# ID: svediakorp-per1072
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,563
# sentences: 738
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri Fredagen den 1 maj 1896.
N:r 18 (437) Byrå: Prenumerationspris p r å r: Idun ensam kr.
5; — Klara s ö d r a k y r k o g.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5: — Iduns Modet., månadsuppl.
» 3: — Prenumeration sker å alla post- Barngarderoben » 3: — anstalter i riket.
Aktiebolag.
9:de årg.
A nnouspris: Redaktör och utglfvare: Utgifnlngstid: hvarje helgfri fredag.
35 öre pr nonpareillerad.
" i FRITHIOF HELLBERG.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
(Iösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Sofia Dorothea Holmberg.
En trotjänarinna.
M in läsarinna!
en V e t du, hvad en trotjänarinna trotjänarinna, och samma en som ägnat familj, och som m e d aldrig tröttnande sökt uppfylla hvarje fjät sina gjort detta m e d varmaste nit, s o m åldrats o c h blifvit plikter på det vill säga, en verklig hela sitt lif, alla sina krafter åt intresse, skröplig, men dock samvetsgrannaste, fastän kanske kostade m ö d a o c h hvilan skulle känts ljuf.
D e t är bilden git nytta af den undervisning modren själf förut gifvit henne framgår däraf, att hon fick beröm af prosten Frost o c h v i d terminens slut som premium erhöll en bibel.
Hon fick nu först plats i en handtverkarfamilj i S t o c k h o l m, där hon stannade ett o c h ett hälft år, o c h k o m sedan till en underofficer vid Svea artilleri, anställd vid tygstaten därstädes o c h hvilken hade boställsrum af en sådan kvinna — en före- i Artillerigården.
D ä r syn nade h o n i fyra år.
Under den för — sina Idun tjänande systrar i dag vill framlägga, tid hon där tjänade, kvarstan- inflyttade i tider, då så många mer eller en nygift officer vid detta rege- mindre grundade klagomål höjas mente öfver samma de moderna tjänarnes vanskligheter.
i en våning, belägen i förstuga.
Det Sofia D o r o t h e a H o l m b e r g f ö d - des Hennes far var tapetserare tänkte hon då, att hofförvaltningen som en den unga, vackra bruden inför- des i S t o c k h o l m d.
27 mars 1823. kammaren, var epok, s o m Sofia väl mindes, när vid o c h husgeråds- där han var anställd förman.
Han var duglig i sitt nya hem, men kommande dennas föga hela hennes lif skulle tjänst.
Efter ägnas de åt fyra årens förlopp flyttade Sofia 1842, o c h arbetsam o c h hade väl bättre 19 kunnat och fick tjänst i nämnda officers- sörja för de sina, o m år gammal, öfver förstugan han ej bortryckts af d ö d e n re- familj.
dan vid 42 års ålder, då vård o m det första barnet, s o m Sofia endast var 6 år gammal.
barn ålder, syster blefvo j ä m t e henne faderlösa.
I tanke bror att dött och lättare i Fyra späd en hade en kunna som sjuksköterska dals Invalidinrättning vid " Ulriks- mot en dagspenning af 18 skilling samt fria husrum o c h vedbrand.
S o m emellertid denna ringa förtjänst ej kunde räcka att lifnära henne och barnen, blef allt knappare sända ut i ålder.
en det f ö r henne och den äldsta tjänst termin hon måste dottern Sofia redan Först hade fått då väntades, vid dock besöka 13 års Sofia Solna s k o l a; att h o n där använde läro- tiden väl äfvensom att hon dra- o c h i denna familj har hon sedan kvarstannat hela sitt lif.
Hur hon fyllde sin plats där, vill j a g nu söka skildra.
försörja sig o c h barnen tog m o d r e n nu plats H o n antogs f ö r att taga H o n vårdade efter hvarandra trenne söner m e d aldrig svikande omsorg o c h ömhet.
Hennes mat- m o r har mången gång berättat, hurusom hon o m nätterna kunde timtals bära barnen för att ej störa modren, o c h aldrig hördes ett häftigt från eller ovänligt hennes läppar.
hade också från ord H o n inne- början en för- troendepost i huset.
Med barnens tillväxt förän- drades hennes ställning i huset, hon blef husjungfru barnjungfru, farande fastän i hon st. f. fort- hade barnens vård sig
V i l l du icke blifva bättre, så upphör du snart att vara god.
S:t anförtrodd och ingen annan än » F i a » har nå- gonsin haft förtroende att hjälpa d e m.
Hon benämndes äfven af d e m » B l o m » o c h gick då och gällde för deras betjänt.
O c h snart blef det så, att Fia skulle » allting bestyra ».
D å de bör- jade i skolan, var det hon som förhörde deras läxor; att hon var ovanligt bildbar o c h hade ett godt hufvud, synes däraf, att hon med så liten underbyggnad dock kunde gå i land där- med, o c h säkert tillväxte hennes vetande i samma mån som barnens.
T.
o. m.
latinska läxor förhördes af henne.
Katekesen inlärdes ofta på det sätt, att hon läste den högt för barnen: de lärde sig då lättare.
P å den tiden fick man plugga katekesen vid sju års ålder.
H o n var äfven i alla andra afseenden en cxemplarisk tjänarinna.
Skicklighet i sina syss- lor förvärfvade hon med lätthet, både till följd af sin goda vilja o c h sitt goda förstånd.
Sär- skildt i gardinuppsättning var hon m y c k e t fram- stående o c h gjorde detta bättre o c h fortare än mången tapetserare; det var som hade det legat i fingrarne.
Så hade hon den ovanliga för- mågan att vid storstädning ordna allt, så att det kom på sin rätta plats, b ö c k e r, papper m.
m.
Därför blef det o c k så, att intet kunde ske utan henne, o c h hela familjen blef allt mer beroende af hennes hjälp.
Hennes hus- bonde gaf henne äfven det b e r ö m, att hon var som en » durkdrifven vaktmästare » att gå ären- den, då han en tid hade en befattning som gjorde en mängd sådana af nöden.
Sålunda tjänade hon ett fjärdedels sekel till hennes husbondes död o c h kvarstannade sedan hos hans änka o c h söner. '
Blott en af dessa bildade eget h e m, o c h m o t hans hustru och barn visade hon städse samma tillgifvenhet o c h tillmötesgående, som hon visat h o n o m alltsedan hans späda år, o c h barnen återgäldade hennes tillgifvenhet i rikt mått o c h vande sig o c k som alla andra att städse vända sig till » F i a », hvilken alltid lika blid o c h vänlig aldrig kunde afslå en begäran.
P å lediga stunder sysselsatte sig Sofi med läsning o c h läste med urskillning o c h intresse både resebeskrifningar, skönlitteratur o. d. o c h hade reda på allt.
Ä n n u de senaste åren åhörde hon föreläsningarna å Arbetareinstitutet i astro- nomi m.
fl.
ämnen.
H o n hade e j, som annars är så vanligt med dem, som länge tjänat i samma familj, tagit sig någon ton eller önskat vara den styrande, utan alltid var hennes sätt utmärkt genom samma j ä m n m o d o c h villighet.
D e t var äfven alltid hon som böjde sig för kamraterna.
Tillbakadragen och anspråkslös höll hon sig själf ringa, o c h då för några år sedan fråga väcktes att skaffa henne guldmedalj för trogen tjänst, men det ej kunde ske utan hennes vet- skap, eftersom hennes prästbetyg erfordrades, af böjde hon detta; hon hade blott gjort sin plikt o c h ej mer, sade hon.
Säkert skulle åt- minstone hennes 50-årsjubileuin ha firats, då hon tillhört denna familj ett hälft s j k e l, o m ej just vid den tiden familjen hemsökts af sorg o c h d ö d: den äldste sonen (hvilkens första vårdarinna hon varit) bortrycktes, sedan ej långt förut en hans unga dotter skördats af döden.
I dessa sorger deltog ingen varmare än den trogna Sofi, o c h hon visade äfven då många prof på sitt finkänsliga sinne o c h varma hjärta.
Så fanns cn liten af henne själf författad vers Bernhard.
instucken bland de rosor, med hvilka hon tog afsked af den unga bortgångna.
Alltjämt ett mönster o c h en föresyn kvar- stod hon på sin post.
H o n hade blifvit så oumbärlig, att man aldrig ville släppa henne.
Visst blef henne mången gång mödan tung o c h hon längtade efter hvila, men som hennes mat- mor, i hvilkens tjänst o c h jämte hvilken hon åldrats, själf var ovänligt rask, hade hon svårt att sätta sig in i att Sofi ej ständigt kunde vara lika ung o c h rörlig.
Under många år stod för hennes räkning ett rum tomt, där meningen var att hon en gång skulle få njuta den väl- förtjänta hvilan, men för hvarje gång fråga väcktes att hon skulle lämna sin plats, blef hennes fru så ledsen, att hon ej nändes säga det afgörande ordet.
Så fortgick det till förra våren, då sjukdom tillstötte och gjorde slag i saken, o c h efter 53 års tjänst lämnade hon, 72 år gammal, sina göromål i yngre händer, kanske med blandade känslor af saknad o c h belåtenhet.
E j långt därefter afled hennes älskade matmor, och sedan dess började den åldriga tjänarinnan äfven småningom tyna bort.
D e t var som kunde ej hennes förut försvagade krafter stå emot detta slag.
Sorgen är j u ett blodförgift- ningsmedel.
Måhända var den an bidragande orsak till den tärande sjukdom, som nu i förra månaden ändade hennes lif.
H o n skulle dock så gärna velat lefva några år ännu, alltjämt med ordnande hand deltagande i det för henne så kära gamla hemmets vård, men sjukdomen var obeveklig.
Hennes tröst under denna var, att de hon vårdat som barn o c h åt hvilka hon ägnat sitt lif, nu i sin tur vårdade- sig o m henne med största ömhet.
» D e kunde ej vara snällare m o t mig om jag vore deras m o r, » sade hon.
D e ville göra allt för att hålla henne kvar o c h för att lindra hennes plågor.
H o n var då ej längre » deras B l o m », som passade upp dem, utan deras blomma, som de pysslade om o c h sökte hålla v i d lif.
Liksom hon alltid varit en föresyn, var hon det äfven intill det sista i tålamod och under- gifvenhet.
E j ett otåligt o c h knotande ord kom öfver hennes läppar.
» J a g har allt utom hälsan, jag får ej klaga, mången har intet o c h måste lida samma plågor. » Då hon — endast några dagar före sin bort- gång — tillfrågades, o m hon hade något emot att blifva omtalad i Idun, svarade hon med ett leende: » F r u n brukade säga, att jag skulle komma i Idun, det kunde j u vara roligt, men kanske är det för pretentiöst. » Efter någon eftertanke tillade h o n: » M e n gör det ej för grant, jag har ju intet uträttat.
.
.
blott några uppfyllda plikter. » B l o t t uppfyllda plikter!
Trohet i det lilla har hon visat under hela sitt långa själfförnekande lif o c h med trohet i det lilla följer trohet i det som mer är.
O c h denna trohet bär löfte m e d sig för ett kommande lif.
D e t är därför vårt h o p p, att då nu hennes timglas runnit ut, hon må mötas af det ordet af sin H e r r e: D u gode o c h trogne tjänare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, gäck in i din Herres glädje 1 /.
* Nu är de hoita tid.
sippornas är de hvita sippornas tid ... fi&lt;§f De lysa ur snår, de nicka från lid,; JVär solen strålar, när månen ler, I gräset man- deras stjärnor ser.
sjlipa JVu sjunger lärJcan i blånad höjd Om nytänd härleh och nyväckt fröjd; Och vakan sitter i granens topp Och diktar sånger om hjärtats hopp.
JVu surra Men kring hägg och al Och barnen leka i grönklädd dal; JVu sjuder bäeken af lust och mod, Så varmt som människans unga blod,.
JVu JVu Och JVu är det fröjd uti nordens land, gå de unga här hand i hand; vinden hviskar, så varm och blid: är de hvita sippornas tid.
Heinliolä Vinter.
* Slevljemmet i Sfocl^olm.
elt v i s s t är d e t m å n g a af I d u n s läsa- r i n n o r, s o m e j v e t a n å g o t o m d e t s. k.
E l e v h e m m e t h ä r i S t o c k h o l m.
