# ID: svediakorp-per1067
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,627
# sentences: 898
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns N:r 13 (432).
Fredagen den 27 mars 1896.
Byrå: Prenumerationspris p r ä r: Idun ensam - kr.
5.
— K l a r a södra k y r k o g.
1 6, l tr. Allm.
telef.
6147.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
• 6: — Iduns Modet., månadsuppl • 3: — Prenumeration sker å alla post- Barngarderoben » 3: — anstalter i riket.
Aktiebola 9:de årg.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
FRITHIOF HELLBERG.
För » Platssökande, o. » Lediga platser » Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Redaktör och utgifvare: Alma Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Fohström.
I Jå vår musikaliskt intresserade publik i dessa dagar beredes nöjet att stifta närmare bekantskap med en af vårt gamla systerland Finlands mest framstående konstnärinnor på sångens och den lyriska dramatikens område, i det nämligen Alma Foh- ström den 2 april konserterar härstädes, ha vi funnit tillfället lämpligt att pryda Idun med hennes intagande bild.
Den nu världsberyktade konstnärin- nan, som just återvänder från ett triumftåg genom Österrike, Schweiz och Tysk- land för att i Moskva, där hon numera äger sitt hem, vid den förestående kejsar- kröningen biträda vid utfö- randet af festkantaten, är visserligen icke förut obekant för Stockholms musikvärld.
Många år äro dock nu gång- na, sedan hon lät höra sig i vårt land, då en ännu helt ung och i stark utveckling stadd nybörjarinna; hon åter- kommer nu som den mog- nade, sina rika medel fullt behärskande artisten.
Alma Fohström, som är Helsingforsbarn, erhöll sin första utbildning af den be- römda sånglärarinnan i S:t Petersburg, fru Nissen-Salo- mon från Göteborg, hvilken tyvärr allt för tidigt gick hä- dan; efter henne existerar i Ryssland ingen jämnbördig sånglärarinna.
Alma Foh- ström är en af hennes sista elever.
Efter fru Nissen-Salo- mons bortgång begaf sig den unga konstnärinnan för sin vidare utbildning till Italien, där hon åtnjöt undervisning af professorerna Lamperti och Tryckeri gåfvo hennes stämma den sista Varesi, hvilka, så att sä konstnärliga slipningen.
Alma Fohström beträdde för första gången en storstadsscen år 1884 i Berlin, hvarvid hon utförde titelrollerna i operorna » Lucia » och » Sömngångerskan ».
Sällan har det väl lyckats en ung, dittills fullkomligt obekant främmande sångerska att från första stund inhösta så rika triumfer i den kritiska tyska rikshufvudstaden som dem, hvilka kommo Alma Fohström till del.
, Det ges väl numera knap- past något låifd, som konst- närinnan på äma jpdsträckta resor icke berört.
* ^E£ter sina framgångar i Berlin engage- rades hon af den kände im- pressarion Mapleson för en turné genom Amerika, hvil- ken under åren 1885 och 1886 utsträcktes till Skotland, Ir- land och England, där hon på Coventgardenteatern i Lon- don delade repertoar med själfva Adelina Patti.
Ar 1887 gaf hon gästroller vid hofoperan i Wien, i Prag och i åtskilliga italienska och tyska städer.
Aret därpå återvände hon på nytt till Amerika för ett engagement vid Metro- politanoperan i Newyork.
Ef- ter flere större konsertturnéer genom olika länder slog hon sig till sist bofast ned i Ryss- land, där hon år 1890 ingick äktenskap med öfversten vid ryska generalstaben Basil von Rode.
Sedan denna tid har hon hufvudsakligen varit verk- sam vid de kejserliga scenerna i S:t Petersburg och Moskva
Det folk, som kämpat liar, blott det är fritt; Den tanke blott, som tänkt sig själf, är mogen.
samt gifvit gästföreställningar i Eysslands öfriga större städer.
Ur den mängd af entusiastiska uttalanden från olika länders kritici öfver den finska .sångerskans konst, som för oss framlagts, anföra vi följande ord, hvilka söka ge en karaktäristik af densamma.
» I motsats till flere af samtidens mest framstående sånger- skor, hvilka förvärfvat sin ryktbarhet an- tingen genom ovanliga röstmedel, teknik el- ler utomordentlig framställningskonst, är Alma Fohström en af dessa äkta konstnärs- naturer, hvilka genom förening af alla dessa slösaktigt hopade medel, hvarhelst de upp- träda, eröfra hjärtan med storm.
Man stan- nar därvid i tvekan, om grunden till hen- nes framgång ligger i den klockrena, ovan- ligt höga stämman, i den beundransvärda tekniken eller i hennes älskvärda framträ- dande — den rörande och naturliga enkel- heten, gratien och plastiken i hennes spel.
Det är just harmonien mellan alla dessa detaljer, som utgör den hemliga förtroll- ningen af hennes konst, och för att full- ständigt förstå uppskatta Alma Fohström, bör man se henne i flere olika operor. » Hålla dessa och många liknande utlå- tanden endast något så när streck, så bör det vara en mindre vanlig konstnjutning, som nu förestår.
Önskligt vore då ock, det tillfälle kunde beredas vår publik att äfven ' rån scenen få njuta af densamma.
Från konserttribunen blir det ju endast som en half och ofullständig gåfva hon kan gifva oss den.
* Hvad du ej själf förvärfvat är ej ditt: En lånad rikedom blir aldrig trogen.
B.
E. Malmström.
År det ej hon, som när de andra flytt för egna intressen all själfva strida och bytt det gamla hemmet mot ett nytt, då stannar troget vid de gamles sida?
Som blifver deras stöd i ålderns höst och öfver deras väl med ömhet vakar, förblifver moderns hjälp och faderns tröst, ej fordrar någonting, men blott försakar?
En dåre gifter sig för giftas skull, hon gjorde det ej, har däri hon felat?
Af mun finns ju tillräckligt, världen full, nog kunde hon fått en, om så hon velat.
Men kanske att för henne en blott fanns, som hon sin hela lefnad velat gifva; och när hon icke kunde blifva hans, hon valde hellre då att ingens blifva.
Se, kanske uti blicken spårar du en glimt utaf en gammal glöd där inne, kanske för hennes inre syn ännu det skymtar något gammalt, heligt minne.
Ett minne, kanske utaf en som gömd inunder gröna torfvan länge hvilat.
En solig dröm i fridfull vårdag drömd, men härjad af en stormvind som framilat.
Ja, lika litet som försynen har till äkta man bestämt hvar man i världen, hvar kvinna icke heller skapad var att stå som husmor vid den egna härden.
En verklig kvinna dock sitt lif ej ser förfeladt, fast ej äkta ståndet hinnes, en annan uppgijt hon sin lefnad ger, det ju så många goda syften finnes.
Anni.
* Kvinnans l^alklse.
Af Helena Nyblom.
III.
jFamUjtm gamla flicka!
ur mången utaf dessa gamla mör har du ej mött på vägen genom lifvet?
Om dem hur månget grymt förtal du hör, hur månget klander, ofta öfverdrifvet.
Den gamla ungmön stads blir förbisedd, af många hatad nära på som pesten, af andra blott förlöjligad, beledd, med liknöjdhet och köld bemött af resten.
Visst ligger intet intressant uti de redan fårade och slappa dragen.
Visst är väl hennes tjusmngstid förbi och flydda de ungdomliga behagen.
Men är det hennes fel att åren gå?
Naturen oss ej evig ungdom gifvit.
Och är det skäl att hon skall hatas så, fast hon på » bfverblifna kartan » blifvit?
Del mesta tadlet hon är utsatt för, » det knarriga och tvära gamla stycket ».
Man glömmer allt det goda, som hon gör, hon är blott här i världen » en för mycket ».
Man vet nog, men man låtsar ej förstå, hvad nytta hon uträttar, denna » nucka », och dock, om hon ur ledet skulle gå, nog blefve där en helt ohjälplig lucka- Hvem är det väl, som alltid redo står till bistånd uti råd och dåd att vara?
Hvem band brudkronan vid ditt eget hår och gladdes åt all se dig lycklig bara?
Hvem är del, som vid hvarje trångmål se ' n du genast färdig är att efterskicka, som aldrig nekat sina tjänster än, om icke just familjens gamla flicka?
Huruvida kvinnorna kunna utveckla sina talanger till samma höjd som männen, där- om kunna vi nu icke alls ha någon mening.
Därtill fordras många generationers erfaren- het, många århundraden, under hvilka kvin- nors och mäns uppfostran varit likställd och på båda ställts samma fordringar.
Skillnaden mellan mäns och kvinnors begåf- ning skall då visa sig i arten, icke i graden.
Lyckligtvis komma män alltid att förbli män och kvinnor att förbli kvinnor.
Deras uppgift är ju, icke att uppgå i hvarandra, utan att ömsesidigt komplettera hvarandra.
Hvad man dock redan nu med skäl kan säga är det, att det alltid är bättre, om en uppgift öfverlämnas till en duktig kvin- na än till en obetydlig man, och valet före- ligger ofta.
För eit dussin år sedan blåstes till storm mot äktenskapet, och kvinnorna uppträdde helst som ett slags osympatiska valkyrior.
Nu blåses till reträtt och — som alla öfver- drifter, hvilka följa på en öfverdrift — vill man nu se kvinnans högsta och så godt som enda lycka i äktenskapet.
Men alla kvinnor kunna icke gifta sig af den orsak, att en kvinna, som är det rin- gaste värd något, icke vill gifta sig med hvem som helst.
Hon kan alltid » älska kärleken », men hon möter den kanske aldrig i någon be- stämd gestalt, eller hon möter den för sent, när dess uppenbarelse icke kan ingå i hen- nes värld, eller hon skiljes från den, hvilket kan ske på tusen sätt.
Man gifter sig j u icke lika lätt, som man vaccinerar sig eller öfvertar en affär.
Man gifter sig blott, när man » icke kan låta bli », d. v. s. när kärleken tvingar en därtill.
Alla andra motiv till äktenskap äro lika fördömliga och ett lika stort bedrägeri som något, hvarmed människor genom orätta medel vilja förskaffa sig fördelar.
Men finnes det än många kvinnor, som af olika anledningar icke kunna gifta sig, så finns det bland dessa många, som äga ett moderligt hjärta; och ett andligt moder- skap kan vara lika välsignelsebringande som det naturliga.
Liksom det finns många poeter, som aldrig skrifvit en vers, så finns det många mödrar, som aldrig ha fått barn, men hvilkas hela väsen är ägnadt att skyd- da och uppfostra de små.
Det finns kvin- nor, som egentligen icke passa att vara hustrur, men som tyckas skapade att vara mödrar och därför väl kunna finna en mo- derlig verksamhet.
