# ID: svediakorp-per1071
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,586
# sentences: 580
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri N:r 17 (436) Fredagen den 24 april 1896.
Byrå: Prenumerationspris p r å r: Idun ensam kr.
5.
— Klara s ö d r a k y r k o g.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
&gt; 5: — Iduns Modet., mänadsuppl » 3: — Prenumeration sker å alla post- Barngarderoben » 3: — anstalter i riket.
Aktiebolag.
9:de årg.
Auuonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
FRITHIOF HELLBERG.
För » Platssökande&gt; o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Redaktionssekr.
: /.
Nordling.
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp- rad Redaktör oen utglfvare?
T / tgifningstid: hvarje helgfri fredag.
P a u l i ne Ah I berg.
+ f f r 1879 u t k o m här en b o k, som väckte stor uppmärksamhet i litte- r rart bildade kretsar.
Frankrike, B o k e n s titel en studie af P.
A., var: Victor Hugo och det nya o c h man fick snart veta, att författare- hon en sällsynt roflcktionsförmåga, o c h h o n betraktades Så som h o n börjat i h e m m e t o c h skolan, fortsatte hon ute i lifvet.
namnet var Pauline A h l b e r g, ett dittills inom litteraturen okändt namn, R e d a n tämligen tidigt företog hon utländska som gen af tillhörde ett ungt fruntimmer, ännu då ej trettio d e m, hvilka kände henne, förklarades äga en ning.
Under nyss nämnda år år, men som högst ovanlig bcgåf- i allmänhet som en mindre vanlig lärjunge.
vårdarinna, Pauline en resor, ledsagad af en tro- gammal bepröfvad medhjälperska inom familjen.
A h l b e r g s starka vetgirighet dref henne att på ort o c h ställe studera främmande folks u t k o m m o två delar af detta ar- hållanden o c h isynnerhet bete, och litterära tredje o c h sista delen.
D ä r m e d år 1880 följde den verksamhet, och i n o m den litterära världen fullt henne långt i dessa betryggadt, o c h man ägde grun- anledning förhoppningar tida att hysa stora o m hennes fram- betydelse på författareba- nan.
riktig Under uppfattning sin förde studier.
första tid i Elisabeth Pauline Christine Ahlberg föddes i Stock- holm den var 4 d e c e m b e r 1851. yngst af sex syskon, barn till förste stadsläkaren här- städes, kungl.
Johan lifmedikus, d:r Daniel A h l b e r g (f 1856) gen till Tyskland och visade nästan motvilja m o t hvad Frank- ändrades under ratur.
ursprung.
ledes i stockholmsk holländskt Pauline uppväxte så- ett bildadt och väckte redan samhet f ö r ovanlig intellektuel begåfning, tidigt hem som uppmärk- ytterligare ut- och Frank- att dess folk o c h litte- vara skygg, k o m hon i till- fälle att göra personliga bekant- skaper med vistande i Stilla o c h b l y g s a m, utan flere gammal Detta betydligt, rike lärde h o n sig att tillbörligt uppskatta samt dennes m a k a Louise H e n - stående dock långt riette Moll (f 1867) af en fram- köpmanssläkt ut- landet kände hon sig mest dra- rike kunde ha att erbjuda.
Henriette Hon o c h hen- nes ovanliga förmåga af snabb var Pauline A h l b e r g s anseende dad för- deras af stort värde o c h knöt litterära förbindelser, som voro af icke ringa hennes arbeten.
i främsta skarpa de för dock rummet hennes egen intelligens outtröttliga satte nytta Det_ var och hennes verksamhet, henne i stånd forskningar, att hvilka som utföra hennes vecklades i en af hufvudstadens angenäma framställningssätt förnämsta dan gjorde tillgängliga f ö r andra.
drique flickskolor, Hammarstedts anstalt vid fru Fre- pensions- Brunkebergs torg.
D ä r gjorde h o n sig synnerligen bemärkt för sin fattningsförmåga goda minne.
satser snabba och upp- utmärkt I de svenska upp- h o n skref i skolan röjde Hennes flit se- o c h arbetsförmåga voro lika stora som hennes rika förståndsgåfvor.
Ett ofvan af bevisen därpå är den nämnda b o k e n om V i c t o r Hugo och Förf.
har det nya själf Frankrike.
förklarat, att
IDUN 18 % Uppfostran är icke det, som öfverhopar en kvinna med talanger, utan det s o m bidrager till att bilda en fast och regelbunden karaktär.
Hanna !i hon under en längre vistelse i Paris hade till- fälle att kasta en blick in i den franska hufvud- stadens artistiska, litterära o c h politiska värld.
Hon var allt för blygsam, då hon talade om en » b l i c k » endast.
1 själf va verket nöjde hon sig ingalunda m e d en ytlig blick, utan hon lodade långt ned på djupet, ur hvars gömslen hon upphämtade rika skatter.
S o m ett dyrbart minne räknade hon att ha sett och hört V i c t o r H u g o så väl i hans hem som i offentligheten, o c h hon förklarade, att det intresse, som den store skalden o c h rätts- kämpen ingaf, var oskiljaktigt förknippadt m e d den moderna tidens och särskildt det republi- kanska Frankrikes ädlaste idéer.
1 öfverens- stämmclse m e d denna uppfattning skref hon boken o m V i c t o r H u g o o c h det nya Frankrike, i hvars förord hon alltför blygsamt talar o m sin » litterära o e r f a r e n h e t », i trots af hvilken hon dock behandlat ett » öfverväldigande ämne, hvilket erbjuder så m y c k e t större svårigheter, som ingen skriftställare, vare sig inom eller utom Frankrike, skildrat V i c t o r H u g o s lifs- gärning i dess helhet. » P e n n a uppgift löste hon på ett synnerligen lyckadt sätt.
Efter att ha kastat en blick på den franska litteraturen från L u d v i g den fjor- tondes tid o c h därunder ådagalagt en själf- ständig uppfattning af den förvånande trohet m o t häfdvunna lagar o c h sedvänjor, som de för radikalismen af sina idéer o c h våldsamhe- ten af sina politiska omstörtningar välbekanta fransmännen bevisat inom skaldekonsten, skil- drar hon med tillförlitlighet i uppgifter, klart omdöme o c h ett fängslande framställningssätt, huru V i c t o r H u g o, uppfostrad i de reaktionära åskådningarnas sköte, måste, i likhet med år- hundradet, under mycken strid lösslita sig från gamla fördomar f ö r att steg för steg närma sig de liberala sträfvandena o c h insupa allt mer af deras stärkande morgonluft.
P å den vägen följer Pauline A h l b e r g s b o k V i c t o r H u g o från station till station o c h visar, huru han först omfattade sträfvandet efter fri- het i konsten, huru civilisationen sedan i sin helhet vardt hans högsta syfte, samt huru slut- ligen detta begrepp för honom vidgades till hela sitt omfång, så att det icke mera, såsom hon uttryckte sig, » representerar endast sede- förmildringens sak, utan rättsprincipernas in- förande i statslifvet o c h förnuftets seger öfver obskurantismen. » Pauline A h l b e r g var en stor beundrarinna af V i c t o r H u g o, men hon.
var ingen svärmer- ska o c h lät icke sin beundran förleda henne till någon öfverilad hänförelse.
M e d lugn o c h klarsynthet tränger hon in i det H u g o ' s k a skaldskap&gt;ets väsen, o c h de iakttagelser hon därunder gjort meddelar hon sedan i en lika lagn o c h klar framställning, hvilken på ett träffande sätt visar oss ej blott författaren, utan äfven människan i dennas olika lifsskeden.
Liksom den person hon skildrar var ej blott en stor konstnär, utan äfven en stor människo- vän, är hennes skildring både ett verkligt konst- verk o c h ett uttryck för cn ädel personlighet.
Idén o m det mänskliga framåtskridandet upp- fyller hela hennes framställning, o c h med sin bok har hon uppnått det mål hon satt sig före, att icke upphöja en person, utan den sak, som denne person tjänat, o c h hvilken, såsom hon själf erinrar, sedan 1789 varit det ädlare Frankrikes: sak.
frihetens, * rättens, civilisationens * E j långt efter det sista delen af nu o m - nämnda b o k utkommit, såg ett annat arbete af Pauline A h l b e r g dagen, ett nytt bidrag till Frankrikes litteraturhistoria och till kännedo- men o m en af dess förnämsta skalder, Alfred de Vigny.
Het är otvifvelaktigt också ett för- tjänstfullt arbete, men icke af samma betydelse som det föregående, liksom de V i g n y ej heller var af samma betydelse som H u g o.
A f större intresse däremot var den skildring hon i en tidskriftsartikel gjorde af Ibsen.
H o n skref nämligen ej blott böcker, utan äfven uppsat- ser i tidskrifter.
I Paris hade hon gjort per- sonlig bekantskap med fru Juliette A d a m, den spirituela utgifvarinnan af La nouvelle Revue, och denna, som aldrig underlåter att f ö r sin tidskrift vinna utmärkta pennor, förmådde äf- ven den unga svenskan att lämna bidrag.
Så skref Pauline A h l b e r g i juli-häftet 1882 af nämnda revy Un poéte du Nord o c h var åtminstone cn af de första, o m ock kanske ej den allra första, som gjorde fransmännen be- kanta med Henrik Posen.
Hennes fullständiga skildring af den store norske författarens verk och personlighet intill början af 1880-talet är af stort intresse o c h visar, med hvilken grund- lighct hon trängde till djupet af allt, m e d hvilket hon S3 * ssolsatte sig.
D e t är en lef- vandc bild af skalden o c h hans gärningar in- till nyss nämnda tid, o c h o m vi sedan fått en kanske något förändrad uppfattning af hans verksamhet, torde man böra söka orsaken där- till hos h o n o m själf o c h icke hos den, som för hälft annat årtionde sedan skildrade h o - nom, sådan han då var.
More.
äfven i sitt personliga lif, o c h det förra var ett sant uttryck för det senare.
Hvar man än k o m i hennes grannskap, i fosterlandet eller på främmande jord, var hon städse densamma.
Oaktadt hennes hälsa var m y c k e t otillfreds- ställande, fann man henne d o c k alltid glad och vänlig, o c h de landsmän, m e d hvilka hon um- gicks i utlandet, skola otvifvelaktigt aldrig g l ö m m a de behagliga stunder de tillbragte i den verkligen lärda, men alltid anspråkslösa Pauline A h l b e r g s sällskap.
Under förra hälften af 1883 i R o m var hen- nes hälsa kanske mer än förr vacklande, men hon tycktes åter tillfriskna samt for på hösten nämnda år till Stockholm för att här ingå äk- tenskap med vår framstående konstnär Julius K r o n b e r g, hvars bekantskap hon hade gjort i Italien.
Omedelbart efter vigseln vände de nygifta åter till R o m o c h inrättade sig på ett angenämt sätt i sitt konstnärshem vid via Mar- gutta, vid foten af Monte P i n c i o.
Länge dröjde det dock icke, förrän den unga makans sjuklighet återvände o c h tilltog i oroande grad.
H o n fördes till Stockholm igen tidigt på våren 1884, men sjukdomen hade gjort så förfärande framsteg, att någon rädd- ning ej mer stod att finna.
Hennes så ovan- ligt klara förstånd omtöcknades för alltid, o c h den kraftfulla intelligensen sjönk i sinnesför- virringens ohyggliga natt.
A l l t som k u ö d e gö- ras f ö r att finna b o t gjordes, men allt förgäfves.
Under så sorgliga omständigheter kunde äk- tenskapet naturligtvis icke fortsättas, utan upp- löstes, sedan läkarne förklarat, att hon vore ohjälpligt hemfallen åt den hemska sjukdomen.
Sina sista år tillbragte hon på en enskild vårdanstalt i Malmö, där hon åtnjöt den ö m - maste skötsel, utan att hon själf gaf något tecken till att hon visste hvad som föregick omkring henne, o c h hennes anhörigas uppre- pade besök mottog hon med slö likgiltighet.
Den 15 i denna månad slöts ändtligen detta cn gång så lofvandc lif.
A r 1883 i d e c e m b e r finna vi en ny, gan- ska omfattande uppsats af Pauline A h l b e r g i L a nouvelle R e v u e, i hvilken hon skildrar H art scandinave et finlandais.