L å t m i g där- för få säga några o r d o m dess u p p k o m s t och meningen med detsamma.
F ö r u n g e f ä r ett t i o t a l af år s e d a n k ä n d e en varmhjärtad; i ekonomiskt afseende obe- r o e n d e k v i n n a s i g m a n a d att r ä c k a en h j ä l p - s a m h a n d åt n å g r a af d e u n g a o b e m e d l a d e kvinnor, s o m här i S t o c k h o l m arbeta för sin utbildning på olika arbetsområden.
Hon f a n n s n a r t, att d e n b ä s t a o c h m e s t effek- t i v a h j ä l p v a r att b i l d a e t t h e m, d ä r d e u n g a m o t e n m y c k e t b i l l i g a f g i f t k u n d e få bo under sina arbetsår i h u f v u d s t a d e n.
D e n n a p l a n r e a l i s e r a d e s år 1 8 8 6, o c h s e d a n dess ha icke mindre än 4 6 unga kvinnor n j u t i t g o d t af h e m m e t.
N u s t å r e m e l l e r t i d h e m m e t f r a m f ö r ett » v a r a eller i c k e v a r a ».
Stiftarinnan, s o m g e n o m årliga b i d r a g m ö j - l i g g j o r t d e s s e x i s t e n s, h a r n u till f ö l j d af förändrade ekonomiska förhållanden måst draga sig tillbaka, o c h o m hjälp icke k o m - m e r från a n d r a, n y a håll, så m å s t e h e m - met upplösas.
D e t är d e n n a u p p l ö s n i n g m a n så g ä r n a vill f ö r e b y g g a g e n o m att m ö j - l i g e n h o s n å g o n eller n å g r a v ä c k a s y m p a t i för h e m m e t o c h dess v e r k s a m h e t.
L å t o s s g ö r a ett b e s ö k i E l e v h e m m e t!
D e t är b e l ä g e t v i d A d o l f F r e d r i k s k y r k o g a t a 15.
Från t a m b u r e n k o m m a vi d å först in i e n s t o r l j u s sal, s o m tillika är s a m l i n g s - rum.
V i d s i d o r n a af d e t t a l i g g a e l e v e r n a s rum, ljusa o c h luftiga äfven de.
V a n l i g e n b o t v å o c h två i ett r u m.
H e m m e t har en husmoder, s o m odeladt kan ägna tid o c h k r a f t e r åt d e t s a m m a s v å r d.
D e t är i c k e något kasernartadt detta h e m, just därför att e n k v i n n a p å ett m o d e r l i g t o c h o m h u l -
d a n d e s ä t t är d e s s m e d e l p u n k t.
Högsta antalet elever, s o m bott där på en g å n g, har varit 10.
E n af d e u n g a k v i n n o r, s o m u n d e r sin studietid b o t t p å h e m m e t, har sagt m i g, att h o n m e d d e n d j u p a s t e t a c k s a m h e t o c h största glädje tänker tillbaka på d e n tid, h o n tillbragt i h e m m e t.
J a g låter h e n n e äfven n u tala.
» H v a r s k u l l e v i e l j e s, f ö r att f ö r s t h å l l a o s s v i d d e n e k o n o m i s k a s i d a n, f å t t ett så- d a n t ställe att b o p å f ö r 3 5 kr.
i m å n a d e n!
P å de m y c k e t billiga inackorderingsställena får m a n m å n g e n g å n g ej ö p p n a sitt f ö n s t e r f ö r att s l ä p p a i n l u f t: m a n m å s t e h u s h å l l a med värmen.
H ä r s k u l l e a l l t i d v a r a frisk luft.
Så fingo vi alltid g o d o c h kraftig f ö d a, ett så v ä s e n t l i g t v i l l k o r f ö r att k u n - na arbeta ordentligt.
Sedan vi bott i hem- m e t 8 d a g a r, f u n n o v i, att d e t s m a k a d e förträffligt att o m m o r g n a r n a ä t a g r ö t o c h till v å r a n d r a f r u k o s t o r d e n t l i g l a g a d m a t.
O c h hvilket g o d t o c h gladt samlif förde vi ej m i d t u n d e r allt a r b e t e!
Ä n n u r ä k n a v i d e t f ö r v å r a g l a d a s t e s t u n d e r, d å v i på- minna oss h e m m e t s dagar.
V i minnas både de allvarliga samtalen o c h det glada skäm- tets stunder.
M å n g a djupsinniga krior skrefvo vi, m e n versmakare voro vi därjämte.
O c h h u r u v ä l g ö r a n d e v e r k a d e d e t ej p å o s s, att v i f ö r d e s t i l l s a m m a n s f r å n o l i k a arbetsfält.
G y m n a s t e n g a f oss föreläsnin- g a r o m n ö d v ä n d i g h e t e n a f att v ä l v å r d a v å r k r o p p, o c h k a m r a t e r från T e k n i s k a s k o - l a n m a n a d e o s s s e m i n a r i e - e l e v e r att b e a k t a v i k t e n o c h v ä r d e t af d e t p r a k t i s k a a r b e t e t.
V i hade också s m å fester; vår h u s m o d e r, s o m v a r allas v å r v ä n, h a d e a l l t i d r e d a p å våra födelsedagar.
D e firades v i s s e r l i g e n m y c k e t e n k e l t, t y allt i h e m m e t v a r e n k e l t, m e d grönt på bordet o c h en n y b a k a d bulle, m e n g e n o m sådana s m å fester v ä x t e vår hemkänsla.
F r ä m s t af allt s k u l l e j a g v i l j a s ä g a a t t ö f v e r h e m m e t h v i l a r d e n a n d e af t r e f n a d o c h r o, s o m v i så v ä l b e h ö f d e u n - der vårt arbete. » Så l å n g t m i n s a g e s m a n.
G e n o m u p p r o p, s y n l i g a i d e flesta s t ö r r e S t o c k h o l m s t i d n i n - g a r n a, h a flere f ö r h e m m e t intresserade k v i n n o r v ä d j a t till a l l m ä n h e t e n i h o p p o m att v ä c k a i n t r e s s e f ö r h e m m e t s f o r t f a r a n d e bestånd.
D e t är n ä s t a n e n u t n ö t t fras m a n k o m m e r m e d, d å m a n s ä g e r, att d e n bästa hjälp m a n kan räcka en behöfvande m e d m ä n n i s k a är att h j ä l p a h e n n e till ar- b e t e, så att h o n s j ä l f k a n f ö r t j ä n a sitt b r ö d.
Här o m n å g o n s i n äger likväl d e n n a sats sin tillämpning.
M e n d e t är e n d u b b e l hjälp m a n här vill räcka d e u n g a: m a n ö n s k a r ej b l o t t att f ö r h j ä l p a d e m till a r b e t s - d u g l i g h e t, u t a n o c k att g ö r a v ä g e n härtill så g o d o c h j ä m n, s å l j u s o c h g l a d s o m m ö j l i g t, s å att d e u n g a e j m å d u k a u n d e r i ett alltför t u n g t a r b e t s j ä k t.
D e p e r s o n e r, s o m k ä n n a s i g m a n a d e att understödja hemmet g e n o m penningebidrag, kunna göra detta antingen för en g å n g eller å r l i g e n u n d e r e n t i d af 5 år.
Äfven de minsta gåfvor mottagas m e d tacksam- het.
Gåfvorna kunna insändas antingen till n å g o n af d e p e r s o n e r, s o m u n d e r t e c k - n a t u p p r o p e t, eller till h e m m e t s f ö r e s t å n - d a r i n n a, fru A u g.
H o l m b l a d, A d o l f F r e d r i k s kyrkogata 15.
Lilly • .5.
Engström.
Ännu ett ord i barfotafrågan af E n a n n a n husmoder.
2 a g t r o r, att j a g g ö r m i g till t o l k f ö r m å n g a s k ä n s l o r, d å j a g u t t a l a r ett t a c k - s a m t g i l l a n d e af, a t t » H u s m o d e r » i e t t af d e sista n u m r e n af I d u n g e n o m sin lilla artikel » B a r f o t a » bragt däri b e r ö r d a fråga å bane.
M e r än en m o d e r har förvisso känt önsk- värdheten utaf, att s e d e n att l å t a s i n a barn g å barfota måtte vinna mera burskap i n o m v å r a s. k.
» b ä t t r e » k r e t s a r, b l i f v a » c o m m e il f a u t ».
O c h h v a d j a g här n e d a n t i l l f o g a r vill b l o t t t j ä n a till att y t t e r m e r a b e t o n a v i k t e n o c h l ä m p l i g h e t e n af d e n n a sed o c h grundar sig på d e praktiska rön, j a g s å s o m m o d e r o c h u p p f o s t r a r i n n a till s e x f ö r h o p p n i n g s f u l l a p l a n t o r v a r i t i till- fälle att g ö r a.
Från början var det emot m i n vilja j a g nödgades gifva efter f ö r m i n a ostyriga s m å t t i n g a r s l u s t att s p r i n g a b a r f o t a.
Mina p å g a m m a l f ö r d o m g r u n d a d e f ö r b u d här- e m o t blefvo utan verkan o c h resulterade p å sin h ö j d i e n o s m a k l i g ö g o n t j ä n s t.
Så snart b a r n e n k o m m o för sig själfva, v o r o både förmaningarna och strumporna som b o r t b l å s t a.
I s y n n e r h e t v o r o m i n a flickor — de fyra äldsta bland barnen — omöjliga att b r i n g a till h ö r s a m h e t.
Nolens volens släppte j a g därför tyglarna, s o m j a g fann m i g o f ö r m ö g e n att i d e t fallet s t y r a, o c h b a r n e n f i n g o f ö l j a sin b ö j e l s e.
Och jag f a n n s n a r t, att d e m å d d e förträffligt häraf.
E n alldeles påtaglig härdande verkan k u n d e m a n snart n o g häraf skönja.
Hosta, snufva o c h f ö r k y l n i n g i alla f o r m e r s y n t e s allde- l e s g l ö m m a att i n s t ä l l a s i g, t. o.
m.
o m v i n t e r n, d å b a r n e n d o c k v i d ej alltför s t a r k k ö l d m y c k e t ofta b a r b e n t a fingo leka b l a n d s n ö o c h is.
G ä r d a, m i n d o t t e r n:r 2, h a d e g e n o m f ö r t r å n g a s k o d o n f ö r ett p a r år s e d a n för- v ä r f v a t s i g e n af d e s s a o b e h a g l i g a t i n g e s t a r, m a n k a l l a r l i k t o r n a r, o c h å t s k i l l i g a af d e vanligen rekommenderade medlen häremot h a d e utan varaktigt resultat blifvit använda.
Men sedan flickan ständigt gått barfota n å g r a v e c k o r, v a r l i k t o r n e n f u l l k o m l i g t för- svunnen.
A l l a d e h y g i e n i s k a f ö r d e l a r n e af l u f t e n s fria t i l l t r ä d e till f ö t t e r n a ä r o i k o r t h e t på- p e k a d e i d e t af » H u s m o d e r » c i t e r a d e u p p - r o p e t o c h k u n n a ej n o g i m i n n e t i n s k r i f v a s.
H ä r t i l l sällar s i g o c k e n r e n t e k o n o m i s k synpunkt, s o m, särdeles o m barnaskaran är t a l r i k o c h ej ö f v e r d r i f v e t r i k l i g flod råder i familjens kassa, b ö r vara beaktans- v ä r d: r e d u c e r i n g e n af årets u t g i f t s s t a t f ö r s k o d o n o c h s t r u m p o r till h ä l f t e n af d e r a s vanliga belopp.
D e n s o m känner dettas vanligtvis ganska ansenliga dimensioner, b ö r ej k ä n n a s i g illa tillfreds m e d e n m i n s k - n i n g af d e n n a p o s t.
K o r t e l i g e n: b a r n e n s ö n s k a n h a r n u blif- v i t m i n b å d e f ö r d e r a s e g e n s k u l l o c h af r e n t e k o n o m i s k a skäl.
M e n m å n g e n, s o m fått ö g o n e n ö p p n a f ö r alla d e s s a o o m t v i s t l i g a f ö r d e l a r, t v e k a r k a n s k e ä n n u af r e n t e s t e t i s k h ä n s y n att låta f ö r d o m e n o c h k o n v e n a n s e n fara.
