# ID: svediakorp-per1075
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,880
# sentences: 760
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri N:r 20 (439) Fredagen den 15 maj 1896.
Prenumerationspris p r Idun ensam Jduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modet., mänadsuppl.
Barngarderoben _ ~ Byrå: Klara södra t y r k o g.
1 6, l tr. Allm.
telef.
6147. år: kr.
5 » 5: &gt; 3 » 3 Redaktör och utgifvare: 1 Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
d e t g a l l e r i af k v i n n o g e s t a l t e r, sammanfört, hvilken ägnat med och alla s i n a k r a f t e r hvarje sjuksköterskan I raden och ringa.
betänka, Larsson.
bemärkta kanske förefalla en t r o g e n Utgifningstld: hvarje helgfri fredag.
Larsson.
lopp ste v a r a b e r e d d att, n ä r h e l s t e n s j u k eller d ö e n d e p å k a l l a r » syster », närvaro, stundom de lidande o c h som gjort detta sedan locken mörka grå- stunderna Och m i d t i natten, ej u n d a n d r a g a vid plågans hvilka kraftiga natt vaka höra i sina vid nerver fordras sjuksängarue, öron de hjärtslitande d e t i c k e f ö r att j ä m m e r r o p e n från par!
till de der, o c h att arbetet mer än n å g o t a n n a t adlar s i n u t ö f v a r e.
Sjuksköterskan flmerlasarettet Katarina tjänt som Larsson, kommer henne en plats trättgalleri.
oktober till i Iduns del por- H o n f ö d d e s d.
5 1 8 3 4 på en e g e n d o m mellersta sig är v ä l för- Sverige och gaf ingen ro, förrän hon, vid mognad ålder, sjuksköterska antagits vid rafimerlasarettet.
kungl.
som Med lämnades dag skapets långvarig i maj Lasa- henne denna säll- guldmedalj och för trogen tjänst g e n o m generalmajoren O. M. Björnstjerna, kungl.
af Lasa- ordförande, följande bjärtevarma ord: » Trettio år hafva under ägnat i dag h v i l k a n i oaf- e d e r åt vården l i d a n d e o c h s j u k a p å Sera- fimerlasarettet.
skönaste att 1 Patriotiska stora brutet kvinnans däraf, öfver- till kungl.
fört af i i 3 0, år med tjänst.
men ömmaste år v a r i t rettets tjänst Se- ar- de Larsson den innevarande förflutit, Ett det anledning Katarina D e t är o c k - barmhärtighetens hårdhet, är rettsdirektionens själfuppoffrande mången själarnes själfförnekande hero- s å i n o m d e s s m u r a r, h o n ut- sitt utspelas För till bete i människokärlekens och för ism.
Sera- Stockholm, af d e n h e d e r s b e v i s n i n g, genom i vid i ej förefaller k a n s k e d e t t a sinnes- grunden he- flyta, vara vittne scener, s o m lugn lifs största kräfvas på dödslägren!
glans, ett dag och k v a l d a läp- utan förfäran u p p f y l l e l s e, e j r a n g eller y t t r e är de Hvilken själsstyrka o c h kallblodighet tem- plikt- hennes dela se sina m e d m ä n n i s k o r s b l o d att då s i g att läger.
en Men m å vi att åt o c h offervillighet, ä n n u personlighe- skall sjuksköterskas årens h e l t v i s s t k ä n t s m ö d a n d e t u n g t: b i l d e n af Katarina af m e r a namn ligen nit steg framskjutna ters under v i l j a v i i d a g f o g a b i l d e n af e n t r o g e n det varmaste nat som Idun 9:de årg.
Annonspris: FRITHIOF HELLBERG.
35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Redaktionssekr.
: Nordling.
(Iösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Katarina Jill Aktiebolag.
kärleksfullt Troget och har ni u n d e r hela v e r k s a m h e t s o m r å d e n är o n e k - denna långa tid fullgjort edert l i g e n s j u k v å r d e n, o c h ett vac- ansvarsfulla kert kall, tidens dennas de att de tecken tjänst till är, och att i med h ö g a g l ö m m a sin b ö r d för kunna vara lidandes sköterskans till h j ä l p v i d sida.
kall de äfven som och mödosamma senare intill åren denna liksom stund så- f ö r e s t å n d e r s k a p å d e n tal- r i k a s t e af d e l n i n g e n i n o m L a - M e n sjuk- sarettet.
är natt har ni tillbragt bland de äfven m ö d o s a m t o c h svårt: h o n må- sjuka, men Mången sömnlös också månget li-
Ju längre späda roten I mörka jorden går, D e s s mer, i b l o m m o r s m y c k a d Mot höjden stängeln når.
E. Hammarstedt.
Se jordens ringa planta I daggens gråt h o n ler, Och ständigt flere blommor För hvarje dag h o n ger.
d a n d e h a r ni s ö k t l i n d r a g e n o m er ö m m a o c h kärleksfulla vård, för h v i l k e n en tack- sam blick varit den enda, m e n kanske för edert hjärta d e n bästa lönen.
zAf vårens stora jubelkör!
.
.
.
D e n n y a r e t i d e n ställer allt h ö g r e for- dringar på sjuksköterskan l i k s o m p å sjuk- vårdsanstalterna.
Men i det nyuppståndna l a s a r e t t e t h a r n i f ö r s t å t t att l i k a v ä l f y l l a er plats s o m i n o m det g a m l a.
Lasarettsdirektio- nen, s o m p å d e n n a för eder m i n n e s v ä r d a d a g h a r v e l a t g i f v a e d e r ett b e v i s p å sin h ö g - aktning o c h det värde, d e n sätter p å eder t r o g n a t j ä n s t, h a r f ö r e d e r u t v e r k a t den högsta belöning, s o m P a t r i o t i s k a s ä l l s k a p e t utdelar för långvarig o c h t r o g e n tjänst, dess stora m e d a l j i g u l d.
D e t är f ö r m i g e n s a n n t i l l f r e d s s t ä l l e l s e att få ö f v e r l ä m n a d e n åt e d e r, s o m t a c k f ö r h v a d n i v e r k a t.
Måtte Herren gifva eder hälsa o c h välgång och den samvetsfrid, s o m endast tillkom- m e r den, s o m redbart uppfyllt sina plikter.
Gud vare m e d eder! » ^Den unga vårens gryningstimmar!
på Gud vare m e d eder.
.
.
I denna önskan d e n t r o g n a » s y s t e r n s » h e d e r s d a g in- s t ä m m a h e l t v i s s t alla s v e n s k a k v i n n o r, d å de n u m ö t a hennes bild i » sitt eget b l a d ».
P o r t r ä t t e t är n y t a g e t f ö r v å r a l ä s a r i n n o r s räkning, o c h den gyllene hederspenningen p r y d e r där för första g å n g e n d e n v a r m - hjärtade bärarinnans bröst.
E.
Mot S-g.
aftonskymningen det lider 3 vårens unga gryningstider.
Jried saktad rytm ock lléknad glans Jriot uddens bräddar böljan gungar; ^Det fläktar genom björkars krans i ?ch genom dunkla granars dungar.
tA.n flammar där på andra stranden jEn återglöd af aftonbranden, iJch hvita sippors hvita snö Sin rikedom på jorden tömmer; " Likt leenden af fröjd de strö ' jEmot det lif, som ännu drömmer.
tÄn jordens krafter dagen bida, ~Vch ljudlöst kvällens timmar glida ffrån skymningens till nattens famn.
3 kylig blekhet himlen bäfvar, Uch * vårens » underbara namn Som hviskning blott kring jorden sväfvar!
3 slum förbidan kvällen glimmar; — %n paus, där intet missljud stör Ellen f. Lundberg, Nyblom.
* Förstämningar eller dåligt lynne?
nns sKrV efelh d å l i g t n 0 s o m å§ ^) i högre grad än l y n n e stör h a r m o n i e n i våra h e m och i vårt umgängeslif?
H v a d är d å o r s a k e n till d e t t a, h u r y t t r a r det sig, o c h hur bör det b e k ä m p a s?
V i h a fått ett bref, s o m i n n e h å l l e r u n - derrättelsen o m en väns s j u k d o m, en eko- n o m i s k f ö r l u s t eller e n g r u s a d f ö r h o p p n i n g.
O m e d e l b a r t efter m o t t a g a n d e t af e n s å d a n j o b s p o s t b l i f v a v i u t k a l l a d e till m å l t i d e n eller m å s t e v i s a o s s i n å g o t a n n a t s ä l l s k a p.
Sinnet har icke hunnit k o m m a i jämvikt, vi äro förstämda o c h sakna resonans för samtalen o m k r i n g oss.
H u r d ö m a s vi för detta?
N a t u r l i g t v i s s o m l i d a n d e af d å l i g t lynne.
V i h a i c k e fått n å g o t bref, u t a n i stället n å g o t v i k t i g t att t ä n k a p å, e n f r å g a, s o m s ö k e r s i n l ö s n i n g, e n p l a n, h v i l k e n s k a l l ut- f ö r a s.
Å t e r t v i n g a s v i af o m s t ä n d i g h e t e r n a att l ä m n a e n s a m h e t e n.
E n v ä n l i g s j ä l an- ser s i g b ö r a h å l l a o s s s ä l l s k a p o c h p r a t a r o m d i t t o c h d a t t, allt u n d e r d e t v å r t r ö t t a hjärna arbetar m e d sina uppgifter.
V i s v a r a f ö r s t r ö d t eller i c k e alls, o c h till s l u t b e d j a v i litet o t å l i g t att få v a r a i f r e d.
N u anses vi b e s t ä m d t vara v i d dåligt lynne o c h äro d o c k i c k e ens f ö r s t ä m d a.
D e t är k v ä l l.
Efter några a n s t r ä n g a n d e dagar ha vi ändtligen ledigt.
V i ha en n y b o k o c h slå o s s till r o f ö r att r i k t i g t k u n n a n j u t a af d e n, eller v i h a n y s s h ö r t ett m u - sikstycke.
Melodien ljuder ännu i våra öron o c h v i s ä t t a o s s till p i a n o t f ö r att u r m i n - net återkalla tonerna.
Det lyckas, och vi h a k o m m i t i s t ä m n i n g, d å — d ö r r a r n a slås u p p o c h ett m i n d r e a n g e n ä m t b e s ö k a n m ä - les.
N a t u r l i g t v i s h a v i t a k t n o g att u p p - fylla artighetens fordringar, m e n sinnet har fått s i g e n l i t e n r e t s t i c k a, e n flisa, s o m d e t ö m m a r o m k r i n g, o c h v i d första, äfven lättaste b e r ö r i n g b r u s a r d e t ö f v e r o c h g e r till h ö g e r och vänster små stygn.
D e t t a är d å l i g t lynne.
D e t o n d a kan ha mångfaldiga orsaker, m e n d e t i n g e n k ä n n e s p å l u s t e n att u t a n förklarlig anledning brusa u p p o c h stickas.
D e t är ett s v å r t o n d t o c h k a n b l i l å n g v a r i g t s a m t få m e n l i g a f ö l j d e r i c k e e n d a s t f ö r d e n s j u k a själf, u t a n o c k f ö r h e n n e s o m g i f n i n g.
B ä s t är d ä r f ö r att s o m l ä k a r e tillkalla sun- d a förnuftet.
D e t t a skiljer då g e n a s t på förstämningar o c h dåligt l y n n e o c h behandlar d e m olika.
Snart hviskningen till storm skall bytas ~Qch väntans långa tysUiad brytas Människosinnet liknar insjön.
När solen s k i n e r från e n k l a r b l å h i m m e l, står v a t t n e t s o m e n s p e g e l, m e n k o m m e r e n il m e d ett g r å t t m o l n, s o m d ö l j e r s o l e n, d å skiftar sjön i dystra färger o c h v å g o r n a häfva sig.
S å får d e t d o c k e j l å n g a s t u n d e r s e u t i v å r a själar.
Förnuftet framkallar minnet, o c h o m ä n m o l n e t f o r t f a r a n d e g ö m m e r so- l e n, så p å m i n n a s v i d o c k o m att d e n l y s e r b a k o m sin gråa slöja.
E n af v å r t l a n d s v i s e, E r i k G u s t a f G e i j e r, t a c k a d e G u d p å sin 6 l: a f ö d e l s e d a g för d e t lifvande ljuset, den rena luften o c h det f r i s k a v a t t n e t, f ö r hälsa o c h d a g l i g t b r ö d, o c h o m v i v i d s o r g e b u d s k a p e j h a allt d e t t a att t a c k a f ö r, så s ä g e r o s s d o c k f ö r n u f t e t, att v i alltid h a m y c k e t k v a r, ä f v e n o m v i m i s t n å g o t, o c h ett t a c k f ö r h v a d s o m är drifver fortare b o r t förstämningen än vin- den förmår skingra molnen.
