# ID: svediakorp-per1070
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,576
# sentences: 663
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Fredagen den 17 april 1896.
N:r 16 (435) Byrå: Klara södra k y r k o g.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
Prenumerationspris p r &amp; r: Idun ensam kr.
5: Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5: Iduns Modet., mänadsuppl.
» 3: Barngarderoben &gt; 3: Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Kedaktör och.
utgifvare: född n af d e v a c k r a s t e i d é e r, s o m u n d e r d e s e n a s t e å r e n h ä r väckts ling, och, hvad synes oss vara den, b e r e d a n d e af l i f r ä n t a husmödrar årliga dom mera och är, äfven omsatts som tagit gestalt åt t j ä n a r e ».
husbönder har äfven så vidt möjligt, intressera dem för att genom het och sparsamhet till detta dagar sedan denna själfva förtänksam- mål.
dessa bidraga Det är ungefär i ett förening år plan- lades i hufvudstaden, och I d u n redogjorde dess då utförligt program och för arten af dess v e r k s a m h e t i en iippsats om » Tjänareförsäkring », som återfinnes i numret för den 2 6 april 1 8 9 5, o c h till h v i l k e n vi hänvisa.
Icke punkt minst är från det vår ett varit syn- glädjande t i d s t e c k e n, a t t d e t är en som kvinna, u p p h o f v e t till o c h allt f o r t f a r a n d e är d e n l e d a n d e kraften värda i denna behjärtans- rörelse.
Palme, vida född von Fru Hanna Born, har k r e t s a r g j o r t sitt i namn a k t a d t f ö r d u g a n d e o c h offent- liga inlägg viktiga i flere frågor, intagande allmän- och bild må hennes därför i d a g i d u b b e l bemärkelse kun- na anses s o m en p r y d n a d för de svenska kvinnornas Förliden fredag blad.
kväll hade » F ö r e n i n g e n f ö r b e r e d a n d e af lif r ä n t a alla till gjort insättningar i lifränteanstalt o c h att, för ett åt tjänare » saken möte inbjudit intresserade i Vetenskaps- akademiens hörsal, vid hvilket Denna till i praktisk i v o n hemma hand- » F ö r e n i n g e n för sammanslutning sin u p p g i f t Aktiebolag- 9: de årg.
Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Auiioitspris: 35 öre pr nonpareillerad.
FRITHIOF HELLBERG.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
(lösnrr endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Hanna £ Tryckeri att b e t r y g g a våra tjänares mellan genom ålder- Palme, B o r n.
föreningens sekreterare o c h stiftarinna fru P a l m e l ä m n a d e e n öf- versikt öfver det nu tillryggalagda första verksamhetsåret.
Detsamrnas resultat ha visserligen icke varit så S} amerligen stora, men man finge betänka att insättningarna också v o r e små.
Talarinnan nämnde, hurusom föreningen definitivt bildades i oktober i fjol, hvarpå en broschyr o c h cirkulär, innehållande program, stadgar m.
m.
kringsändes i tusen- tals exemplar.
U n d e r det gångna året har föreningen haft ett kontor här i Stockholm — Kungsträdgårds- gatan 26 — öppet hvarje tisdag, hvilket lämnar upplysningar o c h förmedlar insättningar.
I lands- orten har föreningen verkat ge- n o m o m b u d o c h andra personer.
Afsikten har varit att få filialer af föreningen eller lokalförenin- gar på alla större orter.
På åt- skilliga håll har detta sträfvande mötts m e d stort intresse, o c h sär- skildt i G ö t e b o r g har en förening m e d liknande syfte bildats m e d understöd af inflytelserika per- soner.
Äfven i Jönköping o c h Up- sala pågår just nu som bäst ifrigt arbete för stiftande af liknande sammanslutningar.
Här i Stockholm har anslut- ningen n o g varit mindre, än man kunnat hoppas, o c h medlemsan- talet öfverstiger ej 100.
Orsaken härtill är bland annat den, att många h u s b ö n d e r tycka, att det går lika bra att sätta in pengar för sina tjänare, utan att tillhöra för- eningen.
Gent e m o t denna invänd- ning påpekade fru Palme emeller- tid sammanslutningens o c h exem- plets betydelse.
Äfvenså framhöll h o n, att de, s o m tjäna h o s för- eningens medlemmar, erhålla lif- ränteböcker, hvilka följa m e d tjä- narne från plats till plats o c h sålunda kraftigt mana husbön- derna att fortsätta m e d insätt- ningarna.
E n annan anmärkning m o t föreningens program vore den, att lifräntan ej utbetalades förr än vid 55 år, en ålder, s o m man antog, att de flesta tjänare ej uppnådde.
Talarinnan visade emellertid m e d statistiska siffror, att procenten af kvinnor, som d ö före 55 år, ej är synnerligen stor.
M ä n n i s k a n s lif är l i k a s o m j ä r n e t: a n v ä n d e r m a n det, så blir det låter m a n det l i g g a onyttjadt, f o r t a r e s det a f rost.
H.
Fru H a n n a P a l m e föddes den 9 augusti 1 8 6 1 å G a m m e l b a c k a e g e n d o m n ä r a sta- d e n B o r g å i Finland, o c h hennes föräldrar v o r o s e n a t o r n o c h l a n d t m a r s k a l k e n friherre T.
A.
v o n B o r n s a m t h a n s m a k a F a n n y v o n H a a r t m a n, e n d o t t e r d o t t e r till s k a l d e n F r a n - zén.
D e n u n g a flickan tillbragte sina upp- växtår dels i Helsingfors dels på fäderne- egendomarne.
E n lifiig i n t e l l i g e n s o c h d e t v a r m a intresse för kulturella sträfvanden, s o m o f t a så f ö r d e l a k t i g t u t m ä r k e r v å r t g a m l a systerlands u n g d o m, röjdes tidigt hos H a n n a v o n Born och funno näring o c h utveckling b å d e i h e m m e t o c h på skilda utrikes resor.
E t t p a r år f ö r e s t o d h o n f o l k s k o l a n å G a m - m e l b a c k a o c h s y s s l a d e d e s s u t o m m e d literärt arbete för olika tidningar.
A r 1 8 8 3 ingick h o n äktenskap m e d sven- ske d å v a r a n d e artillerilöjtnanten S v e n P a l m e, n u m e r a direktör för försäkringsbolaget T h u l e i S t o c k h o l m s a m t m e d l e m af r i k s d a g e n s andra kammare.
På den vackra villan Kallio ute i Djursholms villastad ha de unga makarne n u r e d t sitt g ä s t f r i a o c h komfortabla hem.
När sällskapet » N y a I d u n » stiftades i h u f v u d s t a d e n år 1 8 8 5 s o m ett k v i n n l i g t m o t s t y c k e till h e r r a r n e s v ä l b e k a n t a f ö r e n i n g m e d s a m m a n a m n, i n v a l d e s d e n lifliga o c h i n t e l l i g e n t a u n g a fru P a l m e s o m e n af d e s s första l e d a m ö t e r.
H o n skulle snart ock- bli e n af d e v e r k s a m m a s t e.
F r å n ett b e s ö k v i d ett af » N y a I d u n s » s a m k v ä m vid denna tid lämnar den kända författarinnan » Ernst Ahlgren », den sedan så o l y c k l i g a fru V i k t o r i a B e n e d i c t s o n, e n lifiig s k i l d r i n g i ett b r e f till n o r s k a » M o r g e n - b l a d e t ».
H o n b e s k r i f v e r h ä r i sitt s a m m a n - träffande m e d H a n n a P a l m e i f ö l j a n d e m å - lande ord, hvilka bättre än n å g o t annat g i f v a e n k a r a k t ä r i s t i k af d e n n a s f r i s k a o c h v i n n a n d e framträdande — en karaktäristik s o m ä g e r sin fulla t i l l ä m p l i g h e t ä n i d a g: » F r ä m s t s t o d e n u n g flicka.
E n ' jänt- n n g e ' skulle j a g vilja kalla henne, o m ni vet, h v a d det vill säga.
N å g o t af d e t sö- taste, käckaste, täckaste, j a g någonsin har sett!
O c h så får ni själf t ä n k a er r e s t e n.
H o n h a d e läst ' P e n g a r ' J a, d e t h a d e h o n visst.
O c h h o n s t o d d ä r så f ö r n ö j d o c h t i t t a d e u p p till m i g m e d s i n lilla p o j k m i n, o c h h o n u t t a l a d e s i n a åsikter m e d e n frank- h e t, så frisk o c h u r s p r u n g l i g, att j a g b l e f nästan förälskad.
Ja, d e t blef j a g, t r o t s s o m n å g o n g a m m a l onkel.
O c h j a g tänkte, att k u n d e e n f ö r f a t t a r e få e n k ä r n t r u p p af s å d a n a s m å h j ä r t e t j u f v a r att slå s i g i g e n o m m e d, så v o r e d e t i n g e n n ö d.
O c h m e d a n j a g så g i c k o m k r i n g från g r u p p till g r u p p, d ö k d e t t a p o j k a k t i g a lilla a n s i k t e b e s t ä n d i g t l e e n d e u p p f ö r m i n er- inring.
Jag k u n d e icke bli det kvitt.
D e t var omöjligt.
D e t g e s vissa ansikten, s o m m a n k ä n n e r, att m a n m å s t e se i g e n, f ö r att l i k s o m p r ä g l a in d e m i sitt e g e t i n r e.
J a g k ä n d e, att d e s s a g r å ö g o n s k u l l e l y s a f ö r m i g m i d t u n d e r m i t t a r b e t e, o c h att j a g h e l t o m o t i v e r a d t s k u l l e k u n n a l ä n g t a efter att å t e r s e d e t t a b u r r i g a h u f v u d.
H e n n e måste j a g åtminstone h a reda på.
Som bekant en af » Ernst Ahlgrens » romaner. '
H v e m är d e n d ä r u n g a ' Hvilken? '
flickan? '
' H o n, s o m ser u t s o m c n g o s s e. '
M a g v e t inte, h v e m d u m e n a r. '
' Jo, henne där m e d de grå ö g o n e n.
D u vet det bestämdt! '
' Nej. '
— ' N y s s s l u p p e n u t från p e n s i o n e n — litet s m å g a m m a l, s j ä l f s ä k e r o c h — se, d ä r är hon! '
' Ah, fru — ' Nej, j a g s v i m m a d e icke.
M e n j a g satte m i g på en stol.
Min pojke var en fru!
K o m n u o c h tala o m säker blick!
O c h där j a g satt, b l e f j a g s i t t a n d e — e n s t u n d.
J a s å, d e g i f t a k v i n n o r n a s e så u t h ä r Stockholm! » i D e t har också j u s t varit i n o m » N y a I d u n » fru H a n n a P a l m e f ö r s t f ö r t f r a m n å g r a af d e i d e e l l a i n t r e s s e n, s o m t i d efter a n n a n besjälat h e n n e.
H ö s t e n 1 8 8 5 höll h o n där ett f ö r e d r a g o m » O b l i g a t o r i s k s j u k v å r d, kvinnlig värneplikt », i hvilket h o n utveck- lade en tanke, s o m äfven » E s s e i d e » unge- fär s a m t i d i g t, m e n n å g o t s e n a r e f r a m f ö r d e i Fredrika-Bremer-förbundets tidskrift.
I dessa dagar, då debatten o m kvinno- krafternas m ö j l i g h e t e r så lifligt är i g å n g, t o r d e n å g r a af d e s y n p u n k t e r, fru P a l m e i detta föredrag framlade, ingalunda sakna sitt i n t r e s s e.
S k o l a k v i n n o r n a k u n n a p å y r k a rättighe- ter, i allo j ä m f ö r l i g a m e d m ä n n e n s, m å s t e d e o c k s å å t a g a s i g s k y l d i g h e t e r, s o m fullt k u n n a anses m o t s v a r a deras.
Därvidlag l i g g e r s t ö r s t a s v å r i g h e t e n i att k u n n a finna n å g o n m o t s v a r i g h e t till m a n n e n s v ä r n e p l i k t.
D e k r i g i s k a a m a s o n e r n a s t i d är f ö r b i, o c h en värneplikt för k v i n n a n m e d sabel o c h g e v ä r h ö r n u m e r a till d e t o m ö j l i g a.
