# ID: svediakorp-per1073
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,300
# sentences: 653
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns N:r 19 (438) Fredagen den 8 maj 1896.
Prenumerationspris p r ä r: Idun ensam - _. kr.
5; Iduns Modet., fjortondagsuppl.
j 5: Iduns Modet., månadsuppl &gt; 3: Barngarderoben- _ _.
&gt; 3: Byrå: Klara södra k y r k o g.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
Prenumeration sker ä alla post- anstalter i riket.
Redaktör och utglfvare: Utgifnlngstid: hvarje helgfri fredag.
Tryckeri Aktiebolag.
9:de årg.
Annonspris: FRITHIOF HELLBERG.
35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad GUST Ä F-VA S A - MINNETS KVINNOGESTALTER.
I D U N 146 1896 E n gång säga o c h därvid förblifva ä r bättre ä n hundrade g å n g e r tala.
Gustaf jflfl fyrakndraårsmmnet.
Gustaf Yasas gemåler.
Skildrade för Idun af Ellen Fries.
S amle kung Gösta brukade, när han såg till- baka på sin skiftesrika lefnad, likna sig vid en af forntidens patriarker eller vid herdefursten David, som genom Jehovas underbara ledning räddat sitt folk undan träldom o c h grundlagt ett mäktigt rike.
D e t ligger något af forn- tida, vördnadsingifvande allvar o c h kraft öfver Gustaf Vasas hela personlighet.
Eftervärlden har o c k med förkärlek dröjt vid detta drag.
Gustaf Vasa, befriaren, reformatorn, samhälls- grundläggaren, lefver ej så lifligt i folkmedve- tandet, som Gustaf V a s a den omtänksamme lands- fadern, hvilken vårdar sig om sitt folk liksom godsherrn om sina underhafvande.
D e t finnes h o s Gustaf V a s a drag af gammaldags, äkta svenskhet, hvilka vi ej till samma styrka återfinna hos någon annan a f våra stora konungar.
Han är e n husfader i den gamla nordiska stilen, omgifven af en talrik familj.
H a n håller sträng tukt och vill i sitt hof hafva endast enkla, goda seder.
E t t annat säreget drag hos Gustaf V a s a är hans öfverlägsenhct, då han jämföres med sin omgifning.
H a n förstod ej att uppmuntra o c h utveckla andras andliga gåfvor, han förkväfde i stället deras kraft, som kunde hafva varit hans hjälp o c h stöd.
Den stora, väldiga kungseken står ensam på fältet, den breder u t sig utan hinder, är skön och stark.
M e n det är långt till skogsbrynet, där d e andra träden stå sida v i d sida.
H u r u olika är ej Gustaf Vasa i detta fall Gustaf A d o l f, som höjde sig öfver alla, och ändock samlade alla omkring sig!
Det som gäller omgifningen i allmänhet, det gäller o c k familjen.
V i d Gustaf A d o l f s sida stå hans kraftfulla moder, hans syster Kata- rina, måhända den svenska häfdens ädlaste kvinnogestalt, o c h slutligen hans känslosamma, nyckfulla, fantasirika maka — alla voro d e personligheter, m e d hvilka den store konungen ofta räknade, då han uppgjorde sina planer; de berodde ej allena af h o n o m, utan han också i viss mån a f dem.
Vasa.
var e n renlärig luteran, hennes äldre syster var gift m e d Danmarks konung, Kristian I I I, och ett förnämligare furstehus fanns ej i hela Tyskland än det som prinsessan tillhörde.
Hennes fader t o g sig en lång betänketid, öfvervägde noga den morgongåfva o c h det lif- geding, som lofvades den blifvande drottningen, och gaf slutligen sitt j a o c h samtycke.
Gustaf V a s a utrustade 1531 en präktig flotta.
P å den inskeppade sig hans syster, grefvinnan af Hoija, jämte många förnäma damer o c h herrar för att afhämta bruden.
T r e veckor voro d e på väg.
D å de väl k o m m o till det Lauenburg- ska hofvet i Liineburg, var det nära att de ej fått prinsessan med sig.
Hennes f a r förkla- rade sig vilja hafva ännu ett års uppskof med giftermålet.
H a n hade fått betänkliga under- rättelser om sin tilltänkta svärsons oroliga un- dersåtar.
Men han fick snart erfara, att man lekte ej med kung Gösta.
Denne skref i kraftiga ordalag: Ville bruden ej komma nu, genast, så ville han ej h a henne alls.
Bruden kom, med mor o c h syster o c h stor stass.
I Stock- holms storkyrka skedde vigseln den 24 sept.
Bröllopet varade i åtta dagar, o c h konungen lät sitt glada lynne f å fritt l o p p.
Han tyckte om att ställa till partier o c h hade nog sin del i d e många trolofningar, som blefvo en följd af bröllopsfesten.
B l a n d dessa v a r jungfru Brita Leijonhufvuds trolofning m e d Gustaf Olofsson Stenbock.
Inga omkostnader hade konungen skytt för att värdigt mottaga sin förnäma brud.
H a n hade i Liibeck låtit göra storartade uppköp af sammet, damast o c h » b l y a n t » i » främmande och sällsamma f ä r g e r », af sköna bägare o c h silfverkannor, a f kedjor, spännen o c h halsband.
Men Katarina var ej lätt att tillfredsställa.
Trots allt, ansåg hon sig hafva gjort en mes- allians, då hon gifvit sin hand åt denne upp- komlingsfurstc, men Gustaf V a s a var ej den som talte höga låter.
Misstänksamma o c h häf- tiga voro bådas lynnen.
Äktenskapet blef så- lunda ej bland de lyckliga, om också en del rykten varit öfverdrifna om konungens våld- samhet o c h Katarinas intriger.
H o n var en svag, fåfäng kvinna, som var missnöjd med allt o c h aldrig glömde sin höga börd.
Hos konungen fanns starkt sedligt allvar.
Hans systerson, P e r Brahe, skrifver o m ho- nom: » Ä n d o c k han gärna umgicks m e d täcka Forskningens ljus faller sparsamt p å de och däjeliga kvinnspersoner, var han likväl så kvinnogestalter, som omgifva kung G ö s t a; in- försynt, att han aldrig blef beryktad för nå- gen af dem synes dock hafva varit en utpräg- gon, medan han var ogift, ej heller visste man säga o m några hans oäkta barn, utan sitt äk- lad karaktär eller lyckats att utöfva något större inflytande.
D e äro ett staffage p å taiian, som tenskap höll han v ä l.
» allenast finnes där för att låta den gamle pa- Katarina födde 1533 sonen E r i k.
K o n u n g e n triarkens bild träda än kraftigare fram.
gladde sig åt att hafva fått en arfvinge o c h tog ej djupare sin drottnings missbelåtenhet.
* * * Gustaf Vasa hade ej många år burit Sveri- ges krona, då han var betänkt p å att skaffa sig en brud.
E n konung utan drottning o c h utan arfvingar var blott en inkräktare, en er- öfrare, men ej d e n kloke statsgrundläggare, som Gustaf Vasa sträfvade efter att blifva.
Bland Sveriges adel ville han ej taga sin drott- ning.
D e n var stormodig nog utan denna he- der.
Gustaf V a s a anmälde sig i stället 1529 som friare till den sextonåriga prinsessan Ka- tarina af Saehsen-Lauenburg.
Hennes fader Det är från den t i d, då Katarina v a r Sveriges drottning, som P e r Brahe gör sin b e - kanta skildring af kung Gustafs hof, en skil- dring, som ej tyder på större misshälligheter.
Han skrifver bland annat: » K o n u n g e n höll ett ärligt o c h konungsligt h o f både af inländske och utländske herremän och ett ansenligt antal fruntimmer.
Hvar dag var efter middagen en timme förordnad, n ä r alla herremän måtte k o m m a på danssalen.
D ä r k o m då hofmästar- innan in m e d fruntimret, o c h konungens spel- män lekte dansen för d e m.
Hvarannan eller hvar tredje d a g r e d konungen herrar o c h fruntimmer, antingen ut med sina på jakt eller eljes till att spatsera o c h m e d nöjen tiden att fördrifva. » Äktenskapet blef ej långvarigt.
Efter en kort sjukdom dog drottning Katarina sept.
1535, i en ålder af tjugutvå år.
den 23 K o n u n g Gustaf kände sig vid denna tid sä- ker på sin tron o c h så stark gent emot Sveriges adel, att han vågade följa sitt hjärtas val.
Han besökte Sten Eriksson Leijonhufvud p å Ekeberga o c h trolofvade sig där m e d hans tjuguettåriga syster Margareta.
Sedan barn- domen hade h o n varit trolofvad m e d Svante Stensson Sture.
Denna förbindelse blef n u bruten, t y till kung Gösta svarade ingen n e j.
Hvilka känslor Margareta hade hyst för herr Svante, d e t veta v i e j, men väl att hon blef för kung Gösta en trofast, hängifven hustru.
Konungen ställde själf till bröllopet i U p - sala, jämt ett år på dagen efter drottning K a - tarinas jordfästning.
L å t o m oss höra lydelsen af hans bjudningsbref: » G u s t a f m e d Guds nåde etc. — — v i ärna i den helige trefal- dighets namn gifva oss i rätt äktenskaps band med ärliga o c h välbyrdiga jungfru Margareta Eriksdotter på söndagen näst efter Mikaelis nästkommande uti vår stad Upsala.
Därför är vår begäran, att I m e d eder kära hustru o c h hennes jungfrur velen omaka eder till oss p å förbemälte t i d o c h stad, görandes eder glad ined oss o c h våra goda vänner, fruar o c h jung- frur, som där församlade varda.
V i vela dela med dig livad del, som G u d oss u n t o c h för- länt hafver, G u d dig härmed befallandes. » Äktenskapet blef lyckligt.
Margareta hade det kloka, goda lynne, som kunde foga sig efter denne despotiske man.
D e t säges, att hon - lugnade hans häftighet o c h mjukade upp hans sträfhet.
Stora tankar om hennes infly- tande f å vi dock e j hysa.
J u s t från de för- sta åren af Margaretas äktenskap ha v i d e häftigaste o c h våldsammaste uppträdena i ko- nungens hela regering.
D e t är just under dessa år, som han utvecklar en hänsynslöshet och en cgenvilja, som i någon mån nedsätta hans stora regentdygder.
Visserligen mildrade Margareta en o c h annan fattig missdådares hårda d o m, men detta gjorde o c k äfven hans andra drottningar.
Däremot synes Margareta varit en g o d » hus- hållerska », som det hette p å den tidens språk.
Och detta var en dygd, hvarmed hon kunde bibehålla Gustaf Vasas tillgifvenhet.
Marga- reta följde m e d sin gemål p å hans resor till deras många gods.
H o n höll ordning på dej or och pigor, hon lät spinna o c h väfva; af gamla messkåpor o c h tyger, tagna från kyrkor och kloster, förstod hon att förfärdiga de vackraste dräkter åt allt d e t småherrskap, som uppväxte kring henne o c h konungen.
P å Gripsholm hade h o n en mönsterladugård.
D i t införskrefs d e bästa kreatur, som v o r o till finnandes, o c h Margareta själf öfvervakade, att osten o c h smöret bered- des efter d e yppersta metoder man då kände.
Hon höll god ordning i sitt hof, hon ville där hafva tarfliga o c h stränga vanor.
Då kung Gösta 1544 hade en stor fest på Gripsholm, som varade i fjorton dagar, sedan ständerna erkänt arfsföljden inom Vasaätten,
IDUN 1«96 var det drottningen själf som bar in konfekten åt gästerna, under det att konungen iskänkte det skummande vinet i de gyllene bägarne.
