# ID: svediakorp-per1055
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,164
# sentences: 626
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns N:r 50 (41?)
Prenumerationspris pr ä r: Idun ensam kr.
I Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» a Iduns Modet., månadsuppl » S Barngarderoben.
» É Fredagen den 13 december 1895.
Byrå,: Klara södra Icyrkog.
16, Allm.
telef.
6147.
Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Redaktör och utglfvare: FRITHIOF HELLBERG.
Utgifningstid: h värj e helgfri fredag Träffast säkrast kl. 2 — 3.
Lösnummerpris 15 öre Redaktionssekr.
: J. Nordling.
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Eleonora Tryckeri Aktiebolag.
8:de årg.
35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser -- 25 öre för hvarje pabörjadfc tiotal slafv.
Utländska annons.
70 Öre pr nonp.-rad.
Duse.
R Y K T E A I E M L A N D E T B E F Ä S T A D T.
HON B I L D A D E NU ETT E G E T S Ä L L S K A P, SOM ¡75 Å R H U F V U D S T A D K O N M I E R I N O M DE N Ä R M A S T E D A G A R N E A T T G Ä S T A S F H EN H O N - V A L D E MED M Y C K E N N O G G R A N N H E T, U P P T R Ä D D E I I T A L I E N S O L K I A S T Ä - AF DEN S A M T I D A D R A M A T S I K A K O N S T E N S S T O R H E T E R, AF R I S T O R I S E F T E R D E R N C H GAF S I G D Ä R E F T E R UT PÅ T U R N É.
HON H A R I N O M ETT Å R T O I N D E T R Ä D E R S K A SOM I T A L I E N S E R K Ä N D T F R Ä M S T A S K Å D E S P E L E R S K A O C H S A R A H B E R - O U P P T Ä D T i S P A N I E N, P O R T U G A L, E G Y P T E N, N O R R A O C H S Ö D R A A M E R I K A, H A R D T S R V I A L O M H E D E R S P L A T S E N B L A N D M O D E R N A S C E N I S K A K O N S T N Ä R I N N O R.
R T Y S K L A N D, E N G L A N D O C H R Y S S L A N D.
DET Ä R F R Å N B Ö R J A N A F 1880 - TALET, E L E O N O R A D U S E KAN R Ä K N A S I N I H E N N E S K O N S T N Ä R L G I A V E R K S A M H E T L G I G E R H E N N E S H I S T O R I A — HON S T O R H E T S T I D, MEN R E D A N I N N A N D E S S V A R H O N EN O M T Y C K T O C H A P P L Å D E R A D H Ö R T L I L DE K O N S T N Ä R E R, SOM EJ S K Å D E S P E L E R S K A.
HON F Ö D D E S 1859 V I L J A, A T T D E R A S P E R S O N O C H D E R A S; DEN 3 O K T O B E R I V I G E V A N O, B Å D A P R I V A T L I F S K O L A L Ä G G A S N I F Ö R OF H E N N E S F Ö R Ä L D R A R V O R O S K Å D E - F E N T L I G H E T E N.
H O N H A R A L D R I G: S P E L A R E, O C H F R Å N S I N T I D I G A - L Å T T I SIG I N T E R V I E W A S O C H A L D R G I STE B A R N D O M FICK H O N F Ö L J A MED M O T T A G T I N Å G O N T I D N I N G S R E P O R T E R.
DET K R N I G R E S A N D E S Ä L L S K A P, D Ä R MAN H A R AF H E N N E Y T T R A N D E T: DE V O R O A N S T Ä L L D A.
D E T FINNS I » J A G T L I L H Ö R E J O F F E N T L G I H E T E N I T A L I E N I N G A T E A T E R T R U P P E R MED L Ä N G R E ÄN F R Å N K L O C K A N SJU T L I L F A S T O E H S T A D I G U P P E H Å L L S O R T, TIO P Å K V Ä L L E N — DEN Ö F R G I A Ä F V E N DE F R Ä M S T A T E A T R A R V Ä X L A D E L E N AF D A G E N H A R JAG R Ä T T I G - O U P P H Ö R L G I T S Ä L L S K A P.
L I L L A SIG- HET A T T FÅ V A R A I F R E D ».
P L V A D N O R N I A D U S E V Ä X T E UPP M E L L A N KU- MAN E M E L L E R T D I VET O M H E N N E S L I S S E R N A O C H B L E F R E D A N SOM B A R N P R V I A T F Ö R H Å L L A N D E N Ä R, A T T H O R N H E M M A P Å T I L J A N.
VID DEN T R U P P, Å R 1880 G I F T E SIG MED S K Å D E - H V A R S C H E F V A R D E N A N S E D D E S P E L A R E N T E B A L D O C H E C C H I O C H S K Å D E S P E L A R E N C E S A R E R O S S I (E J A T T Ä K T E N S K A P E T S N A R T U P P L Ö S T E S.
A T T F Ö R B L A N D A MED DEN Ä F V E N AF VID D E R A S F Ö R S T A S Y D A M E R I K A N - DEN S V E N S K A P U B L I K E N K Ä N D E ER- SKA T U R N É S T A N N A D E M A N N E N I N E S T O ROSSI), B L E F H O N T I D I G T EN B U E N O S A Y R E S, D Ä R HAN S E D A N M Y C K E T A N V Ä N D S K Å D E S P E L E R S K A, B L I F V I T K O N S U L.
SIN E N D A D O T T E R E R H Ö L L EN U T M Ä R K T S C E N I S K U T B I L D - L Ä R S I G N E R A D U S E U P P F O S T R A i N I N G O C H FICK P R Ö F V A S I N A K R A F T E R D R E S D E N H E L T O C H H Å L L E T U T A N F Ö R PÅ DE M E S T O L K I A R T A D E U P P G I F T E R.
A L L T H V A D T E A T E R L F I H E T E R.
S T Ö R S T A L Y C K A G J O R D E H O N I U N G A N A I V A, G L A D A N C I K R O L L E R — EN DET E N D A, T I D N I N G A R N A HA A T T AF D E S S A R O L L E R F R Å N H E N N E S F Ö R - M E D D E L A O M S G I N O R A N S P R I V A T A STA U N G D O M S P E L A R H O N Ä N N U LIF, Ä R F Ö R Ö F R I G T, D E L S A T T HON MED F Ö R K Ä R L E K, T T I E L R O L L E N I G R O L - A R B E T A R M Y C K E T MED A T T I N S T R U - D O N I S L U S T S P E L » LA L O C A N D I E R A ».
E R A S I T T S Ä L L S K A P — H O N L Ä R MEN O C K S Å I S O R G E S P E L E T B L E F H O N V A R A E N U T M Ä R K T L Ä R A R N I N A — H Ö G T V Ä R D E R A D, O C H EN V A C K E R D E L S A T T H O N Ä R S V A G O C H O F T A, D A G B E F A N N H O N SIG U P P H Ö J D T L I L S J U K, O C H A T T H O N MED DET S N A - T R U P P E N S P R I M A D O N N A.
DET V A R R A S T E Ä M N A R O Å T E R K A L L E L G I E N L Ä M - S E D A N H O N I T U R I N V Ä C K T S E N - NA S C E N E N.
D E T T A S I S T N Ä M N D A S A T I O N G E N O M SIN E R O U F R O U.
DÅ H A R S Å M Å N G A O L K I A G Å N G E R H O N S E D A N I ROM S P E L A T » LA B L I F V I T F Ö R K U N N A D T, A T T MAN NU- F E M M E DE C L A U D E », V A R H E N N E S M E R A EJ T A R N O T I S E N PÅ A L L V A R.
IDUN 89 * Barfotad m å s t e man gå emot högmodet för att bekämpa S:ta D e t var i moderna franska paradroller, Duse i o r s t visade sin storhet, som D u m a s fils ', Sar- d o u s, Meilhac-Halévys hjältinnor: Froufrou, prinsessan af Bagdad, Claudes hustru.
Senare har hon o c k spelat Cameliadamen, Odette, Francillon, Fedora, grefvinnan Clotilde i » F e r - nande » o c h i en helt annan genre den glada lilla Cyprienne i » L å t oss skiljas! » V i d sidan af dylika roller har hon spelat Shakespeare — .särskildt nämnas Julia o c h främst Kleopatra bland hennes shakespeares-roller.
H o n har spe- lat I b s e n: D o c k h e m m e t s N o r a tillhör hennes fasta turnérepertoar — likaså Sudermanns Magda i » H e m m e t ».
Sina roller i italienska skådespel har hon i allmänhet ej fört med sig till utlandet — med undantag likväl för San- tuzzas roll i Vergas » Cavalleria rusticana » o c h Goldonis Mirandolina i » L a l o c a n d i e r a ».
O m d ö m e n a o m hennes olika skapelser ha varit ganska växlande, liksom yttrandena om hennes konst i allmänhet varierat — i högre grad kanske än o m någon annan samtida stor- .het.
H o n tyckes gifva uttryck för sorgen o c h iäjälsslitningarna med mera intensitet än för glädjen o c h friskheten.
D e t har blifvit sagdt, att det är » d e tunga r o l l e r n a », som ligga hen- nes hjärta närmast.
Den som fällt detta ut- tryck (Laura M a r h o l m i sin studie öfver Eleo- nora D u s e i » D a s B u c h der F r a u e n ») tillägger: Hennes konst är » den stora konst, som först är hemma, där lifvets alla stora frågor: h var- ifrån, hvarför, hvarthän b e g y n n a ».
Innan hon ännu spelat Ibsen, yttrade någon, att hon spelade Sardou med ibsensk psykologi.
Kon- sten att fördjupa författarens framställning tycks vara hennes största gåfva, att göra den figur, han tecknat, individuelt lefvande.
En •essayist påstår, att » D u s e spelar icke sig själf, l i o n spelar skaldens gestalt, » o c h försäkrar att Ihon har lika många individualiteter som roller.
A n d r a påstå tvärt o m, att hon med största suveränitet, lika hänsynslöst som genialiskt, transponerar rollerna efter sin egen naturell, liksom hon lämpat dem efter sina fysiska re- surser: » alla hennes roller, det är hon själf, » hon låter sina åskådare få en inblick i » hennes •egen själs värld, hennes egen lifsuppfattning, d e n oändligt nyanserade kvinnans värld. » H u r som helst, så, äro alla ense o m, att hen- nes prestationer äro något utan all jämförelse just g e n o m intensiteten, den personliga karak- tären i hennes framställning.
Hennes konst är allt annat än en virtuoskonst, hon söker &lt;ej effekter, hon söker verka g e n o m uppfatt- ningens klarhet o c h djup, genom omedelbarhet o c h g e n o m innerligheten i uttrycket.
m e d en charmc af smärtsam skönhet, icke ung oeh blomstrande o c h ändå i besittning af en blek trollmakt, kvinnan på 30 år som lefvat o c h lidit o c h vet att lifvet är lidande, en kvinna utan segervisshet, men likväl full af makt, ett lugnt, dämpadt väsen oah en spröd stämma — det är Eleonora D u s e, så som hon visade sig i de roller, hon diktat åt sig i m o - derna paradstycken. » Uttrycket att hon diktat förefaller m y c k e t träffande.
sina roller åt sig E n tysk författare, s o m skildrade hennes uppträdande i W i e n, skref: » J a g vet inte, hur hon ser ut.
Orden vacker eller ful ha ej nå- gon tillämpning på henne.
Hennes kropp är ingenting annat än det växlande underlaget för hennes växlande stämningar. » O c k s å i förmågan att lämpa sitt yttre efter sina olika roller står hon högt.
Hennes K l e o - patra leder oupphörligt tanken till gammal- egyptiska bilder.
Hennes Santuzza i V e r g a s bondedram är en genuin bondkvinna m e d ett blekt, utmagradt ansikte, grofva o c h kantiga rörelser, hon kommer in med släpande steg, m e d en gång som är karaktäristisk för italien- ska kvinnor som arbeta strängt.
O c h hennes Locandiera är en yster, lefnadsglad ung flicka med ett skälmskt ansikte m e d breda kinder, en segerstolt flicka, s o m vaggar med höfterna, belåten öfver att höra sin sidenkjol rassla.
Ä f v e n hennes sätt att kläda sig har väckt uppmärksamhet.
Ingen extravagans, inga excen- trieitcter ä la Sarah.
Hufvudsaken för henne tycks vara att vara så klädd, att hon behål- ler fall frihet öfver sina rörelser.
E n af hen- nes beundrarinnor påstår, att signora D u s e » uppfunnit den moderna damkjolens p o e s i ».
det.
Brigiita.
/ Runebergs hem.
' ' ån genom en finnskog, där ofta i snåren Den hungriga vargen om vintrarne vankar, Där gick jag allena en soldag om våren I drömmande tankar.
Med rensel på rygg jag marscherade glad Till Porwoo, till Borgå, till Runebergs stad.
Så lijligi det ännu är fäst i mitt minne, Hur hvem s.om jag mötte mig tog i beskådan.
Jag var ju cn främling, ty jag år ej finne, Men älskar livar sådan.
Jag gick som turist, och min marsch var befalld Till hemmet, som ägts af vår käraste skald.
När solen vid middag stod högst på azuren Jag framkom; och snart hvilad ut dessförinnan, Jag ringde på klockan, som satt i tamburen, Och strax kom värdinnan.
