ö j e?
S k u l l e d e t i c k e v a r a e n a f s e v ä r d m i n s k n i n g i ut- gifterna för familjen, o m döttrarna lärde sig t. e x.
» s y k l ä d e r », s o m d e t h e t e r, så att d e k u n d e s y b å d e s i n a e g n a o c h sin m a m - m a s k l ä d n i n g a r?
Eller o m d e k u n d e m o n - tera hattar o c h sålunda minska räkningarna i m o d e h a n d e l n?
Jag tror det bestämdt.
Naturligtvis icke.
Snarare äro dessa miss- riktningar e t t u t s l a g af » t i d s a n d a n » o c h s m a k e n för vällefnad o c h förfining.
M e n just g e n o m sådana missriktningar befordras tids- andans skefhet o c h därför måste man m o t a r b e t a d e m eller f a s t m e r a s ö k a l e d a d e m p å r ä t t stråt.
M a n i n v ä n d e r k a n s k e, att s ö m m e r s k o r o c h modehandelskor skola j u också lefva.
Visser- ligen, o c h det k u n n a de n o g ändå, t y det k o m m e r alltid att finnas e n h e l d e l r i k a o c h föga arbetsdugliga personer, s o m helst vilja, o c h s o m måste, låta andra utföra dy- lika arbeten.
T r o l i g e n i n v ä n d e r m a n m o t d e t n y s s sag- d a, att d e t j u s t är a l l m o g e s l ö j d s o m n u utgör konstslöjdens — den textila konstslöj- dens — kärna.
Visserligen, m e n u n d e r hu- ru olika förhållanden.
H v e m spinner nu sin ull, färgar g a r n e t o c h v ä f v e r d ä r a f d e n » b o n a d », s o m b l o t t v i d h ö g t i d l i g a tillfällen p r y d d e d e n o k l ä d d a t i m m e r v ä g g e n, eller den » r y a », s o m för f r ä m m a n d e gästers be- hof förvarades u p p e på löftet.
D e t är e n s v a g h e t h o s m å n g a f ö r ä l d r a r att v i l j a l y s a m e d d ö t t r a r n a s k o n s t s l ö j d a r - b e t e n, e n s v a g h e t, s o m d e få d y r t b e t a l a sedermera, när d e oresonligt n o g fordra, att d ö t t r a r n a efter s l u t a d skoltid skulle b l i f v a till h j ä l p v i d a r b e t e n n ö d v ä n d i g a f ö r husets bestånd.
O c h a n t a g l i g e n är d e t f ö r sådan föräldrasvaghets skull, s o m s k o l a n anordnar de förut o m n ä m d a julklappsar- betena.
Här k o m m e r kanske den invänd- n i n g e n, att flickorna i s k o l a n få lära s i g både lappa och stoppa, såsom vid hvarje e x a m e n för ö g o n e n framhålles i de rutiga s m å t y g s t y c k e n, i hvilka m a n klippt hål o c h isytt en lapp, s a m t de stickade bitar, i hvilka på s a m m a sätt s t r u m p s t o p p n i n g i n l ä r e s.
M e n k a n g e n o m ett e n d a s å d a n t ar- b e t e så p a s s m y c k e n f ä r d i g h e t v i n n a s, att d e t s e d a n k a n f o r t s ä t t a s?
D e t är v ä l k n a p - past möjligt, helst s o m barnen vanligen ö n s k a så f o r t s o m m ö j l i g t s l i p p a ifrån d e t t a P å tapetserade v ä g g a r o c h madrassera- d e soffor b e h ö f v a s i n g a b o n a d e r, o c h d e t h e m s p u n n a o c h h e m v ä f d a g a r n e t h a r ef- t e r t r ä d t s af k ö p g a r n e r af alla slag, af b r o - d e r s i l k e o c h safirgarn eller h a m b u r g e r g a r n o.
d., h v a r v i d m a n i m i t e r a r a l l m o g e m ö n s t e r.
A t t g a m l a stilfulla m ö n s t e r u p p t a g a s, att halfförgäten konstfärdighet åter framdrages i ljuset, det b ö r j u g l ä d j a alla förståndiga m ä n n i s k o r.
O c h att m a n d ä r i g e n o m k u n d e s l i p p a se k v a r t e r s b r e d a r o s o r, f u c h s i o r o c h
i deras ö g o n m e n i n g s l ö s a arbete.
A t t sätta en l a p p p å ett hål, s o m b l i f v i t n ö t t eller u p p r i f v e t, är j u n å g o n r e s o n i, n å g o t ä n d a - m å l m e d, m e n att k l i p p a ett h å l e n k o m för att l a g a d e t, u t a n a n n a t ä n d a m å l ä n a t t få b e r ö m, o m d e t är v ä l g j o r d t, o c h b a n - nor, o m d e t är illa g j o r d t — d e t a n s e s o f t a af b a r n e n s å s o m e n f ö r att p l å g a d e m u p p - f u n n e n ö f v e r f l ö d s g ä r n i n g.
O c h att b a r n e n till omväxling och uppmuntran kunna behöfva ett a n g e n ä m a r e a r b e t e, k a n v ä l i n g e n för- neka.
M e n d e t k a n o c h b ö r v a r a af en- k l a s t e s l a g, till d e s s v e r k l i g f ä r d i g h e t i s l ä t s ö m o.
s. v.
b l i f v i t v u n n e n.
F ö r ö f r i g t b ö r d e t v ä l f ö r e n flicka v a r a l i k a t r e f l i g t a t t få f ä r d i g t ett v a c k e r t, v ä l s y d t l i n n e s o m e n b r o d e r a d eller g l ö d r i t a d t i n g e s t, d e n m a n kanske knappt vet, hvar man i de öfverde- k o r e r a d e r u m m e n s k a l l finna p l a t s f ö r.
# Kr Amerikas ^pinnot&gt;ärlcl.
Ett e f t e r f ö l j a n s v ä r d t exempel.
åsom ett särdeles anmärkningsvärdt prof på den företagsamhet, som utmärker den ame- rikanska medborgarinnan o c h som, hvad nu rör det nedan skildrade m o d i g a kvinnoverket, borde kunna stå s o m ett efterföljansvärdt föredöme för våra kvinnor, vilja vi meddela förloppet af ett i det stora landet i väster af kvinnor lyckligt utfördt organisationsarbete.
För tio år sedan stiftades den första kvinnliga arbetareklubben i New-York, hvilken efter antalet af de första unionsstaterna utgjordes af tretton medlemmar — ett, s o m det sedermera visade sig i strid m e d d e n traditionella uppfattningen, sann- skyldigt » lyckotal ».
Sedermera ha efter mönstret af den första klubben bildat sig f e m associationer, nämligen New-York ' s, Brooklyn ' s, Massachussetfs och C o n n e c t i c u t s, af hvilka den i New-York en- samt inbegriper tjugusju klubbar.
Den ledes af nio direktörer, befullmäktigade af ett råd, s o m är sammansatt af medlemmar från hvar o c b en af de associerade klubbarne.
Själfstyrelse är rådan- de inom hvarje klubb, o c h i associationen afgöras blott spörjsmål af allmänt intresse.
Inskrifningsafgift o c h kontingent ställa sig myc- ket lågt till och m e d i förhållande till medlem- inarnes begränsade villkor.
Den förra är gemenligen 25 cents o c h kontin- genten 20 ä 25 cents per månad.
En klubb m e d hundra bidragslämnande medlemmar kan utan främmande hjälp reda sig själf, ty utgifterna — lokalhyra, belysning, uppvärmning etc. — gå till och m e d i de större städerna sällan högre än 40 å 50 dollars per månad.
F ö r att gå ut m e d de extraordinarie utgifterna vid den första installa- tionen arrangerar man basarer, där af förenings- medlemmar själfva tillverkade föremål försäljas; inkomsten häraf visar sig i allmänhet tillräckligt stor för att bilda en säker grundplåt.
H v a d söker arbeterskan allra först i den så ny- organiserade k l u b b e n?
I de flesta fall först o c h främst förströelse efter en sträng arbetsdag.
M e n efter hand utvecklar sig begäret efter ökad kun- skap, antingen inom vederbörandes egen verk- samhetssfer eller i mera allmänna ämnen, o c h i n o m kort presenterar sig klubben som en prak- tisk bildningsanstalt, där undervisning vinnes i sömnad, mönstertillklippning o c h öfver hufvad taget i alla till ett ordnadt hushåll o c h det praktiska lifvet hörande bestyr.
Lärarne undervisa gratis, och då så icke sker, beror detta på omöjligheten att annorledes anordna det, hvarvid endast » spe- cialisterna » själfva garantera för lärarens aflöning.
Af stor vikt o c h lifligt omfattadt intresse äro de s. k.
» praktiska samtalen », vid hvilka diskuteras dagens brännande frågor under uppställda theser, såsom exempelvis » Skall kvinnan hafva rösträtt? », » Rikedomens betydelse », » Hvarför gifta sig så få unga flickor? », » Hvilket inflytande utöfvar den omständigheten på hushållet, att kvinnan blir likställd med mannen o c h därmed bidrager till arbetslönernas sjunkande? » o. s. v. Diskussionen, som äfven omfattar mera allmängiltiga ämnen, såsom hälsovård, populärt vetenskapliga frågor e t c, afslutas m e d en resolution och har städse visat sig s o m en af de förnämsta sammanhållan- de krafterna inom klubbens lif.
Att de praktiska resultaten äro obestridliga, framgår bl.
a. af det faktum, att år 1893 ensamt i staden New-York utbetalades 5,156 dollars i kontingent af dessa fattiga kvinnors tillgångar.
För att på billig grund bereda medlemmarne tillfälle till gymnastik o c h andra fria öfningar enade sig nere klubbar o c h h y d e en väldig sal på University Place n:r 9.
Där har nu i ett par år m e d de gynsammaste resultat lämnats under- visning i musik o c h gymnastik.
En af eleverna lade sig så flitigt ombord med dessa specialiteter, att hon nu är en framstående instrnktrice, o m hvilken man formligen » slåss » för att tillförsäkra sig en timmes handledning.
E n förening utan sin egen tidning är i Amerika något otänkbart.
Klubbarne ha också sitt eget organ » Far and Near » (Fjärran o c h när), redige- radt af miss Maria B o w e n Capin.
Tidningen som har en betydlig prenumerantstock, sysselsätter sig m e d klubbarnes angelägenheter o c h bekym- mer samt väcker då o c h då nya förslag till om- pröfning.
Med klubbarne har man förenat en arbetsbyrå, som gratis bereder arbetssökande kvinnor plats.
Vidare har med d e m införlifvats en försäkrings anstalt för i två olika klasser af de associerade.
I den första betalas 50 cents i inskrifningsafgift och 25 cents i månatlig kontingent; i den andra 50 cents i inskrifningsafgift o c h 15 cents i må- nadskontingent.
Härför åtnjuta första klassens medlemmar i sjukhjälp 5 dollars per vecka i 6 veckors tid, o c h vid dödsfall utbetalas 30 dollars till familjen.