Gustaf V a s a o c h Margareta Leijonhufvud, det är i hela deras prydnad den gammaldags svenska husfadern med den kloka, undergifna husmodern v i d sin sida.
Men Margaretas lif var som många andra .svenska kvinnors den tiden ansträngande.
Stän- diga färder mellan gårdarne med sin kunglige herre, m y c k e n omtanka o c h jämn oro.
Ung- domens friska rosor försvunno.
D e sista åren var hon blek, tärd o c h svag.
D e n 4 oktober 1550 fick hon sitt tionde barn, sonen K a r l.
Krafterna lyckades hon ej återfå, men hon skötte sina plikter o c h följde alltfort konun- gen på hans resor.
Slutligen insjuknade hon allvarsamt på Tynnelsö vid Strängnäs.
Hon var omgifven af make o c h barn, tog af dem afsked, bad o m förlåtelse för hvad hon m o t dem kunde af oförstånd hafva felat, öfverläm- nande d e m i Guds skydd.
D e n sista stunden nalkades hon med det värdiga lugn, den glada förtröstan, som är så beundransvärd hos gamla tiders människor.
D e t var mellan kl. två o c h tre på dagen den 26 aug.
1551.
Medan alla v o r o försänkta i sorg, blef solen förmörkad.
Man trodde himlen deltog i landets bedröfvelse.
* * K u n g Gösta var förkrossad.
Där stod han ensam vid 55 års ålder m e d 9 barn, däraf flere späda.
M e n han var en kraftig natur, och efter några månader hade han återfått sin vanliga spänstighet.
Ensamheten var h o n o m tung.
I hans tankar k o m hans hustrus sexton- åriga systerdotter Katarina Stenbock, dotter af Gustaf Stenbock o c h Brita Leijonhufvud, just ett af de par, som hade trolofvats vid hans första bröllop.
H o n var » ett blomster, ljufligt för alla att s k å d a ».
D e t var en dårskap, det insåg han, men den var oemotståndlig.
Svårigheterna att få henne till hustru göto olja på elden.
Flickan var förlofvad med J o - han T r e Kosor.
Detta kunde dock häfvas.
H o n kände förskräckelse för sin stränge morbror och icke kärlek.
Detta kunde ändra sig.
Värre var, att prästerskapet förklarade, att konungen ej kunde äkta henne på grund af släktskaps- fö: hållandet m e d Margareta Leijonhufvud.
K o - nungen frågade sig för redan på våren 1552 hos biskopen i Västerås, m e n denne hyste b e - tänkligheter, så gjorde o c k alla de andra pre- laterna, då konungen kallade d e m till ett sär- skildt möte i Vadstena i juli månad.
D e af- rådde på det ifrigaste, men konungen blef vid sin mening.
H a n lyckades slutligen få b i s k o - pen i L i n k ö p i n g på sin sida, o c h den 22 aug.
1552 sammanvigdes den 56-årige Gustaf V a s a med Katarina S t e n b o c k, som nyss fyllt 16 år.
K o n u n g e n tyckte sedan mer än en gång, att detta giftermål var ett förhastadt steg.
Å l d e r s - skillnaden gjorde sig för hvarje år mera känn- bar.
Visserligen behöfde han ej frukta för sin unga gemåls trohet.
O m hon också i söm- nen kunde drömma o m sin ungdoms utkorade och den gamle fick lyssna till hennes bekän- nelse, att h o n o m glömde hon aldrig, så behöfde han därför ingenting frukta.
M a n led den tiden ej m y c k e t af stämningar o c h drömmerier, och äktenskapspliktcrna togos allvarligt.
Svårare var det för den unga drottningen att fylla alla de husmoderliga plikterna.
H o n gjorde d o c k sitt bästa, o c h konungen hjälpte henne, enär han alltid tyckes hafva intresserat sig för hushållningens detaljer.
E n af hans pager skrifver hem till sin m o r, att kungen själf har lärt honom, huru han skall borsta och förvara m o t mått o c h mal kläde och sam- met.
O m hösten 1558 skrifver Gustaf V a s a till sin son M a g n u s: » V å r kära husfru K a - tarina sänder dig f e m skjortor, som du må k o m m a ihåg att akta; äfven att hålla ditt huf- vud rent o c h ej ränna för m y c k e t på Öland. » Något senare skrifver han till drottningen: » Hjärtans kära Katarina, vi hafva b e k o m m i t tidender som mera liknelse hafva till krig o c h örlig än till bröllop — synes oss därför icke vara behof, att du ilar eller hastar m y c k e t med bakning eller annat, som till högtiden be- ställas skall. » Bröllopet, som omtalas, var Gustaf V a s a s äldsta dotters, Katarinas, som gifte sig med grefvo Edzard af Ostfrisland.
H ä r beröra vi den svåraste plikten för den unga drottningen: de många styfbarnen, fyra söner o c h f e m döttrar.
K o n u n g e n hade varit mån o m att de skulle få all lärdom, men hans tid o c h hans gemålers krafter hade under de senare åren ej räckt till att gifva d e m den allvarliga tuktan, s o m hade varit af nöden.
Flere af d e m hade m e d sin fina renässans- uppfostran o c k insupit denna tidsriktnings själfs- våld o c h njutningslystnad.
Detta tärde på den gamle allvarlige faderns krafter o c h bragtc h o n o m inom kort i grafven.
* ©ef; från f / rnta fuööar tala blefa läppar öå så: " fjerre, låt ej blicfen tåras — pisst går ZTTargareta bort, lycfan är s o m Iifpet fort sfyööe, " Kär sfyööc — (2&gt;uö öe p a r a s!
öig UTargareta par, o m fjon något brutit fjar fyennes bjärta ej öet Detta gafs — pelat.
öig icfe fritt, men öet blef s o m rifet äitt alörig se ' n meö någon — öetaöt. "
Ö p p n a fönstret, fyerre b / ulö aftonsolens rööa pill jag sista gången K a n s f e sfall • sfåöa.
öärutanför trasten, när s o m sjunga — gulö öagen öör, pisor för o s s bå&amp;a. "
* Djupblå natt fring Cynnelsö.
.
.
Den 29 sept.
1560 blef Katarina S t e n b o c k änka.
H o n hade inga barn.
Sin mesta tid tillbragte hon på Strömsholm i Västmanland.
Där samlade hon kring sig vänner o c h anhö- riga, m o t hvilka hon alltid var vänlig o c h väl- villig.
O c k s å åtnjöt hon allas aktning.
Hon synes ej hafva varit särdeles begåfvad o c h passiv till lynnet.
N å g o n verklig insats gjorde hon ej i vårt kulturlif, såsom fallet har varit med flere andra af våra drottningar, exempel- vis H e d v i g Eleonora eller Ulrika Eleonora d. ä.
Med sex svenska drottningar fick hon göra bekantskap, innan hon skiljdes hädan.
Vasa- ättens störste son, Gustaf A d o l f, hade just fört hem sin vackra brud, då den 86-åriga Katarina Stenbock den 1 april 1622 afled på Strömsholm, såsom hennes sonson skref, i råt- tan tid f ö r henne, som mättad var af ålder.
Under årtionden hade hon varit en opartisk, om o c k ej ointresserad åskådarinn a till alla de strider, som söndrat Vasaätten o c h Sveriges rike. '
Huru m y c k e t skulle hon ej hafva kun- nat berätta o s s!
N u finnas blott af hennes hand några intetsägande bref, o c h vårt intresse har hon allenast såsom gemål åt den store G u - staf V a s a.
* på &gt;ör H^nneleö.
augustifpällens s u s a safta fypisfa safta pinö lönn ocb; linö, 2TtäIarns pågor.
S o l, s o m sjunfer pästpart stänfer gutö på parfens b,än, trän, tänöer rutorna t lågor.
3 sin brottnings unöer målaöt sofgemaf efetaf sitter grånaö fonung ©östa.
S p ä ö ocb, ftntjYit liten tjanö smefer fyans s å ömt söfer sorgsen fung iblanö, att trösta.
stjärnan tänös i stillnaö s j ö, men fung f} on © ö s t a fjållcr för epigt slumrat pafa.
in, men meö fallnaö Ijanö t sin örömmer fjan sig år tillbafa ... Daniel * ^ Tallslröm.
E I Om och i anledning af Sllen Kq&gt;s senask bol^: Kvinnopsykologi och kvinnlig logik; en studie och ett försvar ».
Enligt vår redan uttalaåe afsikt återkom- m a v i n u f ö r att n å g o t n ä r m a r e d r ö j a v i d detta märkliga arbete o c h m e d d e l a då först följande skrifvelse, s o m i ä m n e t k o m m i t oss tillhanda: Mörsil, T i l l R e d a k t i o n e n af april 1896.
Idun.
J a g h o p p a s, att I d u n s r ä t t v i s a o c h klar- synta redaktion godhetsfullt inför följande rader, hvilka icke p å n å g o t sätt äro ä m n a d e som inlägg i frågan, hvartill tid saknas, utan e n d a s t u t t r y c k a e n liflig g e n s a g a m o t d e n uppfattning o c h hela framställning, hvilken g ö r s i g g ä l l a n d e i fru E v a V i g s t r ö m s (A v e s) a r t i k e l i I d u n s n ä s t sista n u m m e r.
D e t är i c k e e n d a s t l ä n g t a n att v i s a e g n a k l a r a färger i d e n n a sak, s o m drifver m i g, det är v e t s k a p e n att h ä r v i d u t t a l a t a n k e n i s t o r a och v i d a k r e t s a r af v å r i n t e l l e k t u e l a o c h frisinnade allmänhet j ä m t e tankarna hos en s t o r k l a s s af små, dessa s o m icke känna till n å g r a p e r s o n l i g a a n l e d n i n g a r, h v a r f ö r det är g a g n e l i g t att v i s s a å s k å d n i n g s s ä t t s n e d v r i d a s, att c i t a t r y c k a s u r sitt s a m m a n - h a n g f ö r att d ä r v i d b l i f v a n å g o t h e l t a n n a t än ä m n a d t — utan s o m enfaldigt läsa h v a d som står s k r i f v e t, e j m e r, o c h finna d e t vara » u t m ä r k t » o c h » j u s t s o m d e alltid själf v a tänkt, fast d e ej k u n n a u t t r y c k a det ».
Det är v i d a r e l ä n g t a n att få s ä g a ett tack för det ädlaste, det m e s t storseende,
d e t snillrikaste o c h sublimaste, j a g ännu läst af s v e n s k k v i n n a o m k v i n n o r.
H v a d m ä r k e t A v e talar o m, v e t j a g knappt, ty icke igenkänner j a g därvid de böcker j a g n y l i g e n läst af f r ö k e n E l l e n K e y: » M i s s - brukad kvinnokraft » samt » Kvinnopsykologi och kvinnlig logik ».
På mig och många kvinnor, bland d e m de noblaste naturer j a g känner, ha dessa böcker verkat, icke endast b e t a g a n d e g e n o m s i n g e n i a l i t e t, sin säll- s y n t a l o g i k, sin g e n o m t r ä n g a n d e s k a r p b l i c k för d e t äkta ideala i lifvet, sin stora n o b l a s y n, s i n d i k t a r k r a f t, s i n r e n a t o n — så fri från allt h v a d r e t l i g o c h n å l s t i c k a n d e frun- timmersaktighet heter, hvarpå m e d e l m å t t a n k ä n n e s i g e n — u t a n ä f v e n v ä c k a n d e o c h trö- stande.
