# ID: svediakorp-per108
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,796
# sentences: 861
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


?.e haf 1893 DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH L T I TERARA IMTRESSEN FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET - - e= --- LM.
C. Vigselformularet och kyr koniotet Adolf HdZmc6w.
Dofia Emilia Bazan Tlz.
R. FrAn ~varldskvinnokongressen) \ M. AmJhoZm.
NAgra intryck fran afrikanska hem Litteratur: L. D-n.
R k a flickor af Rurt Roest, p o r t - s t i d af Gerda Me yerson Meddelanden från Fredrika-Bremer-Forbundet.
Hvarjehanda 1 kvinnofragan Pardo Bazán Ofversattning från span-, For Forbundets medlemmar kr ' 2 50.
- Pris pr årgång {For icke medlemmar ' 4 00
Doktor Earolina Widerström Bryggaregatan 6, 2 tr. A.
T.
83 00.
Mottagningstid: alla kivard, 1-5- Doktcr BURG-XAN, ukdomar Invartes sj ukdomar Sarskddt Bros t- och Und~rlifhsj Bltrader vid fiwl ossiiing a r MaZmtoqpgntwin 7.
- Xllm Td 80 18.
Mottagning 9-41 f rn, ' / z 2-3 e n1 Sondagar 9-11 f rn - 21 Xlaraberg~gatan 29 - FörsäljningSmagasin for Fruntimmersarbeter, såsom V l i f i a d e ~ Nntdo&gt;znZdi) 12tqter9 ~ Triisn idej * &amp; e P, Yadstena Spetsaq BrocZe~ * ier, St ldiar7e oi %t Vdrkade €69 * hYt~ Bc~~~ ' Y~~LZ&amp;&amp;W~ DeIio~at$o~l ~iO ' t$k C C W, @ ~7; 01; II; eIisn7~er m.
IN.
Utstyrslar och alla slaga ~runtirnmwsa&lt;beten fllrfkrdigas Markning verlcrtailes Rekvisrfroner från landsorten e: psdreras skyndsamt.
Utmärkt arbete!
Billiga priser!
Förtjansten slimmerskansl Allm te1 64 91 J Modenff * ir för Damkappor, Stockholm.
229 Xwazgstv6dgdrrE8gatam 12, iekoininenderar srtt stola och rikhaltiga lager af alla N o a v e a u t 6 e ~ fäjr sasongen.
Sarskildt får rekommendera mitt stor8 lager af w- Pelsverk för Pelskappo~ med dal till passande ofvertyger -
F, ~ kapital P is te^., s@kildt fruptimmer, liar det länge varit ett önskningsin %l att kunna öfverlamna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affärer &amp; t n %gon person eller institution, som ined absolut säkerhet förenade punktligliet och noggrannhet i utförandet af det anförtrodda iippdraget äfvensom prisbilligliet.
E n sådan institution ä r, Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (L i C Z a N y g a t a n 2 expeditionstid 10-41, soin under garanti af Stockliolms Enskilda Boik åtager sig vård och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Oin en person Iios Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen.
vid förfallotiderna kupon- ger och tillliandnli~ller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottningar at obligationer och underrättar depo- nenten i god tid, ifall en deniie tillliörig obligation blifvit utlottad, samt lämnar förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Oin inteckningar deponeras hos Notariatafdelningen underrättar Notariatafdelningeii gäldenären darom att rantorna % in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, livarefter de medel, soni inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva .i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos afdel- ningen deponerad inteclmiiig genoin iiiiderliten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stock.liolms Enskilde Bank därigenom uppkoniinen skada.
Förvaringsafgift: 50 öre för år pr 1,000 kronor af deposi- tionens viirde, dock ej under två kronor.
Upplysningar om detta för Sverige nya försakringssatt lemnas å bola- gets hufvudkontor i Stoekholm, 10 Vasagatan, 1 tr., och i öfrigt af om- bud för.
(G.
220 ' 71.)
Allmänna Liff ' orsakringsbolaget.
Alla slags verktyg för liiderplnstik aitljzs billipast hos PER FROM, Stor@khcslm, 54 ~Wtistea * ~a~a~eazePsg@~fnaz Sd, OBS.
!
8a.xar och h i f w w s l i i) ~ ~.
ORS.!
Prisbelönts af Driikt-Re5) rnifiireningen.
fason.
m Reparationer A l l t arbete iitföres noggraiinb; och af Wstc nrterlell.
m verkställas val och på bestämd utlofvad tid.
Skodon tillverkas afven efter modzrn P. GUST.
PETTERSSON, á 2 Drottning~atan 52.
__C_ - andskaff#r Stockholm, ArseiinPsgatari 8.
Svenska, Engelska, Franska och Q s!
~ proinenadhandskar, saval fodrade som ofodrade.
Balhandskar.
Order frhn it~midsi~rten ntförns mot efterkraf.
Alm.
tel. i 1 39.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insänd periodisk litteratur, Nordisk tidskrift, n: r 5-6.
- Svensk tidskrift, n: r 7-10.
- Ord och bild, n: r 5-9.
- Tidskrift för kristlig tro och bildning, n: r 4-5 - Läsning för liemmet, n: r 3-5.
- Läsning för folket, n: r 2, 3.
- Hemåt, n: r 7, 8.
- Pedagogisk tidskrift, n: r 5-10.
- Svensk lararetidning, ii: r 24-44.
- Verdandi, n: r 3, 4.
- Slöjdiindervisningsbladet, n: r 6, 7.
- Helsoviiiinen, ii: r 7-19.
- Jorde- modern, n: r 4-8, 10.
- Justitia, n: r 1-17.
- Mya boklianclels- tidningen, n: r 23-44.
- Svensk bokliandelstidning, n: r 23-44.
- Svensk miisiktidning, n: r 13-17.
- Nya k y r k ~ n s tidning n: r 27- 30.
- Idiiii, n: r 23-44.
- Kainraten, n: r 12-21.
T Linnea, ii: r - Finsk tidskrift, 6-10.
- Folkskolans barntidning, n: r 24-33. n: r 6; 1-4.
- Hemmet och sarnliallet, n: r 8-10.
- Nyl~ende, n: r 4-16.
- Til moralens frenme, n: r 6-10.
- Evad vi vil, n: r 21 - 29; 34-44.
-.
Kvinden og Samfiindet, n: r 6-9.
- Lend a Hand, ii: r 6;.
1-4.
- The englisliwoi.ilanls review, n: r 3-4.
- The woinan ' s journal, n: r 21-42.
- The review of reviews, n: r 6 -- lo.
- Deiitsclie - Haiisfrauenzeitung, n: ï 24-45 - Nene Bahnen, n: r 12-20.
L a .femnie, n: r 12-21.
- L a ligue, n: r 3, 4.
- L e joiiriial du - Benské Listy, n: r 1-5. bien public, ii: r, 6-10.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insinda böcker, blb.
Boiinier: Studentföreningen Verdanclis småskrifter, 43-49.
-, J.
Gernandt, Fata Morgana och andra berättelser.
- A. Wahlen- berg, Löndörren.
- G. Meyersolz, Port-Stina.
- Rend, Lena.
Alb.
Camrnermyer: Camilla C ' ollett, Amtniaiidens Datre.
C. W. K. Gleerup: P. Eklzmd, Tron och trons artiklar.
- Lutherska endragtsboken i allmankyrklig belysning.
I;.
Hökerberg: O ' $e &amp; G. Hjelnzerus.
Geografiska kurser.
- J.
I. B-aszewski, Adelskronan.
Krayers Bogliaiidel: B. Nielsen, Om Hustruens Underdaanig- liedspligt.
A.
L. Norii~rins förlagsexpeditioii: 0.
Puncke, K ~ i s t u s och människan.
- Kristi bild i Kristi efterföljare.
P.
A. Norstedt Söner: S. LeVon71,zlfvud &amp; S. Brithelli, Kvinnan inom svenoka litteraturen intill kr 1893.
- Juel-hm se^^, Lifvet i världen.
Nykyrklign bokfirliilget: C71.
Giles: Andens natiir.
- J.
K, Smyt7b, Friilsarens fotspar.
Unioiien, Kviniiosaksförbiind i Finland: Kvinnan och kvinno- arbetet i Finland.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) 46 48 Vesteriangpatan 46 48 Försäljningslokaler: nedra eottsiz, e$2, t d och &amp; s3e tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o, Xvarta I ' IleklhcZniiig Schalar och Resfiltar o Ob~er~era!
Genom direkta ?ösbindelser med iii-, och utlandets förnämsta fabrikanter k m jag erbjuda ofvannamda artiklar bättre och billigare än niagon an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och wror lltt blifra öfres- tygad om fördelen att hos mig f y k sina behof af dessa artiklar.
' iks-re / ef~~ 6 26 4 ' ' m ' ' &amp; foo 28 P r of ve r pil b e g a r a n R ' ~Sle \ efofi 26 ' kostnadsfritt.
le,fj \ Qo \ n \ W
Vigseliormuläret och kyrkomötet.
Det var mandagen den 1 6 okt.
kyrkomötet behand- lade 8: e kapitlet af f örslaget till reviderad kyrlwhandbok, det kapitel, som handlar om brudvigsel.
I föregiende hRf- ten hm Dagny genom signaturen Esselde utförligt redogjort för och uttalat sina &amp; sikt- emot förslaget till nytt vigsel- formulär samt phpekat de punkter, lzvari detta, skiljer sig fr&amp;n det sedan 1 8 1 1 anvanda.
Denna redogörelse har afven vzrit i ett ' litet flygblad gratis tillgängligt p&amp; Fredrika- Bremer-Förbundets byra.
De svenska kvinnorna hafva haft stort slcäl att vara tacksamma mot de man, som ekrefvo 1 8 1 1 Ars vigselforinu- lär.
Allt medan det aunu, ngra ett arhundrade senare, m- ses nästan kätterskt att yrka p i makarnes likställighet inför den borgerliga lagen och p&amp; ett inskränkande af mannens måJsmanskap öfver hustru, hans ratt » att söka och svara för henne », finnes det i den kyrkliga handling, hvarigenom äktenskapen afslutas, icke ett ord om ett dylikt ornyndighets- tillstand i kvinnans sida.
I den del af foriqularet, dar de blifvande makarne erinras om sina ömsesidiga plikter, upp- manas mannen, %att älska och iira sin hustru och genom förstånd och välvilja mer och mer söka att vinna hennes förtroende », hustrun $att med kärlek och tillgifvenhet möte sin mm., ömt deltaga med honom i omsorgen om deras hus och sh skicka sig, att hon rna tackas den make, hvilken hon gifveii är till hjälp.
» Om underdanighet talas diirernot ej ett ord, i motsats till hvad som är förbillandet i de flesta andra protestanti- ska kyrkors vigselformulär.
Det var denna den svenska kvinnans snart sekelgamla företrädesrätt, som hotades genom det nya Iiyrkohandboksförslaget, där, jämte det att de religiösa krafven nästan uteslutande betonas, indragits apostelen Pauli förmaning i 5: e kapitlet af brefvet, till .de Efeser, vers 22, 23, 25:.
81 hiistrur, varen edra man, liksom Hessen, undesgifna, ty en man ar sin hustrus hufviad sisoni ock Kristus ar fössainlinigenis hufriid.
1 man, alsken edra hustrus, såsom ock Kristus has iilskat f6r- samlingen och utgifvit sig sjalf för henne.&gt; Det var ej första gången apostelen Pmlus frambesvu- rits f ör att häjds det kvinliga släktets frihetsstriif&amp;n den, men det måste dock väcka undran.
att det i slutet af det nittonde Arhundradet skulle anses nödvändigt att i vigsel- akten införa, en erinran om hans snarare på gamla testa- mentet an på Kristi lära grundade uppfattning af iiktenska- pet och makarnes inbördes förh&amp;llacde.
Till och med den för det nya handboksförs " rgets ut- arbet ' mde tillsatta komitén valgride Icke draga u t de yttersta konselwenserna i bibelcitatet, utan hoppade öfver den 2 4: e versen, där det säges: asåsom nu församlingen ar iindesgitveii Ksistiis, S&amp; skola ock liustriirna i all ting vara sina inan iinder ' gifnt ?.~~ Äfven i en annan punkt - insiittiinde af ordet rköttx till det gamla formuliireks uttryck » de tu skola varda e t t &gt;, ville: de komiterade åstadkomma en &amp; tergina till den gam- maltes tamentliga uppfattningen af rikteiaslcapet.
Lyckligtvis skulle dylika stick i stäf mot tidsandan giiende balzstraf vartendenser inom lqrkomötet finna motstbnd d en fördomsfri majoritet.
Förslaget bleP förerniil för en liflig och intressant debatt, däri obestridligt de sakrikaste och basta anförandena förfäktade bibeballandet af det gamla vigself ormulä.ret.
Ninga af kyrkomötets mest framstående män sbsom prof. Ribbing, kyrkoherden BPiaaE, pastor prima- rius doktor Fehr, universitetslcansle~en v. Ehenheim, biskop Bundgren.
och prof. Rudin upptriidde lika kraftigt som viil- taligt för den svensks kvinnans ratt att i framtiden likaviil som hittills införas i äktenskapet sisom en med mannen jämbördig varelse, icke sasom hans viljelösa slafshna.
