# ID: svediakorp-per1040
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,538
# sentences: 605
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stoofcfio im, Iduns Tryckeri Aktiebolag, F r e d a g e n d e n 13 september 1895.
N:r 37 (404) Prenumerationspris pr Idun ensam _ Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modetidn., månadsuppl.
Barngarderoben _ år: kr.
5 » 5: » 3: » 3: Byrå: Klara Södra KyrSog.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Bedaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Kedaktionssekr.
Nordling.
Utgifningstid: bvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar) 8:de årg.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje p&amp;börjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Lotten von Kraemer.
En * Und hab ' ieb nicht errungen wonacb mein Geist go- strebt, so hab ' ich docli ge- sungu \, geliebt und gelebt. » Hoffmann von Fallcrslcben.
i jag häromdagen hade nöjet person- ligen öfverlänma till Iduns ärade redaktion ett bidrag, passade artigast på att jag icke snart uppfylla man fråga, o m s j ä l f b i o g r a f i. tade re- till gamla kära met Upsala Stockholm i fädernehem- vid Fyris strand, där » så vänliga rös- ter hviska ».
Jag hade brännt mina skepp b a k o m mig, som vännen profes- sor Josephson betydelsefull med en b l i c k yttra- de till mig, sant nog, då lian vid detta tillfälle såg mig rusta till uppbrott.
När j a g ser tillbaka på ämnade redaktionens hit och lämnade på allvar det dc olika skeden af min dan för länge sedan utta- lifstid, lade önskan att få af m i n den nämnda märkliga till- hand motse f ö r tidningen som ligga bortom dragelsen, är det som att några biografiska medde- rikta blicken m o t en gam- landen o m mig själf.
mal skall ken.
» — » Jag valplats med om sa- minnesvårdar, » I så fall får de öfverlägga så väl öfverläggningen ej bli lång- kämpat varig, » förklarade lyckligen m e d ett leende.
» Hm, » man hvad j a g till- mig, livad jag ägt, som ock livad j a g — f ö r l o r a t.
B l a n d tänkte jag.
dessa minnesvärdar » A l l t s å har j a g att välja där mellan rask underkastelse tankar oftast eller att faran utsätta m i g föl- att många betecknan- min bild icke blir införlifvad m e d I d u n s finnes en, till hvilken mina återkomma, och hvilken jag alltid sän- der ning.
min varmaste häls- E n fläkt af v e m o d E j under- kringsväfvade redan i min ligt då, o m jag ögonblick- ungdom allt mitt görande kvinnogalleri. » ligen fick mod underkasta att — m i g o c h låta och låtande.
» m a k t e r n a », som det he- fatta, ter mare i de politiska frågorna, min bestämma tviste- öfver föreligger härmed.
Det är nu redan Att som k o m m i t i när- beröring m e d m i g.
jag detta oaktadt städse kunnat behålla mitt » intressesfär ».
Resultatet Skälet där- till torde hvar o c h en lätt åt- skilliga år sedan jag flyt- goda lynne o c h min liflig- het, därtill allt annat framgång, har mer bidragit den än den eröfring,
IDUN 290 Det ligger sannerligen mera v i k t på, huru människan 1895 bär sitt öde, än hurudant det W. som för mitt hjärta den nämnda minnesvården utmärker, en framgång som haft ett högst betyd- ligt inflytande på mig äfven i alla andra afse- cnden, på samma gång som den blifvit min kraftigaste hjälp i bemödandet att motstå ned- slagenheten.
Vinnandet af en ädel, karaktärsfast mans varma genkärlek, därtill en nian med stor världsvana, fin humor o c h m y c k e n klarhet i omdömet, utgjorde för min personlighet denna kraftiga hjälp.
Ja, nu är det sagdtl Så snart det skall bli tal om min inre människa, är det oundvikligt att också vända talet på ho- nom, som förstod sig på konst o c h poesi, ut- om allt annat, och till hvilken den som skrif- ver detta väl en gång kunnat höja den blyga fråga, som antagligen ett ungt flickhjärta bik- tat för Runeberg, innan han skänkte oss sin sköna dikt: » H v e n i styrde hit - din v ä g?
