# ID: svediakorp-per1077
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,076
# sentences: 745
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri Fredagen den 29 maj 1896.
N:r 22 (441) Byrå: Prenumerationspris p r å r: Idun ensam kr.
5.
— K l a r a södra k y r k o g.
1 6, 1 fa.
AUm.
telef.
6147.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5: — Iduns Modet., månadsuppl.
» 3: — Prenumeration sker å alla post- Barngarderoben _ ... » 3: — anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. NorcLUng.
Aktiebolag.
9:de årg.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande&gt; o. » Lediga platser » Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
(Iösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
t Klara - f * &gt; n l i g t telegram pianisten manns änka, fru från Frankfurt Klara Schumann, därstädes » Såsom berömda Fredrik Wieck kompositören Eobert Schu- Weinlig och am Main har den oöfverträffad, » säger Josef v o n W a s i l i e w s k y, en framstående tysk musikkännare.
dra dagar, hälften göra då halfva torde nog för utmärkt henne e l e v i sin dotter.
undervisning tycker o m musik och den an- Den höra da bizarre Niccolo Paganini, d e n lilla K l a r a inför ett större auditorium.
att V i d t i o års på en konsert, en på den nas Perthaler.
Den Leipzig en man vid n a m n Fredrik W i e c k.
Han lefde i på att sånglektioner, ge musik- o c h något som den tiden var d å t. o. m.
sådana inom föga inbringande, ste hänge T v ä n n e år 1831, en resa Men o c h Berlin s o m förvärfvade sig det rykte enskilda för perso- att, sålunda e k o n o m i s k a be- mera helt kunna musiken.
det var hon höra sig.
hon s i g åt som världens förnämsta piano- spelerska, i dag pryder På Hon var ej nå- af d e s s a s t a c k a r s » u n d e r - s o m lofva så m y c k e t, vanligen 1839 men som hålla så litet.
Tvärtom.
Till följd af öronsjukdom hade hon Hon språk.
Men sedan fick från föredrog Leip- då först Caprice o c h slutade Schuberts arrangerade serenad, ac- bekanta, af k o m p a g n e r a d af C h a r l e s d e B é - r i o t, s å s o m b e k a n t e n af å r h u n - dradets Bland störste dem, musiklektioner ännu h ö r s e l n blifvit återställd, goda med Wieck, svårare de Liszt lands ändå hos Erard i blefvo borgardottern m y c k e t svårt att lära sig T y s k - och under parisarne alldeles » épris » i d e n Thalbergs K l a r a W i e c k f ö d d e s d e n 13 1819. en konsert Paris Idun.
hvilket hon d e sista f e m t i o åren bibehållit.
zig.
tonernas till K a s s e l, W e i m a r d å o c h d å lät lilla en d ä r e f t e r, d.
v.
s. åtföljde h o n sin far p å o c h Schubert må- d e n förstnämndas porträtt, barn », Kalkbrenners och Frankfurt, hvarunder döttrar: Klara och Marie.
Det got af lär hafva variationer.
är sept.
några väl 1 8 3 7 p å e n tur- värld D i r e k t ö r " Wieck h a d e t v ä n n e som debutanten mycket först från kymmer, fru till W i e n hjälp befriade känd née anlita ners rätt Grätz, som tonernas Beethoven storheter hon s o m g a f s af tiden unga då tolkat I b ö r j a n af d e t t a å r h u n d r a - spelade från redan bodde ålder fick uppträ- o c k s å första g å n g e n offentligt pianist de låta henne vara drottning.
gåfvo teori o c h i s o m en gång hos W i e c k s spela, r å d d e fadern läsarinnor presentera pianister- nu hädansofna Dessutom i musikens Iduns detta att Schumann världen å t m i n s t o n e låtsas det, anledning står K l a r a en Dorn kompositionskonst.
aflidit.
hittills I våra pianist Schumann.
fanns okänd fiolspelare.
som då hos äfven togo Fredrik en » storhet ».
hette Robert Schumann.
ung Han Och i h a n s k o n s t n ä r s s j ä l, d ä r stän-
Sanningen på jorden k a n allenast anas, B l o t t i s v a g a drömmar h e n n e s afbild danas, A n a s dock skönast, när först på dess vårdag H j ä r t a t, det unga, af kärleken rörs.
G.
A. Goldschmidt.
d i g t e n m e l o d i b r u s a d e, f r a m s t o d s n a r t bil- d e n af h a n s l ä r a r e s v a c k r a, g l a d a d o t t e r, till h v a r s s p e l h a n m å n g e n g å n g m e d stilla fröjd lyssnat.
O c h så b ö r j a d e d e r a s k ä r l e k s s a g a — e n saga, där hvarken d e n traditionelle obeveklige f a d e r n, d e n b l å ö g d a » C l ä r c h e n » eller d e n u n g e, fattige k o n s t n ä r e n felas.
— P å d e n t i d e n v ä n d e l i f v e t sin a f v i g s i d a m o t R o b e r t Schumann.
» F ö r l ä g g a r n e v i l j a ej e n s v e t a af m i g, » s k r e f h a n till en af s i n a v ä n n e r.
D e n g a m l e W i e c k v i l l e ej alls, t r o t s K l a - ras b ö n e r o c h t å r a r, g å in p å att g i f v a sin d o t t e r åt h e r r S c h u m a n n, s o m m i s s l y c k a t s i allt h v a d h a n dittills f ö r e t a g i t s i g.
— D å forntidens riddare ville g ö r a sig v ä r d i g a sin d a m s k ä r l e k, d r o g o d e u t p å ä f v e n t y r i a f s i k t att slå b e r g t r o l l o c h d r a k a r fördärf- v a d e eller n å g o n t i n g i d e n d ä r s t i l e n.
M e n S c h u m a n n l å g ej åt d e t h å l l e t.
H a n lade sig v i d ett u n i v e r s i t e t o c h t o g — g r a d e n.
L a g e r k r ö n t, m e d h j ä r t a t fullt af h o p p o c h h u f v u d e t fullt af m e l o d i e r, a n h ö l l h a n n u o m sin ä l s k a d e K l a r a s h a n d.
O c h en vac- k e r s o m m a r a f t o n 1 8 4 0 f ö r e n a d e s så i e n l i t e n l a n d t k y r k a i n ä r h e t e n af L e i p z i g d e t k a n s k e m e s t l y s a n d e k o n s t n ä r s p a r, s o m värl- den någonsin skådat.
F ö r S c h u m a n n, h v a r s h e l a lif dittills v a r i t en o a f b r u t e n k a m p m o t n ö d e n, b ö r j a d e n u ett s k e d e, s o m g j o r d e h o n o m s k a d e s l ö s f ö r allt h v a d han lidit.
H a n fulländade n u sina m e s t genialiska kompositioner, arbeten, s o m skola lefva lika länge s o m Mozarts o c h Beethovens.
M a n p å s t å r, att h a n, d å e n b e k a n t f r å g a d e h o n o m, h v a r i f r å n h a n fick s i n a u n d e r b a r a m e l o d i e r, l e e n d e skall h a f v a p e k a t p å sin h u s t r u.
M e n d e r a s l y c k a b l e f ej l å n g v a r i g.
Ett t i o t a l år efter d e r a s f ö r e n i n g b ö r j a d e v a n - sinnets natt sänka sig öfver sig Schu- mann.
N å g r a år d ä r e f t e r var han död.
K o n s t n ä r e r ä r o v a n l i g t v i s ej n å g r a p e n n i n g e - karlar.
Så o c k m e d R o b e r t S c h u m a n n.
H a n e f t e r l ä m n a d e e n d a s t ett o d ö d l i g t n a m n.
.
.
.
F ö r att k u n n a u p p e h å l l a s i g o c h s i n fa- m i l j m å s t e h a n s ä n k a å t e r u p p t a g a sitt y r k e s o m konsertspelerska.
I Tyskland, Holland o c h B e l g i e n firade h o n åter s i n a g a m l a tri- umfer, m e n fransmännen sparade denna g å n g e n p å l o f o r d.
M a n u p p s k a t t a d e v ä l till fullo h e n n e s t e k n i k, m e n k u n d e ej r i k t i g t m e d hennes repertoar.
Klara Schumann s p e l a d e n ä m l i g e n f ö r e t r ä d e s v i s sin m a n s k o m - p o s i t i o n e r, f ö r h v i l k a h o n h y s t e e n svär- m i s k b e u n d r a n, h v i l k e n d o c k ej d e l a d e s af Bizets landsmän.
Jag tror det var hertig d e G r a m o n t, s o m p å s t o d, att m a n b o r d e b l u n d a, när K l a r a S c h u - m a n n spelade.
T y h o n hängaf sig uteslutan- d e åt sitt s p e l, u t a n t a n k e p å a u d i t o r i e t, h v a r i g e n o m h e n n e s y t t r e u p p t r ä d a n d e kan- s k e ej b l e f så g r a c i ö s t.
— E f t e r sin m a k e s d ö d b o d d e fru S c h u m a n n n å g r a år i B e r l i n h o s sin m o d e r, s o m g i f t o m s i g m e d m u s i k l ä r a r e n B a r g i e l, far till W o l d e m a r Bargiel, m e d hvilken h o n således v a r h a l f s y s t e r.
D ä r i f r å n f l y t t a d e h o n 1 8 6 3 till W i e s b a d e n, d ä r h o n u p p e h ö l l s i g till 1 8 7 8, d å Häcks konservatorium i Frankfurt a m Main e m o t ett o v a n l i g t h ö g t h o n o r a r b j ö d h e n n e anställning.
Där framlefde » pianisternas d r o t t n i n g » sin å l d e r d o m.
M e n icke blott såsom pianovirtuos, utan äfven s o m kompositris har Klara S c h u m a n n förvärfvat sig ryktbarhet.
Preludier, fugor, sånger o c h pianokonserter vittna o m hen- nes begåfning på äfven detta område.
Dess- u t o m har h o n utgifvit Robert Schumanns u n g d o m s b r e f, skrifvit uppsatser angående p i a n o s p e l n i n g o.
d.
M e n t y n g d p u n k t e n af h e n n e s snille h v i l a r p å t o l k n i n g e n af d e t y s k a k l a s s i k e r n a s o c h, i främsta r u m m e t, hennes m a n s arbeten.
F o l k e n s b l o d s k u l d får h o n i c k e d e l a, h e n n e s h a n d är d a n a d h u l d t att h e l a.
E j i d ö d e n s, m e n i lifvets l u n d a r o-rönskar m ä n s k l i g h e t e n s f r e d s o l i v.
Se, b l a n d m a k t e n s listigt s m i d d a r ä n k e r s o m e n stjärna g e n o m s t o r m m o l n b l ä n k e r m i n n e t af d i n b r a g d p å s t r i d e n s d a g.
K r i n g vår j o r d, där b l o d i s t r ö m m a r runnit, d u ett n ä t af k ä r l e k s t r å d a r s p u n n i t: bröders hätskhet kufva, skilda stammar b ö j a h o p s k a l l k v i n n a n s h a n d, fast s v a g.
Mari Mini.
Xotten von * Florence Higfytingale.
' Valplatsens ängel '.
C7 \ är sin fåra p l ö j d e k r i g a r l o d e t, \ J där, b e r e d d att offra h j ä r t e b l o d e t, fastän k v i n n a, o f ö r s k r ä c k t d u steg, att b l a n d f a s o r n a o c h b r o d e r m o r d e n så e n h e l i g f r i d e n s s å d d p å j o r d e n, s o m en g å n g s k a l l r i k a s k ö r d a r bära, o m o c k h a t e t s r o t är ä n så s e g.
M e d b e u n d r a n s b l i c k a r såg d i g v ä r l d e n re ' n p å K r i m bland dödarne o c h svärden h j ä l t e m o d i g t fylla kvinnans kall.
V ä n o c h fiende d i g v o r o l i k a.
E j din kärleksplikt d u k u n d e svika, när p å B a l a k l a v a s d a g, d e n h e m s k a, d u g i c k lugn i g e n o m stridens svall.
A l l predikan, o m än v a r m, förklingar, när ej k ä r l e k g e r åt s a n n i n g v i n g a r, när ej h a n d l i n g f ö l j e r h ö g s i n t o r d.
D ä r f ö r o c k, när d u i f r ä m l i n g s l a n d e t lade p å de sårade förbandet, Hög d i t t r y k t e ö f v e r h a f v e n v i d a, n å d d e h i t o c k s å till fjärran n o r d.
K v i n n o k r a f t, k n a p p t a n a d förr, d u v ä c k t e, o c h att b r u k a d e n d u lärt v å r t släkte, misstrons inkast skickligt du b e m ö t t.
M å d i n b r a g d till e f t e r f ö l j d o s s m a n a, v ä g till n y a k ä r l e k s s e g r a r b a n a: k v i n n a n s sfär så v i d t s o m h i m l e n s t r ä c k e s, för det evangeliet gladt d u b l ö d t.