Många beaktansvärda ord yttrades, - ord, som visade att kyrkomötets ledamöter.
afven de presterlige, icke st81 oberörda af a tidstriif vandena och tidsntvecklingen a, att de erkänna, att civilisationen sedan den store hedningaapostelens
dagar gjort avilrtiga, framsteg och eröfringar och att en af de vackraste vore erkännandet af, kvinnans varde, - för att citera hr Ehrenheim -- hvilkeii tillade, att af det nya för slaget kunde man lätt ' f å den föreställningen, att kvinnan i äktenskapet borde afsäga sig sin mänskliga individualitet och personlighet gent emot mannen.
Den civila inålsmansratten, yttrade samme talare, om- fattade blott iigendomsförhhllandet mellan man och hustru, och darrned gaf han ett icke oviktigt bidrag till tolkningen af den svårtydda och omtvistade lagstiftningen.
rörande den gifta kvinnan.
Icke mindre vard att uppmärksammas var doktor Staaffs frimodiga uttalande af den erfarenhet han samlat under sin 22-årign verksamhet såsom kyrlroherde i en af rikets största försmlingar.
Deniia erfarenhet gick ut p i att det i de flesta fall vore mannen, som bure skulden vid de olyckliga aktenskapen.
I mannens karalrter funnes något despotiskt, som ofta toge öfverhand och vore fördikfbringande för den drtenskapliga, lyckan, så mycket iner som mannen icke sällan sjalf hadc en tyrann öfver sig, nämligen flaskan.
Äfven mot insattandet af det bibliska uttrycket &gt;De t u skola varda ett kött », höjdes protester och yttrades många finlc&amp;nslipa och vackra ord af de kyrlromötets högsinnade man, som den 1 6 okt.
1893 förde den svenska lcvinnans talan.
S&amp; yttrades bland annat af en talare, herr Staaff, att han i det nu begagiiade formuliirets uttryck lagt betydelsen » ett hjbrta och en sjal)).
e11 &amp; sikt, som äfven ginge igen i psalmen s ord: ~ N i i blott för världen två, För Gud ett lif, en anda, De hulda inakar g&amp; Att sina öden blanda,.
Som ett gmska markligt tidens tecken måste prof. Ru- dins hematallan betraktas, huruvida det icke vore lämpligt att hafva olika vigselformulär, eller t. o. m. i vissa fall kunna hänvisa brudpar till den borgerliga vigseln.
Denna, hemstallan af den samvetsömme teologen afshg narmast det fall, då, en franskild önskar ingå, nytt äktenskap, och torde vara val vard att af ett följande kyrkomöte upptagas.
För det reaktionära förslaget ~ p p t r a d d e afven itskilliga talare och, ehuru afven p&amp; den sidan förekomno talangfulla anföranden, var försvaret p&amp; det hela ti-imligen matt.
Det hjalpte ej att biskop Ullman helt maliciöst hant$de pk » vissa 1metsa.r inom hufvudstadens damviirld:.
, att prof. Bring var- nade för % upproriska kvinnor B sisom nigoniting rida värre an tyranniska man, att prof. Komby med vanlig slrii ' pa ljun- gade mot D kristendomens f örvärldsligande B &amp; er i bevekmde ordalag skildrade kvinnans sköna lott crtt vara mannen nu- dergifven i allt, eller beskref offervilligheten sisom kvinnans adel och styrka eller talade om hvad den ErirleB förmar, som tiger och lider.
Förslagets dom var %Ud, och det föll, ehuru med endast två rösters öfservikt, 2 7 rtister mot Y 5.
Likaledes förkastades ett förslag af biskop Johanson gaendc u t på att af kongl.
m: t begiira nytt förslag i h a e t.
Och härmed iir för ätslcilliga kr och, som t.i hoppas, för alltid den faran afböjcl, som hotctde Sreriges kvinnor, farcan att i den akt, livilkeii beseglar dcras Efs riktigaste hand- ling, få, indragen den garnma1testame: iti; igx uppfattningon sf äktenskapet, denna uppfattning.
som oahadt s&amp; mRnga h- hundraden af framitskridande och cidisation g i r igen i de flesta landers borgerliga lagstiftning och i de flesta kristna religioners vigselformul~r.
- Det var ett dyrbart arf 3181 B tirs lagstiftare gaf vart folk i vigselformul5irets upphöjda f ~ a a s t a h i i i g af makars inbördes förhållande.
Att r i s a dagars kyrkliga lagstiftare första att uppskatta och varna om iletta arf, det hm 1893 års kyrkomöte bevisat och iiiisigenom outplanligt inristat sitt namn i den svenska kvinnans historis.
31. c.
Dofia Emilia Pardo Bazan.
Den, soin i någon min följer de andliga rörelserna i Spanien, finner lätt, att där pulserar ett rörligt lif och att.
i detta deltaga icke blott män.
I våra dagar, då äfven kvinnan äger rättighet att ingripa pk många oinråden, lämnas icke denna rättighet ur räkningen ens ' i Spa- nien.
Där som annorstädes arbetar kvinnan för sitt köns riittigheter, för ett mera anderikt och förädlande urngängeslif, för lindrande af nöden - äfven där gisslar hon tidens lyten och vinner segrar på andens slagfält.
&amp; Ian skulle lätt kuniia fylla många blad endast ined iipprält- nandet af namn på spanska kvinnor, som i vår tid gjort beaktans- värda insatser i dessa hänseenden.
De saknas icke livarken inom yetenskapen eller konsten, och vårt århundrades hiiinaiiitetssträfvande har i Spanien m h g a representanter bland kvinnor, som ej blott ägnat hela sitt lif å t lidandets tjänst, utan äfven i otaliga skrifter kämpat för välgörenhetens ordnande på rationel grund.
Det ä r dock företrädesvis pk det skönlitterära området, soin man möter de flesta.
En bland de första, som där gjorde sig ett namn, hvilket gått vida utöfver Spaniens gränser, var Cecilia Bohl de Faber, som skrifvit under märket Fernán Caballero, och hvars skapelser äro gripna ur själfva det nationella lifvets innersta hjärta, och som allt intill sin död 1877 ägde det spanska folkets odelade kärlek, beundran och högaktning.
1 i: 1: Bland de mänga, som nu lefva och verka på det litterära om- ridet i Spanien, intager Ernilia Pardo Baa6n det främsta rummet.
Har är icke platsen att utförligen skildra hennes lifsverksainhet, men n %gra anteckningar därom torde afven för.
svenska läsare icke sakna intresse.
Född 1854 i G.alicias hufvudstad L a Coruiia, tillhör hon såväl pH fädernet som p&amp; mödernet den mest ' lysande galiciska adeln.
Den uppfostran hon erhöll var mycket omfattande och föräldru~na lämnade henne full frihet att tillfredsställa lusten - för läsning.
Uti sin roman: Los Paxos de Ulloa, som ä r namnet på en gam- mal aristokratisk familj, lämnar Iion uti ett autobiografiskt företal eii,
skildring af sin litterära utveckling.
He: ines tidigaste ungdoiiis iilsk- lingsböcker voro bibeln, Don Quisote och Uiaden samt senare Que- vedo.
Dumas, George Sand och TT.
HUKO roro bannlysta.
Den drag- ning hon tidigt kande till filosofisk forskning llninade henne ingeni ro förr an bon studerat Kant, Schelling, Ficbte, Hegel, Cartesius, Plato och t ris to te les.
Dessa tänkare upptogo henne d helt, att anda till det tjugutredje hret var hon ännu okunnig om sitt eget lands moderna litteratur.
Hennes läsning af romanlitteratur började med Walter Scott, Bulwer och Dickens, sedan George Saud och V. Hugo och först därefter kom turen till hennes egna landsmän, Alar- c6n och Pereda.
Hennes litteriira ka.llelse visar sig E&amp; tidigt, att hon, innan hon vid 16 ars ålder intradt i äktenskap med D. Jos6 Quiroga, redan hade de- buterat på författarebanan.
E t t afbrott i den nyss började författare- verksamheten inträdde nu.
Bröllopsfesternas och resornas tid kom och darpk ett stilla lif i hemmet.
Doiia Pardo BazBn a r en han- gifven maka och moder, soin sjalf E kärlek uppfostrat sina barn.
Utan a t t försumma någon af de plikter, som &amp; ligga den trogna och älskande makan och modern, har Emilia Païdo Bazán utöfvat och ut- öfvar en författareverksamhet af det mest omfattande slag, och man kan knappast ögna igenom någon af Bpmiens mera framstående revyer eller illustrerade tidningar utan att finna nagot af henne ellek.
- nigot om henne.
Antalet af hennes utgifna arbeten uppgir till ett trettiotco band, förutom hvad hon skrifvit i t.ihingar, sksom la Comyostelann, la Epoca, E l Iiuparcial, Illnstración aitistica, i tidskrifter skom La Espaiia Moderna, Revista de Galicia, Iivilken senare hon sjalf grundat.
a r 1877 eröfrade hon en framtaende plats pk kritikens omrade genom sin Bstudio critico sobre las obras de Feeóo (Kritisk studie öfver Feijóos arbeten), hvarefter snabbt f öl j de Los poetas @ kos ouistinnos Dante, 342Ztou y Tasso (De kristna episka skalderna Dante, Biilton och Tasso), och Ensayo ci ' ltico sobre d Darciaismo (Kritisk studie öfver Darwinismen).
Dessa arbeten, vittnande om djiipa och omfattande kunskaper och en icke r m l i g förmkga af blick pk tingex:, liafva gifvit henne en af de förniimsta platserna inom de spanska ksi- tikernas led.
På detta område arbetar hon ilsi vidare träget och p % ett beundransvardt satt.
Än mera produktiv a r hennes verksamhet p % romanens omrhde.
Förteckningen pk hennes romaner och uovellei a r lang och utrymmet medgifver icke att göra den fullstii~dig.
Några skola dock har om-
' namnas.
Pascual López var den förste och ar en medicine studerandes autobiografi.
Skildringen af det medeltidsliknande universitetslifvet i Galicia vittnar om förf: s omfattande bildning och filosofiska studier, utan ' att något pedanteri framsticker.
Under studiet af Balzac, Flaubert och Daudet skref hon sin andra roman T; n viaje de ~zovios (En bröllopsresa), hvars prolog ar det första uttrycket för en natioiielt spansk realism.
Om hurii La Tribuna tillkom, berättar hon sjalf:, Dag efter dag såg jag dussintals grupper cigarrarbeterskor vandra hem från den stora fabriken i L a Coruiia och jag tänkte: kan det finnas något likt en ronian under dessa kalikoklader ocli nötta kappor?
Helt visst, ty livar helst 4,000 kvinnor finnas, finnas ock 4,000 roinaner .. Koristen ar blott att leta upp dein., Resultatet af tv % inihaders dagliga be- sök i cigarrfabriken Blef L a Tribuna, en bild af det moderna fabriks- arbetet i L a Coruiia.
El Cisne de Villa.~norta ar en byhistoria, dar ined enkel natur- trohet skildras allt skvaller, karleksintriger ocli trivial politik, som intager s % stort rum i den dagliga kommersen i en liten by, ocli Los Pazos de UZloa gifver en målande bild af lifvet i Galicias bergstrak- ter och af en gaminal förnäm faniiljs förfall.
La 1Madre hTatu,-aleza (Modern naturen) är en färgmättad målning a f landskapet Galicia, där lifvet p&amp; landsbygden nied varme skildras.
Liksom förr Ferndn Caballero och Trueba nästan uteslutande tecknat sydspanskt och nordspanskt lif, s&amp; välja nutidens spanska författare företrädesvis ett visst område för sina skildringar: Valdés Asturia, Pereda trakten kring Santander, Pardo BazAn Galicia.
Ocli de få af hennes romaner, hvilkas händelser ej äro förla&amp;da dit, fram- ställa alltid galicier som liufvudpersoner.
Så i Irtsolacidn (Solsting), Mordla, Una Cristiana (En kristen) och dess fortsättning La prueba (Profvet).
I detta korta oinniimnande af Emilia P. Bazáns roman- diktning bör ej heller glömmas La darna joven (Den unga kvinnan), La legenda de la Pastoriza och Bucolica.
Förutom romaner har hon afven utgifvit i bunden form J a h e (namnet på hennes son):!
:), resebeskrifningar och sociala skildringar, hvaribland La mujer espaiiola (Den spanska kvinnan), soin i slutet af detta häfte återfinnes i öfversattning, intager ett framsthende rum.
.
p - *) Ett par stinger ur denna dikt, ofversatt af Göran Björkman under titeln allin som, hafva, j8mte en kort historik öfver Emilia Pardo Baadn, det samtida Spaniens firämstn författarinna, varit införd i Dagnys Arging för 1892,.
2 h8ft.
. '
Under mer än 15 år har hennes namn varit p&amp; allas läppar och hon beliöfver icke i iyktbarhet afundas nigou nu lefvsnde spansk Pör- fattare.
1889 yrkade en stark opinion pk hennes inträde i spansks akademien; förslaget strandade endast p&amp; trhnga regler, som Bro dömda att försvinna.
Somliga sätta högst hennes romener, eller r %tt&amp;e studier ur verkligheten, under det andra föredraga hennes fina analyses och glän- sande polemik i pressen, Iiennes lifliga reseskildringar och larda, studier.
Det finnes en bok af Emilia Pardo Bazin: San Francisco de Asis, som af spanjorerna läses med samma andakt, som de än i dag lisa Santa Teresa, och det talrika klerikala partiet beklagar, att Emilia Pardo BazSn ej vidare @ iiar sin penna $t dylikt författareskap.
O m de författares rykte längst lefver, som väcka sin tids och sitt lands tankar p&amp; något nytt, skall Pardo Baz&amp;ns rykte aldrig slockna, ty hon ha.r infört i Spanien deni estetiska kritiken och &amp; stad- korninit en revolution p % ronianens oinrhde.