» Redan vid vår första bekantskap — jag hade då nyss fyllt 22 år — var det för mig som hade det i allting legat en ny mening, en mening som lifvet hittills icke tydt m i g.
A t t se h o n o m o c h vara med h o n o m hade blifvit det förnämsta af allt.
Dessförinnan hade mitt hjärta, så att säga, befolkats med många » spridda bilder » — jag hade j u varit o c h var då som bäst ett kanske ej oviktigt komplement uti mina föräldrars gästfria hem i den gamla Vasaborgen under den tid min far där residerade, och hvarest ofta ungdomsglädjen tog sig ut- tryck i sång o c h dans, äfvensom i sceniska och flere andra ganska spirituella o c h lyckade framställningar, hvarvid ej sällan kungliga o c h furstliga b e s ö k förhöjde feststämningen o c h den hänryckande studentsången skänkte åt alla närvarande verkliga högtidsstunder af ädel njut- ning.
F ö r öfrigt hade jag, som man säger, » lefvat m e d i soeieteten » o c h haft mina beaux jours de fetes under tvänne vintrar, då v i samtliga voro bosatta i hufvudstaden — vid tidpunkten för bland annat de oförgätliga Jenny L i n d ' s k a operaföreställningarna — eller vid badorter, så inom som utomlands, o c h på mina föräldrars vackra landtgods Stenhammar och Taxnäs samt dessutom gästat åtskilliga bland de skånska o c h halländska herresätena — flere bland kontinentens romantiskt sköna trakter o c h hufvudstäder icke att förglömma.
Men, kan man möjligen fråga, v o r o då under denna tid för vår landshöfdingedotter inga andra partier diskuterade?
A h j o, o c h bland dessa, om hon skall tillstå det, har fäst sig i hennes minne ett tillbud till ett synnerligen godt parti, ett för hennes känsla verkligen till- talande, o c h som likaledes af hennes föräldrar hälsades med glädje.
D e t stod dock skrifvet i stjärnorna, att först inom en annan miliö, nämligen i ungdomsstadens då celebra literära societet, skulle hon få känna makten af en verklig böjelse, för hvars skull så moders som faders önskningar, där de gingo i annan rikt- ning, naturligtvis måste vika.
Emellertid drog det om några år, innan den nämnda förbindelsen blef befäst, o c h med denna för mig så lyckliga o c h betydelsefulla tilldragelse inträdde i mitt lif liksom en lång paus.
O c h » U n d e r pausen ».
.
.
?
Ja, därun- der föreföll alls intet, som i minsta mån kun- nat väcka tanken på unga flickors ostadighet.
Men man plägar j u tycka, att allt liksom står stilla i naturens rika lif, just då dess blomst- ring nått sin fulla utveckling.
Så äfven här.
Hvilka dagar, h vilka ljusa våraftnar från denna tid, då vi började blifva för hvarandra, livad vi sedan blefvo, stråla ej min inre blick till mötes, om jag låter den vandra tillbaka till — • ja, hur skall jag väl säga — till Karolinapar- kens lummiga promenadplats eller de angrän- sande höjderna o c h däldsluttningarna, när t. e x.
öfver nejden hördes ljuda slottsklockans silfver- toner i » stilla k v ä l l », eller till det idylliska Taxnäs ' skogsdungar o c h ängar, klädda i maj-, juni- eller augustidräkt 1 Ja, ty där begynte först sinnet stämmas till vekhet, där började jag kvittra min vårsång, därinom var svärme- riets trollkrets, o c h däröfver seglade de lyck- liga drömmarnas rosensky.
D e t torde just icke tjäna till någonting att fördölja, att den man, som sålunda blef hela min tillvaros ljus o c h luft, var en snillrik, framstående docent i äsfetik vid Upsala uni- versitet — så skref jag för nära ett decenni- u m sedan vid ett med detta liknande tillfälle, ehuru jag då fann det i sin ordning att orda o m mig själf i en annan grammatisk personform.
Han var — han är icke mer — han var en trettiotvå års man, var af en reslig gestalt, o c h hans djupa stämmas tonfall o c h hans säkra lugn påminde m y c k e t o m hans trogne umgän- gesbroders, skalden Bernhard E l i s '.
