# ID: svediakorp-per1069
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,319
# sentences: 643
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns N:r 15 (434) Prenumerationspris pr a r: Idun ensam kr.
5; Iduns Modet., fjortondagsuppl.
• 5: Iduns Modet., mänadsuppl.
a 3: Barngarderoben _ » 3: Fredagen den 10 april 1896.
Byrå: — Klara södra k y r k o g.
16, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
— — Prenumeration sker å alla post- — anstalter i riket.
Tryckeri Aktiebolag.
9:de årg.
A imoiispris: 35 öre pr nonpareillerad.
FRITHIOF HELLBERG.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre Redaktionssekr.
: J. Nordling.
(lösn.r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Redaktör och utgifvare: TJtgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Fanny Hjelm.
M oderna växla.
F ö r hundra år sedan var miniatyrmåleriet på modet.
H v a r o c h en något bemedlad dam, som såg någorlunda bra ut eller åtminstone själf trodde det, skulle ovillkorligt ha sitt por- trätt i miniatyr, o c h herrarne ville också vara m e d.
D e t var ett oemotståndligt behof att få se sig själf o c h sina släktingar och vänner i förminskadt mått på en liten bit glänsande elfenben.
Helst skulle här i Stockholm Sparrgren göra bilden o c h kanske ännu hellre P e h r Hall, om han bara hållit sig hemma, men han lefde i Paris o c h hjälpte till att storma bastiljen, hvilket egentligen icke var något miniatyrarbete.
Så k o m man in på aderton- hundratalet, och miniatyrpor- trätten voro ej längre moderna.
N u skulle man ha sin bild i svartkrita, ritad af mamsell R ö h l, o c h det höll man på m e d ända till dess daguerreotypin erbjöd ett, som man tyckte, lika osvik- ligt som lättvindigt sätt att för- eviga kära drag, både egnas o c h andras.
H u r u det sedan gått, känna vi alla, som fått sitta i halsjärn för herrar fotografer, ända till dess ögonblicksfotogra- f e n k o m o c h befriade oss, men för att på sekunden » taga » oss.
Porträttmåleriet har nog icke alldeles försummats under foto- grafiåldcrn.
Man har tvärtom allt mera lärt sig inse, att det är ondast målarkonsten, som kan åstadkomma den fullt san- ningsenliga människobilden.
Men de stora porträtten i olja ha obestridligt fått tränga sig fram bland alla de tusentals små foto- grafikorten.
N u tyckes modet, åtminstone till någon del, vända tillbaka till de små miniatyrmälningarna.
D e t är liksom en hälsning från sjuttonhundratalot, som onekligen in- tresserar oss o c h kanske skall föra oss igen till hvad som känne- tecknade de kretsar, inom hvilka mormors mor o c h mormors m o r m o r lefde sitt glada rococcolif.
Må hända att man kan gå ännu längre tillbaka, ty miniatyrmålaro hade vi redan på sextonhundratalet, fastän konsten ej då ännu hunnit sin blomstring.
D e n hade lik- väl i andra land för länge sedan uppträdt själfständigt o c h tjänst- gjorde ej mera för det slags måleri, som i medeltiden ut- öfvades af de klerikala minia- törerna, munkarne som sirade legendböckerna m e d fina må- lerier.
Man nöjde sig ej heller längre m e d miniare, att färga endast med miniuni (mönja) hvaraf namnet på konstarten uppstått, utan man målade lika färgkraftigt som fint o c h pryd- ligt.
; Här i Sverige tog konsten fart på sextonhundratalet.
Elias Brenner, han som var gift m e d » hedersgumman » Sofia Elisabet, målade miniatyr kanske lika mycket som han sysslade m e d numismatik, o c h så hade vi lille A n d e r s v o n B e h n, den sachsi- ske dvärgen o c h svenske hof- målaren.
M e n det var dock P e h r H a l l (född 1739) som först gaf riktigt anseende åt denna konst o c h med sin rika konst- närsfantasi samt sin solida, breda pensel sattes främst bland sam- tidens miniatyrister o c h benämn- des le van Dyck de la minia- ture.
D e t var fransk kritik som gaf h o n o m det namnet, och förfranskad blef Hall, den ur- sprunglige boråsaren, samt k o m aldrig mera tillbaka till Sverige.
V i l l n i, a t t m a n s k a l l t a l a v ä l o m er, s å g ö r d e t i c k e själf.
B.
A f hans konst ha vi dock ännu i dag nägra vackra prof, liksom af Lorentz Svensson Sparr- grens.
Den senare lefde långt in i vårt år- hundrade o c h dog 1828, äfvenså den föga yngre J a k o b A x e l Grillberg, hvilken afled 1845, men väl målade föga under sina senare år.
Minia- tyrmålningen var då icke längre på modet.
N u blomstrar den kanske u p p igen.
Det är isynnerhet fröken Fanny Hjelm, som väckt smaken för detta slags porträttmåleri, o c h hon förtjänar att därför uppmärksammas.
Alldeles ensam är hon icke inom konstgrenen, o c h man hör talas äfven om en manlig miniatyrist här i Stockholm, men denne har, så vidt vi veta, aldrig utställt något, då däremot ett par nu aflidna fruntimmer ofta visade sina arbeten, i synnerhet fru A n n e Beate af K l é e n.
Att Fanny H j e l m nu är den härskande på området är obestridligt, o c h hennes väl träffade o c h konstnärligt utförda porträtt ses alltid med nöje på våra utställningar, icke minst på den sena- ste hos Svenska konstnärernas förening.
Fanny Elisabet W i l h e l m i n a H j e l m föddes i Lindesberg den 6 november 1858 o c h visade redan i sin spädaste barndom m y c k e n håg för målarekonsten, hvilket bland annat framträdde i fantasirika kompositioner.
Tidigt flyttade hon med sina föräldrar till Stockholm,- där hon sattes i Wallinska skolan o c h fortfarande ådaga- lade stor förkärlek för teckning o c h målning.
F ö r att erhålla grundlig undervisning, genom- gick hon en tvåårig kurs i dåvarande Slöjd- skolan, o c h vann, hösten 1877, inträde i konst- akademiens läroverk.
A r b e t e t där bedrefs m e d ifver o c h flit, kan- ske med allt för stor ifver i förhållande till de svaga kroppskrafterna.
Fanny H j e l m hade redan under läroåren i Wallinska skolan ofta nödgats afbryta studierna för att vårda sin bräckliga hälsa, o c h detta vardt äfven ofta fallet vid undervisningen i konstakademien.
H o n visade ej heller någon bestämd håg i viss rikt- ning, utan sysselsatte sig lika gärna m e d land- skapsmålning som med människofigur, blommor och djur.
Ä n n u efter sju års akademistudier fortfor samma obeslutsamhet i afseende på hvad den talangfulla unga konstnärinnan skulle välja till sitt hufvudämne.
Småningom började hon d o c k att mera själfständigt arbeta på egen hand, men porträtt i svartkrita o c h pastell höllo jämna steg m e d landskap, ända till dess en lycklig händelse i början af 1886 öppnade Fanny H j e l m s ögon för hvad som borde vara hennes egentliga arbetsområde.
H o n fick nämligen tillfälle att kopiera några familjeporträtt i miniatyr.
Då detta lyckades utmärkt bra, var hennes fasta val också gjordt.
Miniatyrbilder skulle hon målal O c h sådana målade hon o c k, den ena efter den andra, allt jämt fullkomnande sig i konsten.
Beställningar infunno sig allt mera, ty j u flere bilder af Fanny Hjelms hand man fick se, dess starkare växte smaken för miniatyrmålningar, o c h den kommer nog att fortfarande växa.
D e t är i synnerhet våra högre samhällsklasser, som vilja äga arbeten af denna konstnärinna, o c h hon är för närvarande vår förnäma världs målarinna, kan man säga.
V å r e n 1893 målade hon kron- prinsessan Viktorias porträtt, hvilket af H.
K.
Pascal.
H.
öfverlämnades som gåfva till khediven af Egypten — o c h hvilket då äfven fanns afbil- dadt i I d u n — så att den svenska konstnär- innans förmåga nu är känd äfven vid Nilens stränder.
Å r 1894 utförde hon ett porträtt af frih.
J o h a n Nordenfalk, konstakademiens preses, hvil- ken skänkte bilden till nämnda akademi.
Sist- lidet år målade hon kronprinsparets trenne sö- ner, o c h att hennes talangfulla pensel för öfrigt aldrig hvilar kan man finna af hennes flitiga deltagande i våra konstutställningar.
Fanny H j e l m har redan ett namn inom kon- sten, o c h antagligt är, att det namnet skall ytterligare vinna i anseende, ty hennes konst- närskap befinner sig fortfarande i ständig ut- veckling.
Konstälskarne hoppas, att hälsa o c h krafter måtte stå henne bi, ty äfven ur ren fysisk synpunkt är miniatyrmåleriet ingalunda någon lätt sak.
D e t kräfver i synnerhet en stark synförmåga, o c h för öfrigt tager ett sådant litet porträtt ofta lika m y c k e n tid o c h lika stora krafter i anspråk, som t. e x.
en pastell i naturlig storlek.
Man får icke, såsom som- liga tyvärr för sed hafva, betrakta konsten kvantitativt.
Under det trägna utöfvandet af sin konst försummar Fanny H j e l m ej heller uppfyllandet af de husliga omsorgerna.
H o n delar sin tid mellan måleriet och omvårdnaden af en älskad, åldrig moder samt gifver ännu ett exempel till de många vi förut äga på, att kvinnans verksamhet ingalunda behöfver inskränkas till hushållsbestyren, men utan de senares åsido- sättande m y c k e t väl kan utvidgas till äfven andra områden.
Låt oss k o m m a i håg, att kvinnan, lika väl som mannen, har rätt att ägna sig åt alla de ärliga o c h goda värf, hon förmår utföra.
Glaés 3 Lundin.
prästgården.
3 ulie fick såsom barn ej lära sig latin, ej ens en liten » bonne » ifrån Lausanne hon hade; hon tog sin lärdomsgrad vid köksakademin och sina lagerblad i burk o c h byttor lade.
Men tiden gick framåt.
Snart Kajsa Varg för- svann från modets taburett.
Och ung Julie m e d ifver, som andra flickor fler, sig grep m e d studier an.
E n outsläcklig törst till kunskap henne drifver.
H o n goda anlag fått.
Trots dagens stök o c h tråk hon sysslade ibland m e d R o m s o c h Hellas språk.
Bland nål o c h tråd stack fram i smyg de gam- les epos, Virgilius o c h H o m e r bredvid Cornelius Nepos.
Ja, tiden gick framåt.
Nu skenade hans spann, s o m länge förr stått still.
Att sig m e d bildning smycka blef äfven kvinnans rätt.
Ett vågspel mången fann i detta, o c h ej minst den öfverkloke man, som vid den väna fäst sitt h o p p o m framtidslycka.
Licentiaten V i s sig trodde re ' n förstått,; att flärd, ett ytligt sken af lärdom blefve blott här allt, hvartill en dag det nya skulle föra, och aldrig skulle hans utvalda sällskap göra m e d dessa, s o m i strid m e d » lag o c h religion &gt; predika vidt o c h bredt o m emancipation, ett ord, s o m skorrat jämt förskräckligt i hans öra.
» Den lärda vägen ej ostraffadt I beträdt.
Tron I, att klassiskt damm » — han sade — &gt;klär de s k ö n a?
När så till sist dör ut de goda mödrars ätt, hvad högre framgång vill er ärelystnad röna?
En verklig kvinna tyst förblifver vid sin s ö m, m e n är på bokligt vett o c h konster ej förveten.
Som maka i sitt hus förståndig, huld o c h ö m, förverkligar h o n bäst sitt kall o c h mannens dröm, o c h detta utan hjälp utaf klassiciteten. » Så ifrade vår vän beständigt m e d all flit (som mången gör ibland ännu).