Föt- terna bli k l u m p i g a o c h h u d e n grof.
Jor- dens stoft o c h solbränna gifva d e m ett föga prydligt utseende, menar man.
Där- m e d h a r d e t d o c k i n g e n fara, b l o t t m a n s o r g f ä l l i g t tillser, a t t d e få s i n b e h ö f l i g a ans.
Å t m i n s t o n e är d e t t a m i n e r f a r e n h e t.
Ja, j a g s k u l l e till s t ö r s t a d e l e n r e n t af vilja häfda de gjorda påståendenas raka motsats!
L å n g t ifrån att b l i f v a o f o r m l i g a e r h å l l a f ö t t e r n a g e n o m att få g ö r a s i n d e m af n a t u r e n v ä l v i s t t i l l ä m n a d e t j ä n s t j u s t s i n n a t u r e n l i g a f o r m.
U t v ä x t e r, k r ö k t a tår, invuxna naglar och andra likartade pryd- n a d e r, s o m v å r a » n ä t t a » s k o r n ä s t a n all- t i d m e d f ö r a — alla d e s s a o l ä g e n h e t e r för- s v i n n a t o t a l t, d å f ö t t e r n a befrias från sina t r y c k a n d e b o j o r.
— A t t h u d e n b l i f v e r hår- dare v i d fotens bruk i naket tillstånd, än d å d e n är s o r g f ä l l i g t i n b ä d d a d i s i n t r å n g a o c h o s u n d a k a m m a r e, är själffallet.
Emel- lertid k u n n a m j u k h e t o c h s m i d i g h e t lätt n o g b i b e h å l l a s g e n o m ett e n k e l t m e d e l, s o m j a g årligen p å m i n a barn m e d fördel använder.
O m a f t n a r n a efter d e n f o t t v a g - n i n g, j a g d å alltid l å t e r d e m f ö r e t a g a, in- gnidas sommartiden fötter o c h underben t ä m l i g e n r i k l i g t m e d v a s e l i n, g l y c e r i n eller d y l i k t, h v i l k e t åter g ö r h u d e n g l a t t o c h smidig.
V i d t v a g n i n g e n b ö r n o g a tillses, att ej s t o f t af f r ä m m a n d e ä m n e n får s t a n n a i fotsulorna, där det tydligtvis lätteligen fäster s i g o c h u n d e r d a g e n s l o p p i n p r e s s a s o c h, o m d e t får k v a r s i i t a, k a n v å l l a in- flammation och under alla förhållanden misspryder foten.
Duktig borstning med tvål- eller s å p v a t t e n aflägsnar emellertid l ä t t h v a r j e d y l i k rest.
— V i l l m a n u n d - v i k a solbrända fötter, h v a r v i d j a g för m i n d e l l ä g g e r f ö g a v i k t, b ö r m a n i a k t t a g a att v a r m a o c h soliga dagar tvätta fötterna endast o m kvällarne samt blanda något borax i tvättvattnet.
F ö r ö f r i g t b ö r a bar- n e n, l å n g t ifrån att afhållas från v a t t n e t, t v ä r t o m fritt f å f ö l j a s i n s m a k att, j u m e r dess bättre, m e d sina bara fötter plaska i v a t t n e t, g å p å f u k t i g m a r k o.
s-.
v.
Detta är ett förträffligt h ä r d n i n g s m e d e l o c h m y c - k e t o m t y c k t af d e m s j ä l f v a.
I d u n s ärade läsarinnor vill j a g lägga den m a n i n g e n på hjärtat: låten edra småttingar få g å b a r f o t a!
B r y t e n m e d f ö r d o m e n o c h g å n i e d e r o r t i s p e t s e n f ö r e n r e f o r m till det bättre!
O c h exemplen smitta ju.
» Det finnes, » s ä g e r d e n b e r ö m d e S e b a s t i a n K n e i p p, » b e s t ä m d t i n t e t s ä k r a r e m e d e l att s t ä r k a nerverna o c h göra d e m motståndskraftiga ä n att g å b a r f o t a.
O c h föräldrar, som u n d a n d r a g a sina barn detta härdningsmedel, b e g å ett o f ö r l å t l i g t f e l.
» —: — *: • N ä r våren kom åter.
Skiss för Idun af Homo Sum.
H elena S k o g satt lutad öfver sitt skrif- bord.
D e t v a r ej ett s å d a n t d ä r litet e l e g a n t d a m s k r i f b o r d, ö f v e r h o p a d t af f o t o g r a - fier o c h l y x f ö r e m å l, d ä r d e t k n a p p t t y c k s v a r a p l a t s att s k i f v a e n biljett.
Å h n e j, h ä r var u t r y m m e t n o g tillräckligt o c h inkräkta- d e s ej af n å g r a p r y d n a d s s a k e r.
P å d e t s t o r a tarfliga b o r d e t s t o d ett s t o r t k l u m p i g t b l ä c k - horn; på ena sidan fanns en utdragshylla, f y l l d af l e x i k a o c h a n d r a s k o l b ö c k e r, o c h p å d e n a n d r a l å g o linialer o c h p e n n o r.
Här gällde det bara syntes tydligt.
arbete o c h åter arbete, det D ä r o m vittnade också en hög blå temaböcker, s o m tronade midt b o r d e t i f ö r b i d a n p å sin d o m.
på M e n i k v ä l l t y c k t e s H e l e n a ej h a f v a b l i c k eller t a n k e f ö r d e m.
F r a m f ö r h e n n e l å g ett öppet bref o c h dess innehåll absorberade henne fullkomligt.
A f det b e k y m r a d e, nästan
förskräckta uttrycket i hennes ögon o c h det s m ä r t s a m m a draget kring m u n n e n skulle m a n t r o t t, att b r e f v e t i n n e h å l l i t l e d s a m m a underrättelser.
O c h l i k v ä l v a r d e t t a b r e f ett k ä r l e k s b r e f, ett f r i a r e b r e f från d e n e n d e m a n H e l e n a älskat!
O c h det var ej n å g o n g u l n a d relik, s o m t a g i t s f r a m f ö r att u p p l i f v a g a m l a minnen.
N e j, d e n n a afton hade h o n brutit det.
D e t t o g l å n g t i d f ö r h e n n e att l ä s a; d e t v a r s o m o m h o n h a f t ett f r ä m m a n d e s p r å k att t y d a, h v a r i h o n v a r f ö g a h e m m a s t a d d.
H v a r j e m e n i n g m å s t e t a g a s o m ett p a r g å n - g e r, f ö r att i n n e h å l l e t s k u l l e b l i f v a h e n n e n å g o r l u n d a klart.
Slutligen v e k h o n ihop d e t, l a d e i n d e t i sitt k u v e r t o c h d ä r p å i en skrifbordslåda, s o m h o n sedan omsorgs- fullt l ä s t e.
S å s t e g h a n u p p o c h g i c k ett p a r s l a g i d e t lilla r u m m e t, s o m ö f v e r s i g h a d e n å g o t så g l ä d j e l ö s t, n ä s t a n t o r f t i g t, e h u r u a l l t i n g var ordentligt o c h s n y g g t.
Så satte h o n sig n e d i soffan, d e n e n d a m ö b e l n m e d n å g r a, o m o c k m y c k e t måttliga, anspråk på komfort.
H ä r v i l l e hori s i t t a f ö r att r i k t i g t i r o få t ä n k a, t ä n k a.
— M e n t a n k a r n a ville alls i c k e låta ordna sig.
D e k o m m a blott e m o t henne s o m s t o r a f r å g e t e c k e n, o c h h o n s a t t d ä r bara o c h s t i r r a d e stelt o c h h j ä l p l ö s t p å d e m.
M e n j u m e r h o n stirrade på d e m, dess m e r be- k l ä m d b l e f h o n, o c h d e t k o m ö f v e r h e n n e ett o u t s ä g l i g t m e d l i d a n d e m e d s i g själf.
Till slut k a s t a d e h o n s i g n e d, l u t a d e h u f v u d e t m o t d e n lilla h å r d a s o f f k u d d e n o c h s n y f t a d e v å l d s a m t, h e j d l ö s t.
D e t v a r s o m o m e n vår- flod g e n o m b r u t i t s i n a f ö r d ä m n i n g a r o c h n u s t r ö m m a d e f r a m, r y c k a n d e m e d s i g a l l t: allt, s o m v a r i t t u n g t o c h b i t t e r t o c h s v å r t, alla m u l n a, k a l l a, e n s a m m a d a g a r, alla s v i k n a f ö r h o p p n i n g a r, alla s m å n a g g a n d e m o t g å n g a r, alla s v i d a n d e m i n n e n, allt, s o m h o n u n d e r l å n g a, e n s l i g a år b u r i t i n o m s i g u t a n e n tår, utan en klagan.
A h, h v a d d e t k ä n d e s g o d t att e n g å n g få gråta ut, hvilken befrielse det v a r!
S n a r t v a r h o n åter l u g n, s a t t e s i g u p p och strök håret ur pannan.
T a n k a r n a voro n u klarare, m e n alltjämt v e m o d i g a.
O c h d o c k b o r d e h o n j u k ä n n a en j u b l a n d e fröjd; hvarför k u n d e h o n det icke, hvarför v a r d e t så r e n t o m ö j l i g t?
V a r h e n n e s h j ä r t a d å så h e l t f ö r f r u s e t o c h d ö d t?
K u n d e d ä r aldrig mer k o m m a lif?
A h, d e t v a r d e t s o m g j o r d e h e n n e så f ö r - t v i f l a d, att n u d å l y c k a n v e r k l i g e n b j ö d s h e n n e, så ä g d e h o n i n t e t att t a g a e m o t d e n m e d.
D e n h a d e k o m m i t för sent, för sent!
— Ack, detta det sorgligaste ord p å människo- språk!
— En g å n g hade h o n kunnat gifva e n r i k e d o m af k ä r l e k o c h h ä n g i f v e n h e t, d å k ä n s l o r n a v o r o u n g a, friska, h v a r f ö r fick h o n ej s k ä n k a d e n d å?
H u r h a d e h o n e j k ä m p a t o c h s t r i d t f ö r att g l ö m m a o c h m e d all m a k t s ö k t d ö d a d e t d y r b a r a s t e h o n ä g t.
Till s l u t hade lugn och resignation kommit.
Han h a d e j u så f u l l k o m l i g t f ö r s v u n n i t ur h e n n e s v ä r l d, att h o n i c k e m e r v i s s t e h v a r h a n l e f d e, eller o m h a n e n s l e f d e.
O c h så s m å n i n g o m hade h o n kunnat tänka på h o n o m nästan m e d l i k g i l t i g h e t, k ö l d, o c h d ä r v i d k ä n t s i g rik- tigt g l a d!
O c h n ä r så d e n e l d, s o m e n g å n g b r u n n i t s å k l a r t o c h k u n n a t v ä r m a så g o d t, m e d m y c - k e n m ö d a v a r s l ä c k t o c h b l o t t e n h o p fal- n a d e k o l f a n n s k v a r, d å f ö r s t k o m h a n till henne o c h begärde v ä r m e!
O c h när hennes lefnadsmod tycktes brutet o c h lifsglädjen flydd, då k o m han o c h b a d henne blifva h a n s s o l s k e n!
H v i l k e n i r o n i!
— A h, så b i t - t e r t, så s o r g l i g t!
— M e n m o t h o n o m k ä n d e h o n i n g e n bitter- het.
H o n visste j u nu, hvarför h a n ej kun- n a t k o m m a f ö r r, h v a r f ö r h a n så l ä n g e m å s t l ä m n a h e n n e e n s a m.
H a n h a d e aldrig för- lorat h o p p e t o c h ej heller helt förlorat h e n n e ur sikte, fast h a n aldrig gifvit sig tillkänna.
D e d ä r b l o m m o r n a, s o m h o n fick e n j u l, o c h s o m h o n t r o d d e v a r från n å g o n af h e n - n e s e l e v e r, f a s t i n g e n v e l a t tillstå d e t, d e m h a d e h a n låtit s ä n d a h e n n e.
T ä n k, o m h o n h a d e vetat det då!
H v a d det skulle gjort h e n n e lycklig o c h h v a d h o n skulle älskat o c h o m h u l d a t d e m till d e t s i s t a!
