# ID: svediakorp-per105
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,326
# sentences: 1,032
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. '
1893.
4: e haft.
TIDSKRIFT FOR ' SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN ....
.
.
.
,.
F.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
_.
.
.
.
.
-.
-.
.
.
I '.
.
.
;.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
......
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
.
.
&lt; ._.
....
.
.
.
.
.
.
.
.
i.
, _ -.
,.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
-.
-.
.. t. '
.
.
.
;:.
.
.
.
.
.
. '
.
.
.
.
....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
:.
.
.
....
... A.
.
s '.
.
.
IFeseld&amp; ' $i~~ ~ ö r s ~ &amp; &amp; till t .vicj&amp;lformulär III-IV.
: .s.
.
s: A: D., Ej .på andras vingar .. .,.Poem,.
I.
.
.
.
.
.
~ c c Z ' ~ A d t % b o, De ~ g - s&amp;iska, allrnogeflj,ckÖrna &amp; h.
.
,.
.
..
.-d. '
.
.
.
,.
.
,.
.. _.-.
.
.
.
.
.
.
r.
.
.
.- .. _.
n k.
.
,.
:.
.
...
......
.
.
.
.
.
.
:.
.
.
.
.
.
- A&amp;,&amp;~,,&amp;- &amp; t h ~ s ~ o r i ~ ~.
f: y n d i ~.
.
.
:.
.
-;.
.
.En;.
.t.
.
.
.
&amp; t=rblidr - pH ~ 1 8 9 2 ~ ' å r b&amp;latälog.
s..
,:.
.
.
........
.: -:.
.
.
;.
.
.
.
:,?
t ...
.
.....
.
" ' 1.
I.NNEE&amp;J,I;::.
.
.
.
, i.
.
_I .I ...
.
.
.
.
.
.
.
-.
s.
.
.
.
I. '
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
utvandringen till,.
.
.
.
.
.
1,!
, z. a, M.
" ' Cb, Ffån 189.3 - års $ksdag,.
:, -.
,. '.
:.
.
.
, &lt;.
.
.
, Den ottnska kvinnans ddtagaade.
i v.+~ldk&lt;itställsb~en.
i Chicago.
.
%fedd~ianden fran ' redr rika- reder-Forbundet:: ~redrika-.
.
.
rem er- ör bundets ' Arsberaitelse;?, '.
1 '.
.
För Förbundets medlemmar kr.
2: 50.
{För icke medlemmar r&gt;.
4: .00. '
Pris - pr @ &amp; ' ng:
-- p - - - - Tandläkare, G. h o n Hard af-Seger-d.
- _ Alma Härd af Segerstad, f. Björklund.
- =l v RBdfSgniiligstid I-Sr RAdffligiiirigstid 1-2.
- Plombering och artmciela.
tänder.
Allm.
Tel. 86 66 % Drot&amp;i+kng gata92 1 g9 2 $ ' P ?.
S t ~ e T ~ h o l m ~ P.
.
&lt; 4 4 4 4 4 4 - ~ För viben?
Z ~onhllsklädnin~st~, Z Perkaler, Satiner9 Bomulls- - Ylle-Mussliner samt - ~~u-&amp;h&amp;llssko.
la-k~ a * (for bildade flickor).
Grundad 1881.
Föreståndarinna: Proken B. Cronnius.
ya ~ ~ ~ a &amp; - ~.
~ ~ l i l s; L o a %eal@r B, a ~ s VestrB ' I ' ~ädgai7cdsg ' ataira 19.
OB-.
! '
Särskild mats31 för fruntimmer.
.
.
- - - - _ -.
.
- r.
.
-.
- L VedslöGri omöjlig %.
- +giisrne- icke belagds med uagon l&amp;a; steka ä &amp;: förnp.
griidda, utomorctefitligt.
jemnt, - s ä l och fort.
Inga ~briinnylåtara % %t De ypperst,z intyg fx5q&amp;la, l; mc !et.
Kunna ses i verks~zuhet och .$rofras d.
Piigeniör E: - - S.i-JmUN-S Utstiålhiiag och P6m 3~ %-.-~~~ade~ce&amp;76ernL 8 Stockholm.
.
.
-- - Siirskildt f$f - ~elziiinmendera mitt, stora lager af.
-.
- .med- dartill passande öfvertyger.
-.
.
- - .- = - .. - - F - -
Ö r kapitalister, sarskildt friintiminer, liar det liinge varit ett öiiskniiigsinål att kiiiiiia öfverläinna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affärer at iiagon person eller institiition, soin med absolut siikerliet förenade piiiiktligliet och iioggrannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget äfveiisoni prisbilligliet.
En sådaii institution ar.
Stocldiolms Enskilda Banks Notariatafdelning (Lidla Nygccta3z 2 Y, expeditionstid 10-4), soin under garanti af Stockliolins Enskildii, Bmk åtager sig vård och förvaltning af enskilda personers ocli Irassors vardepapper.
Exempel 1.
O111 en person Iios Notariatafdeliiingeii deponerar obligatiolier, inkasserar Notariatafdelniiigeii vid förfallotiderna kiipon- ger och tillliandaliåller deponenten iiifliitna medel.
Vidare efterser Notariatafdeliiiiigeii utlottiiiiigar af obligationer och underrättar depo- iienteii i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt läninar förslag till iiy placering af det ledigblifiia kapitalet.
Exempel 2.
On1 inteckningar deponeras Iios Notariatafdelniiigen underrättar Notariatafdelningen gäldenären däroiii a t t raiitorna h in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, livarefter de inedel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdeliiingen att inteckiiingarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
0ni en Iios afdel- iiingeii deponerad hteckiiiiig geiiom underlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockliolins Eiiskilcla Bank därigenom iippkoniiiien skada.
Förvaringsafgift: 50 öre för år pr 1,000 kronor af deposi- tionens värde, dock ej under tv5 kronor.
Blind för eningens Försäljningsbod s 1 19 Jiacolisgtutmz i9 STOCKHOLM tillliandah&amp;ller allmänlieten till lkga priser af blinda förfärdigade arbeten såsoin: korgir, borstm, enkliwe niöbler, listskor och listinii,ttor, stickr~de, knntiiri, och I s g d ~ arbeten ni.
m.
8 3 Stort lager af Balrnklader för alla fildrar, till och iiied 16 hr.
Goda tyger!
A !r / c~, saama7iftt,ZZ~~.
waodeZ- Z~P-!
BiZUycc 2wisev!
Allru.
Telefou 68 40.
2 Stora Vattugatan 2, hörnhiisat vid Br~inkebergctorg.
10 Bazaren Norrbro 10. '
Aug.
Magnu#sson (etablerad 1860) Förs~iljiiiiigslokaler: necZm botten, en., tvd och t r e tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o, Svarta Yllekl&amp;dni-styger Kulörta och Svarta Sidentyger Schalar och Resfiltar m, m, Observera!
Genom direkta förbindelser nied in- och iitlaiidets förnäinsta fabrikniiter kan jag erbjiida ofvanniiinda artiklar bättre och billigare an nigoii an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genoiii ieqvisitioii af profver och varor latt blifva öfver- tygad om fördelen att Iios mig fylla sina behof af dessa ar tiklar.
Profver på begäran Nk ' le \ etoa le \ ew 6 16. kostnadsfritt, pw 1.86 ' ' ik~-re~ef~n t a 1bTe1ef0n6 s
Om förs1 aget till vigselformul~r.
III.
Försöker m m att analysera det första protestantiska, af Olans Petri författade ~ i ~ s e l f o i m a l a r e sii t, finna vi dar n&amp;- gr&amp; synnerligen kmakteristislra clrag: först den frihet ', hvar- med de åberopade bibeltexterna behailcllas, seclan (len kraft och innerlighet, som utmärker skildringen af makarnes för-.
h&amp;llande inbördes.
Så, t d a r Olaus mindre till mannen om hans af bibeln honom gifna makt öfver hustrun, aii han varnar för miss- bruket af denna makt och den allt f ö r vanliga beniigenheten att bruka den i sjiilfvislzt sinne.
H m upptager viil det gamla bibliska uttrycket: w man- nen skdl lilska sin hustru såsom sitt eget kötts, men haii omskrifver clet på, ett satt, som visar, att haii darrned menar sitt eget. '
$ Z Men icke nog Izarmecl, han förbigår helt och hållet det för nutidens inIinniskor s&amp; krassa och motbjudande ordet: woch de t u skola vmda ett kött ».
Den enhet och samhörighet han ptiyrkar mellan akta makar ar af helt an- Ila11 art.
Så, framhalller han med stor kraft för mannen hustruns likstallighet med honom inför Gnd, och bjuder honom att s&amp; skicks sig mot henne, såsom den där lika mfvedel skall hafva med hoiiom i Guds rike.
Han skall hafva hellile kar såsom Kristus hade sin församliilg k %r, för hvilken han gick i. clöden.
Han antar ilaturligtvis den g m l a satsen, att man- nen ar begåfvnd med större förnuft och starkare natur siii hustriin, men han ser dëri framst e11 plikt för honom att varila och beskärms henne, skona hennes svaghet och gifva,
henne den ära henne tillhör.
Och eftersom kviniian ar ho- nom skapad till hjälp, så skall han tacka Gud för sådan hjälp, alska henne och böja hennes sinne till deii Herre, som gifvit henne L t honom.
» Summa summarum D, a och o af alrtenskapet &amp; r för Olaus 7ifil-le7cen, denim tänkt » i % ömse sidor » såsom den högsta möjliga hängifvenhet.
Så, heter det, att maii och hustru skola i bada sidor älska hvaranclra så, att de ingen människa hafva Irärare än hvarandra inbördes.
Deiiiia deras kärlek skall, så val hos hustrun som hos mannen, öfvergå den, som de Sigim sina f öräldrar.
Samma starka tonvikt på ömsesidigheten af förhållmdet beteckna slutorden, där det heter: att det ligger dem stor mald uppå)) 23å B&amp;da sidor)) att bedja Gud om en maka, med hvilken de kunna lefva i sämja,, kärlek och gudsfruktan, m.
III.
Dessa betingelser, satta i bredd med förklaringen att förbindelsen måste begynna i Guds sime och icke i lösaktig- het eller efter människomening, utgöra enligt Olms Petri villkoren för att lycka och salighet skola å ömse sidor till- skyndas makarne i deras iiktensk-.
Sisom redan nämnts, ai.0 vigselformulären i 1 6 - och 1700-talens kyrlcolzaudböcker i det narmaste lika med Olaus Petrii.
Äfven böneformnl&amp;ret, som alternativt föregaic 1 G 1 4 h - s vigselakt, ax mmärkningsvardt.
Det har många vackre ord om karlek och förtroende makarna emellan, blandade med de stränga gczmmaltestameiit1ig.a tillsägelserna.
Så, ställes bland orsakerna till äktenskapets stiftande främst den, att makarna skola » göra den m a den andra.
troget bistånd i allt det, som hör till det t i d i g a och eviga lifvet)).
Vidare säges visserligen, att mannen blifvit satt till huf- vucl för Irviiinan för att efter sin förmå,ga henne » föriiufte- ligen regera,, meii också, för att » undervisa, trösta och be- skydda » henne; och » öfiier allt cZetta » skall han älska henne som sitt eget lif, » icke vara bitter emot henne, utan bo hos henne med förnuft8 och, gifva henne sin ara » så,soiii ock medarfvinge till lifsens nåd.
.
.
a.
Hustrun anbefalles att vara sin äkta man hörsam saisom sin herre, dock med det viktiga tillagget » i allt det sona 7tvist- Hon skall ocksa vara sin man r) behj&amp;lplig, ligt ocla udigt 3 ')).
g i h goda råd och aiislag uti alla kristliga och lofliga före- Så, långt vkra utdrag ur böneformuliiret. " ')
Va1 uttalar dess förf.
sig icke med sk djup innerlighet om k~rleksförhållandet mellan makarne som Olaus Petri, men haii framstaller det dock sksom ett mycket riktigt mo- ment i aktenskapet.
Sksom vi sett aktar h a n icke heller fgr rof att vid hustruns lydnadsplilrt mot mannen fasta ganska va- sentliga villkor, hvilka förutsatta, att det kan finnas tillfällen, då, hon ic7ce bör lyda.
Dessutom ger lian å t hustrun plikter och rättigheter sisom riidgifvare och hjalpare, hvilket lyfter henne f r i n den passivt lydande stallning, som ganila testa- mentet och epistlarnes förf.
klagga henne, till den af en verk- sam och förtrolig medarbetare.
Me11 det gamla böneformuliiret bar ä,nnn en sarskild egendomlighet, som h k bör bemarkas.
Hustrun skall, heter det n&amp;inligeu, icke regera öfver sin m m, ~iitm vara stilla, ty dter fallet sade Gud till Eva, och i hennes person till alle kvinnor: din vilja skau vara din Inan undergifven, och haii skall vara clin herre ».
Det lilla tillagget %efter fallet&gt;) &amp; r en dyrbar och val- behöflig erinran, som kastar nytt ljus öfver de motbjudande orden, öfver hvilka de flesta kvinnor låta blicken glida hiin med.
en inre protest, utan att vidare gre~iska deras innebörd. '
Hustruns förnedring till en viljelös varelse, stalld under mannens lydno, tillhör saledes icke iiktenskapets ursprungliga vaseude, utan dades Eva som en straffdom .&gt;efter fallet.