A n d r a klassens medlemmar åtnjuta i sjukhjälp 3 dollars per vecka under 6 veckors tid o c h 20 dollars vid dödsfall.
Medlemmar af båda klasserna på en gång erhålla 8 dollars i sjukhjälp o c h 50 dollars vid dödsfall.
Associationen har äfven sörjt för klubbmed- lemmarnas behof af friskt landtlif.
Den äger på Long-Island ett etablissement vid namn Holiday- House, s o m är klubbarnes landtliga Tuscuhim.
Där tillbringa de unga arbeterskorna sina ferier, som vanligen utgöra 14 dagar.
Inackorderings- afgiften är | endast 3 dollars per vecka, hvilket efter amerikanska förhållanden nästan är en obe- tydlighet äfven för en lågt aflönad arbeterska.
Holiday-House är u p p b y g d t i en förtjusande, naturskön trakt, vid en närgränsande vik, som erbjuder tillfällen till badning, fiske o c h roddsport.
Detta korta friluftslif håller mången stackars ar- betsflicka skadelös för hennes långa inspärring under den öfriga delen af året i den stora staden.
Det målar åtminstone för en tid hälsans rosor på hennes kinder; det hägrar långt på förhand i hennes längtansfulla tankar s o m perspektivet af ett » förlofvadt l a n d »; det är, en gång njutet och passeradt, hennes stärkande, sköna minne, som långt efteråt fyller hennes sinne m e d m o d, därför att h o n vet, att nästa år skall det åter- igen upplifvas i verkligheten!
1890 i april afhölls den första kongressen af New-Yorks kvinnliga arbetarklubbar.
Den upptog tre dagar m e d två möten o m dagen, utan att än- dock tiden ville räcka till för uttömmandet af alla på föredragningslistan framställda diskussions- ämnen.
Den princip, s o m vid förhandlingarna först o c h främst m e d stor energi framhäfdes o c h som skulle kunnat betecknas som en i allas med- vetande invuxen » nervus r e r u m », var uppfatt- ningen, att i klubbarnes verksamhet aldrig skulle blifva tal o m välgörenhet, utan endast och allenast solidaritet.
Bland tankar s o m uttalades o c h prin- cipiellt fastslogos vid dessa kongressförhandlin- gar, märktes sådana som nedanstående: » Vi tro, att den kvinna, s o m icke behöfver ar- beta för att förtjäna sitt b r ö d, i själfva verket har fått sin lön i förskott o c h därför är så myc- ket m e r förpliktigad att arbeta för andras väl. » — » En arbeterska gör skamligt orätt m o t sina kamrater, om h o n går in på att arbeta för en lön, som är för liten att tillfredsställa lifvets behof. » För hvarje dag s o m går vinner detta klubb- väsen allt kraftigare anslutning från de mest skilda håll i Amerikas kvinnovärld, o c h snart torde den tid vara inne, då denna association får betraktas s o m en hel liten stat i staten, den där som en m y c k e t viktig faktor måste räknas m e d i det moderna samhällets, ej minst på en ädel kvinnoemancipation grundade utveckling.
• Iduns byrå och expedition hållas under månaderna juni — augusti öppna hvarje söckendag kl. 10 — 5.
Rusets härskarinna.
E n m i n i a t y r för I d u n af D a g m a r B — m.
K on v a r f e m år s a m t e n d a a r f v i n g e n till sin p a p p a s s t o r a e g e n d o m a r o c h e n d a j o r d i s k a f ö r e m å l e t f ö r sin m a m m a s dyrkan.
H o n v a r m j u k o c h k n u b b i g, m e n ä n d å fin och gratiös.
H o n h a d e g u l t hår, s o m ring- l a d e s i g ö f v e r h e l a h u f v u d e t, h o n h a d e fått sin m o r s strålande ö g o n, o c h h e n n e s kinder v o r o att l i k n a v i d d e n s k ä r a r o s e n s b l a d.
Hon hade en från Frankrike införskrifven b o n n e samt leksaker, t i l l r ä c k l i g t f ö r att etablera en butik.
H o n hade en m å n g f a l d af d e m e s t f ö r t j u s a n d e d r ä k t e r s a m t ett h e l t litet l a g e r af g u l a o c h s v a r t a l a c k e r a - d e s k o r, o c h till s i s t: h o n h a d e e t t p a r s m å stöfletter e n m i n i a t u r e, n y l i g e n f ä r d i g a för d e n a n n a l k a n d e h ö s t e n.
D e v o r o till- v e r k a d e af d e t m j u k a s t e s k i n n, d e v o r o ut- s y d d a m e d silke s a m t p r y d d a m e d u d d a r o c h t o f s a r, d e t v a r h e l t e n k e l t ett p a r stö- fletter, s o m s k u l l e v ä c k t e n p a r i s i s k a s a f u n d, l i k v ä l h a d e d e r a s ä g a r i n n a från f ö r s t a s t u n d f a t t a t a g g till d e m.
H ö s t e n är n u v e r k l i g e n k o m m e n; r e g n e t har plaskat därute m e s t hela f ö r m i d d a g e n, och d e t h a r blåst, så att t r ä d e n s k a k a t s.
Lillan har m i s s m o d i g betraktat detta skåde- s p e l från sitt f ö n s t e r.
M e n s o l e n s k i n e r u p p; d e t g l i t t r a r p å g r ä s m a t t o r n a o c h s m å blän- k a n d e pussar locka därnere på gårdsplanen och på trädgårdsgångarna.
Lillan bestäm- m e r s i g f ö r att g å u t.
M a d e m o i s e l l e har ä f v e n i a k t t a g i t d e m å n - ga s m å p u s s a r n e, o c h h o n f ö r e s l å r lillan att n u i n v i g a d e n n y a f o t b e k l ä d n a d e n, m e n lillan f ö r k a s t a r g e n a s t d e t t a f ö r s l a g.
För att f ö r m å h e n n e att a n t a g a d e t s a m m a, an- v ä n d e r m a b o n n e e n m ä n g d af d e l j u f v a n a m n, h v a r p å h e n n e s v a c k r a s p r å k är så rikt; h o n anför d e s s u t o m en m ä n g d förnufts- skäl för sitt y r k a n d e, m e n lillan betrak- tar h e n n e o c h k ä n g o r n a m e d s a m m a ovilja.
M a b o n n e b e s l u t e r s i g d å f ö r att tillkalla h j ä l p o c h g å r att u p p s ö k a h u s e t s fru.
D e n n a b e g i f v e r s i g g e n s s t till sin d o t t e r s a m t an- v ä n d e r s a m m a m e d e l s o m d e n u n g a ut- ländskan.
Fåfängt!
Lillan förblir obeveklig.
F r å n d e n d j u p a karmstolen, där h o n ligger u p p k r u p e n, k n u b b i g o c h flnhylt m e d d e n ljusblå klädningen fördelaktigt framhållan- de hennes späda skönhet, betraktar h o n sina b å d a m o t s t å n d a r e m e d stigande h a r m.
M e d s ä k e r t t a g fasthåller h o n ett p a r s m å g u l a s k o r, h e n n e s k i n d e r s s k ä r a f ä r g får e n mörkare nyans, o c h snart börja hennes ö g o n fyllas af tårar.
D e b å d a k v i n n o r n a b e t r a k - t a h v a r an d r a v i l l r å d i g t.
I d e n n a s t u n d g ö r h u s e t s h e r r e sitt in- träde.
H a n har en krigares hållning, o c h hans starka s t ä m m a utgör m å n g e n underord- n a d s s k r ä c k.
D å h a n ser s i n d o t t e r s t å r a d e anlete, fattar h a n g e n a s t s a m m a n h a n g e t, o c h h a n u p p m a n a r h e n n e m e d m i l d f a s t h e t att t ä n k a på sin hälsa.
L i l l a n s tårar s t a n n a, m e n m e d f ö r e b r å e l - se i b l i c k e n b e t r a k t a r h o n s i n far o c h m e d lika förebrående s t ä m m a säger h o n: » Lillan t y c k e r ej o m p a p p a!
» D e t t a är m e r ä n d e n n e s f a d e r l i g a h j ä r t a och tillkämpade fasthet k u n n a uthärda.
V ä n d till s i n h u s t r u, s ä g e r h a n: » Låt h e n n e be- h å l l a s k o r n a.
» D ä r e f t e r a f l ä g s n a r h a n sig, b e l å t e n m e d att åt s i g h a f v a r ä d d a t sitt en- da barns gunst.
Men just dessa ord upp-
196 I Väcka hans hustrus motsägelseanda samt be- v ä p n a h e n n e m e d n o g s t o r t m o d att t r o t s a sin ä l s k l i n g.
Med mildt våld söker h o n egenhändigt p å t v i n g a sin d o t t e r d e n m i s s h a g l i g a f o t b e - klädnaden.
D e n n a s p r o t e s t e r b l i f v a däri- g e n o m b l o t t allt h ö g r e, o c h s l u t l i g e n dit- kalla de hennes två resande anförvandter.
A l d r i g har v ä l e n l i t e n I j u s l o c k i g v a r e l s e haft m e r ifriga eller u p p r i k t i g a b e u n d r a r i n - nor ä n lillan h a r i d e s s a b å d a fastrar!
Hvart jollraude ord, hvart soligt leende, h v a r o s t y r i g l o c k är f ö r d e m ett ä m n e till hänryckning.
M e n h o n är j u o c k s å d e r a s e n d e b r o d e r s e n d a b a r n!
J u s t af d e n o r s a k e n b ä f v a d e n u f ö r d e n fara d e r a s ä l s k l i n g ä m n a r u t s ä t t a s i g f ö r, o c h d e ställa s i g g e - nast på motpartens sida.
De försöka nya medel.
Faster A n n i e b e r ä t t a r e n lärorik h i s t o r i a o m e n l i t e n flic- k a s f ö r k y l n i n g o c h s l u t l i g a d ö d t i l l f ö l j d af våta s k o d o n; hennes u n g a åhörarinna ägnar visserligen n å g o n uppmärksamhet åt d e n karaktärsfasta hjältinnans företag, m e n hon l ä m n a s f u l l k o m l i g t o b e r ö r d af h e n n e s tragi- s k a slut, o c h s a k e n står f o r t f a r a n d e p å s a m - ma punkt.
D å å t e r k o m m e r faster H e d v i g, h o n har v a r i t för att h ä m t a d e n sista o c h b ä s t a b i t e n af sin r e s k o n f e k t f ö r att d ä r m e d m u t a d e n o b e v e k l i g a m a k t e n, m e n d e n h å r d a låter läckerbiten försvinna mellan sina rosenläp- p a r b l o t t f ö r att s t r a x b e g ä r a m e r.
Mut- n i n g i n g å r t y d l i g e n ej i lillans t a k t i k; h o n v i k e r ej e n t u m från sin f ö r s t f a t t a d e å s i k t o c h ä m n a r s y n b a r l i g e n ej h e l l e r g ö r a d e t.