D e t d å l i g a l y n n e t affärdas i c k e så lätt.
S u n d a f ö r n u f t e t får, s o m e n k l o k l ä k a r e äg- nar o c h anstår, först u n d e r s ö k a lokalen för det onda.
D e t s k a l l d å s n a r t n o g finna, att h ä r är d e t j a g e t själft, s o m b l i f v i t an- g r i p e t, o c h får d ä r f ö r t a g a r e d a p å p a t i e n - t e n s s t ä l l n i n g till d e t t a sitt j a g.
Ä r h a n s l i f s å s k å d n i n g d e n, att m ä n n i s k a n i f ö r s a k a n d e af s i g själf p å h ö g r e o m r å d e n finner sitt j a g, d å är d e t d å l i g a l y n n e t e n o t r o h e t m o t d e n n a l i f s u p p g i f t, t y att f ö r s a k a består ej, s o m m å n g e n menar, i afhållsamhet från v i s s a n ö j e n eller n j u t n i n g a r, d e t b e s t å r h e l t e n k e l t i att g l ö m m a s i g själf.
M e n d e t t a är n å g o t så s v å r t, att, n ä r d e t t a g e s p å a l l v a r, det g o d t kan motsvara både tagelskjortan och det heta vaxet.
Ä r å t e r s j u k l i n g e n af d e n å s i k t e n, att s j ä l f h ä f d e l s e p å h v a r j e o m r å d e är r ä t t, stäl- ler f ö r n u f t e t f r a m d e n f r å g a n, o m d e t är r ä t t v i s t att l å t a d e n o s k y l d i g e b ö t a f ö r d e n skyldige.
B o r d e i c k e den, s o m k o m oläg- l i g t, s o m s t ö r d e m i n n j u t n i n g eller öfver- k o r s a d e m i n a p l a n e r, k ä n n a f ö l j d e r n a af s i n f ö r s e e l s e o c h e j d e n f ö r s t e b ä s t e, s o m på- träffas, u t s ä t t a s f ö r m i n v r e d e?
V a k s a m h e t är af n ö d e n, m e n s o m r o t e n till d e t o n d a är d e t e g n a h ö g m o d i g a j a g e t, så, o m d e t o n d a v e r k l i g e n s k a l l b o t a s, m å s t e d e t s k e r e d a n i b a r n d o m e n, o c h d å får s u n d a f ö r n u f t e t k a n s k e till o c h m e d a n v ä n d a o p e r a t i o n s k n i f v e n för att få b o r t så f u l a ut- växter s o m snarstuckenhet, surmulenhet o c h allt a n n a t h ö g m o d e t s o t y g.
Det smärtar, m e n patienten k o m m e r för lifvet i t a c k s a m - h e t s s k u l d till d e n, s o m i t i d t a l a d e förnuf- tets kraftiga språk.
Amanda Leffler.
* m a j Utdrag u r Lillys d a g b o k.
A f Agathe Lind.
4 /.
Denna dag måste antecknas!
Jag har kan- ske mött min lycka!!
Det är nog hemskt att tänka sig det, men så roligt, så roligt på samma gång!
Nu skall jag beskrifva alltsammans från början.
Jag hade just slutat » Gåslisa » i f. m.
(o, en sådan rolig b o k!)
o c h min egen värld före- föll mig så tröstlöst tråkig, att jag slöt ögonen o c h började d r ö m m a o m Josephine o c h grefve Giinther.
Jag såg d e m så tydligt vid den gamla ruinen, där de ändtligen funno hvarandra och 5
sin lycka, m e n Mia väckte mig plötsligt till verk- ligheten g e n o m att ropa: » Nå, Lilly, har du icke slutat b o k e n ännu, så du kan k o m m a o c h hjälpa mig m e d att laga duktyget? » Sitta o c h stoppa dukar o c h serveter en vacker vårdag!
H u då!
Jag svarade icke, utan satte på mig hatt o c h kappa o c h s m ö g mig ut ur mitt rum, ut i naturen.
O, en sådan härlig förmid- dag, solen värmde så skönt o c h lärkorna sjöngo.
Jag gick fort alléen ut till landsvägen, m e n sedan vandrade jag helt makligt framåt o c h d r ö m d e vakna drömmar.
Ett, tu, tre hördes ljudet af hofslag, o c h några minuter senare mötte jag en uniformerad ryttare.
H a n höll inne hästen, häl sade o c h frågade: » Ursäkta, min fröken, är det långt till Lofta? » » Nej, visst icke, » svarade jag (rodnande na- turligtvis), » alléen syns därborta. » » Ä r det bekant, o m baron Falkner är h e m m a?
» » Jo, det är han. » » TackÄr! » sade ryttaren o c h gaf mig en lång, lång blick; så hälsade han o c h sprängde bort.
Jag tänkte genast på Josephines o c h grefve Lehrbachs möte.
Men, h v e m i all världen var officeren, o c h hvad ville han p a p p a?
Jag sprang h e m så fort jag hann, o c h när jag hade klädt o m mig o c h k o m in i salongen, satt den främ- mande där o c h talade m e d föräldrarne o c h Mia.
» Se, där ha vi min yngsta dotter, » sade pappa.
» Får jag presentera kapten Ståhle! » » V i ha visst träffats förut, fröken o c h jag, » sade kapten.
Jag blef naturligtvis pionröd i an- siktet, o c h de andra sågo rysligt förvånade ut, m e n så berättade kaptenen för d e m o m vårt möte.
Sedan talade han icke mera m e d mig, men jag kände, hur han såg på mig litet emellan.
Strax efter middagen red han igen, o c h jag fick då veta, att han ville inkvartera sig här på nå- gra veckor, ty han skall företaga rekognoscerings- öfningar i trakten.
Pappa svarade ja, s o m väl var, o c h kaptenen k o m m e r o m vecka.
7.
I morse k o m jag för sent till frukosten igen, o c h det blef en scen s o m vanligt; pappa brummade, m a m m a bannades, o c h Mia, s o m all- tid är förarglig, trodde att jag hade legat länge o c h läst i natt.
Då jag sökte försvara mig med, att u n g d o m behöfver sofva m e r än äldre per- soner, förklarade pappa, att det var bara dum- heter, o c h så k o m han in på det där gamla ut- slitna ämnet: hur han hade det, när han var ung.
M a m m a afbröt h o n o m till slut o c h anföll mig m e d det påståendet, att jag sof bort hela min dag, o c h sedan k o m h o n m e d sitt älsklings- ä m n e: att jag under sommaren skulle tura o m m e d Mia att ha » veckan » o c h så skickas i hus- hållsskola till hösten.
xAx, det är upprörande!
Man är j u ung bara en gång i lifvet, o c h då skall man tvingas att - arbeta, arbeta i oändlighet.
Jag vill icke alls bli en sådan där allvarlig, gam- mal mamsell s o m stackars M i a!
5 %.
N u är det vår, vår!
Allt knoppas och grönskar, jublar o c h ler!
Jag har slagit u p p kap- ten Ståhle både i adels- o c h statskalendern; hans föräldrar äro döda, han har två bröder o c h en gift syster.
H a n är 39 år.
Det är litet gam- malt, förstås, m e n han ser så manlig o c h ståtlig ut.
Jag frågade just Mia i dag: » Såg han ej präk- tig ut? » » H v e m?
» undrade hon.
» Kapten Ståhle, förstår du väl! » » Jaså han, j o, han ser hygglig ut. » Hjrgglig!
Mia är alltid så retsamt lugn, men kanske man blir det, då man hinner till hennes ålder.
Tänk, h o n fyller ju 28 år i september!
H u då!
Det är bra synd om henne, att h o n ej har blifvit gift.
Jag undrar ibland, o m h o n ej har haft någon sorglig kärlekshistoria, s o m t. e x.
» Gamla fröken » i Heimburgs roman.
M e n när jag blir gift, skall jag vara riktigt snäll m o t Mia och, o m min man tillåter, erbjuda henne att b o hos oss.
l l /.
Kaptenen har k o m m i t i dag, m e n han började genast m e d sitt arbete, så vi ha ej myc- ket sett till h o n o m.
/, Söndag.
O, ett sådant härligt väder!
ä M 5 » H v a d nyutslagna blad o c h blom, H v a d lif o c h färg o c h doft!
H u r blef så m y c k e n rikedom, Beskärd åt jordens stoft? » Kaptenen, Mia o c h jag ha gjort en långpro- menad före middagen, y i ha blifvit riktigt be- kanta m e d h o n o m nu, Å h, en sådan m a n!
Så ädel, så högsinnad, så allvarlig, ja, jag kunde fortsätta i oändlighet!
H a n är mycket, m y c k e t artig m o t mig, fast ett par gånger har han skrat- tat åt mig o c h kallat mig naiv, barnslig m.
m.
Det sista tyckte jag just icke o m, o c h jag skall nog visa h o n o m, att när man är 17 år fyllda, så är man icke något barn längre!
% - Uppriktigt sagdt, så är allt Mia litet trå- 1 kig, o c h jag tror att kapten Ståhle tycker det också.
När jag k o m in i arbetsrummet i dag på f. m.
sutto kaptenen o c h Mia där ensamma.
De måtte ha resomierat o m det sorgliga i vår tillvaro eller något liknande trefiigt ämne, ty de sågo m y c k e t allvarliga ut.
Kaptenen drog en lättnadens suck, då jag k o m, o c h frågade genast: » Nå, hur är fröken Lillys uppfattning af lif- vet? » Frågan k o m så oförberedt öfver mig, att jag blott stod o c h stirrade, men Mia började skratta och svarade i mitt ställe: » Det tror jag Lilly har svårt att förklara så där på rak arm, m e n jag minns nu, hur h o n skref till mig i vintras, då hon var i Stockholm: hvad vore lifvet utan baler, konditorier o c h skridskois!
— o c h det tycker jag var så betecknande. » Det anses j u m y c k e t smickrande att blifva ci- terad, m e n nu blef jag så ond på Mia.
Så elakt af henne att på det sättet vilja förlöjliga o c h nedsätta mig i kaptenens ö g o n!
» V e t du, Mia, » svarade jag, litet häftigt kan- hända, » du måtte alldeles ha glömt bort, att du själf har varit ung en gång! » Mia blef m ö r k r ö d i ansiktet, men hann icke säga någonting, förrän kaptenen började fråga, h v e m jag b o d d e hos i Stockholm, hvad jag hade roat mig m e d o. s. v. /.
Jag håller på att läsa B j.
Björnsons » For- tellinger » o c h är så förtjust i d e m.
D e äro » glimrende », » henrivende! » Kanske det är de, som ha gjort mig litet svärmisk på sista tiden; jag vill helst sitta o c h d r ö m m a ostörd vid ett fönster o c h se på naturen, s o m utvecklar sig dag för dag.
1 7 5 » Jag själf är s o m vårens blomma, Jag själf är s o m vårens våg, E n längtan mitt hjärta g ö m m e r, Som aldrig jag kan förstå! » ' %.
H v a d det ändå käns underligt, åh, så underligt!
Du min gamla, tystlåtna dagbok skall blifva min enda förtrogna, — än så länge, — ty för någon måste jag utgjuta mig.
Hela dagen har jag gått o c h tänkt på en vers, s o m jag läst någonstädes, när o c h hvar vet jag icke.
» Något det Nästan jag Något ömt, Ä r det väl är s o m mig ängslar, tror det mig fängslar.
något d r ö m d t!
kärleken? » M e n jag behöfver icke fråga, icke undra m e r!
Jag förstår nu, att jag är kär k-ä-r, rik- tigt, verkligt kär!!!
Hvar gång han talar till mig, rodnar jag, och bara jag ser honom, får jag den vildaste hjärtklappning!
M e n roligt är det, för- tjusande roligt!
D o c k känner jag alltför väl, att jag ej är h o n o m värdig, o nej, långt därifrån, fast nog skulle jag sträfva efter att göra h o n o m lycklig, det vet jag.
Om jag blott kunde bli litet allvarligare o c h förståndigare, s o m m a m m a jämnt önskar!
Jag skall bedja Mia läsa franska o c h litteraturhistoria m e d mig, s o m h o n så många gånger har föreslagit.
20 /.
Hurra!
I öfvermorgon äro vi bjudna till Bostad!
Det blir naturligtvis dans.
Två löjtnan- ter äro inkvarterade där för samma öfningar som kaptenen här, o c h nu vilja väl flickorna Burg visa sina ungherrar, m e n — tio löjtnanter gå icke u p p m o t vår kapten!
Hans like finnes icke!
Sådana underbara ögon han har!
O, jag börjar tro, att han är vansinnigt förälskad i mig.