*) Vi kiinna ej afhAlla, oss a t t hiix ineddels Bfveii en del af den audr: i n1tern; ltiva bönen nf 1614 i all deds trolijtltnde innerlighet.
2 0 Gadli som iiim och qwiriun Iiaffner foghat til s-nian och Iiaffuer giffuit thein eii sAdniia melsignelse a t Iiwmkeri Aclams synd eller Noe flood kiiiide lienne förtaga, S&amp;&amp;see nu iiiilleliglm til thesse tliinn tienerinne, soni giffs i ninud- seus wold och begisrar mara aff tich beskKrmat.
Gin n5deiin a t haii iiiQ: " l iipfyllns inedli kerleck och fredli; och wam trogheii och kysk, ocli giffua sicli i ecliteskap efter Cliristi sinne: ocli a t hon iii55 j sitt liffiierrie epter- föli.
?, heliglin qwiniior, at hon m&amp;&amp; m u a kiirkoiuiiien som Bacliel siiiom inaane, forst.onclig soin Rebecca, lifliin lenge och wnrn troglien soni Sara 0.
S. V. '
Detta ar ju doc$, något ' helt annat!
tanker man, och drager en befrielsens suck.
Mm skal1 annmarka emot oss att Paulus och Petrus upp- repa dessa förnedringens ord, så snart aktenskapet kommer på, tal. ").
Men vi hafva rätt att vädja från dem till deras och allas vår herre och mästare.
I sitt enda yttrande om äktenskapet, enligt Matthei berättelse, upprepnr Jesus, efter genesis de förklaringar, som beledsagade äktenskapets stif- tande; men däremot säger han icke ett ord om att hustruns viljn skall vara mannens undergifven~ eller att ahon skall kdla honom h %rre ».
Hvarf ör?
Helt visst därför att Jesus visste sig vara kommen för att fnllborda lagen och återgifva viljan dess urspruilgli,as frihet.
Hela Jesu uttalande om äktenskapet innebar ett försvar for kvinnan, ett likstiillande af hustrun med mannen, så väl i skuld som ansvar.
Och det borde ju då vara tydligt, att han ej kunde upptaga såsom tillhörande aktenskapets viiseii den straffdoin, som drabbat hustrun ensam.
For att öfvertyga oss harom, kunna vi jämföra det kikmed aimloga förhå,llandet, d&amp;, eiiligt Jokaiiiies ber8ttelse, iiktenslrapsbryterskan, dömd att stenas, f ördes inför Jesus, Iivilken, sedan haii nödgat hennes anklagare att erlr %niio sig icke vara bättre h hon, aflyfte straffdomen fr&amp;n den skyl- diga och gnf åt hennes frigjorda viljn den första, impulsen till bättring: » gå och synda icke härefter))!
På dessa grunder drista vi, i dl ödmjukhet och iitail något förrniitet försök till teologisk bevisning, uttals såsom vår f astn ö f vertygelse, att till&amp;yanclet af &amp; n gu~nmc~~z~c7is7~~~ strc$ ?onien 8jC2 ' er 7 / .z~strzm p&amp; c7et 7; ristlip aktens7ccg~?, u ?.
stric ?ci ?zde mot Jesu.
nrizcici.
Och likviil sker det an i dag öfver nästan hela den lrristiia världen.
Blott ett elida ulldantag frkn denna bar- bariska regel lärer kunna uppvisas, och detta undantag - vi det med stolthet - utgöres af Sverige: sedan år 18 1 1, då vårt nu gällande vigselformulär stadsfiistades, hm S %@ ") Siikert finner detta sin förklariug i österliiiidingens urgmila 13gn iippfnttiiing n.f kviiinnu, Iivilkcii dock icke borde fortplnutas p&amp; vesterliiii- diiigeii Wuda iii i rbra tider.
nämligen ingen svensk lcvinna, i n g å t t i det heliga iLkte1iskii; pet u n d e r villkor att a p y g i f v a sin fria, vilja och k z h a sin man herre.
V i älska, t r o, att h o n icke heller hädaiiefter skdl behöfva g ö r a det.
IV.
Handbokskoiniténs ' föreliggaude förslag till nytt vigselforiniilär skiljer sig i väsentliga delar från så val våra äldsta, protestantiska vigselritiial son1 från det ilii gällande.
Griindskiliiadeii torde ligga däri, att äiidriiigsförslaget Betonar ilastan iitesl~itaiide de religiösa k r a f ven, Iivareinot det första protestantiska foriniiläret s&amp; väl soin det af 1811, ställer i bredd ined dein, såsoni lika viktiga för ett sannt akten- skap, det personliga kärleks- och sn~izAö~.igl~etsk~~~; fcet samt pliktförl~ % landet nza k a m e e~izellan.
Va1 niimiier iinclringsförslaget i sina iiilediiiagsord » ob ?.ottslig troAet och iqzbördes ktidek)) såsoin den första föriitsiittningen för akten- skapet; ineii det utvecklar icke denna griindidé ocli drager daraf inga sliitsatser rörmdz inakarnes inre, personliga förli~llanden.
Andrings- förslagets författare frainstiiller icke, sLilson1 Olaiis Petri, karlelreii sa- so111 den lefvande principen i äktenskapet, det öfver allt viktiga wsumiiia siinmiaïiini~ af allt öfrigt, so111 tillliör aktenskaplig plikt ocli ratt.
Kiirleken är i komitéförslaget en förutsättning, en iitghngspiinkt, soin visserligen ä r af stort värde inen likväl kan af författaren af- fardas med Blott fyra ord.
Troheten iii.
till och ined stiilld framom kärleken - lagen fraiiiför evangeli~iin!
Och likviil fragar inan sig - är ej Irärlekeii vill1; o~et för troheten, nledlet att göra troheten inöjlig ocli lätt, ja, att göra otroheten oniöjlig?
Men vi följa vidare koinit6Qörslaget.
Under föriitsättning af obrottslig trollet ocli inbördes kärlek, blir uppgiften för inakarile att salltiner söka iippbygga sitt liein till en Herrans Boning, dar lian var.
der kand och ärad.
och dar inedleinmar iippfostsas för lians Ilirninelskn rikes.
Sedaii koinina de viilkiiiida orden &gt;för den skiill ligger det vikt uppii att bedja 111. in.
w Här kvarstiir saledes den gamle ovissheten on1 livilkeii af makarile, so111 Wsgftas med den onäninda bedjaren, en ovisshet, som s&amp; lätt kiinnat skingras med det vackra tillägg Olaus så ofta anviinde: sh bida sidors.
Men liar ta1a.s i de sedvanliga all- manliga ordalagen on1 vikten af att bedja Glid on1 en shdaii niaka, och
114 fortsättes sedan, rsom lefver i Jesu Kristi tro och med ett hjärta, helgadt ' af lians aiide, vill redligt vandra på Guds budords väg,.
Allt livad i vårt iiii gällaiide ritual säges om inannens och liiistruiis ömsesidiga plikter samt Iiurii de skola förelysa ' hvarandra i gudsfruktan in.
in.
al- liar borttaget.
afveii afslutningen är så till vida föraiidrad, att d % det i vårt iiii varande formulär varder oss sagdt, att äktenskapet främjar den 7hllgsta lycksaligliet $i jordan, där talar koniit6förslaget om wförZjufva~ztlet af lifvets nzödor och mildran- det af dess lidu9zcle D, livaref ter tilläggas de vackra orden: cliir varder dem ock gifvet att k u m a befordra l~vara91dras eviga va1.r .&amp;lidringsförslagat förutsätter, som vi se, att brudparet, öfver livilket dessa allvarliga och liögstäinda ord skulle uttalas, redan iiro variiit troende, att icke säga fullt utvecklade kristna.
Då veta vi likväl, att de allra flesta brudpar äro sh unga, att de i basta fall ännu stå kvar i sin froninia., inen otänkaiide eller grunda bariidoinstro.
E j sällan liafva de - isynnerliet inäniien - redan påverkade af tidsandeii, iidragits i tvifvcl och andlig kamp, som väl framdeles kan leda till.
seger, men skiille göra det omöjligt för kontrahenterna att mottaga shdana höga religiösa uppgifter, som det ifrågavarande för- slaget vill förelägga dem.
Xutideiis iingdoiii ar för ärlig eller liar för niycket niod att afgifva ' löften iitan mening.
eller tro, så som ej sällan skett i förflutna tider.
Och för kyrkan blir det till skada och icke till gagn att mottaga shdana löften.
Då iiii icke aktenskapet, livarken på apostlarlies tid, e j heller enligt vår protestantiska Bekännelse, betraktas såsoin någoii tros- akt i egentlig inening, utan apostlarne tillät0 äktenskap t. o. ni.
mel- la11 hedning och kristen, räknande p [att den ena kniide sinhingom vinna den andra, torde ett sidant vigselformiilär, som ar likllet i all- niaii religiös anda, just såsom vhrt nu gallande, vara både .tillåtet och riktigt.
E n aniiaii aninarkning kan göras vid borttagaiidet ur förslaget af Paiili ord: ~Naiineii skall älska och ara sin liiistru ».
Möjligen liar förf: ii velat förbeliålla all äran å t Gud, inen i så fall kunde väl det snarlika nieii euklare iittrycket Iios Petrus,, &amp; Ian- neii skall hedra sin liiistru.lio, saklöst kunnat tagas med.
Helst när nian efter vigseln Bterfinner i sliitordeii den gamla judiska straffdomen öfver hiistriin, anförd efter Paiiliis, så hade det andra apostoliska budet: ~BIaiiiieii skall älska och ära (eller liedra) sin liiistru, väl beliöfts till motvikt, och kunnat f örekoinni a misstanken att förslaget vill nedsatta kvinnans inäniiiskoväi.de. '
'
Det är sannt, vi måste med glädje erkanna, att förf: ii af ändringsförslaget icke intagit straffdomens oevangeliska ord under formen af makarnas aflagda löfte, utan först i afslutningen af akten.
Där heter det:, Så hören hvad Gzccls ord säger därom D i st. f. vårt nuvarande D.
.
.
så larer oss vbr fi.iilsciqme~ etc.
Men att nödga brudparet att afhöra dessa ord, antingen med en inre protest, eller i kraft af den slentrian, som dödat så månget trons hjärtblad i ungdomliga bröst, - hvad vore därmed vunnet!
För vår del äro vi öfvertygade, att första följden af ett obligatoriskt vigselformulär, sådant som det föreslagna, skulle blifva p6buclet o m obligatwisl~t civiltikde~zslca2~ Det g i r nog där- hän Kndå och behöfver ej innebära iiågon olycka, om det sker i lugn och under godvilligt tillmötesghende.
Men om lageii skulle fram.tviagas genom ett missgrepp af kyrkan och under formen d en fiendtlighet mot henne, så, vore det i sanning illa och skulle kuniia göra klyftan mellan vår kyrka och vårt folk ännu större och mera hotande an den redan är. '
P k grund af de anmärkningar vi gjort mot det före- slagna vigselformuläret, och styrkta af ett uttalande af en af ' våra mest ansedda högre präster, biskop Martin Johansson, som sagt att det föreslagna vigselfoimularet behöfver om- arbetas för att det må erhålla vederbörlig enkelhet m. m., drista vi å, vår sida uttala den önskan.
att det ic7ce måtte blifva af kyrkomötet antaget.
Va1 kunna vi förstå, att det kan finnas mången rätttro- gen medlem d v k kyrlra, som önskar ett mera rent religiöst vigselritual än vårt af 1 8 1 1, iiar det kan fås i en enkel och hjärtevinnaiide form; .men i så fall vilja vi föreslå, att det af 181 1 måtte oföriindradt eller med nå,gra smärre om- skrifningrz f å bibehållas och brukas, efter brudparets val, alternativt med det nya.
Handbokslcomitén har i förslagen till nya anordningar vid gudstjänsteii - och som det synes oss med ratta - ställt så niånga alternativ till prästernas fria val, att det ej gärna bör nekas att erbjuda församlingen, särskildt har brudparen, samina frihet.
Till slut iitigra ord för att förelromilis allt missförstånd af vår afsikt.
Då Paulus ger viljan fri från så många gemla bindande stadgai.
i afseende på, männen, tro vi det val borde vara oss protestanter tillåtet att tillämpa srniria kristliga frihetslag afven för den gifta kvimans rakning.
Meii vi hafva iiatur- ligtvis ej barrned taiikt oss, att en sådan frigörelse skulle ' leda, till ett kallt oberoende man och hustru emellan.
Tvihtom tro vi, att just det frivilliga, ömsesidiga beroendet då först kunde göra sig gallande; att sammai~smaltningen af två fria viljor till erc då, blefve regel i stallet som nu undantag.
För öfrigt har ju den frigjorda viljan ratt afveil öfver sig sjalf.
)) Allt ar oss tillåtet, men allt ar oss ej nyttigt ».
Sådant kan aktenskapet vara, att hustrun med gladje tager mannen till sin herre; sådant ock, att endera gmten tvingas att binda sin vilja under den andras för att ej k o m a olycka åstad; men deta ar d å » för människornas ondskas skull.
D Slutligen kan, Gud ske lof!
tiktenskapet också s&amp; vara och torde, med ömsesidig god och fri vilja, d t mera så blifca, att det vore d&amp;raktigt, ja omöjligt, att utbyta ett innerligt förtroligt karlelrsförhållande mot elivalde och ofrihet.
