# ID: svediakorp-per106
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,601
# sentences: 822
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


1893..
x,.
,,.
.
-.
.
.
.
.
I,.
.&amp;e haft;.
.
.
-.
Sjukvarden, på landsbygden.
.. _ = ._.
* _ .__ ....
.
&amp; d, Inåt Gotland.
,,.
- ~ ...
.
.,.
.
, __ Svhsk?
da,mkornitCns iapp@rter.
till ~hieiio-titstall,nin~eri:.
.
*, ' '.
L. D-n, Ellen Keys senaste, arbet?
:: Anne ' Charlotte ~ e f f l e r, Dichissa, p.
.
.
.
,, di Cajanello.
.
.
i i C., Tre och en half manadLfabriks2irbeterska.
Meddelanden, frdn J ?redrika~Bremer.~tirbundet.
;.
-.
Hvarjebanda i kvinnofragan.
.
;.
.
t.
.
...,.
-,.
- I ' e - ' ' ' ',,.
.
.
.
.
.
.
För Förbundets m&amp;dlemmar kr.
2: 50.
For .., icke medl lp^ .. ^:.
.
.
.
.
.
.
* s.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
: 4: .-00:,, .. x I ' _.
Doktor BURaMAN.
1ilviii.tw ?j iiktioiuar.
Siirskildt Bröst.- ock Uiitler1if; s.j uktio~nar.
Eitriider vid f ' i&lt;rlossiiingar.
st. * V$ygcetm&amp; d Y9 2 fr. - * llllll.
rrel.
11 32.
Mottagning: 9-11 t: ni., l / o 2-3 r.
m.
Söndagar 9-11 f. nri.
BomuHsklBdnings~r, Perkaler, Satiner, Bomulls- t % Ylle-Mussliner K.
M, LUNDBERGS Hosattningsmagasi~, 7 Stork ' grXo ' krinken 7.
N y a Hush %llsskolan (fik bildade flic.koï !.
Grundad 1881.
@ iirestfindarinna: Fröken H. Cronius.
Nya HusIa~lls8~IJ.ola,ns M a t m a a r Vestra Tradgardsgatan 18.
ORS.
!
Särskild niatsal för friintiimer.
Kurser i Bokbinderi för Amatörer iriedclelas om tillrackligt antal elever aiimiila sig.
Karmare i~pplysiiingsr 52 Drotlminggatan.
aédda Westman.
ModeaffRr för Damkappor, Stockholm.
22 Kwaagetr&amp;dg&amp;rd8gattan l %, rekommenderar sitt stora och rikhal * lager af alla.
.
Nouveaut6er f O r m % m o n g (~ ~.
Siirskildt får rekommendera mitt sfom 1 ~ 8 r af PeIoveAt för ~ e I s b @ b med därtill passande öfvertyger.
Ör kapif alisf er, särskildt fruntiniiiler, liar det länge varit F ett önskningsin %l att kiinna öfverläinna vården af sina värdepapper ocli skötseln af sina affärer å t någon person eller institution, som med absolut säkerliet förenade piinktlighet och noggrannliet i utförandet af det anförtrodda uppdraget afvensom prisbillighet: E n sådan institution ar Stocliholms Ensltilda Banks Notariatafdelning (LiCzcc Nggntccn 2 Y, expeditionstid 70-41, som iiiider garanti af S tocklioliiis Enskilda Baiik åtager sig v %rd ocli förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Oin en person hos Notariataf delningen deponerar obligatiorier, inkasserar Notariatafdelniiigeii vid förfallotiderna kupon- ger och tillliandali~ller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdeliiiiigei1 ntlottningar af obligationer ocli iinderrättar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, sanit liiinnar förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Oin inteckningar deponeras hos Notariatafdeliiingen nnde&amp;ättar Notariatafdelningen gäldeniiren därom att rantorna å in- teckningarna skola till afdelniiigen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i veclerbörlig tid förnyade.
0111 en Iios afdel- ningen deponerad inteckning genom iinderl&amp;ten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockholins Eiiskilda Bmik därigenom uppkonimen skada.
Förvnriiigscifgift: 50 öre för å r pr 1,000 kronor af deposi- tionens värde, dock ej under tv5 kronor.
auldsmed ESTHER MEYER, föclcl P O I I S ~ R C ~ I, (Firma Karl Meyer) reparerar alla slags Guld-, Silfver-, Nysilfver-, Granat- och Steiikols- arbeten samt Britaiinia- ocli andra finare metallarbeten.
Förgyllning, försilfring ocli fiirnickling.
Beställningar h nya arbeten utföras.
Billigt och godt arbete.
Stort lager a f akta Agatarbeten.
7 Brucnkebergsgcctm Y (f. [Z. OcZeensgataq$.
Wimans S~isar far ved och to&amp; Vedslöseri oniöjligt.
Ugnarne icke belagda med nbgon lera, steka och griiclda ritomordentligt jeiunt, v51 och fort.
Inga ~briinnp1Atar; o att förnya.
De ypperstn intyg f s h hela laiidet.
1Ciinna ses i verksniuhet och profvas B Iigeniör E.
A. IVIMANS Utstiillning och FörsiiUning, l 7 FawecZsgcctcun l Y, Stockholm.
Stort lager af Barnkläder för allla åldrar, till och iiled 10 hr.
GocZa t ?jgela!
.A ?r / cc, sma~a7CfL~ZZcc 9aa~cZeZ- lemm!
BiZZi~ / cc p9 * %.se9 *!
Allm.
Telefon 65 40.
2 Stora V a t t u g a t a n 2, hörnhuect vid Hriinkebcrgstorg.
1 0 Bazaren a N o r r b r o 1 0.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) 46 48 Vesterianggatan 46 48 FörsSiljningslokaler: / ne&amp;a n Ziottesz, en, t v å och t r e tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o, Svar ta Yllekladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvat tkladninmtwer Schalar och Resfiltar m, m,, 0 bser~ era,!
Genom direkta förbindelser med in- och utlandets förnämsta fabrikanter kan jag erbjiida ofvannäinda artiklar bättre och billigare än någon an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller geaoni reqvisition af profveï och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att ' hos mig fylla sina beliof af dessa artiklar. "
kre~efo,626 Te~8f~n ZB Profver på begäran.
l e \ e t ~ i 6 ~ ~ ~ E E ~ ~ \ 1 6 ' l ~ \ Q ~ kostnadsfritt.
landsbygden.
Fredrika-Breiner-Förbundets förberedande Btgarder för saken.
Gefleborgs-Dala läkare- och apotekareförenings förhandlingar.
3) Sjukvården p % landet, dess utöfvare och tillsyningsman.
~ å ' g r a ord till dlmiinlieten af Spe.
4) O m sjiikvhrden p&amp; laudet vid sinittosamina sjukdomar af dr Nils Englund.
I Dagnys 4: de häfte för 1892 lämnar pseudonymen Esselde en intressant redogörelse för en ny gren af Fredrika- Bremer-Förbundets verksamhet.
Förbundet har namligen satt sig före som ett önskningsinå,l att söka afhjälpa det ofta bedröfliga tillstbnd, hvari sjukvarden pb den glest bebodda landsbygden befinner sig genom att bilda en liten trupp för de a.
ändamål sarskildt afsedda sjuksköterskor.
Men för att rätt kunna utöfva sitt kall i nflägsna byg- der, d&amp;r vägen till läkarens bostad ofta ar mycket lång, bör enligt Förbundets åsikt sjuksköterskan äga en utbildning, som sätter henne i stånd till och ger henne ratt att afven be- handla yttre skador och olycksfall, samt att i sv&amp;rme fall lamm åhninstone den f örsta h j alpen.
Erfarenheten visar j u otaliga exempel p&amp; dylika f d l, som i brist på, snar hjglp eller i okunniga kvacksalfvares händer fatt en ' olyclrlig ut- gang.
Förbundet har därför tankt sig, att sjuksköterskorna för landsbygden böra utbildas ej blott genom en grundlig sjuk- vå,rdslcurs vid ansedt sjukhus, utan ock genom en fullständig lärokurs i fiiltsk~rskoiisten och &amp; flaggande af den examen, som ger henne laglig rätt till utöfvande af detta yrke, och har Förbundet för detta, ändamil anställt en skicklig krinlig fältskär, fröken Sterky, för att öfvervakzl och leda undervis- ningen.
Att den verksamhet, som kommer att utöfvas af på ofvan anförda sätt utbildade sjiikslcöterskor, helt och hallet skall
underordnas läkaren samt stä1la.s under hans kontroll, utgör naturligen en af de viktigaste principerna i Förbundets plan.
Det vill synas som skulle denna viktiga fråga, utbil- dandet af sjulcslröterskor för landsbygden, kunna p&amp;räkna både allmänhetens och de sakkunniges gillande och sympati, och man har ocksa haft glädjen iakttaga, att tanken om- fattats med intresse fran många olika hall, äfven bland läkare.
afven haf va på senare tiden åtskilliga uttalanden offentlig- gjorts angående behöfligheten af en reform i ofvannamnda hänseende.
I tjugonde hiiftet af GeJleborgs-Dala lä7care- och apote- 7cur~Ömzings förlza~zdlingar redogöres för ett anförande i äm- net af dr Bergv all, Fredrika-Bremer-Förbundets värderade föregangare och föresyn vid upptagande af den viktiga frå- gan.
Dr Bergvall framhåller i det nämnda föredraget önsk- vardheten af att skolade sjuksköterskor anställas på lands- bygden, och betonar att m m, far att möjliggöra detta, bör söka f örmå landstingen att vid sina länss julchus anordna utbildningskurser f ör sjuksköterskor.
Behöfligheten zlf en reform inom sjukvården på lands- bygden behandlas äfvenledes i en nyligen utkommen broschyr med titel ~&amp;zcku&amp;~cZen 236 lcmi ?et, dess zito~vnre och cZess till- syzingsm (irs)) af pseudonymen Spe.
Broschyren framhiiller, hurusom p&amp; aflagsila bygder den examinerade läkaren, trots den största duglighet och plikttrohet, ej kan hinna till för alla som verkligen vore i ' behof af hans hjälp, samt huru den stora omkostnad, som ar förbunden med att tillkalla läkare till en afiägset boende patient, afskräcker den fattige frtin att i annat %n högsta uödfall underkasta sig denna ut- gift, s&amp; att läkaren mången gHng ej eftersändes förr an sjuk- domen s&amp; fatt taga öfverhand, att hjälpen kommer för sent.
Detta förhtillande gör det förklarligt och naturligt, att allmogen gärna vänder sig till underdoldorer och charlataner eller till s. k. kloka gubbar och gummor, som finnas ' nära till hands och vanligen begära ett ringa arvode för sina tjiin- ster.
Broschyrens författare söker framhiilla, hurusom dessa s. k. kvacksalfvare, som så strängt förkättras af de medicin- ska myndigheterna, vid .&amp;tskilliga, tillfällen kunnat lämna en ganska tillfredsställande hjälp på grund af praktiskt förstånd och mångårig erfarenhet.
Han framkastar det vågade p&amp;-
ståendet, att då, de missförhå,llanden och missbruk, som äro förenade med kvacksalfveriet, icke kunna afhjälpas endast genom stränga lagar mot allt slag af läkarvhd vid sidm af den legala, boten mot det onda bellre bör sökas i en sam- verkan mellan läkaren och de kloka gubbarna!
Författaren gifver tvenne förslag till reform i detta banseende: del ena att provinsialläkaren bland oexaiuinerade personer utväljer till ett slags biträden dem, för hvilka han .hyser förtroende, det a~clrcc att examinerade biträden anställas, hvilka genorngåkt en kortare, företrädesvis praktisk kurs, och som följaktligen kunna vasa belLtna med en mhttlig ersättning för den hjälp de lämna.
Dessa underläkare skulle stå, under provinsialläkarens eller första provinsialläkarens uppsikt.
Det senare af dessa förslag har, som man ser, anknyt- ningspunkter med Fredrika-Bremer-Förbundets önskningsmå,l i ämnet.
Beträffande det förstnämnda vill denna utväg sy- nas l h g t mindre betryggande för allmänhetens bästa och dessutom knappast vara praktiskt utförbar, då, den examine- rade läkaren svkrligen torde vilja g&amp; in på, ett skdant s m - arbete med olärda eller själflärda personer.