När jag hade varit ute i eftermiddag o c h plockat liljekonvaljer o c h nyutslaget, doftande björklöf, mötte jag h o n o m i trappan.
H a n riktigt strå- lade till o c h sade: » Nej, se, jag tror våren i egen person håller sitt intåg här!
Fröken vill väl icke gifva mig ett par konvaljer? » Jag tordes icke ge h o n o m hela buketten, ty det hade kanske sett för tydligt ut, men — halfva fick han.
Två af b l o m m o r n a satte han i sitt knapphål; jag un- drar, o m han pressar dem?
5 2 1 /.
H u, ett sådant ruskväder, storm o c h regn!
Allt är så tråkigt idag, m e n det är egentligen Mias fel.
I förmiddags tog hon fram det där sofföfverkastet, s o m jag gaf pappa till julklapp, men ännu ej fått färdigt, — det är j u ett så- dant odrägligt arbete.
När m a m m a k o m o c h fick se att Mia sydde på det, blef h o n så ond på mig o c h förklarade, att jag var den lataste människa under solen, att jag saknade all am- bition o. s. v. Jag svarade häftigt, att jag ej rådde för att Mia hade tagit mitt arbete, o c h för resten kunde jag ej hjälpa, hurudana mina egenskaper voro, ty jag hade ej skapat mig själf o. s. v. Innan jag slutat tala, ropade pappa på mamma, o c h så fort hon hade gått, började jag att storgråta.
Mia var så innerligt snäll o c h sökte trösta mig på allt sätt, men rätt som det 5 var, k o m lian in.
Jag sprang genast in i mitt rum o c h stängde igen dörren, men den gick ej i lås, utan jag hörde hur han frågade: » H v a d var det åt lillan? » » Å h, » svarade Mia, » hon är litet bedröfvad, m e n det går väl snart öfver. » » Ja, fröken Lilly hör visst till d e m, som ej länge kunna vara ledsna. » » Nej, hon har ett bra gladt lynne, s o m väl är.
H o n är också hemmets solstråle! » » H v a d är då ni, fröken Mia? » frågade kap- tenen, o c h det var j u mycket vänligt af h o n o m, m e n jag hörde ej hvad Mia svarade, ty m a m m a k o m i detsamma in till mig.
Jag bad henne genast o m förlåtelse o c h lofvade att försöka bli en snäll flicka.
M a m m a talade länge, länge m e d mig, o c h — • — — Mia ropar på mig — — -.
/ .. I kväll, i kväll!
Jag skall hafva min hvita klädning m e d de gröna banden.
» Ljusgrönt är hoppets färg », tra la, la-la-la, la!
Jag undrar just huru många danser han skall dansa m e d m i g?
?
Han har varit mera tillsammans m e d oss frun- timmer på sista tiden, tycker j a g; första vec- korna var han så upptagen af sitt arbete, eller också spelade han bräde m e d pappa o m aftnarne, m e n nu sitter han vid runda bordet mellan Mia o c h mig o c h talar m e d oss, — kanske mest m e d mig.
O m han friar i kväll, hur skall jag då bära mig åt?
Tänk o m han gör det under en dans!!
Bäst vore då under » Polstjärnan », ty det är den vackraste vals, jag vet.
(Forts. kl. 2 på natten.)
Just nu h e m k o m n a från Bostad, där jag har haft gränslöst, förfärligt roligt!
Jag har dansat alla danser.
De båda löjtnanterna voro då icke mycket att skryta med, ty den ene var förlofvad o c h den andre såg icke vidare treflig ut.
Flic- korna Burg tittade också på kapten Ståhle!
Han dansade första valsen m e d Mia, — ära den s o m äras b ö r!
— o c h den andra m e d mig.
V i måtte ha sett m y c k e t förtjusta ut, ty när dansen var slut, hviskade Eva Burg till m i g: » Jaså, Lilly, du tänker bli kaptenska! » Nej, nu orkar jag ej skrifva längre.
M / - 5 » H v a d majnattens stillhet är lätt o c h sval M e d dagg o c h doft öfver grönskan! » H u r jag älskar dessa ljusa, drömmande vår- kvällar!
Till och m e d Mia, s o m annars brukar gå o c h lägga sig så tidigt, sitter i afton vid det öppna fönstret o c h ser riktigt svärmisk ut.
H o n tänker väl på några gamla minnen.
Jag undrar så mycket, o m Mia har anat hans o c h min stora, stora hemlighet?
Jag misstänkte det i förmid- dags, ty då var hon riktigt snäll emot mig, o c h jag kunde ha haft förtjusande roligt, o m ej pappa hade k o m m i t emellan och förstört alltsammans.
Saken förhöll sig så, att kaptenen frågade Mia, o m h o n ej ville rida ut m e d h o n o m på efter- middagen, ty det hade varit tal därom så många gånger, o c h nu skulle han ju resa snart.
(I nästa vecka, åh, det blir förfärligt!)
» Jo, gärna, » sva- rade Mia på sitt stilla, milda sätt, » och Lilly följer väl m e d?
» Jag såg hur kaptenen rodnade, — af glädje, naturligtvis, — m e n han sade in- genting, När sedan hästarne k o m m o fram, hade pappa låtit sadla sin gamle M a x också, o c h just s o m vi skulle starta, ropade pappa: » Lilly, min tös, rid du u p p bredvid mig! » — o c h — sedan fick jag, m e d gråten i halsen, rida tillsammans m e d pappa hela tiden!
Liten tröst fick jag dock, när vi k o m m o hem, ty kaptenen lyfte ned mig från hästen o c h sade: » Fröken rider j u s o m en hel karl! » Han såg alldeles strålande förtjust ut!
*! /,.
Min kära, kära dagbok, jag har icke skrif- vit i dig på två dagar, — jag har icke kunnat det! '
» Storm har brutit stammen, Den ligger splittrad nu, L i k s o m min unga kärlek!
Så hjärta brist o c k du!!
! » Jag glömmer aldrig den förfärliga dagen i för- går!
Jag satt här vid skrifbordet o c h läste i » Ti- tania », då Mia k o m i n: » Lilly, » sade hon, » kom hit till mig! » H o n såg så öfverlycklig ut, där hon satt i soffan och sträckte armarne m o t mig, att jag blott stir- rade på henne.
Och sedan, — sedan tryckte hon mig tätt intill sig o c h hviskade jublande några ord i mitt öra, — ord s o m krossade mig till döds.
Mia, hans fästmö!!
(Att jag har mitt förstånd i behåll?)
Jag brast ut i en sådan häjd- lös gråt, att Mia blef förskräckt o c h ropade på mamma, men, s o m väl var, togo de min sorg som bevis på systerlig tillgifvenhet o c h tröstade mig m e d att Mia icke skulle gifta sig genast, att hon höll lika m y c k e t af mig för det, o. s. v., så min hemlighet anade de icke.
Det är min enda
tröst!
H u r det sedan kändes, när jag träffade h o n o m o c h han omfamnade mig, kysste mig på pannan o c h kallade m i g: » sin lilla kära svä- gerska », — det kan jag icke beskrifva, det var för fasansfullt!
Jag förstår bara icke att jag lefver ännu, m e n länge till blir det icke, det kän- ner jag.
På min dödsbädd skall jag försegla denna b o k o c h testamentera den till Mia, så h o n får veta, att det är hon s o m har vållat min död, — hon o c h han!
O, jag har hatat dem, ha- tat dem, m e n när man känner sitt lifs slut nal- kas, då blir man mildare till sinnes, o c h nu kan jag önska d e m allt g o d t!
Mia!
På din bröllopsdag, o, då kan du gärna lägga en krans m e d hvita rosor på min graf o c h tänka på stackars lilla Lilly, för hvilken kärle- kens röda rosor aldrig blommade, — de fröso bort under en frostnatt i lifvets maj.
/ -, - J g tror att jag skrifver litet idag m e d; det har blifvit en sådan vana för mig att kläda mina tankar i ord.
Mia o c h kapten tänka blott på hvarandra, o c h föräldrarne äro så förtjusta i sin måg, att ingen märker, hur jag lider, hur jag bleknar o c h tynar bort.
Mia talar m y c k e t m e d mig o m sin lycka, — gamla, förståndiga Mia, — det är bra underligt!
H a n hade friat o c h fått ja på ridten sist.
Det var kaptenen (jag k o m m e r aldrig att kalla ho- nom Gustaf!
), s o m hade bedt pappa följa m e d o c h taga hand o m mig, för att han skulle få vara ensam m e d Mia.
En sådan skamlig kom- plott!!
Men, tänk, de blefvo icke i tillfälle att kyssa hvarandra förrän dagen därpå; det är då det värsta jag hört!
I morgon skall här bli ekla- teringsmiddag; kan jag öfverlefva den dagen?
De skola gifta sig redan i höst.
' / s- Sista maj, det är förf ärligt hvad tiden flyr!
Gustaf har rest idag, så nu är Mia nog litet me- lankolisk, men så glad ändå.
H o n har talat o m för mig, att Gustaf o c h h o n hade träffats för flere år sedan o c h tänkt på hvarandra redan då, m e n så skiljdes de åt, innan det hann blifva något utaf.
Så egendomligt, så romantiskt, att de nu skulle mötas igen o c h finna hvarandra!
Han håller på att blifva skallig, jag undrar o m Mia har märkt det?
Att man kan bära en sådan sorg s o m min, att man kan lefva m e d ett brustet hjärta, det undrar jag ofta öfver.
Men hela den yttre världen är d ö d för mig, o c h Gustafs o c h Mias lycka är mitt enda intresse, den enda ljuspunkten i min lefnads mörka natt.
(Senare, — läggdags).
Tänk, i kväll fick jag bref från moster Tekla, däri hon bjuder mig ned till Göteborg på några veckor i juni månad.
Ku- sinerna från Finland skola också k o m m a dit.
Pappa o c h m a m m a ha sagt, att jag får resa.
O, så roligt!
Hurra, hurra!
Men, — hvad nu, slår klockan redan tolf!
Maj är slut, — lefve juni!
28 6.
7.
8.
9.
1.
2. a s Att blifva sjuksköterska.
En praktisk vägledning för unga kvinnor vid 3.
4.
5.
6.
7.
8.
Hvilka kunskapsprof har ni aflagt?
(Betyg bifogas.)
Hvilken är eder nuvarande sysselsättning eller anställning o c h huru länge har ni haft d e n?
Hvilken sysselsättning har ni förut haft?
Angif två trovärdiga personer, hvilka kunna lämna upplysningar o m eder omdömesför- måga, föregående vandel, anlag för sjukskö- tevskekallet o c h karaktärsanlag.
(Har sökan- den förut innehaft någon tjänst, b ö r o m m ö j ligt senaste husbonde vara den ena af dessa båda personer.)
Formuläret för läkarbetyget har följande 8 frågor.
Ä r det eder bekant, huruvida i n o m hennes släkt förekommit någon ärftlig sjukdom så- som sinnessjukdomar, fallandesot m. m.?
Hurudana äro hennes k r o p p s b y g g n a d o c h muskelsystem?
Har h o n någon missbildning?
Har h o n g o d syn o c h h ö r s e l?
Ä r o hennes lungor o c h hjärta friska?
Ä r o bukens o c h underlifvets organ i normalt skick?
B r å c k?
Ä r o hennes händer o c h fötter välbildade?
Har hon åderbråck, bensår, plattfötter, hud- utslag?
Anser ni henne, hvad hennes hälsa o c h kroppskonstitution beträffar, lämplig till sjuk- sköterska?
Känner ni i öfrigt något o m henne, hvilket enligt eder tanke kan göra henne olämplig till sjuksköterska?
Lärokursen, hvarvid teoretisk o c h prak- tisk undervisning m e d d e l a s i de ämnen, s o m tillhöra sjuksköterskekallet, börjar 1 m a j o c h 1 n o v.
h v a r t år, är afgiftsfri o c h o m f a t t a r 12 månader, nämligen 6 månaders egentlig elevtid o c h därefter för d e m, s o m befinnas fullt l ä m p l i g a o c h e j f ö r u t ö f v e r e n s k o m m i t o m e n d a s t h a l f å r i g k u r s, 6 m å n a d e r s an- ställning s o m biträdande sköterska å sjukhu- set.
D e n t e o r e t i s k a u n d e r v i s n i n g e n är huf- v u d s a k l i g e n f ö r l a g d till f ö r r a halfåret.
U n - d e r d e n e g e n t l i g a e l e v t i d e n får e l e v e n själf b e k o s t a sig b o s t a d, s o m b ö r v a r a i sjukhu- sets n ä r h e t, o c h u p p e h ä l l e, h v i l k e t s e n a r e k a n fås i n o m s j u k h u s e t s l o k a l m o t e n af- g i f t af 2 5 k r.
i m å n a d e n.