Till detta, resultat ha medverkat hennes ~ y k t b a r a bok under titel L a cuestión pubitante (Den brännande friigan), ett kritiskt arbete, som ådragit förf.
angrepp skviil från romantiker som naturalister.
Realismen, siiger han diim, inne- fattar i sig allt, ntom öfverdriftema och extuaraganserna hos t v i ytterlighetsskolor.
Hennes ej mindre berömda föreliisningsserie i Xadrids Ateneo öfver L a 9-et.olzrtioa g la doceka e u Rrrsia (Den nya.
tiden och romanen i Ryssland) as en ytterligare betydelsefull insats i tidens litterära strömningar.
E t t af den illustra författarinnans senastv företag visar, huru kraftig Iiennes ande är, huru ridstritckta hennes kunskaper, huru mångsidig hennes talang.
Vi mena hennes X ' treco featro critico (Xy kritisk revy), en intressant miinadsre~y, hvass larorika inliehall af henne ensam fylles och som nii npplefvat sin tredje iirgbg.
Emilia Pardo Bazán har niedtiifiaïe och fiender, hennes arbeten diskuteras öfverallt, men hon har framför allt talrika beundrare och flitiga läsare, som fr %n alla trakter at Spanien och Amerika siin&amp; henne bevis p % aktning och beundran.
I hennes sunda, verklighetsdiktiaEnig, som %r fri fran den franska materialistiska lifs %skådningen, men rik g&amp; humor.
och varm religiasi- tet, möter oss lifslefvande en enkel, eldig, genom rik erfarenhet och djupt vetande utbildad personlighet.
Ar7df Hi77fizroz.
Från w&amp;rldskvinnokongressen~ *).
Mbgra intryck af en sveusk deltagnriuna.
A t t teckna kvinnokongressen i Chicago som1nare.n 1893 med någ9.a ord, &amp; got livaroin jag blifvit aiiinodttd, a r ett svarlöst problem, ty för a t t kunna ge en exakt skildring af detta märkliga möte, fur- drades a t t man hade volymer till sitt förfogande.
J a g vill emellertid så godt det sig göra later ined nhgra ord liar söka saminanfatta mina personliga intryck frhn den stora kvinnokongressen, i hvilken jag deltog i egenskap af svenska damkomiténs representant.
A t t det dock låg utom möjlighetens grans f ör en person a t t blott tillnärmelsevis uppfatta allt soin afhandlades under kongressveckan kan inan f % en föreställning om, då jag nämner, att föredrag höllos samtidigt i 9 1 2 salar för- och eftermiddagar ined anda till 1 5 talarinnor i livarje session Dessutoin ägde under flera dagar religiösa saiiimankomster runi under middagstiinniarne.
Naturligtvis var det hufviidsakligen de amerikanska kvinnornas forlikllanden, som voro ämne för förhandlingarna, hvarförutan lialsnings- tal franifördes i inassa från den mangd af kvinnoklubbar, so111 fin- nas öfver allt i d ~, n stora republiken.
Dessa tal voro i Iiufvudsak af sainina innehall: str&amp;J: uc; cn att på alla områden nå likstallighd med mannen.
Detta var det g&amp;nensarnma inålet.
Sedan fiiiinos föreningar med siirskilda syften.
Hvaï och en af dessa hade sina förkämpar, ocli framför alla andra stodo naturligen misserna Susaii B. Anthony och Lucy Stone för Icvinnomas röst- ratt.
D e ha Begge grånat i striden för livad de.
anse vara enda medlet att nå inålet: kvinnans höjande i intellektuelt ocli socialt lian- seende. ")
Den 11 %r meddelade artikeln iir ett utdrag af det föredrag, hvari friherrinnan Thorborg Rappe, damkomiténs ombud vid viirldsutstiillniugeii, för en talrik inbjuden hhörarekrets, samlad i Liikaresiillskapets lokal den 13 sistlidne oktober, framlade beïiittelsen öfver s h resa till Chicago.
Vi utesluta hiir den del af det i hög grad sakrika och intressanta föredraget, hvilken berörde sjiilfva kvinnoutstiillningen och dess orduaude, d5 de vik- tigaste fakta rörande desanuna inuehiillits i de bref frHii frih.
Rappe vi i föregfiende hiften af Dagny haft nöjet meddela. "
Denna sträfvan för allnian rösträtt ar Gock: &amp; agt ifrku pop~~] ar bland de bildade amerikanska kvinnorna, hvilket iir naturligt då man kanner till det iipplösningstillståud som Zöljer med valtiderna, synner- ligast i de större amerikanska staderna, ii&amp; den politiska Bosrnptio- nen når sin Iiöjd under dessa tider, ja, det kan t. o. m. hiinda.
och har liandt, att förbrytare slappas ur fiingelserna för att rösta och att maskerade personer med laddade revolvrar drifm sitt ofog vid val- urnorna.
A t t kvinnor u r ' de högre klasserna skulle kunna, deltaga i dylika valförriittiiingar, niöter naturligen stora srarigheter, och detta, tillika med htskilligt annat som Iisr vore ditför ridljftigt att anföra, ar orszken till den jiimförelsevis ringa anslutning arbetet fös allmiiu.
rösträtt röner.
Detta sade mig flere frmnstitende bkde miin och kvin- nor, och bland dessa senare,.
livars omdöme jag anses viiderikt, var.
med.
dokt.
Sarah Hackett-Stevenson samt mrs Sullivan, Xetv Tork Hw- alds =$ygande~ under pariserexpositionen, den första k-i-inuu soin erldillit ett sadant uppdrag.
Det vas hou som ilvarje dag gaf sin tidning pii andra sidan Atlanten spaltlånga telegraEska meddelauden om hvad soni passerade i fransmannens hufrudstad.
Xon a~betc ?.r fortf ifi ' ilnde i tid- ningspressen.
Det var den behagligaste smerikanska, soin j ag 18rde att kanua, hos hvilken förenades bildning: .ch intzlligeiizi ined ett sar- deles tilltalande yttre.
Uti det vidlyftiga program, som: itdelades till kougr.~ssinec~len: - marna, fanns vid hvarje amne upptagen e r talminna, som iiiledde iiiunct och fyra h fem som skulle diskutera detsamnia.
l i e n - digon dis- kussioii hörde jag aldrig.
E n del af de i gropammet niiliunda d a m m a talade visserligen - oaktadt det 19sst icke vm cn endc sessiou d&amp;- vid programmet följdes exakt, men viil dinga, dar endast en eller.
två af de anmalda damerna talade och diis de Gfsigas piats ersattes af andra talariiinor.
Litet lustigt före: öll det, att den 1 7 inaj lasa E Chicago Tribune en noggrann beskrifniag pi2 Maritr, Stroinberg f r h Ryssland, p&amp; hennes utseende si^ rat soin hennes föredrag, hvilket stått upptaget p&amp; programmet, men soil:, aldrig frimförts dërfös rrtt - Xaria Strombesg icke fanns i Amerika!
Af den stora massa föredrag soiii i5llos in~ehöllo risscrligen en Ilel del verkliga upplysningar om förli8lmience.
31cn de i~llra flesta voro endast reflektioner öfver kvinnans s t i i h i r g P allinanhet, somliga liano- bärande ganska skarpa slangar till m a n x c ~ fiir deras motstiind mot Iivird som med ett ord benamndes: » kvinnam liku riitt: ?.
J a g hörde till och med en talariiina saga, att nar kvinnan runnit lika uppfostran med niaiineli, lika betalning för sitt arbete, riitt att deltaga nti bestlinmandet nf
allt 1iva.d soni rör samhället - således äfven allt livad soin rör h i n - nan själf - skulle människosläktet blifva lyckligare, afven i det af- seendet, att familjerna icke skulle blifva så talrika, det skulle blifva bättre hustrur, blttre mödrar, battre barn, biittre uppfostrade barn, &gt;fastän ej S&amp; i n h g a ~. '
Det var ordföranden i den stora moderklub- ben Swosis med.
dokt.
Jennie Lozier från New York, som yttrade detta.
Af de under kongressen mest framstaende damerna ni&amp; i första rummet näinnas: mrs Potter Palmer, presidenten i utställnings- och kon- gresskomitéerna, och mrs C7barles Henrotin, vice presidenten i båda dessa koinitéer; vidare miss Susan B. Anthony, president för kongressen, där mrs May Wrig7ht Sewall var ordförande (chairman) och mrs Rachel Foster Avery, sekreterare.
Otvifvelaktigt var det dessa damers infly- tande ' som verkade den fullkomligt goda ton och hållning, hvilken kännetecknade hela kvinnokongressen i Chicago.
J a g vill gerna pre&amp;- sera detta, ty i det afseendet förtjänar den allt beröm.
Stor uppmärksamhet ägnades sektionen för nykterhet.
Womens ' Christian ~ern~erafice Union är den äldsta kvinliga association i Ama- rika.
Det var i staten llaine som den först började verka, och mrs Laura Havilafid, nu 84 å r och närvarande vid kongressen i Chicago, var den första kvinna i Amerika, som arbetade offentligen för nykter- hetssaken.
Det var gripande höra henne tala om den tid för 60 år sedan, da hon ensam började arbetet.
Nu voro kvinnor från alla värl- dens ändar samlade - det sades att denna förening ensamt i Aine- rika sluter inom sig 200,000 kvinnor - och gripande var äfven att se den ifver, ja, den entusiasm som besjälade dem.
Denna för- enings utmärkta organisation sades det, kan tjäna som mönster och foredöme huru den allmänna opinionen kan ledas.
.Miss Frances Wil- lard, den vidt kända förkämpen för nykterhetssaken, lag sjuk i Eng- land och saknades mycket.
Under mötet beslöts, att en erkännande adress skulle öfverlamnas till den amerikanska operasångerskan, miss Nikita, för hennes modiga vägran att sjunga p % utställningsplatsen därför att där såldes spirituosa, oaktadt detta medförde en ganska stor pekunier förlast för henne själf.
Äfven omtalades haro samma unga sbngerska en gång blef uppmanad af en rysk general att dricka hans skål i champagne och att vid hennes nekande, han bjöd henne 20,000 rubel, hvarpå hon svarade:, 0111 ni fyllde hela detta ruin med giild,
kunde jag dock ej g$ ifrån mina principer.
Om min bana skall bry- tas för dessas skull, s i m&amp; den brytasz.
Den katolska afdelningen af kvinliga nykterhetskongressen antog en resolution innehallande ett fullkomligt boycottarrde af hvarje religiös tidning, som intog annonser om försäljning af spirituosa.
Afven ICi~tderga~terzsgste,,~et hade inknga och ifriga fosesprikare nii- der det saminsiitrade, som var den saken tillmätt.
Bland dessa stod främst mrs Sarak Cooper, som sedan sksom helt ung började den filau- tropiska verksainhet, hvilken hon nu under en lang lefnad troget full- följt, näml.
införande af Kindergartensystemen i sitt hemland Califor- nien.
Hvilken välsignelse detta a r för Amerika ha vi, som &amp; ro nog lyckliga att för våra fattiga barn aga sm&amp;barnsskolor ocli arbetsstn- gor, svirt att satta oss in uti.
Det iir helt och iikllct pk enskila välgörenhet dessa skolor äro grundade, och det sags, att 300,000 dollars flutit in till Sarah Cooper för detta anclamXi.
Också finns nu i Rara- Francisco 65 sådana skolor med 10,000 barn.
X r s Cooper ar presi- dent uti den för ett par å r sedan bildade Kiizdelgarterz Lhtio~t.
Hon: a r en i Amerika högt uppburen kvinna.
Ännu en pk det filantropiska omradet mycket högt staende kvinna måste jag omnämna, nämligen CZarnn Ba.rtoa.
Hennes namn såviil röda korset, ar säkerligen allugnt kandt.
som det goda hon ~ e r k a inom t Hon %r nu mycket gammal och utarbetad och erkande sjiilf villigt, at: hennes goda van miss Anthony hade efradt heniie frh att npptriidc på kongressen, i det hon p % sitt kraftfulla satt försaksat: d i skulle göra fiasco~.
Och miss Anthony hade nog ratt, talarestolen r a r ej Clara Rartons plats, inen hon kunde se tiCbaka p&amp; ett större, Idlare lifsverk, ocli det lände de amerikanska kvinnorna, af alla partier.
till lieder, a t t de erkände detta, ocli att den lilla fattiga, ansprkkslösu gumman vid alla tillfällen hedrades pi, allt satt.
För öfrigt Toro m h g a af de pk kongressen uppt~iidande kvin- norna sk lifligt intresserade för allt hrad som stod i samband med kvinnans hijjande och förädlande, a t t man iterfann samma person ifrigt förordande ~ykterhet, sedlig renhet (socia.1 prity), allm ' itz ilosfi ' iitt, kci#iza.~ts deltagande i regeringsiirenden, Eindergaj.te~tföre~ziizgce~, kt.iiztiga associcr- tionen för anzerikmsk frihet, dito för Aztslig ekonoini, kvinizan som religio ?ts&amp;rare, författare, artist, X r ' h %$lb Joreni~zgea for mga kt ' i~til~i ' och slutligen det som af många ansigs som sjalfva karnan af kongres- sen, s the International Cou ?zcil of Vonzem.
För osganiserandet af detta förbund: en alla länder omfattande f ösening för gemensamt arbete för kvinnans höjande och frigörande, hölls många sammantra-
den vid hvilka mrs Sewall var ordförande.
