# ID: svediakorp-per1076
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,165
# sentences: 816
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns N:r 21 (440) Tryckeri Fredagen den 22 maj 1896.
Byn »: Prenumerationspris p r å r: Idun ensam _ kr.
5: — Klara södra k y r k o g.
1 6, 1 tr. Allm telef 6147.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5: — Iduns Modet., mänadsuppl » 3: — Prenumeration sker å alla post- Barngarderoben — - ?- * 3: — anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: Aktiebolag.
9:de årg.
Utgifnlngstld: hvarje belgfri fredag.
Å uiiouspri.s; FRITHIOF HELLBERG.
35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris I S öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
(lösn.r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Redaktionssekr.
: J. Nordling VÄLKOMMEN HEM, VÅR HVITE DROTT!
Den 21 maj 1896 R e ' n stod vår bleka unga vår,.
Med frostigt genomskinlig blom I all sin fägrings jungfrudom, Omkransande sitt lösta hår; Af lifvets aning re ' n en fläkt Vår vinterdvala hade väckt, Och hjärtat vidgade sig till Den första lärkans drill.
Då plötsligt skorrade en sträng Midt i vår glädjes fägnespel, Föll, isigt s k y m m a n d e o c h stel, En skugga öfver blomsteräng.
Ett sorgebud o s s hade nått: Sjuk är vår kung, vår hvite drott På vandringsväg vid fjärran strand Nåtts af en oväns hand.
De knappa bud, o s s gnistan skref, Förstämde bidade vi så; Förskrämde lyssnade vi på Den hviskning, s o m allt högre blef, Som snart från tusen tungors band Steg till en storm kring allt vårt land: Du, Herre öfver d ö d o c h lif, Gif, af din misskund.
.
.
gif!
L å t anden mogna till de stora tider, S o m skola fordra allt, h v a d dig blef gifvet.
Spill icke bort din kraft i tomma strider, S p a r dig till den, där helt det gäller lifvet, Ellen Och i den långa febernatt — En klarnad bild i yrseldröm — I o m s o r g, oaflåtligt ö m, Skyddsängeln invid bädden satt; Framburo makans hand och röst Sin svalkedryck, sin läketröst, Med hoppet trosförvissadt sträckt Mot hälsans morgonväkt, K o m så en sunnanvind en dag Med nya toners klang uti, Dref molnets mörka hot förbi, Spred åter ljus o c h välbehag.
Den tunga ängslans tid var all, Vår l ö m s k e ovän bragt på fall, Vår tillit skördade sin lön, Och b ö n h ö r d var vår bön.
Och nu, s o m våren kämpat just Sin bistra brytningskamp till slut, I s o m m a r n s födelseminut Du vänder åter till vår kust; Med flaggors segerstolta rad Den står i dag, din hufvudstad, Och smyckad i sin bästa skrud, Din väna Mälarbrud.
Hur starka, undersamma band, S o m åren våra hjärtan smidt, S o m binda våra, binda ditt Vid detta fattigt rika land, Det kände vi i sanning bäst, När fruktan blef vår hvardagsgäst, När våldet stod m e d lyftad glaf Att slita dem utaf.
Och därför jubla vi i dag: Välkommen hem, vår hvite drott!
Se, man ur huse ha vi gått Att hälsa dig i enadt lag, Att räcka dig en välkomstkrans Af vifvors gyllne solskensglans, Af blyga sippors himmelsblå — De svenska färger två.
Johan Nord / ing.
Någon vidlyftig motivering kräfves icke, hvar- för vi för en gång frångått Iduns plägsed att ägna numrets första sida åt en kvinnobild o c h i stället prydt densamma m e d h. m.t konungens nobla drag.
D e varma, allmänt delade känslor, som i dessa dagar vid landsfaderns h e m k o m s t fyllt svenska hjärtan o c h helt visst ej minst de kvinnliga, o c h åt hvilka vi här ofvan sökt gifva ett svagt uttryck, skola tala tillfylles.
Blott ett par ord o m porträttet.
Det är det senaste civil- porträtt af konungen, som finnes, af en utmärkt likhet, o c h förskrifver sig från hoffotografen Aron Jonasons atelier i Göteborg, där det togs under h. m:ts västkustvistelse förliden sommar.
Barnaglädje.
Också en välgörenhetsfråga.
I Jet v a r e n g å n g e n l i t e n g o s s e, s o m rå- * ^ k a d e slå s ö n d e r sin g r a n n a s t e p o r s l i n s - g u b b e, o c h h a n v a r till e n b ö r j a u a l l d e l e s otröstlig öfver olyckan.
/ » V i ska försöka laga den, » föreslog hans mamma.
» D e t blir inte d e t s a m m a!
» m e n a d e g o s s e n.
A t t få n å g o n v i d a r e g l ä d j e af p o r s l i n s g u b b e n i det skicket — nej, den g u b b e n gick inte!
» V i l a g a d e n i alla f a l l, » a f g j o r d e m a m m a, » s å g e r d u d e n åt d e n f a t t i g e F r i t z, s o m lig- ger sjuk. » Sagdt och gjordt.
D e n fattige gossens glädje öfver d e n ovän- t a d e g å f v a n v a r så s t o r, att d e n l i k s o m s m i t - t a d e af s i g p å d e n r i k a g o s s e n s s i n n e.
M e d strålande ö g o n berättade K a r l för sin m a m m a o m o c h o m igen, hvilken fröjd porslinsgubben väckt.
D e t b l e f alltså v e r k l i g e n » i n t e d e t s a m m a » m e d porslinsgubben.
D e t blef n å g o t m y c k e t f ö r m e r: i stället f ö r b a r a en h a d e n u två g l ä d j e af d e n.
V i v e t a alla, h v i l k e n s t o r a r t a d v ä l g ö r e n h e t under växlande och förståndiga former på s e n a r e t i d e r så att s ä g a t a g i t fart i n o m v å r t land o c h synnerligast i de större samhällena, där n ö d e n o c h lidandet företrädesvis koncen- trera sig.
D e n n a v ä l g ö r e n h e t har icke blott tagit sig uttryck i direkt hjälp för lifvets materiella nödtorft, utan den har äfven på m å n g a h a n d a s ä t t a f s e t t att s p r i d a s j ä l s o d l i n g e n s, f ö r s t r ö - elsens o c h nöjets s o l s k i m m e r öfver fattiga, hårdt pröfvade existenser.
V i erinra oss t. e x.
, h u r u s e d a n flere år e n m ä n g d l ä s t a tidningar dagligen samlas i en stor breflåda p å C e n t r a l s t a t i o n e n f ö r att s e d a n s p r i d a s bland patienterna på våra sjukhus.
Allmän- heten omfattade strax idén m e d verklig v ä r m e — från d e n b r e f l å d a n h a r till s j u k a, s o r g s n a s i n n e n s t r ö m m a t u t m e r s o l l j u s ä n från n å g o n annan här i staden!
S å h a v i d e n s t o r a a r m é n af s j u k a, v a n - föra, fattiga o c h m i s s v å r d a d e b a r n!
Såväl k o m m u n e n s o m de enskilda utöfva såsom be- k a n t ett s t o r a r t a d t b a r m h ä r t i g h e t s v e r k g e n t e m o t d e s s a s t a c k a r s s m å.
D ä r o m finnes i c k e » t u t a l », m e n l i k a fullt är d e t a l d r i g u r v ä g e n att p å p e k a n y a eller d e l v i s m i n d r e b e a k t a d e s y n p u n k t e r f ö r d e n p r a k t i s k a utöf- n i n g e n af v ä l g ö r e n h e t.
Lundberg.
v i n t e r n k a s t a s p å s k r ä p v i n d e n eller i s o p - t u n n a n — trots deras kanske största » mis- sion i lifvet » n u b o r d e fyllas!
Har ni hört talas o m » m a g a s i n e r a d t », » b u n d e t » s o l l j u s, s å d a n t s o m lär finnas i stenkol?
D e gamla leksakshögarne innesluta m a s s o r af » m a g a s i n e r a d t » s o l l j u s, s o m b e r utsläppas i d e n fattiga, l i d a n d e barnavärlden i n o m hela vårt land.
Kasta icke bort » skräpet », utan skänk det åt d e f a t t i g a s m å, d e s s a m å t i l l h ö r a u t b l o t t a d e f a m i l j e r eller i n r ä t t n i n g a r o c h h e m!
D e n d ä r d o c k a n, s o m v r a k a t s » d ä r f ö r att t o?
l e t t e n är s o l k i g o c h e n a b e n e t a f b r u t e t », v o r e ä n d å i e n liten f a t t i g o c h s j u k n i c k a s ö g o n så p r ä k t i g s o m e n l i l l e p u t t - f u r s t i n n a, o c h b e n e t l a g a s så flinkt af ifriga, t a c k s a m m a fingrar.
D o c k a n k o m m e r att g ö r a s t o r a r t a d l y c k a — l y c k a åt e n a n s p r å k s l ö s b a r n a s j ä l.
H a r ni därjämte några g r a n n a tyglappar, t r a s i g a s p e t s a r o.
d., så f ö r all d e l låt d e m f ö l j a m e d — så v i d a n i i n t e s ä r s k i l d t ö m m a r för m å l e n s förkofring!
H v a d ser j a g — här har ni j u en hel v ä r l d af t r o l s k a ä f v e n t y r, r i d d a r e till h ä s t o c h s l o t t i g r ö n a s k o g a r att s k ä n k a b o r t, o m n i v i l l!
T ä n k, h v a d d e t v o r e f ö r e n liten f ö r b l e k n a d k r y m p l i n g att få ila u t p å ä f v e n - t y r e n, sitta u p p till h ä s t o c h l å t a s i g k r ö - n a s till k o n u n g i s l o t t e t i d e n g r ö n a s k o g e n!
H v a d n i g ö r, så f ö r m e n a e j p i l t e n all d e n n a härlighet — utan skänk h o n o m den g a m l a trasiga b i l d e r b o k e n!
Där ute p å landet skall n i g å o c h d r a u p p fln-flna m a r é c h a l - n i e l - r o s o r o c h g ö r a u p p e l d till t o d d y v a t t n e t el- ler kaffet — m e n s k y n d a er att f ö r s t p l a n - t e r a d e finfinaste n ö j e s r o s o r p å e t t p a r s m å insjunkna kinder och tända glädjens lusteld i ett p a r h a l f s l o c k n a d e g o s s ö g o n!
P a p p a o c h m a m m a h a k a n s k e i c k e så n o g a reda på sina barns kasserade leksaker, d ä r f ö r b o r d e d e låta b a r n e n s j ä l f v a l e t a f r a m d e m och intressera d e m för det g o d a ända- målet.
När medkänslan en g å n g väckts hos barn, känner den snart sagdt inga grän- ser, o c h d å k a n d e t j u v a r a b r a, att m a m - m a är m e d o c h s o r t e r a r d e o l i k a f ö r e m å l e n, p å s a m m a g å n g h o n d å får tillfälle att f ö r sina småttingar riktigt klargöra sakens inne- b ö r d, s å att d e t ä f v e n b l i r ett v i s s t » a l l v a r i leken ».
— D e t y m n i g a r e g n e t k o m m e r v ä x t e n att f r o d a s, m e n d e t är d e s o l m ä t t a d e d a g g d r o p - parne, s o m f ö r s k ö n a o c h förfriska dess b l o m - kalk.
H u r m y c k e t g o d t e n m o d e r g e n o m sitt personliga ingripande i en dylik fråga kan tillföra s i n a b a r n v i d d a n i n g e n af d e r a s k a r a k t ä r, är ö f v e r f l ö d i g t att f ö r d e ä l d r e u t v e c k l a.
M ä n n i s k o k ä r l e k e n är v ä l d e t star- kaste f u n d a m e n t e t för hela vårt samhällslif.
Må d e n därför tidigt v ä c k a s i barnahjärtat — sedan växer den sig merendels stark g e n o m s i n e g e n kraft.