HSir om n&amp;gonsin galer viht valspriik: Det tir mc7cist (7e92 snn9zcc friheten, som @ - iWcw oss fiYh c7en fcds7; cc.
Essekle.
" Ej på andras vingar. "
Frii~~gtc11zsf: ivZZ jag till te&amp;let sttillck Trottnamle stepz; lyssna jag ville Till naognnd 7wisten, b&amp;as c.f tukt Bort tilj Gucls rikes 7 ~ l i g a gdrclnr.
117 De svenska allmogeilickorna och utvandringen till Danmark.
I Dagnys l: a och 2: a häfte för %r 1890 förekoininer en reclogörelse för svenska allmogeflickors utvandring till Danniark, livari påpekas såsoin en väsentlig orsak till densainma de ytterst torftiga och knappa förliållanden i livilka allmogen lefver i södra SniBland och noma Blekinge, de orter livarifrc2n iitvandringen iiiest äger rim, i följd hvaraf det är nästan oinöjligt för befolkningen att Btininstone för närvarande vinna uppeliiille i lieinorten.
Vidare frainhåller artikeln det dåliga inflytande i sedligt afseencle, soin denna niassittvandring till Daimark af svenskt tjiiiistefolk, ined ändainiil att iiiider soininar- niånaderiia söka arbete i ladiigårdariia eller i Iivitbetsfälten, i allniänhet ntöfvar p % den svenska allinogeflickan, och slutligen påpekas sc5soni en af de största f arorna de dlliga 2 scautoriserecle feste7contomwe - koni - inissionskoiitoren i Köpenliamn, - livsrest ofta bedrifvits en formlig handel af den mest iippröïande art med våra oerfarna laiidsinaniniior.
P&amp; uppdrag af en af Fïeclrika-Breiiler-Förb~~izdet tillsatt l&lt;omité och ined anslag delvis af Patriotiska sällskapet företog jag liösten 1889 en resa i södra Sverige och Daimark fur att insamla uppgifter aiigbende den daiislra iitvandringen, och clet var i den ofvaiiiiiiiiindn artikeln resans resultat frainlades.
Mer %n tre Ar liafva sedan dess förfiiitit, och en redogörelse för de föriilidringar, so111 däriinder iigt rim ined afseeiide 113, deiiiia ut- vandring torde ej sakna sitt intresse.
Jag tillater mig dock att för- utskickii några nieddelandeii o111 Iiurii myiidiglieterna i de lan, livar- i f r h utvandringen foriiiiniligast försiggh, betl~ikta denna sak, d5 clessa bäst böra kunna bedöma deiisaiiimas verkningar.
I konungens befalliiiiigsliaf \ raiides i Blel~inge lii~z senaste feinårs- berättelse (1886-1890) skrifves: » Samtliga dessa utflyttniiigsr med- föra för landet högst fördiirfliga verkningar, i det att en vaseiitlig del af landets bästa arbetskraft g&amp;tt förlorad och inycket peiiningar utdragits ur riket.
Hvad, siirskildt betriiffar utflyttiiingarna till Dan- mark och Tyskland, Iiafva, clessa det onda med sig, att de utflyttande, livilka sällan atervända med samlade arbetsförtjänster, tillgodogöra utlandet sina basta arbetskrafter och 3,terkorniiia merendels ined en af arbete iitsliten kropp eller Iielilsiindas ofta alldeles iitarinade och inånga af kvinnorna ined flere eller färre uti utlandet förvarfvade oäkta barn, nästan alla då koiiinlande fattigförsörjiiii1gari1~ till last.
w I femhrsberattelsen för ICr&amp;tinnstnds 1An (1886-1890) skrifves att ~iitvaiidrarne ofta Hterkoiiiina till lieinlandet i iiödstiilld beliigenhet,
icke sällan lieiiisända af utländsk myndighet&gt; och vidare nieddelas, a t t iinder åren 1886-1890 antalet från Danmark till länet lieinsända kvinnor var 118 och antalet barn 93.
I fMnl~nö7~us ' liilzs (1886-1890) feniårsberättelse läses, att, fort- farande gäller detsainma soni konungens befallningsliafvande i tidigare feniårsberattelser anmärkt, neinligen att vistelsen i det främmande landet sallaii befinnes liafva ländt till båtnad.
De återvändande äro ofta stadda i nödställd belägenhet.
a I-Contingens befallningsliafvande liade iiiider feinårspeiioden lämnat understöd A t 1,334 från Danmark lienivändande svenska iinclersåtare.
(Xian liar i denna uppgift; icke skiljt p&amp; inän och kvinnor).
Senaste feinhberättelsen för Kronobergs 1Zin innehaller obetyd- ligt i denna sak iitöfver de siffror ai~gåeiide iitva.nariiigens minskning, Iivilka aterfinnas pk annat stalle i denna redogörelse, men dess fein- Qrsberättelse för Rren 1876-1880 innehåller bland annat, att af de 1,272 kvinnor, som iinder 5-årsperiodeii utvandrat till Danmark en- dast 455 återkonimit och att af dessa ej mindre än 56 genast efter lieinkoinsten fallit fattigvården till last, samt 142 varit antingen sin- iiessjtika, atföljda af oäkta bara, dömda för groft brott eller beryk- tade för osedlig lefnad.
Lika bedröfliga Iiro de tippgifter Daninark lämnat angående de svenska allmogeflickorna.
Alla kvinnor, som i Dailinark dömas till straffarbete (alltsa för gröfre förbrytelser) öfverläinnas till straffängelset Kristiai~sliavn invid Köpenhamn, iinder det cle kviriiior, som dömts till kortare fängelsestraff, aftjäna detsainma i fängelserna riiiidt om i lalidsorten.
Vid Kristianshavns fängelse voro iiiider åren l 8 8 3 - 1892 intagna 1,112 kvinnor och af dessa voro 101 = 9,io, % svenskor.
Under samma tidrymd dömdes i Danmark för barnamord och liknande fö~brytelser 188 kvinnor och af dessa voro 37 = 19 % svenskor.
Vidare läninas från sainina fängelse den uppgiften, att iinder åren 1866-1892 dömdes i Daiiinark 24 kvinnor att mista lifvet.
Af dessa vor0 7 = 29 % svenskor, alla dömda för barnamord: ':).
Har må ock ilainiias att under polisens i Köpenliainn tillsyn sksoni misstänkta för osedlighet voro 1889: 866 kvinnor, dIraf 122 = 14 % svenskor.
1890: 834 w 89=10 % D 1891: 869 w w 02=10 % w Dessa siffror aro tillriickligt vältaliga, de torde tillfyllest visa det Beriittigade iiti att söka stafja en iit.vanclriiig som för våra lands- * maninnor medför sh olycksbringande följ der.
: i::: 7 ") Ingen af dessa dödsdoinnr gick i verkstalligliet.
De åtgärder, soin af deii af Fredrika-Breiner-Förbniidet tillsatta ltoiiiitén för utredande af de till Daiiinark iitvandraiide allinogefiickor- ilas ställning ocli arbetsförhållanden vidtogos, &amp; syftade, sedan iippgif- ter fr&amp;n södra Sverige och Daiiniark iiilieintats, Iiiifviidsakligen att fästa uppmarksamheten på de faror, so111 voro förbundna ined atvan- driiigen, att varna för de omtalade fiistekoiitoreii saiiit att liäiivisa till ett verkligt phlitligt koininissionskoiitor.
Koinitéii lat därför våren 1890 trycka ocli till prasterskapet i södra Sverige utdela ett slags adresskort.
Dessa kort varnade för de clåliga fästekontoreii och Iianaisade till det af Dansk ICvindesainfiind i ICöpeiihanin stiftade och af in y iidiglieterna godkända koiniiiissons- kontoret för tjänstsökaiide kvinnor, adress Stiidiestrzede 1.
Korten iit- delades i ett betydande antal genom priisterskapet till iitvandraiide t j änstflickor.
Dessiitom oii1bestjri.de koinitéii författandet och iitgifvandet af sill&amp; folkskrifter, hvilka i ett ' antal af 12,000 exeiiiplar iitdelacles dels genoin prästerskapet ocli dels geiioin välvilliga skollärares försorg.
Dessa sin&amp;skrifter inneliållla skildringar lir det verkliga lifvet ocli äro till frainst$lliiiilgssättet liiiiipade efter allmogens iippfattniiigsf ÖrinBgc?,; de liafva äfven, so111 det tyckes, blifvit inottaglia ocli lästa med be- gärligliet och intresse.
Afveii i Daninark Iiar med beröinviirdt nit arbetats för saken.
Redan under flera å r hade för frAgan intresserade inan geiioni nio- tioner sökt vinna riksdagens bifall till en lag, som skiille förhiiidra.
de r uazitoriserede~ fästekontorens verksamhet, men förgäf ves.
Å r 1891 fran~lades ånyo förslag i denna riktning, denna g h g af danska rege- ringen, och Blef då af riksdagen antaget.
Vid friigalis behandling begagnades de af F. 13.
F. samlade uppgifter sRsom be~~sningsme- terial.
Den nya lagen bestäiiliner bland annat, att koiiliiiissionärsskal) icke niå iitöfvas i saminaiiliaiig med idlcaiide af iitskänkniiigsrörelse, och att i större stader komniissoiiskoiitor för bhde inän och kvinnor icke må inryniinas i sainma ägendom.
Lagen bestiiininer vidare straff: böter eller i vissa fall fängelse för den so111; ~fordrcr eller i-nottager betalning utöfver taxan eller mot biittre vetande lämnar oiiktiga iipp- gifter, eller iiarrar och förleder folk att läinna siii tjänst, eller » f$- s t e r ~: ':) iniiiderårign iitaii in~lsnlans saintycke V ni.
in.
Natiiïligtvis är det annii för tidigt att kiiniia iakttaga verk- *) i hiifviidsnk motsvaraiide rirt ustiiscljn&gt;.a.
ningarna af denna lagstiftningsåtgard, men det ar att hoppas, att den skall niinska farorna för de svenska tjaiistflickorna i Daninark.
Verkningarna af arbetet i dess lielliet hafva emellertid redan börjat visa sig, och den ena iiiiderrattelsen efter den andra liar in- gått, tydande på förändrade förli&amp;llaiideii ined afseende p&amp; svenskt arbetsfolks utflyttning till grannlandet.
Då dessa iinderrlttelser tycktes utvisa en minskning af deii svenska utvandringen, var det af vikt att erfara, om utvandringen verkligen aftagit eller om densamma inåliaiicla fortsattes fastan ined undvikande af (le föri.
sh illa kända koininissionskontoren; att få veta, livilka orsakerna kunde antagas vara till denna minskning, i händelse en sådan verkligen förefiiiines; och sist inen ej minst att erliålla upp- lysning o111 Iitirii det blifvit möjligt för clen del af befolkningen, soin förr iitvaiiclrade, att iiii i hemlandet vinna sitt uppehälle.
För ernående af kännedom i ofvaiistående viktiga punkter iii- fordrades uppgifter friii Danmark och södra Sverige.
S&amp; väl konungens befallniiigsliafvaiide i länen, prästerskapet och de bibelkvinnor, livilka arbetat i Daniiiark, som ock poliskontor och fangelser i Köpenhamn samt sliitligeii enskilda persoiiel * liafva välvilligt lämnat de erforderliga nppgifterna.
I det föl j ande skall jag söka saininanföra de upplysningar, soni erli&amp;llits, då dessa torde lämna förklaring till.
den förändring till det battre, so111 med afseeiide B i~tvniid~iiigeii ägt rum. '
Att antalet tjänstsökande, soni vändt sig till koin&amp;sionskbnto- ren i Köpenhamn, aftagit, franigår af föl jancle meddelande fran Dansk ICviil desamf uiicls aiitoriserede fcestekontor.
~ J e g kan da derlios nieddele dem, a t det siclste A a r omtreiit ingen sveiiske Yiger liar vzeret her, og a t det ikke blot er saa her til Kontoret, men at det er saaledes paa alle F~stekontorerne, a t Tilstrsniiiiiigeii er aftaget mere og mere, og det sidste Aar helt.
For Laiidnicendene er Saviiet ineget stort, (la de ved Mai og November altid tidligere var sikker paa a t kiiiine fan en Del Meieri- og Roepiger af de svenske, som ved de 2 Skiftedage iscer kom hertil, men nu er der ingen at fas.
Her fra Kontoret bliver jo nok i Aarets Lob bort- fsstet en Del svenske Piger, men det er saadane Piger, som tidligere har haft Tjeneste i Daninark.
:) A t t utvandringen af ven till den danska landsbygden niinskats framgk genom följande uttalande af bibelkvinnan IkIargaretha Jonsson, soin iiiider flera somrar rest omkring p&amp; de danska agendoinarna, dar svenskt arbetsfolk förekommit.
Hon skrifver: » Att utvandringen aftagit är nog sanning, ty sockerfabrikerna '
121 på Laaland liadc af brist p % svenska flickor införskrifvit ett 30-tal ryska pigor sista soiiimareii., A t t afven tyska flickor börjat arbeta i Danmark fram&amp; af en notis i NationalticZende, livari nyligen.
meddelats, att från Ost- preiissen ankommit 400 flickor för att i sommar arbeta på de danska livitbetsfälten.