M e n tiden lider, han blir familjefar.
Och hvar är nu hans nit?
Sin gamla käpphäst ej han längre envist rider.
H v a d stred han m o t en g å n g?
— H a n måste le helt godt: — mot väderkvarnarne, vår n y e D o n Q u i x o t e!
Det är en sommarkväll.
vår gamle vän, n u prost.
På prästgårdstrappan tronar H a n makligt om sig bonar sin mjuka nattrock, den hans kära » gumma » sytt.
M e d stilla ' välbehag han stryker sig o m kinden vid sjöskumspipans doft o c h sus af aftonvinden.
Predikan skrifven är, o c h mödans timme flytt, o c h på hans pannas hvalf s o m bäst nu strålar friden.
Ett obehag dock ges, fast gammalt, ständigt nytt, s o m sinnets jämnvikt väl kan rubba under tiden och nödga h o n o m slå ett slag ned åt allén att riktigt sträcka få på sina styfva ben o c h för att efterse, hvad slåttern väl är liden.
H a n s pojke, lille Knut, trots landtluft, gymnastik, blir m e d hvar dag mer trög vid Rabes grammatik; han ej » amare » kan.
Sitt hufvud prosten rister o c h brummar sedan så m e d tragikomisk m i n: » Jag doktor är o c h prost o c h artium magister, o c h än ett grand latin jag minns från skolans dar, men undervisa dig kan ej din käre far.
I tvänne somrar — puh!
— med dig jag fåfängt tråkat. » — » Kanhända förbehölls den konsten åt en ann ', » prostinnan hviskar då i örat på sin man, där m e d sin trädgårdskorg helt varm hon stanna råkat.
Och vördig prosten klokt höll inne sin kritik, då » m a m m a » lade till så fint: » ty hufvudsaken är att hos barnet väcks i tid för kunskap smaken; ett modershjärta o c k har sin pedagogik.
Låt mig försöka p å!
» Ochföfver b o k e n sänka de sina hufvud nu, de båda, m o r o c h son.
Mot bruna lockars svall de gula flätor blänka.
När fadern återkom, han kunde icke från den taflan draga bort sin blick.
H a n måste skänka en sann beundrans gärd åt denna glada håg, åt detta tålamod, hvarmed h o n sonen lärde — hans eget skulle re ' n ha dragit sina färde!
— I ögat log en skalk, på pannan allvar låg; och fast en kvinna svag, h o n kunde hvad h o n ville;
o c h prosten, i hvars m i n ej mer fanns spår af harm, I spetsen rinna.
för hvarje sig tog förnöjd en pris o c h blef o m hjärtat varm.
sju, m e n hädanefter Och i sin hustru såg han i n o m k o r t ett äro: o c h märkte snille m e r o c h mer, hvad förr han aldrig sett, att fruarna p o j k e n äfven fått en släng af släktens vett.
L. fröknarna J. till till hälften skoladjunkt, till hälften själf elev, hvars kunskap sågs i kapp med läskamratens Och vår pedant sig fick på köpet o c k en läxa, lemmarne, äga allt mer i läsning flink o c h som Kl. trägen, 8 o c h såg m e d h u g n a d sann sin maka, lika ö m rekreation o c h kvinnligt huld s o m förr, h o n o c k, gå » lärda sitt a r b e t e.
vägen ».
Krsemer.
* att kortare af vara för en Iduns från några senare olika yrkesområ- ord omnämnts i ett stiftarinnor, mitt tillämnade referat, har, med kännedom om bedt mig påpeka, att den ifrågavarande nen bör kallas ej rör sig framåt insatser en ringar, funktionärer, propositioner m.
I t r o t s af a t t möjligt, noggranna kväm då den blott jämte namn fritt öfver hvarje sam- af d e r a s y r k e, o c h dessa anteckningar, s o m måhända m e d d e l a n d e n till v i s s tagna.
blef denna Af å som association skriftställarin- området, gymnaster, lära- silfverpolererskor, cigarr- tjänarinnor, s o m lifliga damer ur hjälphustrur ', deltagarinnor de högt och Antalet vidtager af rummen, Kl. 11 samvaron.
haft sig öfver och vakna l ä r a af de mest bildade, de intresse o c h lågt mellan m y c k e t att andras blida trots djupt betaldt be- dagsverke.
närmande har samkvämen i dagarne och föreningen a n m o d a t fröken K e y att till v i d a, a t t stundom ett samkväm hålles g e m e n s a m t mellan de olika associationerna.
Svaret har naturligtvis utfallit g y n n s a m t, o c h en b ö r j a n lära s a m k v ä m e n s en del arbeterskor ledarinnor k o m m a att inbju- » arbetare och studenter » medlemmar till d e n 12 D y l i k a s a m k v ä m, s o m visat sig fylla djupt behof i af april.
ett af f ö r s t å e n d e m e l l a n o l i k a k l a s - hufvudstaden, borde vara af ännu b e t y d e l s e i l a n d s o r t s s t ä d e r n a, d ä r oli- grupper genom så lifvet.
lätt Till få en nästan h e m s k en villkor allt för isole- för trång syn ett dylikt på företags friska, o r g a n i s k a u t v e c k l i n g t o r d e d o c k där- städes vara utgör om- ännu behöfligare att uppställa de ofvan skildrade s a m k v ä m e n s princip, att noggrant undvika hvarje särskild religiös eller p o l i t i s k f ä r g.
där de utgörande personer f ö r e k o m m a i tur en grupp af (dessa grupper kallas och omkring d e till a t t börja m e d v o r o tolf antalet).
På hvarje tolft k o m m a ungefär tre sällskapligt svara för.
sex samkväm D e öfriga större utom m e d l e m m a r g e m e n s a m utfärd sommaren.
tolflmedlem.
* till samkväm, som tolftmedlemmarne ekonomiskt l e m m a r n e indelas i tre En tolfter, emedan för för ej m i n s t dessa verka 8 4 såsom värdinnor vid afsked på 11 klas- 365. hvardera kl. intres- bildade s a m t i n o m h e m m e t v e r k a n d e arbetar- samkvämen, och för uttala sig o m ett förslag o m tillslutning så ring ordning, an- l å t a ett » arbetare och studenter », hvars ordförande, ka tolf håll m e d.
dokt.
Laurent, porslinsmålerskor, Af utgår En i det andra.
gränsen löftesrikt gjorts rinnor, kontorister, typografer, sömmerskor, kring ej Inemot kanske tungande större hustrur.
att sällskapslek i ett förvånat ser serna ej program inkräkta samtalar alla tålighet konstindustriella serade är rikhaltigt en hvarann; nor, skådespelerskor, musiker, artister å d e t dessutom hafva a n t e c k n i n g a r n a f r a m g å r o t v ä t y d i g t, att man år g a m m a l.
A f o l i k a y r k e s i d k e r - exempelvis nämnas: arbeterskor, dramatiska Ledarinnorna d a s till e t t d i s k u s s i o n s m ö t e, f ö r a n s t a l t a d t mars fyra m. m. blir i allmänhet jämte skor m å diskussion, aftonunderhållningen medan man tydelse, nedanstående jämnt Omkring de högst bildades led.
eller till Sistlidne föredrag, hufvuduppgift e n g å n g skola- f å e n v i s s k u l t u r h i s t o r i s k b e - del äro i från Ett ett m e r a å m e d l e m m a r n e o c h så anteckning jämte af l i t t e r a t u r, k o r t a r e sällskapligheten.
m. m e d så få c e r e m o n i e r anteckningar ur vote- h å l l a s l i k v ä l af v e d e r b ö r a n d e vidt möjligt d e t är årsafgift, d e t h e l a är sällskapligt samfund som organisatio- » förening », utan sådana konstitutionella vice i grupper.
e n af s i n a h u f v u d u p p g i f t e r a t t tillse d e t, aktivitet särskildt s o m: o r d f ö r a n d e, sekreterare, skatt- mästare, samtal » ^ g r o s s h a n d l a r e H o r n e r gaf stor supé m e d dans WStfjf) i anledning af sin äldsta dotters förlofning.
Icke för att han var vidare förtjust i par- tiet; han hyste i h ö g grad den h o s affärsmän så vanliga fördomen m o t militärer, o c h Erik By- man var j u till på k ö p e t sjöofficer, en sådan där ung herre, s o m ingen människa kan hålla reda på, då han far från h a m n till hamn o c h stan- nar borta ett par år i sender.
M e n A g n e s hade sagt, att löjtnant B y m a n var den ende, s o m h o n ville ha till man, o c h pappa b e h ö f d e visst icke tänka på att hjälpa dem, de kunde n o g vänta m e d giftermålet, tills Erik fick tillräckligt stora inkomster!
Och s o m A g n e s var m y c k e t bestämd af sig o c h pappa ganska svag för henne, blef det s o m A g n e s ville.
H o n var m y c k e t söt, den unga fästmön, där hon, klädd i hvit, urringad klädning, stod i sa- longen b r e d v i d sin fästman o c h mottog de an- k o m m a n d e gästernas lyckönskningar.
H o n var långt ifrån någon skönhet, m e n hennes ansikte var så täckt m e d dess friska färger o c h m e d de stora gråblå ögonen, s o m blickade så ö p p e t o c h lifligt ut i världen.
Den yngre systern, E m m y, hade finare drag o c h ett mera mildt, älskligt utseende.
I allmän- het var hennes sätt m y c k e t mera stilla än A g -.
nes ', m e n denna afton tycktes d e båda systrarna ha bytt roller, ty A g n e s var så lugn o c h blid, så ö d m j u k i sin lycka, under det E m m y, yr o c h uppsluppen, skämtade m e d än den ena, än den andra af gästerna.
» G o d afton, min lilla tös! » sade en vänlig gam- mal herre o c h tog E m m y o m lifvet.
» D u ser lika strålande ut, du, s o m själf va A g n e s!
» » Kanske farbror trodde, att jag skulle gå o c h titta snedt på henne, » svarade E m m y muntert.
» A h, n e j, det vore icke likt d i g!
Men, hör du, barn, snart smäller det väl för dig o c k s å?
» » Ja, o m femtio år, » sade h o n skrattande o c h drog sig från h o n o m.
D e unga herrarne trängdes o m k r i n g h e n n e; » får jag b e o m första valsen, — andra francai- sen, — tredje polkan, » ljöd det från alla sidor.
E m m y såg spejande ut i rummet.
N e j, han syn- tes icke till!
Tänk, o m han icke k o m!
Skulle hon g ö m m a någon dans åt h o n o m?
A h j o, visst skulle han k o m m a, det var ej möjligt annat.
H o n satte ett litet streck för fjärde valsen på sitt program o c h lämnade detta till sina vän- tande kavaljerer.
o F r ö k e n E.
K e y, d e n e n a af f ö r e t a g e t s e g e n t - liga stora g r u p p e r n a s e n d a afgift.
musik stundom nummer.
lekamlig genom för kvinnor vidtager till 9 vidtager aftonens program, utgörande långt med tedrickning tionen nan som cirkulation.
F e m t o n öre för te o c h smörgåsar föreställningar här med för d e m, s o m direkt k o m m a från uppläsning af i n t r e s s e meddelas (allt L o k a l a förhållan- tiden v e r k a s för d e n a n d l i g a rekrea- s k i l d r i n g af d e s a m k v ä m i h u f v u d - staden den, det kan läsarinnor, dessutom (alltid en t i s d a g) med sina Under som Iduns m. bevistat att u t o m dessa tre d e tre oftast hopp blott äga Tolftmed- utgöra kl.
Vidgad horisont.
tre e n friare han ångrade sin d o m: » dröj kvar invid din s ö m », von till e. samkvämet Lotten hittills arbeterskegrupp).
den hindra ledarinnorna Ledarinnorna till alla s a m k v ä m.
tillträde samma ty medan gossen så förtjänte blott b e r ö m, v i d m o d e r n s knä hvarom sedan egna, k o m m a hädanefter växa.
o m samkvä- m e d l e m m a r n a förslag sins emellan öfverlägga.
fritt t i l l t r ä d e I. o c h H.