H v a d särskildt Stock- h o l m beträffar, h a r u n d e r t e c k n a d p å n å g r a inrättningar för barn hört sig för, huru idén o m s m å g å f v o r af g a m l a l e k s a k e r s k u l l e af vederbörande föreståndare o c h föreståndarin- nor upptagas.
D e n r ö n t e ö f v e r allt d e n varmaste s y m p a t i o c h erkänsla.
Leksakerna m å g ä r n a v a r a illa å t g å n g n a, e n m ä n g d h ä n d e r ä r o g e n a s t v i l l i g a att n ö d t o r f t e l i g e n r e p a r e r a d e m; litet h v a r s t ä d e s finnas så t. e x, små snickarverkstäder.
D e n t i d är n u i n n e, d å d e v ä l b u r g n a d r a g a på landet.
D e t r a s i g a l e k s a k e r n a från D e h e m och föreningar, m e d hvilka j a g h u n n i t s ä t t a m i g i f ö r b i n d e l s e o c h som på Till dessa h ö r en, s o m säkerligen icke behj artats i m å n af dess obestridliga humani- tetsvärde: leksaker o c h d ä r m e d jämförligt f ö r s t r ö e l s e m a t e r i a l åt d e s m å!
D e b e h ö f v a icke blott kläder, föda, hus o c h h e m, barna- sinnet behöfver lekens uppfriskande nöje.
ut
förhand sända den gifmilda allmänheten ett innerligt tack — ä r o Eugeniahemmet, Norr- backa, Föreningen för sinnesslöa barns vård, Norrtullsgatan 16, Stockholms stadsmissions barnhem, Norrtullsgatan 20, o c h Malmqvistska barnuppfostringsanstallen, lorkelknutssonsgatan 22.
D e s s u t o m finnas j u m å n g a a n d r a d y - lika välgörenhetsanstalter, hvilkas n a m n o c h adresser m a n p å kalender-afdelningen un- der rubriken » Välgörenhetsinrättningar » lätt finner i S t o c k h o l m s a d r e s s k a l e n d e r.
Stockholms stadsmissions barnhem har enligt föreståndarens upplysning just aldrig g y n n a t s m e d leksaksgåfvor, härpå t y c k e s i n g e n h a t ä n k t, d ä r f ö r ä r o s ä d a n a så m y c - ket välkomnare.
Skall d e n ö d m j u k a b ö n, s o m nu h ö j t s o c h s o m, ännu outtalad, sväfvar på tusen- tals barns läppar, blifva en » r o p a n d e s röst i öknen »?
O m ö j l i g t!
tror för sin del Erny.
På jiaga.
A f Ina Stockenstrand.
Hvad gudomlig lust att röna Inom en så Ijvflig park.
* Luftigt, hvitt och deliciöst, en riktig rococojuvel, lyser H a g a slott i m o r g o n s o l e n.
D e t m å n g b e s j u n g n a står d ä r b o r t g l ö m d t o c h ö f v e r g i f v e t i s i n v å r l i g a i n f a t t n i n g af b l o m - m a n d e hägg o c h lind.
En vindil bryter Brunnsvikens fosforescerande yta, och vågor- na s m y g a sig u p p m o t stranden.
D e t hviskar o c h susar i vassen.
Hör: Opp, Amaryllis!
Vakna, min lilla, Vädret är stilla Luften sval.
Vakna, Amaryllis, lilla, vakna: Låt mig ej ditt glada sällskap sakna- Låt oss fara till det lilla grundet, Eller dit bort till det gröna sundet.
* * Solen stiger högre, parkens åldriga almar s k ä n k a e n ljuflig s v a l k a.
En slingrande g å n g s t i g leder in uti s k o g e n, d e n tysta, ensliga skogen, s o m hört Bellman sjunga, Schröderheim skämta och det glada hofvet h v i s k a des persiflages.
G r ä s e t är m j u k t o c h l e n t; d e t är s o m att h v i l a p å e n b l o m s t e r - matta.
Gullvifvor, konvaljer o c h styfmors- b l o m m o r l y s a i n n e i snåren, träden stå höga, ranka o c h kraftiga s o m i urskogen, ett k ä l l s p r å n g g l i d e r s a k t a f r a m mellan lingonrefvor o c h m o s s i g a stenar; förbi tufvor o c h t r ä d r ö t t e r b a n a r d e n s i g v ä g till s k o - g e n s m e s t d o l d a g ö m s l e n, där P a n håller sitt h o f.
Ä r d e t v a t t n e t s p o r l a n d e s o m h ö r e s, eller är d e t e n låt u t a f flöjter o c h z i t t r o r?
Hvila vid denna källa Ljuftigt där löfven susa.
I svarta hvirflar, grå och ljusa, Träden en skugga krusa, Inunder skyars fläkt och drag * * * Aftonen den och sänker sig ned öfver skogen; sjunkande solen målar himlen i guld aska.
D e t är r e d a n s k y m n i n g i d e långa, kungliga alléerna.
Å t e r skymtar slottet f r a m, t ä c k t o c h l j u s t, k r i n g s k u g g a d t af lin- darnas h ö g a kronor.
Från v i k e n höras lätta årslag, kristallklart skratt o c h b o r t d ö e n d e * Bcllmän.
* * Bellman.
i-wr- B H.
e man rop.
D e t prasslar u n d e r träden; genom dunklet skymta underliga skuggor.
Ä r det den uppstigande aftondimman, s o m tecknar s i g m o t b o s q u é n, eller är d e t e n s k ö n h e t från e n f ö r g å n g e n t i d, s o m l u t a r s i g n e d öfver källan, s p e g l a n d e sin fägring i d e s s b r u t n a y t a, e n S o p h i e F e r s e n eller U l l a Höpken?
H v e m har icke en afton på H a g a dröjt v i d m i n n e t af G u s t a f d e n t r e d j e s g l i m r a n - de o c h t a n k e v ä c k a n d e tidehvarf, m e d dess t i l l s p e t s a d e e p i k u r i s m o c h finslipade a n d l i g a b i l d n i n g; h v e m h a r i c k e i i n b i l l n i n g e n sett det gustavianska hofvet vandra fram öfver dessa s a m m e t s m j u k a gräsmattor m e d sina g a m m a l d a g s stela blomsterrabatter o c h klipp- ta h ä c k a r, l ä n g s d e s s a s t å t l i g a alléer, d ä r mellan träden skymta oändliga perspektiv af a r k a d i s k a ä n g a r, l e e n d e v i k a r o c h i d e a - liska stränder!
L å n g a t å g af praktfulla och fängslande syner draga förbi.
D e t är d a m e r från ett f a n t a s t i s k t k ä r l e k s h o f, u p p - v a k t a d e af p a g e r o c h u n g a k r i g a r e; d ä r är den l y s a n d e k o n u n g e n, d e n n e Proteus, hvil- ken uppväckte den djupaste kärlek o c h det l i d e l s e f u l l a s t e h a t, o m g i f v e n af s i n a m i g n o - ner, s o m hviskande likna h o n o m vid A n - gustus, v i d solen, j a, v i d själfva d e n olym- p i s k e — E s s e n, A r m f e l t, M u n c k, alla d e s o m önska att vara skuggan af sin konung och mönstret uti modets värld, att tänka blomster, tala honung och lysa som en himmelsfärd.
~ ' D ä r är fru S c h r ö d e r h e i m m e d ett u d d i g t e p i g r a m p å d e satiriskt krökta läpparne, — d e n m o d i g a, s o m e n s a m v å g a d e att s ä g a härskaren s a n n i n g e n, att b e m ö t a h o n o m s o m m ä n n i s k a; d ä r är B e l l m a n m e d A n a k r e - ons blick under de penslade bryn, Fersen, den sköne, och de odödliga gracerna: Augusta, Ulla o c h Lovisa.
Hvad tjusning att dem se!
Så lekande, behagliga och täcka.
* * O c h Malla Rudenschöld, h o n m e d en drottnings hållning, en gudinnas g å n g o c h e n g u d i n n a s p r i v i l e g i e r att b r y t a m o t d e dödliges lagar.
M e d p u d r a d e lockar, i siden- rober o c h h ö g k l a c k a d e skor trippa de fram u n d e r trädens m ö r k a löfhvalf, d å o c h då g l i m t a r en ä d e l s t e n — l y s e r ett k v i n n o ö g a.
Cest Vage roeoco, seduisant et délicat!
Lenngrens, Leopolds och Kellgrens lysande tidehvarf, d e sirliga frasernas, d e utsökta l a t e r n a s, d e t fina v e t t e t s t i d e h v a r f, d å m o - det doldes under skämt och löje, då m a n v å g a d e lifvet för k u n g o c h fädernesland, eller f ö r e n k a p r i s, m e d s a m m a ö f v e r l ä g s n a s o r g l ö s h e t, d å bel air g ä l l d e m e r ä n m y n t i fickan, o c h d å snillet b e s k j ^ d d a d e s af d e höge.
D e t s k y m m e r m e r o c h m e r, p a r k e n in- höljes i dunkel, m e n majaftonens trolska stämning vill ej vika.
V i d horisonten födes en sällsamt strålande glans, o c h u p p ur g l a n s e n s t i g e r n y m å n e n s s p e t s i g a h o r n — e n s k ä r a af d i a m a n t.
V i k e n häfver sig plötsligt, oroligt s m e k a n d e under m å n e n s hemlighetsfulla m a k t; fantastiskt lysande strålar l e k a u t e f t e r v a t t e n y t a n.
Månljusets k y l i g a p r a k t g e r åt p a r k e n e n n y o c h oför- liknelig skönhet.
Allt insvepes i denna hvita, underbara glans, hvilken k o m m e r gräs o c h b l o m m o r att l y s a s o m b e s t r ö d d a m e d r i m f r o s t o c h.
l u f t e n att d a l l r a af m y r i a d e r ljusatomer.
* Kellgren.
• * Kellgren.
Som framtrolladt af ä l f v e h ä n d e r, för att d ö l j a e n m a j n a t t s k ä r l e k s l y c k a, står s l o t t e t där v i d d e n v a s s b e v u x n a stranden, min- nande o m den praktälskande konungen, hvars k o n s t s k a p a n d e l u s t o c h s k ö n h e t s k ä n s l a gåf- v o sig uttryck i sådana älskvärda n y c k e r som det intagande Haga.
Vårstök.
ii.
Y / vindar, garderober och skåp.
id rengöring i sofrummen vädras, piskas o c h sopas sängbottnar, sofforna ställas uppslagna o c h sängkläderna utsättas för så mycket luft o c h sol s o m möjligt, hvilket sedermera ofta upprepas eller ständigt b ö r ske på soliga dagar, då o c h då, året o m.
Garderoberna tömmas, hyllor o c h hörn torkas m e d fuktiga trasor, så att intet d a m m kvarligger åt mal o c h mott för att där bygga o c h bo.
När träverket o c h golfvet äro väl torra in- flyttas kläderna, ej förr.
E u m o c h lådor i lavoarer, k o m m o d e r, tvätt- ställ o c h nattduksbord i sofrummen skuras, o c h där lösa bleckrum för tvättporslinet förekomma, tvättas hvarje sådan fördjupning o c h torkas.
Rullgardinerna nedfällas samt borstas o c h dammtorkas å ömse sidor Fönstertvättning b ö r aldrig försiggå, medan solen ligger på fönstren, ty glaset blir då Sam- migt o c h mångskiftande.
V i d garderobstädning, vår o c h höst, gör en matmoder klokt i att vara närvarande.
Många saker, h o n nästan glömt, k o m m a då fram o c h kunna finna sin användning.
Så m y c k e t s o m möjligt är bäst att afskilja sådant, som ej vidare k o m m e r att nyttjas.
Allt som.
man ej har omedel- bart bruk för o c h d o c k likväl ej vill ge eller kasta bort, b ö r skyddas m o t mal g e n o m att noga sammanvikas o c h göras paket af, s o m hvart o c h ett förses m e d en vidfäst lapp, som anger hvad paketet innehåller.