O b e m ä r k t h o n får ej l ä n g r e d r ö j a, h o n s k a l l v a r n a n d e sin s t ä m m a h ö j a att b e s k y d d a f ä d e r, b r ö d e r, m ä n.
K v i n n a n s v ä r n p l i k t s l a g b l e f af n a t u r e n d j u p t i hjärtats runobalkar skuren, spåras redan i d e g a m l e s saga, ligger g ö m d i Valans v i s d o m än.
Men mot Hildur själf h o n n u skall k ä m p a, m e d sitt s a k t m o d h a t e t s l å g o r d ä m p a, m e d sin m i l d h e t t y s t a h a t o c h kif.
hjasmer.
V å r a söners f r a m t i d.
Också några synpunkter af Incognita.
H varje sak kan, s o m bekant, betraktas ifrån flere s y n p u n k t e r, af h v i l k a h v a r o c h e n k a n v a r a m e r eller m i n d r e b e r ä t - tigad.
D å j a g nyligen i I d u n läste » Heri- b e r t s » t a n k a r a n g å e n d e » v å r a döttrars fram- t i d » *, k u n d e j a g ej l å t a b l i att p å s i n a ställen i n o m m i g u p p h ä f v a en protest e m o t h a n s p å s t å e n d e n, så b e h j ä r t a n s v ä r d a d e ä n till e n v i s s g r a d k u n n a v a r a.
O m v å r pla- n e t eller å t m i n s t o n e v å r t k ä r a f ä d e r n e s l a n d b e b o d d e s af i d e l k v i n n l i g a v a r e l s e r, k u n d e j a g ej a n n a t än g i f v a h o n o m rätt i d e flesta af h a n s u t t a l a n d e n; m e n d å f ö r s y n e n j ä m - väl har skapat manliga individer, hvilkas e x i s t e n s är l i k a b e r ä t t i g a d s o m v å r e g e n, så t e r s i g s a k e n n å g o t a n n o r l u n d a.
M e n allraförst v i l l j a g v ä r j a m i g f ö r d e n m i s s t a n k e, att j a g a n g å e n d e k v i n n o f r å g a n skulle tillhöra » o b s k u r a n t e r n a s » läger o c h h y s a d e n lika dåraktiga s o m fåfänga ön- s k a n att h å l l a » t i d e n s k u g g h j u l » t i l l b a k a; n e j, ä f v e n j a g är ett b a r n af m i n t i d o c h h ö r i c k e till d e m y c k e t s m ä d a d e » f o r n t i d s - k v i n n o r n a »; ä f v e n j a g h a r i u n g d o m l i g en- tusiasm svärmat för kvinnans fullkomliga borgerliga likställighet m e d mannen, för hennes befrielse ur sekelgamla bojor, för h e n n e s a n d e s o h e j d a d e o c h m å n g s i d i g a ut- veckling.
M e n s o m så o f t a s k e r, h a r d e t v e r k l i g a l i f v e t o c h d e n m e d å r e n v u n n a er- farenheten i n å g o n mån modifierat mina åsikter i d e t t a ä m n e.
O m j a g i d e t föl- j a n d e k o m m e r att p å p e k a v å d o r n a af d e n kvinnliga konkurrensen på arbetsmarknaden o c h inlägga en liten g e n s a g a m o t » Heri- b e r t s » t e o r i e r, så m å i n g e n m i s s t ä n k a m i g f ö r att v a r a m o d e r till ett d u s s i n m e r eller mindre förhoppningsfulla ynglingar och i f ö l j d d ä r a f l i k g i l t i g f ö r v å r a flickors till- kommande öden.
S å är d e t i c k e; himlen h a r s k ä n k t m i g flere d ö t t r a r ä n s ö n e r, m i t t hjärta klappar lika v a r m t för de ena s o m f ö r d e a n d r a.
.
J a g ä m n a r i c k e h e l l e r allt- i g e n o m b e s t r i d a » H e r i b e t s » p å s t å e n d e n • — i m å n g a a f s e e n d e n är j a g a l l d e l e s e n s e m e d h o n o m — u t a n e n d a s t f r a m h å l l a e n eller a n n a n punkt, s o m m i g veterligen icke förr Se Idun n:r 1 o c h 2 för i år.
vidrörts i Idun, sista åren.
åtminstone icke under de Jag söker min anknytningspunkt hos den ä r a d e f ö r f a t t a r e n själf.
» D e t s y n e s, » så sä- g e r h a n i sin artikels a n d r a d e l, » s o m s k u l l e g i f t e r m å l e n b l i allt f ä r r e », o c h d ä r i h a r h a n u t a n t v i f v e l rätt.
O r s a k e r n a till d e t t a s o - ciala missförhållande äro visserligen många- handa, m e n månne icke öfverfyllnaden på s n a r t s a g d t alla l e f n a d s b a n o r o c h d e n d ä r a f u p p k o m m a n d e s v å r i g h e t e n att f ö r s ö r j a e n f a m i l j k a n a n s e s s å s o m e n af d e f ö r n ä m s t a.
D e n, s o m själf h a r s ö n e r, s o m s k o l a v ä l j a sig en lefnadsbana, d e n s o m sett arbets- villiga, h y g g l i g a u n g a m ä n, kanske m e d s t u d e n t b e t y g i fickan, g å h e m m a i brist p å s y s s e l s ä t t n i n g o c h l i g g a s i n a f ö r ä l d r a r till last, d e n, s o m p å a n n o n s efter e n b o k - h å l l a r e eller n å g o t a n n a t b i t r ä d e f å t t 3 0 — 4 0 svar, d e n skall icke så lätt b e s k y l l a m i g f ö r öfverdrift. "
I c k e e n d a s t p å d e s. k.
l ä r d a b a n o r n a finns d e t ö f v e r p r o d u k t i o n; p å b a n - kerna, på apoteken, i postverket, v i d järn- vägen, öfverallt äro platserna upptingade redan långt i förväg.
J a g k a n i c k e t r o a n n a t ä n att d e n k v i n n - liga konkurrensen i icke ringa grad bidra- g i t till d e n n a s a k e r n a s s t ä l l n i n g.
Och nu önskar m a n ytterligare öka denna konkur- r e n s.
G i n g e » H e r i b e t s » ö n s k a n, a t t alla u n g a k v i n n o r s k u l l e u t b i l d a s till n å g o t bestämdt lefnadsyrke, i fullbordan, då blefve följden o v i l l k o r l i g e n d e n, att v i finge ä n n u flere s y s s l o l ö s a eller illa a f l ö n a d e m ä n, ä n n u färre g i f t e r m å l, e r g o ä n n u flere o g i f t a k v i n n o r, s o m i sin tur skulle öfverfylla m a r k n a d e n, o c h d e n n a osaliga växelverkan skulle fortgå i oändlighet.
S k u l l e d e t t a v a r a till b å t n a d f ö r n å g o n?
S k u l l e i c k e d å h e l a v å r t alla- r e d a n e j så l i t e t s n e d v r i d n a s a m h ä l l s l i f där- igenom undergräfvas?
Hvilket namnlöst m o - raliskt o c h a n n a t e l ä n d e skulle ej bli en f ö l j d af d e s s a n ö d t v u n g n a c e l i b a t!
— M e n k a n s k e har j a g missförstått Heribert, k a n s k e m e n a r han endast sådant arbete, s o m läm- nar m a n n e n s o m r å d e oberördt.
Jag kan d o c k i c k e t r o, att d e t t a h a r v a r i t h a n s t a n k e, t y d e specielt kvinnliga platserna — j a g tänker n u p å lärarinnor, sjuksköterskor, bu- t i k s f r ö k n a r, h u s h å l l s b i t r ä d e n m e d flere d y - l i k a — h a i alla t i d e r s t å t t ö p p n a o c h blif- vit upptagna.
N å g o n r e f o r m i d e n n a rikt- n i n g k a n således icke gärna k o m m a i fråga.
D å återstår endast detta alternativ: antin- gen trängas m e d m ä n n e n o m de förmånligaste p l a t s e r n a o c h i m å n g a fall undantränga d e m — t y, s o m b e k a n t är, n ö j a s i g k v i n n o r n a o f t a s t m e d l ä g r e l ö n — e l l e r o c k s å att ut- b i l d a s i g i n å g o t b e s t ä m d t y r k e, u t a n att i praktiken tillämpa de förvärfvade kun- s k a p e r n a eller f ä r d i g h e t e r n a.
Skulle verk- ligen det förra förverkligas, så finge vi k a n s k e i e n framtid se v å r a u n g a m ä n gå sysslolösa i hemmen för att göra d e t m ö j l i g t f ö r k v i n n a n att tillfredsställa sitt » r a s t l ö s a v e r k s a m h e t s b e g ä r ».
Ö n s k l i g t v o r e j u, att d e t f u n n e s r i k l i g t o c h själf- s t ä n d i g t a r b e t e f ö r alla, m e n n ä r d e t t a n u e n g å n g i c k e är fallet, så m å v i finna o s s i d e t o u n d v i k l i g a, att d e t f o r t f a r a n d e är männen, s o m försörja familjens kvinnliga medlemmar, o c h icke tvärtom.
J a g v e t, att i n g e n r e g e l är u t a n u n d a n - tag.
D ä r finnas f a m i l j e r m e d e n så t a l r i k flickskara, att i c k e alla k u n n a finna s y s s e l - s ä t t n i n g i h e m m e t; d ä r finnas ä f v e n flickor, s o m h a e n så u t p r ä g l a d f a l l e n h e t för ett eller a n n a t y r k e, s o m a n n a r s v a r i t m ä n n e n f ö r b e h å l l e t, att d e t n ä s t a n v o r e ett v å l d f ö r a n d e p å n a t u r e n, o m h o n s k u l l e k u f v a d e s s a an- l a g; d ä r finnas h e m, h v a r e s t i n g e n m a n l i g försörjare gifves o c h där k v i n n a n således är t v u n g e n att s ö r j a f ö r sitt o c h s i n a när- mastes uppehälle.
I s å d a n a fall vill j a g i c k e sätta några b e s t ä m d a gränser för hen- nes verksamhetsfält.
J a g v e t v ä l, att k v i n - n a n är m å n g s i d i g, o c h att h o n p å d e flesta o m r å d e n f r a m g å n g s r i k t k a n täfla m e d m ä n - nen.
M e n låt i c k e flere ä n d e, s o m ä r o t v u n g n a eller s ä r s k i l d t u t r u s t a d e därtill, k a s t a sig in i d e n n a täflingsstrid, deltaga i d e n n a » k a m p f ö r t i l l v a r o n », s o m sliter u p p v å r s a m t i d s h j ä r n o r o c h n e r v e r o c h h o t a r att l ä m n a ett t r ö s t l ö s t arf åt k o m m a n d e släk- ten.
D e n nervösa, blodfattiga kvinna, s o m för Heribert hägrar i n o m h e m m e t s väggar, h e n n e ser j a g sitta i k a s s ö r s k o r n a s g l a s - b u r a r, j a g ser h e n n e t r o n a p å d e h ö g a k o n - t o r s s t o l a r n e, j a g ser h e n n e b l e k n a o c h v i s s n a i a p o t e k e n s k v a l m i g a a t m o s f ä r eller f ö r s t ö r a s i n a n e r v e r v i d t e l e f o n e n, j a g ser h e n n e k a n s k e efter l y s a n d e e x a m i n a t y n a b o r t i l u n g s o t eller h j ä r t l i d a n d e.
M å h ä n d a är d e t en öfverdrifven bild j a g här tecknar, m e n säkerligen icke mera öfverdrifven än bilden af d e n till y t t e r l i g h e t s j ä l f v i s k a, m i s s b e l å t n a, sjukligt retliga, bråkiga kvinna, s o m Heri- b e r t ser u p p d y k a v i d d e n h u s l i g a h ä r d e n.
(Slut i nästa n:r.)
omständigheter.
Och för den s o m sådant kan, är vinsten af o m b y t t vistelseort under sommar- månaderna så stor, att den är värd offer.
Bryggare o c h slaktare komina numera reguliert vissa dagar till somliga platser, b e b o d d a af som- margäster, under det att andra till följd af otill- gängligt läge ställa större kraf på husmoderns klokhet o c h förmåga att genom anordningarna ersätta o c h förtaga h v a d s o m eljes skulle vara en olägenhet.
Isskåpen medföras ofta på landsflyttningen, men i de små stugorna finns ej utrymme för en dylik tingest.
Har man en gammal dörr eller kan man få några hopslagna bräder, så gör man däremot ett skjul, helst i en sluttande backe, tätt intill bostaden och där skugga råder så stor del af dygnet s o m möjligt; på några stenar ställer man härinne en lår, hvars botten utgöres af ribbor eller spjälor, så att den blir som ett galler.
Härpå läg- ger man isstycket inviradt i tidningspapper.
Det fuktiga papperet medgifver endast obetydlig ut- dunstning o c h gör att isen ej smälter.