Helt hastigt befriad från rensel och rem, Jag kände mig hemma — i Runebergs hem.
Och uppvärmd vid Men Det växterna lefde, hem, som, fast minnen från tider, som farit, Vid minnen från kriget, af mastar ' n beskrifvet, I salen jag trådde, som hade han varit Där ännu i lifvet.
hvarmecl han gammalt, för beprydt mig var så J a g behöfver väl ej nu påpeka, att det är uteslutande andras åsikter o c h yttranden o m signora D u s e, jag återgifver.
* D e t återstår för oss, stockholmare, att se henne o c h bilda vår egen mening.
D e t har o c k blifvit sagdt, att hennes hela uppfattning af sin konst o c h sina roller är så fri från allt sökande efter en ögon- blicklig effekt, att åskådaren ej alltid i första draget blir » tagen » af det han ser — hennes individuelt psykologiska finmåleri lär ofta nog vara mera för eftertanken än för den ögon- blickliga känslan.
Hennes N o r a till exempel är helt o c h hållet byggd på slutscenen, det föregående är allt igenom en förberedelse till slutuppgörelsen, o c h först då denna kommer, inser åskådaren klart, hvarför Nora varit sådan hon varit under hela stycket.
Innerlighet är det ord, som oftast namnes p å tal om Eleonora Duses konstnärsskap, så- dant det framträder i hennes bästa uppgifter.
Man har framhållit henne som den mest m o - i derna af den samtida scenens storheter, där-: ' för att hon framställer den samtida kvinnans [själslif med större intensitet än någon annan, m e d oändligt fina nyanser o c h m e d en äkthet i ' känslan, som är betagande.
Den ofvan nämnda författarinnan yttrar de o r d e n: » A l d r i g har ikvinnan blifvit mera kvinnligt framställd än af jEleonora Duse. » Man har o c k sagt, att signora Duses konst måste lida af hennes upprepade turnéer, af det ständiga uppträdandet inför främlingar, som ofta nog ej förstå hennes o c h hennes ined- spelandes språk — den måste lida, just där- för att den är så enkel, så innerlig o c h djup.
Frågan är om en turnédiva i längden kan blifva annat än virtuos, då hon år efter år rastlöst flackar från stad till stad o c h öfver allt spelar samma o c h åter samma roller om o c h o m igen.
Laura Marholm tecknar hennes yttre i föl- jande ord: » E n mager gestalt utan yppighet o c h likväl af ett ovanligt behag, ett förgrämdt ansikte * En liten uppsats om henne, som jag ock vill hänvisa till, finns i L. Josephsons &gt; Studier och kri- tiker », haft.
2.
Georg Nordensuan, nytt.
Där sågs i ett rum, på den gamla pulpeten, Bland skrifty g två nåfver snusdosor så bruna: Här, tänkte jag, hår har han suttit, poeten, Och diktat sin runa.
Här skref han med krokpennan, om Döbeln fin som nål, och om fänrik Om Sanclels, Jag Gaf En såg manuskripten.
Den vårdade skönhet åt arken, trots ändringar tanke jag fick, han kom snabb en Stål.
stilen långa.
såsom pilen, En tanke bland många: Hvem har väl förut ibland skalder i Nord Så mästerligt klådt sina tankar i ord!
Ett bokrum ock fanns, där man mötte den lärde, Se ' n snillet man träffat i diktargemaket; Hår syntes en massa volymer af värde Från golfvet till taket.
Af gamla bekanta jag såg, ibland fler ', Bengt Lidner, Franzén och Esaias Tegnér.
Man lått kunnat tro, att han tjänat i håren, Då samfåldt vi nu in i jaktrummet trängde, Där sablar ' och värjor bland flintlåsgevären Och kruthornen hängde.
Snart ur min förvåning värdinnan mig bragt: » Professorns förnämaste nöje rar jakt. »
IDUN 1895 Med vördnad sin hand om ett dörvred hon lade Och rörde mig snart i den vekaste strängen: » Hår dog herr professorn, » med andakt hon sade, » Och där har ni sången.
Den näsduk och bok, som pä stolen ni ser, Han själf lagt ifrån sig; de röras ej mer. » Nu kändes det, liksom vi stått vid den båren, Där allt mot det mistade ingenting gäller.
Jag såg knappast bädden för skymmande tåren Och hon icke heller.
Så cardt han begråten Den dag de förstummats, af mången hans lyra, — i Nord, hans ord.
Min blick på hvar tingest sig nyfiket En lystnad, en åtrå jag tyckte mig Jag frambar en bön, och värdinnan mig En Runebergs penna.
— — — Jag vet icke, hvarför min sång ljuder Den skrefs dock med Runebergs penna sänkte.
känna.
skänkte svag, i dag.
m e d b o r g a r e, h v i l k a från sin t i d i g a s t e b a r n - d o m inlärt k ä r l e k till r ä t t o c h s a n n i n g o c h fosterland.
T y v ä r r ser m a n m å n g a f a m i l j e r, i h v i l k a släktkärleken t y c k e s vara ett o k ä n d t ord, o c h d ä r split o c h o s ä m j a s t ä n d i g t ä r o rå- dande.
D e n e n a g å r hit, d e n a n d r a d i t, utan något egentligt o c h g e m e n s a m t mål.
E n v i s s b r u t a l å s k å d n i n g i f r å g a o m fa- m i l j e b a n d är d ä r h ä r s k a n d e o c h d e t e g n a » jaget » spelar alltid första rollen.
Den e n a n d e o c h samlande kärlek o c h omvård- nad, hvilken bör sammanhålla och skydda s l ä k t e n s g r e n a r, i s y n n e r h e t d e s v a g a s t e, fat- t a s, o c h d ä r f ö r ser m a n o c k s å ofta, att stor- m e n splittrar o c h f ö r i n t a r b å d e g r e n a r n e o c h d e n s n a r t u t t o r k a d e s t a m m e n.
D e t är, måhända oanadt, en kosmopolitisk anda s o m råder i dylika familjer, o c h därför blåsa o c k s å k a l l a, f r ä m m a n d e v i n d a r in o c h j a g a b o r t all g a m m a l t r a d i t i o n o c h v ä r m a n d e harmoni.
395 o c h v ö r d n a d e n s a m l a alla k r i n g d e n å l d - riga stammen.
O c h h v a d här d e n g a m l e på den h ö g t i d - l i g a j u l d a g s f e s t e n l o f v a d e, d e t h ö l l s också,, fast s o m järnet i hans grufvor.
S å t r å d d e s d a n s e n m e d lif o c h l u s t till k l.
7, h v a r e f t e r e n e n k e l t e s u p é i n t o g s, o c h så s l u t a d e d e n g l a d a j u l f e s t e n m e d att d e n äldsta i d e n v i d a barnaringen läste en vac- ker julpsalm.
Den gamle vördnadsvärde brukspatronen och hans ädla m a k a hvila länge sedan i j o r d e n, m e n d e t g o d a u t s ä d e d e sått, d e n s l ä k t k ä r l e k, h v a r m e d d e e n a d e alla i n b ö r d e s, den lefver ännu o c h skall vara, så l ä n g e m i n n e t lefver.
D e n sanna släktkärleken o c h den sanna f o s t e r l a n d s k ä r l e k e n äro d e n e n a e n f ö l j d a f d e n a n d r a, o c h f ö r e n a d e u t g ö r a d e ett h e l t, s o m s k a p a r ett l y c k l i g t f a m i l j e l i f o c h g o d a medborgare.
Adolf Hellander.
M e n v i v ä n d a o s s m e d l e d s n a d från alla d e s s a, h v i l k a ej f ö r s t å eller v i l j a k ä n n a släktkärlekens mäktiga och, låtom oss säga det, n y t t i g a i n f l y t a n d e p å s å v ä l l y n n e s o m k a r a k t ä r, f ö r att ä n n u e n g å n g v ä r m a o s s vid d e n hemtrefliga brasa, s o m ännu lyck- l i g t v i s o f t a t ä n d e s i v å r a s v e n s k a h e m af just den kärleken.
* Gustaf Lychow.
— ¥ — S l ä k t k ä r l e.k.
v) B) ånga af m i n a l ä s a r i n n o r h a f v a n o g i P * ' % n å g r a g a m l a f a m i l j e r s e t t b i b l a r f r a m - t a g n a v i d h ö g t i d l i g a tillfällen, b i b l a r, p å h v i l k a s f ö r s t a b l a d n a m n e n p å f a m i l j e n s alla m e d l e m m a r till flere l e d t i l l b a k a v o r o v a c - kert präntade.
D e v ä c k a så h ö g a o c h d j u p a m i n n e n, dessa pergamentlika b l a d m e d sina till e n d e l u r b l e k t a n a m n o c h årtal.
Det är e n h e l s l ä k t s h i s t o r i a i k o r t a d r a g, e g e n t - ligen blott födelseår, tiden för i n g å n g n a giften o c h dödsår, m e n det kärleksfulla m i n n e t ifyller s å l ä t t d e k o r t a a n t e c k n i n - g a r n a, o c h så få d e fullt lif.
D e t är ett v a c k e r t b r u k, d e t t a, att i b ö c k e r n a s b o k g ö m m a i n h j ä r t a t s o c h m i n n e t s h e l i g a re- liker.
D ä r v e r k l i g s l ä k t k ä r l e k finns, d ä r finnas ä f v e n e n h e t o c h s t y r k a, v ö r d n a d f ö r ålder- d o m e n o c h en v a r m kärleksfull o m v å r d n a d af d e u n g a, o c h d e t t a allt t i l l s a m m a n s ska- p a r ett h a r m o n i s k t f ö r h å l l a n d e, s o m u t g ö r familjens lycka.
D e hålla ihop i lust o c h n ö d, d e n e n a s g l ä d j e är d e n a n d r a s, o c h träffar s o r g e n e n m e d l e m p e r s o n l i g e n, så beröres äfven de andra djupt däraf o c h d ä r f ö r b l i r o c k s å d e n g i f n a t r ö s t e n stor o c h hjärtevarm.
D e n n a solidariska känsla utgör en familjs styrka o c h andliga kapital, o c h d e n v ä x e r s l u t l i g e n till e n t r a d i t i o n, » e n f ö r alla o c h alla f ö r e n ».
D e t är s ä l l s y n t att, d ä r d e n n a v a c k r a t r a d i t i o n finns, s e e n fa- m i l j, eller e n s e n m e d l e m af d e n s a m m a fullkomligt g å under, vare sig moraliskt eller e k o n o m i s k t.
H v a d är d e t s o m u t g ö r g r u n d e n till d e t t a lyckliga förhållande, denna hemlighetsfullt e n a n d e o c h b i n d a n d e k r a f t?
J o, alla k ä n n a s i g u t g å n g n a från s a m m a s t a m eller i kär- lek i n y m p a d e på densamma.
Alla äga de g e m e n s a m m a m i n n e n, s o m blifvit d e m l j u f v a a t t g ö m m a, alla h a f v a d e g e m e n s a m m a skyldigheter o c h intressen.
Alltså s a m m a nedärfda grund s o m för fosterlandskär- leken!
D ä r d y l i k a förhållanden äro r å d a n d e i n o m f a m i l j e n o c h s l ä k t e n, d ä r kan.
m a n v a r a g a n s k a v i s s p å, att u n g d o m e n f o s t r a s i d y g d o c h a l l v a r o c h v ä x e r u p p till g o d a, n y t t i g a D e n bästa julgåfVa åt de unga.
Mrapå J a g b e r e n d a s t att få i k o r t a d r a g b e - r ä t t a e t t af m i n a f a g r a s t e j u l m i n n e n från ungdomsåren.
G e n o m min gamla vördnadsvärda mor- m o d e r h a d e j a g s o m h a l f v u x e n g o s s e blif- v i t i n f ö r d i b r u k s p a t r o n R: s f a m i l j o c h åt- njöt där stor välvilja.
Brukspatronen och h a n s fru v o r o b ä g g e å l d r i g a, n ä r a å t t i o å r i g a, m e d s i l f v e r h v i t t h å r, m e n friska o c h g l a d a, m e d ä n n u r ö d a k i n d e r o c h lifliga ö g o n.
H a n ä g d e ett p a r s t o r a j ä r n b r u k i V e s t m a n l a n d, eget hus på Söder m e d en präktig trädgård, samt var d e s s u t o m styrelseledamot i järn- k o n t o r e t s a m t e n af S t o c k h o l m s » f e m t i o äldste ».
Omkring det åldriga paret s o m k r i n g ett p a r p a t r i a r k e r s a m l a d e s i g i c k e blott en skara v u x n a barn, söner o e h dött- rar s a m t d e r a s b a r n, u t a n o c k e n stor m ä n g d aflägsna släktingar, däribland m å n g a i s m å o m s t ä n d i g h e t e r m e d sina barn, o c h alla b l e f v o l i k a k ä r l e k s f u l l t o m h u l d a d e af d e g a m l a.
J u l d a g e n g a f b r u k s p a t r o n e n alltid m i d d a g för hela släkten, stora o c h små, o c h d e n n a omfattade nära h u n d r a personer.
I den stora panelade salen skimrade ljusen i kronorna och vaxstaplarne i de två väldiga julgra- narna.
Borden dignade under den vanliga julmaten och juldryckerna, och middagen i n t o g s u n d e r stojfri g l ä d j e.