Där- e m o t e r b j u d e r s i g s j ä l f m a n t sjukvården så- s o m det o m r å d e, där det största antalet k v i n n o r k a n finna a l l m ä n n y t t i g t a r b e t e, m o t - s v a r a n d e m a n n e n s v ä r n e p l i k t — m e n ej e n frivillig, e n s i d i g t filantropisk s j u k v å r d, u t a n e n i l a g s t a d g a d s k y l d i g h e t f ö r hvarje s v e n s k k v i n n a att u n d e r e n k o r t a r e t i d ä g n a s i g åt d e t a l l m ä n n a s t j ä n s t, s p e c i e l t åt sjuk- vården.
E n å l d e r s k l a s s 1 8 eller 1 9 - å r i n g a r — e n ålder, s o m väl kan anses lämplig för d e n k v i n n l i g a t j ä n s t e p l i k t e n — b e s t å r af n å g r a och 4 0, 0 0 0 individer.
O m härifrån e n l i g t g a n s k a l i b e r a l a v i l l k o r b e f r i a s alla m i n d r e l ä m p a d e, s å s o m s j u k l i n g a r, m ö d r a r o.
s. v.
, skall s a n n o l i k t i c k e m e r ä n o m k r i n g 5 0 y af å r s k l a s s e n å t e r s t å.
M e n ä f v e n d e så- l u n d a å t e r s t å e n d e b l e f v e f ö r m å n g a att p å engång placera på sjukhus m.
m., hvarför å r s k l a s s e n m å s t e d e l a s i flere u p p b å d.
I f ö r h å l l a n d e t till b e f i n t l i g a a n t a l e t s j u k s ä n g a r s k u l l e d e t j ä n s t p l i k t i g a f ö r d e l a s p å länslasa- rett, s j u k h u s, b a r n s j u k h u s, barnbördshus, h o s p i t a l o.
s. v.
till g e n o m g å e n d e af en s l a g s r e k r y t s k o l a, h v a r e f t e r en del s t a n n a d e k v a r till t j ä n s t g ö r i n g v i d n y s s n ä m n d a i n r ä t t n i n - g a r, en annan del h ö l l e s d i s p o n i b e l att p å praktiserande läkares rekvisition b e g e sig till e n s k i l d s j u k v å r d, f ö r e t r ä d e s v i s i f a t t i g a hem.
0 I februari 1887 h ö l l fru P a l m e i » Nya blankt, Muller. '
I d u n » å t e r ett f ö r e d r a g, d e n n a g å n g o m » G e m e n s a m h e t s k ö k », h v a r v i d h o n s ö k t e ut- veckla de lättnader, s o m åtminstone för v i s s a k a t e g o r i e r af k v i n n o r s k u l l e u p p k o m m a g e n o m a n o r d n a n d e t af k ö k, g e m e n s a m m a f ö r ett h e l t h u s, s a m t i v i s s a a f s e e n d e n g e m e n s a m hushållning.
O c h fru P a l m e s s i s t a t a n k e - o c h s k ö t e - barn, tjänareförsäkringsidén, har äfven bu- rits till d o p e t i n o m d e t k v i n n l i g a I d u n s f a d d e r k r e t s.
D e t v a r d e t v a r m a bifall, s o m saken här väckte, hvilket f ö r m å d d e henne att s e d e r m e r a p å ett offentligt m ö t e f r a m - l ä g g a d e n, ett m ö t e h v a r s r e s u l t a t b l e f d e n r e d a n n ä m n d a föreningens stiftande.
För s a m m a ä n d a m å l h ö l l fru P a l m e s i s t l i d n e m a r s ä f v e n ett f ö r e d r a g i G ö t e b o r g, där, s o m.
n ä m n d t, n u e n filial är b i l d a d.
F r u P a l m e s flit o c h m å n g s i d i g h e t h a e m e l - l e r t i d r ä c k t till f ö r ä n n u flere områden, b l a n d d e s s a ett, s o m j u s t i d e s s a d a g a r v a - rit p å t a l g e n o m f r ö k e n K r i s t i n e D a h l s n y - ligen hållna föredrag o c h » Dräktreformför- eningens » tioårsmöte.
H a n n a P a l m e var en b l a n d s t i f t a r i n n o r n a af d e n n a f ö r e n i n g, h a r allt s e d a n i d e s s s t y r e l s e t a g i t e n v e r k s a m del o c h i föreningens syfte v i d åtskilliga tillfällen i n l e d t d i s k u s s i o n e r o c h hållit före- drag.
I s i n b ä s t a å l d e r s fulla kraft s o m H a n n a P a l m e ä n n u står, b e s j ä l a d af v a r m t i n t r e s s e f ö r alla k u l t u r e l l a f r å g o r o c h l e d d af e n h o s v å r a k v i n n o r t y v ä r r i c k e allt f ö r v a n l i g offervillig a l l m ä n a n d a, b ö r h o n ä n n u h a ett vackert s t y c k e framtidsarbete för sig.
För h v a d h o n r e d a n g j o r t, f ö r t j ä n a r h o n ett u p p - r i k t i g t t a c k, till k o m m a n d e f r a m g å n g a r v å r a hjärtligaste välönskningar!
J. N-g.
* 7 oä öden 7 af Emil Linders.
9 fijsilief j o r c l a s.
fjp a linklädd bar låg liket af en man pff i hufvud söndersprängdt, och än när natten flytt, vid barn jag fann hans mor i sorg försänkt.
1 m e (— Den döde varit sjuk och sökt den frid, hvars hem är skuggors land.
— » J tysthet skall han jordas mum invid: han föll för egen hand. » — Din son, du arma mor, ej jordfärd får med bön och klockors sång, ej skoflar tre; — där ogräs rikast står, reds honom boning trång.
Och mången så tungt på — Att han hvad sämsta tår från modersöga föll sonens bår.
blir nekad, han, som kär hon höll, usling får!
— Han ond?
— Ett bittert ord hon, aldrig hört från mun, nu sällsamt blek, och hand, som nu mot pannan vapnet fört, för henne haft blott smek — — —.
O, trogna moder, må din sorg bli stum!
— din son de fåfängt dömt, ty tårar, som du fällt, vigt in det rum där älskadt stoft blir gömdt.
Din son gjort illa; äfven sorgbemängdt är lifvet blott ett lån; dock Herran sett din sorg, och han har förlåtelse din son.
skänkt 3 l ?upcert, Jag under färden stundom växlat ord med en, hvars åsyn fyllt mig med förfäran: en dödssjuk kvinna, som från Rivieran nu vände åter till sitt hem i nord —.
» För mig finns ingen plats vid lifvets bord, jag blott är till som ogräs, moget skäran, * hon sagt mig nyss.
— Hälft skrämd utaf den läran jag ryst och sett ut öfver snötäckt jord.
— Då hörs ett plötsligt skri.
— En liten pilt ryckt upp kupédörrn; lifvet varit spildt, om ej en kvinna skyndat till hans sida.
Det var min sjuka vän, nu sällsamt röd.
Jag sade: - » Fröken, ni er önskat död, dock lifvet tycks ha bruk för dem, som lida.
Kvinnofrågor vid 1896 års riksdag.
| f ett hälft t j o g v i d i n n e v a r a n d e riks- l||f|| d a g v ä c k t a f ö r s l a g, b e r ö r a n d e k v i n n a n ™ ' eller f ö r h å l l a n d e n s o m l i g g a h e n n e n ä r a, ä r o d e flesta i d e t t a ö g o n b l i c k af- g j o r d a o c h a f g j o r d a så, • s o m flertalet för- s l a g a f g ö r e s i vår r i k s d a g — d e h a f v a af- s l a g i t s eller g e n o m k a m r a r n e s skiljaktiga b e s l u t fått förfalla.
D ä r m e d är v i s s t i c k e m e n i n g e n s ä g a, att allt, h v a d h v a r j e b e s k ä f t i g p r o j e k t m a - k a r e k o m m e r m e d, b ö r bifallas eller att s a m t l i g a v i d d e n n a r i k s d a g f r a m l a g d a för- s l a g v a r i t af o o m t v i s t l i g t v ä r d e.
Långt därifrån!
M e n e n o c h a n n a n af d e s s a k v i n n o f r å - g o r b o r d e d o c k, t y c k e r m a n, f ö r t j ä n a t ett bättre ö d e än det s o m drabbat d e m.
I f r ä m s t a r u m m e t f r å g a n o m i n r ä t t a n d e af e n ålderdomsunderstödsanstalt f ö r barnmorskor.
D å r e g e r i n g e n till f j o r å r e t s r i k s d a g öf- v e r l ä m n a d e ett o m s o r g s f u l l t u t a r b e t a d t för- s l a g i ä m n e t, k u n d e h o n h ä n v i s a p å en riksdagens skrifvelse, hvari m a n just begärt d e n utredning, regeringen verkställt, o c h hvari m a n p å f ö r h a n d uttalat sina s y m p a - tier f ö r d e n p e n s i o n s f r å g a — m a n n u e j v i d a r e v i l l e v e t a af!
Den hufvudanmärk- n i n g, s o m u t t a l a d e s m o t k. m: t s f ö r s l a g, v a r att d e t g i c k f ö r l å n g t, i d e t att e n l i g t d e t s a m m a äfven enskildt praktiserande barn- morskor under v i s s a f ö r h å l l a n d e n skulle k u n n a b l i d e l a k t i g a af d e n i f r å g a v a r a n d e ålderdomsunderstödsanstaltens förmåner.
O m det blott hängde på den haken — t ä n k t e p r o f e s s s o r C u r t W a l l i s — så v o r e d e t j u e n l ä t t s a k att till e n k o m m a n d e riksdag framlägga regeringsförslaget å n y o, m e n m e d uteslutande af d e enskildt prak- tiserande barnmorskorna.
Sagdt o c h gjordt, h r W a l l i s v ä c k t e i år e n m o t i o n o m p e n - s i o n e r i n g af b l o t t o c h b a r t d e i k o m m u n e r s tjänst anställda barnmorskor.
Detta förslag borde väl ha kunnat godkännas, äfven o m m a n icke ansåge sig kunna g å m e d på den j ä m v ä l af h r W.
f ö r e s l a g n a s k r i f v e l s e n till k. m: t m e d a n h å l l a n o m u t r e d n i n g af m ö j - l i g h e t e n att ä f v e n b e r e d a d e e n s k i l d t p r a k - tiserande något understöd på gamla dagar.
fjor.
Men — det Motionen g i c k e j b ä t t r e i år ä n i afslogs i båda kamrarne.
Det torde dock knappast kunna dröja länge, förrän denna synnerligen behjärtansvärda fråga åter bringas å b a n e o c h då, s å s o m m a n h o p p a s, erhåller e n t i l l f r e d s s t ä l l a n d e lösning.
E n b l a n d d e ur principiell s y n p u n k t v i k t i g a s t e f r å g o r, s o m v i d årets r i k s d a g f ö r e k o m m i t, är u t a n t v i f v e l d e n o m kvinnans rätt att inför domstol föra andras talan.
I 1 5 k a p.
2 § r ä t t e g å n g s b a l k e n står s t a d g a d t, att » d e s o m för andra m å tala o c h svara skola vara o b e r y k t a d e, ärlige, sedlige o c h förståndige m ä n ».
N u lär d e t e m e l l e r t i d f ö r h å l l a s i g så, att l a g s p r å k e t s » m a n » i å t s k i l l i g a fall t o l k a t s s o m » p e r - s o n », h v a d a n flere d o m s t o l a r tillåtit k v i n - nor uppträda som rättegångsombud, medan andra domstolar m e d en mera bokstafsen- l i g t o l k n i n g af l a g b u d e t f ö r v ä g r a t k v i n n a d e n n a rätt.
F ö r att b r i n g a k l a r h e t o c h reda i saken föreslog nu hemmansägaren O.
P e r s s o n i K i l l e b ä c k s t o r p, att o r d e t » m ä n » helt enkelt skulle strykas ur den ofvan citerade lagparagrafen.
M e n det ville ej lagutskottet vara m e d o m, och hvarför?
J o, d ä r f ö r att u t s k o t t e t a n s å g i f r å g a v a r a n d e l a g r u m icke utgöra ovillkorligt hinder för k v i n n a att i n f ö r d o m s t o l f ö r a a n d r a s t a l a n, hvarför det såsom mera oskyldigt kunde få stå kvar.
Ett egendomligt argument!
D e t vill a n n a r s s y n a s s o m o m j u s t d e n o m s t ä n d i g h e t e n, att » m ä n » i c k e o v i l l k o r l i - gen behöfver tolkas s o m annat än » perso- ner » — således likaväl » k v i n n o r » — b o r d e föranleda utskottet att b e f r i a l a g e n från tvätydighet.