Sådana kvinnor blifva de bästa barna- vårderskor och lärarinnor och kunna såsom sådana, i synnerhet som lärarinnor, utöfva en mycket omfattande och välsignelsebrin- gande verksamhet.
Men lika olika som träden äro i skogen och växterna på marken, lika olika äro män- niskornas begåfning och kallelse, äfven kvin- nornas.
Det finnes kvinnor, för hvilka den veten- skap eller konst, de lefva för, utgör lifvets högsta intresse, och för dem är den det enda medlet att ge uttryck för deras personliga kraft och begåfning.
Hos sådana skall valet mellan deras kallelse och kärlekens lycka alltid bli svårt, och valet skall visa, hvilken af de två makterna vägde tyngst i våg- skålen.
Är ett bestämdt studium kvinnans lifs- sak, så vet hon nog, att det icke låter sig förenas med ett äktenskaps plikter, ty, jag återupprepar det, i äktenskapet är lifvet det viktigaste, studierna det näst viktigaste.
Väljer då en kvinna att uppge kärlekens och hemmets lycka för att helt lefva för en annan kallelse, — må ingen tadla hen- ne därför.
Också denna kallelse, när den är äkta och djup, är j u till mänsklighetens bästa och utgör en länk i det hela.
Naturen består i harmoni mellan det olika, icke i ett monotont upprepande af ett och samma fenomen.
Därför är äktenskapet föl- en del kvinnor det lyckligaste fältet för dera3 verksamhet, medan andra utveckla sig bättre och verka mera lyekobringande utanför äktenskapet.
Det kan icke nekas, att äktenskapet ofta har en stor och olycklig förmåga att ut- kläcka den obehagliga egenskap, som kallas: » 1 ' égoisme å deux » — eller om där finnas barn: » l ' égoisme å plusieurs ».
Det hufvudsakliga intresse och den om- sorg, som en mor nedlägger och skall ned- lägga på sin egen familj, urarta ofta till en ovänlig, ja nästan fiendtlig ställning mot den öfriga världen, som skulle kunna kom-
m a henne och hennes barns framgång i vägen.
Detta är ju lyckligtvis långt ifrån alltid fallet, men det är äktenskapets fara.
Bland ogifta kvinnor finner man ofta de mest uppoffrande, mest oegenyttiga, moder- liga själar, som, själfva utan hem och lyc- ka, alltid äro färdiga att arbeta och lida för andras.
Också finns det en stor del kvinnor, som icke blott af sorg öfver en uppgifven kärlek eller af tillfälliga omständigheter förbli ogifta, utan välja det ogifta ståndet fritt och afgjordt som deras kallelse.
I hela den civiliserade världen lefva tu- sentals nunnor, hvilkas lifsuppgift det är att uppge all personlig lycka för att endast lefva för att tjäna Gud och människor.
De, som genom erfarenhet känna dessa kvinnor, veta bäst, hur lyckliga de äro.
Då de intet önska, sakna de intet, då de intet äga, be- kymra de sig icke för något, och de njuta frihetens hela glädje; i det de äro befriade från sig själfva, och » en själf » är dock till sist det svåraste påhäng man har.
Men liksom denna kallelse blott passar för dem, hvilka känna den åtgörande, så är äktenskapet det lyckligaste för de kvin- nor, som äro skapade därför, — och dessa skola alltid utgöra den öfvervägande mäng- den.
De stora konstnärinnorna däremot skola sätta den högsta lycka i att lefva för sin konst.
Må en hvar prof va sig själf och efter mogen öfverläggning välja, för att sedan helt och hållet ägna sig åt det kall hon har valt.
Och må de, som icke kunna välja, som olika omständigheter tvinga in på en verk- samhet, de icke kunna undvika, eller fast- hålla vid en, som cle icke kunna släppa, — må de göra det bästa af det, de lefva i.
Det kommer dock till sist icke an på hvad man gör, utan huru man gör det.
Men låt oss nu icke, efter att i några år ha varit inne på det misstaget att anse männen som kvinnornas rivaler och förtryc- kare, slå öfver till den motsatta ytterlig- heten, att anse kvinnan icke ha annan upp- gift än att vara maka och mor och allde- les uppgå och försvinna i den man hon har valt.
I skillnaden ligger just rikedomen, glädjen, skönheten.
Gud har nu en gång för alla skapat män och kvinnor olika, icke för att de skola hata hvarandra, icke för att det ena könet skall uppgå i afguderi för det andra, utan för att de ömsesidigt skola älska hvarandra och hvar och en på sin plats göra allt hvad deras person kan bidraga med till mänsk- ligbetens lycka och framgång.
,; v: ': * - Kommer ... kommer inte ...
Skiss för Idun af Torkel Berg.
) vart ska fröken gå? » • sTill kyrkan, kära Lina. » » Det var en besynnerlig psalmbok fröken håller sig med. » » Ja, den är litet ovanlig, » medgaf Edith med ett nästan omärkligt smålöje.
» Jag kommer efter, » sade Lina och såg illma- rig ut.
» Välkommen! » Edith gick långsamt ned för verandatrappan.
» Ska inte fröken ha regnkappan med sig?
» Nej, jag tror inte det behöfs. » Edith lade nacken bakut och stack näsan pröfvande upp i luften.
Hon måste erkänna för sig själf, att väd- ret såg hotande ut.
Ännu kunde hon vända om.
.
.
Nej, ingen gammal ful regnkappa i dag!
Tänk att Sörmans redan voro midt uppe i ett kvocketparti!
Melodiskt och blidt ljödo klubb- slagen mot kloten.
» Godmorgon!
Godmorgon! » » Så nedrigt fin moster Edith är! » ropade Ing- rid, som kom nedspringande från en bergsknalle med en nyutslagen kärleksört i handen, » xlldrig har jag sett den där snobbiga pärlkragen förr. » Hon fingrade beundrande på fransen.
» Nej, du, sådant där sätter man just inte på sig på landet. » » Nå men i dag då?
Moster måtte väl vara på landet nu också? » Ingrid spärrade upp ögonen med en putslustig min.
» Ja, men i dag är det ju söndag. » » Ja, men förra söndagen hade moster den inte. » » Nej, men i dag har jag den, med din tillå- telse, » svarade Edith afklippande.
» Men nu får jag skynda mig.
Det ringer ju samman.
Adjö med dig så länge! » » Jaså, moster ska till kyrkan.
Dit följer inte jag med.
Jag måste hem och pressa min kär- leksört.
Se, såna stiliga rötter den har! » Ing- rid svängde triumferande blomman öfver sitt hufvud.
Så vått det var i gräset på stranden!
Vätan drog en mörkbrun rand utmed sulorna af Ediths gula skor; nu bredde denna ut sig till ordentliga tåhättor.
Måtte skorna bara inte förlora sin fa- son!
» Men om så skulle vara, » tröstade sig Edith gladt, » så är väl vår vänskaps krona värd en mässa! » » Moster Edith, moster Edith, kom hit får mo- ster se! » ropade Gunnar, som med ett metspö i handen stod uppflugen på en sten bredvid bad- huset.
» Jag har redan fått två stiliga aborr- pinnar.
Dom ska pappa få till frukost i morgon.
Bara inte den där fåniga Lina låter skatorna äta upp dom som härom dagen.
Hvarför sprattlar du, din lilla dumsnut?
Tycker du inte om att ligga i gräset, hvasa?
Nyss var här en gädda så nära, yet moster, att jag höll på att ta den med händerna.
Men just som jag skulle till och göra d e t.
.
.
» » En annan gång får du vara raskare i vänd- ningarna, min gosse lilla.
Men adjö med dig nu.
Jag har litet brådtom. » » Jaså, jag förstår, det är åska i luften. » Gun- nar såg mäkta knipslug ut.
» Att inte farbror Torsten och moster Edith ska träffas på Gran- bryggan i dag?
Där är ju så trefligt, tycker mo- ster.
Inte kan ni segla på kyrkbacken, inte? » Den pojken!
Han var för komisk med sin öfversittaremin.
Sju år, och så.
.
.
Nej, brådmo- gen var han inte.
Det var hans kära pappa, den spjufvern, som med sina anspelningar gifvit ho- nom denna inblick i förhållandena, af hvilka han — det måste man medge — begagnade sig med öfverraskande fyndighet.
Men kunde man också tänka sig något löjligare.
Allt hade varit så väl planeradt för Torstens och hennes första segel- färd på tu man hand.
» Jag håller mig i yttre sundet, tills du ger mig ett tecken från berget, att passagen är fri.
Det händer väl att Gunnar och lilla Bibbi äro där och leka, men eljes är stället ypperligt. » Den sista meningens första hälft hade Edith förbisett, nykommen och obekant med förhållan- dena, som hon var.
Hon gaf sålunda den öfver- enskomna signalen, utan att hafva undersökt ter- rängen.
Men hvad fick hon se, då hon kom ned till bryggan, om icke Torsten med Gunnar i den ena handen och Bibbi i den andra.
Hon kom i ett så hejdlöst skratt, att hennes vän, som gladt sig åt att de tills vidare skulle få ha sin hemlig- het för sig själfva, blef smått nervös.
Visste hon af det på förhand?
Hade hon kanske själf ställt dit barnen?
Så full af odygd som hon var.,.
» Jag skref ju.
.
.
&gt; » Ja, käraste, men jag kunde inte tro.
.
.
» Och Edith skrattade igen, så att Granberget och den gamla ladan stämde in i hennes munterhet.
» Hvart skall farbror Torsten fara? » frågade Gunnar, såsom förberedelse till en bön att få följa med.
» Jag ska bara ut och lufta på mig litet.
Men nu är det bäst, att små barnen gå hem.
Se, såna svarta farliga moln!
Det är åska i luften.
Ni bli genomvåta, om ni stannar.
Jag skall följa er ett stycke på vägen. » » Kommer inte tant Edith med? » frågade Bibbi motvilligt.
» Nej, älskling, jag ska sitta en stund på bryggan och svalka mig. » Och åter skrattade Edith, så hon måste stödja sig mot det gamla päronträdet.
Så kostligt det såg ut, den starke mannen dar- rande för de små menlösa, som han hälft med våld föste framför sig.
Hvad lifvet dock var här- ligt!
Hon svingade en liten smutsig bondunge, som med framskjuten mage bevittnat scenen, upp i det gamla, knotiga päronträdet och ropade jublande till honom: » Ser du den där stora, granna båten?
Den skall tanten fara ut och segla i med den där stora, rara farbroren. » Och så bar det af uppå glittrande vågor.
Sen kom hon för sent hem till middagen, under hvil- ken hennes syster och svåger plockade ur Gun- nar, både att farbror Torsten skulle fara ut i sin kutter och lufta på sig och att moster Edith skulle sitta på bryggan och svalka sig, fast barnen fingo skynda sig hem, för det var åska i luften.