H o n befann sig då i K o m, där hon uppehöll sig under större de- Sällan har väl cn rik ande dukat under len af nyss nämnda år o c h ägnade sin stän- på ett så olyckligt sätt.
Hennes sinnesfrån- digt vakna uppmärksamhet äfven åt de bil- varo yttrade sig aldrig i några häftiga utbrott, dande konsterna, hvilkas verk hon grundligt men det var som hade hjärnans verksamhet studerat ej blott i Italien, utan öfverallt där i helt o c h hållet upphört.
Ä f v e n i detta sorgliga hon sökt näring för sitt outtröttliga kunskaps- tillstånd var hon således samma stillsamma begär.
D e n i fråga varande uppsatsen o m den o c h blyga väsen som alltid förut.
Sällan har skandinaviska o c h finska konsten skildrar för- man också i hennes verksamhets tid träffat nämligast utställningen i K ö p e n h a m n 1882. någon mera renhjärtad, ödmjuk o c h anspråks- Författarinnan lämnar däruti först cn vägle- lös samt, i ordets bästa mening, snäll o c h god dande framställning af konstförhållandena i nor- kvinna än den ej blott talangfulla o c h kun- den o c h redogör därefter klart o c h tillfreds- skapsrika, utan med verklig lärdom utrustade ställande för de arbeten, som på K ö p e n h a m n s - Pauline A h l b e r g.
Såsom sådan skall hon ock utställningen representerade de respektive lan- alltid hågkommas ej blott af anhöriga o c h vän- dens särskilda konstutveckling.
Ä n n u i denna ner, utan af alla som sätta värde på stora och stund, tretton år sedan uppsatsen skrefs, må- ädla egenskaper, men först o c h främst på hjär- ste hvarje konstvän m e d stort intresse läsa tats renhet.
Claes Lundin.
denna så enkla o c h klara framställning, hvil- * ken på ett så fängslande sätt redogör för för- 7 fattarinnans uppfattning af vår konst.
Pauline A h l b e r g s stil var så väl i svensk som fransk dräkt alltigenom af stort behag, men dess förnämsta egenskaper voro enkelhet och klarhet samt träffsäkerhet i framställnin- gen, på samma gång som man däruti fann den personliga anspråkslöshet, som pryder livar o c h en, man eller kvinna, men hvilken ej alltid skönjes hos utmärkta författare.
Sådan hon var i sitt författareskap, var hon " E n viktig hemlighet. '
Planschen för april åtföljer — i stället för det sedvanliga romanarket — dagens nummer och utgöres af en autolypisk re- produkdion från Silfversparres nya gra- fiska aktiebolag efter den tyske målaren 31.
Wunsclis humoristiskt intagande genre ur barnens värld: » En viktig hemlighet ».
*
DUN 1896 B e n bundna En Vändpunkt.
systent.
u n g h o n står, d i n b u n d n a s y s t e r, arla m o r g o n, särla k v ä l l, i butik, s o m, k v a l o c h dyster, sluter h e n n e i sin c e l l.
H e m m a är d e t f a t t i g t v o r d e t: m o d e r n sjuklig, fadern d ö d, o c h att skaffa m a t p å b o r d e t dotterplikten henne bjöd.
T r ö t t h o n står, d i n b u n d n a s y s t e r, arla m o r g o n, särla k v ä l l, i fabrik, s o m, kvaf o c h dyster, s l u t e r h e n n e i sin c e l l.
B å d a d o c k m e d lifsmod tagit plats b a k disk o c h s n a b b maskin, b å d a v a x till k u p a n d r a g i t — trogna, trägna arbetsbin.
M e n för hvarje d a g, s o m skrider, d o m n a lust o c h tillförsikt: någonting i bröstet svider, m ö d a n s plikt blir s m ä r t a n s plikt.
H v a r f ö r?
.
.
.
D e t k a n k n a p p t d u fatta, fria s y s t e r, k ä c k o c h r ö d.
.
.
Böra icke h ö g t d e skatta att h a p l a t s o c h d a g l i g t b r ö d?
Jo, hvar bunden syster gläder n o g d e n a r b e t s l ö n, h o n får.
M e n är allt b l o t t m a t o c h k l ä d e r, h v a r a f h e n n e s lif b e s t å r?
N e j, var viss, h o n trär o c h tänker hän m o t lyckan, liksom d u; m e n när ödet gunst d i g skänker, går hon förbisedd ännu.
G e n o m burens täta galler, under d a g s arbetets g n y, k n a p p t e n g l i m t af s o l e n faller, s o m kan purpra hennes h y.
A l l t är s a m m a k ä r f v a m ö d a, sommar, vinter, vår o c h höst, m e n det kan ändå ej d ö d a rörelsen i hennes bröst.
Kan e j d ä m p a g l ö d, s o m g l i m m a r, n ä r h o n r o p a r: » g i f m i g fri, eller l ä t t a m ö d a n s t i m m a r m e d en smula poesi! » Kvinnotankar, blyga, ömma, följa, h j u l e t s s n a b b a r e m — k a n s k e får h o n e n d a s t d r ö m m a att bli m o d e r i ett h e m.
— Fria s y s t e r, i d i n l y c k a till d i n b u n d n a s y s t e r s t i g att e n k y s s p å p a n n a n t r y c k a, d ä r f ö r att h o n t j ä n a r d i g!
S k y n d a d i g att h e n n e v i n n a m e d ditt v a r m a hjärtelag, t y, s o m d u, h o n är e n k v i n n a, lika s t a r k o c h lika s v a g.
Ernst Högman.
rät Skiss af M a t h i l d a Roos.
p r o f e s s o r X.
, en g a m m a l kär u m g ä n g e s - r v ä n i v å r f a m i l j, b e r ä t t a d e m i g en g å n g följande: O m ni k v i n n o r b l o t t v i s s t e, h v i l k e n m a k t såväl till ondt s o m g o d t ni ha öfver det kön, s o m m a n sedan hedenhös plägar kalla det starka.
Tyvärr, i det förstnämn- d a fallet h a ni n o g r e d a d ä r p å o c h b e - g a g n a er däraf, m e d v e t e t eller o m e d v e t e t, m e n i det senare, m å n n e kvinnorna g e ut e n s e n b r å k d e l af alla d e ä k t a g u l d m y n t, hvilka de, enligt skaparens vilja och be- slut, h a i sin ä g o?
Jag tror det knap- past; vore kvinnan mera medveten o m, i c k e b l o t t sin f ö r m å g a att t j u s a o c h d å r a m a n n e n, u t a n ä f v e n o m s i n m a k t att l e d a h o n o m till d e t g o d a o c h rätta, d å s k u l l e d e t visserligen se a n n o r l u n d a ut i världen.
K v i n n a n är ett b r ä c k l i g t käril, h e t e r d e t; j a g s ä g e r t v ä r t o m, manven är d e t b å d e h v a d karaktär och motståndskraft heter, o c h k o m m e h o n o m icke i frestelsens stund den r e n a, ä d l a k v i n n a n till h j ä l p, så s t o d e h a n s i g i a l l m ä n h e t g a n s k a slätt, d e t är m i n oförgripliga mening.
Men kvinnorna ha i g e n o m s n i t t ä n n u i c k e v a k n a t u p p till k ä n s l a af d e t s t o r a a n s v a r d e n n a m a k t å l ä g g e r dem.
.
.
F ö r m å n g a, m å n g a år s e d a n — d e t här börjar nästan s o m en saga, o c h verkligen, då j a g nu vidrör det minne j a g ämnar be- r ä t t a, är d e t s o m o m n å g o t af s a g a n s p o e s i o c h f r i s k h e t f l ä k t a d e f r a m d ä r u r, så m å n g a v e k a, underbara k ä n s l o s t ä m n i n g a r sätter det i r ö r e l s e i m i n själ, — f ö r m å n g a år se- dan umgicks jag s o m tjugufemårig ung m a n o c h lärare i å t s k i l l i g a af s t a d e n s s k o - lor h o s en kollega, en lektor, hvilkens h e m t y c k t e s m i g v a r a själf v a u r b i l d e n af j o r - disk lycka och harmoni.
N a t u r l i g t v i s be- r o d d e d e t t a p å h a n s h u s t r u — d e t är all- t i d i s å d a n a fall k v i n n a n s o m g ö r ' e t!
— h o n v a r e n af d e s s a v a r e l s e r, p å h v i l k a m a n ville tillämpa Birger Jarls o r d: » h a d e m i n b r o d e r d e t t a o g j o r d t » o.
s. v.
Å t m i n - s t o n e v e t j a g, att jag b r u k a d e t ä n k a så o m henne.
Emellertid analyserade j a g aldrig närmare mina känslor för henne; en å två g å n g e r i v e c k a n k o m j a g p å b e s ö k h o s lek- torns, drack te hos d e m, diskuterade tidens frågor, s j ö n g duetter m e d frun o c h solade m i g i en lycka, s o m j a g afundades, icke m e d n å g o n k ä n s l a af b i t t e r h e t, u t a n m e d stilla, längtansfullt s v å r m o d.
Min v ä n o c h hans hustru hade endast ett b a r n, e n l i t e n flicka m e d l j u s a l o c k a r, blåa, lifliga ö g o n o c h e n l i t e n k v i c k t u n g a, s o m aldrig l ä m n a d e henne svarslös under vårt » k ä r l e k s g n a b b ».
T y h o n o c h j a g v o r o de bästa vänner i världen; så snart j a g kom, hoppade hon genast upp i mitt knä o c h fordrade m e d en förtjusande d e s p o t i s m d e n tribut, vid hvilken h o n blifvit v a n: en s a g a eller b e r ä t t e l s e eller ä n n u h e l l r e n å g r a roliga visor.
Dessa sistnämnda utgjorde h e n n e s f ö r t j u s n i n g; h o n s k r a t t a d e så, att m a n t y c k t e h e l a d e n lilla v a r e l s e n s k u l l e b r i s t a af g l ä d j e.
J a g v a r e n o m t y c k t v i s - s å n g a r e o c h v a n v i d p u b l i k e n s bifall, m e n a l d r i g h a d e j a g e n m e r a t a c k s a m o c h för- t j u s t å h ö r a r e ä n lilla E l n a.
att E m e l l e r t i d b l e f d e t m i g n o g efteråt k l a r t, i c k e v a r d e t blott f ö r h e n n e s s k u l l j a g u p p v a k t a d e d e n lilla flickan m e d r o l i g a vi- sor o c h karamellstrutar o c h undergifvet l y d d e alla h e n n e s b e f a l l n i n g a r; n e j, d e t v a r n o g o c k s å f ö r m o d e r n s skull, f ö r att d e l j u s a l o c k a r n e o c h b l å ö g o n e n så m y c k e t p å m i n d e om henne.
M e n, s o m s a g d t, j a g i n g i c k a l d r i g i nå- g o t a n a l y s e r a n d e af m i n a k ä n s l o r; j a g m i n - n e s d o c k, att j a g i c k e v a r l y c k l i g u n d e r d e n n a t i d.
D e t lif j a g själf f ö r d e v a r så o l i k t d e t t a stilla h e m l i f, s o m s t o d f ö r m i g likt ett o u p p h i n n e l i g t i d e a l, o c h d e n u n g a fruns b i l d k u n d e ofta, m i d t u n d e r l ö s - s l ä p p t a n ö j e n o c h m u n t r a fester, u p p s t i g a f ö r m i g o c h f y l l a m i n själ m e d e n k ä n s l a m i d t e m e l l a n s a m v e t s a g g o c h s v ä r m i s k, trå- nande längtan.
I t v å år u n g e f ä r h a d e m i t t f ö r t r o l i g a u m g ä n g e m e d l e k t o r n s fortfarit, d å j a g e n a f t o n, v i d ett b e s ö k h o s d e m, till m i n för- v å n i n g o c h s m ä r t a m ä r k t e, att frun p å nå- g o t sätt var förändrad e m o t m i g.
Först v i l l e j a g k n a p p a s t tro m i n a s i n n e n s vitt- n e s b ö r d, j a g f ö r s ö k t e intala m i g, att d e t blott var fantasier, m e n slutligen blef det m i g e j l ä n g r e m ö j l i g t att d ö l j a s a n n i n g e n f ö r m i g själf.