Heijkensköld v.
Bahr, A.
Fahlstedt, B. sina erfarenheter ändringar, Skiss för Idun af A g a t he Lind.
att Hirsch och E.
K e y.
Dessa utbyta hvar m e d sina grupper Outtalade ord.
varit Beckman (nu hindrad m e n o c h m o t t a g a af V i d sonens läsning så den g o d a m o d e r n blef vinter k o m m a att u t g ö r a sex, kvarstå), N. Frölander samt Se, hvilka framsteg blott han visar nu, den lille!
— tolft står e n leda- Dessa, s o m innevarande med- grupper m e d en för på våren alla till T ö r familjens ungdom.
Ännu kunna alla nummer erhållas fullständigt från årets början, om prenumeration med 3 kr.
oförtöfvadt verkställes å K a m r a t e n, den utmärkta, allmänt omtyckta illustrerade ungdoms- tidningen.
* » Jag känner icke igen E m m y i afton, » sade löjtnant B y m a n sakta till sin fästmö, » så glad h o n är! » » Ja, » svarade A g n e s, » måtte blott icke de främ- mande se lika väl s o m jag, hur ansträngd den glädjen är. » » Ansträngd? » » Tst, tst!
Se icke så frågande ut; dri skall få veta mera i m o r g o n.
Men, nu spelar musiken upp, o c h vi skola börja balen — du o c h jag! » — Fiere danser hade gått, när ingeniör Warin inträdde i salongen o c h bugade sig för värdin- nan.
» Så sent, min bäste ingeniör! » sade fru Hor- ner o c h räckte h o n o m vänligt handen.
» Ja, » svarade han, » jag får bedja så m y c k e t o m ursäkt, m e n jag har varit så upptagen hela dagen af bestyr för m i n resa.
Det är så m y c k e t opåräknadt s o m k o m m e r i sista stund. » » A c k, det är sant, ingeniören skall j u resa snart! » » Ja i morgon, » svarade han kort.
D e dansande paren k o m m o nu in från salen, o c h ingeniör Warin gick genast fram till E m m y.
» G o d afton, fröken!
Det står naturligtvis u t o m möjligheternas område att få en dans m e d er i kväll? » » Nej, visst i c k e!
Ingeniören skall få fjärde valsen. » » Tack! » H a n bugade sig o c h gick.
E m m y kastade en lång, sorgsen blick efter h o n o m.
Jaså, han b r y d d e sig icke o m att stanna o c h tala m e d h e n n e; hade han ingenting att säga sista gången de voro tillsammans!
Å h, o m h o n finge springa bort från alla dessa pratande, skrattande människor o c h bli ensam — alldeles e n s a m!
H o n började undra, o m alla de s o m stodo omkring verkligen vore så glada o c h nöjda, s o m d e sågo ut, eller o m deras strålande blickar o c h skälmska leenden blott vore till för att dölja det egna jaget, m e d alla dess sorger o c h smärta.
» Kära E m m y, livad du ser bedröflig ut! » sade skrattande en af flickorna Horners vänner, Ma- ria Gren.
» H v a d står du och tänker p å?
» » Å h, på just ingenting. » » Då måtte ingenting vara mörkare än m ö r k t!
A c k, E m m y lilla, du tror icke att jag förstår dig, du! » » H v a d förstår d u?
» » Dina tankar! » — Och hon började deklamera m e d skämtsam patos: » Otaliga vågor vandra På hafvets glänsande ban.
O, vore jag bland de andra En bölja i ocean, — — Tänk, hvad du då skulle gunga » någon » stilla och ljufligt, hän till den nya världens strand! » E m m y blef mörkröd i ansiktet o c h sade litet häftigt: » Vet du, Maria, det där poemet är all- deles för vackert att skämta med på ett sådant sätt o c h för resten » — — » Ursäkta, att jag klipper af dig, E m m y, men nu är det ändtligen vår dans! » E m m y tog småleende emot den erbjudna ar- m e n o c h böjde litet stelt på hufvudet för Ma- ria, i det hon gick.
Det var m e d minen af en segrare, som unge volontär Horner förde ut sin kusin i danssalen.
H a n förstod mer än väl, huru förargade de unga officerare, hvars namn icke fått rum på E m m y s dansprogram, skulle vara öfver att han, » pojk- vaskern », haft bättre tur än de.
M e n Georg Horner var en praktisk man, s o m redan för flere dagar sedan hade » stampat » för denna polka; han flammade häftigt för sin vackra kusin, se- dan ett hälft år tillbaka, o c h hela balen skulle ha varit förlorad, o m han ej fått dansa m e d henne.
» H v a d var det, s o m du o c h fröken Gren stodo o c h kucklade o m, när jag k o m fram till dig? » frågade han E m m y, så fort de satte sig ned för att hvila.
» Hvad menas m e d » kuckla »? » » Nå, prata då!
H u r länge skall du rida på ord, Emmy? » » Tills du lär dig att tala ett vårdadt språk, min bäste herre! » » Det får du nog vänta på!
M e n hvarom var rlet^som fröknarna stodo o c h konverserade?
Tyc- ker du att det låter bättre? » » Ja, » svarade E m m y leende, » mycket bättre!
Och för att besvara din första fråga, så talade vi o m — poesi. » » Nej, d u!
Försök icke att kugga m i g; du såg j u riktigt arg ut.
M e n jag skall icke snärja dig mer.
Det var naturligtvis hjärteaffärer, — flic- kor tala aldrig o m annat! » » H v a d du är för en vis ung man, Georg, » sade E m m y litet ironiskt.
» Tackar för komplimangen! » svarade volon- tären.
» Men det skall jag säga dig, att det är bra m y c k e t bättre att prata o m kärlekshistorier än o m sådant, s o m den där fröken i gröna kläd- ningen därborta.
Det måtte icke vara många som vilja dansa m e d henne, ty Erik k o m o c h bad att få presentera mig.
Nå, jag drog några hvarf m e d henne, o c h se ' n, så fort vi satt oss ned, började hon spraka o m, hur många bak- terier man får inandas i en balsal.
Har du nå- gonsin hört någonting så ur-idiotiskt?
Jag blef alldeles matt! » » H v a d du är för en pratmakare! » sade E m m y skrattande.
» Jag!
Hvilket kolossalt misstag!
Men se, så den där ingeniören står och stirrar på oss.
K o m nu, så dansa vi ut igen! » Efter polkan k o m en francaise, o c h sedan spe- lades fjärde valsen upp.
E m m y kände, hur hon bleknade, när ingeniör Warin k o m fram till henne, och tankarne brusade i hennes hufvud.
Skulle hennes öde afgöras n u?
Skulle han säga något?
När de hade dansat några hvarf, förde han henne in i salongen igen o c h började prata om idel likgiltiga saker.
» Ingeniören skall j u resa till Amerika i mor- g o n?
» frågade E m m y slutligen o c h försökte att låta så likgiltig s o m möjligt.
» Ja, — m e n jag förstår det knappast själf, — att denna länge närda tanke nu skall blifva verk- lighet.
Det var riktig tur för mig, att herrska- pets bal var i afton, så jag fick k o m m a hit o c h på samma gång får taga afsked af en hel del gamla, bekanta. » » Huru länge blir ingeniören borta? » » Det kan jag icke säga, fröken.
Det beror på, liur länge det dröjer, innan jag finner lyckan. » » Skulle ni då icke kunna finna den här h e m m a?
» Han såg hastigt, frågande på h e n n e: kunde det ligga någon dubbelmening i hennes o r d?
Nej, hon satt o c h såg så omedveten och lugn ut, m e d Begä hos Eder specerist r I i Stockholm och de flesta lands- ortsstäder blicken fästad på solfjädern, s o m hon öppnade o c h slöt, gång efter annan.
Han kväfde några ord, s o m m o t hans vilja höllo på att undslippa honom, o c h förde hastigt handen öfver pannan, som o m han ville jaga bort objudna tankar.
» Nej, fröken, » svarade han slutligen, » en fattig, ung man utan relationer k o m m e r ej långt här i Sverige på den bana s o m jag har valt.
M e n, hvad nu, tystnar musiken redan I Det var en alltför kort dans, fröken E m m y, men den skulle ha ett slut, som allt annat! » Han reste sig upp.
» Nu skall jag b e att få säga er farväl, ty jag har mycket kvar att packa ännu och måste skynda hem.
Tack för i vinter, tack för allt! » E m m y hade också rest sig upp och stödde sig tungt m o t stolen.
» Tack, adjö! » mumlade hon.
Det kändes, som o m hon skulle kväfvas.
Deras blickar möttes, tårskimrande, sorgsna blickar, — o c h så var han borta.
E m m y hade velat skrika högt af smärta, men kunde ej få fram ett ljud.
H o n tyckte, att allt i n o m henne frös bort, hu, hvad det var kallt!
— Hvar var h o n?
— Hvad hade händt?
H o n stirrade förvirrad omkring i rummet; då mötte hon Maria Grens frågande, litet gäckande blick, och den kvinnliga stoltheten k o m henne till hjälp.
Ingen skulle få ana hvad hon led, — n e j, i n g e n!
Så började h o n åter skämta och skratta, ändå muntrare än förut, utan att ha en aning o m hvad h o n sade, eller hvarför h o n skrattade.
Skulle då kvällen aldrig taga slut?
Ändtligen gick den sista gästen!
» Godnatt, mamma! » » Godnatt, kära barn!
Hvad du ser trött ut!
Har du sett, om ljusen i salongen äro släckta? » » Ja, mamma, alla ljus äro släckta, » svarade E m m y m e d en underlig betoning o c h gick stilla in i sitt rum.
(Forts.) * Iduns läkarartiklar.
lamningen gick visserligen litet tillbaka, s o m j u äfven brukar vara fallet, men patienten var oförmögen att gå, så att han måste använda rullstol.
Talet var suddigt o c h han kunde en- dast med stor svårighet göra sig begriplig för sin omgifning.
P å sensommaren 1886 satt patienten som vanligt i sin rullstol på sin villa- vcranda utanför Hamburg, då ett häftigt åsk- väder utbröt.
Blixtar fräste kors o c h tvärs i rymden, plötsligen blef han bländad af ett starkt lysande sken o c h förlorade medvetandet.
D å han k o m till sans igen, fann han sig ligga på golfvet, men märkte till sin ytterliga för- våning o c h glädje, att han kunde röra de förut lama lemmarne: han steg upp, kunde gå o c h talet hade också återkommit.
Själf trodde han, att det var genom elektricitetens inverkan, s o m han blifvit frisk.
E t t annat fall af lamhet, det bekanta, af sir Humphry D a v y blott ge- nom införande af en termometer under tungan i fjorton dagar botade, är ett bevis på, hvad en hoppfull väntan förmår uträtta.
Fall finnas också berättade, där vattensot g e n o m riklig urinering hastigt försvunnit, efter det en häf- tig sinnesrörelse gått förut.
D o c k, flere exem- pel äro onödiga, säkert är, att dylika kurer kunna förekomma, om dc än e j, beroende s o m de äro på flere tillstötande omständigheter, så ofta inträffa.
D e t var g e n o m analys af dylika fall Liébeault k o m att tänka på naturens ku- rerande förmåga o c h gjorde sig detta sakför- hållande till g o d o på ett sätt, som nu mera sätter oss i stånd att helt metodiskt använda den sjukes egna själskrafter i o c h för botandet af hans sjukdom.
Dessa själskrafter finnas där, de ligga blott slumrande o c h det är sug- gestionen, som väcker dem till handling.
(Eftertryck förbjudes.)
VIII.
Psykoterapi eller behandling ' af sjukdomar med hypnos och suggestion.