På dagar, då luften innehåller mera fuktighet, uppblötes papperet o c h måste ombytas sådana dagar.
Att inlinda isstycket i ett stycke filt är o c k ett bra o c h pröfvadt medel.
Dylika experiment samt försök i dekorations- väg m e d tillbuds stående resurser gifva de små s o m m a r h e m m e n sitt särskilda behag.
M e d omtanke, naturligt godt torstånd, g o d vilja o c h en bra portion händighet o c h uppfinningsförmåga kunna m e d de allra mest anspråkslösa saker o c h utan nämnvärd kostnad ernås goda, förvånansvärd!
goda resultat.
V å r tid sysselsätter sig så m y c k e t med h e m m e n s prydande, men för dem s o m b e b o förhyrda lägenheter i stenhus, medgifva förhål- landena så få tillfällen att få företaga sig något i den vägen annat än i den mest} tliga riktning.
K a n man därför k o m m a åt en liten enkel stuga, där man kan få släppa lös fantasi o c h försöks- lusta, så är det för mången ett stort nöje.
Äf- ven o m man ej kan få mura spislar o c h måla friser o c h anbringa paneler, kan man, i synner- het m e d vår tids väfslöjd till biträde, hjälpa upp de tarfliga väggarne o c h ge det hela ett stilfullt utseende.
7 * - Vårstök.
in.
Landsflyttningen.
J mångt o c h m y c k e t sammanfaller flyttningen till » landet » m e d vårstöket, o c h är det nästan bäst så, ty därigenom ordnas allt lättare.
Har man lyckligt o c h väl försäkrat sig o m den där » stugan », » villan », » lägenheten » eller huru sommarbostaden gestaltar sig i d r ö m m e n o c h verkligheten för olika individer o c h hushåll, allt efter råd o c h lägenhet o c h kommunikationer, så börjar tanken genast vända sig kring utflyttnin- gen o c h allt s o m hör tillsammans m e d den o c h det blifvande fjället för sommaren.
Dricksvatten o c h vattentillgången i öfrigt spelar stor roll i ens sommarlif, och för oss, s o m äro vana att endast vrida på kranen i vattenled- ningen o c h slå ut det vatten, s o m gjort tjänst, i afloppsröret, uppställer sig en fråga o m huru vat- ten b ö r transporteras o c h huru man b ö r ha det under andra förhållanden.
En rymlig vattenflaska, en vattenså o c h ett ordentligt slaskämbar äro oeftergifliga villkor för att kunna reda sig något så när o c h måste anskaffas o c h medföras.
På så sätt samlar man sig under årens lopp ett förråd kärl, s o m o m våren framplockas ur källaren tillika m e d erforderliga lårar, både från vind o c h källare, samt en del korgar o. d.
Allt detta måste vara renskuradt o c h torrt före in- packningen.
Ligger stället så, att man har en » bra bit » att bära allt emellan det o c h bryggan, där båten lägger till, gör man klokt i att noga öfvertänka allting som behöfs o c h medföra det vid den egent- liga utflyttningen, då man vanligen har hjälp m e d uppforslingen af allt ens gods, m e n seder- mera får man själf ombesörja transporten af de medförda sakerna.
Kratta, skyffel o c h spade, vedyxa, elddon, ham- mare, spik, bandbuntar, snören o. d. är man sä- ker på att behöfva o c h vanligen behöfver man det genast, så dessa saker är det därför bäst att medföra i första flyttningen, så att de finnas till hands strax.
Specerier, mjöl, sill, kabeljo, potatis, skinkor etc. b ö r man äfven ha m e d sig ut m e d detsamma samt hårdt bröd o c h andra förnödenheter, s o m man v e t vara oundgängligen nödvändiga för ens dagliga vanor o c h fordringar på komfort, ett m y c k e t elastiskt begrepp.
M e n något hvar in åste göra medgifvanden och.
underkasta sig inskränkningar på grund af för handen varande I de små byggningar, där enkla familjer o c h folk m e d ringa medel slå u p p sina bopålar under somrarne, tarfva väggar o c h tak ofta renovering och upputsning.
M e d god vilja, emaljfärger o c h krita o c h vanligt » bondförstånd » kan man göra en hel h o p själf för ringa kostnad, då det gäller att bättra på sådana saker.
Kinkigare är att råda b o t för tak, s o m nödvändiggöra uppspända para- plyer öfver sängarne under regnnätter o c h dylika missöden, s o m omtalas från Stoekholm / s omgiil- ningar.
G e n o m att upplösa slammad krita i vatten (söt, nysilad mjök fäster färgen bättre) får man en bra hvit färg.
G e n o m att tillsätta gul- ockra får man gul färg, den blir grå, o m man i den hvita färgen inblandar en ringa tillsats kim- rök, o c h skär färg fås genom utspädt öfverman- gansyradt kaliumsalt s o m blandas i den hvita färgen.
Särskild målareborste behöfves e j, ty i brist på annat är en vanlig sopborste fullt an- vändbar.
Målarblus får man g e n o m att knyta en bomullskjol kring halsen och sticka ut armen g e n o m kjortelns sprund.
En duk öfver hufvudet aktar håret.
Sålunda kan man lätt ställa till reparation, då hvarken medlet eller apparaten är svårt att åstadkomma, o c h trefnaden höjs myc- ket af att ha det ljust o c h snyggt omkring sig.
Spisen äro oftast rostig o c h ful, då man tar en dylik stuga i besittning, m e n g e n o m flitig gnid * ning m e d gamla tidningar o c h en smula fett blir den ren o c h låter sig sedan svärtas o c h blankas på vanligt sätt.
Hängare i garderober o c h vindar i dylika bo- städer bruka utmärka sig g e n o m spikarnes mång- faldiga art. Har man under året tillvaratagit tomma trådrullar o c h vid utflyttningen förser sig m e d sta- diga spikar, som passa i trådrullarnes hål, blifva dessa ypperliga klädhängare.
Innan man lämnar h e m m e t i staden, har där allt insvepts i lakan, papper, tyll o c h flor för att skyddas för d a m m o c h flugor.
M o t dammet kan ej n o g skyddsvärn anbringas; damm tränger in öfverallt o c h afsätter sig öfver- allt, äfven i icke begagnade rum.
Om man än är b e r e d d att rengöra o c h städa, innan man flyt- tar in, så böra i alla fall alla saker noga skyddas för det fallande dammet under den tid man är borta.
Fönstren kritas eller sättas för med papper, allt efter s o m man vill.
I de flesta fall har man någon s o m ser till det öfvergifna hemmet, s o m skall sopa trappor o c h vädra rummen.
Detta
sistnämnda b ö r aldrig göras v i d d e n tiden, då man vet att solen ligger in i rummen.
Flugor samla sig i solljuset o c h dansa in.
Jakttager man att ej ha fönstren öppna, förr än » solen gått bort », kan m a n teraligen säkert skydda sig för flugor.
Bell.
" jV [a~bonne. "
Skiss för Idun af Elin Ameen.
?
rån d e t v a c k r a S c h w e i z m e d s i n a s n ö - klädda bergstoppar, sina l e e n d e dalar o c h s i n a b l å a, i s o l l j u s e t g l i t t r a n d e in- s j ö a r k o m h o n till d e n k a l l a n o r d e n s o m h e l t u n g.
H e n n e s a n s i k t e v a r r u n d t, kin- derna rosiga, ö g o n e n klarblå, o c h u t a n att vara vacker såg h o n täck ut m e d ett ung- d o m l i g t, friskt b e h a g.
F a d e r - o c h m o d e r l ö s, u t a n h e m o c h när- m a r e släktingar, h a d e h o n måst ut att tjäna som » b o n n e » i främmande land, o c h g e n o m en f a m i l j i S c h w e i z, s o m h a d e r e l a t i o n e r i Sverige, hade .hon k o m m i t hit.
P å sin första plats i e n adlig familj p å ett stort g o d s stannade h o n ej länge.
Hvar- f ö r h o n l ä m n a d e d e n, b l e f a l d r i g r ä t t klart, men ryktet hviskade o m, att h o n o c h äldste sonen i huset förälskat sig i hvarandra.
H a n s h u s t r u k u n d e d e n lilla b o n n e n a l d r i g bli, o c h h e l l r e ä n a t t ställa till b r å k, l e d - samheter o c h oenighet i n o m familjen, hade hon l ä m n a t d e m, stilla, t y s t o c h b l y g s o m hon k o m m i t.
M a n berättade äfven, att v i d afskedet hade d e n adliga husfrun velat p å h e n n e s a r m sätta ett g u l d a r m b a n d s o m t a c k f ö r d e t h o n a f s t å t t från s i n l e f n a d s l y c k a, m e n d e n u n g a flickan h a d e stilla af- böjt det o c h endast bedt att få taga m e d några h ö g r ö d a rosor, s o m v ä x t tätt under hennes fönster o c h doftat o c h glödt för henne under oförgätliga sommardagar.
del g r å s t r i m m o r, n ä r h o n k o m till e n för- mögen ämbetsmannafamilj i Stockholm.
Frun var ännu u n g o c h m y c k e t vacker samt tyckte o m att roa sig, hvarför h o n v i l l e h a e n p å l i t l i g m ä n n i s k a a t t s e efter barnen.
D e s s a v o r o e n flicka o m å t t a år, en g o s s e o m f e m o c h s å å t e r e n flicka o m t v å år.
M o d e r n v a r s t ä n d i g t u p p t a g e n af sina n ö j e n, visiter o c h toaletter, fadern dels p å sitt ä m b e t s r u m d e l s m e d a t t f ö l j a s i n h u s t r u f r å n f e s t till fest, s å a t t m a - b o n n e h ä r h a d e r i k t tillfälle a t t u t v e c k l a s i n a m o - derliga instinkter.
H o n skänkte d e s m å också r e d a n från b ö r j a n all s i n v a r m a s t e k ä r l e k, sitt o d e l a d e intresse, sina dagar och nätter, hela sitt lif.
V i l d a o c h o l y d i g a s o m d e v o r o, h a d e hon stor m ö d a m e d d e m, m e n h o n b a d och f ö r m a n a d e, smekte o c h b a n n a d e.
D e t var d o c k d e t m e d m a - b o n n e, att h o n aldrig k u n d e sätta s i g riktigt i respekt — b a r n e n slutade merendels m e d att få sin vilja fram, oaktadt ma-bonnes protester, o c h d e t b e - höfdes blott, att ett par m j u k a barnaarmar lade sig o m hennes hals, ett p a r rosiga l ä p p a r t r y c k t e s i g till h e n n e s k i n d o c h e t t par bedjande ögon sågo in i hennes, m e - d a n e n s p ä d r ö s t h v i s k a d e: iiChére, douce, petiie ma-bonne ».
.
.
f ö r a t t h e n n e s h j ä r t a s k u l l e s m ä l t a o c h h o n g e efter.
H u r b o r d e d e ej h a älskat h e n n e tillbaka för allt d e t t a ö f v e r s e e n d e, all h e n n e s till- gifvenhet o c h efterlåtenhet.
O c h d o c k dyr- k a d e d e o t a c k s a m m a s m å s i n m a m m a s lill- finger m e r ä n m a - b o n n e s hela uppoffrande kärlek.
» M a m m a » v a r d e r a s i d e a l f ö r allt s k ö n t o c h g o d t i lifvet, fastän h o n blott sällan b r y d d e s i g o m b a r n e n o c h f ö g a t i d h a d e f ö r d e m.
A t t fina o c h p u t s a d e a f m a - b o n n e s h ä n d e r få s i t t a e n s t u n d h o s m a m m a och uppföra sig oklanderligt var för d e m högtidsstunder.
A t t s e m a m m a k l ä d d till bal v a r s o m e n saga ur T u s e n o c h en natt, och att e n sekund lyftas u p p p å hennes a r m o c h f å e n flyktig k y s s k o m d e m a t t r o d n a o c h stråla af förtjusning.
Och me- dan ma-bonne under otrolig m ö d a, under Så k o m h o n till e t t a n n a t h e m, m e n b a n n o r o c h s m e k s ö k t e f å d e m a f k l ä d d a och i säng, talade d e blott o m m a m m a — knappt hade hennes hjärta hunnit växa u n d r a d e, o m h o n d a n s a d e m e d k u n g e n el- fast v i d d e s m å, s o m innan d e k u n d e tala ler k r o n p r i n s e n — o m h o n fick m y c k e t g o d sitt m o d e r s m å l r e n t, j o l l r a d e till h e n n e p å m a t — o m h o n spillde n e r sin klädning hennes, förrän d e blefvo större, skulle i skola — o c h m a d e m o i s e l l e blef öfverflö- — h u r länge m a m m a skulle sofva nästa dig.
