# ID: svediakorp-per1078
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 30,773
# sentences: 692
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 23 (442) Prenumerationspris Fredagen den 5 juni 1896. pr Idun e n s a m L _. Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
I d u n s M o d e t.
, mänadsuppl.
iBarngarderoben- - __ år: kr.
i » &gt; 5.
5 3 3 Byrå: K l a r a s ö d r a k y r k o g.
1 6, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Redaktör och FRITHIOF Redaktionssekr.
: född Vår i M o s k w a bosatte lands- m a n, herr Carl H a g m a n, h a d e m e d äkta r y s k gästfrihet upp- låtit sitt l u x u ö s a v i d B a l t - sehaja Nikitskaja b e l ä g n a pa- l a t s till s v e n s k a l e g a t i o n e n s förfogande.
Vår beskickning var äfven b l a n d d e bäst lo- h varje J.
Aktiebolag.
helgfri fredag.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e Nordling.
(15sn:r endast för kompletteringar.)
A mi&lt;&gt;iis| » ris; 35 öre pr nonpareillerad.
F ö r » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
U t l ä n d s k a annons.
70 öre pr nonp- rad ReuterskiöI d, Nordenfalk.
I Inder d e n g å n g n a v e c k a n h a r j u h e l a v ä r l d e n h a f t sina b l i c k a r ^ riktade p å » R y s s l a n d s hjärta », d e n heliga staden v i d M o s k w a s s t r ä n d e r, d i t t u s e n t a l s g ä s t e r från v ä r l d e n s alla l a n d f ö r s a m l a t s f ö r att n ä r v a r a v i d d e t m ä r k l i g a ö g o n b l i c k, d å alla r y s s a r s själf- h ä r s k a r e k e j s a r N i k o l a u s I I p r y d d e sitt h u f v u d m e d A l e x a n d e r N e w s k y s o c h Peter den stores stolta krona.
I v a n l i g a fall ä r o, s o m b o - kant, diplomaterna bosatta i St. P e t e r s b u r g, m e n under k r ö n i n g s h ö g t i d l i g h e t e r n a haf- v a d e alla n e d s l a g i t s i n a b o - pålar i rikets andra stad.
HELLBERG.
Tryckeri 9:de årg.
TJtgifningstid: Trätfas säkrast kl. 2 — 3.
Louise Sällan, o m ens n å g o n s i n h a r v ä l e n d y l i k h ö g t i d " firats m e d större prakt än den, s o m här u t v e c k l a d e s u n d e r d e tren- ne dagar d e egentliga krö- ningshögtidligheterna pågin- go.
— M a n hade också tagit sig g o d tid att ordna det hela, t y d e g o d a ryssarne äro föga fortfärdiga.
— » Ni kom- ma h i t f ö r att p å n å g r a d a - gar taga i skärskådande h v a d vi förberedt i t v ä n n e år, » sade m r G e o r g e d e S e r s l a v i n e till den, s o m skrifver detta.
Alla, ' s o m på n å g o t sätt haft m e d k r ö n i n g e n att g ö r a, h a f v a va- rit f u l l k o m l i g t ö f v e r l u p n a, s o m m a n säger, under deriaa tid.
L e j o n p a r t e n häraf har natur- l i g t v i s fallit p å h o f d i g n i t ä r e r n a och de främmande beskick- ningarna.
utgifvare: Iduns g e r a d e, u n d e r d e t m å n g a a n d r a h a d e fått n ö j a s i g m e d t ä m l i g e n b l y g s a m m a b o s t ä d e r af d e t e n k l a s k ä l e t, att n å g r a a n d r a e j s t o d o till att få.
S ä k e r l i g e n s k a l l d e t i n t r e s s e r a I d u n s l ä s a r i n n o r att s e p o r t r ä t t e t af d e n k v i n n a, s o m r e p r e s e n t e r a d e d e n s v e n s k a ä l s k v ä r d h e t e n o c h b e h a g e t v i d d e n o a f b r u t n a f ö l j d af l y s a n d e b a n k e t t e r, b a l e r, galaföreställningar o c h fester af a l l e h a n d a s l a g, h v a r a f k r ö - n i n g s d a g a r n e i l l u s t r e r a d e s — • vår ryske ministers maka.
Hon s t ä l l d e d e t o c k s å själf genast m e d intagande bered- v i l l i g h e t till v å r d i s p o s i t i o n, då Iduns representant h ä r o m dagen uppvaktade henne un- der h e n n e s t i l l f ä l l i g a u p p e h å l l i Moskwa.
I det svenska ministerresi- denset v i d N e w a n s stränder röna städse resande l a n d s m ä n det h j ä r t l i g a s t e, af n o b l e s s och otvungenhet präglade mot- tagande, och detta förhållande har fortfarit oförändradt un- der d e b r å d s k a n d e k r ö n i n g s - dagarne.
Det är i h e m m e t s v ä r l d, som fru R e u t e r s k i ö l d skurit sina lagrar;, h o n har ej g j o r t sig n å g o t n a m n i n o m k o n s t e n eller l i t t e r a t u r e n.
F ö r öfrigt s k u l l e h o n a l d r i g finna till- fälle därtill.
H e n n e s plikter som m a k a till e n m a n, s o m b e k l ä d e r e n af v å r a v i k t i g a s t e o c h m e s t m a k t p å l i g g a n d e di- plomatiska poster, hennes e g e n s k a p af v ä r d i n n a i e n lysande societet upptager mer ä n v ä l all d e n t i d, h v a r ö f v e r hon kan disponera.
S ö r j i c k e d e n kraft, s o m k v ä f d f ö r g i c k, Som ingen närande lifsluft fick; Den v a r blott d ö m d att f ö r b l ö d a.
N u h a r M o s k w a åter s n a r t i k l ä d t s i g hvar- dagsdräkt.
K e j s a r e n begifver sig tillbaka till Peterhof, o c h d e furstliga gästerna skingras.
M a n ser ej m e r p å K r e m l s borg- g å r d eller p å T w e r s k o i B o u l e v a r d L h i H u n g C h a n g s g e m y t l i g a a n s i k t e eller m a r s k a l k Y a m a g a t a s g u l d s m i d d a u n i f o r m.
Ils sont passés ces jours des fetes.
T y v i l l e n flamma m o t h i m l e n s l å, E n m ä k t i g t a n k e till ljuset nå, Kan intet hinder den döda!
Ellen Lundberg.
Våra söners framtid.
Också några synpunkter af Inoognita.
(Forts. o.
slut.)
Med männens vanliga ringaktning för kvinnans splittrade v e r k s a m h e t i h e m m e t, a n s e r v å r ä r a d e f ö r f a t t a r e d e n a l l d e l e s lik- t y d i g m e d lättja, s y s s l o l ö s h e t, o d u g l i g h e t.
Men d e af våra resande landsmän, s o m I hans ögon tyckes denna verksamhet vara besökt d e n heliga staden under dessa da- alldeles identisk m e d hushållsbestyr; dessa g a r, s k o l a s ä k e r l i g e n h a p a l a t s e t v i d Balt- s e n a r e ä r o n a t u r l i g t v i s af m y c k e t stor v i k t, s c h a j a N i k i t s k a j a o c h d e s s ä l s k v ä r d a vär- d o c k omfatta d e ej på långt när hela kvin- dinna i tacksam hågkomst.
nans uppgift i hemmet.
Jag tänker n u icke Mari Mihi.
blott på husmodern, utan företrädesvis p å den v u x n a d o t t e r n, s o m t i l l ä f v e n t y r s h a r för- s a k a t e n m e r a o b e r o e n d e s t ä l l n i n g f ö r att i ö d m j u k, uppoffrande kärlek vara d e sina till h j ä l p o c h s t ö d; h o n h a r k a n h ä n d a e n mor, s o m i t j u g u, t r e t t i o år t r ö t t a t u t s i g m e d h u s h å l l s g ö r o m å l o c h n u b e h ö f v e r litet R x S e n.
&amp; ö«rt.roe-fc, AUxj-fPen-Se, A t t o m - m e n.
3 e, l i n d r i n g, e n far, s o m b e h ö f v e r h j ä l p v i d s i n a skrifverier, y n g r e s y s k o n, h v i l k a s l ä x l ä s n i n g oJp-töi / teu-Se ^cVfcj^ocJefc * v c 2 ovet oftenei-re.
hon k a n öfvervaka, släktingar o c h vänner, s o m a l l t s o m o f t a s t tarf va n å g o n h a n d r ä c k n i n g; oineuei * a j; ftuwJe dhCowiAte * p å.
(^t&amp;ne-ne.
den, s o m v i l l t j ä n a s i n a m e d m ä n n i s k o r — ä f v e n u t a n att h ä n g i f v a s i g å t e n » f e b r i l Ratten tibtet i aite, ÉBå&amp;lie, välgörenhetsifver » — behöfver visst icke (^•EäSen.
1 / u.Ae * i alle- i ^Cåålle, l ä g g a h ä n d e r n a i k o r s, t y d e t finns så o ä n d - ligt m y c k e t att g ö r a: * Släden kommer!
6 ^£a3e * ufe oue-fc äl-3 cjfj.eiin.ena.
SDanape £Bo£cje-fciae ^ o - t S e n - ocjp og- 2) u.
j k e 2) fca, cjen3e (^EäSe-n pVein.
AiiAe-fc ^åt^R ^e^A SVu / Ke-t ooe-fc (9Lfo ffiÅmHem {/ u - Ae «3e l / vjttefc 8cjne.
Slecjfne, ^ot3en ((^EctSeAto-tSen 3anape3e ouei- JCa / uet u3; AtäåkeSe, 3et iimeSe, Hna.&amp;Re3e, 0 U 3 e * QS \ J.IO 3 0 $ \ iH&amp;e3 JCuafe ojo-fc^ oio-tg-!
3en ocjf Aot - j.en.3e fenuAb e-fc o i l j.
n 3 ' S a u j; unSet- (^tctSe-n S) et {•u.Ae-t, 2Da-m.pe3 ofne.
^amo^en oiofccjen; 3 " i a ouen, |; ta 3et fi-tij.Se-fc Aen3e&lt;t &lt;^Ea3e 2) o3e «A J qeAte ÖäEomAt a t A e.
t •po-fcR-u.nSe-t)) JCi / m.
?un ^otSenA ounSeia.
j; ta.
(^ ' tuia3en.
£BoEc|ec|; an .Cjfen &amp; ommet \ ' o5 ' ti, {ne3en.
QHj / n.3evi ^.o&lt;fc3 - unSe-fc og- A t n j n e 3 e ej.
3 e n - oje!
SLlia3e&lt;fc | [ammet Ju-Bel?
JL \ |.&amp;f \ eia.
ouen!
i oftiouen,, ti3.
' ' v^ct^A&amp;xj.e^A - til ' fionaw-e * j; * a Helena ' SotSe-n.
: ^ot3en, Cj / uD. » Nyblom.
» Här är så mången brant att jämna, Så många ack, så många v e, Här är så mången b ö n att be, Här är så m y c k e n hjälp att lämna, Här är så m y c k e n tröst att ge. » * Vi behöfva just kvinnor, s o m icke äro b u n d n a g e n o m ett b e s t ä m d t y r k e, s o m k u n - n a splittra sina krafter för att här utfylla en l u c k a, d ä r r ä c k a e n h j ä l p s a m h a n d, s o m vilja försaka » n u t i d s k v i n n a n s » stolta ideal, en o b e r o e n d e, v ä l a f l ö n a d s t ä l l n i n g, o c h g ö r a sig till allas t j ä n a r i n n o r.
i ofliouen, - Bej; * i.eia3e i &gt;enten3e j^e-tnfc cBtombtefcofci / irifeia fmo3 ma^tt^t oSuAe-fc i Datnxej ÖLnSeCoAt op cjiå / fc.
Ä f v e n o m vi n u inskränka v å r uppfatt- ning af hemlifvets mångskiftande uppgifter och endast t ä n k a p å d e egentliga hushålls- g ö r o m å l e n, s k u l l e i c k e g e n o m d ö t t r a r n a s fli- t i g a r e d e l t a g a n d e däri j u n g f r u r n a s a n t a l b e - tydligt kunna nedsättas o c h d e n brinnande tjänstefolksfrågan därigenom förenklas?
— O c h ä n n u e n s a k: Ä r d e t i c k e n o g, att d e n nuvarande kulturutvecklingen tvingar de flesta m ä n a t t b l i s p e c i a l i s t e r?
O m n u ä f v e n kvinnor utan undantag skola hängifva sig åt f a c k s t u d i e r, h v a r t a r d å d e n a l l m ä n n a bildningen vägen, denna de andliga förmö- g e n h e t e r n a s h a r m o n i s k a u t v e c k l i n g, s o m är r a k a m o t s a t s e n till e n e n s i d i g s p e c i a l - u t b i l d - ning?
J a g tror, a t t d e t, s o m till f ö l j d a f t i d e n s o e m o t s t å n d l i g a k r a f h o t a r att g å för- l o r a d t f ö r d e t m a n l i g a släktet, d e t b ö r a v i kvinnor värna, värna d e t icke minst för våra m ä n s, v å r a b r ö d e r s, v å r a s ö n e r s skull, p å hvilka en lugn o c h bildad atmosfär i n o m h e m m e t efter d a g e n s j ä k t a n d e b e s t y r säker- l i g e n m å s t e v e r k a v ä l g ö r a n d e o c h upplif- vande.
