# ID: svediakorp-per1079
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,050
# sentences: 707
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, pr är: Idun e n s a m - _. kr.
5; — Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
» 5: — Iduns M o d e t.
, mänadsuppl.
» 3: — Barngaideroben » 3: — Byrå: K l a r a s ö d r a k y r k o g.
1 6, 1 tr. A l l m.
telef.
0 1 4 7.
Prenumeration sker ä alla post- anstalter i riket.
Redaktör och FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 - 3.
Redaktionssekr.
: M i n a /.
vore underligt, om icke nu, då liela landets uppmärksamhet riktad på öfveringeniör A n d r é e s äfventyrliga färd m o t nord- polen, något af det intresse, livarmed den djärfve forskningsresanden omfattas, skulle återfalla på den kvinna, som födt o c h fostrat h o n o m och som nu m e d större stolthet, men också med större bäfvan än någon annan i tankarna följer honom på hans ovissa väg.
Nansen, hvars namn så ofta nämnts i sammanhang med A n d r é e s, kvar- lämnadc en ung, förtjusande och hängifven maka.
D e n, som står närmast A n d r é e och vid hvilken hans tanke helst skall dröja, då han syäfvar i sin lätta bal- longkorg öfver arktiska haf, är en åldrig, af sorg nedböjd m o - der.
D e t vore icke på sin plats att här uppställa den vanskliga frågan: för hvilken är skiljs- mässan svårast?
Det måste d o c k medgifvas, att för en ung äl- skande kvinna i de rika för- hoppningarnas och det glada lefnadsmodets blomningstid det skall vara lättare att med till- försikt blicka emot återseendets dag.
F ö r den gamla modern, som skiljer sig från sitt lifs stöd och stolthet, oviss att få upplefva den dag, då hon åter famnar honom, är det säker- ligen än tyngre att bära sak- naden.
Båda dessa kvinnor, fru Nansen och fru A n d r é e, halva emellertid gifvit prof på en själf - försakelse, en uppoffrande kär- lek o c h en ståndaktighet i tron på försynens godhet, som för- tjäna vår innerligaste beundran.
A t t så med tillkämpadt lugn i och utan klagan kunna skiljas för en oviss framtid från den man högst älskar, det är ett är Atauonspris: Utgifningstld: hvarje Aktiebolag.
9: de år g. helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Nordlinn.
35 öre pr nonpareillerad.
F ö r » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre for hvarje påbörjad t tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Å n d r é e.
Nordpolsfararens yJet Tryckeri Fredagen den 12 juni 1896.
N:r 24 (443) Prenumerationspris Iduns moder.
drag af gammalnordisk vanliga.
— — — själsstorhet, som numera cj hör till det F r u Mina A n d r é e Hennes rika begåfning, rättskänsla ledt förstånd skaper, som skulle kunna är i mångt o c h mycket en ovanlig kvinna.
i hvilken ett klart o m d ö m e, ett af omutlig- af mycken skärpa dominerar öfver de egen- kallas modernt kvinnliga, hennes högst ovan- liga vilje- o c h arbetskraft, hen- nes förmåga att försaka o c h lida föra, såsom jag nyss nämnde, tanken tillbaka till den gamla nordiska kvinnotypen.
» Dessa hjärtan af guld, dessa viljor af stål » — ja, de blifva tyvärr alltmer sällsynta.
H u r u olika äro de icke den moderna värl- dens nyckfulla, egoistiska o c h ytliga damer, sådana vi känna dem från balsalongerna och bad- orterna.
D e senare ha kanske mera talanger, mer utbildad artistisk smak, mer grace.
Men troligen blir ingen af dem m o - der till en man, som utför ett stordåd, inför hvilket hela värl- den tager af sig hatten.
Fru A n d r é e tillhör på både fäderne- och mödernesidan gamla smålandssläkter.
D e egenskaper, som utmärka det karga, men kärnfriska Smålands söner, — arbetsamhet, företagsamhet, ihär- dighet, oförskräckthet — synas ha koncentrerat sig i ballong- fararen A n d r é e s person, o c h samma egenskaper återfinna vi i rikt mått hos lians moder.
Hennes lif erbjuder emeller- tid icke till sina yttre konturer något märkvärdigt.
F ö d d i V e x i ö 1821, där fadern, lektor Heur- lin, en broder till den bekante biskopen med samma namn,
lSi) D U 1890 N liMtiMÉ-Mt ?^ ?^ * !^^ $ * MÉ&amp;&amp;få&amp;^M$$M^MMé H v i l k e n flamma, t ä n d i f r å n d e t h ö g a, H v i l k a nya, rörande behag, R ö j a sig uti en m a k a s öga, Måla sig i m o d r e n s anletsdrag!
tjänstgjorde v i d gymnasiet, blef h o n vid 25 års ålder gift m e d apotekaren i Grenna K.
Andrée.
Under ett kvarts sekel förflöt hennes lif lugnt och stilla i P e h r Brahes idylliska lilla stad vid Yettern.
Familjen b e b o d d e diir ett gammalt hus, som ännu inrymmer det anspråks- lösa apoteket Den bild, vi genom fru A n d r é e s välvilja i dag se oss i sfånd att meddela af nordpolsfararens barndomshem, visar oss sta- högskolan.
H o n trifdes emellertid icke i huf- vudstaden, utan återvände efter tvänne år till Småland f ö r att bosätta sig i fädernestaden Vexiö.
moder, om hon icke i sitt hjärta närde en djup ängslan f ö r sonens ö d e.
H o n har tagit ballong- färden såsom oundviklig, därför att sonen från början i hennes ögon är danad o c h fostrad till utförandet af ett sådant stordåd — den natur- Numera är fru A n d r é e bosatt i J ö n k ö p i n g, liga kulminationspunkten af ett dådkraftigt lif, där hon hos doktorinnan Miltopie, änka efter af en sällsynt djärf o c h energisk karaktärs den b e r ö m d e läkaren, funnit en angenäm bostad Men h o n har icke kunnat bann- i sin sena ålderdom.
Undertecknad har haft utveckling.
det stora nöjet att å Iduns vägnar där få af- lysa en djup sorg öfver skiljsmässan från den, med hvilken hela hennes själ sammanvuxit o c h lägga ett besök h o s den vördade gamla, och hvars återseende är ovisst.
mina intryck af detta genom särskild ynnest beskärda möte skola säkerligen intressera Iduns Så ofta hon nämnde » A u g u s t », fick rösten läsare.
— • — - — ett vekt tonfall.
J a g infördes i en ljus, hvardagstreflig dublett, där allt var ytterst ordentligt ordnadt.
Framme vid fönstret i det inre rummet satt i en län- stol än äldre dam, sysslande med något hand- arbete.
dens hufvudgata, Brahegatan.
Till vänster i fonden reser sig det gamla templet, numera nedbrunnet och ersatt med ett nytt, ståtligare.
Till höger går en liten tvärgata ned, o c h det gamla, något förfallna huset i d e t närmaste hörnet är just apoteket.
V i se emellertid den torftigaste sidan af detta hem, som fru A n d r é e ännu bevarar i så kär hågkomst, att intet annat i hennes tycke dä!
med kan jämföras.
P å andra sidan af huset ligger nämligen en präk- tig gammal trädgård — en af dessa päron- trädgårdar, som allt sedan grefve Pers tid utgöra Grenna stolthet.
Från denna sida sedt är det lilla Grenna-apoteket en idyll af det mest inbjudande slag, helst nu, då fruktträden bilda ett haf af hvita blommor.
Utsikten öfver V c t t e r n, Visingsö och d c vidsträckta höjderna på Yestgötalandct är också präktig.
Omgifven af en stor barnskara — fem söner och två döttrar, ogifta o c h båda bosatta i V e x i ö, äro ännu i lifvet — hade fru A n d r é e fullt u p p att bestyra.
H o n var en husmoder som fä och höll sitt hem i den yppersta ord- ning.
Men ej nog härmed.
Barnen skulle ha undervisning.
I Grenna fanns den tiden en treklassig pedagogi, o c h i denna läroanstalt » in- lästes » sönerna af modern.
Sedan blef hennes dagliga arbete att genomgå läxorna, o c h f ö r att desto bättre kunna göra det, började hon själf grundligt studera de ämnen, f ö r hvilka hon var främmande.
^MMtM ?Mti * M * Omsorgsfull för ' ifvets första smärta P " öljer d u d e t s v a g a b a r n e t s fjät, Och h ä r s t o r m e n v ä c k e s i e t t hjärta, Ä r det du, s o m v e t a t t l u g n a det.
P.
A. Granberg.
Jag presenterades f ö r fru A n d r é e.
Hon mottog mig, icke med ett förbindligt småleende af det konventionella slaget, utan med en granskande, nästan sträng blick.
J a g var nästan färdig att ångra, att jag på detta sätt trängt mig på en främmande gammal dam, som syntes helst vilja vara ensam m e d sina tankar, men ett vänligt o c h rättframt: Var så god o c h sitt!
kom mig att känna mig fullkom- ligt hemmastadd.
» J a g har haft glädje af alla mina barn, » sade hon, » men med August har det varit nå- got särskildt, därför att han brutit sig en egen väg o c h d e n vägen har varit så svår.
J a g har följt honom genom alla hans mödor o c h segrar o c h vant mig vid att lefva med honom.
Se här skall ni f å s e!
» Den gamla gick fram till ett glasskåp, hvars dörrar hon öppnade.
E n låda drogs fram, fylld med papper och konvolut.
» H ä r har jag g ö m t allt hvad jag samlat om A u g u s t från hans första ungdom.
S c här t. ex. äro hans förordnanden. » H o n räckte mig ett kuvert, p å hvilket med gammaldags tydlig stil s t o d: August.
F r u A n d r é e hade varit en smula förkyld, Förordnanden.
men var n u temligen kry.
H o n åtnjuter an- Jag öppnade det oförseglade konvolutet och nars god hälsa.
Oaktadt sina 75 år, gör h o n framdrog ett telegram, som innehöll meddelande egentligen icke intryck af att vara gammal.
till modern om den nuvarande öfveringeniörens Det slätkammade håret är snarare blondt än grått.
Ansiktet har icke många rynkor.
M e d förordnande som patentbyråns föreståndare.
sina regelbundna, markerade drag o c h den » Så ofta det händt honom något viktigt, säkra, forskande blicken tyckes det snarare har han genast telegraferat till mig därom.
tillhöra en kraftfull sextioåring.
Detta intryck Så snart han nedkommit från sina ballong- af ännu obruten kraft förstärkes af stämman, färder, har också hans första tanke varit att som alldeles saknar d e n något sentimentala, underrätta m i g m e d telegram.
D e t smärtar lidande ton, man så ofta finner hos äldre da- mig nästan mest, att jag n u icke kan få någon mer.
F r u Andrées röst är i fullkomlig har- underrättelse från honom på länge. » moni med hennes yttre: fast, rättfram, nästan V i öppnade tillsammans flere andra konvolut barsk med en underton af vänlighet.
H o n är och genomgingo telegram o c h tidningsurklipp, med ett ord — att döma af de första intryc- som alla malde om sonens framgångar.
D ä r ken — deu personifierade hedern, rättframhe- lågo kallelser till ledamotskap af utländska ten o c h gammaldags kärnfullheten.
lärda sällskap, ett stort antal korrespondenser J a g behöfdo icke studera hennes ansikte länge, f ö r att finna en påfallande likhet med sonen, den i unga år världsberömde nordpols- fararen.
Dragen, ögonen, uttrycket kring mun- nen är detsamma.
Hans djärfva örnnäsa sak- nas emellertid.
F r u Andrées profil är nästan grekisk med en rak näsa.
Samtalet kom genast in på polarfärden i ballong.
D e t föll sig icke svårt att föra d e t Från Grenna pedagogi kom August — den in på detta ämne, ty den gamlas tankar äro tydligen nu helt upptagna däraf.
J a g hade nuvarande nordpolsfararen-öf vcringeniören — föreställt mig att hon.
som väl de flesta möd- till Jönköpings högre allmänna läroverk, men rar i detta fall skulle göra, var på förhand ehuru hau nu långa tider måste vara borta emot hela resan och endast med en förtvinad frun hemmet, upphörde icke modern att följa resignation fann sig i skiljsmässan.
hans studier.
H o n sökte ständigt — och detta moders har hon sökt under hela sitt l i f — att sä Men detta öfverensstämmer icke med fru A n - drées karaktär.
L i k s o m h o n förut left med mycket som möjligt hålla sig au niveau med i sonens arbete, är bon nu lika djupt intres- den mest älskade sonens vetande, icke blott serad som han i detta farliga företags utgång.
för att vägleda honom, utan äfven (och detta Hon har från början satt sig in i ballongfär- naturligen j u mer sonen inträngde i de special- dens alla detaljer.
