# ID: svediakorp-per1053
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,390
# sentences: 679
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri Fredagen den 6 december 1895.
N:r 49 (416) Byrå I Prenumerationspris pr å r: Idun ensam kr.
5; — Klara södra k y r k o g.
16, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5: — Iduns Modet., mänadsuppl.
» 3: — Prenumeration sker å alla post- Barngarderoben » 3: — anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffast säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Aktiebolag.
8:de årg.
A n ii o DIS p r i s: 35 öre pr nonpareillerad.
För ' Platssökande " o. » Lediga platser » 25 Öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Utgifningstid: livarje helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
t Charlotte Ramsay.
» Blomman på Kinnekulle ».
lår i Stockholm Eamsay, Den född aflidna, ständigt ökad afled den Wästfelt, hvilken sjuklighet 17 n o v e m b e r änkefru i d e n h ö g a åldern o m k r i n g t j u g u år — varit — innestängd g a r n a af sitt h e m, h a d e e n g å n g v a r i t m ä r k t personlighet.
Gift s e d a n på af 8 3 Charlotte hennes år.
Östergötland grund af i n o m de fyra en väg- e n i n o m s t o r a k r e t s a r he- styfdotters dagliga åldrande, — närhet.
familj, Arbins på Tångestad R a m s a y i n g e n af s i n a n ä r m a s t e i Men stor en o c h för d e n n a och intagande kammarherre ä g d e fru vänkrets krets blef personlighet trots omgaf trollmakten år och I i sin fortfarande den af h e n n e s g e n i a l a sjukdom oförändrad.
d e n n a k r e t s af v ä n n e r fun- 1836 m e d löjtnanten m.
m.
O. nos m å n g a i vår odlings histo- Ramsay, ria bebodde honom det en de af hon ståtliga Hellekis, vackraste egendo- marne på Kinnekulle.
karnes gästfria dinnan — med I ma- h e m v a r vär- för hvilken man ryktbara Men personligheter.
g e n o m dessa och andra v ä n n e r s s a m t f r ä n d e r s d ö d, lik- som g e n o m sin e g e n s t ä n d i g t ö k a d e s v a g h e t b l e f h o n allt m e r beröfvad det, som utgjorde återupplifvade det gamla nam- hennes net » b l o m m a n på Kinnekulle » lifvet.
H o n f a n n d å i r e l i g i o n e n personliga rikedom i — u t m ä r k t g e n o m sin sydländ- s t y r k a att ska, n e r a o c h att m e d b l i d stillhet, strålande och själfulla f ö r e g e n d e l resig- skönhet.
Men ingen kunde vara utan skymt i h e n n e s n ä r h e t, u t a n att finna, d e n stora e n s a m h e t o c h d e d j u p t af b i t t e r h e t, b ä r a att äfven h e n n e s a n d l i g a begåf- kända ning var m y c k e t ovanlig.
Hen- förde.
Men f ö r andra nes nerade hon icke i sina talanger människa s å s o m sällskaps- v o r o af d e t u t s ö k t a slag, s o m m a n endast finner annars nästan i e n Pariser-sa- sorger, s o m åren med- äga lyckan, och hon lika förstående, lade deras med d e n finaste t a k t, f ö r s t o d h o n att s a m m a n h å l l a o c h lifva hvarje krets, s o m o m g a f hen- n e, af h u r u o l i k a e l e m e n t d e n än var Fru änka, sammansatt.
i Som bankir dotter, och brann afseenden då snart nerositet hennes hon bod- ende åren.
son var i Amerika och hennes fru Ottonie de (på A n k a r s r u m i Södra Maré Tjust) e n d a s t tillfälligtvis k o m p å be- sök i hufvudstaden — liksom låta att glädje lika genialiskt u p p - och trettio af ö n s k a n att g a g n u t s t r å l a ö f v e r alla, finningsrik, sista de- och hennes välvilja var i dessa 1862 de som hon sorger.
nöd, år till S t o c k h o l m, d ä r de Hon lindra R a m s a y blef flyttade delade också andras glädje lika varmt, hjärtlig liksom kraf p å l i f v e t.
H o n v i l l e h a s e t t alla long.
M e d tjusande behag och älskvärdhet, resig- som hennes v a r finkänslig.
ge- Själf g l a d d e s h o n till d e t s i s t a m e d ädel, spontan hänryckning åt allt g o d t, a l l t s t o r t, a l l t s k ö n t, och hon mottog hvarje delande o m något dylikt d e n ifriga t a c k s a m h e t, uttrycka med- med andra för en dyrbar gåfva.
Fru R a m s a y bibehöll nästan
IDUN 386 1895 Skall kärleken rätteligen v ä x a till, så måste de äkta makarne dela a l l t med H. in i d ö d e n den själens eld, m e d hvilken h o n städse omfattat lifvet o c h litteraturen, vetenskapen o c h konsten, j a äfven politiken!
E h u r u h o n under årtionden icke l ä m n a d e sina r u m, b i b e h ö l l h o n e n till d e t o t r o l i g a grän- s a n d e f ö r m å g a att g e n o m sin lifliga f a n t a s i l e f v a m e d i d e t lif, från h v i l k e t h o n v a r af s t ä n g d, att g e n o m sin k l a r a i n t e l l i g e n s u p p - fatta tidens händelser o c h l e d a n d e personlig- h e t e r s å v ä l i in- s o m u t l a n d e t.
S ä l l a n fick m a n h ö r a m e r a skarpsinnigt träffande o m - d ö m e n, i en m e r a klar, s a m m a n t r ä n g d o c h e l e g a n t f o r m, ä n af d e n n a från l i f v e t allt m e r i s o l e r a d e å l d r i n g, s o m d e sista å r e n h v a r - k e n k u n d e l ä s a eller s k r i f v a själf, men s o m fortfarande k ä n d e o c h t ä n k t e rikare, s n a b b a r e, finare än d e flesta, h v i l k a p å n ä r a h å l l k u n d e l y s s n a till lif v e t s b r u s a n d e m å n g f a l d af toner.
A f dessa trängde endast några d ä m - p a d e l j u d till d e n g a m l a p å h e n n e s h v i l s o f f a i det smakfulla h e m, där h o n var o m g i f v e n af sina m i n n e n o c h u t t r y c k e n af s i n a b a r n s o c h barnbarns ömhet.
M e n af d e s s a d ä m p a d e ljud förmådde h o n m e d en underbar intuition a n a s i g till h e l a s y m f o n i e n.
M e d fru C h a r l o t t e R a m s a y h a r ä n n u e n g å t t b o r t af d e t själfulla k v i n n o s l ä k t e, s o m b l o m m a d e u n d e r århundradets första halfdel o c h s o m af i n t r y c k e n från d e n d å t i d a litte- r ä r a s t o r h e t s p e r i o d e n erhöll o sin a n d l i g a ut- v e c k l i n g, e n u t v e c k l i n g, s o m i alla a f s e e n d e n b l e f m e r a fri o c h fin, ä n d e n n u t i d e n s » v ä l organiserade » läroverk meddela.
M e n o m o c k s å C h a r l o t t e R a m s a y k a n sä- g a s hafva varit t y p i s k för en hel kvinnlig g e n e r a t i o n, så är d e t d o c k v i s s t att, ä f v e n i n o m d e n n a generation, var h o n en undan- t a g s v a r e l s e, af n a t u r e n u t r u s t a d m e d e n s l ö s a n d e r i k e d o m af krafter, krafter, h v i l k a u n d e r a n d r a förhållanden skulle g j o r t h e n n e s n a m n k ä n d t o c k s å i n o m d e t o f f e n t l i g a lifvet.
N u b l e f h o n af s j u k d o m e n t a g e n a f s i d e s, o c h d e t är e n d a s t e n år från år allt t r ä n g r e v o r d e n k r e t s af a n h ö r i g a o c h v ä n n e r, s o m i ett o f ö r g ä t l i g t m i n n e b e v a r a r d e n e n g å n g rundt o m i landet m e d beundran omtalade » blomman på Kinnekulle ».
Ellen Key.
Så ny deras unga lycka var, än morgonens friska dagg låg kvar öfver hjärtats drömmar och trånad, och hcarje flyende stund dem bar ett löfte om ännu sällare där i smekets och kärlekens månad.
» Du kåre » — hon smög sig in till hans bröst, och ömhet skålfde i hennes röst — » du käre, månskorna såga, att lyckan kommer och lyckan går.
Den räcker en dag, den räcker ett år, och sedan skall ödet väga hvart lod af sällhet mot pund af ve!
Kanhända — och dock jag lugn kan se en slöjad framtid till möte.
Den bringe mig lust, den bringe mig kval — hvad så, om jag blott mina dagars tal får sluta som nu en vårens kväll med hufoudet i ditt sköte!
» Hvad var väl mitt lif, förrån dig jag såg?
En öde hedmark det för mig låg, där inga blomster glödde.
Men du, du kom med sol och med regn, och stilla i kårlekens milda hägn ett yppigt blomlif det födde.
.
.
Så låt oss tömma i fulla drag det vin, oss bjudes i lyckans dag och kårlekens ranka bår oss.
Kanhända oss sorgens natt snart når, men den än är ju re ' n på dagen tröskeln när oss! » står —.
..
Hon tystnade plöstligt — blek.
om kind.
Hvad var det?
Ett sällsamt sus i vind?
En fläkt af ett gåtfullt öde, som gick sin ljudlösa gång förbi?
Hennes blick ett spörjande, letande uttryck fick, som sökte hon ängsligt därute det flyende näet fånga fatt — men dimman gled öfver ängen att varsla en frostig natt.
E m i l K l é e n.
I smekets oeh kärlekens månad ... * e sutto på balkongen, öga i öga och hand i hand.
Därute af dag förgången än dröjde i väster glöd och brand; det var som om den hölls fången af röda, fjättrande band.
Från hvita syrener doften slog, och hån genom svalkan kvällsluft drog och möttes af andra dofter från gårdens prunkande blomrabatt, men glimmande månen på fästet satt, och dimman att båda gled en kylig öfver natt.
ängen Martensen.
h o n skulle hafva m i d s o m m a r d a g e n.
Prost- i n n a n g i c k o c h b a n d u p p r o s o r m e d till- h j ä l p af s i n y n g s t a d o t t e r.
Hon höjde sin hand, som nyss han kysst, och visade ut öfver nejden tyst; det var som dess stilla fägring fick en dallrande spegling i mörkblå blick.
kanhända hvarandra.
" Tolstoyaner. "
sJK ^frästgårdsbyggnaden låg på en sluttning i t^Sf trädgården, och g e n o m trädgården gick en l i t e n å, p å si:: a ställen ö f v e r s å l l a d m e d h v i t a näckrosor.
D e t var några dagar före mid- sommar.
Prostens son, den unge kandidaten, som skulle blifva landtbrukare, var sysselsatt m e d att skyffla t r ä d g å r d s g å n g a r, så s v e t t e n s t o d h o n o m i p a n n a n.
M ö s s a n satt p å n a c - ken.
H a n s å g h u r t i g o c h v a k e n ut, h v i l k e t h a n också var.
Nere v i d åkanten låg hans syster, Elin, oeh sköljde on hvit sommarklädning, s o m M e n i morotslandet, m e d en h a l m m a t t a un- d e r k n ä n a, l å g g a m l e p r o s t e n s j ä l f o c h rensa- de morotslandet.
Han hade handskar på, t y icke blott s o m hyfsad människa, utan äfven s o m präst, ville han hafva rena hän- der.
.
.
H a n anförtrodde ingen annan än s i g s j ä l f att s k i l j a o g r ä s e t från d e s p ä d a morötterna.
O c h därute låg han nu o c h t ä n k t e öfver, h v a d han i nästa predikan skulle säga sina församlingsbor.
D e t g i c k a l l t i d b ä s t att få i h o p p r e d i k n i n g a r n a u t e i G u d s fria n a t u r, t y c k t e han, o c h erinrade sig därvid, huru K r i s t u s h a d e t a l a t till f o l k e t f r å n b e r g e n och vid Genesarets sjö — ute i naturen.
G a m l e p r o s t e n h a d e, så s o n af » b ä t t r e f o l k » h a n var, v a n t sig v i d några t i m m a r s kroppsarbete dagligen, e m e d a n han fann det n ö d v ä n d i g t b å d e för kroppens o c h själens hälsa.
Rensa morötter var då egentligen icke n å g o t arbete, t y c k t e han — m e n han brukade också såga v e d och bruka jorden.