D e t v a r s o m o m en lyftande kraft gripit sinnet, en v i d horisont öppnats.
T u s e n m ö j l i g h e t e r k o m m o s j ä l e n att f r ö j d a s.
D e t f o r d r a s e n d a s t att l ä s a s v e n s k a i n n a n t i l l f ö r att s e, att f r ö k e n K e y s ä t t e r k v i n n a n v ä l så h ö g t s o m m a n n e n, a n s e r h e n n e v ä l så ingripande i kulturen.
Och hur oändligt v ä l b e h ö f l i g t d e t är, att k v i n n o r n a få l ä r a k ä n n a sitt e g e t v ä s e n, d e s s e g e n d o m l i g h e t e r o c h b ä s t a m ö j l i g h e t e r — d e t b e v i s a i san- ning de protester fröken K e y mött, hvaraf j a g ä n n u e j s e t t n å g o n, s o m t r ä n g t till s j ä l f v a k ä r n a n af d e t h o n f r a m b u r i t.
I d e - t a l j e r k a n ä f v e n j a g t ä n k a o l i k a m e d förf.
af » M i s s b r u k a d k v i n n o k r a f t », m e n h u r d e t är m ö j l i g t att d ä r f ö r m i s s k ä n n a d e g e n i a - l i s k a s a n n i n g a r n a, d e t s t a r k a allvaret, för- står j a g e j.
D e n fula f r a s e n o m » g u n g f l y n under de skenfagra fraserna » tillbakavisas m e d v ä r m e af h u n d r a t a l s ä d l a k v i n n o r.
F ö r m i n d e l h a r j a g s ä l l a n f u n n i t n å g o n så fri- g j o r d från f r a s e n s o m f ö r f a t t a r i n n a n E l l e n Key.
M e n h o n träffar så d j u p t o c h s ä k e r t s j u k a o c h s v a g a p u n k t e r, att m a n l ä t t för- står d e n s v e d a h o n å s t a d k o m m e r.
Det t y c k e s af flere t e c k e n, s o m o m s j ä l f v a g e - nialiteten låge fröken K e y m e s t i fatet.
D e t är v ä l i c k e endast e n f a l d e n, s o m sitter i n n e m e d d e t e t i s k a g o d a?
I s a n n i n g — • v i behöfva k v i n n o r m e d stor blick o c h v i d v y!
D e äro i vårt land tunnsådda — liksom antagligen öfverallt.
E n själfull k v i n n a s k r e f till m i g h ä r o m - d a g e n: H o n (f r ö k e n K e y) står d ä r så r e n, så v ä r d i g, så s t o r i s i n e n k e l h e t, att s m å - heten ej förstår o c h aldrig skall förstå h e n n e.
.
.
H o s h e n n e finnes i n g e n fruntimmersaktighet, endast djup kvinnlighet.
— M o t d e n sunda e m a n c i p a t i o n e n h a r j a g i c k e l ä s t ett o r d i o f v a n n ä m n d a b ö c k e r.
D e t finns ett ö f v e r s k o t t af positivt däri, s o m g e r d e m sitt s t ö r s t a v ä r d e.
» Kvinnopsyko- l o g i » är e t t v e r k, d j u p t s o m l i f v e t själft, — o c h s o m uttrycker, h v a d tusen människor tänka i seklets afton — dess sanningar slumra redan i samtidens medvetande.
Dess rena, kraftiga i d e a l i s m skall v i s a sig en g å n g bära en n y tid.
M e d djupt tack för d e t m o d förf.
v i s a t i att g i f v a o s s d e t t a prof på h v a d kvinnan kan skänka, då h o n g e r s i g själf, s i n h e l a m o d e r l i g a själ — u t t a l a r j a g d e t h o p p, att hennes sista b o k m å t t e blifva läst på m å n g a språk, i många land.
D e n är ett a r b e t e af r a n g, ett k u n s k a p s r i k t a r b e t e, b u r e t af e n s t o r o c h fri a n d e.
Hilma P. Angered Strandberg.
S.
S o m j a g nedskrifvit ofvanstående, k o m e n s t r ä n g t r e l i g i ö s m a n till m i g m e d I d u n.
H a n h a r i n t e alls f ö l j t m e d n å g r a d e b a t t e r, m e n han hade läst Idun i d a g o c h s a d e: » Intensiv sinnlighet — när det angår en r e l i g i o n s s t i f t a r e — d e t f ö r s t å r j a g så v ä l.
» O c h m e d ett fullt o c h s t r å l a n d e u t t r y c k t i l l a d e h a n: » D e t är j u att g i f v a alla s i n a s i n n e n, s i n k r o p p l i k s o m s i n själ i r e l i g i o - nens tjänst. » D e n enkle m a n n e n hade förstått det!
Hans sunda instinkt l e d d e h o n o m rätt, o c h j a g t ä n k e r m å n g a s k o l a h a f v a g o d t af s a m m a i n s t i n k t.
T y natur- ligtvis tror i n g e n m e d förstånd o c h vilja n o r m a l t u t r u s t a d m ä n n i s k a, att e n förfat- t a r e m i d t i ett a r b e t e af s t o r s l a g e n o c h i d e e l n a t u r får d e t v a n s i n n i g a i n f a l l e t att s ä g a, att e n r e l i g i o n s s t i f t a r e m å s t e v a r a — o k y s k!
M e d i n t e n s i v s i n n l i g h e t — ett djärft, m e n särdeles m å l a n d e uttryck, nästan upp- n å e n d e i kraft d e g a m l a f ä d e r n a s s ä t t att t a l a r e l i g i o n — m e n a s ett u p p g l ö d g a n d e o c h k o n c e n t r e r a n d e af alla s i n n e n, alla f ö r n i m m e l - ser f ö r o c h i d e n m i s s i o n, s o m är u t k o r e l - sens m a n förelagd.
E n tanke, som hvarje r e l i g i o n s s t i f t a r e s lif s a n n a r!
A.
S.
A t t d e n rörelse, såväl offentligen s o m m e r a e n s k i l d t, h v i l k e n efter h a n d u p p s t å t t kring fröken K e y s mångomtalade föredrag, v a r s y n n e r l i g e n liflig, j a, att d e n i e n h ö g s t ovanlig utsträckning gripit o c h sysselsatt vårt lands kvinnovärld, var oss naturligtvis v ä l b e k a n t.
V i k u n d e däri ej s e a n n a t ä n e n g l ä d j a n d e f ö r e t e e l s e: ett a l l m ä n t, ö p p e t o c h m å n g s i d i g t m e n i n g s u t b y t e i e n af t i d e n s viktigaste frågor m å s t e k o m m a en hälso- s a m v ä c k e l s e å s t a d p å m å n g a d u n k l a, stilla- s t å e n d e d j u p, d i t d e n fria d i s k u s s i o n e n s fläktar t i l l ä f v e n t y r s f ö r r a l d r i g n å t t; m å s t e p å a n d r a håll b i d r a g a att u t j ä m n a k a n s k e i grunden oväsentliga meningsskiljaktighe- ter, m i l d r a s l i t n i n g a r n a, f ö r k l a r a m i s s f ö r - stånden; m å s t e till sist — d e t är vårt h o p p — sedan stridens d a m m lagt sig, m e d f ö r a en rensad, e n h ä l s o s a m m a r e o c h k l a r a r e luft, g e n o m h v i l k e n v i alla m e d l u g n o c h oveld skola kunna urskilja o c h e r k ä n n a ä f v e n h v a d v å r a motståndare in- n e r s t b u r i t af ärlig ö f v e r t y g e l s e o c h r e n t syfte.
A t t m y c k e t d a m m n u r ö r e s u p p i stri- dens hetta, det ha vi emellertid eftertryck- l i g t f å t t erfara u n d e r d e s s a s e n a s t e v e c k o r.
S e d a n d e n af fru E v a V i g s t r ö m f ö r f a t t a d e öfversikten v a r införd i vårt näst sista n u m - m e r o c h s ä r s k i l d t m e d a n l e d n i n g af d e n n o t från r e d a k t i o n e n s s i d a, i h v i l k e n v i uttalade vår tillfredsställelse m e d fröken Keys b o k » Kvinnopsykologi och kvinnlig l o g i k » s a m t l o f v a d e å t e r k o m m a till d e n - s a m m a, h a f v a v i fått e m o t t a g a flere skrif- velser af d e l v i s g a n s k a m ä r k l i g art o c h innehåll.
D e a n o n y m a l ä m n a v i åt d e r a s v ä r d e.
D e r a s t o n är o f t a s t i c k e s å d a n, att d e för- tjäna ringaste afseende, där brefskrifvaren e j e n s h a r v e d e r h ä f t i g h e t e n att p e r s o n l i - g e n s t å f ö r sitt o r d.
Men vi h a äfven mottagit m e d d e l a n d e n f r å n n a m n g i f n a, af o s s p e r s o n l i g e n k ä n d a o c h h ö g t a k t a d e f ö r f a t t a r e, h v i l k a p å alle- h a n d a vägar sökt inverka på vårt o m d ö m e.
D å v å r t i d i c k e m e d g i f v e r att e n s k i l d t b e - s v a r a h v a r t o c h ett af d e s s a, b e d j a v i, att d e s s a r a d e r ä f v e n d ä r v i d l a g få g ä l l a s o m svar.
D e t är till o c h m e d i c k e fritt, att g e n o m några af d e s s a b e a r b e t n i n g a r t r ä n g t e n u n d e r t o n af h o t.
D e s o m f ö r m e n a t sig g e n o m d y l i k a s k ä l k u n n a r u b b a v å r håll- ning, måtte icke tänka högt o m den grund, p å h v i l k e n v i stå.
Villigare k u n d e vi v ä l v a r a att l y s s n a till d e b e v e k a n d e böner, s o m från a n d r a s i d o r r i k t a t s till o s s, att icke g e n o m något vårt minsta understöd åt f r ö k e n K e y s å s i k t e r i k v i n n o f r å g a n ut- sätta vår stora publik för d e v å d o r, hvilka brefskrifvarne anse g ö m m a s i d e s a m m a.
V å r u p p f a t t n i n g står e m e l l e r t i d fast.
T i l l s j ä l f v a sin h u f v u d t a n k e h a r fru A n g e r e d - S t r a n d b e r g f u l l k o m l i g t u t t a l a t d e n i sin of- v a n m e d d e l a d e s k r i f v e l s e: att f r ö k e n K e y af s i n a v e d e r s a k a r e i flere p u n k t e r g r u n d - l i g e n m i s s u p p f a t t a t s, s a m t att h o n h a r r ä t t att bli b e d ö m d efter h v a d h o n verkligen sagt, i dess helhet o c h rätta inbördes sam- m a n h a n g, o c h e j efter n å g r a l ö s r y c k t a, m i s s - tolkade citat.
V i h a p å n y t t g e n o m l ä s t o c h n o g a öfver- vägt fröken K e y s » studie o c h försvar », o c h v i k u n n a d ä r v i d till o c h m e d a n a o s s till d e s t ä l l e n eller u t t r y c k, s o m f ö r e a n d r a gifvit a n l e d n i n g till m i s s u p p f a t t n i n g, j a, h v i l k a f r a m k a l l a t a n k l a g e l s e r af så allvar- l i g art s o m d e s s a: att f r ö k e n K e y s a r b e t e skulle innehålla » sedeslösa och hädiska » läror, att d e t h v i l a d e » p å n a t u r a l i s t i s k - s o c i a - listisk g r u n d » e t c.