V a n l i g e n brukade h o n alltid i mitt sällskap vara vänlig, g l a d o c h obe- svärad, alldeles s o m m o t en g o d k a m r a t; i d a g d ä r e m o t v a r h o n — o k l a n d e r l i g t artig, d e t är s a n t, m e n p å ett a l l d e l e s obeskrif- b a r t s ä t t r e s e r v e r a d, så s n a r t h o n t a l a d e till eller s å g p å m i g.
J a g t r o r e j, att h e n - nes m a n märkte n å g o n t i n g; hennes sätt h a d e j u s t d e n n a lilla n y a n s af k y l a, s o m är e n k o m a f p a s s a d så, att d e n i c k e k ä n n s af n å g o n a n n a n ä n af h o n o m eller h e n n e, f ö r h v i l k e n d e n är ä m n a d, o c h s o m j a g t r o r att e n d a s t e n k v i n n a k a n l y c k a s å s t a d - komma.
D å vi suttit o c h pratat en stund, k o m lilla E l n a i n s p r i u g a n d e o c h, s e d a n h o n häl- sat, v i l l e h o n s o m v a n l i g t h o p p a u p p i mitt knä.
M e n i s a m m a ögonblick reste s i g frun, t o g litet h ä f t i g t E l n a s h a n d o c h d r o g h e n n e b o r t ifrån m i g.
» D u besvärar farbror, » sade h o n kort, » j a g v i l l e j att d u sitter h o s h o n o m.
» J a g b l e f så f ö r v å n a d ö f v e r allt d e t t a, att j a g i c k e k u n d e få f r a m ett o r d.
L i l l a E l n a s k ö t ut u n d e r l ä p p e n, s t r e t a d e o c h g j o r d e invändningar, m e n m o d e r n upprepade blott p å s a m m a k o r t a s ä t t: » D u b e s v ä r a r far- b r o r, » o c h d å E l n a e j v i s a d e s i g s i n n a d att l y d a, u t a n f o r t s a t t e att m e d m u n o c h lom- m a r g ö r a protester, t o g m o d e r n henne v i d h a n d e n o c h f ö r d e h e n n e u t ur r u m m e t.
Jag satt där alldeles slagen o c h handfal- len.
E l n a o c h j a g s o m v o r o så g o d a v ä n - n e r, h u r k u n d e h o n så p l ö t s l i g t h a b ö r j a t att b e s v ä r a m i g?
» Hvad.
.
.
hvad menade h o n?
» stam- m a d e j a g o c h s å g p å m i n v ä n m e d en hjälplös blick.
M e n han endast skrattade och ryckte på axlarna, l i k s o m h a d e han velat s ä g a: » frun- t i m m e r s i d é e r, s o m ö f v e r g å milt f ö r s t å n d.
» D å frun k o m tillbaka, v ä n d e j a g m i g e m o t henne o c h frågade på s a m m a förbryl- lade sätt: » M e n hvarför.
.
.
inte besvärar lilla E l n a m i g?
» Frun svarade b l o t t ett k o r t: » d e t är b ä s t, att h o n håller s i g i b a r n k a m m a r e n ».
M a n - nen kastade en förvånad blick på henne, o c h j a g, j a g k ä n d e m i g, u t a n att f ö r s t å n å g o n t i n g af a l l t d e t t a, p å ett n ä s t a n olid- ligt sätt stukad o c h tillrättavisad.
Jag m ä r k t e o c k s å att frun, t r o t s sitt l u g n, s å g litet u p p r ö r d ut, o c h att h o n m e d m e r ä n
v a n l i g ifver s y d d e p ä sitt b r o d e r i.
Slutli- gen b ö r j a d e vi samtala i andra ä m n e n och s t ä m n i n g e n m e l l a n o s s blef, o m ä n ej s å g l a d o c h fri s o m a n n a r s, d o c k m i n d r e t r y c k t.
A t t a d a g a r s e n a r e g j o r d e j a g åter ett b e - sök h o s l e k t o r n s; lilla E l n a k o m d å i c k e alls in o c h f r u n, e h u r u v ä n l i g, h a d e allt- j ä m t k v a r d e t t a h e m l i g h e t s f u l l a n å g o t af r e s e r v a t i o n o c h o g i l l a n d e, s o m j a g ej k u n d e förklara.
A l d r i g, v a r e s i g f ö r r eller s e n a r e i m i t t lif, h a r d e t h ä n d t m i g n å g o t, s o m så p å e n g å n g upprört, smärtat o c h förbryllat m i g som d e n n a skenbart o b e t y d l i g a tilldragelse.
Först o c h främst klargjorde den för mig, a t t j a g h ö l l p å att f ö r ä l s k a m i g i m i n v ä n s h u s t r u, t y j a g i n s å g s n a r t n o g, att m a n o m ö j l i g t k a n l i d a af e n d y l i k l i t e n o m s t ä n - d i g h e t, u t a n att m a n är eller h å l l e r p å att bli förälskad.
S ö m n e n flydde mig, matlu- sten f ö r s v a n n, j a g k u n d e k n a p p a s t s k ö t a mitt arbete, s o m en d r ö m m a r e gick j a g där hela dagen o c h grubblade öfver h v a d s o m k o m m i t emellan m i g och henne.
Trodde hon m å n n e, att j a g h y s t e n å g r a o t i l l å t n a k ä n s l o r f ö r h e n n e, o c h ville h o n i t i d a f v i s a mig?
Men jag kunde a l d r i g e r i n r a m i g, att jag visat henne något, jag hade ju dessutom icke förrän nu k o m m i j - till k l a r h e t m e d afse- ende på m i n a känslor.
Eller h a d e j a g p å n å g o t s ä t t sårat h e n n e?
G å n g p å g å n g g i c k j a g ige- nom d e n förflutna tiden, l e t a n d e b l a n d alla m i n a m i n n e n, m e n a l d r i g kun- de jag upptäcka ett d r a g, s o m t y d d e p å an- nat än e n ö p p e n förtro- lig v ä n s k a p o s s e m e l l a n.
g i f v a t a p p t, f ö r r ä n h o n s v a r a t lika r e n t ut.
— D e t dröjde emellertid ganska länge, innan jag k u n d e sätta detta beslut i verkställig- h e t; d e l s fick j a g e j n å g o t p a s s a n d e till- fälle, d e l s v a r j a g b l y g o c h tafatt, d e l s f a n n s n å g o n t i n g i h e n n e s v ä s e n, s o m alltid litet imponerat på m i g, o c h s o m nu naturligtvis g j o r d e det m e r a än någonsin.
S l u t l i g e n h a d e j a g d e n l y c k a n att k o m m a på b e s ö k en afton, då m i n v ä n lektorn var borta.
J a g ä m n a d e f ö r s t g å, d å j a g fick h ö r a, att e n d a s t frun v a r h e m m a, m e n till min f ö r v å n i n g o c h g l ä d j e b a d h o n m i g s t i g a in i m a n n e n s r u m, d ä r h o n s a t t o c h ar- betade.
Med klappande hjärta följde j a g hennes u p p m a n i n g; j a g slog m i g ned på vederbör- ligt afstånd o c h m e d l a m p a n emellan oss, så att h o n e j s k u l l e m ä r k a, h u r u p p r ö r d j a g v a r, o c h s e d a n vi n å g r a ö g o n b l i c k t ä m - l i g e n t r ö g t t a l a t o m l i k g i l t i g a saker, b l e f d e t en l å n g p a u s i v å r k o n v e r s a t i o n.
Nu, t ä n k t e j a g, n u m å s t e d u b e g a g n a tillfället, det å t e r k o m m e r kanske aldrig.
» S ä g m i g, » u t b r a s t j a g häftigt, o c h j a g h ö r d e själf, hur m i n r ö s t v a r t j o c k o c h o n a - Ett par v e c k o r för- g i n g o under d e n n a plåg- s a m m a sinnesstämning.
Ä n n u en g å n g h ä l s a d e jag på hos min vän, m e n j a g k ä n d e, att g l ä d - jen, trefnaden i sam- m a n v a r o n v a r b o r t a, nå- Fru E l l e n Fru A l m a C l e v e.
g o n t i n g h a d e k o m m i t på s n e d, e n f a l s k t o n, en- d a s t m ä r k b a r f ö r ett fint ö r a, s t ö r d e d e n t u r l i g af s i n n e s r ö r e l s e, » h a r j a g p å n å g o t h a r m o n i s o m f ö r r p r ä g l a d e d e aftnar v i till- s ä t t sårat er.
.
.
e f t e r s o m.
.
.
v a r d e t n å g o n - b r a g t e m e d h v a r a n d r a.
J a g v e t e j, o m m i n t i n g.
.
.
ville ni t i l l r ä t t a v i s a m i g f ö r n å g o n - väi: l e k t o r n f ö r n a m d e t t a, m ä n n e n ä r o n u t i n g.
.
.
eller.
.
.
eller h v a r f ö r d r o g n i lilla i a l l m ä n h e t m e r a g r o f k o r n i g a i s i n a f ö r n i m - E l n a ur m i t t k n ä d e n d ä r g å n g e n.
.
.
o c h m e l s e r, m e n att Jion m ä r k t e min n e d s l a - h v a r f ö r h a r ni allt s e d a n d e s s v a r i t för- g e n h e t är v i s s t, l i k a s å att h o n v a r m e d - ä n d r a d i ert s ä t t e m o t m i g?
» v e t e n o m, att h o n g i f v i t o r s a k därtill, o c h Hon blef r ö d ä n d a till h å r f ä s t e t v i d m i n a att h o n g j o r t d e t m e d full a f s i k t att ä n d r a f r å g o r o c h s l o g h a s t i g t n e d ö g o n e n; så b l e f något i vårt förhållande.
h o n lika b l e k, s o m h o n n y s s v a r i t r ö d, o c h E n g å n g flög d e n t a n k e n i g e n o m m i g: s k u l l e m ö j l i g e n hon?
.
.
.
M e n d å e r i n r a d e jag m i g h e n n e s l u g n a, k y l i g a sätt, h e n n e s n ä s t a n o v ä n l i g a b l i c k, d å h o n d r o g lilla E l n a ur m i t t k n ä, o c h j a g m å s t e g e n a s t — j a g e r k ä n n e r m i n s v a g h e t — s l ä p p a d e n n a före- ställning m e d en saknadens suck.
P l ö t s l i g e n, d å j a g en a f t o n g i c k o c h g r u b b - l a d e ö f v e r d e n g å t a, s o m så p l å g a d e m i g, s l o g s o m e n b l i x t, o m e j s a n n i n g e n själf, d o c k en a n i n g d ä r o m n e d i m i n själ.
I s a m m a ögonblick fattade j a g också beslutet att, k o s t a h v a d d e t v i l l e, tvinga h e n n e att v a r a ärlig m o t m i g; j a g v i l l e r e n t u t f r å g a henne, h v a d h o n hade e m o t mig, hvarför h o n b l i f v i t så f ö r ä n d r a d e m o t m i g, o c h i c k e Begär hos i Eder specerist Stockholm och de flesta l a n d s - ortsstäder satt en lång stund orörlig, alltjämt m e d blicken sänkt.
H v a d m i g beträffar t r o d d e jag, att j a g s k u l l e k v ä f v a s; m i n a h ä n d e r v o r o f u k t i g a af s i n n e s r ö r e l s e, o c h j a g k ä n d e mitt hjärtas pulsslag ända u p p i halsen.
H v a d skulle k o m m a?
» V i l l ni, att j a g skall s ä g a er s a n n i n g e n rent u t?
» sade h o n slutligen o c h fixerade mig m e d sina djupa, allvarliga ö g o n.
» J a.
.
.
j a, » s t a m m a d e j a g, o c h, u t a n att förstå, h v a r å t h o n s y f t a d e, kände j a g instinkt- likt p å d e n b l y g s e l, d e n o r o s o m p l å g a d e mig, att j a g h a d e n å g o n t i n g f ö r ö d m j u k a n d e att v ä n t a.