Dessa flickor stå under uppsikt af en äldre gift ~ Q k o n o m ~ som, följt med frhn deras hemort.
d e t a r ock att hoppas, att flickorna genom denna anordning koinnia iinder battre skydd, 211 hvad förliållandet varit med de svenska arbeterskorila.
Vid de förfrågningar, som gjorts hos en del försainlingar i södra Sverige, liar från de flesta af dem kunnat svaras, att iitvaiidringsn aftagit.
Så skrifves från en försainling, att iitvandringen af allmoge- flickor därifrhii till Daninark nitstaii alldeles upphört, från en annan församling, att utvandringen till Danmark betydligt aftagit o. s. v. A t t iitvandriiigen minskats torde man sålunda kunna anse som ett faktiiin; detsainina visa afven nedanstående siffror, eliurii de på samma gång vitna 0111, att utvandringeii likväl fortgår i ganska betydlig skala.
Antalet af de ~oplioldsbsgeriu ' ~ '), som frkn poliskontoret i Köpen- hamn iitlaiii~iats till svenska tjänstflickor iinder de senare åren, liar uäinligeii varit Kr 1889 ..................... 394 st. 2 1890 ............: .. ...... 307 D 1891 ..................... 313 B » 1892 ..................... 287 B Bevis af sainina art gifva ock följande af statistiska byråii läin- nade uppgifter angående utflyttningen till Daiiniark frin Kronobergs, Blekinge, ICristiaiistads, ~Ialinöhiis, Hallands och Kalniar laii af ogifta kviiinor öfver 1 5 år under tiden 1885-1891. " " ")
, Landsbygden.
Stiideriia.
Hela omrAdet.
Ar 1885 ............ » 188G ............ » 1887 ............:, 1888 ............ l889 ............ D, 1890 ............ w 1891 ........... 707 683 584 597 591 510 483 391 331 359 423 332 244 218 1,098 1,013 943 1,019 933 754 701 *) En s k.
~opliolclsl~og~ s k a l innehafvns af hvnr och en som i Dan- mark söker tjiinst; eu stor m#ngcl tjlustflickor uttaga clock opholclsbog först (1: ' de anliincla till sin best&amp;miuelseort pH landet.
O G) Utvandringen försiggdr i mycket större skala, 5ii dessa siffror an- gifvn, ty de statistiska t: bbellerna upptaga endast sfidaila personer, som be- gikt utflyttningsbetyg fïln siii församling; flertalet reser iitail att begka sddont betyg.
.
- As1886.
x Lands- Sta- Hela Lands- bygden.
desna.
oiiir !idet.
bygden.
P -- As 1891.
StM- v Hel: &amp; derna.
onirbdet.
93 .- 93 Kronobergs läii ...... 229 1.
230 2 Kalm ar ...... 21 23 5 22 l7 Blekinge » ...... 119 41 160 108 20 l28 Kristianstads » ...... 173 27 200 140 13 153 alinölis ...... 142 290 233 1.10 172 282 Hallands s ...... 23 20 43 15 8 23 Siimina 707 391 1,098 483 218 701 Vid betraktande af dessa siffror tyckes inan på ett alldeles direkt sätt kiiiiiia spira Fredrika-Breiner-Förb~mdets inflytande, då en niarkbar minskiijiig i utvandringen visar sig år 1.890 och det just var hösten 1859 som Förbundet upptog denna utvandringsfråga.
Liknande sp8r efter Förbundets verksainhet torde man finna däri, att minskningen i utvandringen egentligen ägt rum iiioin I&lt;rono- bergs l#n, det län, livarifrån utvandring förr inest utgått, och dit Förbundet därför förlade sin liufvudsaklig~ verksamhet.
E t t bevis för att utvandringen det oaktadt äniiii fortgår, finner inan däri, att Margaretha Jonsson i samma bref, som ofvan citerats, langre lied skrifver, att] ?h de G8 gårdar, soii1 hon och en annan bibe1kvii; na besökt iinder sommaren, de träffat 879 svenskor.
De soin ä it vandra synas emellertid numera undvika koniinissioiis- kontoren i ICöpenliamn och undgii därigenom en af de största faror, som dessa resor förut inedförde.
Så skrifver kyrkoherden i en af 8målands landsförsaiiiliiigar, sedan lian först meddelat, att utvandringen af allmogeflickor från lians församling fortgår oförminskad: med afseeiide på utvandring a.f tjänstepigor till Danmark Iiafva de förr vanliga mellanhänderna, s. k. stiidselmän, koiniilissionarer och stiidselkontor alldeles upphört.
Pigorna göra numera aftal med sina linsbönder i Danmark om tjiiiisten för niistkoinmaiide år, taga då ined sig en och annan nybörjare, som saknar plats och bereder henne en sådan och det sodomitiska Köpenliainn sky de soin pesten.
J a g liar icke hört, att någon inom min församling varit nog olycklig att råka ut för en sadaii förförelse.
Betecknande är- att på en folkinängd af 3,365 personer äro under 1892 har icke födda mer än 2 oäkta barn och af deiii li&amp;rstaininade intet f r h Da1imark.s Frhgar man efter de skäl, so111 föïanledt ininskning i de sveii- ska tjänsteflickornas utvandring till Danmark, framstallas de vanligen i enlighet ined nedanstiiende af en priistinan uppgifiia punkter.
a) Den dåliga och ofta lijärtlösa beliaiidling de där rönt, isyiiner- het dh de blifvit förförda eller af nhgoii orsak blifvit sjuka eller an- iiars oförmögna till arbete; b) Det inyckiia obehag och de tralcasserier frbii polis, koiiiiniinal- iiiyndiglieter ocli fattigviolrden, so111 förorsakats genoni de sjukligs och d eriies- fallna tjänstflickornas %terförpassande och öfverföraiide till f; ' d landet likt brottslingar; c) Dessa flickors bekyininer och srbriglieter a t t sedan liar lieiniila f å någon iitkonist eller vinna ' sin bärgning, ty sällan 11s de fatt ii&amp;- got bidrag från fadern till det eller de barn de inedföra från iitla.ndet; d) D e varningar och iipplgsiiingar soin s % val genoin priister- skapet och fattigföresthildariie soin ock genom Fredrika Brenier-För- biiiidet meddelats och spridts bland folket.
Ofvaiinäinnde prästinan fortfar: Med ett ord: » iitrandringen till dessa länder Itar förorsakat bhde emigranterna sjiilfva, deras föräldrar och anhöriga, griisterskap och fattigvård etc. sh inycket besvär, svhriglieteï och bekyininer, ja för de flesta förliistes och kostnader, a t t jag tror a t t de.
flesta lm ledsnat vid den slaf inarkiiacleri.
D Liksoin det pk den tid, d&amp; iitvandriiigen stod på sin 1iöjdpiinl; t var omöjligt a t t säga huru ni %ilga so111 iitaandrade, lika oinöjligt iii.
det iiii a t t bestäindt säga, i hvilkeii grad iitvaiiclringen iniilskats.
Maii kan blott af sniiiniaiist~iiiiiia1ide uppgifter sluta sig till att den- sainnia betydligt aftagit och a t t en väsentlig griiiicl härtill ar0 de faror och svhriglietei., soni arbetet i det fr&amp;ininaiide landet förde med sig.
Meii det a r lätt a t t inse, a t t så länge f r h Danniark bjöds god: i.rbetsförtjiinst ocli godt kostl&amp;ll, om ock i förening nied 1i8rdt arbetc!
ocli stora sedliga faror, iiiider det a t t på saniina gang i Iieinbyg- den viil läiiinades utsikt till arbete inen klen arbetsförtjiinst, s % länge fortfor ock einigrationen.
Nfgon egentlig minskning i deiisainina kiinde ej väntas förr äii arbete iiiider goda villkor äfveii erbjöds i lieinlandet.
E t t sidant tillfälle till arbetsförtjiiiist har einellertid ilii yppat sig genoiii de livitbetssockerfabriker, hvilka under de seiiare åren deii ena efter den andra iippst8tt i S k h e, s % a t t darstlides iiii finnas 10 siidana f abri ker.
Enligt erliållri a uppgifter af verkade dessa f abriker iiiider år 1892 307,812 toii betor.
För skötseln af 2 hektar livit- betor skiille iiiider soinriiariilknaderiia erfordras 3 lrviiisdagsverkeii clagligen och skiille s&amp;ledes för ~f \ ~aiiiiäinnda areal liafva fordrats imge- far 15,400 kvinnor.
Frkn S k h e läniiias alliniiiit den iippgifteii, a t t niånga af dessa iwbeterskor koinina frhn södra Sm %la.iid samt f i l h Halland och Ble-
kinge, och approxiinativt har dessa för soiiimararbete iiivandralicle ar- beterskors aiital uppgifvits till 4,000, därsf Sinålaiicl skulle liiiniia största kontingenten.
Arbetet å livitbetsfalteii räcker i 8 k h e liksom i Danmark in %- iiaderila maj-november.
Lönen ar 1 kr.
pr dag om 11 arbetstiin- inar.
Under v i r och liöst~nånaderna arbetas vanligen på ackord, då dagspeiiiiingen varierar mellan 1: 25 och 2 kr.
Arbetsgifvaren.
upp- låter fri bostacl nied nödigt bränsle till ruin och matlagning samt madrasser och filtar kostnadsfritt.
Shväl arbetstid so111 lön torde ungefär motsvara de i Danmark vanliga.
E n skilnad är dock, att inaii i Daiiinark numera briikar Iniiina arbeterskorna fri kost, inen däremot något lägre lön.
Maii liar riaiiiligen fiiiinit detta fördelaktigast, emedan arbeterskorna, när de själfva skulle sörja för sin mat, iakttog0 en s % stor sparsaniliet, att de p % den klena kost de bestodo sig icke orkade med det Ilhrda arbetet.
En fråga, som helt naturligt frainställer sig vid betraktandet af dessa förlihllanden torde helt visst vara denna: då det arbete, ' som utföres ph hvitbetsodlingar i Daninark icke ar hårdare eller tyngre an det i Skåne, d % den korta resan ju icke kan 1iafw.c någon namn- värd ekonomisk betydelse och då löiieförli&amp;llandena äro ungefar lika, livarfdr skall då arbetet på det ena stallet vara iner fördärfbringande Hn pk det andra?
Ligger det kanske en saaning uti det, som från ett Iii11 i Danmark skrif vits: D det ar en orimlighet och en niissförstådd Iiiimani- tet att vilja motarbeta svenska tjänstflickors utvandring till Danmark?
n Deii som tagit del af de siffror, so111 Iiar ofvaii meddelats eller eljest närinare satt sig in i förhallandena fr8gar dock icke så.
Vi erinra blott om liiirn det förr gick till sedan tidniiigariie nieddelat att svenska tjänstflickor voro att förvänta till Köpenhamn ined den eller den %iigbkteii.
Man bokstafligen sloks om flickorna, och sedan föstes de i stora flockar liksoin boskap genom Köpenliainns gator.
Var någon af dem nog oförsiktig att begifva sig ut på egen liaiid, blef Iion inången ghng formligen öfverfalleii af någon agent, suin ville för- tjäna p i henne genom att skaffa henne plats eller på annat ännu ovärdigare satt ockra p % henne.
Soin de svenska bondflickorna lätt igenkäiinas på den rödrutiga halsdiikeii, so111 sydsvenskorna allinaiit begagna, hade ' de svårt att undgå sina förföljare, livilka ofta sökte locka dein in på kallare och kafder.
Och ve den som följde!
Komma flickorna iit p8 landsbygden aro de väl något bättre fredade, inen de arbeta iiiider lciinslan af att vara föreinål för förakt och deiiiia känsla tynger dein djupt.
Danskorna sj alfva hålla sig
allniänt fijr goda att arbeta soiii hvitbetsplockerskor, och iiinaii sven- skoriia började aiivändas var det endast de sämsta danska kvinnorna, soni åtogo sig niimnda arbete.
På samina gbng som svenskoriia öfver- tagit arbetet Iiafva de ock fått öfvertaga det dåliga ryktet - ined eller iitan skal.
E t t ytterst lättsinnigt lif föres ock å en del af de danska gårdarna.
Där finnes ingen iippsikt öfver folket i moraliskt afseeiide; kvinnorna bafva väl sina särskilda bostäder, men, vanorna äro sadana vid g&amp;rdarna, att komma karlarna inte in geiioni dörrarna, s&amp; krypa de in geiioin fönstren eller fl.ickorna lit. » Det torde icke vara lätt för de unga.
kvinnorna att iiiider sbdana förli~llaiiden bevara sig rena och ofördärfvade.
Jämför man dessa förhållaiiclen nied deni, iiiider hvilka de fram- niamle arbeterskorna lefva i Skåne, inser inan latt de fördelar arbetet där inedför.
Det maste vara ett starkt skydd för (le oerfarna Iandt- flickorna att vistas bland människor, soin tala deras eget språk, som lyda iincler sainnia lagar som de sjiilfva, att arbeta bland ortens egen .befolkning ocli vara jlmnstalld inecl densamma samt att hafva s h l a g e n fri fran arbete, Iivilket i allniäiiliet icke är förli8llaiidet i Danmark, och att förstå och liafva tillgång till giidstjiinsteii.
Det anseende, de främmande arbeterskorna åtnjuta i Skbne, synes också i allmäiiliet vara godt; ma11 skrifver, att de äro spar- samma, dugliga till arbete och i dlm#iihet ailstiindiga.
