# ID: svediakorp-per1049
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,793
# sentences: 724
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns N:r 45 (412) Prenumerationspris pr å r: Idun ensam kr.
5.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» Iduns Modet., manadsuppl.
» 3 Barngarderoben » 3 Tryckeri Fredagen den 8 november 1895.
Byrå: Klara södra k y r k o g.
16, 1 AUm.
telef.
6147.
Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffast säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Utgifningstid: hvarje helgfri fredag Lösnummerpris 15 öre (lösn.r endast för kompletteringar.)
Aktiebolag.
8:de årg.
Annonspris: 35 Öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser 25 Öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv;.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad .. 1 Prinsessan Ebba Bernadotte.
d e s s a d a g a r h a r ett c h a r m a n t, n y t a g e t porträtt af p r i n - sessan E b b a B e r n a d o t t e utgått från hoffotografen G ö s t a F l o r m a n s atelier härstädes.
Ä n d a s e d a n f ö r snart åtta år tillbaka giftermålet ingicks mellan furstesonen prins Oscar, o c h den svenska adelsda- men, fröken E b b a Hen- rietta M u n c k af F u l - kila, h a r — så v i d t v i ej misstaga oss — i n t e t nytt p o r t r ä t t af prinsessan utsläppts in- för allmänheten, o c h v i s k y n d a d ä r f ö r att bringa våra läsarinnor d e n n a b i l d, v i s s a att det skall intressera d e m att s e, h u r p r i n s e s s a n n u tar s i g ut v i d n y s s — den 24 oktober — fyllda 37 års ålder.
De mindre vanliga romantiska omständig- heter, s o m v o r o för- bundna med prinsen o c h prinsessan Berna- dottes förmäining, knö- to redan från b ö r j a n de varmaste sympatier k r i n g d e n u n g a furste- makan, sympatier som under de sedan dess g å n g n a åren icke min- skats g e n o m d e spar- s a m m a, m e n j u s t däri- g e n o m p å sitt v i s v ä l t a - liga underrättelser o m h e n n e s familjelif, s o m t r ä n g t u t till a l l m ä n - hetens k ä n n e d o m.
Ma- k a n s o c h m o d e r n s till- b a k a d r a g n a lif h a r h o n n ä m l i g e n h e l t g j o r t till sitt, d e l a n d e s i n a ' ö m m a o m s o r g e r m e l l a n sin m a n, m e d h v a r s allvarliga religiösa å s k å d n i n g h o n, s o m b e k a n t till f u l l o s y m p a t i s e r a r, o c h d e n l i l l a b a r n s k a r a, s o m v ä x t u p p k r i n g d e l y c k l i g a f ö r ä l d r a r n e.
F e m s m å » g r e f v a r o c h gref- vinnor af Visborg » räknar nu denna krets, n ä m l i g e n Karl- Oskar, född d e n 27 ' m a j 1 8 9 0, Marie Sofie Henriette, f ö d d d e n 28 '.
februari 1889, Ebba- Sofia, f ö d d d e n 1 7 m a j 1892, Elsa Viktoria, född den 3 augusti 1 8 9 3 o c h Folke Berna- dotte, f ö d d d e n 2 j a n u - ari 1 8 9 5.
H v a r k e n prinsen eller prinsessan Bernadottes håg drager dem mot hoflifvets buller och.
g l a n s — d e f ö r s a k a det,, så långt det är demi möjligt.
Å t välgörenhet i d e t tysta, åt k r i s t l i g kärleksutöfning ägna d e helt sin l e d i g a tid.
Förvisso måste deras ä k t e n s k a p v a r a ett säll- synt harmoniskt för- bund, liksom framtiden f ö r d e m ö p p n a r ett v i d t p e r s p e k t i v af o g r u m l a d familjelycka.
o Den vackara porträttstoc- ken är utförd i xylografi af vår skicklige träsnidare.
hr Gunnar Forsell.
I D U N 354 1895 Gör allt det g o d a du kan, med a l l a medel du kan, på alla sätt du kan, på alla platser du kan, på alla tider du kan, för alla människor du kan, s ä länge du n å g o n s i n kan.
John Skydda vår ungdom!
Till Sveriges kvinnor af Hanna Kamhe.
|ur dådkraftig o c h stark u n g d o m e n än t y c k s v a r a, så är d e n d o c k v e k o c h m o t t a g l i g f ö r alla i n t r y c k, s å v ä l g o d a s o m onda.
D ä r f ö r h ö f v e s d e t d e n v u x n e att hålla sin s k y d d a n d e h a n d öfver d e n n a ung- d o m, b ä r a r e n af v å r t l a n d s f r a m t i d, att d e n ej f ö r d ä r f v a s r e d a n i s i n k n o p p o c h h i n d r a s att n å full, h a r m o n i s k u t v e c k l i n g.
M å n g e n k a n s k e m e n a r, att m a n åt f ö r ä l - d r a r o c h u p p f o s t r a r e b ö r ö f v e r l ä m n a värf- v e t att b e v a r a d e n u p p v ä x a n d e u n g d o m e n f ö r d å l i g a i n t r y c k, o c h att d e n u t o m s t å e n d e i n t e t h a r m e d s a k e n att g ö r a.
D e n n a t a n k e i n n e b ä r j u e n v i s s s a n n i n g, m e n d e t är o c k s å s a n t, att s a m h ä l l e t i s i n h e l h e t b ä r ansvar för de unga.
O c h d e t är d ä r f ö r v i h ä r v ä d j a till S v e r i g e s k v i n n o r, att d e m å söka skydda den uppväxande och den vux- n a u n g d o m e n m o t e n f a r a o c h ett o n d t, s o m h o t a att u n d e r g r ä f v a allt, h v a d g o d t o c h ä d e l t är.
V i syfta här på de fördärfbringande nöjen, s o m i f o r m af v a r i e t é e r h å l l a p å att ö f v e r - s v ä m m a l a n d e t — o c h i all s y n n e r h e t h u f v u d - staden.
D e t f a n n s e n t i d, o c h d e n är ej l å n g t aflägsen, då e n ärbar k v i n n a aldrig m e d sin f o t b e s ö k t e en d y l i k lokal.
Men t i d s a n d a n har blifvit en annan, ja, själfva j ä m l i k h e t s i d é e r n a h a m e d v e r k a t till att h o s m å n g e n kvinna utplåna hennes m e d f ö d d a s k y g g h e t att k o m m a i b e r ö r i n g m e d h v a d o r e n t är, o c h h o n k a n n u, u t a n att r y g g a tillbaka, i sällskap m e d m a n o c h barn, m e d fästman o c h b r o d e r, åse p r e s t a t i o n e r o c h åhöra ord, s o m förr skulle drifvit h e n n e p å flykten.
M å n g e n har kanske en g å n g blifvit m e d - d r a g e n utan en aning o m d e n verkliga inne- b ö r d e n i d e s s a så k a l l a d e n ö j e n, m e n d e n, s o m h a r a k t n i n g f ö r s i g själf, k a n i n t e gär- n a f ö r a n d r a g å n g e n l å t a l o c k a s i g att s o m åskådare u p p m u n t r a sådan slags konst.
M å h ä n d a d e n e n a eller d e n a n d r a k v i n - n a n t y c k e r, att d e t, s o m d e t h ä r g ä l l e r, är ett h e l t o s k y l d i g t t i d s f ö r d r i f, eller o c k att h o n — e f t e r s o m d e m r e n o m allt är r e n t — för sin e g e n del ej k a n ta ringaste s k a d a af d e n k o n s t n j u t n i n g, som bjudes i v a r i t é s a l o n g e n, f a s t ä n h o n e r k ä n n e r, att d e n ej är g o d.
D e t t a är j u o c k s å m ö j l i g t.
M e n från e n a n n a n s i d a s e d t, h a v i i n t e alla, o c h i synnerhet den bildade klassens kvin- n o r, ett v i s s t a n s v a r o c h e n u p p g i f t att höja och förädla s m a k e n?
O m n u kvin- n o r n a e j m e d a f s k y v ä n d a s i g b o r t från det låga, det orena, s o m drar h å g e n nedåt, utan låta v a n a n s m å n i n g o m förslöa d e n fina k ä n s l a f ö r g o d s e d, s o m l i g g e r d j u p t rotad i kvinnonaturen, då k u n n a d e ej längre v e r k a för d e n n a n u n ä m n d a uppgift.
J u h ö g r e samhällsställning en k v i n n a intar, j u högre bildning h o n g ö r anspråk på, dess större ansvar o c h dess större förpliktelse h a r h o n o c k att m e d u r s k i l l n i n g v ä l j a t. o.
m.
s i n a n ö j e n.
H o n b ö r e j g l ö m m a, att j u h ö g r e u p p h o n står, d e s s m e r a är h o n ut- satt för världens blickar, och dess nere tillfällen h a r h o n o c k s å att b l i till e n för- argelse för de unga, de o m o g n a.
S k a l l e n ä n d r i n g till d e t b ä t t r e k u n n a å s t a d k o m m a s, så b ö r k v i n n a n i a l l m ä n h e t och den bildade i synnerhet konsekvent v ä g r a att b e s ö k a v a r i e t é l o k a l e r, ä f v e n o m d e s s a v o r e d e finaste i sitt s l a g.
O c h gäl- ler d e t t a o m k v i n n a n i a l l m ä n h e t, så gäl- ler d e t n a t u r l i g t v i s i ä n n u h ö g r e g r a d o m mödrarna.
Hur kan väl en m o d e r vilja f ö r a s i n a u n g a b a r n u t till n ö j e n, s o m h o s d e m måste k v ä f v a h å g e n för ädlare tids- f ö r d r i f s a m t, h v a d v ä r r e är, b e s u d l a d e r a s känsla o c h fantasi?
O c h äfven o m en m o - d e r af d e t e n a eller a n d r a s k ä l e t ej s k u l l e t a g a m e d s i n a m e r eller m i n d r e v u x n a b a r n, h u r k a n h o n väl i e g e n s k a p j u s t af moder v i l j a g i f v a d e t t a f ö r e d ö m e åt så m y c k e n a n n a n u n g d o m, s o m, f a s t ä n h o n ej d i r e k t b ä r a n s v a r f ö r d e n n a, d o c k t a r i n t r y c k af hennes handlingar.
L å t e n a l l t s å k ä r l e k e n till e d r a e g n a b a r n, I m ö d r a r, k ä r l e k e n till S v e r i g e s u n g d o m, I k v i n n o r, d r i f v a e d e r att h v a r i s i n s t a d g e - n o m exemplets m a k t k ä m p a m o t detta on- da.
G ö r e n d e t d e l s g e n o m att u n d v i k a hvarje beröring m e d d e t s a m m a, dels ge- n o m att u p p m u n t r a v e r k l i g, ä d e l k o n s t, så- d a n d e n m ö t e r o s s t. e x.
p å d e n l y r i s k a o c h d r a m a t i s k a s c e n e n, d ä r e s t ej o c k s å d e n - n a s k a t t a r åt t i d e n s f ö r s k ä m d a s m a k.
Wesley.
De sågo en vidgad sol ...
Men dikter verka som eldigt vin, Snart bin svärma infall likt yra Kring gyllene drottningstol: » Hvad lifvet är skönt, är skiftfullt Hcem kunde väl ana, drömma slikt.
Hår satt man i buren fången Och drömde Eufemia om snön fjol. » log och tillslöt Sin sirade bok.
J Hon älskade tankens Blott i för att leda rikt,.
.
blid hårdvärfstid lek.
kung Eriks sinn ' På diktens lockande stigar in Hon låtit från munart vek Den Med Ett f sägnen flytta till tungomål kraft af klippa och klang af stordåd dagar Men Att af klart dikten var det våld och soek.
förstod hon bör fri kring i samma stund, jorderund Till tusendes hjärtan gå.
Den bör ef, vålskrudad, dväljas f klostercell eller riddarslott.
Nej, ut i det friska Till lundar Och småfolk och blott blå, dalar måste stål.
förvisso den och hyddor nå!
Anna Knutson.
5, " Gull-Gull, Drottning Eufemia ' i ^ S r a n väldig spisels sprakande gren Kring frustugan spreds ett flamrödt Som lekte på styf tapet.
Då lefde bilden i silkesvåd, Då sprutto ådror bak pwpurtråd, Man såg huru jungfrun gråt, Hur draken buktade fjollig stjärt, Hur Göran reste sig, hög och smärt, Hur silfoerlansen sig sänkte Och odjurets hufoud slet ..