H o n har följt utrustnin- vetenskaper, som tillhöra hans arbetsområde) H o n har till o c h med ny- för att kunna så, som hon ville, intressera sig gen steg f ö r steg.
ligen varit nere i Göteborg, där sonen f ö r för hans arbete och förstå detsamma.
Då fadern, apotekaren, d o g 1871, flyttade henne förklarat ballonghusets konstruktion och hon efter ett år till Stockholm, där den unge söndertagning.
Hon skulle emellertid icke vara kvinna o c h A u g u s t då vistades såsom elev vid Tekniska till svenska tidningar, som A n d r é e skrifvit under sina expeditioner o c h resor m.
m.
för Man kan förstå att sådant en älskande mor.
är en helig skatt » H v a d tror ni själf om polarfärden i ballong, fru A n d r é e?
».
Hon svarade icke direkt.
» A u g u s t tror fullt och fast, att han skall lyckas.
H a n har sagt mig, att allt är så i minsta detalj förbered t och ordnadt.
D e t enda han själf är orolig för, är ballongens utsläppande från ballonghuset.
Det är det enda, han icke kunnat pröfva.
Annars är det icke utgången af resan han är rädd för.
M e n han har sagt mig, att om jag icke skulle lefva, då han kommer tillbaka, så skulle färden, o m än så lyckad, icke bereda honom den ringaste glädje.
D e t är därför skiljsmässan, då han t o g afsked af mig här häromdagen, var så svår. » Hon berättade nu o m denna skiljsmässa, för hvars gripande detaljer j a g icke vill redo- göra.
D e t finnes saker, som äro allt för heliga för trycksvärtan, o c h till dem räknar jag detta afsked.
J a g vill endast berätta, att moderns sista o r d till sonen v o r o: » D e t är den första sorg, du förorsakat mig, A u g u s t.
»
Att bära själsstorhet.
cu sådan sorg med lugn, det är k o n s t s l ö j d beträffar, f a n n s k n a p p a s t v a r e s i g b e g r e p p e t eller o r d e t till.
» J a, » sade till sist fru A n d r é e, » A u g u s t liar lyckats i allt, han företagit sig.
Hans energi har varit så stor, att den brutit sig väg genom hvarje hinder, som rest sig.
M e n det finns en högre makt, som leder våra öden, o c h under den måste äfven den starkaste böja s i g.
» K o m m e r så ett o m s l a g, f r a m k a l l a d t af framåtskridandets oblidkeliga lag, och m e d e n s blir d e t y t t e r s t a d e t f r ä m s t a g r i p e s af g i r i g a h ä n d e r, föres f r a m å t o c h, u t v i d g a s till ett s l a g s ö f v e r s v ä m n i n g.
V a r f ö r u t tan- k e n p å d e t u t e s l u t a n d e n y t t i g a så ö f v e r v ä - g a n d e, att d ä r a f f ö d d e s s m a k l ö s h e t, g i f v e r m a n s i g n u i n g e n r o, f ö r r ä n alla o c h e n h v a r lämna det nyttiga å sido och blott arbeta p å att » d e k o r e r a » alla b å d e m ö j l i g a o c h o m ö j l i g a artiklar, b l o t t f ö r att u t ö f v a k o n s t - slöjd.
Jag förstod, att det var den tanken som gaf henne lugn, ehuru hon icke delade sonens fasta tillförsikt.
Hjalmar Gasset.
Ku diktar k v ä l l e n sin s a g a.
t xKp * diktar ' kvällen sin sin saga r$&gt; och fållar skyn med sin purpurbård.
Kom, älskade, låt oss draga till of lo nrod nådens rosengård!
Hur lockande röd den slamrar!
Vår aning slå,r dit öfoer en bro, vår kärleks länglan oss timrar bland, gyllene molnen ett fridsällt bo.
Af jordens många bekymmer ej mäktar ett enda dess tröskel nä, ej finnes ett kval, som skymmer vår lyckas sol i det fjärran blå.
Väl skall det ej länge ståndet, det hem ei oss byggde i aftonskyn, men ulan saknad och vånda, vi se det falla och fly vår syn.
Ett eoigl öde ci spana ' färgernas växlande, rika spel; oändligheter vi ana, hvari vår flyktiga fröjd har del.
Att några sekunder brinna af Ufvets fullhet, af kärlekens glöd.
och sedan i klarhet svinna — hur härlig lefriad, hur härlig död!
JE.
N. Söderberg.
Några ord om slöjd oeli Af l^onstslöjcl.
Mathilda Langiet.
I.
^ v l ö j c t e n s pedagogiska betydelse och den •Aus p e d a g o g i s k a s l ö j d e n s u p p f o s t r a n d e in- flytande l ä r a v ä l n u m e r a ej af n å g o n b e - tvinas.
T v ä r t o m h a r s l ö j d e n fått e n v i k t och en utsträckning, h v a r o m knappast de d r ö m d e, s o m f ö r ett p a r t i o t a l år s e d a n f ö r s t b ö r j a d e a r b e t a p å att få d e n u p p s k a t t a d och f r a m d r a g e n i l j u s e t.
Det enda, s o m n u s k u l l e k u n n a i f r å g a s ä t t a s, är v ä l h u r u - v i d a s l ö j d e n alltid o c h ö f v e r a l l t g å r i d e n rätta riktningen.
O l y c k l i g t v i s är m ä n s k l i g h e t e n alltid b ö j d fcr öfverdriffcer.
Tider hafva funnits, då allt a r b e t e s o m m e d h ä n d e r u t f ö r d e s b l e f f ö r a k t a d t, o c h d å s m a k o c h s k ö n k o n s t an- sågos oförenliga m e d hvardagslifvet.
Sådant v a r f ö r b e h å l l e t b l o t t åt l i f v e t s s ö n d a g s b a r n, som h a d e r å d att h å l l a h e l g d h e l a v e c k a n i g e n o m, o c h dilettant k u n d e blott den vara, s o m e j h a d e n å g o t a n n a t att g ö r a.
Hvad D e t t o r d e ej k u n n a n e k a s, att å t m i n s t o n e den kvinnliga slöjden går i den riktningen, o m d e n o c k s å ej h u n n i t e n så farlig öfvor- drift.
M e n d e t k o m m e r n o g.
N ä r m a n ser till o c h m e d a l l m o g e n s d ö t t r a r i s k o l o r, d ä r särskildt undervisas i slöjd, brodera m e d silko p å finaste k l ä d e till b o r d d u k eller i » fillegepyr » sy en » antimakass » — då kan m a n verkligen frukta det värsta.
Äfven slöjden i elementar- och andra s k o l o r, f o l k s k o l o r n a i n t e u n d a n t a g n a, är n o g icke inne på alldeles rätta vägar, hvilket torelo f ö r k l a r a s däraf, att d e n n a s l ö j d ä n n u är till e n v i s s g r a d e x p e r i m e n t e r a n d e.
A f v e n b i d r a g e r härtill, att v i s s a k u r s e r s k o l a g e n o m - gås o c h att t i d e n därtill är alltför k n a p p t tilltagen.
L ä s n i n g e n h a r n ä m l i g e n i n t e så s o m d e n b o r d e a n t i n g e n m i n s k a t s eller blif- vit ö f v e r flere år u t s t r ä c k t.
L ä r o t i d e n, skol- t i d e n är u n g e f ä r d e n s a m m a, m e n d e t s o m u n d e r d e n t i d e n s k a l l l ä r a s är m å n g d u b b l a d t.
S l ö j d e n h a r n u o c k s å fått s i g en l i t e n v r å b l a n d a n d r a l ä r o ä m n e n, o c h u n d e r lärares l e d n i n g o c h t i l l s y n k a n j u alltid å s t a d k o m - m a s e n t e m l i g e n j ä m n s a m l i n g af p r o f kar- tor på de arbeten, kursen omfattar.
M e n i allt h a n d a r b e t e fordras öfning, o m m a n skall h i n n a f ö r v ä r f v a n å g o n f ä r d i g h e t däri, och till ö f n i n g f o r d r a s t i d, o c h d e n h a r man ej.
s ö m — att d e n n a s l ö j d får stå t i l l b a k a f ö r s å d a n, s o m, o m d o n i c k e är k o n s t s l ö j d, i alla fall l e d e r därtill.
H ä r v i d är i c k e s a g d t att k o n s t s l ö j d e n skall å s i d o s ä t t a s eller r i n g a k t a s — l å n g t därifrån.
D e n skall b l o t t i c k e i n k r ä k t a på d e n n y t t i g a s l ö j d e n s o m r å d e o c h den skall i c k e, får i c k e u r a r t a till flärd o c h f å f ä n g l i g - het, ej b l i f v ä alltför d y r b a r.
D e, s o m för s å d a n s l ö j d h a f v a så u t p r ä g l a d e a n l a g, att d e s s a i d e n v ä g e n k u n n a föras l å n g t, m å g ä r n a — b ö r a till o c h m e d r ä k n a f ö r en p l i k t att f ö r u t v e c k l i n g e n af d y l i k a a n l a g g ö r a d e offer, s o m e r f o r d r a s.
M e n att en- h v a r, s o m k a n f ö r a nål eller v ä f s k y t t e l, n ö d - v ä n d i g t skall b r u k a d e s s a r e d s k a p till s. k. konstslöjd, det torde k n a p p t k u n n a försva- ras.
O c h att d e n p å s e n a r e t i d e r sä m y c k e t omtalade » kvinnokraften » verkligen » miss- b r u k a s », när clon m e d förbiseende af del nyt- tiga arbetet s l ö s a s p å ö f v e r f l ö d i g a p r y d n a d s - f ö r e m å l, d ä r o m t o r d o d e flesta v a r a é n i g ä.
H v a d h j ä l p e r d e t d e n m ä n n i s k a n s själ — jag menar, d e n u n g a flickans framtid, o m hon a l d r i g så p r ä k t i g t s ö m m a r i silke o c h g u l d o c h i n t e k a n o r d e n t l i g t k l i p p a till o c h s y ett l i n n e, eller e n s s t o p p a d o hål, h e n - n e s e g n a s m å r o s e n r ö d a tår slita i d e n s t r u m p a h o n — icke kan sticka.
L i f s g Också en itendenshistona » af Maria Bolin.
^Syrener och hägg blommade o c h spridde sin doft i vårluften, bion surrade lifligt, ifriga att insamla h o n u n g och frömjöl, fåglarna upp- stämde sina sånger, dels lockande, dels uppmun- trande hvavandra, och öfver det hela spred sig morgonsolen lysande och värmande.
På trädgårdens nykrattaele gångar vandrar den unga flickan; hennes tankar flyga bort till den, som hor.
gifvit sitt löfte o m kärlek och tro, allt under det hon samlar af vårens få b l o m m o r en smakfull, liten bukett och pryder med den sin E m e l l e r t i d är d e t s v å r t att s ä g a, h u r u enkla, landtliga hatt, Strålande ungdomsglädje den saken skulle k u n n a ordnas.
Fröken lyser ur hennes mörka ögon, o c h hälsans rosor H u l d a L u n d i n s l ä r o k u r s är så v ä l o c h för- blomstra på de af solen något brynta kinderna.
Huru dyrbara äro oj för henne dessa narcisser, s t å n d i g t u p p s t ä l l d, att g e n o m d e n n a s k u l l e aurikler, hyacinter o c h bland d e m det randiga m a n j u s t k o m m a till d e t r ä t t a o c h r i k t i g a gräset o c h späda bladen af plantor, som först r e s u l t a t e t, o m m a n n ä m l i g e n k u n d e få an- längre fram på sommaren ined b l o m m o r belöna v ä n d a tillräcklig tid därpå.
M e n t i d e n är den, s o m uppdragit dem.
H o n har ju m e d egen hand planterat o c h vattnat hvarje växt här, stöd t i t. e x.
f o l k s k o l o r n a alltför s n å l t t i l l t a g e n, hvarje blomma, o c h ined sin kärleksfulla blick o c h i finare o c h h ö g r e s k o l o r i n k r ä k t a s b e - gifver hon likasom en uppmuntrande smekning t y d l i g t af t i d e n f ö r d e n n a e n k l a o c h n y t t i g a åt sina skyddslingar.
Huru fridfull förefaller s l ö j d g e n o m b r u k e t att p å s a m m a t i d s y henne ej denna lilla trädgård, där hon under drömmar o m en leende framtid offrat både tid och b r o d e r a j u l k l a p p a r — m e s t ö f v e r f l ö d s - och möda för att till denna vårens högtid, ping- a r t i k l a r af d y r a m a t e r i a l e r.
sten, kunna visa sin far huru fint hon fått det; A l l t d e t t a är d o c k i c k e s a g d t s o m ett utom hvad den nu skänker henne i blomsterdoft, fågelsång, sommarsol och ett förnöjdt sinne v ä n k l a n d e r m o t s k o l a n.
S k o l u n d e r v i s n i n g e n är j tar hon att hennes käre far, som nu k o m m e r väl e g e n t l i g e n ett u t t r y c k af t i d s a n d a n, af där vandrande, skall gifva sin glädje tillkänna u n d e r e n v i s s p e r i o d r å d a n d e åsikter, eller öfver all denna härlighet.