Emellertid synes det, som om verkningarna af iitvandriiigen till Daiiinark visade som sig äfven liar.
Naii shifver niiinligen, att cle s~~~ålaudsflickoi-, arbeta b livitbetsåkrarna, voro Iiyggligare förr iin nu, och att inaii anser att anleclningen därtill ar, a t t många bland deiii under ett eller aniiat &amp; r förut varit i Daninark, Iivarifriii de återkoiniiiit mer eller niindre förvildade^.
Aleii vistelsen å franiniaiide ort, tifveii inom fiiderneslandets gränser, litan egentligt hem, med bostad i stora kaserner, med saknad af det band, som anförvanters, vänners och lärares närhet iitgör, iileclföra i alla fall stora frestelser och laror.
Det bör därför ligga i de skhiiska arbetsgifvariies intresse, likasoin det bör vara deras plikt, att inecl välvilja ocli omtanke ordna för sina arbeter- skor.
Det är ej nog, att dessa förtjäna penningar och kunna spara.
Arbetsgif varne Iiafva skylcligllet att tänka af ven på arbeterskornas s&amp; val hygienislm som moraliska val.
Uppkoiniiier en opinion inom landet, att arbetet % hvitbetsodlingariia är fördärfligt för arbeterskorna, skulle sådant säkert blifva till skada för ocllarne själfva.
Saviclt våra iinderrättelser gå, kan inan emellertid spåra åtskil-
liga.
atpiirder ' i god riktning till arbeterskornas basta.
Det är att hoppas, att den nya indiistriens inålsniiiii allt mera skola inse bide sin plikt ocli sin fördel ocli darför göra livad de kiiniia för att be- fordra ett godt f örliållande bland sina arbeterskor.
Häriiied tror jag inig i liufvndsalc lia redogjort för de mått och steg, soin vidtagits för att liajda den för liela vårt nationella lif sh ödesdigra utvandringen af svenskt tjänstefolk till utlandet, d. v. s. livad soin rör en sida däraf: den f r h i Sinåland ocli våra sydliga pro- vinser phgheiide &amp; flyttningen af allinogeflickor till Danmark.
Det Iiar vidare varit mig en gliidje att påvisa!
hriisoin tack vare energiska åtgardei; fran så viil svensk som dansk sida samt i följd af gynnsain- niare förliållaiidcii i lieinlaiidet, en märkbar iiiinskiiing i denna einigra- tion knnnat spåras.
Så, glädjande detta an ina vara, får iilaii dock ej daraf draga den sliitsatsen, att frågan liärined nått sin lösning, att inyiidighetei- ocli manniskovannerna kunna slå sig till ro, trygga i den tankeii, att allt blifvit gjort so111 kaii och bör göras.
Tvaytoin.
De erfarenheter, man genoin ett närinare ingående i saken vunnit, gifva vid lianden, att liar o111 iihgoiisin galler det att ej hvila eller förtröttas.
Hittills Iinr det vackra samarbete soin pågatt .inellaii ' präster- skap, iiiyiidiglieter, lcorporatioiier och enskilda - ett samarbete livari Freclrilia-Rreiner-För1.1ii: idet Sifven haft glladjhi taga del - visat sig niedföra viilsignelsebringaiide resultat.
Att arbetet till froinina för de nnga lcainiior af arbetsklasseii, soin af nöden drifvas a t t utvandra till fraininande ort, vare sig inom eller iitoin faderlieslaiidet, liärined ej niåtte afstanna, ar en önskan livari vi # ro öfvertygade, att alla varma iiiäiiniskovi$ner af lijiirtat instainina.
Gertrud Aclelbory.
Ett historiskt fynd.
Hvad jag gariia skulle vilja kunna visa det!
J a g tycker mig se s&amp; inånga riiiiliga ögon, soin skulle blicka p H det ined en viss för- tjiisning - gamla iniiiiniskors ögon; de.
unga Iia ingen tid för sldaiit.
Det ligger liar på bordet framför mig och lyser i varsolens ljus, som o111 det vore gjordt i går.
Ocli dock ä r det gamnialt, mycket gammalt.
.
Nar jag betraktar detsaniiim, tycker jag mig se en iing, ljus- lagd inaii, med adel profil, snillrika d h g och uppåt riktad blick.
Htin iir insvept i en fin, bl % slängkappa och fran~sager i ett slags lianryck * ningstillst&amp;nd sina djupa tankar, dar han vandrar ensam ph en skogs- höjcl iitmed stranden af Göta alf, ty där liar lian ofta vandrat.
Eller ocksh tiinker jag mig Iionom st$eiide på berget iitinedl samma iilf och skåda ut öfver Venern.
I sina bref talar lian oin sin vistelse på Råiiiini såsoni den lyck- ligaste tid i sitt lif ..
Han tillbringade där tvenne soinrar.
Det var p&amp; det nara Råiiiiin belagna Lindås, som lians dröm- mars förverkligade ideal vistades.
Kanske vandrade de ofta tillsain- mans vid i-ilfveiis brus iiiider de väldiga traden.
Att den historien sliitade soni mången annan » riktigt intressant » kärleksliistoria, det veta vi, ty han beriittar i sina bref, att Eos, som lian iilskade benainna henne, blef gift och bosatte sig i Finland.
3Ieii lian hade iinyint hennes älskliga bild i sin sjal, saliert för lifvet, och stort måtte det Iiafva varit för lieniie att veta sig liafva varit en shdan sjlils lj nfvaste dröm.
.
.
Långt sedan lians Eos gift sig, ingick lian äktenskap med en aiiiian adel kvinna, af livilkeii lian var iilskad och hvillten han nog iilskade, fast ej mecl saniina Iiänförelsens glöd, soin linii älskade Eos.
Till Eos skref lian p&amp; en liten bl % silkesdyna, iiedaiisthende vers, och hon syc ' de den med sitt eget gyllene Iihr, sydde öfveï halis bokst " f a ver: Det första s h ett lij#r ' ta fhr kan tiden aldrig hela.
3Ian fifangt vill s h bjuda till med andra Iijartaii dela.
Den det åt nya lagor liiiniiai.
lian finner lätt, A t t Bilger eller sakned hainnar deii förstas rätt.
Detta var fynclet.
B %de lims och lieiilies Iijiirtesår iiro liiiigesec2an llikta.
P k eii landtkyrkoghrd i siiirheten af Greifsivald står en Iiög grafsten.
Uncler den hvilar hala, och p % steiien star: O viva, viva Divinitas!
mea aniilm Anima!
Tibi fiii, Tibi siii~i.
Tliorilcl.
.
(O i lefraii&amp; giiddoiiiligliet!
Bliii sjals själ!
Diii var jag, din ar jag!)
Maii hade fiiiinit grafskrifteii bland liaiis efterlainnade papper.
Eli aflagseii släkting till Eos liar beiiäget låiiat mig s fyiidet W. Det liar gått och går i arf iiioiii faliiiljeii ocli betraktas nied rö- relse såsoiii ett tyst vitiie om en skön idyll.
Alma A.
En återblick på 1892, års bokkatalog.
Evad all nialiseii har att säga om de skrifvonde danieriias stora iiigckeiiliet, s&amp; är det, iiar allt koiiimer onikriiig, blott ett ganska ringa Iiörii af litteratureils vidstrackta falt, soiii de för siii del lagt beslag på.
1SrIaii beliöfver bara geiioingi det flydda årets bokliaiidels- katalog för att finna, att blniid den stora iiiassan litterära alster, soiii iiiider 1892 sett dagens ljiis i rgrt land, ett försviiinaiide aiitd bXrn lcvinlika författareiianin.
A r detta att anse som ett sorgligt eller glädjande tidens tecken?
Det beror dldeles p&amp; hur inaii tar det, antingen inan betraktar cla- ineriias iiteblifrande friii deii vittra viidjobanaii so111 ett Bevis på oför- måga å deras sida, eller i detta fall tillämpar det gamla ordsgråket, - ocli det göra iiog de flesta - att kviiiiiaii » bör bli vid sin last », skledes Iielst afliålla sig från skrifveïi.
TTare iiii liiiriiied liiirii soiii helst, ett faktiim är, att 1892 varit ett torrkr inom deii sven ska litteratiireii, f ör s&amp; vidt densaniiim idkats af biiiiior.
Endast få af våra förniiniligare författarinnor liafra i bokform framlagt resiiltatet af sitt arbete.
H a de shledes varit sys- slolösa?
frågar iiiaii.
- Iagaliiiida, våra kvinliga peiiiior lia iiog varit i lika flitig verksamliet soiii iikgonsiii förr, inen en stor del af deiiiia deras flit och möda liar anvaiidts p % att rikta deii efeiiierrt litteratiiren: tidskrif ter, kalendrar, j iiltidniiigar - i syiiiierliet j ill- tidningar - ej iiiider a t t den iner siibstaiitiella delen af bolciiiarlriia- deii Blifvit asidosatt.
Ja., det ar i årets tidskrifts1itterat.w ocli jiilpii- blikatioiier 111aii literfiiiiier de af våra beröindare kvinliga författare- iiaiiin, soin saknats i Bokkatalogen: Heleiia NyBloiii, Elleii NyMoni, Selina Lagerlöf, Amaiicla Kerfstedt, Ellen Key, Ellen Fries, aiiclra kaiida och värderade författaremärkeii att förtiga.
Neii - frågan ligger Iiär iiära till Bands - är ej detta flitiga skattande At deii iner förgängliga arten af litteratiiren ett splittrande af krafter, som bättre kunde aiiväiidas?
SpörsinOllet är ej lätt att Be- svara.
Tidskrifter och kalendrar äro litteratiirföreteelser, ' soin nu en gång s i ingått i tidsriktningen, att vi ej kunna undvara dein, och vik- tigt är det darföre a t t uppsatserna i dein bara goda författareiiniiiii, vi kunna således ej förtänka våra författarinnor att de afven i sin mån skatta åt tidens smak.
Men ändå - ofrivilligt höja vi nr vart hjärtas djup den sucken: - slitet mindre sinåberättelser och kalender- uppsatser och litet iner böcker; goda böcker välförståendes!
D Men om än 1892 ars bokskörd till kvantitet varit ringa, liin- drar det ej att den i fråga o111 kvalitet prestekt ett och annat af sb pass god lialt, att en axplockning inom den del af litteraturens åker- fält, soin är de kviiiliga skribenterna f ÖrbeliPlllen, kan löna mödan att företaga.
Det är en sådan vi liar vågat inlhta oss, på.
E t t aii- svarsfullt rensiiingsarbete tilltro vi oss dock ej, ' utan skolaIsöka ' taga ined allt af kvinnoliand utgånget, soin vi under var forskningsfiird i bokkatalogen lyckas påträff a.
Historien är ett fält, som kviiiliga författare mesa sallaii våga sig in pA, d&amp; detta föriitsZitter ett knnskapsin&amp;tt, soin ej ofta konimer kvinnor till del.
Vi kunna därföre prisa oss lyckliga att vi i vPlr tid inom detta område af litteratiiren äga ett par lwiiiliga, föïfattaïeiiainn ined god klang.
Bland dessa mötas vi iiii af fru .Cecilia Blidth-Holm Bergs ined Iivilket en biografisk-historisk skildring af frilietslijälteii Gwi- bcclcli är förknippad.
Frii Holinberg äger en gaiiska betydande talang att beratta, ja, deiiiia hennes berättarekonst frapperar lasaren mer, än den specifikt shistoriskas färg liennes skildringar äga.
.
Vi beliöfva endast erinra oni den lifliga och anslaende bild af Garibaldis hjälte- modiga Iiiistrii, Anita, som varit införd i Dagny, innan sGaril) aldi » iitkominit i bokf orin.
Det är den dii bbla egenskapen Iios frii Holni- bergs bok att vara bide lärorik och iiiiderliUlaiide, so111 föranledt Fredrika-Bremer-E ' örbii~ldets bokkoinité att inrangera densainma kland iingdoiiisböckerna, livarföre ett uttalande däroiii återfinnes i dess bok- revy.
Afveii trenne andra verk af kvinnolmid ined alniien lieintade ur Iiistorieii liar bokkoinitéii antecknat bland de arbeten, cleii inecl gliidje satter i hiinderna på Sveriges iingdoin.
Vi iipprepa liar enCast nain- iien p&amp; dessa böcker, Iiiiiivisaiide för öfrigt till bokrevyn: Sigtn~gg.
To~-Oi.a~dsou af 3icct7dcla L ö m b e q - författarinna till sRagnfast Nårsoii w ni.
fl.
fornliistoriska berättelser; Vikingur och deras tittlhgar af X. A~1~7zolm - bekant för sin vackra skildring af ~Nedelliafvets slröiiaste öw - och Minneit frht den karolinska tiden af J.
C. von Hofsten, denna af alla svenska barii kända och afliållna Iiistorieberät- terska, livilken fran barnkammarens och snii,ttingariias värld, där hon iii.
sh lieinmastadcl, liar gjort en liten afstickare in i den mognare iii~gdoiiieiis.
Blaiid våra wliistorieskrifverskors - on1 det tillåtes iiiig att i deiina betydelse aiiväiicla den feniinina forinen - återfinner nian en, Iivars ilaiiiii tidt och ofta går igen i bokkatalogen, och det Lir Carl Blinck.