B å d a voro de inbundna naturer, o c h i bådas väsen spå- rades karaktärens adel.
V å r bekantskap knöts, som redan är sagdt, i 1850-talets så m y c k e t omtalade literära kretsar i Upsala.
H ä r kunde man i mina föräldrars salonger i en vald sam- ling åhörare af båda könen få höra A t t e r b o m m e d sin gripande siarstämma tolka hjältens roll i Martyrerna af Stagnelius, vid hvilket tillfälle jag själf hade det stora nöjet att få recitera Perpétuas r o l l; här — eller detta var, erinrar jag mig nu, i domkyrkopastorn, seder- mera biskop Rundgrens o c h hans älskvärda fa- miljs h e m vid Slottsparken — firade T e k l a K n ö s triumfer i sin namnes roll i Schillers Wallenstein o. s. v.
Efter den nämnda väckel- sen till ett mångdubbladt djupare o c h inner- ligare själslif lånade dettas uppenbarelser för mig åt allt sitt rosenskimmer.
Ja, åt allt: från skaldens hymn till kvällsolens dalande, från fridfullt kor i Flens o c h Fröjeslunda gamla kyrkor till dea lilla täcka Grindstugan vid skogs- brynet b o r t o m Upsala slottspark eller det na- tursköna, furukransade L u r b o, m e d sina efter sommarregnet smältande taltrasttoner — hvil- ken upsaliensare har ej sina ljufva minnen från platser sådana som dessa senare!
Denna min erotiska stämning o c h det höga allvar, som karaktäriserade den, ingaf mig dock ingen okänslighet för allt det individuella och lefvan- de omkring mig.
N e j, att få träffa den vän, hvars hand man just längtade att få trycka, att ur hjärtats tysta djup få sända h o n o m en suck, innebar för mig tvärtom att med kär- lek omfatta allt mänskligt, allt stort, skönt o c h godt.
O c h likväl skulle händelserna sedermera i denna idyll, som börjar så genomträngd af den renaste lifsglädje och sympati, utveckla sig på ett sätt, som snarast har sin motbild i dessa sagor eller myther, hvari de handlande stå un- der inflytande af en eller annan obetvinglig naturmakt, och som sällan pläga, som man säger, sluta lyckligt.
v. är.
Humboldt.
Detta kunde synas osannolikt, om jag ej själf sade att så var.
M e n det får sin för- klaring, därigenom att denna utveckling samman- faller med den här i landet (omkring 1858) begynnande kvinnorörelsen.
D e n värld, en tän- kande o c h kännande kvinna då för tiden hade att kämpa uti, var, som det står i » P å Guds v e j e », ännu » f o r r å », för att o.
s. v.
Vare därmed huru som helst, så är detta ett kapi- tel, som det här icke torde vara med en kvin- nas finkänslighet förenligt att närmare inlåta sig på.
A l l t beror dock på sättet.
Eros b o r j u jämt ibland oss.
Ehuru jag aldrig rört härvid, vill jag därför ej underlåta att här med några ord belysa denna, möjligen ur psykolo- gisk synpunkt mera märkliga del af mitt lifs historia.
H v a d framtiden för mig förde med sig, var nämligen långt ifrån att vara något intetsägande.
Min tvekan är dock lätt för- klarlig, då jag rörande detta, som sagdt, hit- tills iakttagit fullständig tystnad äfven för mina närskylda, icke räknande mig till dem, hvilka, som det heter i det turkiska ordspråket, bära hjärtat på tungan.
Offentliggörandet af några lyriska stämningar m e d mera dylikt utgör dock ett undantag härifrån.
E n inblick i dessa då för tiden mindre van- liga förhållanden kan emellertid, såsom nyss blifvit antydt, knappast vinnas, utan att man på samma gång pejlar djupet af frågan o m kvinnans — object of life, d. v.
s. frågan om förenligheten af hennes familjeuppgift med hennes anspråk på en friare samhällsställning, eller m e d andra ord, den välbekanta frågan o m förlikandet af hennes kärleks o c h hennes själf ständighets for- dringar, ett lifsproblem, hvilket, tillika m e d de genom detta uppstående konflikter, framhål- les o c h beröres i några af mina senare dikter, såsom i Ungdomsminnen (Sånger o c h Bilder), och äfven ligger till grund för skådespelet Farna (en omarbetning af Felicia), hvarest åt den som vill torde kunna skänkas en liten ledtråd vid bedömandet af nyssnämnda förvecklingars räckvidd.