Af D o k t o r Otto G. Wetterstrand.
(Forts.) Åtskilliga fall af en så svårbotlig sjukdom som fallandesot ha blifvit omtalade såsom ku- rerade efter det häftiga sinnesrörelser inverkat.
Så berättar D:r Sweetser i England historien o m en kvinna af stark kroppskonstitution, som under fyra år haft m y c k e t våldsamma anfall af fallandesot, påkommande tre eller fyra gån- ger i veckan, efter hvilka anfall den arma sjuka var särdeles medtagen.
E n mängd olika medel hade förgäfvcs blifvit försökt o c h fallet ansågs af alla läkare som hopplöst.
Efter en särdeles häftig själsskakning, orsakad af under- rättelsen o m, att den sjukas lilla dotter om- kommit efter en brandskada, upphörde anfal- len o c h k o m m o aldrig åter.
Elere fall af för- lamning, som uttryckligen omtalas beroende på föregående slaganfall, berättas ha hastigt blif- vit botade till följd af sinnesrörelser.
Så t. ex. beskrifver d:r A b e r c r o m b i c historien o m en kvinna, som under mänga år varit lam, men som återfick bruket af sina lemmar, då hon i förskräckelsen öfver ett utbrytande åsk- väder gjorde våldsamma försök att undkomma från sitt rum, där hon blifvit lämnad allena.
Följande berättelse stammar från den sjuke själf, som författaren m y c k e t noggrant själf undersökte, o c h hos hvilken ej kunde upptäckas ringaste spår af föregående sjukdom.
Ä r 1882 träffades patienten, en då 40-årig man af stark kroppskonstitution o c h hittills synnerligen g o d hälsa, af hjärnblödning med åtföljande lamhet i högra sidan o c h förlust af talförmågan.
För- A Grafström &amp; C:is I / q f-fV^ n g r o s t a d e - ^ | \ CiJ.lt / H v a d är suggestion?
E n sådan äger rum, när en föreställning åstadkommer en sådan för- ändring i vår hjärna, att den i vårt själslif föranleder oss att tro på denna föreställning såsom varande sann, d. v.
s. hjärnan har an- tagit den, tror på den med fast tillförsikt o c h handlar efter den.
G e n o m suggestionen kunna föreställningar väckas, som förut varit främ- mande.
D e föreställningar, som g e n o m upp- fostran eller g e n o m erfarenhet ha fixerats i hjärnan, o c h som utgöra materialet för hela förståndsverksamheten, kunna g e n o m ett in- grepp utifrån brytas sönder eller däraf kunna smidas nya kedjor.
M e n icke alla suggestioner uppnå sitt mål, många stranda på ett mot- stånd, o c h vi tala då o m en misslyckad sugges- tion.
P å det att en suggererad föreställning må k o m m a till verksamhet, är det icke blott nödigt, att den inkommer i hjärnan, utan också att den där upptages, accepteras, bearbetas.
Liébeaults lärjunge B e r n h o i m har klart be- lyst dessa förhållanden o c h påpekat, att en suggestion kan verka i två riktningar, antingen på hjärnan så, att utifrån kommande föreställ- ningar antagas o c h fixeras eller o c k så, att föreställningar omsättas i förnimmelser, bil- der eller rörelser eller dylika förhandenvarande upphäfvas.
I förra fallet säges suggestionen verka centripetalt, i senare centrifugalt.
Denna af B e r n h c i m så formulerade psykologiska lag kan bäst belysas g e n o m några exempel, häm- tade från det alldagliga lifvet Såsom exempel på, huru en föreställning omsattes i en för- nimmelse, kan det sakförhållandet anföras, att mänga människor erfara en klåda i huden, så snart detta ord namnes.
Denna suggererade för- nimmelse kan till o c h m e d omsättas i hand- ling, så att en verklig rörelse med handen ufc- föres för att stilla klådan.
D e helt ofrivilliga rörelser, som utföras med läpparne, tungau etc. för att frambringa ljuden o c h hvarvid blott tanken, som utlöser dessa rörelser, faller inom I • ' Endast i förseglade paket.
Hushållskaffe ä 1,25 pr paket ä Va kg.
Fint kaffe ä 1,50 » » Finaste kaffe ä 2, — » »
medvetandet, kunna också räknas hit.
A t t en föreställning upphäfver cn rörelse, ser man däraf, att en människa kan fullständigt förla- mas af skräck t. e x.
, o c h sådana psykiska för- lamningar spela en stor roll vid den sjukdom, som kallas hysteri.
Föreställningen upphäfver cn förnimmelse t. e x.
då, när en smärtförniin- melsc, såsom vid cn mindre operation, upp- häfves blott därigenom, att den opererade före- ställer sig denna förnimmelse såsom obefintlig eller ytterst obetydlig.
D e flesta människor göra sig icke någon klar idé om den stora roll suggestionen spelar i det vanliga lifvet.
H e l a uppfostran hvilar på suggestionens makt, hvilken o c k gör sig gällande på det sociala o c h politiska området.
A t t den också framträder i det förhållande, hvari läkaren står till sina sjuka, ligger i öp- pen dag.
P å det inflytande, som föreställnin- gar förmå utöfva på de kroppsliga funktionerna, beror suggestionsterapiens användning inom lä- karekonsten.
A f ofvan uppräknade exempel på kurer ha vi sett, att vissa sinnesrörelser och själstillstånd förmå utföra sådana.
Det är således tydligt, att psykiska effekter inverka på enskilda organer eller organsystemer, hvilket också den dagliga erfarenheten visar.
Huru afficieras ej hjärtat af fruktan, ångest, för- skräckelse?
Lifliga, oroande föreställningar öka pulsens hastighet, d. v. s. hjärtslaget, lugnande minska denna hastighet.
Detsamma gäller o m matsmältningsapparaten och de af söndrande or- ganerna.
V i d en smaklig måltid ökas spott- sekretionen, hvilken ökning till o c h med kan inträda g e n o m blotta föreställningens makt, hvarför man också säger att det » vattnas i munnen ».
V i d glädje stegras aptiten, såsom vid angenämt bordssällskap, medan sorg, be- k y m m e r o c h starka, nedtyngande sinnesrörelser eller sinnestillstånd minska densamma.
Hit höra också glädjens eller sorgens tårar, o c h tillstånd af ångest utöfva en bestämd verkan på svettkörtlarne.
Musklerna röna också in- flytande af föreställningar, särskildt ansikts- musklerna, o c h ofta gif va lidelser o c h affekter ett eget uttryck åt ett ansikte.
T y därigenom att enskilda föreställningar ofta återkomma, trycka de en bestämd prägel på en människas anlete, och härpå grundar sig fysionomiken, som har ett bestämd t, vetenskapligt underlag.
Men utom de suggestioner, som k o m m a från främmande håll, gifves det äfven sådana, som uppträda spontant hos personen själf o c h som ha sin orsak i hans egna föreställningar.
Dessa kallas autosuggestioner, som spela stor roll vid många sjukdomars uppkomst o c h behandling.
E n autosuggestion kan uppstå g e n o m en asso- ciation af föreställningar.
B l i r någon t. e x.
förskräckt vid ett visst tillfälle, inträder ofta samma förskräckelse vid ett följande tillfälle, o m det inträder under för öfrigt lika förhål- landen.
Många sjukdomar ha sin rot i en dylik autosuggestion.
Så t. ex. har Forel visat, att många fall af habituell förstoppning upp- stå på detta sätt, likaledes många krampfor- mer såsom skrifvarckramp.
Talrika hysteriska sjukdomssymptom kunna också hänföras till denna orsak.
Förr har man kallat några af de på detta sätt uppkomna sjukdomar för » in- b i l l a d e », men clet vore bättre, om man till deras förklarande använde autosuggestionens begrepp, ty eljcs skulle man konsekvent hålla äfven så recla åkommor som habituell förstopp- ning, skrifvarckramp, stamning m.
fl.
för in- billade sjukdomar.
D e t är sålunda ett o o m - tvistcligt sakförhållande, att g e n o m autosugges- tion verkliga sjukdomar kunna uppstå.
Hvarje suggestion verkar strängt taget indirekt g e n o m autosuggestion, enär de utifrån, från främman- s p a d e b e l y s n i n g, o c h d e t är i c k e u t a n att de håll stammande suggestionerna först måste h u s e t s u n g a h ä r s k a r i n n a erfar e n l i k n a n d e fixeras i hjärnan, där upptagas och bearbetas, s t ä m n i n g i sitt i n r e.
E f t e r att i s p e g e l n innan en bestämd verkan framträder o c h gör h a k a s t a t e n sista m ö n s t r a n d e b l i c k p å sin sig gällande.
A f ofvanstående framgår, af hvilken stor p e r s o n o c h ö f v e r t y g a t s i g o m, att t o a l e t t e n ej l i d e r af n å g o n brist, g ö r h o n e n r o n d betydelse läran om suggestionen är.
D e n lär oss förstå många sjukdomar o c h sjukliga till- g e n o m r u m m e n f ö r att få ett t o t a l i n t r y c k af d e n u f ä r d i g a a n o r d n i n g a r n a.
A l l t är stånd, hvilkas uppkomstsätt ej på annat sätt ä g n a d t att t i l l f r e d s s t ä l l a h e n n e: i n t e t o r o - kan förklaras, den visar oss, att rätt många läkemedel o c h kurmetoder blott äro verksam- - l i g t f j ä s k m ä r k e s h o s t j ä n a r n e — i t a m b u - r e n står d e n p å p a s s l i g e b e t j ä n t e n f ä r d i g att ma g e n o m suggestionens makt, hvilka många mottaga ytterplaggen, och husan lägger just så småningom redan inse.
Efter en ej alltför sista h a n d v i d s e r v e r i n g s b o r d e t s o r d n a n d e, aflägsen tid skola ännu flere förstå detta, och att ej h e l l e r d ä r n å g o n t i n g m å f a t t a s; i då skall verkan i sjukdomar af den indirekta k ö k e t f ö r e s s p i r a n af e n p e r s o n, s o m är suggestionen, såsom en framstående nervläkare fullt v u x e n sin sak; m a t s e d e l n är u p p g j o r d Möbius uttrycker sig, blifva maktlös och många efter H a g d a h l o c h v i n e r n a äkta; s a l e n o c h medikamentcr o c h metoder falla i glömska, m i d d a g s b o r d e t te sig i strålglansen från hvilket för öfrigt terapiens historia tillräckligt visar.
Suggestionsläran skall också därför små- k r o n a, a r m s t a k a r o c h l a m p e t t e r ä n n u för- delaktigare än på förmiddagen; rumsvärmen ningom göra slut på kvacksalfveriet, när den allmänna bildningen lärt sig fatta dess inne- är d e n a n g e n ä m a s t e, b l o m s t e r d e k o r a t i o n e r n a charmanta, hvarenda vrå i huset putsad och håll.
Man måste instämma med Forel, då han säger, att läran o m suggestion är århundradets f e j a d, h v a d a n f e s t e n ä g e r alla b e t i n g e l s e r för att b l i f v a e n s u c c é s, o c h l i k v ä l!
— största o c h betydelsefullaste psykologiska upp- läses d e b u t a n t e n s oro i h u s m o d e r n s drag.
täckt.
(Forts.) * Från Iduns läsekrets.
» Falska mynt. » En pröfvad m o d e r har m e d rätta tagit till orda (i Idun n:r 10) om den skamliga lek m e d kär- leken, som kallas flirtation.
Om hvar o c h en, som i det afseendet blifvit misshandlad, skulle tala, skulle vi få en hel literatur o c h det skulle kanske kunna bidraga till att rycka upp ogräset.
Denna ohederlighet i känslor o c h utprånglandet af dess falska mynt äro förhatliga för hvar o c h en, s o m håller på heder o c h tro i det afseendet såväl s o m i alla andra.