Ty att iiiicler detta inanliaftigt klingande iiainn döljer sig en kvinlig peiiiia torde ej vara iiågoii Iieinliglret.
Afven i år Iiiignas maii af en diger, vackert utstyrd volym bärande Carl Blincks iiainn, utgörande en del i den vidlyftiga serien: Skildringar från Vasatideii w. Arets arbete bär den historiskt lofvande titeln: Erik X I V och Johaqz 111, clet a r shledes ej tu tal om att förf.
afsikt ä r att införa läsaren p&amp; den verkliga liistoriens gebiet.
För att saga sanningen liar detta, tillika iied arbetets respektingif8ande volym, verkat något afskräc.
kaiide på aiiiiiälaren, ocli clet ar endast ett ytligt bladdrande vi iiilatit oss på.
Detta har emellertid varit tillräckligt för att öf- vertyga oss om, att förf.
livarkeii sparat p&amp; dialoger eller epi- soder, och att lioii läiniiat sin fantasi fria tyglar.
Nå, allt detta ar ju fiillkomiigt sin plats i den Iiistoriska roinaiien.
Men ge- nom den roinaiitislca formen vill inaii gärna skymta den liistori- ska kärnan, skalet iila vara aldrig så brokigt och fantastiskt, kar- nan vill man se frisk och oantastad.
Carl Bliiick ar, efter livad som försakras, ingaliiiida iiogräknad i deii vageii.
Det satt hvarpk Iion Iiniidskas ined historiska personer ar s % godtyckligt, för att ' ej (1 a, ogrannlaga, att det ej kunnat iiudgå att stöta sanivetsgraiiiia, för deii historiska saiiniiigeii öininaiide lasare för linfviidet.
Men det finnes en lie1 stor publik, soiii är i-niiidre iiograknad i det afseendet, och det %r väl fför den Carl Blink slwifver sina böcker.
% ' r h (le historiska böckerna Lir öfverghngeii lätt funnen till bio- yrujieta.
Har mötas vi af ett arbete, skrifvet med niasterhand - en Iiand tyvlrr redan kalliiad i clödeil - A m e C7tarlotte Leflers Soltja Kovcclevsky.
Ovillkorligen sammanställer man detta arbete med ett ej iiiiiidre fraiiistaeiide, afveii det utgörande en blaiidniiig af biografi och 1~0111a11, Trera Trorowtzof af Sonja Kovcclez; sky.
En lkiigt kompetentare penna än v&amp;r liar redan i Dagny beliandlczt dessa böcker, livarföre vi))
lott mh det vara oss tillåtet därpå ej behöfva spilla niånga ord.
att iittrycka vår .ganska berättigade stolthet öfver, att de arbeten soin ined skäl räknats bland h e t s jntressaiitaste litterära.
företeelser @ %tt från kvinliga författare.
Något som ej kan iiiiilgå att frappera vid genoinögnaiidet af fjolårets bokkatalog ar det föriindransviirda sakförhållandet, att iiiider 1892 ingen enda ~iovellsarnling, iiigeii enda längre roman utgifvits af kvinlig författare.
Kortare Berdttelser förekorniim cläreinot ej så f %.
Så liar vår utmärkta författariizna, Matldda Roos, Iainnat tvenne s i - dana, iitgifna 11var för sig.
Den ena af dessa berättelser, » O~zske- lihnsenr, är skrifven för, unga kvinnor.
och förlagd p % Evangeliska fosterlandsstiftelsens förlag.
Dess syfte ar i och ined detsainina an- gifvet, det a t t tjäna de unga till lardoin ocli andlig vackelse.
BI %- liaiida vinnes därmed den åsyftade verkan, ehiirii för oss bokens ten- deps nied dess blandning af världslighet och allvar ej förefaller rätt klar.
Den andra berättelsen, Strejken på Bergstornta, har ph oss gjort ett liknande intryck.
aStrejkliistorien, får träda alltför mycket i slniggaii f ör soiliv~ndelsehistorieii 8, och begge äro så pass flyktigt skisserade, att man, ' ej erlikller en lefvande bild af någondera, ja, oak- tadt det lifliga, klara frainstallniiigssiittet - i det afseeiidet förnekar förf.
sig aldrig - verkar iifved beskrifningen pk shejkrörelsen meil dess socialistföredrag, arbetai.ekonklaver m. in.
snarare såsom nkgonting iittänkt an iipplefvadt, till trots af titelbladets försäkran, att beriittel- sen # r » en skildring ur l i f v e t ~.
Utom dessa bada tendensskisser träffa vi inoin roinanonirhdet på en novell hvws föriiiiinsta kvalifikation synes oss vara den af debiit- arbete.
Boken heter Eva Nol-cle~zlljelm ' ocli förf., Ebba von Kock, har efter hvad vi tro, här för första ghngen inskrifvit sitt iiamii på deii svenska roinanlitteraturens blad.
Möjligen är detta inledningen till en fran~g&amp;ngsrik författsrebana, ty P Eva Nordenhjelin 8 inger viss?
löf- ten, oaktadt all sin omogenhet - vi säga omogen, i trots af att denna, e11 kvinnas Iiistoria » iipprnllar för den deltagaiic2e läsaren en mycket sorglig, på pröfningar rik lefnadsbana.
O n vi då till sist niiiniia beii fan~iljeliistoria » vid minn Dagny, som den frRn ~äderneslandets följetoiigsafdelning)) fördelaktigt kända, förf.
nzed signaturen J-2~ Bnz skänkt var litteratur, tro vi oss ha uttönit f örrhdet inoni clenna af delning.
,
Här Iiäjdas jag dock af ett utrop, solil ljuder mig till mötes från alla Iiåll.
men &gt;Fru Petterkvist)) då! » - » Har ni glöint fru Petterkrist?
2 - Ingaliinda, fru Petterkvist &amp; r icke glömd, jag liar endast velat spara lieane till sist såsom barnen göra, då de lin ni- gonting godt att bjuda på.
För öfrigt kan denna Bok ju ej inrangeras under någon af de kategorier, jag liittills beliaiidlat, därtill intar fru Petterkvist en illtför enastående stiillning.
Må 11011 därför få sig sitt lilla egna kapitel.
J a, I StockAoZm af fr21 Petterkvist är onekligen i inånga afseen- den en rätt eiiastkende företeelse inom v %r litteratur, åtininstoiie liar det oinråde, soin af fru Petterkvist betradts - det novellistiskt.-hiimo- ristiskt-tendentiösa, om jag så far uttrycka mig, förr ej någon kviu- lig författare vågat sig in på.
Ty vi veta ju alla, att det ar vår Beröinda författarinna, frii Agrell, soin iklädt sig den rättfrainma norr- landsfruns gestalt för a t t i ett oförbloinineradt språk uttala ett och annat sanningens ord om var kära liiifvudstad.
FAi Petterkvist är i besittning d de egenskaper, soin jiist i$- ste tillförsäkra en bok popularitet.
Deii ar originell - i trots af den genoinskinliga förebilden - rolig ocli fiill af godt lynne, den an- spelar pk kanda förliållanden, är lagoin kvick och lago111 lång och äger oaktadt sin satiriska lialt, en fond af godinodigliet, som gör att ingen inisstar eller stöter sig l&amp; dess innehåll.
Äfveii tog fru Petterkvist redan vid sitt första uppträdande piiblilcen med storii!, den stora 1111- blikeii, som val tal att fil, i sig en god portion baska piller, bara deii samtidigt far skratta och Ila roligt.
Rättfram, gladlynt, lustig, iniin- vig ocli slagfärdig, inen lijiirtans sniill och beskedlig p&amp; samma gbng, liar frii Petterkvist blifvit en allinän favorit - de tre upplagor so111 inom ett Ar af boken utkoinmit iiro härför ett ojäfaktigt vitiiesbörd - t. o. in.
lieiilies grofkornigliet riiknar ingen henne till last, och säkert skall en stor del af Cen läsande allinänlieten på tal on1 Iivilken ar den roligaste ocli trefligaste bok som under.
fjolhret iitkoininit, obetin- gadt ge frii Petterkrist första priset.
Vi g&amp; vidare p % vår forskiiingsfard.
Vi finna då att dral~tnti- kelt, denna svåraste Bland konstarter, ej saknar kvinliga iitöfvare.
Först möter oss en ganska diger voly111, ett ski " ldespe1 11 % prosa i 5 akter ined titel Hermes och Diotinzn af den kända skaldinnan Lotten c012 ILkcenzer.
-
Af titeln att döina väntar nian sig att bli förflyttad till anti- kens värld.
Misstag.
Handlingen tilldrar sig helt rätt ocli slätt i våra dagar och är fijrlagd till Loka briinii, och till grund därför liar förf.
tagit en sägen från Gustaf III tid.
Det hela är således, som inan ser, temmeligen koinpliceradt.
Och lika komplicerad förefaller oss intrigen.
Utan n %gon n#iiinvärd dramatisk konflikt fortfar intri- gens tråd outtröttligt och oaflåtligt att spinna ut sig.
alla de fein akterna ig&amp;om, tills af alltsan~mans blir en härfva, på lirilkeii man livarken ser början eller slut: Lägger man d&amp; därtill, att de beskedliga personerna i stycket uttrycka sig på ett satt så allt ige- noni cirkladt ocli friin det gängse konversationsspråket afvilraiide som möjligt - i det afseendet ar skådespelet verkligen, antikt - så torde maii kunna sluta till, att &gt;Hermes och Diotima~ ej liör till livad iiiaii kallar deii lattlasta lektyren.
- Vi saga lektyr, ty för ett upp- förande på scenen torde stycket ej vara afsedt.
- JAngt lyckligare förefaller oss i alla liandelser förf., då Iion Iiåller sig inom poesiens område, ett fält, dar Iion, soin vi veta, mer än en g&amp;ng skördat lagrar.
Tv&amp; vnls1w&amp;k, komedi i tre akter af Ansza Wa7tZenberg, försätter.
oss cläreinot till en sfer, där vi iiro iner lienmastadda.
Hiir är ej frhga om sägiler eller legender, utan helt enkelt en interiör f r h det Stockliolinska familjelifvet.
Stycket nppfördes i Iiöstas på Dramatiska teatern och v#ckte (25 f ö r deii lifliga, ledigt li %llna dialogen och en viss kackliet i iippränniiigen ratt mycket erkiinnai~de, eliiiru den dra- i n a t i s ~ a konflikten ej var tillrackligt spiiiinande och genomförd för att tillförsäkra pjesen iiiigoii längre lifaktigliet p&amp; ecenen.
Och när vi im efteråt geiiomliisa stycket, kunna vi ej aniiat an ge publiken r#tt, det är ej mycken belihllning de tre akterna skänka.
En ung flicka med denna ibsenska B friliedstranp som ar typisk för nutidens roinan- ocli teaterlijiiltiiiiior, kanner sig andligeii förkviifd af den ' konveiitio- iiella, kälkborgerliga atiiiosfer, so111 a r rhdande i hennes trolofvades familj, där hon # r upptagen.
Och denna längtan efter andlig frihet, efter förverkligande af si tt valspråk: D ut i solem, söker Iion tillfreds- ställa genom - en ostronsup6 nied champagne, som hon ställer till bakom ryggen pk sina anhöriga.
Naturligtvis väcker det anstöt ocli aclrager tillstiillarinnan en hel del obeliag.
Det blir hissförstånd och bråk, flickan %r förstiis den förorättade oskulden, vill packa in ocli gå i f r h alltsammans, men så upplöser det liela sig hastigt ocli lustigt till allinän belåtenhet - och nar ridån går ned - eller on1 inan, soin vi, endast lastbokeii ocli vänder om sista Bladet - s&amp; frhgar inan sig ovillkorligt: livarför a.llt detta %väsen för ingenting 3 a '
Vi vilja iiatiirligtvis ej li (irniec1 nieiia, att ej ett » ingeiitiiig~ ett:) tilsyneladende » obetydligt äiniie af en ta.langf ii11 Iialid kan göras iii- tressant och åstadkomina en spännande dramatisk konflikt.
Det är deniia förmåga att skickligt beliaiidla ett enkelt ainiie, lieintadt ur livardagslifvet, so111 fru Tvalilenberg visat sig vara i besittning af, då Iion skref sitt första arbete för scenen, komedien BP % vakt,, hvilken, rlB den för ett par ar sedan iippförcles på Södra teatern viickte en sh bergttigacl itppinärksainliet.
Förf.
liar i sina senare draiiiatisks styc- ken - i början af detta år gafs soin bekant en ny pjes af henne,:) Löndörren » på Draniatiska teatern - kanske ej fnllt infriat de löften Iion vid sitt första iippträdaiide gaf.
Men hon är annii iing, liar lifvet framför sig, soin niaii sager, ined alla dess möjligheter af iitveckling och förkofraii, livarföre man liar allt skäl att ej iippgifvtt förlioppningen pk att den svenska dran~atiken i henne skall vinna en god kraft.
,: i:: i: Blanil våra kviiiliga förf.
arbeten förekomina afven ett par af inera cljiipt allvarlig lialt.
Vi inena ~ifuut7~2: lclcc Roos ' lilla uppbyggelse- skrift » Kontmen till m i g !&gt; och Lotten von 1Crame.r~ DDen ktimpande uiden:).
Lifs~sk&amp;dningen hos de båda fökf.
är mycket olika.