N ä r d e n v a r af s l u t a d, b ö r j a d e » d e n s t o r a m o t t a g n i n g e n », s o m det kallades.
Bruks- p a t r o n e n o c h brukspatronessan slogo sig n e d s i d a v i d s i d a i s a l o n g e n, o c h n u fick h v a r o c h en k o m m a fram o c h anförtro d e m sina b e k y m m e r o c h a n g e l ä g e n h e t e r, o c h f ö r alla hade de råd o c h hjälp, milda varningar o c h uppmuntran.
V a c k e r t v a r d e t att se b a r n e n o r d n a d e i ring kring de gamla.
B a r n e n b l i c k a d e så f ö r t r o e n d e f u l l t i n i d e k ä r a ö g o n e n.
D e fingo redogöra för sina framsteg, berätta sina små motigheter o c h säga h v a d de ä m n a d e blifva m e d tiden.
D e fingo b e r ö m f ö r sin h u r t i g - het o c h klarheten i sina svar.
D e t h e l a u t g j o r d e e n v a c k e r b i l d af g a m - m a l t s v e n s k t familjelif, d ä r s l ä k t k ä r l e k e n n u j u l e n, s o m j u f r a m f ö r allt är e n u n g d o m e n s h ö g t i d, står så n ä r a f ö r d ö r r e n, v i l j a v i e r i n r a alla f ö r ä l d r a r o c h f ö r öfrigt enhvar, s o m m e d en gåfva ö n s k a r glädja någon af d e u n g a — det må v a r a e n g o s s e eller e n flicka — o m e n j u l - k l a p p, h v i l k e n h e l t v i s s t m e r ä n d e flesta andra skulle m e d f ö r a glädje, n y t t a o c h varaktig fägnad.
V i s y f t a h ä r m e d p å ett p r e n u m e r a t i o n s k v i t t o f ö r d e t k o m m a n d e året på tidningen » K a m r a t e n », hvilken utan j ä m - förelse står främst b l a n d n o r d e n s u n g d o m s - blad, lika m y c k e t i d e v u x n e s erkännande s o m i de u n g a läsarnes eget t y c k e.
E n jul- b o k k a n v i s s t v a r a b r a, m e n d e n är s n a r t u t l ä s t o c h l ä g g e s s e d a n u n d a n att g l ö m m a s.
» K a m r a t e n » k o m m e r d ä r e m o t igen året o m, alltid m e d n y l ä r d o m, n y förströelse, n y a u p p s l a g till s l ö j d, s y s s e l s ä t t n i n g a r o c h l e k a r.
F o s t e r l ä n d s k, frisk o c h h u r t i g är h a n i alla skiften.
V i b e d j a d ä r f ö r att få f ä s t a våra läsarinnors synnerliga u p p m ä r k s a m h e t på den stora annonsen i detta n u m m e r s annonsbilaga, s o m innehåller utförligare upp- l y s n i n g a r o m h v a d K a m r a t e n till d e t k o m - m a n d e å r e t h a r att b j u d a s i n a v ä n n e r.
* Julidyll.
å fjulen skall i n t e firas i s t a d e n.
I c k e b o r J den rätta stämningen inne bland b o d a r o c h sorlande skaror, i h y r d t hus.
N e j, j u l e n s k a l l hållas i ett h e m p å l a n d e t b o r t a i e n s k o g i g af b y g d, d ä r v ä n n e r v ä n t a, d ä r u n g - d o m samlas.
S å h a r j a g d r ö m t i år.
P å m o r g o n e n h a r j a g stigit u p p t i d i g t m e d e n k ä n s l a af l u g n g l ä d j e, s o m kan storma hän i jubel, m e n ännu hvilar i ljus, bidande ro.
Jag har p a c k a t m e d m ö d a o c h s v å r i g h e t e r, o c h u n d e r v ä g e n till b a n - g å r d e n h a r j a g ä n d å m å s t g å in o c h k ö p a så m y c k e t, s o m j a g g l ö m t, att j a g h a r e n m ä n g d föremål i fånget i glanska, brokiga omslag.
M e n j a g hinner n e d i g o d tid ändå, tåget har ingen brådska, det röker o c h gnistor flamma till h e l t l y s a n d e b l a n d r ö k s k y a r n a, o c h d e t s t a m p a r s o m f ö r att h å l l a s i g v a r m t
396 T y d e t r å d e r e n l i n d r i g k y l a, j u s t l a g o m att gifVa e n k ä n s l a af att d e t är v a r m t o c h o m b o n a d t i n n e.
— I k u p é n är d e t lifligt nog; samspråk och glänsande blickar ge f ö r s m a k af e n a f t o n i l j u s o c h g r a n d o f t o c h ung fröjd.
D e t är r e d a n s n ö p å m a r k e r n a.
Blåhvit skare, m e d långa o c h m å n g a s k u g g o r o c h glim- t a r af g u l s o l; s t u g o r n a g l i m m a r ö d a v i d vretarnes s i d a; l ä n g s s y n r a n d e n flyter e n lång, d l i n i e af m ö r k g r ö n s k o g.
Så fara v i öfver en ström, där rasslar en s m a l fåra ö p p e t v a t t e n i m i d t e n, a n n a r s l i g g e r i s e n, o c h d e n g u l a f r u s n a v a s s r u g g e n är s k u r e n.
S å ser m a n j u s t i n t e t m e r — f ö n s t r e t f r y s e r, o c h d e t h j ä l p e r i n t e att a n d a s p å d e t l ä n g r e; v i s ä t t a o s s n e d o c h s p r a k a, v i s o m ej kän- n a h v a r a n n, o c h v i skiljas s o m v ä n n e r, n ä r v i s t i g a af.
L o n a står o c h v ä n t a r p å m i g, n ä r j a g träder ut på stationstrappan.
Och gamla Per Erik o c h j a g skaka näfve o c h ö n s k a h v a r a n n g o d j u l, o c h så p a c k a r h a n in m i g v ä l o c h stoppar o m m i g väl o c h stufvar in m i t t m y c k n a r e s g o d s, o c h så b ä r d e t af.
N a t u r l i g t v i s m å alla s o m p ä r l a i g u l d, säger Per Erik, o c h u n g e patron, patrons s o n, s k ö t sin f ö r s t a h a r e i d a g m o r s e, o c h f r ö k e n M a j o c h f r ö k e n H e l g a h a s k ö t t allt j u l b a k e t, o c h lilla S t e n h a r h j ä l p t till m e d k ä r f v a r n e, o c h h a n, P e r E r i k själf, m å s t e h ä m t a en hel skjuts m e d julklappar i går.
N a m n e n k l i n g a m i g så k ä n d t o c h k ä r t i ö r a t, o c h P e r E r i k h a r ett så t r o h j ä r t a d t tal, a t t j a g b r i s t e r u t i ett klart s k r a t t, s o m i n t e t s k r a t t är, u t a n b l o t t e n låt af f r ö j d ö f v e r, att allt är så j u l e l i k t i g e n.
O c h vi äro snart framme.
D e n klingan- de bjällran har jagat u p p d e n röda, smidi- g a e k o r r e n från h a n s m i d d a g s k o t t u p p e p å H ö g a b y backe; strax nedanför skymtar Sjö- gårds kyrka m e d hvita murar och svart bätta, på hvilken gungar en rostig, gnisslan- de flöjel.
R u n d t o m k r i n g o m g i f v e s d e n af klippta granhäckar, så t a g a s t o r a fälten vid; ingen grann sol lyser på d e m nu, snön tar f ä r g af m o l n e n o c h b l i r b l å m e d skift- r i n g a r o c h r ä n d e r, o c h s k o g a r n e stå b a k o m, m ö r k b l å a m o t dagern.
N e d å t slutta slätterna till s j ö n, i s t ä c k e o c h h v i t s n ö b ä r d e n, stran- d e n s h a s s e l rasslar m e d s i n a v i s s n a b l a d - rester, när v i fara förbi.
Så uppför b a c k e n, d ä r a s k e n står h ö g t p å k r ö n e t, h ö g t ö f v e r de spensliga, r ö d l e m m a d e björkarna o c h de blågröna tallarna, d e m m i n a vänner ortvant i parken.
O c h n u, när bjällran s j u n g e r sitt k l a r a » v i k o m m a!
v i k o m m a!
», d å h ö r j a g, h u r p o r t e n slås u p p, o c h j a g f ö r n i m m e r ett sorl af s k r a t t a n d e s t ä m m o r.
L o n a r a s k a r p å d e sista s t e g e n — o c h så n ä r a p å l y f t e s j a g i n ur s l ä d e n o c h p ä l s a s af o c h k r a m a s i f a m n e n p å e n h j ä r t l i g far- b r o r o c h e n rar t a n t; o c h f e m, s e x p o j k a r o c h flickor h u r r a o c h s t o j a o c h s k ä m t a o c h skutta rundt ikring.
O c h m a n t ä n k e r i n t e alls p å att v a r a v ä r d i g o c h g a m m a l, u n g d o m g l ö m m e r att v a r a n u t i d s p r y d l i g o c h l e f n a d s m ä t t eller har aldrig tänkt på det, o c h g l a m o c h glädje l y f t a t a k e t u p p m o t ett s a g o l i k t H i m l e s h ö j d, o c h d e t f r a d g a n d e, b r u n a j u l ö l e t blir en bragebägare för allsköns vilda löften och öfverdådsmättade, äfventyrliga företag.
V e t ni af, att d e t är j u l a f t o n i m o r g o n, s ä g e r t a n t E m m a m e d ett l ö j e, s o m strå- lar af s k ä l m s k h e t, n i m å s t e g å till s ä n g s t i d i g t i d a g f ö r att k o m m a — — — H o n är ö f v e r r ö s t a d, alla m u n n a r b e, f o r d r a, h o t a, s k ä m t a o c h b e i g e n; a l d r i g får m a n s å r o - IDUN ligt s o m nu, m a n skulle k u n n a vara u p p e hur länge s o m helst.
.
.
Eftermiddagen och kvällen flyga bort.
M e n inte s o m a n d r a dagar.
D e t är n å g o t egendomligt, förväntansfullt, s o m g ö r allt så o l i k t, o r d e n b e t y d a n å g o t a n n a t ä n v a n - ligt, d e t är e n g l a n s i b l i e k a r n e, s o m är o s e d d förr, o s e d d s e d a n s i s t a j u l e n.
Sent omsider måste vi dock köras upp.
V i b o alla p å v i n d e n.
E n m ö r k, treflig g a m m a l v i n d m e d blanka takstolar o c h djupa s k r y m s l e n o c h tusen g a m l a saker, trasor o c h skräp, bylten o c h kläder, korgar och s k r i n, k i s t o r o c h stass; t ä n k, h v a d m a n h a r t u m l a t där m å n g a g å n g e r o c h hittat förun- d r a n s v ä r d a t i n g till t a b l å e r o c h u t k l ä d s e l, till l e k s t u g o r o c h v å l n a d s s p e l.
H ä r g å u n d e r - l i g a v ä g a r till k o n t o r o c h k a m m a r e.
Men v e d e n, s o m i a f t o n klär af s i g f ö r r ä n l å n g t f r a m e m o t m o r g o n!
D e t skall hållas m å n g a hemliga rådplägningar i natt, m å n g a sam- mansvärjningar skola ingås, m å n g a öfver- r a s k n i n g a r p l a n l ä g g a s, v i s k o l a i n b ö r d e s för- våna o c h förskräcka hvarandra m e d påhitt och n y m o d i g h e t e r.
H u n d r a järn har m a n i elden o c h i n g a få b r ä n n a s.
O b r y t l i g t y s t l å t e n h e t, dunkla aningar, listiga m o t a n s l a g korsa hvarandra på den mörka vinden.
Gammal h ä m d får a f l o p p g e n o m ett l u s t i g t s p r a t t, s o m skall g ä l d a ett l y c k a d t s k ä m t från fjor- året.
Tänk, hvad man g ö m t på m y c k e t och samlat på h ö g!
T ä n k så m å n g a v a n d r i n g a r i d e n n a t t e n mellan r u m m e n!
T ä n k hvilka sammanstöt- ningar i den mörka r y m d e n kring de upp- lysta kamrarne m e d deras slutna dörrar!
O c h e n v e t j a g, s o m h a r e n a l l d e l e s sär- s k i l d s a m m a n s v ä r j n i n g att f ö r e s l å e n a n n a n, e n s o m h a r r e s t h i t u t s o m v ä n o c h vill fara b o r t e n g å n g s o m k ä r a s t e n far, o c h h a n h a r i n t e m i n s t t r a s s e l att få d e n o r d n a d, kan j a g tro.
T y d e t är j u i n t e a l l v a r e t s t i d, d e t får b l i e n s a m m a n s v ä r j n i n g p å l e k och löje, en jullek i skämt och lustighet, o c h r i n g e n är b a r a e n l e k s a k s r i n g, o c h h e m - l i g h e t e n är lätt att b ä r a, m e d d o f t af p y r o l a och d a g g b l o m i skogen, utan tidens t y n g d p å s i n a v i n g a r, s o m b l o t t b ä r a till fröjd o c h f ö r a till l e e n d e n o c h i n t e till t å r a r.