N u p å m i n t e h o n s i g m e d f ö r s k r ä c k e l s e, att h o n låtit städer- skan ganska snart taga ut d e m, e m e d a n de uppväckt smärtsamma minnen hos henne.
S t o r a s k ä r a n e j l i k o r o c h s v a r t a p e n s é e r, all- deles s o m i en b u k e t t han en g å n g skänkt h e n n e för längesedan.
O, hur h a d e h o n nänts att k a s t a b o r t d e m?
— I m o r g o n s k u l l e h a n k o m m a till h e n n e f ö r att få sitt s v a r.
H u r s k u l l e h o n k u n n a s ä g a h o n o m, att d e t n u v a r f ö r s e n t?
H a n lät så f ö r t r ö s t a n s f u l l, t y c k t e s ej h a f v a e n s k y m t af t v i f v e l o m att h o n v a r d e n s a m m a, s o m d å d e s k i l j d e s f ö r s n a r t t i o år s e d a n.
A c k, h a n a n a d e e j, h u r g a m m a l h o n blifvit, fast ä n n u i c k e t r e t t i o år!
H o n g i c k f r a m till s p e g e l n, s o m v a n l i g e n h a d e så f ö g a i n t r e s s e f ö r h e n n e, o c h b e t r a k - t a d e n u f o r s k a n d e s i n b i l d.
D e t v a r ett fint, b l e k t a n s i k t e m e d s t o r a, själfulla, m e n allt för melankoliska ö g o n.
» Ahja, » sade hon sig själf, i d e t h o n v ä n d e s i g b o r t m e d e n s u c k, » a n s i k t e t ser k a n s k e p å d e t h e l a t a g e t i c k e så g a m m a l t u t.
M e n h j ä r t a t är så g a m - m a l t, så g a m m a l t!
» — N u v a r s e b l e f h o n alla s k r i f b ö c k e r n a p å bordet.
D e m h a d e h o n j u alldeles g l ö m t o c h klockan var nära elfva!
Nåja, i natt s k u l l e h o n j u ä n d å i c k e k u n n a s o f v a, så h o n k u n d e lika gärna arbeta.
Nästan lättad af att sålunda nödgas k o m m a ifrån s i n a e g n a g r u b b l e r i e r, f ö r s ö k t e h o n nu koncentrera hela sin tankekraft på d i s s i k e r i n g e n af d e s s a p r o d u k t e r af m e r eller m i n d r e grumliga s m å fiickhjärnor.
M e n hur d e t v a r så t ä n k t e h o n l i k v ä l h e l a t i d e n s i n a tankar bredvid — likasom i marginalen.
Så h ä r t. e x.
, i d e t h o n s t r ö k u t e n l ö j l i g t m i s s - bildad m e n i n g: » ja, andras misstag kunna j u f ö r e f a l l a o s s k o m i s k a n o g, m e n åt v å r a e g n a le v i m i n s a n n i c k e.
» E l l e r: » h v a d lif- v e t är f ö r e n s v å r s k o l a!
O c h att m a n stän- d i g t s k a l l g ö r a så m å n g a f e l o c h b o c k a r!
M e n G u d är e n k ä r l e k s f u l l, t å l i g lärare, s o m a l d r i g t r ö t t n a r p å att u n d e r v i s a o s s.
S ä k e r t skall h a n h j ä l p a o s s i g e n o m till sist, f a s t ä n vi äro sådana oläraktiga, t r ö g a lärjungar. » — N ä r s l n t l i g e n d e n s i s t a s k r i f b o k e n v a r fär- d i g o c h b l i f v i t l a g d till d e ö f r i g a, k ä n d e H e l e n a s ö g o n ä f v e n s t o r b e n ä g e n h e t att s l u t a s i g.
N a t u r e n t o g u t s i n rätt, o c h s n a r t s o f h o n s o m ett g o d t b a r n, d e ä n g s l a n d e tan- k a r n a till t r o t s.
F ö l j a n d e m o r g o n v a k n a d e h o n m e d häf- t i g h j ä r t k l a p p n i n g o c h e n o r o l i g k ä n s l a af att h o n s k u l l e h å l l a e n s v å r l e k t i o n, h v a r t i l l h o n ej hunnit f ö r b e r e d a sig.
A c k, n u m i n d e s h o n — brefvet!
I d a g skulle han j u k o m m a f ö r att få sitt s v a r.
H u r skulle det l y d a?
D e t h a d e h o n själf i c k e d e n a f l ä g s n a s t e a n i n g o m, o c h d e t v ä r s t a v a r att h o n e j hel- ler h a d e n å g o n t i d att t ä n k a ö f v e r d e t, t y klockan var m y c k e t och hon måste skynda s i g till s k o l a n.
När lektionstimmarna v o r o öfver, begaf H e l e n a s i g g e n a s t h e m f ö r att p å a l l v a r b e g r u n d a allt h v a d h o n b o r d e s ä g a h o n o m.
D e t s k u l l e h o n n o g få t i d till, t y s ä k e r t k o m h a n ej förrän p å e f t e r m i d d a g e n, l u g n a d e h o n sig.
M e n k n a p p t h a d e h o n l a g t af s i g y t t e r - kläderna, förrän en skarp k n a c k n i n g hördes, o c h nästan o m e d e l b a r t därpå såg h o n på tröskeln en högrest m a n sträcka armarna e m o t s i g o c h h ö r d e sitt n a m n u t t a l a s af e n klangfull, välkänd s t ä m m a.
H e l e n a d r o g s i g så l å n g t b o r t i r u m m e t som hon kunde o c h sökte m e d ena handen s t ö d m o t ett b o r d.
H o n darrade i hela k r o p p e n o c h v å g a d e icke se u p p.
» J a g b a r j u ä n n u icke gifvit något svar, » framstam- m a d e h o n l i k s o m f ö r att v ä r j a s i g, v i n n a litet t i d.
» D e t behöfver d u inte heller, j a g k o m m e r själf o c h t a r d e t!
» Några raska steg öfver golfvet, o c h han d r o g d e n s k ä l f v a n d e g e s t a l t e n till sitt b r ö s t, lyfte u p p det bleka ansiktet o c h blickade djupt, djupt in i hennes ö g o n.
— Var det den varma glöden i hans blick, s o m k o m d e n s i s t a i s e n i h e n n e s att s m ä l t a?
Där föllo två stora droppar p å hans hand.
O c h på s a m m a gång brast äfven isbojan kring hennes hjärta, och m e d b ä f v a n d e fröjd k ä n d e h o n, att d e t å t e r k l a p p a d e v a r m t.
— D e n långa kalla vintern var förbi.
D e t skulle p å n y t t bli v å r!
- — — * " Det yngste.
Swrige " i I D U N S julnummer.
G e s d e t v ä l h ä r i v ä r l d e n n å g o t m e r in- t a g a n d e ä n ett o s k u l d s f u l l t o c h t ä c k t b a r n a - ansikte, från hvars ö g o n o c h m i n s t a linie hälsa o c h lifsglädje spela?
Kan någonting l ä t t a r e få m o d e r s h j ä r t a n att k l a p p a, b l i c k a r a t t stråla, m u n n a r att l e ä n d e s s a förtju- sande små barnkammartaflor, » det yngsta Sveriges » konterfej, s o m m ö t a oss i våra e g n a eller v å r a v ä n n e r s a l b u m eller h e j d a våra bråda steg framför fotografernas skylt- lådor?
K a m e r a n s konst har i våra dagar nått m y c k e t långt, o c h ej m i n s t har d e n s p e c i a l i t e t däraf, s o m s y s s l a r m e d b a r n p o r - trättet, i s m a k, b e h a g o c h t e k n i s k fulländ- ning utvecklat sina bästa sidor.
Iduns redaktion har häraf k o m m i t på den tanken, att en representativ samling af svenska barnporträtt, h o p b r a g t af d e t b ä s t a s o m i b r a n s c h e n s t o d e att få allt ifrån Y s t a d intill H a p a r a n d a, p å s a m m a gång den blefve något ovanligt o c h nytt, b o r d e i h ö g g r a d f ä g n a alla m o d e r l i g a hjär- tan.
H e l t säkert, t ä n k t e vi, k u n n a v i ej finna e n p r y d n a d, v ä r d i g a r e v å r t h ö g t i d s - n u m m e r o c h vissare o m våra läsarinnors s y m p a t i, ä n ett d y l i k t g a l l e r i, s o m i s i g s k u l l e g i f v a d r a g e n af v å r y n g s t a g e n e r a - tion, m o r g o n d a g e n s h o p p — » S v e r i g e s fram- tid »!
i För att f ö r v e r k l i g a d e n n a p l a n h a vi d e s s a d a g a r u t f ä r d a t e n i n b j u d n i n g till samtliga vårt lands fotografer, hvilken vi b l a n d a n n a t låtit i n f ö r a i d e r a s v i d t s p r i d d a fackorgan » Fotografisk Tidskrift ».
Denna i n b j u d n i n g är af f ö l j a n d e l y d e l s e: D å d e t är v å r a f s i k t att f ö r v å r t u n d e r a r b e t e v a r a n d e » Iduns julnummer 1896 » — e n p u b l i k a t i o n, h v i l k e n m e d h ä n s y n till konstnärlig utstyrsel o c h g e d i g e t litterärt i n n e h å l l k o m m e r att ställa s i g i allra f r ä m - Från o.
m e d 22 april till 15 maj realiseras ett större parti Glas o.
Utskotts- Aktiebolaget Svenska porsliner samt öfriga Husgerådsartiklar, passande för Boupp sättningar till sommarnöjen, såsom knifvar, gafflar, skedar, brickor, brödkorgar, koppar — emaljerade och förtennta kokkärl, g r y t o r, stekpannor, Husgerådsmagasinet mortlar, kaffekvarnar, kaffebrännare, hinkar, baljor, lerkärl o c h borstar m 1 7 Tegnérgatan 1 7, hörnet af Döbelnsg.
O b s.
!
Af en händelse finnes ett parti Tapeter och Rullgardiner, som bortslumpas.
Stor Vår-Realisation!
sta l e d e t b l a n d d e e l e g a n t a r e j u l t i d n i n g a r n a — s ö k a å s t a d k o m m a en större utvald sam- ling porträtt af svenska barn, o c h d å v i ta- g a f ö r g i f v e t, att d e t t a f ö r e t a g i h ö g g r a d b ö r intressera samtliga fotografer i vårt land, v å g a vi för d e t s a m m a påräkna deras tillmötesgående medverkan.
Till detta syfte i n b j u d a vi därför h ä r m e d s v e n s k a f o t o g r a f e r att till o s s i n s ä n d a så rikhaltiga samlingar som möjligt utaf af d e m t a g n a porträtt af barn, ifrån den spädaste åldern intill en ungefärlig åldersgräns af tio år.
S å v ä l e n k e l k o r t s o m g r u p p k o r t få d e l t a g a o c h b ö r a f o r m a t e n v a r a visit- eller k a b i n e t t.
Samtliga kort böra vara uppfodrade och bära f o t o g r a f e n s n a m n s a m t i n s ä n d a s före den I juni d e t t a år t i l l: Redaktionen af Idun, Stockholm.
Bland de i denna tografer utdela vi tre n ä m l i g e n ett pris som helhet porträtt; bästa täfling d e l t a g a n d e f o - pris å etthundra kronor för den, betraktad, ett pris grupp-porträttet; pris å femtio trättet.
bästa å femtio kronor kollektion kronor samt af för det desslikes ett för det bästa enkel-por- V i d p r i s b e d ö m a n d e t har redaktören för » F o t o g r a f i s k T i d s k r i f t » h e r r Albin Roosval g o d h e t s f u l l t l o f v a t m e d h j ä l p a, o c h fästes d ä r v i d a f s e e n d e, ej b l o t t v i d d e t r e n t tek- niska utförandet, utan o c k v i d porträttens måleriska o c h tilltalande verkan.
Bland alla d e i n g å n g n a p o r t r ä t t e n utväl- jes därefter ett hundratal af de bästa och för reproduktion mest lämpade att införas i Iduns ofvannämnda julnummer.
j \ t d e t au- t o t y p i s k a u t f ö r a n d e t af d e s s a k o r t k o m m e r att ägnas synnerlig o m s o r g; tryckningen s k e r p å ett fint o c h för ä n d a m å l e t l ä m p l i g t p a p p e r, h v i l k e t b o r g a r f ö r ett f ö r s t k l a s s i g t återgifvande.