A t t d: r Ellen Fries valdes till .korresponderande ledamot för Sverige ar bekant.
Lady Aberdeen blef föreningens ordförande.
Den sainmanliållning i alla länders arbete för kvinnosaken, som inan genom denna stora för- ening afser att vinna, kommer, e d.
min öfvertygelse, a t t blifva den varaktigaste nyttan af den stosa kvinnokongresseii i Cliicsgo 1893.
Kongress-bestyrelsen hade från början.
bestämdt förklarat, att meningen med den stora kviniiokongressen icke var att i detalj disku- teranågot e ' särskildt ämne såsoin mzt maervisande.
Afsikten nied kongressen var blott, att liviiinor från alla världsdelar skulle sain- las för att meddela livarandra Iinro långt arbetet för kvinnans frigö- görelse och själfatändighet fortskridit i de respektive länderna.
A t t det är den ainerikanska ' kviunan, som tagit ledningen i denna stora rörelse, är ju obestridligt, och att lion - den styrande makten i sitt fädernesland - ar den mest passande därtill, kan ej förnekas.
Lång tid beliöfver man ej vistas i Amrika för att se, att den ainerikanska hiis- frun regerar enväldigt i allt - utom i mannens rbiisinessr.
De amerikanska kvinnornas uppfostran ghr också ut på att göra deni till barare af tidens viktiga spörsmiil.
Redan tidigt läras de att iit- trycka sig med klarhet i tanke och f o m z, och om vi nu IIn ej knniia önska oss deiina stora ordrikhet, ej heller deiina håg att uppträda offentligen, som vi spåra Iios Atskilliga af det ainerikamka kviiiliga frainstegspar- tiet, så är det dock ett gif akt för oss svenskor, som jag lioppas icke skall blifva förbisedt.
För kvinnosakens framgång i Sverige anser jag till- lämpningen af följande regel vara ett oeftergifligt villkor, och jag vill gärna erkänna det såsom det viktigaste jag lärt i Amerika, något soin jag önskade lagga på alla lärarinnors och iippfostrariniiors hjärtaii: r l&amp;- zlngdomen att på sitt r n ~ d e ~ ~ s uttrycka ~ ~ z å l sivza taqzkar p&amp; ett klart och tydligt sätt., Jag gillar ej obetingadt slraldens ord: %det dunkelt sagda, ä r det dun- kelt tänktas, ty Iiär liksoni i allt ar öfning nödyändig, och detta syn- nerligast för oss svenslcar, som i allniänhet icke äga den tilltro till vår egen förmåga, so111 synes inedfödd hos flere andra nationer.
För oss fordras inre strid för att öfvervinna motviljan för allt, offentligt upptriidande och hos många öfvervinnes den aldrig.
Nen ni % man för- söka befria det uppväxande slaktet från denna svhighet och man upp- fostrar kanske på det sattet den man eller den kvinna h a r s ord skola väcka och ingjuta mod och kraft vid arbetet för inänniskosläktets Iiö- jnnde.
J a g ar viss oni, att kvinnans plats som ledamot i fattigvård '
och skolråd skall blifoa af dubbel betydelse, nar det icke ar endast en eller annan framstående individ ibland oss, som kan göra sin röst gällande där, utan d&amp; kvinnan i allmänhet kan id sammankomster lhta sitt hjärta tala, men p % ett sådant satt, att mannen fattar att därunder ligger bhde tanke och förstand.
Detta ä r mycket enkla allmänna reflektioner, vill det tyckas, men det ar reflektioner h a r s innebörd för mig vunnit större betydelse ef- ter hvad jag sett och förnummit i Amerika.
Det ar ej första gknigen som jag rest i utlandet ' för att h, om an a m e t jag studerat varit af annan art, hvilket icke gör mycket till saken.
Tikten ligger upp0 att finna hvad som är dugligt i ena eller andra afseendet och tiUmp- ligt för våra förIiiUanden.
Visserligen göra en del amerikanskor ett alltför vidsträckt bruk af sin förmkga att tala.
Men jag förordar icke missbruk.
På kvinnokongressen f örekom of ta exponenter för denna nppstyltade talarekonst, framdrif ven P skolorna alltifdm dess nedersta klasser och uppöfvad i denna massa kvinnoklubba.r, Iivilka upptaga så mycket af kvinnans tid i Amerika.
Deras föredrag kunna innehhlla ganska mycket beaktansvardt, men egentliga klammen bestir i dessa små fyrverkeripjeser, som uppsändas till åhösasnes förnöjelse, för att frammana applhder, något som ocksk vanligen lyckas, ty hela ameri- kanska nationen tyckes vara mycket lätt road och ger ocksh genast sitt bifall tillkänna - ofta vid smii roligheter, som vi svenskar san- nerligen ej s k d e gifva den beniimningen.
E n öfvertygelse, soin visst icke vm ny för mig, men som vann i styrka och fasthet af hvad jag skp och hörde vid kviniiokongressen, &amp; r i kort sammanfattning denna: mil vart arbete i kvinnosaken icke endast blif va en strä Evan att framhäf r c kuiiinaas M t t, att tilltvinga kvinnan makt genom nedsättande af det manliga slaktet, men dar- emot att förena män och k v i n n o ~ i det gemensamma arbetet, att bringa harmoni emellan dem, att bevisa att deras ietressen äro pk det nar- inaste förenade, att hvad som göres för den ena hälft en af människo- släktet äfven ar till nytta för den andrz, a t t de goda egenskaperna hos den ena äfven äro goda hos den andra.
Ty hvilken kvinna skiille ej bliEva ädlare och större om hon hade nggot af mannens mod och kraft, hvilken man skulle ej blifva lyckligare och till mera hjiilp för mansk- 1ighei; en om han hade något af de kvinliga egenskaperna: talamod, mildhet och ömhet?
Ju förr man och kvinna lära sig att inse detta, ju större vinst för hela människosläktet.
Ju förr detta arbete för allas höjande genom alla blir en verklighet, ja lyckligare m a ri skatta oss.
Th. 3.
Några intryek &amp; &amp; n afrikanska hem.
A t t gå i Goletta och vänta på ångbåtslägenhet kan i allmänhet ej vara nkgot stort nöje, ty ehuru Iiamnstad till Tiinis, Afrikas näst största stad, ä r .Goletta likväl en riktig liten småstadshåla, där man icke kan taga två steg utan att bli bemärkt.
Ännu mindre roligt ar det, när man är frnntiminer och utan ressällskap och det dessutom råkar vara en så stor högtid som pask.
Allting inne i Tiinis a r då stängdt för turisten, och man h a r intet bättre att göra all a t t sitts på sin balkong och betrakta de festklädda, glada skaror, som strömma förbi.
Detta kan visserligen vara roligt nog p % en vanlig dag, ty ett brokigare, färgrikare lif får man ej se, men på påskda- gen a r det icke riktigt högtidligt att kanna sig som en varelse ned.
fallen från en annan planet.
Det kan därför handa, att tanken då ined en viss beklämning ilar hemåt till det kara land, där man sjalf kunde gå omkring med samma tvärsäkra min och kanna sig lika rot- fast, som de draperade, turbanklädda männen göra det har på egen mark.
8 % gick det åtminstone mig i Goletta nu på påskdagen.
Men nian tröttnar ock&amp; p % att sitta på en balkong ocli vara hjärtnupen - bättre d&amp; att ge sig at i vimlet och försöka skaka förstämningen af sig.
J a g gjorde också ärligt ett försök; men Go- lettas gator -- n. b. de f&amp; man kan beträds, utan att en förvånad in- föding kominer ocli tjänstvilligt frågar, hvad nian söker på dessa aflagsna k anter - äro icke många.
Snart Imde jag gjort ronden: varit nere vid hamnen och beundrat de sm % syditalienska fiskarbåtar, hvilka våga sig anda till Afrikas kust, tittat in i den lilla stadsparken, Iivars tv&amp; soffor voro upptagna och varit inne i den katolska kyrkan, som var full af folk.
.
Dessutom hade jag gjort en promenad inåt den sanka landttunga, hvilken leder till Kartago; men i dag gingo inga kameler ocli betade af seduinstiifvorna, ingen arabisk herde, draperad i trasig säckvaf, dref sina getter till staden.
Allt s a r tyst och öde - högtiden till ara - ocli solen brände så hett på skugg- lös stig, att jag siiart måste vända om.
Folkmassan strömmade ut ur kyrkan, och bäst det var - jag gick just undrande, hur denna långa dag skulle f8 ett slut - fick jag bland alla dessa främmande och likgiltiga ansikten se ett, livilket hälsade mig nied ett strklande leende.
E n ung flicka kom emot,.
mig, kysste mig p % begge kinderna oc ' il utbrast med sydlandsk liflig het sanit på det sköna, italienska sprtket: axej, ä r ni verkligen ännu i Goletta?
Qin ni risste, hvad jag har längtat efter er?
Se här är mamma!))
Och nu upprepades kyssningarna p&amp; kinden.
Kyssar, frrammanide folk emellan, a r väl egentligen ett oting, nien denna gkng, i min da- varande sinnesstämning tyckte jag ej de skadade.
~ltIauirna~, en me- delålders, mycket yacker och statlig fru, griilade val först litet för att jag legat fyra dar i Goletta utan att besöka henne, inen darpå stack hoii sin arin i min och tillade incd förtjnsande hjartlighee:, Se så, nu slipper ni inte ifrln oss!
E n sådan drag som denna vill ni val inte sitta ensam.
Kom iiii och iit middag med oss!
J a g vet väl knappt, hvad min kock har att bjuda pk - jag ar jii sk nyss hemkommen fr %n min resa -; nien ser jag ratt p5 er, s5 ur ni alltför mycket ssignoila~ för att laggs rikt.
vid saitana smbsaker.r Behöfver jag saga, a t t jag, iitar, mycket niotstknd, liit mig ledas bort af dessa vanliga varelser, hvilka min reslycka s h d e i den en.
sammas vag jnst i ratta ögonblicket?
3 e t hade pk ena g h g blifvit mig så varmt om hjiirtat, och jag tlnkte P mitt stilla sinne, att Rjiirt- lighet och oegennyttig vänlighet alltid iiro Ijnflige att möta, men att röna deni soin okänd och i friimmande lakid, det gör ett alldeles si&amp;- skildt djupt intryck.
Ty jag var rer !iligeu helt och hallet en främ- ling för dessa manniskor, hvilka togo Iiand oiu mig, som roro de galiila ränner.
Den unga fröken hade jag under resan frttn 3 ?alemo till Goletta kant mig mycket dragen t&lt;&amp; ixen som sjösjukan pliigade oss begge mycket, hade vi endast under korta stiindess frist kunnat samspråka.
Hon hade för första gingen varit i Ensspa och i i t w viiiide nu till sitt hem i Tuuis, alldeles iippfylld af det rn8rkviirdip hon sett.
Hennes mor, sorn hela tides legat sjuk i hytten, s&amp;g jag först vid landstigningen.
Då dottern förde mig till henne, sade hon: ~ L i i i s a liar talat så mycket om en.
Staninar iii i Goletta, sk kom ändtligen och halsa p % oss !&gt; - Jag tackade för riinligheten, men sorn det skepp, hvilket jag &amp; made medfölja till Svarta hafvet, e f t e ~ all beräkning maste afgå redan dagen darpk, trodde jag mig icke kunna komma i tillfälle att efterfölja inbjndningen.
Detta var hela vår bekantskap.
S&amp; knapphändig som dan var, tyckte jag mig ej kunna draga fördel zlf den under de dagar jag gick och förgäfves viintade pil mitt fartyg.
&gt;Vi ha aniiu en.
timme till middagen,, sade frii F. » Skola vi inte gå ut och besöka några judiska familjer?
Det kunde kanske roa er att se dem i deras storstass.
Nu hålla de niimligen påsk som vi, och då satta de alltid på sig det, basta de ha. » J a g samtyckte ined glädje, .och snart befunno vi oss i Nuova Goletta, dar en stor del judar bo.
Vi behöfde icke klappa på, ty mer än en dörr öppnades, nar vi passerade, och många vänliga stam- mor halsade fru F. valkominen till sitt land igen.
Vi koinino först in till en ståtlig, något äldre .dam, hvilken presenterades som frn Ka- muna.
Hon hade ett par klara, kloka och vanliga ögon, och nar jag erfor den hjärtlighet, hvarmed hon halsade främlingen valkoininen i sitt hus, förstod jag, att österländsk gästfrihet icke as ett tomt ord.
Den människa, som råkade träda in öfver hennes tröskel, var för henne ingen likgiltig främling, det kunde man se.
E t t rätt stort sällskap var församladt.
Vi satte oss ned i kret- sen och bjödos genast ph osyradt bröd och vatten ur en lerskål, hvilken gick från mun till mun.
På arabiska börjades iiii ett lifligt frågande och svarande, och fru F. måste berätta en.lie1 del on1 sin resa.
J a g begagnade mig däraf för att taga sällskapet i närmare skärskådande, Uppkrupna på divanerna, med fötterna i strumpliisten under sig, sutto man och kvinnor, ocli deras rika Österländska drakter stucko bjärt af mot rummets enkla möblering och de bara, nyktra vaggarna.
Mannen voro vackra, men kvinnorna - med undantag af värdinnan - kornmo icke skönhetsidealet synnerligen nara.
Alla voro de klädda på samma siitt som araberna i dessa trakter äro, men i dag utveck- lade de en särskild lyx .af dyrbara tyger.