Mycket riktigt: den gamle genomilas äfven han af en ljuflig lifsström- s ö k e r å t m i n s t o n e så m y c k e t s o m m ö j l i g t ning, räcker henne smekande handen och säger: tillmötesgå dessa.
O c h då, när s l ö j d e n s » Jag börjar förlika mig med din » dumma v u n n b e t y d e l s e e r k ä n n e s o c h f ö r d e n s a m m a for- för växter », min kära flicka; den hav allt skänkt dras rum, m e n inte samtidigt det minsta mig m y c k e n njutning o c h dig själf — — - ja, få se på dina bruna och hårdnade händer — icke a f p r u t a s p å b o k l i g a k u n s k a p e r, så k a n m a n äro de så prydliga, men de vittna o m arbete ej af s k o l a n b e g ä r a m e r a ä n h o n g ö r.
S k o l a n och hälsa. » s k a l l d ä r e m o t k u n n a af h e m m e t b e g ä r a, att på den grund, s o m i skolan lägges, i hem- m e t v i d a r e b y g g e s — m e n n ä r skall d e t t a Ar hafva gått; den unga Hickan liar förvand- s k e?
Läxläsning o c h kriaskrifning upptaga lats till en fullmogen kvinna; hon vandrar nu i så s t o r t i d, o c h e n l i t e n fritid o c h t i d till en annan trädgård, större, rikare, mer gifvahde r ö r e l s e i fria l u f t e n m å s t e j u d e u n g a h a f v a.
än den, s o m i hennes u n g d o m s vår var hennes paradis.
Törnrosor och reseda sprida sin dofl, Men det oriktiga i b å d e hemslöjd o c h stora tunga klasar af vinbär o c h jordgubbar bära skolslöjden — i somliga skolor å t m i n s t o n e — vittne om, att äfven här har en verksam, ord- är att d e n e n k l a k o n s t s l ö j d e n, d e n s o m efter nande människohand arbetat.
H o n går vid sidan af sin m a k e; dräkten som hon bär tyder på, att f r ö k e n L u n d i n s k u r s, o m d e n n a rätt t i l l ä m - sorgen redan lagt sin tryckande hörda på hen- p a d e s, s k u l l e g i f v a e n f u l l s t ä n d i g t klar före- nes själ, och den blick som hon kastar på blom- s t ä l l n i n g o m o c h e n v i s s f ä r d i g h e t i slät- morna, hon bär i bauden, är ej mer strålande, illustrerad tidning för rese-, v a n d r i n g s - o c h kurortslif, T U R I S T E N l ä d j e.
nummer hvarannan utkommer med ett g- å i 2 s i d i t vecka o c h kostar för m a j — d e c e m b e r endast 3 kronor.
g
utan djupt sorgsen och vemodig.
Den ljusnar dock något, ju mer hon betraktar sina älsklingar, blommorna, d e m hon skött o c h ansat på de få stunder hon kunnat lämna öfriga göromål åt nå- gon annan.
Nu har hon ej på länge haft tid eller lust att ägna sig åt dem, ty sjukdom och död hafva varit gäster i hennes h e m, o c h den ljusa ängeln med de rosiga kinderna, hennes lilla älskling, var blott ett lån från h i m m e l e n; den späda kroppshyddan hvilar nu under kyrko- gårdens gröna kulle.
» Hvarför tager du i dag af dina kära rosor, du s o m ju alltid helst ser d e m sitta kvar på busken, » frågar hennes man.
» Jo, » blir svaret, » k o m så gå vi till Ullans grät ' — där skola de få sprida sin doft o c h tala o m kärlek och saknad. » Medan de stilla vandra g e n o m trädgården, kom- mer en i sin brokiga dräkt klädd kulla, skjutande en kärra med grönsaker o c h bär.
H o n är på väg att försälja trädgårdens alster, men hon måste först inhämta sin matmoders råd och anvisningar.
Denna betraktar tankfull de vackra väl formade gurkorna, de röda saftiga jordgubbarna, de präk- tiga ärtskidorna, säger några ord o m pris och hvad mera kan behöfvas samt gifver till sist den trogna tjänarinnan en uppmuntrande, vänlig nick.
» Lifvet är nog ändå bra rikt, min vän, » säger hon, vänd till sin man; » jag tänkte, då vi nyss jordat vår älskling, att solen ej mer kunde lysa som förr, fåglarnas sång ej mer fröjda mitt sinne och b l o m m o r n a ej mer dofta för m i g; men jag känner nu, att arbetet m e d och omtanken för trädgården nog skola återföra mig till lifskraft.
&gt; » Ja », svarar han, » måtte h o p p och m o d åter spira upp hos d i g; sådant samlar man bäst i na- turens sköte. » An en gång återse vi vår vän, den för träd- gårdsarbete så varmt intresserade kvinnan; men nu har hon b a k o m sig ännu mer af sorger o c h lidande, än då vi sist sammanträffade m e d henne.
Hennes panna är fårad, hennes hår hvitt, men den klara blicken lyser ännu Ur de där mörka ögonen och talar o m m o d o c h h o p p — m o d att möta mannen med lien och h o p p o m att på andra stranden är idel återseende, solljus, lif, blomsterdoft.
H o n sitter ensam i sin enkla boning, där hvarje därtill andvändbar plats är upptagen af väl vår- dade växter.
Upp emot taket slingrar sig mur- grönans mörka löfveik, i fönstren stå akasior, thujor, dracenor m. m., o c h i hörnen sträcka sig väiformade cypresser i höjden.
Den med knop- par öfverfulla camelian vittnar bäst o m att här, i den enkla bostaden m e d de låga fönstren, hafva trogen vård o c h kärleksfull omtanke ersatt hvad ett växthus kan erbjuda af solljus o c h skicklig- het.
Den lilla förstugan kallar don gamla kvin- nan för sin barnkammare; där, på flere hyllor i fönstret, drager hon upp sina skott; i små bur- kar växa de frodigt, o c h h o n glädjes öfver att med dessa sina barn kunna dels öka sin blomster- samling, dels begåfva besökande vänner, som ej kunna underlåta att gifva henne berömmande ord för hennes » lycka med växter », s o m de säga.
På bordet framför henne står en korg m e d frukt, hämtad ur hennes egen lilla täppa, den väl vårdade trädgården, som omger hennes bo- stad; hit har hon efter sin mans d ö d flyttat de kära, af henne själf förädlade fruktträden, s o m nu skänka henne lön för mödan, o c h här fort- sätter hon, så m y c k e t hennes krafter medgifva, sitt arbete m e d att odla blommor, grönsaker och frukt.
Just nu träder inom dörren en ung flicka, dot- ter till den gamlas ungdomsvän; med ett gladt » god dag, snälla tant » hälsar hon den gamla.
» V ä l k o m m e n min kära, efterlängtade flicka » ly- der svaret.
» Ändtligen k o m m e r du m e d under- rättelse från min lidande vän; hur mår hon idag? » » Jo, tack, » svarar den unga flickan » frukterna och de vackra höstblommorna, s o m du skickade henne, hafva betydligt piggat upp henne, o c h h o n kan i dag till o c h med röra något på sin förlamade arm.
A c k, hvarför är ej m a m m a lika kry o c h rask s o m du, tant; I ären ju lika gamla? » » Gud allena vet svaret på din fråga, min vän; din m o r har alltid helst velat sitta inne vid sitt handarbete, läsa o c h grubbla i religiösa spörsmål samt sörja öfver eländet i .världen.
Det var minsann ej så lätt för mig att kunna draga henne m e d ut i naturens sköte. » » Tror du, att o m hon mer vistats ute, deltagit i arbeten under bar himmel, intresserat sig t. e x.
för växter o c h sådant, hon då varit friskare? » » Jag vet ej — det är ju möjligt » — svarar den gamla tankfull; » men sitt ner en stund, smaka på mina äpplen o c h päron — du ser så frisk o c h stark ut; skulle ej du vilja ägns tid öeh krafter åt att lära dig trädgårdsskötsel.
Jag tror, att kärleken I il I och arbetet med växterna gör oss mer nytta än hvad man hittills kommit att tänka på; ihärdighet och försakelse fordras nog, men lönen för mödan blir större än af hvad annat arbete vi än taga oss till med, H v a d säger du om mitt förslag? » » Jag säger j o därtill af hela mitt hjärta: du har smittat mig, du kära, gamla tant, med din » dumma » v u r m för växter; i vinter går jag o c h ser på, hur du sköter o m dina favoriter; i vår o c h i sommar hoppas jag att af trädgårdsmästarn här bredvid få undervisning, så att jag sedan kan börja på egen hand sköta o m vår trädgård — ack, hvad det skall bli både roligt och nyttigt! » » V i h a varit g i f t a i f e m å r, » s a d e f r u n, » o c h vi h a d e en liten gosse, s o m var tre år.
.
.
.
» o c h h o n v ä n d e s i g b o r t.
» Ja, m i n g u m m a, » sade han, » m e n vi m i s s u n n a i n t e att H e r r e n t o g h o n o m, o c h i n t e p v s e n heller, att h a n har d e t g o d t, f a s t det sved — det gjorde det.
M e n nu har G u d sett till, h u r t o m t vi fick d e t, o c h n u har vi h o p p o m ersättning, » o c h nu l o g han igen e m o t henne, och j a g tyckte på n y t t, att d e t v a r s k a d a, att i n g e n s å g d e t m e r än j a g.
» M e n vet frun, » sade m a n n e n, » n u skulle frun göra oss en stor glädje, o m h o n ville s t a n n a o c h d r i c k a kaffe h o s o s s.
Vi väntar en kamrat m o d sin h u s t r u o c h sin lilla flicka.
V i g å r t i l l s a m m a n s så h ä r V å r a d a m e r s p å s ö n d a g s e f t e r m i d d a g a r n e ett p a r f a m i l j e r.
D å läser v i lite o c h s j u n g e r lite, o c h s e n så g å r v i u t o c h p r o m e n e r a ett t a g, o c h k l ä d p e n n i n g a r.
så skiljs v i åt o c h g å r h v a r till sitt.
N å g o t " En kvinnofråga " af vikt.
k v ä l l s m å l b r y v i o s s i n t e o m att s t y r a till m e d, f ö r d å s k u l l e h u s t r u r n a i n t e h a nå- En ärad insändari.nna skrifcer Ull o s s följande: g o t lugn, utan d e t äta vi h v a r o c h en hos •t Har Red.
aldrig lärda på alt uppmuntra sina s i g, m e n trefligt h a r v i, skall f r u n t r o, f ö r prenumeranter till att insända uppsatser, liknande o m vi h a r d e t tarfligt o c h e n k e l t, m å n g e n c / cm i den intressanta » hushållspenningfrågan » g å n g k n a p p t n o g, så ä ' v i ä n d å så inner- för några år sedan, men rörande l i g t n ö j d a o c h g l a d a.
D e t f ö r s t å s, n ä r lille billigaste sättet att kläda sig väl, J o h a n l e f d e, d å k u n d e vi i n t e » - - o c h n u Jag tror att inånga skulle eara tacksamma föl- v a r d e t m a n n e n s t u r atfc v ä n d a s i g b o r t.
en dylik frågas dryftande.
Mången ung koinna Det knackade på dörren, vännerna kom- kunde härigenom få några goda vinlmr, huru m o, v ä l k l ä d t a r b e t a r f o l k.
Jag skulle så hon skulle få sin lilla lön att förslå, och genom g ä r n a s t a n n a t k v a r e n s t u n d, m e n m å n g a andras erfarenhet se, huru utgifterna härvidlag andra besök måste företagas, och under bäst böra fördelas.
Mången maka och moder h j ä r t l i g a v ä l ö n s k n i n g a r å b å d a s i d o r skilj - kunde få värdefulla uppslag angående konsten d e s v i åt.
Ja, h i s t o r i e n är e n k e l, m e n n ä r alt jör-calia sina egna &gt;nålpengar » och familj ens j a g m i n n e s d e s s a g l a d a, v ä l v i l l i g a o c h för- klädkassa, Afoen här kunde man ju göra &gt;ett n ö j d a m ä n n i s k o r, t ä n k e r j a g, att d e t i c k e streckJpch behandla saken både från deras synpunkt, är så a l l d e l e s e n k e l t att i n o m s i n a e g n a som hafvet små inkomster och s / nå pretentioner, f ö r h å l l a n d e n g å o c h g ö r a s a m m a l e d e s.
samt från deras, som hafra större tillgångar och T i d i g t en m å n d a g s m o r g o n var j a g ute större fordringar på sin toalett, Blifca de bästa, åt R o s l a g s t u l l s i d a n.