Under den 6 m å n a d e r s anställningen s o m b i t r ä d a n d e skö- t e r s k a erhålles fritt å s j u k h u s e t s å v ä l b o s t a d, s o m k o s t, t v ä t t o c h l j u s s a m t 1 0 0 kr.
aflö- ning.
H v a r t r e d j e n a t t är v a k n a t t, d å s k ö t e r s k a n d a g e n d ä r p å l i k v ä l får f ö r r ä t t a s i n a s y s s l o r s o m v a n l i g t till k l.
5 e. m.
, d å h o n b l i r ledig.
V i d S a b b a t s b e r g s s j u k h u s lär a r b e t e t allmänhet vara ganska strängt.
i V i d Sabbatsbergs sjukhus f o r d r a s f ö r att blifva s o m elev antagen blott vitsord o m g o d hälsa, g o d a kunskaper o c h g o d t u p p - f ö r a n d e s a m t e n å l d e r af 2 1 — 3 5 å r (h v a r i - från d o c k k a n g ö r a s u n d a n t a g).
Ansökan i n s ä n d e s till f ö r e s t å n d a r i n n a n v i d s j u k h u s e t (f. n.
f r u G e i j e r) f ö r e d e n 1 5 m a r s o c h 1 5 s e p t.
h v a r t år o c h s k a l l å f ö l j a s af läkare- b e t y g enligt formulär och egenhändigt ifyldt formulär, r e d o g ö r a n d e för s ö k a n d e n s förra s y s s e l s ä t t n i n g rn.
m.
, s a m t p r ä s t b e t y g.)
F o r - m u l ä r e n t i l l h a n d a h å l l a s af f ö r e s t å n d a r i n n a n på begäran och hafva följande innehåll.
Röda korsets sjuksköterskehem, (M ä s t e r Sa- m u e l s g a t a n 6 0) m o t t a g e r till e l e v e r e n d a s t s v e n s k a k v i n n o r af e v a n g e l i s k t r o s b e k ä n - nelse, hvilka ådagalagt g o d t uppförande, hafva g o d hälsa, g o d t o c h välvilligt sinne- lag, allvarlig h å g för sjuksköterskekallet o c h i öfrigt för d e t s a m m a l ä m p l i g a egenskaper, hvar j ä m t e d e skola hafva åtnjutit nöjaktig skolundervisning.
Å l d e r s g r ä n s e n är m e l l a n 2 1 — 3 0 år, u n d a n t a g g ö r a s d o c k härifrån.
A n s ö k a n i n l ä m n a s till h e m m e t s f ö r e s t å n d a - rinna före januari m å n a d s u t g å n g för den k u r s s o m b ö r j a r d.
1 m a j, o c h f ö r e j u l i m å n a d s u t g å n g för d e n kurs s o m börjar d.
1 nov.
Sökanden underrättas minst en m å n a d före kursens början, o m h o n antagits eller i c k e.
Formulär att egenhändigt ifyllas af den som sö- ker inträde såsom sjuksköterskeelev vid Sabbatsbergs sjukhus: 1.
Edert fullständiga n a m n?
Födelseår o c h dag?
2.
Eder boningsort o c h adress?
3.
Å r ni ogift, gift eller änka?
Mannens y r k e?
4.
Edra föräldrars namn o c h y r k e?
5.
På hvilket sätt har eder undervisning varit ordnad?
(Läroverk?)
V i d ansökans aflämnande, hvilket helst b ö r s k e af s ö k a n d e n p e r s o n l i g e n, b i f o g a s prästbetyg, läkarebetyg, intyg o m skolunder- visning, b e t y g öfver förutgången tjänstgöring i s j u k v å r d eller a n n o r l e d e s, s a m t u p p g i f t o m f ö r e g å e n d e lefnadsförhållanden, sistnämn- da uppgift samt läkarebetyget enligt formu- lär, s o m p å b e g ä r a n e r h å l l a s af h e m m e t s föreståndarinna.
D e s s a formulär skilja sig valet af lefnadsbana.
På uppdrag af Idun utarbetad af Fru Brita.
(Forts.) e n d a s t h e l t o b e t y d l i g t från d e v i d S a b b a t s - berg använda.
D e, h v i l k a a n t a g i t s till ele- ver, skola g e n o m g å en elevkurs u n d e r s e x m å n a d e r, d ä r a f e n m å n a d s p r o f k u r s, efter hvilken profkurs de, s o m visat sig sakna h å g o c h f a l l e n h e t f ö r s j u k v å r d eller i ö f r i g t b e f u n n i t s m i n d r e l ä m p l i g a, s k o l a, efter b e - s t ä m m a n d e af h e m m e t s l ä k a r e o c h f ö r e s t å n - d a r i n n a, u p p h ö r a att d e l t a g a i k u r s e n o c h afflytta från h e m m e t.
E l e v e r n a s u n d e r v i s n i n g är t e o r e t i s k o c h p r a k t i s k s a m t l ä m n a s afgiftsfritt.
D e n f ö r r a m e d d e l a s af h e m m e t s l ä k a r e o c h f ö r e s t å n - darinna, den senare under tjänstgöring vid n å g o t af S t o c k h o l m s s t ö r r e s j u k h u s.
U n d e r elevtiden b o eleverna i R ö d a K o r s e t s sjuk- s k ö t e r s k e h e m o c h erhålla där u t o m * b o s t a d j ä m v ä l eldning, belysning, kost, tvätt, läkare- vård g e n o m h e m m e t s läkare o c h d e n medi- c i n, s o m af h o n o m f ö r e s k r i f v e s.
V i d inträ- det i h e m m e t erlägger ordinarie elev 2 0 0 kr.
af h v i l k e t b e l o p p 1 5 0 kr.
å t e r b e t a l a s i d e t fall, att e l e v e n efter p r o f m å n a d e n s slut afgår.
(E x t r a e l e v e r m o t t a g a s m o t e n af- gift af 3 0 0 å 4 0 0 kr.
o c h h a efter s l u t a d e l e v t i d r ä t t i g h e t att a f g å.)
D å elev m e d g o d t v i t s o r d g e n o m g å t t sin t e o r e t i s k a o c h praktiska lärokurs s a m t i öfrigt befunnits l ä m p l i g, a n t a g e s h o n till s k ö t e r s k a i R ö d a K o r s e t s t j ä n s t o c h är d å s k y l d i g att tjänst- göra ytterligare 6 månader s o m undersköter- s k a v i d e t t af s t y r e l s e n b e s t ä m d t s j u k h u s (v a n l i g e n S a b b a t s b e r g) m o t fri b o s t a d o c h i öfrigt s a m m a förmåner s o m i sköterske- h e m m e t o c h d e s s u t o m k o n t a n t l ö n till d e t b e l o p p, s o m är f ö r s a m m a s j u k h u s f a s t s t ä l d t, f. n.
1 0 0 kr.
E f t e r u t g å n g e n af d e n n a t i d är d e n d å u t b i l d a d e s k ö t e r s k a n f ö r p l i k t a d att u n d e r 1 år k v a r s t å i h e m m e s t t j ä n s t o c h t j ä n s t g ö r a a n t i n g e n å a l l m ä n t s j u k h u s eller i p r i v a t v å r d, h v i l k e t s e n a r e v a n l i g e n är fal- let, o c h i h v i l k e t fall h o n b o r i s k ö t e r s k e - hemmet.
Ä f v e n skall h o n u n d e r 6 v e c k o r ytterligare g e n o m g å en kurs v i d enskild k l i n i k, f ö r n ä r v a r a n d e d:r C a r o l i n a W i d e r - ströms.
E f t e r d e t t a a n d r a års s l u t h a r s k ö t e r s k a r ä t t att s k i l j a s i g f r å n h e m m e t o c h efter g o d t f m n a i i d e ä g n a s i g åt p r i v a t v å r d eller s j u k h u s v å r d.
F ö r p r i v a t v å r d u p p b ä r e s i all- m ä n h e t 2,25 pr d y g n, för ensamt nattjänst 2 kr., för e n s a m t d a g t j ä n s t 1,50 o c h f ö r en- s t a k a s k ö t n i n g 1 kr.
F ö r s j u k v å r d b e t a l a s 2 5 0 å 3 0 0 kr.
p r år; f ö r a f d e l n i n g s s k ö t e r - ska o c h för öfversköterska u p p g å r d o c k l ö n e n till 4 0 0 å 6 0 0 kr.
Stannar åter sköterskan kvar i R ö d a Kor- s e t s t j ä n s t, är h o n s k y l d i g att t j ä n s t g ö r a i s j u k v å r d 2 7 0 d y g n o m året, n ä r o c h h v a r föreståndarinnan b e s t ä m m e r, m e n får e j utan hennes m e d g i f v a n d e åtaga sig sådant uppdrag.
S a m m a förmåner m e d afseende å husrum, kost, m.
m.
åtnjutas s o m under e l e v t i d e n, h v a r j ä m t e s k ö t e r s k a erhåller föl- j a n d e till s j u k v å r d s d r ä k t e n h ö r a n d e p e r s e d - lar: 1 klädning, 3 förkläden, 3 mössor o c h 1 h a t t p r år s a m t h v a r t t r e d j e år en k a p p a och första året ytterligare en klädning.
Dess- u t o m b e k o m m e r h o n 1 kr.
f ö r h v a r j e d y g n, hon tjänstgör i sjukvård.
A f detta belopp u t b e t a l a s h ä l f t e n till h e n n e v i d h v a r j e m å - nads utgång, andra hälften insattes för hen- n e s r ä k n i n g v i d h v a r j e k v a r t a l s s l u t i nå- g o n a l l m ä n n p e n n i n g e a n s t a l t, s o m af s t y r e l - sen b e s t ä m m e s.
Tjänstgör sköterska mer ä n 2 7 0 d y g n o m året, u p p b ä r h o n h e l a af- g i f t e n, m e n s k a l l d ä r a f af s ä t t a 5 0 ö r e o m d a g e n att f r u k t b a r g ö r a s s å s o m n y s s är s a g d t.
Sköterska skall afflytta från h e m m e t 3 Från o. med 22 april till 15 maj realiseras ett större parti Glas o. Utskotts- Aktiebolaget Svenska porsliner samt öfriga Husgerådsartiklar, passande för Bouppsättningar till sommarnöjen, såsom knifvar, gafflar, skedar, brickor, brödkorgar, koppar — emaljerade och förtennta kokkärl, grytor, stekpannor, Husgerådsmagasinet mortlar, kaffekvarnar, kaffebrännare, hinkar, baljor, lerkärl och borstar m. m.
1 7 Tegnérgatan 1 7, hörnet af Döbelnsg.
O b s.
!
Af en händelse finnes ett parti Tapeter och Rullgardiner, som bortslumpas.
Stor Vår — Realisation I
m å n a d e r efter u p p s ä g n i n g, g j o r d af h e m - m e t s s t y r e l s e n ä r s o m h e l s t, m e n af h e n n e s j ä l f i c k e f ö r e u t g å n g e n af a n d r a å r e t s v i - stelse v i d h e m m e t.
Styrelsen äger d e s s u t o m r ä t t att g e n a s t från h e m m e t o c h, efter h e m - s t ä l l a n till R ö d a K o r s e t s v e r k s t ä l l a n d e ut- skott, ur föreningens tjänst skilja sköterska, som ådagalagt klandervärdt uppförande.
V i d a f f f y t t n i n g från h e m m e t u t f å r s k ö t e r s k a n s i t t t i l l g o d o h a f v a n d e h o s h e m m e t, m e n skall l ä m n a ersättning för u t b e k o m n a ännu bruk- b a r a p e r s e d l a r, h ö r a n d e till s j u k v å r d s d r ä k t e n.
R ö d a K o r s e t s alla s k ö t e r s k o r ä r o, så l ä n g e de kvarstå i föreningens tjänst, skyldiga att, o m r i k e t b l i f v e r i n v e c k l a d t i k r i g, in- ställa s i g till t j ä n s t g ö r i n g p å t i d o c h o r t, s o m af R ö d a K o r s e t s v e r k s t ä l l a n d e u t s k o t t bestämmes.
För närvarande användas Röda Korsets sköterskor mest i privatvård.
(Slut i nästa n:r.)
¥ Vårstök.
J ill hjälp o c h ledning för den oerfarenhet, s o m 1 dels ofta röjer sig i » Iduns frågoafdelning », dels är oåtskiljaktig från en ung husmoders första stapplande steg s o m regentinna i eget rike, meddelas här nedan några allmänna råd, s o m kanhända kunna k o m m a till pass vid den pågåen- de o c h förestående vårrengöringen.