O c h alla s i n a b a r n detsamma, på samma en bildad uppfostran.
hade han vant vid gång han gaf d e m F ö r d e t f ö r s t a är k r o p p s a r b e t e t n y t t i g t, s a d e h a n, f ö r d e t a n d r a b ö r a alla l ä r a d e t, d ä r f ö r att i n g e n m ä n n i s k a, e j e n s arftaga- ren till m i l l i o n e r, v e t i h u r u d a n t l ä g e h a n kan komma.
J o r d e n rullar, l y c k a n s h j u l l i k a s å — i n g e n t i n g är v a r a k t i g t p å v å r t klot.
V i b ö r a, så v i d t m ö j l i g t är, v ä n j a oss vid vår stamfaders sysselsättning.
De m ä n n i s k o r, s o m t r o, att m a n b a r a l a t a d e s i g i paradiset, taga bestämdt miste.
Jag kan icke t ä n k a m i g en evighet, där tillvaron s k u l l e b l i f v a ett » d o l c e far n i e n t e ».
Det körde på vägen utanför-trädgården, det k o m främmande, och prosten skyndade in f ö r att t v ä t t a s i g o m h ä n d e r n a.
H a n k o m s n a r t t i l l b a k a.
D å s t o d p å går- den en h ö g ämbetsman, prostens akademi- kamrat.
D e h a d e i c k e r å k a t s p å m å n g a år.
Glädjen blef stor å ö m s e sidor.
Prostinnan och barnen h a d e k o m m i t fram o c h tagit e m o t g ä s t e n, i n n a n far h a n n ut.
E f t e r m i d d a g e n g i n g o p r o s t e n s m e d sin gäst ut i trädgården, o c h det » välsignade » k r o p p s a r b e t e t k o m å t e r p å tal.
» H v a d d u stått v i d d i g, I s a k, » s a d e g ä s - ten och betraktade den gamle vännen m e d strålande blick.
» Ä n du då, » utropade prosten.
» Jag skulle k ä n t i g e n dig bland tusen.
Ingen g r å s t r i m m a i d i t t v a c k r a, m ö r k a hår, o c h d u h a r ä n d å h a f t o c h h a r m y c k e t att stå i.
» » M e n j a g s å g a r själf d e t m e s t a af m i n v e d, o c h j a g g å r a l d r i g p å själs- o c h k r o p p s - kraft-mördande tillställningar, » svarade vän- n e n; » d ä r f ö r är j a g d o c k i c k e s ä l l s k a p s - skygg.
J a g e n d a s t l e f v e r efter m i n a prin- c i p e r — o c h d u lär j u r e n s a m o r ö t t e r, h ö r jag. » » H a ha ha, » skrattade prosten.
» D e t är väl det minsta, j a g g ö r.
J a g sågar v e d, j a g s o m du, o c h arbetar i trädgården s o m en dagsverkare, o c h s o m m i n hustru delar m i n a å s i k t e r i u p p f o s t r i n g s v ä g, så h a f v a v i u p p f o s t r a t alla v å r a b a r n till a r b e t s f o l k.
IDUN 1896 .ram d i n a h ä n d e r ner * .dan, » Jag tycker » Jag har vill är så r o l i g t att kunna så j a g i n t e b e h ö f v e r som sällskapsdamen gång, » sade » D å tar m a vis, » det s o m helst, söka plats j a g m i g hellre uppfostrat yttrade hafva pigtjänst. » mina barn vara o c h välfärd; en nog- vård det uppfostran Jag uppväxande äro onaturligt Jag det, som allra Göran! » gå- grefve Torsten Rudenschöld var ståndscirkulationer, att till natur- första hand b ö r bjuder, V ä l vet jag, att detta uppföda barn ingalunda alltid blif vit sitt fulla ej anvisat, jämförlig med den, naturen själf sätt D u vet, j a g sade själf i värde uppskattadt, o c h att födningssättet genom förbättrade en så betydande att metoder vun- utveckling, ej så sällan fordras att E n annan sjukdom, för hvilken äro utsatta, men hvilken nästan aldrig drabbar dibarnen, är den mördande barnkole- ran, hvilken särskildt sommartiden o c h i våra på olika sätt uppfödda Många andra som anföras modersmjölken bäst da s o m blef s j u k af V i togo henne med o c h tydligast alla de brister, hvilka den uppfödningsmetoden för i sitt släp- barnet, enliga m e d mina barn.
mare ingå i detalj; jag vill emellertid ej lämna undandrager h o n k o m h e m, v a r h o n alldeles frisk — h o n dessa viktiga saker alldeles åsido, utan påpeka käraste hade några af det artificiela uppfödningssättets mest om i ögonen fallande bristande sin m e n j a g tror hårtång hemma hos ej, h o n förnedrar sitt, s i g till att begagna den mera. » » Nå, derar men Bland dina söner?
medicin.
M i n äldste M i n y n g s t e här stu- skall ä g n a s i g åt j o r d b r u k e t.
» bägge. » » J a, d e t är j u s a n t, j a g läst, att äldre utmärkta är l å n g t anställning ha jag Vännen Den D e n andre järn- är i B e l g i e n.
D e få röra på sig b ä g g e t v å.
» Göran hade slutit Elins h ä n d e r i » Ja, d u, d i n far o c h j a g, v i ä r o T o l - stoys medarbetare, m e n inte i allt, » sade han.
» Nej, smältningsorganen vanligast som uppträda äro rubbningar i mat- utan ringaste förekommande.
tvifvel Hur de gestaltar domar hos dibarnet o c h hos det m e d uppfödda?
betyg, bägge två.
s o m öfveringeniör v i d en d e t n ö j e t att sina.
att ute i Södra A m e r i k a o c h har vägsbyggnad.
sjukdomar, sig nu förekomsten o c h antalet af dessa sjuk- minns, de tagit ingenjörsexamen. » » Med olika under första lefnadsåret, allra » D e äro arbetare de brister.
j a g håller p å d e n personliga o d ö d - lida Att äfven komjölk dibarnet stundom kan af koliksmärtor o c h oregelbundna afförin- gar, är en för hvarje m o d e r välkänd sak, men dessa rubbningar ofantligt vida lindrigare flaskbarnen.
under från mycket tarmkanalen sällsyntare allmänhet hos dibarnen än hos de s. k.
Orsaken härtill är lätt att fatta; det de förra erhålla en fullt naturenlig l i g h e t e n o c h p å h u f v u d p u n k t e r n a i v å r krist- omsorgsfullt n a lära, » förelsevis svårsmält o c h mindre lätt tillgänglig sade prosten.
» O m odödligheten tillblandad, vara än så dock alltid blir jäm- ej är a n n a t ä n lifvet i m ä n s k l i g h e t e n, d å — för det späda barnets mag- o c h tarmsafter.
D e t artificielt uppfödda barnet är således m y c - n e j, p å d e t o m r å d e t vill j a g i n t e g i f v a m i g in.
Men nom Tolstoy stor i alla fall, g e - sade prostinnan.
någon storhet honom. » Och » O m jag önskar i d e n n a v ä r l d, så är Elin och hennes det b r o r in- i&gt;Se h o n o m af snarare o c h lättare utsatt för ojämna, jä- ett ord för för det späda ingalunda den kroniska barnet ofarligt diarréer, bryr jag m i g ej o m, » s a d e » m e n j a g erkänner, att han är e n de utomordentligaste människor i världs- historien. » Anna A. tarmkatarren, En gaste af den följder (Eftertryck förbjudes.)
lidande, om det kroniska ord om under första Med.
doktor Carl födda i tid af barn lefnadsåret.
hos det späda barnet är en an- s j u k d o m, den s. k.
engelska Är sjukan eller kan m e d rätta sägas vara allde- les detsamma som att lägga första grunden till amma har erfarenhe- det emellertid af en eller annan anled- ning omöjligt att undvika uppfödandet på tificiel väg d. v. s. med k o m j ö l k, måste nogsamt tillse, att ar- man de olägenheter, hvilka, som ofvan är visadt, vidlåda detta uppfödningssätt, möjligaste att mån vinna aflägsnas detta mål och förminskas.
måste tydligen k o - mjölken bibringas en sammansättning, så möjligt vidt är liknar hvilken kvinnomjölken; f ö r att emellertid rätt kunna förstå dessa saker är det oundgängligt nödvändigt att känna de båda mjölksorternas olika halt af närande delar, hvilka här nedan må bestånds- anföras.
Kvinno-mjölk Ko-mjölk 100 delar hålla: Vatten 89 delar 87 delar Ä g g h viteämnen 1,7 » Fett 3 » 3,7 » Mjölksocker 6 » 5 Salter Ö,s » 0,7 » 3,t3 » » ra- A f hvad som of- K v i n n o m j ö l k e n visar sig alltså fattigare på ägg- hviteämnen, men i stället rikare på mjölksocker än sjukdom uppträder så när lika hos dem båda.
i ojämförligt m y c k e t högre komjölken, då däremot fetthalten tillblanda en med kvinnomjölken öfverensstämmande sam- sättet Det att mansättning?
laste höfva di af en lämplig amma.
ligt s. k.
engelska hänför för den sjukan i många fall är m y c k e t o c h att allmänheten m y c k e t ofta sjukdomar, som därmed icke hafva det ringaste att skaffa, utan äro yttringar af andra, ofta vida farligare lidanden, särskildt tuberkulosen, detta vill j a g ingalunda förneka, liksom j a g ej kan underlåta att här omnämna, att gifva A t t få den bristande ten i komjölken ersatt är naturligtvis barnet uppfödes med modersmjölken eller med A t t fruktan för är något skola vi nu det dibarnen långt mindre äro utsatta f ö r detta med alla dess växlande följder.
komjölken Huru procent hos med komjölk uppfödda barn, under öfverdrifven, Flensburg.
blott delvis kan van blifvit sagdt förstår man lätt, hvarför denna därtill rätt uppföda, fostra o c h vårda det ny- barnet vanli- förekomma o c h undvika denna sjukdom är att uppfödandet modren eller ensam kan föda det under de ett nan under första lefnadsåren ingalunda ovanlig lidande Af Att ej tarmkatarrens faller således af sig själft, att bästa VII.
barn A t t dessa i betydande grad kunna om som för den fullvuxne drars oro o c h förskräckelse.
Iduns läkarartiklar.
undvika olägenheterna af en artificiel ten länge visat.
chitis, hvilken utgör föremål f ö r så många m ö - * Några med beaktas.
stämde.
vännen, ket sande afföringar o c h långvariga sin gränslösa själfuppoffring. ».
» Ja, » se är af det tillåta, aldrig 2 ä 3 första lefnadsmånaderna, För må modren att skaffa barnet en lämplig amma o c h minskas, i den Är eller sjukdom o f ö r m ö - själf gifva di, bör hon, så vidt hen- sålunda tillredd hvilken, ansvar.
mjölktillgång uppfödning.
föda, få de senare nöja sig m e d en med konst näring, att sitt mödor plikt, påtager sig ett stort o c h stund- nes ekonomiska förhållanden äro både och i f ö r digifningens sig denna moderskapets första o c h olycksbringande tveka att nyföd- d. v. s. modersmjölken, o c h den moder, som af fruktan gen det är att bereda det den mest natur- föda tåg.
glömt när- H v a d ofvan blifvit yttradt visar till fullo, o c h j a g lät h e n n e ar- När Utrymmet tillåter mig icke att här barnet, men det anförda må vara nog.
förvillas af de undantagsfall, som här artificiela f ö r öfrigt det späda den bästa gåfva, som kan skänkas Min yngsta skolkamrat, beta ute tillsammans lämnar liksom öfverallt annars kunna f ö r e k o m m a, ser hade landställe skulle det skydd m o t sjukdomar, utan att ter u t till v å r t exempel på dot- — stort, större städer årligen bortrycker massor af späda men surrogat afskyr en många således kan se saken mera i flaskbarnen särskildt kroppsarbetet, ett jag och att ra- chitis.
skall vara l ä x l ä s n i n g o c h innelif.
och ögat, som är i tillfälle kvarstå som f ö l j - gymnastik M a n p å s t å r, att för v i alla b l i f v a vana underben, plattfötter, förträngda bäcken barn arbetare.
surrogater.
blod blifva minst lika ganska der af en i späda barnaåren genomgången följa krafter sundt flaskbarn krökta se o c h friska till allvarligare rätta ansedda som ett m.
m.
kunna för all framtid kunna mänskligheten De byggnaden, såsom missbildning af bröstkorgen, det upp f ö r framtiden.
ondt, o c h många sjukdomar i ben- barnen; hjälpa att vidare utveckling- med lif.