J a g g i c k i n p å e n l i t e n uppsatserna prisbelönade, så desto bättre! » gård m e d en h o p v u x e n löfsal i f o n d e n o c h Förslaget synes oss godt, och villiga som oi all- k n a c k a d e m e d e n v i s s f ö r s a g d h e t p å e n d ö r r Inifrån h ö r d e s tid äro att tillmötesgå hvarje önskan, som kan i e t t m y c k e t r u c k l i g t h u s.
n ä m l i g e n ett s t a r k t skrål.
E f t e r u p p r e p a d e lända våra läsarinnor till nöje eller nytta, cilja ci.
gärna anordna en pristäjlan i ddädespenning- k n a c k n i n g a r ö p p n a d e s ä n d t l i g e n d ö r r e n, o c h fräyan » i samma stil, som i » hashållspenninyfrå- j a g s å g i r u m m e t e n m ä n g d p e r s o n e r m e d upphetsade ansikten o c h häftiga åtbörder.
gan-o Sår om året.
För att denna dock må kun- na ordnas så, att saken blir så praktiskt och så L y c k l i g t v i s k o m e n af k a r l a r n e u t p å går- allsidigt som möjligt belgst, bedja ci nu först alla, d e n till m i g, h a n b e f a n n s v a r a » v i c e v ä r d ».
som intressera sig för ämnet, att i bref till re- » S ö m m e r s k a, j o d e t b o r e n s t a c k a r e här daktionen snarast framställa sina förslag och i r u c k l e t p å g å r d e n, n o g k a n j a g v i s a frun önskemål, huru en sådan pristäjling lämpligast till h e n n e, ifall d ä r är n å g o t att s e, m e n borde ordnas, hcar de olika inkomstslreclien borde d e äro n o g i n t e u p p s t i g n a ä n.
» dragas o. s. o. Vi sh; ota därefter omedelbart so- Efter å t s k i l l i g t p a r l a m e n t e r a n d o fick j a g litt anordna den jöreslagna iäjlingen och lacka k o m m a in.
M e n d ä r f a n n s v e r k l i g e n n å g o t på förhand, hjärtligen j ' ör alla goda råd i ärendet.
att s e.
Där stod en lång, vacker, präktig Stockholm i juni 1896.
Med. "
D esset af Idun.
o JJ s m å, N å g r a b i l d e r u r » d e b u n d n a s y s t r a r n a s » lif, tecknade för Idun af A m a n d a K e r f s t e d t.
(Forts.) » M e n ni m å s t e ä n d å h a n å g o n h e m l i g - h e t f ö r att få d e t att g å s å b r a, » s a d e j a g.
» F r a m m e d d e n n u, så att j a g s e d a n får lära ut d e n.
» D e s k r a t t a d e b å d a t v å.
» J o, f r u n är allt slug h o n, » sade han, s o m var den m e s t talföra.
» D e t h a r vi n o g.
T i l l o c h m e d två.
När vi ha en slant, så göra vi oss ändå inga onödiga behöfver, o c h f ö r d e t a n d r a så b e d j a vi d a g l i g e n o m Guds välsignelse. » y n g l i n g p å 17 år i s k j o r t ä r m a r n e o c h tvät- t a d e sig.
B ä d d e n, s o m h a n l ä m n a t, b e s t o d af n å g o n s o r t s s v a r t r ö r a af t r a s o r.
N å g o t, s o m ens tillnärmelsevis liknade sängkläder, fanns icke.
Ynglingens mor, som sydde handskar o c h när l y c k a n var g o d k u n d e f ö r t j ä n a t v å o c h f e m t i o i v e c k a n, v a r en liten h o p k r u m p e n o c h svart g u m m a, s o m fy- r a d e p å u n d e r en likaledes svart kaffepanna.
D e t v a r så t r å n g t i r u m m e t, att m a n i n t e k u n d e v ä n d a sig.
N å g o n sittplats fanns icke annat än i sängarne.
» M e n, » sade g u m - m a n, » v i b o ä n d å e n s a m m a här, m i n g o s - se o c h j a g.
» I allt d e t t a m ö r k e r s t o d y n g - l i n g e n, h ö g r e s t, l j u s o c h finhylt, r ö d o c h hvit s o m en u n g A d o n i s.
Jag gjorde i hast mina anteckningar på stående fot.
» D e t är s v å r t, » s a d e s o n e n, » a t t vi i n t e k a n b e f r u n sitta, s å v i d a i n t e f r u n s k u l l e v i l j a slå s i g n e d p å b o r d e t, » tillade han m e d en viss h u m o r.
» M e n det F r å n o. m e d 22 april t i l l 15 m a j r e a l i s e r a s ett större parti G l a s o. U t s k o t t s - p o r s l i n e r samt öfrigaHusgerådsartiklar, p a s s a n d e för B o u p p s ä t t n i u g a r till s o m m a r n ö j e n, s å s o m k n i f v a r, gafflar, skedar, b r i c k o r, b r ö d k o r g a r, k o p p a r — e m a l j e r a d e o c h f ö r t e n n t a k o k k ä r l, g r y t o r, s t e k p a n n o r, m o r t l a r, k a f f e k v a r n a r, kaffebrännare, h i n k a r, baljor, l e r k ä r l o c h b o r s t a r m.
m.
17 Tegnérgatan Obs.!
A f e n h ä n d e l s e finnes ett parti T a p e t e r och R u l l g a r d i n e r, s o m b o r t s l u m p a s.
Stop V å r - R e a l i s a t i o n S Aktiebolaget Svenska Husgerådsmagasinet 1 7, h ö r n e t af Döbelnsg.
s k a l l allt bli b ä t t r e; j a g h a r fått e n s t ä d n i n g n u m e d s e x k r o n o r i v e c k a n o c h på- ö k n i n g till h ö s t e n.
V i s s t ser h ä r f a s l i g t ut, men d e t är ä n d å så, att v i b o f ö r o s s själfva.
M o r s g u m m a n är i n t e v i d a r e r e n l i g af s i g, s k a j a g s ä g a, m e n snäll är h o n i alla fall, s t a c k a r e, h o n h a r i n t e h a f t så g l a d a d a r, s k a frun t r o.
» En sjuksköterskas testamente.
Jag försökte gifva några råd i riktning af k a f f e b a l a r o c h h a l m, j a g g a f n å g r a var- n i n g a r f ö r d å l i g t k a m r a t s k a p o.
s. v.
o c h d ö r r e n ö p p n a d e s f ö r m i g p å ett f u l l k o m l i g t gentlemanlikt sätt och stängdes o m detta kyffe, s o m d o c k v a r så k ä r t s å s o m ett » e g e t, ensamt h e m ».
S j u k s k ö t e r s k a n m å k o m m a till sitt v ä r f m e d a l d r i g så s t o r s j ä l f k ä n s l a o c h d e n m o r a l i - s k a öf v e r l ä g s e n h e t, s o m alstras af v i s s h e t e n o m e n ä r l i g t fylel p l i k t — d ä r h j ä r t a t s d ö r r a r äro s t ä n g d a för h e n n e, där m å s t e h o n nöd- v ä n d i g t g ö r a sitt a r b e t e m e d s t i c k a n, o c h d e n t y n g d s o m d ä r i g e n o m b r e d e r s i g u t öf- ver h e n n e s s i n n e, s k a l l o t v i f v e l a k t i g t åter- verka på hennes verksamhet.
Men utanför väntade m i g en öfverrask- ning.
D ä r s t o d » v i c e v ä r d e n » o c h af vak- tade min återkomst.
» F r u n s k a v a r a g o d u r s ä k t a, att j a g tar s å illa e m o t, » s a d e h a n m e d m å n g a m e u - n a n d e b l i n k n i n g a r.
» S e, j a g är lite full f ö r tillfället, m e n e n a n n a n g å n g, o m f r u n vill s k r i f v a ett b r e f k o r t till m i g, d e t b e h ö f s b a r a med stora o r d: » Vice värden » m e d tjockt s t r e c k u n d e r o c h så h u s n u m m e r o c h g a t a.
.
.
Om d e t d å står b a r a så m y c k e t s o m: » N u s m ä l l e r d e t » eller n å g o t i d e n v ä g e n, så f ö r s t å r j a g, h v a d s o m m e n a s, o c h d å skall jag vara alldeles regäl, när frun k o m m e r.
O c h d å k u n d e v i d r i c k a kaffe i b c r s å n, n ä r syrenerna blommar.
Det vore j u nöjsamt.
F ö r f r u n är v ä l g o d o c h u r s ä k t a r, att j a g är litet full f ö r tillfället. » J a g k u n d e i c k e l o f v a att s k i c k a n å g o t b r e f k o r t, m e n v i s k i l j d e s efter ett k o r t s a m - tal m y c k e t v ä n l i g t s t ä m d a.
Han h a d e n ä m - l i g e n l o f v a t att f ö r s ö k a att v a r a » r e g ä l », b å d e när syrenerna b l o m m a d e, o c h när d e v i s s n a d e, ä f v e n u t a n h o p p e t o m n å g o n kaffe- drickning i löfsalen.
N ä s t a b e s ö k g j o r d e s i ett s t ö r r e h u s m e d t e m l i g e n r y m l i g gård, där en m a s s a barn lekte och gjorde o d y g d.
Själfva platsen h a d e ett n a k e t, k a s e r n a r t a d t u t s e e n d e, i d e flesta f ö n s t e r s a k n a d e s g a r d i n e r, h v i l k e t åt d e t h e l a g a f ett t o m t o c h s t i r r a n d e in- tryck.
M e n när j a g p å anropet: » Stig in » öppnade den anvisade dörren en trappa upp, m ö t t e s j a g af ett s t a r k t s o l l j u s, s o m öfvergöt hela det stora r n m m e t.
D e t var n ä s t a n t o m t p å m ö b l e r, m e n r e n t o c h fint.
På golfvet, s o m var nyskuradt, låg en mas- sa n y s s tillrifna s k j o r t o r.
E n k v i n n a s a t t p å e n l å g p a l l o c h ref f o r t f a r a n d e s k j o r t - bålar af b u n t a r m e d d o m e s t i k.
Symaski- nen stod midt i det ödsliga rummet, och v i d d e n s a m m a s a t t e n s t o r v ä x t karl.
jag » F ö r l å t, att j a g s t ö r e r, » s a d e j a g, » m e n s k u l l e ö n s k a att få n å g r a u p p l y s n i n g a r.
» Hon p e k a d e p å d e n e n a af t v å t r ä s t o l a r.
» V a r så g o d o c h s i t t, » s a d e h o n.
Vi talade något o m arbetslönerna — h o n s y d d e åt t v å b o d a r — o c h o m u t g i f t e r n a f ö r hushållet, o c h därefter k o m m o v i in p å det enskildta.
H a n satt under detta samtal och l u t a d e s i g m o t s y m a s k i n e n, u t a n att s ä g a ett o r d.
H a n s a t t m i d t i s c l s k e n e t, och j a g såg, hur g u l b l e k h a n var i h y n, o c h h u r a f m a g r a d d e n j ä t t e l i k a g e s t a l t e n s å g ut.
» O c h ni s k ö t e r m a s k i n e n åt sade jag.
er hustru, » » Ja, v i får l o f att s y t r e d u s s i n o m da- gen, o c h f r u n k a n v e t a d e t är k n a p p t ä n d å, för v i h a r t v å b a r n, » s a d e h a n.
» Nittio öre d u s s i n e t.
M e n v i f ö r l o r a i n t e m o d e t, frun, för v i ä ' b a r n till e n r i k f a d e r.
» Och de nickade m o t hvarandra i hem- ligt förstånd.
(Slut i nästa n:r.)
* att ej tala o m finkänsligheten, låter s i g e j sä lätt u n d e r t r y c k a s i all s y n n e r h e t h o s e u u n g flicka, s o m k o m m e r d i r e k t från ett g o d t hem, där ö m h e t o c h h ä n s y n varit regleran- de f ö r s a m m a i i l e f n a d e n.
O c h m å n g a, af o s s tillhöra ju familjer, i n o m hvilka hänsyns- fullhet i u m g ä n g e är e n s e k e l g a m m a l tra- dition.
Ebba von Schwerin.
K är j a g f ö l j t m i n o f ö r g ä t l i g a v ä n n i n a, d e n n y l i g e n så t i d i g t o c h o f ö r m o d a t b o r t - r y c k t a f r ö k e n E b b a v o n S c h w e r i n, till d e t s i s t a h v i l o r u m m e t o c h i m i t t stilla h e m g e - n o m g i c k d e n h i s t o r i a v i g e n o m l e f v a t till- s a m m a n s, r a n n m i g äfven i m i n n e t en del tankar, s o m h o n ofta uttalat u n d e r våra samtal, angående allmänhetens förhållande till d e s s a a n s p r å k s l ö s a o c h o f t a s t så o e g e n - nyttiga tjänarinnor i barmhärtighetens tjänst, hvilka det allmänna språkbruket numera p l ä g a r b e n ä m n a » s y s t r a r ».