» N å v ä l, » s a d e h o n s l u t l i g e n m e d ett all- varligt, nästan sorgset uttryck, » kvällen före A Gr af ström, &amp; C:is I / q f f p ert b e s ö k i h ö s t a s h a d e j a g m ö t t er u t e — ni s n u d d a d e n ä s t a n v i d m i n a x e l, f a s t ä n ni e j s å g m i g — o c h u n d e r a r m e n h ö l l ni en kvinna, s o m j a g visste var en olycklig, sjunken varelse, o c h m e d h e n n e samtalade n i lifligt o c h s k r a t t a n d e.
Förut hade jag alltid s a t t er m y c k e t h ö g t — o c h b l o t t d e n m a n, s o m j a g v e t f ö r a ett r e n t lif, k a n j a g s ä t t a h ö g t.
I ett ö g o n b l i c k s j ö n k n i f ö r m i g, och j a g ville e j att m i n lilla flicka s k u l l e v a r a g o d v ä n o c h u m g å s så f ö r t r o l i g t m e d en m a n, s o m j a g e j l ä n g r e a k t a d e.
» E n l å n g t y s t n a d f ö l j d e p å d e s s a o r d; för- gäfves skulle j a g söka beskrifva d e känslor af s m ä r t a, b l y g s e l o c h, s ä l l s a m t n o g, ä f v e n glädje och förhoppning, s o m genomström- made mig.
J a g k ä n d e m i g till m o d s s o m en brottsling, m e n icke en, s o m håller på att s j u n k a, u t a n e n, till h v i l k e n e n v ä n l i g, k ä r l e k s f u l l h a n d j u s t b l i f v i t s t r ä c k t till r ä d d - ning och upprättelse.
H o n satt där fram- för m i g, i n t e l ä n g r e b l o t t s o m d e n i n t a g a n d e vackra u n g a kvinna, hvilken varit föremål för m i t t s v ä r m e r i o c h m i n b e u n d r a n, u t a n s o m p e r s o n i f i k a t i o n e n af renhet, d e n h j ä r t a t s och s i n n e n a s r e n h e t, efter h v i l k e n v i alla, m a n s o m kvinna, innerst alltid längta, ä f v e n o m h e l a v å r t y t t r e lif s k u l l e v a r a e n f ö r n e k e l s e af detta ideal.
H v a d h o n i den stunden gaf mig, h v i l k e n n y s y n p å tin- gen hon då öppnade för m i g, s k u l l e j a g kun- na omtala endast g e n o m att b e r ä t t a h e l a m i t t föl- j a n d e lif; n u k a n j a g b l o t t s ä g a, att d e n n a stund för m i g blef en v ä n d p u n k t, e n af d e s s a stationer på lifvets väg, där vi b y t a o m v a g n och körsven o c h styra v å r f ä r d åt ett h e l t an- n a t håll ä n tillf o r e n e.
Då jag hämtat mig så m y c k e t, a t t j a g k u n - de behärska m i n stäm- ma, svarade j a g: » Ja, d e t är s a n t, d e t v a r m i g ni s å g d e n af- t o n e n, t y m i t t förflutna h a r e j v a r i t u t a n fläck.
M e n o m j a g n u s ä g e r er, att clet h ä d a n e f t e r skall bli a n n o r l u n d a, o c h o m j a g i f r a m t i d e n v i s a r er, att d e t t a l ö f t e ej b l o t t är t o m m a o r d, v i l l ni d å g l ö m m a h v a d s o m h a r v a r i t o c h t a g a m i g i g e n till er v ä n?
O c h — v i l l n i l å t a lilla E l n a s o m förr sitta i mitt k n ä o c h h ö r a p å m i n a visor o c h sagor? » Idströ Hon såg l ä n g e p å m i g m e d sina g e n o m - trängande, oskuldsfulla ögon.
Så räckte hon m i g h a n d e n o c h s a d e: » Ja.
J a g t r o r p å er k a r a k t ä r o c h v e t, att, n i a l d r i g s k u l l e l j u g a f ö r m i g.
» J a g h ö l l m i t t o r d.
D e t t a s a m t a l blef s o m s a g d t e n v ä n d p u u k t i m i t t lif.
Jag har aldrig ägt n å g o n m o r — hon d o g v i d min f ö d e l s e — m e n m i n v ä n s h u s t r u b l e f så småningom den, s o m intog detta tomrum, d e t vill s ä g a h o n v i s a d e m i g å t e r till d e t höga sedliga ideal, hvarje m o r b ö r gifva sin s o n m e d p å v a n d r i n g e n g e n o m l i f v e t.
H u r m å n g a gånger, d å skalkar l o c k a d e m i g, h e j d a d e s j a g e j af t a n k e n p å h e n n e, h u r ofta, då frestelsen ville snärja m i g, a f v i s a d c jag d e n ej m e d t a n k e n: » n e j, d å får j a g ej m e r a h a lilla E l n a s i t t a n d e p å m i t t k n ä.
» Endast i förseglade paket.
Hushållskaffe å 1,25 pr paket ä Va kg.
Fint kaffe ä 1,50 » » Finaste kaffe ä 2, — » »
IDUN 1896 O m hvarje kvinna gjorde s o m h o n: m o - d i g t o c h ö p p e t v i s a d e sin r i n g a k t n i n g för e n m a n, s o m l e f v e r ett s e d e s l ö s t lif, o m d e n u n g a r e n h j ä r t a d e k v i n n a n, h o n, h v i l k e n s bi- fall h v a r j e m a n, ä f v e n d e n d j u p a s t s j u n k n a, alltid å s t u n d a r, ärligt s a d e o s s, att h o n ställer l i k a h ö g a kraf p å m a n n e n s s o m p å kvinnans sedliga renhet, då — j a då funnes i c k e så m y c k e t s o r g o c h l i d a n d e o c h å n g e r, s o m d e t n u finns i l i f v e t.
.
.
Ty d e t h j ä l p e r e j: k v i n n a n är e n g å n g för alla af ett finare, n o b l a r e m a t e r i a l ä n m a n n e n, o c h d ä r f ö r h a v i m ä n rätt att fordra af h e n n e, att h o n e j låter s i g n e d d r a g a s till v å r s t å n d p u n k t, u t a n att h o n h ö j e r o s s till s i n!
" Missbrukad kvinnokraft. "
En öfversikt af striden för dagen af Eva Med fyra porträtt Vigström.
af fröken Keys granskare.
k u n d a art, m e d d e n a f d e l n i n g i b o k e n, d ä r h o n a n k l a g a r k v i n n a n f ö r att illa h a b r u k a t s i n a krafter i f r å g a o m f r e d s r ö r e l s e n.
Här har författarinnan satt in hela sin person- lighet; här förfäktar h o n e n sak, på hvilken hon själf t r o r af h e l a s i n själ, o c h ä f v e n om m a n e j s k u l l e d e l a h e n n e s åsikt, att den eviga freden kan i en handvändning skapas g e n o m allmän afväpning, o c h o m m a n ej h e l l e r är i s t å n d inse, h u r ett f o l k, s o m e j lärt h a n d t e r a v a p e n m e d f r a m g å n g, » s k a l l i f a r a n s s t u n d b l a n d a sitt b l o d m e d v å r j o r d f ö r att v ä r n a h v a r t u m af d e n - s a m m a », m å s t e m a n v ä r m a s af d e n e l d, m e d h v i l k e n f r ö k e n K e y talar f ö r f r e d s s a k e n och f ö r d ö m e r kriget.
D e t k ä n n e s s o m e n ljuflig h v i l a efter e n m ö d o s a m k l ä t t r i n g ö f v e r h a l a k l i p p o r att dröja vid denna afdelning i boken, men t a n k e n v ä n d e r d o c k s n a r t t i l l b a k a till d e n b e v i s n i n g, g e n o m h v i l k e n förf.
t y c k e s v i l j a n e d s ä t t a v ä r d e t af allt k v i n n o a r b e t e, s o m ej faller i n o m h u s l i g h e t e n s o c h m o d e r l i g h e t e n s o m r å d e.
Efter att ä n n u e n g å n g h a g e n o m - läst b o k e n, t y c k t e j a g m i g s e ett h e l t g a l l e r i af k v i n n o r, u r alla s a m h ä l l s k l a s s e r, i s t u m den, ä n d a i n i m e d l e t af d e t t a s e k e l i omyndighetstillstånd hållna kvinnan k u n n a m e r a ä n p å s i n h ö j d d r ö m m a o m att g ö r a u p p f i n n i n g a r, s o m k r ä f v a t i l l g å n g till kapi- t a l?
H a r m å n n e n å g o n af d e m, s o m s k r i f v i t böcker o m kvinnans natur och väsen, sett n å g o n af » u n d e r k l a s s e n s » k v i n n o r, h v i l k a, f ö r t ä r d a af k u n s k a p s t ö r s t eller d r i f n a af i n n e b o e n d e k o n s t n ä r s a n l a g, g r i p i t till s å d a n a m e d e l f ö r att tillfredsställa d e m, s o m eljes blott f ö r e k o m m a hos vilden?
H v a d skulle ej d e, s o m spekulera öfver k v i n n o n a t u r e n, k u n n a l ä r a af h e n n e, s o m till e x e m p e l i s m y g b r ä n t p i n n a r f ö r att skaffa s i g ett ritstift, p r e s s a t p i o n e r n a s b l o d - r ö d a b l a d f ö r att erhålla m å l a r f ä r g, eller med en skarpslipad spik ristat skriftecken p å t r ä d b a r k, f ö r att l ä r a s i g s k r i f k o n s t e n — allt u n d e r å n g e s t f ö r u p p t ä c k t?
T y lika visst, s o m m a n i förflutna tider skulle g j o r t kort process m e d en kvinna, s o m yttrat sig m o t en af k y r k a o c h s t a t a n t a g e n religion, s k u l l e f ö r 6 0 år t i l l b a k a e n flicka af a l l m o g e - och den egentliga kroppsarbetande klassen utsatt sig för kroppslig aga, o m h o n visat sig h a s å d a n a » k a r l f a s o n e r ».
Undrande kvinnoblic- k a r t y c k a s fästas v i d e n vetenskapsgren, som m a n n ä s t a n u p p h ö j t till ofelbarhet.
Ä r n u sia- iishicen v o r d e n b e s l a g e n med att idka dåligt skämt, när den visat, h u r s t o r t flertal k v i n n o r emot män som finnes, eller s k a l l d e n f r a m t i d s - stat, s o m t y c k e s h ä g r a så s k ö n t f ö r förf.
till » Missbrukad kvinno- k r a f t », till f r o m m a för moderligheten o c h kvin- nans förmentanatur s o m könsvarelse, grundläg- g a s g e n o m of flcielt m å n g - gifte?
Kan det månne ej v a r a e n m ä n g d a n d r a orsaker, än just en s t a r k t u t v e c k l a d intel- ligens j ä m t e verksam- h e t p å n å g o t s. k. m a n - l i g t arbetsfält, s o m k o m - Fröken Mathilda Roos.
Fröken Anna Sandström F ö r e d r a g e n ä r o — sä- mer mången nutids- g e r f r ö k e n K e y — rik- k v i n n a att frivilligt f ö r s a k a den äkten- t a d e till » ö f v e r k l a s s e n s » k v i n n o r, m e n d å u n d r a n, s o r g eller h a r m, allt efter a r t e n af skapliga lyckan o c h moderskapets sällhet?
n u m e r a, till all l y c k a, g r ä n s l i n i e n e m e l l a n d e r a s l i f s s t ä l l n i n g, p e k a p å lifvet, s å d a n t d e t E n g r u p p k v i n n o r i g r å eller s v a r t a dräk- » öfver- o c h u n d e r k l a s s » starkt » b u g t e r sig h a r l e f v a t s o c h ä n n u l e f v e s af o s s.