I vissa punkter k u n d e författarinnan utan t v i f v e l, till f ö r d e l f ö r e n l u g n o c h o o m t v i s t - l i g u p p f a t t n i n g, h a m i l d r a t n å g o t af s i n i r o n i s k a s k ä r p a — - i n t e t m i s s f ö r s t å s så all- m ä n t o c h så l ä t t s o m i r o n i!
O c h h o n b o r d e f r a m f ö r a l l t h a y t t e r l i g a r e f ö r t y d l i g a t, för- enklat, klarlagt sina uttalanden särskildt i de ledande etiska lifsfrågorna.
Genom den egendomligt skimrande, poetiska omklädnad, h o n o f t a ä l s k a r att g e s i n a t a n k a r, v i n n a d e s s a v i s s e r l i g e n i färg, m e n d e f ö r l o r a i konkrethet o c h l ä m n a lättare m ö j l i g h e t för misstolkningar.
O c h g e n o m denna omstän- d i g h e t k u n n a v i f a t t a, h u r d e t s t r ä n g a all- var, m e d hvilket s a m v e t s ö m m a kvinnor p l ä g a v ä r n a o m h v a d s o m är d e m h e l i g t, tagit anstöt, äfven där aldrig n å g o t anstöt- l i g t v a r i t m e n a d t eller är m ö j l i g t finna f ö r d e m, h v i l k a i rätt f ö r s t å e l s e s k ä r s k å d a f ö r f: s ord.
V i v å g a o c k f ö r m e n a, att v å r t i d n i n g s snart t i o å r i g a v e r k s a m h e t b o r d e b ä r a o s s ett s å d a n t v i t t n e s b ö r d, att v i e j p å a l l v a r k u n d e antagas vilja understödja några sed- l i g t s l a p p a eller s a m h ä l l s u p p l ö s a n d e g r u n d - satser.
En s u n d o c h allsidig u t v e c k l i n g för d e kvinnliga krafterna har städse varit vårt mål, m e n sedernas o c h familjelifvets o k r ä n k b a r a h e l g d h a v i d ä r v i d e j ett ö g o n - blick, m e d vår e g e n vilja, lämnat ur sikte.
M e d ord, s o m i fråga o m energisk tyd- lighet d ä r e m o t ej l ä m n a n å g o t öfrigt att önska, tillbakavisar fröken K e y den orim- l i g a a n k l a g e l s e n, att h o n, d e n » p å i n d i v i - d u a l i t e t e n s r ä t t o c h frihet l i d e l s e f u l l t t r o - e n d e », i d e n n a sitt k ö n s l i f s f r å g a s k u l l e hylla reaktionära åsikter.
Kraftigare än n å g o n s i n b e t o n a r h o n, att af k v i n n a n s n u - v a r a n d e a r b e t s o m r å d e n e j ett e n d a b ö r öf- v e r g i f v a s, m e n v ä l s o m l i g a, hittills j ä m f ö - r e l s e v i s o p å a k t a d e eller o f ö r t j ä n t m i s s k r e - d i t e r a d e, k o m m a till h e d e r s, s å s o m, i h ö g r e g r a d än e n d e l af d e m e s t a n l i t a d e, ä g n a d e att tillfredsställa d e k v i n n l i g a l y c k o k r a f v e n.
Ja, ä n m e r: g r ä n s e r n a för k v i n n o a r b e t e t b ö r a o a f l å t l i g e n v i d g a s, tills h v a r j e k v i n n a v i d v a l af v e r k s a m h e t k a n o b e h i n d r a d t f ö l j a sin individualitet.
O m, enligt fröken K e y s eget påstående, » M i s s b r u k a d k v i n n o k r a f t » i all s i n k o r t h e t är m e r a i n n e h å l l s r i k ä n » K v i n n o p s y k o l o g i
o c h k v i n n l i g l o g i k », så är efter v å r å s i k t d e n senare däremot, i stort sedt, klarare o c h mångsidigare samt b o r d e därför kunna p å r ä k n a a t t bli f ö r s t å d d o c h till s i t t fulla värde uppskattad i vidare kretsar.
Från Iduns läsekrets.
P ä Runebergs clöclsclag Den 6 maj.
\ är bortom hafvets gyllne rand I ljus hans dag förgick, Där uppå blommig Saimastrand Han sjöng för Suomis fagra land, Sjöng där så gladt med sol i blick, Med stolt och ädelt skick.
D e n u n g a k v i n n a, s o m m e d s å d a n lifs- u p p f a t t n i n g t r ä d e r in i s j u k v å r d e n, l ä g g e r e j p å s i n n e t alla d e s m å v e d e r v ä r d i g h e t e r, hvilka m ö t a här s o m annorstädes, o c h har n o g e n af d e r ä t t a b e t i n g e l s e r n a f ö r att f y l l a s i n u p p g i f t, t y f ö r att det k u n n a, for- d r a s f ö r s t o c h f r ä m s t kärlek till alla l i d a n d e, ej e n s e n t i m e n t a l o c h b l ö d i g, u t a n e n kär- l e k, s o m » t å l allt o c h f ö r e d r a g e r a l l t », o c h u t a n h v i l k e n allt a n n a t är e n » l j u d a n d e m a l m o c h en k l i n g a n d e b j ä l l r a ».
U t a n den- n a k ä r l e k är d e t o m ö j l i g t att v a r a e n g o d s j u k s k ö t e r s k a o c h b e h å l l a sitt s i n n e s l u g n.
Hans sång där drog så djärf och hög Hän öfver hafvets vag, Den vidt kring land och rike flög, Den in i våra hjärtan smög, Den vann i härligt segertåg Vår hela längtans håg.
Vi lyssnade det tycktes gå Oss genom ben och märg, Oss vardt så varmt till sinnes då, Vi hörde våra hjärtan slå, Vår dag fick sol, vårt lif fick färg Med Finlands Runeberg!
Han sjöng om finska folket Uti sin » Fänrik Stål », Sjöng om dess äras gyllne Sjöng om dess sista sköna Sjöng så — förutan flärd På Sveriges tungomål!
E n d j u p o c h s a n n religiositet är j u e n l i f s b e t i n g e l s e f ö r h v a r m ä n n i s k a, o c h sär- s k i l d t b ö r i n g e n t ä n k a p å att b l i f v a sjuk- s k ö t e r s k a, u t a n att h a f v a d e n l i f s å s k å d n i n g, s o m g e r m ä n n i s k a n e n f a s t g r u n d att s t å p å s a m t e n i n s i k t o m e g e n l i t e n h e t o c h oför- m å g a, m e n ä f v e n lär h e n n e, h v a r k r a f t e n o c h h j ä l p e n få s ö k a s.
O c h i n å g o n af d e m ö r k a stunder, s o m k o m m a öfver hvar män- niska, o c h s o m ej heller — k a n s k e m i n s t — s j u k s k ö t e r s k a n lär u n d g å, d å allt t y c k e s så svårt o c h d e n e g n a kraften o c h förstån- d e t så r i n g a, s k a l l h e n n e s m o d åter l i f v a s, o m h o n k a n » s e u p p å t » o c h t r o, att blid tid.
strid — och prål — Och därför äfven vår han var, Fast skild af land och haf, Och därför Sverige rätt ock har Att minnas bardens sång så klar, Att fröjdas åt hvad skönt han gaf, Att gråta vid hans graf!
» du den den det Den sjätte maj i dag det är, En gång hans dödsdag tung!
Så låtom oss på grafven där En blomma lägga, vän och skäl, En blomma, blyg som hedens ljung, Men doftande och ung — — Vi lägga den i kårlek vän — Hur skälfver ej vår hand!
— Då susar det i skogens trän, Och där i suset drager hän Ut öfver blommig Saimastrand Ett tack från allt vårt land.
En svensk kvinna.
Att blifva sjuksköterska vägledning för valet lefnadsbana.
af unga kvinnor På uppdrag af Idun utarbetad af Fru m i g än förlänar kraft, som höfves för mitt mål, lön mitt arbete förtjänar, ljus mitt svaga öga tål! » Eeligiositeten skall v a r a d e n inre bärkraft, s o m håller h e n n e u p p e i » f a r o r n a o c h n ö d e n », m e n får a l d r i g u r a r t a till d e n s l a g s p i e t i s m, s o m i t i d o c h o t i d t a k t l ö s t t r u m m a r p å sjä- l e n s finaste s t r ä n g a r o c h p å t r u g a r a n d r a s i n a religiösa erfarenheter, o c h s o m kanske, o m m a n g å r till g r u n d e n, b l o t t är e n o s u n d efterklang utan verkligt värde.
Med blicken utaf tårar skum Vi tyst den lägga ned I vårlig afton, blid oeh ljum, På detta stilla, vigda rum, Där slumrar ' n hvilar under hed I signad ro och fred.
En praktisk sig hjälpen.
O c h d e t t a är v ä l e t t af d e skönaste kall en u n g k v i n n a k a n ä g n a sig åt, d e t s o m g i f v e r h e n n e s lif d e t m e s t a innehåll o c h utvecklar det bästa i n o m hen- ne.
E t t a n s v a r s f u l l t o c h f o r d r a n d e k a l l är det, s o m kräfver försakelse o c h uppoffring a f m y c k e t af d e t e g n a j a g e t s t y c k e n o c h känslor, m e n för den, s o m fått ö g o n e n ö p p n a f ö r d e t v e r k l i g t s t o r a o c h d e t v e r k l i g t lilla i l i f v e t, t e s i g ej d e e g n a t y c k e n a s tillfreds- s t ä l l a n d e s o m d e t e n d a v ä r d t att k ä m p a för, o c h d e n, s o m m e d v a k e n b l i c k s e t t s i g o m k r i n g i världen, kan n o g i n s t ä m m a m e d skalden, s o m säger: F ö r kring ditt öga öfver jorden, se alla väsens lidande, o c h fäll, om du det djärfs, de orden: mig borde himlen sällhet g e!
vid Brita.
CTg v å r a d a g a r ä g n a s i g allt flere u n g a * M~^ k v i n n o r åt s j u k v å r d e n, o c h d e t ser ut, s o m o m d e n n a b a n a a l d r i g, l i k a s o m så m å n g a andra, skulle k u n n a blifva öfverfylld.
D e t finnes alltid tusen o c h åter tusen, s o m lida o c h b e h ö f v a hjälp o c h vård, därför blir d e t a l d r i g f ö r m å n g a af d e m, s o m å t a g a B e g ä r hos Eder specerist 1 Stockholm och de flesta l a n d s - ortsstäder » En sund själ i en sund kropp » är d e t v i d a r e n ö d v ä n d i g t att ä g a f ö r d e n, s o m vill ä g n a s i g å t s j u k s k ö t e r s k a n s b å d e k r o p p o c h s j ä l an- strängande kall.
H a r h o n e j g o d hälsa, m å s t e h o n t r o t s e n a l d r i g så s t o r v i l j e k r a f t f ö r l o r a n å g o t af d e n s p ä n s t i g a f r i s k h e t, hvil- ken i förening m e d det tålamod och den k ä r l e k, s o m p r ä g l a h e n n e, o m h o n v a l t sitt k a l l af e n r ä t t b e v e k e l s e g r u n d, k o m m e r pa- t i e n t e n att k ä n n a, att h a n h u r o f t a s o m helst k a n b e d j a h e n n e o m s m å tjänster, u t a n att h o n p å m i n s t a v i s f ö r t r ö t t a s.
F ö r att r ä t t u p p b ä r a sitt k a l l f o r d r a s äf- v e n, att s j u k s k ö t e r s k a n ä g e r bildning, s å v ä l f ö r s t å n d e t s s o m h j ä r t a t s.