Skiss af Ludvig Ganghofer.
sken, Men alla tjänande tärnor små, Som tysta sutto på bolstrar Må, Bemärkte ej våfvens prakt.
Ty drottningen läste, mild och klok, Med smältande röst ur pärmebok En sågen från fjärran trakt, Om riddar Flores och Blanzejlor Och hjärtats strider i lifoets vår, Om kårlekens ömma trängtan Och ondskans grufliga makt.
De De tärnor lyssna — i denna sågo en purpurblommande stund lund, * Under början af 1300-talet lät drottning Eufe- mia från franska och tyska öfversätta några rim- made riddarromaner, för att därmed fägna sin måg, härtig Erik, Magnus Ladulås ' son.
Öfvers.
för Idun.
p P f t e r m i d d a g s s o l e n s rosiga ljus fyllde det trefliga r u m m e t.
V i d d e t d u k a d e b o r d e t, som stod midt i rummet under hänglam- pan och nu var prydt m e d den glänsande kaffeservisen, satt d e n u n g a frun i huset i sällskap m e d en väninna.
D e b å d a da- m e r n a h a d e m y c k e t att s p r a k a o m, o m s i n a b e k y m m e r m e d tjänstfolket, o m de nya vintertoaletterna, o m förlofningar, fester o c h dödsfall i n o m deras bekantskapskrets, o c h d e l ä t o så o f ö r t r u t e t t u n g o r n a g å, att m a n e n d a s t d å o c h d å från g a t a n f ö r n a m d e t d ä m p a d e b u l l r e t a f n å g o t f ö r b i f a r a n d e åk- don.
Till o c h m e d kanariefågeln, s o m emel- l a n å t lät h ö r a sig, h a d e all m ö d a att m e d sin gälla sång öfverrösta de b å d a stäm- morna.
O c h när d e t l y c k a d e s h o n o m, för- m a n a d e h o n o m den unga frun m e d miss- n ö j d t o n till t y s t n a d.
» En knappt outhärdlig skrikhals!
sina egna o r d.
.
.
» Man hör ju Efter ett sådant utbrott förstummades fågeln o c h blickade m e d förvånade små ö g o n oroligt o m k r i n g sig, syntes emellertid g a n s k a s n a r t l å t a t r ö s t a s i g af d e n s p ä d a röst, s o m mellan burens galler ö m t o c h s a k t a j o l l r a d e till h o n o m: » G u l l - G u l l!
M i n söta, söta Gull-Gull! » I d e t lilla f ö n s t e r u t s p r å n g e t, s o m s o l e n g e n o m v ä f d e m e d g l i m m a n d e strålar, s t o d d e n af fina t r å d a r flätade b u r e n p å s y b o r -
1895 det.
F r a m f ö r d e n s a m m a, i e n v ä l d i g rör- fåtölj, dåsade m e d u p p d r a g n a fötter en u n g e f ä r s e x å r i g flicka.
D e t v a r e n s p e n s l i g l i t e n figur m e d b r ä c k l i g a l e m m a r o c h e t t nästan sjukligt utseende.
Bruna lockar om- s k y g g a d e d e t fina a n s i k t e t, b e s t ä n d i g a r y c k - ningar och darrningar k o m m o och gingo kring d e n lilla m u n n e n s s m a l a l ä p p a r o c h d e t u n n a näsvingarna, o c h ur de stora, fuktigt glän- s a n d e ö g o n e n t a l a d e ett b r å d m o g e t f ö r s t å n d, en känslig barnasjäl.
Barnet hade lagt sina m a g r a a r m a r o m b u r e n, d e t lilla h u f v u d e t låg l u t a d t åt s i d a n m o t s k u l d r a n, o c h m e d varma, ö m m a blickar betraktade h o n den lilla f å g e l n, s o m h a s t i g t h o p p a d e m e l l a n p i n - narne o c h putsade de s m å vingarne, hvilkas gula fjädrar glänste s o m g u l d i solen.
O c h å t e r o c h åter j o l l r a d e d e n lilla m e d spet- sade läppar: » Gull-Gull!
M i n söta, söta Gull-Gull! » » M i m m i!
» l j ö d m o d e r n s r ö s t från b o r d e t.
» Låt då en g å n g fågeln vara i fred! » Förskräckt spratt barnet upp o c h stam- made med skygg stämma: » Men.
.
.
mamma, jag gör ju honom ingenting. » » Ja, d e t v e t j a g v ä l, att d u i n t e g ö r h o n o m n å g o n t i n g!
» s v a r a d e m o d e r n, hälft p å allvar, h ä l f t p å s k ä m t.
» J a g tänker, du d å h e l l r e s k u l l e v i l j a g ö r a mig n å g o n t i n g!
» D e b å d a d a m e r n a skrattade o c h fortsatte att p r a t a.
M e n ö f v e r b a r n e t s a n s i k t e, s o m s j u n k i t t i l l b a k a i h v i l s t o l e n, l å g ett u t t r y c k af h ä f t i g f ö r s k r ä c k e l s e.
M e d ångestfulla ö g o n b l i c k a d e h o n b o r t till m o d e r n, o c h o m hon ä f v e n d å o c h d å m e d e n s k y g g, för- stulen blick smekte d e n hoppande, sakta k v i t t r a n d e lilla f å g e l n, så g l e d o d e f u k t i g a, f ö r s k r ä m d a b a r n a ö g o n e n d o c k alltjämt åter b o r t till b o r d e t o c h s t i r r a d e p å m o d e r n s o m p å en stor, obegriplig gåta.
Och därunder r y c k t e o c h fingrade d e d a r r a n d e h ä n d e r n a oaflåtligt i k a n t e n p å d e n v i r k a d e d u k e n, s o m l å g b r e d d .öfver s y b o r d e t.
N u h ö r d e m a n k l o c k a n från t a m b u r e n; m o d e r n sprang u p p, h e n n e s v ä n i n n a reste sig, o c h ä f v e n M i m m i g j o r d e e n r ö r e l s e, s o m ville h o n l ä m n a stolen.
M e n det j u b - lande utrop, m e d hvilket m o d e r n hälsade s i n » lille p r i n s », s o m p å a m m a n s a r m v i s a d e sig i d ö r r e n, m å t t e h a ä n d r a t M i m m i s af- sikt; m e d allvarsamt ansikte pressade h o n sig t i l l b a k a i s t o l e n, d r o g d e s m å a x l a r n a i h ö j d e n o c h började bita på sina naglar, u t a n att s l ä p p a b l i c k e n från m o d e r n, s o m med öfversvallande ömhet kysste och smekte s i n lille p o j k e.
Och för hvarje kyss, för hvarje smeknamn och ö m t ord, s o m ljöd från b o r d e t till f ö n s t e r s m y g e n, b l e f r o d n a - den p å M i m m i s k i n d e r allt d j u p a r e o c h varmare, det trånande uttrycket i hennes v i d ö p p n a ö g o n allt g i r i g a r e.
T i l l sist g l e d hon n e d från s t o l e n, k o m t v e k s a m t s m y - g a n d e till m o d e r n s s i d a, o m f a t t a d e h e n n e s a r m m e d b å d a sina s m å händer o c h h v i s k a d e: » Mamma! » I DU N s o m från ö g o n e n s k ö l j d e n e d ö f v e r d e h e t a kinderna.
Och liksom o m fågeln förstode sin lilla v ä n i n n a s b e k y m m e r, k o m h a n n e d - h o p p a n d e efter p i n n a r n e, t r y c k t e s i g intill burens gallertrådar, v r e d forskande fram o c h åter p å d e t lilla h u f v u d e t o c h p i c k a d e m e d n ä b b e n m o t barnets skälfvande läppar.
D å s t a n n a d e M i m m i s tårar, h e n n e s ö g o n l y s t e u p p, ä n n ä r m a r e p r e s s a d e h o n sitt a n s i k t e m o t b u r e n s t r å d a r, o c h h e n n e s läp- p a r r ö r d e s i g l j u d l ö s t.
.
.
h o n s a d e d e t ej.
.
.
h o n b a r a t ä n k t e, h v a d h o n ville s ä g a: » G u l l - G u l l!
M i n snälla, ä l s k a d e G u l l - G u l l!
» Och » Gull-Gull » hoppade och fladdrade, kvitt- r a d e e n l i t e n s t u m p efter d e n a n d r a, o c h så s v i n g a d e h a n s i g ö f v e r s t u p p i b u r e n i d e n sväfvande ringen o c h g u n g a d e sig med h ä n g a n d e k r o p p, s o m h a d e h a n lärt a k r o b a t i k af e n p a p e g o j a.
M i m m i k l a p p a d e i h ä n d e r n a af f r ö j d o c h jublade: » M a m m a, s e b a r a h v a d » Gull- Gull » kan göra.
.
.
» » N e j, n u är j a g u t l e d s e n p å allt b r å k e t med f å g e l n, » b a n n a d e m o d e r n, h v i l k e n af M i m m i s j u b e l j u s t blef afbruten i en drastisk skildring öfver a m m a n o c h hennes tyran- niska anspråk.
» A n t i n g e n går d u ut ur r u m m e t, eller j a g flyttar u t b u r e n.
» » A c k, j a g b e r, » inföll v ä n i n n a n m e d l a n d e, » låt b a r n e t hållas m e d sin o s k y l d i g a l e k.
» » S å o s k y l d i g är d e n l e k e n ä n d å i n t e!
Jag för m i n del t y c k e r inte längre o m d e n.
.
.
d e n n a ö f v e r d r i f n a ö m h e t f ö r ett d j u r!
B a r - n e t håller j u m e r af d e n d u m m a f å g e l n ä n af m i g.
» Det var icke s k ä m t l ä n g r e; ur dessa o r d ljöd verklig harm, nästan svartsjuka.
D e n n a t o n s k a r i n i b a r n e t s själ, o c h åter s y n t e s i h e n n e s ö g o n s a m m a stela, f ö r s k r ä m d a, nästan förfärade blick.
U t a n en rörelse satt hon en lång stund o c h stirrade framför sig i l u f t e n.
O c h så l ö s t e s i g p l ö t s l i g t h v a d s o m tryckte barnahjärtat, h v a d s o m s t o r m a d e o c h h v i r f l a d e i d e t lilla h u f v u d e t, i häftigt s t r ö m m a n d e gråt.
» M e n M i m m i d å!
» for m a m m a ut.
» H v a d k o m m e r åt d i g?
Hvarför gråter d u?
D u v e t, att j a g i n t e k a n l i d a s å d a n a d ä r o n ö - diga tårar!
G å ut ur r u m m e t.
.
.
g å din väg! » » Jag ber.
.
.
m a m m a.
.
.
jag vill.
.
.
jag skall.
.
.
i n t e g r å t a!
» s n y f t a d e d e n lilla o c h sökte m e d v å l d u n d e r t r y c k a sin gråt.
» Låt m i g vara! » O c h modern sköt m e d a r m b å g e n b a r n e t åt s i d a n.
» G å d u till d i n Gull-Gull! » Å t e r lade sig v ä n i n n a n emellan, o c h M i m m i fick bli k v a r.
Men innan modern f o r t s a t t e att s p r a k a, g a f h o n b a r n e t ä n n u en f ö r e b r å e n d e b l i c k.
U n d e r d e n n a blick föll b a r n e t t i l l s a m m a n o c h s a t t n u d ä r stilla och ljudlöst, h ö j d e endast då o c h d å han- d e n f ö r att t o r k a e n tår från k i n d e n; n å g o n gång skakade en undertryckt snyftning den lilla k r o p p e n g e n o m alla l e m m a r.
M e d fuk- tiga ögon betraktade M i m m i buren och följde den kvittrande älsklingens minsta r ö r e l s e.
H e n n e s b l i c k a r o c h a n l e t s d r a g an- t o g o ett t a n k f u l l t, g r u b b l a n d e u t t r y c k, o c h så — s o m i n f ö r ett p l ö t s l i g t infall — d r o g ett b l e k t l e e n d e ö f v e r h e n n e s l ä p p a r.
.
.
T å r a r n e s t e g o u p p i M i m m i s ö g o n, läp- parne ö p p n a d e sig, o c h h o n h ö j d e l å n g s a m t h a n d e n till h a l s e n, s o m k ä n d e h o n e n p l ö t s - lig s m ä r t a i s t r u p e n.