A n d r a k a m m a r e n biföll m o t i o n e n, m e n första k a m m a r e n stod p å utskottets sida, h v a d a n f r å g a n h a r förfallit.
Enda vinsten är, att l a g u s k o t t e t g i f v i t d e d o m a r e ett stöd, hvilka vilja medgifva äfven kvinnor r ä t t e n att u p p t r ä d a s o m s a k f ö r a r e.
E n af d e i år f r a m k o m n a m o t i o n e r n a o m s. k.
l o k a l t r u s d r y c k s v e t o i n n e s l u t e r i s i g, j ä m t e d e t r e n a n y k t e r h e t s i n t r e s s e t, äf- v e n en fråga o m utsträckt medhorgarerätt f ö r kvinnan.
Redaktör O. Eklunds motion innebär n ä m l i g e n, att f ö r b u d m o t u t s k ä n k n i n g af spirituösa d r y c k e r skulle i n o m d e särskilda k o m m u n e r n a kunna beslutas g e n o m allmän o m r ö s t n i n g, h v a r i h v a r j e till m y n d i g å l d e r h u n n e n k v i n n a så v ä l s o m m a n s k u l l e ä g a deltaga.
Motionen, s o m afslogs i b ä g g e kamrarne, torde emellertid icke h a stora u t s i k t e r f ö r s i g att, ä n n u p å l ä n g e å t m i n - s t o n e, v i n n a r i k s d a g e n s bifall.
Fosforförgiftningarna.
Strax före påsk sysselsatte sig A n d r a k a m m a r e n e n stilla f ö r m i d d a g s t i m m e m e d e n l i t e n industri- o c h näringsfrihetsfråga, s o m af u t s k o t t s b e t ä n k a n d e t s r u b r i k att d ö - m a knappast k u n d e misstänkas innesluta en sä d y s t e r t a l l v a r l i g samhällsangelägenhet, s o m v e r k l i g e n v a r f a l l e t: frih.
W. G. v.
Schwerins m o t i o n o m förbud m o t införsel o c h f ö r s ä l j n i n g i n o m l a n d e t af f o s f o r t ä n d - stickor.
I n g e n s o m följer m e d t i d n i n g a r n a, h a r k u n n a t u n d g å att f ö r v å n a s ö f v e r d e t a l r i k a fall af f o s f o r f ö r g i f t n i n g, som förekommit u n d e r d e senare åren.
A f statistiken kän- n e r m a n, att s j ä l f m o r d e n s a n t a l v u x i t o f a n t - ligt under d e sista t j u g u åren — t a c k v a r e m i s s b r u k e t af f o s f o r t ä n d s t i c k o r.
Fos- forförgiftningarna u t g ö r a f. n, / s af alla 2 f ö r g i f t n i n g s f a l l, o c h ser m a n n ä r m a r e efter, h v i l k a d e t är s o m b e g a g n a t s i g af f o s f o r - g i f t e t m e d d ö d l i g p å f ö l j d, så g e r å t e r sta- tistiken en betydelsefull fingervisning.
A f hundra olyckliga hafva 95 varit kvinnor.
V i behöfva icke närmare ingå på detta m ö r k a kapitel.
A f s i k t e n h a r n o g i d e flesta fall i c k e v a r i t att d ö d a s i g själf, u t a n — s o m en talare i A n d r a k a m m a r e n uttryckte d e t — ett a n n a t l i f: m e n r e s u l t a t e t h a r efter g r ä s l i g a p l å g o r o f t a b l i f v i t d ö d e n f ö r d e n o l y c k l i g a, s o m t i l l g r i p i t ett b r o t t s l i g t m e d e l f ö r att u n d a n d r a g a s i g l ä t t s i n n e t s följder o c h samhällets d o m.
E f t e r e n g a n s k a lifiig d i s k u s s i o n b e s l ö t A n d r a k a m m a r e n m e d 86 röster m o t 74 f ö r s i n d e l att till k.
m: t aflåta e n skrif- velse i m o t i o n e n s syfte.
Första kammaren har ä n n u ej fattat beslut i frågan.
A t t f ö r s v å r a å t k o m s t e n af ett v e r k s a m t gift m å j u v a r a e n å t g ä r d att t i l l g r i p a i f ö r s t a h a n d, d å m a n e j ser n å g o n m ö j l i g - h e t att t r ä n g a till r o t e n af d e t o n d a.
Den r e f o r m s o m h ä r är af n ö d e n är e n refor- m e r i n g af d e t a l l m ä n n a åskådningssättet, s o m ännu m e d stränghet d ö m e r den olyck- liga u n g a kvinnan, m e d a n m a n n e n s o m v å l l a t h e n n e s o l y c k a g å r fri från t a d e l.
(Slut i nästa nummer.)
Outtalade ord.
Agathe Lind.
Skiss för Idun af il.
* ' .• § ulisolen strålade öfver stadens torg o c h ga tor.
Det var varmt, det var kvaft, o c h ste- narne brände under vandrarnes fötter.
Nere vid hamnen fläktade friska vindar från sjön, o c h där rådde lif o c h rörelse.
Ångbåten Lindö, s o m gick långt ut i skärgården, låg just färdig att afgå, m e d ångan uppe.
B u d på bud från slaktare, bagare o c h bryggare aflämnade sina paketer o c h korgar till styrmannen, s o m m e d ett orubbligt lugn mottog allt, stufvade o c h ordnade det.
Så k o m m o några försenade passa- gerare springande i sista minuten, varma o c h andfådda.
» Kasta loss! » ljöd kaptenens röst, o c h båten backar ut, stampande, darrande i de hvitfradga- de vågorna.
Det viftas m e d hattar o c h näsdukar från för o c h akter, viftas från hamnen — farväl — far- väl!
» Sakta framåt! » Vattnet blir lugnt o c h bå- ten glider stilla ut ur hamnen; så småningom försvinna husen, kyrktornen o c h de höga skor- stenarne ur sikte, o c h m e d full fart ångar båten ut på öppet vatten.
På akterdäck gjorde passagerarna det så tref- ligt för sig s o m möjligt, sökte upp lä o c h skug- ga, togo fram böcker o c h tidningar eller roade sig m e d att betrakta naturen o c h sina medpas- sagerare.
En herre, som vandrade fram och tillbaka på däcket, väckte en viss uppmärksamhet.
Det var en lång, medelålders man, m e d ett allvarligt ut- seende; det låg något visst utländskt öfver hans dräkt, o c h hans obesvärade sätt häntydde på att han var van att röra sig ute i världen bland människor.
Han gick oaflåtligt af o c h an, stan- nade endast då o c h då för att se på något af de vackra landtställen, som båten passerade.
Så småningom slappades de nyfiknes intresse, o c h han fick fortsätta sin vandring ostörd af frågan- de blickar.
En dam k o m nedifrån salongen upp på däck, med en bok i handen; hon satte sig på en lugn, skuggig plats och skulle just börja läsa, då hen- nes blickar föllo på den ensamme vandraren.
Hon ryckte till o c h betraktade honom noga.
» Nej, det är icke möjligt, det är ej han, » tänkte hon, o c h öppnade sin bok, m e n så såg hon på h o n o m igen, deras blickar möttes, frågande, un- drande — så gled ett igenkännande leende öf- ver hennes ansikte, o c h han skyndade fram till henne,
» Det är ju fröken A g n e s — förlåt, fru By- man? » » Ja, h o n o c h ingen annan, » svarade A g n e s gladt.
» Och det är verkligen ingeniör Warin, som jag ser framför m i g?
» H a n böjde småleende på hufvudet o c h satte sig bredvid henne.
» Det var då lika kärt s o m oväntadt, att vi skulle sammanträffa. » Hans röst var mjuk o c h behaglig, o c h ansiktets stränga uttryck var nu nästan försvunnet, då han såg på den täcka unga frun.
Det hade nog blifvit en o c h annan rynka på hennes panna, sedan han såg henne sist, o c h hyn var ej så fraiche som förr, m e n ögonen, de klara, gråblå ögonen, de voro sig lika och på- minde h o n o m så m y c k e t o m ett par andra » Ja, » sade fru B3 ' man lifligt, » det är så ovän- tadt att möta en person, s o m man nästan upp- hört att räkna bland de lefvandes antal!
Men hvart skall ni fara? » » Jo, min bror, artisten, ligger ute vid Lindö o c h målar, o c h nu skall jag dit ut för att hålla h o n o m sällskap några dagar.
Vi ha icke träffats på åtta år. » » Å r det verkligen så längesedan ingeniören reste!
Nå, hur har ni haft det under denna tid? » » A h j o, mina öden ha växlat.
Jag reste här- ifrån direkte till Argentina, o c h k o m dit under ytterst oroliga o c h ogynnsamma politiska förhål- landen, revolution på revolution; allt arbete var nedlagdt, o c h omöjligt att få någon plats.
För att kunna k o m m a därifrån tog jag till slut hyra som simpel matros på ett segelfartyg, destine- radt till N e w y o r k.
Sedan jag k o m dit, har jag försökt .mig på litet af hvarje, men under de två sista åren har jag haft en m y c k e t bra plats på en ritbyrå, o c h den hoppas jag få behålla. » » Ni ämnar således återvända? » » Ja, naturligtvis!
Här är j u intet s o m kvar- håller mig numera. » Det låg ett sorgset tonfall i hans röst, som k o m fru B y m a n att se på h o n o m forskande — visste han, eller visste han det i c k e?
Ingeniören satt tyst o c h stirrade frånvarande ut öfver vattnet, så vände han sig hastigt m o t Agnes igen o c h sade: » Men här ha vi nu suttit o c h talat endast o m mig, o c h bättre kunna vi då använda den stund som vi äro tillsammans.
V a r nu g o d och be- rätta litet o m er själf.
H u r långt har er man hunnit i graderna? » » Icke längre än till kapten, » svarade A g n e s småleende, » men han blir väl mer m e d tiden, hoppas jag! » De sutto tysta en stund; bägges tankar rörde sig kring samma ämne, men — det var så svårt att börja tala därom.
Slutligen sade Agnes, m e d en viss ansträngning att låta obesvärad: » Erik är chef på en kanonbåt i sommar, o c h barnen o c h jag b o på ett ställe som heter Veda, där vi dela en villa m e d min syster o c h svåger.
Ni vet väl att — — E m m y är — — gift? » » Ja, » svarade han kort.
» Min bror har skic- kat mig svenska tidningar några gånger, o c h i en af dem såg jag giftermålsannonsen. » Åter sutto de tysta.
A g n e s bläddrade i sin bok, o c h ingeniören blickade tankfullt på den glittrande vattenytan.
» V e t ni, ingeniör Warin, » började A g n e s sakta, » jag trodde så säkert en gång, att — att E m m y skuile blifva er hustru. » H a n spratt till.
» Ja, » sade han slutligen, » det var också min käraste dröm, o c h för att kunna förverkliga den reste jag utomlands i h o p p o m framgång o c h en tryggad ställning.
M e n — när jag .. fick det — då var hon en annans hustru.« » Älskade ni henne verkligen!
M e n hvarför sade ni då icke ett enda ord till henne därom, innan ni f o r?
» » Hvad skulle jag säga, fattig s o m jag var o c h m e d en oviss framtid?
Hur kan ni tänka, att jag då skulle vilja binda en kvinnas öde vid mitt!
Nej, så m y c k e t hederskänsla hade jag ändå! » Agnes vände sig häftigt emot h o n o m.
» A h!
jag blir utom mig, när jag hör sådant!
Hederskänsla!
Tror ni då, att en kvinna läter binda sig, o m hon icke själf vill?
Skall en man icke ha så m y c k e t förtroende till den kvinna han älskar, att han kan fråga henne: vill du vänta på m i g?
E m m y var ej ett barn, hon var en tänkande, allvarlig flicka, s o m hade vetat, hvilket löfte h o n gaf, o c h — hon skulle ha vän- tat på er hela lifvet, om så hade fordrats! » » Hela lifvet säger ni, fru B y m a n, o c h fyra år efter min afresa var hon gift » Agnes såg strängt på h o n o m, innan h o n sva- rade: » Om ni hade sett, hvad E m m y led under dessa, år af ångestfall oro o c h väntan, vore kanske er ton litet mindre ironisk nu.
Men jag vet, att b o n älskade er o c h trodde sig älskad tillbaka; så reste ni plötsligt, utan att säga ett enda ord, som hon kunde trösta till.
H v a d hon längtade, hvad h o n väntade, m i n arma lilla syster!