F o r d o m t o g o s sjuk- sköterskorna ur de lägre klasserna, hvilket g a f a n l e d n i n g till m å n g a m i s s f ö r h å l l a n d e n o c h g j o r d e sjuksköterskan, hennes ställning o c h a n s e e n d e till n å g o t h e l t a n n a t ä n n u för tiden.
U p p s l a g e t till e n r e f o r m i d e t t a h ä n s e e n d e g a f s af F l o r e n c e N i g h t i n g a l e, s o m g e n o m sin v a r m a hänförelse f ö r m å d d e u n g a b i l d a d e k v i n n o r att ä g n a s i g å t s j u k v å r d e n, A G r a f s t r ö m &amp; C: i s \ £c \ ffcx h v i l k e n h ä r i g e n o m fick s i n r ä t t a h a l t o c h betydelse, ty sjuksköterskan måste äga den s a n n a b i l d n i n g, s o m a d l a r allt a r b e t e, f r i g ö r från f ö r d o m a r o c h s j ä l f v i s k h e t o c h g ö r h e n - n e till e n k l a r t o c h v a r m t t ä n k a n d e o c h k ä n n a n d e personlighet, o m ej kallet g e n o m h e n n e skall n e d d r a g a s o c h f ö r r i n g a s.
N u m e r a utgöra också » nöjaktiga skolkun- s k a p e r » e n af d e f o r d r i n g a r, s o m ställas p å d e m, hvilka vilja inträda s o m elever vid n å g o t af v å r a s t ö r r e s j u k h u s.
E n d a s t D i a k o n i s s a n s t a l t e n u t g ö r härifrån ett u n d a n t a g, d e t t a b e r o e n d e p å d e n g r u n d - liga undervisning, s o m k o m m e r d e n blifvan- d e d i a k o n i s s a n till d e l u n d e r h e n n e s u t b i l d - ningstid.
Öfriga egenskaper, hvilka en g o d sjukskö- t e r s k a b ö r h a f v a, ä r o: ett g o d t, l u g n t sätt, sanningsenlighet, pålitlighet, ordentlighet, renlighet o c h tystlåtenhet s a m t ett friskt lynne.
Sjuksköterskor utbildas i S t o c k h o l m v i d Sofiahemmet, Sabbatsbergs sjukhus, R ö d a korsets sjuksköterskehem Mäster Samuels- g a t a n 6 0, o c h Dakonissanstalten.
Elever lära ä f v e n m o t t a g a s v i d f r ö k e n K a r i n M o n t i n s pri- vata h e m för nervsjuka Grefthuregatan 8 5.
V i l l k o r, s t a d g a r o c h f ö r h å l l a n d e n ä r o i huf- v u d s a k lika för dessa anstalter, m e d undan- tag för Diakonissanstalten, hvars verknings- k r e t s j u o c k s å s k i l j e r s i g b e t y d l i g t från d e andras.
Sofiahemmets v i l l k o r f ö r a n t a g a n d e af e l e v e r o c h u t b i l d a n d e af s j u k s k ö t e r s k o r ä r o f ö l j a n d e: att t i l l h ö r a p r o t e s t a n t i s k t r o s b e k ä n - n e l s e, att ä g a a l l v a r l i g h å g f ö r s j u k s k ö t e r - s k e k a l l e t, b y g d p å s a n n g u d s f r u k t a n, att h a f v a g o d h ä l s a, att v a r a o g i f t eller ä n k a, att h a f v a å t n j u t i t n ö j a k t i g s k o l u n d e r v i s n i n g, s a m t att h a f v a f y l l t 2 1 år, m e n ej v a r a öf- v e r 3 5, i hvilken sista p u n k t d o c k undan- t a g k a n m e d g i f v a s.
E g e n h ä n d i g skriftlig an- s ö k a n ställes till f ö r e s t å n d a r i n n a n f ö r Sofia- h e m m e t (f. n.
f r ö k e n V i r g i n), s o m s e d e r - mera underrättar sökanden, o m hon antagits till p r o f m å n a d s g e n o m g å e n d e eller i c k e.
D e n s ö k a n d e b ö r, o m m ö j l i g t, själf i n s t ä l l a s i g vid ansökans aflämnande.
Ansökningarna skola vara inlämnade före d e n 1 mars, af d e m hvilka önska deltaga i vårkursen, s o m börjar d e n 1 m a j, o c h före d e n 1 sept.
för del- t a g a n d e i h ö s t k u r s e n, s o m t a g e r sin b ö r j a n d e n 1 nov.
S ö k a n d e n underrättas en m å n a d f ö r e k u r s e n s b ö r j a n, o m h o n a n t a g e s eller icke.
P r o f m å n a d e n inräknas icke i elevåret.
A n s ö k a n s k a l l å t f ö l j a s af p r ä s t b e t y g, läkare- b e t y g enligt formulär, redogörelse för sökan- d e n s f ö r e g å e n d e lif, s y s s e l s ä t t n i n g in.
m.
e n l i g t f o r m u l ä r, h v i l k a f o r m u l ä r erhållas af föreståndarinnan p å begäran.
Ordinarie elev e r l ä g g e r v i d i n t r ä d e t e n af gift af- 1 5 0 kr.
Efter g e n o m g å n g e n p r o f m å n a d äger sökan- d e n l ä m n a h e m m e t a n t i n g e n p å e g e n an- s ö k a n eller o m h o n af föreståndarinnan eller l ä k a r e e j finnes l ä m p l i g.
B l o t t i d e t t a s e n a r e fall å t e r s t ä l l a s 5 0 kr.
af d e v i d i n t r ä d e t erlagda 150.
Ordinarie elev förbinder sig efter g e n o m g å n g e n p r o f m å n a d att s t a n n a t r e år i h e m m e t s t j ä n s t, k a n d o c k p å b e - g ä r a n af f ö r e s t å n d a r i n n a n u p p s ä g a s, o m h o n visar sig olämplig för sjuksköterskekallet.
E x t r a e l e v e r m o t t a g a s ä f v e n m o t e n af- g i f t af 5 0 k r.
i m å n a d e n o c h f ö r b i n d e l s e att s t a n n a i h e m m e t ett år.
D å ordinarie elev g e n o m g å t t kursen o c h t j ä n s t g j o r t s o m p r o f s y s t e r, a n t a g e s h o n till s k ö t e r s k a, d e t t a v a n l i g e n p å t r e d j e å r e t af hennes vistelse v i d h e m m e t, o c h först då e r h å l l e s l ö n, 2 5 0 kr.
å r l i g e n.
S o m t j ä n s t e - Endast i förseglade paket.
Hushållskaffe k 1,25 pr paket Fint kaffe ä 1,50 » • • Finaste kaffe ä 2, — » I
IDUN f50 t e c k e n erhåller sköterska e n silfverbrosch, h v i l k e n v i d a f g å n g u r h e m m e t s t j ä n s t åter- lämnas.
Sköterska åligger att tjänstgöra vid sjukvårdsinrättningen, eller i n o m d e n k o m m u n a l a o c h privata sjukvården, biträda vid elevernas handledning o c h andra i n o m h e m m e t förefallande göromål.
Afgiff, s o m för d y l i k t j ä n s t g ö r i n g e r l ä g g e s, i n f l y t e r till h e m m e t.
B å d e sköterskor o c h elever erhålla p å h e m m e t s b e k o s t n a d o c h g e n o m d e s s för- s o r g h u s r u m, e l d n i n g, b e l y s n i n g, f ö d a, läkare- vård, medicin, tvätt samt d e klädesplagg, h v i l k a h ö r a till d e n f ö r e s k r i f n a d r ä k t e n, h v i l - ken icke utan tillstånd får afläggas.
A r b e t s d r ä k t e n u t g ö r e s af l j u s b l å b o m u l l s - klädning, hvitt förkläde o c h för elever e n liten k l ä d s a m hvit m ö s s a i tresnibb, hvilken af sköterskor utbytes m o t d e n välbe- kanta » Sofia-systers » m ö s s a n, en rund h v i t m ö s s a, k a n t a d a f s p e t s eller b r o d e r a d r e m s a s a m t r u n d t o r n o m g i f v e n a f ett b r e d t svart s a m m e t s b a n d — klädsam äfven den.
Högtidsdräkten är i mörkblått ylle.
Har sköterskan varit i h e m m e t s tjänst i t r e å r, k a n n y u p p g ö r e l s e träffas, o c h u p p - bäres d å d e t v å första därpå följande åren 250 k r.
o c h därefter 3 0 0 kr.
årligen.
V a k - ningen bestrides g e n o m en månads vakande i s e n d e r, d å d e n s. k.
n a t t s y s t e r n v a k a r hvar natt o c h sofver o m dagarne.
E l e v e r o c h s k ö t e r s k o r, h v i l k a i c k e befin- n a sig i tjänstgöring, b o i h e m m e t.
Skulle a n t a g e n e l e v, f ö r e l ä r o å r e t s u t g å n g, eller sköterska, före utgången af d e n öfverens- k o m n a t j ä n s t e t i d e n, v i l j a a f g å, är h o n s k y l - dig l ä m n a h e m m e t e r s ä t t n i n g f ö r p å h e n - nes utbildning nedlagda kostnader.
Tjänst- ledighet beviljas af föreståndarinnan i den m å n omständigheterna fordra och medgifva.
Från patients sida sedt förefalla d e u n g a » s y s t r a r n a » v i d S o f i a h e m m e t alltid g l a d a och n ö j d a, v a r e s i g d e i s j u k r u m m e t m e d lätta händer o c h vänliga ord lindra plågorna och uppmuntra patientens sjunkande m o d eller i s i n a a l l t i d f r a i c h a, n y s t r u k n a d r ä k t e r snabbt s k y n d a fram i sjukhusets långa ljusa korridorer f ö r att l y d a e n a f d e skarpa, ständigt l j u d a n d e elektriska ringledningarne, i förbifarten g l ä d j a n d e n å g o n konvalescent med ett soligt leende.
(Forts.) — * Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
VIII.
Psykoterapi eller behandling a f sjukdomar med hypnos o c h suggestion.
Af D o k t o r Otto G. Wetterstrand.
(Forts.) De rubbningar, som äro ett uttryck för sjuk- domar i det motoriska nervsystemet, såsom för- lamningar, kramp, darrningar e t c, äro o c k tillgängliga för suggestionen.
H i t höra först de s. k. funktionella rubbningarna, utan upp- täckbart anatomiskt underlag, hvilka man be- tecknar såsom hysteriska, eller åt hvilka man gifvit ett annat epitet, psykiska, o c h vidare de rubbningar inom motiliteten, som bero på sjuk- domar i de nervösa centralorganen eller som äro af mekanisk natur, till hvilka höra förlam- ningar, vid slaganfall t. e x.
, stelhet såsom vid reumatism.
D e t är helt naturligt, att man med en viss skepticism läser o m m e d suggestionen 1896 kunna återföra dessa till normaltillståndet, huru är d e t möjligt att p å detta, sätt kunna fram- kalla vare sig blodöfverfyllnad på ett bestämdt ställe eller dess motsats, huru förklara fram- bringandet af kräkning eller diarré?
O c h om man medgifver, att detta ej sällan är möjligt, sker det, tror man, därför att man i så fall O m man suggererar en i hypnotiskt tillstånd har att göra m e d hysteriska eller simulatorer.
försatt människa, hvars muskelkraft man förut Kritiken, som anser sig h a monopol på fysio- pröfvat medels dynamometern, att t. e x.
högra logisk kunskap, utropar: ni påstår er kunna handen efter uppvaknandet skall vara m y c k e t på detta sätt bota materiella rubbningar, stan- starkare o c h utveckla en större kraft, finner na blodflöden, m.
m.