D e t är ter t y c k e s s k y g g t draga sig tillbaka för i b a k k e, d a l », är d e t e j alltid så l ä t t att s o m o m alla d e s s a s t u m m a v a r e l s e r k r ä f d e, d e s p ö r j a n d e b l i c k a r n e; s j u k s k ö t e r s k a n s gär- f ö l j a d e n s a m m a, o c h d e t är m e r än t r o l i g t, att l i f v e t, d e n p å t a g l i g a v e r k l i g h e t e n, s k a l l n i n g f ö r o r d a s v a r m t o c h i n n e r l i g t af f r ö k e n att m å n g a b l a n d d e k v i n n o r, s o m l ä s a ifråga- — framför c i t a t ur b ö c k e r — b l i f v a d e n K e y, m e n d e s s a k v i n n o r v e t a b ä t t r e ä n an- v a r a n d e f ö r e d r a g, k ä n n a s i g d ä r a f m e r a för- a u k t o r i t e t, s o m får d e t a f g ö r a n d e o r d e t i d r a, att d e t e j är e n u n d a n t a g s r e g e l f ö r d e v i r r a d e ä n u p p l y s t a af ett s p r å k o c h e n b e - f r å g a o m h v a d k v i n n a n till s i n n a t u r o c h m a n l i g a snillena att h a g j o r t n ä r m a r e b e - v i s n i n g, s o m h a n å g o t af v i n t e r s o l e n s glitt- v ä s e n är eller i c k e är.
kantskap med rännstenen o c h d o d ä r ut- rande m o t glanskis.
S o r g s n a b l i c k a r t y c k a s fråga, o m d e t e j slitna • — s k o r n a.
D e s s a k v i n n o r s k u l l e k a n - » S t i l e n b l i r s o m p e r s o n l i g h e t e n, t y stil v a r i t ett f a k t u m, att d e a r b e t s o m r å d e n, s o m ske k u n n a s ä g a förf., att j u n ä r m a r e k v i n - är i n t e n s i v o c h k o n c e n t r e r a d s j ä l f m e d d e l e l s e.
m a n n e n ä n d a in i v å r t i d f ö r b e h å l l i t s i g, n a n b l i r b e k a n t m e d allt h v a d till sjuk- o c h Stil är — i m i n a h a n d l i n g a r, s o m i m i n a s t r ä c k t e s i g från u n i v e r s i t e t e n s l ä r o s a l a r till b a r n a v å r d hörer, d e s s n ä r m a r e n a l k a s v i d e n v e r k — ett a n n a t n a m n f ö r m o d, » s ä g e r k o n t o r s s t o l e n, f r å n l a g s t i f t a r e n s b ä n k till d e t d a g, n ä r — j u s t af m o d e r l i g h e t s - o c h f a d e r s - fröken K e y.
T i l l ä m p a r m a n detta p å hen- s k r ä d d a r b o r d, d ä r m a n n e n s (o c h f ö r ett hälft k ä n s l a n — d e t s k a l l g i f v a s o r d åt d e t för- n e s f ö r e d r a g, k o m m e r m a n till d e n s l u t s a t s, sekel t i l l b a k a ä f v e n a l l m o g e k v i n n a n s) k l ä d e r tegna krafvet på läkarebetyg s o m komplette- att h o n i n g a l u n d a g i f v i t s i g själf, e j i n s a t t syddes?
M å s t e d e t i c k e d å b l i f v a h e l t na- r i n g af d o k u m e n t f ö r ä k t e n s k a p s i n g å e n d e.
s i n h e l a p e r s o n l i g h e t i d e t t a sitt a r b e t e.
t u r l i g t, att k v i n n a n, om h o n s k u l l e n å e n Ä f v e n o m h o n e j här fällt d e t t a y t t r a n d e, s t ö r r e u t v e c k l i n g o c h v i n n a ett v i d s t r ä c k t a r e K ö r e i s e n p å k v i n n o g a l l e r i e t stiger.
Det s k u l l e m a n, v i d l ä s n i n g e n af b o k e n s f ö r s t a a r b e t s f ä l t, k o m i n p å d e t åt m a n n e n reser- är e n g l ä d j e v ä c k a n d e s t o r s k a r a af f r i s k a a f d e l n i n g, h a f v a fått ett b e s t ä m d t i n t r y c k v e r a d e o m r å d e t?
H a r d e t ej alltid v a r i t så, och kraftiga mödrar, s o m resa på sig o c h af, att f ö r f: s i n n e r s t a v ä s e n v r i d e r s i g o c h att d e t att v a r a » b a r a e n k v i n n a » ställt v ä d j a till d e r a s — o c h m i n e g e n — e r f a r e n h e t, v å n d a s v i d d e g i s s e l s l a g, h o n låter h a g l a sig h ä m m a n d e ä f v e n f ö r d e m e s t b e g å f v a d e o m vi icke under våra väntans dagar skött öfver kvinnan.
Detta intryck förstärkes, när o c h i e k o n o m i s k t af s e e n d e b ä s t s t ä l l d a » ö f - våra olika dagsverk m e d lika stort intresse m a n j ä m f ö r stilen i d e f ö r e d r a g, h v a r i h o n v e r k l a s s k v i n n o r n a » o c h t v i n g a t d e m till att o c h n i t s o m f ö r u t, ä f v e n i d e fall, d å v å r t g ö r k v i n n a n till e n s k a p e l s e p r o d u k t af se- b e h å l l a r o l l e n af d i l l e t a n t e r?
H u r skulle a r b e t e fallit u t o m d e n g a m m a l d a g s t r å n g a I roligen har det händt många kvinnor m e d m i g, att d e v i d läsnin- g e n af f r ö k e n K e y s b o k, » Missbrukad kvinnokraft », känt en stark m a n i n g att u p p t e c k n a d e i n k a s t och frågor, s o m välla u p p i tanken och kräfva u t t r y c k i o r d.
J a g följ- de d e n n a m a n i n g, icke för att k a s t a m i g i n i en strid, s o m a n d r a v o - ro v i d a b ä t t r e r u s t a d e att u p p t a g a, u t a n f ö r .att s e, om och i hvilken riktning just de frågor och inkast, s o m djupast upprört m i g o c h tvin- g a t m i g till att s ö k a svaren därpå i själfva m ä n n i s k o l i f vet, skulle.
upptagas och besvaras af a n d r a k v i n n o r.
3 parsamma N y h e t e r i k l ä d n i n g s -, k a p p - och k o s t y m t y g e i * för v å r s ä s o n g e n hos Hildur Andersson, Stockholm.
Fruar!
12 Hötorget 12 Filial: 4 Södermalmstorg 4.
Riks- och Allm.
tel.
r a m e n för kvinnans verksamhet.
D e m a n a m i g att till o c h m e d a n f ö r a s å d a n a e x e m p e l, s o m att h u s t r u r, h v i l k a u n d e r a n d r a t i d e r v a r i t f ö r h i n d r a d e att i d k a s p r å k s t u d i e r, m e d f r a m g å n g a n v ä n d t d e sista af d e k r i t i s k a v e c k o r n a därtill, o c h att v i alla, s n a r a r e m e d g l a d f ö r h o p p n i n g än m e d k v a l o c h stickan, e m o t s å g o stunden för barnets födsel, samt att vi i f ö r t r ö s t a n p å lifvets H e r r e ä g n a t n ä t t e r n a åt e n l u g n h v i l a o c h g o d s ö m n.
Icke ens de snälla utslitna » m a t g u m - m o r n a » v i l j a h å l l a s i g stilla v i d b e s k y l l - n i n g e n, att d e e j u p p f u n n i t n å g o t n y t t i k o k k o n s t e n, u t a n m ä n n e n h a ä f v e n d ä r fått v i s a sin n a t u r l i g a ö f v e r l ä g s e n h e t.
D e p e k a på Kajsa W a r g, Gustafva Björklund och en h e l h ö g a n d r a k o k b ö c k e r, s k r i f n a af k v i n - n o r, o c h n ä r d e t t a ej l ä n g r e h j ä l p e r, t a g a d e snälla g u m m o r n a till o r d e t o c h s ä g a: » V i l a g a o c h k o k a j u efter v å r a mäns o c h h u s b ö n d e r s s m a k, ej efter v å r e g e n, så b j u - da husfreden och den sanna kvinnligheten. » Stilla, stilla p å g a l l e r i e t!
D e t är e n g o d s a k, att alla d e s s a f r å g o r b l i f v i t v ä c k t a, t y i n g e n k a n f ö r n e k a, att d e n d e l af m ä n s k - lighetens kulturutveckling, s o m innefattar k v i n n a n s f r i g ö r e l s e, p å s i n a håll b l i f v i t p e t r i - ficerad i v i s s a d o g m e r o c h t a l e s ä t t, m e d a n d e n p å a n d r a håll s k j u t i t s k o t t, s o m o n e k - ligen ha starkt släkttycke m e d den » vild- h e t », s o m d e n t y s k a förf.
L a u r a M a r h o l m sagt utgöra kvinnans urnatur, o c h s o m fröken K e y säger vara » ett gränslöst djupt o r d ».
S t o r m rensar luften o c h upprör djupen.
L å t o m osss b i d a på d e svar, s o m skola k o m m a och bringa klarhet!
H ä r h a vi d e t f ö r s t a i n l ä g g e t.
» Misslyckad kvinnokraft » kallar fru Ellen / elström sin g e n - saga m o t » Missbrukad kvinnokraft », och m e d e n v ä r m e, s o m e j a l l e s t ä d e s är fri från hetta, u p p t a g e r o c h gendrifver h o n nästan p u n k t f ö r p u n k t d e b e v i s, f r ö k e n K e y an- f ö r t i a k t o c h m e n i n g att f a s t s l å t e o r i e n o m kvinnans andliga underlägsenhet och hennes främsta b e t y d e l s e i e g e n s k a p af könsvarelse.
A t t e n v a r m b l o d i g k ä m p e nå- g o n g å n g s k j u t e r ö f v e r m å l e t är v a n l i g t n o g i b l a n d b å d a k ö n e n, ä f v e n s o m att d e n u t m a n a d e p a r t e n har s v å r t f ö r att g i f v a u t m a n a r e n r ä t t i något fall.
Detta drag framstår här tydligast i fråga o m skolun- d e r v i s n i n g e n, h v i l k e n m e d sin p l u g g - o c h e x a m e n s l ä s n i n g af f r ö k e n K e y b l i f v i t k a l l a d själamord.
F ö r f.
till » M i s s l y c k a d k v i n n o - kraft » säger sig vara » i lycklig okunnig- h e t o m f l i c k s k o l o r n a s m e t o d v i d sitt a n d - l i g a b ö d e l s a r b e t e » s a m t s p ö r j e r: » s k o l a vi d å ej h a n å g r a s k o l o r alls, e l l e r s k o l a d e vi h a m ö j l i g e n r e f o r m e r a s?
» F ö r att få ett s v a r p å d e t t a u t f a l l b e - höfver Ellen I d s t r ö m endast m e d opartiska b l i c k a r se p å d e t v e r k l i g a lifvet, o c h b ö r - j a r h o n b a r a g r a n s k a d e frukter, s o m • — i all- m ä n h e t taladt — såväl den lägre s o m hög- re m å n g l ä x p l u g g n i n g e n afsätter, t o r d e h o n m ö j l i g e n bli frestad s ä g a: Hellre inga sko- l o r alls, i fall d e s o m f l u n a s ej grundligt reformeras!
Mathilda Roos f r a m t r ä d e r p å stridsplat- s e n m e d: » Ett ord Ull fröken Ellen Key och till den svenska kvinnan ».
D e hugg, hon riktar m o t d e anförda e x e m p l e n på miss- b r u k a d e k v i n n o k r a f t e r o c h m o t d e uppställ- da teorierna o m kvinnans andliga under- l ä g s e n h e t, m å t t a s af s ä k e r t ö g a o c h f ö r a s af k r a f t i g h a n d.
B ö r j a n d e m e d en g e n - s a g a m o t p å s t å e n d e t, att k v i n n a n u t a n in- t r e s s e, u t a n a m b i t i o n — f a s t ä n m e d ord- n i n g o c h p l i k t t r o h e t v e r k a r p å d e af h e n n e från mannen tagna arbetsområdena och f ö l j a k t l i g e n ej d u g e r till a n n a t ä n m o d e r - s k a p e t eller till n å g o t af d e a r b e t s f ä l t, d ä r de moderliga instinkterna företrädesvis kun- na göra sig gällande, öfvergår fröken R o o s till h v a d h o n kallar d e n f a r l i g a s t e p u n k t e n i fröken K e y s uppsats: » det gungfly, öfver h v i l k e t d e b l o m s t e r s m y c k a d e, s k e n f a g r a fra- serna utspinnas! » m e d till k ö n e t — h a r, t r o l i g e n allt s e d a n bonden började anlägga trädgårdar, mest fått s k ö t a d e s s a, o c h h u r u m å n g a ä n k o r h a ej ö f v e r t a g i t m a n n e n s e f t e r l ä m n a d e j o r d - e g e n d o m, f ö r att n u ej t a l a o m d e i c k e så få fall, d ä r h u s t r u n f å t t s k ö t a å k e r b r u k e t, d å m a n n e n a n t i n g e n v a r i t u p p t a g e n af o f - f e n t l i g a v ä r f eller o c k v i s a t s i g v a r a o d u g - lig f ö r å k e r b r u k a r e n s u p p g i f t.