Så gingo åren, jag blef gift, föräldrarne föllo ifrån, o c h E m m y stod ensam i världen, m e d ganska litet att lefva af.
H o n vistades då i mitt hem och sammanträffade där m e d docenten Jung, en god vän till min man.
Det dröjde ej länge, förr- än Gunnar Jung friade, m e n det var först efter en lång betänketid, s o m E m m y samtyckte till att blifva hans hustru. » Ingeniören satt med nedböjdt hufvud.
» Ä r hon lycklig? » frågade han hviskande.
» L3 cklig i sitt äktenskap, menar ni.
Ja, det råder ett m y c k e t godt förhållande mellan E m m y o c h hennes man, o c h förra året fingo de en liten dotter, som naturligtvis är deras största glädje.
Men, vi äro j u strax v i d Veda, o c h då måste jag gå o c h ordna mina saker. » H o n försvann, o c h ingeniören satt ensam kvar, djupt försjunken i tankar.
Gamla sår hade rif- vits upp m e d förnyad sveda.
V a r det möjligt, att tvänne människors hela lefnadslycka kunde bero på några o r d?
V a r det någon högre vilja som styrde, eller b e r o d d e allt af en slump?
Den sista tanken förskräckte h o n o m; nej, så kunde det icke vara; felet var uteslutande hans eget.
Det s o m han nyss, liksom för åtta år sedan, kal- lat för hederskänsla, var ej det egentligen en missriktad stolthet, ett falskt h ö g m o d — — — » Farväl, ingeniör Warin! » sade fru B y m a n brådskande.
» Tack för denna stunds s a m v a r o!
Det var både roligt o c h v e m o d i g t att träffa er igen.
Men, nu ber jag så innerligt om en sak — visa er icke, medan båten ligger vid V e d a brygga, ty E m m y är nog därnere.
Stör icke hennes lugn, h o n har fått lida tillräckligt.
Gå undan, lofva det! » Ett halfkväfdt » ja » var allt hvad A g n e s fick till svar, o c h så skyndade hon bort.
Ingeniören gick upp i storhytten, där han ställde sig så, att han hade g o d utsikt, utan att själf gärna kunna synas.
Se henne måste han!
Det var m y c k e t folk på bryggan, o c h när L i n d ö lade till, blef där lif o c h rörelse, skratt o c h prat.
Docenten Jung o c h hans fru hade svårt att hålla styr på de båda små gossarne Byman, som nöd- vändigt ville springa o m b o r d för att hälsa på » m a m m a », o c h när hon slutligen k o m i land, ru- sade de fram till henne under högljudda glädje- rop.
Så lade båten ut, o c h hvar o c h en drog sig hem till sitt.
De båda systrarna gingo tillsammans upp för höjden, där deras villa var belägen, o c h när de hade hunnit halfvägs, stannade Agnes, lade sin arm o m sj sterns lif o c h tvang henne med mildt våld att vända sig o m.
Det var en härlig utsikt däruppe!
Sjön låg klar o c h spegelblänk i den stilla sommarkvällen, den nedgående solen ka- stade sina sista strålar öfver holmarne o c h skä- ren, o c h långt därute syntes Lindö som en liten hvit prick, så svängde den o m en udde o c h för- svann.
Alla A g n e s ' tankar v o r o upptagna af ho- n o m, som båten förde m e d sig, längre o c h längre bort.
H o n tryckte E m m y tätt intill sig o c h kysste henne; det var liksom o m hon ville fram- föra en hälsning — en hälsning utan ord.
hvilken brgles endast i del fall, att berättelsen kommer till användning.
Utom femtiokronorspriset ämna DL förära den prisbelönade författaren originalteckningarna till de illustrationer, hvilka vi skola låta någon framstående artist utföra titt berättelsen, och som komma att representera ett minst lika stort värde som penningpriset.
Stockholm den IS april 1806.
Hed.
af Idun.
* r r * Om » kvinnans ställning och uppgift i samhället » hölls d e n 12 d e n n e s i föreningen » Studenter o c h arbetare » inför en talrik åhörarekrets e n l ä n g r e, lifiig o c h s a k r i k d i s k u s s i o n, när- m a s t f ö r a n l e d d af f r ö k e n E l l e n K e y s b r o - schyr o m » Missbrukad kvinnokraft ».
En m ä n g d talarinnor, flere af e r k ä n d t a l a n g, förfäktade m e d v ä r m e o c h öfvertygelse kvin- n a n s rätt till g e d i g e n b i l d n i n g s a m t till själfständig v e r k s a m h e t.
U n d e r d e t dr Cas- sel, d r N y s t r ö m o c h p a s t o r B j ö r k h ö j d e v a r - n a n d e röster m o t kvinnans inträde på man- nens verksamhetsfält, b e t o n a d e d e öfriga t a l a r e n a, s ä r s k i l d t r e k t o r A l m q v i s t o c h riks- d a g s m a n Fjällbäck, det sunda, berättigade och välsignelsebringande i kvinnorörelsen, sådan d e n öfverhufvud gestaltat sig i vårt land.
B l a n d d e m af k v i n n o s a k e n s f e m i n i n a re- p r e s e n t a n t e r, s o m å h ö r d e s m e d s t ö r s t a in- tresset, m å n ä m n a s diskussionens inledar- i n n a, f r ö k e n Anna Sandström, s o m p å sitt blida, spirituella sätt skildrade kvinnorörel- s e n s u p p k o m s t o c h u t v e c k l i n g, fru Olivecrona, s o m, b l a n d a n n a t, s e k u n d e r a d af f r ö k e n Hilda Casselli, till a l l m ä n f ö r l u s t e l s e f ö r e d r o g ett 4 0 å 5 0 år g a m m a l t h o f r ä t t s p r o t o k o l l, a f s t y r k a n d e, f ö r k v i n n a n s e g e n d y r a frid n a t u r l i g t v i s, d e t v å d l i g a f ö r s l a g e t, att h o n s k u l l e k u n n a bli m y n d i g, f r ö k n a r n a Rosling o c h Wahlström, s o m, d e n förra m e d afmätt värdighet, den senare m e d g l ö d a n d e energi, a n g r e p o v i s s a d e l a r af f r ö k e n K e y s o f v a n - n ä m n d a skrift, f r ö k e n Anna Whitlock, som friskt o c h h u m o r i s t i s k t f ö r s v a r a d e d e n s a m m a — t v å af t a l a r e n a h a d e f ö r u t b e t y g a t för- fattarinnan sin t a c k s a m h e t — samt fröken Ellen Key, s o m m e d själfull e n k e l h e t utta- l a d e sitt fasta, g e n o m a f t o n e n s d i s k u s s i o n s t ä r k t a h o p p, att d e t m å l h o n å s y f t a t m e d sina senaste föredrag o c h broschyrer, näm- ligen kvinnorörelsens sammansmältning m e d d e n sociala frågan, snart skulle vara nådt.
féjttl (Iduns julnummer D å I d u n m e d d e t allra f ö r s t a ä m n a r åter- k o m m a till e n ö f v e r s i k t ö f v e r d e n l i t e r ä r a önska vi en kortare, treflig och underhållande jul- f e j d f r ö k e n K e y s m å n g o m t a l a d e f ö r e d r a g skiss, naturligtvis original, på tre, högnt fyra f r a m k a l l a t o c h d e v i k t i g a s t e i n l ä g g, s o m vanliga Idunssp^lter.
Den bör alltså behandla ett d ä r v i d från h e n n e s v e d e r s a k a r e s s i d a g j o r t s motiv, som står i. samband med den stora, oss alla så kära högtiden, och, så vidt möjligt, gifoa en innerlig, varm stämning af svensk julglädje och svensk jultre fnad.
V i, inbjuda därför en hvar, som till äfventyrs idkar pennans idrott, att lä / la om det p r i s af SO * Kamraten, kronor, som vi utfösta för den bästa julskiss, hvilken till oss insändls senast den 20 — af f r u a r n a E l l e n I d s t r ö m o c h A l m a C l e v e, fröknarna A n n a Sandström och Mathilda R o o s — i n s k r ä n k a v i o s s f ö r d a g e n till d e n n a k o r t f a t t a d e f r a m s t ä l l n i n g af s ö n d a g e n s d i s - kussion.
illustrerad tidning f ö r S v e r i g e s instundande maj.
är ungdom obestridligen vårt lands förnämsta ungdoms- 3 kr.
Ä n n u kunna På hvarje bref bör tecknas: * Till Iduns julskiss- blad.
Bris för helt år täjling », och måste författarens fullständiga namn alla nummer erhållas.
och adress åtfölja i särskild Jörseglad namnsedel,
1 N ä r m a n s k a l l Under aftonens lopp kringbjudas kolsy- radt mineralvatten samt andra läskedrycker j ä m t e frukt o c h k o n f e k t y r e r; innan man s k i l j e s åt t é o c h s a n d w i c h e s.
h å l l a g ä s t a b u d.
.
.
H v e m d e t t i l l k o m m e r att g i f v a t e c k e n till u p p b r o t t?
Ja, d e n f r å g a n k u n n a v i r ä s o n - n o r a o m, m e n l i k v ä l ej fullt u t r e d a.
Några praktiska vinkar för unga husmödrar.
A f Ellen Bergström.
VI.
Efter (Sista middagen.
artikeln).
Eli o m ä n a l d r i g så s k i c k l i g t k o m p o n e r a d o c h v ä l t i l l a g a d m i d d a g » s ö k e r » l i k v ä l all- tid i n å g o n m å n, o c h kroppen känner sig efter d e n i b e h o f af e n s t u n d s h v i l a.
När därför gästerna, vederbörligen förplägade m e d m a t o c h dryck, lämnat matsalen för s a l o n g e n, å l i g g e r d e t v ä r d f o l k e t att t i l l g o d o s e detta behof.
Alltså först o c h främst ostörd m a t r o!
M a n slår s i g n e d i b e k v ä m a e m m o r o c h soffor o c h d i g e r e r a r.
U n d e r d e n n a siesta k r i n g b j u d e s kaffet, h v i l k e t, f ö r att t a l a p å h v a r d a g s s p r å k, s ä t t e r n e d m a t e n, eller, h v i l - ket o m m a n vill uttrycka saken m e r a veten- s k a p l i g t, i f ö l j d af att k o f f e i n e t h ö j e r n e r v - s y s t e m e t s r e t b a r h e t, g e n o m sin s t i m u l e r a n - de verkan anses befrämja matsmältningspro- cessen.
D e n n a d e n f ö r s t a af alla d r y c k e r, n ä r d e n ej är b o r t f u s k a d, s e r v e r a s i små, ä k t a m o k k a k o p p a r, o c h b ö r kaffet v a r a så starkt, att d e s o m f ö r e d r a g a c a f é n o i r, d. v.
s. kaffe u t a n g r ä d d e, m e d v ä l b e h a g k u n n a njuta det.
S e d a n kaffet är d r u c k e t, s k i l j e s i a l l m ä n - h e t s ä l l s k a p e t åt f ö r e n s t u n d.
Damerna kvarstanna i salongen, o c h herrarne visas af v ä r d e n i n i r ö k r u m m e t.
O m m a n ej h a r ett e n k o m s å d a n t, a p t e r a s f ö r ä n d a m å l e t v ä r d e n s r u m eller o c k t. e x.
n å g o t u t b y g d t f ö n s t e r i m a t s a l e n, h v i l k e n d å så f o r t s i g g ö r a låter afröjes o c h v ä d r a s; o c h här fram- sättas k o n j a k, likörer o c h cigarrer, hvilka sedan blifva kvarstående under hela aftonen.
I n b j u d a n d e l ä n s t o l a r få ej s a k n a s.
O m f r u n har » ses j o u r s », s o m det heter, k a n det m e d s k ä l s ä g a s, att h e r r n i h u s e t v i d d e s s a tillfällen h a r » s e s h e u r e s ».
Under dessa stunder knytas ofta viktiga bekantskaper, u t b y t a s t a n k a r o c h å s i k t e r i d a g e n s brän- n a n d e f r å g o r, i n l e d a s ej sällan affärsförbin- d e l s e r af v i k t o.
s. v.
V ä r d e n b ö r förstå att här s a m m a n f ö r a m ä n, s o m k u n n a h a f v a i n t r e s s e af att l ä r a k ä n n a h v a r a n d r a, s a m t aflägsna hvarje element, s o m k u n d e v e r k a s t ö r a n d e.