, ett dylikt påstående kan O c h det är man också i själfva verket en ökning, som ej uthärda e n allvarsam kritik.
varierar mellan 2 — - 10 kilogram.
Denna ökning just ett sådant påstående, som kräfver en all- är ett ideomotoriskt fenomen, beroende p å varlig, vetenskaplig undersökning.
E m e d a n man koncentration af uppmärksamheten o c h p å vil- ej velat undersöka, dömer man utan grund o c h jans riktande m o t detta mål, muskelkraftens skäl, t y om man klargjorde för sig suggestio- nens fysiologiska villkor, o m man gjorde sig ökande i högra handen.
reda för, att denna påtrycker hjärnan, medve- Då d e t handlar om en sjukdom, t. e x.
en lamhet i en af lemmarne, kan man vänta sig tandet, viljan, att den m e d andra ord gifver samma effekt af suggestionen, resultatet är en- hjärnan andra möjligheter för dess verksamhet, dast mindre betydande, i den mån som en me- om man vidare erinrar sig, att alla det ani- kanisk desorganisation förefinnes (t. e x.
atrofi mala lifvets akter o c h till o c h m e d det vege- af muskler, styfhet, stelhet i ledgångar o.
s. tativa lifvets stå under samma höga ledning under hjärnans kontroll, så skulle man v.).
M e n till o c h med under sådana förhål- och landen är effekten m y c k e t tydligt utpräglad, fatta, att fysiologien just medgifver det, som såsom t. e x.
i följande fall, där det handlade man i dess namn f ö r d ö m t, o c h att det m e d ett om en tioårig gosse, som på grund af en rygg- ord h ä r endast är ett hopkedjande af logiska märgssjukdom var lam i högra armen o c h han- fakta, hvilkas plötsliga inträdande o c h modus den.
F ö r e behandlingen skref han sitt namn faeiendi h a något förvånande m e d sig.
D å n u från fysiologiska försök v e t, att med största svårighet såsom fig. 1 visar, o c h man redan efter tredje behandlingen var lamheten hjärnan spelar en så framstående roll i orga- nismens näringsförhållanden, framgår häråt m ö j - så m y c k e t bättre, att han kunde skrifva såsom fig. 2 utvisar.
H u r u förklara dylika, fullt kon- ligheten att kunna medels suggestionen fram- kalla e n lifligare verksamhet hos hjärnan i den riktning man önskar, o c h det b ö r därför vara tydligt, att detta ingalunda är någon utopi.
lindrade eller botade fall af den senare kate- gorien, d å vid första anblicken de förra eller de funktionella rubbningarna tyckas böra vara de enda, s o m skulle kunna påverkas af sug- gestionen.
O c h likväl visar den praktiska er- farenheten, att äfven de senare kunna gynsamt behandlas med suggestionen.
Fig. 1.
Fig. 2. staterade fakta?
H v a d den funktionella, ej på organiska orsaker, åtminstone af oss ännu ej upptäckbara, beroende rubbningen beträffar, så samlas här antagligen i det motoriska cen- trum i hjärnan e t t kraftförråd, som orsakar muskelsammandragningen.
Suggestionen i dessa fall kan jämföras m e d verkan af elektricitet eller stryknin.
Men då det handlar o m orga- niska sjukdomar, m e d förändringar af materiell natur, är denna förklaring otillräcklig.
M a n måste då antaga, att genom suggestionen ännu friska nervclemcnter uppsökas, hvilkas verk- samhet förut v a r otillräcklig, eller som voi-o satta ur verksamhet p å grund af sjukdomen.
V i s s a andra centra blifva bragta i verksamhet och nervledningen försiggår därefter p å förut ej banade vägar.
Enligt experimenter af V u l - pian, Brown-Séquard m.
fl.
vet man, att nerv- strömmen i ryggmärgen vanligen går i oregel- bundna riktningar, men under vissa experimen- tella eller sjukliga förhållanden den väljer andra vägar, o c h det är dessa, s o m suggestionen fin- ner o c h begagnar sig af, på samma gång som den väcker till lifligare verksamhet de centrala partier, hvilkas funktioner förut voro försva- gade eller rubbade.
Slutligen finnes det en annan klass sf sjuk- liga rubbningar, s o m v i d första åsynen ej tyc- kas kunna vara åtkomliga f ö r suggestionen, nämligen sådana, som bero p å förändringar i väfnadernas näring.
D i t höra lokala cirkula- tionsrubbningar, sjukliga afsöndringar, rubbnin- gar i se- o c h exkretionerna.
H u r u kan man förklara eller vilja medgifva till o c h med, att några ord, uttalade till en i hypnotiskt tillstånd försatt människa, skulle kunna vara i stånd att frambringa förändringar i sekretionerna eller De högre själsförmögenheterna äro bundna vid hjärnan, s o m allbekant är.
D e t är därför möjligt att m e d suggestionen h ä m m a den eller den intelligenta yttringen.
D e t är i allmänhet lätt att framkalla en sömn utan drömmar hos en orolig människa eller hindra gåendet i sömnen, att hos en person borttaga minnet a f ett ord, en person eller en handling o c h hindra fanta- sien från att skapa nya bilder.
M e n här som öfverallt är inhibitionen mera verksam än dy- namogenesen, man lyckas nämligen oftare o c h lättare att h ä m m a än att nyskapa.
Man kan lättare hämma än utveckla minnet, lättare m o - dificera fantasiens verksamhet än utveckla in- telligensen.
M e n o m v i kunna återställa jämn- vikten i själslifvet hos dem, som lida af tvångs- föreställningar, o m vi kunna utveckla arbets- hågen hos den late o c h försumlige, o m v i kunna undertrycka dåliga instinkter o c h vanor, så är ju redan härigenom m y c k e t vunnet, o c h sugges- tionens användning i pedagogiskt syfte har redan åstadkommit goda resultat.
Det är så långt ifrån, att suggestionens ver- kan inskränker sig till endast s. k. funktionella rubbningar, att den vidare finner en vidsträckt användning såsom ett symptomatiskt medel i alla de sjukdomar, där det gäller att påverka eller lindra e t t o c h annat smärtsamt symptom.
D e t kan aldrig falla någon förnuftig läkare in att vilja med suggestionens hjälp bota en lungin- flammation, en tyfus eller ett benbrott.
M e n detta hindrar e j, att den äfven i dessa o c h dylika sjukdomar kan m e d fördel användas för att borttaga smärtor o c h sömnlöshet, inskränka delirier, återställa jämnvikten i själslifvet, åter- upplifva aptiten, förkorta rekonvalescensen.
D e t är icke o c h har aldrig någonsin varit meningen, såsom många tyckas föreställa sig, att upphöja suggestionste|-apien till ett universalmedel, lika litet som massage, elektrotcrapi, hydroterapi göra anspråk härpå, o c h aldrig har någon af suggestionsterapiens utöfvare påstått detta.
D e n
IDUN 18MK praktiska medicinen är sannerligen ej alltför rik på medel, när det gäller att gripa till va- pen m o t sjukdomar.
A t t hafva skänkt konsten ett vapen o c h ett mäktigt sådant i striden, detta är suggestionstcrapiens uppgift, ej vill den undantränga andra, om hvilkas värde er- farenheten redan d ö m t.
P å den första kongressen i Paris 1889 för hypnotism o c h fysiologisk psykologi fick Bern- heim uppbära förebråelser af Gilles de la Tourette därföre, att han hypnotiserade lungsiktiga.
Jag- tager fasta på professor Bernheims medgifvande, utropade Gilles de la Tourette triumferande, då B.
yttrade, att han verkligen använde hyp- notisk behandling äfven i fall af lungsot.
(Slut i nästa nummer.)
' - • \ &lt;&gt;l;; — * U p notisboken.
Vid konungens sjukläger i H o n n e f dröja för visso i dessa dagar tusendens o c h åter tu- sendens deltagande o c h oroliga tankar.
Dess bättre gifva j u dock underrättelserna för när- varande det bästa h o p p o m ett snart o c h lycko- samt tillfrisknande.
En svensk sjuksköterska, fröken Mimmi Lundberg från Uddevalla, har afrest till den lilla Rhenstaden, ditkallad af drottningen o c h konungen.
Fröken Lundberg, som är bördig från Upsala (dotter till vaktmä- staren v i d anatomiska institutionen därstädes), har förut varit Sofiasyster samt flere gånger tjänstgjort s o m sjuksköterska hos både drott- ningen o c h konungen.
Kronprinsessan i Venedig.
Kronprinses- san lämnade R o m på torsdags afton i förra veckan o c h anlände till Venedig på fredags mid- dag.
Kronprinsessan hade då för afsikt att fort- säta resan till Baden m e d anledning af de oro- ande underrättelserna o m konungens hälsotill- stånd.
Då mera lugnande sådana ingingo o c h väderleken i Baden var ogynsam, beslutade kron- prinsessan emellertid att kvarstanna i Venedig.
» At minnet af en ädel kvinna ».
Till Idun skrifves: Den 22 april afled i ^rebro en af sta- dens äldre mera bekanta medborgarinnor fru Christina Catarina Haupt i en ålder af 76 / .,, år Den aflidna är ett exempel på hvad kvinnlig energi o c h företagsamhet _mäkta åstadkomma.
Ä n k a 1861 öppnade h o n i Örebro ett kafé, hvil- ket h o n sedan i 36 år oafbrutet o c h i samma lokal förestått.
V i d tidpunkten för dess öpp- nande var det stadens enda, o c h, trots den un- der årens lopp allt mer o c h mer växande kon- kurrensen, har det, tack vare fru Haupts ener- giska o c h samvetsgranna ledning, städse bevarat sitt goda r e n o m m é o c h frekvens.
Oaktadt denna hennes verksamhet tog hennes tid m y c k e t i an- språk, ägde den intelligenta o c h varmhjärtade kvinnan d o c k tid öfrig för sina kära studier, synnerligen i n o m historiens område, däri h o n ägde en omfattande beläsenhet o c h därvid h o n hade en g o d hjälp af sitt ovanligt goda minne, samt tid till att deltaga i olikartade m e r eller mindre offentliga angelägenheter.
Särdeles varmt låg henne barnundervisningen o m hjärtat, o c h un- der flere år tillhörde h o n direktionen för en i Örebro existerande småbarnsskola, hvilken nu, sedan folkskolan nått en så blomstrande utveck- ling, uppgått i densamma såsom numera öfver- flödig.
M e d sitt känsliga sinne o c h m e d sitt deltagande för andras n ö d blef h o n för många en g o d rådgifvarinna o c h hjälparinna, o c h många äro de fattiga, s o m gått mättade från hennes dörr.
Också står, utom hennes af den smärt- samma förlusten djupt nedtyngda närmaste, barn, barnbarn o c h barnbarnsbarn, för hvilka h o n va- rit ett godt stöd, en talrik vänkrets sörjande v i d hennes bår.
M e d skäl skulle man på hennes grafvård kunna skrifva: » Å t minnet af en g o d och ädel kvinna ».
1 En.föregångskvinna har i dagarne aflidit härstädes, fröken Karin Wahlstrand, i en ålder af 54 år.
H o n var en af de kvinnor, för hvilka vid grundandet af Stockholms enskilda bank A. O. Wallenberg öppnade en ny bana g e n o m att gifva dem anställning i bankens tjänst.
Under en lång följd af år förestod h o n bankens af delningskon- tor vid Drottninggatan, högt skattad så väl af allmänheten s o m af förmän o c h kamrater.