Så väl d e tre pristagarnes n a m n s o m n a m n e n på samtliga de fotografer, hvilkas a r b e t e n a n t a g a s till i n f ö r a n d e, k o m m a att meddelas i julnumret.
D å hela täflingen för de porträtterade s m å t t i n g a r n a s v i d k o m m a n d e naturligtvis blir fullkomligt anonym, b e h ö f v a eller b ö r a ej några n a m n u p p g i f t e r på dessa åtfölja sänd- ningarna.
S t o c k h o l m i april 1896.
Hed.
af Idun.
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
VIII.
Psykoterapi eller b e h a n d l i n g af s j u k d o m a r m e d h y p n o s o c h suggestion.
Af Doktor M a n får stundom höra äfven af eljes för- ståndiga människor, att den hypnotiska behand- lingen verkar liksom ett morfinrus, som den sjuke m e r och mer längtar efter, till dess han aldrig kan k o m m a därur.
H v a d detta betyder, kan jag icke rätt förstå.
D e t är d o c k en him- melsvid skillnad mellan att dagligen i allt större kvantiter använda ett för organismen fördärf- bringandc gift än att försättas i ett fullkom- ligt ofarligt tillstånd, som bringar jämnvikt i själen o c h skänker den trötte o c h sömnlöse ro och lugn, ett tillstånd, som ingen förnuftig människa borde förtänka en sjuk, att han läng- tar därefter, ända till dess han själf lärt sig att vara o c h förblifva frisk.
T y däruti ligger den hypnotiska behandlingens v ä s e n: den är en uppfostran för själ o c h kropp, äfven o m den obetydligaste kroppsliga sjukdom på detta sätt blir botad, går härigenom den sjukes mo- raliska kraft bättre o c h luttrad fram ur behand- lingen, emedan den har skänkt honom en lär- dom.
Därigenom att han förstår koncentrera sina tankar, hvilken konst de flesta, som varit föremål för hypnotisk behandling, ha fått lära sig, har han ett värdefullt medel i sin hand att kunna öfvervinna många krämpor o c h li- danden.
Man träffar människor, som, utan att hafva någon kännedom om hypnotisk behand- ling, förstå liksom Campanella att göra sig känslolösa för smärta eller liksom K a n t kunna Otto G. Wetterstrand.
(Forts.) Huru känner man sig härunder och huru befinner man sig efter uppvaknandet ur det hypnotiska tillståndet?
E n tysk läkare, som själf varit föremål för hypnotisk behandling, beskrifver på följande sätt hvad han erfor: » e n outsägligt välgörande värmekänsla ström- mar g e n o m hela kroppen, man känner sig lik- som undanryckt tyngdlagarne, man tycker sig ha förlorat all makt öfver sina lemmar, det s är, som om kroppen upplösts i ett behagligt intet.
Ingenting i världen skulle ha förmått mig att öppna ögonen eller upplyfta cn af mina armar.
Jag hade blott en enda önskan o c h den var, att detta sömnliknande tillstånd ännu rätt länge måtte fortfara.
Visserligen hade jag icke förlorat medvetandet, jag var herre öfver mina tankar o c h förnam allt, som försiggick omkring mig, men redan detta lätta hypnotiska tillstånd visade mig, huru oändligt välgörande, lindrande o c h lugnande detta måste verka på öfverretade n e r v e r.
» * I denna D:r Tatzels er- farenhet öfverensstämma de flesta, s o m under- gått hypnotisk behandling.
Uppvaknandet sker på det lättaste o c h enklaste sätt i världen, lä- karen säger blott » v a k n a », o c h med ens slår den sjuke upp ögonen o c h återkommer så att säga ögonblickligen styrkt o c h upplifvad till sig själf äfven ur den djupaste hypnotiska sömn.
I c k e det minsta obehag erfar man, o c h allt tal o m motsatsen vittnar o m fullkomlig obekantskap med frågan.
M e n visserligen måste läkaren förstå sin sak, o c h det beror j u på den sjuke själf, om han vill öfverlämna sig i oer- farna eller rent af okunniga händer.
Liksom en slarfvigt utförd kirurgisk operation kan för den sjuke medföra fara eller liksom ett oför- siktigt handterande af giftiga, starkt verkande medel kan förorsaka skada till o c h med af allvarsam natur, så kunna också rått utförda, af okvalificerade personer iscensatta hypnoti- seringsförsök åstadkomma skada, ehuru sällan af allvarsam natur.
A t t charlataner o c h okun- niga, oerfarna personer kunna orsaka obehag och skada, när de vilja använda denna fina själsbehandling, kan j u icke berättiga till att förkasta en af sakkunnig hand utförd sådan, lika litet som man ansett det nödigt att för- kasta bruket af alkohol o c h morfin, ehuru detta senare väl vore på sin plats.
För den, som närmare intresserar sig härför, hänvisas till Grossmanns arbete * *.
bota sig med tillhjälp af sin energiska tanke- kraft.
Till denna kategori af människor hörde också G o e t h e.
Då läkaren en gång lärt den sjuke att taga i sin tjänst en disciplinerad tanke o c h då den senare blifvit öfvertygad o m styrkan af sin moraliska kraft, skall han också blifva herre öfver sin organism.
D e t är den sjukes vilja att lida, som med suggestionen ahgripes, men på denna vilja lägger han ej så synnerligen stor vikt.
D å t. ex. en ökad matlust sugge- reras en, som lider af brist på aptit, är j u af ingen betydelse den förebråelsen, att ett atten- tat gjorts m o t den sjukes frihet, då j u samma förebråelse drabbar alla medikamenter, som verka i denna riktning.
Eller om hos en drinkare bortsuggereras smaken för spritdryc- ker, i det man framhåller för h o n o m, att alko- hol i öfvermått i längden åstadkommer ruin, moralisk o c h fysisk d ö d, eller om hos cn mor- finist suggereras vedervilja o c h afsky för mor- finet, så göres visserligen ett ingrepp i dessa sjukes frihet, det är sant, men just deras vilja var sjuk o c h härden för deras sjukdom.
Med förmanande, uppfostrande, lugnande, tröstande ord b ö r alltså suggestionen under det hypno- tiska tillståndet handhafvas.
Man söker att bringa till utveckling det goda, som finnes i hvarje människobröst, o c h går man den sjuke sympatiskt till mötes, kan m y c k e t uträttas i denna riktning.
O m den hypnotiska behand- lingen så uppfattas o c h praktiskt tillämpas, ligger däruti ett betydande element till själf- uppfostran för den sjuke, s o m därigenom lärer sig att bättre b e d ö m a sitt tillstånd, hans ego- ism smälter bort o c h i stället för att blifva danad till en maskin, som på det o c h det klockslaget skall göra det o c h det eller under- låta det o c h det, vinner han friheten att handla o c h lefva som cn frisk människa.
Här- med bortfaller allt tal om inskränkning eller, som man stundom får höra, totalt upphäfvande af all egen vilja genom den hypnotiska behand- lingen.
D e t är just raka mostatsen, som äger rum, det finns ytterst få, som ej blifva vilje- starkare g o n o m denna behandling.
Och om äfven få människor kunna lära sig behärska sin organism som en K a n t eller Goethe, så kunna de dock g e n o m en frivillig öfning, som suggestionsbehandlingen har lärt d e m, liksom dessa öfverlägsna andar hindra sig från att blifva offer för många lidanden, eller de kunna uppehålla sig eller höja sig, då de tyckas blif- va krossade.
Om nu den viktiga frågan uppkastas, hvad suggestionsbehandlingen under hypnosen förmår uträtta, hvad man g e n o m dess användning är i stånd att realisera, så är detta i hufvudsak följande.
D e t lättaste är att borttaga smärtor, af hvad natur de än må vara.
M e d andra ord, den hypnotiska suggestionen behärskar all- deles säkert alla yttringar af smärta o c h om man särskildt fäster sig vid de smärtor, som ej ha något för oss upptäckbart anatomiskt underlag, dit t. e x.
neuralgierna höra, hufvud- värk m.
m.
, så nekar numera ingen, att sug- gestionen vanligen borttager dessa smärtor.
M e n hvarje smärtförnimmelse kan på samma sätt modificeras, äfven om den skulle förorsakas af en materiell, påvisbar anatomisk orsak, såsom t. e x.
vid kräfta, ryggmärgslidande, reumatism m. m.
H v a r och en vet, att hjärnan är absolut nödvändig för den medvetna uppfattningen, o c h * Tatzel, die Psychotherapie, Berlin u. Leipzig 1894, sid. 28 * * Grossmann, die Bedeutung der l l y p n o t i s c h e n Suggestion als Heilmittel, Gutachten und Heil- berichte der hervorragendsten wissenschaftliehen Vertreter des Hypnotismus der Gegenwart, Ber- lin 1894. o m vi medels suggestionen hämma den del af hjärnan, som uppfattar, bedömer, analyserar en smärtförnimmelse, så tillintetgöra vi denna för- nimmelse eller, hvilket är praktiskt samma sak, vi undertrycka den medvetna smärtför- nimmelsen.
T y det är j u hjärnan parsamma N y h e t e r i k l ä d n i n g s -, k a p p - och k o s t y m t y g e r för v å r s ä s o n g e n h o s Hildur Andersson, Stockholm.
Fruar!
12 ensam, som Hötorget 12 Filial: i Södermalmstorg 4 Riks- och Allm.
tel.
uppfattar smärtan, emedan en smärta, hvarom man icke har någon idé, praktiskt icke finnes till, därför kan man säga, att hjärnan, när den m e d suggestionen under hypnosen försättes i ett tillstånd af hämmad verksamhet, icke vidare känner någon smärta.
Man får ofta höra, att de smärtor, som af suggestionen under hypnosen lindras eller b o - tas, äro » i n b i l l a d e ».
N i vinner ingenting m e d mig, säger den o c h den lärde kritikern, emedan ni kan bota blott inbilladt ondt.
Denna in- vändning har intet som helst vetenskapligt värde.
Hvarje smärta är, som vi sett, smärta blott i hjärnan, det är där o c h endast där, som förnimmelsen tager form af smärta, det är där, som smärtans idé skapas.
O m man ej fruktade att blifva missförstådd, kunde man säga, att hvarje smärta vore inbillad, men detta uttryck är olämpligt o c h illa valdt.
Hvarje smärtförnimmelse förtjänar namn af smärta, en- dast då, när den öfvergått i en idé, hjärnan är städse det organ, som antingen upptager denna idé eller bortdrifver den, allt efter dess disposition för tillfället.
V i d den fysiologiska experimentella inhibitionen — suggestionens användning under det hypnotiska tillståndet är blott en form af ett dylikt experiment — till- intetgör hjärnan smärtans idé, likgiltigt o m den är » inbillad » eller » v e r k l i g ».
(Forts.) * Kamraten, illustrerad tidning för S v e r i g e s u n g d o m är obestridligen vårt lands förnämsta ungdoms- blad.
Pris för helt år 3 kr.
Ä n n u kunna alla nummer erhållas.
* Från Iduns läsekrets.
T i l l en konfirmand.
Vakna, barn, se ljuset strömmar Mot din blick så skönt i dag!
Vakna ur din barndoms drömmar, Och ett steg i lifvet tag!
Lämna barnets lugna tider, Men din barndoms tro g ö m kvar, Ty för världens bittra strider Ingen bättre vapen bar.
Skynda, kyrkoklockan klingar, Manar dig till Herrans hus, Andaktsfull sig b ö n e n svingar Lärkan lik från jordens grus.
För dig, barn, i dag den ljuder, Önskar, att dig väl må gå, Och i dag dig Kristus bjuder V i d sitt b o r d en plats att få!
A r du redo, är du m o g e n Till att möta nu din G u d?
Vill du alltid blifva trogen M o t hans ord o c h m o t hans b u d?
Vill du tyst o c h ödmjuk vandra I hans spår att göra godt, Tänka, döma mildt o m andra, Glad förvalta hvad du fått?
Må ej världen dig förvilla M e d sin flärd o c h litenhet!