Naniien buro turbaner och långa kaftaner samt dar ofvanpå en kappa af mjukt kläde i klara fgrger, hvillien, under gåendet, kastas öfver den ena axeln och dra- peras ungefKr som de romerska togorna.
Det ar en utmärkt vacker och klädsam dräkt, som ovillkorligen gör mannens rörelser lugna, hans hhllning full af värdighet.
Detsamma kan omöjligen sägas om kvinnornas dräkt, ty denna ser närmast ut son] om bararinnan gjort en så förhastad toalett, att hon glömt taga -- kjolarna på sig.
I sjalfva verket tyckas inan och kvinnor ha bytt dräkter: de förre uppträda i kjolar, de senare i byxor.
E t t par Iivita bomullsbenklader, rynkade och tillknutna vid knäna, en hvit chemise med langa tyllarmar saiiit en rakt skuren sidentröja - helst af skrikande färg - utan armar, det a r den ju- diska och arabiska kvinnans hela dräkt.
Men som tröjan är så kort,
att den framtill nätt och janit skyler inagen och baktill icke racker till att sitta ph, sh kan man tanka sig, hvilken misslyckad figur en korpulent matrona - korpulenta bli ined h e n alla Evas döttrar f detta klimat .- skall göra, när hon tungt och med bred girig van- drar frani på en gata.
Det ser så osköxt, s t löjligt, at, att inan med undran måste fråga sig, hur en kvinna kuiinat uttänka och en man gilla en sådan utstyrsel.
Men nar kvinnorna siitta sig ned i sin van- liga ställning, med benen uppdragna under sig, d % försriniier en god del af det osköna i dräkten, och man förstar, att denna och deras lefnadssätt stå i naturligt samband med hvarandra: begge i r o berak- nade på ett stillasittande lif inom fyra saggar, alis icke p % ett upp- trädande utoirIhus.
Då gör ocksh den egendomliga liufvudprydnad, de gifta kvinnorna bära, en god verkan.
Denna består af ett högt, styft horn - en pappform öfverdragen med svart sammet och betiickt med tjocka guldbroderier - hvilket, ned eii lutning bakat, hvilar p % hjässan och uppbär den i rika farger och utsökta mönster broderade livita silkesslöjan.
E n underlig hnfviidprydnad i alla fall och bra besvärlig att hålla på sin plats!
Vi hade icke suttit länge, förrän viirdinnan genom fru F. fr %- gade, oin jag ville se en judisk brud.
P&amp; mitt jakande svar, sköt hon tofflorna på fötterna och drog tröja11 ihop öfver bröstet.
Vid af skedet begQfvades vi med stora hjul af osyrad deg, littrdt Bakade, odi med d ' essa på armen beghfvo vi oss af.
Fsu Kamfina loerattade, att hon med anledning af högtiden g i f ~ i utstjrsel t i t en Eattig, judisk flicka., att vigseln hade försiggitt dagen förut och a t t det \ - ar brud- paret i dess nya hem vi nu skulle få se.
Vi kommo in på en stor rymlig g h l ined en brunn i midten.
Rundtoinkring stodo dörrarna öppna till srniiltigenheter, bebodda af fattiga judar.
Vår ledsagarinna visade oss en af dessa dör ra^, och vi stego in.
Till höger pk en träsoffa, betäckt med en matta, satt bruden.
I sin uppkrupna ställning, med det rika, gyllene hornet ' pk liufviidet, en tröja af gliidbrokad och en massa an " hängande kedjor och piifasta smycken, liknade hon icke så litet en indisk gudabild, och den prusi- kande staten i hennes dräkt stod i olöslig dissonnans till riiininets tarfliga inredning.
~ o ' n var bara barnet.
- t ~ c k t e s icke rara mer än en femton å r - och fast man vanstallt henne med ett fingers bredt svart streck öfver ögonbryn och näsrot samt doppat hennes fingerspetsar i henna, så var hon dock mycket söt.
Hon steg upp och räckte blygt kinden till kyssning.
Darpk bar hon fram dadlar ock ett glas h i t, stark likör, lirarpt vi alla '
skulle läppja.
Men ännu fattades det viktigaste i förplägningen.
Bast det var fingo vi se bruden, vig soni en katt, böja sig ned och krypa under den stora himmelsängen, Iivilken var husets förnämsta möbel och upptog en stor del af rummet.
Då hon lyfte upp täcket för att krypa dit, s&amp;,g jag till min stora hapnad, att herrskapets skaf feri och handkammare befunno sig därunder.
Den unga matmodern var redan val lieininastadd i sitt obekväma förrhdsrum, ty ögonblicket därefter kom h o n tillbaka och räckte oss ett par hjul af osyradt bröd.
V i voro ju redan väl begåfvade ined sådana, men detta fick ej hjälpa, och d % jag icke ville shra gammal sed samt i synnerhet icke bedröfva denna lilla söta brud, mhste jag bryta af ett stycke och siiiaka p % välfägnaden.
Men icke gick det utan inre protester!
Sedan lion fullgjort sin husmoderliga skyldighet, kröp bruden p&amp; nytt upp på soffan, såg ytterst förlägen ut och tog icke sina ögon frbn golfvet.
sMen hvar ar brudgummen?
w frågade jag intresserad.
brudgummen, lian st %r jii har,, blef svaret.
Hu då!
J a g tyckte det blef mörkt i rummet på en gång.
Jag hade tagit för afgjordt, att det var brudeiis far, detta gamla grå- skägg med den tandlösa niuri ' nen.
som stod bredvid och såg så stolt ned på den lilla prinsessan.
, Finner ni det inte afskyvardt ?~ frhgade jag fru F. .Ål1 nej, vi äro här så vana vid detta slags äktenskap.
Flic- kan a r fattig och behöfver en försörjare, det %r hela saken.
Om brudgummen är gammal eller ung, det betyder vid hennes år icke mycket, och lian blir nog en god man.
Kan i; i s e de röda prickar, hon liar p % arniar och kind?, » J a, jag har länge undrat, livaraf de komma., wNåvii.1, det ar märken efter den tortyr, som livarje judisk kvinna liar genomgår före bröllopet, och som ni ser, har hon inte gjort sig mindre besvär för brudgummen därför att han a r gammal. » » E n tortyr?
Hvad vill det saga ?w, Jo, så kan det nog kallas.
Kort före bröllopet låter nämligen bruden rycka ut hvartenda hudhkr på sin kropp.
Så fordra smak och gammal sed.
Visserligen gör det ondt, men nar det anses vackert, så - ja, ni vet nog, hvilka dårar vi kvinnor äro?, Jo, jo, det visste jag nog, och det stack mig i hjärtat, att jag icke på den nordiska kvinnans vägnar kunde bedyra motsatsen.
» Men det rader hars, fortsatte fru F., sett om möjligt annu afskyvärdare bröllopsbruk.
Denna brud liar icke beiöft underkasta
sig det, ty hon ar hullig nog anda, meii r a r sa inte a r förh&amp;ilandet, sätter inan bruden helt enkelt p&amp; gödstis ?.
:) D N behagar skiinita., alldeles inte.
Det ar rena sanni~gen, livad jag berättar.
Nan stänger in flickan i ett ruin, s&amp; litet ittt hon med nöd kan röra sig, och sedan stoppar - ja, ursakta, det %r just siitta ordet - foj$ar man mat i henne både natt och dag, tills hon blifvit rund nog att uppfylla den judiska skönhetens fordringar!
Uoder Eva, hvilket arf liar du icke gifvit oss!
Hvilken rent af vansinnig fhfänga har du icke nedlagt i vart blod!
J a g kände, att jag rodnade öfver dina döttrar, nar jag hörde beskrifningen p % denna krassa förberedelse till lifvets största högtid, och mina blickar sökte ovillkorligen brudgummen.
Han hade onekligen, om någon, behöft genoingh en sådan behandling; men att döma efter hans giingliga ge- stalt, tyckes manneu icke nedlåta sig till dylika konster för att be- haga sin ~ b a t t r e hälft.
~ Omkring 20 miniiters väg frin Goletta, ute i sjalfva hafsbandet, låg fru F: s villa.
Det r a r ett stort, bekvämt hus, inredt till ' hiilften pk europeiskt, till hälften pk österliindskt satt och oidnadt ined en mycket säker och god smak.
E n egendomlig pragel erhöll0 dc mycket Iiöga rummen af de väggbonader, soni ersztte taflor hos oss.
Diis fiinnos bkde lättare vgfnader och tyngre broderier, men det egen- domliga i anordningen var, att bonadern~ aldrig Iiiitigde vertikalt ned, utan att mönstret alltid var beraknadt p5 2tt följa rummets utstrack- ning i horisontal riktniug.
I salongen liarnigde siluuda ett alldeles präktigt, gammalt persiskt silkesbroderi, h a r s nidtelpartf upptog hufviidvaggen och hvars ändpunkter nlidde öfver sidovaggarnes midt.
Ungefar tre alnar bredt, var det fast direkt sid taklisten.
E n sina- lare väfnad med mindre mönster satt som fris öfver det mörka tya- panelet.
Det gjorde en ypperlig verkail och sig mycket hemtrefligt ut.
Väggarnas enformighet var pk ett 1pMigt satt briiteri, utan att de tyngdes af dessa framskjutande och framifliitaride, förgylldcz rainar, hrilka, utom i de f&amp; fall dk de verkligen innesluta ett konstve~k, förstöra totalintrycket af v i r a rum.
Fönstren tacktes helt af flera lager rakt nedhängande latta gardiner, och framför clicaacn p2 huf- viidväggen stodo Iaustolar ordnade i tvb lioga, rader, stol mot stol, som bruket iir i Italien.
För resten ingen ötverfyhad af möbler eller s m h k e r, inga snedt liiinslaiigda jord eller soffor!
&gt;Den vilda
jakten, hade tydligen icke rasat där inne, iitaii allt andades fridoch lugn, som det i ett valordnadt hem ägnar och anstår.
I salongen kom husets herre, en af Tunis större köpmän, och htilsade p&amp; damerna, och så gingo vi till bords.
Hvilken treflig mid- dag vi hade!
J a g glömde alldeles, att jag satt i en annan världsdel, bland människor, för livilka jag var en fullständig främling.
Hjärt- liga och rättframma samt fint bildade voro de, och samtalet flöt så lätt och ledigt som mellan gamla bekanta.
Som en egendomlighet vid anrättningen vill jag omtala, at,t middagen började med - tårta, en t %rta med inbakade grönsaker och kött, och att champagnen kom of vanpå det hela, efter desserten.
Hvad familjen F. beträffar, så voro alla dess medlemmar födda i Tunis, men ingen betraktade sig märkvärdigt nog som afrikan.
Hr F. ansåg sig sålunda efter faderns födelseort för geniiesare, lims fru - fast hon aldrig varit i Österrike eller kande dess språk - var österrikiska, Liiisa italienska.
Under eftermiddagens lopp, d % frun i huset hade sin mottagniiig, gjorde jag samma iakttagelse: de fleste gästerna talade italienska, hade italiensk uppfostran ocli dito sympa- tier, fast de voro födda och uppfödda på Afrikas jord.
Det var helt märkvärdigt att se, livilken dragningskraft gamla Europa utöf vade p % dessa öfverflyttade folk.
.:.
f: Tidigt följande 111orgon lrommo fru F. och henqes dotter till hotel- let, där jag bodde, och so111 mitt fartyg iinnti ej hördes af, enleverade de mig för hela dagen. '
Fru F. lofvade att införa mig i ett ' harem, och som det länge varit en af mina lifligaste önskningar att kunna kasta en blick inom ett miihamedanskt s. k. hem, så prisade jag ånyo b i n reslycka., hvilken fört mig i dessa välvilliga människors väg.
Efter middagen spändes det för, och vi satte oss tipp i en liten lätt, italiensk vagn.
Min värdinna fattade tömmarna, den arabiske tjänaren, i röd fez och ling kaftan, hoppade upp bakpå, ocli så bar det i vag efter en riktig sprakfåle till hast.
Färdens mål var byn Marsa, beyens residens, och besöket giilde hans dotter, prinsessan Zisa, som var fru 3 ': s personliga van.
Vägen ledde först ut mot det gamla Kartago eller rättare mot den präktiga höjd, Iivarpa staden en gång legat, ty af det fenikiska Kartago finnes ej ett spår - de få murrester, som annii kvarstå, tillhöra alla den romerska tiden.
Sedan lämnade vi höjden till höger och hafvet bakom oss och följde stora landsvägen, hvilken raskt böjde '
af inåt landet.
Rundtomkring öppnade sig stora ridder, öfver kivilka kors och tvärs sträckte sig iikonkaktusens fantastiske hackar.
Långt borta p&amp; mohatta sidan af den cirkelrundr saltvattenssjön, El-Rahira, glänste de livita husen i Tunis, och först i&amp; land hajdades blicken af en blånande ' klippmnr.
Här och hvr ?r p&amp; de grönskande fälten sträckte smackra dadelpalmer sin luftiga krona mot himmelen, och i deras sparsamma skugga gömde sig en samling underliga byggnader.
En hopgyttring af fyrkantiga små, Iiidor, h ~ a r och en med kupol p&amp; taket och ntan både fönster och dörrar - &amp; t,minstone synliga frh det yttre - liknade de närmast en samling grafrar.
» Ja, ni har rätt », svarade f r u F. p&amp; min fraga, dessa hus, där de förmögnare araberna bo, äro verkliga grafvar.