H ä r k a n — af u t r y m m e s s k ä l — endast antydas, i hvilka riktningar » gungflyn » sträcker • sig: D e n kända manliga skämt- s a m m a d e f i n i t i o n e n af b e g r e p p e t k v i n n a: » E n v a r e l s e, s o m när m a n n e n s ä g e r t v å g å n g e r t v å är f y r a, s v a r a r h o n o m: d e t t r o r j a g i c k e, o c h h u r ni ä n b e v i s a r, b e h å l l e r jag min tanke o m saken. » D e n n a defini- t i o n finner f r ö k e n K e y » y p p e r l i g » o c h från- k ä n n e r d ä r m e d k v i n n a n h v a r j e f ö r m å g a att tänka logiskt o c h handla följdriktigt; hon är ej s t o r t a n n a t ä n e n a p a, s o m efterhär- mar m a n n e n s andliga produktioner och går s i n a » v i l d a v i g g a r s v ä g » p å alla o m r å d e n, u t o m på m o d e r n s o c h uppfostrarinnans ba- na.
D e n f ö r o s s k v i n n o r, så v ä l s o m f ö r männens sedliga uppfattning mest betydelse- fulla d e l e n af f r ö k e n R o o s ' i n l ä g g l i k s o m sliter b l o m s t e r s l i n g o r n a o c h b l o t t a r k ä r r e t, när h o n m e d k r a f t o c h v ä r m e b e t o n a r, att d e s t o r a snillen, h v i l k a s ö l a t s i g i l a s t e r, b l i f v a s t o r a trots d e t t a o c h i c k e till följd däraf.
E t t a n n a t t a c k f ö r t j ä n a r M a t h i l d a R o o s ä f v e n f ö r sin l i k a k o r t a s o m, i ä d e l m e n i n g för- näma g e n s a g a m o t p å s t å e n d e t, att d e t kräf- v e s » i n t e n s i v s i n n l i g h e t » f ö r att b l i f v a s t o r s o m religionsstiftare.
I t i d s k r i f t e n » Dagny » h a r f r ö k e n Anna Sandström i a r t.
: » Kvinnoarbete och kvinnolycka » m e d s a m m a l u g n, p a r a d t m e d liffull v ä r m e s o m m a n är v a n att f i n n a h o s h e n n e, b e m ö t t bl.
a. f r ö k e n K e y s s ä t t a t t t a l a o m e m a n c i p a t i o - nen — kvinnans frigörelse — s o m o m den u t g i n g e från k v i n n a n s ä r e l y s t n a d att v i l j a täfla m e d m a n n e n.
A n n a Sandström be- t o n a r, s o m m a n j u k u n d e v ä n t a af h e n n e, att d e n n a e m a n c i p a t i o n h e l t e n k e l t u t g å t t från det kraf på full personlig utveckling, s o m blifvit n e d l a g d t i hennes — k v i n n a n s — n a t u r, o c h att v i p å grund, d ä r a f k u n n a h o p p a s, att n a t u r e n, » o m v i s j ä l f v a i c k e a l l d e l e s f ö r r y c k a u t v e c k l i n g e n, skall v e t a att förlika d e t s a m m a m e d det kvinnliga väsen- dets ursprungliga kraf på kärlekens o c h moderskapets lycka. » O c h när A n n a Sand- s t r ö m än ytterligare betonar, » att en s u n d k v i n n o e m a n c i p a t i o n sträfvar icke efter lik- s t ä l l i g h e t m e d m a n n e n, d e n sträfvar e n d a s t efter u t v e c k l i n g af g i f n a a n l a g o c h l ä m n a r åt n a t u r e n o c h f r a m t i d e n att b e s t ä m m a d e t m å l, s o m skall h i n n a s, » d å erfar m a n e n b e f r i a n d e k ä n s l a o c h s k j u t e r l u n g t åt s i d a n d e obehagliga prof p å vildskott, s o m här o c h där skjutit i h ö j d e n under det pågå- e n d e arbetet för vår naturenliga frigörelse.
Fru Alma Gleue har i » En protest med anledning af Ellen Keys föredrag i kvinno- frågan » företrädesvis v ä n d t sig m o t d e n i d e s s a f ö r e d r a g u t t a l a d e å s i k t e n, att intelli- g e n s o c h s a n n k v i n n l i g h e t — d e t ä r: ero- tik, k ä r l e k till m a n n e n o c h ett u p p g å e n d e i m o d e r l i g h e t e n — ej k u n n a b o s a m m a n hos oss kvinnor, utan » så g o d t som köra ut h v a r a n d r a ».
D e n lilla a f h a n d l i n g e n är ett p r ä k t i g t i n l ä g g i ä k t e n s k a p s f r å g a n, så- dan s o m d e n n a börjat f o r m a sig, sedan k v i n n a n e r h ö l l m e r a frihet att u t v e c k l a sina a n l a g s a m t ett s t ö r r e a r b e t s f ä l t.
Det sakrika arbetet afslutas med en kort kritik öfver fröken K e y ' s anvisningar till » n a t u r e n l i g a a r b e t s o m r å d e n för k v i n - n a n », anvisningar, som A l m a Cleve beteck- nar såsom varande » intetsägande i s a k ».
Detta yttrande k u n d e varit förmildradt till: i n g e n t i n g nytt i s a k u t o m i h u s b y g g n a d s - f r å g a n, t y i sjukvården har kvinnan länge a n v ä n d t s i n a krafter, och tillströmningen till d e n n a b a n a t y c k e s s n a r a r e h o t a att blifva för stor än för ringa.
Önskvärdhe- t e n af att e r s ä t t a d e v a n l i g a » b a r n f l i c k o r n a » m e d bildade barnsköterskor h a r f ö r flere år tillbaka varit i åtskilliga uppsatser f r a m - s t ä l l d i I d u n s spalter; d o c k h a r m a n i d e s s a a r t i k l a r f ö r i n g e n d e l t ä n k t s i g, att b a r n - s k ö t e r s k o r n a s k u l l e u t g ö r a s af till d e n n a g ä r n i n g så s t a r k t t r ä n e r a d e k v i n n o r.
Om detta utslag af m o d e r l i g h e t, s o m f r ö k e n K e y här frammanar, skulle blifva en verk- l i g h e t, är d e t fara v ä r d t, att s j ä l f v a m o d e r n b l e f v e i h e m m e t r e d u c e r a d till b l o t t o c h b a r t barnaföderska.
A l m a Cleve har också sagt ett o r d i s i n o m t i d, i f r å g a o m d e n b i l d a d e m o d e r n s f ö r s u m m a d e p l i k t att s j ä l f g i f v a sina barn d e n första undervisningen.
D e t m å h ä r ä f v e n e r i n r a s o m, att k v i n - n a n s o m jordbrukare ingalunda kan beteck- n a s s o m ett nytt a r b e t s o m r å d e.
Kvinnan u r a l l m o g e k l a s s e n — o c h h o n får v ä l r ä k n a s D å j a g a n t a g e r, att i R e d: s ö n s k a n, att I d u n s l ä s e k r e t s s k u l l e få e n öfversikt af d e t, s o m n u af e n g r u p p i n t e l l i g e n t a k v i n n o r blifvit s a g d t i k v i n n o f r å g a n, äfven ligger e n m a n i n g till d e m, s o m ej r e d a n l ä s t E l l e n K e y s f ö r e d r a g o c h s v a r e n d ä r p å, att själfva taga kännedom om dessa skrifter, h a r j a g h ä r b l o t t g j o r t k o r t a a n t y d n i n g a r o m n å g r a af stridspuukterna.
O c h j a g v i l l n u b l o t t ut- t a l a m i n ö f v e r t y g e l s e, att j u flere af o s s, s o m taga ordentlig k ä n n e d o m o m fröken K e y s föredrag o c h ' d e däraf framkallade s v a r e n, d e s s b ä t t r e, t y vi b e h ö f v a alla e n s å d a n d ä r u p p r y c k n i n g till e f t e r t a n k e o c h g r a n s k n i n g af v å r e g e n s t å n d p u n k t, ä f v e n o m v i f ö r s t å, att » t v å g å n g e r t v å är f y r a ».
När m a n läst » M i s s b r u k a d k v i n n o k r a f t », faller d e t af s i g själft att m a n läser g e n - s a g o r n a d ä r e m o t, o c h så t ä n k e r j a g m i g, att v i till s l u t t a c k a f r ö k e n K e y f ö r d e t h o n g e n o m d e n n a s i n b o k f r a m m a n a t så vackra prof på kvinnlig intelligens o c h lo- g i s k s k ä r p a, f ö r e n a d e m e d i n n e r l i g hjärte- värme, s o m nu föreligga i o f v a n n ä m n d a skrifter af h e n n e s h ä r a f b i l d a d e motstån- darinnor.
* * Ja, visserligen!
Men vi ha väl mer än sä uti tacka den varmhjärtade föredragarinnan för: först o c h främst hennes eget inlägg i den pågående striden!
Just i dagarne ha vi mottagit Ellen K e y s senaste b r o s c h y r: » Kvinnopsykologi o c h kvinnlig logik; en studie o c h ett försvar, » o c h m e d stör- sta intresse tagit del af densamma.
Den utgör visserligen ett upprepande o c h ett nytt fastslå- ende af de åsikter h o n redan i sina första före- drag framlade, men på samma gång ett förtydli- gande, en utveckling och ett vidgande af dessa, som på osu gjort det allra gvnnsammaste intryck.
Oss synes särskildt detta senaste fröken K e y s inlägg vara något af det mest djuptänkta och innerligt kända, som på vårt språk skrifvits i kvinnofrågan, o c h det är dessutom gifvet m e d fängslande sti- listisk konst.
Idun skall m e d det snaraste åter- k o m m a till det märkliga arbetet.
För den öfversikt öfver striden, som den vär-
De porträtt af fröken Ellen Keys viktigaste r ä t t m ä t i g a i n t r e s s e, o c h k a m r a r n e v o r o af niotständariimor i den nu så lifligt flammande s a m m a mening s o m utskottet.
striden, hvarmed vi beledsagat denna öfversikt, O c h så k o m m a v i till vilja endast utgöra en illustration till dagskröni- kan, o c h det är därför ej vår afsikt att här in- äktenskapsmotionerna.
låta oss på några vidlyftigare biografiska anteck- I n n a n e n m a n utfår l y s n i n g till äkten- ningar om de fyra damerna, l i v a d tvänne af dem vidkommer, äro dessa för öfrigt förut så skap måste han, o m han varit n å g o n tid välbekanta för Iduns publik, att all presentation u t o m l a n d s, låta » visse o c h trovärdige m ä n » vore öfverflödig.
i n t y g a s i n hindersläshet eller o c k s å a n n o n - Vår framstående skönlitterära författarinna Ma- s e r a i P o s t t i d n i n g e n o c h under tiden gå thilda Boos gör sig nu g e n o m hvarje nytt ark D e t t y c k t e han- af den m e d förtjusning lästa » 11 e 1 gsi nä 1 s k I o&lt; • k an » o c h v ä n t a — ett hälft år.
på det angenämaste påmind hos våra läsarinnor, delsföreståndaren Stormats M. Olsson vara o c h hennes novellistiska inlägg i detta Iduns- e n bra l å n g t i d, h v a r f ö r h a n till g i f t a s l y s t n a nummer i en djupt allvarlig etisk fråga (skis- s e n: » E n vändpunkt ») är helt visst ägnadt att g o s s a r s o c h flickors f r o m m a f ö r e s l a g i t e n något enklare och kortare procedur — m e n än ytterligare befästa hennes plats i deras sympatier.
r i k s d a g e n v a r o b e v e k l i g, så d e t är allt b ä s t Skolföreståndarinnan fröken Anna Sandström, f o r t f a r a n d e att h a s i n a p a p p e r klara.
den framstående pedagogiska författarinnan » Uffe », H a r m a n s i n a p a p p e r fullt klara, så k a n är o c k tidigare både i ord bild utförligt föreställd i Idun.
d e t l i k v ä l h ä n d a, att m a n ej l y c k a s erhålla Fru Ellen Idström, född Holzliauscn o c h maka d e n f o r m f ö r till grosshandlaren A x e l Idström i Göteborg, har äktenskapets lagliga afslutande äfvenledes gjort sig bemärkt s o m talangfull skrift- ställarinna.