I början af 1880-talet af hälsoskäl nödgad att lämna sin verksamhet i banken, tillbragte h o n först ett par år utrikes o c h ägnade sig efter h e m k o m - sten åt litterärt arbete o c h biblioteksstudier.
I n o m en talrik vänkrets efterlämnar hon min- net af en ovanligt sympatisk, begåfvad o c h vän- fast personlighet.
Föreningen Handarbetets vänner hade i måndags årsmöte under fru Ellen Ankarsvärds ordförandeskap.
D e i tur att afgå varande sty- relseledamöterna fru Wallenberg samt fröknarna Gisberg o c h Rohtlieb omvaldes.
Till styrelse- suppleanter valdes fröken Cardon, fruarna F. Claeson, Grundström o c h Lilliehök, fröknarna Widmark, L a m m, Levisson o c h M. Leijonhufvud samt fru Petersén.
R e v i s o r e n i a fruarna L. Ed- h o l m o c h A.
Frestadius samt justitierådet N. Claeson återvaldes.
Af årsberättelsen framgick, att antalet af för- eningens ledamöter under 1895 uppgick till 788.
Summan af den arbetsförtjänst föreningen ut- betalar har också på 20 år nära 5-dubblats.
Sy- skolan har under året haft 99 elever, 3 frielever inberäknade.
Väfskolan har haft 56 elever, 3 frielever inberäknade.
I afdelningen för gobelin- lagning sysselsätter föreningen flera arbeterskor och har detta nya betydelsefulla område för föreningens verksamhet äfven tagits i anspråk för staten tillhöriga, synnerligen dyrbara tapet- väfnader.
I sammanhang härmed kan nämnas, att återupptagandet af den sedan gammalt i Sverige inhemska gobelinväfnadsslöjden medför så dryga kostnader, att ehuru föreningens bästa krafter tagas i anspråk för denna verksamhet, någon vinst utöfver tillverkningskostnaden icke kunnat uppstå.
Af revisionsberättelsen framgick, att förenin- gens behållning, s o m den 1 januari 1895 var 71,544: 40, under året ökats m e d 123 kr.
68 öre.
I föreningens rörelse har omsättningen under år 1895 uppgått till 93,930 kr.
43 ö r e; o c h har föreningen under samma år utbetalt i arbetslo ner 30,534 kr.
93 öre.
Full o c h tacksam an- svarsfrihet beviljades styrelsen.
Sophie Adlersparres pris, s o m vid hvarje års- möte utdelas till den kvinna, vare sig inom eller utom föreningen, hvilken enligt styrelsens åsikt genom sitt arbete särdeles främjat svensk textil konstslöjd, har detta år tilldelats fröken Karin Wästberg.
Folkskolelär ar nes och - lärarinnornas ställning.
Rörande ett andra ålderstillägg åt folkskoleiärarne — för hvilken fråga vi nyligen redogjorde i vår artikel från årets riksdag — ha nu bägge kamrarne antagit utskottets förslag o c h beslutit att hos regeringen anhålla o m en utred- ning samt framläggandet af » det förslag, h vartill omständigheterna kunna föranleda ».
Ett h o p p för framtiden således, åtminstone!
En utställning, särskildt för damvärl- den intressant, pågår för närvarande i Konst- föreningens f. d. lokal härstädes.
Den kan på visst sätt kallas en konstutställning äfven den, ehuru » konstnären », s o m frambragt de expone- rade föremålen, är — symaskinen.
Det var v i d Chicagoutställningen 1893 s o m ägarne af Singers symaskiner g e n o m utställda prof visade, att man med en vanlig symaskins hjälp kan utan några nämnvärda förstudier utföra de finaste broderier, s o m förr framställts för hand.
Sedermera har samlingen förevisats i Tyskland, Holland o c h på andra ställen och nu har den anländt hit.
Den innehåller sammanlagdt 203 föremål, däribland öfverkast, dekorationsdukar, gardiner, portierer, kaminiorhängen, bandro- setter, solfjädrar, skärmar, toalettdynor, kud- dar, dukar, antimakasser m.
m Det är för oss något fullkomligt nytt att se dessa vackra o c h in i den minsta detalj omsorgs- fullt utförda arbeten, s o m man knappt skulle kunnat tro vara möjliga att utföras af en syma- skin.
Det faller af sig själft, att icke h v e m som helst kan utföra dylika arbeten.
Det for- dras härtill att vara en skicklig brodös.
Men den vinst, s o m ett dylikt symaskinsbroderi med- för, är, att det kan göras 8 å 4 gånger fortare än för hand o c h därigenom kan det, då det blir allmänt genomfördt, ställa sig billigare.
Utställningen förtjänar i h ö g grad att ses, då de flesta arbetena äro fullkomliga små mäster- stycken.
Särskildt anmärkningsvärda äro de med b l o m m o r broderade öfverkasten, portiererna och gardinerna af hvit sidengas samt de af ku- lört silkesbroderi utförda taflorna, där hvarje stygn, liksom å alla de andra arbetena, utförts med symaskin.
Lärarinnekursen i kuslig ekonomi vid A t e n e u m för flickor i Stockholm afslutas den 20 i denna månad efter att hafva pågått i 8 månader m e d 6 elever.
A n g å e n d e ny kurs hän- visa vi till annonsen därom i detta n u m m e r T e a t e r och musik.
Vasateatern har beredt hufvudstadens publik ett tillfälle, som den b o r d e väl uppskatta och flitigt begagna, att se o c h beundra en af vårt sydliga grannlands främste komiske skådespelare, hr Sophus Neumann från Dagmar-teatern i K ö - penhamn.
Det intressanta gästspelet inleddes i lördags m e d E m m a Gads bekanta, roliga lust- spel » Ett silfverbröllop », hvarvid hr N. utförde den hederlige fabrikör Selbj ' s roll.
Det var en saft, en bred k o m i k o c h ett smittande humör öfver framställningen, i hvarje dess minsta de- talj, hvilka verkade oemotståndligt och till fullo häfdade skådespelarens stora lykte.
Ett sådant uttrycksfullt o c h karaktäristiskt minspel t. ex., som det hr Neumann presterade, får man här, annars sällan, o m någonsin, se.
Det lifligaste bi- fall hälsade o c k den förträffliga prestationen.
Teaterns egna rollinnehafvare utförde m e d er- kämiansvärd verve sina gamla uppgifter.
Ny — åtminstone för oss — var hr V. Lundberg som den malätne studenten Eugelsöe, af hvilken figur han åstadkom en rent dråplig effekt.
Musikföreningen gaf i tisdags sin sista konsert för innevarande säsong, hvarvid Friedrich Kiels oratorium » Kristus » uppfördes.
I sista stunden före tidningens pressläggande hinna vi endast omnämna, att utförandet af det alltigenom anslå- ende o c h verkningsfulla oratoriet blef en ny tri- umf för Musikföreningen o c h dess talangfulle ledare prof. Neruda.
Ehuru det dramatiskt lif- fulla verket bjuder på många svårigheter för såväl kör s o m solister, besegrades dessa dock utan några missöden, o c h utförandet förtjänar i sin helhet det största erkännande.
Den fulltaliga publiken sparade ej heller på bifall efter hvarje afdelning, o c h gällde detta bifall såväl solister som kör o c h hofkapell, m e n icke minst hr Ne- ruda, s o m vid konsertens slut under fanfarer från hofkapellet o c h stormande bifall från publi- kens sida fick mottaga en stor lagerkrans.
— Konserten bevistades af kronprinsen-regenten o c h hertiginnan af Dalarne m e d uppvaktningar.
Hrr i dag Taube endast sättare Tor Aulin och Vilhelm Stenhammar gifva fredag med biträde af grefvinnan Math.
konsert i Vetenskapsakademien, hvarvid kompositioner af vår framstående ton- Emil Sjögren k o m m a att utföras.
Hr Aug.
Hammar, den kände landsmålsförtälja- ren, gifver den 9 dennes en soaré på Vetenskaps- akademien efter ett omväxlande o c h lockande program.
— * — • S n ^Ficlias clag.
Af Victorien Sardou.
Öfversättning för Idun.
^ / k i n g r a n d e morgonens dimmor stiger solen upp o c h kastar sitt ljusflöde öfver Minervas ' ^ " ^ stad.
Hälsad vare guden!
Hans första stråle gjuter ett rosenskimmer öfver takfrisen på gudinnans ofullbordade tempel, en rival till Par tenon.
.
.
Strålen faller på det långa tåget af unga flickor med halsband af torkade fikon, på nakna ryttare på flöjtspelare, s o m balansera på ett b e n.
.
alla få de lif af spelande skuggor o c h dagrar.
Solguden själf, vid ett strålande morgonlynne, lofvar det andäktiga A t e n en härlig dag, oberörd af de heta vindarna från Afrika.
H v e m är den förste, s o m hälsar g u d e n?
D e är konstnären, som, jagad af sin brännande tanke, anfaller den relief han gjort utkast till kvällen förut.
Han hugger — mejsel o c h hammare åter- ljuda o c h uppväcka rundt omkring legioner af fåglar.
De tunga kärrorna m e d frukt o c h grönsaker rulla bullrande fram öfver gator o c h torg.
Den klumpige b o n d e n från Akarnanien drifver m e d stötar af piken de rytande oxarne till slaktning.
Barberaren öppnar sin butik.
Slafvarne springa brådskande om hvarandra m e d korgar o c h am- forer, medan unga slafvinnor vattna den dammiga stenläggningen i portikerna.
Svalkan från de fuktiga stenarna stiger u p p til 1 den morgonfriske arbetaren uppe på ställning-en.
M
V i n d e n tillför h o n o m friska fläktar från hafvet, blomsterdoften från Ättika o c h sorlet från hamn- staden, Pirens, som vaknar till lif.
Där nere är d e t oro och buller.
Här uppe råda lugnet o c h tystnaden i s k y d d af d e helgade murarne.
Bildhuggaren upprepar för sig själf skal- dens vers, under det hans hand i marmorn täljer Apollons bedrifter.
H ä r presiderar hjälten vid musernas lekar.
Där träffar den g u d o m l i g e båg- skytten m e d sina pilar de greker, s o m samlats p å Tröjas kust.
Längre bort förföljer han Dafne i skogens skymning.
.
.
han springer, m e n s o m det anstår e n gud.
.
.
utan att ansträngningen vanställer hans lugna skönhet.
D e n unga her- dinnan flyr undan.
.
.
äfven h o n m e d behag o c h ädelhet i rörelserna.
H v e m k o m m e r där nere p å tåspetsen för att akta sina fina skor för vätan, fager som Paris på lyckostråten?
.
.
.
D e t är en ung man, s o m går längs murens skugga, o c h efter h o n o m k o m m e r en annan medborgare, m e n tankfull o c h dyster.
Den förste lyfter ögonen m o t ställningen, småler, visar sina hvita tänder o c h säger m e d linjuk o c h harmonisk röst: » V a r hälsad, Fidias! » Fidias böjer sig fram o c h hälsar leende tillbaka: » G o d m o r g o n, Al cibiades! » Den allvarsamme man- nen hälsar också, m e n suckar, ty i dag skall han göra räkenskap för statskassan inför det atenien- siska folket, och det är ett folk, så obeständigt s o m hafvets vågor.
» Måtte dagen ej blifva dig för svår, Perikles! » Solen stiger emellertid högre, luften hvitnar till en lysande dimma, e n lätt skugga börjar att be- slöja den nyss upplysta frisen.
.