Skall man b o på landet o c h ej valt ett alltför fashionabelt grannskap, är det bra att taga m e d sig o c h nöta på gamla saker, som ännu äro i brukbart skick, m e n blifvit undan- lagda o c h undanskymda af nya plagg o c h nu k o m m a i åtanka igen, då de tagas ur garderoben.
V a r m a koftor o c h schalar, » herrns » gamla vinter- öfverrock för kalla roddturer eller ruskiga dagar o c h andra sådana plagg är ej skäl att oöfverlagdt göra sig af m e d eller låta förfaras, ty b o r man o m somrarne på landet, är det till stor nytta att ha m e d sig en del äldre kläder, som man ej be- höfver vara rädd o m.
På streck på gården upphängas vinterplagg, garderobernas innehåll o c h sängkläder, täcken och filtar för att luftas o c h göras damfria.
Man har då ett stadigt sämre bord, hvarpå plaggen utbredas, medan de borstas o c h sedermera hop- läggas o c h med ordning nedläggas i klädkorgar för att bäras u p p till sina respektive förvarings- rum.
När allt är Vädradt o c h luftadt, yllegardiner, dukar o c h vinterplagg, lägges allt m y c k e t slätt o c h jämnt tillhopa m e d iakttagande af släta li- nier, fason, rynkor o c h veck.
Yllegardiner läg- gas midt uti, längs efter först o c h sedan i jämna delar, o c h dukar o c h filtar o c h dylikt sammalunda.
Till förvaringsrum är bäst, ifall ej stora rym- liga kistor finnas, att skaffa simpla, vanliga trä- lårar m e d passande lock, s o m böra förses m e d gångjärn, haspe o c h märla.
Så reder man till ett vanligt hvetmjölsklister o c h kläder hela låren inuti m e d dubbla lager tidningspapper o c h tillser noga att inga hål uppstå i h ö r n e n; locket invändigt beklädes likaledes med tidningar.
Trycksvärtan är ej målen i smaken, o c h tryckt papper tjänar fördenskull s o m skydd m o t mal.
Som malmedel framhållas olikartade ämnen, kam- fer i bitar, inlindade i gamla linnelappar är ett godt medel.
Malpapper äfven.
Naftalin har en för många vidrig lukt o c h förpestar luften för kringboende, ty så väl från öfver s o m bred- vid liggande våningars garderober intränger den skarpa naftalinlukten o c h gör sig obehagligt känd af grannarne.
Gardiner o c h dylikt läggas ned i låren o c h kamferpaket stoppas n e d här o c h hvar.
Rent linne lägges omkring o c h ofvanpå, o c h loc- ket tillslutes, hvarefter låset tilläses.
Innan den dagen kommer, att man ämnar börja bära u p p mattpapp o c h lägga undan vinter- sakerna, b ö r storstädning försiggå af vinden, sop- ning o c h damning o c h ordnande af allt däruppe,
IDUN så att när de rena, vädrade sakerna föras dit upp, det är rent o c h putsadt till deras emot- tagande.
Det är många saker, s o m man på våren tän- ker sig » till hösten » böra undergå någon änd- ring, komplettering eller s o m ett eller annat b ö r företagas m e d.
Sådana artiklar böra läggas så, att de äro lätt åtkomliga o c h kunna framtagas, utan att man behöfver plocka upp allt från bot- ten.
M y c k e t systematiska människor anteckna skriftligt sig till minnes dylika förestående o c h nödvändiga reparationer o c h mönstringar, för att vara säkra o m att ha dem gjorda i tid o c h in- nan handtverkarne äro allt för m y c k e t öfverlupna med arbete till följd af våningsbyten o c h ord- nande af rum litet hvarstädes.
Skåp o c h skänkar hållas naturligtvis städade o c h prydliga året o m, men en generaldamning böra äfven de underkastas o c h på samma gång en inventering.
Duktyg o c h sänglinne böra ej få ligga år efter år, utan att begagnas.
Linne blir mera hållbart, o m det får en tvätt då o c h då.
O m linne blifvit m y c k e t gulnadt g e n o m långvarig liggning på skåp- hyllan, kan man låta det undergå en behandling, g e n o m att under en kvarts t i m m e koka det i en lösning gjord af * / j kg.
silkestvål, s o m, sönder- skuren i fina skifvor, lägges i 7 k 8 liter mjölk i en kittel, s o m sättes på elden och får koka.
När tvålen är fullkomligt upplöst, ilägges linnet o c h får, såsom redan är sagdt, koka under en kvarts timme.
Sedan tvättas det i såplödder o c h sköljes i tvänne rena vatten, hvarefter det lätt blånas (o m man så vill) i ett tredje.
Den tycklige ägaren af en gräsvall kan bleka sitt linne- förråd g e n o m att rätt o c h slätt skölja u p p det i såplödder o c h lägga ut det ett par tre dagar på gräset; det tvättas därpå samt sköljes o c h klappas i rent vatten o c h får torka i vanlig ord- ning, då det blir vackert o c h hvitt o c h behagligt.
Om under servering kaffe o c h te spillas på duken, bli däraf m y c k e t svårt uttagliga fläckar.
Tar man genast o c h doppar fläcken i en bland- ning, gjord af kokande vatten, socker o c h grädde, o c h därefter sköljer i rent vatten, så går en så- dan fläck bort i nästa tvätt.
L a m p o r n a k o m m a mindre i bruk m e d vårens ljusa kvällar, o c h de skola nu rengöras o c h undan- ställas.
Slipade kupor bli rena o c h klara, o m de bestrykas m e d i vatten upplöst målen krita, s o m får intorka, o c h sedermera rengöras kuporna på vanligt sätt.
Brännarne rengöras m e d sodalut; vill man taga vara på vekarne, kunna de ren- göras m e d ättika o c h torkas.
Alla d e särskilda delarne o c h glasen inlindas i papper o c h ställas på högsta hyllor i skåp eller garderober eller hvar helst för dem kan beredas plats under den tiden dagsljuset gör deras bruk öfverflödigt.
Så småningom, allt eftersom våren framskrider o c h sommaren nalkas, kan man ställa undan af rummens prydnadsföremål.
På så sätt får man litet hvila från damning o c h utrymme för Floras vackra barn, s o m glada oss i sommartid, o c h det blir mera som en särskild vintertrefnad se- dan att plocka fram ur skåpen de små prydnads- sakerna igen o c h göra våra rum så behagliga vi kunna för den långa mörka tiden, då vi ha att söka trefnaden uteslutande inom hus o c h att öka den g e n o m konstlade medel.
Bell.
* Sekelslutets pingst.
Då vardt plötsligt ett dån från himlen såsom af ett fram- farande häftigt väder.
Och dem syntes såsom tungor af eld, hvilka fördelade sig.
A-postlagä rnbigariia.
Hvilken tung och kvalmig dag l Jorden suckar, mänskan lider Under brödbekymrens strider Och materiens Inmpna lag.
Gatubuller, marknadsvimmel, Säljarns rop och köparns prui, Krämarstrid, som ej lar slut.
Ångmaskiner, plumpt robusta, Stampa, gnissla, fräsa, pusta; Knappt en flik af vårljus himmel Skönjes mellan murars rader, Mellan svartnade fasader.
Redan töcknig atmosfär Tjock af stenkolsröken är.
189Ö Men en hop, som i Jerusalem, Där brutalt man korsfäst idealen, Vilsekommen är och utan hem, Samlas nu i stillhet uti salen I det fjärrbelägna, tysta hus Långt från industrialismens brus, Där de hoppfullt vid hvarandras sida På Messiasrikeis ankomst bida.
Att blifva sjuksköterska.
En praktisk vägledning för unga kvinnor vid valet af lefnadsbana.
På uppdrag af Idun utarbetad af Fru (Forts, och slut.)
Då — man vet ej hvar det kommer Hörs i tidens atmosfär ett dån.
från Diakonissanstaltens — ju Det Ej Ej Ej Ej Ej är ej larmet af maskiner,- sorlet från sniken krämarhop, hungrande skarors förbannelserop, slaj ' piskans ljud, som hvisslar och skrälet frän rusiga dryckeslag, körer till smutsiga lustars behag.
densamma det inom hvincr, Sa märkes pingstens under utaf dem, Som kommit samman i Jerusalem, Där evighetens tanke korsfäst blifvit Och släktet idealens dödsdom sknfvit.
I första stund när detta dänet ljöd, Hvem anade att anden däri bodde?
Ty såväl åldringar som unga trodde, Att anden var i tidehvarfvet död.
Men så kom tecknet: himlatungors lågor, Och inför dem förstummas alla frågor, Och intet nytt bevis man längre kräfver Därpå att anden än i släktet lefver.
Lyss!
Hör du ej, hur skalder åter sjunga Om mänsklighete^is vår den evigt unga, Om kärlek, obesmitlad, oskuldsren, Som vi trott död och graflagd längesen?
Den sången sjunges blott af andens tunga.
I diktens lund, där idogt arbetsfolk Med analysens yxa röjde vägen Och diktarn, för problemdebatt benägen, Lärd trädde fram som en tendensens tolk, Där susar som en vårfläkt anden äter, Och glädjen barnsligt ler och sorgen gråter En mänsklig tår, igenom hvilken lyser Det hopp, som innerst hvarje hjärta hyser.
Och vetenskapen, förr så stolt och dryg Och egoistiskt oigenomtränglig, Som kabalistiskt verkat uti smyg, För massans fikna blickar otillgänglig — / hennes väsen lifvets pulsar slå, Välsignande i världen vill hon gä, Af kärleksanden genombäfvad verka För det som brodrakänslans band kan stärka, Och som ett vänligt sinnelags symbol Hon valt att tala folkets tungomål.
Ja, uti själfva industriens hallar, Där mödans barn i hopplös träldom gå, En majestätisk andestämma skallar, Som solig arbetshord till högtid kallar, Till fridag under himmelen den blå, Till sång och dans och barnasinnets lekar Pä soligt fält och under kullens ekar, Där fången, lössläppl ur sin trånga bur, Skall finna än sin mänskliga natur.
Theodor Lindblom.
M e n till e n d i a k o n i s - de, s o m önska och hafva lag för d e n n a gren ten, f å efter ägna af slutad s i g åt särskilda an- diakonissverksamhe- utbildning företrädesvis sjuksköterskans kall.
N å g r a o r d o m förhållandena vid diakonissanstalten kun- na ju må därför här dock vara anmärkas, diakonissa, för hvad bör p å sin plats.
att noga hafva detta Först den, s o m vill b l i f v a innebär, g j o r t sig reda för g r u n d t a n k e n: I diakonissverksamheten, dess mål och mening, h v i l k e t l i g g e r u t o m d e n n a u p p s a t s att u t r e - da.
Diakonissverksamheten religiös grund kyrkan, i d e t att öfvandet detta hvilar råder ju på o c h är n ä r a f ö r b u n d e n I följd en så starkt utpräglad inom med d e s s e g e n t l i g a m å l är u t - af f ö r s a m l i n g s d i a k o n i.
åskådning anstalten, att af religiös u t a n full öf- v e r e n s s t ä m m e l s e i d e t t a fall i n g e n b ö r t ä n k a p å att inträda v i d Det sans första densamma.
å r e t af d e n b l i f v a n d e d i a k o n i s - vistelse v i d anstalten på förprof, » o c h har hetes h o n » stå efter d e t å r e t s s l u t full frihet att l ä m n a a n s t a l t e n, o m h o n s å ö n s k a r.
Vill h o n d ä r e m o t kvarstanna, få profsystrar och diakonissor yttra sig o m hennes lämp- och upptages med utfalla hon detta deras till hon träder ännu i anstalten systern vitsord hon i ett för- men pröfvande står förhållande till a n s t a l t e n o c h s e e n d e p å m ö s s a n skiljer sans, i saknar 2 — 3 år.
en dräkt, s o m endast d e t att band under dennas hakan, dessa.