Under det att JIatliilda Roos i sin skrift, som vi skulle vilja kalla en reli- giös tankeiitgjiitelse, stöder allt aiicl.1igt lif på iippenbarelseii, fasthål1e.r vid det ortodoxa Askådaingssattet att troii på, Kristiis, faderns enfödde son, ensaiiit förer till lif och ljiis, amed honoin %r tillvaron icke blott icke ond, iitaii ett godt, en liiininel redan liar pk jorden - en början till det eviga lifvet » - sluter förf.
.till &gt;Den kainpaiide andem, sig till de nyare tidsströmriiiigarna, efter livad licii ocksk påvisar ' i de D synpiiiikter~, hvari 11011 i sliitet af boken saniinaiifattar de olika sån- geriias iniiebörcl, de strömningar nämligen, livilka s ehurii långt ifrån kristeiiclomsfieiidtliga, söka iippiiå ett närmande inellaii den kristna trosiippfattningen och deii niognare förstkiidsbilclningen~.
Båda dessa böcker iitinärlra sig för en ren ädel stil, den förra ar ett s a m t valta- liglietsprof p&amp; prosa, i den seiiare lm tanlrariia ikladt sig en ganska skön poetisk forin, skada blott.
att det vackra intrycket nhgot förtages af de olanipliga och temligeii omotiveracle illiistrationer, livarined förf.
trott sig bijra iitsinyclra sitt arbete.
,
135 Intet hr förgh- utan att nkgoii af Evas döttrar på ett eller an- nat satt söker att ge sina medsystrar del af de erfarenlieter, hoii viiiinit inom Iiusliållniiigens ocli den inre ekonomiens oinrhde, ett fklt där ju ocksa kvinnan om iiågonstaiis bör vara lieniina.
Utom iIfat7dda Langlets Hzwnodem i staden och p8 lmzdet, hvaraf andra ~ipplagan # r iinder iitgifvande, liar f r 1892 skänkt oss en liiisli %llsbok, soin nog blifvit inycket läst ocli uppmarksaininad af Sveriges liusn~ödrar.
Det ar tidningen Iduns prisbelönade skrifter, som utkoininit i sainlad form, under iiniilii af: Hzwu skall kvimnn, bäst Jczima bidmga till 7töjnw7e af fanziljens ekononzi?
Natiirligtvis niaste en bok, so111 denna, till livars cGstadkoniiiiande tre erfarne hiismödrar slagit sina kloka hiifviideii iliop, erbjuda en lie1 del sanningar, goda rad och anvisningar, värda att taga vara på.
Nligra af dessa förelronima kanske ej s % alldeles all-.
iniiiigiltiga.
Vi vilja endast citera Iiurii såsoni särdeles efterföljaiis- vardt anföres esemplet af en inatmoder, som, tack vare klok Iiiisliåll- ning, f r h livarje miinadspenniiig lyckades afskilja nhgra kronor, lirilka Iion &amp; r från ar lade tillsamiilans och livaraf hon bildade sig en en- skild föriiiögenliet, soiii vid Iieniies död uppgick till ett par hundra tusen kronor - och en annan lika efterföljansvärd limfrii, » i ett icke rikt Iiein, soin efter sin död till sin mans förvåning, da lian därtill ej lämnat några särskilda peiiniiigar, efterlänmade 25 par obegagnade liirftslakan och det öfriga liiineförrkdet därefter! % - Man tanke sig i bhda fallen de akta iniinnens gliidje och öfverraskning, inen 111ai-t fragar sig ovillkorligt: Iivilken sida af linsliållningen liar varit den lidande för att sk hapliadsvackaride ekonomiska resultat kunnat åstadkoinn~as?
Nog af, om ej alla råd, soin skänkas oss, förefalla så splitternya, alla lärdomarna för alla anvandbara, så förringar ej detta bokens viirde.
Hvar ocli en tage diirnr livad som 11 % eii sjalf ar inest t.ill- lämpligt, antingen det iii ett påpekande af gainla ssniiiiigar eller ett iiiecldelande af nya, ocli på så vis Blir en bok jii alltid lärorik.
E n bok i samma väg soni den ofvan citerade, som vi tro allt igeiioin praktisk och förträfflig, &amp; r Lotten Layersteclts Kolcbók för sko7- kök och enklwe mtlngni~zg.
Redan genom sitt flärdfria, Iieintreflign yttre - den är bbadeii i stadigdgrått lärft - tilltalar oss den lilla boken, och dess, innehåll står i fråga on1 gedigeiiliet ocli praktiskhet i full liarinoni hg ed, Ej blott för skolkök och mbetarehein, nej .föl1 familj er med sinT tillgångar, ja öfver liiifviid taget för alla liein, där sparsainliet, ordning ocli omtanke äro tagna till lefiiadsi~egler, bör frö- ken Lagerstedts bok vara välkoininen.
Den liar också viiiiiiit allmänt.
.
erkännande och prisas ined ratta vara det bästa, soin iiiider de senare åren inom detta område i vårt land utkommit.
Inom bariilitteratiirens tacksainrna, nien aldrig tillrackligt iippbra- kade fält, återstår till sist att anteckna nainiien p2 några flitiga arbeter- skor - livilka också af Fredrika-Bremer-Förbundets bokkoinit6 blifvit iippinärksaminade - nämligen J.
C. von Hofsten, Lazwa Fz ' tihzg7tof, Hedda Amlersson, C a r h Hamrnarsköld, in.
fl., men därmed bör ackså katalogen, efter iivad vi tro, i det narinaste vara genoiiigångeii, d. v. s., livad nya arbeten vidkommer.
Kvinliga föifattarenamn till- hörande en förgången tid sådana som Fredrika Breiners, Einelie CarlBns, Xarie Soyhie Scliwartz ' återfinnas nog gång på gång i bokhaiiclelskatalogeii, förbundna med de nya iipplagor, som af deras arbeten utkomina.
Och hvilken slutsats drager man haraf?
a r det ej den, att det ganila, till trots för det nya släktets axelryckningar, äger * en lifskraft, so111 vi nied bästa vilja ej v %ga tilltro allt det nya orn att besitta?
L. D-n.
rån 1893 års riksdag.
Det liar blifvit sagdt om den iiii afsliitade riksclsgeii, den sista inom valperioden, a-tt få riksdagar iiiider det niivarande representa- tionsskicket i vart sainhällslif lainnat så obetydliga spår efter sin tillvaro.
Gäller detta omdöme riksdagens arbete i dess Iielliet, så galler det lind&amp; mer den speciella del daraf, soin vi i Dagiiys spalter plägat följa, (len del, som alldeles sarskildt rör kvinnan.
Vår riksdagsrevy måste darföre denna ghig blifva helt kort.
De få och foga omfattande förslag soni förelåg0 och livilka af- sågo dels att bättre än Iiittills betrygga den gifta kvinnans agande- ratt, dels a t t i några mindre stader ombilda de treklassiga läroverken till saiiiskolor för gossar och flickor, hafva afslagits.
Grefve H. E.
G. Hainiltoii hade, soin bekant, i andra kammaren viickt motion om shdan ändring af 9 kap. 1 5 aktenskapsbalken, att hiistriin Z C ~ C C I I f örord skulle berättigas råda öf ver den agendoin hon
; medfört i boet eller hvilkeii geuoin gåfva och testamente tillfallit, henne med villkor att den skall enskildt tillhöra henne, liksoin ock öfver af- koinsten af sadan agendoin.
JIotioiieii afstyrktes af lagutskottet under Iiänvisning till, att högsta donistoleii för närvarande vore sysselsatt med att afgifva ut- låtande öfver Nya lagberedningens förslag till aiidrade lagbestämniel- ser rörande boskillnad m. m. samt att dessa ämnen borde i ett sam- inanhang pröf vas.
Kamiarne voro af sainim mening soni utskottet och afslogo niotioiien, i första kaniiiiaren utan att spilla ett ord p i den samma, andra kainiiiareii efter en kort debatt, Iivarvid motionären, lagutskottets vice ordföranden herr Lilienberg, m. fl.
talade för motionen, herr Wester mot den.
I statsverkspropositioneii.
till årets riksdag hade ecklesiastikmi- nistern framlagt förslag oin åtskilliga treklassiga läroverks ombildning till sainskolor för gossar ocli flickor.
Detta förslag föll, sedan kalii- iiiarne stannat vid olika besliit.
Första kaininareii hade antagit rege- ringens proposition oförändrzd, hvareinot aiid.ra kaminare~i antog stats- utskottets förslag, soin afsåg de treklassiga läroverkens indragning ocli upprättande i deras ställe af högre folkskolor.
Herr Hainmarliinds motion om ett statsanslag af 5,000 kr.
till iindervisniiig vid folkskolorna i kvinlig slöjd, blef däremot, sedan det af statsutskottet tillstyrkts, antaget af bada kamrarile.
:::: i: Herr Hugo Tainms motion om bek2inzpamle tlf osecllig7&amp;eten, f ör hvars iiiiielihll och behandling i första kainmaren redogjordes i Dagnys.
förra häfte, var den 26 april före i andra kaininareii, livilkeii däråt agnade en längre debatt.
Äfven i denna kammare rönte inotioiieii liflig synipati - endast en talare uppträdde emot den, inen hans föga värdiga anförande väckte f r h flere h å l lifliga gensagor.
Efter inanga allvarliga och behjärtansvärda nttalanden antogs utan votering utskottets hemställan att kammaren skulle biträda första k a m i n ~ e n s beslut, d. v. s. antaga en skrifvelse till k. m: t nied be- gäran on1 utredning, Iitiriivida icke de lagbestämmelser, som afse före- koinn~aiide af osedlighet eller lockelse därtill rna kunna göras iner.
verksamma genom att fiillständigas och i öfrigt mera lampas efter ni.
rådande föi.liållaiiden, eärskildt med afseencle i tillsynen öfver dessa bestämiiielaeis efterlefnad, för att därefter vidtaga de %tgärder, som kiinna föranledas.
Jf.
-.
-.
+ c - c.
Den svenska kvinnans deltagande i varldsutstallningen i Chicago.
I så väl denna som föregiende årgång af Dagny liafva vi tidt och ofta iiiider ofvaiisthende riibrik sökt &amp; t gifva våra läsare en s i vidt inöjligt utförlig redogörelse för fortgången af arbetet för den svenska kvinnans inedverkaii vid Cliicagoespositioiien.
Världsiitstall- iiingeii liar nri firat sin invigningsfest.
Tiden är således inne d i den svenska dainkoiniténs ceiitralstgrelse torde Iriinna anse sig ha fyllt sitt värf sedan den iitfört den allt annat än lätta iippgifteii att leda, ordna, saininanhhlla och till ett tillfredsställande helt saininanföra det vidlyf- tiga arbete, till livilket så många af Sveriges kvinnor lämnat en vacker insats.
Glädjande bör det därför vara sh val för ledarinnorna själfva som för de tusenden af Sveriges kvinnor, som deltagit i eller med in- tresse följt dainkomiténs arbete, att erfara, att den myckna flit ocli möda, soin nedlagts för att erii&amp; ett goclt resultat krönts med fram- ghng.
Redan iiii ingå iiiiderrättelser fi %n Amerika, att de.
svenska lrviiinornas lilla iitställiiiiig afven där iiickt erkaniiande, Detta fram- g i r bland annat af ett Bref från dainkoiiiit6iis delegerade, frilierriniiaii Rappe, clateradt Chicago den 3 inaj, livar~ii- vi med beniiget tillstHiid liar tillåta oss att nieddela några litdrag: Efter en snabb resa anl#iide frilierriniiaii Rappe till Cliicago tisdagen den 25 april.
Hon skrifver: Jag och inina f öljeslagerskor börj ade genast ordnaiidet af den obeskri$Ziyt lilla plats,, soin blifvit oss tilldelad.
Hvarje ögonblick var upptaget.
Meii på söndagsaftonen hade vi ocksh den stora glädjen att se vår lilla iitstallnirig i fullt presentabelt skick, den enda i hela lwiiiaobyggnaden, o111 Iivilkeii detta kunde sagas.
Kongl.
svenske koiiiiiiissarien Artur Leffler liar varit särdeles tillrnötesgäcnde ocli laninade oss god hjälp, saiiit åtog sig utgifterna för iippsättiiingen.
Haii var niycket angeliigen, att vi skulle fh den lilla afdeliiingeii färdig, synnerligast därför att så mycket felades på den svenska byggnaden.
Hela vår lilla plats är öfverfzdl, oaktadt vi nödgats skicka en lie1 del af de till kvinnobyggiiaden bestämda expositioiis- artiklarna till svenska villan.
Emellertid bör livarje iitstiillare vara, belåten ined att få denna senare plats, sf~soin varande inycket fördel- aktigare, då både plats och belysning dar blir inycket bättre.
I kviniiobyggnadeii ar iiäinligeii beljrsiiingen niycket ofördelaktig.
Emel- lertid ter det liela sig bra, och har redan viinnit mycket erkännande.
Den ainerikaiiska kviniiolromitéii är i ständig verksamhet.
Tvenne saininaiiträdeii liar jag varit ined 0111.
Invigningen af kvinnobgggiiadeii,
soni försigick den 1 maj, var naturligtvis mycket högtidlig med tal och adresser.
Bönen utfördes väl och vackert af en svenska, miss Hul- tin, aiistiilld som präst härstlides.