För barnets allvarsamt och g r a d äro det.
sjukan ett ganska ofarligt li- emellertid kraftiga, j a stundom t. o. m.
frodigare än di- mindre under menliga följder får höra, att s. k. i som som till fullständig hälsa utan några som helst ja, han var en Tolstoy i m y c k e t, såsom du jag betrakta dande, går man minst i våra dagar, då det artificíela upp- nit att de lindrigare formerna af engelska äro formerna af denna mångomtalade s j u k d o m äro ingen näring kan på något sätt d. v. s. modersmjölken.
s o m förr i världen.
m a n i sina är naturen solfjädrar. » det, fast icke alldeles sådan och behöfver här ej särskildt nämna, att det ifrågakomma; vara släktets anförtrodda.
ligtvis af sär- omsorger dem.
naturmänniskor af allra största intresse åt hvilkas uppfödningssätt, d u är d i g lik, en framsynt därför » Jag tål h v a r k e n l u g g a r eller alltid, att hälsa skildt för d e m af Iduns läsarinnor, sam- s a l o n g s l i f, finns d e t a l l d e l e s f ö r g o d t o m.
påare ste på S o c i e t e t s m ä n n i s k o r, s o m l e f v a ett » Hvad blifvande prostens gamle vän.
sunda » Hoppas barnets grann o c h riktig kännedom o m dessa ting må- Elin! » sköta hvad Elin.
o c h v i s a f a r b r o r in- 387 sak i världen, genom rörsocker då lämplig eller vi tillsats helst den brist som förefinnes.
densamma sockerhal- den enk- härför blott b e - af socker (van- mjölksocker) täcka V i d a svårare faller sig saken, när det blir fråga om att få över- ensstämmelse mellan de öfriga beståndsdelarne.
(Forts. o.
slut i nästa n:r.)
I DU N 388 Axplockning ur julkärfven.
•fra| \ r VA, de många kommo prisbelönas, läsvärda skrifter, s o m in- till j u l t ä f l i n g e n, m e n e j k u n d e h a v i nu, så s o m v i ämnade, v e r k s t ä l l t e n l i t e n » a x p l o c k n i n g » — ett k o r n Hr, nog ett annat finnas rymme där!
medgifva tankefrön, Ännu mycket att tillvarataga, ej mera.
M å därför d e s o m till ä f v e n t y r s ligga g ö m d a i f ö l j a n d e u t d r a g, falla v ä l till i v ä n l i g a tans kunde m e n t i d o c h ut- jordmån.
F I R A » LUSSE ».
hjär- dar krossade fenkol, 1 dito anis, 1 tesked stött ingefära o c h 1 dito kryddpeppar.
Sirapen ställes att svalna, o c h man lägger däruti 2 hektogram smör att upplösas, 3 decltr mjölk ljummas, mjöl iröres o c h 15 eller 20 centlr jäst, allt efter s o m degen förut jäst upp.
Nu arbetas alltsammans väl, den afsvalnade sirupen o c h jästen tillsättas, hvarpå degen åter öfvertäckes, tills den synes väl uppjäst, då den utbakas i långa » kusar », s o m åter få jäsa, öfverstrykas m e d ägg o c h insättas i en grundvarm, men ej för het ugn att gräddas.
D e tåla omkring e n timme i ugnen.
V i d inköp af julskinkan b ö r man noga tillse, att svalen är tunn o c h benen fina; den lämpli- gaste vikten är omkring 5 ä 6 kilogram.
Skin- kan gnides väl m e d salt o c h ingefära samt får ligga därmed 1 a 2 dagar.
K o k a s därefter utan vattning tills svalen lossnar, då den varsamt af- drages.
P å späcket lägges ett stycke rent linne, s o m tager till sig det upplösta fettet.
Man sam- manvispar nu 1 ägghvita, 1 sked b r y n t socker och 1 sked fransk senap samt bestryker därmed späcksidan o c h beströr den m e d litet fint rifve- bröd.
Därpå sättes den några minuter i het ugn för att glaceras.
» Luciadagen » d e n 13 december, eller rättare Lucianatten, firas mångenstädes i svenska b y g d e r som e n julens förelöpare, e n » lill-jul » m e d mun- terhet o c h glam.
D e flesta stockholmare fästa sig ej vid denna dag.
A n d r a tänka väl på den, E. m e n tycka det är för m y c k e t besvär att fira d e n midt i julstöket.
Detta firande b ö r d o c k kunna G L Ö M E J B E T H I E H E M S S T J Ä R N A N I J U L T R Ä D E T!
försiggå m e d så ringa besvär, att man gärna, för u n g d o m e n s skull, underkastar sig det.
Det h ö r Många sätt finnas att pryda det kära julträ- dessutom till julstämningen, så, o m det finnes det, men hvilket man väljer, är det både vackert u n g d o m i familjen, låt d e m fira Lucianatten, o m och symboliskt riktigt att i trädets topp fästa d e själfva hafva håg, men m e d löfte att detta en gyllene stjärna.
skall vara d e t enda nattvak f ö r julklapparnes » Stjärnan från Bethlehem skull.
L e d e r ej bort — m e n h e m — På kvällen vid 8-tiden samlas d e unga delta- Barnen o c h herdarna gerskorna m e d sina stora arbeten, s o m de skola Följa den gärna — hinna » så rysligt m y c k e t p å under en hel natt ».
Bethlehems stjärna! » — Efter e n enkel tesupé börjas syarbetet, under Den höjer tanken ofvan d e synliga tingen o c h muntert samspråk, eller kanske någon föreläser bereder sålunda sinnet för högtidens firande.
ur en intressant b o k.
V i n, vatten, konfekt, stekta E. äpplen, kaffe, som d e själfva få koka på fotogen- kök, samt b r ö d utgöra deras förråd för natten.
» S N Ö G R A N E N » O C H » B L O M S T E R G R A N E N ».
När sömnen tyckes vilja öfverrumpla dem, sättes kaffepannan på, o c h få d e då rättighet att purra Mångfaldiga sätt gifvas förvisso att s m y c k a d e öfriga familjemedlemmarna, som ej deltaga i julens träd, men jag vill här särskildt framhålla Lusse-firandet, o c h bjuda dem p å kaffe midt i ett par, som äro särdeles vackra o c h tilltalande natten, står munterheten högt i tak.
Kanske Det ena är snögranen.
Grenarna beläggas m e d det ej blir så m y c k e t arbete af, m e n roligt hafva fin kardad bomull, öfverströs m e d diamantpulver.
de, o c h äfven o m de skulle vara rysligt sömniga dagen därpå, finna d e sig S Å N G A R N A däri.
Det är Små kottar, öfverstrukna m e d gummilösning o c h doppade i samma pulver, upphängas.
Därefter j u bara jul e n gång o m året.
tager m a n s. k.
» englahår », e n slags glänsande metalltrådar, s o m finnas i handeln, klipper e n Gamla Greta.
gång itu e n sådan härfva, så att trådarna få sin längd, förenar flere sådana härfvor o c h samman- B A R N E N S E G E T J U L B A K.
binder d e m uppe i granen under stjärnan o c h låter d e m sedan falla fritt ned öfver grenarna.
Kär man bakar till jul, g l ö m d å ej att låta de Till denna beklädnad användas endast hvita ljus.
unga h a sitt eget, riktigt sitt eget lilla julbak för gran o c h julbord.
Huru glädja d e sig ej häråt!
Den andra kallar j a g: blomstergranen.
Idéen Många dagar förut ritas modeller till julbockar, till densamma uppstod vid e n vandring i e n af tuppar, grisar, hundar, hästar, lejon, j a t. o.
m.
norra Italiens tjusande trädgårdar: » Giardino elefanter, för att ej tala om * julgubbar m e d gra- Giusti » i Verona.
Eöda, rosa, hvita o c h gula nar p å axeln o c h g u m m o r m e d korgar på armen.
slingerrosor blandade nämligen där sin färglek Och hvilken glädje sedan att h a sin egen deg, m e d cypressens allvarliga grönska på ett tjusande sin egen kafvel o c h sitt eget b a k b o r d!
Se hela sätt.
Det är ej så svårt att åstadkomma e n jul- barnskaran i en klunga m e d tindrande ögon, gran, s o m gör samma intryck.
Alla d e fina fär- ifriga o c h beskäftiga — stora syster, som käftar ut, ger i silkespapper, s o m stå oss till buds, möjlig- store bror s o m skär ut » odjuren » efter pappers- göra efterbildningar, o c h pappersrosor äro ej mönster m e d sporre eller pennknif o c h lilla syster svåra att tillverka.
som får pensla konstverken m e d äggvisp, under För d e n oöfvade vill jag härmed försöka be- det lille bror fått förtroendet att beströ d e m m e d skrifva det så g o d t sig göra låter.
Man klipper kulört pärlsocker!
— en pappersremsa efter arkets längd af omkring Förunderligt n o g bli ej d e bakade föremålen 6 centimeters bredd, afsmalnar densamma 1 ä 2 så talrika, s o m man kunnat förmoda, t y degen ctmtr åt ena sidan o c h viker densamma till ett är märkvärdigt g o d att » smaka » på för de små rosenblads bredd, afrundar densamma i öfver- artisterna.
kanten o c h vecklar så upp remsan igen; m e d en trubbig knif dragés e n lime efter bladets Och hvilken förtjusning, då alltsammans är gräddadt o c h m a n får binda silfvertrådar o m kant o c h m e d en fingerborg eller ennat kupigt instrument tryckes e n fördjupning i detsamma, för upphängandet p å julgranen.
Ock så välkom- allt m o t handens insida.
Därpå rullas papperet met, då ett eller annat benbrott bland de bakade lätt o c h luftigt samman, m e d den smalaste sidan föremålen föranleder ett samfälldt beslut att inåt, hoptryckes o c h sammandrages nedtill, ge- » dela det » m e d samma.
nomstinges m e d e n nål o c h i hålet efter den- Solveig.
samma införes e n fin ståltråd, s o m sammanböjes och därigenom håller rosen samman — på sam- V Ö R T B R Ö D O C H J U L S K I N K A.
ma gång s o m den bildar stjälk.
Ä r man nog- grann v i d tillverkningen, så lindas denna m e d Brödbakning är n o g i allmänhet så känd att grönt silkespapper o c h några mosskvistar fästas någon beskrifning öfver d e vanliga sorterna ej m e d g u m m i kring rosen, m e n effekten blir i kräfves, m e n ett särskildt j u l b r ö d är j u h o s oss granen lika stor utan detta.
Rosorna bindas n u vörtbrödet, o c h som detta ofta kan vara kinkigt tillsammans m e d ett fint mörkt snöre eller e n nog, följer härmed en länge prof vad beskrifning: grof tråd, på passande afstånd från hvarandra, 4 liter ölvört kokas tillsammans till 2 ' / z liters upphängas s å „ i granen i smakfulla böjningar rymd, däruti arbetas, varmt eller kallt, så myc- o c h klungor.
Ä f v e n kunna lösa b l o m m o r fästas ket finsiktadt värmdt rågmjöl som till en stadig m e d sin ståltråd vid grenarna.
Ljus i samma deg.
D å densamma är väl arbetad, tillsättes 3 färg s o m rosorna isättas rikligt, o c h det hela bil- deciliter ljum mjölk, i hvilken röres något mjöl dar e n förtjusande tafla, bestrålad af stjärnan samt 15 centiliter jäst, o c h ställes att jäsa.
— från grantoppen.
Då degen börjar jäsa, uppkokas 6 Y 2 decltr sirup m e d 3 decltr finskurna pomeransskal, 2 matske- T 1895 J U L L E K T Y R I F A T T I G M A N S H E M M E T.
Då jag p å julaftonens m o r g o n sorterar de gåf- vor, s o m skola afgå till mina fattiga, oeh d e delar af matförrådet, jag anslagit åt dem, plägar jag ej g l ö m m a en omständighet, hvilken jag vill lägga alla vänliga läsarinnor p å hjärtat.
Något, som jag nämligen märkt blir i h ö g grad välkom- met, är o m någon lektyr till helgen förirrar sig till de ringa kojorna. "
Jag plägar därför alltid söka rätt p å något utläst, af mindre värde för en själf, m e n af dess större för dem, som sällan få något att vederkvicka sin själ med.