Prof- med af- sig från diakonis- mössa knytes under Inga I och närmare till h e n n e u n d e r bär gynsamt, s. k.
p r o f s y s t e r.
h å l l a n d e till a n s t a l t e n, det löften med profsysterns förekomma vid prof systerupptagningen.
U n d e r det h o n » stått på förprof » del af allt nissan är har hon det, hvari öf v a s hunnit genomgå en den blifvande diako- och undervisas, och hvilket n o g n ö d v ä n d i g t för henne a t t v a r a h e m m a i, då h o n sedan skickas ut till b a r n h e m, tighus, eller i a l l m ä n h e t bland vande.
S å får h o n g e n o m g å k u r s e r p å v i s s a månader passa i köket, upp kursen i sjukvård ehuru sta redan d e n äfven bakstugan, sy i syrummet, m. m. fat- hjälpbehöf- tvättstugan, i matsalen, träda i skrifrummet bi- Ofta har äfven d å fått genomgås, o f t a f ö r l ä g g e s till d e t för- profsysteråret.
D e n n a kurs genomgås som upptager 6 — 8 månader vid Diakonissanstaltens numera har egen rymmer öfver- omkr. 40 och sjukhus, patienter, och underläkare, och där n y i n r e d t, t i d s e n l i g t o p e r a t i o n s r u m s a m t kirur- gisk poliklinik finnas.
litet, Då sjukhuset är så måste j u m y c k e t te sig annorlunda än hvad fallet är p å d e s t ö r r e sjukhusen, en s å s t o r m å n g f a l d af o l i k a s j u k d o m s f a l l k a n ej ster de förekomma m. m., i detta rikare husets tillfällen, b å d a läkare, handleda komma IleUvi&amp;itioner, öfver stigande 20, frakt / ritt till järnvägs- ångbåtsstation er.
att kr.
och s o m e r b j u d a sig för sjuk- föreståndarinna direkt de unga mera öfriga m e n h v a d s o m bri- h ä n s e e n d e u p p v ä g e s fullt u t af versköterska de sändas gratis sjukhusen.
o c h lifvet sig i h ö g g r a d från och lighet, * Klädningstyger * ModeplanSCher skiljer sas u t b i l d n i n g h ö r äfven en kurs i s j u k v å r d, Satt du en skymningsstund vid hafvets strand, När solen doppade sin röda skifva I djupblå våg vid horisontens rand, Och märkte lätta moln på fästet dnfva, Då hörde du helt visst där utefrän, Där oceanens bölja evigt rullar, Ett obeskrifligt majestätiskt dän, Som genljöd mellan skär och berg och kullar.
Det tränger som en evighetens 7 ' öst Med helig rysning m uti ditt bröst, Ditt väsen skälfver vid dess djupa maning Som för en dunkel Öfverjordisk aning.
Spörjer du, hvi denna bild jag målar Utan luft och utan solens strålar, Svarar jag: den innebär Korleligen tidens karaktär.
v e r k s a m h e t sträcker sig v i d a r e ä n till b l o t t s j u k v å r d, inom Hör l Öfver världens vida arbetsfält Den blida helgsmålsringning släktet manar Till tystnad efter hvardagsgnabb och kält, Till tro på sällhet, som dess hjärta anar.
Ett mäktigt väder öfver jorden far, Och kärleksanden bor däri och sänker Sig öfver allt, som- lif och anda har, Som känner, älskar, anar eller tänker.
Han fyller upp nalulr och konst och form, Han stillar hjärtekvalens strid och storm, Han breder öfver dunkel framtid hopp, Ty mänsklighetens pingstdag har gått opp, jämte Brita.
eleverna.
M ö j l i g e n före- s, k.
g r o f s y s s l o r sjukhusens o c h öf- och mera personligt här elevkurser, än men vid en Oscar Jacobsson 27 Drottninggatan, Sthlm.
s j u k s k ö t e r s k a får j u i a l l m ä n h e t a l d r i g dra- g a sig för dylika.
U t o m de redan n ä m n d a kurserna skola profsystrarna g e n o m g å en undervisningskurs på 6 å 7 m å n a d e r m e d o m k r.
4 0 t i m m a r i veckan, o c h där undervisning meddelas i v a n l i g a s k o l ä m n e n s a m t i ä m n e n, s o m afse katekesen, d i a k o n i s s v e r k s a m h e t e n o c h sjuk- vården.
I lektionerna i dessa tre sistnämn- d a ä m n e n m å s t e alla p r o f s y s t r a r d e l t a g a, från d e ö f r i g a b e f r i a s d e, s o m h a f v a g e n o m - gått elementarskolan.
Till profsysterns utbildning hör äfven att u n d e r v i s s a m å n a d e r t j ä n s t g ö r a v i d an- staltens b a r n h e m, s k y d d s h e m, h e m för obot- ligt sjuka, hushållsskola m.
m.
R e d a n u n d e r d e n n a t i d får h o n ä f v e n tjänstgöra i sjukvård ute v i d de större sjuk- h u s e n i l a n d e t, d å så p å f o r d r a s.
Har hon n u v i s t a t s i a n s t a l t e n s t j ä n s t 2 å 3 år, g ä l l e r d e t, o m h o n är v ä r d i g att u p p t a g a s till d i a k o n i s s a, h v a r o m alla f ö r u t v a r a n d e dia- k o n i s s o r y t t r a s i g.
F ö r d e m, s o m d å få d e flesta rösterna, sker diakonissupptagningen i s a m m a n h a n g m e d årsfesten i maj m å n a d, h v a r v i d l ö f t e n a f l ä g g a s att t j ä n a i n o m an- s t a l t e n, att t j ä n a f ö r s a m l i n g e n o c h s i n a m e d - s y s t r a r o c h d e t t a i n ä r a a n s l u t n i n g till v å r l u t h e r s k a k y r k a, i ett k y r k l i g t s i n n e.
D i a - konissan tjänstgör sedan dels i n o m, m e n till s t ö r s t a d e l e n u t o m a n s t a l t e n p å d e n p l a t s, d i t h o n af f ö r e s t å n d a r e n s ä n d e s, o f t a i s j u k v å r d, m e n ä f v e n o f t a å b a r n h e m, fat- t i g h u s m.
m.
eller s o m f ö r s a m l i n g s d i a k o - nissa.
A n m ä l a n till i n t r ä d e v i d D i a k o n i s s a n s t a l - ten göres hos dess föreståndare, doktor Bring, eller d e s s h u s m o d e r, f r ö k e n C l a r a E c k e r - ström.
I n g e n afgift erlägges för kursen i v a n l i g a fall, o c h fritt v i v r e, l ä k a r e v å r d, m e d i - c i n, t v ä t t o c h b e l y s n i n g e r h å l l a s.
S å s o m prof- s y s t e r u p p b ä r e s d e s s u t o m k o n t a n t 6 0 kr.
å r l i g e n, o c h s å s o m d i a k o n i s s a 1 0 0 — 1 5 0 kr.
U n g a flickor, s o m v i l j a ö f v a s i g i h u s l i g a sysslor o c h äfven g e n o m g å en kurs i sjuk- v å r d, m o t t a g a s i m å n af u t r y m m e, m o t e n afgift af 5 0 kr.
i m å n a d e n, d å i n a c k o r d e - ring m e d ensamt rum önskas, och 3 0 kr.
d å r u m m e t d e l a s, s a m t m o t f ö r b i n d e l s e att s t a n n a ett år.
* D e f o r d r i n g a r, s o m ställas p å s j u k s k ö t e r - skor i allmänhet, u t o m den rent personliga v å r d e n o m p a t i e n t e n, ä r o: att punktligt ställa s i g v e d e r b ö r a n d e l ä k a r e s f ö r e s k r i f t e r till efterrättelse, att e n d a s t i n ö d f a l l u t a n läkares föreskrifter vidtaga några anordnin- gar m e d afseende å sjukas behandling och, när sådant funnits n ö d v ä n d i g t, utan dröjs- m å l u n d e r r ä t t a l ä k a r e n d ä r o m, att m e d ö m - h e t o c h t å l a m o d v å r d a d e s j u k a o c h an- g å e n d e d e s s a s o c h d e r a s o m g i f n i n g s enskil- d a förhållanden iakttaga s a m v e t s g r a n n tyst- l å t e n h e t, att b ä d d a o c h h å l l a s j u k r u m m e t dammfritt, luftadt o c h rent.
I p r i v a t v å r d ä r o h e n n e s r ä t t i g h e t e r att, d å h o n vakat t v å nätter, sofva ostörd den t r e d j e, att h v i l a ett p a r t i m m a r efter h v a r j e vaknatt samt hafva n å g o n t i m m e hvar dag l e d i g f ö r a t t h ä m t a frisk luft.
O c h så till sist e n ö u s k a n o m k r a f t o c h m o d f ö r alla d e m, h v i l k a ä m n a i n t r ä d a i sjuksköterskans kanske många gånger tunga kall, h v i l k e t d o c k, o m d e t r ä t t u p p f a t t a s, låter hjärtat förblifva u n g t o c h v a r m t, o c h där det bästa i n o m kvinnonaturen k o m m e r till sin r ä t t o c h u t v e c k l a s.
* hos Eder specerist i Stockholm och de flesta lands- ortsstäder Från Iduns läsekrets.
Friskare vind!
Det är delvis sunda tankar, s o m läsas i Iduns 18:de n u m m e r för i år tmder ofvanstående rubrik.
Den lilla uppsatsen är undertecknad » en kvinna », o c h det medgifvandet göres gärna, att det må vara en tänkande kvinna, erfaren o c h bepröfvad.
M e n det erforderliga djupet saknas där — m e d förlof sagdt.
Mig synes uppsatsen gifva några råd blott att under för handen varande förhållanden uppföra sig på ett visst sätt.
Ja, min ärade kvin- na, gif råd åt den eldiga fålen, s o m frustande sätter öfver stängsel o c h inhägnad, gif råd åt stormens vinge att icke susa så förskräckligt, säg åt vreda böljor att icke torna sig så skum- miga o c h vreda, hota m e d er lilla fina hand åt blixten — h v a d hjälper allt detta?
Det påminner om, återigen får jag bedja o m ursäkt för min ohöflighet, vatten på gåsen, olja på elden.
M e n hör då hvilka förnuftiga ord, den vackra o c h kloka munnen talar: » Det vare långt ifrån mig att försvara » flirt » o c h kurtis (nej, hela uppsat- sen talar j u däremot!
), men jag menar att ung- domen b ö r stålsätta sig en smula o c h stärka sin karaktär.
Det behöfver verkligen blåsa upp en friskare vind i det kamratliga umgänget könen emellan, så att det där sjukliga känslosvallet m å lämna rum för ett sundare o c h hurtigare samlif.
.
.
» H v e m igenkänner icke här de där goda råden, det där: » G ö r icke så mera », utan att den förmanande borttager orsaken till gär- ningen, det där — bildligt taladt — skolmästarak- tiga, D o n Quixoteska farandet emot väderkvarnar, d e m ingen kan hindra, ty det är visserligen döden.
Och h v e m vill fatta naturkraften i dess gång o c h säga: » stopp! » H a n k o m m e r att likna den mjöl- naren, s o m af djärfhet och olyckshändelse följde m e d kvarnvingen till väders, k o m hufvudstupa ned o c h bröt nacken.
A c k, huru många o r d, huru många goda förmaningar o c h råd, huru mån ga tillrop: » Gör icke så, handla icke så mera! » hafva icke gjort sammalunda.
— Ju friskare vind det blåser, dess häftigare går kvarnen, dess farligare blifver det för den trot- sande; j u friskare vinden är, des högre gå de djupa böljor — kalla dem gärna för svall, känslosvall, m e n sjukliga äro de icke, såvida icke deras sammansättning är — här skrifver icke min penna ordet.
Jag vill icke, att vår ungdom, när den är fri o c h glad o c h oskyldig, klandras.