.
den mörknar allt mer o c h mer, under det att fasaden nu strålar i middagssolens ljus.
Skuggan på gatan har också gifvit vika f ö r d e brännande strålarne.
Fidias torkar svetten ur pannan, o c h hans arm sjunker ned s o m förlamad.
H a n gör ett tecken.
.
.
Butiken där nere, som är p r y d d med vinlöf, öppnas, o c h en ung flicka k o m m e r ut.
H o n lyssnar.
.
.
o c h skyndar att göra i ordning en liten korg af vass.
På ett par stora blad lägger h o n försiktigt — nästan m e d ö m h e t — ned den rosenröda skifvan af en vatten- melon, saftiga fikon från Carien, gyllene h o n u n g och ett par små hvetebröd.
Det hela öfvertäckes Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag m,otfagas med taclcsamliet.
m e d ännu ett p a r blad.
Så tar h o n två klasar ljusa vindrufvor o c h e n flaska Syracusavin, m e d en smak o c h en doft, s o m b o r d e göra den tyngste och fegaste till e n hjältemodig A j a x!
M e d lätta steg går h o n tvärs öfver gatan, u p p för den dammiga stegen o c h står inför mästaren, röd o c h ifrig af glädje.
H a n hänger korgen på ett af kornichens spetsiga blad o c h drar sedan den unga flickan till sig.
H o n försöker göra ett svagt motstånd, m e n han drar henne tätt intill muren, där inga andra blickar kunna träffa dem än d e skälmska gudarnas.
Långsamt häktar han u p p den hvita tunikan.
.
.
tyget glider, faller.
.
.
o c h blottar flickans hals, hennes runda skuldror, den späda barmen o c h all denna skönhet, s o m snart skall vissna under Ättikas brännande sol.
Det finnes lif o c h rörelse i allt detta fagra, hvita.
Bröstet häfves o c h sänkes s o m d e flaxande vin- garna på en fångad fågel, o c h barnets jungfruliga blygsamhet stiger som e n rosensky till hennes kinder.
M e n konstnären betraktar o c h jämför.
.
.
H a n jämför denna unga kropp, som har lif af det pulse- rande blodet, m e d den k r o p p af marmor, s o m skall få lif af hans mejsel.
Han jämför.
.
.
och rynkar ö g o n b y n e n, d å blicken faller på Dafnes hals.
T y, se här, det s o m i det lefvande hullet är ett mjukt, smidigt veck är i marmorn en kantig fördjupning.
Flickan r ö r sig icke.
.
.
det vågar h o n ej.
.
.
Blott d å o c h då höjes hennes b a r m af den under- tryckta andedräkten.
H e n n e s blickar fara från Fidias ' tankfulla ansikte till hennes syster, den unga flickan i marmorn, o c h, som denna, förblir hon orörlig o c h stum.
Nu har Fidias slutat.
.
.
han berör hennes skul- dra m e d e n kyss.
.
.
det är ett adjö.
Klädningen k o m m e r u p p.
.
.
rodnaden sjunker.
.
.
häktan fästes, o c h den unga flickan går spänstigt ned för stegen o c h h e m.
H o n kallar sin m o r o c h sina systrar.
Hela världen måste veta det!
Fidias har tagit henne till m o d e l l!
M o d e r n och systrarna berätta det för grannarna, o c h den kvällen är h o n afundad af mången.
M e n han däruppe ligger utsträckt på sin planka m e d kappan hoprullad till kudde.
Han har ätit annan regent syntes fal för nöjet, men m y c k e t nyttigt han äfven med- hann.
I balsalen t o g hans lefnad slut.
— Herrar m e d de mest lysande re- gentegenskaper minnas vi ock, t. ex. den konung, s o m till yttersta stund stred för tron o c h sanningen.
— Ja, sagan o m en sådan karl, den skall igenom sekler gå.
But.
Charad.
Tjugu inkapslade historiska namn på personer.
I n o m historiens ram ses en m ä n g d personer m e d d e mest skiftande ka- raktärer.
Somliga tycktes använ- da sin makt endast att illa behand- la sitt folk.
Oresonliga o c h grym- ma höllo de folken i slafveri.
E n och annan folkstam kunde äfven därvid b l i van.
D e n förskräcklige käjsare, som lät romarne roa sig på d e kristnas bekostnad, är särskildt bekant för sin grymhet.
D e arma offren söndersletos af vilda djurs ramar; i usla fängelsehålor fingo en del tillbringa kvalfulla dar; i usla angifvares händer föllo deras egen- dom.
Aldrig eller sällan lärde härskar- ne denna lexan deras förfäders öden b o r t lära d e m: att h ö g m o d går före fall.
D e fortforo att utgjuta oskyl- digt blod.
I gamars, i andra rof- djurs bröst skulle man tänka sig ett så grymt hjärta.
— Mer landsfader- lig, o m än något hårdhändt, var den s o m (fastän något för tätt), klippte: fårens u l l »: adelns gods, men räd- dade landet från ruin.
— En annan furste ville » skala » rike o c h land rundt o c h åter en annan lyssnade till smickrare, s o m ständigt för ho- n o m sjöngo lof.
— D e n helige ko- nung, vid hvars graf under skedde var synnerligen älskad af folket.
E n Mitt första människan från apan skiljer, Men binder uti elfven strand till strand; Emellan domstolar ett b a n d tillika, Det dras ur insjöns vågor u p p i land.
Det tager då mitt andra stundom m e d sig.
— D o c k rör mitt andra sig i luften o c k.
Mitt hela — hvad skall jag väl o m det säga — Du ser det uti mången landtmans rock.
Pirfvel.
Fyrkantsgåta.
a a a a a a b d d e e 1 k k n n n r r r s t t å å af drufvorna o c h druckit af vinet samt söker nu i s ö m n e n tillflykt undan dagens mest tryckande hetta.
Allt är tyst, alla sofva u t o m eländan, som sjunger i solljuset.
Fidias hvilar lugnt mellan himmel o c h jord, ända till dess den svala hafsbrisen väc • ker atenarne o c h k o m m e r d e m att samlas i porti- kerna o c h p å de ö p p n a platserna för att afhandla dagens frågor.
Nu är det tid för Fidias att stå upp, t y solen har gått ett bra stycke väg.
Nöjd m e d fasaden, fullföljer dagens stjärna sin väg kring tempelmu- rarne, o c h hennes strålar glida redan öfver den relief, där mejseln hvilade från sitt arbete.
Bild- huggaren väntar.
.
.
nu k o m m e r profvet.
.
.
mar- morn upplyses af rosiga förtoningar, såsom o m en b l o d s t r ö m genomfarit den.
.
.
D e n har lif.
I den sjunkande solens sken defilera nu på frisen m o t väster, som på m o r g o n e n p å d e n m o t öster, jungfrur, nakna ryttare o c h glada flöjtspelare, o c h m e d gapande munnar stå d e beundrande atenarne nere p å gatan.
Hälsad vare Fidias, som stiger n e d!
Hälsad vare solen, s o m sjunker!
D e båda artisterna ha slutat sitt dagsarbete.
G å nu, mästare, o c h bada dina lemmar, drypande af svett!
Begjut ditt hår m e d välluktande oljor o c h ikläd d i g d i n vackraste tunika!
Fidias skall supera h o s Aspasia.
Febus A p o l l o n skall supera i himmelen.
Hvar börjar himmelen, hvar slutar j o r d e n?
.
.
.
Det är en gåta, som den store Jupiter själf skulle h a svårt att lösa.
* — Innehållsförteckning: Till fyrahundraårsminnet • Gustaf Vasas gemåler, skildrade för Idun af Ellen Fries.
(Med porträtt af Kata- rina af Sachsen-Lauenhurg, Margareta Leijonhufvud och Katarina Stenbock).
— Pä Tynnelsö; d kt af Daniel Fall- ström.
— Om och i anledning af ELen Keys senaste bok: » Kvinnopsykologi och kvinnlig logik; en studie och ett försvar. » — Från Iduns läsekrets: På Runebergs dödsdag, den 6 maj; af En svensk kvinna — Att blifva sjuksköter- ska; en praktisk vägledning för unga kvinnor vid valet af lefuadsbana, af Fru Brita.
— Iduns läkarartiklar.
VIII: Psykoterapi; af d.-r O O. Wetterstrand.
(Forts.) — Dr notis- tiOken.
— Teater och musik.
— En Fidias ' dag; af Victo- rien Sardou Öfversättn.
för Idun — Tidsfördrif.
Anagram.
1.
H v a d uti köket kokfrun gör Med saker, hvarjehanda, Och o m h o n g ö r det s o m sig bör, V i hennes konst ej klandra.
Bland nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af Pirfvel.
Geografisk Utaf ett släkte, särskildt slag — H v a r blomstervän det känner. — Men hvart o c h ett m e d nytt behag F ö r sina gamla vänner.
3.
Ett helt — o c h kanske vackert nog - V i e n gång hafva varit, Se ' n nötning p å dess fägring tog, Nu glans o c h helhet farit.
8.
L. kedjegåta.
A f nedanstående stafvelser o c h bokstäfver bildas åtta geografiska namn, hvilka skola uppställas så att de två sista bokstäfverna i ett före- gående namn alltid äro lika m e d de båda första i det nästföljande.
Ä r den rätta lösningen funnen, så bilda åter d e åtta initialbokstäfverna ett nionde geografiskt namn.
Stafvelserna o c h bokstäfverna ä r o: ge, ta, men, an, il, na, es, lou, nor, e, ur, bre, m, rd, k, stu, an, no, ged, es, lo, na.
S.
L. Apoköp.
Se p å d e gamla, s o m till två sig slagit, Se ' n de farväl åt världens buller ta- git, H a n rask o c h stark, h o n fager s o m en tre; Man sådant hjonelag får sällan se.
E j tidens fyra än att fräta hunnit D e b a n d d e m b i n d a: trohet seger vunnit.
Man klart den sanningen kan se på dem, Att trogen kärlek ej har lätt att fem.
Sfinx.
Lösningar.
Logogryfcn: Rullgardin; gardin, grad, dag, gran, lida, guld, rullar, dal, ring, randig, Glan, Ulla, gal, din, urna, Ran, lurar, runa, rida, grin, rund.
Charaden: Myrstack.
Triangelaritmogryfen: 3) Rom, i) is, 5) a. Rebusen: 1) Maria, 2) Amos, » Too cross you are, Too cross you be, I see you are Too cross for me ».
Bokstafsgåtan: Frigg — Fröja, 1) Färja, 2) revelj, 3) insjö, 4) gitarr, 5) giraff.
Bortplockningsgåtan: Kristall; tallrik, tal- rik, krita, kart, kar, ar.
Sifferlogogryf.
1) Gammaldags yrkesbegrepp, 2) geo- grafiskt namn, 3) participium, 4) verb, 5) bibliskt n a m n.
F. E-m.
en 724.
— 4651 s o m i ett gladt 167 i solens 71693 o c h 3489 jagat 817 o c h 589, men börjat känna sig 34561, har tröttnat p å denna 184 o c h lig- ger n u v i d ett ett 523 njutande i brist p å 7163, 21 ur ett gammalt 23465 o c h tar sig en 524 efter att i gräset hafva slängt 123456789.
I en sjö där 723 o c h 1648 1846 finnes en ö, b e v u x e n m e d 84, 634, 89, 61 o c h 7569.
P å e n 7589 761 HULTMANS CACAO Redan 1888 intygade prof. Joh.
Lang i Lund, att Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens Cacao.
Hultmans Cacao kan således varmt re- kommenderas till hvarje husmoder.