Det är en tarflig sport, o m man så får säga, och det b o r d e bildas föreningar, där skick i sätt och uppförande fordrades, hvilket dock ej skulle hindra ett fritt och godt sällskapande, o c h där den, hvilken öfverskred ett visst råmärke, äfven fick stå sitt kast och taga saken m e d det allvar, s o m den kräfver.
Ser man något mer osmakligt än ett meningslöst slösande m e d lifvets äkta pärlor, huru de kastas värdelösa omkring för att söndertrampas.
Man hör ibland till o c h m e d unga flickor för- svara flirtationen, o c h det går nästan för långt: detta argumenterande är lika simpelt s o m dess utöfvande.
Mig tyckes, att de likna en suddig, halfvissen ros, s o m gått ur hand o c h i hand o c h hvars doft hvar och en insupit, hon är se ' u ej mera värd än att kastas bort eller sopas ut.
Det är den hjärtlösas sätt att fånga beundrare, o c h h o n tycker sig stolt, där hon står på sin triumfvagn, släpande m e d sig sina offer.
För den, som sät- ter kärlek o c h tro högt, för h o n o m ser hon ut som en megära.
Vi behöfva ej gå långt.
V i hafva d e m bredvid oss litet hvarstädes, både män och kvinnor.
Saken tål vid att dragas fram både i tal o c h skrift.
Broder Edmund.
När man skall hålla gästabud ... Några praktiska vinkar för unga husmödrar.
Af Ellen Bergström.
V. Middagen.
K l o c k a n i d e t n ä r b e l ä g n a k y r k t o r n e t slår kvarten före sex, o c h gästerna k u n n a vän- tas h v i l k e n m i n u t s o m helst.
Iklädd en enkel sidenklädning, träder värdinnan nt ur sin b u d o a r.
En nästan högtidlig stämning råder i den tysta salongen m e d dess däm- M e n n u m ö t e r h e n n e nr m a n n e n s ö g o n e n b l i c k af s t o l t tillfredsställelse, s o m åter- ger h e n n e l u g n o c h säkerhet, o c h m e d g l a d min skyndar h o n, när t a m b u r k l o c k a n ringer, i n att m o t t a g a s i n a g ä s t e r.
Vid middags- b j u d n i n g a r m ö t a s d e s s a ej s å s o m v i d s o a r é - e r n a v i d s a l o n g s d ö r r e n af v ä r d o c h v ä r d i n - n a, u t a n m o t t a g a s i ett i n r e g e m a k, o m s å d a n t finnes.
V ä r d i n n a n sitter s a m t r e s e r s i g f ö r hvarje n y gäst, m e d a n däremot värden un- der hela m o t t a g n i n g e n förblifver på gående fot.
O m t ä n k s a m h e t e n b j u d e r, att m a n ber n å g r a n ä r m a r e a n f ö r v a n t e r i n f i n n a s i g litet t i d i g a r e ä n d e ö f r i g a g ä s t e r n a, f ö r att så- lunda kring värdfolket m å bildas en ange- n ä m och o g e n e r a d krets, hindrande de först a n l ä n d a n d e f r ä m m a n d e p e r s o n e r n a från att v i d sitt i n t r ä d e erfara n å g o n k ä n s l a af ö d s - l i g h e t eller k y l a.
E t t h j ä r t l i g t v ä k o m m e n, e n artig fras, e n djup n i g n i n g m e d t a c k för äran, s o m sker h e n n e s h u s — se d ä r d e v a n l i g a s t e h ä l s n i n g s - formerna.
D e t f ö r s t å s af s i g själft, att e n n y b ö r j a r e g ö r k l o k t i att p å f ö r h a n d t ä n k a sig i n i, m e d h v i l k a p e r s o n e r h o n k o m m e r att stå a n s i k t e m o t a n s i k t e, o c h s å l u n d a e n s m u l a f ö r b e r e d a sitt lilla h ä l s n i n g s t a l, så att ej n å g o n af d e s s a o m f ö r l ä g e n h e t v i f t a n - de, m i n d r e behagliga pauser m å uppstå.
Ö f n i n g g e r i d e t t a s o m i allt a n n a t s n a r t g o d f ä r d i g h e t, o c h d e t är b l o t t, s o m s a g d t, för n y b ö r j a r e saken blifvit påpekad.
U n d e r d e få m i n u t e r, s o m f ö r e g å m i d d a g e n s ser- verande, presenterar värdfolket för hvaran- dra de personer, s o m råkas första g å n g e n, hvarjärnte värden underrättar herrarne o m, h v i l k e n d a m d e s k o l a f ö r a till b o r d e t.
P u n k t l i g h e t är e n p l i k t, s o m v i d e n m i d - d a g s b j u d n i n g åligger i s a m m a g r a d de bju- dande s o m de inbjudna.
Maten måste vara f ä r d i g p å u t s a t t k l o c k s l a g, o c h g ä s t e r n a få ej låta v ä n t a p å s i g.
I förbigående sagdt, är clet e m e l l e r t i d i v a l e t m e l l a n t v å o n d a t i n g att f ö r e d r a g a, att g ä s t e r n a v ä n t a p å maten, f r a m f ö r d e t att m a t e n v ä n t a r p å gästerna.
U n g e f ä r t i o m i n u t e r f ö r e d e n ut- s a t t a t i d e n k a n d e t v a r a l a g o m, att d e in- b j u d n a b ö r j a infinna sig.
T i d i g a r e k u n d e de m ö j l i g e n g e n e r a, m e n s e d a n k l o c k a n slagit, förorsakar deras dröjsmål inquietude.
Att afgöra h u r u m a n b ö r förhålla sig g e n t e m o t d e m, s o m k o m m a för sent, k a n vara kvistigt nog.
B i l l i g h e t e n f o r d r a r, att m a n åt d e m, h v i l k a s k l o c k a m ö j l i g e n dra- parsamma N y h e t e r i k l ä d n i n g s -, k a p p - och k o s t y m t y g e r för vårsäsongen hos Hildur Andersson, Stockholm.
Fruar!
12 Hötorget 12 Filial: 4 Södermalmstorg 4.
Riks- och Allm.
tel.
O {-, Kl M o ca M &amp; S £ o ra
g i t sig, b e v i l j a r e n f e m å t i o m i n u t e r s r e s p i t e, m e n så s n a r t k v a r t e n är i n n e, a n s e v i e j, att m a n b ö r t v e k a, u t a n s e r v e r a m i d d a - gen.
Att längre framskjuta den vore en ohöflighet m o t de öfriga gästerna — d e icke p u n k t l i g a å t e r ä r o f ö r t j ä n t a af e n l i t e n l ä x a.
N a t u r l i g t v i s m å s t e n å g o n h ä n s y n t a g a s till h v e m d e n d r ö j a n d e är.
M a n b ö r e n l i g t v å r m e n i n g ej låta d e öfriga i n b j u d n a v ä n t a e n s f e m m i n u t e r p å e n u n g m a n eller e n n ä r a a n h ö r i g, h v a r s d r ö j s m å l e j s k u l l e ses m e d blida ö g o n; m e d a n åter en stunds vän- tan p å en äldre, v ö r d n a d s v ä r d person, hvil- k e n m a n v i s s t e o f ö r m ö g e n att b e g å en o h ö f - l i g h e t eller b r y t a m o t l a g a r n e f ö r d e t k o r - rekta, näppeligen skulle v ä c k a n å g o n känsla af o t å l i g h e t h o s s ä l l s k a p e t o c h g ä r n a m å tillåtas.
E n l i t e n e r i n r a n m å h ä r få s i n p l a t s.
Värdinnan b ö r aldrig v i d en bjudning, s o m ej h e l t o c h h å l l e t ä g e r f ö r t r o l i g h e t e n s k a r a k - ter, s k y n d a u t i t a m b u r e n att v ä l k o m n a s i n a g ä s t e r, e n ä r d e s s a i r e g e l f ö r e d r a g a att f ö r e i n t r ä d e t i o b e m ä r k t h e t få o r d n a s i n t o i - lett.
Skulle emellertid det undantagsfallet inträffa, att e n k u n g l i g p e r s o n g j o r d e d i t t h u s d e n h ö g a ä r a n, i h å g k o m då, att m a n nedanför trappan mottager en sådan gäst.
När matsalsdörrarna slås u p p o c h b e - t j ä n t e n t i l l k ä n n a g i f v e r att d e t är s e r v e r a d t, bjuda herrarne damerna armen, o c h m a n g å r u t till b o r d e t i f ö l j a n d e o r d n i n g: V ä r d e n först m e d d e n g e n o m sin ålder eller s a m h ä l l s s t ä l l n i n g f ö r n ä m s t a b l a n d da- merna; därpå följa de andra paren utan r a n g o r d n i n g, h v a r v i d l i k v ä l i a k t t a g e s, att d e y n g r e t r ä d a åt s i d a n o c h l å t a d e ä l d r e p a s - s e r a f ö r e; v ä r d i n n a n sist m e d d e n h e r r e, m a n vill v i s a största hedern, o c h h v i l k e n h o n själf n a l k a s o c h låter f ö r s t å, att h o n v ä n t a r att af h o n o m b l i f v a u t f ö r d till b o r d e t.
Smörgåsbrickan b judes omkring inne i s a l o n g e n, o c h m a n slår s i g g e n a s t n e d v i d bordet.
I n n a n v i b j u d a a n d r a att s i t t a n e d v i d v å r t b o r d, är d e t n a t u r l i g t v i s af v i k t, att v i s j ä l f v a f ö r s t å ä t a p å ett fint o c h b e h a g l i g t sätt.
U n d e r ä t a n d e t v i s a v i o s s från v å r m e s t p r o s a i s k a, f ö r att i c k e s ä g a d j u r i s k a s i d a, h v a r f ö r d e t b ö r o s s a n g e l ä g e t v a r a ned- l ä g g a all m ö j l i g o m s o r g p å d e n n a m a t e r i - ella f u n k t i o n.
H u r u lätt k u n n a v i e j e l j e s p å v e r k a v å r a b o r d s g r a n n a r p å ett allt a n n a t än angenämt vis!
Säkert torde en hvar l a g t m ä r k e till, att d e n e n e f u l l g ö r d e n n a förrättning skickligare, d e n andre m i n d r e s k i c k l i g t, j a, p å få s a k e r s k i l j e r m a n så t y d l i g t d e n uppfostrade m ä n n i s k a n från d e n o u p p f o s t r a d e s o m p å h e n n e s s ä t t att äta.
R e d a n h o s b a r n e t i n p l a n t a s d e t i d e t bil- d a d e h e m m e t, att d e t v i d b o r d e t m å s t e u n d v i k a alla h ä f t i g a, k l u m p i g a r ö r e l s e r, p å d e t att g l a s e n e j m å b l i f v a k u l l s l a g n a o c h d u k e n n e d f l ä c k a d, att d e t e j s k a l l s m a c k a m e d l ä p p a r n a eller s l u k a m a t e n; ej s ä n k a m u n n e n n e d till tallriken, u t a n l y f t a a r m e n till m u n n e n o.
s. v.
Emellertid m å den, s o m v e r k l i g e n k a n äta, o c k s å tillåta s i g e n o c h a n n a n frihet.
S å t. e x.
b e r ä t t a s d e t, att d r o t t n i n g V i c t o r i a, h ä r s k a r i n n a n ö f v e r etikettens land, tager kycklingsbenet mellan fingrarna o c h afgnager köttet därpå.
Kan det blott ske m e d grace, m å gärna de tio af m o d e r n a t u r själf g i f n a v e r k t y g e n f ö r födans inmundigande någon gång användas.
T ö l p e n f ö r r å d e r s i n o r i g i n e g e n o m att k l u m - pigt gräfva m e d s o c k e r t å n g e n i skrinet, m e d a n d e n verserade d a m e n helt lätt tager sockerbiten m e d fingrarna.