Jag tadlar icke dess sammanvaro, äfven o m d e n medför älskvärdt svammel o c h » begeistring » o c h ett eldfängdt gnistrande o c h sprakande.
Kanske äro vi, när allt k o m m e r fram, af en m e n i n g; men jag tror, att saken b ö r ses ur olika syn- punkter.
Min tanke är den: inskränk icke ung- d o m e n s frihet g e n o m råd, som verka motsatsen af hvad åsyftas!
H v e m känner icke, att natur- krafterna kunna tämjas g e n o m ett förnuftigt hand- lande.
M e n detta handlande skall från första början vara ett försiktigt o c h förnuftigt.
Flirt eller en brottslig kurtis — ett bekym- merfullt ämne o c h många mödrars hjärtesorg — är en af det kultiverade lifvets svartaste skugg- sidor.
Det är en utväxt af en murken stam.
Det är ett gående i skefvare riktning af något redan skeft.
Och hvad är det som borde rättas?
Förhållandet emellan man o c h kvinna i allmän- het.
T y såsom förhållandet nu är, kan, enligt hvad statistiken bevisar, ingen ämbetsman eller i allmänhet de, hvilka räknas till de förnämare o c h » flirtens » värld, ingå äktenskap, förrän håret är borta, vaderna diminutiva, lifskraften i afta- gande.
I flirten eller kurtisen, i balens berusning eller societetens förfining, tager mannen en er- sättning för hvad han förlorat i äktenskapet; och kvinnan — sammalunda.
Tag bort orsaken, verkan försvinner!
Det var ett bevingadt ord i forntiden.
Det gäller ännu.
Till dess sålunda en reformering i antydda afse- ende inträffar, skall oskicket flirt fortfara: det är att jämföra vid elektricitetens urladdning i blixten.
Må det blott icke nedslå, krossa o c h förbränna för många offer!
Den » friskare vind », s o m skall jaga de farliga ovädersmolnen bort, heter familjen — den kristliga familjen.
— heim.
Hvari ligger » lekande » m e d känslor vållar ofta missförstånd, hvilka lätt nog blifva till sorg, som bringar olycka.
Men, nu först ett par frågor: har den s. k. flirtationen i sig själf så mycken ofärd, så mycket fördömligt s o m det stundom synes, eller beror icke detta snarare på, huru den upptages?
V o r e det önskvärdt, rätt o c h naturligt, att de unga af båda könen bemötte hvarandra kallt, främmande, misstänksamt?
Ungdomens tid är j u glädjens, det lekande nöjets, stundens fröjd.
Skall då denna, som aldrig återkommer, s o m tyckes vara en människas rättighet att njuta, förkväf- vas — d ö?
Nej, säga h v a d man vill, det okonst lade, glada lifvet mellan flickor o c h ynglingar kan snarare blifva till ömsesidig nytta än tvärtom; därunder röjas goda eller sämre egenskaper, de senare korrigeras, individen förbättras g e n o m jämförelser o c h e x e m p e l; allas ofullkomlighet framstår äfven o c h lär, att öfverseende dock all- tid i någon mån behöfves, är en skyldighet inbördes.
H v a d s o m verkligen behöfves är » era friskare vind * o c h så att denna icke motarbetas af romanläsning.
Just denna sistnämmda är det, som framkallar det » sjukliga känslosvallet », syn- nerligast hos flickan, o « h så länge romanläsning får såsom hittills fortgå, blir hon en lekboll — icke för flirtation, utan g e n o m sina kärleks- fantasier.
I sina manliga bekantskaper ser h o n då idel romanhjältar och tror sig snart finna idealet bland desse, samt att äktenskapet är en lustgård, där icke en atom af sund realism får rum.
Och äfven om h o n förenas m e d detta ideal — huru sällan uppfyller det hennes förväntan i framtiden!
Det vore för m y c k e t begärdt af man- nen att han skulle spela romanhjälte i hela sitt lif!
Häraf så månget olyckligt äktenskap, så många skilsmässor Därför, mödrar, af- hållen edra döttrar från all rafflande, svärmisk lektyr, o c h uppfostren d e m under syn på verk- ligheten sådan den är o c h i all tid förblir, ty dess lagar låta sig icke ostraffadt öfverträdas.
Inga Sehenfelt.
Mera verklig söndagshvila!
Zptt ord till husmödrar m.
fl!
f~v I vår katekes står: » Tänk på, att du helgar hvilodagen! » Om Israels barn står det, att de under vandringen i öknen på dagen före sabbaten insamlade sin mat, manna, för sabbatsdagen — detta enligt Guds egen anordning.
B o r d e ej vi följa e x e m p l e t?
B o r d e ej vi » tänka » på sabbatsdagen, ej blott i den meningen, att vi bereda oss att helga o c h på kristligt sätt fira den, utan äfven så, att vi i det, som rör de alldagliga, nödvändiga göromålen, bereda oss till söndagen, så att det på den dagen blir så litet arbete som m ö j l i g t?
Skullen ej I, husmödrar, kunna ställa det så, att det på söndagen blir så litet matlagning s o m möjligt, på förhand tillreda så mycket möjligt är af maten o c h på förhand göra alla uppköp till söndagen, så att söndagshandel i högsta möj- liga grad und vekes?
Tanken på tjänarne, att de måtte få ledighet o c h hvila o c h tillfälle att be- söka gudstjänsten!
Tanken på, hvilken betydelse det har, att tjänarne, för att ej tala o m famil- jens alla medlemmar, få intryck o c h känsla af verklig sabbatshvila i h e m m e t!
Och v o r e det ej ett önskningsmål, att i butikerna härskade sön- dagsstillhet, sä att de, s o m där tjäna, finge ledig- het o c h hvila?
Detta skulle kunna så småning- o m ernås, ifall ingen besökte butiker på sönda- gen.
En gifven följd af denna söndagshvila är, att bjudningar o c h kalas på hvilodagen bannlysas, därest ej tvingande nödvändighet förefinnes.
Jag klandrar visst icke, att någon nära vän på sön- dagen tillbringar aftonen i en familj; för många är j u detta en väl behöflig vederkvickelse, ja, t. o. m.
räddning från dåligt sällskap, m e n för en sådan vän behöfver det ej bli mera arbete m e d maten.
Och när det i en familj af en eller annan anledning måste bjudas främmande på söndagen, borde detta alltid bestämmas på förhand o c h för- beredelserna göras före hvilodagen.
Jag tviflar visst icke på, att i många h e m sådan verklig sön- dagshvila råder o c h man på förhand » tänker » på söndagen, m e n jag tror, att mycket ännu återstår i många hem.
L å t o m oss på fullt allvar, så godt vi kunna, söka göra söndagen till hvad den är ämnad att vara i rent lekamligt hänseende: en hvilodag!
Ä r ej det att eftersträfva?
felet?
M.
G.
» E n olycklig kvinna » o c h » E n kvinna » hafva yttrat sig uti Idun o m » flirtationens » följder o c h båda hafva, från en sida sedt, säkerligen rätt: A Grafström &amp; C:is l£r \ - p f o n g r o s t a d e o- | \ c i l l t J.
I 1 Endast i förseglade paket.
Husballskaffe ä 1,25 pr paket ä Va kg.
Fint kaffe ä 1,50 » » Finaste kaffe ä 2, — » »
Det v a r m i g dock så kärt att f å vara till h j ä l p, m e n h u r j a g ä n v ä n d e m i g, f ö r h e n n e g j o r d e j a g m i g alltid o m ö j l i g.
O c h ä n d å Skulle ej några byggmästare i hufvudstaden, v a r m i g s y s t e r T e k l a så kär.
Det gjorde efter fru Whitlocks exempel, vilja uppföra hus m i g s å o n d t, n ä r j a g v i s s t e, att alla p a t i e n - med lägenheter af ett rum o c h kök, två rum och ter a f s k y d d e h e n n e för hennes kärfva, kalla kök samt ett rum m e d spiselkök, endast afsedda Jag visste ju, att hennes hjärta var till bostad ät: fruntimmer af den så kallade stånds- sätt.
klassen o c h i miniatyr försedda m e d alla till e n b å d e v a r m t o c h kärleksfullt, fastän h o n e j större våning hörande bekvämligheter, såsom tam- ägde förmåga att visa det.
bur, garderober, skafferi m. m.
dy].?
D e hus, som fru W h i t l o c k uppfört för dylikt ändamål, H e n n e s m ö s s a v a r s å b l ä n d a n d e h v i t, al- äro i h ö g grad eftersökta o c h räcka på långt drig ett enda v e c k tillskrynkladt, o c h G u d när ej till åt alla, som önska k o m m a dit.
vet, o m n å g o n s i n h e n n e s v a c k r a m ö r k a hår Det är mången gång rätt svårt för fruntimmer behöft att k a m m a s, t y natt s o m dag var att veta, hvart man skall vända sig just för att hon oföränderligt d e n s a m m a.
Alltid s a m m a få hyra 1 å 2 rum.
I de stora eleganta husen finnas knappt dylika lägenheter.
I de stora hus- rena m ö s s a o c h släta hår.
kasernerna, afsedda för arbetare o c h mindre be- När j a g gick g e n o m sjuksalarne m e d mina medlade, k a n grannskapet mången gång blifva h a n d d u k a r o c h vattenfat, m ö t t e s j a g alltid besvärligt nog.
V o r e därför i vissa kvarter eller af l ä n g t a n d e, k ä r l e k s f u l l a ö g o n: » A n n a k o m vid vissa gator hus för ifrågavarande ändamål uppförda, visste man, hvar man kunde få hyra, hit, i n n a n s y s t e r T e k l a k o m m e r, » eller: » A n n a, h varigenom allt onödigt sökande blefve besparadt.
läs a f t o n b ö n m e d m i g.
» Och så godt jag På samma gång vunnes äfven för byggmästa- k u n d e efterkom j a g deras önskan.
ren den fördelen att han på förhand hade klart Men v i d en b ä d d stannade j a g längre för sig, hvarifrån han kunde påräkna sina hyres- gäster.
Då här i Stockholm finnas hundratals en- ä n v a n l i g t.
D e t v a r h o s e n u n g flicka, i n - samma fruntimmer, s o m lefva af sin lön eller af t agen p å sjukhuset för n å g o t underlifslidan- en liten pension eller ränta, o c h s o m ej högre de, s o m h o n å d r a g i t s i g i f ö l j d a f ö f v e r a n - skulle önska än att få hyra en dylik bostad, strängning.
J a g minns så väl hennes an- skulle ganska många sådana hus utan risk för byggmästaren kunna uppföras.
D e blifvande k o m s t till s j u k h u s e t.
Hennes tillgångar hyresgästerna blefve nog mycket punktliga i af- r ä c k t e e j till f ö r e n s k i l d t r u m, o c h h o n l e d seende på hyrans erläggande o c h äfven synner- mera af att ligga p å allmänt r u m ä n af ligt aktsamma o m rummen samt skulle hålla sin s j u k d o m.
Hennes b ö n o m att få be- husen i dess helhet mera fina, än hvad s o m kan vara händelsen, då största delen af hyresgästerna g a g n a eget linne var rent af rörande, o c h består af arbetarefamiljer, i de flesta fall m e d stora till o c h m e d d e n s t r ä f v e p r o f e s s o r n lät h e n n e skaror af barn, som stoja i trappor o c h portgån- i det n ä r m a s t e f å s o m h o n ville.
gar samt förstöra o c h osnygga allt hvad de kom- Ensamma kvinnors En viktig ma hem: bostadsfråga öfver.
Dylika hus kunna n o g ligga i flere stadsdelar, men kanske bäst i Vasastaden, där fru Whitlocks äro belägna o c h där hyran kanske blefve något billigare än på Östermalm o c h där det äfven vore tystare än p å andra ställen.
K u n d e de vetta m o t solsida, vore så m y c k e t bättre då äldre personer vanligen äro mycket frusna.