Gamla jultidningar, några ströskrifter o c h dylikt afstår man gärna, då man därigenom kan bereda ett nöje.
H o s hvarje människa ligger nedlagdt e n längtan efter vederkvickelse, ej blott till krop- pen, utan äfven till själen, och då v i söka be- reda våra mindre väl lottade medmänniskor d e n förra, hvarför försumma v i den senare o c h ej minst viktiga?
Underlåten därför icke v i d stun- dande helg att öfverst å » jultrafven », s o m sän- des till torpstugan, lägga en b o k, illustrerad tid- ning eller dylikt.
Thorselia NÄR » J U I K A K A N » B R Y T E S.
» Dopparedagen » är inne, o c h d o p p n i n g e n.
i grytan skall försiggå enligt gammal g o d plägsed.
I ordnade l e d tågar familjen parvis u t i det i dag särskildt inbjudande köket m e d sitt prydligt dukade b o r d å hvars midt tronar e n — härd kaka bröd, omgifven af finare brödsorter, smör, korf, sylta, salt kött, ost, smörbakelser o c h öl- flaskor m. m.
Husfadern tager n u den hårda » kakan », bryter den i lika så många delar s o m antalet af hans » husfolk », gifver åt hvar o c h en sin del med orden » G o d jul », riktade till hvar o c h en särskildt.
Härefter försiggår doppnin- gen o c h brödet fortares.
Denna julsed kan blifva en gripande akt, be- roende på det sätt hvarpå brödet utdelas.
D e t är e n kärleksmåltid, där husfadern påbjuder enighet, frid o c h kärlek f ö r d e n väntade jul- glädjen, o c h d e s o m mottaga brödet liksom för- panta sig till uppfyllandet af detta påbud o c h ikläda sig därigenom ett visst ansvar för hög- tidens värdiga firande, hvilket alldeles icke ute- sluter d e n yrande barnaglädjen, s o m är ett af julens förnämsta privilegier.
Dorothé.
J U L M U S I K.
Sedan familjens medlemmar samlats o c h granen tändts, delar ett godt husbondefolk gärna denna stund af festligheten m e d sina tjänare, hvilka utan tvifvel djupt värdera detta bevis på tillmö- tesgående o c h broderskap i Hans kärlek, hvars högtid firas, o c h e n liten musikalisk prestation bidrager då m y c k e t till stämningens höjande, o m det o c k endast är en enkel julpsalm, i hvilkens af- sjungande alla deltaga.
I d e hem, där musik odlas o c h barnen äfven kunna deltaga i sången, rekommenderas » Bethlehems-stjärnan », dikt af Viktor R y d b e r g m e d musik af A.
T., hvilken återfinnes i andra häftet af d e älskliga barnsån- gerna: » Sjung m e d oss m a m m a ».
— D e späda stämmorna, understödda af pappas bas o c h mam- mas ackompagnement o c h möjligen sekundering, klinga härligt o c h stämningsfullt i den lilla kret- sen.
E.
J U L K L A P P A R O C H B A R N A S I N N E.
Ett helt kapitel vore att skrifva just o m jul- klapparna, d e kära oskyldiga klapparna, s o m förvillat sig så långt från sin ursprungliga me- ning att utgöra e n sinnebild i smått af Guds stora julgåfva till världen, att d e p å många håll blifvit ett tvång o c h e n börda.
H u r ofta hör man icke den s u c k e n: hvad skall jag g e den eller den i julklapp, hon har ju allting, omöjligt att hitta på något som h o n behöfverj Eller: j a g skulle inte alls h a råd att g e några julklappar i år, m e n — Och det finns alltid skäl, främst det, att man gärna vill ge igen, där man hoppas att få.
Och så går m a n ut att köpa något p å måfå, söker, väljer, hänger p å julut- ställningar, tills man är trött o c h utledsen, slutar m e d att köpa öfver sina tillgångar, något dumt o c h öfverflödigt, o c h känner sig missnöjd m e d hela julen.
Det har händt både mig o c h andra.
Och i många h e m sitta sedan gamla människor o c h plocka utan vidare hemlighetsmakeri u r e n korg d e t ena paketet efter det andra m e d hög- tidlig utanskrift.
Det har blifvit sed att man ger hvarann präktiga presenter o m julen, o c h man märker kanske icke, att själfviskhet o c h preten-
I DU N 1895 tioner ha smugit sig m e d i den ursprungliga väl- meningen.
Man tackar hvarandra för de vackra, nyttiga sakerna, m e n hvar är julens barnaande?
Skall han icke vara m e d v i d » barnens fest »?
Skall du icke i kväll glömma de nyttiga beräk- ningarna o c h gifva, gifva m e d fulla händer, som julen lär, men helst där glädjen blir störst.
Fat- tiga, glädjelösa h e m finnas många, o c h b a n i äro lätta att tillfredsställa.
Har du gifvit akt, hur små barn taga emot sina julgåfvor?
Det är ganska lärorikt för de stora.
Mostrar, fastrar o c h onklar ha köpt en mängd dyra, vackra leksaker m e d invecklad me- kanik eller grann utstyrsel.
D e små rifva d e m ut ur papperet, förstå d e m icke, kasta sig öfver ett nytt paket.
Jag såg en gång en liten 2-års tös, s o m gjorde så.
Då k o m där fram ur ett paket m e d m y c k e t lack och barnstil på utan- skriften ett litet badkar af bleck o c h en porslins- docka utan kläder; alltsammans hade kanske kostat 25 öre.
M e n det var något, s o m Ullan förstod sig p å; h o n grep sig strax an m e d att bada porslinsbarnet, gifva det kall dusch o c h torka det i sin lilla näsduk för att strax åter börja bada igen.
Och därmed höll den lilla mamman på nästan hela julaftonen, obekymrad o m alla de fina leksaker, s o m fortsättningsvis k o m m o i dagen.
389 vacker kvinna värderar icke öppet eller i hem- Väfnad som hemslöjd.
lighet sin skönhet som sitt stora, om icke största privilegium och medel till lycka?
Det ligger grand af sanning i satiren om den jet är icke allenast i min skånska hem- japanska ett hjältinnan, som i sin själfbcundran bygd, som väfnads-slöjden i hemmen utropar: » Naturen fröjdar öfver sin skön- höll på att gå förlorad och nu genom några het.
Jag är ett barn af sig n a t uren oeh tager intresserade kvinnors tillskyndan blifvit efter min moder! » Hvem af oss, så ut- återupplifvad.
Det har varit på flere stäl- rustad, skulle vägra att taga emot icke d e n n a gåfva len i vårt land som mormödrarna, hvilka på grund af dess frestelser?
Oeh vi skulle nu voro för gamla att sköta väfstolen, vis- göra fullkomligt rätt i att mottaga gåfvan och serligen förstodo sig på konsten i fråga, men risken med den.
Vare det långt ifrån mig att påverkade af tidens smak för fabriksalster, vilja underskatta hjärtats och själens höga egen- hade försummat att lära sina döttrar den- skaper, jag anser likväl, att kvinnans skön- samma.
Följden häraf har varit, att den upp- het alls men icke hennes obetydligaste gåfva.
växande ungdomen i detta fall icke haft nå- Den fröjdar hv är ar den kommer; den behöfver got att lära af sina mödrar.
ingen förespråkare af ord eller handling; den Faran var sålunda stor.
En generation har en universel trollmakt; icke blott lägre till och den vackra väfnadskonsten som naturer stå under dess inflytande, utan äfven hemslöjd hade måhända helt och hållet gått goda oeh begåfvade; den har kraftigare än någon förlorad.
Lyckligtvis blef detta icke fallet.
annan form af det sköna inverkat på fantasien; Äran af räddningen tillkommer i främsta från evärdeliga tider har den ansetts värd att rummet föreningen Handarbetets vänner.
lefva, strida och dö för.
Den grekiska modren T.
Men vid sidan af nämnda förening har en brukade bedja till Zcus, att hennes barn fram- mängd enskilda personer verkat för väf- för allt måtte blifva vackert.
Grekerna trodde, Bort med julgranslotterierna!
nadskonstens återupplifvande i vårt land, att kroppslig skönhet var ett särskildt tecken af hvilka personer Idun nyss framhållit till gudarnes ynnest.
Under asketismens tide- Då jul- o c h julfirande äro på tal, vill jag in- lägga en varning m o t de nu så brukliga julgrans- en, fröken Collin.
Ett annat strå till stac- hvarf upphöjdes själen på kroppens bekostnad; lotterierna, v i d hvilka m e r eller mindre dyrbara ken har nu förts genom ett litet, men allt fysiskt behag och njutning ansågos syndiga.
föremål o c h leksaker bortlottas.
Jag har näm- » Våfbok, inne- ligen lagt märke till, att barnen före lottdrag- värdefullt arbete, kalladt: Renaissancen medförde en sundare åskådning, råd och undervisning i enklare ningen se febrila, förströdda o c h vinningslystna hållande och nu förefaller det nästan som om en annan ut, o c h kanske efteråt, o m vinsterna ej varit så väfnader samt repetitionskurs af skånska all- reaktion inträdt och vi vore i fara att odla värdefulla, s o m de blifvit vana v i d i h e m m e d mogeväfnader », utgifven af Ch.
R — y, en sig- intelligensen med uteslutande af den yttre per- bättre råd att köpa dyrbara vinster, visa de sig missbelåtna o c h trumpna.
Sammaledes o m den natur under hvilken döljer sig grefvinnan sonen.
I synnerhet kvinnor, som förälskat sig ena vunnit en vackrare sak än den andra.
Som- Charlotte Posse, född Ramsay, i Karlskrona.
i sina nya rättigheter till uppfostran och ut- liga förklara m e d barnets uppriktighet, att de ej Denna väfbok, som kan erhållas genom sikter till vidsträcktare verksamhet, behöfva på- hafva så roligt här hos tant A.
s o m hos tant B., Gleerupska universitetsbokhandeln i Lund, minnas om sina gamla privilegier.
där de v u n n o mycket vackrare saker.
Sålunda blir det, s o m var afsedt att förhöja nöjet för är både lättfattlig och innehållsrik till det dem, istället ett moln på glädjehimlen, o c h det billiga priset af 1 krona.
All ära åt den klara intelligensen och rena fastän tant A.
kanske lagt sig mycket mera vinn själen!
Men dessa hedras sannerligen icke genom Författarinnan har, utom i Skåne, äfven om att roa sina små gäster än tant B. o c h själf anfört deras lekar.
gjort sin skörd af gamla väfnadsmönster att försumma och nedsätta kroppsligt behag, med dess förädlande och höjande inflytande.
Det vore därför önskligt, att hvarje mamma, i Småland och Östergötland.
Hon har med hur g o d råd hon än har att köpa präktiga vin- stor omsorg hopsamlat så mycket som möjligt Och vi känna alla detta inflytande; en oför- ster, uppmärksammade detta lilla råd o c h från af det gamla, som rörande väfnadskonsten villad instinkt hyllar dess makt.
Det återstår sina barnfester bannlyste ett nöje, s o m mera oss icke att ignorera eller förneka den, men skadar barnets sinne, än hvad s o m kan ersättas var förvaradt i minnet eller uti gamla an- att uppmäta den, afgöra hur långt den får teckningar.
Boken kan därför blifva till verk- af de korta timmarnes fröjd.
Äfven » godsakerna » böra ur granen nedtagas o c h utdelas af de äldre, ligt gagn för dem, hvilka önska att den sträcka sig och använda den till det bästa bruk.
hvarvid man lätt kan se till, att hvar del blir så kvinnliga hemslöjden, denna för folkets eko- Om vi värdera en enkel blomma för dess lika s o m möjligt.
skönhet såsom en återspegling af skaparens nomiska utkomst så viktiga binäring, åter Gamla Greta.
kärlek, huru mycket mer måste vi värdera måtte komma till heders i vårt land.
skönheten i människans anlete och skapnad HULDA LUNDIN.
såsom den högsta typen af yttre skönhet?
» Till Konsten att leka.
Eva, » sade mahomedanerna, » gaf Gud två tredje- Våra harmlösa sällskapslekar hålla på att d ö ut, m e n borde sannerligen icke få det.
På jul- delar af all skönhet. » bjudningarna under pauserna mellan ringdan- är här, såsom öfverallt, lifvets lag.
serna, lämpar sig utmärkt att göra dessa gamla Det skönas betydelse.