Så s t o d h o n ä n n u e n s t u n d, m e d a n h e n n e s lille b r o r b l e f b e - u n d r a d, s m e k t o c h k l e m a d af d e b å d a fru- a r n a; så v ä n d e h o n s i g b o r t, s m ö g till f ö n s t e r n i s c h e n, k r ö p u p p i s t o l e n, l a d e åter d e s m a l a a r m a r n a o m b u r e n o c h lät huf- v u d e t sjunka m o t skuldran, m e d ansiktet v ä n d t m o t f ö n s t r e t f ö r att d ö l j a t å r a r n e, D e b å d a f r u a r n a h a d e s p r a k a t slut, o c h d å v ä n i n n a n r e s t e s i g till a f s k e d o c h k o m f r a m till • f ö n s t e r n i s c h e n f ö r att r ä c k a bar- net handen, såg M i m m i m e d frånvarande b l i c k u p p till h e n n e o c h fick e j f r a m e t t ord.
Dock, medan de båda kvinnorna gingo m o t dörren, v ä n d e M i m m i långsamt hufvu- d e t, o c h m e d e n v a r m b l i c k, full af b a r n s - lig ö m h e t, f ö l j d e h e n n e s ö g o n m o d e r n.
O c h därpå.
.
.
s k y g g t och hastigt, s o m företoge h o n n å g o t f ö r b j u d e t o c h f r u k t a d e att bli 355 öfverraskad.
.
.
klättrade h o n upp på stolen och öppnade m e d en våldsam ansträngning fönstret.
Med darrande händer sköt hon buren ut på fönsterbrädet, slog u p p d e n lilla d ö r r e n och stammade under tårar: » F l y g ut, G u l l - G u l l.
.
.
flyg u t.
.
.
flyg u t!
» Gråtande lutade h o n sig tillbaka i stolen, stirrade m e d fuktiga, ängsliga ö g o n på bu- ren o c h darrade v i d hvarje rörelse, h o n såg fågeln göra.
» Gull-Gull » hade redan m ä r k t, att b u r e n s t o d ö p p e n; h a n flaxade ned från s i n p i n n e, h o p p a d e t v e k s a m t g e - nom d e n ö p p n a l u c k a n, så u t p å k a n t e n af f o t s t ä l l n i n g e n.
Här stod han nu m e d trippande s m å fötter o c h v r e d m e d nyfiken u p p s y n h u f v u d e t åt alla s i d o r.
Ett par g å n g e r l y f t e h a n v i n g a r n e.
.
.
M i m m i dar- rade o c h snyftade.
.
.
o c h plötsligt svingade h a n s i g ö f v e r p å k a r m e n till d e t ö p p n a fönstret.
Här tycktes han emellertid tänka p å allt a n n a t ä n att flyga s i n v ä g; l u s t i g t h o p p a d e han fram o c h tillbaka o c h pickade efter d e s m å d a m k o r n, s o m l å g o p å d e t hvitmålade fönsterbrädet.
D å l j ö d utifrån b u l l r e t af e n d ö r r, s o m s t ä n g d e s; steg n ä r m a d e sig.
Förskräckt spratt M i m m i upp.
» Flyg.
.
.
skynda dig! » ropade hon, nästan ond, och m e d hyssj- ningar o c h viftningar jagade h o n » Gull-Gull » ut g e n o m det ö p p n a fönstret.
Pipande flaxade f å g e l n u t i d e t fria, g j o r d e u n d e r ängsligt kvitter någre slag o m k r i n g fönstret o c h f ö r s v a n n så åt e n a s i d a n b a k o m m u r e n.
D å brast det häftigt löst för barnet, m e d k l a g a n o c h tårar, h o n s t r ä c k t e u t d e s m å armarne och snyftade öfverljudt: » Gull- Gull.
.
.
min söta Gull-Gull! » D ö r r e n ö p p n a d e s, o c h m o d e r n k o m in i rummet.
E n k a l l l u f t s t r ö m s l o g h e n n e till mötes.
H o n upptäckte genast det ö p p n a f ö n s t r e t o c h s k y n d a d e f ö r s k r ä c k t till f ö n s t e r - smygen.
» Men, Mimmi!
D u odygdiga barn!
H u r k a n d u u n d e r s t a d i g att ö p p n a f ö n s t r e t n u på kvällen?
D u förkyler dig j u!
» Hur v r e d a d e s s a o r d ä n l j ö d o — ur d e m t a l a d e dock modershjärtats uppriktiga b e k y m m e r.
Hastigt stängde m o d e r n fönstret, m e n d å h o n v ä n d e s i g o m f ö r att d u k t i g t b a n n a u p p d e n lilla s y n d e r s k a n, fick h o n p l ö t s l i g t s y n p å d e n t o m m a b u r e n, p å b a r n e t s för- s t ö r d a, af t å r a r ö f v e r s k ö l j d a a n s i k t e.
» M i m m i!
» utbrast h o n förskräckt, har du g j o r t?
» Under endast läppar: honom snyftningar o c h åter » hvad snyftningar, m e d m ö d a, k o m det öfver M i m m i s » Min flyga Gull-Gull.
.
.
.
.
.
s k a l l tro.
.
.
att kär.
.
.
än för att du jag har låtit inte.
.
.
inte j a g har Gull-Gull.
.
.
mera dig! » Modrens ö g o n fuktades, o c h då den rena stråle, s o m b r ö t fram ur hennes barns stjärneögon, lyste emot henne, k o m det p l ö t s l i g t ö f v e r h e n n e s h j ä r t a s o m en u p p e n - b a r e l s e: k ä n s l a n af h e n n e s e g e n s k u l d o c h v i s s h e t e n o m d e n k o s t b a r a skatt, s o m l å g f ö r d o l d i d j u p e t af d e t t a u n g a s i n n e.
» B a r n!
Barn!
Mitt eget kära, älskade b a r n!
» s t a m m a d e hon, o m f a m n a d e i gräns- lös ö m h e t m e d b å d a armar d e n darrande lilla v a r e l s e n o c h ö f v e r h ö l j d e d e s s skälf- v a n d e, af t å r a r f u k t i g a m u n m e d b r i n n a n d e kyssar.
O c h M i m m i slog sina s m å armar o m m o d e r n s hals, o c h under leenden och t å r a r t r y c k t e h o n sitt a n s i k t e till h e n n e s b a r m.
D å f ö r n a m s ett k l i n g a n d e, p i c k a n d e o c h flaxande från f ö n s t r e t, o c h d å m o d e r n l y f t e h u f v u d e t, s å g h o n d e n lilla f å g e l n, hvilken friheten icke t y c k t e s behaga, ängs-
» DUM 356 l i g t f l y g a f r a m o c h åter u t a n f ö r d e n s t ä n g d a lättrutan.
» M i m m i!
S e b a r a d i t!
D i n G u l l - G u l l är h ä r i g e n, h a n h å l l e r f ö r m y c k e t af d i g, h a n T i l l i n t e b o r t från d i g!
» s a d e h o n s k r a t t a n d e, ' Och u t a n att s l ä p p a b a r n e t u r sin f a m n, ö p p n a d e h o n fönstret.
O c h r a k a v ä g e n flög f å g e l n till b u r e n s ö p p n a d ö r r, h o p p a d e in, s v i n g a d e s i g u p p p å ö f v e r s t a p i n n e n, s a t t e s i g b e k v ä m t till r ä t t a o c h s k a k a d e s i n a fjädrar.
» M i m m i!
Se bara!
Se bara!
D i n Gull-Gull åter h ä r!
» M e n M i m m i v i l l e i n t e se o c h h ö r a.
H o n endast knäppte sina s m å armar ä n n u hårdare o m m o d e r n s h a l s, p r e s s a d e h u f v u d e t till hennes bröst och g r ä t.
.
.
och g r ä t.
.
.
är * Vid pianot.
Några råd o c h erfarenheter oin våra barns musikundervisning.
O r s a k e n till att d e flesta m ä n n i s k o r, s o m i d k a m u s i k, s p e l a p i a n o, är v ä l ej h u f v u d - s a k l i g e n d e n, att p i a n o t är l ä t t a r e att s k ö t a än m å n g a andra instrument.
Dess företräde l i g g e r e g e n t l i g e n i f ö r m å g a n att å t e r g i f v a b å d e m e l o d i o c h a c k o m p a n j e m a n g s a m t däri, att d e n har den rikhaltigaste litteraturen.
H ä r m e d är n a t u r l i g t v i s ej s a g d t, att p i a n o t är b e r ä t t i g a d t att u t t r ä n g a a n d r a instru- m e n t, u t a n b ö r a t v ä r t o m i n o m en familj m e d flere m u s i k a l i s k a m e d l e m m a r o l i k a instru- m e n t studeras, h v a r i g e n o m k a m m a r m u s i k kan utföras i n o m h e m m e t.
Ä r b r u k e t att l å t a d e flesta b a r n l ä r a s i g spela absolut förkastligt?
P å d e n frågan s v a r a n o g m å n g a ja; m e n ser m a n s a k e n från flere s i d o r, t å l s v a r e t v i d n å g o n m o - deration.
D e t lär v ä l ej k u n n a f ö r n e k a s, a t t b a r n t y c k a o m att h ö r a m u s i k o c h att f å ä r o så v a n l o t t a d e i m u s i k a l i s k t h ä n s e e n d e, att d e ej h a t a k t s i n n e å t m i n s t o n e.
Ett mindre fint öra kan dessutom skärpas.
M å n g a, s o m ej v a r i t i tillfälle att få l ä r a sig spela, yttra l e d s n a d däröfver, o c h de, som i b a r n d o m e n k u n n a t få t a g a l e k t i o - n e r, m e n ej b e g a g n a t s i g däraf, s ä g a o f t a: » K ä r a b a r n, lär d i g spela, n ä r d u k a n få, eljes å n g r a r d u d i g s e d a n.
D e t har j a g gjort många gånger. » Att b a r n h y s a m e r eller m i n d r e s t a r k t utpräglad m o t v i l j a f ö r att själfva spela (d.
v.
s. e g e n t l i g e n ö f v a s i g), är e n k ä n d s a k, m e n d e n n a m o t v i l j a är v ä l i d e flesta fall b e r o e n d e af, h u r u t i d i g t eller r ä t t a r e huru sent deras u n d e r v i s n i n g börjat s a m t framför allt h u r u n d e r v i s n i n g e n b e d r i f v e s.
S i n a f ö r s t a l e k t i o n e r b ö r a b a r n e n få re- d a n v i d 7 å 8 års ålder, d. v.
s. n ä r d e blifvit h e m m a s t a d d a i innanläsning, m e n ä n n u ej h u n n i t f å e n s å d a n m a s s a l ä r o - ä m n e n i skolan.
N o t e r n a lära d e sig g a n s k a r a s k t, o c h n ä r d e så k u n n a s p e l a d e t allra e n k l a s t e — e n d a s t d e t » l å t e r » litet — så ä r o d e i n i o fall af t i o y t t e r s t b e l å t n a.
P å d e t t a s ä t t i n h ä m t a b a r n e n f ö r e 1 0 års ål- der de första grunderna m y c k e t lättare o c h v i l l i g a r e ä n v i d ä l d r e år.
D e m e r begåf- v a d e få d e s s u t o m ett g o d t s t y c k e a r b e t e u n d a n g j o r d t; d e åter, s o m v i s a s i g s a k n a l u s t o c h f a l l e n h e t, h a å t m i n s t o n e fått för- s ö k a o c h h a ej b e h ö f t f ö r s u m m a skolar- betet.
A t t sedermera tvinga de o b e g å f v a d e till att f o r t s ä t t a m e d s p e l n i n g e n är a l l d e l e s o r i k t i g t, t y d e n t i d d e a n v ä n d a till att m ö - 1895 d o s a m t ö f v a i n ett m u s i k s t y c k e, k u n n a d e b e h ö f v a till ö f v e r l ä s n i n g af l ä x o r.
B ö r j a b a r n e n lära sig spela först v i d 12 å 13 års ålder, ä r o d e så p a s s u t v e c k l a d e p å a n d r a o m r å d e n,, att de i allmänhet o g ä r n a b ö r j a från b ö r j a n m e d m u s i k e n o c h ej ä r o t r a k t e r a d e af att s p e l a » s m å b a r n s - s t y c k e n ».
D e s s u t o m h a d e r a s fingrar h u n - nit bli n å g o t styfva.