F ö r h v a r j e g å n g h o n flyttade, v a r m o r g o n — • o m h o n s k u l l e h a h u f v u d v ä r k, d e t s o m sletes h j ä r t a t u r b r ö s t e t p å h e n n e, så a t t d e i n t e k u n d e f å s e h e n n e p å h e l a s o m t o g e m a n h e n n e s e g n a s m å från h e n n e d a g e n — o m h o n t ä n k t e g å p å b a l n ä s t a och s o m slötes ett h e m s portar för henne.
afton också.
Och ä n d å v a r h o n v i s s t i c k e alltid så sär- » M a - b o n n e, d ä r är h å l p å m i n s t r u m p a » deles v ä l behandlad.
H o n i n t o g s t ä n d i g t — o c h b o r t flög s t r u m p a n ö f v e r g o l f v e t i en i s o l e r a d s t ä l l n i n g, h ö r d e h v a r k e n till ma-bonnes knä.
h e r s k a p e t eller t j ä n a r n e, h a d e i n g a v ä n n e r » M a - b o n n e, t v å k n a p p a r är ' ur mitt l i f.
.
.
» o c h m y c k e t l i t e n f ö r s t r ö e l s e eller o m v ä x l i n g » M a - b o n n e, d e t v a r k n u t p å b a n d e t, där- i sitt lif.
B a r n k a m m a r e n v a r h e l a h e n n e s för slet j a g af d e t.
.
.
» värld, d e s m å hela hennes intresse.
M e n, O c h n ä r d e ä n d t l i g e n k o m m i t till r o o c h o, s å o t a c k s a m m a d e s m å k r a b a t e r n a k u n d e b e d t G u d » b e v a r a p a p p a o c h m a m m a », o c h v a r a, h u r o l y d i g a, o d y g d i g a o c h m å n g e n n ä r s ö m n e n slutit d e r a s ö g o n o c h g j o r t d e m g å n g riktigt elaka!
H u r s k v a l l r a d e d e i c k e o m ö j l i g a f ö r all o d y g d till n ä s t a m o r g o n, för m a m m a o m m a - b o n n e, h u r k l a g a d e d e d å sitter m a - b o n n e ä n n u l ä n g e v i d l a m p a n icke o c h trätte!
och lagar o c h stoppar åt d e m, m e d a n h o n Och digt: från f ö r ä l d r a r n e s s i d a h e t t e d e t stän- » M e n k a n m a - b o n n e inte h å l l a s t y r p å b a r n e n — d e t är j u därför m a - b o n n e är i huset o c h har sin l ö n.
» M a - b o n n e k l a g a d e aldrig, h o n v a r alltid g l a d o c h n ö j d, h e n n e s b a r n v o r o alltid » des petils anges » j ä m f ö r d a m e d a n d r a b a r n.
Ma-bonnes f o r d o m runda ansikte hade fått s k a r p a r e k o n t u r e r, d e n fina h y n s m å rynkor o c h d e t brun-blonda håret en hel e m e l l a n å t k a s t a r r ö r d a b l i c k a r b o r t till sän- g a r n e, i d e t h o n i s i n t u r b e r G u d väl- signa » d e s m å änglarne ».
Den dag kommer dock, då ma-bonne ej h e l l e r l ä n g r e b e h ö f s här.
F r u n låter h e n n e veta, att barnen n u äro f ö r stora att h a b o n n e o c h att h o n d e s s u t o m funnit, att schweiziskan alldeles s k ä m t b o r t d e m, h o n har varit för slapp o c h d e h a m e d hvart år b l i f v i t allt o l y d i g a r e — h o n h a r r e n t a f f ö r s t ö r t b a r n e n.
M e d d e t t a v i t s o r d får m a - b o n n e g å.
H o n lämnar d e m m e d af gråt uppsväldt ansikte o c h hjärtat sönderslitet af s o r g.
Hon s t y r å t e r f ä r d e n till s i t t h e m l a n d, d ä r h o n e j v a r i t p å alla d e s s a år.
H o n h a r g j o r t litet b e s p a r i n g a r, o c h n å g o t ar- bete k a n h o n väl få i sin hemort, n å g o n vrå d ä r h o n k a n åldras o c h d ö.
D ä r skall m a n h ö r a h e n n e berätta o m de » s m å ä n g l a r n e », s o m i h e n n e s kärleks- fulla m i n n e a l l t i d ä r o s m å o c h a l l t i d ä n g - lar, o c h h o n skall v i s a alla r e l i k e r från d e n tiden, ett p a r s m å skaf d a g u l d s k i n n s k o r, som varit » lillans », en guldgul hårlock, en l i t e n b i t a f e n b r o d e r a d s a m m e t s j a c k a, en trasig trumpet, e n liten h a n d s k e, kan- tad m e d dun, o c h en hel del små, obetyd- l i g a s a k e r, d e m h o n s j ä l f fått till j u l o c h födelsedagar.
O c h s å d e s s a bref, h v i l k a k o m m o d e t v å f ö r s t a å r e n, d ä r f ö r a t t bar- nens m a m m a tyckte det var en g o d öfning för d e m att skrifva p å franska, m e n s o m sedan alldeles u p p h ö r d e, bref d e m h o n gråtit o c h s k r a t t a t åt, k y s s t o c h s m e k t o c h s e d a n lagt i n i d e t utskurna träskrinet, d ä r h o n b e v a r a r sitt lifs r i k a s t e m i n n e n o c h därifrån det u t s t r ö m m a r e n s v a g doft af vissnade rosenblad.
Men b a r n e n d å?
N ä r d e e n t i d efter m a - b o n n e s afresa t i l l f r å g a d e s, o m d e e j saknade henne, svarade d e n e n a: » Usch, nej, h o n v a r så tjatig, s å », o c h d e n a n d r a: » H o n bara trätte o c h grälade. » » Än d u, lilla M a r y d å, d u d e n y n g s t a, som v a r m a - b o n n e s m e s t ä l s k a d e hjärte- barn?
» Men Mary vrider endast generad p å sig och ser ut, s o m visste h o n e j, h v e m ma- b o n n e v a r eller h v a d h o n h a f t m e d h e n n e att g ö r a.
Detta v a r ditt eftermäle o c h d i n tack, ma-bonne, för all d i n ö m h e t o c h vård, för alla d e n ä t t e r d u v a k a t, n ä r d e s m å v a r i t sjuka, för d e t d u alltid v a r r e d o att taga mot deras s m å förtroenden så i sorg s o m glädje, f ö r d e t d u d o l d e deras fel, öfver- såg m e d deras brister, älskade d e m för m y c k e t — detta är l ö n e n f ö r d i n kärlek, ditt arbete o c h dina b ö n e r.
Stackars m a - bonne!
Pd rundresa.
Några k o r t a b r e f från f r ö k e n E v a.
Uppsnappade och afskrifna af Georg Nordensvau.
(Köpenhamn).
_ I a g är inte inbilsk n o g att h o p p a s, att I d u n s läsarinnor — o c h läsare m e d för r e s t e n — k o m m a i h å g, a t t d e t finns e n varelse, s o m heter fröken E v a, o c h s o m för ett p a r å r s e d a n v a r s t o l t ö f v e r a t t s e e t t p a r » b r e f » från v ä s t k u s t e n t r y c k t a i d a m e r - n a s e g n a spalter.
Men k o m m e r inte I d u n ihåg m i g, så k o m - mer j a g i stället i h å g I d u n, h v i l k e t b e v i - sas a f d e t t a n y a » b r e f » o c h a f d e m, s o m s k o l a f ö l j a till n ö j e (?)
f ö r I d u n s p u b l i k, s å v i d a d e e j finna s i n g r a f i r e d a k t i o n e n s antagligen m y c k e t rymliga papperskorg.
För ett p a r år s e d a n, d å v a r j a g e n u n g och k ä c k o c h trots all m o d e r n a n l ä g g n i n g en s m u l a s e n t i m e n t a l flicka, s o m f a n n d e t m e l a n k o l i s k t a t t r e s a från h e m m e t o c h l ä m - n a e t t s k ö f l a d t r u m efter s i g.
N u h a tiderna förändrats, n u har j a g längesen fun- fi&amp;f-Q-n 1 ^ 3 1 l * w l 7 p s l i 6 3 f i n T l V Från o. med 22 april till 15 maj realiseras ett större parti Olas o. Utskotts- Aktiebolaget Svenska * * * * " t * * * * * * ' • porsliner samt öfriga Husgerådsartiklar, passande för Bouppsättningar till sommarnöjen, såsom knifvar, gafflar, skedar, brickor, brödkorgar, koppar — emaljerade och förtennta kokkärl, grytor, stekpannor, Husgerådsmagasinet mortlar, kaffekvarnar, kaffebrännare, hinkar, baljor, lerkärl och borstar m. m.
17 Tegnérgatan 1 7, hörnet af Döbelnsg.
Obs.!
Af en händelse finnes ett parti Tapeter och Kullgardiner, som bortslumpas.
c 1 B Ä, l i u
nit m i n A d a m o c h nyttjar n u titeln » fröken E v a » e n d a s t s o m nom de guerre.
Och nu är d e t A d a m, s o m får s t ö k a u n d a n i v å r a r u m, r i f v a n e r o c h l ä g g a in, m e d a n j a g g å r o m k r i n g o c h u t ö f v a r k r i t i k o c h ser f ö r s k r ä c k - ligt upptagen ut.
D e t roar h o n o m, o c h en rättskaffens E v a s d o t t e r f ö r s t å r a l l t i d att hålla sin A d a m v i d g o d t l y n n e.
O c h hvar- för skulle j a g för öfrigt missbruka min k v i n n o k r a f t m e d att t r ö t t a u t m i g, n ä r j a g h a r e n a n n a n, s o m v i l l g ö r a allt f ö r m i g?
För d e t s ä g e r A d a m, att h a n vill, o c h j a g t r o r n ä s t a n allt, h v a d h a n s ä g e r.
Nu äro vi utflugna.
J a g behöfver naturligt- vis i n t e s ä g a, att d e t inte är n å g o n b r ö l l o p s - r e s a, d e t h ä r n u är f r å g a o m — från b r ö l - lopsresan skrifver i n g e n E v a några resebref.
V i h a farit ö f v e r Ö r e s u n d, j a g h a r b e u n d - rat hafvet, o c h A d a m har b e u n d r a t d e n m y c k n a m a t e n — så m y c k e t m a t s o m i Ö r e s u n d s b å t a r n e s m a t s a l o n g säger h a n sig a l d r i g h a s e t t s a m l a d t p å ett ställe.
Vi h a installerat oss på hotellet, och vi ha v a r i t u t e o c h s e t t p å K ö p e n h a m n.
J a g före- s l o g, a t t v i s k u l l e b ö r j a m e d att i n s p e k t e r a magasin du Nord, hvars nya b y g g n a d m e d torn imponerar o c h lockar s o m ett helt B o n Marché — visserligen något förminskadt — men A d a m s a d e ifrån e n g å n g f ö r alla, att han aldrig ämnar besöka dylika lokaler.
H a n har sina grundsatser för sig, d e n g a m l e Adam.
D e t är f ö r r e s t e n l u s t i g t, h u r K ö p e n h a m är s t o r t, n ä r m a n k o m m e r d i t n o r r i f r å n, o c h h u r s t a d e n k r y m p t, n ä r m a n k o m m e r från s ö d e r, f r å n B e r l i n eller P a r i s.
Då tycker m a n, att » S t r ö g e t » — d u v e t h v a d S t r ö g e t är, Ö s t e r g a d e o c h d e s s f o r t s ä t t n i n g bort till V ä s t e r b r o — är så k o r t s o m i n g e n t i n g, n u d ä r e m o t är d e t l å n g t o c h s t o r s t a d s a k - tigt.
M e n K ö p e n h a m s d a m e r n a äro lika » fixa » och lika » n y d e l i g a », hvarifrån m a n än k o m - mer, påstår A d a m.
H a n skulle föredraga dem framför stockholmskorna, o m han ej f ö r e d r o g e m i g — • s ä g e r d e n s m i c k r a r e n — och e n d a s t m i g f r a m f ö r all v ä r l d e n s fixa damer.
N u ser h a n p å d e m l i k s o m på n i p p s a k e r n a i b o d f ö n s t r e n — d e t är i n t e f r å g a o m att l ä g g a s i g till m e d n å g o n t i n g.
Det är f ö r r e s t e n u p p i g g a n d e att k o m - m a hit.
O c h » S t r ö g e t » är e n s å d a n tref- lig g a m m a l d a g s g a t a, s o m s n o r o c h o r m a r sig f r a m i i d e l i g a k r o k l i n i e r g e n o m s t a d e n.
A d a m p å s t å r, att o m d e n l å g e i S t o c k h o l m, skulle v e d e r b ö r a n d e inte gifva sig n å g o n ro, f ö r r ä n d e fått d e n r e g l e r a d o c h u t r ä t a d och tråkig.
D e t trefliga h o s d e n är j u s t dess krokar, s o m oupphörligt ö p p n a n y a u t s i k t e r, o c h d e s s g a m l a h u s, s o m se så g e m y t l i g a o c h trefliga ut.