Stilla må du hvila, stilla V i d den sanningen du v e t: Löftet s o m du själfmant säger Ut i dag v i d Herrans bord.
Hela världen dock ej äger G u d välsigne så din bana, Hvart den än i lifvet bär.
Kära barn, du kan ej ana Ä n hvad vägens törne är.
Men behåll i hjärtat kvar Barndomstro o c h barnasinne, Ständig lycka då du har, Ty Guds frid du har därinne!
A.
Friskare vind.
E n » pröfvad moder » o c h » broder E d m u n d » ha skrifvit tänkvärda ord i Idun o m dessa » falska m y n t », denna lek m e d kärlek, s o m ödelägger så månget ungt, lofvande lif.
Man må sannerligen utropa m e d » broder Ed- m u n d »: » Det är en tarflig sport! » Och man m å gärna brännmärka dem, s o m på detta sätt synda.
T y det är synd, att bara på beräkning locka till sig unga oerfarna sinnen och hjärtan, hvilka ej kunna b e d ö m a saker o c h ting, utan tro, att allt s o m glimmar är äkta guld.
Men på tal o m » olycklig kärlek » må n i a n ej förbise en viktig sak.
Det finnes en del ung- domar, isynnerhet flickor, s o m äro så » lättantänd- liga » i kärleksväg, att o m en vanlig f y g g l i g per- son af andra könet broderligt eller systerligt när- mar sig dem, så fatta de genast eld o c h » älska » så det rent af gnistrar o c h sprakar!
Jag har haft bekanta o c h väninnor som t. e x.
dagen efter en bal varit alldeles s o m kringvridna af ö m tanke på någon artig kavaljer, som kväl- len förut under inflytande af vinets inverkan o c h dansens behag pratat en h o p meningslösa artigheter o c h älskvärdt svammel, och s o m kanske under ett ögonblick af sinlig » begeistring » råkade att under valsen trycka sin dam intill sig annor- lunda än konvenansen kräfde.
Nåväl — m å den unge mannen o c h den unga kvinnan lära sig att urskilja skal o c h kärna — äkta m y n t o c h falska!
Man läre sig själfbehärsk- ning.
E n g o d karaktär, s o m arbetar på sin ut- veckling o c h uppfostran, går inte o c h förälskar sig » dödligt » så där på måfå.
Visserligen kan det hända äfven en sådan, under en fortsatt förtrolig samvaro m e d någon af det andra könet, s o m han eller h o n tycker bra o m, att känslan kan värmas o c h s} ' mptom af för- älskelse inställa sig.
M e n detta är ingen olycka, tvärtom!
T y denna känsla han hjälpa den unge att fostra o c h tukta sitt sinne.
Ä r han eller h o n en intelligent, tänkande personlighet, så skall det snart klarna för h o n o m eller henne, huruvida den beundrade verkligen är värd dessa känslor samt rätt uppskattar o c h delar dem.
Ä r så icke fallet, skall kärleken kunna kväfvas i sin linda.
T y det är säkert, att för den s o m vill se, ytt- rar sig snart skillnad på vanlig, meningslös » flirt » o c h en djupare känsla.
A t t så många ungdomar gå o c h hänga hufvudet för » olycklig kärlek » beror i många fall på dem själfva.
D e inbillade sig, att där lektes kärlek — o c h så var det ej annat än skämt o c h joller eller kanske en småtreflig syskonvänskap och kanske ej ens så m y c k e t!
— Det var i vintras en bod- dräng i Göteborg, s o m höll på att ta lifvet af sig af » olycklig kärlek » till en af butikfröknarna, hvil- ken af välmening talat vänligt m e d h o n o m o c h gifvit h o n o m en liten julklapp.
Detta exempel är icke enastående.
Det vore långt ifrån mig att försvara flirt o c h kurtis, m e n jag menar, att u n g d o m e n b ö r stålsätta sig en smula o c h stärka sin karaktär.
Det be- höfver verkligen blåsa upp en friskare vind i det kamratliga umgänget könen emellan, så att det där sjukliga känslosvallet må lämna ruin för ett sundare o c h hurtigare samlif, då skall äfven den verkliga kärleken, då den inställer sig, gå förnuf- tiga vägar o c h bidraga till lycka o c h välsignelse.
En Till alla kvinna.
.
.
.
Till d e m alla — från Y s t a d till Finland — som haft godheten sända mig barnvisor o c h barnramsor, uttalar jag här min hjärtliga tack- sägelse.
Dristig vorden af detta tillmötesgående, kom- mer jag m e d ännu en b ö n: Skulle någon af Iduns läsarinnor känna till en saga af ungefär följande innehåll o c h vilja sända mig afskrift däraf, bevisades mig därmed en stor tjänst!
— Bon- den fäster en dräng o c h uppgifver för denne andra namn på elden, brunnen hästen, hunden, katten o c h halmen.
Och så slutas det med, att hunden griper katten o c h kastar h o n o m i elden, katten far ut m e d eld i svansen, tänder på halmen; gården brinner o c h drängen ropar på husbonden m e d hela ramsan af de underliga namn denne lärt honom begagna.
Äfven sådana uppteckningar, som icke äro full- ständiga, emottagas m e d stor tacksamhet af AUE.
(Adress: fru Eva W i g s t r ö m, Helsingborg.)
L — m.
Ur notisboken.
Handarbetets vänners vårutställniug har i början af denna vecka pågått i föreningens lo- kal vid Brunkebergs torg.
Bland det rika urval af sevärdheter, utställningen haft att bjuda, märk- tes ett stort fönsterarangemang m e d motiv från drottning Kristinas tronhimmel i statens histori- ska museum.
Vidare salsstolar m e d gobelinväf- nader, mönster m e d blomstermotiv, k o m p o n e r a d e af fröken Sjöström, portiére i orientaliskt mön- ster, komponeradt af fru Olason m.
m.
A f syn- nerligt intresse var en utställd gobelinväfstol, på hvilken tre af föreningens skickliga gobelinväf- verskor arbetade under titställningsdagarne m e d att väfva på en stor gobelintapet, beställd af gref- ve Hallwyl till hans nya hus v i d Hamngatan.
Samtliga de mönster och modeller till arbeten, s o m tillkommit sedan senaste utställningen, v o r o utställda, liksom en rik samling af spetsar, så väl utländska s o m svenska från olika landskap.
Före- ningen har haft att glädja sig åt flere beställ- ningar, däribland äfven af konungen.
En rådig kvinna.
Till föreståndaren för telegrafverkets telegraf- o c h telefonstation i Marie- stad, Ingeborg Granqvist, hvilken v i d den eldsvå- da, s o m den 6 december 1895 ödelade en betyd- lig del af nämnda stad, ådagalagt ett synneligt nit o c h intresse uti att omhändertaga telegrafverkets tillhörigheter samt skaffa hjälp till afvändande af eldfaran, har regeringen bemyndigat telegraf- styrelsen att utbetala en gratifikation af 500 kronor.
Fosforförgiftningarna.
Första kammaren har nubeslutit att — icke biträda Andra kammarens beslut o m skrifvelse till K.
M:t i syfte att få ett förbud m o t fosfortändstickors införsel o c h salu- bjudande.
Denna fråga är härigenom fallen • — åtminstone för i år.
Ett vilseledande tryckfel rättas härmed.
I vår notis i n:r 14 o m sjuksköterskornas pensions- fond uppgafs s o m villkor för erhållande af pen- sion bland annat att delägare skulle ha till kas- san inbetalat minst 5000 kronor.
En förarglig nolla för m y c k e t!
Skall vara minst 500 kronor, som j u rimligare är.
Teater och musik.
Kungl.
operan gaf i lördags sin femte symfonikon- sert för innevarande säsong.
Ä f det väl valda programmet, upptagande både äldre o c h nyare musik, vilja vi särskildt framhålla Svendsens rhap- sodi n:r 3.
B y g d på anslående norska melodier o c h på ett oöfverträffligt sätt instrumenterad, väckte den så lifligt bifall, att den måste omtagas.
Som hufvud- o c h slutnummer å programmet stod Brahms symfoni n:r 2, d-dur, hvilken, mindre grubblande o c h dyster än flertalet af Brahms öf- riga kompositioner, likaledes gjorde ett godt in- tryck.
Gärna hörda äro alltid H a y d n s militär- symfoni, g-dur, o c h Goldmarks konsert-uvertyr » V å r », s o m inledde aftonens konsert.
Det hela leddes af förste hofkapellmästaren O. Nordqvist m e d vanligt lugn o c h skicklighet.
Måhända torde dock Brahms symfoni kunnat gå något jämnare.
— I måndags uppfördes åter Flotows intagan- de o c h trefliga opera » Martha ».
Plumketts roll återgafs denna gång af en tysk sångare Hofer, gift m e d sånglärarinnan fru Falck-Hofer härstä- des.
Ehuru tydligen indisponerad för aftonen, redde han sig m y c k e t väl m e d sångpartiet.
Hr H.
förfogar öfver en djup o c h voluminös bas- stämma, s o m dock tycktes, måhända på grund af indispositionen, sakna klang.
M e d spelet redde han sig förträffligt.
Operan gick för öfrigt med van- ligt lif och framkallade m y c k e t bifall från den nära fullsatta salongen.
K.
Dramatiska teatern har återupptagit Fuldas skådespel » Talismanen », s o m ju fick lämna rum för A g a.
.
.
.
, nej för » Herr Dardanell » mena vi.
Återupptagandet torde få anses m y c k e t välbetänkt.
Men hvar tog den nya Bita vägen, s o m man ta- lat o m?
IDUN 1896 Filharmoniska sällskapet gaf i tisdags sin tredje abonnementskonsert, denna gång i Katarina kyrka.
Programmet upptog Händels storslagna oratorium - iSimson », o c h för att kunna åstadkomma den samverkan, s o m här af nöden, hade såväl orke- ster s o m kör fördubblats.
Den förra utgjorde sålunda omkring 100 man, medan den senare uppgick till inemot 300 personer.
A t t det under dylika omständigheter ingalunda är en lätt sak att sammanhålla det hela o c h få det att gå fullt korrekt, torde en hvar inse.
Direktör Heden- blad såväl som de uppträdande förtjäna emeller- tid erkännande för att det hela gick så pass lyck- ligt s o m nu var fallet.
Solister voro grefvinnan Math.
Taube (Delila) o c h fru Dina Edling (Micah) samt hrr C. F. Lundqvist (Simson) o c h Salomon Smith (Manoah).
Som oratoriesångare står den sistnämnde s o m kändt hors concours, o c h hans föredrag af de båda recitativen i slutet af sista afdelningen var af förträfflig verkan.
Simsons parti låg ledsamt n o g på några ställen för högt för hr Lundqvist, hvars stämma d o c k flerestädes gjorde sig förträffligt gällande.
Grefvinnan Taube o c h fru Edling sjöngo sina partier m e d den sä- kerhet o c h konst, man af d e m kunnat vänta.
För någon utförligare redogörelse för det stor- slagna oratoriet hafva vi här ej rum.
Vilja en- dast i korthet nämna följande.
Handlingen rör sig s o m bekant kring det sista tragiska skedet af den israelitiska nationalhjälten Simsons lef- nad; huru han efter att hafva tillfångatagits af filisteerna o c h beröfvats sina ögons ljus hålles i trä!
dom, m e n till slut, sedan han, i o c h m e d det af Delila afklippta hårets återväxt, får tillbaka sin styrka o c h då hämnas på filisteerna g e n o m att v i d en fest i deras afgudatempel nedstörta detta iifver sig själf o c h dem.
Oratoriet sönderfaller i tre afdelningar, o c h i alla äro körerna det mest dominerande.
Flere af d e m äro af öfver- väldigande verkan antingen g e n o m den lugna förtröstan, s o m talar ur dem, eller den gripande hänförelse, s o m bär dem.
Detta gäller närmast o m israeliternas körer.
Filisteernas däremot präg- las af en sorglös glädtighet, s o m likaledes ver- kar anslående.
Att nämna några särskildt till- talande körer skulle vara att framdraga nästan alla.
Ett par rena orkesternummer förekomma, nämligen ouvertyren till första afdelningen o c h den egendomliga sorgmarschen i dur i sista af- delningen.