— O c h u t a n f ö r står b l å h i m m e l m e d o t a l i g a s t j ä r n o r, s o m se m o t m o r g o n d a g e n m e d l u g n b i d a n, o c h m ö r k a l i g g a s k u g g o r i n v i d län- g o r o c h stallar, o c h s n ö n rister p å s i n sprö- d a k l ä d n a d af g l i m m a n d e s k a r e, när n å g o n v i n d vågar n ä r m a sig dess kalla skönhet.
1895 Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
VII.
Några ord under o m uppfödandet första af barn lefnadsåret.
AF Med.
doktor Carl Flensburg.
(Forts. o.
slut.)
D å halten af ägghviteämnen i komjölken är mer än dubbelt så stor som kvinnomjölkens, tvingas man för att få samma procent här- af i mjölkblandningen att späda komjölken med ungefär lika myckat vatten, en sak, som emellertid har till följd, att f etthal- ten i mjölkblandningen blir betydligt lägre än den borde vara.
M e n ej nog härmed, de ägghviteämnen, som förekomma i komjölken, äro betydligt mera svårsmälta än motsvarande beståndsdelar i kvinnomjölken, hvarför erfaren- heten lärt oss, att det späda barnets mage un- der första lefnadsmånaden fordrar en utspäd- ning af komjölken, som är högre än den efter tabellerna beräknade, då däremot barnet längre fram utan svårighet tillgodogör sig k o m j ö l k e n i ringare grad af förtunning.
J a g anför här de blandnicgsförhållanden, hvilka erfarenheten visat vara lämpligast för de olika lefnadsmå- naderna.
1 lefnadsveckan 1 del komjölk 3 delar vatten 2 — 4 lefnadsveckan 1 &gt; » 2 &gt;&lt; » 2 — 3 lefnadsmånaden 1 » &gt;:, •.
1.
» » 4 - 5 » 4 » 6 — 7 • 2.
8 — 9 » 3 » » 3 » 1 » 1 &gt; » &gt; t Sockertillblandning under de 5 första månaderna med 6 rågade teskedar till 1 liter af blandningen; F. o. m.
6 t. o. m.
9 månaden tillsättes endast 4 teskedar på litern.
Efter nionde månadens slut gifves mjölken ospädd.
Till spädning användes vanligt rent dricks- vatten eller också ett afkok på hafre- eller korngryn.
Detta s. k. hafre- eller kornvatten beredes sålunda: en struken matsked krossade hafre- eller korngryn kokas 15 minuter (ej längre) i en täckt kastrull, hvarefter grynen frånsilas; detta tunna hafrevatten tillblandas komjölken i stället för vanligt vatten o c h har egenskapen att göra komjölkens svårlösliga ägg- hviteämnen något lättlösligare för det späda barnets magsafter.
O c h så g å r j u l a f t o n e n in, ä l s k l i n g, vår f ö r s t a, o c h d e t s j u n g e r i alla s k o g e n s g r a n a r i ottans tidiga t i m m e: F ö r att skydda barnet för de föroreningar o c h skadliga ämnen af alla slag (damm, b a k - terier m.
in.
), hvilka under mjölkningen, för- Du lyssnare, nu skall du höra vårt tal varingen o c h transporten tillblandas komjölken, och bära det in i ditt sinn '!
måste dessa före användningen medels kok- Nu susar det vind öfver dunge o c h dal, ning dödas o c h oskadliggöras.
Förr brukade våra själar klinga där in.
man allmänt härför koka mjölken i öppen Nu skulle du lyfta oss in i din sal o c h fästa på gren i gyllene ten kastrull; då emellertid mjölken genom detta månghundrade stjärnors flammande sken!
beredningssätt dels alltför m y c k e t kokade in, dels tämligen snart åter förorenades af d a m m Nu skall du förnimma vår mäktiga ro och annan orenlighet från luften, har man på och lyckans flygande flit senare tider ganska allmänt öfvergått till det att timra o c h tälja din längtans b o, när snön faller vilsen o c h hvit s. k. Soxhletska förfaringssättet, hvars stora till fäll öfver myrar o c h mader o c h m o.
fördel består däruti, att mjölken kokas på själfva Och på drömmarnes bro trår lätt din sko diflaskan och genom en isatt bomullspropp skyd- m e d henne, s o m ung du skänkte din tro.
das från vidare föroreningar från luften.
D e n Lennart Hennings.
härtill nödvändiga apparaten var till en början ganska dyr o c h kunde därför ej vinna någon vidsträcktare spridning; g e n o m professor Medins DEN BÄSTA OCH ELEGANTASTE O C H därför äfven mest spridda modejournalen H Ä R I landet är försorg har emellertid den betydligt billigare IDUNS MODETIDNING, hvilken utgifves I tvänne svenska diflaskeapparaten » B a b y » * blifvit upp- olika upplagor, nämligen fjortondagsupplagan funnen, o c h kan densamma ej nog varmt re- * med 2 O C H månadsupplagan med 1 n:R I månaden, den förra till ett Å R S P R S I af 5 KR,.
den senare 3 KR.
S Ä L J E S PÅ A L L A A P O T E K.
1 DU 1895 KOMMENDERAS, IFALL M A N ÄR HÄNVISAD ARTIFICIELLA UPPFÖDNINGSSÄTTET.
APPARATEN GÅR M A N S Å TILLVÄGA: OFVAN ANGIFVEN MÄNGDEN MED RATENS I ELLER FLASKOR 8 OFVAN ANNAT I MJÖLKBLANDNINGEN, PROPPAR I KOKKÄRL, DAN S O M ÄR D E L V I S LOCKET VATTNET EFTER TILL KOKA SKALL FÖDA, MJÖLKEN BORTTAGA ALLT APPARATENS TILL ATT D E N A L L R A IAKTTAGAS GÖRING VID FRISKT NÅGON BÖRA 37 E N ÄFVEN NOGGRANNHET FÖR H V A R J E AFSKÖLJAS I O E H DERAS PENNAN.
— n:r 51 i den löpande dieras redan i början årgången af nästa — expe- vecka till samt- AF liga prenumeranter.
SIG I S I N HELHET, GLÄDJE O C H TRÖST I » B R E F M E D ATT LÅTA ULLSPROPPAR, HVARS FLASKORNA, F Å KOKA BOTTEN I BLIFVIT FÖRSEDDA E N VANLIG LAGD M E N F Ö R ALLT I V Ä R L D E N, BÄTTRE S Å LÅT dem O M D E ÄRO HYGGLIGA, UTLÄNDSK KÄLLA A F H.
TILLFÄLLEN, D Å D E N VANLIGA FÖRDRAGES, DEN K A N HAFVA 1 I / » TILL FLERE 2 TIMMAR MERA) M VÅRA TILL I KYLA, (HELST ETT LÅGT HVAREFTER N U MJÖLKEN 3 / A LITER 3 4 — 5 6 — 7 SKADE NÄRA SJUNDE ' / » » / S » OLÄGENHET MÅNADENS S L U T Ö F V E R G Å R M A N TILL S O M I KOKAS FÖRRA NINGEN HÄRVID FLYTER VÄNDA P Å LANDET, DIREKTE DET TABELLEN ÄR STUNDOM U P P TILL BARNET BARN DRÖJA DETSAMMA MAN HAFVA ANNAN FÖDA ÅTERSTÅENDE UTOM MÅL DELLER A F KALF ELLER I VÅRA VERKAN TURLIGT BRÅK FÖRRÄN DENNA SAMMA BARNET BLIR ÄFVEN HUFVUDNÄRING INFÖRA FAST HÖNS, BÖRA FÖDA, ELLER KOKT .TA.LROLISTORG ' 1 EFTER OCH GIFVES J U ÖMTÅLIGARE VINNES I SNART I S P A D, LÖS- SKORPVÄLLING, HAFRE- P Å, ATT D E T Ä R ETT S Å HÅLL E R BETRÄFFAR, S Å ÖFVER- FLICKORNA M E D ÄRAN ÅT ÄLDRE E N UNG R Å D: ATT L Ä M N A HUFVUDEN FLICKAS ÄRO GLADA, I N I HOS E N GOD LIGHET VÅRD DELTAGANDE SIG CO P H I ATT s = - DEN M A - ~S O C H G E N O M O M D E F A T T I G A, ATT i - A TÅ S I G M E D D E M, S O M STÄLLNING.
FLICKNATUR I HUFVUD- S I N INBILLNIUGSKRAFT SÅDAN V I D NÄRMANDET 3-a * ATT O R G A N I S E R A.
G Ö R TILL N SÄTTER U N G 3 _ä U FINNS D E T TJÄNST.
SÄRSKILDT TAKT G O M E N SÅDAN FLICKA ÄFVEN 2 * - 3 ÄR B E G Å F V A D © MED ETT SANT SMAK, NER HELT EJ SKALL GÖRA DELTAGANDET ENKELT ORDNING, MAN O C H DYSTRA OUTHÄRDLIGT S I G NÅGON FÖR H E N N E, R O, FÖRRÄN TREFNAD H A R SAGT, VÄLGÖRARE, OCH E N KÄNSLIG FÖR H E N N E S FATTIGA DET OSKÖNA GIFVA MERA SKÖNHETSSINNE Ö VÄN- DERAS L I F O C H H O N SKALL H O N INFÖRT DÄRI 2 S K O ETT V U X I T.
HVILKEN LIKSOM HELLER HVILKA ETT N A - ALDRIG TILL- O C H VÄRT SYSTRAR SÖKT O E H HYFSNING.
DET UTAN TVIFVEL A F D E N R E N A GLÄDJEN O M GUDS ÄR, DESS KOMMA ÖFVER- ATT F Ö R A N D R A SKÖNHET SKALL M Ä N OCH KVINNOR ERFARA DEN UPPLIFVANDE ÄDLA DET GÅNG INSIKT I TROTS O M DENNA SÄTT D E T EXEMPEL ÄR J U I C K E STORA S O M ÅTFÖLJA FINNES HVAR RÖRELSER, BJUDANDE TILLRÄCKLIGT SVÅRIGHETER DYLIKA MÅNGA O S S TILL O C H E N GIFVET UTARBETA PLIKT OCH A F ATT H A N D L A NEDSLÅENDE F Ö R ATT M A N A GUDSKELOF, SÅDANA EFTERFÖLJD.
ATT S Ä T T A VIDTGÅENDE ARMBAND, KEDJEARMBAND, BEMÖ- I SOCIALA KEDJOR, NÅLAR, • " I-ef oesvaras omgående.
OCH S O M M A N GÖRA S O M LIGGER DÅ S L A G A F STILLA, ÖFRIGA ÖFVER UNDERVISA LÅTA TILLVARO, J A, TILL SÄTT MOTTO: DEKORERA ARBETE JAI + - E EO I I O O ANVÄNDA OCH SJUNGA OCH SÅNGER.
HVAR K A N SÖKA AF MINA OCH OCH E N FINNA » TILL STÄLLEN, SOCIETY » DESS ÄNDAMÅL H E M TILL C D FOLKET », OCH D E T YTTERSTA A F M I N F Ö R M Å G A ».
VERKSAMHET FÖRENINGAR, BESTÅR A F D E FATTIGA O C H PLANTERA U T VÄXTER TILL SILFVERARB ETEN, BORDSILFVER.
I ATT SAMLINGSRUM OCH S O M ANVÄNDAS ATT F Ö R S K A F F A O C H STÄLLA LÄSARINNOR » KYRLE D E T UTFÖR.
SKÖNHET SJUKHUS, ATT D E L A FATTIGA ™ E N GLÄDJELÖS HVARPÅ O M NÅGON HUFVUDSAKLIGA DYLIKA TILL M E D ATT G Ö R A HÖGT O M DET ENGELSKA ATT » B R I N G A LONDON; UTAN AF KRUK- KLÄDER, S O M FÖRA O C H FÖRMÅGA D E T ÄDLA DESS TILL ATT L Ä S A TUSEN UNDRAR TALAS DESS SER, FINNS OMÄRK- ATT T J Ä N A.
J A G ÄR OCH HJÄLPA O C H PRYDLIGA MÄNNISKOR, ANLAG UTVÄGAR OCH ODLANDET F Å DEL AF BERÄTTELSER, P O E S I DET EFTER NÄSTAN H O N K A N T.
E X.
VISA VÄXTER, RÖST S 0 2 FRUK- ETT R U M, R E N G J O R D T Ä R A, H O N K A N INFÖRA VACKRA o P L I K T E R ELLER P Å NÅGOT HENNES SIN O fl I fl T S ti H E M.
S I G BEMÄRKT.
ÄNDAMÅLSENLIGA * •&lt; - äC fl SLUMRANDE E N U N G FLICKA K A N U T F Ö R A, SINA BELÅTENHET - L I F D E T LILLA O M Ä N ALDRIG S Å RÅ O C H HÅRD, Ä R J U S T DETTA ÅSIDOSÄTTA SIN OCH SANNING BÖRJA, BELÖNINGEN A F ALLA MISSRÄKNINGAR, RINGAR, BROSCHER, ATT TILL D E T ATT B Ä R A V E D E R K V I C K A N D E ARBETE, HÖRT TILL DANDEN.
DET LIGT SAMT ATT NATUR, FÖR HJÄRTAN CA TFL _ CO O a&gt; ® ATT V Ä X A D Ä R HVAD S O M BRINGAR KOMMER V I IAKTTAGIT, BLIFVIT O M HENNE, OCH TER O G X) CS M ATT D E N Ä R E N M Ä N S K L I G H E T E N S S O M F Å R T V Å GRÄSSTRÅN ENDAST I ^ O C H SKÖNHET.