Råden göra ej anspråk på att vara de ofelbert bästa i ämnet, men där en ung fru ej tänkt på att inhämta en mors lärdomar, eller där sådana ej stå att få, kunna dessa råd möjligen bli till nytta.
Först då några ord o m Rummens rengöring.
H u s m o d r e n gör väl i att själf afdamma, un- danställa eller nedplocka i en klädkorg, m e d mellan- o c h öfverläggande af tidningar, alla stora och små saker af värde o c h prydnadsföremål, som antingen stå lösa eller hafva sin plats på hyllor e t c, innan h o n släpper rummen " i den tjänande systerns våld.
Därefter k o m m e r ordningen till gardinernas nedlyftande o c h — när meningen är att taga bort d e m — lösande från gardinbrädena o c h ordentliga sammanvikande.
Sedan uttagas fönstren.
Där klistring af innan- fönstren förekommer, blötes på m o r g o n e n på pappersremsorna m e d en väl fuktad trasa.
Häri- g e n o m aflägsnas papperet sedermera utan svårig- het o c h bågarne äro lättare rengjorda på hösten; dessutom är det ordentligare o c h trefligare att se fönsterna bäras undan, frigjorda från pap- per o c h bomullslister.
E n bestämd tillsägelse bör ges att allt pappersskräp, fönstervadd o c h tätningslister hopsamlas på ett ställe o c h lägges i » Myrornas påse » eller i sophinken, m e n på inga villkor utkastas g e n o m fönstren, såsom, illa nog, mången har för sed att göra i en hastig vändning.
Möblerna, så vidt möjligen kan ske, lyftas n u ur rummet o c h de ej flyttbara, liksom speglar och bokhyllor, öfvertäckas, sedan dammet från dem aflägsnats.
I rummet förvarade böcker af- dammas m e d en lätt smäll o c h torkning; där de- ras mängd omöjliggör deras flyttning ur rum- met, tagas några få i sender ur hyllan, dammas, liksom o c k deras plats, o c h inställas åter.
När så skett m e d hela bokförrådet, öfvertäckes hyllan med ett lakan.
Fönstren stå naturligtvis öppna under dylik damning, o c h på det att de, s o m hålla på därmed, ej skola utsätta sig för förkyl- ning, är det husmodrens skyldighet att se till, att de arbetande äro varmt klädda, särskildt o m fötter o c h ben, o c h att de hafva duk öfver huf- vudet, så väl för dammets skull som till undvi- kande af tand- o c h öronvärk.
Här må vara plat- sen att anmärka, att det hus ser mera våråadt ut, där tjänarinnorna, äfven på stökdagar, äro ordentligt o c h snyggt klädda o c h se rena ut, än om de möta oss i mindre vårdad klädsel.
När fönstren kunna öppnas, k o m m e r turen till mattorna, som nu äro fria, då de flesta möblerna äro utflyttade i ett annat rum.
Äfven här må en anmärkning tillåtas.
Tamburen är vanligen den enda plats, dit möblerna kunna föras dylika stökdagar, o c h i hus, där det tillätes att de piskas i förstugorna eller där det finns piskbalkonger — och hvarför finnas ej sådana i alla hus — är det ju gifvetvis vigast att de stå i tamburen.
M e n främmande människor, o c h alltid k o m m e r nå- gon främmande sådana dagar, eller bud, brefbä- rare o c h andra k o m m a i tamburen.
En viss pryd- lighet o c h reda kunna iakttagas m e d det dit utflyt- tade bohaget, så att ej den inträdande mötes af en allt för brokig samling eller stötes af det oordnade skick tamburen befinner sig i.
M e n vi återgå till mattorna.
Ä r o de lösa, hopvikas de och rullas noga tillsammans, o c h äro de fastspi- kade, lösgöras de sakta t. e x.
i ett hörn först.
Härefter har man till hands en stark, trubbig knif eller annat verktyg m e d rak ej hvass kant.
(En grof s. k. fiskknif med afbruten udd är för- träfflig.)
Knifven föres under mattans kant och riktas m o t spikarne, hammaren slår m o t knifvens skaft o c h spikarne bändas ledigt upp, utan att mattan på minsta vis skadas.
Möjligen afbrutna, i golfvet kvarsittande nubbar borttagas, före skurningen, m e d en tång.
Mattorna vikas ordentligt ihop efter sömmarne o c h sammanrullas för att omhändertagas af arbetsinrättning, bolag eller annan vidtalad rengörare.
Där man själf har ett ord m e d i laget, b ö r man tillse att rottin- gar eller spön ej ha hvassa spetsar, ty därigenom sönderslitas mattorna, äfvenså b ö r man tillsäga att mattorna piskas kraftigt på afvigsidan, så att allt dammet drif ves ut, o c h sedermera lättare på rätan, hvarefter de noga sopas, vädras o c h hopläggas till förvarande på svalt ställe, omgifna af tidnings- papper o c h kamfertsbitar, grof tobak o. d.
(Obs: då mattorna påläggas o m hösten o c h äro spända på golfvet, är det m y c k e t bra att strö s. k. smör- salt öfver hela mattan o c h därefter väl sopa den- samma; färgerna bli klarare af saltet o c h löst d a m m upptages däraf o c h följer bort tillsammans med saltet vid sopningen.
En sopning m e d salt gör godt då o c h då under vinterns lopp.)
Underlagret af mattpapp hopsamlas o c h får se- dermera sin varsamma, men ej lösliga piskning o c h sopning, hvart ark för sig, på båda sidorna nere på gården, innan det undanlägges för sommaren.
Har man något stort skynke, ett par sönder - sprättade säckar t. ex., att lägga under o c h breda öfver den rensopade pappen med, är detta höge- ligen att rekommendera, i annat fall kunna mång- dubbla lager tidningar göra samma tjänst.
I hus, där ej piskning tillätes i förstugorna, exempelvis här i Stockholm på sina ställen, piskas nu möblerna i det t o m m a rummet, hvarefter de åter ställas öfverbredda i andra rum.
V i d mö- belpiskning får ej glömmas, att i resårer, emellan sadelgjordar o c h på kanterna under sitsen på sof- for o c h stolar samlas m y c k e t damm, som g e n o m sopning o c h slag af en viska kan borttagas, o c h torkas efteråt m e d ett sämskskinn eller m e d den numera i handeln förekommande sorten väfda dukar, s o m äro jämförliga m e d sämskskinn.
Att väl torka i hörn o c h v e c k m e d dylika dukar är ett m y c k e t godt sätt att damma de piskade stop- pade möblerna.
Askan tages ur kakelugnen, s o m noga ursopas, liksom o c k ofvanpå o c h b a k o m densamma.
List- verk o c h kanter kring tak o c h ofvan dörrarne sopas o c h dammas, o c h b ö r härvid ihågkommas att dylikt listverk merändels är fabriceradt af gips och således är skört o c h bräckligt, hvadan för- siktighet är att anbefalla vid nedsopning; det- samma gäller m e d kulor o c h dylika grannlåter på kakelugnskransen, s o m lätt lossna.
En lång- skaftad fjädervippa är bra för sådan sopning, väggarne dammas m e d en öfversatt sopborste med långt skaft.
Nu vidtager den s. kringtvättningen, s o m egent- ligast b ö r riktas m o t fönsterfodren o c h bågarne, så utan s o m innan o c h emellan, då fönsterblecket utanför ej heller b ö r utelämnas.
Till oljefärg äro trasor af gamla ylletröjor o c h strumpor bra, de hålla sig längre fuktiga o c h vatten är hvad s o m bör undvikas på dörrar, fönsterplattor o. s. v. Mjuka linne- eller bomullstrasor (rena) användas till gnidning o c h torkning efteråt, så att ytan blir fullkomligt blank igen.
Som oljefärg tar skada af ofta upprepade tvättningar, böra fördenskull i dagliga lifvet alla medel användas, som göra målningens tvättande så sällan som möjligt af nöden.
Det första o e h b ä s t a är att tillse, att panel- ningarnes kanter dagligen hållas dammfria, och att emellanåt m e d en lätt fuktad, ren trasa hastigt öfverfara mera handterade ställen, hvarefter man genast gnider det torrt.
H ä r i g e n o m behöf- ver man aldrig ligga hårdt eller gno på oljefärg och sålunda bevaras den i godt skick för lång tid.
När så hvarje vinkel o c h vrå, dammets, målens och husspindelns favoritplatser, fått sin puts och tillsyn, skuras golfvet.
Järnluckorna för kakelugnen blankas upp m e d blyertz, rent papper lägges i eldstaden, s o m se- dan är i ordning att bli förvaringsrum för sylt- burkar, undansatta lampor eller hvad helst s o m är lämpligt i olika hushåll.
Under det att golfvet torkar, renskuras växter- nas krukor, bladen tvättas och torkas för att vara i ordning att på rena fat intaga sina platser i de rentvättade fönstren eller i öfrigt på sina respek- tive platser.
Träverket på möblerna guides m e d sämskskinn eller rena, mjuka trasor, o c h när golfvet är torrt, inflyttas möblerna o c h allt återtar sitt ' gamla ut- seende.
Rena, lättare gardiner göra ett godt o c h behagligt intryck, men är man i beredskap att flytta ut på landet, kunna vinterns hvita gardiner, väl luftade o c h borstade, göra tjänst för en vecka eller par ännu, hellre än att man skall gå utan gardiner.
Bell.
ra •ct i-, Ö P4 ra, t- jj Sj3 -.
t M rf * n o ti w Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
H VIII.
Psykoterapi 01 eller behandling af sjukdomar med hypnos o c h suggestion.
A f D o k t o r Otto G. Wetterstrand.
(Forts, och slut.)
J a g hypnotiserar ofta, fortsatte B.
, de lungsik- tiga, ej för att suggerera tuberkeln att försvinna, s men för att skänka den sjuke nattens hvila och sömn, jag återställer aptiten, jag lindrar hostan, jag minskar oron.
J a g undertrycker smärtor, o c h då jag gör detta, tror jag mig fl SS kunna inverka välgörande; jag lindrar o c h trö- se star, o m jag icke kan b o t a; då jag sålunda M modifierar terrängen, ökar jag den sjukes mot- 38 a ståndskraft, o c h jag förlångsammar, om jag icke ra hejdar, sjukdomens utveckling.
O c h medika- menterna, kan man fråga m e d Bernheim, ut- rätta de m e r a?
H v a d här yttrades rörande lungsot, gäller också om många andra svåra, smärtsamma, obotliga sjukdomar.
Suggestionen inverkar symptomatiskt, d. v. s. den behärskar ett eller annat symptom, utan att sjukdomens gång därför vare sig hämmas eller påskyndas.
Så t. ex. kan ett så plågsamt symptom som törsten i sockersjuka betydligt reduceras, stun- dom fullkomligt försvinna.
V i d smärtsamma ryggmärgssjukdomar, vid reumatism o c h gikt kan suggestionen skänka betydlig lindring.
D e n bo är i stånd att gifva en lugn o c h smärtfri död, men den måste förut under en tid användas, så att den sjuke hunnit vänja sig därvid.
A t t vid tillfälle af svåra smärtor, ytterlig oro etc. gripa sig an m e d suggestionens användning är | icke rådligt, ty då misslyckas man vanligen.
Man måste därför välja en tid af jämförelse- 2 oo vis lugn, då det första försöket göres.
Det är omöjligt att uppräkna alla de kroniska sjuk- domar, där suggestionen visat sig kunna verk- samt lindra eller upphäfva ett eller annat svårt sjukdomssymptom.
Följande äro de sjukdomar, a » o a dem erfarenheten från en mängd läkare i alla £ a&gt; - o länder visat kunna behandlas med största fram- gång.
B * De tre stora nevroserna, epilepsi, hysteri o c h neurasteni, kunna gynsamt påverkas, o c h en hel del fall af dessa sjukdomar är botad.
H v a d epilepsien vidkommer, måste hypnosen vara särdeles djup, det somnambula tillståndet måste kunna framkallas, o m någon kur skall komma i fräga.
Sjukdomen får ej vara f ö r gammal o c h den får e j, o m något skall vinnas, ha orsakat rubbningar af själsförmögenheterna, som j u anfallen, när de k o m m a mycket ofta, ej så sällan göra.
Bäst lyckas man med yngre personer eller barn, där sjukdomen ej varat för länge, o c h ej så sällan äfven med äldre, där symptomer af s. k. aua föregå anfallen.
S q= a 1 a&gt; xs — = X &gt;- Dl H M 1 1 &lt;
M e n med tålamod måste man gå till verket å båda sidor, så väl patienten som läkaren, om något afsevärdt resultat skall uppnås.
Hysteri lämnar större utsikt att kunna full- ständigt botas, ehuru här mången gång fordras ett otroligt tålamod.