Det hela afslutas på ett gripande o c h värdigt sätt genom Manoahs härliga recitativ » Ädle hjälte, sof i ro » m e d tillhörande kör o c h sist israeliternas hänförande o c h upplyftande slutkör, » Lofven, I himlar, Herrens härlighet! » D e t vackra templet var alldeles fylldt af en andäktigt lyssnande publik, som säkerligen ej så snart skall glömma denna musikfest, af hvilken Filharmoniska sällskapet har all heder.
Södra teaterns nya p r o g a m låter se sig så godt s o m månget annat i den vanliga farsstilen, o m det ock ej erbjuder något högre intresse.
För- pjäsen, » Gyllene d r ö m m a r », är en spansk bagatell, där hr E. Wagner särskildt har en lustig roll, s o m han förtjänstfullt skiljes från.
Därpå följer » Fru Lohengrin », en fars af tre franska författare, hvilken efter en tysk bearbetning öfverflyttats till svenskan.
» Fru L o h e n g r i n », sådan den nu ter sig, förefaller nog o c k, tack vare den långa omvägen, föga fransk, annat än i själfva intrig- byggnaden, s o m röjer stor konstfärdighet.
Där finnas d o c k onekligen många lustiga scener och situationer, men det hela verkar något ansträngdt, o c h orimligheterna framträda ibland allt för på- tagligt.
Mest skrattar man åt hr Bergström, s o m också har den bästa rollen.
Vidare kan man man m e d erkännande nämna fru Fornell, hrr Wagner, samt fröken Caspér.
Däremot äro hr o c h fru Lambert denna gång ej fullt i sitt esse.
Fröken Torsslow gör en biroll, en döf gumma, ganska lustigt.
Vasateateatern gaf i måndags en repris af Ernst v o n W i l d e n b u r g h s underhållande skådespel Tofs- lärlcan.
Föreställningen gafs såsom afskedsrecett för fru Eliason, o c h samtliga spelande skötte sig synnerligen förtjänstfullt.
Fru Eliason såsom fabriksflickan Lena väckte samma intresse o c h sympati nu s o m för snart tre år sedan g e n o m det okonstlade behag o c h den innerlighet, hon förlänar åt denna roll, en af hennes bästa.
Bi- fallet var lifligt o c h de spelande inropades upp- repade gånger; särskildt fick den älskvärda recett- tagerskan mottaga de otvätydigaste bevis på publikens varma intresse såväl i form af skal- lande applåder s o m en ymnig blomsterskörd.
Doktorns Lä 3 fyusfru.
Skiss för Idun af Jeanne K. ning o c h rengöring o c h Gud vet hvad!
Idel futtigt hushållspjoller i stället för de ideela ämnen, m e d hvilka jag sysselsatt henne.
Skratta du, min v ä n!
M e n jag skulle vilja gråta öfver en människa, som ej kan lyftas en tum öfver den lilla tufva, på hvilken h o n födts. » i l r b e t e t, hvarmed doktor Berling, den lärde Å V forskaren, sysselsatte sig i sitt arbetsrum så Brefvet var färdigt.
Han hade nu endast att sent på aftonen, tycktes djupt intressera h o n o m.
stoppa det i ett kuvert o c h sända af det.
Likväl K a n s k e var det en lösning af något vetenskap- dröjde han, for ännu en gång m e d blicken öfver ligt p r o b l e m?
Så såg det åtminstone ut på det raderna o c h kastade det så tillbaka i skrifbords- uttryck af spänning, s o m låg öfver hans ansikte.
lådan.
I alla händelser visade han den yttersta nervo- Det började kännas kallt.
Kaminen hade slock- sitet för allt omkring h o n o m.
Eedan ett par- nat, hvarför han bestämde sig att uppsöka sin gånger hade han, lätt förtretad, vändt sig m o t sängkammare.
V ä g e n dit förde genom hans sin unga hustru, då han tyckt sig förnimma en hustrus sof rum.
H a n skred mekaniskt fram, utan eller annan undertryckt suck från bordet där att tänka på att hans skor knarrade.
H a n hade hon satt.
nästan passerat rummet, då hans blick af en » H v a d är det nu då, Greta? » frågade han slut- händelse föll på den unga frun, o c h han blef ligen otåligt.
varse att h o n låg m e d öppna ögon.
» Ä h, ingenting särskildt, » blef svaret.
» Låt » Ä h!
» sade han, » sof du så lätt, att du vaknade mig ej störa dig, Alfred, jag hittar alltid på något af mina steg? » att sysselsätta mig med. » » Nej då, » svarade hon, » men jag hade inte som- nat ännu — jag kunde inte sofva. » H o n tog en penna och började skrifva.
En liten stund v o r o bägge tysta, m e n så blef han » Jaså inte, » sade han litet förströdt.
Han åter nervös.
Raspandet af hennes penna besvä- k o m att tänka på, att hon nyss klagat öfver huf- rade h o n o m.
vudvärk, » är det ingenting jag kan göra för dig. » » Skulle du inte vilja sluta m e d det där, kära » O m du ville ge mig litet vatten, » sade h o n barn? » frågade han kort.
bedjande, » jag är så törstig. » H o n slutade ögonblickligen.
Han fyllde m e d ovan hand ett glas o c h räckte henne det, o c h då hon till tack smekte hans hand, » Jag hade bara tänkt skrifva ett par ord till. » Hennes nästan sorgsna ton lämnade h o n o m ej lyckades h o n till o c h m e d att få en vänlig nick tillbaka.
alldeles oberörd.
H a n steg till o c h m e d u p p o c h gick bort till henne.
» Sof nu lika godt, som jag k o m m e r att göra, » sade han, innan han gick.
» Jaså, du följer mitt råd och skrifver u p p det jag nyss sade dig o m Kant, » anmärkte han o c h H o n svarade icke, utan mumlade b l o t t: » kloc- tog det lilla häftet, i hvilket h o n nyss skrifvit.
kan sex — skall inte glömma.
.
.
» H o n glömde emellertid att väcka h o n o m på mor- H o n hade ej hunnit rycka undan b o k e n o c h gonen, o c h dagern föll ljus o c h klar in i rummet, såg nu förskräckt o c h ängslig u p p till h o n o m, i då han vaknade.
Först kände han sig något för- det en m ö r k rodnad spred sig öfver hennes nyss bleka drag.
Hennes oro varade d o c k icke länge, tretad öfver sin hustrus försumlighet, m e n när ty efter en flyktig blick på det lilla häftet, räckte han väl k o m ut i hennes sofrnm, var m e d ens hvarje tanke på missnöje försvunnen.
H a n såg han henne dét m e d ett lätt småleende.
genast, att det ej stod rätt till.
H o n g ö m d e det hastigt i fickan.
» Det där rörde just inte Kant, » anmärkte han.
Greta var sig icke lik.
H o n svarade icke på H o n var nästan upprörd.
» Förlåt mig, » sade hans frågor, j a det var nästan, s o m o m hon inte riktigt visste, h v e m s o m talade till henne.
Där- hon, » men mitt hufvud — jag har verkligen så vid lyste hennes ögon m e d en främmande o c h ondt i mitt hufvud, Alfred. » underlig glans.
» Nå, m e n då är det j u dumt af dig, Greta, att du inte ännu gått till sängs, » invände han.
I sin rådlöshet ropade han på tjänstflickan, men då ej heller h o n förstod, h v a d som fattades » Ja, jag skulle gärna gått in till mig, m y c k e t hennes unga matmoder, måste han sända efter gärna, m e n.
.
.
» husläkaren, en gammal vän till familjen.
Den » Nå? » » Det är j u så kallt ute, o c h då du arbetar, gamle doktorn hörsammade genast kallelsen o c h glömmer du allt annat och tänker ej på kaminen.
visade efter undersökningen ett m y c k e t allvarligt ansikte.
Ä n allvarligare föreföll han, då han Det var inte länge sedan du förkylde dig o c h.
.
.
» » Ä h!
» afbröt han henne, » jag skall nog hålla bad att få tala ett par ord enskildt m e d Ber- ling.
mig varm, bry dig ej o m den saken. » H o n räckte h o n o m handen.
» G o d natt då, » Er hustru är m y c k e t sjuk, » sade han.
Alfred! » » Hur har det kunnat k o m m a?
Och så hastigt? » H a n tryckte en lätt kyss på hennes läppar.
» Hastigt?
Å h, det har nog gått så småningom.
Febern har förberedt sig ordentligt, efter hvad » G o d natt, liten, glöm icke, att jag vill bli det ser ut.
Er hustru är emellertid för oredig väckt kl. 6 i morgon bittida. » för att man nu skulle kunna draga någon slut- » Jag vaknar nog, » svarade h o n mildt.
sats af det h o n säger.
Har ni icke själf märkt H a n kunde emellertid ej fortsätta m e d det af- något på h e n n e?
» brutna arbetet, utan, sedan han e * t ögonblick suttit i tankar, tog han fram ett påbörjadt bref » Ingenting, » bedyrade Berling.
» H o n klagade o c h skref vidare några rader.
öfver litet hufvud värk i går kväll. » » Dina frågor o m min hustru o c h o m hvarför Öfver läkarens ansikte flög ett svagt leende.
jag egentligen gift mig, har jag ännu icke svarat Därpå blef han åter allvarlig.
» Ja, vi få sköta på, m e n m o t dig, s o m är min bästa vän, kan jag henne m e d yttersta omsorg, » sade han helt kort.
vara uppriktig.
Omsorgsfull skötsel kom ej heller att fattas den sjuka.
Berling själf skulle ha velat sitta nätter Gretas far var, som du vet, först min lärare, och dar v i d hennes sida o c h akta på hennes sedan min vän.
Efter hans d ö d blef jag hennes förmyndare.
Hennes tillgångar v o r o rätt knappa, önskningar, men läkaren fordrade bestämdt att en sjuksköterska skulle tillkallas.
M e d Beriings lugn och då jag i alla fall var skyldig att på ett eller var det emellertid slut.
Arbetet gick ej längre annat sätt sörja för henne, så tyckte jag det var m e d samma fart o c h samma pedantiska punkt- enklast att utan vidare afhugga den gordiska lighet s o m förr; hvarje ögonblick for han upp knuten o c h att gifta mig m e d h e n n e; alltså erbjöd o c h tittade in i sjukrummet för att förvissa sig jag henne min hand!
Detta föll sig ej heller syn- o m, att allt stod rätt till.
Väl kunde det hända nerligen svårt, ty Greta var j u ett godt barn, att han en eller annan gång kunde känna ett visst s o m jag höll mycket af.
Där har du historien obehag öfver den ständiga oron, liksom också att om mitt giftermål.
han kunde blifva litet misslynt öfver, att hela ' Och n u? '
frågar du.
Nå väl jag ångrar ingen- huset var vändt u p p o c h ned, m e n på samma ting, Greta är samma goda barn, hon alltid varit, och gör mig ingenting emot.
M e n det är också gång kände han i n o m sig en viss n y för h o n o m ovan värme för den stackars hjälplösa varelsen allt .. Att lyfta henne u p p till mig blir nog omöj- på sjukbädden.
ligt, det fick jag alldeles nyss ännu ett bevis på.
o Jag hade föresatt mig att söka väcka henne för mina intressen.
Ja, jag gick så långt, att jag offrade en dryg timme af min dyrbara tid, o c h jag begärde endast att hon skulle taga vara på det lilla jag sökt inplanta h o s henne.
Jag trodde nästan, att jag var på väg att lyckas, då jag i afton fann henne ifrigt sysselsatt m e d sin anteckningsbok.
H o n följer dina råd, tänkte jag helt förnöjd.
M e d denna tanke tar j a g häftet, hvari hon skrifvit, ur hennes hand.
M e n h v a d tror du jag får läsa?!
Köksrecept, små råd för stryk- En dag k o m sjuksköterskan in till honom, där han satt o c h skref, o c h bad h o n o m strax k o m m a in.
» Men för all del, » sade hon, » uppfyll bara hennes önskan.
Det går inte an att på minsta vis oroa henne. » Snabbare än han vanligen brukade skiljas från sitt arbete, reste han sig o c h skyndade till sjuk- rummet.
» Här är jag, mitt b a r n!
H v a d önskar d u?
» till- talade han den unga frun.
H o n mötte h o n o m m e d en vänlig, men matt
blick.
Svaret dröjde ett ögonblick — kanske där- för att b o n behöfde samla sina tankar.