Däremot bör nmn p$ ett fullt naturligt siitt kunna tanka sig en samver- kan mellan den legitime lalsai * en och en examinerad faltskar- sjuksköterska.
0 9 1 8 t$dcz.drden p&amp; zanciet vid snvittosnmmn &amp; kclonzar %r ti- teln på, en annan nyligen utgifven.
brochyr af d: r Nils Eng- lund.
Författaren piipeknr häri, att medan vi med skäl kunna vara stolta öfver de uppoffringar, som i vårt land gjorts och göras för hälso- och sjukvtden i dlmiinhet, har.
dock ett omrade af densamma i förvåmande grad förbisetts, namligen behandling af smittosamma sjukdomar på, landsbygden.
Me- dan stora summor frikostigt anslagits till sjulrhus, dirhus och dylika inrättningar, äro de epidemiskt sjuke ofta sorgligt vanlottade.
I många fall kan en smittosamt sjuk af lätt in- sedda skal ej vinna inträde på, sjukhus, och svhigheten att få, en sadan patient lämpligt skött i hemmet är särdeles stor, hvarförutom vardandet i hemmet innebar en stor fara för smittans spridning, då, okunnighet eller blind fatalism i detta f d l pläga vara ridande.
Ha1sovai.d~- och epidernistadgar fin- nas vi~serligen, och staten har genom anstiillande af 1: ste pr~vinsia~lläkare och inrättande af nya läkarplatser tagit ett ' '
steg framht, men hvad som gjorts är otillräckligt, och ännu htersthr ofantligt mycket.
~ n l i g t författarens hsikt ar det landstingen, som här böra ingfipa, då dessa genom kungl.
förordnande äro satta att vaka öfver hälsovhrden, och det att hindra en smittas utbredande väl torde f&amp; anses ' som en den viktigaste hälsovhrdsfrhga.
Men för att Bstadkomma en tillfredssttillende sjukvhrd fordras i främsta rummet att läkaren vid sin sida har en lämplig sjuksköterska, som med tilltagsenhet och anlag för yrket förenar vana och kunskaper.
Behofvet af dugliga sjuk- sköterskor pH landsbygen ar ännu större än ph sjukhusen, d i läkaren i förstnamnda fall ofta p i en gång miste gifva sina ordinationer för en sjukdom, som kan kräfva mhnga veckors vHrd.
Vanligen fhr ju under nu ridande f&amp;rhållan- den denna vård uppdragas &amp; t en af patientens närmaste m- höriga, och det kan ju tyckas, som skulle saken härmed blif- vit lagd i basta och Ömmaste händer.
Erfarenheten har dock visat att ömheten och välmeningen, där den ej htföljes af vans, omdöme och insikter, ofta medfört mycket dåligt resultat.
.Skall sjulivhrden väl utföras, a - siiger d: r Englund i sin skrift, - » s&amp; måste det ske af en utlsrd, pröfvad, van och duglig sjuksköterska.
Att detta ej utesluter, utan sna- rare innebar en trygghet för att de sjuka bli ömsint var- dade, &amp; r sjalfklart.))
Detta resonnemrtng gäller sjukvikden i allmänhet shviil vid icke smittosamma som vid smittosamma sjukdomczi .. Vid de senare tillkommer emellertid ett viktigt moment, hvilket just från det allmiinnas synpunkt är af största betydelse, nämligen.
isoleringen af de sjuke och öfriga åtgärder mot smittans utbredning.
En sjuksköterska bör ju ej endast första att sköta de sjuka utan äfven att tillfredsställande svara för patientens iso- lering och den desinfektion, som vid smittosamma sjukdomar ar af nöden.
Dessa saker fordra ju ock ganska grundliga insikter.
Förf.
anser, att initiativet till en reform i v&amp;rden af epidemiskt sjuka bör kunna väntas frhn landstingen, som re- dan i sjukvhrdsfrågor visat stor frikostighet, och föreslhr att till eja bödar, saken kunde ställas sh att för hvarje provin-
- siallakaredistrikt anstaldes en sjuksköterska.
.
Hur litet detta än är, vore ju e92 bättre än ingen, och om landstingen gjort denna början,.
kunde det ju vara att hoppas, att kommunerna äfven befunnes villiga att göra niigot.
En sådan sjuksköterska borde enligt d: r Englunds åsikt, hafva sin bostad i närheten af .provinsiallälcarens och s t i under dennes kontroll, och skulle i hennes instruktion infö- ras förbud mot praktik på egen hand.
Däremot slrulle det vara sköterskan tillhtet att under ledighet fråm epidemisk sjukvård biträda med enskild efter behörig personlig desin- fektion.
Att samtidigt vårda smittosamt och icke smittosamt sjuka skulle däremot vara henne striingt förbjudet.
Angående sjuksköterskans aflöning anser d: r Englund att densainma borde utgh från allmänna medel och vara s&amp; pass stor, att ett för de fattigare betungande dagtraktamente ej behöfdes eller iitminstone kunde sättas s6 lågt som möj- ligt.
Daremot skulle patienten, så vidt möjligt vore, bekosta sköterskans föda samt skjuts till och från stället.
1 öfrigt hänvisa vi för frågans närmare utredning till d: r Englunds i många hänseenden intressanta och beaktans- värda broschyr.
Vi se af ofvansthende .exempel, att ett allm&amp;iinare iii- tresse f ör en s jukv&amp;rdsref orm alltmer tyckes vakna till lif, och man har ju d&amp; orsak att hoppas, att den viktig, % frhgan nalkas sin lösning.
Helt visst skall det ej heller saknas varmhjärtade kviiinor, som äro färdiga att offra sina krafter p&amp; ett så ädelt och gagnande lrall som landsortisjuksköter- skans.
Frågor i ämnet besvaras och nödige upplysningar med- delas med nöje af fröken Ameline Stefky, adress Fredrika- Breiner-Förbundet, Drottninggatan 54, Stockholm.
Inåt Gotland.
vagnen inte koiiiiner.
.
.s &gt;Tank om &gt;Visst kolpmer den.
Det regnar ju inte alls, fast det ar inulet.~ ~ N e n den drojer förskräckligt länge.
Den skulle vara här kl. ' 1 2 8 och nu är lioii strax 8.
~ I detsaiilina blef droskan synlig i kröken af den trånga Visby-
gatan, dar det präktiga valnötsträdet hängde ut öfver tradgårdsiniiren.
Ändtligen!
I en handvändning packade vi in oss, det bar af öfver den knaggliga stenläggningen ut genom Norder-port, och snart rullade vi frainht den vag, som i sydvestlig riktning bar inåt ön.
Junimorgonen var mulen, landskapet ganska kalt och intresselöst, och till på köpet började det småregna.
Det skulle dock behöfts mycket mer för att nedslh våra glada förväntningar.
Det var Gotlauds be- röinda minnesmärken af medeltida konst, soin framför allt lockat oss fyra turister dit öfver, och Visby ruiner hade gifvit oss en oemot- ståndlig håg att se något afven af landsbygdens bättre bevarade skatter.
Vår efter de allra basta anvisningar uppgjorda reseroute gick också från den ena till den andra af öns intressantaste kyrkor - så inånga vi kunde hinna med på två dagar.
Vi glömde nu, som sagdt, regndusket för att fördjiipa oss i våra planer för dagen.
Den magra.
skogen på ömse sidor om oss slutade upp, utan att vi inarkte det, förrän vi plötsligt vid en sakta slutt- ning af vagen sago en vacker slatt frainför oss.
Ängar, falt ocli skogsdungar i leende oinvaaling, kyrktorn har och livar, horison- ten rundt och midt framför oss, glarisande i den solglimt, som just nu bröt sig fram, Follingbo kyrka, vårt närmaste mal.
Så snart vi stannat vid kyrltoghrdsporten, kommo några barn emot oss med den väldiga nyckeln.
Solen lyste på det vHta gräset och på murgrönsdraperierna kring det gamla grå tornet, som s i g ned på oss med sina vackra rundbilgsgluggnr.
Det var en lofvaiide början!
Artisteo i v %rt sällskap förälslrade sig genast i lhghusets roinanska.
portal med dess järnbeslagna ekdörr ocli började inala af den, medan vi andra togo kyrkan i besittning, ifriga att uppfånga så många vackra detaljer, sh många intressanta drag som möjligt.
Hvad som strax slog i ögonen var den egendomligheten, att ko- ret i höjd öfverskjiiter långhuset och ar bygdt i en senare stil an detta; det ar tydligen ombygdt, sedan det hela en gång stått färdigt som riindbågskyrka.
Samma drag hterfunno vi i flera af de gotland-.
ska landtkyrkor vi sedan sago, och det ar, fastan ej estetiskt tillta- lande, likväl af stort historiskt intresse.
Det talar om ett vaket och för intryck mottagligt folk, som ej lät sig nöja ined de gamla, för trånga blifna forineriia, d&amp; det en gång fått blick för djarfvare och friare; men det talar ock om en utveckling, som våldsamt afbrutits, innan den nått sin fulländning, o111 storhet som försvunnit och glans som slocknat.
.
.
Mellan saftiga ängar, förbi Barlingbo station och kyrka, dar vi
gjorde ett kort Besök, gick färden vidare mot Dalliem.
Redan från Follingbo torngluggar hade vi sett den smärta spiran sticka upp bland träden, och nu kom den närinare och närmare vid livarje krök af vä- gen, tills vi tydligen kunde urskilja de Iiöga spetsbågiga ljusöppnin- garna.
h d t l i g e n svängde vi upp till kyrkogkrdsporten och hade hela kyrkan framför oss, vacker ocli djarf i proportionerna, på en gång imponerande och fin.
Bortom en åker åt vester till låg stiigan, där nyckeln skulle finnas.
Mor själf koin ut, då vi knackade på, och lämnade sina lius- liga sysslor för att bli vår ciceron.
Hon var fryntlig ocli spr %ksani ocli iinderliöll oss ined roliga historier på akta gotländska; men sh snart hon öppnat kyrkporten var det ingen, soin ansträngde sig att förstå henne längre.
Här var mycket att se.
Blicken gled genast mellan de fyra smarta pelarna upp mot den grupp af målade fönster, soin afslutade perspektivet.
Än iner intresserade oss dock korstolarne i gotik, med deras rikt skulpterade bladornament.
Dein kunde man ej se sig mätt på.
Tornet lockade oemotståndligt oss alla, utom artisten, soin fast- nat för en portal igen och inte gaf sig tid att komina med.
Det bar af uppför trappan i södra torninuren, en sådan dar smal, mörk, slingrande trappa med höga, ojämna steg, som inan trefvar sig upp för med en viss förvantningsfiill rysning.
Har mynnade den dock snart lit i ett litet förtjusande galleri, som på tre sidor löper kring tornet ocli som öppnar sig utLt kyrkogården med rundbågar, afdelade af de prydligaste kolonetter.
Solskenet spelade in mellan dem, ocli grönskan l %g s % frisk och vacker nedanför.
Vi vor0 nu en trappa upp i tornet.
Men upp till spetsbågs- gluggarna skzclle vi, måste det an ske per stegar.
~ L i l l a n a, som var rädd a t t hisna, föredrog dock att stanna dar nere, trots vår ledsager- skas trygga förmaning: ablunna bara, så går det,!
, Golfvet är väl sakertn?
fdgade jag och pekade på ett hål i de grof va bräderna of vanf ör oss.
, Ja, da ä ' inte farligt,, försäkrade Iion lika tryggt och företog, trots, sina väldiga dimensioner, en liten solodans däruppe, som full- komligt lugnade oss.
Fran Dalliem ämnade vi fortsätta till fots och skickade därför tillbaka vagnen, sedan vi tömt den inedförda matsäckskorgen.
Dal.
hemsmjölken smakade vi också på, men den påminte alltför mycket om en d %r allinän lökväxt för att vara riktigt vederkvickande.
Så improviserade vi ränslar af våra kappor och ' schalremmar för att slippa
.
bara n %got i hand, togo reda p % vägen till Halla och marscherade af i bästa humör.
Man ser mer f r h en vagn än från ett järnvägståg, men allra mest ser man och allra vaknast blir man på en fotvandring.
Denna gamla erfa- renhet belcräftade sig afven nu.