Mrs Palmer är en fin världsdam, särdeles vacker, starkt gr&amp;lihrig.
Hon hade i g %r kl. 4-6 en Drecep- t i o n ~ i sin luxuösa bostad, där man trängdes med en till större delen ytterst elegant societet.
J a g blef presenterad af värdinsan själf för D the duchess af Veraguas.
Det hertigliga paret är Chicagos största inarkvärdigliet fiir narvarande.
I den » hvita staden », som utställningsplatsen lrallas, är så litet färdigt att det måste väcka förv&amp;ning.
Allt skylles på den stränga vintern, som omöjliggjort en hel del arbeten.
Byggnaderna äro ståt- liga, kanske väl mycket granna.
Också skiljer sig vår lilla svenska byggnad på det mest fördelaktiga sätt från de öfriga och vacker all- män beundran.
Ja, nu återst8 kongresserna!
Hvad som kan åstadkommas är s v h t att saga, då alla krafter hittills varit samlade onikring utställ- ningen.
Med åtskilliga damer af, the Board af Lady B !aria.geri~ liar jag gjort bekantskap.
Hyggliga ocli mycket uppmä~ksamma och vän- liga.
Alltid liar svenska danikomiths representant förts tiil hedersplat- serna, livilket gladt mig för eder skiil1.r S&amp; I h g t om vårt ombuds första intryck från den stora Chicago- expositionen.
I följande häften hoppas vi kunna lamiia utförligare redogörelser från s i väl utställningen som kvinnokongressen.
: i: ' Under titel Beports fronz t7ts Swedis7t Ladies Conz ?nittee to t7be TVorld ' s Colmbialz Exyosition föreligga nu i sainlad form de af dani- koinitéii inhiimtade rapporter och berättelser rörande olika områden af den svenska kvinnans verksainliet.
Rappoften är redigerad af fil.
dokt.
Ellen Fries och ensamt dess ganska omfångsrika volym vittnar om, att ett ansenligt arbete Iiarph nedlagts.
Vi återkomma till en närmare redogörelse för det intressanta arbetet.
S&amp; val dessa, Reports, som kalendern,, Den svenska kvinnans sociala stlillnifig~; i engelsk öf versattning: D The Social Condition o f t7be Szuedis7b Wonzans, liafva jainte separattryck ur rapportens fyra olika af- delningar i flera hundra exeniplar afsandts till Chicago.
Med denna månads utgång stänges Danikoniitdns byrå i Arfprin- sens palats, för att hnyo öppnas instimdaiide höst.
Under sommar- niånaderna - liar Fredrika-Brciner-Förbundets byrå benäget åtagit sig att lämna alla upplysningar ocli meddelanden ocli ' ombesörja förekommande göromål.
Meddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet.
Såsom Fredrika-Bremer-Förbundets representant vid den stora internationella kvirinokongressen i Chicago har Förbundet utsett fri- herrinnan Thorborg Rappe, till hvilkeii en för ändamålet gällande full- makt blifvit utfärdad.
Fredrika-Bremer-Förbundets årsmöte 6gde rum den 1 0 niaj i LBltaresällskapets lo kal.
Såsom ordf örande filngerade riksantikvarien Hildebrand.
Ordföranden började mötet med a t t oinnainna den förlust, soin drabbat Förbundet under förlidet kr, då en af dess stiftande ined- lemmar, fru Fredrika Liinnell, aflidit.
Den vid mötet framlagda årsberättelsen, hvilken i sin helhet &amp; ter- finnes i detta häfte, upplästes, livarefter, sedan decharge blifvit beviljad, val företogos.
Till styrelsemedlemmar oinvaldes fru Adlersparre, frök- riarna Engström, Forsell och fil.
d. Ellen Fries, riksantikvarien Hildebrand ocli fru Wliitlock.
Till styrelsesuppleanter omvaldes fröknarna Elf ying och Dahlgren, fruarna IKerfstedt ocli Gylden samt professor Rosen och ny- valdes i stallet för kapten Hubendick och fru Arwidson, livilka önskade brukspatron A. Nordenson.
utgå tir styrelsen, fröken C. Walirolin Till revisorer omvaldes Iiäradshöfding A. Lundell, fru E. Odelberg och fröken A.
Rossander, och till revisorssuppleanter fru S. Wising, doktor W.
Svedboni och revisionssekreteraren W.
Uppström.
Fröken G. Adelborg höll härefter ett ined intresse åliördt före- drag om svenska allnzogejlicko~s utvandring till Danmarlt m d e r de senare åren, livilket föredrag.
i detta häfte meddelas.
act Fredrika-Bremer-Förbundets sjukkassa.
Ledamöterna.
i denna kassa hade den 18 april allmänt %rsinöte.
livarvid styrelsens och revi- sorernas berättelser upplästes.
Af dessa handlingar inliemtades bland annat, a t t i sjuklijalp utdelats under å r 1892 3,477 kronor 50 öre, eller nära dubbelt så mycket soin tinder föregående år och högre %n kassans ordinarie in- komster.
Orsaken hiirtill har hufvudsakligen varit den härskande sjukligheten, särskildt influensaepedemien.
På grund af frikostiga g %f- vor har dock kapi talbeli %llningen iinder l 8 9 2 ökats med 573 kronor 50 bre.
styrelsen erhöll ansvarsfrihet för förvaltningen, livarefter ett förslag till en mindre ändring af stadgarna i syfte a t t vinna inregi- strering antogs.
Till styrelseledamöter valdes: professor P.
G.
Rosen, ordförande, doktor C, Nyström, v. ordförande och kassaförvaltare, medicinalrådet D. Pontiii, fröken Anna Roos och fröken Theresa Geijer, sekreterare och bokförare samt till siippleanter: fru F r.
Lybeck, fröken G. von
Plomgren ocli professor 0.
Sandalil.
Revisorer: öf verstelöj t n m t C.
E. Elfving ocli fröken H. Casselli; revisorssuppleanter: fröknarne A Fabricias och A. Dahlström.
Stipendiefonderna.
Från den af onamnd gifvare stiftade doiiationsfonden för kvinnor, som studera n~ediciii, har genom den af Förbundets styrelse utsedda valnämnden de för innevarande år lediga stipendierna tilldelats: det å kr.
500 med.
kan.
fröken Ellerh Sardeli ?t ocli det å kr.
400 med.
kand. f röken Sophie Holnzgre,z.
Dessutom liar ett extra stipendium för en gång å kr.
500 från samma fond tilldelats ined.
kand. fröken Marin Foikeson.
Sekreteraren i stipendiekomitén fröken M. Silow lämnade den 7 dennes inför en inbjuden krets i Nyköping en redogörelse för Fredrika- Breiner-Förbundet och syftet hed dess stipendiefonder, hvarefter en lokalkomité bildades med friherrinnan Ida Printzsköld som ordförande, i syfte att verka för Söderinanlands läns insats i Allmänna Stipendie- f onden.
Frii.
Axelifla Edelstam f. OcZelberg liar godhetsfiillt åtagit sig att vara Fredrika-Bremer-Förbunclets ombud i Nyköping sedan fröken AniandaBergstedt på griind af afflyttning fr8n orten ' afsagt sig nämnda uppdrag.
P A U L VOSS, specialaffär för Sybehör, 43 ~ ~ o f f n i n g g a f 43 an (7~6r=n7mset af i ~ a r a h r g s g a t a m).
Billiga och besthimda priser.
Hygieniska Skodon tillverkas for Herrar, Damer och Barn, OBS.
!
Prisbelönts af Drskt-Reforiii föreniiigen.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
w ~ l l nrketo t iitföros iioggrmint och nf biistn iimteriel.
Reparationer verkställas väl och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 52.
Albert Schmidts Handskaffär Stockholm, Arsenalsgataii S.
Svenska, Engelska, Franska och Tyska promenadhandskar, shval fodrade som ofodrade.
Balhandskar.
Allin.
tel. 71 39.
Order f r h landsorten utföras mot efterkraf.
Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, finn as anmälda kvinliga arbetssökande sasom: lektions- gifvare i sprak, svenska ämnen, musik, sang, ritning och mhlnin g, 11 andarbeten m. m., svenska och utländska lärar- innor för hem och skolor, kontors- och skrifbitr ' äden, hus- föresttindarinnor, sällskap och biträden i hem, föreläseiskor, gymnaster, sjukakötersLor m. fl.
S v i n l i g a gymnast er annzalda för sommarplatser å Fredrika-Bremer-Förbundets Byrå, 54 Drottninggatan, Stockholm.
GuldsmedESTHER ME.YER, född Poiisbsoli,.
(Firma Karl Meyer) reparerar alla slags Gdd-, Silfver-, Nysilfver-, Granat- och Steiikols- arbeten .samt Britannia- och andra finare i-netallarbeten.
Beställningar; 1 nya arbeten utföras.
Förgyllning, forsilfring och förnickling.
Billigt och godt arbete.
Stort lager af ök+ Agatarbeten.
Y Bmazcn7cebergsgata~ Y (f. d. Odensgatan).
WinBorgs LACTOSERIN-CACAO V %lsmskmde, kraftigt n#rniide, hiilsosam!
Förordad af professorerna Olof Raniiilnssten, C.
E. Bergstrand, med.
d: r Ch.
Em. Hagdahl in.
fl.
Hillsoviiiiiiei~, tidskrift för q l l m h och euskild hiilsovhd, ytD1.m i sitt nummer för.
den 1 februari följande: ~SärdeZes fläramde och v ä r d e r i k t .stisom, ett lconcentreradt och mnaIcZigt nävingsnwde2: UT äfuerh den i h m d d n hos OSS införda Zactoserlncacuo.~ Pris pr burk om kilo kr.
1,30; 1 ', kilo kr.
O,7O.
kilo h.
2,60; E r h h l l ~ hos hrr specerihandlare samt i parti hos Th. Winborg &amp; C: o, Stock7aolm Kongl.
Hofiover~iitöi *.
.
Laderplastik.
Alla slags verktyg för läderplastik siiljas billigast Iios OBS.
!
S&amp; PER F R O M, Stockholm, 54 M a 8 t e r e a w &amp; c e l s g a ~ 54. och k ~ ~ i f i slipas.
i~r Största f örlag i S7candinavz ' e.n af Religiös litteratur.
sbsom: Biblar, Nya testmiieriteii, Bibolutlëggiiirigar, Beliilniielseskrifter, Missioiisskrifter, Lefiiadsteckniiignr, I~eri-ittelser, Posl; illor, Predikosnm- lingrar, 1) agbetraktelsor .. Bönobö0kerY Aclveiits= ' och Y.assionsbetraktelsei; Sanger, B~riislrrifter, Plnnsd~er och Bilderböcker, Traktater och Nyk-.
terhetsskrifter, hvilka .alla finnas till försiiljning uti.
Post erlandsstiftelsens bokhandel 34 M&amp;stersa,nu,eZsgata~~ 34 samt hos öfrige bokh~ndlare i riket.
Fullständig katalog erhtilles på begkrnu gratis.
.
.. PosteoaZanctsetifteZseens f 6rZmgsexpctit.ion 820CKliOJ~3J.
W W L ~ ~ W löbeltyg, Mattor, Portierer, Gardiner D t w 4 .. hos F. UHNER &amp; C: O, St.oc7ch.o; lm, e d s g a t a n 22.
Alla farger oskadliga.
Profner utlemnas äfven till landsorten.
F a r.
.
.
OBS.!
Billigaste priser!
.
~ r w ~ w r.
~ ~ w ~ w - ~ - i ~
Barnungens Patenterade Hjökt~iil. '
(Patent nr 2290.)
Redan i kldste tider var mjölkeu upyskattrld s o m e t t framstående toalettinedel t i l l lindeim försköncande, och nutida mejerskors fins hy och vackra h511der utgöra talande bevis ph .medlets föl-tr5ffligliet8.
.
Barnängens wölktvål iir efter en psteiiterad metod direkt framstiild friiii naturlig mjölk, hvadan densamma ovillrorligcii.
gör hyn och hudeii htvit, vacker och stnidig, hrrtroni en och - i I följd af patentet kan iiigen mer &amp; u vi framstfilla denna trtil.
Etiketterna.
(ined björustiiinpeln och Barniingens namn) Rro inregi- Stnrskholm.
83 Klarabergsgatan B3.
Telefon 108 04.
Underylenmg i alla merkantils ämnen, spri % och.stenografi.- F r s e n e t t - t c i.
Ter- ininskurser, m&amp;qadskurser i enskilda.
h n e n lemnss.
LBrare.
specialister 1. hvnqe.
Lmne.
- 8prdR: imdin ar.
Intrade kan ske niit som Iielst, önskligast dock vid terminens början den 15 Ana.
o&amp; 15 Jw .. 0BB.Y De - elever som hos oss genorng&amp; Ars- eller terminskurser, egn ritttighet att inhemte d d n g n dais bokföring som medhipas.
0Bbl.T $krifhartitutet fortg8r.
oföraiidradt.
Undervisning i alla stilsorter.
e r s e n rhcker tills önskildt resultat vunnits.
Skriflrramp behandlas.
B o g s prospekt.
Bdhga n fdter!
Aftonkurs kl. 8-10 a. m. Söndrgslektfoiier.
Anmalningar och upplysningar hvarje dag.
STOCKHOI.M ', AFTONBLADETS TRYCKERI 1893.