TAFLOR O C H P Å D E M, FÖR &lt;° ES M, f i OCH FINKÄNS- J2 C8 N A T U R E R O C H H O S J R CL^ - CÖ ^ !- Z3 E N BÖJLIGHET, S O M GÖR «3 O ^ X / I C3 L Ä M P L I G F Ö R DETTA SLAGS ALLMÄNHET FLICKA A F SKÖNHETSKÄNSLA, OCH FRI-.
O ES A F ANDRA HVARJE HARMONIEN 1 &lt;D * * FT EN MED- I E N é B.- FÅ F Ö R D E M, GRÅTER M E D O C H GLÄDER E N ANNANS UNGDOMEN 5 O, PERSONER § S O M GRÅTA, SÄGA O S S RÄTT VÅRA FATTIGARE VAKNA OCH FRIKA- I DEM, GLÄDJE ÖFVER VÅR SKÖNHETSKÄNSLA BLIR NÅGOT MÅNGA TILL S Å S O M FIN- O S O M N I TYCKA D E ATHENSKA Ä R ETT KLOKT KÄNNER FÖRUT VÄRLDEN.
DÄREFTER DETTA CI O M G I F AKT P Å, H U R R U S K I N HON, VÄNNER M E D KORGAR. » SAKEN o PRE- M E D D E M OCH PROCESSION, HOS BERÖRING M E D N Ö D OCH BRIST, M E N PLÅGAN N U AFLYSAS OXKÖTT, FISK TILL NÖJ ER, LIKSOM HJÄR- KÄNNA V I SKOLA ORDENTLIGHET BÖR UPPENBARA NÅGON LEFNADSÅRET NATTMÅLEN KALF- GÅNG TID HJÄLP FRÖ O S S O M V Å R KLÄDSEL V I BLAND I DENNA BLIF SKALL ÅT ÄLDRE O C H K L O K A R E V I SKOLA A F ATT ALDRIG O C H OREDA ELEMENT.
MÅDADER, FÖRE LÄR- ÄRO S Ä K R A MATERIEL « S Å S O M N I SKULLE MÄNNISKOR, NATUREN ALLT H V A D NÖJET H E M, FÖRRÄN A F 10 OCH P Å HVAD S UTAN GÅNGER TERIELLA D E L E N A F B A R M H Ä R T I G H E T E N, D.
V.
S.
P E N N I N G - V I KUNNA A F VÅRA TREFNADEN, RÄCKLIGT VINNLÄGGA VECKAN BÖR KRAF GÖR, D E T VÅRA E N BESLÄKTAD D E ÅSTADKOMMIT OTREFNAD, SÄTT, NJUTA V I SKOLA ÖFVER E N ÅLDER JUVELERARE A N D E R S O N 1 DEN ATT DESSA, V Å R NATUR, O C H HÄLSA.
V I SMAKAT SKÖNHET.
PLÅGSAMMARE ERHÅLLA O C H ROSTADT DERAS HALFÅRET.
KOKTA ÄGG, BULJONG, ÄGGMJÖLK, K.
I ETT, D E T S.
K.
H U F V U D M Å L E T.
B Ö R BARNET SKRAPADT 2 0 MINUTER FÖR D E L A F FÖRSTA — SKALL Ö M - SAN- FÖR D E SKÖNA UMBÄRA UPPVÄCKA FÖRSTA ÄN MJÖLK; M Å L P Å DAGEN SJÄL UNDER FÖDA.
BARNETS MELLAN V I D BRÖSTET TILL R E G E L ATT I C K E G I F V A AFVÄNJNINGEN UNDER FÖRFLYTA SKÅLPUND AFVÄNJAS M E D ANNAN K A N M A N NATURLIGTVIS B Ö R UNGEFÄR Ö K A, ÅTMINSTONE HUNNIT BARN MÄTT; E T T HÄLFT BARNET BÖRJA TIMMAR D Å ETT F R I S K T GÅNG.
TREDJE I SKADAS.
ÖGON AF FRÖJD KUNNA FÖRRÄN A N - ANNAN MJÖLK HVAR LEFNADSMÅNADEN ÄTA S I G FULLSTÄNDIGT FRISKT FULLT TACKSAMMA ATT E N D A S T T V Ä N N E MÅLTIDERNA, BÖR ATT S I N HÅRDA FÖR B E H O F V E N H O S D E S S A VÅRA S O M MÅSTE ATT S K Ä N K A POEM, LÄMPLIGAST O C H TVÅ GÅNGER P Å N A T T E N; E N - FÖRSTA HAR S Ö N D E R D E L A S, S Å ATT M J Ö L K - YTAN; VÅRA OSS, HÄR- S I G M E D &gt;:EN F Ö R ANDRAS NATURENS, B O K, UNDER ÄRO KALLA ALDRIG DÄR GOD O C H NÄRANDE P Å DAGEN TILLÅTA, D Å I FÖR D E FAT- R J GRÄDDBLAND- Ä R ATT K A N ANSKAFFAS.
UNDER HVARJE DOMARNA NÖJER ALLTIGENOM ÖPPNA VORE A F VÅRA H E M.
D E N LAGEN LIKGILTIGHET FULLT SAKNA V I Ä N M Å UTESTÄNGA BEDRAGA V Å R KÄNSLIGHET A N - TAN BABY-METODEN; E N S P Ä D A B A R N E T B Ö R ERHÅLLA FÖDA TIMME DAST EFTER M E D DENSAMMA FETTET — ATT TREFNAD FÖR VERKLIGHETENS M E N HURU HVARIGENOM V I O C H M E D FLIT S K Y D D A R V I ICKE MÄNNISKOR, BLANDNINGEN ALLA KÄNSLIGHET KUNNA » &gt; GIFVEN.
ETT PARADIS » NINGAR, ' / « MJÖLKBLANDNINGEN, FÅ DÅRES TÅLIGA OSS.
M E N V I O C H USELHET DÖRRARNA ATT M Å N G E N D E FÖR- OSS, SKULLE D E T RO, NÅGON N O G INTILL FINNA VERKLIGEN INBILLA FÖRNEDRING K A N BEFARAS ALDRIG EFTER NÅGON NÅGOT DET OMKRING V Å R KÄNSLIGHET DET SÅDAN 0 3 GIFVAS IBLAND INSTRUMENT; S O M V I IBLAND UNDER ' / I S LITER » » IFALL FIN, ICKE MJÖLK » OFULLKOMLIGA 2 SÅLUNDA: L TESKEDAR 2 SÅ GRÄDDE SOCKER ALLA SKULLE DET F Ö R O S S ATT MIDT DISSONNANSERNA FANTASI.
FRÅN HÖGST M E D DENNA VATTEN ' / b LITER UNDER 7? "
T E R ELLER BLANDAS GRÄDDE månad ÄRO OMÖJLIGT » TJÄNA F Ö R E R ATT T R Ä F F A S, D E N SAKEN M E N V O R E RÄTT S T Ä M D A, VARA SKÖNHETSHARMONI SKRÄCKLIGA F Ö R E N BLANDNING KÄRL AF S K U M M A S.
UTGÅNGSPUNKT 1 E J NATURER SANNING NÅGON FÖRDELAR, Ä R GRÄDDBLANDNINGEN.
MJÖLK KOR) I GRÄDDE V I D VISSA A F L Ä M P L I G B E S K A F F E N H E T, STÄLLES LITER OLIKA STORA ARTIKELN.)
ELLER MJÖLKBLANDNINGEN SINA S.
K. BIEDERTSKA ATT S K A F F A G R Ä D D E HVILKEN SIST NÖJE UTDELNING, (SISTA KASTRULL, P Å I BLANDNINGSMETOD, TILL DETTA DET S K Ö N A G E N T E M O T DET FULA.
DET.
M E D D E M, ARBETA ICKE BÄRA F. GÖRA D E T M E D ANDRA KÄNN 10 C 3 ERA S M Å MARKATTOR, DET SJÄLFVA, F E M T I O DEM, P Å SKÄNKA LOTT.
Ä N N I, O C H O M NÅGON SKYDDSGUDINNANS I ANNAN KRISTNA BLIFVA SÄTT, F Ö R D E M!
D E ÄRO TROLIGTVIS, VETA DET S O M J A G ÖNSKAR RUSKIN: DIKA, OCH DYLIKT.
E N INTE SÄGER D E T RINGASTE UPPSATSER M E D B O M - E N LINNETRASA TILL, O C H V I K U N N A SORGLIGARE KÄNDE OCH D E T OGJORDT.
E N V Ä N BLAND FLICKOR », ALLA E N EFTER EGET, ÅT D E N N A « M E N SVÅRT O C H DYSTERT M E N VERKSAMT TILL U N G A skönas betydelse.
BEARBETADE SYNES TIGA, ÖMSESIDIGT FÖR I D U N, ÅTMINSTONE M E D VÅRT OBETYDLIGT, Det SERIE O M V I LÄMNA LIFVET 03 L I F ÅT V Å R D E N A F MÄNNISKOR.
O C H E N, GÖRA, SKADA, HAFVA LÄMNA SKULLE BABY- ALLA JÄMFÖRELSE SITT SITT FALLNA V I, HVAR FÖR H V I L K A BORTA.
LIGGANDE HJÄLPA I NI * REN- ATT A N S K A F F A KUNNA DESSA, V I I.
APPARATEN KUNNA HELA ELLER B L I R TILL V Å R E G E N OM; TILL- K A N M A N ÄFVEN NÅGOT NEDLÄGGER GÅNG O M - O C H FÖRVARAS TILLFÄLLE LÄSARINNOR RINGA NYTTA, MÅSTE V A T T E N, K A N E J N O G OFTA P Å P E K A S.
E J VARA IDUNS O C H ÄGNA SORGSNA M E D MÅNGET ATT J A G Iduns julnummer DÄRUTI, P Å E N GÅNG SJUKA, ATT NAPPEN, MÅLTIDEN.
O C H BLANDNINGSKÄRLS O C H ATT N A P P A R N E SORGSFULLT GRADER, STÖRSTA FLASKORS FÖR DENNA M I N NÅGON GÅNG REFORMER PREDIKA BARNET OMKRING LIGGER TILL FÖR DENNA FÖREMÅL ETT LJUMMA DYGNSRATION JAG TILL 397 V I D E N FÖRHOPPNING, VARIT ÄLSKLINGAR BÄGARE.
M I G E J ATT L Ä N G R E H Ä R O R D A J A G GJORT RADER SMÅ S I G ATT Ä T A U R S K E D HVAR- P Å M A N ENDAST TILL FÖRDELAR HELA HALFTIMME, O C H P Å K R Ä N G A ÄR FÄRDIGT MÅNGA BARNETS REDES; FLASKAN DESSA ELLER TILLÅTER OCH I M E N NAPPEN BÖR VÄNJA U R GLAS B Ö R FORTFARANDE PÅLAGDT, F Å R F Ö R HVARJE GÅNG BOMULLSPROPPEN HVAREFTER ATT I HÖRANDE TILLHÖRIGT O C H FÖRVARAS BEHÖFVER HVAD UPPSATS, M E D VATTEN.
S E - E N DRYG STÄLLE.
DÄRTILL BLIFVIT BORTTAGAS SVALT HAFVA UPP I UNDER FLASKORNA NÅGORLUNDA FYLLDT OM BOMULLS- M.
M.
D E N M J Ö L K, S O M BABY-METODEN, DRICKA _ ANVÄNDES, OCH BARNEN UTRYMMET FYLLAS M E D APPARATEN KASTRULLEN ELLER APPA- MÅLEN EFTER BORTTAGAS FÖRHÅLLANDEN M E D RENA MAIZENA-VÄLLING D E ANDRA KOKAS DYGNS- HVAREFTER JÄMTE ETT L Ä M P L I G T, VÄLLING, VID LÄMPLIG HELA DET NÄRMASTE TILLTÄPPAS OCH NEDSÄNKAS STÄLLNING EFTER NÄMNDA VATTEN, TILL D E T ATT A N V Ä N D A SOCKERTILLSATS S P Ä D E S MJÖLK HAFRE- F Ö R N ÖPPNA O C H B L O M M O R FRIKONSERTER, I PLAT- BLAND D E ATT S P R I D A MODERNAST!
SOLIDAST!
CD
I DU N 898 literatur till sjukhus, bibliotek etc. A l l t detta arbete är fullkomligt frivilligt, o c h såväl yrkes- artister som amatörer lämna sin medverkan till de musikaliska o c h artistiska afdelningarna.
J a g önskar hvarje ung flicka ville inse nyttan för andra o c h förmånen för henne själf af att hjälpa till på något af de många sätt, som här blifvit nämnda, för att » bringa skönhet hem till f o l k e t ».
H v a r o c h en har något att erbjuda, blott hon vill.
O m mina läsarinnor älska skönhet, som jag- tror att alla goda kvinnor instinktmässigt göra, så skulle jag vilja bedja dem att göra det klokt o c h rätt; att insupa däraf så m y c k e t de kunna från natur, konst o c h literatur, att låta sitt hem o c h sitt eget yttre vittna därom, men ej låta sig nöja härmed, utan k o m m a ihåg, att liksom vi äta för att lefva, men i c k e lefva för att äta, så äga icke våra själar o c h sinnen förmågan att absorbera skönhet blott för att tillfredsställa sig själfva, utan för att kunna omsätta den i ett välgörande inflytande på om- gifningen.