Vid d e t t a tillfälle skulle j a g v i l j a b r y t a en l a n s f ö r d e n så illa å t g å n g n a » f o r n t i d s - kvinnan ».
H u r d e n n a varelse v a r beskaffad h ä r i S v e r i g e, v e t j a g i c k e, m e n i m i t t fjär- ran h e m l a n d har j a g sett m å n g a exemplar * C.
W.
Strandberg af d e t t a i » H e r i b e r t s » ö g o n så ö m k l i g a släkte, och j a g får säga, att enligt m i n tanke » nu- t i d s - » o c h t. o.
m.
» f r a m t i d s k v i n n a n » s k u l l e h a å t s k i l l i g t att lära af d e m.
J a g h a r b l i f v i t u p p f o s t r a d af e n s å d a n f o r n t i d s k v i n n a — hon var f ö d d i århundradets början — m e n aldrig k a n j a g minnas, att h o n lärde o s s, att v i s k u l l e s ä t t a o s s n e r » m e d h ä n d e r n a i s k ö t e t o c h v ä n t a p å f r a m t i d e n », d. v.
s. p å e n m e r eller m i n d r e a c c e p t a b e l friare.
Hon tillät o s s a l d r i g a t t v a r a s y s s l o l ö s a, hon f ö r e s p e g l a d e o s s a l d r i g, att n å g o t » v i d - u n d e r l i g t » skulle k o m m a, m e n h o n l ä r d e o s s i c k e heller, att k v i n n a n s u p p g i f t v a r a t t armbåga sig fram g e n o m världen och kappas med m ä n n e n o m de bästa brödbitarne.
Däre- mot lärde h o n oss, att j u m i n d r e vi tänkte p å o s s själfva, j u m i n d r e anspråk v i h a d e p å lifvet, d e s s l y c k l i g a r e s k u l l e v i b l i, o c h d e n n a l ä r d o m, t r o r j a g, p a s s a r så v ä l f ö r g i f t a s o m f ö r o g i f t a k v i n n o r.
H e n n e s infly- t a n d e s t r ä c k t e s i g l å n g t u t ö f ver h e n n e s f a m i l j s gränser, o c h d e m e s t begåfvade m ä n funno en v e d e r k v i c k e l s e i att u t b y t a t a n k a r m e d d e n n a flnbildade k v i n n a, s o m k u n d e » t ä n k a själfständigt », en sak, s o m verkligen icke b l o t t är » n u t i d s k v i n n a n » f ö r b e h å l l e t.
H o n a r b e t a d e h e l a sitt lif i c k e b l o t t m e d h u f v u - det — h o n var sin makes hjälpreda under de svåraste förhållanden —, icke blott m e d händerna — h o n h a d e ett m y c k e t stort hus- håll, s o m h o n p å d e t o m s o r g s f u l l a s t e s k ö t t e — u t a n f r a m f ö r allt m e d h j ä r t a t; d e t t a är i c k e d e t m i n s t u p p s l i t a n d e a r b e t e t, m e n d e t är ett a r b e t e i d e t f ö r d o l d a, s o m i n g e n s e r.
K u n d e j a g få m i n a döttrar att likna henne, då skulle j a g sannerligen känna m i g t r y g g angående deras framtid.
I hvilket h e m deras lif ä n s k u l l e f ö r f l y t a, o m i f a d e r s h u s e t, i e t t e g e t h e m eller v i d e n f r ä m m a n d e h ä r d, al- drig skulle d e t bli ett onyttigt o c h förfeladt lif, u t a n d e s k u l l e, h v a r d e ä n h a m n a d e, så k ä r l e k o c h s k ö r d a v ä l s i g n e l s e.
D e n n a » f o r n t i d s k v i n n a » är f ö r r e s t e n i c k e den e n d a a f s a m m a s l a g j a g k ä n t o c h b e - undrat.
Ä f v e n bland äldre fröknar har j a g k ä n t m å n g a, h v i l k a, u t a n a t t h a n å g o t sär- s k i l d t l e f n a d s k a l l, p å ett g a g n r i k t s ä t t f y l l d e sin p l a t s i l i f v e t o c h b i d r o g o till b å d e s i n egen o c h andras lycka.
Själfviska o c h miss- n ö j d a u n g m o r k o m m a i l i k h e t m e d själfvi- s k a o c h m i s s n ö j d a m ä n att finnas i alla t i d e r, så l ä n g e v å r j o r d i c k e är f ö r v a n d l a d till ett gudsrike.
I ett a f s e e n d e är j a g f u l l k o m l i g t e n s e m e d den ä r a d e a r t i k e l f ö r f a t t a r e n.
Sysslolös b ö r i n g e n g å h ä r p å v å r j o r d, a r b e t e t är k ä l l a n till all t i m l i g l y c k a o c h hälsa, m e n d e t finns m å n g a slags arbete, o c h d e splittrade göro- m å l e n i h e m m e n h ö r a i n g a l u n d a till d e lät- t a s t e eller m i n s t n ö d v ä n d i g a.
J a g v i l l i kort- het sammanfatta m i n m e n i n g härom.
För- m ö g n a flickor b ö r a i c k e b e r ö f v a s i n a m e d e l - lösa m e d s y s t r a r deras s p a r s a m m a i n k o m s t, u t a n skaffa s i g s y s s e l s ä t t n i n g p å o f v a n an- t y d d a sätt; o c h m e d e l l ö s a flickor b ö r a a k t a sig f ö r a t t i s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g ä n s o m hittills skett tränga sig in p å m a n n e n s lefnadsbanor o c h d ä r i g e n o m s k a p a e n s k a r a af s y s s l o l ö s a eller d å l i g t a f l ö n a d e m ä n, f ö r h v i l k a gifter- m å l e t blir e n o m ö j l i g h e t eller å t m i n s t o n e n å g o n t i n g d e i c k e k u n n a t ä n k a p å, förrän
d e h a slitit u t s i n b ä s t a u n g d o m s - o c h m a n - n a k r a f t, e n o m s t ä n d i g h e t, s o m k o m m e r att menligt inverka äfven på k o m m a n d e gene- rationer.
A t t d e n o r o v ä c k a n d e m i n s k n i n g e n i äkten- s k a p e n i h ö g g r a d h ä r f l y t e r f r å n d e n tillta- g a n d e lyxen, anmärker » Iieribert » fullkom- ligt riktigt.
D e t är d ä r f ö r e n m o d e r s oaf- v i s l i g a p l i k t att v ä n j a s i n a d ö t t r a r v i d enkel- het o c h f ö r n ö j s a m h e t; bli d e gifta, nåväl, då bli d e icke några dyrbara lyxartiklar för d e m ä n, hvilkas hjälp de skola bli, o c h bli d e i c k e g i f t a, så få d e d e s s l ä t t a r e f ö r att finna s i g i d e n s t ä l l n i n g, G u d a n v i s a r d e m.
Major S c h e n s t r ö m har g j o r t en stor insats i b e k ä m p a n d e t af v å r a s o c i a l a m i s s f ö r h å l - l a n d e n g e n o m s i t t e n e r g i s k a p å p e k a n d e af njutningslystnadens oöfverskådliga följder.
J a g m ä r k e r m e d h ä p n a d, att m i n u p p s a t s i n g a l u n d a håller, h v a d titeln utlofvar.
D e t var j u o m » v å r a söners f r a m t i d » j a g skulle t a l a, m e n i stället h a r j a g f ö r e t r ä d e s v i s yttrat m i g o m döttrarnas.
T i t e l n är d o c k icke alldeles oberättigad.
D e t är v e r k l i g e n farhågan för våra söners utsikter i lifvet, s o m k o m m i t m i g att g r i p a till p e n n a n, m e n d å d e t j u g ä l l d e att g ö r a n å g r a i n k a s t m o t » H e r i b e r t s » f ö r s l a g, fick j a g m ö t a h o n o m på hans e g e n m a r k.
För resten äro d e b å d a k ö n e n s i n t r e s s e n så n ä r a f ö r k n i p p a d e, att de icke gärna k u n n a behandlas hvar för sig.
D e t finns n a t i o n a l e k o n o m i s k a s y n p u n k - ter, s o m i c k e få f ö r b i s e s, n ä r d e t är f r å g a n o m kvinnans verksamhetsområde.
J a g är i n g a l u n d a k o m p e t e n t att n ä r m a r e utreda dessa, j a g ville endast g ö r a u p p m ä r k s a m p å, a t t f r å g a n o m k v i n n a n s a r b e t e i c k e är fullt så e n k e l s o m m å n g e n t r o r.
I vårt komplicerade samhällsmaskineri måste hvarje d e l v a r a v ä l a f p a s s a d o c h s t å p å sin r ä t t a plats, annars k o m m e r det hela i olag.
* Cinclblommor o c \ rosor.
Novell af A.
G — n.
Öfvers.
för Iclun.
smala fina fingrarne framtrollade på det mörka tyget de läckraste blommor, knoppar och blad.
Utan uppehåll ilade penseln fram o c h tillbaka; ettstreck,en färgklick här o c h där o c h ur detta kaos framsprang en blomsterprakt, till hvil- ken fantasi o c h hjärta sade sitt » varde ».
Hjärtat var medarbetare, ty det gällde att i tid hinna en brudgåfva färdig.
Det gällde en lycklig brud i Men för målarinnan själf hägrade ingen lycka.
L i n d b l o m m o r o c h rosor uppstodo så på sol- fjäderns gazbotten.
L i n d b l o m m o r o c h rosor formade sig i hennes själ till en ram, i n o m hvil- ken det förflutna drog förbi.
2) e Framför trappan till den lilla prästgården stod det väldiga lindträdet, bredande sina grenar öf- ver det röda tegeltaket, o c h därunder intill väg- gen frodades rosenbuskar i vildaste yppighet, klättrade nyfiket u p p till fönstren o c h omslöto d e m s o m en ram.
Men linden sträckte sina gre- nar bort öfver slånbärshäcken in i ' den närbeläg- na grefliga trädgården.
Prästens Lisa o c h unge grefve Fritz hade va- rit goda vänner, redan innan de kunde se öfver häcken.
D e träffades hvar enda dag i trädgår- den, o c h tillsammans inhämtade de vetandets första grunder.
Slånbärshäcken växte o c h barnen blefvo stora.
Fritz gick nu i skola i hufvudstaden, men då han var h e m m a under ferierna, kröp han så ofta han kunde g e n o m den täta häcken in i grann- trädgården.
M e n i hemlighet måste det ske, ty den stolta m o d e r n tålde ej att hennes telning, grefvevärdighetens arftagare, stod på förtrolig fot m e d den enkla prästfamiljen.
Prästens Lisa var nu sjutton år, Fritz tjuguett.
I den varma sommarkvällens skymning möttes den brunlockige ynglingen o c h hans blonda väninna under lindens grenar för att åter säga farväl före en lång skilsmässa.
Hans kraftiga arm omslöt den späda gestalten, hans läppar funno hennes röda m u n o c h ord af den innerligaste älskling växlades.
En framtid full af lycka o c h solsken målade sig för båda.
— » Lef väl, min kärlek, vi ses åter! » ljöd det för sista gången på an- dra sidan slånbärshäcken.
» Farväl till nästa år. » Men nästa år bröt stormen lös öfver Tyskland.
Dess hjältemodiga söner, förnäma o c h låga, käm- pade sida vid sida på fransk jord.
Ur tusende sår vällde hjärtblodet fram — röda rosor, brutna för fosterlandet.
Grefve Fritz hade varit en af de första, som kastat böckerna åsido o c h gripit till svärdet, trots alla tårar af modern, s o m ej ville släppa sin älskling.
Därpå ringde klockorna åter in freden, äfven i den stilla landsförsamlingen, — men snart där- på ljödo dödsklockorna för Lisas far.
Sorgliga dagar följde.
Den jublande känslan efter den ångestfulla tidens slut förbyttes till djupaste sorg, ty m e d försörjaren förlorade prästfamiljen det gamla hemmet.
Lisa tog ett tungt farväl af hem o c h rosor, af slånbärshäck o c h lindträd, o c h m o r o c h dotter började m e d den ringa pensionen ett undandraget lif i en af hufvudstadens förstäder, där intet erinrade o m det förlorade paradiset.
E n bekant konstnär gjorde Lisa uppmärksam på hennes framstående målaretalang o c h gaf hen- ne undervisning.
För den unga flickan började därmed en ny arbetsam tillvaro.
M e n hon kunde G u d vare lof, förtjäna pengar o c h hindra de bitt- raste bekymren, näringsbekymren, att hålla sitt intåg.
Så arbetade o c h producerade hon, m e n sam- tidigt längtade h o n efter någonting annat o c h hoppades — hoppades, trots det att h o n aldrig fått mottaga en rad från honom, s o m ägde alla hennes tankar o c h känslor.
H o n visste blott att han ilat m e d från seger till seger, att han blifvit utnämnd till officer, o c h att han befann sig oskadd i ockupationsarmén.
Blott han väl k o m m e h e m — då — då kanske!
Sommaren k o m.
Hufvudstaden smyckade sig för att mottaga sina snart återvändande söner.
Brännande solsken lägrade sig på gatorna, — rundtorn blommor, fanor, glädjestrålande männi- skor.