A f detta skäl föreslås platsen vid Odengatan såsom bäst pas- sande, t y dels finge man fri utsikt o c h dels går spårvägen alldeles förbi porten, en g o d sak för dem, som ej orka gå långa vägar, o c h bäst af allt är, att läget är så synnerligen friskt och sundt.
Men huru skall ett så beskaffadt önskemål kunna realiseras?
På mångahanda sätt, m e n kanske bäst g e n o m att bilda några byggnadsbo- lag eller bostadsföreningar.
Ville några af hufvudstadens många framstå- ende o c h rika fruar taga saken o m hand för att skaffa hefliga bostäder åt deras under mera enk- la lefnadsförhållanden lefvande medsystrar, vore nog framgången gifven.
Det är j u ej fråga o m att kostnadsfritt upp- låta rum åt obemediade människor, utan att få gängse hyror af personer, s o m väl kunna betala dem, m e n som ofta hafva svårt att skaffa sig lämplig bostad.
A f sådana skäl skulle dylika hus till o c h m e d kunna blifva en mycket: god affär.
Ett enkelrum af ifrågavarande beskaffen- het b ö r kunna betinga 200 kr.
i hyra pr.
år, kanske ännu mera, om läget är vackert, alltså ett hus m e d 40 eldstäder betydde här 40 bonings- rum, d. v. s. 8,000 kr.
pr.
år.
Då hvarje eldstad bör kunna m y c k e t solidt göras färdig för 2,000 kr.
kan ett hus m e d 40 eldstäder b y g g a s för 80,000 kr.
samt lämna 8,000 kr.
i säkra hyror af säkra o c h stadigvarande hyresgäster.
E $ r a biträde.
Skiss från Sabbatsbergs sjukhus.
» " Tf n n a!
k o m g e n a s t o c h h j ä l p till att b ä r a TT_ h ä r, » l j ö d s y s t e r T e k l a s g ä l l a r ö s t.
^ J a g s k y n d a d e dit, m e n f ö r e k o m s af e n a n n a n t j ä n a n d e s y s t e r.
Med stor högtidlighet blef sedan h e n n e s lik afhämtadt från sjukhuset, m e n v i bi- t r ä d e n s å g o m e d t å r f y l l d a ö g o n efter h e n n e s kista.
V i h a d e lärt ä l s k a h e n n e f ö r h e n - nes e g e n skull.
V i visste aldrig, h v e m h o n var.
Lenja.
• U p n o t i s b o k e n.
Kronprinsessan o c h hennas söner väntas den 25 d:s till Kreuznach, dit äfven kronprinsen begifver sig efter kejsarkröningen i Moskva.
Kronprinsessan anlände till Karlsruhe i fredags, m y c k e t trött efter resan.
H o n mottog på lörda- gen sina söner vid stationen.
Lady Hallés jubileum.
L a d y V i l m a Ne- ruda Hallé har under senaste lördagen på ett m ö t e i Marlborough H o u s e erhållit ett silfver- A l d r i g k o m d ä r n å g o n till h e n n e u n d e r skrin, innehållande dels en lyckönskningsskrif- mottagningstimmarne, men hennes vackra velse, dels ett gåfvobref p å en präktig villa i g r å b l å ö g o n h ä n g d e m e d l i d e l s e f u l l l ä n g t a n närheten af Venedig.
L a d y IL företager i denna fast vid ingångsdörren, liksom o m de väntat vecka en resa till Italien o c h k o m m e r till Sverige i juli, d ä r hon bl.
a. någon tid ämnar slå sig någon.
E n dag, sedan mottagningstiden v a r slut o c h j a g b u r i t k r i n g m a t e n å t d e ned vid Saltsjöbaden.
* s j u k a, g i c k j a g f r a m till h e n n e.
H o n låg då vänd m o t v ä g g e n o c h grät tyst och » Hemma i Joclemoch » är namnet på en öfvergifvet.
väntad litterär nyhet, en skildring ur småstads- » H v a d g r å t e r n i f ö r, G ä r d a?
» v a r m i n lif vet af Lovisa Petterkvist, under hvilken signatur fru Alfhild Agrell för några år sedan gjorde l y c k a första fråga, m e n e n blick p å h e n n e s sjuk- med de humoristiska skildringarna » I Stockholm » tafla s a d e m i g allt.
H o n s k u l l e d a g e n där- Det n y a arbetet u t k o m m e r på Skoglunds förlag.
på undergå en svår operation.
» T r o r A n n a, att j a g gråter öfver professorn nyss sa?
Nej!
Men jag t a r efter m o r m o r o c h S t e f f a n.
» * hvad läng- J ä g k ä n d e e j h e n n e s m o r m o r eller b r o r, men j a g kysste hennes små vackra händer, hennes skälfvande m u n o c h klara ögon.
P å e n gång kände j a g hennes armar o m min hals: » A n n a, var h o s m i g i m o r g o n, gå i n t e b o r t från m i g.
» J a g l o f v a d e d e t och satt s å kvar h o s henne en lång stund.
P å m o r g o n e n gjorde j a g m e d tungt hjärta i o r d n i n g f ö r b e r e d e l s e r n a till o p e r a t i o n e n.
N ä r allt v a r i o r d n i n g, g i c k j a g i n till G ä r d a.
Syster Tekla var där o c h talade sakta m e d henne.
P å e n v i n k af syster skulle j a g just g å min väg, när Gärda ropade p å m i g.
Återi- Hvar o c h en, s o m intresserar sig för saken, gen k ä n d e j a g hennes armar o m m i n hals, bedes härmed vänligen att i sin mån bidraga till och h o n l u t a d e sitt s t a c k a r s h u f v u d m o t frågans lösning, D e t finnes j u i Stockholm så m i t t bröst o c h grät.
D å b a d j a g syster många högt begafvade o c h ädla kvinnor, som nog kunna finna bot för saken.
T e k l a a t t f å v a r a h o s d e n s j u k a, till d e s s operation var öfver.
D e t bifölls o c h Gärda f. d.
Lärarinna tycktes lugnare.
* Men e n d a g fick G ä r d a b e s ö k; d e t vår- en g a m m a l f ö r n ä m d a m o c h e n u n g man,, några å r äldre ä n Gärda.
D e t var hennes m o r m o r o c h bror.
Gärda flyttades samma dag i e n s k i l d t r u m.
J a g s å g h e n n e e n d a s t t v å g å n g e r till o c h alltid i s a m m a s t ä l l n i n g med armarne omkring halsen på den gamla damen, s o m l å g p å knä vid hennes säng.
Det gjorde m i g så g o d t att veta, att h o n n u ej l ä n g r e b e h ö f d e l ä n g t a efter » m o r m o r » „ u t a n fick u t a n d a s sitt u n g a lif i d e a r m a r, som h o n n o g m å n g a g å n g e r förr hvilat i och s å l i d e l s e f u l l t l ä n g t a t efter i s j u k d o - m e n s dagar.
Teater och musik.
Kungl.
operans festföreställning på 400:de årsda- gen af Gustaf Vasas födelse var af särdeles anslåen- de art.
Efter ett par akter u r Naumanns något långtrådiga opera » Gustaf V a s a », i hvilken sär- skildt hr Lundqvist utmärkte sig i titelrolen, fram- ställdes en serie tablåer o c h scener ur Gustaf Va- sas saga, hvartill h r Daniel Fallström skrifvit en poetisk o c h på sina ställen särdeles högstämd text samt h r Andreas Hallen komponerat en an- slående o c h verkningsfull musik.
Ur den senare vilja v i särskildt framhålla Margits vaggvisa i första tablån (förträffligt föredragen af fru Lin- den) o c h den präktiga marschen.
Tablåerna, n i o till antalet, v o r o ypperligt iscensatta.
Mest tyck- tes de båda sista slå an, nämligen » Afskedet till riksens ständer » o c h » Gustavianska grafkoret i Upsala domkj rka », i hvilken senare tablå fru Fahlman som Svea på ett gripande sätt framsade Fallströms högstämda hyllningsdikt.
Gustaf Vasa framställdes i tablåerna af h r Engelbrecht.
r — Fröken Febéa Strakosch började den 13 dennes ett gästspel å k. operan m e d utförandet af Elsas parti i » L o h e n g r i n ».
A t t den unga sångerskan ej förmådde förläna detta parti den rätta karak- O p e r a t i o n e n v a r s v å r o c h l e d d e e j till tären, torde ej kunna förnekas.
Dylika uppgifter ö n s k a d t r e s u l t a t.
M e n u n d e r g i f v e n o c h t å l i g höra tydligen ej till hennes rätta område.
H v a r hon däremot onekligen är hemma, det hade h o n låg G ä r d a o c h v ä n t a d e p å d ö d e n.
Ibland tillfälle att visa i fredags, då h o n på ett alldeles kom s o m e t t sakta k v i d a n d e: » Mormor » förträffligt sätt utförde Santuzzas parti i » På eller o c k s å: » S t e f f a n.
» Sicilien ».
I såväl sång som spel — särskildt i senare hänseendet — gaf h o n en alldeles ypperlig bild J a g v i s s t e, att h o n l ä n g t a d e, t r å n a d e efter d e s s a t v å.
M e n j a g k ä n d e e j, h v e m h o n af den älskande o c h svartsjuka italienska bond- kvinnan.
Fröken S. är företrädesvis dramatisk v a r, eller h u r j a g s k u l l e skaffa rätt p å d e m.
sångerska.
H v a d rösten beträffar är det en- J a g v a r e n d a s t e x t r a b i t r ä d e o c h h a d e i n g e n dast tonerna i det högre registret, s o m få någon varmare klang; d e t lägre registret är tämligen rätt a t t u t f r å g a h e n n e.
svagt.
Inte-nationen är ej alltid ren, och vibra- tot under stundom störande.
Den yttre appari- tionen är behaglig.
Fröken S. är född här i Stock- h o l m under ett föräldrarnes besök härstädes.
K.
Dramatiska teaterns Gustaf- Vasaprogram har äfven det gjort en förtjänt framgång för flere fyllda hus.
Här öppnades festföreställningen m e d orkesterns utförande af Foronis ståtliga marsche triomphale, hvarefter en stämningsfull, af Frans Hedberg författad prolog, hvilken i välljudande verser återkallade den store konungens minne och bild, upplästes af hr Örtengren.
Härpå vid- tog uppförandet af samme författares för de äldre bland publiken välkända historiska skådespel » Dagen gryr ».
I detta framställas s o m bekant åtskilliga tafior från de kritiska dagarne under Vesteråsriksdagen 1527, då konung Gustaf på grund af reformati- onsförslagets oblida upptagande från ständernas sida afsade sig kronan samt först efter upprepa- de budskickningar o c h böner efter ett par dagar återtog densamma.
Åtskilliga af tidens intressantare personligheter passera här revy.
Gustaf Vasas roll utfördes med g o d färg af hr Skånberg o c h vidare förtjä- na att m e d b e r ö m framhållas hrr Hillberg o c h Thegerströms synnerligen väl stiliserade återgif- vande af biskop Brask o c h T h u r e Jönssons roller.
Arenateatern, s o m under denna sommarssä- song arbetar under direktör A.
Kanfts spira, har äfven mledt sin kampanj m e d en Gustaf-Vasapjäs, ett nytt skådespel i fyra akter af onämnd svensk författare, kalladt » Med Sveriges allmoge ».
Styc- ket, s o m spelar vid juletid 1520 i Mora samt några månader senare i Vesterås, behandlar, som redan af tids- o c h ortbestämningarna fram- går, de förut så ofta både sceniskt o c h poetiskt framställda minnena från det fosterländska be- frielseverkets början.
Förf.
har därvid troget följt den historiska berättelsen o c h, bortsedt från episoden o m den käcke skidlöparen o c h hans af fogden bortröfvade brud, i det närmaste nöjt sig m e d att helt enkelt dialogisera de välkända till- dragelserna.
Gustaf Vasas roll var anförtrodd åt hr de Wahl, som i fråga o m såväl spel s o m maskering åstad- k o m hvad rimligtvis kunde begäras.