A t t ej l ä r a b a r n n o - terna o c h d e första grunderna i spelning f ö r r ä n v i d ä l d r e år är u r m u s i k e n s s y n - p u n k t l i k a o r ä t t s o m att ej l ä r a d e m a b c d och innanläsning tidigare.
D e t är ej m i n m e n i n g att i n l å t a m i g p å något ordande o m de olika skolorna, utan v i l l j a g e n d a s t p å p e k a, att d e n lärare är att f ö r e d r a g a, s o m ej e n d a s t b i b r i n g a r ele- ven intresse för musiken, utan äfven förmår h å l l a d e t t a v i d m a k t.
F ö r e n s å d a n lärare s p e l a r e l e v e n ö f v e r b å d e s k a l o r o c h öfnin- gar m e d jämförelsevis gladt m o d, dels eme- d a n h a n f å t t k l a r t f ö r s i g, att s å d a n a ä r o ett » n ö d v ä n d i g t o n d t », dels e m e d a n de u t g ö r a e n b r å k d e l af d e t ö f r i g a h a n får s p e l a.
I v å r t i d finns l y c k l i g t v i s så rik m u - s i k l i t t e r a t u r ä f v e n f ö r n y b ö r j a r e, att lä- r a r e n ej b ö r h a s v å r t att finna l ä m p l i g a stycken.
V i d v a l af s å d a n a är d e t k l o k t att före- draga d e m, s o m äro nyttiga för eleven i n å g o t s ä r s k i l d t h ä n s e e n d e s o m t. e x.
e t t f ö r l e g a t o - o c h ett a n n a t f ö r s t a c c a t o - s p e l e t c; m e n d e s s e m e l l a n b ö r h a n få s p e l a nå- got, s o m riktigt roar h o n o m.
L e k t i o n e r n a b ö r a u n d e r allra f ö r s t a t i d e n r ä c k a e n d a s t Vs t i m m e, m e n i stället äga- r u m t r e g å n g e r i v e c k a n, l ä n g r e f r a m / i eller 1 t i m m e t v å g å n g e r i v e c k a n.
— D e t är n y t t i g t att l å t a e l e v e r n a n ä r s o m h e l s t åhöra hvarandras lektioner och tidigt öfva sig i att s p e l a å q u a t r e m a i n s eller d u e t - t e r f ö r t v å i n s t r u m e n t s å s o m fiol o c h p i a n o.
Det s e n a r e ej e n d a s t ö k a r i n t r e s s e t, u t a n u p p ö f v a r f r a m f ö r allt e l e v e n s r y t m i s k a s i n n e.
E n d e l af l e k t i o n s t i d e n b ö r ä g n a s åt p r i m a vista-spel.
Ä f v e n bör eleven tidigt vänjas v i d att » t a ' u t » e n d e l af l ä x a n h e m m a p å e g e n h a n d; d e t är att r e k o m m e n d e r a ej b l o t t f ö r n o t l ä s n i n g e n, u t a n d ä r f ö r att e l e v e n t v i n g a s att t ä n k a s j ä l f o c h d ä r i g e - nom efter h a n d får e n s j ä l f s t ä n d i g u p p - fattning af k o m p o s i t i o n e n s k a r a k t ä r.
Att läraren emellanåt spelar i g e n o m läxan för e l e v e n är n o g b r a, m e n d e t b ö r ej s k e f ö r ofta, e m e d a n elevens e g e n uppfattning d å ej k o m m e r till u t v e c k l i n g.
3 N å g o n g å n g k a n h a n få p r ö f v a s i n a kraf- ter på s t y c k e n, s o m äro för svårfattliga för honom, m e n upprepas detta experiment för ofta, nedslår d e t antingen h a n s m o d eller frestar d e t h o n o m att flyga h ö g r e, ä n v i n g a r n a bära.
V i d u p p s p e l n i n g b ö r lära- r e n n o g a tillse, att e l e v e n h a r ö g o n e n h e l a t i d e n f a s t a d e p å n o t e r n a eller o c k s å s p e l a r hela s t y c k e t u t a n t i l l.
A t t l å t a h o n o m v ä n j a sig v i d a t t s p e l a e n b i t i n n a n t i l l o c h e n a n n a n bit u t a n t i l l v å l l a r stor o s ä k e r h e t.
Det är ej r å d l i g t att g i f v a l ä n g r e ferie- l ä x o r; v i d n ä s t a t e r m i n s b ö r j a n är d å v a n - l i g e n e n h e l d e l af l ä x a n s l a r f v i g t i n ö f v a d, o c h vill m a n så t a i t u m e d att rätta, heter det: » N e j, låt m i g få s l i p p a det h ä r, j a g h a r s p e l a t så m y c k e t p å det! » B ä t t r e är att u n d e r d e sista l e k t i o n e r n a o r d e n t l i g t g e n o m g å e n k o r t a r e l ä x a till n ä s t a t e r m i n o c h f ö r ö f r i g t r å d a e l e v e n till att hvila sig o c h spela h v a d s o m roar h o n o m.
H a u börjar d å säkerligen d e n n y a termi- n e n m e d friskare k r a f t e r o c h g l a d t m o d.
Att föräldrarne k u n n a betydligt under- l ä t t a s å v ä l l ä r a r e n s s o m e l e v e n s a r b e t e fal- ler af s i g själft.
I h e m, där föräldrarne själfva i d k a musik, b ö r det vara en vana, att b a r n e n få d e l t a g a s å v ä l a k t i v t s o m p a s - sivt.
D e t är n o g s v å r a r e b i b e h å l l a intres- set h o s b a r n, h v i l k a s f ö r ä l d r a r ej s p e l a eller s j u n g a; m e n o m b a r n e n o f t a få h ö r a m u s i k eller v a r a t i l l s a m m a n s m e d k a m r a - ter, s o m s p e l a, a f h j ä l p e s d e n n a b r i s t b e t y d - ligt.
C.
— * — P å m i n dotterdotters ålderdom.
ii.
• ((Si-julla h a d e å t n j u t i t d e n u n d e r s e n a r e s l l l a h ä l f t e n af 1 9 0 0: t a l e t v a n l i g a s k o l u n d e r - v i s n i n g e n, s o m v a r g e m e n s a m f ö r alla, b å d e gossar och flickor.
H o n h a d e m e d sina b r ö d e r g å t t i e n offentlig u n d e r v i s n i n g s a n - stalt, d e t v i l l s ä g a att p å d e n t i d e n f u n n o s i n g a andra sådana anstalter än de s o m un- d e r h ö l l o s af s t a t e n.
Det stod visserligen h v e m s o m h e l s t fritt att l å t a s i n a b a r n f å enskild undervisning, m e n ingen b e g a g n a d e sig däraf, e n ä r d e o f f e n t l i g a v o r o b å d e billi- gare o c h bättre.
D e skickligaste lärare o c h lärarinnor fingo, efter s t r ä n g p r ö f n i n g, p l a t s i s t a t e n s s k o - lor, o c h m i n d r e s k i c k l i g a h a d e i a l l m ä n h e t i c k e tillfälle att l ä m n a e n s k i l d u n d e r v i s n i n g, d å i n g e n v i l l e åt d e m a n f ö r t r o s i n a b a r n, hvarför sådana misslyckade ungdomsledare j u förr dess hellre b y t t e o m yrke, slogo sig p å h a n d e l eller h a n d t v e r k eller n ö j d e s i g m e d underordnade platser i de förvaltande ämbetsverken, hvilka platser då visserligen v o r o b ä t t r e a f i ö n a d e ä n h u n d r a år f ö r u t, m e n icke stodo i något anseende o c h betrakta- des s o m e n d a s t e n n ö d t v u n g e n t i l l f l y k t s o r t för sådana, s o m m i s s l y c k a t s på a n d r a b a n o r.
Skillnaden mellan elementarläroverk o c h folkskolor h a d e för länge sedan upphört, o c h s k i l l n a d e n m e l l a n g o s s a r s o c h flickors u n d e r v i s n i n g till v i s s å l d e r f a n n s ej h e l l e r.
När m a n i g a m l a b ö c k e r o c h tidningar, af h v i l k a s e n a r e d o c k få e x e m p l a r f u n n o s k v a r från s l u t e t af 1 8 0 0: t a l e t, e n ä r d e v o r o t r y c k t a p å så d å l i g t p a p p e r, att d e l å n g t f ö r u t h a d e förmultnat — när m a n l ä s t e, s ä g a v i, i g a m l a skrifter f r å n f ö r r a å r h u n d r a d e t, o m att s t a t e n d å ä n n u i c k e b r y d d e s i g o m un- d e r v i s n i n g e n f ö r a n d r a flickor ä n d e m, s o m s k i c k a d e s i d e n så k a l l a d e f o l k s k o l a n, m e n d ä r e m o t k o s t a d e rätt m y c k e t p å g o s s a r n e i d e så k a l l a d e e l e m e n t a r l ä r o v e r k e n, v i l l e m a n ingalunda tro på sådana uppgifter.
» D e t är i n t e m ö j l i g t, » s a d e m a n, » a t t s t a t e n, h v i l k e n skall s k i p a r ä t t b l a n d alla s i n a m e d l e m m a r, g j o r t e n så o r ä t t v i s o c h så r e n t af e n f a l d i g å t s k i l l n a d p å d e t v å k ö n e n redan i barnaåren. » D e t v a r o c k s å r e d a n u n d e r f ö r s t a fjärde- d e l e n af 1900:talet, s o m undervisningen v a r d t g e m e n s a m till e n v i s s å l d e r f ö r g o s - sar o c h flickor o c h f ö r b a r a af o l i k a för- m ö g e n h e t s v i l l k o r.
E l e m e n t a r l ä r o v e r k o c h folk- skolor funnos icke mera.
M a n hade endast s a m h ä l l s s k o l o r f ö r alla, o c h d e s s a v o r o äf- ven samskolor för b å d a k ö n e n, en ordning s o m r e d a n v i s a t g o d a f r u k t e r, m e n af h v i l - k e n m a n v ä n t a d e s i g ä n n u b ä t t r e.
Erfaren- heten h a d e lämnat ovederläggliga bevis på, att b a r n af o l i k a k ö n n j ö t o ö m s e s i d i g för- m å n af att erhålla g e m e n s a m u n d e r v i s n i n g.
IDUN 1895 Visserligen h a d e skattsedlarnes poster för u n d e r v i s n i n g s v ä s e n d e t stigit i c k e o b e t y d l i g t, och det fanns n o g ännu personer, s o m kno- tade öfver de » dryga kontributionerna », m e n i a l l m ä n h e t h a d e m a n k o m m i t till d e n åsikt, a t t h v a d s o m k o s t a s p å e n v ä l ord- n a d u n d e r v i s n i n g är e n v ä l s i g n e l s e r i k spar- p e n n i n g, s a m t att e n s å d a n u n d e r v i s n i n g i c k e k a n u n d a n d r a g a s n å g o n o c h ej h e l l e r är f ö r n å g o n ö f v e r f l ö d i g.
d e f a t t a d e n s t o r a b e t y d e l s e n af e n fullt v e t e n s k a p l i g m a t l a g n i n g, v a r h o n d o c k så m y c k e t u p p l y s t af 1 9 0 0: t a l e t s h ö g r e b i l d - n i n g, att h o n i n s å g n y t t a n af u n d e r v i s n i n g i h u s h å l l s k e m i n o c h h a d e i n g e n t i n g att in- v ä n d a m o t, att lilla G u l l a fick f ö l j a s i n böjelse och inträda i den ofvannämnda ve- tenskapliga fakulteten.
Claes R e d a n i s l u t e t af 1 8 0 0: t a l e t h a d e m a n k o m m i t till i n s i k t o m n ö d v ä n d i g h e t e n af att h u s h å l l s k e m i e n g j o r d e s till f ö r e m å l f ö r s ä r s k i l d t s t u d i u m — s a m t att i s y n n e r h e t m a t l a g n i n g e n sattes d ä r m e d i s a m m a n h a n g.
» L i t e t k e m i b ö r h ö r a till e n h u s m o d e r s b i l d - ning, » sade man, m e n småningom fann m a n, att d e t i c k e v o r e t i l l r ä c k l i g t m e d » l i t e t », i n h ä m t a d t så d ä r n ä s t a n p å l e k o c h m e d e n tillsats af s j ä l f i r o n i, u t a n att m a t l a g n i n g e n b o r d e g ö r a s till f ö r e m å l f ö r a l l v a r l i g a stu- d i e r s a m t att e n » k ö k s v e t e n s k a p », m e d hvilken m a n förut skämtat, vore något s o m b o r d e t a g a s p å fullt allvar.