H ä r torde det därför vara m e d syfte- målet förenligt att endast antyda frågans, så att säga, hjärtpunkt.
F ö r att göra början därmed, är det nog att » fastslå », att en väsentlig del af det nya idé- innehåll, som på 1860-talet efter hand allt mer genomträngde mitt medvetande — » sensomma- r e n » var då k o m m e n!
— betraktades med af- gjordt ogillande af den man, som stod mitt hjärta närmast, af just den, hvars bifall hit- tills utgjort min högsta stolthet.
Förlusten af hans deltagande gjorde mig otröstlig.
Utan de yttre bevisen på hans manliga, kärleksfulla ömhet, som aldrig k o m m a att förlora för mig sin betydelse, skulle jag visst tycka mig i lif- vet stå tomhändt.
O c h då, i min ungdom, be- härskades jag naturligtvis helt o c h hållet af denna kärleks upphöjda inflytelser.
H u r u hade jag ej i ord som i bild, i uppoffringar som i konstnärliga sträfvanden, oaflåtligt — under jag vet ej huru lång tidrymd, ty allt som då upp- tog mig, stod till sin betydelse för mig öfver tiden — • sökt gifva ett, o m än aldrig så svagt uttryck åt de rörelser o c h de hjärtats egen- skaper, som hans — ring,, likt en ny Aladins lampa, framtrollat, under det jag lefvat i tan- karne m e d h o n o m.
F ö r en ogillande blick af h o n o m tyckte jag att själfva blommorna på mar- ken skulle vissna.
O c h nu detta, som ville upp i
IDUN 1895 dagen, dessa idéer, denna min nya tankeriktning, oaktadt öfver hans ansikte därvid lägrade sig ett stilla missmod.
H a n förmenade, o c h detta långt ifrån oriktigt, att mina poetiska arbeten på den senaste tiden låtit min penna glida öfver på ett fridlyst område.
E t t publicerande af dylika diktalster — o c h ditåt lutade det — vore (frånsedt livad värde de kunde hafva ur ästetisk synpunkt) ett angrepp m o t hvad lifvet bjuder bäst o c h dyrbarast, ett profanerande.
D e t var för oss ett ovillkorligt upprepande af Kirkegaards » enten — eller ».
J a g lefde i en ständigt tillväxande ångest, så m y c k e t smärtsammare som mitt eget hjärta härvid både var min bittra anklagare o c h ur viss synpunkt på samma gång hans försvarare.
O m han blott, i stället för att då endast vilja se en begyn- nande fåfänga eller ett öfverskridande af he- liga råmärken i de väckelser jag fått mottaga, sett litet » genom fingrarne » m e d min — hur skall jag säga — nya kallelse; om blott kring hans läppar i betraktande däraf spelat någon- ting liknande ett l e e n d e; då skulle hans ogil- lande helt säkert ej stött mig tillbaka, såsom n u var fallet.
H a n visste j u, att diktargåfvan låg i släkten.
J a g var j u dotter till en man, som hade det vitsordet o m sig att vara vilje- kraftig o c h nitälskande för allt godt samt att kunna skaka vers ur rockärmen, när det så föll h o n o m in; o c h därtill syster till en då nyligen framträdande skald o c h författare.
O c h jag ägde j u af h o n o m så heliga löften.
Hvarför stod han då ej nu i pröfningarna vid min sida som en stödjande vän, betänkande, att tiden var ansvarsfull, o c h behjärtande påståendet, att den som icke går framåt, han går tillbaka, samt att i viss mening j u kan sägas: Å t världen ingen gåfva är för god, ett bläck det gifves blott, vårt hjärtas blod.