Bland fruntimmer tyckes d e n uppfattnin- g e n v a r a g a n s k a g ä n g s e, att m a n g e n o m att v i s a i n t r e s s e f ö r h v a d m a n ä t e r s k u l l e å d a g a l ä g g a brist på belefvenhet.
G e n t e m o t e n d y l i k u p p f a t t n i n g tillåta v i o s s från d:r H a g d a h l citera n e d a n s t å e n d e: » S e d a n B y r o n o f f e n t l i g e n u t t a l a t s i n för- kastelsedom öfver damernas närvaro v i d större måltider o c h själfve G o e t h e i sin ' W i l h e l m M e i s t e r ' ä f v e n u t t r y c k t s i t t ogil- l a n d e ö f v e r a n b l i c k e n af ä t a n d e d a m e r, så föreställer sig m å n g e t fruntimmer det vara p r o f p å g o d t o n att v i s a e n f u l l k o m l i g lik- g i l t i g h e t f ö r allt h v a d d e f ö r t ä r a; m e n d e n - na f ö r d o m har nu p å ett talangfullt sätt b e k ä m p a t s, » — syftar på en middagsskil- d r i n g af l a d y M o r g a n — » o c h Brillat-Sava- r i n s ä g e r ä f v e n p å sitt b e h a g l i g t s k ä m t - s a m m a s p r å k, fullt af s a n n i n g a r: Gurman- d i s e n är p å i n t e t s ä t t o p a s s a n d e f ö r frun- t i m m e r; d e n öfverensstämmer m e d deras s p ä d a k r o p p s b y g g n a d o c h är e n e r s ä t t n i n g för d e n ö j e n, s o m d e n ö d g a s afsäga sig o c h f ö r d e o l ä g e n h e t e r, till h v i l k a d e t y c k a s v a r a d ö m d a af n a t u r e n.
Intet kan skänka en å s k å d a r e m e r a n ö j e ä n att s e e n t ä c k k v i n n - l i g g u r m e t u n d e r v a p e n: h e n n e s s e r v e t är l a g d m e d o m s o r g, d e n e n a af h e n n e s hän- d e r h v i l a r p å b o r d e t, d e n a n d r a f ö r till m u n - n e n s m å s m a k f u l l t s k u r n a b i t a r eller e n r a p p h ö n s v i n g e, p å h v i l k e n k ö t t e t m å s t e af- gnagas; hennes ö g o n tindra, h e n n e s läppar g l ä n s a, h e n n e s s a m t a l är a n g e n ä m t, alla h e n n e s r ö r e l s e r fulla af b e h a g; h o n b o r t - l ä g g e r i c k e d e n n a fläkt af k o k e t t e r i, s o m k v i n n o r n a v e t a att i n l ä g g a i allt.
M e d så m å n g a f ö r d e l a r p å s i n s i d a är h o n o m o t - s t å n d l i g, o c h c e n s o r n C a t o själf s k u l l e låtit beveka sig. » I f r å g a o m a n v ä n d a n d e t af k n i f o c h gaf- fel s t r i d a d e t e n g e l s k a o c h f r a n s k a b r u k e t o m väldet.
D e t f ö r s t n ä m n d a består, s o m b e k a n t, däri, att k n i f v e n, a l d r i g l ä m n a s u r h ö g r a h a n d e n, att k ö t t e t s k a r e s i d e n m å n m a n äter, o c h att m a t e n f ö r e s till m u n n e n m e d gaffeln, s o m hålles i d e n vänstra; det s e n a r e däri, att k ö t t e t f ö r s t s k a r e s h e l t o c h hållet, att m a n d ä r p å b o r t l ä g g e r k n i f v e n o c h fattar gaffeln m e d h ö g r a h a n d e n o c h en brödbit i den vänstra.
B å d a sätten äro b r a, o c h m a n a n v ä n d e r efter b e h a g d e t m a n är v a n v i d.
M e n v i å t e r v ä n d a efter d e n n a lilla afvi- k e l s e till f e s t m i d d a g e n o c h till v å r a amfi- tryoners plikter.
S e d a n s o p p a n ätits o c h v i n e t b l i f v i t s e r v e - radt, fatta v ä r d o c h v ä r d i n n a sina glas o c h d r i c k a s i n a g ä s t e r till, h v a r v i d v ä r d e n y t t r a r några välkomstord.
N u börjar feststämnin- g e n erfaras, t u n g a n s b a n d l o s s a s, k o n v e r - sationen flödar.
G o d t h u m ö r o c h g o d vilja t i l l h ö r d e t h v a r o c h e n att till b o r d e t m e d f ö r a.
» Sorgsna minnen, Tankens plågohär, Denna sälla stund försvinnen!
Den för glädjen är. » Värd och värdinna dricka sedan under m i d d a g e n s lopp m e d h v a r o c h en särskildt af s i n a g ä s t e r — f ö r e n g ä s t å t e r att » t r y c k a » e n af v ä r d f o l k e t lär e n l i g t g a m m a l s v e n s k sed kosta sju glas —; vid c h a m p a g n e n h å l l e s festtalet, o c h är o r d e t s e d a n fritt.
V i d s i s t a g l a s e t f ö r e s l å r d e n ä l d s t e eller m e s t framskjutne b l a n d herrarne värdfolkets skål j ä m t e d e t att h a n å s i n a o c h ö f r i g a s v ä g - nar tackar för välfägnaden.
D e t g a m l a b r u k e t att v i d b o r d e t u p p - s t ä m m a en liten visa t y c k e s n u m e r a vara alldeles b o r t g l ö m d t.
Men denna plägsed kunde gärna upplifvas.
V i börja tvinga in o s s i allt f ö r s t r a m a f o r m e r.
L i t e t o m v ä x - ling skulle ej skada.
S ä k e r t s k u l l e d e t äf- ven p å » sena tiders b a r n » verka ganska s t ä m n i n g s f u l l t att u n d e r e n p a u s i s e r v e - ringen höra en kvartett uppstämma någon af d e v a c k r a B e l l m a n s s å n g e r n a s å s o m t. e x.
» H v i l a v i d d e n n a k ä l l a », eller h e l t u p p - f r i s k a n d e, o m alla m e d r ö s t h e l t e n k e l t in- stämde i en unisont sjungen bordvisa.
A t t s å n g e n i ett b i l d a d t l a g s k u l l e u r a r t a till skrål o c h d r y c k e s v i s o r, k a n j u ej förut- sättas.
N ä r v ä r d o c h v ä r d i n n a s e att alla s l u t a t, u t b y t a d e e n b l i c k af s a m f ö r s t å n d o c h r e s a sig s a m t i d i g t, h v a r m e d t e c k n e t är g i f v e t att återvända in i salongen.
Naturligtvis välja d e n o g a ö g o n b l i c k e t att b r y t a u p p, så att ej ett s a m t a l eller e n r o l i g h i s t o r i a a f b r y t e s.
Herrarne t a g a d a m e r n a s stolar o c h skjuta i n d e m u n d e r b o r d e t j ä m t e s i n a e g n a, så att t r ä n g s e l e j m å u p p s t å, h v a r p å m i d d a g s - sällskapet tågar in parvis i salongen i sam- m a o r d n i n g, s o m f ö l j d e s v i d u t g å n g e n till bordet.
é U p notisboken.
Stochliolms internationella lärarinne- Iiem.
Föreningen för detta beaktansvärda h e m hade häromdagen årsmöte i hemmets lokal, Kungs- gatan 26.
A f årsberättelsen framgår, att hemmet, som att börja m e d bestod af 6 rum, jungfrukam- mare o c h kök, under året måst utvidgas m e d en våning på 7 rum o c h kök, däraf 10 äro upplåtna åt inackorderingar.
H e m m e t har för närvarande 16 sådana, m e n kan mottaga in allés 18 pensio- närer.
I h e m m e t ha under året 78 pensionärer varit intagna, nämligen 55 svenskor, 2 norskor, 2 finskor, 5 danskor, 9 schweiziskor, 3 tyskor, 1 engelska o c h 1 polska.
Föreningsmedlemmar- nes antal är 348.
H e m m e t s lokaler äro mycket trefliga o c h in- bjudande, priset för hel inackordering 45 kr.
pr månad.
Drottning Josefinas minne.
» Stiftelsen K o n u n g Oscar I:s minne » firade den 1 dennes i Stockholm årsdagen af sin 20-åriga tillvaro.
Den 1 april 1876 uppläts nämligen anstalten för de första pensionärerna, hvilka några dagar senare därstädes välkomnades personligen af änkedrott- ning Josefina, anstaltens stiftarinna.
Till åmin- nelse af den för stiftelsen betydelsefulla dagen aftäcktes ett särdeles lyckadt, af fröken E. Keijser i olja måladt porträtt af änkedrottningen.
Inför de v i d tillfället församlade pensionärerna jämte anstaltens föreståndarinna m e d biträden samt ledamöter i styrelsen tolkade ordföranden, gene- ralen frih.
Leijonhufvud, i varma o c h vältaliga ordalag den hädangångna furstinnans ädla lifs- gärning.
* Litteratur.
» Ord och bild », d e n förtjänstfulla, af hr Earl Wahlin utgifna illustrerade månadstidskriften, har i dagarne utsändt sitt andra häfte för året, det femtionde i följd sedan tidskriftens begyn- nelse.
M e d anledning häraf har utgifvaren läm- nat en öfverblick öfver » Ord o c h bilds » hittills- varande verksamhet o c h utveckling samt ägnat några minnets o c h erkännandets ord närmast åt de personer, som under den gångna perioden gått hädan o c h hvilka — i literärt, artistiskt eller ekonomiskt hänseende — ägnat tidskriften o c h dess all uppmuntran värda program sin med- verkan o c h sitt understöd.
A f denna öfversikt skall man finna bekräftad t, hurusom » Ord o c h bild » alltjämt kring sig vetat samla de bästa krafter, vår nutida inhemska odling på skilda områden förmår uppvisa, o c h på ett synnerligen berömvärdt sätt förverkligat sin vackra uppgift som » föregångsman » i n o m vår ej alltför rika tid- skriftslitteratur.
» Ord o c h bild » måste också oveldigt erkännas vara väl förtjänt af den bildade allmänhetens uppmärksamhet o c h uppmuntran, hvarhelst konstnärliga o c h literära intressen fun- nit plats i svenska h e m.
Dess spridning har varit i jämnt stigande, o c h den smak o c h kon-
sekvens, utgifvåren allt fortfarande ådagalägger vid målets fullföljande, borga för, att den nu närmast förestående femtiohäftesperioden kom- mer att utgöra ännu ett steg framåt i tidskrif- tens såväl inre s o m yttre utveckling.
V i till- önska den därtill hjärtligen all framgång!
Svenska turistföreningens årsskrift f ö r 1896 är nu u t k o m m e n o c h utgör ett glädjande vittnes- börd öfver det framgångsrika o c h energiska sätt, på hvilket den lifskraftiga föreningen om- händerhar sin fosterländska uppgift.
M e d sitt femtiotal vyer, s o m dock kunnat vara bättre tryckta, från olika delar af vårt land o c h m e d sina lockande skildringar från reselif i norr o c h söder, i b y g d o c h o b y g d, utgör den präktiga v o l y m e n ej blott en prydnad för kam- marsittarens bokhylla, utan, hvad mera är, den bästa eggelse till att draga ut m e d rensel o c h staf o c h själf lära känna sitt land.
Och att Svenska turistföreningen o c h dess syften vunnit anslutning äfven bland våra lefnadsfriska unga damer, därom vittna i det nu föreliggande häftet exempelvis fröknarna Cleves o c h Paijkulls fängs- lande vandringsminnen från Lule lappmark eller doktor Ellen Fries ' teckning af den lilla staden Strängnäs ' kulturhistoriska mmnesmäi ' ken.
* Teater och musik.
Konserter.
Påskhelgen har s o m vanligt haft att bjuda på en hel del musiktillställningar, mer eller mindre märkliga.