Dar inne be- grafvas ungdom och skönhet, och lifvets lycka och vardighet först och fram&amp;, Har ni varit inne i många af dem ?^ » Ja, i en stor del af dem.
J a g är ju född: iiir och riiknar många arabfamiljer till mina goda tränner.s d r lifvet i allmanliet olyckligt i dessa iindei.liga bostäder », frågade jag åter.
den frågan ar svår att besvara, ty dessa människor första icke livad lycka ar, och detta abr kanske deras största olycka.
När kvinnan slipper att arbeta, när hon får så mycken grannlåt hon vill h a och icke alltför mycket tillsidosiittes för sina medhiis ' .rwl, s % är hon nöjd och fordrar ej mera af tillvaron.
OcIi inannen - lrau ar lika lätt tillfredsställd.
Icke hjärta och karckter, ntan endast en skön yta begar lian af kvinnan.
Darför kan haii inte heller Irii~inrt n !igon bittrare missräkning.
Den största sorg, som i detta föshiillande kan drabba honom, a r väl den, nar han p&amp; bröllopsaftonen tar slöjan af bruden lian har nämligen inte annu skldat hennes ansikte - och hennes utseende ej motsvarar hans förrg~tningar - men; en sorgen ar snart släckt.
Ä r han blott rik nog att kunna Ilta de 1 2 fmms springa - för denna summa köper man bar en hustrn af hennes far - s % sander han efter nkgra dagar, under liiuiglig fiireviiridning, bru- den hem till hennes föräldrar, och sedan - ja, sedan kan hau bege sig till en ny marknad och pröfva sin lycka p&amp; nytt. », Och därmed later hon sig nöja!
:: utbrast jag hiipemi.
, Hon?
' Ilror ni det finnes nggot, som den arabiska krinnan icke nöjer sig med?
Hon vet ännu ej, att hon SS någct annat an ett bo- hagsting.
Skulle det korta äktenskapet Imma några frukter, sk har -
Iion rätt att draga saken inför domstolen, men också endast i detta fall har hon ratt att beklaga sig. », Tunis liar ju så länge varit i närmare beröring med Europa, har detta icke verkat någon förmildring i sederna?, » Ni ser ju deras hus och huru väl de förstå att stänga sitt personliga lif ute från all beröring med yttervärlden?
Detta a r sym- boliskt för hela deras lif.
.
Tunesaren är i hög grad fanatisk och kon- servativ.
Därtill lintar han européen och i synnerhet fransmannen alltför mycket för att låta sig påverkas af dem.
Hade alla utlandin- gar ett hufvud, skulle lian med förtjusning hålla i skaftet - p % yxan.
Tror ni d l lian skulle tilllta dem att ingripa i hans intima förhål- landen?
B Nej, hon hade ratt.
Och nu förstod jag, livarför den tunesiska kvinnan ar maskerad på ett så spöklikt satt, när hon någon gång visar sig i det fria.
Hon ar nämligen icke blott beslöjad, som hen-.
nes turkiska syster, utan under den hvita slöjan, som faller löst ned från hjässan, bar hon därtill en svart bindel, livillien rullas i flera livarf om ansiktet, så att endast ögonen äro fria.
Hon ser alldeles ohygglig ut, ocli det ar detta mannen vill: hon skall verka afskrac- kande på andra, så att han skall få beh %lla henne helt för sig sjalf.
Efter en mycket angenäm färd nhdde vi till sist Marsa, som visade sig vara en ratt liflig, liten stad.
Hela den manliga befolk- ningen tycktes vara samlad p % liufvudgatan, ocli endast med möda gjordes det plats för vår, vagn.
Utefter husraderna lhgo eller sutto draperade varelser i alla möjliga hopkrupna Ställningar.
Förfärligt fattiga sågo inhnga ut, men ingen tiggde.
I allmänhet mötte oss en ljus, lugn och öppen blick, som ingaf förtroende, och mannens håll- ning röjde, trots trasorna, en manlig adel och värdighet, som var alldeles piifallande.
Ovillkorligen tiinkte jag på de arabiska kvinnor jag sett i Qoletta ocli Tunis, p % deras lufsande, osköna gång, på den slöa själlösa blick, som möter en, nar man tittar in genom ögonsprin- gan, och liäpeu måste jag fråga mig sjalf: hur kunna sådana kvinnor fostra sådana iniin?
- De få kvinnor vi sågo har voro judinnor, och det gjorde ett godt intryck att se dein röra sig fritt och med ohöljdt ansikte inför dessa österländingar.
Vi foro emellertid förbi Beyens palats, hvilket till det yttre såg mycket europeiskt ut, och kort därefter stannade viir vagn på gården till ett annat slott.
Vi gingo uppför en väldig trappa, hvars enda utsmyckning var ett sprak ur koranen.
Sorgligt nog kunde jag ej f % reda pk livad dar stod.
Det skulle ha intresserat mig mycket att
.
veta, hvad den heliga boken kunde ha att saga till tröst &amp; t de arma vasen, hvilkas lif han förstör och hvilkas odödlighet han förnekar.
E n mängd dörrar stodo iippna i den första råningen; nien knappt hade vi tradt öfver tröskeln till ett af rummen, förrän flera slafvin- nor ") kommo emot oss.
På fru F: s fraga om vi knade £i företräde hos deras matmor, svarade de, att prinsessan redan i tre veckor legat sjuk i feber, hvarför det icke vore troligt, att hon Linge taga emot.
Doktorn var emellertid just inne hos henne, och de ville fraga honom- Under tiden bådo de oss stiga in till prinsessans sonhustru.
%Se sås, sade fru F., &amp; napp nu upp er kapra, sh rott brosch och imkedja synas!
Smycken ar alltid det första, dessa dame?
se p %.n Vi infördes nu i ett stort rim, d&amp; flera nnga k ~ n n o r sileto och pysslade med en nyfödd världsborgare.
Hverns barnet var, kunde vi icke få veta, men det underliga var, att de sågo lika moderstolte ut allesammans.
Efter några minuter kon: priasessrx Hon r a r helt ung med vackra drag och ett par kloka ögon, men hiiru slappa hangde icke linierna vid munnen, hnr vissen och inattgul .rar icke, trots hen.
nes ungdoni, hyn!
Denna skvallrade om ett osundt Ii£ inom fyra vag- gar, och det apatiska uttrycket röjde, att: illraron för den unga kvin- nan ej längre ägde nigon lockelse.
)) Dir: stackare&gt;, tankte jag, &gt;glädjens blomster gro nog ej inom harems murur, ej ens för en prin- Hon var mycket smart och förstod att med stolt viisdighet sessa,.
röra sig i en dräkt - hvita knabpor oc5 zzii~jacka - hvari en europeisk kvinna skulle Fara omiijlig.
Sito lilla hiifviid med det guld broderade hornet satte hon därtill med ett visst högdraget trots i va- dret.
Hon l o f ~ a d e a t t införa oss till sin s-iafmos, och kost därefter fingo vi också företräde hos den sjuka.
J a g trodde jag befann mig i en kyrka, s5 högt, stort ock luftigt r a r det rum, vi n11 kommo in i.
Ingången var p&amp; snialsidaii, och midt emot reste sig, mot en af snik fönsterrutas niistan sönderskiiren agg, en oerhörd sang.
Med sin konstigt och högtdraperade Iiimnid liknade den alldeles altaret med baldakin P en katolsk !qrka.
War lag prinsessan %sa, ett medelålders fruntimmer.
med stora, niistaii manligt kraftiga drag.
Hon halsade oss med eri svag böjning p i hufrudet och såg sii klen ut, a t t jag verkligen nndiade pk att man vigat slappa in oss.
JIeii saken var val den, att den stackars prinsessan höll pk att trhka $1 Slafveriet iir vii1 lagenligt upphiifclt i Tiuiis, inen likviil siiljas annu slafrar i basareii.
Om de tjiinande krinnor vi biir mötte vor0 kiipta eller hnru pass fri deras stallning i harem var, diiroin kiliide fru F. ej upp- lyse mig.
sig till döds och själf önskade se ett nytt ansikte och höra litet nytt f r h en várld, livilken för henne var en tillsluten bok.
J a g drog denna slutsats, när jag fick se hennes Hlderstigne man, livilkens fadda och slappa ansikte blef &amp; iinu mera intetsägande genom den dyrbara, all- sprHksfulla dräkt han bar, och jag fick efter .en stund ytterligare stöd £ör min mening.
Kort efter vår ankomst inträdde en jättestor negrinna med en grannt färgad turban på hufvudet.
Hon börjsde pyssla med något vid ett litet bord, och strax därpå serverade hon oss kaffe.
Detta var lika, svart soin hon sjalf och alldeles tjockt, men smakade mot förväntan si godt, att jag önskade, det koppen varit något större an det lilla nötskal jag hade i lianden.
Någon påtår kom icke i fråga.
E n annan missräkning erfor jag, livad möbleringen beträffade.
Vi fingo stolar att sitta pk, och rundtomkring väggarna stodo gam- maldags eliropeiska soffor, öfverdragna ined guldbrokad; från taket nedhäugde två rader präktiga kristallkronor, och anordningen i sin lielliet kunde mycket väl ha tillhört en ganmalfransk slottssalong.
Men framför sangen lkgo lyckligtvis n å g a långa, österländska kiiddar, och på dessa siitto hofdamerna.
De voro alla unga och vackra OCIL högst fantastiskt kladda.
Eli af dem hade såliinda en dräkt, livilken var till hälften gräsgrön .till hälften citrongul, och besynnerligt nog möttes de skrikande färgerna i kroppens inidtlinie.
Damerna voro sysselsatta med att göra ingenting och sågo p % oss med en blick utan littryck.
I sangen fanns icke en enda riktig liiifviidkudde; däremot ' stodo rundtomkring den på kant flera dussin spetsöfverkladda smk tingestai ', hvilka tjiinstgjorde som kuddar, fast de ej voro mer an kvartersbreda och ungefär dubbelt s % långa.
S % länge geniålen var inne, låg prinsessan matt och svag som en knäckt blomma ocli deltog endast med ett ocli annat ord i samta- let; men knappt hade lian gatt, förran de slappa dragen började f5 mera lif och den sjuka lystiiade med mera ifver till fru F: s beskrif- ning af sin resa.
Men den, som bäst förstod att krya upp henne, det var doktorn.
Han var den ende inan, som någonsin fick träda inom harems murar, och då han såg bra och manlig ut samt var spirituel, var det väl mänskligt och kviiiligt, om man kände sig en smula road af lionoin ocli om man nu, sedan vaktarn-gemklen aflägs- nat sig, lade detta i dagen kanske litet iner an den strängaste harerns- etikett tillät.
Han hade ju också en märkvärdig förmhga att be- ratta på det satt, som bast tilltalade en Österländsk fantasi.
J a, han berättade, så att den sjukas ögon började stråla, så a t t hon glömde
sin mattighet och satte sig upp i sängen.
S m r t lossades de Mrdt tilldragna linierna vid munnen - ett vackert leende strålade från de allvarliga dragen - ett hjiirtligt befriande skratt bröt frain öfver de sjuka lapparna.
Hvad hon var föriindrcd!
Hvitd berättade han da?
Jo, efter hvad han för mig öfversatte var italienare och prinsessan kunde endast tnnesiska - så gaf han henne en målande skildring af det aflägsna land, hvarifrån hennes nya gäst var.
Visserligen sade han, att solen das pk hela tre m %nader aldrig gick ned under horisonten och att var nio inhader långa vinternatt af norrskenet var förvandlad till en enda flammande trolsk och fantastisk dag, men nar jag s&amp;, hur road den sjuka vas, lät jag honom Millas.
Först nar han började ge en komisk skildring af farorna af att promenera på Stockholms gator - hur man plöts- ligt kunde bli famntagen af isbjörnar och andra ruskiga djur - ocli beskref, hur t. o. m. vår fina värld åkte omkring i små, biitar, dragna af hästax med horn i pannan, fann jag tiden inne a t t opponera mig.
Men den sjuka lyssnade icke till mina protester.
Hon hade obeskrif- ligt roligt af berättelsen, och det skg ut, som om den stackars prin- sessan icke skulle haft något emot att utbyta sitt hvardagslifs tröt, tande enehanda mot en färd i båt en flalnmande vinternatt, äfven om hasten skulle ha horn i pannan.
- doktorn Af fruktan a t t öfveranstränga den sjnka gjorde vi emellertid snart uppbrott.
J a g bad fru F. saga Leione niagra vackra ord för min räkning.
Hon gaf mig en vaulig Bardtryckning ocli bad mig komma igen, men - en icke ringa fordren --- helst lara, mig time- siska, så att vi riktigt kunde f&amp; sprakas rid.
Förrioodligeu hade hon fatt lust a t t höra nkgot mer om detta t ' iirnnderligs land, d a norr- skenet flammar.
J a g % min sida skulle med största intresse hn lyss- nat till hvad hon kunnat ha att meddele on1 den triinga viirld, d&amp; hennes lif förflutit, men nu m k t e vi skiljas, utan att digou.
af oss fått sin vetgirighet stillad.
När vi gingo ut ur harem, stod en hel raktkedja af slafvinnor på vår väg - man skulle ju risa hvad h s e t förinadde.
Orörliga som bildstoder stodo de, och deras ansikten voro s&amp; liflösrt, som oin de burit mask.
Intagen af medlidande, förgick jeg mig sk grymt mot etiketten, att jag nickade till dem, =en icke ens en ryckning på ögonlocket fick jag till svar.
, Ni, hvad tycker ni?, fragade frn P., Jo, jag skulle ha lust att lara kPnna prinsessan Ziszs.