Framför allt kunde han j u underlåtit att för yttre omständigheters skull, genom en för långt drifven hänsyn till de hinder, som rest sig på hans lefnadsbana, år efter år uppskjuta att äfven inför världen besegla vårt förbund, så mycket mer som det aldrig satts i fråga, att ej här förefanns allt, s o m har karaktären af att vara för äktenskapet konstituerande, o c h hvarigenom jag j u blifvit iklädd andra dyra plikter.
D e t är min öfvcrtygelse, att detta skulle ha fyllt vårt lif med så många behag, att stötestenarna därunder lätt kunnat aflägsnas o c h han själf kanhända en vacker dag ställt dörren på glänt för — de sköna tvillingsyst- rarna dikt o c h verklighet, så att de kunnat erhålla ljus från höjden.
M e n han gaf d e m i stället en törnekrans.
I alla andra afseenden hade S. frisinnade åsikter, men i den ifrågavarande riktningen in- tog han, till min sorg, ingen afvikande ställ- ning till det på den tiden rådande åskådnings- sättet, snarare tvärtom, som ju framgår af det ofvan sagda.
Under dessa skiftningar i mitt inre lif er- for jag ett tilltagande behof af själfständig verksamhet, som kunde utveckla de nya krafter jag kände vakna i min själ.
Särskildt minnes jag från denna tid, med hvilken ifver jag — själf då ett rof för tusen stridiga känslor, hvil- kas natur jag ännu ej fullt förstod — under en sommarvistelse vid Sätra brunn omfattade det därstädes sig erbjudande tillfället att göra godt, att efter förmåga söka bibringa hjälp o c h tröst åt de lidande o c h betryckta.
D e t gafs dock äfven stunder för mig, då denna ifver släcktes o c h jag helt o c h hållet gick upp i den sorgbundenhet, som väl flertalet någon gång i sitt lif fått känna — hvilken funnit sitt ut- tryck i ett ädelt skaldehjärtas liksom fram- snyftade bekännelse: » I can not feel for others woe, I dare not dream my own. » E n afledare för disharmonien i mitt sinne bereddes mig också, o c h detta på tillrådan af S. själf, genom att i svensk dräkt kläda flere af mina älsklingsskalders gems of poetry, däri- bland Longfellow ' s Sång till lifvet (» T e l l me not, in mournful n u m b e r s », o. s. v.)
, Resigna- tion m.
fl.
Bland hvilka öfversättningar några sedermera tillvunno sig bibliotekarien Ii.
Berg- ströms synnerliga bifall samt, när de utkommit på trycket i mina A c k o r d e r, jämte några bland dessa med hans vanliga älskvärdhet o c h sak- kännedom recenserades i P. o. I.
T.
Efter hand framträdde nu min gryende för- fattarelust allt mera positiv, allt mera bestämd.
O c h följden häraf uteblef ej heller.
Jag kunde visserligen ännu då o c h då känna mig obeskrif- ligt nedstämd till m o d s, men på samma gång uppreste sig min naturliga stolthet m o t livad jag i vissa stunder vågade betrakta som en trångbröstad småaktighets skrankor eller för- åldrade fördomar.
O c h dessa stunder åter- k o m m o allt oftare.
J a g kände att detta var skrankor, som, o m d e.
ej öfversprunges, skulle komma att verka allvarsamt hämmande i ett som allt.
Jag lyssnade till de toner, vännen själf framtrollat, men nu ville nedtysta.
Det förekom mig också, som om jag en dag skulle bli förelagd — » uppgifter », plikter, med hvilka jag ej skulle kunna dagtinga, om de o c k vore stridande m o t hans känsla, tycke o c h önsknin- gar.
Skaldisk frihet hade j u redan blifvit satt i fråga.
Likväl är det j u för oss alla en nöd- vändighet att veta, att det finns en varelse, som älskar oss.
Utan att jag sålunda ville tillstå det ens för mig själf, smög sig den smärtsamma tanken på mig, att det var förbi med hvad som så länge föresväfvat så väl S. som mig såsom bilden af vår lefnadslycka, nämligen vårt bröllop o c h bröllopsresa; den grymma före- ställningen ingafs mig redan då, att våra pla- ner att gifta oss voro krossade.
H u r u, fråga- de jag mig i min förtvinan, var då drömmen blifven mig mera kär än lifvet?