D e t t a i n s e n o g h e n n e s m o t s t å n d a r e, t y efter en stund l ä m n a de henne s o m segrare p å v a l p l a t s e n, m o d r e n f ö r att t r ö t t o c h altere- r a d efter d e n n a l ö n l ö s a strid b ä d d a a n s i k t e t m e d e a u d e c o l o g n e, f a s t r a r n a f ö r att fort- sätta d e n afbrutna k o n v e r s a t i o n e n m e d en manlig kusin, s o m väntar e n s a m i salongen.
U n d e r t i d e n har h u s e t s u n g a h ä r s k a r i n n a b e g i f v i t s i g ut, o c h s n a r t l e k e r h o n d ä r n e r e på gården.
H o n är m j u k o c h t ä c k, h o n är h e l t k l ä d d i h v i t t, u t o m d e s m å g u l a skorna, o c h m e d d e m stampar h o n i vatt- n e t, så att d e t t a s t ä n k e r u p p i g n i s t r a n d e k a s k a d e r.
H e n n e s s k r a t t h a r silfrets k l a n g o c h h e n n e s r ö r e l s e r ä r o fulla af m j u k t b e - hag.
* Till Iduns alla läsare och vänner!
Af vikt är nu för alla dem, hvilkas pre- numeration utgår med halfåret, å. v. s. med denna månad, att genast förnya den- samma för det senare halfår et, hvilket kommer att bjuda på saker af synnerligt stort intresse.
Af samma skäl är just nu den gyn- sammaste tidpunkten för alla, hvilka ej förut hållit vårt blad, men hvilka nu ön- ska göra en profprenumeration på vårt lands mest spridda och omtyckta familje- tidning, att med kr.
2: 50 omedelbart verk- ställa abonnement för halfåret juli — de- cember.
På grund af de betydliga kostnader, som nedläggas på det under årets sista kvartal utkommande julnumret, hvilket gratis tillslälles alla våra fasta, abonnen- ter, nödgas vi nämligen i är, liksom i fjol, träffa den åtgärden att höja prenu- numeredionspriset för detta, sista kvartal, oktober — december, till 2 kronor.
Hel- och halfårspriset vid det gamla, endast kr.
2: slut, därigenom sedd fördel.
D U 1 8 9 0 N för tidningen blir likväl så att de, som nu med 50 prenumerera till årets tillskynda sig en lätt in- Bland tidningens senare halfår vilja framhålla det rikt innehåll under detta vi då först särskildt illustrerade Festnummer till] \.
mit drottning S o f i a s födelsedag, 60-års som är afsedt idkomma strax i början af nästa månad för att i såväl ord som bild till märkesdagen den 9 juli gifva en skil- dring af vår landsmoders lif allt från barn- doms- och ungdomsdagar intill den stund som är.
För åstadkommande af detta nummer ha vi rönt det största tillmötes- gående och intresse från drottningen när- stående personer, och aldrig förr repro- ducerade porträtt och vyer ur det k. slot- tets egna samlingar ha ställts till vår disposition.
Dessutom kommer numret att åtföljas af ett större, charmant porträtt af drottningen, " D e t \ Jngsta i I med h. m.i konungens medgifvande verkställd Hugo Salmsons utmärkta hvilket intager arbetsrum.
o m f å n g s r i k a J u l och.
n u m ynnestfulla reproduktion af pastellporträtt, i präkfigf m N S Sverige " j u l n u m m e r, Då vi slutligen kunna tillägga, cdt Idun under det senare halfåret genom alla num- mer och på alla områden naturligtvis skall sträfva alt häfda sin erkända plats som landets förnämsta familje- och kvinno- tidning, våga vi hoppas på trofast stöd af alla gamla vänner och många nyför- värfvade därtill.
Verkställ nu alltså omedelbart postprenu- meration för det senare halfåret!
på det ningens intet afbrott regelbundna rum.
Stockholm eller dröjsmål i expedition må i juni konungens illusfreraäe e r har för hvarje år väckt allt större erkän- nande, men icke dess mindre äro vi för- vissade, att det innehåll, vi i år blifva i tillfälle bjuda vår läsekrets, skall i ännu högre grad göra sig förtjänt däraf.
Äf- ven nu ha vi begynt numrets artistiska utsmyckande och tryckning redan under sommaren, hvarigenom tid och möjlighet vinnas att på detsamma nedlägga all den omsorg, den högt utvecklade moderna tek- niken medgifver.
Illustrationernas utfö- rande är anförtrodt åt några af vårt lands förnämsta artister; så är det char- manta, i många färger utförda omslaget, som bekant, komponeradt af artisten Vik- tor Andrén och tog bland ett trettiotal in- sända skisser priset i den för ändamålet särskildt utlysta konstnärstäftingen.
Jenny Nyström-Stoopendacd, Gerda Tirén, Vik- tor Andrén, David Ljungdahl, Gustaf An- karcrona m. fl.
syssla nu ock alla som flitigast för vår räkning med pensel och stift.
För det literära innehållets omväxling och gedigna värde borga författarnamn sådana som: Amanda Kerfstedt, Anna Wählenberg, Vilma Lindhé, Alfhild Agrell, Helena Nyblom, Ellen Key, IJna Berg (IJ.
S.
), Anna Branting (René), Amalia Fahlstedt, Vilma Angered Strandberg, Ed- vard Evers, Per Hallström, K. A. Melin, Knut Miehaelson, Birger Schöldslröm, Daniel Fallström m. fl.
Dessutom erinra vi om det synnerligen intressanta galle- riet af barnporträtt: tid- äga 1896.
Fted.
af Idun.
^ " Dessa smd ".
M a g r a b i l d e r u r » d e b u n d n a s y s t r a r n a s » lif, tecknade för Idun af A m a n d a eget hedersplatsen U hvilket, utvaldt som det blir bland tusen- tals fotografier från Ystad till Haparanda, kommer a,tt gifva en representativ och säll- synt intagande bild af vår uppväxande generation.
— t r y c k t på en särskild p l a n s c h — en D Kerfstedt.
(Slut från föreg.
nummer.)
» O c h d e t är e n f a d e r, s o m i n t e ö f v e r g e r sina barn, han, fadern där u p p e, » sade h a n m e d fast röst o c h b ö r j a d e t r a m p a m a s k i n e n m e d sina svullna fötter.
» T y s t n u ett t a g, E r i k, » s a d e h u s t r u n.
» Du b e h ö f v e r n o g hvila.
S e r frun, h a n h a r e l j e s v a r i t s t e n h u g g a r e till p r o f e s s i o n, men så k o m d e n h ä r s j u k d o m e n.
D e t är i njurarne, han låg länge på sjukhuset, m e n s å k o m h a n h e m • o c h v a r litet b ä t t r e, o c h d å b e g y n t e han sy.
O c h kan frun tänka, d e t låter k o n s t i g t, m e n d e h ä r månaderna h a r v a r i t d e n g l a d a s t e t i d v i h a r haft, E r i k och jag.
F ö r f ö r r så träffades v i a l d r i g o m dagarne.
H a n h a d e sina grundläggningsar- b e t e n l å n g t s i n k o s.
T i d i g t fick h a n g å, inte h a n n han g å h e m på middagsrasten, o c h sent k o m han h e m o m kvällarne.
Inte k u n d e v i flytta efter alla b y g g e n h a n h a d e, u t a n det k u n d e ofta vara alldeles p å a n d r a kanten af s t a n.
H a n h a d e i n t e l u s t att gå på deras utskänkningsställen, utan han h a d e e n b i t m e d sig, o c h d å l å g h a n o f t a p å m a r k e n i m i d d a g s r a s t e n o c h t o g sig en lur, m e n a c k, d e t v a r k a l l t f ö r s t å s.
D i b ö r - j a r j u b y g g e r a s c h e r n a så t i d i g t p å v å r e n, o c h så b l e f h a n f ö r d ä r f v a d till h ä l s a n.
» J a g v e t i n t e, h v a d d e t k o m åt m i g.
K a n - s k e d e t v a r ett m i n n e, k a n s k e d e t v a r e n farhåga, m e n j a g brast i gråt.
H a n sträckte sin stora, m a g r a stenhug- garhand emot mig och tog min.
» När herren Jesus fångar lösande varder, då skola vi vara s o m d r ö m m a n d e, » sade han m i l d t.
» G r å t i n t e.
T i d e n är i n t e så s v å r, b a r a m a n h v i l a r p å k l i p p a n.
V i h a d e t så g o d t, M i n a o c h j a g.
V i får v a r a t i l l s a m - m a n s.
V i t a l a r j u i n t e så m y c k e t, f ö r m a - skinen måste j u j ä m t o c h ständigt surra, m e n d e t är g o d t att h a e n v ä n v i d sin s i d a.
J a g är g l a d, så l ä n g e j a g k a n s i t t a u p p e.
Nu är d e t o c k s å så s k ö n t, att d e t är v å r, så a t t b a r n e n k a n v a r a u t e o c h l e k a, f ö r j a g b l i r så t r ö t t, n ä r d i v ä s n a s, o c h d e t sitter till att i n t e v a r a o t å l i g.
M e n n ä r M i n a o c h j a g är e n s a m m a, d å är d e t så b r a.
» Hon följde m i g ut.
» D e t har inte alltid
IDUN 18 % v a r i t så här t o m t i r u m m e t, » h v i s k a d e h o n, » m e n sir frun, d e t h a r fått g å t t litet o m sender.
M e n i alla fall, s n ä l l a frun, v i har j u d e n s o m sörjer för oss.
» A l l eder o m s o r g.
.
.
» j a frun v e t n o g s j ä l f.
» Följande söndags morgon kom jag upp i e t t hus p å M a r i a s i d a n, d ä r m a n sagt m i g, att n å g r a l i n n e s ö m m e r s k o r s k u l l e v a r a inneboende hos en äldre änka.
När j a g k o m in i d e t y t t r e r u m m e t, h ö r d e j a g från r u m m e t i n n a n f ö r ett g l a d t s a m s p r å k.
Jag krackade på dörren, hvarigenom jag nyss k o m m i t, f ö r att g e m i g t i l l k ä n n a, o c h t v å u n g a flickor k o m m o h a s t i g t u t till m i g.
D e t g j o r d e m i g n ä s t a n o n d t att r y c k a d e m från d e t g l a d a s ä l l s k a p e t d ä r i n n a n f ö r, m e n v i s l o g o o s s n e d, o c h j a g fick g ö r a m i n a a n t e c k n i n g a r.
Ja, d e t v a r u p p g i f t e r af d e t s l a g e t, s o m k a n k o m m a e n att r y s a, när m a n ser u n g d o m o c h v ä r n l ö s h e t f r a m - för sig.
A r b e t s s k j o r t o r p å atelier.
Sextio öre dussinet u t o m knapphål.
» H u r m y c k e t kan ni s y o m d a g e n?
» » Vi sy i allmänhet bara halftannat dussin, m e n är m a n r i k t i g t flitig, d å k a n m a n s y t v å d u s s i n, m e n d e t står m a n i n t e u t m e d, n ä r m a n håller p å år u t o c h år i n.
» » O c h frun s o m ni s y r å t?
» » J a, h o n är så snäll.
H o n vill o s s så v ä l.