Vi Kärleken komma på villovägar i detta fall, såsom i hederliga sittlekar, såsom » Låna eld », » Franska klubben », » Eimleken », » Utgifva skvallertidning », En serie uppsatser för Idun, bearbetade efter alla, genom själfviskhet.
Vi få icke värdera » Skicka ut rykten », » Resa till månen », » Sitta på vår gåfva för det nöje, den lycka, de tillfällen utländsk källa af H. F. understol », » Sälja väf », » Mor skicka mig hit med en den förskaffar oss själfva blott.
Vi måste penning », » Passera graderna », » Borttappadt o c h VI.
glädja oss åt det nöje den sprider omkring sig, upphittadt, » » Gissa ut en mening », » Likheter o c h olikheter » » Taflor o c h deviser », » Lägga karaktä- med en uppriktig glädje, fri från den person- Personlig skönhet.
rer » m.
m.
m.
m.
Nu för tiden ser man ofta liga fåfängans tvång.
Vi måste helga den, ungdomen rynka på näsan, då man föreslår att I less odlande är en annan tillämpning af det bruka den ödmjukt och alltid komma ihåg, att göra lekar, men i mina unga dagar ansåg man det som ett stort nöje.
Kanske bevisar det, att vårt sköna för ett särskildt ändamål, som i den är ett pund mer att aflägga räkenskap för.
uppväxande släkte är blasé, eller o c k kunna de synnerhet är kvinnans sak, och som icke rätte- Det finns tyvärr sorgliga exempel på det ej konsten att leka.
ligen bör missaktas.
K a n s k e n å g o n a f m i n a själfviska, förnedrande sätt, hvarpå skönhetens Ja, mina kära ungdomar, det är o c k en konst.
unga läsarinnor förvånar sig öfver ett sådant ädla gåfva kan brukas, så att den rent af blir Därför, I mammor, pappor o c h tanter, deltagen i jul i de ungas förströelser, sätten lif i leken (lik- uttryck som » odlandet af personlig skönhet ».
till förbannelse i stället för välsignelse.
Detta som I eljes sätten fart i arbetet).
Bara de k o m m a De hafva kanske vant sig vid att tänka, att bevisar dock dess verkliga värde, ty ju högre i gång, skola de ej sakna intresse o c h nöjet skall den ena födes vacker, den andra motsatsen, en sak är, dess förskräckligare kan den miss- ej utebli — ja, säkert skola våra ungdomar ön- och att i båda fallen naturen vore helt och brukas.
ska, att s o m det står i visan, » julen räcka skall hållet ansvarig, och att ingenting vidare åter- Låt oss nu se till i hvad mån vi kunna till påska ».
stode att göra.
Jag anser denna uppfattning odla ett behagligt yttre.
Mycket få äro riktigt Thorselia.
vara lika inskränkt, som om vi skulle påstå, vackra och mycket få riktigt fula; hela det att eftersom de små barnen födas okunniga, omtvistade territoriet, som ligger emellan dessa ingenting mer vore att göra.
båda ytterligheter, kan tagas i beslag genom Ehuru teoretiskt betvifladt och fömekadt, förståndigt bemödande.
Jag önskar att alla visa vi oss vanligtvis tro på önskvärdheten af kvinnor ville betrakta ett sådant bemödande Sen till, att IDUN och IDUNS MODE- personlig skönhet.
» Skönheten är förrädisk, såsom en naturlig och bjudande plikt.
Hvem TIDNING finnas hos alia edra bekanta!
är en snara, » säga moralisterna; men hvilken som helst, som icke ägnat frågan någon upp- Modernast!
Juvelerare Ringar, Armbaud, Kedjor, Silfverarb eten, Solidast!
Nålar, Bordsilfver.
K. A N D E R S O N Broscher, Kedjearmband, 1 JAKOBSTORR 1 BREF BESVARAS OMGÅENDE.
Billiaast!
390 IDUN 1895 för M Ä R K S A M H E T, S K A L L BLI F Ö R V Å N A D Ö F V E R ATT FINNA, S K Ö N H E T, SOM A L L T F Ö R M Y C K E T F Ö R B I S E S.
DIT R Ä K - ett friluftslif s o m hönssköterska.
Jag miss- unnar L I V I L K E N O E R H Ö R D S K I L L N A D, K A N S K E I B L A N D H E L A N A R JAG K O N S T E N ATT F Ö R A K R O P P E N, ATT U P P B Ä R A d e m icke detta burlif, men är oviss, o m vare sig hälsa eller portmonnä vinna därpå.
— Emel- S K L I L N A D E N M E L L A N ATT V A R A FUL O C H SE BRA U D T E, N N A S J Ä L E N S K L Ä D N A D T L I L SIN F Ö R D E L.
DET lertid Ä R må det räknas » hönsgumman » till förtjänst, L G I G E R I DEN U P P M Ä R K S A M H E T, SOM Ä G N A S H Ä L - K I C E EN B L O T T D A N S L Ä R A R N I N E H Å L L N N I G JAG S K U L L E att hennes inlägg i lönefrågan är sådant, att det SAN, S Ä T T E T O C H K L Ä D S E L N.
N Ä R A L L T K O M M E R V I L J A R E K O M M E N D E R A, MEN ETT B E H A G, M E D F Ö D T alls icke kan afskräcka en person m e d sundt o T m d ö m e från en dylik handtering, o c h att andra O M K R I N G, Ä R S K Ö N H E T A L D R G I E N B E S T Ä M D E G E N S K P.
F L L E R A Ö R V Ä R F V A D T, I S Ä T T E T ATT S K I C K A SIG, ET än de, s o m blifvit begåfvade m e d ofvanskrifna DEN B E R O R SÅ M Y C K E T PÅ DET V Ä X L A N D E S J Ä L S L I F V E T, D U N V I K A N D E AF A L L T, SOM Ä R D I S G R A C I Ö S T, O S K Ö N T nödvändiga egenskap, ej böra slå sig p å höns- P Å U T T R Y C K E T, P Å I N F A T T N I N G E N O C H EN O Ä N D L G I O C H S T Ö T A N D E, ETT H Ö G T U P P D R I F V A N D E AF D E N N A skötsel, det har hönsgumman o c h hennes erfa- M A S S A S A K E R, H V A R A F D E N U N D E R K A S T A S F Ö R Ä N - M Ö T Å L G I A K Ä N S L I G H E T, SOM D Ä R G I E N O M ATT D E N renheter bäst visat.
— tz.
D R I N G A R.
S Å R A S AF H V A R J E D I S H A R M O N I I DET N I T R Y C K A N D R A $ G Ö R A, F Ö R S T Å R A T T U N D V I K A F R A M K A L L A N D E T A F D Y L K I A K R O P P E N Ä R S J Ä L E N S K L Ä D N A D, EN K L Ä D N A D S OM D I S H A R M O N I E R, V A R E SIG I U T S E E N D E, G E S T E R E L L E R I B L A N D U P P B Ä R E S MED SÅ M Y C K E T L E D G I T B E H A G U P NOTISBOKEN.
S T M M A.
DET A N G E N Ä M A N I T R Y C K VI G Ö R A F R A M - O C H I B L A N D MED SÅ M Y C K E N Ä N G S L G I T A F A T T H E T.
Ä K A L L A S T L I L S T O R D E L G E N O M S A N N A R T I G H E T.
D E N Föreningen för beredande af lifränta VID H Ä L S O F R Å G A N B E H Ö F V E R JAG EJ U P P E H Å L L A MIG, tjänare har n u trädt i verksamhet härstä- G A M A L M O D G I A D E F I N I T I O N E N: » ATT V A R A A R T G I åt Ä R TY DEN G Ö R SIG D A G L G I E N M E R A G Ä L L A N D E O C H F Ö R - M A TT Ä G A O C H G Ö R A DE V Ä N L G I A S T E S A K E R PÅ des.
DET Sekreteraren, s o m träffas hvarje tisdag kl. F Ä K T A S AF B Ä T T R E K R A F T E R ÄN M I N A O C H PÅ A L L V A R - S 1 — 3 e. m.
n r 2 O Kungsträdgårdsgatan, 1 tr. V Ä N L G I A S T E S Ä T T », B R N I G A R D E N N A E G E N S K A P M Y C K E T L G I A R E G R U N D E R ÄN DEN, SOM R Ö R F Y S I S K S K Ö N H E T.
upp öfver gården, tillhandagår m e d upplysningar N Ä R A D E N K R S I T N A K A R A K T Ä R E N S S K Ö N A S T E D Y G D E R samt afsänder p å begäran program o c h stadgar.
K L Ä D S E L N U P P T A G E R M Y C K E T AF V Å R TID O C H O C H Ö R T J Ä N A R SOM S Å D A N ATT EJ R N I G A K T A S AF V i erinra, att medlemsafgiften är en gång för V Å R A O M S O R G E R O C H DET MED R Ä T T A; S K A D A B L O T T F alla 3 kr., att insättningarna, s o m böra ske pro- Å G O N S A N N K V I N N A.
ATT DET S Å O F T A Ä R B O R T K A S T A D T, ATT D Ö M A N AF gressivt efter tjänstetiden o c h alltid afse lifränta R E S U L T A T E N.
O R S A K E N H V A R F Ö R SÅ M Å N G A MISS- JAG H A R S E T T P E R S O N E R, H V I L K A S S Ä T T G J O R T TT 55 års ålder, göras i Ränte- o c h kapitalför- från E L Y C K A S I ATT K L Ä D A SIG VÄL, B E R O R A N T N I G E N L PÅ K I N A N D E N I T R Y C K SOM ETT S K Ö N T A N S I K T E, MED säkringsanstalten o c h att Fosterländska förenin- L I K G I L T I G H E T, B R I S T PÅ A R T I S T I S K K Ä N S L A E L L E R S ET T M A M A F Ö R M Å G A ATT F R Ö J D A O C H V E D E R K V C I K A gen OSS.
för hvarje 5 kronors insättning bidrager m e d ytterligare 1 kr.
för tjänare, tillhörande Stockholm.
B L I N D T E F T E R H Ä R M A N D E AF A N D R A M Ä N N I S K O R.
M D E DET M EN Å S T E K Ä N N E T E C K N A S AF EN S A N N S K Ö N - * SOM V E R K L G I E N BRY SIG D Ä R O M, B E M Ö D A SIG FÖ H R- E T S K Ä N S L A.
DET M Å S T E A L L T D I V I S A S J Ä L F B E H Ä R S K - Fredrika-Sremer-Förbundets stipendie- G Ä F V E S O M ATT SE SÅ BRA UT SOM M Ö J L I G T, SÅ N I N G; V I D A R E M Å S T E DET B E S J Ä L A S A F • ETT G O D T fonder.
P å grund af testamentariskt förord- L Ä N G E DE H A F V A DEN F Ö R E S T Ä L L N N I G E N, A T T A L L A M Å S T E H J Ä R T A.
OCH DET G I F V E S I N T E T F Ö R S K Ö N A N D E M E D E L, nande af framlidna fru Sophie Adlersparre, född K L Ä D A S I G L I K A, H V L I K E T M O T S Ä G E S AF N A T U R E N, KAN M Leijonhufvud, har till förbundet öfverlämnats S OM Ä T A SIG MED Ö N S K A N ATT S P R I D A G L Ä D J E ett kapital af k r 5,000 under benämning Leijon- SOM E J G J O R T TVÅ K V N I N O R L I K A.
F R U N T M I M E I R S T Ä L L E T F Ö R O B E H A G O M K R N I G SIG.
Imfvud-Adlersparreslca stipendiefonden.
Afkastnin- Ä R O SÅ R Y S L G I T R Ä D D A F Ö R ATT V A R A » EGNA ».
LIK- gen af nämnda fond skall i n o m vissa af testator VÄL P Å S T Å S DET, ATT » F U L H E T E N S H E M L G I H E T B E S T Å R bestämda släktled utgå s o m yrkes- eller studie- EJ I O R E G E L B U N D E N H E T E N, U T A N I ATT V A R A O I N T R E S - stipendier åt kvinnliga medlemmar af släkterna Leijonhufvud o c h Adlersparre.
S A N T ».
MÅ H V A R J E K V I N N A S T U D E R A SIN E G E N S T I L, Från Iduns läsekrets.