V i d den med troféer o c h löfguirlander öfver- smyckade via triumphalis längs parken stod se- dan tidigaste morgonstund midt bland den otå- ligt väntande mängden en ung flicka i en enkel sorgdräkt m e d en bukett af b l o m m a n d e lind o c h rosor i handen.
Inte den mest glödande solhetta, iugen trötthet förändrade det spända, fjärrskå- dande uttrycket i hennes drag.
Andtligen, ändtligen närmade de sig, de tappre krigarne mottagna o c h följda af folkets jubel.
De entusiastiska hurraropen ur tusende strupar brusade s o m h afsvågor, näsdukar viftade, fanor fladdrade, kransar o c h b l o m m o r kastades, det var ögonblick sådana s o m sällan upplefvas o c h kännas.
Väl instämde den unga flickan i hurra- ropen, men hennes blick öfverfor glansen m e d mindre intresse än de öfrigas, — ögat, hjärtat sökte blott h o n o m, h o n o m allena!
Där k o m m a de, de stolta ryttarne, och äfven han bland dem, på skummande häst, m e d blixt- rande hjälm på hufvudet, m e d blomstersmyckadt bröst, — han, krigsguden i egen p e r s o n!
Lisas bröst var nära att sprängas.
Nu måste han se henne, — n u!
H o n höjde buketten, som kärlek o c h längtan bundit.
Då gled den glänsande ryttarens blick likgiltigt öfver den svarta gestalten.
Kransar o c h b l o m m o r räcktes h o n o m från alla håll, — m e n en bukett föll till marken, — och hästhof- var trampade på den.
Jublet hade brusat slut.
I parkens enslighet sjönk Lisa ned på en bänk.
D r ö m m e n o m lycka o c h kärlek var begrafven.
H o n kände för första gången, att det fanns nå- got s o m kallades ståndsskillnad och att den un- ge krigsguden ej var skapad för violen vid vä- Många år hade gått sedan denna tunga dag.
Den fattiga prästdottern hade aldrig återsett sin barndoms- o c h ungdomsvän, hade aldrig hört nå got om h o n o m.
Lycklig kände h o n sig ej, m e n hennes hjärta hade åter funnit ro efter den fruk- tansvärda striden.
Dagarne förflöto lugnt för den begåfvade o c h omtyckta konstnärinnan, s o m — såsom hon själf kallade sig — nästan hunnit blifva gammal ung- mö.
Och i dag målade h o n m e d mer än vanlig ifver.
H u r glad den unga bruden skulle bli!
Men redan i dag skulle solfjädern lämnas o c h solen stod redan lågt.
— Så!
Nu var den färdig.
— Men hvad är detta, Lisa?
Den är j u alldeles ut- märkt lyckad o c h ändå har du tårar i ö g o n e n?
I ffygande brådska ordnade målarinnan sin taolett.
Den gamla u n g m ö n gjorde verkligen inte alls skäl fär namnet.
Det var ganska lång väg till villan i västra förstaden.
För ungefär ett år sedan hade Lisa gått den för första gången på kallelse af d e n unga grefvinnan, s o m förtjust i ett af målarin- nans arbeten, önskade undervisning af henne.
Talang och uthållighet funnos visserligen ej hos detta lyckans skötebarn, m e n väl ett varmt hjärta, o c h sålunda hade mellan lärarinnan o c h eleven uppstått ett hjärtligt vänskapsförhållande, o m än den unga adelsfröken alltid visste att uppdraga en viss gräns för förtroligheten.
På sista tiden hade undervisningen helt o c h hållet afbrutits, o c h i stället hade Lisa g e n o m bref fått beställning på en solfjäder.
H o n, gref- vinnan, hade förlofvat sig o c h af sin blifvande brudgum fått löfte o m en solfjäder.
H o n hade då bedt att få beställa den hos sin lärarinna.
H a n hade naturligtvis gått in därpå, men förbe- hållit sig, att o m det skulle vara b l o m m o r, måste det vara rosor o c h lindblommor.
Om l i s a ville åtaga sig att måla solfjädern, måste h o n lofva att göra den färdig till den o c h den dagen, o c h o m h o n därmed kunde förena ett besök, skulle det m y c k e t glädja brefskrifvarinnan.
I det grefliga huset, målet för Lisas vandring, strålade redan gaskronorna o c h middagssällskapet satt ännu till bords, m e n den unga målarinnan fördes det oaktadt in i salongen.
Brudparet skulle genast k o m m a.
I salen b r e d v i d klingade glasen m o t hvarandra.
— H v a d var detta — hörde Lisa rätt?
— H v a d var det för ett namn, som nämndes?
Oemot- ståndligt drog det henne m o t salen.
Tyst gled h o n öfver den tjocka mattan, sköt försiktigt por- tierens veck en smula åt sidan, o c h — där stod han, i manlig kraft o c h skönhet, m e d armen om sin unga brud, hennes elev!
— Som bedöfvad stödde sig Lisa en stund m o t dörrposten.
Därpå strök hon hastigt m e d den fria handen öfver pannan.
Nej, h o n ville ej tala m e d ung- domsvännen.
Ej en enda bitter droppe finge falla i bådas glädjebägare!
— Ljudlöst slöto sig portierens v e c k; ljudlöst gled hon ut o c h med- delade den törvånade tjänaren, att hon hade glömt någonting m y c k e t viktigt o c h att h o n ty- värr ej kunde vänta längre.
Månen stod högt på himlen, då Lisa återvände till sin hemtrefliga kammare.
Så hade den äfven sett ned på henne den där sommaraftonen under linden.
— Tårarne runno utför hennes kinder, men stilla o c h undergifvet blickade hon upp m o t den eviga världen därofvan o c h bad till Gud, att den unga lycka, h o n nyss i hemlighet bevittnat, måtte få evigt vara.
* Pd runclresa.
Några k o r t a bref från f r ö k e n Uppsnappade och afskrifna af Georg Eva.
Noräensvan- 2.
Berlin.
l a g sitter o c h d r i c k e r o r i e n t a l i s k t kaffe 7^ i e t t a r a b k a f é.
N ä r j a g ser åt h ö g e r, s e r j a g ett e g y p t i s k t k l i p p t e m p e l m e d s i n a g u d a b i l d e r o c h k o l o n n e r, af h v i l k a n å g r a r a m l a t o c h l i g g a hälft b e g r a f n a i flygsanden.
T i l l v ä n s t e r ser j a g i n g å n g e n till e n f o r n t i - d a amfiteater, där b a k o m h ö j e r sig e n p y - r a m i d m o t d e n b l å h i m l e n, e n p y r a m i d af väldiga klippblock, s o m bilda trappsteg, lämpliga för en jätte.
M e n midt framför m i g står e n p a l m l u n d, o c h d ä r b a k o m är e n n e g e r b y m e d sina tält o c h sin b r u n n, där skinande svarta negrer hala u p p vatten- krusen, k o k a mat, väsnas o c h skräna.
En flock å s n o r står s a d l a d o c h f e m k a m e l e r ligga i rad väntande på ryttare.
Araberna retas, r ö k a cigarretter, leka, b a r n e n springa o m k r i n g nära n o g nakna, kvinnorna äro vackra och brokigt klädda, beduiner i hvita b u r n u s e r o c h m e d l å n g a b ö s s o r oxdi g r a n n a s a b l a r h ö r a o c k till taflan.
Bakom m i g ligga krokiga gränder m e d orientaliska b y g g n a d e r, en m o s k é, kaféer,
verkstäder, där m a n hamrar och arbetar, o c h b u t i k e r, d ä r a l l e h a n d a g r a n n l å t e r säljas, allt u n d e r t o n e r n a af j a n i t s c h a r m u s i k från en turkisk musikkår.
Hvar jag är?
J a g är i K a i r o.
O c h K a i r o är d e t tref- l i g a s t e o c h b ä s t l y c k a d e h ö r n e t af industri- u t s t ä l l n i n g e n i T r e p t o w p a r k e n u t a n f ö r Ber- lin.
T v å h u n d r a n e g r e r o c h a r a b e r af o l i k a k u l ö - rer från g u l t till b l ä c k s v a r t ä r o h i t f ö r d a o c h h ä r a n s t ä l l d a f ö r att s p e l a s i g s j ä l f v a — ä k t a ä r o d e h v a r e n d a e n o c h f ö r s t å ara- biska bättre än tyska.
Och gladlynta och n ö j d a m e d sin v ä r l d t y c k a s d e a l l e s a m m a n v a r a — v i d a m e r a t r e n i g a att se p å ä n d e figurer, s o m i » A l t - B e r l i n » — o c k s å d e n e n a f d e l n i n g i n o m u t s t ä l l n i n g s o m r å d e t — ut- klädda i 1500-talets teaterdräkter utföra ky- p a r e - eller f ö r s ä l j e r s k e r o l l e r.
D e t är j u s t s k i l l n a d e n m e l l a n K a i r o o c h A l t - B e r l i n, att s t a f f a g e f i g u r e r n a i d e t f ö r r a ä r o s i g själfva, m e d a n d e i d e t s e n a r e ä r o utklädda i teaterkostymer.
D e n här åstad- k o m n a r e k o n s t r u k t i o n e n af ett s t y c k e a f d e t gamla Berlin m e d dess rådhustorg, dess s t a d s p o r t, t o r n o c h b r y g g o r är f ö r ö f r i g t b r a n o g — b ä t t r e l i k v ä l p å af s t å n d, s e d t till e x e m p e l från s j ö n, o c h allra b ä s t v i d s o l n e d g å n g e n, ä n p å n ä r a håll, d å d e t är s å m y c k e t s o m stör, s y n n e r l i g a s t d e m o - d e r n a s k y l t a r n a o c h allt m o d e r n t g o d t k ö p s - kram, s o m försäljes i b o d a r n a.
Bierutskänk- n i n g är d ä r i h v a r j e h u s — s å o c k i K a i r o, K a i r o utan b i e r s k u l l e a n t a g l i g e n alls ej bära sig i Berlin.
M a n k a n för öfrigt v å g a påståendet, att h e l a d e n s t o r a r t a d e B e r l i n u t s t ä l l i n g e n är e n e n d a b i e r h a l l.
E n i n f ö d i n g p å s t o d, att d e t är 700 b i e r k a f é e r i n o m u t s t ä l l n i n g s o m r å d e t, o c h e n a n n a n f ö r s ä k r a d e, att d e t är s n a r a r e flere ä n färre ä n så.
N å, b ä t t r e f ö r m y c k e t ä n f ö r litet, t y c k e r A d a m — i d e 7 0 0 bier- l o k a l e r n a får m a n å t m i n s t o n e s i t t a p å e n s t o l, u t a n att b e h ö f v a b e t a l a s ä r s k i l d t f ö r d e t.
Nå, utställningen, Berlins stora dragnings- k r a f t f ö r s o m m a r e n, h v a d skall j a g s ä g a om den?
F ö r d e t f ö r s t a är d e n l å n g t ifrån f ä r d i g ännu, fastän d e n invigdes » p u n k t l i g t », s o m kejsaren befallt, d e n 1 m a j.
D å m å t t e det h a s e t t v a c k e r t u t h ä r u t e!
N u är d e t d e n 2 2 m a j, o c h h v a r t m a n ä n k o m m e r, så h a m r a s o c h bultas det, läggas rörledningar, b y g g a s paviljonger, hus, fontäner, broar, snöfjäll, u t s i k t s t o r n o c h g u d v e t allt h v a d.
H ä r o c h h v a r i p a r k e n är o m k v ä l l a r n a ä n n u k o l m ö r k t — d i t b ö r, e n l i g t e n berli- nertidnings y t t r a n d e, e n h v a r taga m e d sig en » f l a m m a ».
D e n stora fontänen framför u t s t ä l l n i n g s p a l a t s e t b e s t å r ä n n u så l ä n g e af e n d a s t k o p p a r r ö r, s o m stå u p p u r b a s s ä n g e n.
T i l l h ö s t e n b l i r d e t n o g f ä r d i g t.
D e t är e j att u n d r a p å, att k e j s a r e n v a r a l l e r n å d i g s t f ö r a r g a d, n ä r h a n k o m d i t f ö r att i n v i g a här- l i g h e t e n, o c h att i n v i g n i n g s t a l e t t o r k a d e i n.
M e n d e stora b y g g n a d e r n a äro färdiga, s t å t l i g a o c h o r i g i n e l l a, o c h d ä r finns f ö r s t å s e n m a s s a s a k e r att se — o c h m y c k e t sär- s k i l d t f ö r o s s E v o r att b e u n d r a.
O m k v ä l - l a r n a, n ä r p a r k e n o m k r i n g d a m m a r n a är u p p - l y s t af m i l l i o n t a l s k u l ö r t a l a m p o r, så är d ä r ståtligt n o g.
D å kan m a n låta ro sig i g o n d o l g e n o m den m o d e r n a utställningen.