A r 1893 utgaf hon en käck ung- d. v.
s. d e n s o r t s v i g s e l, s o m tilltalar e n domsbok, » Tvillingsystrarna *, s o m rönte mycken mest.
O c h det ändå, fast m a n tillhör » m e s t uppmuntran; året därpå följde novellsamlingen g y n n a d n a t i o n » eller m e d a n d r a o r d är » Vinddrifne », bvilken nog bland läsekretsen väckt blandade känslor på grund af de avancerade åsik- m e d l e m af s t a t s k y r k a n.
ter, s o m där delvis drifvas, men hvilken ock Vi hafva s o m bekant två slags vigsel, obestridligen vittnar o m en mindre vanlig, själ f- k y r k l i g o c h b o r g e r l i g, b ä g g e s l a g e n lika ständig författarindividualitet.
lagliga o c h tillfyllesgörande.
M e n den bor- Fru Alma Cleve, född Öberg, är maka till pro- fessorn i kemi vid Upsala universitet P.
T. Cleve.
g e r l i g a v i g s e l n k a n m a n e j erhålla, u t a n att En gång en bland våra tidigare studentskor, har u t g å u r s t a t s k y r k a n, o c h f ö r att få d e n hon läst, rest o c h intresserat sig för mycket samt kyrkliga måste m a n icke allenast tillhöra äiyen delvis framlagt frukterna af sin lifliga in- statskyrkan, utan äfven ha tagit nattvarden telligens inom den periodiska pressen.
Nu står inom densamma.
N u föreslog hr P.
P. hon i begrepp att med det första stiga fram i våra romanförfattarinnors led med berättelsen W a l d e n s t r ö m, l e k t o r n från Gefle, att d e n » Eva Sten », s o m under våren utkommer på hrr k y r k l i g a v i g s e l n s k u l l e stå ö p p e n ä f v e n f ö r Wahlström &amp; Widstrands förlag i Stockholm.
s å d a n a m e d l e m m a r, s o m i c k e t a g i t natt- varden.
D e n m o t i o n e n b i f ö l l s af andra k a m m a r e n m e d 113 röster met 8 7.
Kvinnofrågor vid 1 8 9 6 å r s r i k s d a g.
(Slut från föreg.
nummer.)
Ehuru egentligen en ren fattigvårdsfråga bör kanske dock omnämnas hemmansägaren J.
N i l s s o n s i G r o f v a m o t i o n o m r ä t t f ö r ogift kvinna, hvars barn åtnjuter fattigvård i n o m v i s s t f a t t i g v å r d s s a m h ä l l e, att u t a n hin- d e r d ä r a f f ö r v ä r f v a liemortsrätt i n o m a n n a t sådant.
F ö r s l a g e t h ä r o m b l e f e m e l l e r t i d af lagutskottet afstyrkt såsom stridande m o t fattigvårdsförordningens grunder och med- f ö r a n d e p r a k t i s k a o l ä g e n h e t e r s a m t h a r af kamrarne beståtts en hederlig begrafning.
H a s t i g t o c h l u s t i g t v i g d e s åt d e n e v i g a h v i l a n d i r e k t ö r E.
O.
V.
W a w r i n s k y s väl- m e n a n d e m o t i o n, å s y f t a n d e att g ö r a d e t m ö j l i g t f ö r f a m i l j e f ä d e r att f ö r s ä k r a sitt lif till förmån för hustru och barn.
L a g u t s k o t t e t f a n n, att e n » l a g ä n d r i n g i m o t i o n e n s syfte lätt skulle k u n n a b e g a g - n a s p å e t t sätt, s o m k r ä n k t e b o r g e n ä r e r s derade författarinnan » Ave » här ofvan gifvit, o c h för de åsikter, hon därvid uttalat, både får o c h önskar h o n naturligtvis stå själf.
Vi fast- hålla troget vår grundsats att fritt låta olika meningar mötas o c h brytas i Idun — däraf först Ellen K e y s egen framställning (utdraget ur hen- nes första föreläsning i n:r 4), sedermera fru Helena Nybloms, efter livad vi förnummit, af många m e d varm sympati biträdda inlägg: » Kvin- nans kallelse » — o c h nu detta.
Men, s o m sagdt, vi ha därmed icke gifvit vårt sista ord.
Redan nu vilja vi emellertid tillmötesgå en an- hållan, s o m fröken K e y hos oss gjort: att få ett misstag å hennes sida rättadt.
H o n har nämli- gen i » Kvinnopsykologi och kvinnlig logik » upp- gifvit fru Elna T e n o w s o m förslagsställare m e d afseende å ordnande af den gifta kvinnans in- komster, ett förslag som dock k o m m i t från annat håll.
Hed.
af Idun.
V i d a r e f ö r e s l o g h a n, att d e n s o m blif- vit konfirmerad inom svenska statskyrkan m å t t e v a r a b e r ä t t i g a d till c i v i l v i g s e l, o c h den motionen tyckes A n d r a kammaren ha f u n n i t ä n n u b i l l i g a r e, t y n u s t e g röstsiffran f ö r f ö r s l a g e t s a n h ä n g a r e till 1 2 4, m e d a n m o t s t å n d a r n e s a n t a l m i n s k a d e s till 7 6.
F ö r s t a k a m m a r e n d ä r e m o t aflif v a d e b ä g g e motionerna, o c h ingen m i n d r e än biskop Billing förrättade jordfästningen.
E n v i k t i g fråga, b e r ö r a n d e d e t k v i n n - l i g a v e r k s a m h e t s o m r å d e t, v ä n t a r j u s t i da- g a r n e p å att k o m m a u n d e r b e h a n d l i n g i k a m r a r n e.
D e n r ö r b ä t t r a d e v i l l k o r för d e m, som arbeta i folkundervisningens tjänst.
Folkskolans lärare och lärarinnor å t n j u t a s e d a n 1 8 8 5 en k o n t a n t l ö n, s o m i c k e får u n d e r s t i g a 6 0 0 k r o n o r, h v a r t i l l g e - n o m 1 8 9 1 års r i k s d a g s b e s l u t k o m m i t ett o b l i g a t o r i s k t å l d e r s t i l l ä g g af 1 0 0 k r o n o r efter 5 års o f ö r v i t l i g t j ä n s t.
N u föreslår redak- t ö r E m i l H a m m a r l u n d ett andra ålders TILLAG G o m 1 0 0 k r o n o r att u t g å till l ä r a r e o c h lära- rinnor, s o m i denna egenskap oförvitligt t j ä n s t g j o r t i m i n s t 1 0 år.
S t a t e n s så v ä l s o m k o m m u n e n s öfriga tjänstemän äro i a l l m ä n h e t b e r ä t t i g a d e till t v å å l d e r s t i l l ä g g, ej sällan å 5 0 0 k r o n o r hvartdera eller ä n n u m e r.
I b e t r a k t a n d e af f o l k s k o l e l ä r a r n e s o c h l ä r a r i n n o r n a s l i k a m ö d o s a m m a o c h an- svarsfulla s o m ringa aflönade arbete i sam- hällets t j ä n s t, b o r d e i s a n n i n g d e n b e g ä r d a, synnerligen b l y g s a m m a förbättringen i deras villkor icke gärna stöta på oöfvervinneligt motstånd, M o t i o n ä r e n h a r d e s s u t o m i sin vidlyftiga m o t i o n a n f ö r t så m å n g a g o d a skäl o c h d r a g i t u p p så t a l a n d e jämfö- relser, h v i l k a s t ä r k a h a n s y r k a n d e, att d e t vore mer än besynnerligt, o m riksdagen s k u l l e slå d ö f ö r a t till f ö r f o l k s k o l e l ä r a r e - k å r e n s så m o d e r a t f o r m u l e r a d e ö n s k n i n g s - mål.
När frågan afgjorts i kamrarne la v i å t e r k o m m a till.
r e s u l t a t e t.
sko- I afseende på den kvinnliga undervisningen h a d e r e g e r i n g e n i år g j o r t i c k e o b e t y d l i g t ökade äskningar.
S å t. e x.
f ö r e s l o g k. m:t, att a n s l a g e t till h ö g r e s k o l o r för k v i n n l i g u n g d o m m å t t e, v a r d a f ö r h ö j d t m e d ett b e - l o p p af 1 5 0, 0 0 0 kr.
eller från 1 0 0, 0 0 0 kr.
till 2 5 0, 0 0 0.
V i d a r e b e g ä r d e s s å s o m stats- b i d r a g till s k o l o r m e d u n d e r v i s n i n g i k v i n n - l i g s l ö j d 9 0, 0 0 0 k r o n o r, h v a r j ä m t e till ut- bildande af lärarinnor i huslig e k o n o m i äskades sammanlagdt (i,000 kronor.
K a m r a r n e s b e s l u t har n u a f g j o r t, att d e t f ö r s t n ä m n d a a n s l a g e t — t i l l h ö g r e flick- s k o l o r — å t m i n s t o n e h ö j t s från 1 0 0, 0 0 0 till 2 0 0, 0 0 0, s a m t att d e n k v i n n l i g a s l ö j d e n o c h d e n h u s l i g a e k o n o m i e n o a f k o r t a d t er- hålla d e ä s k a d e b i d r a g e n.
----- * Namnsdagslista för 1896.
Maj.
1.
F. Filip.
2.
L.
Inga.
17.
S. Rebecka.
18.
M. Erik.
19.
T. Boel (kv.)
20.
0.
Karolina, Lina, Karla.
21.
T. Konstantin.
22.
F. Henning.
23; L. Desideria.
Helfrid.
Laurits.
Sigrid, Siri.
Sigismund.
Helge.
Torbern, I • " or björn.
9.
L. Hillevi.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
S.
M.
T.
0.
T. F. 3 24.
S. ingstdag.Torolf.
25.
M 2 dag pingst.
Urban.
26.
T. Vilhelmina, Vil- ma, Mina.
27.
0.
Beda.
28.
T. Malkolm.
29.
F. Gunlög.
30.
L. Filippa.
10.
11.
12.
13.
14.
S. Esbjörn.
AI.
Signe.
T. Charlotta,Lotten.
0.
Adele.
T. Kristi Himmel- färdsdag.
Ifagb art. 15.
F. Solia, Sonja.
I.
Ebba.
31.
S. Torvald.
Ui » n o t i s b o k e n.
En &gt;bal poudré ».
En glänsande bal g a f s p å lördagen å Grand Hotell i Stockholm af herrar, tillhörande den högre societeten.
Som beskydda- rinnor fungerade grefvinnorna Douglas o c h Gyl- denstolpe samt friherrinnan Tamnt och s o m vär- dar ryttmästaren, frih.
v o n Rosen, löjtnanterna frih.
G. v o n Blixen-Finecke o c h grefve Fritz von Rosen, andre sekreteraren Chr.
Hauge o c h Ritter Riedl v o n Riedenau.
Kronprinsen bevistade ba len, förde till supén grefvinnan Douglas o c h dan- sade kotiljong med friherrinnan Trolle.
Festvå- ningen var glänsande dekorerad, o c h musiken ut- fördes af en orkester under direktör Olssons an- förande.
De flesta damerna buro, för att gifva festen en särskild prägel, pudradt hår, hvaraf just den också fått namnet » bal poudré ».
Grefve Tolstotjs och fröken Westerlund * bröllop torde k o m m a att äga rum i slutet af maj.
Det unga paret ämnar därefter resa till Norge. '
.5.
Teater och musik.
Dramatiska teatern.
Som vi redan nämnt gick förtiden torsdags afton en ny svensk original- komedi öfver dramatiska teaterns scen, o c h detta tämligen sällsynta fall väckte ännu större intresse därigenom, att den fräjdade skådespelarevetera- nen Knut Almlöf som gäst uppträdde i styckets titel- ocli liufvudroll.