Till förbundets Allmänna stipendiefond har SIN HY, S I N A F Ö R D E L A K T G I A S I D O R O C H M O D G I T S K A P A genom lokalkomitén i Södermanland öfverlämnats DEN D R Ä K T, SOM F R A M H Å L L E R DET B Ä S T A O C H G Ö R EN P R O T E S T MOT » HÖNSGUMMANS » 4,050 kronor oeh g e n o m lokalkomitén i Kristian- DET S Ä M S T A I H E N N E S Y T T R E M I N D R E S Y N L I G T.
ATT stad 3,863 kronor m e d villkor att tillräknas re- E R F A R E N H E T E R.
spektive läns afdelningar af nämnda fond.
B L I N D T F Ö L J A M O D E T Ö F V E R L Ä N N I A R OSS ÅT G O D T Y C - KET AF DE O R A K E L, S Ö M M E R S K O R N A, SOM VI L Y D A Ifrig läsarinna af » Idun » och själf funderande på, Max Nordau, Menrik Ibsen och kvinno- I S T Ä L L E T F Ö R ATT L E D A, MED DE S Ä M S T A R E S U L T A T hvad jag skall finna på för att förtjäna några hundra kronor årligen, har jag m e d stort intresse frågan var det omfångsrika ämnet för ett före- F Ö R SÅ VÄL V Å R A P O R T M O N N Ä E R SOM V Å R T U T S E E N D E 1 läst såväl » Biens » råd s o m senare » Hönsgum- drag af major E. Schenström, som här o m afto- EN DEL K V I N N O R, SOM EJ Ä R O F Å F Ä N G A, T Y C K A, mans » erfarenheter.
Jag måste tillstå, att » ett nen hölls i Musikaliska akademien till förmån ATT JU M I N D R E TID O C H T A N K E DE Ä G N A Å T D E N N A m y c k e t tilltalade mig, o c h att det gjorde för föreningen » Sveriges framtid ».
råd » mig ledsen, då en vän till mig, s o m fått Idun en Gent emot Nordaus kritiska påstående o m SAK, D E S S B Ä T T R E.
D E S Ä T T A PÅ SIG H V A D SOM dag tidigare än jag, k o m o c h berättade, att nu Ibsens diktning, att den är dunkel o c h att den H E L S T, SOM H Ä N D E L S E V I S K O M M E R I D E R A S V Ä G, stod där en artikel, s o m visade att » Biens » råd framställer kvinnan i en allt för ljus dager i F Ö R U T S A T T ATT DET Ä R N Y T T G I T O C H A N S T Ä N D I G T, O C H ej ett godt dylikt, utan tvärtom.
— Nyfiknare motsats m o t mannen inlade talaren sin bestämnda var Ä R O F U L L K O M L G I T L I K G I L T I G A F Ö R S I T T U T S E E N D E än U R vanligt började jag studera » Hönsgummans » rön, gensaga.
Ibsens hela diktning går ut p å att m e n innan jag läst många rader förstod jag, att väcka d e hos kvinnan slumrande krafterna o c h E S T E T I S K S Y N P U N K T.
JAG A N S E R DET I C K E S Å S O M den artikeln ej skulle kunna rubba mina åsikter att framkalla d e n kvinnliga individualiteten.
EN F Ö R T J Ä N S T, U T A N SOM ETT FEL A T T V A R A L I K G I L T I G i hönsfrågan.
Först o c h främst äro ju hönsgum- Talaren refererade flere af Ibsens arbeten, hvar^ F Ö R DET I N T R Y C K, VI G Ö R A PÅ Ö G A T - mans erfarenheter 20 år gamla o c h således täm- vid p å tal o m Nora omnämndes, att h o n lär MEN D E S S A U T G Ö R A I A L L A F A L L U N D A N T A G.
ligen D E förlegade o c h otillämpliga nu, o c h dessutom vara så verklig, att h o n ännu lefver i Köpen- j u blott, huru en ovanligt opraktisk hamn efter att h a handlat s o m i Ibsens fram- FLESTA K V N I N O R BRY SIG NOG OM, H U R DE beskrifves SE UT; person går till väga vid ett företags startande, ställning.
M e d afseende på kvinnofrågan anslöt DET Ä R O F T A R E O K U N N G I H E T ÄN L I K G I L T I G H E T, SOM eller m e d andra ord huru man icJce skall bära sig sig talaren till I b s e n: » Låt kvinnan få frihet, m e n Å S T A D K O M M E R S Å D A N A B E D R Ö F L G I A R E S U L T A T, S O M åt vid hönsskötsel.
äfven ansvar! » MAN O F T A F Å R SE.
DEN I N S T I N K T M Ä S S I G A K Ä N S L A N Icke kan väl någon tro, att man absolut be- Därefter följde e n redogörelse för » Sveriges F Ö R DET R Ä T T A P L A G G E T, DEN R Ä T T A F O R M E N höfver O C H välja ett f. d. lönkrögeri eller handelsbod framtids » principer, flere gånger förr utvecklade till F Ä R G E N Ä R I C K E SÅ A L L M Ä N, MEN JAG Ä R Ö F V E R - sin o c h hönsens fristad lika litet s o m ett så i Idun, o c h en uppmaning ställdes till » alla ren- ödsligt liggande ställe, att man ej på nära håll hjärtade kvinnor » att lämna kämparna för d e m T Y G A D OM, ATT D E N N A K Ä N S L A, SOM VI B E N Ä M N A har e n handfast granne, som, o m så skulle be- sina sympatier o c h sitt stöd.
GOD S M A K, KAN F Ö R V Ä R F V A S, D Ä R DEN I C K E Ä R M E D - höfvas, k a n » focka ut » såväl zigenarföljen s o m * F Ö D D.
VI K U N N A L Ä R A AF N A T U R E N O C H A F K O N S T - landsvägsriddare.
andra Svenskt knypplingskonstverk Mom. N Ä R E R N A O C H AF DEM, H V I L K A S D R Ä K T A L L T D I Ä R H - man så enfaldig, så kan då detta omöjligt För medel, s o m insamlats i n o m några till familjer Ä A r R i läggas M O N I S K O C H B E H A G L I G, O R S A K E R N A T L I L V I S S A E F F E K T E R d e stackars hönsen till last, för såvida hufvudstaden (genom h r r Odhner, Hildebrand man icke af umgänget m e d dessa befjädrade, O C H S A M M A N S Ä T T N I N G A R.
R E F O R M E N H A R B Ö R J A T; o c h Silfverstolpe) har från fröken Aurore Ingelote ' m e n just icke begåfvade varelser tagit så djupt spetsaffär i Vadstena beställts en större altarduk, DET Ä R I C K E PÅ L Å N G T NÄR SÅ S V Å R T NU SOM F Ö R intryck, att till o c h m e d hjärnan lidit däraf, eller s o m i dagarne blifvit färdig att afsändas till sin EN DEL Å R S E D A N ATT B Ä R A EN K L Ä D N I N G, SOM Ä R m e d andra o r d blifvit » en riktig hönshjärna ».
bestämmelseort E o m, för att där pryda altaret i Att Ä N D A M Å L S E N L G I O C H V A C K E R, U T A N ATT V A R A I Ö G O - hönsgumman ej bättre sett till hönshuset, S:ta Birgittas kapell.
Arbetet, ett det vackraste än NEN F A L L A N D E.
MEN M Y C K E T Å T E R S T Å R ATT G Ö R A.
att snön tryckte ned taket, visar en ovanlig bevis p å knypplingskonstens fortfarande höga brist på omtanke, m e n däremot alls ej olämplig- V Å R A K V N I N O R B E H Ö F V A ATT VÄL U P P O D L A EN A R T I S - af att anlägga hönseri, under förutsättning ståndpunkt i Vadstena-orten, har utförts af e n heten enda kvinna, Mathilda Andersson i Tollebäcken, T I S K B L I C K O C H F R G I Ö R A SIG F R Å N S I N A S Ö M M E R S K O R S klokt o c h beräknande tillvägagående.
Den Hagebyhögs socken, o c h har kraft omkring ett af ett ringaste torpare på landet vet, att han höstetid års trägen m ö d a samt fordrat användnnde af 500 T Y R A N N I.
måste tillse uthusen, så att d e kunna motstå vinterns snö o c h stormar.
Uppbyggandet af ett TVÅ G Y L L N E R E G L E R G Ä L L A F Ö R K L Ä D S E L N, S Å V Ä L ändamålsenligt hönshus, hvarigenom ladugårdens SOM F Ö R A R R A N G E R A N D E T AF V Å R A HEM.
A F V E N apterande därtill nndvikes, utgör för öfrigt en så ringa H Ä R Ä R K O N S T E N I N Y T T A N S T J Ä N S T.
I N G E N K L Ä D - kostnad, att den ej b ö r kunna afskräcka någon.
N I N G KAN V A R A BRA, SOM EJ Ä R F U L L K O M L G I T L Ä M - Det enda rimliga i hönsgummans artikel var P A D E F T E R D E N, SOM BÄR DEN, O C H E F T E R S I T T frukthistorien, men den såväl s o m kyrkskjutsen Ä N D A M Å L.
D E S S S K Ö N H E T O C H B E H A G M Å S T E N A T U R - j u egentligen ej m e d hönseriet att göra, o c h har det v a r dock detta som födkrok Biens artikel L G I T H Ä R F L Y T A AF D E S S L Ä M P L I G H E T.
I M I T A T I O N E R i första rummet.
— H v a r o c h en har j u O C H M E N N I G S L Ö S A P R Y D N A D E R B Ö R A U N D V I K A S gällde O C H sin smak, o c h det är möjligt att det finnes per- M A T E R A I L O C H A R B E T E V A R A DET B Ä S T A M Ö J L I G A.
soner, s o m föredraga ett instängdt stadsrum, linne- S Ä T T E T U T G Ö R EN A N N A N B E S T Å N D S D E L AF F Y S I S K o c h (o, höjd af kval!)
strumpstoppning fram söm par knyppelpinnar.
Svenska kvinnoföreningens gåfvokomité.
Sedan gåfvokomién började sin verksamhet våren 1892 har den, dels g e n o m att realisera öfver- lämnade värdeföremål af allehanda slag, dels g e n o m till densamma insända kontanta bidrag, insamlat i rundt tal 18,180 kr.
som ställts till hufvudföreningen, Svenska kvinnoföreningens för fosterlandets försvar disposition.
Såsom synes af ett tillkännagifvande å annat ställe i denna tidning, fortsätter komitén sin verksamhet.
*
IDUN 1896 391 i ledighet o c h framställningen blifvit i tekniskt hänseende mera afrundad.
TEATER OCH MUSIK.
Kungl.
operan gaf i torsdags f. v.
konsert m e d biträde af h r Franz Mummel, dock egendomligt nog inför en ej alltför talrik, men dess m e r tack- sam publik.
Den framstående konstnären utför- de bl.
a. Schumanns o c h Griegs a-moll-konserter, resp. o p.
54 o c h 16, bägge betydande komposi- tioner i sitt slag; o c h här hade hr R.
godt till- fälle att visa de bästa sidorna af sin k o n s t: ett distinkt o c h klart spel, fulländadt i tekniskt hän- seende o c h understödt af nobel o c h väl genom- tänkt uppfattning af det spelade.
Hofkapellets ackompanjemang till dessa båda mästares ton- sättningar var under h r Nordqvist ledning helt enkelt utmärkt.
H r E u m m e l biträdde därjämte vid utförandet af en suite för pianoforte o c h orkester af d e n norske kompositören Ole Oisen, som här själf anförde.
Suiten, som består af fem korta satser, är ej vidare originell, m e n af rätt anslående verkan, hvilket o c k framgick där- af, att ej mindre än tvänne af dess satser måste omtagas.
Samme kompositörs förspel till o p.
» Stieg Hvide » hade däremot saklöst kunnat ute- lämnas från programmet, oklart tänkt och oklart genomfördt s o m det var.
K.
hofkapellet, som hade en alltigenom förträfflig afton, utförde dess- utom tvänne bekanta o c h anslående småstycken af Eameau.
Första Eleonora Duse-föreställningnn gifves å k. operan härstädes d e n 14 dennes, då » Kame- liadamen » af A l e x.
Dumas k o m m e r att uppföras.
K.
Dramatiska teatern.
E n Shakespeareföreställ- ning på vår Dramatiska teater bjudes just icke hvarje dag, ja, icke hvarje spelar ens, o c h en stämning af mindre vanlig förväntan förnams ock öfver d e n distinguerade premiérpublik, s o m i måndags afton till sista plats fyllde salongen vid Kungsträdgårdsgatan.