D e t är en sjukdom, snart sagdt omöjlig att definiera, vissa typer kunna nog uppställas, som dock öfvergå i hvarandra o c h som uppträda m e d ett antal symptomer, nästan lika stort som det finnes sjuka individer.
D e t gäller ej så m y c k e t att bortsuggerera det eller det symptomet, hvilket j u rätt ofta lyc- kas, som fastmer att stärka den psykiska mot- ståndsförmågan o c h återställa jämnvikten i själs- lifvet.
T y hysterien är en själssjukdom, o c h det är tydligt att psykiska medel framförallt måste användas, för att man skall kunna kom- ma till målet.
Psykoterapien är den enda me- tod, som här kan uträtta något, emedan den vänder sig m o t sjukdomen förmedels den sju- kes själ; suggestionen, öfningen o c h uppfostran äro dess medel.
E n väsentlig sak är alltid att vinna den sjukes förtroende, att med sympati komma h o n o m till mötes o c h att med delta- gande lyssna till hans berättelser.
Neurasteni, den nu så moderna sjukdomen, är också tacksam att behandla.
D å de sjuka, som lida häraf, stundom ha en dålig sömn, måste de först lära sig sofva.
Man får dock icke tro, att de fall, där sömnen m e d lätthet kan framkallas, därför äro lätta att bota.
I alla gäller det att stödja, att uppehålla det sviktande modet, att vara för den sjuke en ledare, en vän, till hvilken han kan trygga sig.
H o s flere neurasteniska o c h äfven hos hysteriska kunna en mängd symptomer före- k o m m a, som så träda i förgrunden, att de ut- göra nästan hela sjukdomen, ehuru de upp- träda isolerade o c h täcka så att säga de van- liga symptomerna.
D i t höra de olika formerna af tvångsföreställningar, hvad franska läkare kalla » folie du doute » och » délire du t o u c h e r », torgskräck, alla möjliga former af sjuklig fruk- tan, t. e x.
för gift, för åska, för eldsvåda, för att åka, för att färdas på ångbåtar, för in- stängda rum, fruktan för sjukdomar af ett visst slag, t. e x.
kräfta, fruktan att rodna eller darra inför människor, rädsla för att ej vid ett visst tillfälle kunna skrifva, rädsla för examen och andra pröfningar, t. e x.
vid sång, fruktan för att begå själfmord o c h en hel del andra bisarra former, hvilka alla med framgång be- handlats.
Sinnessjukdomar äro icke tillgängliga för denna behandling, detta beroende därpå, att de sinnessjukas autosuggestioner äro vida mäk- tigare än läkarens, de sitta nämligen så fast ingrodda, att de äro omöjliga att utrota.
V o r e sinnessjuka suggestibla, hade de ingen sinnes- sjukdom.
Danssjuka är tillgänglig för behandlingen, om den icke är alltför gammal.
A r oron myc- ket stor o c h muskelspelet synnerligen våldsamt, är det stundom omöjligt att framkalla hypnosen, ehuru suggestionen, efter hvad Bernheim visat, äfven i sådana fall visar sig välgörande.
Ar sjukdomen mindre häftig, ger den oftast rätt lätt o c h hastigt vika för suggestionsbehand- lingen.
Ryckningar i ansiktsmusklerna s. k. tir convulsif, o c h kramp inom området för enskilda nerver, o m dessa sjukdomar ej äro alltför gamla, försvinna vanligen för suggestionen.
Ä r o de så gamla, att de blifvit till en djupt inro- tad vana, äro de oftast omöjliga att bota.
Skrifvarekramp är den vanligast förekom- mande formen af dessa sjukdomar o c h erfaren- heten visar också, att den kan botas, ehuru ej så lätt, som man skulle tro.
Man har näm- ligen att kämpa m e d den sjukes djupt inrotade suggestioner, dem han ständigt skapar sig själf.
Se här ett fall, som varade f e m år o c h där ingen behandling visade den ringaste verkan, det talar mera än ord.
F i g.
1 är skriften före behandlingen o c h fig. 2 en månad efter behand- lingens början.
den är för riklig eller sparsam, likaså o m den är smärtsam.
Brist på aptit o c h besvär vid matsmältnin- gen, förstoppning o c h diarré, när den senare ej sammanhänger med katarr, kunna vanligen lätt häfvas m e d suggestionen.
Nervösa kräkningar under grossessen vanligen lätta att bota, likaså sjösjuka.
äro Nervös hjärtklappning kan också häfvas.
Reumatiska smärtor äro o c k tillgängliga samt alldeles särskildt hufvudvärk, som i suggestio- nen nästan tyckes ha funnit kan man säga sitt specifika botemedel.
Såsom pedagogiskt medel o c h vid mångahan- da ovanor hos barn är suggestionen oftast myc- ket verksam.
/ % Fig. 2.
Nervösa darrningar, t. e x.
i händerna, så att de däraf lidande frukta att tappa hvad de hålla, kunna lätt botas.
Neuralgier af alla slag äro tillgängliga för suggestionen.
Stundom kunna sådana försvinna för alltid efter en kort behandling, stundom k o m m a de tillbaka efter en kortare eller längre tid för att åter gifva vika vid en förnyad be- handling, stundom behöfva de en längre tids behandling för fullständig b o t.
Sympatiska rubbningar såsom obestämdt, ej närmare definierbart illamående, nedslagenhet, ängslan, oro, obestämda smärtor, kräkningar m. m.
, som åtfölja andra sjukdomar såsom un- derlifvets ooh tarmkanalens, äro ofta lätta att bota.
Ibland k o m m a de dock åter för att ändtligen ge vika för en ihärdig o c h tålmodig behandling.
U t o m de nervsjukdomar, som fått ett sär- skildt namn, ges det en hel del, m o t hvilka suggestionen med största fördel kan användas, såsom brännande smärtor i hudområdet, öf- verkänslighet i huden eller dess motsats, smärtor i de inre organerna m.
m.
I många sjukdomar kunna nervösa symptomer förekom- ma, de där m e d lätthet ge vika för sugges- tionen.
Alkoholism o c h morfinism äro synnerligen tacksamma att behandla, liksom alla de till- stånd, där det finnes ett sjukligt begär efter t. ex. tobak, chloral, sulphonal m.
m.
, m e d ett ord alla sådana tillstånd, där viljan o c h ener- gien behöfva sporras.
Sant är, att recidiv förekomma, synnerligast i fråga o m alkoholismen.
Man får ej begära för mycket, ty det finns j u människor med så slapp moral, att de vid minsta anledning återfalla.
Många sådana sjuka instängas j u i anstalter, där de vistas i åratal, men utsläppta därifrån genast åter- falla.
V i d sidan af dessa äro de lyckade ku- rerna dock vida talrikare.
J a g känner f. d. alkoholister, som sedan åtta år ej smakat sprit- drycker.
Morfinisterne recidivera mera sällan, när de en gång blifvit m e d suggestionen b o - tade.
A l l a sömnens rubbningar såsom sömnlöshet, gående i sömnen, oroliga drömmar, som verka störande, hastigt uppvaknande ur sömnen un- der skrik o c h fruktan, som ofta förekommer hos barn, alla dessa former äro tillgängliga för behandlingen.
Bleksot med alla denna sjukdom åtföljande symptomer såsom hufvudvärk, trötthet, trög af- föring, brist på aptit, menstruationsrubbningar m.
in., är en synnerligen tacksam sjukdom att behandla, o c h härom öfverensstämma alla, som ha någon egen erfarenhet.
Vanligen efter två, högst tre veckor inträder fullkomlig hälsa.
Menstruationen kan lätt påverkas, vare sig D e t är omöjligt att uppräkna alla de till- fällen, då suggestionen kan användas.
Man botar ofta, säger Bernheim, men man botar icke allt, man lindrar ofta, men man lindrar icke alltid.
Stundom misslyckas man, där man trodde sig kunna uträtta något, detta beror då antingen på sjukdomen, hvars natur i något afseende är oss obekant, eller oftast på den psykiska individualiteten, som också har sina hemligheter.
• Damernas velociped- åkning i London.
Bref till Idun.
förra sensommaren, s o m velocipedåkning 3) et för var damer började taga de dimensioner den nu ernått här i England.
Dessförinnan hade man sett en o c h annan m o d i g d a m ila fram på de breda, träbelagda gatorna i L o n d o n s West-End, o c h äfven här o c h där på landsorten hade en o c h annan » lady bicyclist » visat sig.
M e n det var först förra sommaren, s o m några af den förnäma världens tongifvande damer började uppträda i den vackra Battersea Park, en annars af förnämi- teter föga besökt park på södra sidan af Themsen.
De stora illustrerade tidningarna intogo vackra illustrationer af » the lady cyclists in Battersea Park », o c h skaror af skådelystne skyndade dit att se den lifliga o c h glada synen.
Velocipeder hyrdes ut på stället af företagsamma firmor, o c h lektioner gåfvos i konsten, så att man kunde i en stillsammare del af parken se, hur de första stegen togos af unga — o c h kanske gamla — » no- viser ».
Battersea Park fortfor äfven under hösten o c h vintern att vara mötesplatsen för ett stort antal damer — o c h herrar — för hvilka detta nya säll- skapsnöje har en så stor dragningskraft, m e n m e d den tidiga vårens inträde började den fashionabla världen till stor del draga sig från det aflägsna Battersea till sitt gamla centrum, H y de Park, o c h dit var det jag nyligen begaf mig en solig vårdag att se » hur damerna åka velociped ».
Från den stora lifliga stråkvägen, Piccadilly, strömma velocipedåkande i skaror in g e n o m hvalf- bågarne v i d H y d e Park Corner.
K l o c k a n är strax 11 f. m. o c h man skyndar nu s o m bäst att ha sin timmes » r i d e »; kl. 12 måste alla velocipeder ut- r y m m a parken o c h gifva uteslutande rum åt dess häfdvunna innehafvare, de eleganta ekipagen, ryt- tare o c h ryttarinnor samt fotgängare.
Parken står i sin första vårskrud; plataner, almar, bokar o c h ekar ha de fina halfutslagna bladen, m e n kastanier, popplar m.
m.
äro i det närmaste fullutslagna, o c h det dröjer n o g ej många dagar, förr än den blida vårsolen lockat syren o c h kastanier i full b l o m jämte den mängd af andra buskar o c h träd, som redan stå i sin fulla blomster skrud.
Mandelträden hafva till det mesta förlorat sin ljusröda blomdräkt, men persikoträdens mörk- röda b l o m m o r lysa ännu på långt håll o c h de här- liga japanska körsbärsträden börja täckas af sina snöhvita blommassor.
På de sammetsmjuka gräsmattorna stråla mång- färgade tulpaner, hyacinter, narcissor o c h de härliga » daffodils » (pingstliljor), Englands vår- blommor » par preference », hvilka här odlas till så- dan fullkonming o c h tidigt på våren v ä x a vildt på ängarne.
Den allé, s o m hufvudsakligen är upplåten åt velocipedåkningen, har på Omse sidor mångdubbla led af åskådare, som tyckas m e d intensivt intresse betrakta det lifliga skådespelet.
Här är naturligvis ej frågan o m » kappridt », man skulle snarare kunna kalla det sällskapsåkning!
En herre o c h en dam, en herre o c h två k tre damer åka sida vid sida, medan de ofta underhålla en konversation m e d hvarandra.
Herrar bjuda u p p damer till velocipedåkning, liksom de bjuda upp till dans.
Här ser man nästan alla åldrar repre- senterade, från skolflickan o c h skolgossen på 10 år till den åldriga matronan o c h herrar på sina fulla 60.
Damernas kostymer bestå i allmänhet af snäfva, » blytyngda » kjolar och jackor, både öppna o c h åt- sittande.
Bluslif af tunt siden eller bomullstyg äro äfven rätt vanliga, m e n taga sig i allmänhet ej så bra ut s o m välsittande klädesdräkter.
Välsit- tande måste de vara, m e n ej har dt åtsittande, ty därmed är j u det gagnande i motionen bestämdt motarbetadt.
Hattar variera äfven m y c k e t: än de storbrättade blomsterhöljda sommarhattarna, än enkla sjömans- hattar, än svarta, gråa eller hvita felbhattar, o c h detta senare slag är naturligvis det lämpligaste.
Blott en enda dam uppträder i knäbyxor, o c b en äldre, ful, mager » miss » är det, så man kan ej begära att hennes k o s t y m skall finna m y c k e t anklang.
Den m y c k e t omskrifna frågan: kjolar eller knäbyxor för velociped tyckes här m e d säker- het vara löst till förmån för de förra o c h ej som i Paris för de senare.