M a n f ö r l ö j l i g a d e den ej l ä n g r e, u t a n s t u d e r a d e d e n g a n s k a g r u n d l i g t u n d e r l e d n i n g af s ä r s k i l d a k ö k s - v e t e n s k a p s i d k a r e af b å d a k ö n e n.
H v a d e n a k t a d förf.
s a g t så d ä r o m k r i n g 1 8 9 0 f a n n m a n n u u t g ö r a e n d j u p o c h an- märkningsvärd s a n n i n g, att » m a t e n ö f v a r ett m y c k e t s t o r t i n f l y t a n d e p å b å d e v å r t andliga och kroppsliga befinnande », samt att d å d e t ej är l i k g i l t i g t m e d h v a d m a n eldar en vanlig ångmaskin, b ö r det vara d e t så m y c k e t m i n d r e m e d d e n k o m p l i c e r a - d e m a s k i n e n vår kropp.
Prinsessan Maud.
J u v e l e r a r e 1 Jako " ostorg- 1 " Den siste athenaren ".
•Jj ' ag suttit där länge i drömmarnes värld, det började redan kvällas — min tanke gått ut på undersam färd till forntidens stolta Hellas.
• » Den siste athenar ' n » framför mig låg i aftonens sista ljusning, så ljöd för örat hvad varm i håg jag nyss där läste med tjusning!
Ett skimmer dröjde på bokens blad — en sista, darrande strimma förgyllde så härligt rad vid rad i strålande kvällsolstimma; mitt öga där skönjde en skymt, en flik i drömtung, döende dager af skönhetsmättad ocli ljus antik med doft af grönskande lager!
Och där Narkissos!
Vid källa sval han sitter i sorgsen längtan — lian söker, söker sitt ideal med undrande vemodsträngtan — lian lärt att känna sig själf, sitt jag, sin inre tomhets elände — han spejar i öster den nya dag, han anar den Gudasände.
.
.
Och morgonrodnaden bryter röd fram öfver tidens släkten, men blod och strider och ve och nöd, de följa, den nya välden.
Dock — sist den vinner, den ljusa makt, och längtande anden frias, och fram går dagen i härlig prakt, och segern tillhör Messias!
K r o n p r i n s e s s a n L o v i s a af D a n m a r k är o c h f ö r b l i r d o c k alltid » vår egen sessa » och hennes barn den folkkäre konung Karls barnbarn.
Därför ligga äfven deras ö d e n s v e n s k a h j ä r t a n n ä r m a r e ä n d e flesta a n d r a små prinsars o c h prinsessors.
I dagarne h a r n u e n af d e m, d e n u n g e d a n s k e p r i n s K a r l, g å t t å s t a d o c h f ö r l o f v a t s i g m e d sin engelska kusin M a u d — o c h här bringar I d u n d e n lyckliga fästmöns porträtt.
D e t b l e f alltså i n t e t af m e d p a r t i e t m e l l a n den u n g a d r o t t n i n g V i l h e l m i n a af H o l l a n d och just s a m m e prins Karl, hvilket det be- s t ä l l s a m m a r y k t e t f ö r ej l ä n g e s e d a n före- bådade.
F ö r l o f n i n g e n mellan prins K a r l o c h prin- s e s s a n M a u d k o m o v ä n t a d t till o c h m e d för det u n g a parets närmaste släktingar.
I n n a n prinsessan i o n s d a g s förra v e c k a n l ä m n a d e D a n m a r k j ä m t e sin m o d e r o c h s y s t e r, h a d e p r i n s e n v u n n i t sin k u s i n s » j a » u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g af h e n n e s h ö g a f ö r ä l d - r a r s s a m t y c k e.
Så i n g i c k d e t t a, o c h p r i n s e n a n f ö r t r o d d e s i g åt sin f a d e r, k r o n p r i n s e n, som s t r a x b e g a f s i g u t till B e r n s t o r f f f ö r att m e d d e l a d e t u n g a p a r e t s ö n s k a n f ö r k o n u n g e n o c h drottningen o c h inhämta deras s a m t y c k e till f ö r b i n d e l s e n.
P r i n s K a r l, s o m är f ö d d d e n 3 a u g u s t i 1 8 7 2, är d a n s k a k r o n p r i n s p a r e t s n ä s t ä l d s t e son.
T a c k v a r e sin h ö g a s l ä k t s t r a d i t i o n e r o c h sitt e g e t k ä c k a v ä s e n k a n h a n g l ä d j a sig åt s t o r p o p u l a r i t e t.
P r i n s e s s a n M a u d, y n g s t a d o t t e r till p r i n s e n o c h p r i n s e s s a n af W a l e s, är f ö d d d e n 2 6 n o v e m b e r 1 8 6 9 o c h s å l u n d a t r e år ä l d r e ä n sin t r o l o f v a d e.
H o n är i h ö g g r a d a f h å l l e n i sitt f ä d e r n e s l a n d.
I sitt n y a f ä d e r n e s l a n d skall h o n l i k a l e d e s h e l t v i s s t b l i f v a m o t t a g e n m e d ö p p n a armar o c h ö p p n a hjärtan.
D e t t a i n s å g o b å d e h e r r o c h fru B e r n h a r d - son, o c h s o m äfven fruns g a m l a m o r, s o m var f ö d d p å 1800:talet, icke riktigt förmåd- | K. A N D E R S O N Lundin.
* E m e l l e r t i d h a d e G u l l a r e d a n f ö r n å g r a år s e d a n h u n n i t en ålder, d å d e olika k ö n e n s u n d e r v i s n i n g i d e flesta fall s k i l d e s åt.
D e t v a r v a n l i g t v i s e n d a s t d e flickor, s o m s k u l l e ä g n a s i g åt v e t e n s k a p e r n a eller u t b i l d a s i g till l ä k a r e, a d v o k a t e r o c h i n n e h a f v a r e af j u r i d i s k a ä m b e t e n eller v i l l e slå s i g p å d j u - pare teologiska studier, s o m läto inskrifva sig v i d h ö g s k o l o r n a, af h v i l k a d e t i s e n a r e h ä l f t e n af 1 9 0 0: t a l e t f u n n o s f e m, n ä m l i g e n i Upsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Visby.
Bland dessa hade Stockholms hög- skola största antalet studenter af b å d a kö- nen.
Denna högre undervisningsanstalt hade i l å n g t i d efter sitt u p p r ä t t a n d e f ö r t ett t y n a n d e lif, m e n b l o m s t r a d e s e d a n u p p g a n - s k a h a s t i g t, efter d e t att e n j u r i d i s k fakul- t e t d ä r b i l d a t s s a m t att h ö g s k o l a n f å t t exa- mensrätt.
Nu hade Stockholms högskola redan i lång tid haft stort anseende b å d e i n o m o c h u t o m l a n d e t s a m t.
b e s ö k t e s af e t t i c k e r i n g a a n t a l s t u d e n t e r af b å d a k ö - n e n från f r ä m m a n d e land, i s y n n e r h e t rys- sar o c h a s i a t i s k a f o l k.
Fru A l v a hade studerat vid Stockholms juridiska fakultet o c h d ä r t a g i t sin rätts- grad.
Såväl h o n s o m hennes man, d e n be- kante, h ö g t aktade fonografhandlanden Bern- h a r d s o n, h a d e ö n s k a t, att d e r a s d o t t e r G u l l a s k u l l e f ö l j a s i n a b r ö d e r till h ö g s k o l a n f ö r att där fortsätta studierna o c h möjligtvis ägna sig åt j u r i d i k e n eller m e d i c i n e n, h v i k e n n u - m e r a f o r d r a d e e n s t u d i e k u r s af e n d a s t fem- år, m e n d e n u n g a flickan f ö r e d r o g att in- skrifva sig v i d d e n undervisningsanstalt för hushållskemi, s o m hade upprättats i början af 1 9 0 0: t a l e t, e n s p e c i a l s k o l a m e d stort a n s e e n d e, h v i l k e n f ö r m o d a d e s k o m m a att snart införlifvas m e d k e m i s k a institutet v i d Stockholms högskola.
357 * R i n g a r, A r m b a n d, K e d j o r, Brosclier, K e d j e a r m b a n d, N å l a r, TJref besvaras omgående.
Antik och kristendom så till ett i sanning och ljus ha blifvit; hvad siste athenarens aning sett, den nya dagen har gifvit.
Den sak, han stred för, den kämpar här segervisshetens strider — &gt;den siste athenaren » går igen, odödlig i alla tider.
än Jag suttit länge i drömmar sä — där ute suckade vinden.
.
.
I aftontimme jag kände då en pärla dallra på kinden — den vackra synen nu hade flytt, det mörknat ute och inne, och tung föll sorg i min håg på nytt och vemod i själ och sinne.
Som nyss den strålande dagen bröts af höstnattens kulna välde, sä nyss ock en skimrande saga slöts: en höststorm siaren fällde.
När sommar n sjungit sin svanesång, sig sorg kring Eldiden sänkte.
— Nu är han borta — han, som en gäng • » Den siste athenarnf oss skänkte.
JEn svensk kvinna.
* Från Iduns läsekrets.
Lysande framtidsutsikter.
iden för platsombyte är nu inne.
Det är ett I idkeligt spring på allt hvad kommissions- kontor heter.
Här en nosig jungfru, s o m ej kan åta sig att skura af ett golf.
Nej, det vore naturligtvis under hennes värdighet.
Då lämnar hon hellre lönen, kanske en 15 å 20 kr.
i må- naden, till någon annan.
Det k o m m e r väl ej på frågan, skulle h o n skura, — nej, fy då!
Och en- sam i ett 5 personers hushåll, det kunde h o n visst ej stå ut med.
Nej, hon vill ha något bättre!
Som uppasserska eller i — någon trenig affär.
H o n måtte väl se bra ut o c h vara fin!
— H v a d behöfs väl m e r?
H o n hinner just lämna kontoret, då jag för- vånad vänder mig till » fröken ».
— K a n hon, en person utan egentlig skolbild- ning, få en affärsplats?
Ger ni jungfrur sådana platser, o c h få jungfrur sådana löner '?
H v a d få då vi, som i åratal läst o c h arbetat?
H v a d få då vi, s o m fått en dyrbar uppfostran, s o m kostats Silfverarbeten, Bordsilfver.
Modernast!
Solldasti Billigast!
IDUN 358 på hundratal, ja, mer än hundratal för att kunna få en fin plats och en betryggad framtid?
Jo, fröken, oss ger ni en guvernantsplats eller en plats » att gå frun tillhanda », för 100 kr.
o m året = 8, 3 3 kr, i månaden.
Se där vår betryggade framtid!
Ja, m e n det är j u en fin plats, sä- ger ni.
Låt det vara, m e n en fattig f l i c k a lefver ej o c h håller sig välklädd på — det fina i plat- sen, m e n på hvad den kan inbringa henne.
Jag har haft en sådan plats att gå frun till- handa.
Där voro två jungfrur, så jag hade egent- ligen ej annat att göra än ge mina order o c h se till, att jag blef åtlydd, samt representera frun, s o m hade sin sysselsättning i sta ' n, o c h familjen b o d d e på landet under sommaren.
L ö n 100 kr.
o m året.
Nå ja, det fanns ju kokerska, jag be- höfde ju ej befatta mig m e d matlagningen, hvil- ket jag ej kunde.
Ja, första middagen smakade maten underlig, andra likaså, — den tredje frå- gade » herrn i huset », o m vi ämnade bjuda på sådan röra hela sommaren.
H v a d skulle jag göra, h v a d?
Jag bar j u ansvaret!
Kokerskan kunde ej laga mat, det var mitt rön; o c h jag, som knappt kunde koka potatis, fick lof att laga maten, fick lof att experimentera.
Till o c h m e d baka fick jag göra själf.
Det var tur att det gick bra för mig.
Medan jag stod vid spiseln, satt koker- skan på en stol vid köksfönstret o c h fållade näs- dukar, naturligtvis för egen räkning.
» Nå, men fröken fick då väl större lön, när så många opåräknade göromål k o m m o till? » — Man sade att jag var duktig o c h hade anlag för det husliga.
Ja, det var nog glädjande, men därpå lefver man e j!
Jungfrun hade 15 kronor i månaden o c h jag 8, 3 3.