Öfriga vik- tigare roller gåfvos af hr Justus~ Hagman samt fröken Gottschalk.
Den af professor O. Byström arrangerade mu- siken, en julsång o c h en bröllopsmarsch, bidrog liksom de af hr Carl Grabow utförda dekoratio- nerna att höja helverkan af skådespelet, hvars fosterländska anda tyckts vinna liflig genklang h o s publiken.
Djurgårdsteatern som äfven i år innehafves af direktör Albert Ranft, öppnade sina portar i ons- dags m e d uppförandet af » Jorden rundt på 80 dagar ».
Brudfärden.
Berättelse från Bohusläns skärgård af Johannes Sundblad.
(Författarens sista, efterlämnade arbete.)
(Forts.) » J a, j a ' m i n n s d e, å ser j a ' i n t e g a l e t, så ä d e di d ä r, s o m s k a g e n o m g å p r o f v e t.
.
.
Se där borte på b r o ä n d e n.
» » J o, g u ' ä d e i n t e så.
.
.
D e n ä j u full m e pojkbytingar.
.
.
Se n u går di ner i b å t e n.
.
.
J a ' m e n a r di ä i n t e m e r än f y r a d e n här g å n g e n.
» » Minns inte skepparn, hur kapten i tuårsens r a t a ' h e l a h a l f t j o g e t.
.
.
D e ä d ä r f ö r di i n t e v å g a r sej p å ' t.
» U n d e r d e t d e sista o r d e n v e x l a d e s, h a d e båten stött u t, m e d a n e n af d e fyra p o j k a r n e p a d d l a d e d e n öfver rännan ut m o t briggen.
Ett par m i n u t e r därefter h a d e d e s t ö t t intill d a n s k e n.
» J a så, I ä h ä r n u, » h ä l s a d e k a p t e n e n, s o m själf s t o d v i d f a l l r e p s t r a p p a n.
.
.
» I n t e m e r ä n f y r a d e n h ä r g å n g e n!
Ja, d e ä alla re- dan två för m y c k e, » fortsatte han, under det d e f y r a a s p i r a n t e r n a m e d r a p p a t a g äntra- de u p p p å d ä c k.
.
.
» H v a skulle i två vara att b j u d a till m e d?
A r m a r s o m strump- stickor, o c h riktiga mjölkfingrar!
N e j, k o m t i l l b a k a t v å år h ä r e f t e r, får v i s e.
N u ä d e t s å l e d e s b a r a er t v å d e t gäller.
L å t m e j n u s e, att n i b ä g g e i n t e s k ä m m e r u t g u l l h o l m s - p o j k a r n e!
D u — p e k a n d e p å K a l l e — får äntra u p p på stormasten o c h gå ner på focken, o c h du.
.
.
H v a ' heter d u?
Jaså, Börje, du ska ' göra tvärtom.
.
.
E n kvart h a I p å er.
.
.
S e så.
.
.
till v ä d e r s m e e r!
» b å d a fostersyskonen tagit plats.
Det var sista d a g e n p å m å n g a år K a l l e t i l l b r i n g a d e i hemmet.
M o r g o n e n därpå skulle han g å o m b o r d o c h h a d e utsett denna plats för det sista afskedet.
A n n a s ö g o n b u r o s p å r af t å r a r, m e d a n f o s t e r b r o d r e n s s p e l a d e af m o d och lefnadslust.
I ett h u j v o r o d e b å d a a s p i r a n t e r n e u p p e i vanterna, o c h e n half m i n u t därefter satt Kalle i märsen o c h såg m e d försmädlig min n e d p å m e d t ä f l a r e n, s o m ej h u n n i t l ä n g r e ä n till f o c k r å n.
E f t e r ett ö g o n b l i c k s a n d - hämtning sprang han, vig s o m en ekorre, u p p f ö r s t å n g v a n t e n o c h v a r ö g o n b l i c k e t där- efter u p p e v i d b r ä m s a l n i n g e n, d ä r h a n g a f s i g så p a s s r o, att h a n k u n d e r ä c k a l å n g n ä s a åt m e d t ä f l a r e n, s o m ä n d t l i g e n h u n n i t u p p till f ö r s t å n g s v a n t e n.
M e n n u f o r t s a t t e h a n s i n l u f t f ä r d o c h h a d e t v å m i n u t e r där- efter h u g g i t t a g i k a l t o p p e n, från h v i l k e n ett lifligt h u r r a r o p h ö r d e s.
D e t t a b e s v a r a - des m e d t v å kraftiga sådana nedifrån däc- k e t, m e d a n från s t r a n k l i p p o r n a s å g o s vift- ningar m e d hattar o c h hufvuddukar.
Nu firade han sig n e d på storbramsstaget o c h d ä r p å till s t o r b r a m s s a l n i n g e n.
H ä r s t a n n a - d e n a n e n m i n u t, m e d a n b l i c k a r n e, ifrigt s p e j a n d e, i l a d e m o t l a n d.
P å e n g å n g stan- n a d e de på en p u n k t.
Ett ögonblick stod h a n o r ö r l i g, m e n b ö r j a d e d ä r p å lifligt v i f t a m e d sin blanklädershatt.
D e t t a d o c k e n d a s t ett ögonblick, t y n u fortsatte h a n nedsti- g a n d e t till f ö r m ä r s r å n o c k e n, s p r a n g, s m i d i g s o m en k a t t, p å r å n till s t å n g e n.
.
.
t o g plats på eselhufvudet.
.
.
g j o r d e m e d fram- s t r ä c k t a a r m a r ett s p r å n g till b a r d u n e n, p å hvilken han gick ner i händerna o c h stod en minut senare på däck.
» Hurrah, hurrah! » l ä t d e t från s k a n s e n.
.
.
» D e t v a r m i g e n t u s a n!
.
.
.
D e n d ä r g ö r n a r r af o s s alli- hop, » m u m l a d e styrmannen, inläggande en n y buss.
Kaptenen, s o m m e d uret i hand t a g i t p l a t s s t r a x intill h a r d u n e n, u t b r a s t förnöjd: » 1 3 m i n u t e r 2 0 s e k u n d e r.
D u är m i g en baddare.
.
.
D u har gått i g e n o m profvet m e d glans.
.
.
Här har d u en slant s o m u p p m u n t r a n.
D u är v ä l f ä r d i g att f ö l j a med?
P a c k n i n g e n är v ä l s n a r t g j o r d.
.
.
Ja ' k a n tro det.
.
.
H ö r du, Börje, d u; d u heter j u s å?
» fortsatte han, v ä n d a n d e s i g å d e t håll, h v a r i f r å n e n t u n g d u n s h ö r - d e s m o t d ä c k e t.
» D u h a r g l ö m t att t a d a n s - skorna på dej.
Hur kunde du nånsin tänka p å att » kampa » med ' den ekorren.
.
.
E n sådan satans p a d d a!
N ö j d e j, d u, att g å m e d s o m s l a b b e k a r l * till D o v e r n.
.
.
Till märsgast d u g e r d u inte.
.
.
Farväl m e d er n u!
I ö f v e r m o r g o n senast g e v i o s s i v ä g.
.
.
Passa n u p å du, s o m ska följa m e d.
» » Bättre å undra, o m den någonsin ska komma.
Hälften å d o m, s o m gått ut på l å n g t u r härifrå ', h a r a l d r i g h ö r t s å.
D e h a r mor sagt. » E n m i n u t därefter h a d e båten stött ut från b r i g g e n o c h p a d d l a d e s i g p å s a m m a s ä t t s o m d e n k o m m i t m o t b r y g g a n, från hvilken den utgått.
3.
Det var i kvällningen följande dag.
På en klipphäll v i d G u l l h o l m e n s nordligaste u d d e m e d u t s i k t åt S k o f t ö l a n d e t h a d e d e * Den ringaste sjöbåten.
besättningskailén på stor- » I m o r g o n b ä r d e å, k a n j a ' t r o.
D e b l i r väl inte för b ä t t r e?
» F l i c k a n s å g f r å g a n d e p å sitt s ä l l s k a p.
» Ja, i m o r g o n lättar g u b b e n ankar; så ä d e s a g d t, å d e b l i r n o g så.
.
.
J a ' u n d r a r j u s t, h u r d e n d a ' n s k a s e ut, d å v i s i t t a här härnäst. » » H o pratar m y c k e b r e v e m u n n ho, s o m i n t e ä å r ä t t a s e j efter.
.
.
S n a c k!
.
.
.
D u kan vara i Morlanda körgård förrän j a ', o m d e ä d e j så f ö r e l a g d t.
V i lefva, t e v å r d ö d s s t u n n ä k o m m e n, å d e n kan lika lätt m ö t a m e j i s k v a l p e t p å Ellos s o m m i d t ut- på hafvet.
D ö s k a v i j u alla, så d e ' ä ' inte de ', s o m oroar m e j, m e n väl n å g o t annat ... » » H v a ' kan de ' v a r a?
» Flickan såg frågande på h o n o m m e d sina stora, k l o k a ö g o n.
» Jo, d e ' rör Börje.
.
.
V i h a aldri ' kun- n a t m e h v a r a n d r a, å n u h a r d e n h ä r ner- näsa ', han le ' i går på » F o r t u n a », k o m m i t te '.
J a ' ser j ä m t h a n s o n n ' e ö g o n, s o m h a n satte i m e j därute på b r i g g e n.
.
.
A k t a d e j f ö r h o n o m, f ö r kan h a n s k a d a d e j, så g ö r h a n d e, o m i n t e f ö r a n n a t, s å f ö r att han ä ilsk p å m e j, begriper du.
G å aldri ' i båt m e h o n o m å akta dej för te å m ö t a honom utom fiskeläget.
.
.
Men de v a s a n t.
.
.
H v a r f ö r d r ö j d e d u så l ä n g e, i n n a d u v i f t a åt m e j m e d i n h u f v e d u k, s o m v i hade k o m m e t öfverens o m?
» » Jo, ja ' hade glömt å hocke ' de v a ': o m j a s k u l l e b ö r j a å s v ä n g a ' n m o t s o l s * eller r ä t t s o l s, å så.
.
.
å så v a j a så r ä d d, att d i, s o m sto o m k r i n g, s k u l l e k o m m a m e sitt v a n l i ' a s p r å k å d ä r f ö r så.
.
.
» » H o c k e t s p r å k?
» frågade gossen o c h såg skälmaktigt på flickan.
» Å h, de vet du n o c k!
» svarade hon, rod- n a n d e, i d e t h o n lät b l i c k e n g ö r a e n t r i p p utåt Skoftölandet.
» J a s å, att v i s k u l l e v a r a f ä s t e f o l k.
.
.
N å, d e h a v i lekt, s e ' n v i v a e n n ä f v e h ö g a, m e n p å allvar ä d e f ö r ticli ' t å t a l a o m san- n a saker.
N e j, j a ' s k a v a r a fri, å d u s k a v a r a fri, m e n h a v i s a m m e t a n k a r t i e år härefter, d å.
.
.
d å.
.
.
» » V a ' d e s a n t, att d u fick e n s t o r sölfver- p e n g, f ö r att d u v a ' så r a s k?
» f r å g a d e A n - na afbrytande.
D e t var tydligt, att ä m n e t plågade henne.
» J o, lita p å d e.
.
.
H ä r ä han.
.
.
Ä han i n t e g r a n n, så s ä j?
» F l i c k a n t o g m y n t e t o c h v ä g d e d e t i han- den.
.
.
» S å m y c k e ' p e n g a ' h a r j a ' aldri h a ' t t i m i n a h ä n d e r.
.
.
D u ä, m i n s a n n, en lyckli ' ost, » tyckte hon.
» Å n u ska d u bli d e n lyckli ' e osten.
.
.
T a ' d e n, d u, å k ö p e ' k y r k e k l ä n n i n g åt d e j.
.
.
D u b e h ö f v e r väl e ' s a n n.
.
.
H v a ' n u d å?
.
.
.
Ja ' har j u inte bruk för ' n.
.