• Literatur och konst.
I bokhandeln harva i dagarna följande arbeten utkommit: På P.
A. Norstedts &amp; söners förlag: Teckningar ur svenska adelns familjelif i gamla tider af Ellen Eries.
— Innehåller förträffliga o c h väl skrifna kulturskildringar, särdeles lämpliga för familjeläsning.
Fredrika Bremer, biografisk studie af S. L — d Adlersparre o c h Sigrid Leijonhufvud, häft I.
— Föreliggande biografi torde vara af synnerligt stort intresse, då den ju gäller en af vårt år- hundrades mest framstående kvinnor i vårt land o c h skrifvits, åtminstone till hufvudsaklig del, af en äfvenledes särdeles märklig kvinna, s o m stått föremålet för biografien m y c k e t nära.
— Till detta liksom till föregående arbete torde vi vid annat tillfälle närmare återkomma.
Husmoderns almanacka, bestående af datovisare, hvars blad innehålla förslag till matsedlar för hvarje middag, äfvensom en hel del andra nyttiga anvisningar för husmodern.
Det hela är utarbetadt af fröken Lotten Lagerstedt.
J. Wajrn, doktorerna J.
E. Bergvall o c h C. Flens- burg, apotekare K.
Ljungberg, fruarna Lotten Edholm o c h Elise Odelbera samt fröken Sigrid Ulrich.
I komitén för utarbetande af slaggar invaldes: prof. J. Vising, d:r F. Warfvinge, prof. P.
G. Rosén, revisionssekreterare H.
Rohtlieb, fru E. Ankarsvärd samt fröknarna F. v o n Otter o c h M. Leijonhufvud.
Enligt redogörelse uppgingo de insamlade med- len i närvarande stund till 9,887 kr.
Bidragen hade inkommit från följande orter: Stockholm 4,140 kr., Sundsvall 4.000 kr., Gefle 616 kr., Öster- sund 110 kr., sele lappmark 74 kr., K ö p i n g 125 kr., Falköping 85 kr., V e x j ö 60 kr., Ljungby 44 kr., Karlskrona 65 kr.
o c h landsorten i öfrigt 568 kr.
a: Föreningen för gift kvinnas eganderätt hade sammanträde den 2 dennes.
Därvid med- delades af styrelsen, att under de senaste måna- derna underhandlingar pågått mellan föreningens styrelse och Fredrika Bremer-förbundet o m För- eningens för gift kvinnas eganderätt uppgående i Fredrika Bremer-förbundet.
Ett preliminärt förslag i denna riktning hade uppgjorts o c h före- drogs.
Detta förslag innehöll, att inom Fredrika Bre- mer-förbundet skulle tillsättas en särskild komité, som skulle ha till uppgift att arbeta för att på lagstiftningens väg och g e n o m inverkan på den allmänna meningen dels gift kvinnas rätt att råda öfver e g e n d o m tryggas o c h vidgas, dels i öfrigt främjas sådana åtgärder, s o m kunna bidraga att höja kvinnans ställning i samhället.
Föreningen för gift kvinnas eganderätt skulle öfverlämna sin fond till Fredrika Bremer-förbundet, m e d det villkor, att den uteslutande användes till att främja den nämnda komiténs arbeten.
Komiténs sex leda- möter skulle första gången väljas för en tid af 5 år, halfva antalet af Föreningens för gift kvinnas eganderätt styrelse, andra halfvan antalet af Fred- rika Bremer-förbundet.
Sedan de olika punkterna i detta förslag disku- terats, beslöt föreningen att antaga förslaget.
* Fröken Anna Lovisa Svensson, s o m i egen- skap af medhjälparinna troget bistod stiftarinnan af H e m m e t för tjänstflickor, fröken Lina Nord- vall, o c h efter hennes d ö d förestått nämnda hem, på hvilken post hon nitiskt verkat, har i fredags aflidit i en ålder af nära 41 år.
H o n var född i Värmland.
H o n sörjes närmast af föräldrar och syskon.
På Hugo G-ébers förlag: Gamla näset, roman af Laura Fitinghoff.
— Lifligt o c h känsligt skrifven, k o m m e r n o g denna roman att vinna många beundrarinnor, särskildt bland det yngre släktet.
(Forts, i bilagan.)
* U P notisboken.
Sjuksköterskornas pensionsfråga.
För behandling af frågan o m bildande af en pensions- fond för sjuksköterskor hölls här o m dagen ett sammanträde å Fredrika Bremerförbundets byrå under ordförandeskap af generalmajor O. M. Björnstjerna.
Redogörelse lämnades för frågans uppkomst o c h utveckling.
På grund af uppre- pade framställningar från sköterskornas egen krets hade en del för sjuksköterskans ställning o c h verksamhet, intresserade personer under årets l o p p sammanträdt några gånger för att söka ut- reda, huru man skulle kunna få till stånd en pensionskassa för dem.
Det var gifvet att ett hufvudvillkor för att kassan skulle kunna fylla det afsedda ändamålet, betryggandet af sköter- skornas ålderdom, vore en ganska betydlig grund- fond.
Om endast sköterskornas egna insättningar i kassan toges m e d i beräkningen, skulle pensio- nerna bli allt för obetydliga för att ens utgöra ett något så när afsevärdt bidrag till deras nöd- torftiga utkomst.
En fond måste därför åstad- k o m m a s g e n o m frivilliga gåfvor, och inan lycka- des därför intressera flere framstående läkare o c h andra inflytelserika personer.
V i d sammanträdet gällde det nu att enas o m de allmänna bestämmelser, s o m skulle läggas till grund för blifvande stadgar, samt företaga val dels af en förvaltningskomité o c h dels af en komité för utarbetande af förslag till stadgar.
Till medlemmar i den förstnämnda utsagos: prof. Vid fröken Snida Lundins slöjdkurs härstädes för utbildandet af handarbetslärarinnor ägde afslutning rum sistlidne torsdag.
I kursen hafva 33 elever deltagit.
Nästa kurs börjar en- ligt annons i dagens n u m m e r den 6 nästkom- mande februari.
För fröken Lundin hade de af hennes elever, s o m nyss afslutat sin kurs, an- ordnat ett samkväm i hushållsskolans lokal vid Västra Trädgårdsgatan.
Festen var på samma gång en » Viktor Rydbergs-afton ».
Fröken A n n a Lindström tolkade skaldens betydelse såsom ung- domens uppfostrare, hvarjämte förekom uppläs- ning af hans dikter samt musik.
Festen afslu- tades m e d supé o c h präglades af den angenä- maste stämning.
* Teater och musik.
Första Duse-föreslällningen äger rum instun- dande måndag, då » Cameliadamen » uppföres med madame Eleonora Duse i titelrollen.
Den andra föreställningen, då Sudermanns » Hemmet » (Casa paterna) gifves, är utsatt till onsdagen den 18 o c h den tredje, m e d » Cavalleria rusticana » o c h » La locandiera » på programmet, till fredagen den 20 dennes.
Matinén å Dramatiska teatern till förmån för » Svenska teaterförbundet » i söndags var ej så talrikt besökt, s o m det goda ändamålet låtit ön- ska.
Den lilla enaktaren af José Echegaray, » M e d samma vapen », s o m inledde programmet, säges vara den celebre författarens förstlingsarbete o c h kan s o m sådant j u äga sitt intresse, ehuru det ej i någon högre grad röjer de eminenta egenskaper, som sedan gjort den spanske diktaren så högt uppburen.
Det hade ej heller eldat de medspe- 1895 lande till några synnerligen medryckande presta- tioner: hyggligt rutinarbete är det högsta b e t y g vi kunna gifva såväl fru Seelig-Lundberg som hrr Skånberg o c h Hartman för söndagens fram- ställning.
Den härpå följande konsertafdelningen var af betydligt mera fägnande art.
Fröken Sidners vackra romanssång o c h hr Lundqvists mästerligt föredragna folkvisor väckte lika entusiastiskt bi- fall.
Som afslutning gafs det förut kända roliga lilla lustspelet » I köket », hvilket ej förfelade att fram- kalla den lifligaste munterhet, o c h där särskildt det dråpliga paret: kusken, hr Hamrin — koker- skan, fröken Ählander, hemförde priset.
Vasatealern.
E n fulltalig publik, bland hvilken märktes eliten af hufvudstadens literärt utöf- vande o c h literärt intresserade kretsar, hade i måndags afton mött å Vasateatern för att taga del af ett nytt svenskt originalskådespel af en ung debuterande författare.
H r Helm.er Key har visserligen en gång tidigare fått ett stycke fördt öfver scenen — det var för ett par år sedan på Dramatiska teatern, ett versifieradt drama — m e n han skulle nu för första gången röra sig m e d ett nutidsämne — en modern sedekomedi, sade man; o c h nyfikenheten var dess större, som be- ställsamma rykten löpt omkring, att förebilderna till de i » Artister » tecknade personerna skulle vara att finna ganska nära, ja, midt ibland oss.
Först s o m sist må emellertid konstateras, att de s o m väntat några extra pikanta lokala afslöjan- den i hr K e y s pjäs, blefvo föga tillfredsställda.
Det var många o c h växlande temata, s o m ljödo g e n o m de fyra akterna i » Artister », o c h bekanta föreföllo de nog o c k; m e n man tyckte sig när- mast ha d e m igen bland hågkomsterna från en hel rad » dramatkvällar » m e d parisermärken på affischerna, Dumas, Sardou o c h h v a d nu allt mästarne heta.
A f Stockholmston var där mycket litet till förnimmandes.
Måste således hr K e y s komedi afgjordt b e tecknas s o m ett efterklangsarbete, hvars på samma gång invecklade o c h uttänjda intrig vi ej skola söka återgifva, skall dock villigt o c h m e d nöje erkännas, att det samtidigt vittnade o m egenskaper, s o m kunna utvecklas för en fram- tida, mera m o g n a d o c h själfständig diktning.
Dit höra en i det hela godt flytande o c h ledig dialog samt en viss blick för det sceniskt verksamma — en savoir faire, s o m bör kunna fördjupas till en savoir créer.
H v a d framförandet beträffar, kan den unge författaren ha skäl att känna sig nöjd.
Fru Håkanson satte in m y c k e t af sin fulltoniga, nyansrika konst på den kvinnliga hufvudrollen, den sköna o c h nyckfulla operasångerskan Ma- rietta.
Och ledsnade man också i längden på hr de Wahls känslosamme unge musiker — » tråkmåns » hörde vi en ironisk stämma bakom oss på parketten hälsa h o n o m vid entrén i sista akten — så var det nog minst skådespelarens fel.
H r Svennberg gjorde af styckets kombine- rade resonnör o c h förledare i en målares ske- pelse en efter förhållandena väl behärskad o c h afvägd prestation.
Och fruarna Eliason o c h Lind- ström, hrr O. Byström o c h V. Lundberg sträfvade hvar i sin mån samvetsgrant att sauvera fram- gången.
Charmant var uppsättningen, atelier- o c h sa- longsinteriörerna en njutning för ögat, de kvinn- liga toaletterna ytterst smakfulla, lysande, ge- digna.
Bifallet var rätt lifligt o c h välvilligt, o c h sist framkallades författaren v i d fru Håkansons hand att mottaga publikens erkännande, helt visst m e d ett underförstådt, men hjärtligt me- nadt: lycka till — härnäst!
Första musikaftonen, anordnad af hrr Stenham- mar o c h Bäck, ägde rum i lördags i Vetenskaps- akademiens hörsal inför en publik, s o m borde hafva varit talrikare.
Programmet upptog ute- slutande fransk pianomusik från skilda perioder — Rameau (1683 — 1764), Couperin (1668 — 1783), Godard o c h Saint-Saens — samt några franska sånger från 15:de, 16:de o c h 17:de seklen, äfven- som ett par dylika af Bizet o c h en här förut spelad pianokvartett af Saint-Saens.
Denna se- nare fick ett på det hela taget m y c k e t godt ut- förande af hrr Bäck, Aulin, Bergström och Carl- son.
D e båda konsertgifvarne utförde förträffligt och m e d lifligt bifall en hvar sina mindre piano- stycken o c h tillsammans ett karaktäristiskt scherzo för tvänne pianoforto af Saint-Saens.
De franska sångerna tolkades fint af fröken Ek.
— *
IDUN lifta 399 £ n v e r k l i g h j ä l p r e d a f ö r a l l a m ö d r a r är B a r n g a r d e r o b e n, illustrerad!
månadsblad för barn- kläders förfärdigande och barnens sysselsättande.
De flesta mödrar, särskildt från landet, hafva nog erfaren- het af, huru svårt det är att få fatt i några mönster till trefliga, klädsamma och praktiska barndräkter.
I B a r n g a r d e r o b e n, som utkommer med ett stort illustreradt nummer hvarje månad, åtföljd!
af en sfor dubbelsidig mönsterbilaga med talrika tillklippnings- mönster, finnes allt som behöfves i den vägen.
Barn- garderoben innesluter därjämte en afdelning, som utgör en ypperlig hjälp för mödrarna, då de hafva svårt att hitta pä något att sysselsätta barnen med.
Allt detta för endast 3 kr.
om året.
v e t, att n i r e s e r t i d i g t i m o r g o n.
M i n a hjärt- l i g a s t e l y c k ö n s k n i n g a r v e t ni, att ni har.