A f mig fordrade man dock finare toaletter än af den, s o m hade nära dubbelt så m y c k e t s o m jag.
Jag hade j u en » fin » plats.
V i flyttade tillbaka in till Stockholm, frun kunde själf vara i tillfälle att se till sitt hus, o c h jag blef ledig.
Sådana platser få vi s. k.
» bättre flickor » V i få ej vara rädda för att kanske till o c h m e d skura ett golf o c h få m e d tacksamhet ta emot de 8,3 3 i månaden.
Se där vår betryggade framtid efter slutade studier!
Anna.
Väl insomnad väcktes jag af, s o m jag tyckte, en halfkväfd svordom, s o m fortsattes af ett stö- nande, släpande ljud.
Där ha vi det!
nu är jag olycklig för räfsaxen, tänkte jag, tände min lykta, gick ut o c h lyste på räfven, s o m befanns vara — just min tjänstaktige granne.
Sedermera skaffade jag mig en hund, hvilken när vintern k o m en 20 graders kall vinterafton m e d yrväder upplyste mig o m att främmande var att vänta.
Detta främmande bestod af en s. k. tattarefamilj på 7 personer.
De orienterade sig, och sedan mannen gett hästen foder, slöt han sig till sällskapet, som hade begärt och fått mjölk och bröd, samt tände en pipa, hvars doft gjorde mig föga nöje.
Nu frågades, o m de icke ämnade sig till b y n lite längre fram, m e n de tyckte, att här var godt ram, o c h de ville bli kvar.
Att försiktigt afråda hjälpte ej, o c h när jag uttryckte farhåga för, att hästen skulle frysa ihjäl, för att på så sätt få d e m att resa, tog karlen o c h ledde in djuret i förstugan.
Frun ansåg sig behöfva en vinterkappa, o c h då jag förklarade, att jag ägde bara en, sade hon, att det var nog, mera behöfde h o n inte.
Men hur gick det med hönsen, s o m ju voro hufvudsaken?
Jo, det gamla ladugårdstaket vi- sade sig icke kunna bära upp den m y c k n a snön, utan störtade in o c h begrafde de mest hårdsöfda.
De andra fick jag lof att taga in i köket, fast jag aldrig ämnat bli så intim m e d släktet.
Och som jag inte förstod att b e d ö m a en hönsålder, så visade det sig för snart, att de voro öfveråriga o c h inte ansågo sig behöfva skatta till mitt uppe- hälle, hvarför de måste » nackas ».
Min goda granne, s o m gärna ville försäkra sig o m tystnad i fråga o m saxaffären, b j ö d en dag på kyrkskjuts, hvilket tacksamt antogs, men till kyrkan k o m m o vi aldrig, utan blefvo vid ett sido- kast af Pärla handlöst kastade i diket.
Sedan den betan har jag lärt skrifva m e d vänstra han- den, lämnat hönsrörelsen, realiserat husgeråd o c h torp sam dragit mig tillbaka på en vindskammare i en stad, där tillfälligt handarbete, strumpstopp- ning o. d. förskaffar mig en mindre äfventyrlig bärgning än hönseriet gjorde.
A.
M.
* En » hönsgummas » minnen.
Med anledning af uppsatsen i I d u n n:r 4 1.
» Ett råd » v JKtt råd » af Bien har jag följt — för 20 år sedan.
«äp Jag har haft bönseri, det låg så nära till hands.
Det var ett litet vackert beläget torp jag » k o m öfver » för just den föreslagna summan, 1,000 kr.
hvilka jag hade i sparbanken.
Torpet låg vid stora vägen, hvilket jag ansåg fördelaktigt af flera skäl.
Hönsuppsättningen fick jag på kre- dit, o c h den logerades i f. d. ladugården.
Det var i mars jag flyttade dit, o c h s o m en verk- l i g » Kobinsonia » skulle jag reda mig ensam — m e n hade Kobinson svårt att få sällskap, så hade jag svårt att få vara ensam.
Redan för- sta dagen besöktes jag af 5 personer, s o m ville köpa snus, o c h 10, s o m skulle ha kaffe o c h socker.
Jag var redan betänkt på att följa denna finger- visning o c h öppna en liten handel, där jag satt vid min öppna spisel m e d den flammande brasan på aftonen, då jag tyckte mig höra en tyst knack- ning på fönstret — det kunde j u vara en fågel — m e n n e j, det upprepades.
» H v e m är det? » — » Det vet h o ' väl; kl. är i) måndagsafton, » svarade en hes basröst.
Nu gick jag till dörren o c h frågade, h v a d man ville.
» Buteljen vet h o ' väl, den tomma är här i kattgluggen. » » Det måtte vara ... misstag, jag har ingen butelj att lämna. » » Ä ' dä inte Korp-Lotta då? » » Nej. » Och så efter åtskilligt öfvertalande lyckades jag bli af m e d karlen, viss om att här varit s. k. lönkrog, en i sanning mindre behaglig upptäckt.
Emellertid ljusnade både dagar o c h förhållan- den o c h jag fick inom kort bestyr m e d träd- gården, där redan några gamla fraktträd funnos.
Mot hösten visade det sig, att frukten ej var dålig o c h på ett af träden riktigt g o d.
Det var tidiga höstastrakaner.
M e n när nätterna blefvo mörka, fann jag, att frakten minskades högst be- tydligt för hvarje natt.
Min granne rådde mig att lägga ut en räfsax, o c h efter åtskilliga be- tänkligheter fick han en afton låna mig sin, s o m han spände u p p o c h placerade under ett äpple- träd, för hvilket goda råd och m y c k n a besvär han blef rikligt trakterad o c h mycket tackad.
Sedan han gått, k o m jag likväl att tänka på, att det var under suraste trädet saxen låg, hvarför jag begaf mig ut o c h släpade den till höstastra- kanenia, 1895 D e t skönas betydelse.
En serie uppsatser för Idun, bearbetade efter utländsk källa af H. F. III.
D e t s k ö n a i k o n s t e n.
flp&amp;onst är människans bemödande att ut- trycka sin förnimmelse af det sköna i naturen; historien o m konsten är historien o m hennes utbildning i att uppfatta det sköna.
V i inskränka de sköna konsterna till dem, som vi uppfatta med våra ögon o c h öron, ty genom dessa kanaler tillföras oss våra ädlaste och mest intellektuella nöjen, de intryck, som beröra vår högre natur o c h äro bestående.
Dessa sköna konster kalla v i musik, literatur, skulptur o c h målning.
F ö r närvarande vilja vi blott sysselsätta oss med de båda sistnämnda o c h detta i några få allmänna drag.
O m vi vilja förstå något mer om konsten än den moderna jargonen känner därom o c h upp- skatta dess sanna värde o c h nytta, måste vi studera den.
Fastän vi icke alla kunna vara artister, kunna vi, nej, måste vi vara i stånd att kri- tisera konst, o m denna alls skall vara något verkligt för oss.
O c h vi få icke kritisera yt- ligt o c h okunnigt, utan studera o c h lära med vördnad såsom inför något större än vi själfva.
D e t gifves två sätt att studera konst: det historiska o c h det estetiska; men ingendera af dem ensamt kan föra oss till en grundlig kun- skap.
O m vi spåra konstens utveckling genom inflytande på tiden i tankar o c h handlingar, er- hålla vi en k ä n n e d o m i ämnet, som är nog- grann så långt den sträcker sig o c h värdefull så till vida, att den inskärper hos oss » det eviga sambandet mellan lif o c h k o n s t », men ämnet förblir dock intet annat än torra fakta och abstrakta slutledningar.
O m vi försöka den estetiska metoden o c h uteslutande syssel- sätta oss med de verk, som konsten frain- bragt, kunna vi k o m m a att förstå d e m så pass m y c k e t som är nödvändigt för ett makligt o c h själfviskt tillfredsställande af vår smak o c h att älska dem på visst sätt, liksom artisten gör, som i sitt arbete vill draga fördel af att stu- dera d e m; men denna metod skola vi hvarken finna grundlig eller ärlig.
Den gör anspråk på att undersöka konstens träd, men frågar hvarken efter grenar, stam eller rot o c h alla de djupa mysterierna i lif o c h växt.
D e n ena vägen leder oss endast till den ena sidan, den andra till den andra sidan, men den rätta syn- punkten ligger mellan båda.
Historien o m en viss period låter oss veta alla fakta om dess konst, men denna måste göras lefvande för oss genom illustrationer öfver konstverken, annars förblir den en clöd bokstaf för oss.
Hvad veta vi o m grekisk konst, följa vi aldrig så noga dess uppkomst, utveckling o c h förfall ge- nom de olika inflytanden, som danade den, om vi lära känna allt rörande dess sociala o c h po- litiska omgifning, spåra ' dess samband m e d na- tionens lif, kunna utantill förteckningen öfver grekiska skulptörer o c h konstverk o c h allt, som står att veta o m dem, såvida vi icke stu- dera o c h älska förkroppsligandet af denna konst, som lämnats oss i behåll.
— A andra sidan kunna vi blott vinna en m y c k e t ofullkomlig kunskap om någon konst, såvida vi ej förstå något o m de villkor, hvarunder den utvecklats; vår uppfattning skall inskränka sig till ange- näma intryck och aldrig vinna den inblick, som är den stora konstens största lärdom.
D e t högsta ideal en konstnär kan uppställa för sig är ett ödmjukt, pietetsfullt o c h troget återgif vande af naturen, på samma gång som han ger uttryck åt tingens högre o c h inre san- ning.
H a n får aldrig förakta verkligheten, men likväl aldrig nöja sig med den, såvida den icke antyder eller uppenbarar idealet.
Han måste äga tålamod i att vinna insikt, renhet i syftemålet samt passion för att behandla sitt arbete m e d helig eld.
Ett sant konstalster frambringas alltid genom samverkan af en ädel intelligens, ett rent hjärta o c h en flitig hand.
E t t väsentligt skiljemärke mellan sann o c h falsk konst är, att den sanna konsten aldrig undviker eller förändrar det, som icke är vac- kert; den helt enkelt betonar det vackra o c h lämnar det öfriga att intaga sin naturliga plats som infattning eller kontrast.
M e n falsk konst kan icke lita på sin förmåga att behandla det, som icke är vackert, utelämnar det därför all- deles, brister i sann trohet m o t naturen o c h blir fadd o c h osmaklig.
H ö g konst håller sig nära sanningen o c h lägger tonvikt vid det sköna i naturen; låg konst sträfvar antingen efter skönhet utan sanning eller sanning utan skön- het o c h förvränger eller nedsätter sålunda na- turen.
D e t gifves en förträfflighet i konsten, s o m k o m m e r af motiv eller idé, o c h en annan, s o m k o m m e r af grundlig kännedom af uttrycks- medlen.
När dessa två äro förenade, står konsten h ö g s t; de hafva alltid varit detta un- der de stora konstperioderna.
När idéerna äro starkare än uttrycksförmågan, är konsten stadd i tillväxt.
När den tekniska talangen är större än idéerna, är konsten i aftagande; maneret har blifvit förmer än ämnet o c h en öfver- mogenhet i stilen föregår det slutliga förfallet.
O c h hvarje tidehvarf måste gifva sitt eget ut- tryck åt konsten; någon återgång är icke m ö j - lig.
D e t förflutna har lärdomar för oss, men icke lif.
IDUN 1895 I hvad vi kalla den moderna riktningen b o r mycken oro, m y c k e t sökande o c h famlande, hvilkct är en följd af öfvergången från gamla idealer i lif o c h tankar.
A l l t måste vägas, prof vas o c h dömas på nytt; det är ett till- stånd, s o m ej är gynnsamt fär någon hän- förelse i konstproduktionen.
Musiken tycks vara det lämpligaste uttrycket för detta till- stånd, det sätt, hvarpå vår tids känslor bäst kunna gifva sig luft.
Ä n n u äga vi gamla tiders mästerverk, låtom oss älska o c h vörda dem af själ o c h hjärta.
V i k o m m a aldrig att uppnå d e m, m y c k e t min- dre att öfverträffa d e m.
Men vi skola bäst visa vår vördnad g e n o m att erkänna den hög- sta lärdom de hafva att gifva oss, nämligen att vi på vår tid skola vara sanna m o t oss själfva, sanna i lif och tankar, likasom de gamle mästarena voro det på sin tid, ty en- dast på denna väg ligger något h o p p för oss att erhålla cn egen konst.
U P notisboken.