H e r r a r n e s t a n n a b ä r så l ä n g e d e b e h a g a, m e n skulle det blifva för kvaft o c h v a r m t, k a n j u v ä r d e n, o m i n g e n a n n a n ta- g e r initiativet, återinföra d e m i s a l o n g e n m e d några förbindliga ord.
I s a l o n g e n r å d e r n u å t e r ett g a n s k a ani- n i e r a d t sällskapslif.
N å g r a n y a g ä s t e r h a f v a anländt, tillförande de d o m n a n d e lifsandarna n y t t lif o c h i n t r e s s e.
A t t bland dessa be- finner s i g n å g o n p i a n o v i r t u o s eller s å n g e r - s k a, h v i l k e n b l i f v i t o m b e d d att l å t a h ö r a e t t p a r n u m m e r, är ett g o d t o c h l ä m p l i g t a r r a n g e m a n g.
M u s i k e n ä l s k a s af s n a r t s a g d t hvarje m ä n n i s k a o c h ger en lyftning s o m föga annat.
A t t för öfrigt ingå i enskild- h e t e r r ö r a n d e s ä t t e t att r o a ett s ä l l s k a p, i n g å r ej i p l a n e n f ö r d e s s a u p p s a t s e r, s o m e g e n t l i g e n a f s e g ä s t a b u d e n o c h e j d e s. k.
n ö j e n a: baler, soaréer, sällskapsspektakel m.
fl.
G r u n d p r i n c i p e r n a f ö r h v a r j e s l a g s m o t - tagning sammanfatta vi emellertid sålunda: A t t t i d e n f ö r g ä s t e r n a f ö r f l y t e r så a n g e n ä m t s o m m ö j l i g t o c h att s a m t a l e t s t ä d s e v i d - m a k t h å l l e s lifligt o c h a n i m e r a d t.
3 p a r s a m m a F r u a r!
N y h e för t e r i Enligt den gamla traditionen tillkommer d e t v ä r d i n n a n själf att g ö r a d e t, m e n — u p p r i k t i g t s a g d t — h a r h o n litet s v å r t att till sitt f r ä m m a n d e s ä g a: » G å er v ä g, t y n u vill j a g g å o c h l ä g g a m i g, » h v i l k e t d o c k blefve andemeningen i hennes ord, h o n m å t t e n u k l ä d a d e m i h v i l k e n fras s o m helst.
F ö r n ä r v a r a n d e g ö r s i g d e n u p p f a t t - n i n g e n g ä l l a n d e, att d e t t i l l k o m m e r d e n för- n ä m s t a i s ä l l s k a p e t att f ö r s t b j u d a f a r v ä l.
M e n enär detta förutsätter en viss portion uppblåsthet h o s ifrågavarande person, skulle d ä r a f f ö l j a, att b l a n d b l y g s a m t f o l k i n g e n t o g e d e t t a s t e g.
D å f r å g a n alltså, s o m s a g d t, ä n n u är o a f g j o r d, m e n a v i d e t v a r a b ä s t, att d e t g o d a o m d ö m e t, f ö r att ej s ä g a d e t g o d a hjärtat, b e s t ä m m e r härvidlag.
T i l l ä g g a s m å, att d e t är g a n s k a v a n l i g t, att s t r a x efter d e n u t s a t t a h ä m t n i n g s t i d e n g ä s t e r n a s a m f ä l d t resa sig.
Ingen gifver egentligen signalen, m e n konversationen har b ö r j a t s l a p p a s o c h t r ö t t h e t e n infinner s i g h o s litet h v a r.
N å g o n i k r e t s e n s ä g e r, att d e t är s e n t.
V ä r d f o l k e t p r o t e s t e r a r e j.
S o a r é n är slut.
O c h i n n a n ä f v e n n u v i, m i n ä r a d e läsa- r i n n a, s ä g a h v a r a n d r a farväl, m å d e t ej a n s e s u r v ä g e n, att n å g r a o r d b l i f v a y t t r a d e o m tvänne m e d gästabuden tämligen nära f ö r b u n d n a saker, n ä m l i g e n tacksägelsevisi- t e r n a o c h d r i c k s p e n g a r n e till t j ä n a r n e.
V i s - serligen gälla b å d a delarna gästernas, ej värdfolkets angelägenheter, m e n — ena gån- g e n v ä r d i n n a, a n d r a g å n g e n g ä s t, d e t är j u gången.
F ö r r i t i d e n h ö l l s d e t s t r ä n g t p å, att m a n i det hus, där m a n varit b j u d e n, i n o m åtta d a g a r s k u l l e a f l ä g g a e n v i s i t f ö r att » t a c k a för s i s t ».
Ehuru visiten fortfarande anses lika o b l i g a t o r i s k, är e m e l l e r t i d n u m e r a ti- d e n f ö r d e n s a m m a ej l i k a r i g o r ö s t b e s t ä m d.
Ä f v e n f r u n t i m r e n i v å r t i d äro ej så ute- s l u t a n d e u p p t a g n a af s i n a f ö r p l i k t e l s e r i s ä l l s k a p s l i f v e t s o m förr, u t a n d e h a f v a där- jämte flerfaldiga sysselsättningar o c h all- m ä n n y t t i g a intressen, s o m lägga beslag på d e r a s t i d, f ö r att n u ej tala o m b e s t y r e n i h e m m e n, s o m ä r o d e s a m m a n u o c h for- d o m.
T i d e n för visiten betyder, som sagdt, ej så m y c k e t.
M e n m å ' d e ej tillåta s i g s a m m a frihet i d e t t a a f s e e n d e s o m h e r r a r n e, h v i l k a s af t r ä g e t a r b e t e i s t a t e n s eller en- s k i l d t j ä n s t u p p t a g n a f ö r m i d d a g a r o f t a ej tillåta d e m g å p å d e s s a v i s i t e r, s o m d e f ö l j a k t l i g e n få e r s ä t t a m e d att a f l ä m n a s i n a kort.
E t t s å d a n t t i l l v ä g a g å e n d e s k u l l e an- s e s o h ö f l i g t af e n d a m.
V i s i t e r n a äro f ö r henne, o m h o n lefver m e d i världen, verk- l i g a p l i k t e r, s o m h o n ej får t a g a m e d lik- giltighet, o c h m e d hvilka h o n äfven k o m m e r sin m a n, eller far eller b r o r, till h j ä l p, g e n o m att så a t t s ä g a r e p r e s e n t e r a d e m.
Ä r f r u n i h u s e t ej h e m m a, l ä m n a r d e n b e s ö k a n d e ett k o r t m e d sitt o c h sin m a n s n a m n j ä m t e ett från m a n n e n e n s a m.
Ett f r u n t i m m e r a f l ä g g e r ej v i s i t h o s eller l ä m n a r k o r t till e n h e r r e, a n n a t ä n u n d e r e x c e p - tionella förhållanden.
Till familjens y n g r e m e d l e m m a r a f l ä m n a s ej k o r t.
H v a d n u d r i c k s p e n g a r n a a n g å r, så m o t detta systems tillämpning i .det k l ä d n i n g s -, v å r s ä s o n g e n hos k a p p - och o O - jf :0 t-, ra o J4 ca - 2 •£ H Q, ra, t-.
5j fe g) » i l Q O ti m m H ti!
— * — CM s it X - Ö 9 S Barfota.
Ett litet kapitel i hälsovård til Husmoder.
af |et v a r i f ö r r a v e c k a n.
V å r s o l e n s n ä s t a n f ö r s t a v ä r m a n d e strålar h a d e h e l t ha- stigt o c h lustigt klädt vinterlandskapet i vårskrud.
F å g e l s å n g o c h + 15° C.
i s k u g g a n!
D e t var annat än Bores frostiga framfart under hela midfastoveckan!
M e n det var j u hälsolära o c h icke vår- stämningar, j a g utlofvat.
Sant!
Men just e n v å r s t ä m n i n g s b i l d v a r e n af d e t v å y t t r e anledningar, s o m närmast förorsaka dessa rader.
T a f l a n eller s t ä m n i n g s b i l d e n, hur m a n n u vill k a l l a d e n, v a r — all p o e s i å s i d o!
— e n v a t t e n p u s s, h v i l k e n, i n o m paren- t e s s a g d t, till f ö l j e af sin b e t ä n k l i g a när- h e t intill p o s s e s s i o n e n s » g u l d g r u f v a » i klar- het lämnade åtskilligt ö f r i g t att önska; v i d a r e: statdrängens förhoppningsfulle herr s o n p å 9 v å r a r i f ä r d m e d att, b a r b e n t öf- v e r k n ä n a, p e j l a d e s s g r u n d, o c h så m i n e g e n lilla 1 1 - å r i g a T o r a, i p r y d l i g o r d n i n g vid ladugårdsväggen uppradande galoscher, k n ä p p k ä n g o r o c h s t r u m p o r för a t t s e d a n af h j ä r t a n s l u s t f ö r d j u p a sina k n u b b i g a a p o s t - lahästar i det våta elementet tillsammans m e d sin » v ä n i v i k e n ».
Modersinstinktens första i m p u l s ville g ö r a en hastig ä n d a l y k t p å f ä r d e n.
M e n d e förtjusta b a r n a a n l e t e n a, u p p t ä c k t e n, att T o r a v a r i k l ä d d » s i n g a m l a g r å », o c h f r a m f ö r allt r e m i n i s c e n s e r n a af Kneipps försäkringar o m vattenpromenaders synnerligen välgörande inflytande på våra småttingars respektive » hälsor » bevekte h j ä r t a t, o c h j a g g a f m i g till tåls, f ö r s j u n - kande i en nyss anländ tysk tidning.
Underbart!
D e t första, p å hvilket min b l i c k föll, v a r e n u p p m a n i n g, p å m i n n a n d e o m d e m, vi vintertiden ofta m ö t a i våra s v e n s k a t i d n i n g a r, o c h h v i l k a p l ä g a se u t ungefär såhär: » Sanden edra barn på isen! » har all- k m a n n a l i f v e t skrifvits o c h t a l a t s e n h e l d e l, o c h, v i k u n n a t i l l ä g g a — u t a n all f r a m - g å n g.
D r i c k s p e n n i n g s s y s t e m e t florerar.
M e n i d e t e n s k i l d a l i f v e t b ö r a vi g ö r a h v a d p å o s s a n k o m m e r att m o t a d e t t a b e s k a t t n i n g s - v ä s e n, s o m från a n d r a l ä n d e r b ö r j a r g ö r a sitt i n t r ä d e h o s o s s.
F r å n T y s k l a n d h a vi h ö r t u p p g i f v a s, att d r i c k s p e n g a r n a u n d e r - s t u n d o m f ö r e n g ä s t k u n n a u p p g å till l i k a stor s u m m a s o m m i d d a g e n hade kostat ho- nom.
O c h d e t t a är j u e n o r i m l i g h e t.
D e t l i g g e r i g ä s t f r i h e t e n s i d é, att d e b j u d a n d e i alla v ä g a r s ö r j a f ö r d e i n b j u d n a s t r e f n a d, och naturligtvis tillkommer det d e m då äfven att e r s ä t t a s i n a t j ä n a r e så v ä l, att d e s s a gladt o c h villigt utan bitanke på drickspen- gar passa o c h tjäna husbondfolkets gäster.
Skola v i d ett g ä s t a b u d drickspengar gifvas, så m å d e n n a f ö r p l i k t e l s e å l i g g a v ä r d f o l k e t själft.
Ingen regel emellertid utan undan- tag.
Ehuru det måste d ö m a s s o m förkast- l i g t att v i d b j u d n i n g a r i h e m m e n p å s ä t t blifvit n ä m n d t gästerna beskattas, gifs det d o c k tillfällen d å m a n b ö r k ä n n a s i g m a n a d att p å ett m e r a m a t e r i e l t s ä t t v i s a d e un- d e r o r d n a d e sin e r k ä n s l a, n ä m l i g e n d å m a n f ö r sin p e r s o n l i g a d e l å s a m k a r d e m s ä r s k i l d t b e s v ä r, t. e x.
är e n s a m i n b j u d e n eller g ä s t öfver natten.
Ä r j a g flitig g ä s t i ett h u s, torde det o c k vara lämpligt och ligga nära till h a n d s att v i d j u l e n i h å g k o m m a t j ä n a r n e.
s Hildur Andersson, t y m t y g e r 12 Hötorget 12 Filial: i Södermalmstorg 4.
Stockholm.
Kiks- och Alim.
tel. ö - m • bo o: CD t x - _ 03 C C O 03 eö Q- eö a, « w T " « • « t?
« &gt; s tp =i: ra ~ • —.