Säkert o c h obesväradt röra sig dessa många velocipedåkande herrar o c h damer mellan de rätt många ryttare o c h ryttarinnor, som afvikit från » the Rotten E o w » — H y d e Parks egentliga rid- bana — för att k o m m a o c h se på » the cyclists ».
Rätt många vagnar äro här äfven, tvåhjuliga eller fyrhjuliga » dogcarts », » phaetons » etc. m e d ut- sökta hästar o c h seldon, körda af eleganta damer, o c h man kan ej, tyckes mig, undgå att finna d e t vackrare att se en dam köra eller rida än » åka på velociped ».
Bland d e ridande är e n liten » baby » på ungefär två år, s o m m e d säkerhet och vana rider sin » p o n y », ledd af » the g r o o m », som samtidigt ger ett stöd åt den lilla ryttariiman.
M e n klockan är n u nära 12 o c h hvarje velo- ciped måste försvinna, för att ge rum åt de tu- sentals ridande, s o m på eftermiddagen efter in- tagen lunch efterträdas af lika många åkande o c h än fler promenerande.
» Parkåkning » (på velociped) är naturligtvis ett mode, ett den fashionabla världens tidsfördrif, som må ha kortare eller längre varaktighet, m e n det lider intet tvifvel att velocipeden som fort- skaffnings- eller motioneringsmedel skall stå sig för damer lika väl som för herrar; o c h läkare äro i allmänhet öfverensstämmande i åsikten att denna, använd med måtta och förstånd, är lika nyttig för de förra s o m för de senare.
Dess ofantliga spridning under detta år, e j blott i L o n d o n, utan öfverallt i England, är all- deles exempellös.
Fabrikerna kunna ej på långt när leverera alla beställningar till efterfrågan, nya modeller o c h förbättringar utarbetas ständigt och stora förmögenheter samlas inom kort både af firmor o c h agenter.
Anna Fleetioood-Derby.
U r notisboken.
Kronprinsessuns hälsotillstånd h a r be- klagligtvis efter ankomsten till Venedig varit mindre tillfredsställande.
H o n h a r d e senaste dagarne varit sängliggande o c h haft lindrig fe- ber, men är nu åter uppe.
Kronprinsessan äm- nar o m några dagar afresa till Baden för att in- träffa där samtidigt m e d prinsarne.
D:r Munthe, som varit kronprinsessan följaktig till Venedig, återvänder nu till R o m.
* Sveriges tredje kvinnliga läkare, fröken Maria Folkeson, hvilken innehar Fredrika Bremer- förbundets största stipendium, vistas sedan början af sistlidne mars i Dresden, där h o n idkar stu- dier o c h på samma gång tjänstgör s o m biträdande läkare hos den ryktbare prof. Leopold i hans stora klinik.
Grefve Tolstois och fröken Wes terlunds bröllop k o m m e r att firas någon dag i slutet af månaden, troligen den 27.
Först äger vigsel efter rysk ritual rum i ryska kyrkan o c h därefter å Hotel R y d b e r g vigsel efter svensk ritual, hvar- efter doktor Westerlund och fru gifva stor mid- dag å hotellet.
Frölien Hulda Lundins slöjdkurs för ut- bildande af handarbetslärarinnor afslutades för vårterminen sistlidne onsdag i Klara folkskola.
I kursen hafva deltagit 48 elever.
Nästa kurs börjar, enligt annons i dagens tidning, den 6 nästkommande september.
Teater och musik.
Kungl.
operan gaf i tisdags stor festföreställ- ning m e d anledning af Gustaf Vasa-jubileet.
Programmet upptog första aktens första tablå samt andra akten ur Naumaims opera » Gustaf Wasa », hvarefter följde en serie tablåer o c h sce- ner under titel » Ur Gustaf Vasas saga », hvartill hr Daniel Fallström skrifvit den poetiska texten och h r Andreas Hallen komponerat den beled- sagande musiken.
Som tidningen emellertid på grund af mellankommande helgdag måste press- läggas före festföreställningens början, måste v i uppskjuta ett närmare omnämnande af densamma — liksom af d e öfriga teatrarnes Gustaf-Vasa- föreställningar — till nästa nummer.
Sjögrenskonserten i fredags var af särdeles in- tressant natur o c h bekräftade ännu en gång, att hr Emil Sjögren utan gensägelse är vår mest framstående o c h nationelle tonsättare för närva- rande.
Några bättre tolkare af sina kompositio- ner än grefvinnan Taube, hrr Aulin o c h Sten- hammar torde h a n o c k näppeligen kunnat få.
Det entusiastiska jubel, s o m k o m såväl de upp- trädande s o m o c k till slut h r Sjögren själf till del från den fulltaliga publikens sida, är därför lätt förklarligt.
Brudfärden.
Berättelse från Bohusläns skärgård af Johannes Sundblad.
några dagar t o g d e n nedärfda apnatu- r e n tit s i n rätt, o c h n u b ö r j a d e d e t a n d r a h u f v u d e t — d e t t a v a r e n flickas — att n i c k a emot.
S å k u n d e d e b å d a b a r n e n l i g g a da- gar igenom, och veckor k o m m o och veckor g i n g o, m e n alltid v a r d e t t a s ä t t a t t m e d - dela sig m e d hvarandra d e m lika n y t t o c h lika kärt.
» S t å i n t e s å där, k ä r a b a r n!
D e ' ä ä n d a ängsligt, » utbrast emellertid e n dag Kalles mor.
» D u ser u t s o m e n sann d ä r postlinssnälle f, j a ' s å g e n g å n g inne i Kongelf, s o m inte k u n d e röra sig m e r ä n p å ett s ä t t.
.
.
K o m, s k a ' j a ' l ä r a d e j, » o c h så g r e p h o n m e d b å d a h ä n d e r n a o m g o s s e n, f ö r d e h o n o m f ö r s t å t h ö g e r o c h s t a c k där- på försiktigt fram hans hufvud, drog det därpå hastigt tillbaka för att i nästa ögon- blick åter sticka fram d e t; t r y c k t e h o n o m d ä r e f t e r n e r p å s o f f l o c k e t f ö r att d ä r p å l å t a h a n s h u f v u d titta fram från vänstra sidan.
K a l l e s k r e k i h i m m e l s h ö j d af p u r f ö r s k r ä c - kelse.
P å m o d r e n s: » t s — t s — m i n lille!
Ja ' v i l l b a r a l ä r a d e j å ' r o g a ' d e j, » t r o d d e h a n platt inte, u t a n skrek, bara skrek.
D e n n a var emellertid af den sortens kvin- nor, s o m e j släppa af e n u p p g j o r d plan, f ö r r ä n d e t v i s a t s i g, a t t d e n är b l a n k t o g ö r - lig, u t a n f o r t s a t t e h v a r j e d a g m e d sin d r e s - syr, under det sådana uttryck s o m: » tig, din r a c k a r u n g e; f ö r s t å r d u i n t e, att j a ' v i l l l ä r a dig å roa dej.
.
.
D u ä d u m m a r e ä n f a r din, dumsnut, » då och då undföllo henne.
— H e n n e s kraft skulle emellertid d e n n a g å n g k o m m i t till k o r t a, h a d e e j L i l l - A n n a i g r a n n s t u g a n k o m m i t h e n n e till h j ä l p, t y h o n började snart mekaniskt » ta efter », o c h n u tycktes ändtligen ett ljus u p p g å för den trögtänktare Kalle, o c h p å detta sätt h a d e d e b å d a b a r n e n till sist lärt s i g l e k a — » titt u t ».
N å g o t v i d a r e n ä r m a n d e d e m e m e l l a n före- k o m e m e l l e r t i d e j u n d e r d e n ä r m a s t e åren, deras m ö d r a r k u n d e ej riktigt m e d hvaran- 1. dra.
G u d i n g s k a n t y c k t e, att g r a n n h u s t r u n | e b å d a f i s k a r s t u g o r n a l å g o e j m e r ä n v i l l e flyta ö f v e r e t t g r a n d, d å T o r s k e n a n - sågs vara e n smula förmögen, o c h denna ' t^ss » n å g r a k a b e l l ä n g d e r ifrån h v a r a n d r a.
D e h a d e k o m m i t u p p p å s a m m a år, t y d å t y c k t e å s i n sida, att G u d i n g s m a d a m m e n Visst k u n d e e n tala G u d i n g e n * e n h ö s t k o m m i t h e m från D o - v a r väl s k v a l l e r a k t i g.
v e r n " m e d i c k e m i n d r e ä n t i o v å l o r m e r ä n .litet o m s i n n ä s t a, — d e t tillät h o n j u s i g själf — m e n a t t s å d ä r jämt sticka p å vanligt p å lott, t y c k t e han, a t t det var s å granna '.
.
.
.
nej d å å d ä r f ö r så g o d t att » g å a n » * * * o c h sätta u p p stugan: » Kajsa hade länge nock gått å väntat, » T i l l sist u p p g i c k e m e l l e r t i d d e n d a g, d å hette det.
de båda grannstugubarnen skulle f å göra (Författarens sista, efterlämnade arbete.)
v M e d Torsk-Olle, s o m v a r fiskhandlare, h a d e d e t v a r i t p å s a m m a sätt.
Han hade k o m m i t u n d e r f u n d m e d, att h a n h a d e m e r p å k i s t b o t t e n, ä n h a n själf v e t a t o m; h a n k u n - d e således g ö r a alldeles d e t s a m m a.
D e t v a r sålunda endast ett par månader emellan de båda stugornas uppförande.
Gift sig h a d e de båda grannarne äfven gjort samtidigt, o c h samtidigt, två år senare, syntes ett par hvitstripiga barnhufvuden i d e s m å stugu- fönstren m e d sina blyinfattade rutor.
G u - dingens Kalle v a r d e n s o m först tycktes fått e n d u n k e l f ö r n i m m e l s e af att d e t r u n d a föremålet, s o m låg tryckt m o t rutan m i d t e m o t h o n o m, v a r ett b e f r y n d a d t v ä s e n, h v i l - k e t h a n p å n å g o t s ä t t b o r d e n ä r m a sig.
H a n g j o r d e därför instinktmessigt e n lång- sam nickning m e d hufvudet.
Till e n bör- j a n h a d e d e t t a i n g e n v e r k a n, m e n efter hvarandras närmare bekantskap, och d e t s o m förmedlade denna, det var säfgässen.
* Ett sådant där tillnamn, s o m man så ofta får höra i västra skärgården.
D e u p p k o m m o van- ligen på grund af yrket eller någon tillfällig egen- skap.
H ä r: jägare efter gudingar (en fågelsort).
* * En fiskebank i Nordsjön.
* * * G o on.
h o n sig o m e t t par gånger o c h gaf h o n o m ett ruskande, m e n h a d e emellertid k n a p p t Madamen i Torsk-stugan hade nämligen m e d s i n s t r u m p s t i c k n i n g g å t t n e r till e n d a m, s o m efter e t t p a r d a g a r s r e g n a l l t i d b i l d a d e s i g i e n f ö r d j u p n i n g p å b e r g e t.
Lill- A n n a h a d e dittills n ö j t s i g m e d v a t t e n - ä m b a r e t f ö r sina g ä s s, m e n n u b ö r j a d e h o n finna detta v ä l trångt o c h hade e j gifvit sig tillfreds m e d m i n d r e ä n h o n skulle f å låta d e m » flyta i d e n store d a m m e n ».
D e n n a v a r e m e l l e r t i d f ö r d j u p, f ö r att m o d r e n v i l l e låta sexåringen, g å d i t ensam, h o n följde med henne.
Från d e t andra hållet k o m grannhustrun m e d Kalle i släptåg, t y denne v i l l e å t e r alls icke d i t, u t a n åt ett a n n a t håll, o c h därför h a d e h a n tagit ett g r a b b t a g i m o d - r e n s k j o r t e l f ö r att d r a g a h e n n e t i l l b a k a.
D e n - n a låtsade emellertid, s o m o m h o n ej m ä r k t n å g o t, u t a n fortsatte sin g å n g.
V i s s t v ä n d e återtagit sin g å n g, i n n a n Polichenelle.
det var lika när.
2 r *
(DUN 180 de ' kan j a inte b e g r i p a.
.
.
H a n b o r d e s e j e ' v ä r m a * å d e n d u k t i ' ä n d å.
» E t t p a r m i n u t e r därefter h a d e h o n e m e l l e r - t i d, ä f v e n h o n, h u n n i t f r a m till d a m m e n o c h s t o d n u p å sin s i d a o m d e n n a, m e d sin s t r u m p a i h ä n d e r n a.
A n n a r s ej n å g o t m ö n s t e r i l y d n a d, s t o d g o s s e n, n a r r a d af d e n b l i d a r ö s t e n, d o c k d e n - na gång i nästa ögonblick slokörad bred- vid modren.