Uteslutande hänvisade till kartan och niö- tandes upplysningar, gåfvo vi akt på minsta afvag, minsta skiftning i land- skapet; blotta möjligheten att kunna komma vilse gaf nagot spännande och pikant åt promenaden.
Så började solen gassa allt för hett, ocli vi påskyndade vhra steg för att hinna in i skuggan p&amp; en af dessa gotländska ängar, som snarare likna parkanläggningar.
Här var för- tjusande.
Mellan grupper af präktiga löftrad på ömse sidor om vägen bredde sig den yppigaste midsominarmatta af vajande gräs och blom- inor, höga orcliid6er i nyanser från mörkviolett till ljusaste lilas, aklejor, leende tusenskonor ocli jag vet ej allt hvad.
Solhettan ocli damniet förut gjorde njutningen af all denna friska härlighet blott så mycket mer intensiv.
Hur fria ocli lediga vi än kände oss, af en sak vor0 vi dock beroende, nämligen af jarnvagstiden; vi.
m %ste passa på tåget vid Roma station en kvart öfver feni.
Som vi uppelifillit oss något för länge vid Dalliem, m %ste vi därför raska på och agna Halla lilla kyrka blott ett flyktigt besök.
Därifrån gick vägen i en stor krök kring Xoma myr, ja på ett ställe sh nara intill den, att vi shgo vattnet glänsa fram mellan tufvor och hvita näckrosor.
Så komino vi in p&amp; en vacker skogsvilg, som bragte oss någon svalka; inen vi voro dock alldeles förbi af varme och dam, då vi iindtligen klockan fem kommo fram till stationen.
V %r plan var att hinna se ruinen af Roma gamla klosterkyrka ett stycke från järnvägen, men den välvillige stations- inspektoren afrådde oss på det bestiiindaste f r h i försöket.
Nkja, hellre än vi lato, tåget gk ifrån oss, fingo vi afstå från v %r plan.
Meii hårdt var det.
P % den lilla smalspariga jiirnvägen, soin lik ett band sträcker sig rakt söderut, ilade vi snmt vidare ned till Etelliem, dit vi skickat vår kappsäck i förväg och dar vi skulle ligga öfver natten.
Vi hade hört giistgif \ wgården dar omtalas som bra, inen det var dock med en viss biifvan vi tänkte oss livad som komma skulle.
E n gastgifvargård härnere midt p % Gotlands landsbygd, hur skulle den väl te sig?
Vi gingo upp på förstugubron; ingen människa syntes till.
Vi knackade på dörren dar nere; ingen öppnade.
Vi sprungo upp för ' den smala trätrappan ocli knackade p % däruppe - alltjämt ingen.
Jo, här stodo vi vackert!
Slutligeii dök en svarthårig riiddande Ingel
- fram om knuten; det befanns rara värdinnan sjalf, men härmed var ej saken klar.
, Att inte herrskapet har telefonerat)) l Telefon till Etelhem - det hade aldrig fallit oss in att man hunnit s % långt i civilisation här.
, Det kommer så sällan damer hit,, fortfor.
hon,, nieii hade jag vetat om det, skulle jag nog styrt om rum.
Nu vet jag ej hur vi skola ställa, har är så upptaget.&gt; Snart hade hon dock funnit på r %d; hon skulle skicka sin tös att höra efter i &gt;gamla gästgifvargården.~ Vi fmno dock rådligast att sjelfva följa med, ocli så bar det af på upptäcktsfärd.
E n iafvel utåt landsvägen, med låga, breda fönster, två rutor i höjden, en stig upp till den stora fyrkantiga ghrdsplanen, på tre sidor kringbyggd af stall, ladugård och uthuslängor - se dar hvad som först mötte våra blickar.
Därinne i byggningen skurades och fejades till midsommar, allt var framrifvet ocli upp- och nedvändt, och både gamla mor och unga mor togo fasligt vid sig i början öfver vår begaran.
Vi däremot, som befarat allt annat an ett öfverinått af renlighet, hade aldrig förr sett skurstök med så glada blickar; ocli sedan vi klättrat uppför den oerhördt branta, raka tr.ät.rappan och upp- tiickt ett stort luftigt gafvelrum med fyra fönster, voïo vi beslutna att liar skulle vi bo.
N %ja, unga mor var inte omedgörlig; oin vi bara lofvade att inte koinmn tillbaka förrän kl. 9, skulle hon lia i ordning ht oss till dess.
Och det lofvade vi gärna.
Vi skulle nog få de t v i timmarna att gå.
Först begåfvo vi oss till kyrkan, dar skiirning också pligick, livhrför den stod öppen.
En enda priiktig, djärf kolonn bar upp de fyra livalfven i långhuset och ger det inre dess egendomliga prägel.
T det yttre tilldrog sig i synnerhet den rika, ilersprångiga kyrkporta- len vår beundran.
Vi slogo oss ned framför den ute på kyrkogården, sedan vi sett rhrt lystinate deriiine; niarkvärdigt iiog var det ingen som föreslog a t t klattra upp till rundbågsgluggarna i tornet.
Efter en stunds sainspråk med den lilla roliga gumman, som legat och skurat i kyrkan, och nu kom ut, efter slutadt arbete, promenerade vi vidare nedåt en vacker äng och plockade orchidder.
Därefter su- perade vi hos vår första bekantskap, gastgifvarfïun, som bullade upp på bästa sätt nied plattar och sylt, och vandrade så i den stilla som- maraftoiien langsamt nedåt sgainla gastgifvareghrden D till.
E t t af vira önskningsmå1 för gotlandsfärden hade varit att f % se de af gammalt dar brukliga folklekarne och spelen.
Nu skulle
denna önskan helt oförinodadt i viss mån uppfyllas.
D å vi val tagit vårt rum i besittning och just voro i färd med a t t draga ner de liem- vafda blårandiga rullgardinerna, fingo vi se a t t drängarna hade en lek för sig ute p % gårdsplanen.
D e kastade varpa med flata stenar, och det var roligt a t t se deras spänstiga och kraftiga rörelser och den ifver, livarined de efter dagens arbete grepo sig an nied leken.
Det framgick af hvad vi sedermera hörde, a t t unge far själf brukade taga del i den, fast lian iiu fann det mera förenligt med sin vardig- het a t t slå sig ned med tidning och cigarr på gungbrädet på den närmaste afskilda delen af gardsplanen.
Vi straclrte med valbeliag ut oss p % den hyggliga, ordentliga unga mors bolster och dynor och vor0 ej s i synnerligen tidigt i ord- ning följande morgon.
Icke förty ämnade vi g å den vackra vägen till vårt närmaste inål, Garda, men vid telefonering befanns det att vi ej kunde få skjuts där.
' Odet hade besttimt, a t t vi ej så snart skulle skilj a s från våra vänner i gamla gastgif varegården r: D å vi återkommo dit, var till på köpet unge far med drängarne ' iite p&amp; %kern och gamle far till skogs, så a t t vi fingo god tid a t t taga alla gårdens härligheter i betraktande, innan sskjiisen~ kuiide bli i ordning.
Och det var icke oss emot.
E n prydlig säng ined trämosaik stod däruppe, och en del gam- malt porslin hade vi redan vid frukosten f %tt tag i.
Men i ruininen därnere hade vi knappast varit förr an nu.
Där fortfor stöket, och allting var framdraget, så det föll sig s % bra som möjligt.
Ett litet blåmåladt, rosigt liörnskåp och en ekkista med vackra beslag, undan- satt ute i kökskammaren, väckte genast artistens uppinarksanihet.
Dessutom stod skänkskåpet på glant och därinne lyste en hel upp- sattning silfverbägare, tre större och två mindre, alla af samma form, vidgande sig uppat med ra; ka sidor; den äldsta och gedignaste med små fina ornament bar årtalet 1752 ingraveradt jämte några initialer.
Detta var familjeklenoder liksom det prydliga tennstopet, fainilje- klenoder som ännu länge, det rna man önska, skola g i i arf på den gamla gården; nar så kan ske, unnar man dem ej å t nagon samlare.
Ändtligen voro både hästarne och unge far, som skulle skjutsa oss, i ordning.
Gamla och .unga mor, som skrattat %t oss och tyckt a t t vi voro ~ g a l n a a, d % vi foro omkring i alla vinklar och vrår, följde oss nu ut, till vagnen, medan pigorna stodo i dörren och nego.
Korna råmade, gässen på gården sträckte p % sina halsar och skreko, piskan smällde och så bar det af.
Adjö, adjö!
Vi måste vanda oss om och nicka an en ging, d i vi kommit ut på vägen.
En htiftig regnskur förtog något intrycket af de förtjusande ängarna närmast Etelhem; men ipnan vi hunnit fram till Garda, hade det klarnat upp igen, ocli alla löf glänste ocli glittrade i solskenet.
Vi hö110 framfor vestra portlivalfvet i kyrkoghrdsmuren, ett hvalf så stort att det bildade ett riktigt litet rum, med stenbänkar längs ömse sidor.
Den intressanta lilla kyrkan med sina vackra målningar i tornbågen - kanske de yppersta, som blifvit bevarade från vår me- deltid - var sv %r att slita sig ifrån.
Ock&amp; uppehöllo vi oss altför länge här - ja, vi hittade gobeliner i sakristian också, för att nu inte tala om v %r improviserade tedrickning i porthvalfvet.
Af önskan att f % veta något om gobelinerna gjorde vi afven besök i prestgår- den och blefvo så vanligt mottagna, att tiden gick alldeles för fort.
Alltnog, unge far måste låta sina hästar trafva på bra, då vi foro därifrån,.
för att vi skulle hinna se alt, som aliliu återstod.
Solen sken, det bliiste bra, och undan gick det, från Garda till Lye, frhn Lye till Sthuga, från Stånga till Hemse.
Det gällde att se så mycket som möjligt af alt det vackra och egendomliga, soin erbjöd sig; sedan fick man, s i godt sig göra lät, ordna och jainföra massan af nya intryck.
Unge far var meddelsani och gaf oss htskilliga upp- lysningar ein ghrdarna längs vägen, inbäddade i fruktträd och blom- sterrabatter och om kyrkspirorna, som här och hvar stucko upp ur skogen.
Han berättade också on1 sin egen gard och om sitt bröllop, som stått i dagarne tre hösten förut.
Och d % vi berömde unga mor, myste han ändå belåtnare an vanligt.
Han hade lofvat att vi skulle vara vid Hernse station, då tåget gick 3,52.
Men som det var så mycket att se i Stånga kyrka, både utan och innan, försenade vi oss där igen.
Och har raskt det iln gick undan sista biten, befanns det, att vi blott skulle ha en kvart på oss i Hemse.
Hemse ar en absiskyrka med nyupptäckta inålningar, soin ännu blott delvis befriats från öfverrappningen.
Hvad som konimit i da- gen var dock nog att göra artisten förtviflad öfver den knappa tiden.
Det gaf i än högre grad än portalskulpturerna i Lye och Stånga ett lefvande intryck af medeltidens naiva uppfattning,.
ja af medel- tidslifvet sjalft.
Ty den generation, som först studerade Hemsemu- ramas bilderbibel, kände helt säkert i inycket igen sig själf i den.
De heliga berättelserna iklädde sig här för medeltidsgotländingens barnsligt andaktsfulla åskådning samma former som lif vet omkring honom och kommo honom p&amp; detta szitt närmare.
Hvarje vrå af kyr- kan talade till hononi ett språk, som lian förstod eller som grep ho-
nom med det hemliglietsfullas trollmakt.
Mhlningarna och de dunkla symboliska gestalterna, hela kyrkan med dess utsmyckning hade för honom långt mer an blott estetiskt intresse.
Den var rent af uttryc- ket för det högsta i hans lif, hans religiösa tro.
E n påminnelse om tåget och en blick p % klockan ryckte oss med ens ur medeltiden midt in i 19: e århundradets jäktande brådska.
Ännu en dslredsblick p % sfiykten till Egypten,, och så upp i vagnen ocli till stationen, några minuters viig från kyrkan.
Vi skickade helsiiingar tillbaka med unge far och sprungo ' upp p&amp; tåget, hvissel- pipan ' ljöd, ocli snart sutto vi i en fullpackad järnvägskup6 på väg till Visby igen.
Och så .var den sagan slut.
i S-d.
.
Svenska damkomitens rapporter till Chioago-utstallningen.