Kronprinsessan afreser i midten af måna- den från Baden-Baden till B o m.
H o n åtföljes af grefve Brahe, friherrinnan Alströmer och hof- fröken Weidenhielm.
Enligt telegrafmeddelande från Baden-Baden är kronprinsessans hälsotill- stånd i det hela oförändrad !,.
H o n lär sedermera ämna tillbringa vintern på Korfu.
Kvinnlig opponent vid disputation.
Vid den disputation, s o m förliden lördag hölls i U p sala, då adjunkten H u g o W.
Philp försvarade en afhandling med titel » le Subjonctif et les gram- mairiens français du X I V: e siècle », fungerade så- s o m andra opponent fil kandidaten af Stock- holms nation fröken Anna Ahlström.
Disputa- tionen fördes på franska o c h var synnerligen intressant o c h lärorik.
Intresset knöt sig sär- skildt vid den kvinnliga opponenten, enär det var första gången i Sverige en kvinnlig oppo- nent anmodats att offentligen kritisera en af- handling.
Fröken A h l s t r ö m rönte också berät- tigadt erkännande för sitt lediga framställnings- sätt o c h sitt vackra uttal af franska språket.
* Långvarig och trogen tjänst.
Fröken Han- na Fogelqvist hade i måndags i 30 år varit an- ställd hos den välbekanta matvaruhandelsfirman A v é n vid Regeringsgatan härstädes.
M e d an- ledning af dagens betydelse hade hennes prin- cipal, fru A v é n, anordnat en enkel kollation i sitt h e m, vid hvilken fröken Fogelqvist var he- dersgäst, o c h i hvilken firmans nuvarande o c h forna biträden deltogo.
Under festens lopp fick fröken Fogelqvist mottaga Patriotiska sällskapets guldmedalj, hvilken öfverlämnades till henne af pastor Leopold, s o m i väl valda ordalag tolkade dagens betydelse o c h belöningens.
A f nuvarande o c h forna kamrater erhöll fröken Fogelqvist en vacker silfverkanna, å hvilken mottagarinnans m o n o g r a m samt gifvarinnornas namn äro ingra- verade.
Festen präglades allt i g e n o m af kam- ratlighet o c h trefnad.
* För våra skolflickor.
Fredrika-Bremer-för- bundets dräktreformförening har låtit utarbeta nya modeller till underkläder o c h klädning för skolflickor.
I » Hygieniska råd till h e m m e n, be- träffande flickor i skolåldern » af doktorerna Warf- • \ vinge, Sondén o c h Sederholm förordas kläder efter föreningens modeller.
— Den nya skol- dräkten exponeras hos fröken J. Ohlsson, Blasie- holmstorg 14, Stockholm.
- * - Teater och musik.
Kungl.
operan.
En särdeles märklig o c h länge m e d spänning m o t s e d d nyhet torde, när detta läses, hafva skådat rampens ljus å vår k. opera.
V i m e n a naturligtvis den m e d sådan omsorg för- beredda Wagnerska operan eller musikdramat » Valkyrian », s o m varit utsatt att första gången 359 gå af stapeln härstädes s o m i går torsdag.
V i kunna alltså ej yttra något o m dess uppförande härstädes förrän i nästa nummer.
Så m y c k e t kan dock sägas, att detta uppförande bör räknas som ett evenement i n o m vårt musiklif.
Hufvud- rollernas innehafyare äro fruarna Almati-Rund- berg (Brunhildc), Östberg (Sieglinde) o c h Linden (Fricka) samt hrr Bratbost (Siegmund), Seller- gren (Hunding) o c h Söderman (Wotan).
— V i återkomma s o m sagdt i nästa nummer.
Abonnementsföreställningarne å k. operan togo sin början i onsdags m e d uppförandet af » Mig- non ».
Dramatiska teatern är redan färdig m e d ett nytt program, nämligen » Romantik, » komedi på vers i 3 akter af E d m o n d Rostand, öfvers.
fr. franskan af Ernst Lundquist, samt » Garnisons- lif », lustspel i 1 akt af G. v o n M o s e r o c h T. v o n Trotha.
V i återkomma äfven härtill i nästa nummer.
Fröken Ester Sidners konsert ägde rum i mån- dags i Musikaliska akademiens stora sal, som var väl besatt m e d en särdeles intresserad o c h tacksam publik.
De rika löften fröken S. redan vid sitt första framträdande gaf synas redan till god del vara inlösta.
Med en välklingande o c h om- sorgsfullt skolad stämma förenar hon en uttrycks- fullhet o c h värma i föredraget, s o m ej kunna verka annat än i h ö g grad anslående.
Hennes alldeles förträffliga utförande af D y v e k e s mång skiftande sånger af Heise — konsertens glans- punkt — åhördes under andlös tystnad, s o m dock flere gånger afbröts af lifliga bifallsstormar.
D e franska o c h svenska romanserna erhöllo o c k ett särdeles förtjänstfullt utförande.
Den intagande sångerskan, s o m under aftonens lopp många gån- ger framropades o c h fick mottaga flere blomster- buketter, skulle säkerligen bereda den musikali- ska publiken ett stort nöje g e n o m att snart åter låta höra sig.
Litteratur.
På Fahlcrantz &amp; C:os förlag: Mälardrottningen, en skildring i ord och bild af Sveriges hufvudstad och dess omgifningar, af Georg Nordensvan.
— Det är ett nationelt praktverk, s o m här bjudes allmänheten till subskription.
V i hafva hittills saknat ett dylikt arbete, vär- digt vår sköna hufvudstad.
Det är därför gläd- jande att finna, det inga omkostnader k o m m a att sparas för att i alla afseenden göra arbetet så gediget som möjligt.
Detta var också h v a d man kunde vänta af den aktade förlagsfirma, som åtagit sig det anvarsfulla värfvet.
Att den- samma äfven vetat skaffa sig de utmärktaste krafter i artistiskt hänseende, framgår af den rad namn å framstående konstnärer, s o m återfinnes i det nu utkomna, första häftets subskriptions- anmälan.
Ej mindre än inemot 400 illustra- tioner, alla nya o c h härför utförda, k o m m a att pryda verket.
Bland illustrationerna märkas några planscher i färgtryck.
För texten har för- lagsfirman lyckats erhålla hr Georg Nordensvan, o c h lämpligare val skulle n o g ej kunnat träffas.
Med rask o c h lättläst stil förenar hr N. stor för- trogenhet m e d hufvudstadens såväl inre som yttre fysionomi, dess både äldre o c h nyare hi- storia.
Arbetet utgifves ' i häften samt u t k o m m e r un- der loppet af detta o c h nästa år.
Första häftet, innehållande m e r än ett 20-tal illustrationer, har i dagarne utkommit, o c h det andra är snart fär- digt att expedieras.
» Mälardrottningen » b ö r vinna inträde i hvarje burget hem.
» Ett passande parti. » Förträffligt biträde lämnades af hr Lundqvist m e d de kända romanserna » När stjärnehären blänker » o c h » Svarta svanor » samt af hr Zetter- gvist, s o m m e d ypperlig teknik o c h varmt före- drag tolkade ett par stycken för violin af Corelli o c h Gounod.
Den unga pianisten frkn Astri Andersen gaf ånyo prof på sin i rask utveckling- stående talang, o c h frkn Alfhild.
Larson bekräf- tade hvad man förut haft tillfälle iakttaga, näm- ligen att h o n är en särdeles g o d ackompagnatris.
Konserten var m e d ett ord en af de angenä- maste.
Skiss af Adolf STellander.
(Forts. o.
slut.)
» Hjärtligt välkommen, min unge vän, » hälsade brukspatronen.
» Gläder mig dubbelt, att herr Malm är bergsingeniör — det är just mitt fack.
Men nu m å Ella göra ingeniören hemmastadd — gumman min o c h jag få lof se till att dansen kominer i gång, annars bli de unga otåliga. » » Och jag, » genmälde den unge ingeniören, » kan endast på det vördnadsfullaste frambära mitt tack för den vänliga inbjudningen. » » Spraka m e d Ella o m den saken, » skrattade Musikföreningen gifver sin första konsert för säsongen instundande tisdag den 12 dennes, un- brukspatronen.
— » Men hör nu, min unge vän, der anförande af professor Franz Neruda.
Lo- namnet Malm är mig så bekant från Ströms- kalen är s o m vanligt Musikaliska akademiens holmstrakten.
Ingeniörn var väl inte släkt till stora sal, o c h programmet upptager Händels här- gamle inspektor M a l m?
» » Det var min far.
.
.
Han dog, när jag var tio liga oratorium » Josua », hvilket utfördes vid Mu- år. » sikföreningens sista konsert i våras o c h då väckte så allmänt bifall.
Reprisen är synnerligen väl- » Hvad hör jag, » ropade brukspatronen gladt, i betänkt, o c h en hvar älskare af verkligt gedigen det han hjärtligt omfamnade den unge mannen.
musik skall n o g skynda att förnya bekantskapen » Det var mig då en glädje att göra bekantskap m e d detta storartade tonverk.
— Angående Mu- m e d den hedersmannens s o n!
M e n seså, k o m sikföreningens öfriga verksamhet under musik- nu Anne-Sofie. » året kan redan nu meddelas, att v i d den andra Ella o c h Malm stodo nu ett ögonblick ensam- konserten k o m m a att gifvas: Fantasi för piano, m a o c h sågo leende på hvarandra.
kör o c h orkester af Beethoven, Snöfrid, kompo- » Förklara mig, » sade M a l m sakta, » hur allt nerad till Viktor R y d b e r g s dikt, för soli, kör o c h detta gått till? » orkester af W.
Stenhammar samt Final ur Parsi- » Sedan, » sade Ella hastigt.
» Skynda nu att fal af W a g n e r; vid den tredje konserten: Kri- bjuda upp mig till första valsen.
V i måste ut stus, oratorium af Kiel.
Det blir sålunda sär- till dansen, min kavaljer väntar mig till prome- deles intressanta konserter, s o m Musikföreningen nadpolonäsen, » o c h därmed skyndade hon bort.
k o m m e r att bjuda på.
A b o n n e m e n t för alla tre Därute i salen vimlade det af glada männi- konserterna kan när som helst tecknas i L o o - skor o c h musiken ljöd muntert från det närlig- ströms &amp; C:os bokhandel å Norrbro.
gande kabinettet.
Den sirliga polonäsen följdes af den sprittande valsen, o c h främst, syntes Ella En matiné förberedes på Vasateatern till sön- o c h ingeniören i dansens yra hvirflar.
Det var dagen den 24 d:s, hvarvid k o m m e r att uppföras ett vackert, ståtligt par, s o m tilldrog sig allas » Per Olssons käring », komedi ur folkets lif i 3 blickar.
M e n man kan icke valsa i evighet, o m akter af Gustaf af Geijerstam.
Stycket, hvilket man än är aldrig så lycklig, o c h snart syntes det förut spelats i Göteborg, har af författaren blif- vackra paret i. lifligt samspråk i en fönstersmyg.
vit underkastadt en genomgående omarbetning, » Nå, » skrattade Ella, » ni tror kanske, att det hvarvid han begagnat sig af de erfarenheter, är tant o c h farbror s o m inviterat er.
Misstag, som gjordes vid det första uppförandet.
Inkom- min herre, de visste inte ens ert namn före ba sten af denna föreställning tillfaller, på grund lens början.
" Det var jag, s o m sände kortet. » af särskild öfverenskommelse, författaren.
» Ni, fröken Ella, men hur kunde ni veta, att Fru Eva Nansen, den framstående norska ro- jag var anländ e n s?
» manssångerskan, nordpolsfararen dr Frithiof Nan- » Ni sade mig vid af skede t, att ni skulle k o m sens hustru, hvars porträtt o c h biografi vi förut ma ungefär v i d denna tid.
Jag kan ej neka, att meddelat i Idun, k o m m e r att gifva konsert i Gö- jag intresserar mig för mina vänner, o c h därför teborg den 21 dennes, hvarefter h o n den 28 kon- ögnade jag ständigt i tidningen på ' anmälde re serterar i Stockholm.
sande '.
I förrgår såg jag ert namn o c h — tänk er min djärfhet — jag nappade ett kort o c h sände er.
A r ni ond på mig därför? » — hvi- skade Ella o c h såg skalkaktigt på Malm öfver solfjädern.
Sen till, att Idun och I d u n s Mode- » Ni har gjort mig oändligt lycklig, fröken Ella. » tidning finnas hos alla edra bekanta!