H o n h å l l e r l o k a l, l y s e, m a s k i n e r, nålar, t r å d o c h s y r själf k n a p p h å l, o c h så g e r h o n o s s kaffe p å e f t e r m i d d a g a r n e m e d t v å s k o r p o r; h o n kan inte betala mer. » J a g h a d e s e d e r m e r a b e s ö k af d e n n a fru o c h f a n n, att h o n själf v a r lika p r e s s a d s o m n å g o n s i n h e n n e s syflickor, o c h att h o n d j u p t b e k l a g a d e att i c k e k u n n a g e m e r.
» M e n n i får v ä l v a r a b r a flitiga f ö r hinna halftannat d u s s i n?
» » M e n hvarför d å inte hellre taga t j ä n s t?
» » J o, ser frun, s ö n d a g a r n e.
S ö n d a g a r n e ä r o så d y r b a r a f ö r o s s.
» » M e n aflöningcn kan j u inte räcka för er.
D e t är j u så f a r l i g t att i n t e k u n n a skaffa s i g n o g att l e f v a af.
D e t k a n b l i e n f r e s t e l s e till f a l l.
» » N e j f r u n, » s a d e M a r i a, » hellre sy vi ihjäl oss.
V i ä r o f ö r d y r t k ö p t a för s å d a n t.
» Lyckliga, u n g a flicka, t ä n k t e j a g, d i n r y g g är b ö j d af att s i t t a l u t a d ö f v e r m a - s k i n e n, d i n r o d n a d är h e k t i s k, m e n d u h a r » Och nu småleende.
h a ni s o m ö f v e r v i n n e r allt.
f r ä m m a n d e?
» sade Arbetaren b o r d e taga sina p l a g g direkte från a t e l i e r e r n a.
D e t t a r ö r a n d e d e n prak- tiskt e k o n o m i s k a frågan.
M e n j a g h a r ä f v e n k o m m i t till e n a n n a n s l u t s a t s af a n d l i g art. D e n m ä n n i s k a, s o m a n t i n g e n g e n o m är- l i g a e g n a eller g e n o m t i l l g j o r d a o c h efterhär- m a d e funderingar anser sig h a l y c k a t s finna en annan framtidsutsikt för männsklighe- t e n ä n d e n k r i s t e n d o m e n g e r, b o r d e åt- minstone tveka, innan han predikar sina å s i k t e r p å t a k e n eller u t p r å n g l a r d e m s m å - n i n g o m i stickande, hånfulla anmärkningar.
N ä r m a n ser, h v i l k e n l e f n a d s g l ä d j e, f ö r n ö j - s a m h e t, h v i l k e n kraft i l i d a n d e t, h v i l k e n styrka i frestelsen, hvilken uthållighet i arbetet den verkliga kristliga tron gifver, d å inser m a n, huru m y c k e t äfven för detta lifvet s o m s k u l l e b r i s t a, o m d e n f ö r l o r a - des, o c h m a n förstår bättre mästarens o r d: V e d e n m ä n n i s k a, s o m f ö r a r g a r e n af d e s s a s m å, s o m t r o p å m i g — m ä r k v ä l: b a r a en enda — d e t v o r o d e n m ä n n i s k a n b ä t t r e, att e n kvarnsten v o r e b u n d e n o m hennes hals o c h h o n kastades i hafvets djup.
Stor m å den skatten vara, hvars b o r t r ö f v a n d e fordrar så s t r ä n g a b e s t r a f f n i n g e n s o r d af k ä r l e k e n s e g e n m u n.
H e r r e n h j ä l p e o s s alla att fin- n a d e n o c h att b e v a r a d e n!
att » J o, det skall frun tro.
Maria, h o n har k ä c k a r e h a n d l a g ä n j a g, så i b l a n d är h o n snäll o c h h j ä l p e r m i g, så att v i s k a få g å h e m p å s a m m a g å n g.
M e n d e t är att b ö r j a f ö r d e t m e s t a k l.
6 o m m o r g n a r n a o c h så bara rusa n e d p å restaurationen o c h äta v å r m i d d a g för t j u g u ö r e, förrätt o c h d r i c k a, o c h så o p p till m a s k i n e n i g e n o c h d e t da- gen i ända. » i d i t t i n r e e n kraft, o c h j a g m i n n e s ä n n u m e d e n v i s s rnoders- ö m m h e t dessa u n g a syarbetets hjältinnor.
Ja, m y c k e t fick j a g u n d e r d e s s a m å n a - d e r erfara, o c h m y c k e t h a r j a g g r u b b l a t öf- v e r l ö s n i n g e n af s y a r b e t s f r å g a n.
E n slut- sats har j a g k o m m i t till: m a n m å s t e betala de färdigsydda plaggen högre, och m a n må- ste s ö k a att f ö r m i n s k a m e l l a n h ä n d e r n a.
jag » Ja, » sade Maria o c h rodnade, » frun s o m v i l o g e r a r h o s är så snäll, h o n b j u d e r o s s p å kaffe o m s ö d a g s m o r g n a r n e, o c h d å k o m - m e r ett p a r v ä n n e r o c h h ä m t a r o s s, o c h så gå vi o c h höra G u d s ord.
På eftermidda- g a r n e äro vi m e d i en förening, o c h där är det o c k s å r o l i g t.
M i n k a m r a t s p e l a r g u i - t a r r, o c h j a g s j u n g e r litet.
S å att h a r v i t r å k i g t i v e c k a n, så h a v i r o l i g t o m sön- dagarne.
» Iduns Bland gångna ett tjugutal till denna skrifter har nu, efter pröfning, berättelsen hvilken det fru utfösta vid brytande namnsedelns befanns JSTordling, Linge »).
att hafva Ben ingå Stockholm, prisbelönade $ IJär g a t s t e n a r n e är g a t s t e n a r n e jul- till för- professorskan i Iduns ' jSJ tilldelats 6va ", Sofia kommer i är.
priset tåfting in- verkställd " A d a m och fattarinna phie julskisstäfling.
bränna julnummer (» So- skissen för • bränna ... under fötterna 7 r o c h d e u p p h e t t a d e h u s v ä g g a r n e ut- stråla e n v ä r m e, s o m g ö r till o c h m e d vistel- sen i s k u g g a n h a r d t n ä r outhärdlig, hur gripas v i e j d å af l ä n g t a n att k o m m a u t till d e b l å - n a n d e f j ä r d a r n e, d ä r d e n friska, s a l t m ä t t a - d e b r i s e n s p e l a r k r i n g s k o g s k r a n s a d e hol- m a r o c h y r v å g s t ä n k öfver glattslipade skär och kobbar!
M å n g a äro i d e n afundsvärda situatio- n e n, att d e k u n n a u t b y t a s t a d e n s k v a l m och hetta m o t skärgårdsidyllen.
M e n ännu fler ä r o d e, h v i l k a p å g r u n d af b r i s t a n d e t i d eller o t i l l r ä c k l i g a t i l l g å n g a r se s i g d ö m - jag, d a att t i l l b r i n g a d e n v a r m a å r s t i d e n i s t a d e n.
D e t är d y r t att h y r a s o m m a r n ö j e n.
O c h e n m a n l i g v ä n f a n n s där- förkortade mitt besök.
Vi f ö r t. e x.
e n s a m m a f r u n t i m m e r är d e t till o c h m e d o f t a o m ö j l i g t ä f v e n p å g r u n d af skiljdes ganska rörda, t y vi talade några p r d m e d h v a r a n d r a, m ä n n i s k a till m ä n n i s k a, andra o m s t ä n d i g h e t e r än de rent pekuni- ära.
E n d a s t u n d a n t a g s v i s g i f v a s u t e p å lan- På rösten inifrån att åtminstone inne, o c h j a g rummet märkte d e t tillfällen till i n a c k o r d e r i n g, o c h ä f v e n o m ett s å d a n t e r b j u d e r sig, h e s i t e r a r n o g m å n g e n f ö r att b o o c h l e f v a t i l l s a m m a n s m e d f u l l k o m l i g t f r ä m m a n d e m ä n n i s k o r, är det o c k blott för några veckor.
V i t r o o s s d ä r f ö r g ö r a m å n g a af I d u n s l ä s a r i n n o r i S t o c k h o l m e n t j ä n s t g e n o m att fästa d e s a s u p p m ä r k s a m h e t p å e n p l a t s, h v i l k e n p å g r u n d a f sitt s ä l l s y n t friska lä- g e o c h y p p e r l i g!
k o m m u n i k a t i o n e r (t å g hvar- j e t i m m e) i o v a n l i g g r a d ä g n a r s i g till ut- flyktsort för d e m, s o m e n d a s t k u n n a d i s p o - n e r a n å g r a t i m m a r eller e n d a g f ö r v e d e r - kvickelse i naturens sköte.
D e n n a p l a t s är Saltsjöbaden.
T r o l i g e n skall e n o c h a n n a n h ä r v i d g ö r a d e n i n v ä n d n i n g e n, att S a l t s j ö b a d e n är e n allt f ö r d y r o c h f ö r n ä m p l a t s f ö r f o l k i an- språkslösa förhållanden.
I n v ä n d n i n g e n kun- d e v a r a b e r ä t t i g a d, o m vi f ö r u t s a t t e att m a n d ä r u t e s k u l l e v a r a u t e s l u t a n d e h ä n v i s a d till respektive hotell o c h restauranter, hvilka j u äro i sitt s l a g, m y c k e t förträffliga, m e n just icke afsedda för folk m e d klen börs.
D e t finas e m e l l e r t i d i n g e n t i n g s o m hin- d r a r att m a n k a n f ö r a m e d s i g m a t s ä c k ut tdl Saltsjöbaden lika väl s o m m a n g ö r d e t till D j u r g å r d e n s s k o g s b a c k a r eller till Hagalund.
Talrika och lämpliga platser att slå s i g n e d p å finnas d ä r u t e, u t a n att m a n b e h ö f v e r g e n e r a eller låta s i g g e n e r a s a f d e d ä r s t ä d e s b o e n d e o c h u t a n att m a n b e h ö f v e r tillryggalägga n å g r a större afstånd.
V i h a g j o r t o s s f ö r v i s s a d e o m att p l a t s e n s ä g a r e i n g e n t i n g h a e m o t s å d a n a b e s ö k, na- t u r l i g e n u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g att i c k e n å g o t n e d s k r ä p a n d e af p l a t s e n s k e r o c h att i n g e n e l d u p p g ö r e s i d e t fria.
T e, kaffe, malt- d r y c k e r o.
s. v.
k a n m a n få b i l l i g t o c h g o d t på platsen.
D e t b ö r i c k e heller l i g g a n å g o t vare sig f ö r ö d m j u k a n d e eller » s m å s n å l t » i att i n r ä t t a sig p å detta sätt äfven p å e n plats m e d Saltsjöbadens fashionabla karaktär.
Man k a n, s o m s a g d t, v a r a h u r o s t ö r d m a n vill d ä r u t e, o c h e n d a s t e n l ö j l i g f å f ä n g a k a n se n å g o t s i m p e l t o c h k ä l k b o r g e l i g t i att u p p - d u k a s i n m a t s ä c k i d e n fria n a t u r e n.