I dag skulle man träffas vid klockstapeln.
Ut- sikten däruppe var så vacker, påstod Torsten.
Den här branta skogsstigen förde upp till kyrk- backen.
Mossan var mjuk och fuktig.
Den spann ett nät af mörka strimmor öfver öfverlädret på Ediths skor.
Se så, nu slet en tallkvist sönder hennes flor!
Lika godt!
Torsten tyckte inte om flor.
Och ibland kunde sådana vara rent af i vägen.
.
.
Hur hade hon inte grämt sig öfver, att hon hade silkesvanten på, när Torsten där ute på fjärden helt oförhappandes kysste hennes lillfin- ger!
Sen hon hämtat sig, drog hon visserligen i smyg af vanten, men då var han åter syssel- satt med manövern.
Med några lätta språng var hon uppe på bac- ken.
Mycket riktigt — där stod den gamla sta- peln, styf och prudentlig, som en högtidsklädd torgmadam, i rödbrun klockkjol, dito koftlif och svart krage med en massa garneringar.
Nyckeln satt i dörren, som liknade en lapp på matronans breda mage.
Torsten var ännu icke där.
Men kyrkbåten måste likväl vara kommen.
Han hade kanske följt med det öfriga sällskapet fram till kyrkan.
Tyst.
.
.
Nej, det var bara inspektor Söderström, som försenat sig något.
Det var märkvärdigt så hennes hjärta klappade.
Välsignade gamla enai-, som dolde henne så väl!
Med sin guld- färgade klädning skulle hon eljes stuckit af bra mycket här uppe på höjden.
Det vore just inte så roligt att bli sedd här ensam.
Löjligt!
Hvad hon blifvit skuggrädd.
Trodde hon det stod skrif- vet utanpå, hvem hon väntade?
Men hvad skulle hon i alla fall ta sig till, om någon händelsevis komme hit?
Studera årtalet på flöjeln eller helt enkelt låtsa beundra utsikten, som äfven här nere var sevärd.
Om hon ändå tagit kikaren med sig!
Alltsammans skulle bestämdt se dumt och onaturligt ut.
Hu nej, det här började bli kus- ligt.
Om Torsten ändå, ändå ville komma!
Sen — fick hela världen störta samman.
Han kunde väl inte redan vara uppe i stapeln?
Nej.
.
.
Men i alla fall ...
Det skadade ju inte.
.
.
Edith slog upp dörren.
» Torsten. » Hennes röst lät så mjuk, att hon skämdes, men på sam- ma gång fick hon tårar i ögonen.
Nej, naturligtvis.
Hur kunde hon ett enda ögonblick.
.
.
Det hade ju varit ...
Det luktade litet instängdt där inne.
Men bara Torsten kom, skulle det nog bli » luft i luckan ».
En, två.
.
.
tre, fyra.
.
.
fem, sex.
.
.
sju, åtta glug- gar, två på hvardera väggen.
Tänk, så vinden skulle spela, om de öppnades alla på en gång!
Då skulle eolsharpan börja surra i hennes hatt- fjäder som liärom dagen på Granberget.
Trap- pan var ej så brant, som hon trott.
Men hvad skulle de med all den där tjäran?
Tjärtunna, tjärgryta, tjärpyts, " tjärpussar ...
Här ville det minsann till att akta sina kjortlar.
Nu sjöngo de » Allena Gud » där nere i kyrkan.
Det klang riktigt högtidligt genom den regndigra luften.
För att förströ sig, sökte Edith föreställa sig templets inre: predikstolen med den frodige pastor Westin, orgeln med klockar Svensson, koret ...
Nej, det var inte något roligt.
Torsten var ju ej där.
Så vida han icke menat, att de skulle träffas där inne.
.
.
Och så kanske gå ut tillsammans, midt under predikan, så att infö- dingar och sommargäster skulle kunna säga, att de » sett, sett, sett, med sina egna ögon sett, hvad man kallar sett, » att Torsten Hjärne och Edith Falström stämt möte med hvarandra, hånade sig Edith för sin förflugna idé.
Hvad gick egent- ligen åt henne?
Var hon alldeles tokig?
Men.
.
.
kanske han gick nere på stranden för att gen- skjuta henne?
Den tanken var då åtminstone någon räson i.
Med högt upplyftad bakvåd och nervösa steg gick Edith utför sluttningen åt kyrkaa till.
Små- stenar rasslade vänligt kring hennes fötter.
Så det klack till i henne, när hon vände sig om!
Hon tyckte Torsten stod vid kyrkogårdsmuren.
Hur kunde man också ha svarta grindstolpar med norrlandssvågern, som han väntade i dagarna!
hvita plattor, alldeles som segelmössor!
Han hade naturligtvis kommit med Runö II kloc- Stranden var tom.
Med hoppressade läppar kan nio.
Och Torsten som värd kunde inte strax och rynkade ögonbryn gick Edith uppför backen fara ifrån honom.
Återbud hit upp till stapeln igen.
» Det här får inte göras om, » mumlade hon kunde han icke heller skicka, utan att väcka miss- för sig själf.
» Det tar för mycket på krafterna, tankar.
Två timmars väntan — än sen I I morgon, jag är ju riktigt knäsvag.
Jag är bestämdt för i öfvermorgon — kanske redan i eftermiddag gammal för sådan här komedi.
Det kan passa skulle hon få ersättning ...
O Gud, hvad lifvet för en nittonårig snärta.
Men när man är tjugu- var härligt.
fem.
.
.
Det värsta är att jag förefaller mig själf Utanför källaren mötte Edith Lina med ett fat smått löjlig.
Det ligger något förödmjukande i hallon i handen.
att stryka så här omkring i buskarna och vänta.
» Jag såg inte fröken i kyrkan.
Hvar satt frö- » Ack, lyckan blott i öfversälla hjärtan bär ma- ken? ».
jestätets breda mantelveck. » Och Gud skall veta, » På min vanliga plats. » att jag i detta nu känner mig allt annat än ma- » Hvar är den? » jestätisk. » » Man ska inte vara nyfiken, » förmanade henne Men hvarför kom inte Torsten, hvarför?
Det Edith.
» Men jag såg Lina, » tillade hon uppslup- var nästan öfverdrifven försiktighet att vänta, pet.
» Och jag märkte till min ledsnad, att Lina tills hälfva gudstjänsten var förbi.
De hade vis- icke följde med predikan.
Hon satt och tänkte serligen inte nämnt något klockslag, men.
.
.
Son på sin fästman. » hade förstås varit punktlig, angelägen.
.
.
Skulle » Nej, minsann, tänkte jag inte på att jag glömt hon gå ifrån alltsammans?
Men om sen Torsten spänta stickor, som frun bedt mig göra. » kom?
Det skulle hon gräma sig öfver i hela » Sa jag inte det.
Lina var inte uppmärksam.
sitt lif.
Och det var skada, för pastor Westin öfverträf- Edith gick ett slag rundt kring stapeln. '
Bakom fade sig själf. » denna låg %h större, mossbeklädd sten.
Hon » Det måtte varit frökens pastor Westin, för strök med handen öfver mossan.
Där kunde den vanliga predikade på annat håll i dag. » man slå sig ned utan för stor risk.
Och sådant » Så Lina säger! » präktigt ryggstöd man hade i den elastiska stam- Och båda brusto ut i ett så klingande skratt, men af enen bakom!
att Prisse snodde om gafveln och misstänksamt Nu skulle hon läsa, så att tiden gick fortare.
stirrade på dem.
Det var egentligen bara äf gammal vana hon ta- Sen sprang Edith raskt upp för trappan.
På git boken med sig.
Hon hade hoppats på annat verandabordet låg ett bref med utanskrift till än läsa.
Hon hade så mycket att tala om, att henne.
hon för bättre minnes skull antydt de viktigaste Stilen var Torstens.
frågorna på ett visitkort.
Hur lång tid hade man nu på sig?
En halftimine högst.
Och så kanske just som man börjat, skulle andra verk- ligt utsiktshungriga människor komma och störa en.
Misslyckadt, förfeladt ... Och hon, som så snart skulle resa igen!
Men hvarför, hvarför, hvarför kom han inte?
Han — älskade henne bestämdt inte.
Då skulle han intet låtit henne vilken sentimental öfverskrift! » hör vänta så länge.
Ja, hvem kunde veta.
.
.
Hvad jag mången utbrista.
Ja väl, men hade han egentligen sagt?
Att han höll henne icke dess mindre är det något som finnes kär.
.
.
Men det hade han kanske sagt till många förut.
Och hvarför ville han, att det skulle hållas till.
Se rundt omkring eder, alla bleka kin- så hemligt?
.
.
.
A, fy, Edith, fy!
Hans ögon då?
der och sorgsna blickar, där man ännu bor- Och hans varma kyssar.
.
.
?
de möta hälsans rosor och glädjestrålande Nej, hon satt inte längre bra.
Och inte heller ögon!
» Men, » — s ä g a ni, » inte är alltid kunde hon höra, om någon kom från andra sidan.
en olycklig kärlek orsaken? » Nej, visst inte, Tänk om Torsten varit där och gått sin väg igen!
men ofta, allt för ofta — och hvarför?
Ja, Hon sprang häftigt upp.
det är just frågan.
Hvarför skall kärleken, » Torsten! » Intet svar.
En hopplös mattighet bemäktigade detta lifvets högsta goda, så ofta blifva orsak sig Edith.
Nu kunde hon gå; nu hade hon intet till så mycken sorg, tårar och för så mången mer att göra där.
Men när hon väntat så länge, var det bäst att stanna, tills kyrkfolket troppat rent af ett förfeladt lif?
Därför att män- af.
Det skulle vara olidligt att behöfva tala med niskan oftast ej vill se den från mer än en någon i detta ögonblick.
synpunkt.
Skall en kärlek kallas lycklig, så Tungt gick Edith några steg utför sluttningen är det den som är ömsesidig och som får mot sjön.
Vid foten af en tall satte hon sig.
Med frånvarande min öppnade hon sin bok, där.
älska och bygga bo utan alla svårigheter — visitkortet var instucket, och.läste följande ord: — nå ja, det är lycka, men hvarför skall » Lång är en natt, längre två.
Hur skulle jag all annan kärlek kallas olycka?
Har det ej i tre tråna!
Ofta en månad mig mindre tycks inte funnits tider, då äfven den skänkt en, än en half natt af lågande längtan. » om också kort, sällhet?
Hvarför kan den Boken föll igen.
Med glänsande, inåtvänd blick satt Edith en lång stund orörlig.
Ett vekt, dröm- då ej lefva i minnet som en skön dröm, mande uttryck spred sig så småningom öfver hen- i stället för att förbannas därför att den ej nes drag.