O c h d e t föll m i g in, att j a g s k u l l e f ö r s ö k a s ä t t a d e s s a t a n k a r p å p a p p e r e t o c h g e n o m n å g o n t i d n i n g öf- v e r l ä m n a d e m till d e n n a a l l m ä n h e t, s o m af l ä t t f ö r k l a r l i g a s k ä l h a r s v å r t att s ä t t a s i g in i d e s s a k v i n n o r s o f t a d j u p a, finkänsliga o c h d o l d a i n r e lif, m e n af h v i l k e n d e d o c k så m y c k e t bero i fråga o m d e rent yttre b e t i n g e l s e r n a f ö r att a r b e t e t s k a l l k u n n a s k e med glädje o c h blifva välsignelsebringande.
Det är d ä r f ö r m e d t i l l f r e d s s t ä l l e l s e, e h u r u med e n v i s s r ä d d h å g a att ej t i l l r ä c k l i g t t y d - ligt k u n n a uttrycka m i g, s o m j a g sätter m i g a t t n e d s k r i f v a d e s s a r a d e r, s e d a n I d u n s re- d a k t i o n f ö r k l a r a t s i g v i l l i g att b r i n g a s y s t e r E b b a s t e s t a m e n t e till v i d a r e k r e t s a r s k ä n n e - dom.
J a g v å g a r b e g a g n a m i g af d e t d i r e k t a t a l e t s f o r m i h o p p att k u n n a g i f v a ett m e r a l e f v a n d e o c h p e r s o n l i g t u t t r y c k åt h e n n e s tankar.
U n d e r de senaste åren har tänkesättet b e t y d l i g t f ö r ä n d r a t s till f ö r m å n f ö r s j u k s k ö - terskorna.
M e n ä n n u f ö r n å g r a år s e d a n i b ö r j a n af m i n b a n a s t ö t t e v i o f t a p å e n hel d e l f ö r d o m a r, att i c k e t a l a o m ett, lin- drigt uttryckt, reserveradt b e m ö t a n d e äfven i n o m familjer, s o m g e n o m samhällsställning och u p p f o s t r a n k u n d e a n t a g a s stå p å ett h ö g r e b i l d n i n g s s t a d i u m.
M a n m o t t o g sjuk- sköterskan ungefär s o m m a n skulle motta- git d ö d e n själf, d e n m e s t o v ä l k o m n a af alla g ä s t e r.
D e t t a å s k å d n i n g s s ä t t, e n k v a r - l e f v a från d e t i d e r d å m a n h a d e » d ö d d o k - t o r e r », d. v.
s. f ö r s t i sista s t u n d e n efter- s k i c k a d e l ä k a r e n s å s o m ett o u n d v i k l i g t o n d t, inverkade på hela b e m ö t a n d e t m o t sjukskö- terskan.
Hon ansågs som en öfver- flödig, i h v a r j e fall b e s v ä r l i g t i l l ö k n i n g i hushållet.
M a n g a f h e n n e ett u n d e r h a l t i g t k o s t h å l l, o c h d e t k u n d e h ä n d a, att h o n b l e f a n v i s a d att i n t a g a s i n a m å l t i d e r b l a n d tjä- narne.
I själfva verket b o r d e j u en sådan o m s t ä n d i g h e t b e t r a k t a s s o m e n b a g a t e l l af den, s o m v i g t sitt lif åt f ö r s a k e l s e n o c h ö d - mjukheten, m e n den mänskliga känslan, för Det ligger sålunda i allmänhetens eget i n t r e s s e att m o r a l i s k t u n d e r s t ö d j a s j u k s k ö t e r - s k a n g e n o m ett b e m ö t a n d e, s o m m e r a dra- ger h e n n e i n o m f a m i l j e k r e t s e n o c h g ö r hen- ne till e n m e d l e m af d e n s a m m a ä n i s o l e r a r h e n n e.
M a n b e h ö f v e r i d e flesta fall i c k e b e - fara, att h o n i c k e s k u l l e k ä n n a o c h v e t a att i n t a g a sin p l a t s.
H o n b e g ä r i n g a f ö r t r o e n - den, m e n väl förtroende.
E n f ö r d o m, s o m vi o f t a påträffat, är m i s s - t a n k e n o m f ö r s ö k till r e l i g i ö s p r o p a g a n d a, en misstanke s o m ofta alstrar oginhet, j a hätskhet m o t en verkligt from sjuksköterska.
J a g vill v i s s t e j b e s t r i d a, att v i s s a f ö r s ö k till p r o p a g a n d a v i d s j u k s ä n g a r n e s t u n d o m g j o r t s i g g ä l l a n d e i s y n n e r h e t från unga, s j u k s k ö t e r s k o r s s i d a, h v i l k a s nit är s t ö r r e än d e r a s e r f a r e n h e t.
Men i allmänhet t o r d e f ö r h å l l a n d e t v a r a d e t, att s j u k s k ö t e r - s k a n e n d a s t b e g ä r t o l e r a n s f ö r sin e g e n re- l i g i ö s a å s k å d n i n g o c h i n g a l u n d a vill u p p t r ä - d a s o m n å g o n s l a g s a n d l i g r e p r e s e n t a n t in- o m familjer, h v i l k a ej hafva några religiösa intressen.
S j u k s k ö t e r s k a n s kall o c h h e n n e s s t ä n d i g a n ä r a b e r ö r i n g m e d d ö d e n ä r o för- v i s s o ä g n a d e att g i f v a h e n n e e n r e l i g i ö s grundåskådning, men allmänheten misstager sig h e l t v i s s t, o m d e n t r o r, att d e n n a lifs- uppfattning m e d n ö d v ä n d i g h e t skulle m e d - f ö r a e n s u r m u l e n a s k e t i s m o c h u t e s l u t a alla andra intressen.
V i d m å n g e n s j u k s ä n g är en g r u n d a d r e l i g i ö s å s k å d n i n g u n d e r l ä t t a n d e för s j u k v å r d e n, o c h m å n g e n p a t i e n t befin- n e r s i g i d e n b e l ä g e n h e t e n att r e l i g i ö s t r ö s t är för h o n o m af lika v ä s e n t l i g b e t y d e l s e s o m läkarevård.
J a g h o p p a s v i s s e r l i g e n, att d e n s t i g a n d e u p p l y s n i n g e n s k a l l d a g f ö r d a g, år för år b e r e d a allt s t ö r r e r u m f ö r t o l e r a n s e n s s t o r a p r i n c i p, o c h j a g har d e n ö f v e r t y g e l s e n o c h e r f a r e n h e t e n, att s j u k s k ö t e r s k o r n a s k o l a g e - nom sin l i f s g ä r n i n g allt m e r p r e d i k a in i d e t a l l m ä n n a m e d v e t a n t e t, att d e r a s kall är ett a f.
d e v i k t i g a s t e, m e s t a k t n i n g s v ä r d a, ja ärorika i samhällslifvet.
M e n j a g skulle i c k e d e s t o m i n d r e ö n s k a, att - d e s s a s y n - punkter blefve framhållna o c h beaktade.
Vi hafva regler o c h instruktioner för vår verksam- het.
D e t skulle vara önskligt, o m allmän- h e t e n v i l l e s j ä l f v i l l i g t stifta b e s t ä m m e l s e r för sitt b e m ö t a n d e m o t s j u k s k ö t e r s k o r n a.
Ja, så ungefär tror j a g, att Ebba von S c h w e r i n skulle h a velat se sina tankar o m sjuksköterskans verksamhet tens f ö r h å l l a n d e till de.
Dock kanske o c h allmänhe- densamma formulera- s k u l l e h o n h a v e l a t in- l ä g g a i f o r m e n n å g o t m e r a af d e n ö d m j u k - h e t o c h d i s k r e t i o n, s o m v o r o så u t m ä r k a n d e för hennes ver dessa rader, b l i d a v ä s e n.
O c h d e n, s o m skrif- s k u l l e h e l s t ö n s k a t att k u n -
n a g i f v a o n m e r a l i f s l e f v a n d e b i l d af d e n o f ö r g ä t l i g a v ä n n e n ä n s o m k a n f r a m g å ur o f v a n s t å e n d e.
F ö r att i n å g o n m å n b i d r a g a härtill h a r h o n e m e l l e r t i d b e d t att få ställa till r e d a k t i o n e n s f ö r f o g a n d e en fotografi, h v i l k e n helt visst i d e v i d a kretsar, där sy- ster E b b a v a r ä l s k a d o c h v ä r d e r a d, skall v ä c k a ett a n g e n ä m t o c h k ä r t m i n n e af h e n n e, som utan öfverdrift k a n sägas h a varit en typisk sjuksköterska.
Edla.
* Från Iduns läsekrets.
Ännu en g å n g o l i k a sätt att d ö d a ål.
Uti Nya Dagl.
Allehanda för den 17 sistl. april finnes att läsa en af undertecknad insänd upp- sats angående ålslakt.
I berörda uppsats har dels påvisats felaktigheterna i de i tidningarna emellanåt förekommande anvisningar för dödande af ål, dels ock framhållits fördelarne af det af sv.
allm.
kvinnoföreningen till djurens s k y d d för- ordade sätt för ålslakt.
Då emellertid uti en senare i Nya Dagl.
Alleh.
intagen artikel blifvit anmärkt, att den af kvinno- föreningen i dess från trycket utgifna anvisnin- gar föreskrifna åtgärd, att ålen, omedelbart efter det han blifvit slaktad, borde nedläggas i kokhett vatten, skulle hafva till följd, att fisken toge osmak g e n o m att sålunda kokas, innan han blif- vit rensad, anser sig undertecknad böra meddela, att fisken under den korta tidrymd af 1 högst 2 minuter, hvarunder den bör ligga i vattnet, inga- lunda kokas, ej heller tager någon osmak af det hos denna fisk, i jämförelse m e d de flesta andra fiskslag, högst obetydliga innanmätet.
M e n vill man, sedan ålens hjärna krossats, dess hufvud och stjärt afhuggits (icke afskurits) o c h blodet afrunnit, utan att, lägga ålen i vatten, draga utaf skinnet, så låter detta sig lätt göra, sedan man för- siktigt lossat skinnet från kroppen ett stycke vid •halsen, m e n i sådant fall slingrar sig ålen så väl under det skinnet afdrages s o m under rensnin- gen, hvarjämte, sedan fisken styckats, äfven de styckade delarne röva sig, innan de nedläggas till kokning.
Huruvida åter dessa rörelser äro bevis på en fortvaro af känsel o c h smärta eller endast reflexrörelser i nerver o c h muskler, tilltro vi oss ej att afgöra, men hvad vi veta är, att sådana rörelser icke förekomma under det skinnet af- skrapas o c h fisken rensas o c h styckas, då han dessförinnan varit nedlagd i kokhett vatten.
Det af kvinnoföreningen förordade sättet för ålslakt torde således vara det för en så seglifvad fisk som ålen minst plågsamma.
Ett i » Svensk fiskeritidskrift » efter en tysk tid- skrift föreslaget förfaringssätt, att i en spann eller annat m e d lock fövsedt kärl, uti vatten för- satt m e d litet koksalt o c h ättika, döda ål, måste vi, efter anställda försök, på det allvarligaste a l - styrka, ty i stället för att ålen skulle, enligt upp- gift, genom en sådan behandling » inom en half minut vara d ö d », är han ännu efter fem minu- ters förlopp vid fullt lif, ja så lifskraftig, att, se- dan b u l v u d e t blifvit krossadt och liksom stjärten af hugget, de förutnämnda rörelserna vid skinnets aftagande m.
m. förekomma.
Att ålen uti ofvan- nämnda blandning, bestående af l ' / kanna vat- ten, ' /., liter ättika och 3 händer fulla m e d salt, lider förfärligt, torde framgå bl.
a. däraf, att hans ögon öfvevdragas af en hvit hinna, hvilket anty- der att han förlorat synen.
4 Undertecknad anhåller vördsamt, att ofvanstå- ende måtte införas i så många tidningar som möjligt.
Stockholm den 1 juni 1896.
Josephine Varenius.
Ordförande i styrelsen för sv.
allm.
kvinno- föreningen till djurens skydd.
En m e d l e m a f d e t l i l l a o s y n l i g a » S ä l l s k a p e t för välviljans o r d n a n d e » skvifver till o s s: Snälla Idun!
Det är visst godt o c h väl att Idun genom anordnandet af tättingar mellan erkända skriftställare o c h konstnärer skaffar gediget inne- håll till förmån för sin läsekrets — men m e d hänsyn till alla de många små enkla hem samt nästan isolerade kvinnliga individer, för hvilka Idun kanske är den enda förströelsen, som kom- mer dem till del, vore det bra snällt, om Idun äfven ville litet oftare anordna anspråkslösare täfMngar eller meningsyttringar, om hvilka litet hvar kunde vara med.
*) Hushålls-, giftas- o c h verksamhetsfrågan ha visst diskuterats flitigt, m e n de äro ju outtöm- liga ämnen, så länge världen står, o c h bli väl betraktade från allt nere synpunkter.