Entusiasmen hos den elit- publik, s o m bevistade premieren, var också den största — alla spelande, först o c h sist Knut Alm- löf, framkallades gång på gång och öfveröstes med b l o m m o r och lagerkransar, hvarjämte för- fattarinnan, fru Anna WaJdenberg, två gånger framträdde och fick sin stora anpart af bifalls- jublet.
IDUN 136 1890 I Anna Wahlenbergs » Farbror Pål » är det ej fråga om lösningen af något problem, utan helt enkelt upprullandet af några tafior ur hemlifvet — en genre i hvilken förf.
ock, s o m bekant, vunnit sina största segrar.
Pjäsens kärna är helt enkelt den, att en kärlekens värmande sol- stråle, fallen in i de mörka, förtorkade skrymsle- na af en stelnad människosjäl, har kraft att upp- mjuka denna o c h få en g o d skörd att spira tipp ur dess stenbundna jordmån.
Att hr Almlöfs i allo mästerliga spel mäktigt bidrog till den vackra framgången är gifvet.
Ut- förandet var för öfrigt på nästan alla händer för- träffligt.
Fru Seeliy-J / iindbery spelade styckets solstråle Inga med det intagande behag, som tillhör rollen, och hr Skåribergs unge älskare gjor- des med kraft och schwung.
Fru Sfernvall, frök- narna Ahlander o c h Békrens samt hr Grunder må ock särskildt erkännas för sina goda prestatio- ner i de ganska niaktpåliggande birollerna.
högre musikaliskt värde v o r o ett par på samma sätt utförda slaviska danser af Dvorak, fulla af brusande lif o c h esprit.
I förra stycket ut- förde hr B. principalstämman, i det senare hr S., ocli samspelet var vid båda tillfällena utmärkt.
A f Dvorak utförde hr Bäck en ny pianosuite, opus 98.
Äfven detta n u m m e r vittnade högt o m den b ö h m i s k e tonsättarens formbegåfning o c h kraftiga ingifvelse.
H r Stenhammar utförde dess- utom en del smärre stycken, af hvilka Cuis klang- sköna intermezzo o c h två karaktärfulla mazurkor af Liadow, en folklifsskildring » A u villages af Tschaikovski samt A. Rubinsteins etyd » på fal- ska toner ».
Vasateatern har upptagit Augiers gamla välbe- kanta komedi » Giboyers son », hvilken redan från sällskapets Göteborgstid uppges utgöra ett af dess repertoarstycken.
Intrycket af tisdagens föreställ- ning var dock skäligen matt, o c h högst få af de uppträdande kunde egentligen sägas lyckas.
Bäst var hr Laven i Maréchals roll, o c h hr Byströms markis d A u b e r i v e var j u äfven rätt acceptabel.
Men hvarken hr Eliason som Giboyers eller hr de Wahl s o m Maximilien fingo något synnerligt ur sina uppgifter; detsamma gäller fröken Borg- ströms Fernande samt fröken _B«sto) sfruMaréchal.
Fröken Lundeqvist uppträdde för första gången å denna scen o c h gaf en rätt tillfredsställande bild af baronessan Pfeffer.
En del bifall, till o c h med inropningar — hur välvillig är ej vår pub- lik!
— m e n icke förty en af de svagaste preinié- rer, Vasateatern under denna säsong bjudit oss.
Sångsällskapet 0.
D:s matiné i söndags hade naturligtvis fyllt Musikaliska akademiens stora sal m e d en särdeles intresserad publik, som m e d de lifligaste applåder efter de olika numren gaf sitt bifall till känna.
Programmet, som var myc- ket omväxlande, upptog tvänne nummer för mans- kör o c h orkester, nämligen J.
P.
E. Hartmans » Völvens Spaadom » o c h Conr.
Nordqvists Baccha- nal.
Den förra är en mäktig o c h storslagen kom- position, som måste fängsla åhöraren.
Den er- höll ock såväl af kören s o m k. hofkapellet ett på det hela taget godt utförande.
Första satsen verkade dock något matt.
Nordqvists friska o c h sprudlande bacchanal åhördes m e d nöje.
Likaså den poetiska orkesterlegenden » Zorohayda » af J. Svendsen.
Glinkas prunkande o c h färgmättade » Capriccio * innehöll mycket af godtköpsmusik, men verkade dock i utförandet mycket anslående.
Af det halftjog körer för mansröster, s o m utför- des o c h gingo m e d den precision o c h schwung, som man är van att finna hos O. D.-kören, an- slog mest Södermans vemodiga » Och fast du svi- kit din flickas tro » samt de tvänne danslekarne.
Dessa o c h andra bisserades, hvarjämte flere ex- tranummer gåfvos.
Det hela leddes af direktör musices I. Hedenblad.
Hrr Stenhammar och Bäcks tredje musikafton ägde rum i lördags inför en tyvärr ej talrik, men tacksam publik.
Programmet upptog den- na gång uteslutande czechisk o c h slavisk mu- sik, rysk, polsk o c h böhmisk.
A två pianos ut- förde hrr Bäck o c h Stenhammar variationer af E. Schutt, ryss till börden, men bosatt i Wien.
Numret var briljant o c h rikt på goda infall.
Af aiasjoranj.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Länk-logogryf, Visst ej i alla tider Jag funnits har; För mången sjuk, s o m lider, Jag plågan spar.
Gåtan min lätt är gissad, Det är j u klart, Jag är därom förvissad, Det går m e d fart.
H v a d finns hos hvarje tiger, H o s örn, hos katt?
Djur, s o m till plundring stiger I mörkan natt.
Utrop, som lätt beklagar Och bra n o g kort.
I vår- o c h sommardagar Rätt nöjsam sport.
Ord, som kan ofta tyda På slag, på list.
Finge sin längtan lyda, En ung turist, Visst han till fjärran länder Mitt sjätte snart.
Djur, s o m man ryggen vänder Helt uppenbart.
Sedan hvad denna gåta Saknar helt visst, Värdes ni väl förlåta Dess stora brist.
RUNA.
Charad.
Omkansvärdt mitt första är, Där det stelbent skrider En angenäm omväxling mellan pianonumren erbjöd fru Edlings föredrag af sånger af Eubin- stein, bland dem » Es blinkt der Thau », o c h Cho- pin.
» Mädchens Wunsch&gt; af den senare måste omtagas, o c h sångerskan belönades med flere f ram- ropningar liksom o c k soarégifvarne.
Fram m e d m ö d a o c h besvär Och i tysthet lider.
Kan sin n ö d ej tala ut, Plågadt intill lifvets slut.
Till en vidt utgrenad ätt — D o c k ej bland eliten — H ö r mitt andra, m e d all rätt, Fastän han är iiten, Och fast ibland stamträds tropp, Hans blir svårt att spåra o p p.
Att mitt helas karaktär Närmare studera, Med besvär förenadt är, Ja, m e d faror flera.
Därför rådes en o c h hvar Att sin resa dit han spar.
Ifyllningsgåta.
Aulinska kvartettens femte kammarmusiksoaré har på grund af sjukdomsfall måst uppskjutas till onsdagen den G maj.
Innehållsförteckning: Pauline Ahlberg; af Claes Lundin.
(Med porträtt).
— » En viktig hemlighet ».
— Den bundna systern; dikt af Ernst Högman.
— En vändpunkt; skiss af Mathilda Roos.
— » Missbrukad kvinnokraft »; en öfversikt öfver striden för dagen af Eva Vigström.
(Med fyra porträtt af fröken Keys grauskare).
— Kvinnofrågor vid 189G års riksdag.
(Forts. o.
slut).
— Namnsdagslista för 1896: Maj.
— Tea- ter och musik — Tidsfördrif.
1 — 3.
Förtroligt ljuder det ordet lilla, För den, s o m älskar en fridfull stund Där långt från världsbråk i tankar stilla, Han kan försjunka o c h gå till grund M e d egna jaget samt ostörd dröm- ma Om hvad som rörer hans känslor ömma.
I skogens dunkel, bland gröna snå- ren, E n gång jag hade ett luftigt b o.
Men tiden gick o c h med flydda åren Man glömde mig o c h vill nu ej tro, Att ens jag funnits, ty poesien Gått upp i tusende o ' n o c h i ' n.
3. g Väl njugg han var, den som först mig skänkte Ett namn, s o m skulle alltjämt bli mitt.
I g e n o m sekler — hvad han än tänkte — Jag bär det än, blir det aldrig kvitt.
Med lustigt m o d jag dock bär det r Och bjuder mängden på dryck med dopp.
s f n 1 e 2 Proköp.
a 1 Filharmoniska sällskapet gifver sin tredje aboh- nementskonsert instundande tisdag kl. ' / 8 e. ni.
i Katarina kyrka, hvilken lokal blifvit vald med hänsyn till den betydliga utvidgning såväl kör som orkester undergått i och för denna konsert, som tydligen varder en sannskyldig musikfest.
K. hofkapellet biträder, betydligt förstärkt med musici o c h amatörer, och kören har fördubblats g e n o m medverkan af damer o c h herrar ur huf- vudstadens musikaliska kretsar.
Programmet upp- tager o c k intet mindre än Händels storslagna oratorium » Simson », s o m ej utförts härstädes sedan år 1873.
Biträdande äro för öfrigt sådana framstående förmågor s o m grefvinnan Mat b.
Taube o c h fru Dina Edling samt hrr C. F. Lund- qvist o c h Salomon Smith.
2 — 3.
Sibylla.
n En konsertafton gafs i måndags i Musikaliska akademiens stora sal af hr Richard Andersson, som därmed afsåg att visa, hvad han kan åstad- k o m m a vid sitt kända musikinstitut.
Program- mets fyra nummer, alla framstående tonverk, utfördes, frånsedt ett par missöden, på ett sär- deles berömvärdt sätt, o c h prestationerna ådaga- lade tillfullo, att hr R.
Andersson alldeles otvif- velaktigt står s o m den främste läraren i piano- spelning härstädes.
Salongen var i det närmaste fullsatt o c h bifallet m y c k e t lifligt.
1 — 4) H v a d såsom salt den sjuketa ' r, Då han dess hjälp behöfver; 2 — 3) H v a d stranden pryder af en å; 2 — 4) Ett karlnamn, kändt hos oss också; 3 — 5) Till slut, hvad sist du mista vill, Men kanske önskade ett till.
Pirfvel.
Ordgåta.
Tag 3 ord, hvilkas begynnelse- o c h slutbokstäfver äro lika samt tillsammans bilda namnet på en farkost.
Orden beteckna: 1) en kvarlefva, 2) en kanal, 3) ett byggnadsämne.
Reseda.
Vokalförändringsgåta.
Med Med Med Med Med a i o y ä ta ' r jag går jag jag {Mfyl. '
opp 1 S. Begynnelsebokstäfverna bilda nam- net på en skald, slutbokstäfverna på ett af hans verk (båda lästa upp- ifrån ocli nedåt).
1) Europeisk furstesläkt, 2) verb, 3) vårmat, 4) hvad hvarje hus bor- de vara, 5) stad i Sibirien, 6) kvinno- namn, 7) hufvudprydnad, 8) svenskt landskap.
MAJ.
L. Länkgåta.
Lösningar.
Logogryfen: Strumpa; ruta, ras, stupa, rum, stum, sur, arm, tur, supa, sup, strupa, rus, pust, amt, stumpa, muta, sura, ur, mur, spar, pruta, tum, ramp, sump, par, mast, asp, stam, ram, part, tu, prat, tarm, mat.
Anagrammct: En mäktig furste af Österland, Jag sönderfaller uti din hand, Om du mig gissar, i länkar fem, Så här jag ville beskrifva d e m: jag m o t gäster; skiljer åt; jag m o t väster; pinar läster; lefver våt.
Pirfvel.
Fyrkantgåtan: 1) Stund, 2) dunst,:!)
sund! ..
Oslo, stil, lina, olat.
ML 1 — 3) H v a d trakten blir då stormen far Med raseri däröfver; Bland nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af H U L T M A N S CACAO Redan 1888 intygade prof. Joh.
Lang i Lund, att Hultmans Cacao v a r fullt lika med van Houtens Cacao.
Hultmans Cacao kan således varmt re- kommenderas till hvarje husmoder.