I det hänseendet böra vi söka taga föredö- m e af d e n d a n s k a h u f v u d s t a d e n s befolk- n i n g, s o m för l ä n g e s o d a n k o m m i t u n d e r f u n d m e d k o n s t e n att l e f v a p r a k t i s k t o c h billigt.
K ö p e n h a m n a r n e anse det s o m den n a t u r l i g a s t o s a k i v ä r l d e n att r u s t a s i g m e d m a t s ä c k p å s i n a u t f l y k t e r till d e allra fina- s t e s t ä l l e n i o m g i f n i n g a r n a — till o c h m e d folk i m y c k e t g o d a o m s t ä n d i g h e t e r b e g a g n a s i g af d e n n a m e t o d, u t a n att a n s e s i g s ä m r e för d e t, o c h o m n å g o n r y n k a r p å n ä s a n häråt, d å k a n m a n v a r a f ö r v i s s a d o m att d e t är e n s v e n s k, t a c k v a r e v å r a i d e n punkten snedvridna begrepp o m hvad som passar sig!
F ö l j v å r t råd, ä r a d e l ä s a r i n n a, o c h ni skall s ä k e r t finna d e t g o d t.
D e t finns v i s - s e r l i g e n m å n g a ställen i n ä r h e t e n af S t o c k - h o l m, s o m ä g n a s i g f ö r d y l i k a utflykter, m e n i n g e n s t ä d e s b j u d e s m a n p å e n så frisk, ren o c h s t ä r k a n d e luft s o m v i d S a l t s j ö b a d e n.
M a n b e h ö f v e r b l o t t k o m m a d i t u t f ö r att k ä n n a, h u r m a n g e n a s t a n d a s lättare, h u r u bröstet liksom vidgar sig.
Stilla o c h t y s t är d e t v a n l i g e n d ä r u t e, från flere p u n k t e r har m a n en härlig utsikt öfver den blåa B a g g e n s f j ä r d e n, från d e s k o g b e v u x n a ber- g e n b l a n d a r s i g e n frisk b a r r s k o g s d o f t m e d den v e d e r k v i c k a n d e sjöluften, o c h h v a d s o m s l u t l i g e n e j får g l ö m m a s, d e t är d e p r ä k - t i e a k a l l b a d e n i d e t trefliga b a d h u s e t i ett _2 - 3
v a t t e n så g e n o m s k i n l i g t o c h r e n t o c h salt- m ä t t a d t s o m n å g o n s t ä d e s Ö s t e r s j ö n k a n er- bjuda.
Hlgn.
* Red.
" Iduns skollofskoloni " och " Iduns skollofskolonifond ".
Som b e k a n t har g e n o m frivilliga bidrag från v å r a l ä s a r i n n o r I d u n s r e d a k t i o n u n d e r n å g r a af d e f ö r e g å e n d e å r e n s a t t s i tillfälle att f ö r s o m m a r m å n a d e r n a u t s ä n d a ett a n t a l fattiga s m å barn ur S t o c k h o l m s folkskolor till e n v e d e r k v i c k a n d e l a n d t v i s t e l s e p å e n s. k.
s k o l l o f s k o l o n i.
D e n vackra tanken r ö n t e i s y n n e r h e t u n d e r d e f ö r s t a å r e n liflig a n s l u t n i n g, m e n u n d e r d e s e n a s t e h a r in- tresset i n o m vår läsekrets för d e n n a sak efter h a n d m a t t a t s: b i d r a g e n h a b l i f v i t allt m i n d r e talrika, o c h d e s m å k o l o n i s t e r n a s antal har måst inskränkas.
Under sådana o m s t ä n d i g h e t e r har r e d a k t i o n e n n u ej p å nytt velat besvära de vänliga läsarinnor, h v i l k a s h j ä l p s a m h e t h e l t v i s s t t a g e s i an- s p r å k p å så m å n g a a n d r a håll, u t a n a n s e t t, att » I d u n s s k o l l o f s k o l o n i » s å s o m s å d a n f ö r närvarande lämpligast borde upphöra.
Då vi emellertid ä g d e en g a n s k a v a c k e r och v ä l v å r d a d u p p s ä t t n i n g af s ä n g k l ä d e r, h u s g e r å d m.
fl.
t i l l b e h ö r till d e u n g a s sorn- marlif, a n s k a f f a d f ö r d e i n f l u t n a m e d l e n, h a v i s o m g å f v a ö f v e r l ä m n a t d e n n a utrust- n i n g till C e n t r a l s t y r e l s e n f ö r S t o c k h o l m s skollofskolonier, s o m förklarat sig m e d tack- s a m h e t b e r e d d att m o t t a g a d e n s a m m a.
Här- i g e n o m k o m m a de olika artiklarne fortfarande ett ä n d a m å l till g o d o l i k n a n d e d e t, h v a r f ö r de v a r m h j ä r t a d e g i f v a r i n n o r n a från b ö r j a n af s e t t d e m.
D o c k äfven en s u m m a reda penningar står s o m ö f v e r s k o t t k v a r från d e f ö r e g å e n d e årens insamlingar.
O c h d å d e t v i s a t sig, att i n t r e s s e t f ö r e n e g e n, s j ä l f s t ä n d i g » I d u n s skollofskoloni » ä n n u på en del håll t o r d e h a lifskraft — » g l ö d a u n d e r a s k a n », o m v i så få u t t r y c k a o s s — s a m t d å v i s j ä l f v a f o r t f a r a n d e ä r o v i l l i g a att l ä m n a ett årligt b i d r a g af k r o n o r 5 0, h a v i b e s l u t i t att, f ö r en f r a m t i d a u t s i k t att l å t a I d u n s s k o l l o f s - k o l o n i åter u p p s t å, a f s ä t t a o c h f ö r v a l t a d e s s a m e d e l u n d e r n a m n af » Iduns skollofskoloni- fond ».
V i m e d d e l a alltså h ä r e n t a b l å ö f v e r d e n n a f o n d s s t ä l l n i n g intill d e n n a d a g: F a s t i n g s m a r k n a d v a r ett s l a g s » s ä s o n g », och m å n g e n af b e r g s l a g e n s firade s k ö n h e - t e r » g j o r d e s i n f ö r s t a v i n t e r » där.
D e t g i c k i n t e så l ä t t v i n d i g t s o m n u att k o m m a till S t o c k h o l m, f a s t d e t j u i n t e h i n d r a d e att m å n - Idun.
g a f ö r m ö g n a flickor ä f v e n fingo r e s a d i t nå- M * M^$: g o n v i n t e r f ö r att r o a s i g.
— ö k a n d e, är n a t u r l i g t v i s a l l t j ä m t l i k a tack- s a m t v ä l k o m m e n, d å alla m ö j l i g e n infly- tande medel redovisas i Idun.
S t o c k h o l m d e n 15 j u n i 1 8 9 6.
&gt; • v&gt; • i - — — af faster JJeate-Julies marknadsminne^.
En kulturbild från det gamla Vermland.
(Forts. o. slut fr. föreg.
n:r. om e n pil v a r d e n e n e s t u d e n t e n fram- me och kysste hennes hand, just s o m kusken höjde piskan, o c h bort rullade vag- n e n, u t a n att h o n a n a d e h v e m h o n g j o r t så ö f v e r l y c k l i g.
I c k e såg K a r l s t a d ofta teatertrupper; u t o m vid p e r s m ä s s a n f ö r e k o m d e t v ä l b l o t t u n d e r vintermarknaden, m e n då var det också storfolk, s o m åkte p å thespiskärran.
På affischerna lästes n a m n e n D e l a n d o c h Dahl- qvist, och det g a m l a teaterhuset fylldes h v a r j e a f t o n af e n p u b l i k, s o m g r ä t o c h s k r a t t a d e o c h ref l ö s å s k o r af a p p l å d e r.
Men o m e n d e l af d e m a r k n a d s b e s ö k a n - de l e f d e i f e s t e r o c h n ö j e n, så f u n n o s an- dra, s o m h a d e styft arbete hela d a g e n, o c h det var de handlande, m e n de skötte det med g l ä d j e, t y å e h a d e g y l l e n e s k ö r d a r att b e r g a.
N i s k a v e t a, att s t o r a f i r m o r i S t o c k - h o l m o c h G ö t e b o r g f u n n o sin f ö r d e l v i d att sälja i n t e b a r a m a n u f a k t u r v a r o r o.
d., u t a n t. o. m.
s p e c e r i e r i p e r s m ä s s a n.
D e flesta burgna familjer i provinsen gjorde j u vid den m a r k n a d e n s i n a å r s i n k ö p.
Ja, k o m m e r - sen g i c k!
D e n f o r t s a t t e s i b l a n d så l ä n g e u t ö f v e r d e n i l a g b e s t ä m d a t i d e n, att m y n - d i g h e t e r n a, v a n l i g e n p å a n h å l l a n af s t a d e n s egna, förlåtligt n o g, k n o t a n d e k ö p m ä n, måste förständiga de främmande » kammarhand- l a r n a » att afresa.
M e n något kringgicks lagen n o g sedan också, ty de främmande h a d e rätt till v i s s a s. k.
» p a c k d a g a r », o c h under det de p a c k a d e b a k o m sina stängda butikdörrar, afslutades m å n g e t k ö p i tyst- h e t — • g e n o m b a k d ö r r e n.
Ändtligen voro o c k s å p a c k d a g a r n e slut, o c h s t a d e n b ö r j a d e se u t s o m i h v a r d a g s l a g.
— E n annan, ändå mer b e t y d a n d e marknad hölls i Kristinehamn på vintervåren, näm- l i g e n F a s t i n g e n, s o m b r u k a d e r ä c k a flere veckor. » » V a r det den, s o m kallades den g l ä d j e n?
» afbröt Signe.
Inkomster: Behållning från 1895 222: 50 Räntor (till den 1 sept.
1896) 8: 90 Postanvisning från onämnd (Malmö den % 18 %) ...... — - 10: — Kronor 241: 40 » Nej, det var en kreatursmarknad på A m b e r g s h e d e n, » svarade faster Beate-Julie.
» Du h a r k a n s k e läst h o s F r e d r i k p å R a n - sätt: M e n k o m b an te ävie gläija på hea » — » Ja, Utgifter: Myra för inventarierna 5: — Transport o c h diverse utgifter 14: — Desinficering på » Parasiticida » af alla in- ventarierna 33: 50 Behållning 188: 90 " K r o n o r 241: 40 Behållning denna dag: — - 188: 90 Redaktionen af Iduns bidrag för år 1896 50: — " K r o n o r 238: 90 » I d u n s skollofskoloni » s å s o m en v a c k e r framtidstanke s k a l l alltså allt f o r t f a r a n d e lefva och, s å s o m vi h o p p a s, äfven förkofras i denna fond, och enhvar, s o m kan känna sitt b j ä r t a m a n a d t att b i d r a g a till d e s s eviga nu minns jag. » » M a r k n a d e n på A m b e r g s h e d e n var någon- t i n g i s a m m a v ä g s o m d e n s. k.
» o x h e l g e n » i Filipstad.