De rapporter rörande den svenska kvinnans verksamhet på olika oinrådeii, som af den svenska dainkoinitén insamlats, föreligga såsoiii redan nämnts, sedan någon tid fardiga.
Rapporterna, Iivilka äro redigerade af fil.
doktor Ellelz Fries, iiro iitgifna dels i en volym under titeln » Reports of the Swedish Ladies ' Committee to the TITorld ' s Coliiinbian Exposi- tions dels i separataftryck af de fyra olika afdelningarna.
Tyvärr ar0 de endast tryckta i engelsk öfversättning.
De fyra afdelningarna behandla den svenska kvinnans verksain- het inom: 1) uppfostran 2) valgörenliet, 3) litteratur och skön konst, 4) statens ocli det allmännas tjanst, yrken och affarer.
I första afdelningen - uppfostran - redogöres sardeles noggrant för de undervisningsanst.alter i v&amp;rt land till hvilka kvinlig ungdom liar till- trade: folkskolor, högre flickskolor, seminarier, folkliögskolor, imiversi- tet, slöjdskolor, tekniska skolor, liusli~llsskolor, mejeriskolor, trädgårds- skolor.
Dar meddelas en kort öfversikt af namnda undervisningsanstal- ters organisation, ocli den undervisning, som dar lamiias, samt af den larareverksamhet kvinnor vid dem utöfva.
Efter en redogörelse för den svenska gyinnastiken och den roll kvinnan på detta område spelar, omtalas de donationer, soin af .kvinnor gifvits eller testainenterats till universitet eller niidra undervisningsverk ..
Dessa donationer represen- tern ganska betydliga summor, så ha ensamt till stipendier vid Upsala universitet af kvinnor skalikts .400,000 kr.
Endast ett af dessa sti- pendier a r uteslutande afsedt för kvinliga studeranden.
.
Andra afdelningen ined äiniiet kvinnans verksainliet inoin util- görenheten ä r den niest omfattande.
Det har också af ålder ansetts för kvinnans företrädesrätt att vara mänsklighetens barmhärtiga samarit, ocli frainställningeii af hennes verksamhet på detta omrhde innefattar afven nästan alla barmhärtighetsverk inom landet, till alla liar Iion på ett eller annat sätt bidragit, genom sitt arbete eller genom sina penningar.
Välgörenhetsarbetet delas i rapporten i preventiv och effektiv välgörenhet.
Till den förra räknas allt livad som göres för a t t hjälpa barnen - barnkrubbor, barnliein, arbetsstugor, praktiska hushållssBolor, skollofskoloiiier, abnorinskolor - vidare föreningar för sj älf Ii j alpens befrämj ande, för frigifna filngars Iijalp, missionsverksamliet (den rent religiösa såväl som den för sedlighet och nykterliet).
P k afdelningen rörande den effektiva välgörenheten redogöres för kvinnans verksainliet inoin sjukvården, sjuksköterskeväsendet, enskilda sjiikvBrdsanstalter, stiftade af kvinnor, barninorskeyrket., kvinnors verk- samhet s %soin tandläkare ocli fältskärer.
Vidare för valgörenlietens ordnaiide, pauvres honteux, tjanarinnelieiii och liknande stiftelser.
Till denna afdelning räknas också djurskyddet, i hvilket ju kvinnan tagit en framstbende och verksam del.
I denna rapport lämnas afveii en redogörelse för de donationer, som af kvinnor skänkts till olika barmliertiglietsverk, till stipendier för kvinliga läkare och tandlakare, till sjukliiis, sjuksköterskehem, etc. Deii tredje rapporten börjar ined en intressant historik, författad af fröken Sigrid Leijonliufvud, af den svenska kvinnans arbete inoin Iitteraturew, ocli vetenskapenta.
Här omnamnas ocli karakteriseras de flesta mer frainstående svenska författarinnor allt ifrån den heliga Birgitta.
' i ') Följa sedan redogörelser för den svenska kvinnans verksamhet inom tonkonsten - och liar träffa vi inånga iiainii med världsrykte - inom dramatiken och de bildande konsterna.
Konst~zdustrie~z räknar i v %rt land gamla anor.
I den uppsats, som beliaiidlar denna konstart, lämnas först en Iiistorisk öfversikt af de svenska kvinnornas konstindustriella verksainliet sedan iirniinnes tider, hvarefter utförligt redogöres för Handarbetets vänner ocli frö- ken Selina Giöbels konstslöjdutställning.
Den sista och till omfånget minsta rapporten behandlar kvinnans arbete i statem oc7~ det allnziin~zas tjänst, k o m kandel och afdrer.
Af *) &amp; n fiillstiindig bibliografisk katalog öfver svenska författarinnor Br under tryckning och torde under soniiiiarens lopp l~lifvril f5rdig.
staten användas kvinnor i synnerhet till ba~niindervisning, främst sk- som läsarinnor vid folkskolorna, dar deras antal ökas i r f r i n ar - 1876 utgjorde de 4,479 d. v. s. 48 procent och 1890 7,684 eller 60,3 procent af samtliga lararekrafter.
Vidare vid folkskolelaPaa.iniie- seminarierna, dar deras antal utgös 39 procent, rid Be allmiinna OSS- läroverken, där de dock hittills endast ytterst undantagsms varit aii- ställda, vid statens Normalskola för flickor samt vid statens tekniska skolor.
Vidare bekliida kvinnor de lägre tjansterna vid telegrafen och tjiinst- göra vid posten sasom förestandare för.?
: te och 6: te klassens postkontor, amanuenser, postexpeditörer, extra bitraden, samt vid jiirnragames kon- trollverk, biljettförsäljning, telegrafering etc. Andra allmänna verk, dar kvinnor sysselsattas, äro telefontjänsten, sta.5stiska b y r h, kaltverket.
Bland yrkena ar det egentligen endast inom söiuiiie~skeyrket kvinnor i större mängd förekomma, dock börja de iifren agna sig i t några andra yrken såsom bokbindare-, urmakxe-, jure1erak.e-, skoina- kare- och sattareyrket.
I affarslifret ha under de senaste 10 iiseii allt flera kriniios funnit sysselsiittning och hafra de i allmiiuhet vunnit en Iiii- grad af förtroende i följd af sin ordentlighet och ?edbarhet.
Detta oaktadt ar det vanligen endast till de mer undesosdriade platserna de fii till- träde och äfven på dessa erhålla dc mindse löner an de nf sina nian- liga kamrater som inneha samma slags platser.
Vi hafva i det ofvanst %ende sökt iiiinna en öfvcrsikt af in- nehhllet af de intressanta rapporterna.
XIWU kortfattad den iiii B följd af det begränsade utrymmet mast blitv?, torde dock af deii frang&amp;, huru värdefulla dessa rapporter äro och ' iirilket stort arl~ete, soni nedlagts på dem.
Tillsammans med den för iiagra inhader sedan at- kommna, likaledes af damkomitdn utgifna iifveïsikten ijfver de; ^ scedilr kl; in) tatzs sociala stal2nin.g bilda de en i de Sesta fall fiillstiiridig linnd- bok, dar man finner sainlade hufvuddrageri a t den svenska liviiinans historia och af lagstiftningen rösande heme, redogörelse f ii;.
de till- fällen till undervisning, som erbjudas heme, samt för resrdktteii z ?lf ' det arbete hon utfört pä de verksamhetsouirideii, som st.i lielin@ öppna.
Vi lyckönska uppriktigt damkomitdn till ctcftu vacksr resnltnt af dess ansträngningar, hvilket torde blifva ett af de Lies vixaktiga frukterua af det myckna arbete, som utförts i och för $sesiges delte~ande i den stora rasldsmarknaden i Chicago i r 18!
!3.
Ellen Keys senaste arbete.
Anne Charlotte Leffier, Ducliessa di Cajaiiello.
I inledningen till fröken Keys biografiska meddelanden öfver A. Cli.
Eeffler säger sig förf.
ej så mycket afsett att teckna cliktariwzan utan fastnier kwimzm.
Redan från början anger shledes förf., att det är en karaktersteckning hon vill lämna, en sådan, säger hon, som skall klar- göra abilden af en kvinna, som i fullt mått fått dela den geniala öppenhjärtighetens lott att niibsförstils eller inpassas i kategorier, ' mot- satta dem dit hon borde hört » - - - Det ar med dessa ocli andra i ett visst dunkel insvepta fraser fröken Key söker analysera hvad Iion betraktar som en trångbipstaii samtids skäfva omdöme o111 en stor diktarpersonlighet.
Det ä r en därpå beroende niissiippfattning, som hon med sin skildring vill jäfva, ocli det är som ' motvikt till en befarad &gt;framtida felteckning~ hon nu sät- ter in sin personliga iakttagelses vituesbörd.
Har det &amp; syftade målet härmed vunnits?
Helt säkert skola meningarna därom blifva delade; redan nii förnimmas frilii skilda håll, äfven inoni dagspressen, diame- tralt motsatta åsikter rörande värdet af frk.
I&lt;: s senaste biografiska arbete.
Vi vilja afven liar i all korthet uttala vår individuella upp- fattning af detsamma, diirvicl fr$n början betonande, att det är arbe- tet icke dess föremil vår granskning afser att bemöta.
Första delen af h k.
ICs bok ar iitaii tvifvel.
den inneliålls- rikaste och biist skrifna.
Teckningen af den unga, i hemmet så ömt omliiilclade Anne Charlotte, af liennes gryende författareanlag, hennes religiösa brytniiigstid ar sympatisk och af stort intresse.
Sannerligen man i den, under så lugna och liarmoniska förhållanden uppväxande unga fliclian, kunde ana deii kvinliga banbrytaren inom ett område af litteratureiis fält, på hvilket redan flere af våra yngre författa.re med oin- tvistad fraingång tagit de första stegen.
Deii slitning, som efter gifterinalet den uliga, till medvetande om sin begåfiiing vaknande författarinnan erfor, då hon kände, att makans och Iiiisinodeïïis plikter ej helt kunde förenas med de litterära krafven, synes oss iifven vara s a m t ocli rnhlande återgifven.
Men redan nii sparar man, enligt biografen, i de personer som hon., då ännu en anonym förf., i w Elfvanw ocli w Skadespelerskan » framför på scenen, ',
watt de ansatser till personlighetens frigörelse, till en från konventio- nalismen obiiiideii lifsförelse, (!)
hvilka ge hennes kvirinogestalter blo- dets pulserande värme, voro omedelbara uttryck af diktarinnans egen erfarenhets.
, Och likvälw, fortsätter frk.
K., i det nhgot stor- slagna språk,, som Iion företrädesvis älskar, wanade blott få att hon » kastat de första blickarna in i sin egen sjid, att hon halfmed- vetet börjat ana sin egen personlighets kraf., Öfver liiifvud taget liar, enligt frk.
R., en begbfvad nutids- niänniska endast att välja mellan tvenne vagar: konventionalisinens eller frihetens.
P % den ena trampar den stora massan af folket, sia- pande efter sig lagens och sedens tunga bojor, på den andra träder med fria, lätta steg, bärande högt frihetens och sanningens bandr, en liten utvald skara.
Frk.
K.
betecknar densamina s8som » den lilla moderiit tankande litterära krets, livilken framhöll att författarinnans vittra värde vuxit genom 2: dra samlingen ' Ur lifvet ', soni den ton- gifvande kritiken i allmänhet angripit ».
Ännu ger dock denna krets å t författarinnan af den novellsam- ling, livari berättelserna w Aurora Bunge w, w 1 strid med sanilialletw,, Ett bröllopw förekomma, vitsordet: att hon hade annu » sjalf lång väg kvar till den fria liorisonten~.
Hon försyndar sig alltjamt mot sitt författaresanivete för konventionalismens skull.
Fru ' Leffler trodde, säger frk.
K., när hon i novellen » I krig mot samliället » låter 1ijalt.innan gå f r h hus och liein » att ett &amp; dant lösrifvande ej kiinde sluta med annat an förblödiiing.~ wEn enda erotisk erfarenhet », fort- far biografen, wocli vågskålen skulle lia sjunkit åt ena hållet.
Men denna erfarenhet fanns icke.))
Ty det ar frainför allt i afseende 13 % sin uppfattning af kärlekens vasen, eller rättare, sin brist på förståen- det daraf, den unga slrriftstallarinnnii röjer, att de stora och fria vyer som omfattas i de utvaldas krets, ännu af henne ej blifvit nådda.