Intressant skulle vara att veta t. ex. hur stor procent unge- fär af ogifta kvinnor i Sverige mellan, låt oss säga, 18 o c h 40 år, som ej haft någon » verklig » friare, eller som en eller flere gånger varit » ring- fövlofvad », eller som g e n o m dödsfall, sorg, sjuk- dom, olyckshändelse måst afstå från äktenskap.
Af ej mindre intresse skulle vara att veta, hur pass stor procent af svenska kvinnor mellan 18 och 50 år, s o m ägna sig åt något bestämdt yrke eller arbete, o c h hur många göra detta af lust eller af nöd, eller kanske, rättare sagdt, att få veta hvad man ägnar sig åt och hvad man helst skulle vilja ägna sig åt.
Gärna torde väl hvarje kvinna, som kan bestå sig ett brefmärke, ano- n y m t besvara några sådana samvetsfrågor, o c h så finge Idun låta oss veta hur det är.
* faster J3eaie~Julies marknadsminnen^ • En kulturbild från det gamla Vermland.
» _ l a, » sade faster Beato-Julie, o c h d e t b l e f ett litet u p p e h å l l i s t r u m p s t i c - k o r n a s s n a b b a r ö r e l s e r, » u n d r a i n t e, att j a g säger: m a r k n a d e r n a v o r o stora händelser i l a n d s o r t e n förr i v ä r l d e n, d e s t ö r r e m a r k - n a d e r n a å t m i n s t o n e.
T ä n k er e n s å d a n m a r k - nad s o m permässan i Karlstad » — » Ä b r e m s e n, h a n f o r te p e r m e s e n g å n g, » trallade Signe.
» Alldeles d u, » s m å l o g faster.
» D e n räck- te väl sina fjorton dagar, o c h hela sta ' n v a r s o m f ö r b y t t - 4- i n t e att k ä n n a i g e n — och så r o l i g t m a n h a d e!
Det var nästan som o m hela provinsen hade stämt m ö t e där.
O c h det var ändå inte d e n största m a r k n a d i l a n d e t; m e n o m ui b a r a h a d e sett den! » » Snälla faster tala då o m för oss, hur d e t g i c k till i p e r m ä s s a n, » b a d M a r y.
» D e t b l e f ve m y c k e t att s ä g a flicka, så d e t g å r v i s s t i n t e.
» det, kära » Äh j o, faster lilla, b e r ä t t a f ö r o s s, m e - d a n v i s i t t a så här i r o m e d v å r a h a n d - arbeten! » » G ö r d e t, snälla, r a r a f a s t e r!
» » N å, s o m ni vill, j a g s k a l l f ö r s ö k a.
P e r s - m ä s s a n, s o m d e n r ä t t e l i g e n h e t t e, v a r sta- dens största marknad, u t o m d e n var det — låt m i g s e!
ett p a r m i n d r e p å h ö s t e n o c h så e n v i n t e r m a r k n a d; m e n t o r g d a g a r före- k o m m o icke då för tiden.
D e n s k u l l e en- l i g t l a g r ä c k a från d e n 1 0 till d e n 17 j u l i, men varade n o g d r y g a åtta dagar däröfver i b l a n d.
D e tre, f y r a f ö r s t a d a g a r n a p å g i c k den s. k.
» b o n d m a r k n a d e n », s e d a n t o g » h e r r - skapsmarknaden » vid, och den höll i länge nog.
F ö r s t b ö r j a d e d ä r s t r ö m m a i n från alla håll b ö n d e r o c h d e r a s h u s t r u r, s ö n e r och » j ä n t o r » m e d säckkärror o c h lass, ja, med s m å b å t a r från alla s t r ä n d e r af V ä n e r n och » K l a r a n », b å t v i d b å t l a d e till ut- efter e l f v e n s k a j, från b i s k o p s g å r d e n i n o r r till K l a r a b o r g y t t e r s t i s ö d e r.
— S i g n e s å g väl d e t s t o r a t v å v å n i n g s h u s e t m e d s i n för- vildade trädgård, då du var i Karlstad o c h hälsade p å?
— ja, j a g kan tro det.
Nu är d e t s t a d e n s f a t t i g g å r d, m e n har inte alltid v a r i t det, m å n i t r o.
Först var det •) Under rubriken » Våra damers klädpenningar » i detta nummer hoppas vi, att den ärade insän- darinnan skall finna ett uppslag i den riktning, hon förordar.
Redaktionen.
kronobränneri u n d e r Gustaf III:s tid, se ' n b l e f d e t p r i v a t e g e n d o m, m e n h e t t e fortfar- a n d e » b r ä n n e r i e t », tills g e n e r a l e n g r e f v e C a r l Löwenhielm, fideikommissarie till L o n g, k ö p - t e d e t, lät d e t s t å u p p ur sitt förfall s o m ett s l a g s p a l a t s i q u a s i - i t a l i e n s k stil o c h g a f d e t namnet Klaraborg.
D å blef där high-life och l y s a n d e b a l e r e n t i d; själf ve O s k a r I var gäst där.
M e n sedan blef d e t såldt, o c h — j a, d e t är i n t e f ö r s t a g å n g e n, s o m en h i s t o r i a b ö r j a t v i d b r ä n n e r i e t o c h s l u t a t vid fattighuset.
— H v a r var j a g n u?
Jo, vid b å t a r n a, S å p a c k a d e s v a r o r n a u p p — • jag s å g d e t s o m b a r n ifrån v å r a f ö n s t e r: fulla h ö n s b u r a r, g j o r d a h e l t e n k e l t af t v å bräder m e d spjälor emellan, träkärl, vispar, m a t t o r, flätade eller v ä f d a, o c h m y c k e t an- n a t p l a c e r a d e s p å k a j e n; b r ä k a n d e får blin- dos v i d d e g a m l a lönnarnas s t a m m a r; g u m - sarna m e d sina stora h o r n v ä c k t e genast g a t p o j k a r n a s h ö g a i n t r e s s e — d e t är i n t e h v a r d a g m a n k a n b e s t å s i g m e d ett så u t s ö k t n ö j e s o m att r e t a s m e d e n b u n d e n g u m s c!
E t t s å d a n t lif o c h e n s å d a n k o n s e r t af får, höns, pojkar, köpare o c h säljare!
O c h se- d a n h a d e f o l k e t u t r y m m e n o g att l o g e r a i sina b å t a r.
T i d i g t o m m o r g n a r n a fick m a n se j ä n t o r n a s i t t a v i d b å t k a n t e n, d o p p a m e s - s i n g s k a m m e n i elf ven o c h v a t t e n k a m m a hå- ret, tills d e t s k e n » s o m af d e n d y r a s t e p o - m a d a ».
— K o m e n r e g n s k u r, s p r u n g o alla u p p ur b å t a r n a o c h s t o d o s n a r t t ä t t s o m p a c k a d sill i alla f ö r s t u g o r v i d elf g a t a ti o c h högt uppe i trapporna, ja, inne i köken, så att d ä r s t u n d o m b l e f t e m l i g e n l i t e n p l a t s för k ö k s a n att r ö r a s i g p å.
M e n att n e k a n å g o n t a k ö f v e r h u f v u d e t v i d s å d a n a till- fällen k o m v i s s t a l d r i g i fråga, f a s t ä n a t m o s - f ä r e n i n n e k u n d e bli s o m i ett b r y g g h u s, p l u s l u k t e n af g a m l a v å t a l ä d e r s k o d o n.
U n d e r d e s s a d a g a r clrefs h a n d e l i s t å n d, en m ä n g d r a d e r af s å d a n a s a t t e s u p p p å stora torget, o c h öfver » g a t o r n a » mellan s t å n d e n l a d e s t a k af g r a n r i s q v i s t a r till n ö d - torftigt s k y d d e m o t regn o c h solhetta.
O c h här såldes b å d e n ö d v ä n d i g h e t s o c h lyxar- tiklar af m å n g a h a n d a s l a g, m e s t g r ö f r e, för- stås.
D ä r f u n n o s s t å n d f ö r s v a r f v a r e, b l e c k - slagare, g u l d s m e d e r (andra, tredje rangens, de bästa h a d e naturligtvis butiker i n o m h u s), s k o m a k a r e o.
s. v.
B o k b i n d a r e u t s t ä l l d e o m hvarannat psalmböcker, kokböcker och små bönböcker i 2 — 3 tums format och med do allra b r o k i g a s t e p ä r m a r.
Dessa bönböcker h ä n g d e vanligen på snören i riktiga festo- ner, s o m g u n g a d e fram o c h tillbaka öfver d i s k e n, n ä r n å g o n s t ö t t e till d e m.
V ä s t g ö - tar o c h a n d r a » h a n d l a r e » s ö k t e f r e s t a » m o - r o n i a s m e d präktiga linne- o c h bomnllsväf- nader, » jäntorna » o c h deras » gossar » m e d granna silkesdukar.
O c h där kilade hundar o c h s m å p o j k a r f r a m f ö r e n s fötter, d ä r prof- v a d e s n y a lergöker, där var stim o c h skratt o c h s k r i k, s k y a r af d a m m eller — v i d r e g n - väder — floder af g a t s m u t s.
Men något m ä r k v ä r d i g t är, att s l a g s m å l h ö r d e till u n - dantagen.
V i s s t b l e f v o m ä n n i s k o r n a tör- s t i g a i j u l i h e t t a n, m e n d e t v a r i c k e l i k a fre- s t a n d e s o m u n d e r h ö s t o c h v i n t e r att s l ä c k a t ö r s t e n i b r ä n n v i n, o c h g r ä l s j u k a n fick säl- lan riktig fart; vanligen härskade en stäm- n i n g af g e m y t l i g h e t o c h f o l k n ö j e.
E n a n n a n p r ä g e l — e h u r u lika g l a d — fick staden under » herrskapsmarknaden ».
A l l m o g e n v ä n d e o m h e m m e d sina båtar och kärror, belåten, o m dessa v o r o t o m m a o c h » t a s k b o k e n » full.
En, som icke gjort v i d a r e g o d a affärer, m e n ä n d å k ö p t » p e n g a - k l ä m m a » till s i n t a s k b o k, k u n d e n o g få
h ö r a af e n l y c k l i g a r e g r a n n e: » H v a s ' a (s k a ') I g ö r a m e p e n g a k l ä m m a, I, s o m i n t e h a r nå ' ra peuga ' å k l ä m m a?
» — Men i det hela var sämjan g o d o c h landsvägen icke e n s å d a n r ö f v a r k u l a s o m efter v i n t e r m a r k - n a d e n.
— S t å n d e n g l e s n a d e efter h a n d o c h försvunno slutligen.
Och under tiden i n s t r ö m m a d e en n y pu- b l i k, s o m f y l l d e s t a d e n ä n d a till b r ä d d e n, d. v.
s. till t a k å s a r n a, t y y t t e r s t få v o r o d e f a m i l j e r, s o m i c k e v i d d e t t a tillfälle t o g o e m o t s l ä k t o c h v ä n n e r s o m g ä s t e r eller o c k h y r d e u t r u m åt n å g o n r e s a n d e familj eller l å n g v ä g a » k a m m a r h a n d l a r e », o c h d å b e r e d d e s väl m å n g e n g å n g åt h u s e t s f o l k eller åt d e y n g r e g ä s t e r n a p r o v i s o r i s k a s ä n g k a m - rar i v i n d s k u p o r, j a, i v i n d s k o n t o r.
Myc- ket väl m i n n s j a g, hur vi b o d d e en gång, n å g r a år efter v å r flyttning från s t a d e n, d å j a g s o m u n g flicka t i l l s a m m a n s m e d d e m i n a v a r g ä s t h o s s l ä k t i n g a r u n d e r e n så- dan marknad.
Ä n d a från t i d i g t p å v å r e n g l a d d e m a n s i g åt d e t f ö r e s t å e n d e n ö j e t, » P e r m e s » — d e t b e t y d d e att m ö t a h e l a V e r m l a n c l i s i n a b ä s t a k l ä d e r o c h sitt b ä s t a l y n n e, att u p p l i f v a g a m l a b e k a n t s k a p e r o c h g ö r a n y a.
D e t t a år g ä s t a d e i m i n m o r b r o r s h u s e n f a m i l j till, u t o m v å r, o c h d ä r h a d e a r r a n g e r a t s s o f p l a t s e r åt d e ä l d r e t. o. m.
i f ö r m a k e t o c h i m a t s a l e n.
V i flickor fingo d ä r f ö r b o p å ett v i n d s k o n t o r, d i t v i m å s t e p r a k t i s e r a o s s u p p p å e n s t e g e från förstu- gan.