Går m a n sedan på teatern i Alt-Berlin — e n t e a t e r, s o m alls ej lär b ä r a s i g o c h s o m v ä l s n a r t blir u t b y t t m o t e n l ö n a n d e varie- t é r ö r e l s e — o c h ser ett s k å d e s p e l från 1 4 0 0 - talet, o c h b e s ö k e r m a n därpå arenan i K a i r o o c h så g ö r e n r i d t p å k a m e l g e n o m g a t o r - F r o f v e r n a — k a m e l e n u t t r y c k e r sitt m i s s n ö j e m e d h e l a t i l l s t ä l l n i n g e n g e n o m att s k r i a o c h s e u t a t t v i l j a b i t a s, n ä r m a n s ä t t e r s i g i sa- d e l n, m e n så tar d e n sitt f ö r n u f t till f å n g a, r ä t a r p å b a k b e n e n, så m a n är f ä r d i g a t t göra en kullerbytta öfver dess hufvud, o c h stiger sedan u p p på frambenen, hvarefter den går sedigt och värdigt, ledd af en a r a b, s o m s j u n g e r e n v i s a, sin r e g l e m e n t e - r a d e f ä r d p å sitt g u p p a n d e sätt, s o m g e r d e n r i d a n d e e n k ä n s l a af s j ö g å n g, r u n d t K a i r o t i l l b a k a till p a l m l u n d e n, d ä r d e n f a l l e r p å k n ä o c h aflevererar sin l a s t — j a, e f t e r allt d e t t a h a r m a n t i l l r ä c k l i g t m å n g a erfa- renheter för en aftonstund.
I själfva verket m å s t e m a n t a g a hela ut- ställningen m e d en viss urskillning.
D e n är j u m i n d r e e n i n d u s t r i u t s t ä l l n i n g ä n ett s t o r t förlustelseställe, afsedt för d e n stora publi- kens smak.
D e n g ö r i n t r y c k af m a r k n a d o c h ej p r e c i s m a r k n a d f ö r d e g e d i g n a s t e varor.
D e t ser ut, s o m o m v e d e r b ö r a n d e känt sina pappenheimare o c h resonnerat s o m sa, a t t m a s s a n i n f i n n e r s i g i n t e, i fall m a n ej f ö r s t å r att r o a d e m m e d s å d a n a n ö j e n, s o m passa för dess lynne.
D ä r f ö r är h e l a Vergniigungspark, s o m bildar utställningsom- rådets ena ända, m e d a n industriutställnings- b y g g n a d e n u t g ö r d e n andra, öfverfullt af v a x k a b i n e t t, p a n o r a m o r, ö l k n e i p e r o c h kaféer,, menageri, rutschbanor, fotografiatelierer, v a - rietéer, g u n g o r o c h k a r u s e l l e r o c h h e l a d e n vanliga marknadsbråten.
K a n s k e massorna, l o c k a s d i t p å d e t sättet, n ä r d e t b l i r v a r m a s o m m a r k v ä l l a r, hittills h a r u t s t ä l l n i n g e n v a - rit m å t t l i g t b e s ö k t, o c h o l y c k s p r o f e t e r sak- n a s e j, s o m s p å a t t d e t h e l a skall få e n snöplig utgång.
— M e n n u f r u k t a r j a g, att m i t t b r e f b ö r j a r bli t r å k i g t.
O c h n u t ö r s j a g k n a p p a s t börja skrifva n å g o t o m själfva Berlin, det h e m m a h o s o s s o f t a f ö r t a l a d e B e r l i n, s o m alls e j är stelt o c h t r å k i g t, s o m m å n g e n t r o r.
D e t är e n s t a d, s o m g å r f r a m å t f ö r h v a r j e d a g, o c h d ä r d e t finns e n m ä n g d s a k e r att t i t t a på.
M a n får e j b e d ö m a d e n efter » d e n L i n d e n » o c h » Kaisergalleri » m e d dessas pa- noptikon och automater — vaxgubbar och alla s l a g s a u t o m a t e r t y c k a s v a r a d e n af b e r - linerpubliken mest gouterade konstarten — m e d deras g o d t k ö p s b o d a r m e d en m a r k s v a - ror, dess » frische Kaiserkiisse » o c h fotogra- fier af k e j s a r f a m i l j e n i g r u p p o c h h v a r f ö r sig, k e j s a r b a r n e n i u n i f o r m s k y l d r a n d e f ö r p a p p a o c h kejsarbarnen spelande olika in- s t r u m e n t, m e d a n lilla p r i s e s s a n d a n s a r — i f ö r b i g å e n d e s a g d t f a n n s e n af d e s m å prin- sessorna äfven fotograferad i dalkullsdräkt, i » s v e n s k national dräkt » stod det skrifvet på kortet.
Berlin har o c k s å andra gator m e d elegan- t a b o d a r o c h liflig f o l k r ö r e l s e.
Och folket är l u s t i g t att s e p å.
H e r r a r n e, s o m f ö r t i o år s e d a n f ö r e k o m m o i y f v i g a » k r o n p r i n s - s k ä g g », u p p t r ä d a n a snart sagdt utan un- dantag i långa mustascher, m e d stor k o n s t u p p å t b o r s t a d e; d e t är n a t u r l i g t v i s k e j s a r e n, som angifvit tonen också i d e t t a fall.
D a m e r n a — j a, h ä r finns f ö r s t å s d a m e r af alla k v a l i t é e r d e m e s t u p p s e e n d e v ä c k a n d e bära stora hattar m e d en hel blomsterskörd o m k r i n g killien, ä r o f r i s e r a d e p å ett m y c k e t konstnärligt sätt o c h ha tillägnat sig m y c k e n koloristisk färdighet.
Deras väl å s t a d k o m n a a n s i k t s f ä r g u n d e r d e n y f v i g a c h e v e l y r e n på- minner o m vaxdockornas i deras älskade panoptikon.
A d a m studerar förstås utelifvet och j a g f ö l j e r n a t u r l i g t v i s m o d.
H a n h a r alltid trå- # Klädningstyger # jämte ModeplailSCher s ä n c t a s gratis.
IteJcvisUion&amp;r, fiOf frdhtfritt k i g t, n ä r j a g i n t e är m e d.
H ä r finnas bier- k n e i p a r, s o m u p p t a g a h e l a h u s från k ä l l a r o n till v i n d e n, o c h k a f é e r, t r c f l i g a r e ä n i d e t k ä r a S t o c k h o l m, lika fint d e k o r e r a d e, m e n mindre prålande.
Så ha vi varit p å operor o c h teatrar.
D e u t s c h e s t h e a t e r är, s o m h v a r o c h e n v e t, d e n m e s t i n t r e s s a n t a af d e m.
M e n v i h a d e otur.
D ä r g a f s h e l a v e c k a n, v i v a r i t här, gissa hvilket mästerstycke?
Jo » Lumpazi- v a g a b u n d u s », s o m H o d e l l bearbetat sin » A n - dersson, Petterson o c h L u n d s t r ö m » efter.
P e t t e r s o n s p e l a d e s af i n g e n m i n d r e ä n själf- v e J o s e p h K a i n z, s o m eljes spelar H a m l e t, Romeo, Karl Moor och kungen i » Talisma- nen ».
Så h a v i sett lokala lustspel, s o m s p e l a d e s förträffligt, och vi ha varit på O l y m p i a jätteteater, när den i n v i g d e s härom- dagen.
T e a t e r n — en ofantlig träbarack m e d j ä r n s k e l e t t — är u p p b y g d f ö r tillfället, r y m - mer 4, 0 0 0 åskådare, och scenen, bred s o m ett h e l t t o r g, r y m m e r v ä l å t s k i l l i g a h u n d r a - tal personer.
Där g a f s en ballett, » Orien- t e n », i m p o r t e r a d från London, med en prakt o c h brokighet utan gräns, m e d krigs- härar o c h fartyg, s o m segla i verkligt vat- t e n, r y t t a r f a k t n i n g a r, e l e f a n t e r o c h allt m ö j - ligt annat.
Löjligt var, att m a n k o m in i teatern öfver en gård m e d förfriskningstält p å b å d a s i d o r o c h att k y p a r n e u n d e r h e l a föreställningen sprungo omkring i salongen och u t b j ö d o bier o c h smörgåsar.
Utan m a t k a n b e r l i n a r e n ej l e f v a.
V i ha o c k s å sett p å konstutställningar i långa banor.
O m d e m skall j a g ej s ä g a n å g o t a n n a t ä n att p å e n u t s t ä l l n i n g af Kristusporträtt, där lokalen var dekorerad m e d p a l m e r o c h a f f i s c h e r n a h a d e f o r m e n af k o r s, l u r a d e b i l j e t t f ö r s ä l j e r s k a n m i g - på e n m a r k, n ä r h o n g a f m i g t i l l b a k a p å e n tia, hvilket var komiskt nog.
Inte i och för s i g, t y m a n ö v e r n är ej o v a n l i g, r e d a n s a m - m a d a g försökte t v å olika kypare precis s a m m a k o n s t s t y c k e, u t a n att d å l y c k a s, t y d å k ä n d e j a g k n e p e t, s o m j a g lärt m i g p å u t s t ä l l n i n g e n af » d a s C h r i s t u s I d e a l ».
- * - " Dessa små ".
N å g r a b i l d e r n r » d e b u n d n a s y s t r a r n a s » lif, tecknade för Idun af A m a n d a j ^ F l e r e år h a f v a g å t t, s e d a n j a g af L o r é n s k a s t i f t e l s e n h a d e i u p p d r a g att t a g a r e d a p å förhållandena bland Stockholms sömmerskor, deras arbetsförtjänst, arbetstid, lefnadsvill- kor, bostäder, mat, m.
m.
m.
m., frågor i o ä n d l i g h e t, h v i l k a d e t å l å g m i g att å sär- skildt för ä n d a m å l e t tryckta fyrasidiga ark ifylla.
D e t v a r i n t e t l ä t t u p p d r a g att i n t r ä n g a i p r i v a t a p e r s o n e r s l e f n a d s o m s t ä n d i g h e t e r, att g å g e n o m h u f v u d s t a d e n s gator ur hus i hus o c h s ö k a p e r s o n e r af e n v i s s k l a s s, t y a f lätt begripliga skäl k u n d e m a n i c k e b e s ö k a syflickorna p å ateliererna, och hvad som f r a m f ö r allt v a r f y s i s k t a n s t r ä n g a n d e, d e t var de m å n g a trapporna.
Dessutom måste p r o m e n a d e r n a f ö r e t a g a s o m h v a r d a g a r n a ti- digt o m m o r g n a r n e, sent o m aftnarne, o c h f r a m f ö r allt o m s ö n d a g a r n e, o m m a n s k u l l e träffa v e d e r b ö r a n d e h e m m a.
H u r m å n g e n s ö n - d a g s m o r g o n har j a g icke inträdt i d e n för mig uppgifna bostaden, på samma gång s o m d e n u n g a s ö m m e r s k a n k o m från a t e l i e r n, där h o n vakat natten öfver för n å g o n u n g d a m s b a l k o s t y m eller f ö r a t t f y l l a vårsä- öfverstigande till Kerfstedt.
järnvägs- Jer.
Oscar Jacobsson ocli ängbålsatationer * 27 Drottninggatan, Sthlm.
s o n g e n s k a p p l a g e r; h u r h a r j a g i c k e stått v i d soffan, d ä r d e s o f v i t p å k l ä d d a, d j u p t o c h t u n g t, o c h t v e k a t att v ä c k a d e m, t y d e t är j u s t n a t t e n till s ö n d a g e n, s o m d e n m e s t a v a k a n f o r d r a s af d e m, d å k u n n a d e t a g a i g e n s i g p å f r i d a g e n o c h b e h ö f v a ej k o m m a då- s i g a o c h o h å g a d e till d e n n y a a r b e t s d a g e n.
När m a n k o m utåt tullarne, särdeles på Sö- d e r åt H o r n s o c h S k a n s tull till, d å l j u s n a d e taflan n å g o t, d ä r f u n n o s å t m i n s t o n e luft o c h härliga utsikter, o m o c k fönstren v o r o min- dre o c h r u m m e n lägre.
D e s e x m å n a d e r, s o m ä g n a d e s åt d e t t a arbete, voro visserligen m y c k e t ansträngan- d e f ö r b å d e själ o c h k r o p p, m e n d e l s h o p - p a d e s j a g lifligt, att m i n a b e m ö d a n d e n s k u l l e f ö r a n å g o t g o d t m e d s i g åt d e m, s o m i all- m ä n h e t m e d så s t o r t t i l l m ö t e s g å e n d e l ä t o m i g b l i c k a i n i d e r a s lif, d e l s e r b j ö d arbe- tet ett m y c k e t stort p s y k o l o g i s k t intresse.
O a k t a d t j a g n u egentligen blott har kvar e t t s t a r k t t o t a l i n t r y c k af d e n n a t i d, e m e d a n mina detaljerade anteckningar öfverlämna- d e s till e n a n n a n p e r s o n, s o m af d e t t a o c h andra material skulle utarbeta en b r o s c h y r, o c h j a g s å l e d e s e j h a r m ö j l i g h e t att u p p - f r i s k a m i n a h å g k o m s t e r, så är d e t d o c k vissa erfarenheter, s o m l ä m n a t hos m i g out- p l å n l i g a i n t r y c k, o c h d e t är n å g r a af d e s s a minnen, j a g icke tror m i g gå grannlagen- h e t e n f ö r n ä r a g e n o m att här o m t a l a.
J a g k o m t i d i g t e n s ö n d a g s e f t e r m i d d a g till e n l ä g e n h e t p å s ö d e r, d i t j a g fått a n v i s n i n g.
S ä r d e l e s l ä m p l i g a f ö r u p p l y s n i n g a r s erhål- lande voro brödbutikerna.
Där hade man v a n l i g e n r e d a p å e n h e l m ä n g d flickor, s o m s y d d e till b o d a r, e m e d a n d e r a s m e s t a f ö d a h ä m t a d e s j u s t från s å d a n a b u t i k e r.