Mekaniskt ref hon sönder visitkortet.
blef mera än en dröm?
— — — —.
Nu hade hon så många andra, viktigare saker att Men jag vill tala mera direkt till dem, som fråga om, djupt allvarliga, varmt inträngande.
Papperslapparna hvirflade ned i enen bredvid blifvit » skuffede » i lifvets strid.
— Ni ha samt uppfångades af en mellan dess grenar ut- älskat och väntat troget i ett, kanske i spänd, daggbestänkt spindelväf.
Det såg täckt ut, tyckt Edith, när hon sent omsider märkte, tio år, ni voro så säkra på » h o n o m », som- hvar lapparna hamnat.
Men där fingo de icke liga af eder ha ord och löften att minnas, stanna.
Ut skulle de, ut i vattnet, där ingen andra intet bestämdt bevis på hans kärlek, kunde finna dem och tyda deras runor.
Edith men ändå nog för att veta, att den fun- lossade spindelväf ven, samlade flikarna däraf i sin hand och bar den lilla luftiga, påsen nedtill nits, och så ha ni lefvat er in i den före- fjärden, där hon tömde dess innehåll.
Som hvita ställningen att » en gang vil du komme, det blomblad gungade papperslapparna bort från land ved jeg vist, » som Solveig sjunger i Per — just åt det håll, där Torstens sommarstuga Gynt, — ni ha sett, hur andra blifvit glöm- låg.
Men där hade hon tappat en, och där en, och där en!
Ut, ut, bort, bort, med budskap da, bedragna — men ändå har tviflet ej från henne till honom!
Där stod ju hela nam- fått makt m e d eder: » Han är olik andra! » net Torsten!
Den lappen fick en kyss, innan det Har det inte ofta varit just det, som förmått bar af.
så ' mången ung flicka att hoppas t. o. m.
Sen tog hon ett djupt, befriande andedrag.
Och där andra sett, att hoppet bort slockna för munnen log åter, och ögonen tindrade.
Torsten länge sedan?
Och så en dag får hon ändå höra hade fått förhinder, det var klart.
Retsamma, örfilstäcka förhinder, som man skulle vilja ta i något helt kort berättas eller endast läsa e^å kragen och ruska om, men som på det hela in- annons i tidningen, som med ens kullkastar genting betydde.
Sjuk kunde han inte gärna vara, alla ljusa förhoppningar och alla kanske det blir man inte så där häftigt.
Litet illamå- under åratal uppbyggda luftslott.
— » Han ende på sin höjd; men då kommer man i alla jag — — är fall.
Nej — tyst, nu hade hon det!
Den där är förlorad!
— och jag Olycklig kärlek.
då jag g l ö m d?
» kommer det ur djupet af det sårade hjärtat — och så börjar kam- pen, denna kamp som måste blifva en strid på lif.
och död, men där lifvet alltid kan och borde afgå med seger.
Det var egentligen ett ord om detta » ef- teråt » jag ville säga, ett ord till alla de unga, som stå modfällda och rådvilla, och som så ofta ej låta sorgen blifva » en sorg efter Guds sinne ».
Men hur skall nu den unga kunna se ett godt också i detta?
Oftast får hon väl så- dana råd s o m: » Glöm alltsamman! » — » Förakta och afskyhonom! » — » K a s t a b o r t hela minnet däraf som en trasig klädning! » — där var dock ett uttryck jag vill kvar- hålla.
Ungdomen tänker trots sina sorger ofta på sina kläder.
Jag vill tala, så att jag kan göra mig förstådd.
Ja — se på din försmådda kärlek som på en gammal klädning, men hvarför skall det vara en ful trasa, som kastas b o r t m e d afsky?
Inte var din kärlek så dålig?
Tänk på alla de ljusa stunder och all den lycka den skänkt — — — — — nej, det är en högtidsdräkt, men en som du tvingas bortlägga, innan den blifvit utsliten, af det enkla- skäl att festens dagar äro slut — - och så packar du ned den med omsorg, ej en enda ful rynka får finnas, och så läser du väl till lådan, för att inga profana blickar skola smutsa den vackra dräkten.
Sedan går du ut i värl- den för att anskaffa en ny, som bättre pas- sar för tillfället, i början käns den väl trång och obekväm, men småningom skall du vänja dig därvid, om du verkligen vill och ej endast ständigt går och tänker på och längtar efter den gamla aflagda.
När du så en dag framtager den igen, skall du finna den lika vacker, lika strålande som förr, men på samma gång skall du vara glad slippa att nu ikläda dig den, och för hvar gång du ser därpå, har den blifvit mer och mer omodern och olik hvad du nu anser bäst — med tiden blekna, färgerna och sidenets trådar brista.
Men ändå skall du vårda den - med samma omsorg, och fast du nu ser med andra ögon, aldrig glömma eller förhåna den tiden, då den utgjorde din kä- raste prydnad.
Så ock med kärleken, hvarför skola vi göra den till ett bittert minne?
— Omstän- digheterna kunna j u vara sådana, att den måste blifva det — men ofta är det vi själfva, som göra den därtill med vår stora egerkärlek.
— A c k, inte var det vår Herres mening?
Han gaf den åt oss i lifvets vår för att blifva oss ett dyrbart minne i dess höst och för att mana oss att, till tack för den del af lyckan vi fått, sedan lefva vårt lif för andra — och det finnes så mångas lycka att taga hand o m och vårda. '
Och ofta får man först då, ögonen öppna för sina medmänniskors väl och ve, då man lärt att se bort från sin egen sorg och, i stället för att duka under för slaget, taga det som en pröfning, men en pröfning, som ej har till mål att krossa, utan att upplyfta.
Så kan t. o. m.
den obesvarade kärleken blifva en lycklig kärlek; det var ju ändå genom den vi kommo in på vägen att hjäl- pa och stödja andra, och till det målet kan den alltid leda, om vi riktigt vilja och bedja därom.
Då gifvcs det heller ingen så kallad olycklig kärlek, som ej kan förvand- las till en lycklig sådan.
.Detta låter kanske som en predikan, men min ålder berättigar mig att tala ett var- ningens och uppmuntrans ord till de unga,
som så ofta taga miste och sjunka ner vid vägen, och jag slutar med en innerlig bön till hvar och en, som känner sig olycklig och sorgsen: » Tag fast på lifvet igen, hata inte, håna inte vare sig dina gamla eller nyare känslor, utan tänk på och lägg på minnet de välkända orden: » Öfver allting hafven nu en brinnande kärlek inbördes ty kärleken skyler all öfverträdelse. » I vår tid af rastlöst arbete och då kvin- nan så ofta slår sig fram och skapar sin egen framtid, oberoende af mannen, kan denna lilla uppsats anses obefogad — men jag talar ej till de starka, de som af sig själfva upptagit och vunnit kampen.
De flesta af dem veta för resten lika väl som jag, att det varit en strid och att det måste kämpas för att nå målet.
De behöfva ej mina ord, men de svagare, de som ej våga och ej tro sig kunna strida, de skola läsa detta och också veta, att ingen är så svag, att inte Gud gifver krafter och stora såda- na, om man blott vill rätt använda dem.
Bo.
; — - * - vivre (sparade utgifter för mat och husrum kan- ske af mången anses som god årsinkomst) är villig att hafva tillsyn öfver och representera i hemmet.
Hemmets flickor bestå sig själfva tvätt och lyse.
— Att finna en lämplig våning blir väl svårt; möjligtvis kunde man taga tvänne min- dre våningar med jämnstora rum och slå ihop till en, och kanske ställer detta sig väl så för- delaktigt af flere skäl.
Och så frågan: huru få hemmet till stånd?
Ja, kanske är det bästa sättet att, som sagdt, vända sig till en seminarieföreståndare, men an- nars finnes det så mången bildad flicka, som är hänvisad endast till hvad hon själf kan förtjäna — ofta ej mera än 50 å 60 kr.
pr månad.
Skulle ej ett direkt upprop till dessa vara bra?
Två och två goda vänner anmäla sig samtidigt för gemensamt rum.
Naturligtvis bör det också med anmälan följa någon rekommendation från skola, förmyndare eller annan lämplig person.
Skulle så gärna ännu vidare behandlat » frå- gan », som ligger mig så om hjärtat, men vågar ej vidare i dasr inkräkta på utrymmet.
Ich.
* Kriget mot korsetten.
Dräktreformföreningens tioårsmöte.
' ^^tfk-imim I " flickhemsfrågan. "
Kr.
Hyra Ved och koks Kokgas Lyse (matsal, föreståndarinnans rum.
tambur, kök och jungfrukammare] Tjänare - Hufvudrengöring (4 ggr pr år, 2 hjälpgummor hvarje gång i 2:ne dagar ä 1:25) Tvätt (duktyg, kökshanddukar, gar diner och jungfrukläder) Budningsafgift (2 ggr i månaden) .. Tidningar — Specerier Kött Fisk Ägg Smör (å 2 kr.
pr kilo) Matsmör (ä kr.
1,50 pr kilo) Bröd Dito hårdt Potatis och grönsaker Mjölk, oskummad (4 liter pr dag) ...
Dito skummad (» » » »),, .,.
Lagerdricka (8 halfbuteljer pr dag) ... Sylt och sättning Afbelalning på husgeråd 1400 200 32 60 250 20 36 13 15 600 800 155 155 312 78 365 75 150 175 20 75 175 20 100 450 •20 hållandena i Amerika och det sätt, hvarpå dräkt- reformkvinnorna där arbeta.
I Norge har fröken D. vunnit nweken tillslut- ning.
Hennes modeller tillverkas hos en af Kri- stianias allra förnämsta handelsfirmor, Steen &amp; Ström, och alla Kristianias yngre skådespeler- skor ha anlagt de reformerade underkläderna.
Under år 1895 såldes i Norge 15,000 chemisetter.
Fröken Dahls föredrag belönades med lifliga applåder.
Hon själf bär på ett förtjusande sätt upp de nya modellerna, och det var tvifvelsutan den allmänna meningen bland mötets deltagare, att om man » komme att ta sig så bra ut som fröken D. », vore det ingen risk att kasta hela det gamla systemet.
Det porträtt af den norska föreläsarinnan vi ha nöjet bjuda våra läsarinnor, torde ej jäfva denna trppfattning.
Därefter inledde fröken Högström diskussionen om skolbarns fotbeklädnad.
I denna fråga yttra- de sig fruarna Scholander, Jolin, Palme KOD Bom, Retzius och Linder samt fröknarna Palmqrisl, Högström, Dahl och Aclamsén.
Mötet beslöt ut- tala som sin mening, att de moderna liögskaftade.
kängorna äro förkastliga ur hygienisk, praktisk och ekonomisk synpunkt.