.
h a r j u ' allt h v a j a b e h ö f v e r o m b o r d.
.
.
S e så!
.
.
.
V a r inte barnsli ' n u.
.
.
Har d u h j ä r t a å n e k a m e j d e sista, j a ' k a n s k e b e - * Något s o m vändes m o t solen, d. v. s. från väster till öster, det andra tvärtom.
gär å d e j.
Jaså, håller d u vill inte j a d e n själf då. ».
.
.
N å så be- M e d dessa stack Kalle silfverstycket i fickan.
ord Det låg blif v i l l t a ' ifrå gat lifvet peng, n u inte o n d, f ö r d e j a ' inte d e j d i fattie för; men s o m j a ' fått styfra, s o m d u vå- här har j a ' en annan å d e j, å den s k a j a ' b e - hålla.
.
.
K ä n n e r d u inte i g e n ' e n?
D u utå mor da ' n att d r a u p p m e j, fast Se ' n efter fick ' en d u h o p p a i d a m m e n för d u inte b e h ö f d e ' t.
.
.
fick j a ' n e n g å n g utå d e j.
» H o n fram - räckte, under d e t h o n talade, e t t af K a r l XILs nödmynt, snodd, om en v i d hvilket v a r fästad e n f ö r att h o n skulle k u n n a halsen.
D e t v a r slaget myntet, nade men ut minuters E n stund te, får veta, o m d u lefver.
D e k a n göra de!
l y c k l i d u ä ' s o m J a ' f å r l o f å lita Elsa så att d u får veta, h u r v i har ' t h ä r » De hade d u ej behöft be m i g o m.
.
.
Ja ' ska behöfva mycke ' » Du va nej, Lita inte s å l l ' e s, a t t h o s k u l l e k u n n a skrif- än j a ber henne om?
.
.
.
A h i öfvermorgon.
Blir d e j d u!
.
.
.
H o ä l i k a full å d e inte duger skulle k u n n a s o m nånsin i.
.
.
ned Farväl Ja ' tyckte dagen d e lät så p å för en stunn se ' n.
te dess! » af klippan.
vid årorna, Börje, å di k o k a i h o p e ' fasli ' s o p p a.
.
.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
hafvet.
Slutligen till h e m m e t.
därpå därefter ögonen, måste hon dock I arken * fann hon specieriksdalern, s o m Kalle p å något hemlighetsfullt tisera dit; sätt förstått a t t prak- p å h v a d s ä t t fick h o n a l d r i g v e t a.
* s o m l å g fastgjord vid Ögonblicket flickan snart sikte h o n med * E n i d e gamla pigkistorna befintlig lådaf- delning.
d e s s a o r d o c h ett lätt h a n d s l a g sprang K a l l e n e d till b å t e n, foten följde (Forts.) vi här i morro ' n så Nå, så gör v i d e d å.
Med i återvända.
.
.
D e kan nog att vi inte g e oss å förr ' n s o m j a ' träffa förlorade sålunda m e n briggen tills h a n s l u t l i g e n s o m e n s v a r t p u n k t s j ö n k eller h v a?
.
.
.
Farväl han af, d e s å, d å träffas dags, satt och nu rodde han den med djupa t a g i n i d e n s m a l a rännan, s o m skiljer Gullö och Herrmanö åt.
Med detta nummer A n n a åter v ä n d e p å e n a n n a n v ä g t i l l b a k a till f i s k e l ä g e t, s o m följer till Iduns alla prenumeranter n:r I af don nya då för tiden tidningen » Turisten, illustrerad tidning för rese-, van- i våra ej sträckte dagar sig så l å n g t u t s o m drings- och kurorhlif ».
— — — — noga t y redan följande briggen ankar och styrde mastvantet stod Kalle blanklädershatten.
våra dagar den lättade till h a f s.
I fock- klippan, ligger, henne att något sådant hade hade Anna, Innehålls!
örteekning: d e m b å d a p l å g a n af nå- Välkommen hem, vår hvita Drott!
Af Johan Nordling.
(Med porträtt af h. m:t konung Oscar II.)
— Barnaglädje; också en välgörenhetsfråga, af Emy.
— På Haga; af Ina Stockenstrand.
— Vårstök I I: I vindar, garderober och skåp; af Bell.
— Sekelslutets pingst; poem af Theodor Lindblom.
Att blifva sjuksköterska; en praktisk vägledning för unga kvinnor vid valet af lefnadsbana af Fru Brita.
(Forts. o.
slut.)
— Från Iduns läsekrets: Friskare vind!
Af — heim.
— Hvari ligger ielet; af Inga Schenfelt.
— Mera verklig söndagshvila; af M. O. — Ensamma kvinnors hem; en viktig bostadsfråga af /.
d.
Lärarinna.
— Extra bitrrade; skiss frän Sabbatsbergs sjukhus, af Lenja.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Brudfärden; berättelse från Bohusläns skärgård af Johannes Sundblad.
(Iorts) — Tidsfördrif.
ä n n u ett m ö t e, o a k t a d t h a n visste, emellertid ej skulle b l i utaf.
händelsevis fått Anna höra, att b r i g g e n s k u l l e g å till s e g e l s, o c h d ä r f ö r s k y n - vifta upp till b e r g e t f ö r a t t d ä r i f r å n honom K a l l e fick fick snart sitt s i s t a f å till- farväl.
ej l ä n g e stå k v a r i vantet, u t a n händerna fulla p å annat M e d i d u skyr m i g — mest för min köld — M e n g e r m i g b l o m m o r m e d fulla händer; M e d ö jag skyddas af dubbel sköld, M e n träffas d o c k utaf — dina tänder.
8.
L. håll.
O 1 Prenumeration om alla nummer skola kunna erhållas.
g o t vidare afsked o c h h a d e därför förespeg- lat Säkerligen skall där i m e d sin r ö d a d u k, tagit plats.
K a l l e hade velat bespara anförvanter.
intressera såväl Eder som dem.
torde ske oförtöfvadt, o c h vinkade m e d På lotskuren morgon Vi bedja våra läsarinnor taga del af innehållet i denna tidning och äfven visa den för sina manliga d e t v i d af s k e d et b e r a m a d e m ö t e t b l e f intet, dat åh nej! » » Pass som Ledsamt, att henne.
.
.
på henne. » tror annat anlita ett par knappa ' hitta p å å hända, kocken, Honom Ja ' d e ä kom- s k o r; å oljerocken ska ' skräd- M e n d e v a sant viftande ska n o g låta h ö r a å m e j.
.
.
för sätta sålle ' s!
Af hemma. » du m e mina hur långt förgick så, i b l a n d f å r d u l o f å g ö r a, så a t t d u j u?
Tänk, hva ' själf hade sitta h ä r längre.
l o f å h ö r a efter, met d e n bröts snart af A n n a m e d e t t: teminstingen gör återläm- tystnad d e båda u n g e sutto o c h åt hafvet.
» Skrifva ja ' Kalle emot- s å g litet p å d e t o c h det.
Några inträdt, hvarunder sågo bära d e t 1718 och hade af d e o l y m p i s k e i stämpeln.
tog n u får v i inte får darn n å g o t kallt i t o n e n.
» Käre, Men 2 3 4 5 6 rdspråksgåta.
7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Anagram.
Charad.
(Sann händelse.)
En svensk minister, minns jag rätt, i Polen, — Nej, h o s den ryska kejsarinnan; — ja, F ö r h e n n e ville han mitt hela ha, Det bästa af d e t slag s o m görs i Smålen.
M e n af hans penna, då han det för- skref, Borttappades mitt andra u r hans bref.
Så k o m mitt första fram m e d stru- ken krage, Peruk, s o m bruktes då, o c h fyllig mage, T y f e t var han beställd.
O c h fast han blef Först m e d förundran hälsad, sen m e d löje, V a r d o c k hans lycka i detsamma gjord.
Ministern, i hvars hus han, till hans nöje, Lät höra sig, f ö r h o n o m skref ett ord, S o m gjorde, att han snart fick eget bord, Där, ibland annat, att m e d gäster dela Ej saknades mitt stora, runda, hela.
Vokalförändringsgåta.
M e d a — plus e — jag en vätska är, M e n o c k e n fisk bland d e många; M e d endast e är jag barnen kär, Helst under aftnarne långa; 1) En maning till hvar läckergom, Ifall hans tallrik ej är tom.
2) J u mera d u af henne får, Dess bättre, sägs det, att dig går.
Ju mera d u af henne ger, Dess mindre d u af henne ser.
3) I g e n o m öknarna han far, Förtorkadt spår han lämnar kvar.
J.
8.
Paragram.
Om nedanstående o r d utbytas m e d andra o r d af närsläktad eller mot- satt betydelse, så erhållas åtta nya ord, hvilkas begjmnelsebokstäfver bilda namnet p å e n svensk förfat- tare.
1) 2) 3) 4) 5) 6) 7) 8) H e m — by.
vin — ejder gran — fattig.
svek — kall.
på — vi — en.
svensk — haf.
björk — klok.
dikt — is.
X, X I, X I I: flere af samma sort, X I, X I I: mått, I, II, III, I V, V, V I, V H, V I H, I X, X, X I, X I I: bakverk.
Länkgåta.
Beda.
Urgåta.
ITrtaflans siffror skola utbytas m o t bokstäfver.
I, II, III: en ö, II, I H, I V: en få- gel, I I, III, I V, V: inmaterielt, I V, V, V I: någonting sönderstyckadt, V, V I, V I I: vattendrag, V I I, V I I I, I X: v e r b betecknande framåtskridande, V n, V H I, I X, X: husgeråd, V I I I, I X, X: lefver i det fria, V I I I, I X, Bland nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af 1) Dålig egenskap, 2) fritrafvare, 3) godt o m i Norrland, 4) fiske, 5) kallblodigt djur, 6) socken i Jämtland, 7) en otillräknelig, 8) andeväsen, 9) månad, 10) till befästning hörande, 11) ö i Mälaren, 12) arfvode, 13) sjötur, 14) maträtt, 15) musikterm, 16) djur af kattsläktet.
Ä r o orden rätt funna, så bilda d e bokstäfver, hvilka infalla i d e med stjärnor utmärkta rutorna, ett bekant ordspråk.
E. O. N, 1 — 2) 1 — 3) 1 — 4) 2 — 3) 2 — 4) 3 — 5) 3 — 6) 4 — 7) 5 — 7) 6 — 7) Man kan i u n g d o m s v å r e n.
J u ensamt kort ej är.
Ä r för barnaåren.
H e l t stolt sin krona bär.
Spar p å trötta benen.
F ö r trassel e n k o m gjord.
Ett snillrikt snitt i stenen.
Ett kändt hebreiskt ord.
Till hinder åt dig sändt.
F ö r enfald allmänt kändt.
Pirfvel.
Ordgåta.
Orden äro: 1) Bemärkt general i Rysslands senaste historia, 2) gammalt svenskt adelsnamn, 3) svenskt aristokrat- namn, 4) stad i Persien, 5) berg i norra Afrika, 6) e n hufvudbonad, 7) besökt turistort i Italien, 8) flod i norra Amerika, 9) obehagliga djur, 10) världsstad, 11) mytologisk gu- dinna.
Lösningar.
Logogryfen: Gråspa / rf, fars, graf, gås, asp, får, sä, fråga, arg, är, fåra, grå, sår, såg gap, spåra, spåi^ gas, far, arf sparvara, gå, fä, gär, såra, ra, spå, rår, as, rar, såpa, ras, ås, af, på, ar, par, råg, råga.
t Aritmoreniet: Stjärnfall, stjärna, tjära, järn, ärna, jäst, stjäla, själ, fält, stall, säl.
Begynnelse- o c h slutbokstäfverna bilda namnen p å tvänne i Sveriges historia samtida stormän.
HULTMANS CACAO Redan 1888 intygade prof. Jon.
Lang » Lund, att Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens Cacao.
Hultmans Cacao kan således varmt re- kommenderas till hvarje husmoder.