Hon står - det ar alltjämt ininnestecknaren vi citkra - walldeles ha- pen inför kärlekens oiitgriindliga lieniliglietsfulla makt, nar den griper någon af hennes närmaste och gör dennas själslif till ett okandt land för lienne, som - med en till det otroliga gränsande naivetet - genom sin reflektion söker begripa huru de äro till mods och hvad som till- drager sig inom deras kanslovärld w. Marlsligt förefaller det likväl den iiitanför stående, att med all sin » naivetet 9, all sin oerfarenhet af hvad son] tilldrar sig inom kärlekens ocli de .ömma känslornas värld, författarinnan samtidigt ej tvekade att skänka litteraturen en i afseende p&amp; karlelrens psykologi så wdjuptankt skapelse, som # Aurora Bnngew.
wHennes själx (Aurora Bunges), sk
analyserar frk.
K. denna egendomliga psykologiska företeelse - livilken möjligen kan ha sin motsvarighet i lifvet -, fylld af sjalftillbedjan, lär dock icke känna kärleken, shledes ej heller kyskheten, ocli Iion röjer liela världslighetens korruption, när hon genom ett konvenansparti döljer följ- derna af den handling, som - i jämförelse med detta - varit siind- Iiet och sanning.
» Frk.
K: s förklaring, att den som, icke k h n t kärleken, ej Iiel- ler äger kyskhetens, kiinna vi jii lämna åt sitt värde, den torde lika litet förtjiina att vederläggas soin påstkendet, att Aiirora Bunges Iiand- ling från någon sida sedd, kunde betecknas med orden ssrindliet~ och ssanningr.
Hvad vi ined ofvan anförda citat ur frk.
K: s bok af- sett &amp; r att påvisa hennes tamineligen ologiska definitioner på skap- lynnet hos ' frii Lefflers författareskap.
Forf.
står, enligt denna, frå- gande ocli tvekande inför kärleken, och ändock gå så många af hennes teckningar ur lifvet iit på att franiställa än den ena än den andra arten af denna allt behärskande känsla.
Lika svår att saminanjämka med de.
sanliga ' begrepp inan gjort sig om orsak och följd förefaller oss frk.
K: s förklaring, att det var, hennes starka Bänsla af egen sinnesrenliet, som gaf henne ökadt inod att behandla äinnen, som kvinnor vanligen g&amp; iitomkrings, aatt Iion visste sig vanligen ha ratt, nar hon vill vågaw o. s. v. Vi skulle kunna fylla ' sidor med ci- tat, lika ' betecknande för frk.
K ' S stil och bevisningskonst som f ö r liennes oförinåga att ge en klar bild af deii författarpersonlighet, so111 de afse att teckna.
E t t narinare skärskådande af frk.
K: s analys af skvinnans, ka- rakter och väsen lämnar oss lika otillfredsstiillda.
Hos Anne Cliarlotte Leffler hade man svårt, säger biografen, satt upptäcka några af de brister, dem man plägar lralla karaktersfel.
Men inan märkte lätt atskilliga tomriim.
w På ett annat ställe: s hon va.r lifligt öfvertygad oin, att intet absoliit rätt eller orätt finnes,, men sarnina person som hylla dessa principer förklaras längre frain kiinna wse sin såväl som andras rätt i fullt riktiga inbördes proportioner., Frk.
K: s utredning af skaplynnet Iios fru Lefflers perso&amp;gliet, vare sig lion påvisar toinriiininen eller, och detta sker natiirligtvis långt oftare, framliåller ' de lysande sidorna far emellertid stå för hennes räkning.
Vi anse oss ej befogade att yttra oss om livad ' biografen trott sig böra med lof framhålla ellcr med tystnad förbigk, vi hafva nöjt oss med att endast till vissa frk K: s uttalanden göra ett eller.
annat inkast, ocli vore iitrymmet ej så begränsadt skulle dessa kiinna niangfaldigas.
Ty det är mhngt och mycket, inför llvilket en i iskon- '
ventioiialismens band a insnärj d läsare - och huru inåpga kunna raknas till de utvaldas skara?
- står spörjande och iindrande.
Konventionalisni!
Vi återfinna detta uttryck p&amp; snart sagdt hvarje sida i frk.
K: s bok, iinderstundom utbytt mot det nylagade.
ordet » tantdogm.
D Hvilket ar, enligt förf.
af fru I~efflers biografi, defini- tionen på detta ord, livilket hon ej tröttnar att ined illa dold bit- terhet upprepa?
Konventionalisnien är: att ej erkänna Aurora Bunge, som den wsnillrikaste, djuptänktaster af A. Ch.
Lefflers skapelser; att ej anse som en oersättlig förlust för den svenska litteraturen, att det mf stort lifsinneliåll mättade ronianämnet, w Utonikring äktenskapet D - wdjarfvare i planen än något verk A. Ch.
Leffler någonsin kom att utföraw - aldrig blef skrifvet; att ej se i fru Lefflers begåfliing berö- ringspunkter med alla tiders och länders stora författarinnor: en George Sand, en George Eliot, en fru Lenngren; att ej som en försyndelse mot konstnärssanivetet betrakta hvarje förnekande af det berättigade i w kärlekens frihet; » att ej brännmärka livarj e iiiiderskattande af kar- lekens makt, den sida däraf som rör .den erotiska sinnligheten:.
(se sid. 113) såsom wen mot lifvet lika val som mot konsten och dikten fientlig tantdogm, mer grundfördarflig för sund sedlighet och hel äktenskaplig lycka an vare sig manligt tyranni eller lättsinne; » att med ett ord ej sätta kärleken såsom det i alla lifvets förhållanden be- stämmande motivet.
Vi skulle ur frk.
K: s bok kunna anföra ytterligare flera ut- läggningar af konventionalismens väsen, Iivilket förf.
lika griindligt tyckes lm studerat som karlekelis, .men ofvanstående torde vara nog.
A. Cli.
Leffler s a r också allt mer och mer, säger hennes biograf, tillbakastött af upprepade erfarenheter af svenskt småsinne och afvog trångsinthet, hvarföre hon på senare åren klnde sig så mycket lifligare tilltalad af norrmiinnens wrattframma, intensiva väsens, hvilket bildar en sådant kontrast till ~c1e.n svenska ytliga förbindligheten, hvilken så ofta förenas med kyla och fördomar. » A t t förf.
till $Ur lifvet,~ först sedan Iion frigjort sig från sitt hemlands af konventionalismens mias- mer mgttadc luft, skulle känna sig ha nått &gt;den fria Iiorisontenw för- vånar oss ej efter dessa hennes biografs uttalanden.
Allt det osanna och orimliga i de budord, hvilka frk.
K. anser utgöra &gt;kvinnosaks- kvinnornas~ katekes, saledes innefatta koiiventioiialismens a ocli o, anse.
vi ej förtjäna någon vederläggning.
~ i k a litet som vi i deiina flykiiga kritik af biografien öfver fru Leffler sökt gendrifva förf: s uppfattning af karakteren ocli personlig- heteii - vi ha, som läsaren torde funnit, nöjt oss med att liufvud- '
sakligen citera - lika litet a r det vår afsikt att narinare ingå på ett skärskådande af livad soin meddelas om fru Lefflers enskilda lif och förli %llanden.
I det afseendet liar en grannlaga tystnad iakttagits i alla efterinalen, som i vår dagliga eller periodiska press öfver den berömda författarinnan förekoniinit.
.Liksoni genom en tyst öfverens- koininelse lm ininnesteckiiarne respekterat privatlifvets helgd och endast med mer eller mindre sympati dröjt vid skriftstallarinnaii, liennes nt- vecklingsliistoria, framstående egenskaper och oonitvistade begåfning.
Det skulle otvifvelaktigt varit bättre on1 hennes senaste biograf följt sainma taktik.
J a, hade det ej varit l h g t inera grannlaga och taktfiillt att .nied tystilad förbigå vissa moment i fru Leffiers senaste lif, än att, som nu skett, med förkärlek dröja därvid?
Utan ' tvifvel hade ininilesteckiiareii i förra fallet visat den ratta finkänsliglieten både gent emot den döda och Iieiines efterlefvande så val inoin soin iitoin fäderneslandet.
Det är alltid en ytterst vansklig sak att skrifva en lefiiads- teckning öfver en af sina saintida.
I ett litet sainliälle, - dar livarje mer benlarkt persons enskilda lif och förhållanden äro mer eller inindre bekanta för en livar blir detta iiniiii iner hanclelsen, ty inan riskerar alltid d#rmed att bland sina läsare patraffa lika ininga kontrollanter af befogenheten eller sáiiningsenligmlieten af de uppgifter och oindöinen man lainnar.
Och i ju iitirinare vanskapsförli %lla~ide lefnadstecknaren stRtt till den person lian tecknar, ju svårare bör uppgiften vara.
Vi liålla också före, att den tillförlitligaste biografen ar den, so111 gent emot det skildrade föreinålet kan iakttaga en franllings objektiva, mer opartiskt och lugnt iakttagande ståndpiiiikt.
Ingen gång liar, tyckes det oss, sanningen af det ofvan sagda framstått bjärtare än vid genomlasandet af Ellen Keys bok öfver fru A. Cli.
Leffler.
Hvilkeii liar förf.
afsikt varit med denna sin skil- dring?
Utan tvifvel den, att å t den afliclna väninnans ininne resa en arestod, som för alla.
tider skiille kvarsta so111 ett ojafaktigt vitt- nesbörd o111 liennes storhet so111 författarinna och oförvitligliet son1 mcinniska.
Men iitoin detta syfte har arbetet ännu ett, livilket ej kan undgh läsarens iippinärksaniliet, det att tjäna so111 språkrör för förf: s egna åsikter i en lie1 del frågor; so111 röra sig i tiden.
tro ej att afven de ifrigaste beundrare af vare sig det teck- nade föremålet eller sjalfva minnestecknaren kunna .fritaga frk.
ICs &gt;biografiska iiieddelandeii~ - den anspråkslösa titel, Iion gifvit sin bok r ?i
- från öfverdrift i hopande af ljuseffekter.
Sjalf säger sig förf.
vid nedskrif vanclet af lef nadsskildringen öf ver den bortgångna .ha varit genom trängd af den w ärlighetens anda, hvilkeii A. Ch.
Leffler sjalf ansåg böra vara rådande uti hvarje, biografi.&gt; Vi tvifla ej heller på att frk.
K: s beundran och Iiängifvenhet för det föremål hon skildrat äro ärligt menade, lika väl som hennes indignation öfver de fördomar och det ' sm %siiiiie, som hon spårar öfverallt i det samhälle, hon tillhör.
Men liar bilden vunnit i klarhet och sanning genom att som nu skett utesliitande framställas efter vännens förstorande, förskönande, idealiserande inåttstock?
Vi tro det icke.
Hvad som var vardt att beundra hos författarinnan fru Leffler skall alltid erkännas, likasi livad som fanns af framstående egenskaper i hennes personlighet.
Men så val den ena som den andra ägde sidor, livilka i alla ' tider måste framkalla kritik och sannerligen densamma nedtystas och personens varde vaxer genom viinners och meningsfränders öfverdrifna lofsånger.
Vårt totalintryck af det arbete, vi har behandlat, vilja vi till sist innefatta i följande: Fröken Keys bok berömmer sig af att bara ärlighetens stämpel och oss frapperar mest dess brist på sanning och lojalitet; den vill sia ett slag för frihet och rätt och den liberalism som hiifdas, synes oss, genom dess brist p % aktning och fördragsamhet mot andras åsikter, långt mera konventionell an det motsatta lagrets så förkättrade konventionalisni; först och sist afser den att vara en vännens och beundrarinnans minnes- och tacksamhetsgärd åt en kar afliden och dess öfverdrift på sol kommer skuggorna desto bjärtare att framträda.
Förf.
har liaft stora inal i sikte, men hon liar, enligt v h åsikt, skjutit långt öfver målet.
L. D-n.
~ T r e ooh en half månad fab~iks- arbeterska ..
Under titeln w3l / a 3Ioiiate Fabrik-Arbeiterin * utkom för nhgra månader sedan i Berlin en bok, som väckte ett stort och rättvist upp- seende shval för sitt innehåll som för de egendomliga förhållanden, hvarunder den tillkommit.