Nej, Fastings marknad, den var inte för oxar o c h kor, utan för stora a f f ä r s m ä n från G ö t e b o r g o c h t r y g g a b r u k s - p a t r o n e r från b e r g s l a g e n, o c h v i d d e n be- s t ä m d e s årets j ä r n - o c h t r ä p r i s e r f ö r v ä s t r a S v e r i g e.
S t a d e n f y l l d e s af f o l k; d ä r träffade m a n g i f v e t d e m e s t b e m ä r k t a af b r u k s r ö - r e l s e n s s t o r m ä n o c h o f t a s t ä f v e n d e r a s fa- miljer, o c h där lefdes på g a n s k a stor fot, D e t f a n n s d e, s o m h a d e m e d från s i n a h e m kokerska o c h köksattiralj o c h gåfvo ståtliga frukostar, m i d d a g a r o c h supéer i sina för m a r k n a d s t i d e n h y r d a v å n i n g a r; för r e s t e n v o r o där spektakler o c h stora publika baler.
K r i s t i n e h a m n fick u n d e r F a s t i n g e n ett o c h a n n a t s t o r s t a d s d r a g — i n t e a l l t i d af b ä s t a sorten.
D i t k o m m o t. e x.
y r k e s t j u f v a r f r å n å t s k i l l i g a håll o c h g j o r d e i b l a n d l y c k l i g a kap. E n g a m m a l brukspatron hade en gång, oförsiktigt n o g, gått på teatern m e d några tusen k r o n o r i sin p l å n b o k.
V i d u t g å e n d e t o m f a m n a d e s h a n p l ö t s l i g t af e n u n g, ele- g a n t h e r r e, s o m u t r o p a d e: » N e j, se f a r b r o r!
K ä r e farbror, det var då bra roligt » etc.
Då d e n förbluffade m a g n a t e n h a d e h u n n i t s a n s a sig] o c h s ä g a: » Men jag känner j u inte herrn, » b a d d e n elegante o m ursäkt för sitt m i s s t a g, s a d e ett p a r o r d o m för- v i l l a n d e l i k h e t o c h v a r n ä s t a m i n u t spår- löst försvunnen i vimlet — i sällskap m e d brukspatronens p l å n b o k.
Polisen stod oftast m a k t l ö s.
I m a s s a n af k o m m a n d e o c h resan- d e m a r k n a d s b e s ö k a r e v a r d e t l ä t t t. o.
m.
för e n ö k ä n d s t o r t j u f att u n d e r s k y d d a n d e f ö r k l ä d n a d o b e m ä r k t p r a k t i s e r a s i g h i t eller d i t m e d sitt rof.
I n g e n t e l e g r a f f a n n s hel- ler f ö r att b e r e d a h o n o m ett v a r m t m o t t a - gande i grannstäderna.
Så v i d t j a g vet, fanns då ingen annan telegraf i Sverige än d e » k u l ö r t a b r i c k o r n a » m e l l a n V a x h o l m och Stockholm.
*) Det var i den gamla g o d a tiden.
Myc- k e t h a r f ö r ä n d r a t s s e d a n d e s s, o c h få ä r o väl d e af o s s, s o m s k u l l e t r i f v a s, o m l y c - kans g a l o s c h e r p å allvar bure d e m en sex- tio s j u t t i o år t i l l b a k a.
M e n d e t v a r e n g a m - mal glad tid, o c h för en kulturhistoriker, en genremålare eller e n romanförfattare s k u l l e n å g r a t i m m a r s eller d a g a r s v a n d r i n g i e n s å d a n » m i l i e u » — ni h ö r, att er g a m - l a faster i n t e är fullt o b e k a n t m e d n u t i d e n s slagord — k u n n a vara en liten guldgrufva. » B.
J. II — n.
4 Runebergs kvinnliga anför- vandter.
För Idun af Hellen Lindgren.
n stor diktares kvinnliga anförvandter, h u r n a t u r l i g t är d e t i c k e, att v i s k o l a erfara ett lifligt i n t r e s s e af att k ä n n a n å g o t närmare o m d e m, hur gärna vilja vi ej g ö r a oss b e k a n t a m e d d e s s a!
O m v i s k u l l e t ä n k a oss, att n å g o n f r å g a d e o s s, h v a d v i v i s s t e om Runebergs kvinnliga närmasta — h v a d veta vi då o m d e m?
Hvilka upplysningar k u n n a v i l ä m n a o m R u n e b e r g s m o r eller om hans hustru?
T r o l i g e n v e t a d e flesta af o s s b r a litet o m d e m.
O c h dock har Finland vårdat sitt ä d l a s t e sångarminne bättre än vi hafva vårdat vårt bästa — Tegnér.
V i veta m y c k e t mindre o m Teg- nérs närmasta krets o c h hemförhållanden ä n o m R u n e b e r g s, t r o t s d e t att v i h a e n v i t t e r a r e o p a g, a f s e d d att t a g a v a r a p å v å r literaturs stora n a m n.
För har det första R u n e b e r g s m o r — m a n sig b e k a n t o m h e n n e?
*) Faster Beate-Julie optiska telegrafen.
hvad Denna i menar tydligen den
1896 aflägsnaste Österbotten begrafna g u m m a, h u s t r u till s j ö k a p t e n e n L o r e n s U l r i k R u n e - berg, trodde j u naturligtvis ej p å sin s o n s o m d e t b l i f v a n d e snillet, m e n h o n t r o d d e på h o n o m s o m en g o d m o r p å sin duktige gosse, s o m k u n d e, h v a d h a n ville.
H o n s k r e f till s i n k ä r e L u d v i g 1 8 2 5 e t t bref, s o m vi ä g a i behåll.
H a n h a d e d å aflagt det för Fänrik-Ståls-sägnerna så viktiga be- söket i Saarijärvi.
D e t är s v å r t a t t u t a n r ö r e l s e g e n o m l ä s a d e t t a e n k l a b r e f f r å n e n m o r till d e n s t o r e, hvars storhet aldrig skall skådas a f m o - dersögat: » Gud, om.
d u visste, hvad vi hade ledsamt efter dig, sedan d u for.
Ja, hvar dag var så lång, så j a g måtte aldrig fått h o n o m till ända.
Gud låte dig väl gå, goda gosse, så hoppas j a g ännu en gång råka m i n Ludvig och glädjas m e d h o n o m.
Tack, söta L u d v i g f ö r dina båda bref. » Ä r detta ej ett äkta modersbref?
N u har d e n » s ö t e L u d v i g » s k i c k a t p e n g a r af s i n a s m å tillgångar, o c h m o d e r n tackar, j a, det är n å g o t i b r e f v e t s u t t r y c k, s o m p å m i n n e r o m d e n enkla landtkvinnan, s o m niger, när h o n tackar, s o m b o n d k v i n n o r så barnsligt o c h riktigt göra, o c h h o n nästan torkar e n tår u r ö g a t p å s a m m a g å n g.
IDUN d e n e n s a m m a, e n d a s t s k a d a r s i g själf, o m h o n offrar s i g f ö r s i n i d é: h o n m å s t e för- s a k a d e n, » m e n d e t är l j u f t att s å g ö r a ».
» D e n gifta k v i n n a n skall u p p h ö r a att v a r a ett jag, att tänka sig i n å g o t s o m en person- lighet.
H o n får e j e n s offra s i g f ö r e n i d é, t y h o n får e j ä g a n å g o n a n n a n i d é ä n a t t tjäna m a n o c h barn.
F ö r d e m äger h o n r ä t t a t t offra s i g.
G u d v a r e lof, a t t h o n f å r d e t, t y d e t är d o c k v ä r d t a t t l e f v a f ö r, d e t är l j u f t » o.
s. v.
Fredrika R u n e b e r g älskade helt, m e n o c k s å uppoffrande.
H o n l ä t s ä l l a n s i n k l a g a n öf- v e r f ö r l u s t e n a f f ö r f a t t a r s k a p e t s f r ö j d e r öf- verrösta l y c k a n af att ä g a d e n h o n älskade, m e n n å g o n g å n g spörjer m a n en v e m o d i g stämning.
M a n erinrar sig o s ö k t Carlyles h u s t r u, n ä r d e n n a i e t t b r e f till e n u n g d a m b e r h e n n e f ö r allt i v ä r l d e n u n d v i k a ä k t e n - skap m e d e n b e r ö m d m a n, när fru Rune- b e r g p å sitt s t i l l s a m m a s ä t t i e n a f s i n a d i k t e r, s o m h o n n ä m n e r » Detvärsta » s ä g e r: Men flicka!
ej din kärlek gif en vetenskapens v ä n; hans b o k, d e n är hans bästa lif, han g l ö m m e r dig för den.
Hans yttre bild du äger väl, Men borta, borta är hans själ.
A t t alltid se o c h aldrig ses, se det är värst af allt s o m ges.
Teater och musik.
På Arenateatern går nu hvarje kväll » Tiggar- studenten » m e d ett lif o c h en lust, s o m äro rik- tigt uppfriskande i rötmånadsvärmen.
Fru Hilda Castegrens Laura är såväl dramatiskt s o m musi- kaliskt en första rangs prestation, o c h hr Svens- sons ungdomliga hurtighet o c h vackra röst kom- m a väl till heders i Simons romantiska person- lighet.
A t t fru Lindström är en ypperlig grefvin- nemamma, är nästan själfklart, o c h erkännande förtjäna o c k fröken Hamberg s o m Bronislava samt hrr Rönnblad o c h .7.
Hagman s o m Ivan o c h öfverste Ollendorf.
Djurgårdsteatern har återupptagit en gammal bekant, farsen » Kärlek o c h exercis » (» Jag är Champignol »), m e d hrr Eliason, Albert Ranft, Bosin, Hultman, G. Ranft, Laven, Engelbrecht, V.
Lundberg, Strömberg, B y s t r ö m o c h Klintberg samt fröknarna Rustan, Åberg, Söderström o c h Michal i de förnämsta rollerna.
o * Oförrättadt ärende.
Skiss för Idun af Wilma Lindhé.
» Jc / varför m a m m a ska behöfva resa u p p till T_ V Stockholm f ö r att skaffa sig n y inspektor, kan j a g inte begripa, » sade Elin Adler misslynt.
» Det första (brefvet), s o m pengarna voro uti, » Fingo vi inte herr Engvall g e n o m rekommenda- fick jag i behaglig tid, t y m i n kassa var alldeles Så skrifver d e n älskvärda författarinnan tioner? » tom.
N o g är det obilligt att imponera på din » Så är han också därefter!
Det där kan ett i e n d y s t e r s t u n d.
D e t är e j d ä r m e d s a g d t, lilla förtjänst, m e n o m du tycker d i g utan sak- barn inte förstå! » nad kunna lämna oss några riksdaler, så vore det att h o n v e l a t v i d h å l l a r å d e t i e n g l a d a r e.
» Barn, när j a g är på fjortonde året! » oss ganska kärt.
M e n för Guds skull, gör dig ingen Men uttalandet ger oss dock en inblick i » Du kan väl i alla fall inte sköta en egendom, olägenhet, då sörjer j a g döden på A i g.