— Malms ton darrade af djup rörelse.
- - » I Pa- JUÄLI d U l l IflclFScLlft WWAW n e r k « &lt; l s ° i ™ S, af b " v- handelskemist befunnen enl. analys ful / god.
Pris kr.
1:25 pr butelj.
Finnes e n d a s t hos s t o c W i m, 3 st™re ian P Riks-och Mim.
telefon.
IDUN 360 ris lofvade ni mig att här i ert h e m få afhämta svar p å den fråga jag då framställde till er.
Ai- ni beredd att redan nu.
.
.
'? » » Icke ett ord nu.
.
.
k o m i m o r g o n m i d lag.
.
.
kanske är jag då beredd att gifva er svaret.
Och nu farväl, herr ingeniör, jag måste vara: själfva älskvärdheten m o t alla i afton. » Ella skyndade bort, följd af Malms varma, glädjedrukna blickar.
V i h o p p a öfver att be- skrifva balens gång; den ena är i det hela den andra lik, supén icke ens undantagen, o c h när hvar o c h e n slutligen vänder h e m, så äro j u alla i d e flesta fall nöjda m e d sin afton, m e n p å samma gång m e d att den är slut — det senare tycker n o g i synnerhet värdfolket.^ Och n o g var vår hederlige brukspatron belå- ten, när h a n såg våningen utrymd.
H a n satt varm o c h r ö d i länstolen o c h såg sig omkring på förstörelsen, s o m h a n uttryckte sig.
&gt;Nå, kära Anne-Sofie, » småmyste brukspatron, » du är väl i sjunde himlen nu, när d u haft så mycket folk omkring dig? » » Ja, Gud vare lof, Anders, balen VAR lyckad. » » Ja, i synnerhet när hyrkuskkamparne drogo af m e d d e sista. » » Men hör du, lilla Ella, » sade brukspatronen, » du står där så tyst o c h tankfull.
K o m n u hit, min flicka, o c h förklara oss, hur det hänger i h o p m e d den där ingeniörn.
Jag har knappt kunnat tänka på annat under hela kvällen. » Ella närmade sig m e d ett blidt leende.
» Snälla tant o c h farbror, jag vill nu gärna för- klara d e n enkla saken.
S o m sagdt, vi träffade hvarandra dagligen under d e t v å månader jag vistades i pensionatet.
V i lärde värdera o c h äl- ska hvarandra, o c h när jag reste, frågade h a n mig, o m jag ville bli hans hustru.
Jag sade ho- nom, att svaret skulle h a n få här i mitt h e m.
.
.
jag ville pröfva m i g själf.
Svaret blir blott a t t: jag älskar h o n o m.
Så fick jag veta, att han v a r k o m m e n, o c h då sände jag h o n o m kortet, o c h i m o r g o n k o m m e r h a n o c h begär min h a n d af er, mina ö m m a vänner, s o m ersatt m i g mina föräl- drar m e d så m y c k e n kärlek. » 1895 » Men lilla Ella, » genmälde brukspatronessan, » ja vars, n o g är han e n fasligt v a c k e r o c h ståt- lig karl, o c h snäll ser han ut, m e n — HAR han något d u?
— Jag hade tänkt, att du skulle göra ett mera passande parti. » » Han har sina kunskaper o c h sin framtid, o c h dessutom har jag j u förmögenhet, tant lilla. » » Och lär väl få vår m e d tiden.
När två män- niskor älska hvarandra ÄRLIGT o c h RÄTT, d å ÄR det ett.
passande parti.
E n bergsingeniör — det duger det, » ropade brukspatron o c h tillade mum- lande: » Det v a r katten så dumt att jag sålde Edskvarna. » » Nåja, » suckade brukspatronessan, i det h o n slog armarna o m Elias hals, » G u d styr n o g allt till det bästa. » » Ja, DET g ö r han, » bekräftade brukspatronen och förenade sig i omfamningen.
Och så blef d e t snart m ö r k t o c h tyst i vånin- gen, m e n i Elias lilla vackra söfrum silade mån- ljuset in mellan rullgardinerna, wfver gungstols- karmen låg baldräkten s o m en ljus sky, o c h Ella log, d ä r h o n hvilade i bädden, o c h h v i s k a d e: » Vackra dräkt, d u h a r varit m e d på min sälla- ste dag. » M e n så k o m m o tankarne strömman- de, hjärtat v a r öfverfullt.
H o n borrade hufvu- det i örngåttskudden, som h o n vätte m e d sina tårar, m e n d e t v a r tårar af lycka o c h sällhet, och h o n grät sig till sömn.
strar för alla deras omsorger, deras från hvilan röfvade timmar, deras hjälp o c h trösteord i d e t viktiga ögonblick, då d e t vägt mellan lif o c h död.
N u vill man söka att i någon mån godt- göra.
Ingen finns så h ö g t uppsatt, ingen så stark och mäktig, att h a n ej e n gång legat som e n liten svag hjälplös varelse i skötet h o s någon af dessa tjänande systrar.
Alla, alla h a vi d e m att tacka f ö r den första vården, d e t första väl- k o m n a n d e ordet, när v å r egen m o d e r var för svag att uttala det.
Därför m å det vara oss alla e n glädje att n u kunna visa v å r erkänsla m o t dessa våra allra första vänner.
L å t o m oss därför m e d glädje offra tid o c h intresse f ö r att bereda d e m lugn vid tanken på sjukdom, helst s o m det är första gån- gen d e därom vågat framställa e n b ö n.
Kronprinsessan har p å det varmaste intresse- rat sig för basaren, har skänkt värderika saker från sina resor i Egypten o c h Italien.
I Stockholms förnämsta tidningar är detta upp- rop undertecknadt af 36 läkare, 29 läkarefruar o c h några andra personer, hvilka godhetsfullt lofvat emottaga gåfvor af alla slag.
Gåfvor mottagas äfven tacksamt af följande komitterade ur sällskapet: Karolina Cederlöf, f. Hult, Brahegatan 17; Carolina Holmqvist, f. Carls- son, Vestmannagatan 32; Math.
Karsten, f. Zaar, Rådmansgatan 8: Maria Joh.
Rehnström, f. Jo- hansson, Holländaregatan 12.
&gt;Våra allra första vänner.• För Stockholms Barnmorskesällskaps Innehållsförteckning.
Sjukkassa Prinsessau Ebba Bernadotte.
(Med porträtt).
— Skydda vår UDgdom!
Till Sveriges kvinnor; af Hanna Kamke — våga v i härmed åberopa allmänhetens varma in- Drottning Eufemia; poem.af Anna Knutson.
— » Gull-Gull »; tresse o c h välvilja m e d begäran o m gåfvor till skiss af Ludvig Ganghofer.
Öfvers.
för Idun.
— Vid pianot; den basar, s o m f ö r sagda ändamål den 21, 22 några råd och erfarenheter om våra barns musikunder- visning, af C.
— På min dotterdotters ålderdom, I I; af och 23 n o v e m b e r anordnas å Börsen.
Länge nog Ctaiis Lundin.
— Prinsessan Maud.
(Med porträtt).
— » Den hafva barnmorskorna verkat i sitt ansvarsfulla o c h siste atbenaren »; af En svensk kvinna.
— Från Iduns lä- m ö d o s a m m a kall för ringa lön, så ringa att den sekrets: Lysande framtidsutsikter; af Anna.
— En » höns- gummas » minnen; med anledning af uppsatsen » Ett låd » lämnar d e m hjälplösa, när sjukdom, kraftlöshet i Idun n:r 41.
Af A.
M — Det skönas betydelse.
I I I: o c h ålder kommit.
Gagnande e n stor d e l af Det sköna i konsten, — Ur notisboken.
— Teater och mänskligheten, offra d e sin enda r i k e d o m: hälsa musik.
— Litteratur.
— » Ett passande parti »; skiss af och krafter.
N u ändtligen har man insett, att Adolf Hellander.
(Ports o. slut).
— » Våra allra första vän- ner ».
— Tidsfördrif.
man har en samvetsskuld till dessa m ö d a n s sy- » A c k, mitt j a h a r han, den j&gt;räktige pojken, » ropade brukspatronen gladt .. » K o m o c h omfam- na mig, d u kära gudsängel. » SPRINGAREGÅTA.
KEDJE-GÅTA.
Hufvudordet är benämningen på ett af Greklands sju underverk.
E Redigeras af S O P H I E L I N G E.
BIDRAG MOTTAGAS MED TACKSAMHET.
1) Ett husdjur, 2) ett vilddjur, när af mitt 3) bildas mitt 4), uppkommer mitt 5), 6) ett adjektiv, 7) ett pro- nomen.
C.
C.
6.
PROKOP.
sjung min vak mitt och vak mitt gla ljus i ga in upp vid al ga blå lar haf som upp skö da vak fritt mor sjö na upp upp un S E L fåg hör vak mitt jor land Unga vin Vak da mitt alla na haf di mitt blå dina och slå in böl dars mitt ba upp sjö skö brus land min na CHARAD.
Mitt FÖRSTA ofta i mitt ANDRA bor Ibland en mängd utaf kamrater.
Den ena liten är, den andra stor, Tunguser, lifvade krabater.
De orda alla vidt och bredt o m lifvet, Om det som var, s o m är, som blir oss gifvet.
Mitt HELA af mitt andra är ett slag, För hvilket ägaren är litet svag.
&amp; 1 — 6) 2 — 6) 3-6) 4 — 6) 5 — 6) 6) En nära anförvandt.
Reglerar din väg.
Flod.
Pronomen.
Tilltalsord.
Konsonant.
C.
C.
S.
GÅTA.
L.
FINSK TÖS.
O R D F Ö R V A N D L I N G S G Å T A.
Eeiägnnppl = ett adverb, aaiidrv = flod i Asien, aäärrttbnsvx = en växt.
aaeerrssd = ett verb.
eellmm = ett däggdjur, aadeennnrr = bergkedja, eeiilprrt = ett djursläkte, aabbbdeelmn = ett sund.
eelorrvv = elt mordvapen, aaeeglns = ö som tillhör England, eillooprv = stad i England, aaeelnrlu = ögrupp som tillhör Nord- amerika, iilstt = stad i Preussen, aiiillmn = berg i Sydamerika, abbääddnng = en fisk.
Begynnelse- och slutbokstäfverna, lästa uppifrån och ned, eller nedifrån och upp, bilda samma mening.
C.
C.
S. g k g ä d j s i a r a 1 En stad, grundlagd uppå en strand, En gud från Romarenas land.
NAMNGÅTA.
Ord, hvilka innebära den största sällhet, men kunna emottagas med kyla.
FINSK TÖS.
Af nedanstående bokstäfver o c h stafvelser kan man bilda fem namn ur svenska almanackan, hvilka skola ordnas så att de båda sista bokstäf- verna i ett föregående namn alltid äro lika m e d de båda första i ett efterföljande: te, er, pe, no, ns, eh, us, t, s, ch, S I F F E R L O G O G R Y F.
8 1 2 5 1 8 2 1 = Finns i skorstenar.
1 2 3 = Ur den nordiska my- tologien.
6 7 3 7 = Verb.
3 7 9 4 = Köksattiralj.
3 6 4 3 = Mansnamn.
2 9 1 4 = Sjukdom.
2 3 4 5 6 7 8 9 = Pianist.
KARNA.
e, ry, ka, s o, r, s, tom, s, n.
S.
L. ANAGRAM.
C.
C.
S.
LÖSNINGAR.
Logogryfen: Samvete; Sam, Eva, mas, mat, vas, mes, amt, tam, tema, mast, stam.
Kapselgåtan: Trosa, Skandinavien, En- köping, Korea, Mende, Mora, Man, Har- lingen.
Inn, Fanö, Åmål, Madagaskar, Ar- vika, Ningpo, Komri, Faro, Mors, Trogen, Sines, Adana.
Jag är en stad i Svea land.
Vänd o m bokstäfverna ett grand, Blir j a g ett namn från Österland, Ett ord, s o m du nog hört ibland, HDLTMÅNS Cacao &amp; Chooolad R E K O M M E N D E R A S SOM DEN B Ä S T A OCH V I T S O R D A S PÅ DET V A R - M A S T E AF P R O F E S S O R E R N A H R R JOH.
LANG, S E V E D RIBBING, NILS 0:SON G A D D E, C.
J.
ASK S A M T D O K T O R O L O F M O B E R G.