V i hålla oss uteslutande till de förra och omnämna d e m här helt kort i tidsföljd.
Hrr Franz Nerudas och Salomon Smiths konsert blef naturligtvis till en enda stor triumf för de båda eminenta o c h populära artisterna.
En full- talig publik o c h en smittande stämning af hjärt- lig, otvungen hyllning!
Allra främst bland de vokala prestationerna sätta vi hr Smiths breda, mäktigt stilrena oeh imponerande föredrag af Beethovens härliga Gellert-Lieder, men äfven i de operasaker o c h romanser, s o m programmet upptog, gaf han denna afton det bästa af sin gedigna konst.
Professor Neruda tog oss också alla med, redan m e d första dragen af sin stråke i Bruchs välkända adagio öfver hebreiska melo- dier.
Och han höll oss orubbligt fast, hela af- tonen, vare sig det gällde hans egna slaviskt färgmättade kompositioner, romansen i e-dur o c h serenaden, Moszkowskis eller Saint-Saéns ' eleganta modernitet eller Poppers förtjusande virtuoslek » Papillon ».
Grefvinnan Taube fick man beklag- ligtvis försaka, m e n fru Edling gaf vacker ersätt- ning, o c h ingen hade väl heller denna afton nå- gon tanke på hvad s o m icke bjöds för allt det fullgoda, s o m ymnigt gafs.
Par Brikolls konsert kan väl ej räknas till de egentliga påskkonserterna, m e n måste här in- rymmas, enär den gått af stapeln efter sedan Iduns förra n u m m e r presslades, nämligen ons- dagen den 1 dennes.
Programmet b j ö d s o m van- ligt på förträffliga Bellmanskörer äfvensom andra körer, bland d e m Eeissigers populära » Olav Trygvason ».
Därjämte fick man tillfälle att i ett par solonummer göra bekantskap m e d en ny o c h ganska sympatisk tenor, nämligen kantorn i judiska synagogan härstädes W. Klein.
Solo- n u m m e r utfördes för öfrigt af hr W. Dorph, känd från flere föregående konserter.
Programmets hufvud- o c h slutnummer utgjordes emellertid af » Der Barde », ballad för solo, kör o c h orkester af dir. E. Åkerberg, en dramatisk o c h målande komposition, väl instrumenterad, o c h som gjorde sin upphofsman all heder.
Utförandet häraf län- der brikollisternas skicklige anförare, komposi- tören själf, såväl s o m kören o c h sällskapets or- kester till berömmelse.
Solopartiet tolkades äfven här förtjänstfullt af hr Klein.
Sällskapets orke- ster utförde dessutom Jubeluvertyr af W e b e r o c h suite I ur » Peer G5 ' nt ».
Det hela leddes för- träffligt af dir.
Å k e r b e r g o c h väckte rättvist bi- fall hos den fullsatta salongen.
Alma Fohströms konsert ägde rum torsdagen den 2 dennes inför en publik, s o m kunde hafva varit mera fulltalig.
De, s o m k o m m i t tillstädes, fingo emellertid tillfälle stifta bekantskap m e d en af kontinentens mest framstående sångdivor, hvad beträffar strupfärdighet, j ä m n h e t i stämman o c h denna senares höjd.
Ett mera briljant utföran- de än det, s o m k o m de båda sångerna » Si j ' étais 1 ' oiseau léger » o c h » Air du Mysoli » till del, torde näppeligen kunna tänkas.
E n stundom märkbar brist i intonationens renhet torde få tillskrifvas någon tillfällig indisposition.
Programmet var för öfrigt sammansatt så, att man mera fick in- tryck af att hafva den öfverlägsna virtuosen framför sig än den framstående konstnärinnan i högre bemärkelse.
Synnerligen intressant skulle det .varit, o m man fått höra fru F. från scenen, där honl är vara särdeles förträfflig.
Att bekantskapen emellertid var väl förtjänt att göras, därom vittnade påtagligen det lifliga bi- fallet från den intresserade publiken.
Långfredagskonserten i Östermalms kyrka m e d H a y d n s odödliga oratorium » Skapelsen » hade som vanligt samlat fullt hus under de höga tem- pelhvalfven.
Äfven aftonen förut på generalre- pitionen var kyrkan till sista plats upptagen af andäktigt lyssnande åhörare.
Solister voro i år hrr Bratbost o c h Strandberg i Uriels parti, hr Salomon Smith i Eafaels, hr Söderman i A d a m s, fru Edling i Gabriels (2:dra afd.)
o c h Evas samt fröken Thulin i Gabriels (l:sta afd.).
Alla dessa, särskildt hr Smith, förtjäna liksom kören o c h orkestern det fullaste erkännande.
Herr Axel Rundbergs matiné i Musikaliska aka- demiens stora sal på påskdagen gestaltade sig äfven i år för den fulltaliga o c h lifligt tacksam- ma publiken till ett stycke musikaliskt evéné- ment g e n o m de deltagande artisternas talrikhet o c h popularitet, g e n o m de framförda numrens nyhet o c h omväxling.
Bland de nummer, s o m mest anslogo, anteckna vi främst hr Lundqvists charmanta föredrag af ett par nya, vackra sån- ger af Peterson-Berger: Hemlängtan o c h Serenad, af hvilka den senare, efter envist bifall, måste bisseras; vidare hrr Ödmanns o c h Södermans stora duo ur Bizets » Pärlfiskarne » — också en nyhet för vår musikpublik — fröken Petrinis koloratur- glänsande » Il pensieroso » af Handel o c h hr Mo- rdlos recitativ o c h aria ur » Judinnan ».
Samtliga de uppträdande fingo för öfrigt sin andel af bi- fallet, fru Almati-Bundberg, fröknarna Frödin och Kragballe i rikt mått.
Fru Östberg hade fått sjukdomsförhinder, m e n fru Ellen Hartman var just den rätta att trösta oss däröfver m e d sin intagande lilla saga af Andersen — en ej oväl- k o m m e n omväxling bland den m y c k n a musiken.
ponerande.
Litet mera illusion af ungdomlighet kunde man dock kanske ha önskat öfver gestal- ten, särskildt borde detta ha åstadkommits i ma- skeringen.
Publikens lifligaste hyllning beledsa- gade prestationen.
Bland öfriga rollinnehafvare framhålla vi främst fru Fahlman, hvars Kosaura var af ypperlig verkan.
Fru Hoving (Estella), hr Skånberg (Astolf), hr Örtengren (kungen), hr En- gelbrecht (Clotalclo) o c h hr Nyblom (Clarin) för- tjäna äfven samtliga sitt erkännande.
Det vore att önska att dramat nu införlifvades m e d Dra- matiska teaterns ordinarie spellista.
Vasateatern har upptagit Gunnar Hedbergs bekanta skådespel » K u n g Midas », för stock- holmspubliken tidigast i minne sedan den ut- märkta danska skådespelerskan fru Hennings under sitt gästspel å Dramatiska teatern för några år sedan utförde Anna Hjelm.
De framstående artister, s o m nu å Vasateatern upp- bära ett par af hufvudrollerna, ha o c k redan ti- digare i dessa framträdt för hufvudstadens pu- blik, då Lindbergska sällskapet i maj 1893 här gaf » Kung Midas » m e d fru Håkanson, s o m A n n a och hr Svennberg s o m Gerhard Hjelm.
Deras gripande tolkning af dessa intressanta karaktä- rer, af hvilken Idun redan då lämnade en ut- förlig skildring (se Julia Håkansons biografi o c h teaterafdelningen i n:r 20, 1893), skall helt visst ej heller nu förfela sin verkan o c h gifva teatern många goda hus.
A f de öfriga förnämligare rollerna utför nu hr Lavin Finn Hals o c h når därvid m e d sina egendomligt stillfärdiga medel en mycket sym- patisk verkan.
Däremot måste hr G. Ranfls Jo- hannes Ramseth betecknas s o m föga lyckad, syn- nerligast vid minnet af hvad Aug.
Lindberg här presterade — en af sina allra bästa moderna ka- raktärer.
E n slik primitiv kolportörsfigur s o m den, hr Ranft gaf oss, har förf.
helt visst icke af sett m e d » sanningssägaren », trots all dennes själfgodhet o c h falska patos.
Litet mera glans o c h förfining måste man vänta öfver den inan, som — utom sig själf — duperar en så stor del af äfven de högt bildade i sin omgifning.
* K. operans fjärde symfonikonsert k o m m e r sist i ordningen af konserterna, men torde till vär- det få sättas bland de främsta.
Programmet var särdeles intressant; det upptog ej mindre än tvänne nyheter.
Som inledningsnummer o c h re- presentant för den äldre klassiska musiken stod Beethovens symfoni n:r 1, många gånger utförd härstädes o c h alltid emottagen med lifligt bifall.
Ä n n u en symfoni stod på programmet o c h det en af nj ' aste datum, nämligen Chr.
Sindings sym- foni för stor orkester, o p.
21, d-moll.
Kraftig o c h storslagen till sin b y g g n a d samt full af in- spiration o c h originalitet, torde denna symfoni dock ej kunna varda i egentlig mening populär.
Därtill förefaller den n o g väl tung.
A t t den emellertid är ett synnerligen aktningsbjudande verk, kan ej förnekas.
Som mellannummer å programmet hade uppsatts » Namouna », suite för orkester af den aflidne franske kompositören Ed- uard Lalo.
Det hela verkar mera som ett balett- divertissement, något som det ock egentligen lär vara.
Det är i alla fall af g o d verkan genom sin förträffliga, ja rent af raffinerade instrumen- tering.
Konserten leddes m e d vanlig skicklig- het af förste kapellmästaren O. Nordqvist, hvil- ken jämte hofkapellet fick mottaga den nästan fulltaliga publikens lifliga o c h välförtjänta bifall.
Hrr Tor Aulin och Vilhelm Stenhammar för- bereda en intressamt konsert till tisdagen den 5 maj, v i d hvilken endast kompositioner af vår framstående tonsättare Emil Sjögren k o m m a att utföras.
Herr Emil Hillbergs föreställning på K o n g l.
Operan af Calderons poesimättade drama » Lifvet en dröm » hade fulltaligt församlat den publik, s o m m e d förtjusning omfattar de sällsynta till- fällen, hvilka nutilldags bjudas, att njuta af verkligt stor o c h klassisk konst.
Det var också närmast en stämning, vi kunna säga af andakt, som hvilade öfver salongen, när ridån gick upp för den spanske skaldens högstämda riddarsaga, hvars symboliska innebörd Atterbom i korthet sammanfattat i dessa o r d: » Allt jordlif är en d r ö m; må kring oss finnas All lyckas glans — vi få det dock ej glömma.
Bäst är därför så rent o c h skönt att drömma, Att när vi vakna, gladt vi d r ö m m e n minnas. » Hufvudrollen, prins Sigismund, utfördes af hr Hillberg m e d lyrisk glöd o c h kraft o c h i den rätta stora stilen samt verkade också högst im- • Stilleben.
Novell af A l v i l d e P r y d z.
(Forts.) M e n d å h a d e B e r n t i n e t a g i t o r d e t från d e m — B e r n t i n e h a d e alltid v a r i t v a n att föra ordet, o c h d e s s u t o m g j o r d e hennes o v a n l i g t d j u p a s t ä m m a ett v i s s t i n t r y c k — o c h k a p t e n e n m å s t e, o a k t a d t h a n u t a n tvif- vel varit den, s o m i d e n n a fråga gjort d e m e s t p r a k t i s k a i n l ä g g e n, s v ä l j a h a r m e n öf- v e r att k ö p m a n n e n i d e t a f g ö r a n d e ö g o n - b l i c k e t v ä n d e s i g till B e r n t i n e m e d s i t t o f ö r s k ä m d a: » J a, n u få v i h ö r a, h v a d k o m - mendanten säger. » M e d ett o t å l i g t r y c k i s i n s t y f v a u n i f o r m s - k r a g e h a d e k a p t e n e n g å t t s i n v ä g o c h se- dan varit riktigt t y c k m y c k e n en stund v i d kvällsbordet.