Sedan mötet afslutats, samlade sig deltagarna kring fröken Dahl, som med största beredvillig- het lämnade upplysningar om sin dräkt.
I dag, den 27 mars, kl. 8 e. m. håller frö- ken Dahl i Vetenskapsakademiens hörsal ett fö- redrag om en rationell kvinnodräkt och förevisar de af henne utarbetade modellerna till en sådan.
Vi rekommendera på det varmaste detta före- drag och äro förvissade om att den behjärtans- värda saken och fröken Dahls i hög grad till- talande uppträdande och förträffliga framställ- ningskonst skola skaffa henne många åhörare bland tänkande män och kvinnor.
Fröken Kristine Dahl är född i Kristiania.
Hon kom som 15-årig flicka i Schweiz tillsammans med unga amerikanskor, som voro klädda med hänsyn till hygienens fordringar, fick lifligt in- tresse för saken och anlade redan då den sven- ska dräktreformföreningens underkläder.
Under ett tvåårigt uppehåll i Amerika, där hon som lärarinna hade tillsyn öfver elevernas ändamåls- enliga klädedräkt, gjorde hon sedan bekantskap med föregångskvinnorna i dräktreformrörelsen därute och fick ögonen öppnade för frågans stora betydelse för kvinnokönets hygien.
Återkommen till Norge ägnade hon snart hela sin tid och ar- betskraft åt denna sak: tidningsartiklar skrefvos, bref och förfrågningar i massor besvarades, mön- ster utarbetades, modeller profvades och infördes i marknaden till billigaste pris och i mest till- talande form, föredrag höllos vid skolor och för- eningar.
Senast har fröken Dahl med stor framgång uppträdt i Köpenhamn och har nu, som sagdt, hunnit Stockholm på sitt krigståg mot korsetten.
* Fröken Kristine Dahl.
Fredrika-Bremer-förbundets dräktref ormför- enings årsmöte ägde rum i måndags afton i Läkaresällskapets lokal.
Mötet öppnades af fru Summa: 5691 Seholandcr.
Till ordförande utsågs fru G. Linder.
Återstår till brandförsäkring och di Ur årsberättelsen meddela vi, att föreningen, som verse 68 40 nu arbetat i jämnt tio år, under denna tid anordnat ett 70-tal expositioner samt att dess modellsamling Slutsumma: 5760 — nu räknar 130 nummer.
Under det gångna året ha Öfvertygad som jag är, att ofvanstående sum- offentliga föredrag om föreningens modeller hållits ma skall räcka väl till, tror jag, att den vid för- af fruarna G. Linder och H. Palme,, f. von Bom.
ståndiga inköp i flere fall ytterligare kan redu- Sedan års- och revisionsberättelsen upplästs, be- ceras.
T. ex. smör och ägg böra väl skaffas di- viljades styrelsen décharge, och val af styrelse rekt från landet, så ock en och annan gåJig får- samt revisorer företogs.
och kalfkött, som då ställa sig billigare.
Vid Därefter lämnades ordet åt fröken Kristine Dahl » långkok » bör bakas i hemmet; för öfrigt finnas från Kristiania, som i ett med späjidt intresse flere mindre bagerier här i Stockholm, där stort åhördt föredrag talade om dräktreformens ut- och godt bröd lämnas med 20 öre i påbröd på veckling i Norge.
Fröken Dahl yttrade, att man kronan.
För inköp af specerier kan man tryggt där hade den svenska dräktref ormföreningen att vända sig till någon godtköpshandel, där utmärkt tacka för de första impulserna till denna rörelse.
reela och goda varor fås till mycket låga priser, Men sedan har man själf tagit åtskilliga steg .lag känner åtminstone till en sådan.
Ost köpes framåt.
Fröken Dahl hade nu under nio år bäst och fördelaktigast från något mejeri.
Ja, ägnat sig, ej åt arbetet på kvinnodräktens refor- naturligtvis får man endast göra räkning på hus- merande, ty den nya dräkten har nästan intet manskost, men god och kraftig bör den blifva.
gemensamt med den gamla, utan åt arbetet att Tvänne arbetsvana, dugliga jungfrur bör hem- åstadkomma en rationell kvinnodräkt.
Fröken met hafva, och dessa sökas nog bäst i landsor- Dahl förevisade därefter de af henne utarbetade ten.
Den ena bör förutom vanlig matlagning modellerna, som i flere väsentliga punkter skilja också kunna baka och i det hela taget hushålla sig från den svenska dräktreformföreningens.
Den med omtanke, d. v. s. kunna taga väl reda på modell på delad kjol, som af fröken D. förevisades, all mat på bästa sätt, så att charkuteribodarne så var i alla afseenden bättre än den svenska.
Det svenska reformlifvet har fröken D. alldeles slopat.
litet som möjligt, helst icke alls, användas.
Som föreståndarinna har jag tänkt mig en äl- Hon kallade det en förbättrad korsett.
Fröken dre, för saken intresserad person, som mot fritt D. gaf därefter en intressant skildring af för- 6!)
Planschen för mars medföljer detta nummer i stället för det sed- vanliga romanarket.
Den utgöres af en auto- lypi från Silfver sparres Nya Grafiska Aktie- bolag efter R. Poetzelbergers intagande mål- ning » Lied ohne Worte » — » Sång utan ord. » Då möjligen åtskilliga af våra läsarinnor önska inrama och upphänga denna jämte an- dra af våra månadsplanscher till en prydnad för någon vägg i hemmet, ha vi ej velat för- minska originalen för mycket, ehuruväl de skulle vinna i typografiskt hänseende genom bredare mariginaler.
Vid inramningen böra de därför, för att göra sig fördelaktigast gällande, helst utskäras och uppfoäras på en tillräckligt stor kartong eller förses med en så kallad passe- partouiram.
« " Framtidsperspektiv / ' » Kvinnoklubben » hade härom aftonen i sin hemtrefliga lokal vid Norrlandsgatan 17 ett extra dramatiskt samkväm, hvarvid uppfördes ett litet skämtsamt » Framtidsperspektiv », för tillfället för- fattadt af en inom pressen och litteraturen ej obekant klubbmedlem — fröken Gerda Meyerson.
Lutpnlvret begagnas vid a l k aska.
el er Användningssättet tvät i stäl et ö l d r e b le ä s sta sa o m ch r e n a s t e N E R 0 T H &amp; Co. I * TI T F U L V E R f a a c ra h r penillIlCfaZ&gt;.
ma som med vanlig asklu S t, p o Tekn s i ka Fabr k i en " GÖTA LEJON " arar Ikläder Spara • r Sp arbete.
* * # GÖTEBORG.
S Ä P - P U L V E R ^ttf^kior).
li-itt från klor - 4- - ersät er såpa e e l r E rekommendera sitt allmänt erkända tvål.
Det lilla stycket spelade i » den ej allt för aflägsna framtid », då skapelsens herrar få sköta hushål- len, stoppa strumpor, städa och sy, under det representanterna för det täcka könet äro bank- direktörer, polismästerskor, riksdagskvinnor och ministrar.
Visserligen finnas, som en kvarlefva från en barbarisk forntid, ännu några exemplar kvar af det släkte, som kallas » tjänande fröknar », men dessa tyckas föra en föga afundsvärd tillvaro.
När fru Rika Kapitalinsky endast får sin » elekt- riska villa » i ordning, behöfver hon inga » pigfrök- nar » mer.
Då kommer allt att gå med elektri- citet.
» Jag trycker på en knapp och borsten bor- star mina skor, jag trycker på en annan och damm- trasan dammar, jag trycker på en tredje: pan- norna koka min mat, på en fjärde: bordet dukar sig o. s. v. » » Ja, jag har läst om allt det där i Idun,- » sva- rar den stackars tjänande fröken, » men hvad skola väl då vi ta oss till?
Redan när jag föd- des, skref mamma in mig i » S:t Ellens förening », där jag har förbundit mig att aldrig missbruka min kvinnokraft på kontorsgöromål, författare- skap, politik och sådant där otyg.
Jag valde den anspråkslösa lotten att bli tjänande fröken i familj, jag tänkte på så sätt lättare kunna bevara min rent kvinnliga naturell.
Men på de små usla lif- räntorna från » Palmeska pigbanken » kan man väl inte lefva — 50 procent på lönen, hvad är det för skräp! » Ja — detta är nu de antediluvianska stackars » pigfröknarna », men annars äro nog dessa fram- tidsdamer tillräckligt försigkomna: » Nu är det kvinnorna, som männer ta, Och männerna få bara svara: ja.
Ty kvinnan är det nu som makten har, Då är det inte bra att vara karl! » Damerna fria, damerna ha förmögenheten om hand och de stackars herrarne bilda en » förening för gifta mäns eganderätt ».
Dock händer det både » doktorn » och » finansministern » i pjäsen, att de midt under sina ansvarsfulla värt längta efter att » rätt och slätt få vara kvinnor » och båda två äro förälskade i en liten söt linnesömmare.
» Doktorn » friar och får ja — » karlarne äro ju så svaga för kvinnliga läkare » — men måste för några försnillningars skull fly med sin älskade i luftballong till — månen!
» Finansministern », som samtidigt mister sin portfölj, får trösta sig med en öfverdomarepost på Sandwichöarna.
Det roliga stycket, som fick ett mycket lyc- kadt utförande, väckte stor munterhet och app- låderades lifligt.
Efter hvad vi tro oss veta, är det meningen att på en större lokal bereda en vidsträcktare publik tillfälle att taga del af det spirituella lilla skämtet, hvilket — som våra läsa- rinnor kunnat finna redan af dessa korta antyd- ningar — är fullt af lustiga snärtar och anspel- ningar på dagens » kvinnofrågor. » *.
Litet om frösådd i boningsrum.
För Idun af S — m.
K är det blir så jämn värme i luften, att man ej behöfver frukta för att » små drifbänkar » i kammarfönstret skola afkylas om nätterna, då är det tid att börja » vårsådden ».
Då framplockas gamla cigarrlådor och lerburkar från i fjor.
Täm- ligen djupa och breda cigarrlådor ägna sig gan- ska väl för frösådd — den skarpa cigarrlukten måste dock först vara borta.
De lerburkar, hvilka användas för sådden, böra ej vara nya, ty, huru väl brända de än äro, draga dock nya burkar vid vattningen åt sig en hel del af vattnet.
Så kunna icke heller de späda plantor, hvilka ut- vecklas ur fröna, tjocka om den lerlukt, som mer eller mindre stark, alltid följer med nytt lergods.
Förstode man sig rätt på krukmargodset, så köpte man naturligtvis endast verkligt god och lagom bränd vara, hvilket blommorna troligen skulle vara mycket tacksamma för.