» det själsve, hvilket ibland s o m enanfäktel- och det kan j a g inte heller o m j a g år efter år » Låt mig, gulle Ludvig, ej länge vänta på dina sitter instängd här nere på landsbygden, utan s e af d y s t e r h e t e n s a n d a r g r e p R u n e b e r g s bref, ty d u m å tro, att d e n dagen, då j a g får förbindelse m e d d e n öfriga världen. » höra af dig, är en högtidsdag. » hustru.
(Forts.) » H u r länge blir mamma borta då? » • A c k, g o d a modershjärta, hvarför skulle » Det kan j a g inte säga — en vecka minst. » du ej få se d i n s o n s o m triumfator.
M e n » Mer än en vecka får det inte bli, » sade Elin U r n o t i s b o k e n.
o c h slog armarna o m moderns hals.
» Mamma h u r b ö r d e t ej h a g l a d t R u n e b e r g s e d e r m e r a har j u aldrig varit härifrån, sedan pappa dog. » att p å m i n n a s i g, h u r v ä l k o m m e t d e t v a r, » Den gamla i Taxholm-i är död.
Den » Nej! » svarade modern sakta.
» Jag harlefvat då h a n skickade ett bidrag af sina surt här, nergräfd i arbete, plikter o c h bekymmer.
lilla sjöstaden har all anledning att visa fröken f ö r v ä r f v a d e r i k s d a l r a r d i t u p p till d e t torfti- Lefvat! » återtog h o n drömmande.
» Nej, lefvat Carolina Falks minne tacksamhet o c h heder, ty har j a g inte, bara existerat f ö r att tillfredsställa under sin krafts dagar verkade h o n ifrigt o c h ga hemmet.
Fadern, sjökaptenen, var rörd andras fordringar. » framgångsrikt för samhällets blomstring o c h fram- af s l a g s e d a n 1 8 2 1 o c h fick s l u t a sitt lif åtskridande.
H o n innehade då jämte sin något Elin såg på sin mor, där h o n stod högrest, fin- 1828.
Modern följde h o n o m 1 8 3 4.
yngre syster, fröken Ulrika Falk, gästgifveriet i lemmad o c h på samma gång kraftig, m e d det V a x h o l m, hvilket h o n utvecklade till den för or- mörklockiga hufvudet tillbakalutadt o c h ögonen, ten betydande hotellrörelse, s o m ännu bedrifves s o m det tycktes, fastade p å en punkt långt b m t i d e n af henne 1854 — 56 uppförda hotellbyggna- i fjärran.
den.
Ett af hennes förnämsta sträfvanden v a r » H v a d m a m m a är vacker! » utropade dottern Runebergs hustru v a r en begåfvad kvin- att höja o c h utveckla V a x h o l m såsom badort o c h ofrivilligt.
» Jag önskar m a m m a icke vore det! » na.
Så m y c k e t värre, utbrister kanske d e n att förbättra kommunikationerna.
H o n var v i d fortsatte h o n häftigt.
sitt frånfälle 94 år gammal.
med literaturhistorien förtrogne.
Frågan, Magda Adler hade gift sig m y c k e t u n g o c h var n u v i d trettiotvå år vackrare än någonsin.
o m ä k t e n s k a p l i g l y c k a i v a n l i g m e n i n g är » Lilla sessans » tack.
Prinsessan Louise, Så.
godt s o m från barnkammaren hade h o n möjlig f ö r d e n, s o m delar en b e r ö m d m a n s danska kronprinsparets dotter, som äfven här i kommit in i äktenskapet m e d en man, jämnt dub- lif s o m h a n s m a k a, g ö m m e r p å m å n g a p r o - Sverige under sina besök förvärfvat sig lifliga belt så gammal s o m h o n själf, till hvilken h o n b l e m, för i n v e c k l a d e att här lösas.
D e n store sympatier, offentliggör i danska tidningar följande sett u p p m e d beundrande kärlek, stolt öfver att enkla o c h hjärtliga rader: han valt henne — barnet — framför alla andra.
m a n n e n s m a k a b l i r m e d n ö d v ä n d i g h e t öf- Sedan j a g n u anländt till mitt framtida h e m, Af d e n ridderlige, eftergifne fästmannen blef v e r g l ä n s t af h o n o m, o c h d e t t a k a n h o n v ä l erfar jag en innerlig önskan att mitt hjärtliga emellertid en despotisk, fordrande äkta man, o c h finna s i g i, m e n h o n blir v a n l i g e n g l ö m d tack måtte nå hvar o c h en, som m e d vänlighet af den unga hängifna kvinnan en bäfvande slaf- bredvid h o n o m.
A t t ständigt vara n u m m e r och kärlek tänkt på m i g m e d anledning af mitt vinna, hvilkens snart sagdt enda tanke var att bröllop o c h m i n afresa från mitt älskade fäder- ej misshaga d e n stränge härskaren.
t v å i ett förhållande k a n kännas bittert nesland.
Endast få bland de många är o c h har K o m så därtill en svartsjuka utan gräns eller n o g, m e n b i t t r a r e ä n d å k ä n n s d e t u t a n tvif- det varit m i g möjligt att bringa mitt tack, o c h bestämdt föremål, m e d förhör, hotelser, gråt, för- v e l a t t v a r a n u m m e r n o l l.
O c h v ä r l d e n är jag vill därför m e d dessa rader bedja alla, till säkringar, försoning, nya misstankar o c h scener, så s k o n i n g s l ö s — eller r ä t t a r e s å f u l l k o m - hvilka d e t ej nått fram, vara öfvertygade o m s o m skrämde henne, så att hon till slut knappast den uppriktiga tacksamhet j a g känner.
ligt tanklös, att detta ofta blir h ä n d e l s e n vågade visa sig eller tala v i d en manlig individ.
Louise, Då de varit gifta i åtta år, sjuknade han, o c h m e d h e n n e.
D e n j u b l a n d e skara, s o m o m - Prinsessa af Schaumburg-Lippe, h o n blef hans sjuksköterska i två — tills döden gifver d e t evigt beundrade festföremålet, g e r f. prinsessa af Danmark.
befriade d e m båda.
icke en blick åt d e n store m a n n e n s hustru.
Under sjukdomen var han mera fordrande än D e n h a r s ö k t honom, d e n är f u l l k o m l i g t lik- Drottning Viktorias Jioffröknar.
Drott- någonsin o c h omöjlig att göra till lags.
Ingen ningen väljer sina hoffröknar — maids of honour giltig för henne.
annan än h o n fick sköta h o n o m och, när hon såg, — bland pärernas döttrar.
Vanligen underrättas hvilka kval det kostade h o n o m, då h o n lämnade Fru Runeberg var begåfvad.
H o n talar föräldrarne till d e n unga damen, på hvilken rummet, stängde h o n sig så godt s o m inne där.
en g å n g o m, att h o n » lekt m e d sin docka, drottningens val fallit, helt kort o m drottningens Ibland reste sig de bittra tankarna o c h blefvo önskan, hvilken det faller af sig själft att de skola henne öfvermäktiga, så att h o n måste bita sig sin p e n n a ».
» I c k e att j a g tror m i g hafva betrakta s o m en stor ynnest och hedersbevisning.
i tungan för att hålla tillbaka d e n skoningslösa åstadkommit något, m e n, s o m sagdt, en Det har ännu aldrig förekommit att denna gunst anklagelsen, att han förhärjat hela hennes lif; o c h hvar vill h a sin d o c k a att leka m e d.
» D o c k afböjts.
En hoffröken h o s drottningen uppbär o m natten när h o n ej kunde eller fick sofva, v a r h e n n e s p e n n a l å n g t ifrån n å g o n d o c k a.
en årlig lön af 5,400 kr.
H o n har eget sofrum, därför att han ville ha henne i närheten, tänkte m e n måste dela sin salong m e d e n kamrat.
hon endast på, hur det skulle bli, o m han gick H o n fick t a g a d e n s o m l e k s a k, d ä r f ö r a t t Hvarje uppvaktande hoffröken bär s o m tecken bort.
Slutligen ertappade hon sig allt oftare med h o n ej k u n d e f å a n v ä n d a d e n p å a n n a t sätt, på sin värdighet ett i briljanter infattadt minia- att önska h o n o m döden.
m e n h o n k ä n d e n o g a t t d e n v a r m e r ä n s å.
tyrporträtt af drottningen.
Detta v a r hennes värsta lidande och det h o n I ett af sina bref säger h o n, att ' h o n, | länge förebrådde sig.
— •
i D U N 200 I dödsstunden, då allt s o m varit mellan d e m glömdes för dödens majestät, hviskade han ett enda ord — » förlåt * — så bönfallande och öd- mjukt, att det låg en hel upprättelse däruti.
Hon sörjde h o n o m!
Han hade i många år fyllt hela hennes lif, o c h allt som tiden gick glömde hon hans fel för att leta fram förtjänsterna; men på samma gång kände hon sig s o m en fri- gifven fånge o c h blomstrade upp till en helt n y människa.
Någon u n g d o m hade h o n aldrig haft, och mer och m e r fylldes hennes bröst af längtan att k o m m a ut, lefva, se något af världen!
Egendomen var vid mannens d ö d i ganska då- ligt skick, ty under hans sjukdom fick det gå hur s o m helst.
Själf orkade han ej tala vid in- spektorn och Magda vågade e j, ty äfven till ho- nom, hade svartsjukan sträckt sig.
Under de år som gått i kamp o c h förtryck hade hon tänkt m y c k e t o c h gifvit akt på m y c k e t också, o c h när hon blef änka, blef hon m e d ens matmodern s o m tog tömmarna i hand o c h själf såg o m sitt, så väl i n o m s o m utom hus.
Den som alltid stod henne i vägen, när h o n ville genomföra en mera rationel skötsel af går- den, var inspektorn, en ärlig o c h arbetsam, men strängt konservativ människa, s o m orubbligt höll på den gamla goda ordningen.
Mer än en gång hade hon också tänkt på att göra sig af m e d ho- nom, m e n återhållits af sitt goda hjärta.
Nu var han emellertid uppsagd o c h visste, att hennes Stockhohnsresa hade till mål att skaffa en efterträdare &gt; När hon satt i bredsläden insväpt i pälsverk med Elin bredvid sig, s o m fått löfte att följa med till stationen, stod han m e d mössan i han- den o c h ett så nedslaget utseende, att det gjorde henne ondt.
» Adjö! » sade h o n o c h räckte ut sin hand.
» Jag vet, att jag kan lita på, att herr Engvall ser efter hus o c h hem. » Han nickade bekräftande.
» O m frun inte skulle finna någon s o m passar eller är lämpligare än jag, så.
.
. » » Sagdt är sagdt, » svarade hon, förmildrande orden m e d en vänlig nick.
» Kör nu, Stenson! » J Redigeras af Sopide Bidrag mottagas med e Linge.
tacksamhet.
_ Det hade varit konstnäfskarneval o c h Magda kom just därifrån.
H o n b o d d e hos en släkting, hofrättsrådet v o n Bender, som var gift m e d hennes barndomsvän, Selma Kruse, o c h allt från sin ankomst till Stockholm hade hon varit inne i nöjenas hvirfvel.