D e t o r e g e l b u n d - n a G a m m e l t o r v är e n r i k t i g t stilfull p l a t s, d ä r i n t e t e n d a m o d e r n t h u s b r y t e r total- k a r a k t ä r e n.
O c h så h a v e d e r b ö r a n d e f ö r att muntra u p p de promenerande o c h gifva d e m a n l e d n i n g till k v i c k h e t e r ställt u p p d e n alldeles g u d o m l i g a storkfontänen just v i d Ströget.
D e n s o m kan se detta mästerverk af k l u m p a k t i g h e t, u t a n a t t s k r a t t a, d e n h a r intet sinne för humor.
Jag undrar hvad » m ä s t a r e n » heter.
När m a n gått Ströget i ända, k o m m e r m a n f r a m till T i v o l i.
D ä r s l o g o v i o s s n e r i k o n s e r t s a l o n g e n o c h h ö r d e p å v å d l i g t stilig m u s i k.
G a m l a fruar, u n g a flickor o c h b a r n k o m m o i n o c h s l o g o s i g n e r u t a n s p å r af förkläden, s o m o m de varit h e m m a hos sig.
Väl o g e n e r a d t, t y c k t e j a g m e d m i n a S t o c k - h o l m s v a n o r, t y när j a g aflägsnat m i g för ett ö g o n b l i c k f ö r a t t — f ö r att se p å e n l u f t b a l l o n g o c h så k o m.
i g e n, så h a d e en s k ö n h e t, s o m f ö r r e s t e n i n t e l e f d e i s i n första u n g d o m, slagit sig ner v i d A d a m s b o r d, o c h n ä r h o n fick se m i g, s a d e h o n till h o - nom: » J e g spurgte j o d e m, hvis den pläds var optat », hvarpå han svarade m e d det största l u g n i världen: » J e g har s ' gu g o d p l ä d s til d e m b ä g g e t o.
» D e t o d j u r e t!
S a l o n g e n b l e f full af h e r r a r o c h d a m e r, o c h ö f v e r allt ö f v e r l a d e s m e d m y c k e n g r u n d - lighet o c h m e d m å n g a o m och men, h v a d m a n skulle beställa på smörgåsarna.
Slut- ligen var m a n ense, o c h en bricka k o m m e d h ö g a r af » s m ö r r e b r ö d » o c h m e d ö l s e j d l a r.
D e t t a är d a n s k a r n a s s ä t t att ä t a m a t, n ä r de äro ute o c h festa.
A d a m o c h j a g skulle förstås taga seden dit vi k o m m o, och vi åto s m ö r g å s a r v i o c k, m e n A d a m f a n n det&gt; a b s o - l u t n ö d v ä n d i g t att d r i c k a l i t e t w h i s k y o f v a n - på smörrebröden, o c h när vi åkt tillbaka till K o n g e n s N y t o r v, så v a r h a n h u n g r i g i g e n, o c h så g i n g o v i att ä t a s u p é p å A p o r t a o c h d ä r e f t e r d r u c k o v i kaffe p å d ' ^ n g - l e t e r r e, s o m d e t r e s a n d e s t o c k h o l m a r e äg- nar o c h anstår.
O c h j a g säger aldrig n e j, när A d a m b j u d e r p å mat, t y en hustru m å s t e r e s p e k t e r a sin ä k t a m a k e s i n d i v i d u - alitet.
O c h m i n v a c k r a tanke, att v i sven- s k a r b o r d e l ä r a o s s af v å r a d a n s k a b r ö d e r att h a r o l i g t, u t a n att g i f v a u t v å r a p e n g a r, förblef outtalad d e n g å n g e n.
F ö r ö f r i g t e x t r a v a g e r a s d e t n o g m e d su- p é e r o c k s å i K ö p e n h a m n, m e n d y l i k t synes i n t e, d e t s k e r i e n r u m.
O c h d e t finns s t ö r r e s n o b b a r i K ö p e n h a m n ä n i S t o c k h o l m, på- s t å r A d a m.
M e n h a n är p a t r i o t — o c h m a n bör tro h o n o m m e d urskillning.
Karl XII och " fruntimbret i Stockholm. "
En liten arkivstudie för Idun af G.
B.
J.
J e n h o s vårt folk ofta anmärkta benä- genheten för öfverflöd i m a t o c h d r y c k samt klädedräkt har g a m l a anor.
H a n d i h a n d m e d våra förfäders beprisade enkelhet i seder o c h lefnadssätt, när det gällde hvar- d a g s l i f v e t, finner m a n o f t a ett ö f v e r f l ö d o c h e n p r a k t v i d h ö g t i d l i g a tillfällen, s å s o m b r ö l - lop, begrafningar, b a r n d o p m.
m.
s o m grän- sar till d e t o t r o l i g a.
A l l t ifrån G u s t a f V a s a s t i d till ett s t y c k e i n p å v å r t e g e t å r h u n d - r a d e h a f v a o c k s å s v e n s k a k o n u n g a r t i d efter a n n a n g e n o m l a g b u d, s. k. ö f v e r f l ö d s f ö r o r d - n i n g a r, s ö k t h e j d a o c h i n s k r ä n k a d e n öfver- handtagande l y x e n i kläder o c h lefnads- s ä t t.
I d e flesta fall t o r d e d o c k d e s s a för- o r d n i n g a r h a f v a u t r ä t t a t g a n s k a litet, h u r u välmenta de än varit; o c h säkerligen hafva de u t r ä t t a t m i n d r e, i s a m m a m å n d e v a r i t detaljerade och d ä r i g e n o m gifvit anledning till o b e h a g l i g a i n g r e p p i d e n e n s k i l d e s frihet.
» G a m l a K u n g G ö s t a » klagar 1 5 4 6 öfver att » s t o r t p r å l o c h h ö g f ä r d i b l a n d m e n i g e m a n fast u p p k o m m e r m e d allehanda h ö g k l ä d e b o n a d, o c h att d e l å t a b e d r a g a s i g m e d m å n g a o n y t t i g a varor o c h k r a m g o d s, därut- i n n a n s t o r flärd finnes, s a m t att alla v i l j a härnäst vara lika o c h den ringaste vill föra så s t o r t k r a m i alla m å t t o, s o m d e n f ö r m e r är o c h v a r a skall, o c h b o n d e n h ä r n ä s t icke annat än engelskt kläde o c h leyskt slite v i l l.
» en N ä r a h u n d r a år d ä r e f t e r (1 6 4 4) u t f ä r d a d e s vidlyftig k o n g l.
stadga o m åtskilliga oordningars afskaffande v i d adeliga sam- k v ä m, m o r g o n g å f v o r o c h klädedräkter.
Tju- g u år d ä r e f t e r f ö r n y a d e s 1 6 4 4 års » k l ä d e - o r d n i n g » för adeln, hvartill k o m m o mot- svarande förordningar för prästerskapet o c h b o r g e r s k a p e t.
U r 1 6 6 4 års f ö r o r d n i n g m å i förbigående o m n ä m n a s f ö r b u d e t för adels- d a m e r att b e g a g n a m e r ä n 1 2 0 alnar (!)
b a n d p å hvarje klädning.
K a r l X I f ö r b j ö d inför- sel af f a s o n e r a d t g u l d -, silfver- o c h silkes- tyg s a m t s n ö r e n, f r a n s a r, g a l o n e r o.
s. v.
men fasonerade och randiga tyger och band af i n h e m s k t i l l v e r k n i n g s k u l l e fritt få säljas och brukas.
Karl X I I utfärdade den 2 0 mars 1699 e t t p l a k a t, i h v i l k e t f ö r b j u d e s att till k l ä d e - d r ä k t e r » b ä r a o c h d r a g a alla m e d g u l l o c h s ö l f v e r b r o c h e r a d e eller i n m ä n g d a o c h u p p - h ö j d e f a s o n e r a d e sidentyg, s o m m e d åtskil- l i g a f ä r g e r b l a n d a d e ä r o, j ä m v ä l alla m e d spunne b l o m m o r upphöjda brokader, det v a r e s i g af å t s k i l l i g eller e n a h a n d a f ä r g.
» P å d e t att ej allt f ö r s t o r f ö r l u s t s k u l l e drabba sådana k ö p m ä n och krämare, s o m h a d e ett s t ö r r e eller m i n d r e l a g e r i n n e af nyssnämnda förbjudna tyger, medgafs dock e n t i d af t v å år, i n o m h v i l k e n d e t s k u l l e v a r a d e m t i l l å t e t att f ö r s ä l j a s å d a n a t y g, som antingen voro tillverkade i inhemska f a b r i k e r eller f ö r u t v a r i t t i l l å t n a att utifrån i n f ö r a s.
V i d a r e m e d g i f v e s att » s o m e n d e l af v å r e ö f r i g e u n d e r s å t a r e k u n n a h a f v a an- l a g t e n o c h a n n a n b e k o s t n a d u t i k l ä d e r af o f v a n b e i i ä m d e t y g g j o r d e, t y finne W i i like m å t t o f ö r s k ä l i g t att s t ä l l a s a m m a t e r m i n af t v å år f ö r d e m, i n o m h v i l k e n d e m a g e s a m m a s i n a af s å d a n a t y g g j o r d e k l ä d e r s a k l ö s t b ä r a o c h b r u k a, m e n efter d e n t i d e n i n t e t, v i d v i t e af 1, 0 0 0 D: r.
S ö l f v e r r n y n t s b ö t e r, h ä l f t e n åt b e s l a g a r e n o c h d e n a n d r e h ä l f t e n åt n ä s t e h o s p i t a l; o r k a r h a n ej b o - tum, plikte m e d k r o p p e n.
» D e n n a lilla i n l e d n i n g t o r d e v a r a n ö d i g för att s ä t t a I d u n s l ä s a r i n n o r i s t å n d a t t b ä t t r e u p p f a t t a i n n e h å l l e t af d e n d i k t, s o m h ä r n e d a n skall m e d d e l a s.
D e n utgör en s u p p l i k eller b ö n e s k r i f t till k o n u n g K a r l X I I f r å n » f r u n t i m b r e t i S t o c k h o l m » att ä n n n nå- g o n t i d få b e g a g n a s i n a s i d e n k l ä d e r, h v i l k a eljes e n l i g t p l a k a t e t af år 1 6 9 9 ej s k u l l e få b r u k a s l ä n g r e t i d ä n 2 år efter d e s s ut- färdande.
D e n n a begäran synes hafva varit g a n s k a b i l l i g i b e t r a k t a n d e af d e n r e d a n i b ö r j a n af K a r l X I I: s r e g e r i n g r å d a n d e g a n - ska stora f a t t i g d o m e n, o c h då d e n j u blott g i c k u t p å att få t i l l s t å n d att.
b ä r a s i d e n - kläder, s o m de redan ä g d e.
Den kostliga versifierade suppliken m e d d e l a s här s o m en tidsbild, h v i l k e n icke saknar sitt intresse.
Och n u l ä m n a v i o r d e t åt » f r u n t i m b r e t i Stockholm ».
S T O R M E C H T I G S T E KON 1JNGH ALLERNÅDIGSTE HERRE Om blyga qwjnnor törs bland hieltar wijsa sigh, Och böner finna rum wijdh wapn Swärd o c h krijg, Så kasta, Swea K o n g, bland Edra Sysslor höga, Uppå vår ringa skrifft ett blidt o c h nådigt öga.
Ehr ålder, Eder dygd, deht ståndh I lef vven i, Försäckra oss wij lär af Ehr b ö n h ö r d e blij.
All werlden är nu full uthaf d h e stora Dater, I m e h r m e d eget m o d haar giordt än m e d sol- dater Och m e d Ehr Krijgshärs arm: Ehrt namn är makalöst.
Utaf dhe Seger löf, I wiinnit på een höst, Haar alla tijder nogh, att täncka, tahla, skrifwä, Och Narvas Skantzar lär I ewigdt minne blifwa, Dhe Ryssars otroheet o c h haremod til blygd.
IDUN m Men till ett Ewigt lof för Swea giöters dygd.
H w a d öfwermåttan fröjd!
I allés hiertan vunnit, När därom förste b u d til Stockholms portar hunnit.
Det wet dhen himblamackt, som Kungars K o n u n g är Och uppå Swea land ett nådigt öga bähr.
Allenast moste wij, Olycklige, beklaga, Ä n d o c k een hastig fröjd wårt hierta m å n d betaga, Så bröt een hemlig Sorg dock straxt des liuf wa kraft t; utj een allmän frögd, så frögda wij oss knappt.
T y ett allfwarligt b u d h bedröfwar wåra leeder Innan kort tijdz förlopp, att alla Sijden kläder, Som wirkade af gull o c h meehr än een Ooleur, Bland fållk och samqväm war vår största pryd- nadt för.