Då man nu emellertid ej är man af facket, måste man på något sätt försöka att förebygga de olyckliga följder, som ens okunnighet vis å vis krukorna möjligen skulle kunna få för de små älsklingarne, blommorna.
Af denna orsak bruka somliga per- soner, då de måste sätta blommor i nya krukor, först låta dessa stå i vatten flere timmar, under det andra endast doppa dem i vatten före plan- terandet.
Jag tror att det är klokt att efter vattendoppet låta krukorna blifva riktigt torra, innan man använder dem.
Men, som sagdt, för hos Eder specerist i Stockholm och de flesta lands- ortsstäder frösådden lämpa sig de nya blomkrukorna icke riktigt bra.
Huru skola vi nu inrätta våra små » drifbän- kar ».
Då man nyttjar en cigarrlåda att så i, skadar det icke att skära ett hål i lådans botten och däröfver lägga en krukskärfva — åtminstone har jag gjort så.
I lådan lägger jag vidare ett tunnt lager af träkol och så något finsållad, sand- blandad jord — till all frösådd tar jag en tredje- del sand på två tredjedelar jord.
I krukorna, som jag väljer tämligen stora, lägges först den vanliga krukskärfvan — en tegelstensbit af lämp- lig form kan ock göra tjänst — sedan ett lager af sönderkrossade krukskärfvor, därpå ett lager af träkol och så jordblandningen.
De skärfvor, som nyttjas, böra vara torra och rena.
Då både krukor och lådor skola betäckas af glasskifvor (hvilka, i parentes sagdt, böra vara tillräckligt stort tilltagna), måste man vid jordens ifyllande tänka på att de småttingar, hvilka skola komma att växa där, måste ha litet utrymme att växa också på höjden.
1 j k 2 tum — ber tusen gånger om ursäkt för det gammalmodiga uttryc- ket — är tillräckligt.
Nu ha vi då allt i ordning för sådden.
Vid såningen måste vi iakttaga att mycket små frön — t. ex. gloxinia-, cinneraria- och begoniafrö — sås ut ofvanpå jorden och lätt öfverströs med några små nypor fin, sandblandad jord; större frön åter petas ned i jorden, ehuru ej till något nämnvärdt djup, för så vidt det ej är fråga om så stora frön som äpple- och apelsinkärnor o. d.
Och fröna — huru skola de vara beskaffade?
Ja, därvidlag behöfver man ej göra sig bekym- mer.
Godt blomsterfrö kan erhållas från en hel del trädgårdsföreningar och fröförsäljare här hemma i Sverige, mycket godt frö t. o. m.
— sedan kommer det an på att vi icke gömma på det så länge att det blir förlegadt.
En iaktta- gelse, som jag gjort angående förlegadt frö, vill jag här omnämna.
Ett år satte jag gammalt aralia- frö och ett annat år gammalt feberträdfrö.
Jag använde hvarken samma burk eller samma jord.
Båda gångerna fann jag efter en tid, att på jord- ytan i burken härs och tvärs gingo ett slags fina trådar, hvilka liknade spindeltrådar, utan att jag dock tror att de voro förorsakade af blomspindel.
Det hela såg icke ut som spindelnät, och hvad skulle för öfrigt denna småspindel haft att göra på den fuktiga jorden under glasskifvan — den hade ju en mängd blommor strax bredvid att vistas på.
Voro således trådarne tillverkade af något slags djur, så hade dessa senare troligen funnits ibland de gamla fröna.
1 i Jag har aldrig riktigt kunnat komma på det klara med, hvilket som är bättre: att ha frö- sådden i skugga eller solsken.
Då ju varmfukt behöfves, för att fröet skall gro, har jag i.all- mänhet ställt fröburkarne i solen och skuggat dem.
Det händer dock att den starka värmen och fuktigheten tillsammans komma en hel hop frön att ruttna, isynnerhet om de, af en eller annan anledning, ligga ofvan jord.
Och när de små plantorna sedan komma fram, riskerar man att på en liten stund få dem förbrända — om man nämligen glömmer att sätta för de skuggande papperen.
Men det är ju, om man vill vara rätt- vis, hvarken platsens eller solens fel.
Ja, hvar sak har sina sidor, säger man.
Satte jag frösådden i skuggan, fruktar jag, det skulle dröja länge om innan fröet grodde, och så skulle jag då vara rädd att det skulle taga skada genom mögel.
Åh, hvad man tycker att det dröjer rysligt länge, innan fröet kommer upp, isynnerhet första tiden, man ägnar sig åt frösådd.
Och så det förargliga ogräset, som vanligen först sticker upp och narrar en.
Men det kännes snart igen.
Och så får man börja vänta på nytt.
Hvad man blu glad, när plantorna till slut börja komma upp!
Om man vill ha kraftiga plantor, får man icke förglömma att i rattan tid — d. v. s. då en fyra stycken små blad kommit fram — gallra dem.
Försummas detta, » rangla » plantorna i höjden och blifva tviniga.
Med gallring menar man ju att gräfva upp och kasta bort de klenaste plantorna, om fröet kommit upp för tätt.
Hvem näns dock kasta bort dessa små blomämnen, om hvilka man vet att de, om de få lefva, i en framtid skola utveckla så mycken skönhet och täckt behag?
» Men hur i all världen skall man då bära sig åt? » säger ni.
Jo, att börja med kan ni flytta plan- torna åtskiljs, så att ni t. ex. får tre burkar med gloxiniaplantor i st. f. en.
När plantorna något fått växa till, synes det så väl att de icke alla äro af samma slag, och så kan ni då välja ibland dem.
Edra väninnor äro kanske tacksamma att få en eller par gloxinier hvar, och sedan ni med- A n g r o s t a d e - ni- Grafström &amp; C:is Wc \ - ppp | \ dllt / delat er med dem, komma de i långa rader med sina små burkar.
Eller också, om ni hör till dem, hvilka ha privilegier på att få försöka för- tjäna något, utan att det behöfver klandras såsom varande icke » comme il faut » — hvarför icke göra er en liten biförtjänst af edra blommor?
Vill ni detta göra, så köp små blomkrukor å 10 öre och sätt en planta i hvarje, sedan glas öfver krukorna, ty ännu en tid behöfva småttingarne bo i » glashus ».
Pyssla sedan om de små plan- torna ett par, tre veckor, så att ni ser att de må bra efter omplanteringen och börja växa.
Och sälj sedan!
För att edra blommor må blifva så begärliga som möjligt och finna köpare, se till att de få en vacker växt!
Gloxinierna måste vändas för hvarje dag, och likadant är förhållandet med många andra slags blommor.
Det tyckes som om en del krukväxter såsom späda ej skulle följa samma lagar som sedermera under sin fortvaro.
Så har jag erfarit att t. ex. Gloxinier, ett slags Begonier och Linnaria stå gröna första vintern, ehuru det tillhör deras natur att vissna ned på hösten.
(Slut i nästa n:r.)
* Namnsdagslista för 1 8 9 6.
April.
1.
2.
3.
4.
0.
T. F. L. Harald.
Hilding.
Ferdinand.
Emilia, Emelia.
5.
S. Påskdag.
Irene.
6.
M.
2 dag Påsk.
Vilhelm.
7.
T. Eleonora, Ellen, Elin, Leonora, Nora.
8.
0.
Hilma.
9.
T. Otto.
10.
F. Ottilia.
11.
L. Emil.
12.
13.
14.
15.
S.
M.
T.
0.
Julius.
Ingeborg.
Fritiof.
Vega.
Ur 16.
T. Patrik.
17.
F. Elias.
18.
L. Tyra.
19.
20.
21.
22.
8.
Bernhard, Bernt.
M. Olga.
T. Anshelm.
O. Bernhardina, Berna, Dina.
23.
T. Georg, Göran.
24.
F. Albertina, Tina.
25.
L. Markus, Marcus.
26.
27.
28.
29.
30.
S. Helge.
M. Teresia, Terese.
T. Ture.
O. Tyko, Tycho.
Valborg.
notisboken.
Medborgerlig förtjänst.
En välförtjänt hyllning och hedersbevisning ägnades förliden fre- dag på hennes åttioförsta födelsedag den i vida kretsar, där barmhärtighet öfvas, kända fröken Augusta Jacobsson härstädes.
Den åldriga damen är trots sina åttio år vid en ovanlig vigör och spänstighet och öfvar ännu med oförminskadt in- tresse den omfattande välgörenhet, som hon gjort till sitt lifsmål.
Att en sådan ädel lifsgärning vinner offentligt erkännande är mindre vanligt än berättigadt.
Emellertid är det glädjande att kunna meddela, att man äfven på högsta ort observerat den gam- las tysta, men välsignelsebringande verksamhet, och som ett officielt erkännande häraf tilldelades henne på födelsedagen af k. m:t guldmedaljen af femte storleken för medborgerlig förtjänst.
Under dagens lopp fick den gamla mottaga en massa bref och telegram med lyckönskningar från när och fjärran samt personliga besök af minst ett hundratal gratulanter.
En rent af kolossal blom- sterskörd gaf uttryck för de känslor af tacksam- het och kärlek, hvilka på denna hedersdag sam- lades kring den gamla.
Svenska lärarinnornas pensionsföre- ning hade här om dagen ordinarie sammanträde, hvarvid full ansvarsfrihet för 1895 års förvaltning beviljadas.
Några saknadens och tacksamhetens ord ägnades styrelsens förra ordförande, fröken M. Forsell, som under året aflidit, och i styrel- sen invaldes efter henne fröken Helena Palmqvist samt till suppleant efter fröken Palmqvist fröken Maria Aspman.
De afgående styrelseledamöterna, fröknarna L. Engström och A. Björnbom, återval- des; efter fröken II.
Hauffman, som af hälsoskäl undanbedt sig återval, utsåsjs fröken Kerstin Wall.
Enligt revisionsberättelsen utgjorde den till 1895 ingångna balansens slutsumma 345,610 kr.
58 öre.
Inkomsterna under året ha utgjort: in- sättningar i besparingsfonden 2,484 kr., genom testamente bekomna 4,850 kr.
och upplupna rän- Endast i förseglade paket.
Hushållskaffe k 1,25 pr paket ä tys kg.
Fint kaffe ä 1,50 » » • • Finaste kaffe ä 2, — » » I
tor 14,931 kr.
77 öre.
Utgifterna ha varit: pen- sioner 12,289 kr.
52 öre, utbetalningar på grund af testamentariska förordnanden 822 kr.
96 öre, förvaltningskostnader 1,118 kr 53 öre, hvadan inkom sterna öfverstigit utgifterna med 26,528 kr.
76 öre.
* En lifränteförening för tjänarinnor är under bildande i Göteborg efter mönster af den, som planlagts i Stockholm af fru Hanna Palme, född von Bom.