Dess författarinna, fru lklin~zn Wettstei,n född Adelt, en kvinna tillhörande, de bildade klasserna, gift med en juris doktor i Berlin, I
meddelar dari sin erfarenhet f r h de tre och en hal£ månad, hon 1 djupaste inkognito vistades såsom arbeterska på olika fabriker i Cliem- nitz.
Under 3l / 2 månad lefde hon frivilligt en fabriksarbeterskas mödosamma och gladjefattiga lif, hon delade troget arbetet med sina kamrater.
om kvällarne besökte hon deni i deras hem, om söndagarne.
följde hon dem på deras förlustelsestallen, allt detta för a t t i grund lära känna de kroppsarbetande kvinnorna och.
deras ställning.
Ty frn Wettstein ar en varm v&amp;n till kvinnosaken, men hon ansåg, att dess förkämpar börjat ' i.
orätt iilida, att de, som hon uttrycker sig,, börjat me&amp; att bygga tornet på kyrkana.
Afven hon önskade att kvinnorna skola fil lika politiska rattigheter med mannen ocli samina tillfällen till bildning, men så länge tusende och %ter, tusende kvinnor försmäkta i elände, slafveri och råhet, mHste, anser hon, först dessa hjälpas, innan man försöker att understödja de högre kretsarnes kvinnor, soni ha det jämförelsevis bra.
Hennes m %l har därföre varit att göra nöden och missförhållan- dena bland fabriksarbeterskorna kända bland deras bättre lottade systraf iör att förmå dessa att med alla sina krafter arbeta för att i intellektuelt, sedligt och1 ekonon~iskt afseende höja arbetsklassens kvinnor.
Hennes bok är sålunda ämnad att verka upplysande och väc- kande, och ehurn hennes skildringar närmast afse Saclisen, finnis dar dock så många allmängiltiga rön, att de förtjäna att uppmärksammas afven af en svensk allmänhet.
Red.an i början af sin bok framhåller fzu Wettstein, att van- ligen stort missnöje rilder bland fabriksarbeterskorna, och att de ofta p % äkta kvinnomandr låta detta få sitt iittryclc i skarpa och häftiga ord till och om de öfverordnade, ' inen däremot att sätta missnöjet i n %got slags system, organisera en strejk och genom saminanslutning åstad- komma någon förbättring i sin stallning, det förmå de ej.
Arbetet i fabrikerna upptager vanligen tolf timmar om dagen, dari inberäknadt ll / e i 2 timmar för inMtiderna, och det ä r åtminstone i väfverier och spinnerier, livarest maskiner användas, ytterst tungt och nervpinande.
I allinänliet liar fru Wettstein gjort den iakttagelsen, att ju tyngre och gröfre det arbete ar, ' hvarined kvinnorna syssla, desto råare äro de sjalfva.
Nästan alla de kvinnor, med hvilka hon arbetade tillsammans i struinp- och handsk- fabriker vor0 betydligt mer hyfsade i klädsel ocli uppförande än de, som förrätta det tunga arbetet i niaskinfabrikerna.
För dessa senare ar ocksh tillvarob ytterst haid.
De lefva halfva dygnet i en atmos-
fer, mättad af daiii och yllepartiklar, Iivilken ytterst nienligt in- verkar på hals och lungor.
Det ständiga rasslet af maskinerna ar i hög grad nervretande och gör, att man icke kan höra sin egen röst.
Och det som skulle skänka arbeterskorna krafter att uthärda, det tunga arbetet, deras föda och hvila, liuru äro de beskaffade?
Födan är i allinänhet den torftigaste niöjliga.
Tomt bröd med litet salt eller socker på, potatis, ärtor, bönor, saltgurkor, kaffe (med stark tillsats af cikoria), kärnmjölk eller annan mjölk, ytterst sallan agg och aldrig kött (fru Wettstein säger sig icke en enda gång under sin fabrikstid sett en arbeterska äta kött).
Huilan njutes vanligen i de mest osiinda bostäder, usla kyffen, där 4 ii 8 inänniskor ligga sanimanpackade, ' ocli &amp; ar luften naturligtvis är förskämd, så mycket mer som o111 dagarna familjens måltider både tillagas och intagas i detta samma ruin.
Orsaken till det usla lefnadssatt de flesta fabriksarbeterskor föra ar i främsta r~iininet deras fattigdom, de flesta af dem arbeta för svältlöner och erhiilla icke mer iin 6-10 mark i veckan, de skick- ligare laiiina dock förtj ena 12-18 mark.
Många skulle ocksålunna best&amp; sig bättre föda, men deras okiiiinigliet och fhfänga äro så stora, a t t de hellre knappa in det möjliga mesta på födan för a t t till sina söndagspromenader kunna kölla sig en modern hatt, en fin klädning, ett gramt parasoll eller ett par glac6liaiidskar - en svaghet, som de tyvasr dela nied många medsystrar, Iivilka i afseende på social stall- ning stH betydligt högre aii de.
Afven livad bostäder beträffar göra okunnighet och fåfänga sig giillande: en familj på 6, 8 medlemmar, plus ett par inneboende, packar gärna ihop sig i ett litet kyffe, medan den rymligare ocli luf- tigare lielgdagsksiilinareii får stå obegagnad och uppstädad - ocksa ett förliållande so111 icke så sallan i någon 111ån liar sitt motstycke lifven irioin de högre klasserna.
I afseende p i Bostiiderna tillämpar fru Wettstein för öfrigt satsen: säg mig hur du bor och jag.
skall säga dig hurudan du är.
De flickor, soin lia sunda, ordentliga liein, äro till sin klädsel snygga och trefliga, till sitt uppträdande anständiga, livaremot de, som innebo i kvafva, sinutsiga kyffen tillsammans med en niangd människor af olika åldrar och kön, skylda och oskylda, vanligen äro sjukliga ocli ' sinutsiga, r h och fräcka.
Arbeterskornas hälsa lider i allmänhet äfven under de relativt basta förliillanden af ' det lif de föra.
De flesta plågas af bleksot,
magkatarr eller underlifslidande, de åldras i förtid, de blifva magra och affallna, hyn blir tidigt smutsgrå, gången.
slapp och trött.
Deras moral star icke synnerligt högt.
I sitt väsen och sätt att uttrycka sig äro de ofta till ytterlighet råa, och fräcka, i.synnerliet de gifta kvinnorna.
De ogifta ha vanligen hvar och en sin fast nian », med livilken de promenera oin söndagarna, hvilken ger dem presenter och bjiider dem på nöjen och traktering och ined livilkeii de ofta lin ett eller flere Barn.
Sistnäiiinda förhållande hindrar dein einellertid icke att, oin det sh faller sig, byta om fästinän.
Det händer dock icke sällan, att en flicka i flere år har sainina fastnian, med livilken Iion sliitligen gifter sig.
I allmänhet äro fabriksarbeterskorna mycket litet angelägna att ingå lagligt äktenskap, d&amp; de vanligen få det andå inera strafsanit s %soni gifta än som ogifta.
Maii skall einellertid icke tro, att icke fabriksarbeterskorna ha sin inoral, på livillcen de strängt liålla: så se de ined djupaste för- akt ned p8 de flickor, som direkt taga betalt för sina ynnestbevis, saint äro ytterst uppretade p8 förförare af afverklassen, i synnerhet p&amp; de arbetsförmän, som missbruka sin ställning och sin makt öfver de värnlösa arbeterskorna för att förnedra dem.
Af de ininga dystra taflor fru Wettstein upprullar torde heller ingen vara agnad att väcka större indignation än skildringen af de förol$iinpiiingar arbeterskorna iiro utsatta f ö r från saiiivetslösa föriniiiis sida.
Denna skildring talar mer öfvertygande an långa afliandlingar för nödvaiidiglieten af att bildade kvinnor anställas såsom direktriser och inspektriser vid fabriker med kvinlig arbetspersonal.
Äfven för kvinliga läkare erbjuda dylika fabriker ett rikt ar- betsfält.
De manliga lakarne beliandla ofta p % ett l~ansgnslöst och föga niänniskovänligt sätt de stackars arbetersliorna, som koniina för att hos dem söka hjälp för sina kroppsliga lidanden.
Fru Wettstein berättade en gång för sina kanirater på en af fabrikerna, .liurii i Berlin finnas kviiiliga läkare, och tanken att lrunna fa läkarevhrd af en inedleni af deras eget kön vann stor genklang hos de råa, okun- o niga kvinnorna.
bevis på att kvinnor ha större fitsikt att föradlande inverka på andra kvinnor än hvad inaii kunna göra, är det olika satt, livarpå arbeterskorna beliandla präster och barmliartiglietssystrar.
Mot de förra uppföra sig flickorna @ rna fräckt ocli oförskäindt, diakonissorna däremot visa de en vördnad och grannlagenliet, so111 nian knappt skulle tro deras råa natur vara i stånd till.
Lika litet som inan får tro, att alla fabriksarbeterskor äro nio-, tt
raliskt fördärfvade - fru Wettstein fann flera, som i betraktande af de svåra förhållanden de lefva, under voro förvhnansvärdt hyggliga och anständiga - lika litet bör man tro, att karakteren äfven hos de sämre endast erbjuder skugksidor.
De äro betydligt mindre nöjeslystna än öfverklassens unga kvinnor, sällan begifna på starka drycker eller sötsaker.
Visserligen äro de ofta egoistiska, tjnfaktiga och föga samvetsgranna, stjäla matvaror fr %n hvarandra och ödsla.
ined fabrikens ägendom, men i tider af arbetslöshet kunna dessa samma flickor dela sina ' sista slantar med en nödställd kamrat.
För sitt arbete hafva de vanligen intresse, sin ' maskin hhlla de af som en lefvande varelse, putsa och pryda den.
Många, i syn- nerhet mattvafverskorna, måste också vid arbetet utveckla en ganska stor intelligens och noggrannhet.
För allmänna frågor äro de full- komligt likgiltiga, de äro niistan utan undantag i hög grad okunniga.
Läsa kunna de visserligen alla, men däremot a r det endast ett för- svinnande fåtal, som kan skrifva eller läsa skrifvet.
Om en fabriksarbeterskis lif är mödosamt och liårdt, sh länge hon a r ogift, blir det ändå svårare.
om hon gifter sig.
I ett hushålls skötande är hon, som vanligen sedan sitt fjortonde %r arbetat på fa- briken, fullkomligt okunnig.
E n dylik okunnighet, som hos hustrur inom de förmögnare klasserna, där man liar rad att hålla sig tjäna- rinnor, icke spelar s&amp; stor roll, blir här en ständig källa till otrefnad och elände, och ofta ruinerande för såväl den äktenskapliga sällheten som för hushållets finanser.
Ingenstädes torde väl aniagfrågan~ vara af större vikt än inom arbetsklassen, ingenstädes torde det vara nöd- vändigare, att födan tillredes på ett sundt och narande satt.
Men Iiur kan man begara af de stackars arbeterskorna, att de skola för- stå sig på hygienisk matlagning och den svåra konsten att med sink tillgkngar sköta ett hushåll, de, som hvarken i hemmet eller i skolan fått lära sig ens de första grunderna till denna konst?
Barnen kom- ma vanligen tätt, och fattigdomen blir för hvarje barn allt mer tryckande.
1SIIånga af de gifta kvinnorna måste också fortsätta sitt arbete på fabriken.
Hvilkeii skadlig inverkan detta skall hafva p % familjelifvet, på hustrun sjalf och på baruen, de födda och de ofödda, ligger i öppen dag.
Missfall och barn, som blifvit ofärdiga och sjiik- liga i följd af vanvård och olämplig föda i den spädaste åldern, äro ocksh ytterst vanliga.
Om också fabriksarbetet både i moraliskt och fysiskt afseende ar skadligt för kvinnorna, s % kan en fabriksarbeterska knappast drab- bas af en förfarligare olycka än att af en eller annaneanledning för-,.
lora sitt arbete.
Hon, som ingenting annat har lart, kan ej på an- dra arbetsomrhden ha några utsikter.
Har hon då till råga p % olyckan intet hem, utan måste till- bringa nätterna på något af dessa usla, en mänsklig varelse ovärdiga sofstdlen, som fru Wettstein så drastiskt beskrifver, och som oaktadt sin usla beskaffenhet snart sluka hennes små tillgångar, medan hen- nes dagar förflyta under fruktlös jakt efter arbete, då ar hennes öde snart besegladt, och hon hemfaller förr eller senare å t prostitutionen, denna det moderna samhällets Minotaurus, och för henne %tersthr ingenting annat än moralisk eller fysisk död.