Ehr willia är wår lagh, O wijsse landsiens Fader, I weeta aldra bäst hvad gagnar eller Skadar.
W å r högsta längtan är att lyda Eder Bud, Här effter wijsa oss utj een sådan Skrudh, Som kan befrija oss Fiscalens pung att richta, Eller utj brist af Silf m e d bara kroppen plichta.
M e n ach, beswärligt wärek, att giöra nya kläär, När utj b o d e n tygh, i Pungen intet är, O c h när eij eller m e h r öfwer oss flickor arma Wår gambla wän Credit sig wärdigas förbarma.
H w a d utaf timligit Godz ännu är i wår hand, Det offras willigt o p p wår K u n g o c h fosterland.
Fast skulle intet mehr än lijfwet öfwer blifwa, Det gifwes m e d hiertans frögd, allt h w a d wij dhertill gifwa.
Dhe swåra.tijder haa nu stäckt wår öfwerflödb, Och den kan skattas rijk, s o m intet lijder nödh.
Ausee wårt usla kön, O fagre tapre hielte, Till dhes I seger Säll h e m k o m m e n utur fällte, Och föra y m n o g h e t m e d Ehr till Sweriges bygd, Tillåta att wij må få prijsa Eder dygd I wåra gambla kläär, ty sannerlig wij swärjä, W i j kunn oss anners eij för nakenheeten bärja; Och skönt på een bahr kropp Naturen tehr sig ställt, Så biuder dygd lijkwähl dhet skönste hållas dållt.
Wij arma haa j u ej så lyckelige warit, Att wij medh Er wår Kungh till Zarens lägre farit, Och dher fått hwar sin pälls, ty unn oss glädie wår.
Att wij dhe gambla kläär få slijta än paar åhr.
Wij lofwa Ehr till löhn then sköneste Princessa, För hwilken Astrild reen sin Pijhl begyner hwessa, Af lagring o c h af ätt, af alla Seeder stoor Och uthaf dygder lijk Ehr makalösa Mbhr.
Eders Kongl.
Maijtz AUerunderdånigste Ondevsåtare - o c h Tienarimior, Fruntimbret i Stockholm.
Resoldio Kongl.
Maij:tt hafvver I Nåder upta- git Fraentimbretz begiäran o c h will här medh prolongera på ett åhrs tijd det Placat o m förbudne Sijden- tygs bärande.
1896 Från Iduns läsekrets.
En allvarsdig-er » kvinnofråga ».
Då Idun nyligen i sin artikel från årets riks- dag fört den allvarsdigra frågan o m fosfortänd- stickorna o c h fosforförgiftningarna på tal, bedja vi inträngande de svenska kvinnornas organ att — till den kraft o c h väckelse det hafva kan — öppna sina spalter för följande upprörande, m e n behjärtansvärda rader ur Malmötidningen » Skånska Aftonbladet ».
» Under loppet af de senaste dagarne hafva tvänne unga flickor blifvit införda till härvarande sjukhus, hvilka båda hafva erkänt att de tagit in forsfor (af tändstickor) för att fördrifva sitt foster.
Båda hafva under svåra plågor aflidit samma dag de k o m m o in.
Den ena var tjänste- flicka, den andra fabriksflicka, båda i sin ung- doms blomma.
Det skulle blifva en förfärande statistik o m man lyckades få reda på alla fall af fosforför- giftning o c h död, i stad och på land, som för- orsakats af dessa fosforstickor.
De användas allmänt för fosterfördrifning.
Afven från Tysk- land har man klagat öfver de svenska fosfor stickorna, som äfven där användas i samma brottsliga ändamål.
Huru länge skola de då få finnas?
Det är en i h ö g grad besynnerlig in- konsekvens af lagstiftningen, att den m e d strän- gaste noggrannhet öfvervakar, att icke arsenik får lämnas ut från ett apotek utan läkares recept, men tillåter att det mest mördande gift, fosforn, får finnas i hvarje kök.
Och detta för den väl signade industriens skull.
A r då denna till nå- gon så stor välsignelse för mänskligheten?
Den riktar några få, gifver arbete åt en hel del män- niskor, men skapar ett fabriksproletariat, ned- sjunket i fysisk o c h moralisk smuts, fattigdom o c h nöd.
Fosforstickorna måste förbjudas.
I fabrikenia framkallar fosforn den fruktansvärda sjukdom, s o m kallas fosfornekros.
.
.
o c h så detta stora antal af själfmörderskor.
D e arma offren för dessa försök att medels fosfor befria sig från sin lifsfrukt äro nästan alltid unga kvin- nor i b l o m m a n af sin ålder.
D e hafva ingen aning o m hvilket förfärande gift fosforn är, då det blott behöfves 3 centigram för att döda en människa.
Plato tackade gudarae för sju välgärningar.
Den första var att han var född fri o c h ej slaf; den andra var att han blifvit född till man o c h ej till kvinna.
Mycket, s o m är tillåtet, eller åtmin- stone tolereradt för mannen, blir, utöfvadt af kvinnan, till skam o c h förbannelse.
Men härvid är intet att göra.
Det kristliga samhället fordrar det, M e n däremot kan lagstiftningen göra myc- ket för att f ö r e k o m m a dessa massmord af unga kvinnor, hvilka framkallas g e n o m fosforstickor! » För Paris lärarinnor.
Carolus.
N a m n d a g s s l i s t a för 1 896.
Juni.
JO 1.
M. Sylvia, 2.
T. Einar, Ejnar, Enar.
0.
Ingrid, Ingri.
4, T. Sven.
F. Erika, Eika.
6.
L. Gustaf, Gösta.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
8.
M.
T.
0.
T. F. L. Eobert.
Elsa.
Gillis.
Svante.
Marianne.
Eskil.
Linnea.
14.
8.
Eivor (kv.)
15.
M. Seved.
16.
T. Lage.
17.
18.
19.
20.
0.
T. F. L. Botolf.
Vendela.
Sune.
Sigyn.
8.
Alban.
M. Holmfrid (kv.)
T.
Adolf., 0.
Midsommardag, Johannes, Jo- han, John, Hans.
25.
T. David.
26.
F. E b b e.
27.
L. Guttorm.
21.
22.
23.
24.
28.
8.
Kamborg (kv.)
28.
M. Petrus, Per.
30.
T. Ida.
T U R I S T E N Dessa rader äro ingen » puff ».
D e äro ett ut- tryck för min önskan att kunna stå mina lands- maninnor till tjänst m e d ett råd o c h göra någon- ting för det » h e m », där jag tillbragt sex ange- näma månader.
Namnet o c h adressen på det pensionat jag alltså vågar rekommendera är » Caledonian H o m e » eller » Miss Pryde ' s H o m e », B u e de la P o m p e 152.
Det är ett h e m egentligen afsedt för engelska lärarinnor o c h artister, s o m af någon anledning behöfva uppehålla sig i Paris, m e n s o m utrymmet är stort — pensionatet upptager ett helt hotell — så tager Miss Pryde emot pensionärer äfven af andra nationaliteter.
Företaget är icke ställdt på förtjänst, något s o m man lätt förstår, då man får kännedom o m inackorderingspriset.
Detta är 30 francs i veckan för ensamt rum, 25 francs för ett rum m e d två eller tre bäddar o c h 20 francs för ett rum m e d fem bäddar; — sällan hysas dock mer än tre personer i dessa senare rum.
I ofvarmämnda pris ingå äfven franska lektioner två eller tre gånger i veckan för infödd lärarinna.
Födan är g o d o c h väl lagad o c h så tillräcklig som öfver hufvud taget i någon » Pension de famille » i Paris.
(Ingen svensk finner sig väl i att gå fastande från klockan tolf, då lunchen serveras, till klockan sju på aftonen.)
Läget är särdeles sundt och trefligt, ehuru ej centralt: hotel- let ligger omkring fem minuter från Boulognersko- gén.
l i v a d slutligen språket beträffar, är det ju en olägenhet, att pensionatet gästas så godt s o m ute- slutande af engelskor, m e n äfven denna olägen- illustrerad tidning för nummer hvarannan rese-, vandrings- och het lär » the Caledonian H o m e » ha gemensam med de flesta andra pensionat i Paris; h v a d man får höra för språk där, icke är det ren franska o c h allra minst pariserfranska.
Emellertid hör det till » hemmets » regler, att detta språk skall talas vid måltiderna o c h så vidt möjligt äfven vara det dagliga samtalsspråket.
Alla önskade upplysningar meddelas för öfrigt af Miss Pryde.
E. W. * U r: n o t i s b o k e n.
» Damernas Iiyllning ».
Då konung Oscar vid sin återkomst till hufvudstaden förlidne tors- dag beträdde sitt skrif- o c h arbetsrum, möttes han af den berusande doften från en kolossal blomsteruppsats, bestående äf idel rosor, hvilken där hade fått sin plats.
V i d b l o m m o r n a var fäst en hälsning af följande lydelse: V i hälsa dig, vår konung, i din borg, V i Skandiens döttrar, delande den lycka, Den tacksamhet, s o m Skandiens söner känna, Då du åt dina folk är återskänkt M e d klang i stämma o c h m e d glans i öga.
Af blad ur ekens o c h ur lagerns krona Dig kransar bragtes — det är männens gärd För höga värf och kärnfuil kungagärning.
Vi bringa blommor, bringa röda rosor, Som pryda sig med hälsans egen färg.
De läggas ner att dofta dig i möte V i d första fjätet i n o m ditt gemak, Som ringa skänk till dig af landets kvinnor.
H u r ha ej våra tankar sökt din sjukbädd, Där tyst hon verkade, ett föredöme.
Gemålen, furstemodern, vårdarinnan!
H o n dagens tunga bar — vi dela glädjen.
Se!
Dessa b l o m m o r andas fram vår välkomst, V å r tack för hvad du är o c h hvad du gett, Vår tack för riddersmannens fina hyllning I festlig stund — för tankar o c h för toner, Till hvilka du så ofta lät oss lyssna; Men, först o c h sist, vår tack för frid o c h trygghet H v a r m e d du hägnat allas våra h e m, Där mödrar skola lära unga släkten Att älska fosterlandet o c h sin kung!
Hälsningen var undertecknad af 56 damer, statsrådsfmar samt damer ur hofstaten o c h den högsta societeten.
Till en välförtjänt hvila ^kallades den 20 d:s f. d. föreståndarinnan för Örebro idiothem, fröken Wilhelmina Lundell, s o m då afled vid 61 års ålder.
Fröken Lundell var född på Oby i Fellingsbro o c h ägnade sig i 40 år åt lärarinne- kallet, däraf nära halfva tiden såsom lärarinna för sinnesslöa.
Från Smedjebacken o c h K ö p i n g, där hon hållit privata småskolor, flyttade h o n 1871 s o m föreståndarinna vid skolan för sinnes- slöa i Stockholm.
A r 1881 slog fröken L.
sig ned i Örebro, där h o n grundade en anstalt för siimesslöa o c h verkade i 12 år.
Hennes sista jordiska omsorger ägnades det arbetshem, s o m ställts vid sidan af landstingets anstalt för att hjälpa från skolan utgångna sinnesslöa.
Julaf tonen 1894 erhöll fröken L. guldmedalj » För medborgerlig förtjänst ».
* En internationell kongress för kvinno- arbeten och kvinnosträfvanden skall äga rum i Berlin den 19 — 20 september o c h upp- väcker intresse i vidsträckta kretsar.
Drottnin- gen af Sachsen o c h storhertiginnan af Baden ha gifvit uttryck åt sitt deltagande för kongressen.
Från Förenta staterna, England, Frankrike, Sve- rige, Norge, Danmark, Holland, Finland, Italien o c h Österrike ha ingått tillkännagifvanden o m tillslutning.
Ett föredrag i kvinnofrågan k o m m e r att i m o r g o n lördag kl. / 8 e. m.
hållas härstädes i hotell Contmentals stora sal af fröken Alexan- dra Gripenberg från Helsingfors, känd s o m för- fattarinna o c h en af den finska kvinnorörelsens ledande personligheter.
V i torde i nästa n:r få tillfälle att närmare återkomma till fröken Gri- penberg, o c h hennes föredrag.
1 2 k u r o r t s l i f, utkommer med ett 8- ä 12 sidigt vecka o c h kostar för m a j — d e c e m b e r endast 3 kronor.
Teater och musik.
K.
Dramatiska teaterns elevskola höll på pingst- aftonen för en talrik krets inbjudne sin sedvan- liga årsuppvisning, s o m bar vittne o m det allvar och intresse, livarmed undervisningen i skolan under hr Nils Persomies ledning bedrifves.
V i d dessa uppvisningar har det ofta varit de kvinnliga elevernas prestationer, s o m ingifvit de bästa för- hoppningarna, m e n i år var det ovedersägligen en manlig elev, hr G. Hillberg, en helt ung son till h r Emil Hillberg, hvilken i detta afseende tog priset.