En ny kvinnoförening har, enligt hvad fröken Ellen Key meddelade vid föreningen » Stu- denter och arbetares » sammanträde i söndags af- ton, i hufvudstaden bildats af henne jämte några andra intresserade kvinnor.
Den är afsedd att upptaga kvinnor ur alla samhällsklasser samt al- organiserad efter samma plan som » Studenter och arbetare ».
* Teater och musik.
K.
Dramatiska teatern införlifvade i måndags afton, inför en fullsatt och med bifall slösande salong, Blanches » Herr Dardanell » med sin or- dinarie spelista.
Vårt omdöme från hr Boos ' ma- tiné angående det förträffliga utförandet gäller naturligtvis i hufvudsak; fruarna Hartmanns och Sandells öfverdådiga utförande af Agapets och Doras roller uppbära ensamt stycket.
Hr Berg- ströms Dardanell har nu remplacerats af hr Hed- lund, som här fick ett tillfälle att ådagalägga sina goda komiska anlag.
De många scenförändrin- garna gå nu snabbare och delvis inför öppen ridå.
Helt visst blir det gamla hederliga Blanche- ska lustspelet en tid framåt ett stycke kassapjäs för teatern.
Vasateatern uppförde i går torsdag för första gången » Det stora förslaget », komedi i 4 akter af P. Staaff.
Detta stycke afslutades redan på sommaren 1892 och hembjöds i september månad samma år åt k.
Dramatiska teatern, där det emel- lertid icke kom till uppförande.
På våren 1893 var det August Lindbergs afsikt att uppföra styc- ket på Vasateatern, och repitionerna hade redan börjat, men den stora personal, som kräfdes, och den korta tid, som stod till buds, gjorde att pla- nen ej realiserades.
Den har nu återupptagits af hr Banft, och de förnämsta rollerna utföras af fru Håkansson, fröknarna Gottschalk och Elia- son, hrr Svennberg, Byström, G. Ranft och Elia- son.
Till tredje akten, som passerar i andra kam- marens antichambre, har ny dekoration målats af Carl Grabow.
Vi återkomma.
Södra teatern förbereder till slutet af denna vecka uppförandet af » Profkyssen », operett i 3 akter, musiken af Carl Millöcker, med fru Emma Berg som gäst.
Hr Hugo Alfvéns soaré, länge uppskjuten, för- siggick i Vetenskapsakademien den 19 dennes.
Soarégifvaren utförde flere nummer, bland dem Corellis svåra » La Folia » och visade sig i dessa hafva utvecklat sig till större säkerhet både i det tekniska och i uppfattningen.
Hr A. upp- trädde äfven som tonsättare med en violinsonat, en violinromans och två sånger.
I dessa stycken röjdes en omisskänlig begåfning, om hr A. ock- så ej ännu behärskar den stora formen och ej alltid är fullt klar i det formella.
Sångerna utfördes af hr Bergström, som lät ursäkta sig för indis- position.
Romansen » Jag mins » måste emeller- tid bisseras.
Publiken var rätt talrik och liflig i sitt bifall, så att de uppträdande, bland dem fröken Samuel som pianist, flere gånger fram- kallades.
Fru Edlings utlofvade medverkan ute- blef beklagligtvis på grund af reseförhinder.
Professor Nerudas och hr Salomon Smiths kon- sert, vid hvilken, som förut meddelats, grefvinnan Taube och prof. ' Hallström komma att medverka, har uppskjutits till tisdagen den 31 dennes.
En Par-BricoIe-konsert med ett ovanligt loc- kande program gifves i Musikaliska akademiens stora sal onsdagen den 1 instundande april.
Till konserten, som gifves till förmån för Bricole-kö- rens högt förtjänte och afhållne ledare, direktör E. Åkerberg, hafva endast bricolister tillträde med sina damer.
Att här blir fullt hus, kan man taga för alldeles gifvet.
Fru Alma Fohströms konsert, anordnad af Lin- dens teater- och konsertbyrå, äger rum torsdagen den 2 instundande april.
Vi hänvisa för öfrigt till den celebra sångerskans i detta nummer in- förda biografi med tillhörande bild.
s Soaré gifves måndagen den 30 dennes i Mu- sikaliska akademiens orgelsal af fröken Bertha Eklund, som härmed gör sitt första framträdande inför allmänheten.
Hennes instrument är pia- not, och har hon idkat fleråriga studier dels vid Musikaliska akademien, dels för prof. Neruda i Köpenhamn.
Biträdande vid soarén blifva fru Edling, prof. Neruda och direktör Kjellberg.
visste j u att ingen människa ville dem så väl som han, därför måste de också stå på hans sida.
Men likväl!
Och hur det nu gick till — - trots tull- inspektorns försiktighet, och småflickornas egen försiktighet, sluppo friarne likväl in i Matiné till förmån för svenska teaterförbundet huset, först till Berntine och sedan till Dinah.
kommer att äga rum söndagen den 29 dennes kl.
Det var naturligtvis endast för de mån- 2 e. m., och kommer därvid att uppföras ett nytt treaktsoriginal » I lejonets kula » af Frank Truth.
ga pengarnas skull — därför tog också Handlingen i stycket är förlagd till Marstrand tullinspektören för hvarje gång den i fråga och rollerna och deras respektive innehafvare varande dottern på tu man hand — ty det äro: Olof Heyden, tenor vid operan — hr Skån- berg; Marika Klemens — fru Hoving; Baron var nödvändigt, alldeles nödvändigt, att hon Dacke — fru Fahlman; Tage Röhmer — hr Ols- skulle ha klart för sig, att det var pengar- son; Carina Björnhufvud — fru Sandell; kon- na, ingenting annat än pengarna, som de sulinnan Bracknér — eleven fröken Ahman; von ville åt.
Riehl — hr Rydgren; Curt Linder — hr Hed- Och hvarken Berntine eller Dinah kunde lund och Emma — eleven fröken Dörum.
Bil- jetter till denna matiné säljes alla dagar i Dra- motsäga fadern; ty när deras egen far såg matiska teaterns förköpsbyrå kl. 12 — 4 e. m. det, så måste det ju vara så, att de icke A K.
Operan anordnar vår framstående skåde- hade något annat, som kunde behaga, än spelare hr Emil Hillberg torsdagen den 2 april en pengarna.
enstaka föreställning, hvarvid uppföres Calderons Och de sågo med något af faderns harm och femaktsskådespel » Lifvet en dröm » i F. A. Dahl- misstoende på desse män — det kändes grens bearbetning.
Biljetter säljas till operans vanliga priser med likväl bra tungt, ehuru det naturligtvis un- enkelt förköp utan förhöjning i Allm.
tidnings- der sådana förhållanden var bra mycket kontoret vid Gustaf Adolfs torg från och med bättre att icke alls blifva gifta.
— Men Maria Bebådelsedag.
om.
.
.
om de ändock själfva fått tala med dem.
.
.
men det var fadern, som tagit emot dem och sedan kontorsvägen för, alltid stängt dem ute från det stora väl- försedda huset.
För de båda yngsta döttrarnas vidkom- Novell af Alvilde Prydz.
mande hade det dock lyckats tullinspektö- (Forts.) ren att så fullkomligt af värj a faran, att de Därtill kom, att på sista tiden inträffat två individer, som en hel vinter, dag och åtskilligt, som bragt honom ur hans vanliga natt, figurerade i dessa damers drömmar, lugna jämnvikt: först hade Hans Didrik aldrig med sin fot beträdt det stora väl- verkligen kommit in vid krigsskolan — så försedda husets tröskel.
Medan så tiden gick och åren kröpo hade fru Engel dött våren därefter.
Nu var det endast döttrarna, som Gud låtit framåt, hade man omsider hunnit så långt, honom behålla — och dem ville han också att Hans Didrik var blifven löjtnant och blott sällan besökte hemmet; — de vänner behålla.
Och han varnade och förmanade dem han då och då fört med sig voro också ständigt i all vänlighet.
Han hoppades all- borta, och hvad de andra unge männen be- tid, att de själfva visste, hur bra de hade träffar, såg man ej heller till dem numera.
Fröknarna Engel undrade mycket, hvart det, om de också icke ännu fullt insågo, hvilken lycka det var att icke behöfva de alla tagit vägen.
När man nu satt på teatern, kom aldrig någon.
någon fram för att göra sin uppvaktning, Detta sista uttalade tullinspektören alltid med särskild betoning, och han försumma- och befunno de sig någon gång i större de heller aldrig något tillfälle att göra de sällskap, var det påfallande, huru de alltid unge männen bland deras bekanta miss- kommo att sitta bland idel damer.
tänkta.
Om det än aldrig så mycket haft sin Men hos de fem unga flickorna, af hvilka riktighet, hvad fadern intalat dem, så hade de flesta icke längre voro så unga, utbilda- det likväl varit något eget i den tanken, de sig efterhand underliga föreställningar att det fanns någon, som följde en med om de unge männen: för det första ville ögonen och kanske höll någon smula af en.
.
.
de absolut komma åt deras bankböcker — det var något förunderligt i den tanken, och för det andra gingo de bara och ön- det må nu vara inbillning eller icke.
.
.
skade lifvet ur deras käre fader, för att de Dessa tankar kommo blott i löndom till sedan så mycket lättare skulle kunna göra en hvar af dem; mellan dem växlades aldrig dem till sina hustrur och efter behag få ett ord om något ditåt; det skulle ej gått vända upp och ner i det stora, välförsedda an — därför hände det icke.
huset.
Men i sitt stilla sinne bjöd en hvar till Dinah tänkte med rysning på huru en, att slå sig till ro — de visste ju, att vår som hon godt kände, kunde få det infallet herre, när helst det behagade honom, kun- att använda den tunga, gammaldags silf- de sända en af dessa ädla män, som icke verservisen i hvardagslag, och Berntine var det minsta brydde sig om bankböcker och för sin del öfvertygad om att löjtnant i hvilkas händer deras fader lugnt kunde Scheel ville själf ha hand om nyckeln till anförtro deras lycka.
vinkällaren.
— — Och till dess detta inträffade, hade de ju Det kunde aldrig gå an, det vore ju det- så g o d t och lugnt som det var.
samma som att taga lifvet af deras gamle Och man lefde förnöjdt tillsammans i det far och dem själfva med — — det hände stora, välförsedda huset, långt från lifvets ju så stygga saker ute i världen.
Skulle pröfningar, utan känning af dagens tyngd de själfva öppna porten och släppa dem in och hetta, fröjande sig åt hvarandra.
Och i huset?
Kunde de göra detta med godt det stora, välförsedda huset med sin fasta samvete?
T y det var naturligtvis så, som stam af tjänare blef en värld för sig, som deras fader utmålat för dem, alltihop; de allt mera utestängde de utanför varande.