Det a r med brinnande indignation ocli djup medkänsla fru Wett- stein i sin bok framlagt sin erfarenhet f r h sin 3 ' 12 månaders verk- samhet som fabriksarbeterska.
Ibland har dock kanske den berätti- gade indignationen tagit ett val skarpt uttryck, i synnerhet som skil- dringarna, hållna i en objektiv och lidelsefri ton, skulle tala tillrack- ligt tydligt för sig själfva, och verka kanske ändå kraftigare, utan de beständiga understrykningarna och utfallen, sarskildt mot de % s a m t kvinliga~ öfverklasskvinnorna ocli mot männens tyranni.
Fru Wett- stein förefaller Hfven något partisk för socialdemokraterna och hennes skildringar af förhåkmdenn bland de arbetare, som äro anhängare till detta parti, tyckas vara hillna i väl ljusa färger.
Meii afven om en och annan anmärkning kan göras mot för- fattarinnans framställningssätt och mot de botemedel hon föres&amp; för rnissförliållandenas afhjiilpande, minskar icke detta bokens stora för- tjänster såsom ett viktigt inlägg såval i kvinnofrågan som i arbetare- frågan.
Men fijrst och främst är den ett maningens rop till de bättre lottade klassernas kvinnor att söka hjälpa och upplysa dessa sina medsystrar som i liårdt arbete, i okunnighet, i moraliskt och fysiskt elände framsläpa sitt gladjefattiga lif.
Måtte icke denna ma- ning förklinga ohörd.
M. c. '
Meddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet.
Förbundets styrelse- och komit6medlemmar.
Vid Förbundets sty- relsesammanträde den ' 6 sistlidne maj valdes till ordförande i För- bundets styrelse: riksantikvarien Hildebrand;.
till vice ordf. liofinten- denten Börtzell; till sekreterare fröken Roos; till tillf.
sekreterare, då fröken Roos förklarat sig f. n. vara förhindrad att sköta sekre- terarebefattniiigeii, fröken Sigrid Ulricli ocli till kassaförvaltare doktor C. Nyström.
Till inedleininar i Förvaltningsutskottet utsågos: ordinarie, riks- antikv.
Hildebrand, fruarna- Adlersparre och Ankarsvärd samt fröken Forsell.
Suppleanter: hofintend.
Börtzell, fröknarna Dalilgren ocli Hjelinerua.
Redaktionskoniiténs, Stipendielcomitdns ocli Tradgårdskomiténs inedleinmar återvaldes.
I Hemstudiekoniitén ingick som ny medlem i st. för fröken Granboin, fröken Anna Höijer.
I Bokkomitdn i st. för fru Almqvist, fru Hedda Andersson och i Samkvainskomitén nyvaldes fruarna Börjesson ocli Cederbloni.
Draktreforinföreningens af Förbiindet utsedda styrelsemedlem~nar äro: friiarna Berg och Linder sanit fröken E. Gyldén ordinarie, och fru J. Jolin och fröken E. Lindliagen, suppleanter.
.
Gåfva till Fredrika-Bremer-Förbundet.
Af fru Anna Hierta-Retzizts, liar Förbundet haft glädjen som gåfva mottaga en egenhändig skrif- velse af Fredrika Bremer, inneh %llaiide » Förslag till indelning af de genom kolerafarsoten lijalpbeliöfvande fattige inom hufvudstadens för- samlingars, undertecknad af Friintimmersföreningens ordf. Fredrika Breiner.
Samtidigt öfverlamnade fra Retzins till Förbundet ännu en värde- f u l l gåfva näiiiligen en af gifvarinnan sjalf modellerad miniatyrbyst af Fredrika Breiner.
1 den kolerakurs, som doktor Göransson Iiållit i liufvudstaden, liar på bekostnad af Förbundet en del af de p&amp; dess byrå inskrifna sjuksköterskor, so111 varit lediga, beredts tillfälle att deltaga.
s
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
De kvinlip studenterna vid våra universitet var, som Iiisaren torde erinra sig, rubriken på en liten uppsats i Dagnys 2: a häfte detta år.
Däraf framgick, att våra kvinliga studenter varit före- mkl för en af dem sjalfva för visso ej efterstrafvad uppmärksainhet; hvilket ledt till ett utbyte af skrifvelser inellan Upsala universitets professorer och studenter å ena sidan och en tysk studenttidskrift å den andra, ja, åstadkommit en ganska liflig polemik i ' Upsalatidningarna.
Saken gälde som bekant en i den tyska tidskriften, Akadeinische Blat- ter, förekonimande förklenlig artikel o111 de kvinliga stiidenterna vid de skandiiiaviska universiteten, mot hvilken så väl professorer soin studenter i Upsala funno sig föranlåtna att inlägga en den bestämdaste protest.
Då den lilla kvinliga afdelningen af Upsala studentkkr liäri- genom, efter livad vi redan frainhållit, f %tt fiillgod uppriittelse, kan ju fragaii betraktas som utagerad.
Vi anse oss dock för rättvisans skull, innan vi för vår del afven nedlägga densainina, skyldiga att meddela, att den tyska tidskriften ej varit sen att söka utplåna det ofördelaktiga intryck den en g h g varit med o111 att sprida.
I tvenne särdeles v8nligt hållna artiklar meddelar Akadeinische Blatter de från Sverige ingångna inläggen i frågan, så vgl det från akademi- ens professorer som studentkhrens ordförande, hvartill tidskriften bi- fogar några sina egna reflexioner, Iivars välvilliga syfte, trots den ~i %got iroiiislra tonen, inaii ej kan misstaga sig p %.
De bevis, soni nu lämnats för de svenska studentskornas oförvitlighet iiro ojäfaktiga, nienar förf.
till den under rubrik w Schwedisclie Studentinnen w, före- kommande artikeln och tillägger: A, Deras sköld ar blank.
- Und wir verneigen uns ritterlich vor der svepska flicka!, Föreningen för gift kvinnas äganderätt hö11 fredagen den 19 inaj kl. 7 e. m. i Lakaresallskapets lokal sitt årsmöte under byråchefen grefve H. E.
G. Hamiltons ordförandeskap.
Af den föredragna årsberättelsen fraingick, a t t vid årets riksdag af föreningens ordförande grefve Hamilton motion väckts i syfte att gift kvinna äfven utan äktenskapsförord skulle berättigas råda öfver den ägendom hon infört i boet eller soiii under äktenskapet genom gafva eller testamente tillfallit henne, nied villkor att den skulle en- skildt tillhöra henne, så ock öfver afkomsten af sådan ägendoin.
Då denna motion af riksdagen afslagits, hade föreningen beslu- tit söka verka för att gift kvinna iner ä11 hittills genom aktenskaps- förords afslutande sökte skydda sin ratt till sin enskilda ägendom, och hade föreningen därför låtit utarbeta och trycka foriniilär och anvis- ningar till akteiiskapsföro~ds upprMtaade.
De afgående styrelseledainöterna fru E. Aiikamiird och fröken X. Cederschiöld omvaldes.
I stället för hr E. Beckman, som undan- i
bedt sig omval valdes fil.
dokt.
Ellen Fries, och till styrelsesupplean- ter va.liies frn B. Nordensoii och v. häradshöfding K. Staaff.
Assessor C. Lindliagen 1iö11 därefter ett föredrag livari han re- dogjorde för åtskilliga predjudikat i fråga om mannens mklsinanskap öf ver hiistriin, Iivilka synnerligen bj ärt belyste de oformligheter so111 ofta blifva en följd af den nu rådande lagstiftningen.
Han lämnade vidare en kort resiiin6 af Nya lagberedningens förslag till ändrade lagbestaiiimelser i fråga om äkta, makars ansvarighet för gäld och o111 boskilnad. '
Från kvinnokongressen i Chicago meddelas genom tryckta rappor- ter a t t sedan kongressens svenska delegerade, friherrinnan Rappe, frö- ken Hulda Lundin ocli fröken Sigrid Storkenfeldt, tillika med de främ- inande läiideriias representanter, dagen för kongressens öppnande, d.
15 maj, liögtidligt blifvit mottagna af bestyrelsen, voro nedanstående dagar reservcrade %t de svenska damerna.
Den 17 maj skulle frih.
Rappe redogöra för » Föreningen för gift kvinnas äganderätts; och vid samma dags aftonsession fröken Storkenfeldt för &gt;Kristliga föreningen af unga kvinnors i Sverige.
Den 18 maj skulle froken Lundin tala oin barn- uppfostran.
(Enligt programmet: » Pestalozzi-Froebel Hoiises).
Torsda- gen.
den l 8 inaj, aftonsessionen, var anslagen &amp; t frili.
Rappe a t t redo- göra för Fredrika-Brenier-Förbundet.
Finlaid Konkordia, förbund för kvinnostipendier, stiftadt %r 1885, har efter livad den oss tillsända årsberättelsen meddelar, haft glädjen se sitt kapitalbelopp gr från år så ' tillväxa, a t t det ej torde dröja mer an ett par hr innan den första fonden af 100,000 mark blifvit bildad, d % stipendier skola utdelas.
Konkordiaförbiindet, hvars syftemål i främsta rumniet ä r a t t inedels stipendier underlätta kvinnors strafvan till sj älff örvärf, uteslu- ter icke, yttras det i årsberättelsen, intresset för högre allmänna syf- ten.
Förbundets centralstyrelse utfärdar således en uppmaning om in- sändande till förbundets arkiv i Helsingfors af alla slags uppgifter rörande kvinnors ~erksamliet, hvilka i en framtid kunna tjäna till material för den w finska kvinnans historias.
Finsk Kvinnoförenings årsberättelse för 7892 innehåller atskilligt af intresse, vittnande on1 den lifaktigliet, soin är rådande i 8årt graiin- p n d på andra sidan Bottenliafvet inom alla områden, som röra kvinlig verksamhet och framhtskridande.
Under årets lopp har 15 finska kvinnor aflagt studentexamen; filosofie kandidatexamen och preliminär läkareexameii lia likaledes aflagts af ett par kvinnor.
Industriskolorna ocli polytekiiikurn ha räknat flere kvinliga lärjungar.
Den i jan.
1891 öppnade Pedagogiska ~~,lzatlag~zi~zgsskola~z i Helsingfors, hvar till planen hemtats från de pB initiativ af fru Retziiis inrättade skolköken i Stockholin, har utvidgats med en afdelning för arbetsklassens kvinnor.
Rkolan, soin h j u t e r af staten ett årligt anslag på 2,000 inark, har varit besökt af närmare 150 elever af olika sainhällslager.
För öfrigt framgår af %rsberättelsen, att i Finland so111 annor- städes kvinliga förmågor allt, mer finna användning i statens ocli det allmännas tjänst; så hafva t. ex. flere kvinnor blifvit invalda i fattig- vårds-, fattiggårds- och skolrådsstyrelser äfvenså vurinit anställning inom ämbetsverk.
Hvad siirskildt Finsk Kviniioförenings verksamhet beträffar, liar densamma bland annat varit riktad på att befordra en iiarniare an- slutning mellan hufviidstaden och landsorten ocli har haft att glädja sig %t uppkomsten af filialer på olika platser.
- För öfrigt har för- eningen organiserat en boklcoe~zité, vidtagit förberedande atgärder för grundande af ett ungdonzsbibliotek stiftat en 7~enzstu&amp;ekonzitt!, dess elementarkzcrs för arbeterskor har fortsat t sin verksamhet under stor anslutning o. s. v. Bland viktiga frågor, soni upptagits till beliand- ling, må i synnerhet franihållas den om anställande af kvidig betjäning vid polisvaktkoeztoren.
- Arbetsbgråez, afsedd för arbetssökande sk väl ur den bildade som tjänande klassen, har flitigt atilitats af bide arbetssölsande och arbetsgifvare.
Reformarbetet till förbättrandet af kvinnans ställning är namnet på ett under iitgifning varande arbete af Alexandra Gripenberg.
E t t par häften af det intressanta verket, som fullbordadt koinmer att.oin- fatta 4 häften, äro redan utsaiida i bokhandeln. '
Danmark.