M e n en b l o m m a skulle vi väl g e vår skald, som k u n d e p å m i n n a h o n o m o m hans vän- ner i N o r d e n, » fortfor h o n, kastande en blick på den vackra blomsterskål, s o m p r y d d e bordet.
» Bevars, inte jag, gamla g u m m a, m e n ni, m i n a u n g a d a m e r.
» N o r d m a n b u - g a d e sig leende.
D e u n g a f l i c k o r n a skrat- t a d e, s m å t t f ö r l ä g n a, o c h t ä f l a d e att l e t a bland skålens blomsterskatter.
* » E m b a r r a s d e r i c h e s s e, » f o r t f o r fru B l e n c - k e l e e n d e m e d e n h u f v u d s k a k n i n g åt N o r d - man.
» N i ser, h v a d n i står i g u n s t, m e n h v a d skall ni m e d e n s å d a n b l o m s t e r k v a s t?
Nej, v ä l j själf er F l o r a!
» — » M e n, f r u B l e n c k e — » » N å, j a g tänkte, det skulle j u s t v a r a i er s m a k!
» H v i t a sippor.
Skiss för Idun af Nathalia Wallengren.
(Forts. o.
slut.)
E m m y slog åter u p p ö g o n e n.
Men hon b e h ö f d e b l o t t s e p å h o n o m, f ö r att h e n n e s t v e k a n skulle försvinna.
H o n b ö r j a d e tala, under det en okonstlad innerlighet lifvade hennes röst o c h ansiktsdrag.
H o n visste att d e t v a r f ö r e n g o d o c h r i d d e r l i g n a t u r hon visade sina innersta tankar, o c h h o n g a f h o n o m d e m af v a r m t h j ä r t a.
» J o, ser n i, j a g h a r v a r i t så m y c k e t f ö r m i g själf, att j a g h a f t g o d t i d att f u n d e r a på en del saker.
O c h när j a g i b l a n d tän- ker på den v i d a världen o m k r i n g m i g o c h p å allt s o m k o m m e r o c h g å r i l i f v e t, så k ä n n e r j a g m i g liten o c h ängslig.
D e t är s o m o m j a g g e n o m ett t ö c k e n s k y m t a d e ett o ä n d l i g t haf, d ä r b ö l j a rullar ö f v e r b ö l j a.
I b l a n d k o m m e r e n s t ö r r e ä n alla d e a n d r a, s v e p e r b r u s a n d e f r a m o c h b e g r a f v e r alla s m å k r u s n i n g a r — f ö r att i s i n o r d n i n g ut- j ä m n a s o c h försvinna.
M e n på en h ö j d m e d vid u t s i k t ö f v e r all d e n n a o r o, l e f v e r e n liten värld i d e n stora.
O c h d e t är d e ut- valda, s o m m e d en blick kunna genomträn- ga det töcken, vi andra försöka skingra m e d våra dunkla l a m p o r, s o m m e d inspiratio- n e n s k r a f t k u n n a d ä m p a eller u p p r ö r a d e t rastlösa haf vet.
Ä r n i i n t e s t o l t ö f v e r ' att v a r a e n af d e s s a — t y d e t är n i!
J a g h a r så o f t a ö n s k a t s ä g a er, s o m j a g g ö r n u: N i, s o m h a r snille, låt alla e d r a b ä s t a kraf- rer, allt h v a d n i ä g e r af s t o r t o c h v a r m t ä g n a s åt d e s s t j ä n s t.
A l l t l å g t o c h fult m å s t e s å r a er, k a n s k e m e r a ä n a n d r a; m e n l å t d e t i n t e g å er f ö r n ä r a — f ö r j a g a dis- harmonien, innan den nått edra vekaste strängar!
D r ö m o m det höga, sjung o m d e t, o c h f ö r s ö k att f i n n a d e t ä f v e n i d e s s ringaste form. » — — Hon tystnade.
H o n h a d e sett sina o r d a f s p e g l a s i h a n s ö g o n, l y s a n d e af g l a d t för- stående.
M e n e n p l ö t s l i g b l y g h e t k o m öf- ver henne; h o n reste sig hastigt o c h gick f r a m till s t o r a b o r d e t.
N o r d m a n följde henne Samtalet blef n u allmänt, höjde och s ä n k t e s i g i s k i f t a n d e lifiighet, tills N o r d - m a n reste sig m e d en blick på klockan.
» Jag måste gå n u, » sade han, » o c h får t a c k a fru B l e n c k e för d e n n a kväll, s o m varit e n af d e a n g e n ä m a s t e j a g h a f t p å l ä n g e.
» s v a r a d e h o n.
» N å, j a g v i l l för- v a r a e n t r ä g e n, efter s o m j a g T?
fl9Q JuXLrdL V M M » F r ö k e n, » s a d e h a n, o c h r ö s t e n fick e n v a r m b r y t n i n g, » v i l l n i g e m i g m i n af s k e d s - blomma? » » B l c f v o n i så g o d a v ä n n e r d ä r b o r t a v i d pianot, » l o g värdinnan.
» M e n det var verk- l i g e n d i p l o m a t i s k t att t a g a d e n e n d a, s o m ställt s i g u t o m t ä f l i n g e n.
» Utan minsta förlägenhet, m e d glad blick g i c k E m m y f r a m till b l o m m o r n a.
Hon k ä n d e sig stolt öfver hans val o c h lycklig att få g e ett m i n n e åt s i n b o r t r e s a n d e v ä n.
Två hvitsippor sutto b r e d v i d hvarandra i skålen; då h o n drog ut den ena, följde den andra med.
H o n behöll d e m båda, gick f r a m till N o r d m a n o c h f ä s t e d e n e n a b l o m - m a n i hans knapphål.
en » All lycka på ö p p e n blick.
er r e s a!
» sade h o n m e d » T a c k, » svarade han helt k o r t o c h t o g h e n n e s h a n d i sina m e d en sakta tryckning; och under en blixtsnabb sekund kände de b å d a allt o m k r i n g s i g f ö r s v i n n a f ö r e n vär- m a n d e k ä n s l a af s a m h ö r i g h e t.
E m m y g i c k tillbaka.
Liksom i en d r ö m såg h o n h o n o m taga afsked o c h gå, såg g ä s t e r n a så s m å n i n g o m f ö r s v i n n a, tills h o n v a r e n s a m m e d fru B l e n c k e.
Denna gick omkring, pysslande, m e d en o c h a n n a n b l i c k p å E m m y.
» G o d n a t t, lilla v ä n, » sade h o n slutligen, » sof g o d t o c h d r ö m i n t e allt f ö r m å n g a t o k e r i e r!
» Så g i c k E m m y u p p o c h s a t t e s i g p å s i t t lilla r u m.
M e d hufvudet stödt m o t handen f ö r d j u p a d e h o n s i g i e t t v i r r v a r r af t a n k a r, u n d e r d e t h o n b e t r a k t a d e sin hvitsippa.
N å g r a t å r a r f ö l l o p å d e s s fina b l a d, m e n b o n v i s s t e i n t e, o m d e f r a m l o c k a t s af s o r g eller g l ä d j e.
K a n s k e af b å d a.
» Min sakta.
vackra, hvita b l o m m a, » sade hon tankfull.
» Nå, ändtligen, » sade värdinnan g o d m o - d i g t, » j a g h a d e j u s t t ä n k t bli o m b u d f ö r allas v å r b e g ä r a n, att o c k s å v i s k u l l e f å r å o m herr N o r d m a n en smula.
M e n j a g vå- g a d e k n a p p t s t ö r a — n i s å g o så i n t r e s s e - r a d e u t.
S ä t t er n u h ä r o c h v a r ä l s k v ä r d, » f o r t f o r h o n, v ä n d till N o r d m a n, » j a g h a r j u k n a p p t fått h ö r a e t t o r d o m er r e s p l a n ännu. » » Redan, » resten inte H a n s å g b o r t till E m m y.
D e n lilla s t o l t a v a r e l s e n, h o n h a d e i n t e hållit s i g f r a m m e bland de andra!
N å g o n t i d därefter m o t t o g E m m y R o d h e ett bref m e d italiensk poststämpel.
Hon bröt det o c h läste: Att j a g s k r i f v e r till er, f ö r v å n a r er v ä l i n t e allt f ö r m y c k e t, t y n o g k ä n d e n i s å v ä l s o m j a g v i d vårt sista sammanträffande, att v i ä n n u h a d e m y c k e t a t t s ä g a h v a r - andra.
J a g reste m e d edra ord l j u d a n d e i m i n a öron, o c h d e ha troget följt m i g.
När j a g vill, k a n j a g se er, n i lilla, n e j s t o r a i d e a - list, d e n s t ö r s t a j a g ä n n u r å k a t.
N i ställer i n t e s m å f o r d r i n g a r p å e r v ä n — j a g får j u kalla m i g s å?
S k u l l e d e t f ö r v å n a er d e t allra m i n s t a att s e m i g p r e s i d e r a p å m i n k l i p p a s o m ett s l a g s d o m a r e ö f v e r v ä r l d e n s i \ y&gt; Àfidi / belici Moccolo f iig, _: a l i WLTVWMM * «S «s " Cl t-i D å j a g i g å r, t r ö t t efter d a g e n s v a n d r i n - g a r, k a s t a d e m i g p å m i n soffa, s å g j a g e d r a ö g o n från e n tafia p å v ä g g e n m i d t e m o t.
Jag^ g i c k n ä r m a r e.
D e t var en kopia ' ^af Rafaels Cecilia.
N a t u r l i g t v i s är n i inte t i o n d e d e l e n så v a c k e r, m e n ö g o n e n l i k n a edra.
D e äro uppåtriktade, s o m o m j u n g - f r u n s å g e d e h i m m e l s k a s å n g a r s k a r o r, till h v i l k a s k ö r e r h o n l y s s n a r, o m g i f v e n af n å g - ra a n d r a h e l g o n.
J a g k a n i n t e s ä g a att g r u p p e r i n g e n tillta- lar m i g.
M e n h v a d s o m g r i p e r m i g, är d e t u t t r y c k af s p ä n d t f ö r b i d a n d e l y s s n a n d e, s o m ligger öfver h e l g o n e n s ansikten.
Hos en som hänförd medkänsla, b o s en annan s o m ödmjuk beundran, under det andra tyckas tveksamt, m e d inre oro åhöra d e öfver jor- diska harmonierna.
H v a d är d e t, d e t y c k a s i g h ö r a?
K a n s k e s a m m a melodi, s o m mänskligheten alltjämt s ö k t l e t a s i g f r a m till f ö r att m e d h v a r j e g e n e r a t i o n få b ö r j a o m i e n a n n a n t o n a r t — den stora sången o m solens brytning i vattendroppen, o m det oändliga, inpressadt i ett stoftgrand?
När j a g besinnar, hvilka tallösa olika idé- strömningar dragit hän öfver j o r d e n, huru m i l l i o n e r m ä n n i s k o r offrat allt f ö r t a n k a r, som längre fram sjunkit i glömska, då tyc- k e s m i g all kraft b l i v a n m a k t o c h allt ar- b e t e bli f a m l a n d e.
M e n j a g vågar ä n d å tro, att v i m e d h v a r j e b ö r j a n h i n n a n å g r a tak- t e r l ä n g r e i v å r s å n g — t r o t s alla m i s s - grepp.
H v a d tänker o c h g ö r ni o m d a g a r n e?
L e f i n t e.
f ö r m y c k e t b l a n d m o l n e n — åt- m i n s t o n e får n i s t i g a n e r i b l a n d, s ä n d a e d r a t a n k a r till I t a l i e n o c h b e r ä t t a m i g h v a d n i h ö r o c h ser d ä r u p p e.
B e g ä r j a g f ö r m y c k e t, så s ä g m i g d e t!
Om n i s k r i f v e r, så b r y er i n t e o m att v a r a k o n v e n t i o n e l l!
V a r er själf, ö p p e n o c h sympatisk; det k a n ni t r y g g t g e n t e m o t mig.
A d r e s s e r a ert b r e f till R o m, p.
r.
Jag afreser n ä m l.
d i t i m o r g o n.
Från Bologna t a g e r j a g m e d m i g e n f o t o g r a f i af S a n t a C e c i l i a — k u n d e j a g k a n s k e få h o p p a s p å en ä n n u m e r a tillfredsställande b i l d?
M e n d e t är k a n s k e f ö r djärft.
Emellertid mot- ser j a g ert b r e f m e d o t å l i g h e t.
0.
X.
.
.
den 10 / ti N.
94.
J a g fick ert b r e f v i d m i d d a g s t i d e n o c h b e s v a r a r d e t n u, k l.
4 e. ni.
H ä r är så t y s t, j a g h a r r i k t i g t r o att s k r i f v a till er.
H a r j a g talat en s m u l a » ins Blaue h i n e i n », så får j a g d å o c k s å v e t a af d e t!
Ni tror m i g alltså v a r a e n s å d a n o f ö r b ä t t e r l i g i d e a - l i s t?
N å j a, » s å j a g n ä m n s, d e t är m i n h e - der ».
M e n n i själf d å?
H v a r f ö r t r o r ni p å f r a m å t s k r i d a n d e o.
d., o m n i i n t e själf är i d e a l i s t, k a n s k e i ä n n u h ö g r e g r a d ä n j a g?