F l i c k a n, s o m j a g f r å g a d e efter, v a r i c k e h e m m a, m e n h o n b e f a n n s v a r a s y s t e r till m a n n e n i h u - s e t, så att j a g k u n d e af h e n n e s s v ä g e r s k a få v e t a allt, h v a d j a g ö n s k a d e.
M e n d e t t a lilla a r b e t a r h e m!
D e t b e s t o d af ett r u m o c h ett stort k ö k, där spiseln var omsorgsfullt d o l d b a k o m en r ö d o c h hvit gardin.
Där v a r p å ett k o m f o r t a b e l t s ä t t o r d n a d t m e d v a c k r a, fast enkla m ö b l e r o c h så p u t s a d t o c h fint, att d e t v a r e n g l ä d j e att se.
Golf- ven betäckta m e d vackert randade hemväfda trasmattor, gardinerna röda o c h hvita, ock- så h e m v ä f d a, d u k a r p å b o r d e n l i k a s å.
D e t u n g a p a r e t m i s s p r y d d e i c k e d e t trefliga hemmet.
» Ser f r u n, » s a d e m a n n e n, sedan vi pratat e n s t u n d, » v i v ä n t a d e i s e x år, M a r i a o c h jag, för vi ville inte b ö r j a m e d skuld, utan v i k n o g a d e h v a r p å sitt håll p å b o s ä t t n i n - gen, o c h det var en glädje, ska j a g säga, f ö r h v a r s a k v i k u n d e skaffa o s s.
M e n d e t f ö r s t å s, i n t e fick v i g å så g e n t i l a i k l ä d s e l n, som de merendels göra, ungdomarne, m e n vi t y c k t e lika m y c k e t o m hvarandra för det, eller h u r M a r i a?
» P å hvilken vädjan Maria svarade m e d ett leende o c h en nick, s o m det var skada, att j a g v a r e n s a m o m att s e.
» N u h a r j a g s e x t o n k r o n o r i v e c k a n, sir frun, o c h d e t r ä c k e r g o d t till, o c h ä n d å sät- t e r j a g i n f e m t i o ö r e h v a r v e c k a åt M a r i a, o m n å g o n t i n g skulle h ä n d a m i g, o c h en k r o n a i m å n a d e n till e n s j u k k a s s a, så att o m j a g s k u l l e få e n f e b e r, så s t u p a r j a g inte för det. » » Nå, förtjänar sade jag.
inte frun m e d n å g o n t i n g?
» » N e j, inte e g e n t l i g e n, h a n v i l l e i n t e Vilhelm. » » Nej, » sade mannen och s k r a t t a d e, det, » hon har släpat n o g i b a r n d o m e n o c h u n g d o m e n, nu vill j a g hålla h e n n e s o m en prinsessa. » » A h, j a g h a r d e t b ä t t r e ä n n å g o n prin- sessa, » sade frun.
» V i ä ' j u fria o c h rå oss själfva, o c h det g ö r inte prinsessorna. » » S e r frun, j a g är j ä r n a r b e t a r e, o c h d e t är allt e t t h ä r d t a r b e t e, s o t i g t o c h d a n t, o c h d ä r f ö r vill j a g i n t e att m i n h u s t r u s k a sträf- va m e d arbete för andra, så att h o n inte k a n h a d e t trefligt o c h fint o c h m a t e n i ordning, när j a g k o m m e r h e m.
För jag v i l l h a m i n h u s t r u f ö r m i g, när d e t n u är så v ä l, att j a g k a n f ö d a o s s.
M e n i n t e d u - g e r d e t att s u p a o c h r ö k a o c h b j u d a o c h rumstera, m e n det h a vi d å inte sinne för någondera. » » Ja, det förstås, när j a g sätter u p p en väf åt o s s, » s a d e frun, » s å tar j a g j u alltid till litet m e r, s o m j a g s e d a n säljer, f ö r j a g är så r o a d af att v ä f v a, s e n j a g t j ä n t e p å landet.
D e t t y c k s n o g, att m a n k a n få för g o d t p r i s i b o d a r n e, m e n i n t e h å l l e r d e t så b r a, s o m d e t j a g v ä f v e r.
» » O c h, ser frun, d å h a r h o n sitt a r b e t e h e m m a o c h k a n l ä m n a d e t när s o m h e l s t, » sade mannen.
» F ö r det har j a g observe- rat, att d e t i n t e d u g e r att h a f s a m e d m a t e n.
Ingenting vidbrändt, vällingen på bordet, het och utan klimpar — o c h.
s o m Maria steker potatisen m e d en liten vattskvätt, i, så d e n m o s a r sig, d e t k a n i n g e n m ä n n i - s k a g ö r a efter.
För hvar vecka lägger vi f ö r s t af till h y r a n o c h k a s s o r n a, d e t får aldrig klicka, för stora utgifter på en g å n g d e t är a r b e t a r e n s f ö r d ä r f.
» (Forts.) pröken) \ lexandra Gripenberg, d e n finska f ö r e l ä s a r i n n a n, h v a r s b i l d illu- strerar d e s s a r a d e r, är e n af k v i n n o s a k e n s m e s t fräjdade banérförarinnor i n o r d e n.
Ord- f ö r a n d e i finska k v i n n o f ö r e n i n g e n, förfat- t a r i n n a till b l.
a. d e t b e t y d a n d e v e r k e t » Reformarbetet för förbättrandet af k v i n - nans ställning », uppträdde hon vid kvinno- kongressen i Chicago 1893 som Finlands representant o c h valdes under detta möte till k a s s a f ö r v a l t a r e i d e t s t o r a i n t e r n a t i o - nella k v i n n o f ö r b u n d e t » International Coun- cil o f W o m e n », h v a r s o r d f ö r a n d e är l a d y A b e r d e e n, v i c e d r o t t n i n g af C a n a d a.
H e n n e s af o s s i f ö r r a n u m r e t b e b å d a d e " föredrag hölls l ö r d a g e n d e n 3 0 m a j kl. half 8 p å a f t o n e n i h o t e l C o n t i n e n t a l s s t o r a sal.
M e d e n i m p o n e r a n d e g e s t a l t, ett friskt, liffullt a n s i k t e o c h ett s y m p a t i s k t l e e n d e f ö r e n a r f r ö k e n G r i p e n b e r g e n b e h a g f u l l vär- d i g h e t, e n k l a r, v ä l l j u d a n d e r ö s t o c h ett flytande, elegant föredrag.
P å b o r d e t fram- för h e n n e h v i l a d e u n d e r f ö r e d r a g e t e n j ä t t e - k l u n g a af s k ä r a r o s o r, ett f a g e r t u t t r y c k af s v e n s k a v ä n n e r s s y m p a t i.
Föredragets ämne var Elisabeth Cady Stanton och kvinnosaksarbetet.
Varmt o c h fängslande skildrade föreläsarinnan Elizabeth Cady » Stanton, en af det organiserade kvinnosaksarbetets grundlägg-ammor, o c h hennes femtioåriga verksamhet för den amerikanska kvinnans frigörelse.
Redan s o m barn pinsamt berörd af det på skämt framkastade, m e n af hennes fader, en framstående domare, bekräftade påståendet, att hennes blifvande make, o m han så behagade, utan hinder från lagens sida skulle kunna sälja ett henne tillhörigt korallhalsband och förslösa penningarna därför, såg hon i sin u n g d o m m e d en växande känsla af sitt köns förtryck gång på gång olyckliga kvinnor bönfälla o m hjälp hos hennes far, m e n lämna h o n o m ohulpna o c h förtviflade, då lagen ej tillstadde h o n o m att göra d e m rättvisa.
så den dag, då sju amerikanska kvinnor, verksamma mot- ståndare till slafveriet, på grund af sitt kön vägrades tillträde till världsantislafverimötet i L o n d o n.
Denna skriande orättvisa framkallade, 1848, den första kviunokongressen, hvilken följ- des af en serie effektiva tidningsartiklar o c h John Stuart Mills epokgörande verk o m » K v i n n a n s underordnade ställning ».
Koin Med glödande hänförelse deltog den unga ame- ikanskan i dessa frihetsrörelser.
Efter ett uppe- håll af flere år, nästan uteslutande ägnade åt äkten- skapliga o c h husmoderliga plikter, kastade sig Elizabeth Stanton, s o m d o c k lidelsefullt älskade sitt h e m o c h hyste motvilja m o t allt offentligt uppträdande, åter energiskt in i kampen för kvinnoemancipationen.
Under 16 år använde hon 8 månader af året till föredragsresor, m e d orubbligt j ä m n m o d fördragande utbrott af okun- nighet, råhet o c h hätsk förföljelselusta.
En mängd förtroendeuppdrag, bland andra ordförandeskapet i kvinnosaksdeputationen till kongressen 1854, skötte hon m e d osviklig säkerhet o c h takt.
Syn- nerligen tilltalande var skildringen, huru h o n lyckades omvända sin i föråldrade åsikter stel- nade gamle fader, samt af hennes fyrtioåriga, idealiska vänskapsförhållande till den praktiska, godlynta, för kvinnosaken outtröttligt verksamma kväkerskan Susan B e A n t h o n y, » Methusalems äldsta dotter m e d hatt från arken », hvilken, laddad m e d ämnen till tidningsuppsatser, som ett yrväder brukade bryta in i hennes hem, rycka henne från hennes husliga sysslor o c h tvinga henne ned vid skrifbordet, under det hon själf intog hennes plats vid vaggan eller söm- men.
Som bevis på mistress Stantons slagfär- dighet må anföras, att hon, då en af hennes åhörarinnor spetsigt frågade, hvar h o n gjorde af sina barn, medan h o n höll föredrag, gaf det dräpande svaret: » Hvar gör ni af edra, när ni går o c h h ö r p å?
Det tar icke längre tid för mig att tala än för er att lyssna. » Men hvarför denna rastlösa yttre verksamhet på ett förkättradt område, hos en ung, vacker, älskande och älskad k v i n n a?
Sin personliga lycka o c h tillfredsställelse fann _ h o n i rikaste mått vid den husliga härden.
Å r a o c h utmär- kelse kunde h o n m e d sin glänsande litterära be- gåfning vunnit långt mindre m ö d o s a m t genom föredrag och uppsatser öfver populära ämnen.
Nej, moderligheten, känslan af ansvar m o t ofödda släkten, önskan att förebygga lidanden för kom- mande generationer af kvinnor, förde henne in och höll henne kvar på denna förr vida mer än n u törnbeströdda bana.
Orubblig konsekvens och enhet i sträfvanden karaktärisera denna tros- o c h viljestarka kvinna, s o m drifven af osläcklig längtan efter sanning o c h rättvisa, följde Emersons storslagna maning att » sikta m o t stjärnorna ».
Efter att öfvergångsvis hafva påpekat, huru- s o m det gamla motståndet m o t kvinnosaken gång på gång lefver upp, stundom framkalladt af dem, hvilka fordom själfva fört kvinnofrigörelsens ta- lan, inlade fröken Gripenberg en skarp protest mot hvar o c h en af de nio teser, i hvilka frö- ken Ellen K e y i det tredje af sina mångomtalade föredrag framställde grava anmärkningar m o t kvinnosaken o c h dess förkämpar.
H o n påminte bl.
a., att det just var kvinnosaksvännerna, s o m väckte frågan o m förbättrandet af den gifta kvinnans rättsliga ställning, o c h s o m höjt akt- ningen för verksamheten i h e m m e t g e n o m att införa undervisning i husliga ämnen.
V i d föredragets slut hälsades d e n varm- hjärtade o c h talangfulla föreläsarinnan m e d en kraftig applåd af d e t t a l r i k a, m e s t af
d a m e r beståenda auditoriet, hvarpå, i ho- tellets lilla sal, f ö l j d e e n e n k e l, m e n af d e n a n g e n ä m a s t e s t ä m n i n g p r ä g l a d fest, g i f v e n till f r ö k e n G r i p e n b e r g s ära af ett f e m t i o t a l vänner och beundrarinnor.
Ella Rot Från Iduns läsekrets.
Ehuru vi visserligen ej kunna tänka oss eller finna, att författarinnan till den anspråkslösa lilla skiss, som här nedan åsyftas, på något vis afsett att förklena vare sig sjuksköterskornas aktnings- kräfvande gärning eller det allmänt ansedda sjuk- hus, som valts till skissens ram, vilja vi icke för- vägra den högt ärade insändaren af följande rader plats för hans framställning.
Red.
af Idun.
Herr redaktör!
Många hafva, i likhet m e d mig, lifligt ogillat tendensen i det lilla stycke, m e d titel » Extra biträde, skiss från Sabbatsbergs sjukhus », s o m lästes i n u m m e r 21 af tidningen Iduns inneva rande årgång — ett stycke, s o m för öfrigt inga- lunda var af natur att påkalla någon uppmärk- samhet.
Och jag har, ehuru utan något s o m helst uppdrag eller bemyndigande, blott på grund af det lifliga intresse jag efter 8 års tjänstgö- ring vid sjukhuset känner för det samma o c h särskildt för den därvid anställda, sjukvårdande personalen, känt mig manad att offentligen ut- tala mitt beklagande af att ett dylikt opus fått inflyta i eder m y c k e t lästa o c h af många gärna lästa tidning.
H v a d rätt har väl » Lenjas (eller Anna) haft att skrifva så s o m hon gjort?