L y x e n och elegansen i det rika hemmet, de förfinade vanorna, dyrbara toaletterna, lysande festerna o c h främst af allt de framstående per- sonligheterna, m e d hvilka hon k o m i beröring, allt bildade en ny, henne fullkomligt främmande värld, där hon från första stunden kände sig hemmastadd.
Känslan af absolut frihet, s o m hon erfor för första gången under sin lefnad, k o m henne m e d ens att v ä x a ut till en älskvärdare, själfullare personlighet än hon någonsin varit, o c h utan att veta, huru det tillgått, var h o n säsongens hjältinna.
När h o n såg sig i spegeln, förvånades hon öfver sitt utseende och kände, att de smickrande ord, som sades henne, v o r o en sanning.
Medveten därom, liksom om sitt förnäma sätt att föra sig och sin originella, glänsande konversation, blef hon för hvarje dag mera tilldragande, på samma gång hon ej kunde värja sig för en känsla af triumf öfver, att h o n — den underkufvade, af hela världen glömda — förmådde lägga snart sagdt hvilken man hon ville för sina fötter.
I detta lif, s o m fullständigt berusade henne, fanns dock en m ö r k punkt — bref ven hemifrån!
H o n hade varit borta m e r än en månad och kunde ej besluta sig att resa.
Alltid var det nå- got hon måste vara m e d o m, något oförsökt s o m lockade, o c h under de ständiga övertalningsför- söken att stanna kände hon blott allt för väl, hur gärna hon gaf med sig.
Inspektörens bref o m gårdens skötsel retade o c h plågade henne.
Allt detta, s o m helt upptagit henne, syntes nu så litet o c h intresselöst — o c h Bni.
Innehållsförteekning ".
Clara Strömberg.
(M e d porträtt).
— M e d silfvernyc- k e l; p o e m af Anna Knutson.
— N å g r a o r d o m slöjd o c h k o n s t s l ö j d; af Mathilda Langlet.
II.
— U r A m e r i k a s k v i n - n o v ä r l d; ett efterföljansvärdt e x e m p e l — H u s e t s härska- r i n n a; en m i n i a t y r för I d u n af Dagmar B — m.
— T i l l I- d u n s a l l a läsare o c h v ä n n e r.
— » Dessa s m å »; Dågra bil- d e r u r de b u n d n a systr&amp;rnas lif af Amanda Kerfstedt.
(F o r t s, o c h s l u t).
— I d u n s julskisstäfiing.
— N ä r g a t s t e - n a r n e b r ä n n a; a f Hlgn.
— » I d u n s skollofskoloni » o c h » I - d u n s skollofskolonifond ».
— Faster Beate-Julies m a r k n a d s - m i n n e n; e n K u l t u r b i l d från det g a m l a V e r m l a n d af B.
J. H — n.
(F o r t s, o c h s l u t).
— R u n e b e r g s k v i n n l i g a anför- v a n d t e r; för I d u n af Hellen Lindgren.
— Ur n o t i s b o k e n.
— T e a t e r och m u s i k.
— O f ö r r ä t t a d t ä r e n d e; skiss för I d u n af Vilma Lindhé.
— Tidsfördrif.
Orden beteckna: 1) Stad i Sveri- ge, 2) flod i Indien, 3) bergshöjd i ryska riket, 4) stat i Europa, 5) sjö i Ryssland, 6) stad i Östersjöprovin- serna, 7) stad i Tyskland, 8) härad i Småland, 9) stad i Irland, 10) ö- grupp i Vestindien, 11) biflod till Elbe, 12) flod i Frankrike, 13) sjö i Sverige.
1. n.
C h a r a d.
I verser, tankedigra, tunga, Vi gå att småord nu besjunga.
Ett festligt samkväm hittas lätt- j a, ännu ett, o m jag ser rätt.
Hvad ropar man åt den som äger En mängd af hvad (?)
o c h ledigt sä- ger Sitt festtal fram?
— En insjö, s ä g?
Två floders namn sen öfverväg!
En sockens namn vi o c k framleta.
Hvad kan en större fågel heta?
H v a d vittne väl betänka bör.
H v a d snurrar rundt o c h nytta g ö r?
Säg, hvarnied kan man såpan spara.
Hur ' dan skall allmän landsväg vara?
Hvad lärorikt för unga m ä n?
Ett namn på skald, knappt brukligt än.
Hvad kan en flicka icke sjunga?
Hvad har den sjuke många tunga?
H v a d finns på vägar här och där?
Hvad har hvart skepp s o m böljan skär?
Namn på en g u d; tre namn på flicka.
H v a r kan man skräpgods undan- sticka?
Bland P a l i n d r o m.
Han hade så roligt, den lille, Allt annat han glömde därvid.
Med leken han fortsätta ville, Så länge s o m kvällen var blid, Men bäst s o m han satt under eken, En röst som han kände så godt, B j ö d: » Rättfram », nu sluta med le- ken, Du länge nog roa dig fått.
Härefter din - » bakfram?
dig väntar, Ty allvar behöfves j u o c k!
På dörren hans m a m m a nu gläntar, Drar gossen från leken med pock.
S.
G e o g r a f i s k L. s t a f v e l s e g å t a.
Följande bokstäfver och stafvel- ser, rätt sammansatta, bilda 13 ord; hvilkas begynnelsebokstäfver, lästa uppifrån, beteckna en svensk för- fattare o c h slutbokstäfverna ett af hans arbeten.
di, ås, ka, kie, ga,} ' d, lin, rn, n, ba, ger, one, ma, one, vad, r, es, ri, ub, d, uka, ir, te, v, a, sus, t, ur, ga, t, dol, re, ru, ha, sta, gla, dt, e. nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af 5 3 5 3 8 2 11 8 1 13 7 13 2 3 1 1 2 3 2 6 7 4 3 9 10 4 12 5 13 14 11 2 13 7 6 4 15 2 16 7 17 T 5 11 8 12 3 2 GC Mitt hela är ett, Det ha ni väl sett.
Och ändå det var Ifrån början ett par.
Nu verktyg det är, Som sticker o c h skär.
I damernas hand Det finns i all land.
Visst var den i högsta grad mitt hela, Som mitt andra i mitt första gjorde Och därvid skred längre än han borde, Utan fruktan att o m målet fela.
* A r i t m o g r y f.
L o g o g r y f.
13 8 18 13 2 3 9 9 14 16 9 13 T8 13 6 6 9 12 10 Anna.
Sifferlogogryf.
6895 o c h 95864 7659 skymning v i d ett glas 862, de öfva sig att spela 8659 o c h sjunga en 8619.
6895 vill ej 132459 sitt klöfver 867, utan är 534 af ifver, men 95864 har lugn i 957 af sin 795 o c h går 756.
Nu 12359 de sin ränsel och 53789 åt sig 7349 i sin 234 o c h 7359 fram sina hästar.
D e begifva sig att 5649.
De känna en 8624 456789 61 o c h 123 mot sitt ansikte men göra sig 43789 för hvarandras 234 och 43 slutligen i en 123456789.
Logogryfcn: F l u g s v a m p; S a m, gul, gam, mus, svag, sump, sula, flarns, palm, fluga, glas, fuga, plumsa, mal, alg, usla, puls, lag, lam, valp, alf, gas, laf, slup. '
L — ris.
Tidsfördrif.
Tag 4 st. tändstickor Bryt den ena.
Lägg d e m sedan på ett bord, så att de få följande utseende och bil- da talet 4 1 1. '
CACAO G e n o m att flytta de båda frilig- gande två stickorna skall talet min- skas till det minsta möjliga; fyran får dock ej röras.
L ö s n i n g a r.
1) Man af börd, 2) ibland uti fåra- kläder, 3) oumbärlig för skräddare, 4) b ö r en riksdagsman vara, 5) en sjöofficer, 6) » omvändt » ett listigt djur, 7) en af de fyra årstiderna, 8) nödvändigt å fartyg, 9) ej något stort, 10) ett mansnam.
Begynnel- se- och slutbokstäfverna bilda nam- nen å två frihetshjältar.
H U L T M A N S 6 Elins b r e f?
!
Det ena förtvifiadt, bönfallande, bjärtslitande, det andra pockande, trotsigt, hot- fullt.
Hon visste, att dottern, under sin lärarinnas ledning, var i så goda händer, att hon ej behöfde förebrå sig, att hon lämnade henne ensam på en tid; men de hade varit så mycket för hvarandra, lnor och dotter, under faderns sjukdom o c h allt sedan, att de snarast ' .liknade tvänne systrar, o c h Elin var allt för m y c k e t utvecklad att inte tänka sig möjligheten af att så godt s o m förlora sin m o r g e n o m ett nytt giftermål.
Det var också fruktan därför, s o m sken igenom alla hennes bref.
På karnevalen hade Magda uppträdt s o m Ti- tania o c h var vackrare än någonsin.
» Ni ämnar väl inte gå till kojs genast mitt herrskap? » sade en ståtlig, dyrbart kostymerad arab, i det han omsorgsfullt hjälpte henne af med kappan o c h liksom händelsevis snuddade mot den bara armen.
Det var Selmas bror, baron Kruse, s o m tagit den fjärde platsen i vagnen » för att undgå mod- den på gatorna, » s o m han uttryckte sig.
Hvar o c h en visste, att han därigenom fick dubbelt så långt till sin bostad, liksom för h v e m s skull han gjort sig detta besvär.
(Forts.) En klatsch m e d piskan o c h ekipaget var långt nere i alléen; men inspektören stod ännu länge kvar med ett frånvarande uttryck i sitt ansikte, under det att han m e d käppen ritade linderliga figurer i den nvfallna snön.
Hvad säges den som pratar b r a?
Och här två husdjur få vi ta.
En landtmans h o p p af godt utsäde Ett eget namn på skaldekväde.
Säg hvad bär flickan i sitt hår?
H v e m råder viss tid hvarje år?
Men s t o p p; du finner i min sång För litet h v a d?
Säg ut en gång!
^ Geografiska ifyllnhigsgålan • Eskilstuna; 1) Egypten, 2) Smaland,: i) Kurland, 4) h-kutsk, 5) Lysekil, 0) Saratov, 7) Turkiet, 8) Ulrechl, 9) Niagara, 10) Arendal.
Charaden: Son-son.
Korsgåtan: P T R O T K O S A P R O S T A R O S T A R A A R R Kapselgåtan: A n n a, S a m, Dag, Disa, Kal- la, Por, Ture, Astrid, Ida, Mark, Inga, A d a, Arvid, Inge, Enar, Ester, T e a, Allan, Harald, Adele, Lena, Set, E m m a, All ', Sofia, Vera, Markus, Matts, Frans, Teresia, Olof, Erna, Otto, Erik, Ina, Natan, Signe.
Reclan 1 8 S S i n t y g a d e prof. J o h.
L a n g i L u n d, a t t H u l t m a n s C a c a o v a r fullt l i k a m e d v a n H o u t e n s C a c a o.
H u l t m a n s C a c a o k a n s å l e d e s v a r m t re- k o m m e n d e r a s till h v a r j e h u s m o d e r.