Emellertid k o m m o småflickorna i väg, o m än utan n å g o t eldfast skåp.
M e n h v a d d e t v i l l e s ä g a att k o m m a så där u t i v ä r l d e n, d e t h a d e d e d ä r h e m m a i n g e n klar f ö r e s t ä l l n i n g o m.
N å g o t s y n n e r l i g t b e s k e d d ä r o m fingo ' d e ej h e l l e r g e n o m b r e f v e n; s m å f l i c k o r n a v o r o o v a n a v i d att s k r i f v a b r e f — d e t var o c k s å a l l d e l e s f ö r m y c k e t att s k r i f v a o m — så m a n k u n d e väl icke vänta sig det stort annor- l u n d a än det blef.
M e n att d e f u n n o s i g v ä l i s i n a v i d l y f - t i g a f ö r h å l l a n d e n, v i s a d e s i g t y d l i g t af d e n o m s t ä n d i g h e t e n, att d e efter v i n t e r n i S t o c k - h o l m d r o g o v i d a r e s ö d e r u t, l o c k a d e af e n tillfälligtvis anträffad a f k o m l i n g till t a n t e n.
D e t var u n g d o m s d å r s k a p e n, s o m n u först k o m till u t b r o t t, m e n a d e H a n s D i d r i k, t y allt m å s t e ä n d o c k h a s i n t i d.
1 F ö r s t i m a j, eftet l / ^ års b o r t a v a r o, v ä n - tades d e tillbaka, o c h n u g l a d d e sig de tre
JIDJJN 120 hemmavarande förestodo.
åt de öfverraskningar, sad, och Hans med tunga, g a r d i n e r Men nat Dinah fingo de sjuknade.
krasslig under många sängen, och kunde att nu drig händt Men Berntine var då kom; den annat tog död, saken, än det ännu k o m m a till Dinah turligtvis åt var Didrik när allt var var, just därför var, som centrerat antalet att att efter afskräckande.
en Något kon- måste j u företaga en n y alla fall i c k e blifva ena mer Didrik, s o m nog kunde gjort Berntine en för sin del k u n d e hushållerska, o c h två, uppnådde och då Redigeras af Sophie Linge.
tacksamhet.
Netta hade den om impertinenta i källarvåningen, där finns kräk! » alldeles icke en helt vanlig upp- det var ett hade kapten Hans en gen den genast formligt uppror, g å t t ut, skulle haft en hon visste, att skjuta g o d lust hans Didrik som af därom.
Netta var s k u l l e trak- portvaktens.
kejsarinnans amerikanska dylikt; men han som blic- det minsta var han fick grand det icke af Österrike äktenskapshistorier ej Berntine — upp- sanningen själf h e l l e r att — • r ä t t d e r v a r f r a m s t o d d e n lille g o s s e n s b l e k a ansikte hon tycktes — s ö k t e u t allt d e t r o l i g a s t e, s o m f a n n s lifvad säga kasta bistra få g l ö m m a Nettas hänsynslöshet: tidningarna: och sju- förmidda- för att o m den stackars Berntine icke h a d e n o g jaktturer, rysligt h ö g t för Berntine sitt e g e t e l ä n d e, u t a n ä f v e n Han ut- dra.
börjat att teras m e d frukostbordet stod vid d e n D i d r i k satt h e m m a hela och läste henne eller d e n e v e n - o c h g a f sig så o m hon icke på samma m ä s t a r i n n a att icke för honom.
(Slut i nästa n:r.)
nämligen, Och g å n g varit när rasande varit eller att han kvällen väcka honom Innehållsförteckning: kom, på henne o m middagen, då h o n nu, just en laga g o d mat, o c h o m regelbundet, FanDy Hjelm; af Claes Lundin.
Med porträtt).
— I prästgården; p o e m af Lotten von Krainer.
— Vidgad bori- sont; af En tolflmediem.
— Outtalade o r d; skiss för i - d u n af Agathc Lind.
I.
— Iduns läkarartiklar.
V J I I: Psykoterapi; af d:r O. O. Wetterstrand.
(Forts.) — Från Iduns läsekrels: » Falska mynt »; af Broder Edmund.
— När m a n skall hålla gästabud.
.
.
A f Ellen Bergström.
V: Midda- gen.
— Ur notisboken.
— Litteratur.
— Teater och musik.
— Stilleben; novell af Atvilde Prydx.
— Tidsfördrif.
kunnat för att få en kro- så h a d e h o n för länge porten.
s o m Berntine i sina något orediga reflektioner angående p a p e g o j a n hun- nit öf- så långt, att h o n börjat gråta öfver, att Ordspråksgåta.
Charad.
1 2 Mitt första är en veteran Bland alla träd i skogen.
Mitt andra är så lätt: ett flarn, Men finnes ej på logen.
Mitt tredje, m e d en bokstaf till, Ett nyttigt husdjur är.
Mitt hela — a c k: vid trastens drill H u r ljuft att d r ö m m a där.
3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 Timtam.
Logogryf.
En En Jag An Ett Jag Att Bli Men Jag Att Nu såsom till n å g o n f a t t i g, skaffa var Netta att p å h u f v u d e t, m e n hen- sedan varit j a g a d på systrarna man Tiåsförånf.
mottagas med na.
.
.
eller en m o r g o n vid sig hitta p å att underlig, förslag.
flytta o c h när Det af d e - sällskap, e m o t h e n n e, u t a n att morgonen två.
förstå, smula tålmodigt en del andra än hund mera l å t a kaffet glömt, hur stället mest h v a d h a n påstod, en riktig n ä b b g ä d d a, han p å s t o d, att d e t icke det att bort efter » Nere plötsligen helt sitt allra ett b r a v a n v å r d a d t litet lysning — Hans i det bekymra huset.
säger m e d det började icke dess m i n d r e arbeta Kaptenen kar sådan systern skakade kaffekokaren tid och bodde två Bidrag god en kanske tjänsteflickan D i d r i k m e n a d e, att när småflickorna men o c h list af vänder tonfall: något sig.
dande två, hem, kunde man fick m e n när h o n d å eventuella h u n d e n Så var o c h gifvit k o m m a e n till i i Han systern humbug papegojan, tryckte detta aldrig h ä n d t förr.
D e t skulle sig den — detta faktum sig Netta prata så roligt, p å s t o d H a n s D i d r i k.
tuella göra bort.
g a g n a till n å g o t; p å gjorde kunde Berntine voro endast hon dagar, skaffa vore med o m saknaden bara kunde na- sknlle Hans Man papegoja d ö d, så var h o n nu skulle h o n ändå aldrig kunna prata, henne.
nes fantasi de sig kring fördelning; sorgen antal.
g i c k så g r u f l i g t p å t o k i h u - göras, det måste Hans ras det att flere f ö r s l a g till r e k o n s t r u e r i n g som det var ingenting så s o m D i n a h 3 outtröttlige Hans Didrik k o m då fram nya rätta.
mera 3 anklagelse.
med så m e n Berntine k u n d e icke inse något kommo det var Den all- omöjligare för allting set, s e d a n D i n a h g å t t Värsfr tro, ju från Didrik.
t v å i stället för tre, b a r a h o n o c h att Hans omöjligt det hade slogo Berntine; tänka på i att intaga Dinah verkligen d o g o c h de Didrik, Berntine ty man k o m m i t tilLbottnen m e d det, u p p d a g a d e hon, förr.
voro endast Hans allvar, Siffrorna Fastän att h o n m å s t att och att an- år, h a d e det aldrig h ä n d t förut, förändringen, 3 i 2 h e m f ö r ö k a d e s till 2 o c h 2 i hem.
och vägg-gobeliner.
vid midvintern tänka p å: Dinah varit det och Didrik hade köpt nya möbler redan att verraskande som Hela v å n i n g e n hade blifvit upput- 1896 diktens hjälte, skaldens d r ö m — än blir klandrad, får b e r ö m.
o r d till ledning er vill ge — mina runor dubbelt tre.
gåtor g ö m m e r mer än tjog, d e m förtälja står min håg.
Triangelaritmogryf.
1 2 3 4 5 2 3 8 2 9 7 2 10 6 4 9 6 5 7 •1 1) Luftigt sommarrum, 2) fastlagsdelice, 3) Kneippkur, 4) stenart, 5) » dryckeskärl », 6) uppblåst varelse, 7) prydnad, 8) gudaboning, 9) huf- vudstad, 10) mansnamn, 11) hjälteämne, 12) stad i Kina, 13) ljusets fiende, _14) » herrarnes » fasa, 15) idogt samhälle, IG) pelsvara, 17) vilclt djur.
A r o orden rätt funna, så bilda de bokstäfver, hvilka infalla i de med stjärnor utmärkta rutorna, ett bekant ordstäf.
S.L. F H v a d reds för herre o c h för dräng?
Extrakt s o m nu är h ö g t i sväng.
En k ä m p e ifrån sagans da ' r.
H v a d månget läger endast har.
H v a d fågeln är, vid mänskor van.
H v a d är den glatta skridskoba ' n?
H v a d man kan bli på många sätt.
Ett skadedjur, så fint o c h lätt.
Två träd, s o m våren prydnad ger.
Ett märke, s o m man gärna ser.
H v a d är den sig för m ö d a drar?
En sport, s o m gamla anor har.
H v a d s o m till deladt motsats är.
En liten plats, för mången kär.
H v a d i vårt bröst ej rymmas må.
H u r är det, där man knappt kan g å?
Ett namn man o c k åt rosor ger.
Ett mansnamn, s o m man sällan ser.
Ett annat ifrån » flodens » da ' r.
H v a d förr en konung kallad var.
A n har jag två, ja kanske tre, Dem sök u p p själf, min läsare.
Barbro.
1) Italiensk stad, 2) fruntimmers- namn, 3) villkor för handelsresande, 4) mansnamn, 5) p r o n o m e n, ti) bok- staf.
Maj.
Bokstafsgåta.
Af d e bokstäfver, hvilka ingå i följande fyra ord bildas ett nytt så- dant (substantiv i bestämd form) Orden ä r o: ren, lots, man, bark.
Helga 2 2 6 6 2 = Öfverjordisk ~ | r t vård — gitarr herre — råg ack — han bokstaf — snö Tim-täm.
Apoköp.
1 — 5) 1 — 4) 1 — 3) 1 — 2) H v a d nålen kan göra.
Någonting fördärfbringande.
En skönhet.
H v a d vi alla behöfva.
Ninne.
Paragram.
E-f. Sifferlogogryf.
8 5 1 5 1 5 2 3 a 1 8 =) &gt; - 5 3 = Nation.
7 8 = Samhälle.
Om nedanstående o r d ersättas m e d de riktiga (af lika eller motsatt be- tydelse) bilda begynnelse- o c h slut- bokstäfverna benämningen på en härskare o c h hans undersåte.
Namn.
= Förbindligt.
= Parfym.
HULTHåNS Cacao &amp; Gbocolad fjäril l — v o j p å ' — sugga - the — snöre Lösningar.
Lögögryfen: Tvedräkt; ät, dräkt, teg, gräl, rätt, ärg, träd, dvärg, ved, get, tre, er, tärd, värde, vett, te, deg, väg, tät, trade.
Charaden: Sko-horn.
Schachyåtan: Hvad mande den längtan vara som rör sig i mitt sinn?
Till Österland vill jag fara, till allra kärestan min.
Och sker mig ' efter min vilja, då blir jag i Österland till Sarons fagraste lilja och får brytas af hans hand.
' Till Österland * (ur Vapensmeden).
sandi rekommenderas som den b ä s t a och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Joh.
Lang, Seved Ribbing, Kils 0:son Gadde, C.
J.
A s k samt doktor Olof Moberg.