H v a d har h o n gifvit eller velat gifva g e n o m sin skiss?
Har hon lämnat en teckning ur verkligheten, då b o n tecknat » Gärdas » sorgliga historia?
Ingen på Sabbatsbergs sjukhus kan minnas att något liknande där timat (och nere personer finnas, som äro kvar sedan sjukhuset öppnades).
Nå väl, o m hela händelsen är diktad, så har kanske omgifningen af densamma, själfva ramen, sitt intresse!
» Lenja » har måhända gifvit en interiör från sjukhuset, så att man kan få ett intryck af huru det tillgår bland de lidande, s o m gå till hälsa — eller till döden.
Men nej, icke heller detta.
Teckningen saknar fullkomligt lokalfärg.
Den kunde lika väl passa in på hvilket annat sjukhus s o m helst, o c h jag ber i detta afseende få upplysa, att å Sabbatsbergs sjukhus sedan flere år tillbaka intet » extra biträde » användts.
Der tjänstgöra i sjukvården endast öfversköter- skor, biträdande sköterskor o c h elever samt un- dantagsvis extra elever.
Förr funnos visserligen » biträden ».
M e n dessa tillhörde tjänstfolkets klass, v o r o tjänarinnor.
H v a d för öfrigt syster Teklas dräkt angår, är den ej af det slag, s o m bäres af någon » syster » (diakonissa eller skö- terska från » Sofiahemmet » eller » Röda korset »).
De andra sköterskorna kallas » fröken ».
Dock, här k o m m a vi just in på det odiösa sökandet efter originalet.
Och svårt är att frigöra sig från den tanken att » Lenja » velat föra sina lä- sarinnor in i ett sådant sökande — att detta är det ledande motivet i hennes skiss.
När h o n tecknar jämförelsen mellan sig själf o c h den stackars » syster Tekla », då blir det lif i teck- ningen.
H v a d A n n a är känslig o c h ädel!
H o n vore d o c k m y c k e t lämpligare till sköterska än syster Tekla!
Och måhända finns det ej endast era enda syster Tekla på Sabbatsbergs sjukhus!
H v e m vet, huru sköterskorna behandla de li- d a n d e!
A r det sådana reflexioner » Lenja » (Anna) vill framkalla?
Måste då icke hvarje rättänkande, och särskildt den, som i likhet m e d underteck- nad blickat in i sköterskornas mödosamma, plikttrogna o c h kärleksfulla arbete, känna sig uppfordrad att på det allvarligaste protestera mot hennes tillvägagående.
Har hon tjänstgjort på Sabbatsbergs sjukhus, så borde h o n kunnat finna ämne till sanna skildringar nog, uti hvilka » systrarnas » lif m e d de sjuka framställts i en helt annan dager.
Och hon kunde således gif- vit d e m inför allmänheten ett erkännande, s o m de väl förtjäna — och en uppmuntran, s o m de väl behöfva.
Högaktningsfullt F. A. Lodin, pred.
v. Sabbatsbergs sjukhus.
T U R I S T E N K vinnor och pengar,,, _.en m e n i n g e n, att k v i n n o r n a ä r o o h j ä l p - §fW l i g t b o r t k o m n a i f r å g a o m allt, s o m rör pengar, t y c k e s vara bland m ä n n e n allmänt r å d a n d e.
» H a n förstår sig icke m e r p å p e n g a r ä,n e t t f r u n t i m m e r » är ett tale- sätt, s o m n ä r a n o g ö f v e r g å t t till o r d s p r å k.
De m e s t orimliga historier o m fruntimmers t o t a l a b r i s t p å f ö r m å g a att u p p f a t t a allt h v a d s o m a n g å r affärer, o m d e r a s s l ö s e r i o c h o f ö r s t å n d, d y k a u p p allt e m e l l a n å t o c h blifva b å d e t r o d d a o c h ovederlagda.
Vissa talesätt, s o m v o r o i s v a n g o m k v i n n a n för årtionden, j a, århundraden tillbaka, idislas ännu, o c h m a n tyckes g l ö m m a, hvilka utom- ordentliga förändringar hennes ställning och f o s t r a n u n d e r g å t t i v å r t å r h u n d r a d e, i all s y n n e r h e t u n d e r d e sista å r t i o n d e n a.
Må- h ä n d a var h o n i s v u n n a tider en ingenue, d å d e t g ä l l d e att f ö r s t å p e n n i n g e v ä r d e t — • hon h a r j u hållits s o m e n o m y n d i g, o c h h v a d v i l l m a n b e g ä r a af d e n o m y n d i g a!
— med all s ä k e r h e t är h o n d e t e j, p å få un- d a n t a g när, d e n d a g s o m i d a g är.
Fler- talet k v i n n o r förstår sig n u p å p e n g a r lika b r a s o m flertalet m ä n g ö r d e t.
Och n ä r h o n är f u l l k o m l i g t o k u n n i g i detta stycke, h o s h v e m ligger skulden?
Jo, h o s d e n m a n eller d e m ä n, s o m s t å h e n n e n ä r m a s t.
H a n eller d e h a f v a u n d e r l å t i t att gifva henne de upplysningar, den undervis- ning de bort.
Sedan g ö r a de sig lustiga öfver hennes bristande insikt o c h hennes oförstånd.
M a n n e n förvärfvar sin k u n s k a p u n d e r p r a k t i s k ö f n i n g o c h g e n o m erfaren- h e t o c h u n d r a r s e d a n p å, att k v i n n a n, u t a n v a r e s i g p r a k t i s k ö f n i n g eller e r f a r e n h e t, ej förvärfvar någon.
Närhelst han b r y r sig o m o c h g ö r s i g b e s v ä r att m e d d e l a h e n n e n å g o t o m p e n n i n g a r s v ä r d e, d e r a s afkast- n i n g, p l a c e r i n g m.
m.
, finner h a n h o s h e n n e god uppfattning o c h verkligt intresse och sin ringa m ö d a rikligen l ö n a d.
Har n å g o n k ä n t e n k v i n n a, s o m e j p r o f i t e r a t af d e n k u n s k a p o m o c h inblick i dylika förhållan- den, s o m m a n g i f v i t h e n n e?
E j s ä l l a n v i - sar h o n i s a k e r, s o m r ö r a p e n g a r, ett för- s t å n d, s o m e j alltid f i n n e s h o s h e n n e s m a n eller b r o r.
T r o t s allt p r a t i m o t s a t t rikt- n i n g är h o n e n i n t e l l i g e n t h u s h å l l a r e, b l o t t hon får l ä r a s i g h v a d s o m f ö r s t å s m e d hushållning.
Schopenhauer, pessimisten och k v i n n o h a t a r e n, h a r s a g t att k v i n n a n s l ö s a r bort, h v a d m a n n e n förtjänar.
M e n mån- gen m a n h a r k o m m i t u n d e r f u n d m e d, att h a n s h u s t r u ä g e r e n f ö r m å g a att d r y g a u t p e n g a r n a o c h få d e m att r ä c k a till m e r ä n h a n själf, o c h låter henne f ö r d e n s k u l l k ö p a, o m d e t är n å g o t s p e c i e l t h a n b e h ö f v e r.
K v i n n o r n a s e x t r a v a g e r a n d e h a r i alla ti- d e r u t g j o r t ett s t å e n d e t e m a, o c h d e t t a l a s ä n n u alltjämt o m h e n n e s gränslösa slöseri, o m hennes okufvade, dyrbara kapricer, o m huru f ö r m ö g e n h e t e r g e n o m h e n n e förspillas.
D y l i k t tal b ö r emellertid m o t t a g a s m e d m i s s t r o.
M a n n e n, e j k v i n n a n, är d e n s t o r e slösaren, har alltid varit det o c h k o m m e r a l l t i d att f ö r b l i f v a d e t.
H a n har slösat bort millioner, där h o n slösat bort några tusental.
S l ö s e r i h o s h o n o m är så v a n l i g t, att d e t k n a p p t v ä c k e r n å g o n u p p m ä r k s a m - h e t alls, så o v a n l i g t h o s h e n n e, att d e t v ä c k e r a l l m ä n u p p m ä r k s a m h e t.
H e n n e s ut- g i f t e r ä r o i f ö r h å l l a n d e till h a n s s m å; h o n lefver g o d t på inkomster, s o m för h o n o m ej s k u l l e f ö r s l å; h o n g ö r s ä l l a n l ä t t s i n n i g a d e p e n s e r, l ä t t s i n n e i d e n n a b e t y d e l s e är e j h e n n e s fel.
H o n är till s i n n a t u r k o n s e r - v a t i v, h e n n e s u p p f o s t r a n är k o n v e n t i o n e l l, h o n f ö l j e r g ä r n a a u k t o r i t e t o c h är m o t s a t - s e n till s l ö s a k t i g.
O m h o n g ö r s i g s k y l d i g till s l ö s e r i i n å g o t a f s e e n d e, är d e t m e r e n - d e l s af o k u n n i g h e t.
H o n f ö r s t å r e j, att h o n handlar galet.
U p p l y s h e n n e, o c h det skall v i s a sig, att h o n l ä t t l e d e s till s p a r s a m h e t.
D e n n a d y g d h a r m o n i e r a r m e d h e n n e s sin- nelag o c h själsanlag, ja, m e d hela hennes natur.
F å ä r o d e m ä n, s o m, af o m s t ä n d i g h e t e r n a t v i n g a d e till ett i n d r a g e t l e f n a d s s ä t t, af s m a k o c h b ö j e l s e f ö r a ett s å d a n t, f ö r så v i d t n ä m l i g e n d e ej äro g i r i g a.
Så snart omständigheterna det medgifva, upphöra de att s p a r a o c h d r a g a i n.
E n k v i n n a där- e m o t, s o m v a n t s i g v i d ett h u s h å l l s a k t i g t lefnadssätt, fortsätter att öfva sparsamhet, ä f v e n s e d a n d e t f ö r h e n n e ej u t g ö r n å g o t n ö d t v å n g, j a, r e n t af e j ö f v e r e n s s t ä m m e r längre m e d hennes stånd o c h villkor.
M å n g a äro d e e x e m p e l, s o m härpå k u n d e anföras.
H u r u o f t a är e j e n rik k v i n n a så n o g a m e d s i n a u t g i f t e r, att h o n får n a m n o m s i g att vara snål!
K v i n n a n s detalj sinne g ö r h e n n e b ö j d för e k o n o m i.
M å h ä n d a äger h o n ej, h v a d v i p l ä g a k a l l a affärsgeni, o c h m å h ä n d a går » la haute flnance » ö f v e r h e n n e s hori- sont, m e n ett omsorgsfullt o c h n o g g r a n t f ö r v a l t a n d e af m i n d r e p e n n i n g e b e l o p p är h e n n e s s p e c i e l l a t a l a n g, o c h däri l i g g e r h e n - nes styrka.
A l l t i d o c h allestädes har h o n d ä r p å v i s a t p r o f.
I d e flesta fall k u n n a d e ä k t a m ä n n e n m e d t r y g g h e t l ä g g a s i n a in- k o m s t e r i h u s t r u n s h ä n d e r.
F ö r t r o e n d e från deras sida i detta stycke verkar sporrande och u p p m u n t r a n d e; m i s s t r o o c h ett i n k v i - sitoriskt förhörande och räkenskapsgran- skande föda intresselöshet o c h modfälldhet.
S e d a n k v i n n a n n u b ö r j a t själf f ö r t j ä n a p e n - n i n g a r o c h d ä r i g e n o m lärt s i g f ö r s t å d e r a s v a l ö r, h a r h o n k o m m i t till e n m o g n a d, s o m nästan förvånar, o c h ingen opartisk person skall k u n n a f ö r n e k a, att h o n i f ö r v a l t a n d e t af s i n e k o n o m i å d a g a l ä g g e r s å v ä l f ö r s i k t i g - het som hushållning.
V i t a l a e j här o m d e få u n d a n t a g s f a l l e n.
D e t f a k t u m, att h o n p å n u i f r å g a v a r a n d e o m r å d e k o m m e r att s n a b b t o c h s ä k e r t g å f r a m å t, s k a l l n o g e j h i n d r a, att e n d e l m ä n f o r t f a r a n d e s o m hittills k o m m e r att t a l a o m hennes okunnighet, oförstånd, extravage- r a n d e o. d.
D e n i c k e i a k t t a g a n d e, t a n k l ö s e m a n n e n tyckes h ä m t a sina meningar o m k v i n n a n från l u g g s l i t n a t r a d i t i o n e r, s o m d e e n v i s t h å l l a f a s t v i d, t r o t s alla m e t a m o r - foser h o n undergått u n d e r tidernas l ä n g d.
H a n räknar måhända detta s o m trohet m o t könet.
På hennes ekonomiska okunnighets och s l ö s e r i s k o n t o s k r i f v e r h a n g ä r n a fa- r a n af ä k t e n s k a p s i n g å e n d e.
A c k, vore d e t t a e n d a o r s a k e n till ä k t e n s k a p l i g o l y c k a, då skulle äktenskapet i regel bevisa sig v a r a, h v a d u n g a, r o m a n t i s k a ä l s k a n d e före- ställa sig, när d e b e f i n n a s i g p å f ö r t j u s - ningens höjd!
D e t k a n i f r å g a s ä t t a s, h u r u v i d a b l a n d tu- s e n fall af e k o n o m i s k r u i n h u s t r u n m e d - v e t e t o c h u p p s å t l i g t b i d r a g e r till e t t e n d a.