CD 13 — - S m £
D e n n a v a r u n d e r t e c k n a d af flere l ä k a r e o c h i n n e h ö l l e n u p p f o r d r a n till » f ö r ä l d r a r o c h b a r n v ä n n e r » att, » så snart temperaturen d e t tillåter, v ä c k a eller g i f v a fria t y g l a r åt b a r n e n s i n n e b o e n d e i n s t i n k t att v i l j a sprin- g a b a r f o t a, ett, e n l i g t af e r f a r e n h e t o c h v e t e n - skap bekräftadt rön, mäktigt o c h välgörande befordringsmedel för blodets o m l o p p, sund transpiration, f ö t t e r n a s fria o c h n a t u r l i g a utveckling samt organismens härdande m o t väderlekens eljes ofta m e n l i g a inflytelser. » J a g l ä s t e — o c h T o r a fick f ö r b l i f v a i a m - fibernas e l e m e n t, till d e s s m i d d a g s k l o c k a n ringde.
O c h sedan dess hafva hennes s m å frihetsträngtande fötter en stund hvarje d a g fått a f k a s t a sitt f ä n g s e l, o c h j a g h a r l o f v a t h e n n e, att så s n a r t s o m m a r e n b l i f v i t b o - fast, i r e g e l få b l i f v a d e t s a m m a h e l t k v i t t.
I f j o l f r o d a d e s h o n o c h e n e l j e s till h ä l s a n k l e n, h o s o s s f ö r tillfället g a s t e r a n d e k u s i n » f r å n s t a ' n » förträffligt u n d e r d e n n a » o p - dragelsemetod ».
M e n h v a r t v i l l j a g h ä n m e d allt d e t t a?
J o, n ä r m a s t till f r å g a n, h v a r f ö r h o s o s s — trots barnens välkända s m a k för o c h trots hälsolärans och sunda förnuftets r e k o m m e n - dation utaf fötternas o t v u n g n a utveckling u n d e r b a r n å r e n — b r u k o c h k o n v e n a n s ej g ä r n a tillåta » b ä t t r e m a n s b a r n » att p å fattigmannamanér sommartiden gå barfota.
F ö r m i n d e l t y c k e r j a g, att e n n a k e n, väl- bildad o c h välskött barnafot passar i stycke m e d äfven den elegantaste dräkt och det finaste s ä l l s k a p.
— I u t l a n d e t är s e d e n del- v i s o l i k a.
I F i n l a n d är ej o v a n l i g t, att b a r n af h ö g s t a s t å n d s k l a s s — i s y n n e r h e t p å lan- d e t — f ö r h e l a s o m m a r e n äro b e f r i a d e från d e o s u n d a f o t b e k l ä d n a d e r n a.
Och i R y s s l a n d o c h S y d e u r o p a r å d e r s a m m a för- hållande i utsträckt skala.
U n d e r m i n upp- växt tillbragte j a g j ä m t e en släkting nära 7 m å n a d e r h o s e n greflig f a m i l j i n ä r h e t e n af F i r e n z e i I t a l i e n, u n d e r h v i l k e n t i d b å d e j a g själf o c h h u s e t s m e d mig jämnåriga p l a n t o r b l o t t ett l ä t t r ä k n a d t a n t a l g å n g e r f ö r s a k a d e v å r t t i l l å t n a n ö j e att — f ö r att nu åpropos romareriket tala m e d romare- skalden — » pede libero pulsare tellus » (m e d fri f o t t r a m p a j o r d e n).
J a g v i l l g e n o m att f r a m d r a g a d e n n a • — såsom det kanske tyckes m å n g e n — oväsent- l i g a o c h i n t r e s s e l ö s a s a k, s o m d o c k f ö r våra s m å t t i n g a r i n g a l u n d a är i h y g i e n i s k t afse- e n d e o v ä s e n t l i g o c h m i n s t l i k a litet intres- s e l ö s, h e m s t ä l l a till f ö r d o m s f r i a m ö d r a r, att d e m å t t e — h v a r i sin s t a d — g ö r a sitt till f ö r att p å d e n n a p u n k t k o r r i g e r a e n onekligen missriktad konvenans i vårt land.
S t u d e r e n dels t. e x.
K n e i p p; s t u d e r e n dels o c k edra barns m e d f ö d d a fallenhet för berörda art af frihet!
O c h i s k o l e n finna e n o v a n l i g s a m k l a n g m e l l a n d e t för d e s m å önskvärda o c h af d e m önskade — e t t » u t i l e d u l c i » - * Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
VIII.
Psykoterapi eller b e h a n d l i n g af s j u k d o m a r m e d h y p n o s o c h suggestion.
Af D o k t o r Otto G. Wetterstrand.
(Forts.) D å vi människor alla mer eller mindre tro, så äro vi också alla mer eller mindre mottag- liga för suggestion, d. v.
s. mer eller mindre suggestibla, såsom det heter.
Suggestibiliteten är sålunda en fysiologisk egenskap, som inne- bor i vårt själslif, o c h den, som misskänner detta, visar blott därigenom, att han saknar själf kritik.
D e flesta människor ha nämligen en viss benägenhet f ö r att låta sig påverkas af andra människor g e n o m föreställningar, o c h en väntad psykologisk eller fysiologisk effekt har en bestämd benägenhet för att också verk- ligen inträffa.
M e n bland människor visar sig som sagdt en stor olikhet i mottagligheten för suggestion, många äro nämligen som kändt är så mottagliga, att den förmår frambringa de starkaste o c h mest i ögonen fallande verknin- gar.
Dessa senare, när de äro sjuka, kunna botas efter hvilken metod som helst, vare sig de använda homöopatiska medel eller resa till Aronson, K n e i p p eller Lourdes.
D e t är icke de påstådda o c h utbasunade läkefaktorer, som under dessa förhållanden användas, de där verka botande, hvarken de homöopatiska medlen eller de o c h de badformerna eller det undergörande vattnet, utan det är patienternas egen starka tro, att just detta skall bota dem, d. v.
s. de- ras starkt utvecklade suggestibilitet.
O m alla människor nu hade en sådan hög grad af sug- gestibilitet, så skulle en enkel psykisk behand- ling lätt kunna bota många sjukdomar.
Men förhållandet är j u icke så, de flesta äga icke en sådan suggestibilitet o c h kunna därför icke så lätt i sitt vanliga tillstånd psykiskt påver- kas.
O m det nämligen kunde lyckas att fylla den sjukes hela tankelif med tillfrisknandets idé, så skulle i sådana fall hälsa inträda.
D e t är just detta, som lyckas ibland, när den sjuke besitter en högre grad af suggestibilitet.
M e n i flertalet fall är den sjukes autosuggestion mäktigare, han producerar ideligen sina sjuk- domsförnimmelser o c h skapar kanske också nya och dessa segra i allmänhet öfver läkarens sug- gestioner.
1 de flesta fall måste därför ett annat tillstånd skapas, där autosuggestionens makt brytes, o c h ett sådant tillstånd är det hypnotiska.
D e t är sålunda af den allra största betydelse, att vi lärt känna detta tillstånd, hvarunder suggestibiliteten, d. ä. mottagligheten för föreställningar eller förmågan att tro, är stegrad.
H v a d är detta för ett tillstånd?
D e t kan i korthet psykologiskt karakteriseras därmed, att patienten därunder utan vidare antager så- som sanna de föreställningar man bibringar h o n o m, och dessa föreställningar återverka i sin ordning på kroppen o c h dess organ.
D e t är sålunda en rent psykisk inverkan af en på or- ganismen återverkande kraft.
Detta tillstånd är en förutsättning för en rationellt genomförd psykisk behandling.
L i k s o m det tillstånd, som kloroformen framkallar, i många fall är n ö d - vändigt för att en större o c h allvarligare kirur- gisk operation skall kunna företagas, är också det hypnotiska tillståndet af nöden att fram- kalla, o m den efterföljande psykiska operatio- nen skall lyckas.
H y p n o s e n är sålunda endast en förberedelse, o m än en nödvändig sådan, för att suggestionsbehandlingen, som i alla hän- delser är den vida viktigaste afdelningen, skall kunna med h o p p om framgång företagas.
En- dast i de sällan inträffande fall, där hypnosen är synnerligen djup o c h en verklig sömn in- träder, verkar detta tillstånd oberoende af alla suggestioner välgörande o c h hälsa kan inträffa, utan att en enda suggestion direkt gifves den sjuke.
M e n i flertalet fall är Irypnosen icke så djup.
P å en mera detaljerad psykologisk analys af detta tillstånd är ej här lämpligt att ingå, ty detta skulle föra för långt från ämnet, o c h för dess förstående erfordras djupare psykologiska insikter.
D e n härför intresserade hänvisas där- för till större psykologiska verk.
Endast det bör anmärkas, att psykologerna allt mer o c h mer börjat uppskatta värdet af hypnosen för sina studier o c h iakttagelser, o c h de ha nu fått hvad de så länge saknat: ett medel för experimentella ändamål, det där knappast kan öf verskattas.
V i d en helt ytlig betraktelse ter sig h y p - nosen som ett mer eller mindre sömnliknande tillstånd — hvadan också namnet — som u p p - träder under m y c k e t olika o c h växlande for- mer.
Från den obetydligaste slummer till den djupaste sömn finnas alla tänkbara öfvergångar.
I det lättaste tillståndet, som man i allmänhet kan framkalla vid första försöket, är patienten oförmögen att öppna ögonen, o c h detta är ett säkert kännetecken på hypnosen, något annat bestämdt tecken finnes icke.
D e n sjuke kan tala, vända sig, utföra rörelser, oftast ligger han dock stilla.
Eedan härunder är suggesti- biliteten stegrad, o c h till o c h med de, som tala, som diskutera, finna sig efteråt bundna af sug- gestionen, ty redan nu kunna många smärtor förmås att försvinna.
M e n ofta är suggestio- nen under detta lättare hypnotiska tillstånd icke nog kraftigt verksam, hvarför man då söker framkalla ett djupare, som ytligt karak- täriseras däraf, att den sjuke ej förmår frivil- ligt röra sig, förmågan att tala inskränkes till enstafviga ord, ja o c h n e j.
Minnet är ännu bibehållet, om än i några fall något virrigt efter uppvaknandet.
Detta tillstånd är i de flesta fall tillräckligt för den terapeutiska sug- gestionen, o m man än i ett o c h annat fall, där det är nyttigt, att den sjuke ej erinrar sig de gifna suggestionerna, söker framkalla ett ännu djupare tillstånd, så vidt detta näm- ligen är möjligt, ty det lyckas visst icke all- tid.
D e n n a djupare hypnotiska sömn kallas somnambulism och kännetecknas däraf, att den sjuke ej erinrar sig något efter uppvaknandet af hvad som skett o c h försiggått under sömnen.
Dessa här i största korthet skisserade s. k. grader äro endast artificiella typer, dem man utvalt bland en mängd föga från hvarandra skilda tillstånd.
D e t ges flere mellanliggande t. e x.
ett mellan andra graden, där minnet vid uppvaknandet är kvar, o c h den tredje, där detta icke är fallet, som karaktäriseras däraf, att minnet till en början är borta, men där patienten, ansatt af frågor, slutligen erinrar sig allt hvad som förefallit under hypnosen.
Så ser man vidare ej så sällan ett tillstånd, som ligger emellan det första o c h det tredje, där patienten har full förmåga att tala, men på samma gång är absolut oförmögen att erinra sig något efter uppvaknandet.
A f ofvanstående framgår, att något bestämdt fysiskt kännetecken på att en människa är hyp- notiserad icke finnes, o m man undantager oför- mågan att öppna ögonen.
Man har utsatt sig för stora o c h viktiga misstag just därigenom, att man sökt efter fysiska tecken där, hvarest sådana icke finnas.
D e t är endast på det psy- kiska området man har att söka efter säkra, det hypnotiska tillståndet karaktäriserande tec- ken.
D e t är Nancyskolans förtjänst att tvärt emot Salpétrierskolans dogmatiska satser ha skarpt betonat just detta o c h framhållit, att det endast är clet förändrade själstillståndet, som utmärker hypnosen.
Ja, alla hypnotiska fenomen kunna med lätthet förklaras endast ur denna enda synpunkt, den nämligen, att hypnosen är ett tillstånd af stegrad suggestibi- litet, alltså af större förmåga att mottaga sug- gestioner.
Dessa behärska hvarje normalt själs- lif, ty psykologien benämner just suggestion
hvarje föreställning, som är så beskaffad, att alla motverkande föreställningar äro hämmade.