» Den lilla boken, » sade b o n sakta, » s o m jag skref i. » » Ja visst, » svarade han något tveksamt.
M e n så förstod han.
» Ja — du tänker på det lilla häftet, du skref i kvällen innan du sjuknade.
Jag hade det j u själf i handen då.
Inte sant? » » I mitt skrifbord, » hviskade h o n o c h slöt ögo- nen, för att därmed antyda, att h o n för tillfället ej förmådde tala mer.
H a n förstod nu också, hvad h o n önskade, och gick genast till hennes skrifbord för att söka efter det lilla häftet, hvars innehåll några dagar tidigare h o s h o n o m fram- kallat så blandade känslor.
Nyckeln till skrifbordet var sliart funnen o c h m e d den äfven boken.
Å t m i n s t o n e tviflade Ber- ling ej en minut, att han hade hittat den rätta.
M y c k e t riktigt, där voro Gretas fina, sirliga anteck- ningar.
H a n hade egentligen aldrig, såsom han uttryckte sig, kunnat finna någon karaktär i Gretas stil.
Hans ögon stannade vid de första raderna.
D e rörde sig hvarken o m matrecepter eller annat dyligt, utan bildade ett slags förord.
Utan att betänka sig läste han dem.
» Jag kan lugnt tänka på min död, » hade h o n skrifvit, » e m e d a n jag ofta varit ensam o c h sökt göra mig förtrogen m e d den.
Därför blir det mig ej svårt att skrifva ned, hvad jag ännu har att säga o m h o n o m.
Jag är så ledsen, att jag ej kan lämna något åt Alfred, m e n han vet ju, att jag ej äger någonting, o c h mina små nipper kunna j u ingenting vara för h o n o m.
Mina få böcker äro j u också utan något värde i hans ögon.
Men något kan jag ändå göra för h o n o m.
Därför skrif- ver jag noga u p p alla hans vanor o c h önskningar.
H o n, s o m k o m m e r efter m i g o c h får den lyckan att sörja för h o n o m, när jag är borta.
.
.
a c k!
hur tacksam skall jag icke ännu i min graf bli m o t henne, o m h o n g ö r allt hvad h o n kan för att vara h o n o m till glädje! » Och nu följde de små anvisningar, s o m han redan för några dagar sedan hade sett i den lilla b o k e n o c h s o m han först nu förstod.
Där funnos recepter för hans älsklingsrätter, noggranna upp- gifter, hur hans strumpor skulle stoppas o c h hans skjortor strykas, o c h bland annat också hennes Den 8 " ° \ ' J_ oran » t st R e d i g e r a s a f S o p h i e Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
För min efterhängsenhet skördat- jag pris, Men får » smaka käppen » s o m dag- ligan spis.
Och o m blott den ringaste motgång jag får, Strax på mina verkande leder man slår.
Ja, ödena växla på lefnadens stråt, Det bär stundom uppåt o c h stun- d o m nedåt; Ibland får jag ligga, ibland blir jag hängd, Ibland jag m i g badar i solstrålars mängd.
Mång ' darrande månstråle dragés till m i g Uppå min afstannade nattliga stig.
Ibland gör jag snedsprång — h v e m går för d e m fri — Ibland kan jag utsättas för jalusi.
V i d lampornas sken o c h i grynin- gen kall Anlitas jag ofta i dragande kall.
TTärmed vill jag upprulla för eder blick, En m ä n g d af små taflor i lätt tyd- bart skick.
småförnuftiga funderingar, hur man b o r d e städa hans rum, så att han ögonblickligen kunde finna allt på dess rätta plats.
Sida efter sida fortsat- tes på detta sätt, m e n långt innan Berling hade hunnit till slutet, hade hans hufvud sjunkit ned öfver den lilla boken, o c h hans ö g o n voro fyllda af tårar.
Det dröjde en g o d stund, innan han kunde återvända till sin fru.
När han ändtligen reste på sig, ville hans lemmar inte riktigt göra tjänst, o c h händerna, som han knäppt o m den lilla bo- ken, darrade, men höll o den ändå fast s o m en dyrbar skatt.
Och han återlämnade den icke till Greta, utan g ö m d e den i sitt skrifbord.
Den sjuka låg ännu i slummer, då han k o m tillbaka till henne.
Sjuksköterskan berättade, att h o n ej visat sig det minsta otålig öfver hans dröjsmål o c h ej heller frågat efter någonting.
Han tänkte då, att han missförstått henne, o c h att hon ej begärt b o k e n för sig, utan att h o n blott önskat att han skulle veta, hvar den fanns.
Nu följde några sorgliga dagar, ty faran för Gretas lif hade ökats.
Under denna tid vek Ber- ling hvarken dag eller natt från hennes bädd.
H a n hade m e d ens lärt sig, hur m a n skulle sköta sjuka, o c h var så ifrig att öfva sig däri, att skö- terskan först blef förvånad o c h sedan harmsen öfver att se sig undanskjuten från sin post, men hennes protester hjälpte till intet.
Berling för- klarade helt enkelt, att han ej ämnade vika från sin hustrus sida.
Och d e n gamle läkaren, s o m i tysthet lagt märke till hela förändringen, sade till h e n n e m e d ett sakta leende: sidan af tillvaron fått?
H v a d flitig student tog m e d heder o c h glans.
En b l o m m a i tidernas evighets- krans.
En pelare — grönklädd — i skogar- nas sal.
H v a d måste vi här uti sorgernas dal?
Om hvad b ö r ej sägas: » Jag hatar dess sken! » Nej, tänk på herr räf o c h hans rönn- bärsträdgren.
H v a d jordklotet gör uti världsaltets rymd.
En » leende », fridfull, af höjderna skymd.
E n tingest s o m saknar b å d ' början o c h slut.
H u r var den där väfven, s o m m o r klippte u t?
En sjö mellan F i n s p o n g och Norr- köpings stad.
Ett kvinnonamn, ryktbart från Bell- mans ballad.
H v a d » väktaren » gör s o m oss stör i vår ro.
H v a d ynglingen är, s o m mottagit din tro.
En hvilostad, fin, efter vandringen här, F ö r den hvars lekamen ej maskar förtär.
H v e m b o r under under Bores » för- silfrade » tak?
Och hvad g ö r den falska i sina ge mak?
En häfdernas teckning, m e n läslig af få.
H v a d mången kan göra s o m trött- nar att gå.
Förargeligt minspel.
H u r bollen sig ter.
Och härmed jag rullar mig neder för er.
A. N-ll.
H v a d är det för tyg, s o m i koja o c h slott rekommendera sitt allmänt erkända PJEROTH &amp; Co. L t J T P U L V E R Tekniska Fabriken " GÖTA LEJON " * O * GÖTEBORG.
fritt f r A n Klor o Innehållsförteckning: » Doktor Berling kan gärna få sin vilja fram, det tar jag på mitt ansvar! » D e n afgörande stunden var k o m m e n.
A n en kamp mellan lif och död, sedan kunde läkaren säga till B e r l i n g: » Andas fritt igen min käre v ä n!
H o n är u t o m fara! » » Allt annat är m i g likgiltigt, bara jag får be- hålla henne.
Jag hade aldrig kunnat stå ut m e d att lefva utan henne. » » Nj får behålla henne, » var svaret, » men hen- nes krafter äro m y c k e t medtagna.
Mitt recept är: Solsken!
Södern skulle göra h e n n e godt. » Några dagar efteråt hade h o n redan återvun- ljusaste nit så pass krafter, att han fick sitta vid hennes bädd o c h tala o m sina resplaner.
» Det är nu alldeles bestämdt, mitt käraste barn, » sade han, » så snart du tål vid resan, dra- ga vi till Italien. » Den stilla lycka, s o m nu alltid låg öfver hen- nes drag, strålade vid dessa o r d m e d ännu star- kare glans i hennes anlete.
» V i båda! » sade hon.
» D u o c h j a g!
Men den tredje kamraten får inte k o m m a m e d; inte sannt Alfred? » » Hvilken kamrat? » frågade han.
» Han — Kanth hviskade h o n m e d en lätt, le- ende rodnad.
» Jo den! » svarade han.
» Han får vara glad, o m jag vill sysselsätta mig m e d h o n o m den tid jag ej får vara h o s dig. » Ofverlycklig o c h m e d slutna ögon lutade h o n sig tillbaka i kuddarne.
» Jag skall säga dig någonting, Alfred, » började hon efter en paus » jag tror, jag inte behöfver resa till Italien. » » A h, det blir n o g ändå det bästa, min lilla v ä n!
Det bästa, s o m finns i det härliga landet, just det s o m doktorn sagt, att du behöfver, det ta vi m e d oss tillbaka o c h g ö m m a det i vårt hem. » » H v a d menar d u?
» frågade h o n förvånad.
Han såg på h e n n e rörd o c h ändå l e e n d e: ^Solskenet, liten! » Sofia Dorothea Holmherg; en trotjänarinna,af /.
(Med porträtt).
— Nu är sippornas tid; af Reinhold Winter.
— Elev- hemmet i Stockholm; af Lilly Engström.
— Ännu ett ord i barfotafrågan; af En annan Imsmoder.
— När våren k o m åter; skiss för Idun af Homo.
Sum.
— » Det yngsta Sverige » i Iduns julnummer, — Iduns läkarartiklar.
V I I I: Psy- koterapi; af d:r O. 6.
Wetterstrand.
(Forts.) — Fråu Iduns läsekrets: Till en konfirmand.
» Friskare vind ».
Till alla.
.
.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Dok- torns hustru; skiss af Jeanne K.
— Tidsfördrif.
drag, modernt instrument m e d gamla anor, namn på ett djur.
Charad.
b-g.
Öfver mitt första, där m y g g e n lekte, Solen så het mitt andra o c h stekte, Och i mitt hela arbetet sjöd.
Pirfvel.
Från det gifna hufvudordet tages en bokstaf i sender, så att man m e d de återstående stäfverna alltid kan bilda ett ord.
Triangelaritmogryf.
1 2 3 4 2 1 6 7 3 6 1 4 7 Bortplockningsgåta.
H bort- vald bok- nytt 1 2 3 4 5 6 7 5 1) Namn, 2) profet i gamla testa- mentet, 3) stad, 4) liknar glas, 5) bokstaf.
Maj.
8) Jag o m mig själf nu vill säga bara A t t ofta n o g jag plär slipad vara.
5 6 7 8 2 3 1) På andras rätt jag styft plär hålla.
5 6 7 2 3 1) E n sådan pöbel kan upplopp vålla.
1 2 3 5 6) Från » svarta taflan » jag ofta lyser.
1 6 2 5) O m m a n m i g smakar, man säkert ryser.
1 6 2) Ett kärl, s o m r y m m e r rätt m y c k e t vin.
G 2) H v a d s o m i meter kan delas in.
Sibylla.
Rebus.
(Läses o c h uttydes på engelska.)
2 + 2 + u r u b § c u r 2 + for me.
Lösningar.
Länk-logogryfen: Kloroform; klo — lo — o — ro — rof - for — orm — form.
Charaden: Oken.
Ifyllningsgåtan: Runeberg — Vårt land.]
) Romanov, 2) undergå, 3) nässlor, 4) eld- fast, 5) Barnaul, 6) Evelina, 7) renhorn, 8) Gotland.
Nadege.
Proköpen.- Vrå, rå, å. Bokstafsgåta.
A f 3 a, 2 e, 3 i, 3 f, 2 g, 3 j, 1 1, 1 n, 5 r, 1 s, 1 t, 1 v, 1 ä, 1 ö bildas 5 ord, hvilkas begynnelse- bokstäfver uppifrån samt slutbok- stäfverna, nedifrån lästa, bilda tvän- ne mytologiska namn.
Orden ä r o: en förbindelse, en väckelse, vatten- Lufpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stailet för bästa och renaste aska.
Användningssättet alldeles samma som med vanlig asklut, och S Å P - P O L V E R H, (F R I L T K I O R Y Länkgåtan: Kalif; kal — kali — al — Ali — lif.
Ordgålan: Ark; aska, rör, kalk.
Vokai [för ändrings g åt an: Sal, sil, sol, syl, säl.
Sparar penilinffar.
— — Sparar arbete.
• Sparar kläder och - ersätter s å p a eller tvål