Hans framställning af Daniel Hjort och Mortimer i » Maria Stuart » röjde både i yttre och inre måtto egenskaper, hvilka en gång kunna föra fram till det ännu aflägsna målet.
Bland de kvinnliga eleverna intresserade företrädesvis fröken Bock s o m Katri, fröken Warberg s o m Maria Stuart samt fröknarna Julin o c h Dörum som fru Monika o c h fröken Sally i » E v a s dött- rar ».
Arenateatern har upptagit H e r v é s populära, sprit- tande glada operett » Lilla helgonet » m e d Stock- holmspublikens gamla favorit fru Hilda Casiegrcn som Denise de Flavigny.
M e d nöje konstaterade man på premieren annandag pingst att den älsk- värda gästen var lika ungdomsfrisk o c h täck s o m någonsin i denna sin glansroll o c h att den vackra rösten t. o. m.
klingade mera fyllig o c h jämn, än då vi sist hörde den.
Applåder o c h inropningar följde på hvarje akt, o c h vi äro öfvertygade o m att » Lilla helgonet » k o m m e r att gifva många goda hus.
Härtill bidraga nog, u t o m fru Caste- gren, äfven hr Alb.
Ranft, s o m på ett m y c k e t lyckadt sätt utförde Celestins roll, hr Justus Hag- man s o m major de Ohateau Gibu, hr J. Sandberg som sergeant Loriot o c h hr Rönnblad s o m Fer- nand de Champlatreux.
Studentsällskapet Philocoros från Upsala, hvilket för de flesta af våra läsarinnor torde vara åtmin- stone till namnet kändt, anträder den 30:de i denna månad en tourné, som k o m m e r att beröra Gefle, Upsala, Stockholm, Örebro, Karlstad, Fi- lipstad, Venersborg, Uddevalla, Göteborg, Borås, Jönköping, Norrköping och Nyköping.
Ändamå- let m e d denna färd liksom m e d föregående så- dana är att i vidare kretsar söka väcka intresse för sällskapets syften.
Dessa afse Imfvudsakligen att samla, bevara o c h bekantgöra de nationella danser, lekar o c h melodier, s o m ännu äro till finnandes i våra landsbygder.
Men Philochoros vill äfven g e n o m deras åter- upplifvande o c h införande inverka reformerande på sällskapslifvet i syfte att göra detta m e r en- kelt, okonstladt o c h naturligt gladt.
I dessa sina sträfvanden understödjes sällskapet af de för- eningar » Svenska Folkdansens V ä n n e r », s o m i Stockholm o c h Göteborg bildats efter dess mön- ster.
D e n s o m på dessa ställen eller i Upsala bevistat deras danstillställningar eller s. k. lek- stugor, vet också, att de äro utmärkta af frisk glädje såväl s o m enkel stilfullhet.
D e omväx- lande, karaktäristiska danserna o c h de så kläd- samma dräkterna göra en sådan afton synnerligen både lärorik o c h angenäm äfven för en åskådare, och att de dansande själfva ha roligt, är lika säkert s o m naturligt.
Med hänsyn såväl till det rikhaltiga o c h om- vexlande program, s o m Philocoros denna gång bjuder på, s o m till dess erkännansvärda sträf- vanden, äro vi förvissade, o m att sällskapet såväl i Stockholm s o m i landsorten skall mötas af all- mänhetens lifligaste sympatier.
Brudfärden.
Berättelse från Bohusläns skärgård af Johannes Sundblad.
(Författarens sista, efterlämnade arbete.)
(Forts.) 4.
A r g i n g o o c h år k o m m o.
Kalle, s o m i ett p a r år f ö l j t m e d s i n f ö r s t e k a p t e n, h a d e d o c k snart ledsnat v i d » smårese ' ra » o c h skref hem, att h a n v i l l e u t p å s t ö r r e f a r v a t t e n; » å s k v a l p e t i Ö s t e r s j ö n h a d e h a n fått n o e k », o c h så h a d e h a n till sist t a g i t h y r a p å e n » Ostindiare », s o m gick mellan Kina och A m e r i k a.
D å o c h d å k o m ett bref, e n g å n g från K a l k u t t a, e n a n n a n g å n g från R i o Ja- nerio.
Y s t e r t l e f n a d s m o d, kärlek för yrket och förakt för » landtkrabborna » var det hufvudsakliga innehållet.
P å förhållandena i h e m m e t t y c k t e s h a n i c k e n y f i k e n.
E n d a s t en sak ville h a n ha närmare reda på.
Han frågade nämligen, h v a d Börje h a d e för sig och h v a d h a n l e f d e af u n d e r v i n t r a r n a.
D e t t a u n d e r d e tre f ö r s t a å r e n, m e n så in- träffade e n l å n g t y s t n a d — h e l a s j u år — h v a r u n d e r A n n a f ö r l o r a d e h v a r j e s p å r af honom.
Sista underrättelsen h a d e k o m m i t från L o n d o n.
N a m n e t p å h a m n e n, d i t far- t y g e t var destineradt, h a d e Elsa ej k u n n a t läsa, så k o n s t i g t v a r d e t.
Detta var, s o m s a g d t, d e t sista s p å r e t.
T i o år h a d e s å l u n d a gått, sedan han l ä m n a d e h e m ö n, o c h m a n började tala o m, attt h a n » n o c k v a ' ble ' en b o r t e ».
D e t t a lät j u e j så o t r o l i g t, o c h d e t e n d a s o m g j o r d e, att m a n l y s s n a d e till d e t med e n v i s s m i s s t r o v a r, att B ö r j e v a r d e n som satt ryktet i gång.
H a n h a d e hört det i Haagesund — påstod han — då han var u t e p å s i s t a s o m m a r f i s k e t, af en s ä l f å n g a r e, s o m b e r ä t t a t, att s k e p p e t » C e l e s t e » g å t t till b o t t e n m e d l a s t o c h allt.
M e d d e t t a h a d e varit två n o r r m ä n o c h en svensk, s o m gått som j u n g m ä n; svensken hette Kalle Svens- son, » å d e ' kunne inte vara nå ' n an än Kalle frå ' Gullholmen, » r e s o n e r a d e B ö r j e.
O m d e t t a t a l t e h a n b i t t i o c h s e n t o c h hvar för, » d e ' v a r så t y d l i ' t, att e b l i n n e r k ä r i n g k u n d e t a p å ' t, » s o m b å t s m a n T r a n a m e d ett p l i r i ö g o n e n u t t r y c k t e sig, d å B ö r j e s l o f v a r o m - k r i n g A n n a s a m t i d i g t b l e f v o allt t r ä n g r e.
D e t v ä c k t e s å l u n d a e j så m y c k e n ö f v e r r a s k - n i n g d å ett b r e f f r å n K a l l e e n v a c k e r d a g g j o r d e slut p å d e n n a historia.
Det hade gått i g e n o m Morlandaprästens väska, hvil- k e t j u s t e j b i d r a g i t till d e s s h a s t i g a r e f r a m - k o m s t, o c h v a r e t t år g a m m a l t, n ä r d e t ä n d t l i g e n n å d d e sin adressort.
Elsa blef e f t e r s k i c k a d o c h o m b e d d att l ä s a u p p d e t.
Brefvet, efter h v i l k e t A n n a l ä n g t a t o c h t r ä n g t a t u n d e r d e s s a l å n g a t i o år, hade följande lydelse: Canton den 17 febr.
1794.
Efter långt upehål fatar j a g p e n e n för att l å t a d i g v e t a att j a g l e f v e r o c h h a f v e r helsan o c h ö n s k a r j a g att jag måtte få s a m m a h u g n e l i g a underretelse.
från d i g tebaka.
Jag har varet s o m slav hos hundturken.
E n s j ö r ö v a r e g j o r d e a n f a l p å å s s å t o g åss som p r i s, di kallar, p å e n sann d e r slav- marknad.
— D i talar der h e m m a o m dålia tjenster m e n di s k u l l e k o m m a hit, s k u l l e di få k ä n n a p å a n n a t.
Stryk och ovet och o v e t o c h s t r y k från m o r r o n t e q v ä l l, g å un- der h u s b o n n s bärstol o m d a g a å stå å vifta b o r t k n o t t e n * o m nättera ifrå ' n h o n o m, de v a i n t e fett.
H a n h a r t i e h u s t r u r å.
.
.
» M i s s k u n d l i g u '.
.
.
H u r läser d u?
D e står väl a l d r i s å!
» u t b r a s t A n n a m e d u p p s p ä r r a d e ö g o n, i d e t att h o n l u t a d e s i g f r a m m o t d e n läsande.
» Står de inte!
.
.
.
D e ska ja ' visa d e j, men de ä sant, d u b e g r i p e r t ä n d å inte.
H å l l m u n n, m e n s j a läser, så k a n d u j u förgrufva dej sen.
.
.
H u r långt hade j a k o m m i t?
Jo, här har j a ' t.
.
.
» ... tie h u s t r u r, å d e b e h a g a m e j i n t e te slut å så flyta j a ur tjensta u t o m te å be o m lof de v a inte långt Te Kusten å när j a ' k o m dit fick j a ' snart tag Myggen.
i ett s k e p Ä t o g h y r a å k ä n n e r Nu den gamla svigten under fötterna när ja g i c k u t h a d e j a g h o p p a t s å få k o m m a hem Om.
tie år f ö r t o å få s ä t t a u p p d e n e g n a s t u g a s o m s k ä r b o n allti l ä n g t a r ätter, när H a n Blir g a m m a l å stelbenter å inte l ä n g r e o r k a r g å t e s j ö s s m e n g u ' v e t när eller o m j a n å n s i n får u p p h e n n e å s k e r d e så får j a v ä l allti n å g e n s å m vill bli m a t t m o r i den m e n d e inte värt å klaga ö v e r v a r k e n d e e n a eller A n d r a u t a n un- derkasta sig g u d s B e h a g går Börje A skub- b a r k r i n g k n u t a n u får j a s l u t t a d e s s a en- f a l d i g a r a d e r M å alltid så v ä l l Från din gamle bekanting Kalle Svensson.
» N å, h v a s ä g e r d u o m de b r e f v e t?
» f r å g a d e Elsa, s e d a n h o n s l u t a t, m e d a n h e n n e s h v a s - sa ö g o n b l e f v o ä n n u h v a s s a r e.
D e t s å g ut, s o m o m A n n a k ä n t e n s t o r t y n g d öfver bröstet, o c h j u längre Elsa k o m, d e s t o v ä r r e b l e f d e t, så att h o n s l u t l i g e n k ä n d e riktig a n d n ö d.
A n n a t h a d e h o n hop- p a t s efter d e n d ä r t i o års l å n g a o c h k v a l - fulla v ä n t a n!
R i k t i g t k u n d e h o n ej u t r e d a sina känslor, m e n h o n k ä n d e n å g o t l i k n a n d e s k a m i n o m s i g ö f v e r att v a r a så r i n g a k t a d o c h f ö r b i s e d d.
E l s a, u t r u s t a d m e d ett g o d t h u f v u d, f ö r s t o d g e n a s t h v a d s o m rör- de sig i n o m kamraten o c h k ä n d e en h e m lig g l ä d j e, d å ä f v e n h o n f ä s t s i g v i d K a l l e och m å s t e se sig u n d a n t r ä n g d.
N å g r a minu- t e r s a t t h o n o c h s m å n j ö t af A n n a s k v a l, m e n a f b r ö t e m e l l e r t i d s n a r t t y s t n a d e n m e d ett kort: » N å, d u v i l l v ä l, att j a ' s k a s v a r a n å g r a r a d e r?
H v a vill d u h a s a g d t?
» » J o, att j a ' h a r h ä l s a å m å r v ä l å att j a ' u n d r a r på, att di får l e f v a så o k r i s t l i g t där- u t e, att di får h a m e r ä n é h u s t r u.
.
.
H ä r h e m m a får di f ä s t n i n g å l i g g a p å p a l l e n * för d e, å så s k a d u t a l a o m f ö r h o n o m, att m o r d o g f ö r f e m år s e n p å a s k e o n s d a * * å så k a n d e k a n s k e r o g a h o n o m å h ö r a, h u r de g å r m e fisket.
Ja, d u får r e m m e t t e r a u t d e s o m d u v i l l, m e n trä ' i h o n o m, att j a ' i n t e b r y r m i g ett t e c k e n o m h o n o m.
: » Jaså de v a inte m e r.
.
.
Har du en bit p a p p e r, så k a n d e s n a r t v a r a e x p e ' e r a t, » s a d e d e n f ö r t r o g n a m e d ett s t y g g t l e e n d e.
A n n a framtog n u ett groft pappersark, g u l n a d t af ålder, s o m l e g a t i k i s t a n i t i o år f ö r e n s å d a n s t u n d s o m d e n n a.
Bläck f a n n s ä f v e n till h a n d s, o c h n å g r a m i n u t e r d ä r e f t e r v a r Elsa i full f ä r d m e d sitt u p p d r a g.