Utan suggestioner gifves ingen konst, ingen re- ligion, ingen vetenskap, ingen politik, ingen uppfostran, ja, ingen öfvertygelse.
Suggestioner äro alltså normala fenomen, som genom sin nära släktskap m e d uppmärksamhetens o c h ab- straktionens fenomen vinna i begriplighet, och hvilkas förklarande måste utgå från hämman- det, inhibitionens lag.
Hypnosen är helt enkelt ett tillstånd, i hvilket suggestioner lättare upp- stå o c h göra sig gällande o c h särskildt de före- ställningar, som väckas af hypnotisören, varda till suggestioner, inför hvilka alla motverkande föreställningar, alltså äfven förut förvärfvade suggestioner, undertryckas.
D e t hypnotiska till- ståndet medför således ingenting abnormt, de ur erfarenheten vunna associationerna hopked- jas fastmer på vanligt sätt vid föreställningarna, uppväcka känslor, frambringa viljeimpulsar, i korthet sagdt, ingenting träder i dagen, som ej i det fullt vakna tillståndet skulle ha förekommit, därest blott alla motverkande, hämmande före- ställningar vore undertryckta.
Man kan där- för instämma m e d Bernheim o c h Delboeuf, när de yttra, att hypnotismen icke finns, om man därmed förstår ett abnormt, sjukligt till- stånd.
S ö m n i egentlig mening är icke nödvändig vid den hypnotiska behandlingen, det är j u en- dast meningen att framkalla detta egendomliga, psykiska tillstånd, då suggestibiliteten är steg- rad o c h själen genom sitt organ hjärnan kan utveckla en större o c h kraftigare verksamhet i den riktning man önskar.
E n hel del män- niskor kunna ej fatta detta, äfven sedan de blifvit friska, ha de beklagat, att de aldrig kunde sofva under behandlingen, men hälsan ha de dock återfått.
I hvilket tillstånd befinner sig nu hjärnan under h y p n o s e n?
H ä r o m känner man icke mycket, lika litet s o m man ännu känner den naturliga sömnen.
D e t mesta hvad man härom tror sig veta är blott hypoteser.
V i få vänta på den exakta lösningen häraf, till dess vi bättre känna nervsystemets lif, hvaraf hypnosen är ett särskildt fall.
Man får nöja sig m e d att i korta ord karaktärisera hvad man.
iakt- tager, utan att kunna förklara det.
D e be- grepp, som Brown-Séquard infört i den all- männa fysiologien, nämligen inhibitionens eller hämmandets o c h dynamogenesens eller kraftut- vecklingens, äro tillräckligt positiva o c h stå i öfverensstämmelse med den allmänna meningen inom fysiologien.
Troligen äro vissa delar af hjärnan under hypnosen försatta i ett inhibitions- tillstånd, suggestibiliteten har en gynsam jord- mån o c h suggestioner, som markera det cen- trum, som ensamt bör väckas till verksamhet, leda än till cn kraftutvecklande än till en häm- mande.
Huru framkallas detta tillstånd, o c h huru bi- bringas suggestionen den s j u k e?
D e n metod man numera använder är i hufvudsak den, som först framställdes af Liébeault, som genom analys af uppmärksamhetens psykologi visade, att hypnosen själf kan genom suggestion fram- kallas.
Hvarje läkare, som har någon större erfarenhet i suggestionsterapiens praktiska an- vändning, har också småningom skapat sig en egen metod.
D e t är för den sjuke stundom fördelaktigt att först se några andra sjuka, som behandlas inför hans ögon, på det all ängslan och skräck för det skenbart så mystiska o c h oför- klarliga försvinna.
När han då märker, att läkaren är hans verklige, uppriktige vän, som gör sitt bästa o c h af alla krafter bemödar sig o m att hjälpa honom, då är det första o c h svåraste steget taget o c h hypnosen inträder nästan af sig själf.
V i gå helt enkelt till väga alldeles som modern, som söfver sitt barn.
V i bedja den Sjuke koncentrera sina tankar, vi tala till h o n o m tröstande, lugnande ord.
Ty sant säger skalden: Sunt verba et voces, quibus hunc lenire dolorem Possis et magnum morbi deponere partem.
D e n sjuke faller snart in i ett passivitets- tillstånd, därunder han erfar en stor lindring af våra ord.
A r han orolig, blir han lugnad, är han sviktande i sin tro på o c h i sin öfver- tygelse om en lycklig utgång af sitt lidande, så inge vi h o n o m styrka o c h tillförsikt.
Ar han förtviflad, skänka vi h o n o m hoppets trö- stande ord.
Här är naturligtvis ett stort fält öppet för den behandlande läkarens takt o c h erfarenhet, o c h hans tålamod får ej ha några gränser.
I själfva verket blifva de flesta sjuka dag för dag mera bedöfvade under våra sug- gestioner, o c h de hängif va sig alltmer o c h mer åt den hvila, det lugn, som hypnosen skänker dem.
D e kunna också göra detta med fullaste förtröstan, ty de veta, att intet experiment före- tages, absolut intet, som ej står i omedelbart sammanhang med sjukdomen o c h dess botande.
(Forts.) U r notisboken.
Studiestipendier för kvinnor.
Fredrika-Bre mer-Förbundets yrkes- o c h studiestipendier för år 1896 hafva utdelats på följande sätt: 1,500 kr.
till medicine licentiaten fröken Maria Folkeson såsom resestipendium för att i utlandet idka obstetriska o c h gynekologiska studier; 500 kr.
till medicine kandidaten Hanna Chri- ster-Nilson för mediciniska studier; 300 kr.
till fil.
kandidaten fröken Naima Sahl- b o m för studier vid Stockholms högskola; 300 kr.
till fröken Gerda Lagervall för g e n o m gående af folkskolelärarinneseminarium; 360 kr.
till fröken Elisabeth K o s b o r g för stu- dier vid tekniska skolans högre konstindustriella afdelning (Stockholms stads stipendium); 270 kr.
till fröken Elisabeth Lundvall för ut- bildning vid teknisk skola till mönsterriterska (Södermanlands län stipendium); 180 kr.
till fru Marie Louise Sontag för utbild- ning till föreståndarinna vid arbetsstuga (Malmö- hus stipendium); 180 kr.
till fröken Hanna Jusander för genom- gående af sjukvårdskurs vid Sofiahemmet (Kri- stianstads läns stipendium); 180 kr.
till fröken Hilda Amalia Anderson för genomgående af lärarinnekurs i huslig ekonomi för folkskola (Östergötlands läns stipendium).
I sammanhang m e d ofvanstående äro vi i till- fälle att upplysa att dessutom stipendiefonder stå under bildning i 17 af Sveriges län, o c h att sti- pendierna utdelas, så snart ett läns insats i för- bundets allmänna stipendiefond stigit till 5,000 kr.
En kvinnokongress i Paris öppnades den 8 d:s o c h fortgick till den 12.
Programmet om- fattade bland annat: Förändringar i den civila lagstiftningen o c h straffrätten till förmån för kvin- norna o c h deras likställighet m e d männen, eko- nomiska o c h arbetsfrågor, frågor rörande världs- freden, uppfostran, den offentliga välgörenheten, municipala o c h politiska rättigheter, den regle- menterade prostitutionens afskaffande m.
n i.
Bland de anmälda talarne funnos flere bland kvinnoemancipationens mera kända förkämpar.
Tre skandinaviska damer stodo uppförda på talarnes lista, nämligen Hilda Sachs, Mathilde Bajer o c h Ida Molander.
FM minnesfest öfver Hanna Win ge, den nyligen aflidna konstnärinnan, var Nya Iduns senaste sammanträde.
F ö r aftonen var en utställning anordnad, hvar- vid taflor samt en serie modeller från Handar- betets vänner förevisades, de förra målade o c h de senare komponerade af den hänsofna.
Ett ungdomsporträtt af fru Winge, måladt af hennes man, professor Winge, ' var äfven att bese.
Frö- ken L.
Dahlgren uppläste fru W i n g e s biografi, s o m författats af professor Dietrichson för tid- skriften » Dagny », o c h som ännu finnes blott i manuskript.
Den raska fyrmästardottern Beda Alm erhöll långfredagen i Hållnäs kyrka den henne af konungen tillerkända silfvermedaljen » för be- römliga gärningar », hvilken medalj efter högmes- sans slut till henne öfverlämnades af lotskapten Smith, s o m därvid höll ett anslående tal.
Beda A l m heter, som Idun förut nämnt, då vi nyligen meddelade hennes porträtt, numera fru R y d é n o c h är gift med läraren vid Hållnäs kvrkskola F. A.
R y d é n.
Teater och musik.
K.
Dramatiska teatern hade i onsdags en in- tressant premiére, till hvilken vi i nästa num- mer närmare återkomma, då för första gången uppfördes » Fabror Pål », komedi i 4 akter af Anna Wahlenberg.
V å r genialiske skådespelarveteran hr Kmit Almlöf utför titelrollen i denna pjäs — ett nu -- mera enastående tillfälle att se den framstående skådespelaren i en ny, för h o n o m direkt skrif- ven roll.
Vasateatern gifver i dag fredag för första gån- gen » Giboyers s o n », komedi i 5 akter af Emile Augier.
V i återkomma.
Fröken Tora Hwass ' triosoaré å Vetenskaps- akademiens hörsal förtjänade att räknas bland säsongens gedignaste musiknöjen o c h lämnade glädjande bevis på den vackra utveckling, kon- sertgifvarinnan nu nått s o m virtous på sitt in- strument.
I Schumanns fiss-moll-sonat o p.
11 hade hon tillfälle att särskildt framhäfva sina solida - pianistegenskaper.
Konsertens glansnum- mer utgjordes dock obestridligen af Beethovens härliga B-dur-trio för piano, violin o c h violoncell, vid hvilken hrr Zetterqvist o c h Neruåa lämnade en utsökt medverkan, liksom sedermera i Tschai- kowskis A-moll-trio, äfven den en intressant be- kantskap att stifta.
Publiken kunde ha varit talrikare, men icke nöjdare m e d den underhål- lande musikaftonen.
Hrr Stenhammars och Bäcks tredje musikafton å Vetenskakademiens hörsal på lördag, vid hvilken uteslutande slavisk musik k o m m e r att utföras, rekommenderas i alla musikvänners hågkomst.
Det välkända sångsällskapet 0.
D. från Upsala gifver på söndag middag matiné härstädes i Mu- sik, akademiens stora sal, m e d k. hofkapellets medverkan o c h under ledning af direktör musi- ces Hedenblad.
Naturligtvis ett fullt h u s!
Stilleben.
Novell af A l v i l d e P r y d z.
(Forts. o.
slut.)
H a n h a d e i c k e k u n n a t u n d g å att se h o - n o m ibland i det låga källarfönstret.
N ä r h a n s l u t l i g e n r e s t e s i g u p p f ö r att g å ut o c h ä n n u en g å n g h ä n t y d d e på pape- g o j a n, s v a r a d e B e r n t i n e n e j m e d e n öfver- r a s k a n d e b e s t ä m d h e t, s o m h ä r l e d d e s i g där- af att h o n u n d e r h e l a t i d e n, m e d a n h a n läste, f a s t h o n h a f t ö g o n e n s l u t n a, sett f r a m - f ö r s i g ett litet s m u t s i g t b a r n a n s i k t e.
D å H a n s D i d r i k k o m h e m till m i d d a g e n, h a d e Berntine återigen gråtit, ehuru h o n v i s s t e, att h a n i c k e t å l d e d e t, o c h f r a m p å eftermiddagen måste h o n intaga sängen.
Det s o m mest förargade Hans Didrik var, att N e t t a s å g h e l t f ö r n ö j d u t o c h därtill v a r n o g f r ä c k att f r å g a, o m h o n i n t e k u n - d e få g å n e r m e d litet m a t till g o s s e n.
O m natten k u n d e Berntine naturligtvis i c k e s o f v a — o c h H a n s D i d r i k l i k a litet — det låg l i k s o m en förtrollning öfver huset, o c h det var tydligen Nettas skuld alltsammans.
Berntine k u n d e icke stiga u p p följande morgon.
H o n h a d e feber o c h kastade sig oroligt i sängen.
Hans torn.
D i d r i k v i l l e s k i c k a b u d efter dok-
Berntine reste på honom: ting rörd D i d r i k t y c k t e, att ut, och doktorn förstod u p p och såg Berntine f ö r att återtog, » Det inte Dinah ingen p a p e g o j a ha, sade gick han ordet, hans Ser du, sade hon.