D e n n a kastade n u strump- s t i c k n i n g e n ifrån sig, o c h i d e t s a m m a h ö r - des afmätta skvatt — skvatt — skvatt, un- d e r d e t att v a t t n e t y r d e o m k r i n g h e n n e.
» Huru så? » » Jo, nu har tösungen blodat tanna.
.
.
Näste g å n g vill h o ' ha en båt, s o m h o ' sett v å r K a l l e h a, å så b l i r d a m m e n f ö r t r å n g, å så v i l l o c k s å h o ' u t p å v i k e n.
M e p o j k - byttinga ' ä de en annan sak.
.
.
Här v e lag kan en j u inte hjälpa ' t.
.
.
O m d o m gäller d e, att d e s k a ' k r ö k a s i ti, ' s o m k r o k o t s k a ' bli ', m e n hvarför en ska ' sätta såna sorge- s a k e r i h ä n d e r a p å tösera, de k a n j a p l a t t inte förstå. » E t t s t a r k t p l u m s a n d e o c h ett g ä l l t b a r n - skri h a d e af b r u t i t h e n n e m i d t i m e n i n g e n.
M e n n u h ö r d e s ett n y t t: » p l u m s », o c h in- n a n d e b å d a m ö d r a r n a h u n n i t få k l a r t f ö r sig h v a d d e t h a n d l a d e o m, h a d e d e b ä g g e sina u n g a r i d a m m e n.
Lill-Anna hade s t r ä c k t s i g f ö r l å n g t u t o c h d ä r v i d t a g i t öf- v e r b a l a n s, o c h K a l l e h a d e v i d å s y n e n af flickans ö f v e r h a l n i n g s l ä p p t g r a b b t a g e t i m o - d r e n s k j o l o c h s t o d efter ett p a r l å n g a s k u t t midt i dammen.
» Ja ' m e n a r j a ' ble sannspådd, » sade Gu- d i n g s k a n torrt.
ha » H ö r d u K a l l e, k o m h i t, m i n pilt, så får j a t a l a v e ' d e j, » r o p a d e g u d i n g s k a n m e d sin blidaste röst.
» N u h a r d u allt g j o r t h v a ' d u får å n g r a, » sade gudingskan efter några minuters tystnad.
» H o ' b a ' så g ä r n a, å j a ' h a d e i n t e h j ä r t a å neka henne.
.
.
Ja ' ville.
.
.
M e n, m i n g u ', h v a ' ä ' d e t t a?
» 1S96 * » Doktorns hustru. » Detta var slutet på Kalles första försök i uppmärksamhet m o t könet, m e n det var o c k b ö r j a n till e n n ä r m a r e b e k a n t s k a p m e l - lan de båda barnen.
D e delade från d e n d a g e n ljuft o c h ledt, i d e t senare a b c b o k e n äfven inräknadt, m e d hvilken de v i d den tiden just började göra bekantskap, då m ö - d r a r n a f ö r att h j ä l p a h v a r a n d r a ö f v e r e n s - k o m m o att h v a r s i n v e c k a v a r a » s k o l m ä - sterska » för d e m båda.
I sina lekar v o r o de ännu m e r oskiljaktiga.
Under dessa k o m K a l l e i tillfälle att t r e g å n g e r fiska u p p lek- k a m r a t e n ur vattnet, hvilket d e n n a betalade m e d att e n g å n g k a s t a u t e n t å g ä n d a till fosterbrodren, då d e n n e höll p å » att bli i ».
V i ha blifvit uppmärksamgjorda på, att den skiss under denna rubrik, s o m var införd i Idun n:r 18 såsom original af Jeanne K, endast utgör en öfversättning efter den tyske förf.
F. L. Rei- mars novell » Unbedeutend ».
Då vi, efter den undersökning vi anställt, vilja tro, att insända- rinnan snarare handlat af bristande förstånd o m sakens innebörd än i afsiktligt uppsåt att vilse- leda oss o c h allmänheten, må — under bekla- gande af det skedda — för denna gång stanna vid detta meddelande.
Innehållsförteckning: Karin Larsson; af E. S — g.
(Med j portratt).
— Våraf- ton; dikt af Ellen Lundberg f. Nyblom.
— Förstämningar eller dåligt lynne?
Af Amanda, Leffler.
— I maj; utdrag ur Lillys dagbok, af Agathe Lind.
— Att blifva sjuksköterska; en praktisk vägledning för unga kvinnor vid valet af lef- nadsbana, af Fru Brita.
(Forts.).
— Vårstök; af Bell.
— I- duns läkarartiklar.
VIII: Psykoterapi, af d:r O. G. Wetter- strand.
(Forts o. slut).
— Damernas velocipedåkning i London; bref till Idun från Anna Fleetwood-Derby.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Brudfärden; berättel- se från Bohusläns skärgård af Johanms Sundblad.
(Förf:s sista, efterlämnade arbete).
— Tidsfördrif.
» J a, f ö r r än j a t r o d d e, » s v a r a d e g r a n n h u - s t r u n s u r t, i d e t h o n t o g ett s t e g u t i v a t t - n e t o c h r y c k t e f l i c k a n till s i g.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Af L — a.
Jag är en askunge, ja, det är jag!
Ett styfbarn just o c h behandladt så!
Det finns ej dräkt gåsom min, det svär jag, Så tarflig, färglös att skåda få.
I dräkter mer eller mindre granna Sig mina syskon bege på färd I stora världen — men jag får stanna V i d hemmets torftiga, kalla härd.
Man vill mig knappast till nödtorft unna De smulor, hvilka man ratat har.
Då b ö r det väl ej förundra kunna Om Kajsa Varg jag till mönster tar '?
Men Gud, hvad skrän emot himlen skälla Om brott m o t ordning o c h rätt o c h lag!
Som största niding betrakta alla Mitt stackars lilla förtryckta jag.
Dock har till tröst under lefnads- loppet Jag fått ett präktigt, briljant humör.
Jag flyktig är, lefver glad på hoppet Och skall så lefva till dess jag dör.
Väl någon gång till de skadeglade Jag torde räknas, min kära v ä n; Men kom ihåg då hvad lärka sade: » Betaldt s o m kvittras » j u s t!
Jo, j o men!
» Jaså, han ä allt k o m m e n, » s a d e s k e p p a r E n uppvärmning.
På goda saker, som kunna locka, Jag ser här nedan just ingen brist.
Om blott i fred nu jag finge plocka, Jag kunde k o m m a på grönan kvist!
Här fick jag fatt nu, hvad hela lifvet Just är — fast stundom en tragedi; Hvad — när ridån en gång nedfälld blifvit — Abbonnementsloge bestämdt skall bli!
Där ser jag en utaf tjocka släkten, Historiskt ryktbar — • jag bockar mig!
Och en, som ej tål den minsta fläkten, Men är förskräckligt nervös af sig; Hvad aldrig klippskt, endast klippt plär vara; Och hvad du måste för att få skörd; H v a d du o c k måste, o m man skall skall svara; Och hur du kallas, af vrede rörd; Hvad på hvarandra så snabbt för- svinna I tidens strandlösa, djupa haf; En tidens runa, som skall dig minna Om sorg o c h pröfning, som lifvet gaf; Hur tiden färgar — det kan ej fela — Den allra rödaste rabulist; Och hvad man säger att tid kan hela, Fast det går långsamt ibland för- visst; En, s o m har tänder som heta duga, Fast de ej sitta i — nå, min v ä n?
H v a d detektiverna, knepigt sluga, M e d ifver söka j u brottslingen; H v a d man dock ofta just efter denna Totalt igensopadt finna plär; Nämn någonting, s o m man brukar bränna (Af annan sort man däri sig klär!)
Familjens hufvud.
— Och hvad det gifvet Väl borde lämna en gång till sist; O m notabene det här i lifvet rekommendera sitt allmänt erkända MEROTH &amp; fö.
Tekniska Fabriken " GÖTA LEJON " * # * GÖTEBORG.
L U T P V L V - i — fz-itt från klot- E H Förståndigt » Ja, tro inte, att Sivertsen f ö r s u m m a r s e j, d å d e ' ä f r å g a o m å skaffa s e j s k e p p s p o j k a r från G u l l h o l m e n, » s a d e b e s ä t t n i n g s k a r l e n, som m e d snuggan i munnen och sydvästen i n a c k e n s t o d lutad m o t relingen o c h såg ut m o t denna.
» D e ' ä h v a r t a n n a t år, t r o r j a ', eller h u r?
» » J o, d e ' slår i n.
.
.
D i s k a ' allti ' g e n o m g å e t t litet p r o f i r i g g e n, i n n a n h a n tar d o m t e ' g o ' e.
.
.
J a ' k ä n n e r t e d e där, s k a j a ' säja, f ö r j a ' ä b a r n f ö d d h ä r p å G u l l h o l m e n, som skeppar ' n vet. » (Forts.) » H a ha h a!
» skrattade grannhustrun.
» D e ser ä n d a ut, s o m o m d u k l a p p a ' b y k.
.
.
S e så, se s å!
Nu kan de vara n o g.
.
.
L a g a, att d u får h o n o m h e m o c h i v ä r m e; d i » v ä r m a » v ä r m e r h o n o m j u b a r a p å ett ställe.
.
.
S e så.
.
.
se s å!
Slå i n t e ihjäl pojken! » » D i n o t ä c k e u n g e, att d u i n t e k a n se d e j för, » snäste hon, ruskande o m den lilla.
.
.
» M e n h v a ' din u n g e s k u l l e v ä t a n e r s e j f ö r, Olsson, i det han, stickande upp hufvudet u r p l i k t l u c k a n, fick s y n p å e n b r i g g, h v i l - k e n s r ö d h v i t a f l a g g i t o p p e n p å f o c k e n ut- visade dess danska nationalitet.
— fyll själf i satsens brist!
Hvaraf du ofta skall upprörd skåda Den spegelblanka o c h stilla sjö; Två verb — i infimtiven båda; Och hvad du gör, se ' n du sagt adjö.
H v a d icke fysiskt o c h ej moraliskt D u någon b ö r — ja, det vet du väl!
Men o m du gör det helt omoraliskt — H v a d man kan kalla dig då m e d skäl; H v a d nog ni människor gärna göra; Och hvad vår Herre dock gör till sist; H v a d är som örnar kan sammanföra?
H u r mamma baby n o g finner visst; Hvarmed det n o g skulle fruktlöst vara Att söka tvätta en neger ljus; H v a d man i grufvorna kan befara; Och hvad s o m kröner helt visst hvart hus; Prepositioner, jämt två, jag ser nu; Ett jordiskt mått, litet ej, min själ!
Och så ett namn, s o m jag vet du ger j u Å t två, som höra tillsammans väl; Nu fann på ett präktigt ställe!
Ett fält så bördigt — hvad växer där?
En liten axplockning gör jag ' fälle ' — Jag kan ej strida m o t mitt begär!
Jag vet fullväl hvad nu blir på måttet För mina arga belackare.
Jag tänker nog äfven du förståtfet — Jag tar till flykten — så godt är de '!
3, 4, 5, 6 = bergsprodukt; 4, 5, 6, 8 = ett verb uttryckande motsatsen till » icke vilja »; 3, 4, 1, 2 = rörelsebringande; 1, 2, 3, 4, 9, 8 = dåligt handt- verk; 1, 3, 4, 10 = något s o m hvarje människa har; 7, 4, 9, 2 = sportplats; 1, 2, 8, 9, 10 = b y g g n a d; 1, 4, 10 = en skicklig simmare.
Nitep.
Lösningar.
Sifferlogogryfen: Charaden: Löstoagen.
Vadmal.
Kapselgåtan: R a m s e s, Attila K o - res, » Ivan den förskräcklige », Omar, Nero, Marius, Darius, Domald, Alexander, » Blodiga Maria », Tamer- lan, Sulla, Alarik, » Olof den helige », Iianibal, Luther, Lysander, Tilly, » Karl den skallige ».
Fyrkantgåtan: jag just Anagrammet: 3, trasor.
s k r å n k r e t a r e n a d å t a l a na d a b 1, rostar, 2, rosart, Geografisk kedjegåta: Bremen — E n o — Norge — Gedan, stad i Arabien — A n t o l o, stad i Abyssinien — Lourdes — Eskilstuna — Namur.
Apokopen: Rosta.
Aritmorem.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 = en naturföreteelse; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8 = en ljus punkt; 2, 3, 4, 5, 8 = skogsprodukt; Lutpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stallet för bästa och renaste aska.
Användningssättet alldeles samma som med vanlig asklut, och S Å P - P U L V E R f f r i t t f r ä n k I o r t.
Sparar peimillff&amp;r.
Sparar a r b e t e.
• Sparar k l ä d e r och- • - ersätter såpa eller tvAi