Fröken Ida Falbe- Hansen i Köpenhamn liar blif vi t utniimnit till niedlem af skollärerexamenskoinissionen ined skyldigliet.
a t t examinera i danska sprhket.
0stelurike.
Föreningen D Minervaw i ' prag, på hvars initiativ, enligt hvad vi i ett föreghende hafte meddelat, det första kvinliga gyinnasiiiiii öppnats i Bölinieiis liiifvudstad, liar så väl till kiiltiis- och iindervisningsministm soin till riksrådet inlamnat petitioner om att de lärjungar, soin aflagt inogenhetsexainen vid gymnasiet, måtte få tillträde till de filosofiska, medicinska och fariiiaceutiska studierna vid universitetet.
Den nllmänna meningen inom dessa kretsar tyckes ej vara ogynnsamt stämd för denna reform, tillskrifver oss en enskild meddelare från Prag, ehurii annu en tid torde förgå innan tillstindet blir beviljadt.
wMen det koininer att beviljas, det ligger i tidsrikt- ningenw, yttrar vår meddelare.
Den österrikiska regeringen liar dessutoiii i Bög grad behof af kvinliga liikare, kunniga i slaviskt tungomål, för de muhamedanska kiriniiorna i Bosiiien.
Tvenne kvinnor äro äfven redan anstälda därstädes skom distrilctslalcare; dessa Iiafva dock af- lagt sina examina i Zuiich.
Frankrike.
d ' avant courriirew ä r iialiliiet på en förening, som med detta krs början organiserat sig i Paris.
Dess syfte är att verka för shdana, lagbestäinnielser, enligt livilka den gifta kvinnan ' skall erhålla rätt att råda öfver livad hon ' ined sitt eget arbete förvärfvat, afvensk att filngera som vitne vid domstolar.
.
&gt;Den franska kvinuan~, yttras det i föreningens inbjudning, &gt;kan blifva medicine och jurisdoktor, kan iitnamnas till medlem af, le conseil sup6rieur de l ' instriictioii publiquea, kan erliålla heders- legionen, men lagen förnekar henne rätt att tjäna som vitne inför dom- stolen.
Den franska kvinnan iiiuehar en framstående plats inom konsten, handeln och industrien, men hon kan iitan sin mans samtycke hvarken handla med eller råda öfver ett öre af sin arbetsförtjänst ».
Det ar emot dessa orättvisor den nya föreningen vill gå i falt.
Eiiglnnd.
Geologiska föreningen i Loiidon (the Geological Society) har vid sitt senaste årsinöte tilldelat miss C.
A. Raisin ett penningpris utgåelide fr %n den s. k. Lyellfonden, stiftad med ändaiiz %l att af förenin- gen utdelas.
årligen till uppmuntran åt vetenskapsidkare, man eller kvinna, för adagalagda utniarkta förtjaiister om den geologiska forsk- ningen.
Miss Baisin ar den första kvinna, so111 tilldelats en dylik utinarkelse.
Kvinnan och trädgårdsodlingen.
The Horticnltural College vid Swanley i Kent äger afveii en afdelning ' för kvinliga elever.
Dessa stå under ledning af en föreståndarin ' na och äro inlogerade i en bygg- ning, belagen i närheten af trlclgårdsskolan.
Kursen ar både teore- tisk och praktisk.
Syltning och olika satt att konservera frukt ingå i läroainiiena, afvenså mejeriskötsel o. s. v. I h - s e r n a äro desainina för de manliga och kviiiliga eleverna, med den skillnad, att de senare äro befriade från de tyngsta kroppsarbetena.
Vid de exainina, so111 nyligen hållits bestodo de kvinliga larjiingarne sina prof med heder, och erliöllo omedelbart förinånliga anställningar att förestå trädgårdar och orangerier.
Efterfr&amp;gaii p % kvinliga tradgårclsmastai ' e iii- mycket stor.
Bolgieii.
D Kvinnan i det allmännas tjänst, B, La feinine dans les emplois publicsa är namnet på ett högst vä@efullt arbete af mr Louis Frank i Bryssel, livilket afven, som bekant, prisbelönts af juridiska fakulteten i Paris.
Arbetet läniiiar en jlmföiande öfversikt af för- hållandena inom de olika laiiderna och påvisar en hel del fakta af största intresse för belysande af kvinnans sociala stiillning.
Bland annat konstaterar nir Frank, att Sverige ar clel enda land, där, hvad.
tjänstgöring vid telegrafverket beträffar, staten använder ett större antal kviriliga an manliga bitraden.
Näst Holland a p Belgien det land i Enropa, dar staten mest styfmoderligt beliandlar (len kvinliga delen af nianniskosläktet. '
Til Fredrika-Bremer-Förbundet insänd periodisk litteratur, Nordisk tidskrift, ii: r 1-4.
- Svensk tidskrift, 1892 n: r 19, 20.
1893 n: r 1-6.
- Ord och bild, n: r 1-4.
- Tidskrift för kristlig tro ocli bildning, im 1-3 - Läsning för lieininet, n: r 1, 2.
- 1; äsning för folket, n: r 1.
- Helnat, n: r 2-6.
- Pedagogisk tidskrift, ii: r 1-4.
- Svensk liiraretidning, ixr 4-23.
- Verdandi, n: r 1, 2.
- Slöjdiindervisiiiiigsbladet, n: r 1-5.
Helsovännen, 1892 im 23, 24; 1893 n: r 1-6.
- Jordemodern, 1892 n: r ' 1 2; 1893 n: r 1-3.
- Meddelanden för helso- och sjiikvård, n: r 2-4.
- Nya bokliandelstidiiiiigen, n: r 1-22.
- Svensk bokliandelstidning, n: r 4-22.
- Svensk iniisiktidning, n: r 3-12.
- Nys kyrkans tidning im 22-26.
- Idiin, n: r 3-22.
- Kainraten, n: r 1-3, 5 -- 11.
- Linnea, ii: r 1-5.
- Folkskolans barntidning, im 1-23.
- Skog- - Finsk tidskrift, n: r 2-5.
- Hemmet och vaktaren, n: i.
1-2. sainliiillet, ii: r 2-7.
- Koti ja Yhteiskiinta, n: r 1-3.
- N y l ~ n d e, 1892 ii: r 18-24; 1893 n: r 1-3.
- Til moralens fremine, n: r 1-5.
- Hvad vi vil, n: r 3-10, 14-20.
- Kvinden og ' Sainfiindet, n: r 1-5.
- Lend a.
Hand, n: r, 3 4 5.
- Tlie englis1iwomaii: s review, n: r 2.
- Tlie woniaii ' s journal, n: r 1-20.
- The review of reviews, n: r 1 - 4.
- Deiitsclie Haiisfrauenzeitiing, n: r 4 - 23 - Neue Balinen, - L a feinme, n: r 3-11.
- L a ligue, n: r 1, 2.
- L e n: r 3-11. journal du bien public, n: r 1-5.
Til Fredrika-Bremer-Förbundet insända böcker, Aliiqvist LC: Wicksell: C. Bdåth-Holtnherg, K a r l X V och Louis de Geer.
Alb.
Bonnier: A. Lutzdegiird, Titania.
- E.
Key, A.nne Char- lotte Leffler.
H. Gcber: Fl:.
Ilfowitz, Kort siiiidlietslara för kvinnor.
- V. Lange, Orn en ofta förekoinmande orsak till ' langsain ocli bristfällig andlig utveckling hos barn.
- M ?-s Hurn2h-y Ward, David Greives liistoik, I.
- J.
A. Lzcndell, Svensk ordlista.
L.
Hö kcrberg: M. Hjiirne, Universitetens folkbildningsarbete i Eiiglitiid.
- Kvinnoinötet ined anledning af Hugo Tainins motion i sedligliets~rågan.
Ad.
Jolinsoii: 1 ' 7~omas a Kernpis, Betraktelser ölver Kristi lif.
- P.
G. Lyt74 Hvad berättar Fäiirik St %l ?O P.
A. Norstedt &amp; Söner: E: T.
L. Asbrink, Tankar om 1891 krs Iiandboksförslag.
- L. Inndrotk, Förpostfilktning.
Alb.
Cnmmorineyer: Camilla Collett, I de lange Netter.
- Fantasi og Virkelighed.
- Nar inan skal s a t t e Bo.
Af förf.
til hii ism ode rens Bog,.
- A m a 1Mulnc74 Kvinder.
- B.
Lie, I Even- tyrland.
Fiirlcigsrilktiebolri.get Otavn, Helsingfors: A. Gripenberg, Re- forinarbetet t i l l förbilttrnnde af kiinnans ställning.
I, II.
Kristliga föreningen af unga kviimor: Hvad ä r ändamålet med * Kristliga föreningen af unga kvinnor&gt;?
I korthet besvarad af N-e och M.
S.
P A U L VOSS,: specialaffär for Sybehör, 43 %ofninggatan 43 Billiga och bestämda priser.
Hygieniska Skodon tillverkas for Herrar, Damer och Barn, OBS.
!
Prisbelönts af DrG.kt-Beforinföreningen.
.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
w Allt nrbeto iitfijres iioggrniiiit och af biistn iiintorid.
w Reparationer verkställas väl och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSO ' N, 52 Drottninggatan 52.
Albert Schmidtf Handskaffär Stockholm, Arse: dsgatuln 8.
Svenska, Engelska, Franska och Tyska protiieiiadllandskar, sival fodrade soin ofodrade.
Allm.
tel. 71 39.
Balhandskar.
Order fr %n landsorten utföras mot efterkraf.
1 Möbeltyg, Mattor, Portierer, Gardiner F. UHNER 4.
1 g hos &amp; C: O, S t o c k h o ~ m, F v e d e g a t a n 22.
4 Alla fikger oskadliga.
Profver otlsrnnss iifuen till landsorten.
OBS.
!
Billigaste rise er!
b En hel serie Tidskrift for Hemmet arg.
1859-1885 (i alldeles nya band) finnes att mot billig afgift öfvertaga i utbyte mot samma årgåagar, kompletta och obundna.
Upp- lysningar å Fredrika- Bremer- För6 unde ts Byrå.
Win1=,orgs LA C \ \ TOSERIN-G !A C A 0 VBl~iii,zli,znde, kraftigt niirmde, hiilsos; iiaz!
Förordad af professoreriln Olof Haiiiiiiarst ' eii, C .. E. Bergstraud, med.
d: r Ch.
Em. Hagdalil m. fl.
Hiilsbviiiirieii, tidslcxift för allman o ' &amp; enskilcl liiilsov5sd, j+mw i sitt nuniper för den 1 februari följande: -:.
.
&amp; 6~eiqZes stiig * imcle och väwteNct sdGsom @ tt konceiztrerurlt och s9ncclr.l.igt oaurir&amp;gsme@eZ &amp; i afuen den, i, ' 7~undeZn 7ios oss införda Zccctose~ * iozc~cuo.
) j.
Pris pr ~ h r k 0111 lI2 ' kilo kr.
2,bO; l /, kilo kr.
1930; ' 1 / 8 kilo kr.
0,70.
Erlt3les hos hrr speceriha ?dl ' are saiu ' t ' i p s t i hos - T78.
WzizBorg B C ~ O, Stoc7cholm.
.
.
Kongl.
Hofle~ekmtör.
.
.
Läderplastik.
+, L, '.
.,, ',.
, ' i Alla slags verktyg för - laderplnstik .saljas # billiga$, hos G.
G: son H b d, af Segerstad.
Alma Hard af segerstad, ' - f. Björkluiid.
Plombering och artiflciela tänder. '
Drottn$nqqatnn. '
.
19, 2 tr..
S t o c 7 ~ 7 ~ o Z m.
s - 0 A Fredriko- h e r - F ö r b u n d e t s byrå, ' 54 ningga ton, 7 tr., mottagas ...
.
anmalhingar.
.
till in trade i ' Förbundets z '!
.
I: som, .icke, äro medlemmaraf Äfm .Jörb&amp;ndet, kunna blifva de / egare:, i~d&amp;samma.-.
, - J fimzizs anmälda, d redr rika- reme er- ör bundets.
-.
RAdfrii~niiigsticl 1-2.
RAdfdgniagstid 1-2.
Allm.
Tel. 86 46; ' B? '
, 54, 0t&amp;tninggatan, Stockholm.
.
,. '