.
.
vi — midt i en värld, på Engel: så m y c k e n l y c k a o c h n ö d o c h fröjd af d e t, Didrik k o m rum.
i e n stilla När var blifva Hans upptäckt otålig: Och så Men gick Hans f ö r att D i d r i k — • h a n så g i n g o Hans Didrik, s o m redan och kappa hade på.
till s i n n e t, och grät.
D i d r i k så u n d e r l i g t som hade han haft M e n för Berntine h a d e slutet kastat ett och systrarnas som om högtidlig e n k ä n s l a af då ljus öfver ute från n å g o t lif, alla d e s s a Jag kan ej ensam i lifvet vandra I våto, torro o c h slit o c h svett: Jag har en make, jag såsom andra, Som trofast delar så ljuft s o m ledt.
Och lyckligt är vårt förbund o c h enigt, (På säkra grunder det fotadt är), Och fast vårt kall n o g minsann är benigt, V i tåligt uthärda dess besvär.
väl räkna de uppdrag alla, Som ständigt k o m m a uppå min lott?
D e på mitt dragande kall väl falla, M e n endast afdrag till lön jag fått.
Jag åt min framgång m i g föga glä- der, Ty ödet skapt mig till undergång.
Och fast så väl jag min plats be- kläder, Jag ändå tryckes af band o c h tvång.
Jag under uppväxten fick erfara, Hur lyckan k o m m e r och lyckan går, E en med sitt drog henne var nu liten alldeles barnsäng bredaste det varit inne i förändradt: och midt leende o c h ställde M e n tro d o c k ej att det är finalen, Som ljuder då för er gamla vän, Ty har man hörsammat blott signa- len, Jag n o g för framsteg vill verka än.
Allt, hvad s o m erfordras för mitt hela, Här nedan noga noteradt är.
Se ' n ha ni åter, det kan ej fela, Er egen tjänare Lycko-Per!
gossen krossade nyss m e d stenen.
H v a r u n d e r olyckan hände så; Se ' n tog n o g slyngeln minsann till benen.
H v a d han var nära att göra d å; Förskräckt k o m g u m m a n s o m lidit skadan Utur sitt lilla — du vet n o g h v a d!
H v a d h o n ej var — det förstods af svadan; H v a d m i n h o n hade — ej var den glad!
Hvaruti gumman, kan jag bedyra, Rätt m y c k e n styrka än hade kvar; H v a d det då var för pojkvasken yra, Att han i pinnarne var så snar; Ett namn m i g säg på den våta spor- ten, Som ifrigt idkas - uti vår nord.
H v a d Bacchihjälten af lägsta sorten Väl skattar högst utaf allt på jord.
H v a d n o g han aktar för torka stän- digt.
Hvari väl oftast han går, jag tror.
H v a r m e d i rappet du helt behändigt K a n af en gnista få eld så stor.
H v a d du i Norge bestämdt skall finna.
Ett smeknamn s o m du åt lillan ger.
rekommendera sitt allmänt erkända aöTEJBona.
m e d sig in i som hon knappt på gunghäst.
fritt I r a n k l o r sig in i hennes användning ville litet gevär öfver har af sin djupt » D e t blir en öfver- ner en annan till H a n s på golfvet hans än Didrik, och lade ett axel.
d u sett p å m a k e n?
handtera — för henne, H o n v ä n d e sig Didrik!
ställde h o n o m det barn!
geväret!
— Han — kan Framåt Didrik röt och k o m m e n d e r a d e, brukade göra, när han exercerade (Slut.)
Innehållsförteckning: O c h v i d ett b o r d m e d leksaker s t o d Netta år?
smög var för småflickorna — » Och armar marsch! » icke fatta, h v a d Hans i sina n å g o t i behåll för h e n n e gossen heter h a n s å g b l o t t så f ö r u n d e r l i g t därinne en tanke som redan han säger h a n!
» D i d r i k försökte icke heller att NEROTH &amp; Co. L U T F U L V E R Tekniska Fabriken " GÖTA LEJON " * o « s a t t v i d s i n fru- att år, barnet sin l y c k a.
r ö r d till H a n s Men säger, det ännu Och Hans dig, Och nu s o m fullväxt jag kan befara, A t t ingen lycka just fast består.
Framstegspartiet — det är min ära — Jag tillhör, äfven af eget val; M e n ser jag dock, det för långt vill bära: Jag utan tvekan ger stoppsignal.
Hvad en sig i Hon hade ju hatt kunde tacksamhet.
Jag följer män ' skan i lifvets skiften Som dess förtrampade, trogna slaf Snart sagdt från vaggan o c h intill griften — Ja, ofta följer jag m e d i graf.
F ö r framåtsträfvandet här i lifvet A f största nytta jag är o c h var; Fast mångens framgång — det är j u gifvet — K a n kännetecknas s o m underbar.
kan och stod golfvet låg där vissnad o c h m a k t l ö s, mottagas med där sig.
varit hon Dinahs död.
Men de det Logogryf.
Hvem efter hennes hon kunde ännu och ut.
lilla r u m m e t, lif, o c h d e t v a r f ö r h e n n e, lif s t ä n g t nöd H o n ville gå, m e n h a n t o g henne v i d handen det nu fattade be- Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag — säng.
e n d ö r r ö p p n a t s f ö r allt h v a d detta Hade skarpt hade kom det.
säga säga något — tung allt, h v a d d e s s a t å r a r g ä l l d e, o c h h a n v ä n - d e s a k t a t i l l b a k a till s i n hade rekryter.
längre; Hans Hans Lifvet inte få n å g o n r o — — ».
H o n k o m icke nade — h o n låg ännu lifvet.
som han skall kan blef hjärtat: infinna ätt tyst.
värmande Didrik, j a g » Jag Han v a r flere g å n g e r v i d s y s t e r n s d ö r r o c h l y s s - Då Han hon menade med d e n n a t t e n sof h a n icke heller.
så vi t ä n k t e oss!
».
.
.
innan icke märkte, är t r e hade tagit stod där raskning kunde i 3! » utbrast H a n s D i d r i k och han det.
flere d a g a r, han han s t i g a u p p, e h u r u h o n själf kost, såg förvånad upp.
gråta.
du, gamla matsalen.
» Herre G u d, Bern- se n å g o n o m att m o r g o n v i d vanlig tid d u k a n j u f å allt s o m d u v i l l h a d e t!
» så svårt tal Och gråt, D i d r i k g i c k o c h k o m in i g e n o c h b l e f slutligen smått och l u g n o c h stilla s o m v a n - det icke d u n:r ett g e - af att » Tänk, Berntine människa Didrik nästa m o r g o n Berntine ovillkorligen ville se s o m tycktes alldrig vilja upphöra.
Hans Hans, fröknar En — in, ut- i n i g e n f ö r att till h e n n e, h a d e h o n fallit Nu, s o m hör en n o m b r o t t.
.
.
en f o r m l i g k u n d e likväl icke l ä m n a sängen.
Då Hans strålande.
h v a d de själfva dessa fem l i g t, m e n så m e d t a g e n, a t t Berntine under s i g alla af h e n n e e n l i t e n v a c k e r p y s, s å all- upptagen, » Här har öfver, Beslutet h a d e för Berntine blifvit ögonblick mållös — in i sitt e g e t från • — - o c h v i d s i d a n n å g o n k o m in.
dem.
ute smärta varligt att berät- stängt — det förlösande ordet var som hade till!
skulle — taladt!
tine, af u n g d o m e n e l l e r f ö r n u m m i t, tennsoldater blå jerseydräkt i be- de lefde och.
.
.
vi skulle det sade Dinah! » H a n s D i d r i k s t o d ett Men alls!
g a m l a d e b l i f v i t alle " de någonsin varit sittning tigade kraf hämta s o m o m h o n läst hjälper gossen — u t a n att Och Berntine grät d r ö m d e, att därpå h o n såg så u p p - b e s t ä m d e sig h o n först, hur sammans, likafullt.
tankar: ta häftigt till! » Hans jag sig » H a n s Didrik, det tjänar ingen- Hanna Palme, född v o n B o r n; af JV — ^r.
(Med por- trätt).
— Två ö d e n; af Emil] Anders: I tysthet jordas.
I kupéen.
— Kvinnofrågor vid 1896 års riksdag.
— Outtala- de o r d; skiss för I d u n af Agaihe Lind.
II.
— Till Iduns julnummer.
— Om » kvinnans ställning o c h uppgift i sam- hället ».
— När man skall hålla gästabud.
.
.
Några prak- tiska vinkar för unga husmödrar, af Ellen Bergström V I: Efter middagen.
— Barfota; ett litet kapitel hälsovård af Husmoder.
— Iduns läkarartlklar.
V I I I: Psykoterapi; af d:r O. 6.
Wetterslrand.
(Forts.) — Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Stilleben; novell af Alvilde Prydx.
(Forts. o. slut).
— Tidsfördrif.
upp Hvad b ö r du dommar ' n, att rätten vinna?
(Jag anför ordspråket blott, jag ber!)
H u r mickel tyckte sig bären finna; (Också ett ordspråk, helt utnött nu.)
H v a d täljer timmarna s o m försvinna?
Ett s k y d d i ofrid s o m fredstid j u.
H v a d g ö r den girige öfverdrifvet?
(En dygd förvandlas j u lätt till last.)
H v a d han lär göra — det tas för gifvet — Då han skall köpa så löst s o m fast.
H v a r m e d i längden man ej kan öka Sitt kära jag, fast man gärna vill.
(Med klackar kan m a n ändå försöka, T y alltid g ö r det väl något till.)
H v a d skiljer scenen ifrån salongen?
(Nåja, den gåtan du löser lätt.
Framför den skillnaden har n o g mången Novis i konsten m e d bäfvan trädt.)
Hvari sibyllan m e d siarblicken Ditt ö d e läser — det slår ej fel.
Hvartill det erfordras två på pricken.
Nämn utaf skeppet en högrest del.
Ett träd hvars krona helt sakta skälfver, Då största vindstilla eljes rår.
Hvaröfver det j u sin krona hvälfver.
H v a d j u för rampris man köpa får.
H v e m i ett » mål » har en roll att spela.
H u r många fordras af sorten m i n s t?
Hvarpå då märks, att ej mål lär fela.
Det blir kanske hela sakens vinst.
Sist tvänne matfrågor just för alla, Såväl för människor s o m för djur - Lifsfrågor kan man dem äfven kalla.
— Nu är det tillräckligt, eller hur?
L — a.
Anagram.
3) H v a d kallas det oss friska gör Och hälsan stadig till oss f ö r?
J.
S. Fyrkantsgåta.
1 2 3 4 a a i i 0 0 0 1 1 1 1 n s s t t 1) En stad s o m ej mera finnes, 2) boktryckeriterm, 3) en vansklig bana, 4) b ö r bortarbetas.
b-g.
Lösningar.
Logogryfen.- Hamlet; mat, malt, Atle, halm, Lam, hal, het, mal, al, alm, Lea, lat, meta, helt, hem, hat, halt, Tea, Malte, ham, » Häl * te ".
Chctraden: Ek-dun-ge.
Triangelaritmogryfen: Ola, ni, a. Verona, Emeli, resa, Bokstafsgåtan: Blomsterrankan.
Sifferlogogryfen: Myrstack; 1) skyar, 2) Ty- ra, Mary, 3) tack, 4) mysk, 5) yakt smack 6) tyskar.
OrcUpråkxgätan; » Lat man får mager käl ».
1) löfsal, 2) mandel, 3) fotbad, 4) marmor, 5) vinfat, G) kalkon, 7) agraff, 8) Asgård, 9) Ber- lin, 10) Gudmar, 11) soldat, 12) Peking, 1:1) mörker, 14) skuros, 15) bikupa, IG) fårull, 17) lodjur.
Apoköpcn: Rosta, rost, ros, ro.
Paragrannnet: 1) Hvad flyger bort m e d tiden själf Och är en våg utaf dess älf?
2) H v a d är som likna kan en sky, M e n stiger u p p ur kärrets d y?
Lutpulvret begagnas vid lak elier tvätt i stället för bästa och renaste aska.
Användningssättet alldeles samma som med vanlig asklut, och S A P - P D L V E R cfrittfHnHor).
Malaj, isolera, kafferep, an- sluta, damkorn, ode, notis.
Sparar Sparar peiUllIlffSir.
ARBETE.
Sparar KLÄDER och — — — — e r s ä t t e r s i u a eller tvål.