Stilleben.
parsamma N y h e t e r i k l ä d n i n g s -, k a p p - och k o s t y m t y g e r Fruar!
för vårsäsongen hos Hildur Andersson, Stockholm.
12 Hötorget 12 Filial: 4 S ö d e r m a l m s t o r g.
4.
Rika- och Allm.
tel.
» p E # s JD ' a H (P P 1 O: (D P l 0 D •1 09 H 3 B) CD Ögon, som länge se på kort distans, förlora slutligen förmågan att se på längre håll, och familjen Engels ögon hade sett så länge och hjärtligt på hvarandra, att allt, som låg längre bort, skönjdes blott i dunkel.
Och så lefde man vidare år efter år, utan någon förändring, i oantastad besittning af bankböckerna, som frodades förträffligt un- der faderns omsorger.
Blott en enda sak hade gått förlorad för dem — icke på en gång — då kunde man blifvit uppmärksam därpå och i tid sökt rädda något — n e j, det var ett sakta, omärkligt nedglidande i det ändlösa tidsdjup, hvarur aldrig något återvänder — och det, som gick förloradt och som man icke hade en aning o m förrän det var borta — det var ungdomen.
Tullinspektören själf hade länge varit snö- hvit i håret; det hade man dock icke reflek- terat mycket öfver, t y det klädde honom så väl; men då Dinah och Berntine slutli- gen blifvit alldeles grå, hvilket icke alls klädde dem, då började tankarna vakna.
.
.
Det blef visst ingenting af med dessa ädla män, som skulle komma och icke bry sig om deras pengar.
Och när så Hans Didrik slutligen blef kapten, trots mindre goda kvalifikationer och den erkändt långsamma befordringen vid brigaden — då var det j u uppenbart, hur tiden runnit bort.
— Till sist k o m det därhän, att den gamle tullinspektorn icke gärna kunde ha lång tid kvar.
En kväll dog han lugnt och stilla, som han lefvat — och den lilla sta- den fick upplefva den harmen, att familjen Engel flyttade bort.
5) 6) 7) 8) Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
CO Charad.
a, e, k, n, a, e, k, n, r, a b » 1 Gran, Lök, Grin, Rinna, Torg, Slö, Torneå, Socka.
d d e e f to .fp.
o • CO " T tS i CO b 1 1 1 e 1 1 &gt; m " 1 0 0 r r s s t y å å ä ö ö 60 Hvart och ett af de ofvanstående bokstaf, förvandlas till ett annat ord.
Äro de rätta orden funna, så bilda de vid förvandlingen borttagna bok- stäfverna namnet på en svensk stad och de i deras ställe använda nam-: g So net på en annan sådan.
S.
L.
SS * Innehållsförteckning: Alma Fohström.
(Med porträtt).
— » Familjens gamla flicka »; af Ami.
— Kvinnans kallelse; af Helena Nyblom.
III.
— K o m m e r.
.
.
k o m m e r inte.
.
.
Skiss för Idun af Torkel Berg.
— Olycklig kärlek; af Bo.
— I » flickhemsfrå- gan »; af Ich.
— Kriget m o t korsetten; dräktreformföre- ningens tioarsmöte.
(Med porträtt af fröken Kristine Dahl).
— Planschen för mars.
— » Framtidsperspektiv ».
— Litet o m frösådd i boningsrum; för Idun af S — m.
— Namns- dagslista för 1896: April.
— Ur notisboken.
— Teater o c h musik.
— Stilleben; berättelse af Alvilde Prydz.
— Tidsför- drif.
* Diamantgåta.
a 01 De hade kommit öfverens o m att dela sig i två hushåll, tre i hvarje — men nu kom det an på hvilka af systrarna skulle hafva Hans Didrik, som var kapten.
De yngsta hyste vissa betänkligheter: han var så olik deras lugne, stillsamme fader, som dock alltid regerat fullkomlig enväl- digt • — — — (Torts.)
Men inne i slottet, mer kritisk, man Ordförvandlingsgåta.
blott Den kallade » rättfram », med spe och med spott.
Foriose = kunglig boning.
För lille snut = pålaga.
Men » omvändt » ordet vår tanke för Ångborg = för fotgängare.
Skrif nys gror = hör till juletid.
Till tider, som hafva sig fjärmat; Då blir det till namn på en littera- Ei skrin = berör ej utlandet.
Su kad madt — husmödrars stolt- tör, het.
Hvars stil sig till Göthes har när- Spor sån = motionstid.
mat, a, a, a, a, a, a, a, d, e, e, e, Och likasom denne han blef ock en Tants käring = (idets lek.
Namne triko = konstslöjd.
gång f, f, h, i, i, i, i, i, k, k, k, k, Skåre ros = beklädnadsartikel.
k, k, k, i, i, 1, 1, 1, 1, m, m, n, I Tyskland först känd för sin prosa Gul lindarr = bohagsting.
och sång.
n, n, n, o, o, o, o, r, r, r, r, r, Jos tut i å = en summa.
r, s, s, t, t, u, u, v, ö, ö.
8.
L. Dorch skyr en = numer en pryd- Inez K. nadssak.
Aritmogryf.
Skonad gas = hör ihop med påsken.
Förvandlingsgåta, 2-g " orden skall, genom förändring af en niskor skulle se på dem och undra, hvarför de icke hellre stannat kvar i sitt eget stora hus i den lilla staden, där de voro hemma.
— och trots alla Hans Didriks försäkringar om motsatsen kunde de icke få ur sitt huf- vud, att alla människor gåfve akt på dem.
Oaktadt Hans Didriks upplysningar hade de ingen aning om, huru olika allt tedde sig här i världen och att det, som för dem var den oförgätliga 8 september 1878, i judarnes synagoga endast ett par hus längre ned på gatan räknades för den 3 tischri, i första månaden af år 5639 eller för kristna och icke kristna långs gator och vägar blott som en af de tusen försvinnande hvardagarna.
En fisk.
En järnvägsstation i Skåne.
En stad i Tyskland.
Ett i gamla testamentet förekom- mande namn.
En slätt i Södermanland.
En saltvattenfisk.
En simfågel.
En stad i Rhenprovinsen.
Ett gammalt mått.
e =3 Innan de själfva visste, huru det gått till, funno de sig installerade i två vackra våningar vid.
» Kristian August Gade » och » Grottebakken ».
Det var den 8 september 1878, som de k o m m o ditflyttande — en hvar m e d samma känsla af att alla män- H, Mitt första lugn på landet ligger, Mitt första öfver hafvet far Och handskas oblidt med mitt andra.
Mitt andra mitt från ditt plär skilja.
Mitt hela dig besvär bespar, Och då du vill ditt goda öka, Mitt hela vård om godset tar.
Pirfvel.
9) 10) 11) 12) 13) Det var Hans Didriks skuld.
Alla voro ense om, att det var Hans Didriks skull, då han icke ville blifva tullinspektor.
Utom det, att man nu fick en tullinspek- tor, som icke alls hörde till staden och dessutom var af simpel härkomst och till på köpet utan förmögenhet, måste man lugnt se på, huru Hans Didrik lockade systrarna till att sälja det präktiga gamla huset jämte en hel del af lösörena, som skingrades ut öfver främmande bygd — och till sist finna sig i, att han drog dem med sig in till Kristiania.
Det var den nya, fördärfbringande tids- andan, som fått makt med Hans Didrik, ödelade familjens traditioner och beröfvade den lilla staden dess största skattedragare.
Kapten Engels namn beledsagades icke med några välsignelser, när det nämndes af stadens borgare.
Nu kunde alla se, hur rätt den gamle tullinspektören haft i sitt misstroende till Hans Didrik.
De fem systrarna, som låtit locka sig, voro till en början själfva nästan förstena- de öfver hvad de gjort.
Men det var allt- sammans Hans Didriks fel; han hade med ens blifvit så kommenderande — o c h de själfva så viljelösa, öfverväldigade af sorgen efter fadren, som o m de aldrig tänkt sig, att de en gång skulle mista honom.
Där- för hade Hans Didrik fullt rådrum för sina vilda flyttningsplaner.
s r 1 1 1 2 3 4 5 1 6 2 7 8 9 2 10 8 1 3 11 12 8 13 14 15 8 13 3 14 6 1 4 10 2 5 8 10 14 14 16 13 13 6 7 3 17 6 1 8 3 7 4 10 6 13 6 1 2 8 8 18 6 6 9 3 2 19 8 20 10 1 2 14 1 4 10 13 21 12 4 3 17 14 10 6 6 8.
15 — ' •O «•&amp;• " o _« il 3e&gt; o«« Bokstafsgåta.
Sammansätt af nedanstående bok- • » 3 stäfver följande 13 ord, så att när de stå uppstälda i ordning begynnel- sebokstäfverna och slutbokstäfverna bilda hvar sitt kändt ordspråk.
J RIB » i Böj «5 « SB * O _ 1) En ö utanför Grekland.
B B T P " 2) En af de gamle romarnes gudar.
SS g " 3) En koloni på östra indiska halfön.
4) En stad på Jylland.
H U L T M Å N S Rätt ordnade bilda ofvanstående bokstäfver namn på svenska städer och samhällen.
b-g.
11 De erhållna ordens begynnelse-och slutbokstäfver bilda namnen på en svensk konung samt på dennes mo- der.
b- g.
10 Lösningar.
Logogry / en: Telefon; le tolf, fe, fel, en, fet, fot, lo, len, not, lof, elfte, Lete, ton, Leon, Elof, Flen, eon.
Gharaden: Fattiginrättning.
Ordkedjan: Nesa — Esau — Saul — aida — ulan — land — ande.
Aritmoremct: Hieronymus.
1) Remus, 2) hymn, 3) Ems, 4) R i o, 5) syren, 6) minus, 7) ren.
Ordgåtan: Ark, 1) Aska, 2) rör, 3) kalk.
1) stärker, 2) förspiller tiden, 3) Cirkclgåtan: Odense.
1) Ostindien, 2) De- uppfriskar, 4) växlar uttryck, 5) smäl- vonport, 3) Eulenberg, 4) Neuenburg, 5) Sken- ler, 6) sprider död, 7) trampas un- ninge, 6) Éhrentuna.
der fötterna, 8) ätes, 9) straffas, 10) Palindrom.
» är till äktenskap ledig », 11) lyser.
De rätt funna ordens begynnelse- En gammal flöjel, rostig och trög, På tornet sig svängde, spasmodisk.
och slutbokstäfver bilda namnet på Han tyckte sig vara en herre så hög, tvänne » tongifvande » personligheter.
S.
L.
Fann själf,j; sin » notturno » melodisk.
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Joh.
Lang, Seved Ribbing, Nils 0:son Gadde, C.
J.
Ask samt doktor Olof Moberg.
Gacao &amp; Chocolad