Nej, t v ä r t o m s ö k e r h o n i a l l m ä n h e t, så v i d t h o n äger en s m u l a s u n d t förnuft o c h n å g o r l u n d a k ä n n e r till a f f ä r s s t ä l l n i n g e n, h å l l a m a n n e n t i l l b a k a från s l ö s a k t i g a v a n o r o c h a n v ä n d e r hela sitt inflytande i e k o n o m i s k riktning.
E.
B. illustrerad t i d n i n g för rese-, v a n d r i n g s - o c h kurortslif, nummer hvarannan utkommer m e d ett vecka o c h kostar för m a j — d e c e m b e r endast 3 kronor.
8- ä 12 sidigt
(DUN 1896 Ui » n o t i s b o k e n.
Frän Honnef meddelas, att drottningen, s o m till följd af lindrigt illamående under sista veckan icke kunnat lämna sin bostad, nu åter är bättre.
I början af denna vecka liar h. m:t haft glädjen mottaga besök af kronprinsessan o c h de unga prinsarne.
Kronprinsessan Victoria anlände enligt telegram den 28 maj m e d sina söner till Kreuz- nach för att vistas vid därvarande kuranstalt.
FredriJca Bremerförbundets årsmöte, s o m afhölls här o m aftonen, öppnades af fru A.
Montelius m e d ett längre, sympatiskt minnestal öfver förbundets under året aflidna medlem fri- herrinnan Sophie Adlersparre (Esseide).
A f års- berättelsen framgår, att förbundet nu har 1,619 medlemmar, o c h 47 o m b u d ha på skilda orter i n o m landet verkat i förbundets intressen.
För- bundets egna fonder ha under det förflutna året ökats m e d 4,793 kr.
o c h uppgå nu till 21,038 kr.
Allmänna stipendiefonden har en behållning till 1896 å 100,402 kr., o c h donationsfondernas sam- manlagda belopp utgör kr.
88,589.
Platsförmedlingsbyrån har haft 498 inskrifna arbetsgifvare o c h 618 arbetssökande.
Summan af årslönen för de af byrån förmedlade platserna uppgår till 45,000 kr.
Afdelningen för anskaf- fande af sjuksköterskor har i 318 fall anskaffat sköterskor.
Sjukkassans medlemmar v o r o 238 o c h sjukhjälp har utbetalats m e d 3,230 kr.
Pristagarinnan för kvartettkomposition i årets pristäfling o m Sällskapets för svenska kvartettsångens befrämjande pris var fröken Sara Wennerberg, en brorsdotter till f. d. stats- rådet Gunnar Wennerberg.
# Fröken Hulda Lundin, slöjdinspektrisen vid Stockholms folkskolor, har afrest till Tysk- land för att därstädes studera den nu pågående utställningen i Berlin samt taga kännedom o m den kvinnliga slöjdundervisnisningen i de tyska skolorna.
Smekmånaden i Visby ämnar det unga paret, grefve L e o Tolstoi junior ocli hans gref- vinna, född Westerlund, tillbringa.
De nygifta ditreste omedelbart efter bröllopet i förleden vecka o c h ha för afsikt att uppehålla sig där ett par veckor.
* Teater och musik.
Studentföreningen Philochoros ' föreställningar i mån- dags o c h tisdags å Dramatiska teatern hade sam- lat en m y c k e t talrik o c h på bifall frikostig pu- blik.
Det hurtiga o c h karaktärsfulla utförandet af de olika danserna o c h programmets öfriga n u m m e r var däraf ock väl förtjänt.
Särskildt väckte en bondkadrilj från Östergötland, utförd af åtta par, stormande bifall, likaså Frykdals- polskan för den fart o c h det sprittande goda lynne, hvarmed den framfördes.
Den behagfulla Vingåkersdansen m e d sin dramatiska liffullhet dansades o c h spelades äfven på ett högst för- träffligt sätt o c h måste likasom de två först- nämnda numren gifvas da capo.
Emellanåt, me- dan man hvilade sig från dansen, berättades komiska bondhistorier eller fick man höra bond- spelmännens låtaj, hvilkas omedvetna komik var synnerligen underhållande.
Programmet af- slutades m e d ett stort dansgille på en rymlig loge.
Här var det glam o c h glädje, o c h här af- löstes gammalvals af klappdans, o c h så följde Smålandspolska o c h trekarlspolska o c h flere an- dra danser.
Publiken gaf, såsom sagdt, på lifligaste sätt uttryck åt sin belåtenhet m e d de lyckade presta- tionerna.
Synnerligen entusiastisk i sina bifalls- yttringar visade sig särskildt den m y c k e t upp- märksammade skara, som på premieren i brokiga nationaldräkter fyllde hela första radens fond.
Och den torde äfven hafva varit mest kompetent att b e d ö m a föreställningen; det var nämligen all den ungdom, s o m under Skansens vårfest nu i dagarna uppträdt o m aftnarna på Skansens dans- bana, s o m här tagit plats.
Dessutom bevistade prins Kärl m e d uppvaktning måndagsföreställ- ningen.
* A n n a hade släppt Kalles h a n d o c h rest sig, u n d e r d e t att h o n b l e f b l o s s a n d e r ö d.
Brudfärden.
Berättelse från Bohusläns skärgård af Johannes Sundblad.
(Författarens sista, efterlämnade arbete.)
(Forts.) S v a r e t från A n n a v a r i c k e m i n d r e o l i k t hennes föregående.
Naturligtvis låtsade h o n ej f ö r s t å d e n fina a n s p e l n i n g e n p å d e n blif- v a n d e m a t m o d r e n, m e n brefvet var i öfrigt m y c k e t hjärtligt o c h öfver underskriften stod d e n n a g å n g » din i b l e k a d ö d e n tilgifna barn- d o m s v e n ».
En instinktlik känsla hade gjort, a t t h o n d e n n a g å n g v a l t e n a n n a n bref- skrifverska, t y Elsa » t o g en inte där en släppte h e n n e », o c h m e d det där » påskrif- t u m m e t » h a d e d e a l d r i g förhållit s i g rätt, s a d e h o n till h v e m s o m v i l l e h ö r a d e t.
N u f ö l j d e b r e f p å bref.
Fyra månader v a r ett l å n g t m e l l a n s k o f.
F ö r h v a r j e g å n g b l e f t o n e n » k ä r l i g a r e », j a, K a l l e s sista b r e f h a d e v a r i t ett o r d e n t l i g t friarebref.
P å d e t t a f ö l j d e ett s v a r, h v a r s i n n e h å l l i s a m m a n - drag skulle k u n n a återgetts m e d: » J a g ber o m åtte-dar ' s betänketid, m e n inte b l i r d e t n e j!
» O c h öfver underskriften stod denna gång: » D i n i blekaste d ö d e n ».
6.
» J a, h ä r sitter v i n u å h å l l a h v a r a n d r a i h a n d p r e c i s s s o m f ö r f e m t o n år s e n, » s a d e Kalle, i det han hårdt kramade A n n a s ena hand.
» N ä r j a ' n u t ä n k e r m e j t e b a k a, så t y c k e r j a ', att d e v a s o m i g å r, så h a r t i a gått; a r e n a h a fluget b o r t.
» » A ja ', s o m t y c k e r att d i krupet f r a m.
Ja ' h a r l ä n g t a t, å j a h a r v ä n t a t, så.
.
.
» Det låg n å g o t förebrående i tonen, o c h h o n drog h a n d e n tillbaka.
» M e n n u ska d u slippa å vänta längre, liten.
N u ska j a sitta h e m m a i stuga vin- tern o m; de har j a satt m e j före, » sade K a l l e o c h d r o g h e n n e intill s i g.
» Långturer ä j a ' n ö j d på, m e n utan s j ö n k a n j a ' inte lefva.
Ja ' köper m e j därför in i en storsjöbåt å går på halflott te å börja m e.
Snart ska j a få e n h e l l o t t.
K u n d e n o c k skaffat m e j de genast, o m j a inte velat betala stuga k o n t a n t, ser d u, f ö r j a ä, s k a m å t a l ' o m ' e t, i n t e » b a r s k r a p a d e r », u t a n h a r n o c k i n t e så lite i n n e s t å e n d e h o s r e d e r i e t.
.
.
» Här afstannade samtalet, m e d a u de sutto och sågo utåt det motsatta landet.
Detta varade några ögonblick, m e n snart bröts t y s t n a d e n af K a l l e s: » N å, d å är v i e n s e o m, att j a ' far t e M o r - l a n d a i eftermidda ' å tar ut l y s n i n g?
För- m y n d a r e n din har lofvat å följa m e '.
» » G ö r s o m d u själf vill, m e n h v a ä d e s o m b r å d s k a r så f ö r s k r ä c k l i g.
H a v i v ä n t a t i f e m t o n år, så k a n v i v ä l v ä n t a ä n n å ' r a m å n a r.
S t u g a b e h ö f v e r allt å s e s o m å.
.
.
» » N e j, v i h a v ä n t a t l ä n g e n o c k, » af b r ö t fäst- m a n n e n häftigt.
» Börje.
.
.
Börje.
.
.
» » H v a har j a m e Börje å g ö r a?
» » A h, han har j ä m t gått här h e m m a å lagt u t s i n a k r o k a för d e j, å j a ' h a r i n g a r o inna ' vi ä vigda. » » D å har h a n agnat sina refvar * förgäfves, ska j a säja dej.
.
.
B ö r j e.
.
.
A h n e j.
» » M e n d a n s a t håttepolske m e n, d e h a r d u ändå gjort tidt å pfte? » » J a?
.
.
.
H v e m har kunnat säja d e?
» * A g n a t = satt agn på sina refvar.
» Jo, d e har Elsa gjort.
H o s k r o f i ett » p å s k r i f t u m » — j a ' har läst o m ' e t g å n g på g å n g, så j a k a n ' e t u t a n t e.
— » B ö r j e g å r här, tål i n t e s j ö n å d u g e r såll ' es i n t e f ö r b a n k f i s k e e n g å n g.
— M e n dansa, d e k a n h a n; i h å t t e p o l s k a n s l o g h a n h ä r o m d a n föt- t e r a tre g å n g e r i t a k e t.
V a ' d e i n t e e n b e s t!
H a n dansa ' ändå m e A n n a, å de såg väl så p a s s k ä r l f t ut, så.
.
.
» » D e v a ' efter d e b r e f v e t, s o m d e l å n g a uppehållet b l e ', d u m i n n s.
.
.
H v a skulle j a ' t r o a n n a t, ä n att E l s a l j ö g.
.
.
N ä r g j o r d e h o ' annat, uschlingen? » fortsatte A n n a, u n d e r d e t att e n d a r r n i n g i r ö s t e n f ö r r å d - de, hur upprörd h o n var.
» Ja ' misstänkte g e n a s t, att d e v a ' n å g o t g a l e t m e d e d ä r » p å s k r i f t u m e t », å b a h e n n e läsa u p p ' e t, å de g j o r d e h o, s o m j a ' t r o d d e rätt, å d e h a n d l a ' o m n å g o t fyr, s o m h o ' en g å n g ha ' tt m e d e j.
.
.
ett p å s k e h o r n eller h v a d e ' v a '.
.
.
M e n f r å n d e n d a ' n b l e h o o c k s å å s ä t t e r frå te å skrifva. » » J a ' har förstått det, m e n o m d u k a n säja d e j fri f ö r B ö r j e, h a r d e t i n t e v u r e t någon annan, s o m du tyckt o m under di h ä r m å n g e a r e n a, f ö r att d u h a ' t t friare, d e t a r j a ' f ö r a f g j o r d t.
— Säj u p p r i k t i t!
» » Ja, de kan j a gärna göra, å de s å m y c k e m e r s o m d u själf s a: j a ' s k a v a r a fri, å d u s k a v a r a fri.
.
.
J a g h a d e såll ' es ingen- t i n g l o f v a t, f a s t j a allti h å l l e t m e j själf f ö r t e å v a r a d i f ä s t e m ö, m e n så v a d e ett p a r år s o m d e b l e s å s m å t t f ö r m e j å m o r, att vi höll p å å rakt svälta ihjäl.
Just som de v a s o m svårast, k o m de en n o r r m a n frå ' E g e r s n n d.
H a n f ö r d e e g e n s k u t a å v a e n r i k t i h e r r e k a r '.
H a n h a d e fått ö g o n a p å m e j, j a ' vet inte hur, å sökte j ä m t å k o m - m a i språk m e ' m e j.
E n g å n g frågte h a n m e j, o m j a ' inte ville g å o m b o r d på hans s k u t a å se, h u r h a n h a d e ' t, m e n j a ' v a rätt lika n o j d e r o m ' e t; en annan g å n g b j ö ' h a n b å ' m e j å m o r p å fri r e s a t e E g e r s u n d, m e n v i v a lika n ö j d a; m o r d r o ' s * v ä l lite för ' t, m e n j a ' sa ' m e j rakt ifrån ' et.
I hela l ä g e t k a l l a d e di m e j e m e l l e r t i d f ö r » n o r s k e s a », å j a k a n i n t e n e k a, att j a ' själf a n s å g m e j p å g o ' v ä g å bli d e.
E n da ' steg h a n in i vår stuga — m o r satt ä n d å å s p a n n å j a s a t t å t r ä d d e p å ett n ä t • — å n u g j o r d e han inte långa o m s v e p, utan frågte m e j rätt p å sak, o m j a ' ville bli hans hustru.