NYD&amp;hl « * «.
t ó I af n g h l l t ^ r a) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid] £, A.
&amp; C l O " ^ j ^ i^J- bandelskermst befunnen enl analys stochboim, 3 stnrepia., Pns kr.
1:25 pr butelj.
Finnes e n d a s t hos E k s - o c h Aiim.
telefon.
u 0O 3 " " " ^T m ä k t i g e o c h s ä n d a d e m från m i g — m a r - q u é s a f r o n t d ' u n v e r s q u e lira l ' a v e n i r — s o m en a n n a n stor idealist har sagt en gång?
F ö r m o d l i g e n skulle ni endast finna det i sin o r d n i n g.
O c h j a g g l ä d e r m i g åt att så är.
T y e d r a o r d k a n j a g kritisera, m e n d e t u n g a, friska, v a r m h j ä r t a d e däri, d e s t r ä n g a f o r d r i n g a r n a o c h d e t o s k y l d i g a f ö r t r o e n d e t, m e d ett o r d: er själf k a n j a g b l o t t s e m e d o k r i t i s k t gil- lande.
D e t är n i s o m f ö l j t m i g p å d e n n a härliga resa, ni s o m i m o d l ö s a stunder ma- n a r: » f r i s k a t a g o c h u p p å t!
» T a c k f ö r allt!
0
1896 400 Åhnej, hvad v e t ni, vi få n o g lof att erkänna, klokt Bli inte får gärna folk stött öfver lof öfverspända med, att Här skulle kalla vår svaghet.
att m i n n ä s v i s h e t; o c h ni g ö r a litet narr af ord, bara jag får t r ö s t a ni t ä n k e r p å h v a d j a g velat sänder j a g mitt porträtt, vissa egoistiska baktankar.
jag mina trots er Ja, tänker gar från säga.
utan n i ser, att o a r t i g h e t är n o g e g e n k ä r att fantiserar, ert s o l i g a Emmy m å s t e ni i ten, af verklighetsskildrin- med buketter och mig några h v a d j a g längtar mig inte och utbyte gifva så Italien.
att O m ni visste, lät p e n n a n s j u n k a o c h såg d r ö m - m a n d e ut skiftande bild » — i r e g n e t, s o m slog m o t rutan, un- h e n n e s in- Då de mig nu! » jag inte låta så kom prinsen igen bli att skratta.
af Konventio- o c h t o g sin en kall d e c e m b e r k v ä l l.
Emmy n e l l!
N e j d e t b e h ö f v e r ni i n t e f r u k t a af m i g.
R o d h e berättade sagor vid skymningsbrasan Ser för att, ni, j a g har då jag så svårt för att är nödd vara och tvungen det, därtill, känner jag mig främmande och drager mig in i e t t s k a l af s t e l f ö r b e h å l l s a m h e t.
Men med och på några - handlar, tråkiga regler, utan talar s o m d e t faller m i g in.
Och j a g g l ä d e r m i g åt att få v a r a riktigt o t v u n - g e n inför att befara Jag skrifver ntan tankarne mig om fara.
till.
Ni o r d n i n g, allt att Ni vill v e t a, h v a d j a g t a g e r skulle Det eftersom få en tråkig resumé, får af m i t t d a g - v a r a n o g, o m j a g berät- j a g försöker göra m i n a skyldigheter så g o d t j a g kan; o c h s e d a n arbetar jag på m i n u t v e c k l i n g eller f ö r f l y t t a r m i g u p p » b l a n d molnen ».
vill ni Ja, tala där har förstånd j a g idel oförnuft.
J 6 Redigeras af Sophie Bidrag » Ja, får mottagas med Linge.
tacksamhet Jul-Iogogryf.
Det var en gång en drottning utan like — Ej någon fanns, så yppigt skön som hon; Uti ett härligt, stort och mäktigt rike Hon hade rest sin underbara tron.
Ett hof af riddare och sköna tärnor Kring tronen lyste strålande och grant; Jag stod där, jag, bland dessa hof- vets stjärnor: En ringa, kärf, men trogen stånds- drabant.
Då kom en trollkarl, bister, grym att skåda, Som med sin trollstaf hela riket slog; Snart dödslik dvala öfver allt sågs råda, Och svepskrud uppå allt den grym- me drog.
Jag ensam stod där lefvande i ran- den Och sörjde vid min sköna drott- nings bår, Med längtan bidande den sälla stun- den, Då hon till lifvet åter vakna får.
Ty se, jag vet: den prins Charmant skall komma, Som med sin kyss min drottning väcka skall.
Då i förnyad prakt skall riket blom- ma — I hvarje åder strömma Iifvets svall.
nu H o n förde m e d sig ntomkring det gummen » Ah, » det sett tysta d e m lyckligt och att » och man det var en m y c k e t tref- väl hvad vådligt fint, skall j a g berätta, och min finnas unge?
v i d bröl- buller, eleganta dräkter, och sång o c h sådant.
dig, » o c h Lissie, h o n o c h stilig! » var, h v a d s o m brukar ljus i hvit Lissie — I glitterskrud han klädde arme fången Och förde mig till gästabud och dans.
Men ack, hvad glädje har väl jag af sången, Af skämt och löjen, lekar, prakt och glans!
Jag dödens kyla känner genombäfva Min stackars sargade, förtärda kropp.
Ack, ve mig arme, jag får ej upp lefva Den sälla dag, som var mitt hela hopp!
Kläd af min skrud ' — Du kanske då skall finna Rätt mången småsak, som dig fägna kan: Så till exempel namnet på en kvinna, Rätt farlig just för hafvets käcke man.
Hvad göken gör i vårens sköna dagar.
Hvad löfven göra under kulen höst.
Ett metriskt ytmått, om du så beha- gar.
En som är älskandes och skalders tröst.
Hvad nordisk pilt och tös fick for- dom lära.
Hvad fordomtid man gömt i grafvens famn (Det braket börjar åter bli i ära); Nämn bygdens värsta oiygdpåses namnl Hvad nog den bytingen helt fräckt plär göra, När han för sina bragder svara skall.
Hvarmed han nog traktera skall ditt öra, Om dom tillämpas i sin stränghet all.
Hvad klär den nakna, torra, öde heden I doftande, oändligt härlig skrud Och gör den vilda marken till ett eden.
tal ja, kan du v ä n d e h o n s i g till E m m y, v a r r i k t i g t e n i d é i h e n n e s stil.
Jag räknade sekunderna till dagen, Då allting äter skall få lif och färg.
Så blef jag sårad och tillfångatagen Utaf en liten, oansenlig dvärg.
A d a och smög n o g också sig prinsessan sidenklädning m e d rosen- tankar svarade och ögon Emmy läst m å n g a g å n g e r.
» Ja, » du förströdd, med f a s t a d e p å ett bref, o m - » Var d e t så v a c k e r t?
» s a d e d e n lilla f ö r v å n a d, » t y c k e r i n t e det?
Hvad mor, när v i l l d u själf d u gifter ha för blom- dig? » såg u p p o c h blef purpurröd.
vet inte, » sade hon dröjande.
» Jag P l ö t s l i g t lif- v a d e s h e n n e s a n s i k t e af ett g l a d t s k i m m e r.
Hon drog Ada intill sig, såg leende in i u n d r a n d e ö g o n o c h anförtrodde hen- ne med låg — hvita sippor! » röst: » M e n j a g tror nästan • himlen. » f a r m o r, b e r ä t t a, » r o p a d e lilla A d a, var väl vacker allas a n d r a t v ä t t m e d e l I — lilla Lissie såg b e l å t e n ut, o c h brud- var förstås i sjunde var » Ja, jag sade h o n glädtigt, då medge, » Lessive P I C O T S T V Ä T T P U L V E R Phénix &gt; Öfverträffap lifvet har lig m i d d a g.
lop: o m f ö r er, h v a d j a g sade » så var buketter? » barnets väl på v ä g, » tänka skall gärna tala från rummet.
i d e n saken, så blir j u friska u p p klädd Emmy in i stor toalett.
fläkt Där sig i b l a n d!
Jag kom en kläda r e s t e s i g o c h g i c k att t ä n d a l a m p a n.
som ö p p n a d e s h a s t i g t, o c h fru B l e n c k e Nej, jag måste fru B l e n c k e f r a s a d e u t, u n d e r d e t a t t öden.
Dörren n i g i s s a t rätt, o c h M a n måste flicka, spänd u p p m ä r k s a m h e t följt d e n tappre derliga misstydning.
jag droge npp konturerna l i g a lif.
tar, er, n t a n elev, en liten ljushårig prinsens o c h den sköna prinsessans vidun- är j a g i s ä l l s k a p m e d v ä n n e r, s å t ä n k e r j a g aldrig sin förstår h o n H o n blir n o g en Och » Jaså, » var Sådant Emmy guld. » Det E g e n d o m l i g t såg d e t ut, tongifvande.
intill h e n n e, » Och siden, var dekorerad arrangera.
om » Emmy, » p r i n s e s s a, o c h d e r e s t e till s l o t t e t, s o m s k e n j a g l ä s t e er s i s t a u p p m a n i n g, k u n d e att af re syn.
o m också inte i estetisk bemärkelse.
tearosor.
ypperligt t a g a åt m i g d e t där ni s a d e o m » e n m e r a tillfredsställande b vitt af d e m e s t f ö r t j u s a n d e, röd- m e n hvad det klädde!
få läsa d e m der d e t l j u s a - ^ l d e r d r o g o förbi tjockt » det Innehållsförteckning.
Eleonora Duse; af Oeorg Nordensvan.
(Med porträtt).
— I Runebergs hem; poem af Gustaf Lyckow.
— Släktkär- lek; af Adolf Hellander.
— Den bästa julgåfva åt de unga.
— Julidyll; af Lennart Hennings.
— Iduns läkarartiklar.
VII: Några ord om uppfödandet af barn under första lefnadsåret; af doktor Carl Flensburg.
(Forts. o. slut) — Det skönas betydelse; en serie uppsatser för Iduu; be- arb efter utländsk källa af H F. V I I: Det sköna gent emot det fula.
— Litteratur.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Hvita sippor; skiss för Idun af Nathalia Wallengren.
(Forts. o. slut).
— Tidsfördrif.
Bruddräk- Den öfvergifna till en fager brud?
Säg, hvem som minuterar ut en vara, Oändligt dyrbar, åt oss en och hvar!
Ett ord, som för de egoisters skara Förnämsta ordet är och blir och var.
Två undersåtar uti skogens rike.
Ett ord, som blott sekunden inne- bär.
En högtid ibland alla utan like (Förnämligast det barnens högtid är).
Hvad såg du blixten nyss på natt- svarthimmel — Den lyste som en vådeld purpurröd.
För hvilka leker hela världens vim- mel?
Och hvad erfordras just för dagligt bröd?
Nu tvänne toner du bestämdt får höra, Som du i skalan återfinna skall.
Ett ord, som tanken på kredit skall föra.
Och hvad du är i vredens vilda svall.
Hvad du väl blir, se ' n vreden har fått vika, Fast ofta nog, tyvärr, för sent det är.
Hur färgen är uppå de lockar rika, Som typen för en nordisk tärna bär.
Hvad juletid man hos hvarann ' plär göra.
Ett mineral du hittar nu minsann.
Hvarefter ju vi alla lefva böra.
Hvad du i ägget utan tvifvel fann.
Hvad tärnan gaf sin friare omsider (Han för sin Rachel länge tjänat har).
En nordisk värdighet i forna tider — Konungslig makt därmed förenad var.
Refrängen just på bygdens enkla visa, Du säkert hört den jodlas ofta nog.
En konjunktion till sist — och du skall prisa Den skörd du fått som riklig nog med fog.
Namngåta.
ur svenska almanackan, hvilka skola ordnas så, att de båda sista bokstäf- verna i ett föregående namn alltid äro lika med de båda första i ett efterföljande; t. ex.: Rachel — El- frida — Darius- ra, el, d, ma, an, m, sa, is, ie, ti, ma, e, 1, la, da.
S.
L. Charad.
Den som mitt tredje, andra, första har, Han gärna tror att han skall vinna.
Men ack!
Han oftast nog skall finna Han en mitt hela gjort och äger in- tet kvar.
T. W. Lösningar.
Loqogryfen.- Läskpapper; rep, rask, lek, läker, äska, par, karp, ärla och lärka, Lea och Rakel, peppar, spark, skal, läpp, ske- lar, papp, sak.
Charad: Höstmörkret.
Triangdaritmogryfen: O C E A N C A R L E B A ' AL N Ånagrammet: rispa, sirap.
J (' Paris, Paris, spira, prisa, Korsaritmogryfen: Blåklint — hnrkrank; blomkalk, eldbrand, stålrand, lerkruka, gurklist, fårskinn, kalfdans, hafstrut.
Palindromen: Apokopen: Pös — söp.
Rost, ros, ro, r.
Rättelse: Genom förväxling blef lösningen till charaden i n r 47 felaktigt angifven som: Grynkorf.
Läs i stället: Vadmal.
Af nedanstående bokstäfver och stafvelser kan man bilda fem namn KlorfrittI Praktisktl Billigt I 25 guldmedaljer iSaljes i \ -, \ - och J-kilo-paket med beskriming å hvarje paket.
&gt; Representant för Sverige: Carl R. Måtton, Stoekholm ' Talrika ombud 1 landsorten.