V i s o f v o alla t r e i » s y s k o n s ä n g » p å g o l f v e t o c h k l ä d d e o s s f r a m f ö r ett n o g så p r y d l i g t t o a l e t t b o r d, e n lår ö f v e r t ä c k t m e d e n s t o r d u k o c h d ä r p å e n l å g, b r e d spe- gel m e d låda — j a g minns det s o m i går — o c h så k l ä t t r a d e v i u t f ö r s t e g e n, f r a s a n d e i v å r b ä s t a s t a s s, s i d e n eller n e t t e l d u k, f ö r att g å u t o c h p r o m e n e r a p å g a t o r n a — v i behöfde icke tänka på resans besvärligare ä n d a m å l, t y m a m m a g j o r d e a l l t i d själf s i n a u p p k ö p af s p e c e r i e r f ö r året o c h d i v e r s e an- n a t; v i h a d e g o d t i d att s e p å alla härlig- h e t e r från ö s t a n o c h v ä s t a n, träffa v ä n n e r o c h b e k a n t a, k a n s k e k ö p a e n n y » p i r a t » af s i d e n s a r s att b ä r a n ä s d u k e n i — f i c k o r i klädningarna voro i det närmaste okänd lyx då för tiden!
— » Ofta slöts d a g e n p å teatern.
Pierre De- l a n d o c h h a n fru — a l d r i g skall j a g g l ö m - ma den!
Brodern, Fredrik, var då ännu så u n g, att h a n i n t e h u n n i t v i s a, h v i l k e n storhet han skulle bli.
Lilla B e t t y D e l a n d u p p t r ä d d e i barnroller o c h blef grufligt uppburen.
H o n v a r s e x eller s j u år g a m - mal, tror jag, när n å g o n frågade henne p å e n b a r n b j u d n i n g i e n af s t a d e n s f a m i l j e r, o m d e t i n t e v a r b r a r o l i g t att få a p p l å d e r.
» S å d a n a småsaker beröra inte en stor själ, » s v a r a d e d e n lilla m e d o e f t e r h ä r m l i g t g r a c i ö s hållning.
— O c h den unga, vackra A m a n - d a W i d e r b e r g, s e d e r m e r a gift m e d H e s s l e r — k a n s k e är d e t i n t e m å n g a, s o m m i n n a s hen- he nu, m e n då funnos n o g de, s o m k u n d e s t å k v a r t efter k v a r t o c h v ä n t a p å att få s e b a r a e n s k y m t af h e n n e s a n s i k t e v i d artisternas utgång.
Jag har hört en u n g s t u d e n t — n u är h a n e n g a m m a l s t a d i g familjefar — tala o m, hur han m e d en kam- rat s t o d u t a n f ö r k y r k a n o c h p o s t a d e, n ä r hon vigdes.
(Det var nu, förstås, inte i Karlstad, utan i Upsala.)
D å h o n efter vigseln steg u p p i v a g n e n m e d sin m a n, sträckte h o n ut h a n d e n öfver v a g n s d ö r r e n e t t ö g o n b l i c k, t r o l i g e n f ö r att d r a g a i n e n flik af k l ä d n i n g e n.
(Slut i nästa nummer.)
* U r n o t i s b o k e n.
En högra folkskola för flickor.
Sällskapet for folkundervisningens befrämjande beslöt på sin årssammankomst i Stockholm i slutet af förra veckan att dess.
hittills varande bildningsanstalt för blifvande lärarinnor i förening med småskola skall omorganiseras till en » högre flickskola », livars mål är att åt flickor, som genomgått folk- skolan, meddela dels en fortsatt undervisning, dels en fullständig utbildning för kvinnliga prak- tiska uppgifter.
För inträde i skolan fordras att äga det högsta kunskapsmått, som meddelas i folkskolan, o c h att vara väl vitsordad för upp- förande o c h flit.
Skolan skall bestå af två ettåriga klasser, i hvilka tillsammans 40 lärjungar undervisas.
V i d hvarje hösttermins början intagas omkring 20 nya lärjungar.
Undantagsvis kan en lärjunge direkt intagas i andra klassen.
Undervisning i teoretiska ämnen skall m e d d e las högst 16 timmar i v e c k a n; den öfriga tiden skall ägnas åt öfningsämnen, i främsta rummet åt undervisning i husbållsgöromål o c h kvinnliga handarbeten.
Bland läroämnena i andra klassen förekomma hälsovårdslära o c h uppfostringslära.
Den sista roddargumman i Stockholm har nu skattat åt förgängelsen.
H o n hette maclan Lundqvist o c h var b o e n d e å Djurgården samt afled i lördags i en ålder af 96 år.
Olof R u d b e c k omtalar redan på 1600-talet i förbigående roddarpigor, som på båtar öfverförde ungkarlar o c h jungfrur till Djurgården.
I början af nästa århundrade äro taxor utfärdade, o c h roddarlaget får sina särskkda privilegier.
Bå tarne k o m m o småningom i ego hos äldre kvin- nor, hvilka antingen själfva eller g e n o m andra af samma kön besörjde rodden.
Illa omtyckta, liksom åkardrängarne - - skrifva författarne af » Gamla Stockholm » — o c h b e r ö m d a för sina stora utförsgåfvor, hvilka kanske v o r o väl be- höfliga, då det gällde att svara hvarje person, som genast vid sin ankomst fordrade, att de m e d h o n o m skulle » sätta ut », förde de emellertid ett jämförelsevis lyckligt lif — till fram emot midten af vårt århundrade.
* Teater och musik.
Direktör Ranfts tvänne konsttempel å Djurgården ar- beta flitigt att förströ oss i sommarvärmen.
I måndags afton lade » Djurgårdsteatern » fram ett nytt program, s o m dock, dessvärre, icke slog allt för lifligt an.
» P u n k t för punkt », komedi i en akt af Henri Murger, gick redan för 35 år sedan för första gången öfver svensk scen o c h gaf då Svante Hedin en glansroll; hr O. Byströms fram- ställning nu — säges det — k o m m e r endast de gamle o c h minnesgode att känna saknad efter » hvad som varit hafver ».
Nyheten däremot, den tyska farsen » Pappas p o j k e », torde ej någonsin k o m m a att förväfva ens minnenas glans.
Må vara att originalet, » Der Rabenvater », gjort en så ofantlig lycka i Berlin, att dess författare, Hans Fischer o c h Josef Jarno, den senare en om- tyckt skådespelare vid Eesidenz-teater, på det samma skola ha inhöstat omkring 120,000 mark.
Det bevisar blott, att Berlinsmak och Stock- holmssmak äro tu ting, s o m emellanåt kunna ligga minst lika åtskiljs s o m de bägge huivud- städema.
H r V. Lundberg o c h fröken Magnuson gjorde dock sitt bästa af de båda hufvudrollerna, och bland dem, s o m stodo d e m bi m e d tapper förtjänst, må nämnas fröken Åberg o c h hrr Ström- berg och Klintberg.
» Arenateatern » var så på onsdagen färdig m e d en repris af vår gamle vän Millöckers gamla » Tiggarstudenten » o c h vår alltid lika unga fru Castegren s o m Laura.
Till det kapitlet i somma- rens teaterkrönika få vi återkomma i nästa vecka.
Brudfärden.
Berättelse från Bohusläns af Johannes skärgård Sundblad.
(Författarens sista, efterlämnade arbete.)
(F O R T S.
O.
l a d e s i g d e s s a i linie, h ä l s a n d e m e d å r o r n a o c h h u r r a d e, h v a r e f t c r n i a n f o r t s a t t e sin f ä r d, g u l l h o l m s b o r n a i f ö r h o p p n i n g titt få h ä l s a b r n d f ä r d e n v i d å t e r k o m s t e n till h e m ö n.
S t r a x efter m i d d a g e n b ö r j a d e d e t e m e l l e r t i d att » d r a ' » n o r r i f r å n; efter n å g r a t i m m a r h a d e blåsten tilltagit i styrka o c h h a d e vid s o l n e d g å n g e n ö f v e r g å t t till full s t o r m.
Det var m i d t i nedanet; oktoberskymnin- g e n b l e f s å l u n d a k o r t, o c h ett d j u p t m ö r k e r b r e d d e sig öfver Ellöse stora v a t t e n y t a.
I fiskeläget åter syntes ljus i hvarje fönster; endast i brudehuset var det mörkt.
Lägets i n v å n a r e fingo i n g e n r o; d e s t o d o i g r u p - p e r, s a k t a s a m t a l a n d e, u n d e r d e t att m a n l y s s n a d e till v å g o r n a s r a s s l a n d e m o t stran- den o c h båtarnes h u g g a n d e m o t bryggorna.
» M e n h v a gå vi egentligen härute å van- kar f ö r?
» hördes slutligen lotsåldermannens starka röst.
» I kvällinga k o m m å s a ' å v i p e r ' a utefrå.
H v a de b e t y d d e, d e f ö r s t o ' b å d ' Kalle å di andre, s o m ä m e.
.
.
.
Ingen f ö r n u f t i ' m ä n s k a har g e t t sej från a n d r a land ' t i går kväll.
Di ligger öfver där å k o m m e r i m o r r o n bitti.
.
.
.
Gått i botten!
.
.
P r a t!
.
.
.
H v e m har n å n s i n h ö r t, att e brudfärd gått te botten.
— G å h e m å l ä g | er, g o d t f o l k.
I m o r r o n bitti ska ' vi s a m las v i d s t o r b r y g g a å h u r r a f ö r d o m.
» D e t led en s t u n d p å m o r g o n e n följande dag.
Ett stycke söder o m Gullholmen på H e r m a n ö - s t r a n d e n h a d e e n flock m ä n n i s k o r s a m l a t s i g.
— S p i l l r o r n a af s j ä l f v a b r u d e - b å t e n h a d e flutit i l a n d, o c h d e t v a r d e s s a m a n stod o c h betraktade.
» S a ' j a inte d e!
» utbrast en g a m m a l v ä d e r biten fiskare, s o m bredbent stuckit båda händerna i byxorna.
» Sa ' ja ' inte d e!
M å s e l ä t e n a h a r i ett p a r d a r l å t i t s o m riktia l i k s a l m e r.
D e sa ' j a ' K a l l e, m e n h a n b a r a g r i n a åt m e j å sa ', att d e n s o m s e g l a t j o l a i k r i n g t r e g å n g e r, sa h a n, d e n d r u n k n a r i n t e p å Ellos, sa ' h a n.
D e ' fick h a n s e!
H a n v a allti ' s t o r m o d i, K a l l e, å d ä r f ö r g i c k de som de gick. » » J a, d e k u n d e i n t e g å p å a n n a t s ä t t än d e g i c k, » h ö r d e s e n a n n a n r ö s t; » d u b b e l t djure- m ö t e * å så k ä r i n g e m ö t e.
G a m l a N i l l a s y n s i n t e te t v å g å n g e r o m år ' t, m e n s k u l l e h o inte nu ut å m ö t a d o m k a n s k e!
» » S e där, d ä r k o m m e r d i!
» h ö r d e s i d e t s a m - m a en röst.
» Hocka di? » » D e andra bröllopsfolket, vet j a '.
» Allas ö g o n v ä n d e sig n u utåt fjorden, o c h m a n fick d ä r v i d ö g o n e n p å d e b å d a an- dra bröllopsbåtarne, s o m legat öfver i Mor- l a n d a, o c h h v i l k a n u m e d e n frisk slör höllo u p p m o t d e n största b å t b r y g g a n.
— A l l a s k y n d a d e n u till d e n n a.
: i::!
: » När k o m Kalle å A n n a h e m?
» r o p a d e en r ö s t från d e n n ä r m a s t e båten, då denne k o m i n o m hörhåll.
— » D i har aldri ' k o m m e t.
.
.
.
D e har n o k k g å t t illa f ö r d o m; spillrera å b å t e n h a r flu- t e t i l a n d, » h ö r d e s e n r ö s t från b r y g g a n.
» H v a d säjer I!
D e ä v ä l aldri m ö j l i ' t.
- A h, H e r r e G u d så o l y c k l i ' t!
.
.
.
D e v a ' d å d i, s o m v i h a d e i l o v a r t i d e s a m m a v i vän- d e o m.
D e v a ' e ' s o r g l i ' b r ö l l o p s n a t t, di fick, s t a c k a r e!
A t t K a l l e s k u l l e v a r a så en- veten!
H o ba ' h o n o m mer än han värd v a ' att h a n s k u l l e s t a n n a k v a r.
» SLUT.)
M i d t u n d e r färden m ö t t e de de återvän- d a n d e k y r k b å t a r n e.
F ö r att h e d r a b r u d p a r e t * Möte af tvänne djur.
' • ' * Akterlig bidevind.
DUN 192 1 S 9 G D e s s a o r d växlades ute p å båtarna mel- lan d e t å t e r k o m m a n d e bröllopsfolket, u n d e r d e t att m ä n n e n r u n k a d e p å h u f v u d e t o c b kvinnfolken b ö r j a d e gråta o c h j ä m r a sig.
K o m n e i l a n d, b ö r j a d e g ä s t e r n a att r e d o - göra för h v a d de visste o m de o m k o m n e; det v a r ej m y c k e t.