H a n t a l t e o m, h u r b r a j a ' s k u l l e få t.
.
.
Han skulle bära m i g på händera, å m o r skulle j a ' f å t a m e, s a ' h a n.
Ja ' k o m i d e s a m m a att s e m e j o m k r i n g i s t u g a, å aldri h a d e j a ' t y c k t, att d e s e t t så f a t t i ' t u t d ä r s o m d e g j o r d e i d e n s t u n n a; k a n s k e v a ' d e där- för, att j a ' i m i i n b i l l n i n g s å g, h u r p r ä k t i g t j a ' skulle få ' t, o m j a ' ville bli hans » k o n e », s o m h a n sa.
H a n h a d e s t r ä c k t u t si ' h a n d å t a l t e så kärli ' t, å j a ' h ö l l j u s t p å å räcka f r a m m i å säja m i t t j a o r d, m e n inna j a g j o r d e de, luta ' j a ' m e j framåt, för att få lite o p p s k o f, d å i d e s a m m a ett k l i n - g a n d e hördes v e föttera, å då j a såg ner, s å l å g d i n p e n n i n g d ä r.
J a ' k ä n d e, att j a ' ble s o m en drypan ' e b i o ' i ansiktet.
.
.
D e va ändå, s o m o m ja gjort något ondt å ble ' et öfverraskad p å bar gärning.
N u ble de inte fråga o m handslåning längre, utan fick n o r r m a n a f s k e p å g r å t t p a p p e r.
K a r l e n t r o d d e n o g, att j a g h a d e b l e t t s p r i t t g a l e n, o c h han yttrade o c k något i den vägen, då h a n strax därefter l ä m n a d e s t u g a n.
» * Drogs.
A r m a h a d e u n d e r d e sista o r d e n d r a g i t upp p e n n i n g e n ur b a r m e n och höll d e n för ö g o n e n på fästmannen.
» Ser du, han skiner som gull, d e b e t y d e r, a t t j a v u r e t d e j t r o g e n.
» 7.
» M o r, m o r, I k a n aldri t r o!
.
.
.
I d a ' h a r de l y s t f ö r G u d i n g s - K a l l e å T o r s k e n s A n n a!
» s k r e k l o t s e n s K a r i n, d å h o n efter å t e r k o m s t e n från k y r k r e s a n ä n n u s t o d m e d f o t e n p å tröskeln.
» A h, d u pratar; d e skulle väl ha sports n å g o t i f ö r v ä g, o m d e v u r e t i f r å g a, » svara- de m o d r e n, n ä s t a n s t ö t t å l ä g e t s v ä g n a r, att m a n skulle h ä m t a sina nyheter o m detta från a n n a t h å l l.
» D u har väl hört galet, barn. » » I ska inte vara barnslfer, m o r!
J a ' h a r väl m i n a ö r a ä n d å.
D e ä ', s o m j a ' s ä j e r.
M e n v a d e i n t e b r a b e s y n n e r l i g t?
.
.
.
Prä- sten stappla ' p å b ä g g e n a m n e n, å A n n a, h o ' fick h e t t a A n n i k a.
D e v a m å n g a, s o m l a ' m ä r k e tillbet. » » D å b l i r d e aldri n å g o t b r ö l l o p å, » s a d e m o r m o d r e n, s o m s u t t i t o c h l y s s n a t till d o t t e r - dotterns kyrkonyhet.
» S å n n t har ja ' hört e x e m p e l p å förr en g å n g.
» » G u ' b e v a r e.
.
.
S p å i n t e s å där.
D e ä ändå hemskt, » sade husmodren.
r e t a d e s i g ö f v e r, att v i g s e l r i n g e n, s o m K a l l e h a d e i b e r e d s k a p, v a r af g u l d; » l i k s o m o m i n t e e n å sölfver k u n d e v u r e t g o ' n o k k.
.
.
» Bröllopsdagen uppgick med en strålande sol, h v i l k e n s t r ö d d e sitt g u l d b l a n d v i k a r n e och skären.
Öfver de smala sunden b y g g d e hon sina flyttbara b r y g g o r mellan ö a r n e; på d e n s t o r a E l l ö s e f j o r d e n, d ä r h e n n e s s n e d - d a n d e strålar ej f ö r m å d d e slå n å g o n s å d a n mellan stränderna, bildades en bred väg långt utåt fjorden.
M i d t i denna framgledo trenne båtar, hvilkas roddare tycktes ösa g u l d m e d årorna.
D e t v a r d e från b r u d e - huset u t r o e n d e trenne båtarne, s o m skulle f ö r a b r u d f ö l j e t till d e n p l a t s, d ä r v ä g e n inifrån.
O r u s t l e d e r n e d till E l l ö s e s t r a n d e n, h v a r i f r å n b r ö l l o p s f o l k e t till f o t s s k u l l e fort- s ä t t a s i n v ä g till k y r k a n.
» K o p p a ' p å k r a n s e n * v a u t å äkta p o s t l i n; a n d r a s k u l l e i n t e g å a n åt T o r s k - O l l e s t ö s kantänka!
T e bru ' klänning skulle de, gu- b e v a r s, v a r a ' köpetyg, h e m v ä f d t k u n d e i n t e vara passligt nokk.
A t ä n k, h o ' ä så te p a s s, att h o ' t y c k t e, att d e i n t e k u n n a v a r a n o k k m e k l e n i n g * *, u t a n d e skulle v a r a riktigt på herrskapsvis », hette det slutligen, » m e n f ö r de h a r d å h a n ä n d t l i s a t t p.
» » G u ' låt d o m i n t e r a k t s v ä l t a i h j ä l h ä r i läget », sade Kalle, då han tillsammans m e d A n n a kvällen före brölloppet o r d n a d e det sista i brudehuset.
» N u har käringer ' a i n t e m e r ä n en d ä ' å s k v a l l r a p å, å d e n sträfvar di väl m e.
» (Slut i nästa n:r.)
» Ja v e t inte, hur d e k o m m e r s e j, m e n n ä r j a ' ser p å, h u r fint d e ä h ä r å h o c k a prakti ' t r a k t e r i n g v i h a r å b j u ' d e m p å, så k ä n n e r j a ä n d å, s o m d å j a ' v u r e t p å graf- öl.
.
.
T ä n k o m d e t t a b l i r ett s å n t i stället för ett b r ö l l o p.
» Iduns byrå och expedition hållas under månaderna juni — augusti öppna A n n a såg sorgsen ut och borttorkade oförmärkt de frambrytande tårarna.
hvarje söckendag kl. 10 — 5.
» H v a ä de f ö r s n a c k?
.
.
.
J a s å, d e d ä r k ä r i n g e p r a t e t o m, att p r ä s t e n s t a k a s e j p å våra n a m n?
H v a skulle k u n n a hända.
.
.
D e n s o m i f e m t o n år g å t t j o l a i k r i n g, h a n d r u n k n a r i n t e p å Ellos.
.
.
S e så, l i t e n, var n u inte barnsli '.
.
.
F ö r d ö m d t käring- p r a t! » * - — — Innehållsförteckning.
L o u i s e R e u l e r s k i ö l d, f ö d d N o r d e n f a l k; af Mari Mihi.
(Med p o r t r ä t t).
— G l ä d e n k o m m e r!
p o e m a f Helma Ny- blom.
— V å r a söners f r a m t i d; o c k s å n å g r a s y n p u n k t e r af Ineognita.
(F o r t s.
o. slut).
— L i n d b l o m m o r o c h rosor; n o - v e l l af A. O — n.
Öfvers.
för I d u n.
— P å r u n d r e s a; n å g r a k o r t a b r e f f r å n » f r ö k e n E v a », U p p s n a p p a d e o c h afskrifna af Georg Nordensvan.
2.
— » Dessa s m å »; n å g r a b i l d e r u r » de b u n d n a systrarnas lif. » t e c t n a d e för I d u n af Amanda Kerfstedt.
— F r ö k e n A l e x a n d r a G r i p e n b e r g; af Ella Bot.
(Med portratt).
F r å n I d u n?
läsekrets.
— K v i n n o r o c h p a n - s a r; af E.
B.
— U r n o t i s b o k e n.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— B r u d f å r d e n; berättelse f r å n B o h u s l ä n s s k ä r g å r d a f Jo- hannes Smalblad.
— Tidsfördrif.
I d e n n a r i k t n i n g g i n g o s a m t a l e n h e l a ef- termiddagen i fiskeläget, m e n ej n o g här- med; u n d e r de veckor, s o m föregingo bröl- * E n hylla, s o m i de gamla b o n d h u s e n gick loppet, hvilket skulle följa o m e d e l b a r t på omkring öfre kanten af den väggfasta, sparlakans- lysningen, hade m å n g a i grannelaget mera omgifna sängen.
b e k y m m e r för det n y a hjonelaget, än de * * Utklenade (utbredda) smörgåsar; ett slags h a f t f ö r s i g s j ä l f v a p å år o c h d a g.
M a n i gaffelfrukost.
Men Redigeras af SopMe Bidrag mottagas med Linge.
tacksamhet.
Charad.
Det lefde en gång — så börjar min saga — En högättad andra, s o m arfslott fått taga Af förfäder många.
H a n ägde af smycken De mest undersköna — väl hundrade stycken.
Bland dessa klenoder så fanns det dock ingen, Som mättes i skönhet m e d » stenen i ringen ».
Att den var mitt första är lätt att begripa.
I tusen fasetter man nödgats den den slipa, Ty den var så stor, att det finger den p r y d d e Blott m ö d o s a m t bärarens order åt- lydde.
Så sades bland folket.
Min andra ock ägde Ett tredje så dyrbart, att o m man det vägde, Dess vikt uti guld knappast skulle förslå Att lösa det ut.
Det var folktron också.
En dag gick vår man att i skogen spatsera Och bar då sin ring samt mitt tredje m. m.
Ty röfvare funnos — det visste han väl, Bland var icke rädd för att slå d e m ihjäl.
Nå, bäst han i skuggan af träden flanerar Så h ö r han ett skrik, s o m hans blod altererar, E n kvinnas det var.
G e n o m buskar och snår H a n skyndar framåt, o c h han röf- varen slår.
Den sköna han räddar — så tjusande fager — På fläcken hans lättrörda hjärta nu tager, Och utan besinning han gifver sin ring Å t flickan, s o m vore det rakt ingen- ting.
H o n rodnar och bleknar samt skjuter bort smycket Samt säger: Min herre, det är allt för mycket, Om någon förtjänat belöning att få, Så är det ej jag, m e n väl ni, af oss två.
Mitt hela du är, säger eldigt, vårt andra.
Och vill du s o m jag, skola lyckligt vi vandra Tillsammans, o c h du blir min maka, så huld, Mer värd än i skattkammarn stenar och guld.
S. Mosaik.
e I a I s P P a 1 e 0 | h v a i P s s ringsgåta.
Pirfvel.
3 jt a * 1 1 f ål | • t • 1 i _ " n r a s i 0 e r a IT — « — n c e r 11 o- a e 1 g w 1- a h 0 ^ 1 k 1 1) Ö, lydande under Spanien, 2) stad i Norge, 3) ögrupp, 4) husge- råd, 5) en s o m skyr dagsljuset, 6) hvad den trötte ej vill sakna, 7) individ i Norrland, 8) stad i England, 9) bruk o c h järnvägsstation i Sverige.
Begynnelse- o c h slutbokstäfverna bilda namn på något s o m före- k o m m e r i våra kyrkor.
M T Akrostikonet: Gertrud: Tora, rask, usla, dalmas.
Proköp.
L.
Med b på landet ofta bär mig tösen; med f » framåt » har varit stads min lösen; med g, det är i skogen bra att göra; med j, du v i s d o m uti mig får höra; med l, jag kan en hjärteklämmavara; med r, du dina händer b ö r bevara; med s, jag viktig är att hafva, då ett pris för godt rekord du hoppas få.
nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af s t 1 — 4) Ko nsonantföränd P t 2 — 4) 3 — 4) I döden för din skull jag går Med hull o c h hår.
» I bunden form » jag följes åt Af bitter gråt.
Terräng, där mången öfva plär E n sport så kär.
Charaden: gren, Elsa, lusa, Bok-staf.
Förvandlingsgåtan: B i r m i n g h a m: Bretagne, Ingolstadt, R a v e n n a, Minneapolis, Idefjord, Nikobarerna, Genezaret, Hardanger, A b e s - sinien, Möckeln.
Aritmoremct: R i k e d o m: mer, moder, ko, rike, Krim, rim, dike, ord, Erik.
Bufviidbryet: Sannas apa B o b reder sås i m a d a m Sissis kök.
Lösningar.
Logogry / en: Viljekraft, trafik, flirt, kli, traf- ve, artikel, kilar, rek, R e a, talk, arkiv, val, kval, vaktel, falk, klav, valk.
IJ I I T M Å N ^ 1 U L I I?
I M i l O P A P A n V * Hv * HVy R e d a n 1 8 8 8 i n t y g a d e prof. J o h.
L a n g i L u n d, a t t H u l t m a n s C a c a o v a r fullt l i k a m e d v a n H o u t e n s C a c a o.
H u l t m a n s C a c a o k a n s å l e d e s v a r m t re- k o m m e n d e r a s till h v a r j e h u s m o d e r.