Hen-
nes blick röjer både begåfning och karakter, och det var mer, än jag väntade att finna i harem., .Det har hon också, och dessa naturens gåfvor ha af förhman- dena ej blifvit förkvafda.
Hennes ställning som hustru iir nam- ligen en annan än hennes trossystrars.
Då hennes man stod under henne i rang, måste han, för att vinna prinsessan, förbinda sig a t t aldrig ge henne någon medhustru.
A t t lian, till ersättning för denna inskränkning i sina personliga rättigheter, fyllt sitt harem - d. v. s. deras hem - med slafvinnor i st. f., hustrur, det ar en sak, som prinsessan mkste blunda for.
Han har ju både sed och religion p&amp; sin sida.,, Hon står sålunda p&amp; en högre utvecklingsgrad an kvinnan har i allmänhet 3 D &gt;Ja, det törs jag nog påstå., förstår hon då att på nkgot nyttigt sätt utfylla sin tid ocli att utveckla livad naturen gifvit henne?
*, Nej, tyvärr!
Detta ligger alldeles öfver den muhamedanska kvinnans horisont, åtminstone i våra trakter.
På sin hojd kan man traffa henne med en nål och ett broderi i handen, men vanligen sitter hon pk sin divan drömmande eller småpratande - hon som alla de andra.
D Rysliga tillvaro!
A t t sitta drömmande p % divanen och l %ta år efter är tills ungdomen liar flytt, och ålderdomen har eftertradt lifvets sommar - sjunka ned i glömskans och förintelsens haf.
A t t aldrig ha känt den ljufliga tröttheten efter en väl använd dag, alldrig gläd- jen af att vakna upp till plikter, som ropa!
Och värst af allt att gå in i den sista Iivilan, iitan att nagonsin ha fatt veta, att inan ager en odödlig själ.
Rysliga tillvaro!
E t t lif utan minne så val som utan hopp!
- - ' 3:: i: 4: Följande dag kom mitt fartyg: Nar jag tackade fru E '.
för den inblick i olika hem hon förskaffat mig samt för en lika utsökt som sällspord gästfrihet hon hade gått anda darlian att tillbjuda mig ett gästrum i ' deras villa - frågade jag henne på samma gång, huru hon, som dock var uppfostrad i de romanska folkens tralnga upp- fattning af kvinlig frihet, hade vågat att mottaga ett alldeles okandt, ensamt fruntimmer i sitt hem.
Hon gaf mig det liks enkla som vackra svaret:, Ni har ingifvit mig sympati - behöfs det ss1: ler?, Så sades det farväl, och s5 styrdes kosan österut mot ex ziy världsdel, mot nya m a och nya ~oplevelser~.
M. Adhokn.
-
Rika flickor.
Berättelse af Rztst Roest.
Vi ~ ~ t t r y c k t pk e siu tid v %r uppriktiga betindraii för novellsam lingen Aled sordin,, den bok, hrarmed den di % ännn ej afslöjade pseudonymen Rust Roest för andra ghngeii framträdde infur allman- lieten.
*) Dessa smb skisser röjde så myckeii känsla och innerlighet, en s % sann uppfattning af manniskon: .turens finaste stiimningas, de voro återgifna med en stilistisk talang, sb utbildad och ovanlig, att man ej kunde uiidgk att med glad spaniiiiig xotse den bebadadc langse berättelsen af en förf., som redan vid sin första debiit ingifvit si rika löften.
lIlih#nda stalide vi vara förviintcingas nggot för högt, nog af,, Rika fiickor~ verkade p&amp; oss som en ii1issr2kni11g.
J a, hade vi upp- fordrats att, utan a t t lass tryckbet p&amp; titelbladet, rrf inrieVUlet sök;?
utröna den kronologiskzi, ordningen af Xist Hoests Biicker, skulle vi utan tvifvel hänfört hennes senaste rerk saarare Pill förstlingsarbeteurt %n till den sista produkten af ett nier; iiognadt författarskap.
Hrar fanns den fina karaktersac~lysen, so-a gjorde en del af skisserna i, Med sordin3 till smk iniisterstyckeii i sitt slag?
Hem denna varma ehuru dämpade kolorit, soin gaf de $di i~eriittelscsna ett så säreget stämningsfullt behag?
Tersorterna i:; Bi !iit flickor » sk väl som händelserna däri, förrnk oinö,jligt r a c h vast Zutresse.
De b %da srika flickornas, s&amp; viil deras ia: isakte~ * es soin de vedervärdig- heter de råka ut för i lifvet, inge ej sympati, och de manliga perso- ner, som ingripa i hj2ltinnornas öde, au uiin&amp;e.
Den &amp; t livilkcn Harriet, den med en nies gsnnd nietr~s eiiiir ' zi med lifligare kiiuslor utrustade systern, skänker sin karlek, &lt;en stela triiaktiga baronen, gör intryck af en narr, utan att man far Idart för sig, om dctta iir förf.
inening, och med all sin förträfflighet 2r den andya manliga figuren, samhalisförbättraren Frank, den sjalfnZa, allvarligt anlagda 312rthas utvalde, en ganska dunkelt hållen företeelse.
Våra dagars i.omanförfattaw slësa ej med I h g a.
utlaggiiingar och beskrifningar öfver sina karakterer, analysen dasaf öfverlamnas; fot läsareu själf, och detta framhklles o f k som en af nutidsdiktens för- tjänster.
Men frajgan ar, ställa ej de moderna författame i detta af- seende allt för stora fordringar p % den lasande dm#nhetens reflexioi~s- och gissningsförmåga?
Och ä r det ej, i betraktande daraf, att nigor; egentlig handling gemenligen ej förekommer i de moderna romaiienm utah denna ersattes af en rad med hrarandra tämligen löst sammen-, ") &amp; st Roests första novellsaniliiig, c3ur och nmlb rar iif \ .cn, c13 den ut- kom, föreniiil för ett mycket fördelaktigt oiun51iinaiide i ~ i i r tidskrift.
fugade situationer ocli stiimningar, ganska förlitligt om läsaren ej all- tid ur dikten förinår för sin blick frammana de lefvande, fullödiga persoirliglieter, som förf.
otvifvelaktigt afsett att skänka?
Finare estetici och känsloinänniskorna ifylla kanske luckorna ur sin egen fantasi, matter of fact-människorna förstå ej lialfkvadna visor.
Sh har, tyckes det oss, förf.
till %Rika flickorm allt för mycket riiknat p % den förstnämnda kategorien af läsare vid anlaggningen och ut- redningen af de handlande personerna i sin berättelse.
Men trots in- trycket af något visst outredt och lialft i karaktersutvecklingen, vilja vi visst ej frhnkänna Rust Roests genaste arbete sitt värde.
Tvartoin,, Rika flickor, ar en ganska läsvärd bok.
Konsten att skrifva, en gång förvärfvad, går ej gärna förlorad, och när denna konst soin hos Ruat Roest är ett med förf.
natur, gör i de verk som frambringas, talangen L. D-n.
sig alltid gällande.
a Port-Stina.
Berättelse af Gerda Megersolz.
Albert Bonniers förlag.
Den lilla bok, som bar ofvanstående, något triviala beniimning, liar bland andra förtjänster afven den, att titeln ej, som så ofta händer, står i strid mot innehållet.
Redan med den enkla titeln antyder förf., att livad lion vill bjuda sina läsare på ar endast en liten roman från portvaktarriimmet, eller rättare ingen rornan alls, om inan med en sadan menar en romantiserad skildring, mer eller mindre heintad ur fantasiens värld, utan en verklighetshistoria, en så- dan, soni helt visst förekommer i mängd rundt omkring oss.
Port-Stina ar berättelsen om ett kvinnoöde, ett af de ringa och obemärkta visserligen, men ej darföre blottadt p % sympatiska, intresse- viickande drag.
Man f %r följa Stinas enkla lefnadsöden fr %n det hon, den lilla 15- %riga portvaktarflickan, visserligen utan egentlig bitterhet, men med en ganska- förklarlig känsla af afund, anställer jämförelser mellan sitt på glädje och nöjen så fattiga lif och de rika barns, tillsaininsi,ns med - livilka hon lekt och vuxit upp.
Blifven full- vuxen bryter Stina sig själf en bana, ej en mer lysande och präktig an den, som erbjudes %t ett biträde i en frisdrsalong, men .likväl till- räcklig att ge henne en mer sjalfständig ställning gent emot den brutala och fordrande fostermodern.
De frestelser ocli faror, för hvilka vår hufvudstads unga arbeterskor äro utsatta, äro med lätt hand vid- .rörda.
Ofver hufvud taget är det med tämligen latta och svafvande kontiirer förf.
tecknar shväl händelsernas utveckling som sina karak- terei .. &amp; Ian spårar liäri.
debutantens famlande och osäkerhet, brister som, vi hoppas det, eo ökad erfarenhet ocli mognad skola afhjälpa.
Mycket sannt ocli naturligt synes oss det moment i Stinas lif htergifvet, där hon hänger sig åt den oskyldiga drömmen att f&amp; bli Den fin fru,.
BIen hennes på ganska lös grund byggda förhoppningar, * *
att sonen i hiiset, bai * ndoinsviiiiiien Q t to, skall Iierii föia: i lieiiiit?
soiii brud, gå naturligtvis i kvaf, ocli dels ifvern att för varldeii dölja siri bittra missräkning, dels önskan att nf&amp; sitt eget; &gt;, drifrcr heniie att gifta sig med den tarfiige, ehuru hederlige arbetskaslen.
8 % f (i1jn de för en arbetarliustru oundvikliga motghgarne och Lekyinr.cn, bristandc arbetsf örtjanst, fattigdom, emigrering till Amerika, och i sista al&lt;teii af den lilla drainen tlterse vi Stina soiii portvaktcrsks i sanma, hus, där hon lekt och slitit ondt som barn och dur Iion drömt sina sköua ungdomsdrömmar.
Den pigga, srristögc ?,a l i l l ~ 15-Aringeii as iiii eii hldrande kvinna, farad och böjd, men det ar ock&amp; den eiida skillna den, lijältinnan börjar och slutar som: ?Port-Stims, ocli det Sr Iiela historien.
Det ar ej, som vi redan anmiirkt ocli som af ofvalistieride flyk- tiga redogörelse för innehiillet torde frangatt, mycket djiip eller stor originalitet och idérikedom man finner iiioui den ram, soiii iunesliite:.
fröken Meyersons lilla lifsbild.
Men för5 l i x förstitt att utan öfwr.- drift ocli effektsökeri, enkelt, varmt och naturligt inp~iiglla hos oss den visserligen gamla, men aldrig nog ofta iiiskbpta luxau, att det ej gifves ett lit s i ringa, ej en stallning sk blygsam, att c j diisuiidci.
döljer sig en tänkande, kännande rarels?, en in2nnish, riird r a r syiii- pati ocli vårt intresse.
Detta ar den aiisprHksliisa lilla berättelsens tendens och häri ligger dess värde.
L. D-&gt;r.
%fI " af enskild person sk&amp;n / ct ~ f ~ d; ~ ~ f $ &amp; d % i s ' ~ h! / iPlnor d i ~ 5 1 %) kr.
has i %s blifvit ledigt.
Börra innehfraren liar iiiidcr 1 Ur upp- burit detsamina.
Stadgade kompetensrillkor för iitnjiitande af stipeii- diet %ro: aflagd studentexamen eller zfsliitad 3-&amp;rig kkiira vid högr.:?
liirarinneseminariet; intyg otn motsvasznde kiinskapsm; f: tt kiiniin dock afven gälla.
D % ansökan, ställd till Fr.~cl~ika-Wreiiies-F~rt~i~i~dt: ts sty.
relse insändes, bör den atföljas af intyg om koïiyetemis samt iippgih om den tilltänkta anvandningen af stip~ndiet.
Airsökiiiri;; stiden iit$; r. med november mldnad.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
En kvinllg juris doktor kommer vårt land inom kort att ein1iålla i filosofie och juris kandidaten Elsa Olava Kristina Eschels- son, hvilken hos k. in: t begärt att, utan hinder af universitetsstatuter- lias föreskrift, att den som vill vinna juris doktorsgrad, skall på eget ansvar ntöfvat doinareembete, få vid universitet i Upsala för ' vinnande af sådan doktorsgrad aflagga juris licentiatexamen samt stadgadt dis- p~itationsprof.
Kanslersembetet liar tillstyrlrt ansökningen.
Fru Anna Hierta-Retzius har nyligen iiterkommit till Stockholm från en 5 niånaders resa i Nordamerika, där hon äfven besökt så af- lagsna trakter som JMexiko, Kalifornien och Britiska Koluinbia.
Fru Retziiis liar under sin resa studerat sociala, filantropiska och peda- gogiska förliållaiiden och sainmanträffat med en mängd af Förenta staternas mest frainsthende persu@igheter på olika områden, däribland många af kvinnosakens mest representativa förkämpar.
Ett arbetarehem liar under innevarande år blifvit upprättadt i Stockliolm, Sibyllegatan 52, förniimligast på initiativ af den för sin valsigiielsebringande verksamhet bland hufvudstadens fattiga kända fröken Agnes Lageïstedt.
Arbetarelieininet, som står under förvalt- ning af » Föreningen för Välgörenhetens Ordnande, upptager en större iigeiidoin, d a r en inangd arbetwrefaiiiiljer mot en inhttlig hyra erhållit bostad.