A l l a tre båtarne h a d e lagt ut på s a m m a gång.
D e återkomna hade d o c k s n a r t f u n n i t o m ö j l i g h e t e n af att k o m - m a öfver i d e n rasande s t o r m e n o c h v ä n d t om.
D e h a d e h ä r v i d s k i l j t s å t; sista s k y m - t e n af b r u d e b å t e n h a d e d e s e t t i s j ä l f v a kvällningen, något i lovart.
de sista.
Mot don tvärbranta bergvägga, vi v e t, h a d e h a n s t a p l a t u p p ett lite sten- hvalf, m e ö p p n i n g a, s å s t o r s o m t e m i n kaklom *.
D e v a ' v ä n d t u t å t Ellos.
L ä n g s t i n v e ' g a f v e l n s a t t e h a n e ' l y k t a, s o m H a n s här skulle tänna i m ö r k n i n g a.
.
.
.
H ö r du, H a n s, d u g l ö m d e v ä l allri ' d e?
Fast de behöfver j a ' inte fråga.
.
.
.
N e j, j a ' kan t r o d e, j a ' s å g j u ' t f ö r r ä x t e n, n ä r j a tän- k e r r ä t t etter.
K l o c k a v a ä n d å s e x, d å j a ' s å g ' n a flämta därinne.
N u har stormen s l ä c k t h e n n e.
.
.
.
H a d e h a n h a ' t t d e ske- n e t å r ä t t a sej etter, h a d e d e t t a allri ' s k e t t.
» » Bra besynnerlit va ' de emellerti ', » sade m ä s t e r l o t s e u, » a t t K a l l e, d å h a n h ö r d e ia ' k r i n g s k ä r t, i n t e k u n d e falla så h a s t i g t, att h a n k u n d e k l a r a s e j f ö r ' t.
» » Vacker s t o r m!
» hördes en hånlig röst i hopen.
» J a g s å g ' e n så t y d l i ' t s o m.
.
.
.
Plan g i c k d ä r å t k l o c k a n v e p a s s s e x.
.
.
så k o m h a n t e b a k a, å d å v a d e m ö r k t.
.
.
.
H a n v a n o k k så ilsk p å ' n, att h a n k u n n a ha gjort värre än d e, » hördes det i afbrutna m e n i n g a r, u n d e r d e t s a m t a l e n a n d r a stun- der dränktes i sorlet.
:: » A j a ', f ö r m i n d e l, t y c k e r att d e v a ' ä n n u b e s y n n e r l i g a r e, att h a n s a c k a så l å n g t ner; de ä m e r ä n b e s y n n e r l i ' t, » m e n t e ä l d s t e l o t s - lärlingon, » eller hur, m ä s t e r?
» M ä s t e r l o t s e n, till h v i l k e n h a n s u n d e r o r d - n a d e v ä d j a t, b e r e d d e s i g j u s t att s v a r a, d å en b l a n d k v i n n f o l k e n u t b r a s t: » N e j, v e t l h v a s o m ä ä n n u b e s y n n e r l i g a r e?
J o, d e v a, att han inte k u n d e låta b e sej å stanna kvar som v i g j o r d e; h o b a ' n m e r a än han v a v ä r d, m e n omöjlit!
H a n skulle n ö d v ä n d i t ut, å h v a r f ö r?
J o, f ö r t e å d r ä n k a h e n - ne på själfva bröllopskvällen, m e n sanna ä manfolka. » » Nå, nå, v i ska inte för m y c k e kland- rad!
» Inte annat än g o d t o m de d ö d e!
» h e t e r d e, » i n f ö l l l o t s å l c l e r m a n n e n mecl nå- got ursäktande i tonen.
» H a n v a n o k k en k l o k o c h f ö r t ä n k s a m kar.
D e visa ' han i » Sch, ä D u har ju säjer j a.
.
hör ' et.
.
hördes det j? ..
fe • js mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Att inunder fager yta Icke alltid godhet döljes Kan hos mig man få studera.
Jag med vacker dräkt kan skryta, Jag af skönhetsfläckar höljes, Men det är jpst icke mera.
Om jag verkligt är så dålig, Som man hätskt mig vill påbörda, Ar en sak jag själf ej känner.
Mången kallar mig blott prålig, Andra, hvilkas ord bli hörda, Säga att min skärpa bränner.
E O T H &amp; Co. Tekniska Fabriken " GÖTA L E J O N " fi.
a « GÖTEBORG.
eller, rättare, skär.
hvarje söckendag kl. 10 — 5.
Inn ehållsförteeknin g.
M i n a A n d r é e, n o r d p o l s f a r a r e n s m o d e r; af Hjalmar Cas- sel.
(M e d p o r t r ä t t o c h v y af A n d r é e s b a r n d o m s h e m).
— N u d i k t a r k v ä l l e n sin saga; p o e m af E.
N. Söderberg.
— N å g r a o r d o m slöjd o c h k o n s t s l ö j d; af Mathilda Langlct.
— L i f s g l ä d j e; också, en t e n d e n s h i s t o r i a af Maria Bolin.
— V å r a d a m e r s k l ä d p e n n i n g a r; » en k v i n n o f r å g a » af v i k t.
— » Dessa s m å »; n å g r a b i l d e r u r » de b u n d n a systrarnas lif », t e c k n a d e för I d u n af Amanda Kerfstedl.
— (Forts.).
— E n s j u k s k ö t e r s k a s t e s t a m e n t e; af Edla.
(Med p o r t r ä t t af E b b a v.
S c h w e r i n).
— F r å n I d u n s l ä s e k r e t s: Ä n n u en g å n g o l i k a s ä t t a t t d ö d a ål.
E n m e d l e m af det lilja o s y n l i g a » Sällska- p e t för v ä l v i l j a n s o r d n a n d e.
».
— Faster B e a t e - J u l i e s m a r k - n a d s m i n n e n; e n k u l t u r b i l d från det g a m l a V e r m l a n d.
— Ur n o t i s b o k e n.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— B r u d f ä r d e n; b e - rättelse från B o h u s l ä n s s k ä r g å r d af Johannes Sundblad.
(F o r t s, o c h slut).
— Tidsfördrif.
En fader kan mitt första äga, Men äger o c k mitt andra då; Hans fader kan du också säga Att han har både ett och två, Men o c k på samma gång mitt hela, Det är en sak s o m ej kan fela.
S.
L. Korsgåta.
isande kalla vindar.
Temperaturen sval.
Långa, strida skurar, s o m blötte upp marken.
Inga promenad- aftnar v i d hafsstranden, ingen ar- tistiskt anordnad skogsfest ersatte alla nöjen af annan art. » Jag har aldrig haft så tråkigt, » suckade Lena B.
sorgset, där hon satt h e m m a o c h halfsof i aftonstun- den.
» Jag upplefver aldrig en sommar kusligare än denna, » tillade hon och » doppade matt sitt saffransbröd i tekoppen.
H o n läppjade på sitt te.
» Res i afton — o, lofva mig det! » Modern ansåg, att något tokigare beslut ej kunde fattas, o c h bad hen- ne rikta sikta sina tankar på an- nat.
Och Lena resignerade.
8.
L. a a a a å 0 0 0 p r r r r r s s s t t t 0 F i p i L a 1 J Lösningar.
Cliaraden: t 4) 2) 3) 5) 6) 7) 1) | t r k u fr &amp; Lärd * folk.
H v a d de böra hafva.
Där finnes plats för en af dem.
Sådana bruka de ha bra.
Däruti kunna de o m k o m m a.
Därmed sluta de.
Därmed börja de.
Ex. M. i erkända L T J T P U L V E H f r i t t jfrÅ-n Klor bena, fena, Momiken: Psalmsång — orgelspel.
1) Por- torico, 2) Stavanger,:}) Arkipelag, 4) ljus- stake, ö) naitfugel, 0) sittplats, 7) aselelapp, 8) Newcastle, 9) Gravendal.
Prokbpen: Gris, ris, Trettiosju inkapslade personnamn.
1.
Gammalt rike, 2.
Svenskt land- skap, 3.
Rysk provins, 4.
Stad i Sibirien, 5.
Badort i Sverige, G.
Stad i Ryssland, 7.
Rike i Europa, 8. sitt allmänt Dyr-kan svärd.
Konsonant förändringsgdlan: gena, Jena, Lena, rena, sena.
r rekommendera R bohusländskan hållas under månaderna juni — augusti öppna Charad.
Geografisk ifyllningsgåta.
e E i (LIO) YZ-bohusländskan) 1 Har du m o d att själf nu prof va, Om man mig förtalar bara, Plocka mig då sönder gärna; I,än ge skall du ej behöfva Siika hvad i grund kan vara Dock, till sist, mitt väsens kärna.
M betyder Stad i Holland, 9.
Vattenfall, 10.
Stad i Norge.
Begynnelsebokstäfverna beteckna en stad i Norden.
H v a d ifrån orgeln klingar.
H u r göra gärna barnen små, I första vattpuss ' bölja?
En insekt, hatad, ful o c h grå, Som ifrigt vi förfölja.
På lifvets växter smidigt prof. Ett andra namn på » ö d e ».
Hur äro de som söka rof I grafven, hos de d ö d e?
En färgrik, liflig liten våg, Som lifvets farkost gungar.
Ett rättsbegrepp för h ö g s o m låg.
Två husdjurs näpna ungar.
Ett sagoväsen, luftigt, lätt, Hvars b o af myten reddes I b l o m m a n s kalk, så fint och nätt.
Hvad genom rören leddes, När mängden ropte: » mera ljus! » H v a d som gaf färg åt stenen, grå.
Ett rum i hvarje större hus.
En farkost uppå bölja blå.
S.
L.
P Ett namn för både svart o c h hvitt, Hur b ö r citronen vara?
FAX fågel känd för g o d aptit.
En liten hustjuf bara, Dur är den män ' ska som ej rår Emot begären kämpa?
flvari man nästans framtid spår, När det sig så kan lämpa.
En stackars liten, s o m enhvar Kan opåtalad trampa.
H v a d uti alla tider har Satt prägel på en slampa.
Ett träd s o m föga skugga ger.
En sommargäst m e d vingar.
H v a d uti dagligt bruk man ser.
Bö håttespråket Iduns byrå och expedition I g a l n a!
B ö r j e står j u d ä r.
.
.
.
i n t e setfei.
.
.
H a n har g j o r t ' e t,.
h v a b r y r j a ' m e j o m, att h a n j a ska säja de m i d t i s y n a p å ' n, » i ännu mer upphetsad ton.
Kakelugn.
Förutbestämda af ödet.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag * på » I p r a t a r å p r a t a r å v e t i n t e, att I g ö r ' e t i f å v i t s k o!
» u t b r a s t d e n g a m l e fiskaren, s o m f ö r u t t a l a t o m m å s e l ä t e n a, » d i v a o na * t e hva ' s o m s k e d d e: h a n kunne i n t e s ä j a j a te h v a h o b a ' n o m; h a n kunne i n t e f a l l a i ti, ja, h a n s k u l l e i n t e kunnat g j o r f e t, o m o c k - så l y k t a ' h a d e b r u n n e t; d i skulle g å i b o t - t e n p å den t i m m e n å p å de stället, d e v a så f ö r e l a g d t.
» Dånet a f bafsvåttnet.
(78° • c \ L i k e n efter ett p a r af d e d r u n k n a d e flöto u p p ett p a r d a g a r därefter, i c k e så d e n y - gifte: de v o r o o c h förblefvo borta.
— O m f a s o r n a v i d s j ä l f v a o l y c k s h ä n d e l s e n h a r tra- d i t i o n e n i n t e t att b e r ä t t a, D e e n d a v i t t n e n a till d e s s a v o r o d e n n a t t e n s s t j ä r n o r, m e n d e s s a a f l ä g s n a d e s i g från p l a t s e n o c h s j ö n k o och s j ö n k o, tills d e s l u t l i g e n, b l e k n a n d e, döko n e d i hafvet.
D e t enda, s o m burit n å g o t till e f t e r v ä r l d e n o m d e n s o r g l i g a hän- d e l s e n, är s j ä l f v a skäret, d ä r o l y c k a n t i m a d e, t y ' i h u n d r a år h a r d e t t a p å b y g d e m å l e t hetat b r u d e b ö t *, o c h detta n a m n skall d e t i o t a l d a å r h u n d r a d e n k o m m a att b ä r a.
Man nalkades slutet af saisonen och man hade ledsamt vid den lilla badorten.
Mulet dag efter dag m e d Lutpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stallet for b ä s t a o c h r e n a s t e a s k a.
alldeles s a m m a S Å P - P U som L V Användningssättet m e d v a n l i g asklut, ocb E R {F R J T T F R Ä N K L O R) Sparar peilllinfjai *.
arbete.
•Sparar kläder ••• • ' " • Sparar - ersätter s å p a och eller tvål