H.
m:t konungen m e d uppvaktning gaf m e d sin närvaro ökad festlighet åt d e n sällsporda teaterhändelsen.
Det var » K ö p m a n n e n i V e n e d i g », i den Bolin- ska bearbetningen efter Hagbergs öfversättning, till hvars upptagande associationen långt omsi- der samlat djärfhet nog, väl främst f ö r att låta herr Hillberg mäta sina krafter i en roll, den han länge, säges det, m e d liflig åstundan omfattat.
Också knöt sig, naturligt nog, kvällens intresse hufvudsakligen kring Shylocks framställare.
Man hade väntat en af dessa fullödiga prestationer, af hvilka d e n framstående skådespelaren visat sig mäktig, då h a n m e d verkligt nit ägnat sig åt en uppgift, en af dessa lyckliga konstnärliga hängifvelser, ur hvilka en karaktär står fram, mejslad i hvarje detalj, s o m i en gjutning.
O c h man blef ej bedragen.
Hans Shylock kan vär- digt ställas v i d sidan af några bland d e bästa karaktärstolkningar, han tid emellan gifvit oss från scenen.
D e t lifligaste bifall k o m h o n o m o c k till del, synnerligen efter d e stora scenerna i andra o c h fjärde akterna.
Främst att nämna bland de öfriga är fru Ho- ' tings Portia, som, strålande af fägring, var lika intagande under frierierna i den förnäma damens salong s o m öfvertygande värdig i domareförkläd- naden i dogepalatset.
H r Skånbergs Bassanio ut- märktes af ungdomlig värme, då däremot h r Olsson s o m Antonio föreföll skäligen matt.
Det samma måste o c k sägas o m hr Palmes bleksik- tige L o r e n z o; mera illusion gaf då fru Sandell som hans brud Jessika, judedottern.
H r Hed- lund s o m Lancelot o c h fröken Janson s o m Nerissa förtjäna att m e d erkännande nämnas.
Föreställningen drog rätt långt ut på tiden, men intresset o c h bifallet voro, s o m sagdt, ut- hålliga, ännu en gång befästande erfarenheten, att talet o m brist på resonnans f ö r det stora skådespelet h o s våra dagars teaterpublik i grun- den är ett ganska tomt o c h oberättigadt tal.
Fru Eva Nansen gaf i fredags sin konsert å Musikaliska akademiens stora sal, hvilken var fylld till sista plats af en väntansfull o c h m e r än vanligt distinguerad publik, bland hvilken befunno sig konungen, kronprinsen samt prin- sarne Carl o c h Eugen.
Förväntningarna blefvo ej heller besvikna.
Eröfrades ej åhörarne genast med programmets första eller andra nummer, så gåfvo de sig d o c k helt på nåd o c h onåd efter tredje o c h fjärde numren, » Lok » o c h » Kvseld- sang f o r Blakken », båda af Grieg.
Bifallet blef nu m e d ens entusiastiskt.
K o m m o så program- mets båda kanske mest gripande nummer, » Mo- derssorg » af J. Selmer o c h » Syng mig hjsem » af E.
Neupert.
A f hvilken mäktig känsla o c b hvilket djupt v e m o d präglades ej tolkningen af dessa sånger!
Man greps ända innerst däraf, och säkerligen v a r efter deras åhörande intet öga torrt.
Applåderna nästan förstummades af den inre rörelse, som gripit alla efter det oöfver- träffliga föredraget.
Bland pärlorna torde sär- skildt o c k böra nämnas Emil Sjögrens » Och inte vill j a g sörja ».
Schuberts » Erlkönig » föredrogs ock särdeles dramatiskt o c h målande.
A t t fru Nansen äfven har uttryck för det skälmska o c h humoristiska visade h o n i sånger sådana s o m » Bestikkelse » af S.
Lie, » Fuge » af Chr.
Sinding och » Träset » af P. Lasson.
Nästan hvarje num- mer å programmet vore f ö r öfrigt förtjänt att framdragas, ty alla tolkades nästan lika utmärkt.
Fru N. är tvifvelsutan d e n bästa romanssånger- ska, s o m på senare tiden uppträdt härstädes, Lilian Sanderson ej ens undantagen.
— Eösten är liten, m e n väl utbildad o c h användes m e d utsökt finess.
Efter programmets sista nummer satt publiken mangrant kvar på sina platser o c h gaf sig e j, förrän sångerskan sjungit ännu ett par stycken.
— Ackompagnementet sköttes på det mest fulländade o c h delikata sätt af fröken Caroline Bergh, hvilken därjämte visade sig s o m en mycket lofvande solist i några pianostycken af Beethoven, Moszkovski, Grieg o c h Liszt.
Fru N.
återkommer i januari o c h gifver då åter konsert härstädes — en underrättelse, s o m nog k o m m e r att glädja alla hennes här nyför- värfvade vänner.
Svenska Teaterförbundet gifver till förbundets förmån en matiné å Dramatiska teatern instun- dande söndag d e n 8 dennes kl. V 2 e. m.
Pro- grammet upptager Echegarays enaktsskådespel » Med samma vapen », konsertafdelning af artister från k. operan samt sist lustspelet » I köket ».
2 F i l h a r m o n i s k a s ä l l s k a p e t s k o n s e r t ägde rum i tisdags afton, alltså sedan Iduns hufvudnummer redan lagts i press.
Vi nödgas därför inrymma v å r t korta meddelande om densamma i detta nummers bilaga, som tryckes en dag senare.
H v i t a sippor.
Skiss för Idun af NATHALIA WALLENGREN.
(Forts.) M a n s t e g u p p från b o r d e t o c h b e g a f s i g sig å t e r i n i r ö d a s a l o n g e n.
D e n lifliga stämningen slappnade i en angenäm mak- lighet.
M a n k ä n d e sig inte h å g a d att sam- tala, endast luta s i g b e k v ä m t p å d e m j u k a sofforna o c h njuta af tillvarons behaglighet.
L i k s o m f ö r att legitimera dåsigheten vän- d e s i g d e n e r f a r n a v ä r d i n n a n till E m m y Rodhe m e d orden: » N u, lilla E m m y, f å v i b e s t ä m d t h ö r a litet m u s i k?
» E m m y gick Vasateatern har n u p å sitt ordinarie program b o r t till flygeln o c h l e t a d e b l a n d n o t e r n a.
upptagit G. af Geijerstams stycke » Per Olsson H v a d s k u l l e h o n t a g a?
Något lifvande, o c h hans käring », hvilket v i d författarens recett förstås.
H o n slog ett par starka ackord rönte sådan framgång.
och började spela en salongspolka.
D e n Under inöfning att gifvas omkring midten af denna månad är » Trilby », dram i 4 akter ur lifliga m e l o d i n l j ö d i h v a s s a s t a c e a t o t o n e r koustnärslifvet, dramatisering af Frans H e d b e r g och disharmonierade så starkt m e d hennes efter d u Mauriers roman m e d samma namn.
egen stämning, att h o n helst velat sluta Titelrollen k o m m e r att utföras af ingen mindre g e n a s t.
H o n k o r t a d e a f n å g r a repriser, före- än fru Anna Pettersson-Norrie.
d r o g s l u t e t i b r u s a n d e t e m p o o c h förflytta- Södra teatern har å sin repertoar återupptagit det kända folkskådespelet » Pariserpojken » o c h d e s i g p å m e r a n e u t r a l t o m r å d e i B o c c h e r i - D å h o n s p e l a t d e n till slut, därmed tydligen gjort ett lyckligt grepp.
Titel- n i s m e n u e t t.
rollen utföres af fröken Ohlsson med samma käck- v a r k o n v e r s a t i o n e n å t e r i g å n g.
E m m y Öf- het i framträdande, s o m då h o n först återgaf v e r g i c k från s l u t a c k o r d e t s d u r i v e k a m o l l - den tjufpojkaktige, m e n hjärtegode Joseph på Folkteatern, m e n spelet b a r sedan dess vunnit h a r m o n i e r.
Extra fin Marsala W V W A V ») ra j_, o ra o ¿4 Hon rodnade.
» Nej, n u spelade j a g för m i g själf.
J a g t r o d d e i n t e, a t t n å g o n h ö r - de p å.
» H a n k ä n d e m e d l i d a n d e v i d d e e n k l a or- den.
V a r i n t e d e n b l y g a lilla flickan l i k a e n s a m s o m h a n o c h p å s a m m a sätt n ö d - gad a t t v a r a s i g själf e n d a s t u n d e r o b e - märkta stunder?
» Fortsätt ni bara, » sade han vänligt, » ingen h ö r p å mera än j a g, och i m i g har ni en tacksam åhörare. » arv O PL E m m y l o g o c h b ö j d e åter n e d hufvudet, under det harmonierna gledo långsamt o c h d r ö m m a n d e, liksom framsmekta, under hen- n e s fingrar.
H a n b e t r a k t a n d e m e d n y t t in- t r e s s e h e n n e s profil, a f t e c k n a n d e s i g m o t m a t t - belyst grund, oregelbunden, m e n m e d en v i s s ärlig r e n h e t i l i n i e r n a.
D e t l j u s a h å r e t låg slätt, m e d n a t u r l i g a s m å k r u s n i n g a r v i d panna o c h tinningar.
en » N i står i d r ö m m a r, h e r r N o r d m a n, » l j ö d behaglig röst.
» V å g a r m a n störa er? » H a n v ä n d e s i g o m till L i s s i e B o n g, s o m stod framför h o n o m m e d glänsande ö g o n och sitt f a r l i g a s t e s m å l e e n d e.
» Diana på jakt, » tänkte h a n ovillkorligen.
» Frökens i a k t t a g e l s e f ö r m å g a får m a n v ä l i n t e h a f ö r stora anspråk p å i kväll, » sade h a n, » eljes h a d e n i n o g sett, a t t j a g l y s s n a d e till m u - siken.
» Lissie d r o g s a m m a n ö g o n e n m e d ett skälm- a k t i g t l e e n d e, o c h e n l i t e n r ö r e l s e p å huf- vudet k o m lockarne att dansa.
Så v ä l h a n t y c k t e s i g k ä n n a i g e n allt d e t d ä r.
H a n k u n d e inte undertrycka ett visst erkännan- de åt d e n m i m i s k a t a l a n g h a n s å l ä n g e tagit för natur.
» M i n i a k t t a g e l s e f ö r m å g a h a r n o g, s o m ni menar, varit klen, » sade h o n g ä c k a n d e, » t y m i g föreföll det, s o m o m n i varit försjun- k e n i å s k å d a n d e i stället.
N i h a r j u sagt mig att verklighetsstudier äro nödvändiga, för att e n berättelse skall k u n n a illudera.
Jag trodde nästan, att ni v a r fördjupad i studier.
Till » e n lärainnas r o m a n » kanske, » fortfor h o n m e d ett litet klart skratt o c h e n nonchalant sidoblick p å E m m y.
n H Pl 01 H H o fl S &lt;!
s SJ M •Ö a os IQ ' • i * 60 M 5 co H a n såg skarpt p å d e n v a c k r a leende flickan, o c h h v a r j e d r a g i h a n s a n s i k t e ut- tryckte: » H v a d j a g sagt i forna förtroliga s t u n d e r, allt h v a d j a g t r o d d e v a r a o s s g e - m e n s a m t, d e t h a r j a g strukit bort ur mitt o » c lif, o c h n i v å g a r erinra d ä r o m.
» M e n äf- c = O o 03 - o ven detta v a r bortkastadt.
A A.
A ._ &lt;n » T y v ä r r h a r j a g i n t e h a f t tillfälle a t t stu- - r « - o •o en &gt; dera edra arbetande medsystrar, » svarade — h a n kallt.
» D ä r e m o t h a r j a g t i l l r ä c k l i g t: es. — i 03 •u — lärt k ä n n a s å d a n a k v i n n o r, s o m u t a n a t t arbeta lefva i l y x o c h öfverflöd, o c h s o m ä r o i s t å n d till o t r o l i g a s a k e r f ö r a t t alltid få h a d e t s å b e k v ä m t.
M e n sådana kvin- nor k u n n a j u också vara af stort intresse • — a t t s t u d e r a å t m i n s t o n e.
» Lissie v e x l a d e färg.
» J a, stort n o g — för s a l o n g s t a l a n g e r, » s v a r a d e h o n, v ä n d e s i g hastigt o m o c h gick.