Fröken Lagerstedt bor i egenskap af vice-värdinna inom iigendomeii, hvarjgenoin de fattiga hyresgasterna komma i htnjutande af det personliga intresse, som ofta uträttar mer an den materiella 11 jalpel !.
Ofver arbetarehen~mets uppkomst och syfte, dess inredning och förvaltning hö11 lir Ernst Beckmaii vid; oFöreiiingens för Välgören- hetens Ordnandes hrsmöte å stora Börssalen den 24 sistlidne oktober ett intressant och varinlijtirtadt föredrag.
Statens endaekvinllga chicagost#endiat, fröken Hulda Liindin, liar efter 5 inånaders vistelse i Amerika Plterviindt till fiiderneslandet.
Fröken Lundin var som bekant medlem af utstallningsjiiryn och rönte dess ut on^ stor uppinarksamhet dels genom sin präktiga utställning af Folkskolans modellarbeten, dels genom sina kunskaper och eminenta fraiiistallningsförinåga, hvilka vid flera tillfallen under kongresserna gjorde sig gällande.
Den kvinliga folkhö~skolan ar iimne för en intressant uppsats af.
fröken Hedvig Holinströin i Svensk Lararetidning för den 8 nov.
En folkskollärarinna, som uppträder på kyrkostämma för att för- fakta de kvinliga lararlies rätt i h8ga orn erhållande af lika löne- 1 ' öri.iihier med sir13 manliga, kariiri~ter, torde iiöra till det ovanliga, då.
,
folkskollararinnan Ad&amp; Vetterliiids iipptriitlariile inför deii nyligts~i h %llna kyrkostämman i Jönköping, blifrit förenniil för ett s i alliniiiit omnämnande i den dagliga pressen, Att friilren Vetterlinds modiga ingripande hade till följd den föreslagna tönefih %öjiiingena beriljaiide, kan ej vara annat an glädjande, men tilliita vi oss uttala den för- hoppningen, att den tid snart matte rma, inne, d&amp; en kvinnas upp- trädande inför kommimens förtroendemän i ea frHga, soiii rör hennes köns intressen, ej matte betraktas som en anornalitet, utan soni cn lika kvinlig som naturlig pliktuppfyllelse, vid hvilkenis utöfvande det ar det rättmätiga i hennes sak, ej ~ljnngaude strxfital ofver sin saiu- tid^, som förskaffa henne gehör.
Norge.
Den första norska k v i d i p / aka~en, frökeu Helga Jlrwic Spångberg, hvilken tog artium med laii&amp;tbi !is k lHNii, uiiderklrnstni.
sig i denna månad den tredje och sista afileliiingeii no ' nieciicinsk embetsexamen.
Fröken Spangberg ar de2 fiksta kviiiua, som atlagger denna examen vid Kristiania universitet.
Damnark.
Bmsk kwindesam # und, iivars oniorganiisation till eii, hela Danmark omfattande kvinnoförenirig ri redan omtalat, höll sitt första allmanna möte i Aarhus den l7 juli dettz ar, hvarvid delegerade fr %n landets mhnga kretsafdelningar infunnit sig.
Sainfiiiidcts ordfii- railde, fru Birgitte Berg-Sielseii, larii-riade ineddelandcri angienöie föreningens verksamhet under kret.
8rm en af de viktigaste ut- gärderna framhölls den i mars mknad i~: IPamk lc~indesm~fni~d i fiis- ening med Valgretsforeningen till i.ege~ .. ing och riksdag hainlihiiade adressen om kommunal rösträtt för skattbetelaiide kvinrios i Köpen- hamil.
- Bland dislziissionsämnen pk aötet i n i niiinnr,s: ooi de eii- skilda kretsafdelningarnas befogenhet ett pi sitt program iiypstiillii frågan om politisk rösträtt för kvinnor.
En fraga som efter en 1iingi.e diskussion och med åtskilliga reservationer bifölls.
Vidare beliaudla- des frågan om införande af systematisk mdervisning i handasbett: vid folkhögskolorna sa väl som vid alla landets folkskolor.
Vid val af centralstyrelse iitsbgs fröken Kirstine Fredcrikscn till ordförande, d % den förut varande ~-fssngt sig iiterval.
Sasta nli- manna möte skall hallas i Köpenhainn.
FinIand.
Kvinnan och kvinnoartekf i Finland tir nttmiiet pk dtiii af kvinnosaksförbundet Unionen med arMniiig af (Itiicrtgoutstiilliii~ !- gen hög och och utarbetade rapporten öfver den finska krinna: is stiililIiiirig.
D: it i grad förtjänstfulla arbetet, soni ut~iirkes sig för en sirdeles klar åsk %dlig uppst&amp;llning, ar utgifvet c a r e sprik: eligelska, svenska finska.
GERSTROM, Sybehörs- &amp; Modeaffar, Bängar, Sängklader, Mattor, Möbeltyger, Gardinep, - Borddukar, Bvita Varor, Trikihvaror, Flanell, Morgonrockstyger, Under- kjolar och Kjoltyger.
P1.o fver och prb7c %&amp;ra9 %tsr fktdi !~.
K.
M. LUNDBERGS Bosättningsmagasin mo 7 S t o r ~ ~ ~ ~ ~ ~ c o b * o n ~ Y ~ n ~ ~ e o z STOCKHOLM. '
Fredrika-Bremer-Förbundets hemstudier.
Lednii~g för lieinstiidier inom olika iiinneii lainnas af Fredrika- Brenier-Förbiinclet.
Aniriiilningar inottagas &amp; Förbundets byrå.
Jakob Kulle, 36 Drottninggatan 36, Svenska Konstväfnader och Broderier.
Grundade p&amp; egna konststudier, utföras standigt nya original- mönsterarbeten.
Alla slags tillhörande materialier finnas att til1,gA.
V ä fn ad e r till alla ändamål utföras på beställning.
.
Ylle- och Bomullsförkläden.
För hemviifnad: Sveiiska Möirstor i fiirgtryck.
-- 36 blad h kr.
7: 60.
,.
Tandl&amp;kare, Alma Hard af Segerstad, G.
&amp; son Hard af Segerstad.
f. Björklund.
Riidfragniugstid 1-2.
Allm.
Tel. RAdfrkgningstid 1-2.
Plombering och artiflaiela tänder.
86 46.
D ~ o t l o z i o z yntcim g 19, 2 tr. $toc7c7&amp;oZm.
Guldsmed EBTHER född Poybnc.11,.
M ' EYER,.
I i (Firma Karl Meyer).
reparerar alla slags Guld-, Silfver-, Nysilfver-, Granat- och Stenkols- arbeten samt Britaimia- och andra finare metallarbeten.
Beställningar a nya arbeten utföras.
Förgyllning, försiifring och förnickling.
Billlgt och godt arbete.
Stort lager a f akta Agatarbeten.
Y BrmmRce~ea.gsopat&amp;~m Y (f.
d. Oclensgatun).
B K T I ~ ~ o ~ ~ E ~ e ~ Viilsinrtlrande, a.
a o 1ir~ftig.t s ariiraiide, - G hiilsossin!
ACAO s Förordad af professorerna Olof Hainmarsten, .C.
E. Bergst~anct, med.
d: r Ch.
Eni.
Hagdahl ni.
fl.
Biils0~3~iiiis11, tidskrift for allmän ' och e ~ l r i l d hiilsovård, yttrar i sitt niimmer för den 1 februari följande: » SämZeZes ~ a a q ~ a n c l o e c 1 ~ v a r c l e ~ i 7 c siisowa t ett 7corbcentrewxcZt och s m a 1 i: Z i ~ t näri~agsm,ecleZ ä?
: afuen cZem * i 7,wndeZrb hos oss &amp; rLförcla Z ~ c t o s e ~ ~ i n c a c a o.
» kilo kr.
2,50; Pris pr burk om l /, kilo lir.
1,30; l /, kilo kr.
0,70.
Erh: °Llles hos hrr specerihandlare samt i parti hos l /, Th. W i m b o r g &amp; C: o, Stoc7c7dnz Koiigl.
Mofleverantör.
Garn- och Tapisserihandel, 80 Drottninggatan rekomrnebderar sitt v d sorterade lager.
Rekvisitioner expedieras mot postförskott.
.
N y a Hush&amp;llsskolan (för bildide flickor).
Griindad 1881.
Föreståndarinna: ' Fröken M. Croiiius.
- Nya ~usiliallsrs3+olans Matsbalar.
.
Vestra Tradgardsgatan 19.
Särskild inatsal för ' friiiitiininer.
OBS.
!
Vintern!
ö Dragtre form föreningens Mönster och Modeller till P e l e r i n e r för Damer saint Barnpeleriner och Barndamasker finnas till salu hos fröken JOSEPHIrtlE OHLSSOI, Blasieholmstorg 14, Stockholm.
Å Fredrika- Bremer- Förbundets B@, 54 Drott- ninggatan, I tr., mot tagas anm alningar till in träde i Fdrbundets.
Sjukkassa- Ä f m personer, som icke äro medlemmar af Förbundet, kunna blifwa delegare i densamma.
~ ~ n n m c H 0.
SARNENS .$$IDNING 8 Q med stora och ufs6kt fina illustrafioner smii en.
utvald, kristlig, nyttig och underhållande läsning för ungdom, iitkomuier fortfarande nied stort 8-sidht nummer 2 gånger i månaden, rikt illustreradt, med tjockt och fint papper och kostwr endast 1 krona 5 0 öre för helt år.
postarvodet inberäknadt.
OBS.
!
* i 8 Sarskildt, stort och r i k h a l t ~ t, 24-sidigt Julnummer med inne- hållsrik text samt många och fina illustrationer i vackert färg- trycksomslag erhålles af alla prenumeranter.
Detta julnummer säljes afven särskildf i bokhandeln och kostar 15 öre per ex. ~ r g å n ~ e 7893 n utkommer inbunden i vackert band före julen.
Pris 2 kr.
.Den bästa tidning för barn som finnes, såväl med hänsyn till text som illustrationer.,&gt; f 8 f I ': upptagas af fröken.
Zmgebtwg 3Bem * gstdhn, 36 a Yestmannagafan, 7 fr.
Specialaffär for Sybehör,.
43 ~~ottnitaggcofamt 43 (h&amp; * n7mset u j ~ ~ l u r c c ~ e ~ ~ s ~ u t u?
.
~).
Billiga och bestiimda priser. '
S t o ~ lager t af Barnklader för allla ald rar,.
till och med 16 Ar.
.
Goda tygela!
NIJU, smu7: f ?.cLZu m Ler!
BibZiycc p~isee *!
Allm.
Telefon 2 Stora Vattugatan 2, hörnhuset vid Brunkebergstorg.
1 0 Bazaren i % NorrbroglO.
H. NYSTROM.
Glas!
, h 1 e Glas !.
Kosta Glasbruk (AnZuc~dt 1742.
Ombggdt och zctvidga,dt 1890-92) rekonmenderar si?,?, prisbelönta tillverkniligas af ' Krista / lserviser, ~ u s ål / sglas, h Prydnadsglas, ' L arnpg / as.
.
UtstiilPnings- &amp; Försäljningsmagasin Alim.
58 38. i StocJc7~0Zm ' 5 Stumgatan Rikstelefon 10 11.
K A R.?
HAN R 5.
.
.
.
.
.
.
.
2: 00.
.
.
.
.
.
.
.
.
1: 60 Herr promenad.
.
.
.
.
2: 1 5 bal.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
l: 25 Glaee brode.
99 99 99 B 17 Drottninggatan 17 Alliu.
telefon 71 1 ' 1.
Stoc7cI&amp;oZn %.
Riks- 3 73.
far ved och to %. '
Vedslöseri oiiitijligt.
Ugiiariie icke l,ela&amp;&amp;~ ' med.
119~oii ler?, stek: % och gr3dcln i~toi,iiordentli.rt ' emnt., oiid och fort.
Inga.
abrMunpJ: " Ltnr&gt; a t t förnys.
De yppersta intyg frzu k l n 1: mdet.
Kiinun &amp; e$ i verkssmbet och profvas 6 a.
Ingeniiir E.
A. WIDIANS U t s t i l l ~ i n g ~ - FUrsiiIj~ling, di l Y ~l~ * eclkgcctccpz Ir!
' i!, ' Siockhoh.
BrBderna Pahlmans SkriG &amp; Handels-Institut.
Stockliol iii.
Norrlandsgatan 28,.
.
Telefoii 108 0 1- 3: dje huset friln I h ~ ~ s t r a d g; " l r + m Unclervisuing i: &amp; l la ruerlmntila Lnirien, spr5,lc och etonogrif5.
Iiursen ett-5,rig .. Ter- minskurser, rnhaclsk~irscr och i t r i r s ~ r i cuskildn iihneri leiiiiii~s.
, Llii: we.
specialister i I I V ~ L ~ ninnc.
JG f$i.dk: hcf2&amp;nnc~w.
Intriidc Iran sko iiiir soiii l i ~ l s t, önsk1ig: ~st dock vid tcrrniuons böri: m Dc den clcver, 15 Aug.
som ocll hos 15 J oss m.
geEoiug5.
; °tys- eller tcrniinslturser, cga riittighet OBS:!
ntt inhcinto sa iiiPirtgi~ slngs boirföriitg soin inedliini~as.
OBS.!
Skrifinstitutet Sortgir oforiiiitlrntlt.
Unclcrvisning i alla stilsorter.
K l i ~ s c n riiclter tills önskmlt resultat 1-iiiinits.
Slcrifkraiilp behandlas.
Begiir ~trosliekt.
.
a - ',