H o n h a d e lärt s i g d e n n a b l a n d h e n n e s likar p å d e n t i d e n e j s å v a n l i g a k o n s t af » h j ä l - peprästen » i Morlanda, då h o n tjänte där som piga.
D e n n a talang hade h o n varit a n g e l ä g e n att u p p ö f v a, d å d e n, u t o m att d e n v a r litet s m å t t i n b r i n g a n d e, ä f v e n s a t t e h e n n e i b e s i t t n i n g af flickornas h j ä r t e a n g e lägenheter.
D e t t a s k a t t a d e h o n h ö g r e än de s e x skillingarna, s o m utgjorde d e n oför änderliga taxan för hennes besvär.
Det skaffade h e n n e n ä m l i g e n en viss m a k t öfver hennes kommittenter, m e n hon kände på s a m m a g å n g, att h o n v a r m e r a f r u k t a d ä n af- hållen.
H o n h a d e, s o m s a g d t, e n g o d öf- ning, o c h en halftimme senare var brefvet färdigt.
» S e så, n u ä d e g j o r d t.
Vill d u höra ' t n u?
» sade hon, bortläggande pennan.
» Ja, g ä r n a d e '.
L ä s, får j a ' h ö r a.
» Stå kyrkoplikt.
Onsdagen före påsk.
I D U N 176 G ullholmen, söndagen den 2 oktober 1 7 9 5.
Til båtsmannen Kalle Svensson.
Skåpet rit m e p å sitt f ö r s t a de ä kanske lika g o d t som Juno.
Ditt bref har j a g mottaget.
besvara höra, att d u hafver Så Hälsan g ö r åckså jag.
Qvinnfolk » Jo, d e ä bara J a g vill n u D e v a ' rolit å å m å r väl.
— D i måtte h a bättre o m än o m papper å bläck derute hos hundturken, dej det.
ätter s o m d u inte låtet h ö r a å p å dessa m å n g e arena.
— • Bevara m e j s e c k a u s c h l i n g a ' m a n f o l k e n a m å t t e v a r a der- ute!
sämre säja.
hut å än h o s o s s, å d e vill möcke Tie h u s t r u r!
H a d e h a n i n g e n l e v a n d e i s ä j!
H a n b o r d e ligga kyrkestraff först, s e n sättas skiner.
der hvarken s o l eller måne F i s k e t g å r s k ä l i a n o e k u t e p å fiske- bänka.
J.
P.
N i l s s o n h a d e v e ' s i s t a fisket fått tretti våler, å n ä r h a n k o m h e m, h a d e L e n a fått tvillinger, så n o e k h a d e h a n skäl att vara vinter g l a ' allti.
men när vintern » Dä geck vatten^.
du — Silla g i c k s o m va.
Panga tjente bra te i M å allti '.
.
.
ton: Men hva ä de ett sånt de » påskriftum », di » Nå, sätt, te spott å spe, springa g e n o m M å allti väll! » » Ä d e säkert dä? » sade intet En bryggan.
halfår inte g l ö m t honom. » Planschen för maj åtföljer — i stället för det sedvanliga romanarket — dagens nummer och utgöres af en autotypisk re- produktion från Silfver sparres nya grafiska aktiebolag efter den tyske målaren Paul Thuvnanns intagande bild från antikens skönhetsdyrkan de dagar: » Konstn ärslycka ».
senare v a r brefvet afsändt att posta d e t D e t v a r adresseradt till där Kalle sagt s i g en g å n g skola efterhöra Kap- hvarje bref.
* slut.
sa ' p i g a o m te- 5. v ä l!
M a t t m o r, d e får n o g, när d u e n g å n g får u p p stuga, af d e n egna stugan, " Konstnärslycka ".
vännen misstroget, m e n D e n n e hade lofvat i Göteborg.
k o m att hela e n b e k a n t, s o m l å g s e g e l f ä r d i g v i d båt- staden, att hjärtat v a r e n t y d l i g l ä n g t a n till f ä d e r - (Forts.) vidare.
halftimme med o c h gjorde, p å d e j å lät d e j p å så läget.
betraktade sig och m e n d e t s o m mest glad- o m d u m e n n s när h o h ä n g d e påsk- på ryggen Anna henne ske så h ö r d å!
Där står: Elsa b e r hälsa horn^ e n allvarligare Läs u p p i hvilken h a n hoppades att få e n » kjer m a t t m o d e r i e n viss b a r n d o m s v e n, s o m kan- står d ä r?
' et, f å r j a h ö r a.
» å frågar, rådde ne-ön o c h besittningen » Men j a ' tycker d e ä så m y c k e, » invände » Hva m e r a karl, slå f o r t a r e, svarade Elsa öfverlägset.
A n n a misstroget.
m e n i detta d e t var, s o m o m h a n stadgat blifvit di s o m gräs, v a ' slut, v a ' p a n g a ' som dä ' kom, » serier », storsjöfiske.
.
.
M e n står där nere i k a n t e n?
» kallar, » i m i n korthet 1896 På detta bref följde Innehållsförteckning: n u åter e n lång tyst- remitterat u t ' e t lite m e r o m ' e t h ä r i läget.
Klara Schumann; af Mari Mihi.
(Med porträtt).
— Florence Nightingale, valplatsens ängel; poem af Lotten von Kranar.
— Våra söners framtid; också några synpunk- ter af Incognita.
— Vårstök.
I I I: Landsflyttningen; af en k ä n s l a, s o m h o n i n t e k u n d e g e sitt r ä t t a Bell.
— » Ma-bonne »; skiss för Idun af Elin Ameen.
— På n a m n, m e n h v i l k e n s a d e h e n n e, a t t d e t v a r rundresa; några korta bref från &gt;fröken Eva-, af Georg Nordensvan.
— Karl XII och » fruntimbret i Stockholm; » inte m e r ä n välförtjänt.
Litet skulle h a n en liten arkivstudie för Idun af G.
B.
— Namnsdagslista för 1896: juni.
— Från Iduns läsekrets: En allvarsdiger ha, f ö r att h a n h a d e låtit h e n n a v ä n t a i •kvinnofråga ».
— För Paris-fararinnor.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Brudfärden|; berättelse från Bohus- h e l a t i o å r.
.
.
o c h e t t sådant b r e f s e n!
.
.
.
läns skärgård af Johannes Sundblad.
(Forts).
— - Konst- närslycka. » — Tidsfördrif.
Vid slutet af d e t tredje året k o m emel- Du lertid men inte finns h o på Gullholmen, de j a ' kan tro.
E l s a s å g u p p från sin läsning.
» Nå, ä du me ' t? » » Ja, n o e k ä j a d e, m e n d u k u n n e allt h a talte Anna snäfva Från A n n a Karlsson.
nöjd nad.
inte o m, att Koljapetters snart s k a f å barn, Lena å i n t e o m a t t d e r a s äld- s t e g o s s e ä s å t e p a s s, a t t h a n allt h a r v u - som ångrade ett nytt.
kommit m e d sina Att hvarje män ' ska kan Allt hvad h o n riktigt vill, Ä r kändt af en o c h hyar.
Därför o m m i g du har, Du snart sagdt allt förmår, Och lygogryfen lätt Då riktig tydning får.
l i v a d kännetecknar London-bron Och stora städers hufvudgator?
En sport, s o m i salonger drifs.
Och livad får gåsen väl till lifs?
I hvad m a n v e d uppstappla plär.
H v a d vållar pilten stort besvär, När lexorna i språk han lär.
H v a d råttan gör, då katten hörs.
Och så hvad fyller Al gots b ö r s?
Mvem hade himlen till sin far Samt till sin m o d e r j o r d e n Och själf e n ättemoder v a r Å t hela gudahorden.
Ett litet pulver fint o c h hvitt, H v a r m e d m a n handskas tidt.
E n plats där gammal skrift m a n spar.
Två o r d s o m ofta gå i par.
.
En dikt dem utaf Fröding ägnats.
En fågel nämn, s o m hvarje höst Från o s s till södern brukar flytta.
E n annan o c k d u säkert vet, Som k a n v i d jakt d i g bli till nytta.
En term af hvar musikvän känd, Och o m den bak o c h fram blir vänd, Det blir ett märke, satt af släp Och slitigt aröetsgöra.
E NEROTH &amp; Co. Tekniska Fabrlken " GÖTA LEJON " * * • GÖTEBORG.
Charad.
Mitt första i många formater sig ter Och män ' skorna ofta förströelse ger.
Det passar för fattig, för rik äfvenså, Och ingen för m y c k e t däraf tyckes få.
Mitt andra sig lämpar kanhända för den, Som icke p å j o r d e n h a r funnit en vän.
En make, ett stöd här i pröfningens land.
Förtroget d e n räcker sin vissnade hand.
sitt henne olika d e m, F ö r u t h a d e h a n alltid galenskaper Redigeras af Sophie Linge.
Logogryf.
sig inom D e t t a v a r i allt A n n a förut fått.
Om gåtan d u h a r funnit dum, Om d e n har klandrad blifvit, Det är m i n tröst att ingen vet, H v e m logygryfen skrifvit.
Lis.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
m e r än en gång svar, m e n så reste o c h » fan- 4, 1, 2, 3: Namn på e n furste, hvilkens lif Förbittradt blef af strid o c h kif.
8.
L. Akrostikon.
r e g n s e 1 a a s u r r 0 t a s k a r S a u 1 a m 1 a Litet hufvudbry.
6a - 2 b — 2 d — 2 e - 3 i — 2 k — 2 m — 2 n — l o — 1 p — 2 r — 8 s — l å — l ö.
Bilda g e n o m bokstäfvernas o m - flyttning i hvarje horisontal rad ett nytt o r d så, att initialerna i d e ny- bildade orden, lästa uppifrån o c h ned, gifva ett flicknamn.
Sibylla.
Ofvanståendebokstäfver skola ord- nas p å sådant sätt, att m a n af dem erhåller e n mening, hvilkens n i o ord — hvart o c h ett f ö r sig — äro lika, vare sig att man läser d e m rätt eller bakfram.
8.
L.
Lösningar.
Mitt hela kan synas båd ' » si o c h så » För barnet, s o m än äger kunskaper få, Men f ö r att dem alla s e ' n tillägna sig Det börja d o c k måste » pro priino » med mig.
Viva.
Geografisk förvandlings- gåta.
Neg Berta = provins i Frankrike.
D togs latin = stad i Tyskland.
Neva ran = stad i Italien.
Lois apminne = stad i Amerika.
E d j o frid = vik i Skandinavien.
Bar ni e krona = ö g r u p p i Asien.
Etza neger = s j ö i Asien.
R h a r en d a g = b y g d i Norge.
Bia e n nisse = land i Afrika.
L e m n ö c k = s j ö i Sverige.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam- net p å en stad i England.
rekommendera sitt allmänt erkäoua LUTPTJLVER fritt fr&amp;n Klor • Charadcn: Aritmorem.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7: O m d u det fått uppå din lott, ' Gör därmed godt, Men skulle d u d e t sakna få, Var glad ändå.
7, 4, 1: Ett o r d för den s o m ej är nöjd.
7, 6, 5, 4, 1: E n män ' ska rik p å sorg o c h fröjd.
3, 6: Ett djur — jag säger icke mer.
1, 2, 3, 4- Hvaraf det finns p å j o r d e n fler.
3, 1, 2, 7: Ett stycke land - h ö r Ryssland till.
1, 2, 7: H v a d icke ledigt flyta vill.
5, 2, 3, 4: Kanal — ej bland d e största d o c k.
G, 1, 5: H v a d ofta n o g m a n ser i flock.
Lntpulvret begagnas vid lak eller tvait t stallet för bästa och renaste aska.
Användningssättet alldeles samma som med vanlig asklut, och S Ä P - P U L V E R ffri «fr o,&gt;.
inkI Prästost.
Ordspråksgåtan: Högmod går för fall: hög- färd, löshäst, sågverk, laxmete, tomtorm, Ra- gunda, galning, skogsrå, oktober, löpgraf, Björkön, honorar, båtfärd, graflax, allegro, leopard.
Urgåtan: Mandclformar: Man, and, ande, del, elf, for, form, orm, ormar, ar.
Paragrammet: Bottiger, bostad, Oland, tall- rik, trohet, ideal, Grekland, envis, rimfrost.
Ordgåtan: Gustaf Adolf — Oxenstierna: 1, Gurko, 2, Ulfsax, 3, Sparre, 4, Teheran, 5, Atlas, 6, filthatt, 7, Amalii, 8, Delaware, 9, ormar, 10, London, 11, Flora.
Länkgåtan: Lekamen: le — lek — leka — ek — eka — kam — kamé — amen — men — en.
: Anagrammet mumsa, summa, Samum.
Vokalförändringsgåtan: lake, lek, lik, lök.
Sparar peillXllig UI - - Sparar a r b e t e Sparar k l ä d e r och - eraätter aåpa eller t KiU