E m m y R o d h e hade hört hans ord och ön- s k a d e, a t t h o n k u n n a t b l å s a b o r t h a n s bit- terhet öfver h v a d s o m inte v a r värdt nå- gon saknad.
M e n h o n v å g a d e ej säga nå- K Pris kr.
1:25 pr butelj.
OJ » H v a d är d e t f ö r e t t s t y c k e, ni n u spe- l a r, » f r å g a d e h a n.
» D e t är i n g e n s a l o n g s - stämning däri. » ssss^&amp;sp^är^iiSi - FULLGOD.
1 « =o £ .ra Ofrivilligt lyfte h o n ö g o n e n från tangen- terna o c h uppfångade N o r d m a n s blick.
H a n h a d e e n s t u n d s t å t t l u t a d m o r p i a n o t, lik- s o m f ö r a t t l y s s n a till m u s i k e n, m e n i själf - v a v e r k e t l y s s n a n d e till s i n a e g n a p i n a n d e tankar.
Åter såg h a n det där uttrycket vakna i hennes ögon.
Finnes e n d a s t hos £Ä2S, * „ B«U-och Arta.
telefon.
C: ° = s; £ W M
IDUN 392 got, utan händer fortfor att formade spela.
Under hennes sig d e första takterna kan till n u inte hjälpas djup för att — e n af T s c h a i k o w s k y s » C h a n t s s a n s p a r o l e s ».
j a g vill hellre tro, att Melodien tur, tonfall, började sångbart, m e d klagande s o m en suck öfver flydd lycka.
Den a c k o r d likt k v ä f d a oftare, snyftningar.
v ä x t e till e t t mattades af Sången bort i ett De kommo i stilla en Nordman själ säga, hon honom de blick.
vemod.
hvilken text ni det — som finare varit stor fann arma närgånget drömmer er att na- » Hvad han.
och Hvarför stämd, och m i g att en begåfning tas denna därför så öfver att m u s i k är hög- » Men j a g inte kan tänka af h ö g r e r a n g skulle Inte kan inte är v ä r d t in n å g o t t ä n k t eller u p p l e f v a d t.
säkert säga, kunna hvad ni NI tror om skulle att » Jag tyckte mig flicka, tyda » huru menar inte heller få kan rena harmonier k u n n a vara b a k g r u n d e n för något så — » Futtigt! » ifver.
Han råkar öfver Jag till ville De det s o m är ha hvart det dock ni r ä t t i!
J lika Hennes ögon, fritt När dagens ljus jag skådar först — Min färg är ren och klar, Men se ' n jag tillfredsställt min törst, Den färgton ändrat har.
Mitt fel är ej att så går till — Jag kan blott ta emot — Du anförtror mig hvad du vill, Och därför gör jag bot, Ty min natur är öm och vek Och hjälpsam framför allt.
Jag är en boll för ödets lek Och tager allting kallt.
På tio ben jag går omkring — Imaginära blott — Och utaf dem fås många ting, Hvars tydning blir din lott.
Hvad bör man icke tala om Uti den hängdes hus?
Hvad får väl mannen vara, som Vill ta den andres krus?
Hvad är, som barnet älskar mest?
Hvad tiden gör med såren bäst.
En sak att lägga matsäck i.
Hvad Per och Anna kunna bli.
En sällsynt fisk i forna dar.
Af vårens fåglar se ' n ett par.
Två systrar (olika minsann), Förenade med samma man.
En krydda uti korf rätt bra, Fast man ej annars bör den ha.
Hvad ej man bör sin nästa ge, Om ej man slagsmål vill få se.
Hvad ej för kärna du bör ta.
Hvad framför tand du måste ha, Emmy också.
att Men man belåten så.
med godt- så.
.
.
» d e t är n i i n t e, d e t b r y r n i er v i s s t Jag skulle sig n å g o t ut!
vilja » Hvarför talar s ä g a e r » — • h o n förlägen.
Förstår ni inte, att till m i g vill? » stort o c h Charlotte Ramsay; &gt;blomman på Kinnekulle », af Ellen Rey.
(Med porträtt).
— 1 smekets och kärlekens månad; af Emil Kléen.
— » Tolstoyaner »; af Anna A.
— Iduns lä- karartiklar.
V I I: Några oid om uppfödandet af barn under första lefuadsåret; af doktor Carl Flensburg.
— Axplockning ur julkärfven.
— Väfnad som hemslöjd; af Hulda Lundin.
— Det skönas betydelse; en serie uppsat- ser för Idun; bearb.
efter utländsk källa af H. F. V I: Personlig skönhet.
— Från Iduns läsekrets: En protest mot » Hönsgummans » erfarenheter; af — tz.
— Ui notisbo- ken.
— Hvita sippor; skiss för Idun af Nathalia Wallen- gren.
(Forts.).
— Tidsfördrif.
den konventionalism, s o m själ.
L — na.
Charad.
tacksamhet.
Logogryf.
sade (Forts. o. slut i nästa n:r.)
stora o c h strålande, t a l a d e ett från s t ä n g e r själ från M e n det 6 med det själf k a n ni säga h v a d ni såg oafvändt p å henne, o c h en vår- Redigeras af Sophie Linge.
mottagas till m e r a, » tro Vore » Tala något i dem, s o m genljöd inom honom.
språk, har tro, o c h ett i sin var det vara börjar snart dekoration. » säger ni så t r o s k y l d i g t, vill skrifva Omogna kunde att Innehållsförteckning.
Hur gör man, när man tittar snedt?
Hvad kan till askar bli beredt?
Hvad bör man alltid raskt gå på?
Nu får du gissa!
Slut alltså!
Bidrag på.
o c h ensidiga s o m hennes o r d föllo, för det » » Visst — folk Jag o m, » s a d e h o n ifrigt.
afbröt alla s a d e h a n, s k r a t t a n d e åt h e n n e s sorgen ni så- lig känsla drog g e n o m hans sinne.
Men inte m a n bör väl på det nästan köpsbeundran, — så futtigt. » » N å — j a, n o g v a r d e t tarfligt g j o r d t af f l i c k a n!
äkta något tonart. » ja, Men af o c h s j u n g a o m så m y c k e t smått, att d e inte låt — inte!
slösa sina b ä s t a krafter besvärligheter M e n j a g t r o r v i s s t i n t e, att s å Zigenarpojke jag duger sammast.
på, V e t ni, j a g k a n inte f ö r d r a g a det — vackert.
den så?
gå för det!
h o n harmset, ni » Men s a d e h o n lifligt upptagen. » » upptagen n e k a s k a n j u i n t e, a t t s a l o n g s p o e s i n är t a c k - futtiga. » oberörd, » mörknade, j a g d u g e r m e s t till » Men allde- j ä m t läser o c h h ö r m a n sorgelåt öfver h o n o m f ö r a t t v i n n a r e e l l a r e skat- utbrast » det dant.
än h o n h a d e i sin fattige gosses hjärta. » » Ah, » ni zige- den vackra vilda s o m varit hans i soliga dagar, m e n öfvergifvit ter höra en stackars sorgesång öfver inte men varmt.
att p å, » in- då inte vara af h v a d o b e h a g m a n r å k a r d e äro aldrig så » Nej, sången uttrycka. » narpojkes » Man kan själf. » mindre. » m i n lilla b e g å f n i n g.
e n s å d a n e l e g i dik- som d e t ser m a n j u ofta p r o f les oberörd j a g n o g, m e n däri k a n m a n j u alltid p a s s a er, » sade talat m e d v a r e n s a m, stackars liten, han » Mera, vände han.
» G r u n d s t ä m n i n g e n fattar att pliktskyldigast konversera o c h briljera m e d jag rade h o n skyggt.
höra h a vi aldrig förr n i v a r j u a l l t i d så » Ja, » s e r i ö s t h v a d s o m är f ö r o b e - något, ni » Men sörjas! » d e t riktigt, » sva- gör godt j a g var det inte vill ni musik? » » J a g kan inte uttrycka det » Hvarför » Ja, högstämdt? » sångens från hvarandra? » också min zigenarpojke.
liknelse!
att t y d l i g t därtill.
fråga, till därför behandla h e n n e m e d en forskan- af d e t b e f r i a n d e inflytandet » A h, j a g satt j u m e s t för m i g d å n ö d v ä n d i g t h a n å g o t så hörde hon och då h o n såg upp, » Vore en med h e n n e s friska o c h o b e r ö r d a p e r s o n l i g h e t.
a n s l a g af g r u n d - i ert spel, » betrakta lycka min » Jo, finnes d e t är gas Nej, k o m p o s i t ö r e n själf, s o m s ö r j e r » Så ni förkastar Hela tonen.
» Det alltför verklig. » sista s o r g e n s r o p, s o m och förtonade dog kanske öfver s v ä l l d e u t i g l a d a e r i n r i n g a r, b r u t n a af m o l l - m u s i k e n är ä g n a s åt n å g o t sådant.
Man städse vill mitt första klandra, För att det alltid är mitt andra En svårlöst gåta, om ock bra, Kan dock mitt tredje, plus ett a.
Mitt hela ha vi nu för tiden, Men snart dess tid dock är förtiden.
H a n k ä n d e s i g dra- 4) Hvad honom vi göra — och det med allt skäl — Som offra vill lifvet för medbrö- ders väl.
5) Hvarhelst som den uppstår, man ville den be, Om möjligt, att mindre uppslup- pen sig te.
6) Ej nu så gouterad som fordom den var, I handkammarn finnes den ännu dock kvar.
J.
S.
S.
L. Apoköp.
Kors-aritmogryf.
Amalia.
Triangelaritmogryf.
Prydde med mig, rättcåndt, kjolen, Som hon fått utaf sin fästman.
Genom klara fönsterrutan Löpte blicken efter vägen, Men hon slog den ner förlägen, Ty där borta uti kröken Kom han, och hon såg med oro, Att med lögner de ej foro, Som i hennes öra hviskat, Att ej allt var som sig borde, Att han ordet omcåndt gjorde.
Bokstäfverna i rutorna I — III och II- — IV, lästa från vänster till höger, bilda namn på tvänne sommarbarn.
1 — 4) 1 — 3) 1 — 2) 1) På spiseln.
I buketten.
Efter arbetet.
Bland konsonanterna.
C.
C.
S. IV a a a a c e e 1 1 n n 0 r •1 8 10 4 2 10 7 9 10 2 11 12 8 15 1 14 12 6 10 15 1 14 12 15 11 15 5 11 r 1) Böljande, 2) kallande, 3) hän- förande, 4) växande, 5) fyllande.
10 11 13 5 15 11 10 3 7 9 17 6 15 7 11 3 14 14 1 14 7 5 9 11 1 10 17 18 1 17 7 9 | 15 C.
C. s. Anagram.
1) Du centrum för nöjets och skön- hetens värld, Hur trängas ej alla om plats vid din härd!
2) Med omändrad tonvikt — så nam- nes den gud.
Som ungmön med bäfvan hör gif- va sitt bud.
3) Ett höghetens tecken på jorden du är, En hand kan dig föra, en bygg- nad dig bär.
1 16 12 Lösningar.
Charaden: Blomsterbuketten.
Länkgåtan: Klockarmband.
Klo — klocka — lo — lock — locka — ock — kar — karm — - ar- arm — band — and.
Amfikopen: Klinga, kling, Ling.
lin, in, i. Fyrkantgåtan.- ' A L M A III II 1) Bi- » drag », 2) ej att leka med, 3) kan förekomma i bröd, 4) nyttigt ting, äfven på modet, 5) står under träd- gårdsmästarens hägn, 6) kroppen till nytta, 7) yttring af lifslust, kan ock ätas, 8) en fågel.
b — g.
L M I A A K R A A R A B Ifyllningsgåtan: Lennart Torstensson — 1) Ludvig, 2) Vendia, S) hundra, 4) slända, 5) Balkan, 6) tartar, 7) Dakota, 8) Kanton, 9) trohet, 10) Irland, 11) Sergel, 12) ättika, 13) Bremen, 14) Blenda, 15) Stensö, 16) ana- nas, 17) Agaton, 18) Slange.
Sifferlogogryfen: Skön, ön, kön, nös.
Palindrom.
Lilla Anna satt vid fönstret, Täck och fin i aftonsolen, HULTMÅNS Gaoao &amp; Chooolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var " måste af professorerna hrr Joh.
Lang, Seved Ribbing, N i k Orson Gadde.
C.
J.
A s k s u n t doktor Olof Moberg.