H a d e min ungdomliga fantasi, trotsande på sin makt, pro- klamerat sin rätt att åt reflexionen bortpanta — för h v a d?
— mitt hjärtas kungarike?
Under denna höststämning flydde jag till mina gamla vänner — böckerna.
J a g fördju- pade mig i literära studier.
E n särskild l o c - kelse hade för mig nu den isländska sagolitera- turen m e d dess rikedom på stolta, lidelsefulla kvinnogestalter, hvarunder jag dock alltid som en talisman behöll hos mig ett litet häfte, en skänk af hans hand, innehållande hans gradu- alafhandling, som särskildt berörde Eddasån- gerna.
Ett af mig fullbordadt fornnordiskt drama blef frukten af dessa mina eldiga Is- landsfantasier, ett drama utveckladt under in- flytande af mitt eget nyss antydda tragiska öde.
D e t var förvisso ej småfåglar i de gröna häckarna, som på den tiden kvittrade för mig.
N e j.
L i k t vilsna tankar utan ro såg jag i mina drömsyner stormens svarta svanar, be- lysta af den nedgående solens glöd, i flockar draga hädan m o t de höga kullar, o c h susningen af deras flykt tog form af ord.
Jag kunde ej mer låta mitt hjärtas vän oförbehållsamt, som så ofta förr skett, blicka in i detta hjärta.
Han hade en u p p h ö j d li- terär smak o c h var j u i så många afseenden min själsfrände.
M e n mina lidanden förstora- des genom min inbillningskraft, o c h hindret mellan oss, hvilket sannolikt icke varit o m ö j - ligt att öfvervinna, föreföll mig numera nära nog oöfverstigligt.
Först många år senare k o m det till ett slags farväl mellan h o n o m o c h mig, ty slutligen lämnade han mig en gång, o c h 291 jag hörde af hans tonfall, såg på hans blickar, att han aldrig, aldrig skulle komma åter.
Se- dan återsåg jag h o n o m icke mer.
D o c k visste vi så väl båda, att detta ej i innersta mening kunde innebära någon skilsmessa.
Något så- dant hade aldrig kunnat äga rum mellan o s s; det hade varit för sorgligt o c h onaturligt.
Icke heller har det sedan kunnat falla m i g in att ingå något konvenansparti — par dé- pit, som det plägar heta på världens språk, ehuruväl goda anbud därtill ej uteblefvo o c h ur synpunkten af världslig klokhet också giltiga anledningar därtill ej saknades.
Äfven han förblef under hela sin återstående lefnad sin första kärlek trogen.
F ö r något mer än sju år sedan nådde mig budskapet om hans död.
Han hade då hunnit stiga högt på ärans trappa.
O c h att min bild, såsom jag anat, ej hade utplånats ur hans hjärta, därpå har jag efter hans bortgång, genom en hans högt värderade vän, fått mottaga de klaraste bevis, hvilket all- tid skall af mig i tacksamt hjärta bevaras.
D e t ofvan omtalade dramat framträdde ej i tryck o c h har ännu ej heller gjort det.
M e n min numera aflidna väninna, Esseide, hade godheten ägna det en närmare granskning.
H o n hade särskildt fäst sig, påstod hon, vid det originella i kompositionen o c h vid den trogna tidsfärgen.
» M e n, » skref hon vidare — » låt stycket ligga några år, arbeta sedan om det. » Under Chicago-utställningen 1893 erhöll jag m e d posten en anhållan från mrs E d i t Clarke, förmodligen i likhet med alla andra skrift- ställarinnor, hvilka m e d något alster af sin penna deltagit på det literära området af världs- utställningen.
D e n nämnda amerikanskan, som utarbetade katalogen till T h e womans Library, uttryckte däri förhoppningen att kunna till katalogen foga några utmärkande drag med af- seende på hvarje skriftställarinna, för att däri- genom förläna denna publikation ett mera be- stående värde såsom bibliografi öfver kvinnans insats i världsliteraturen.
» Skulle ni icke godhetsfullt, » fortsätter hon, » vilja bistå oss i vårt förehafvande genom att tillställa oss några flyktiga detaljer med afseende på er personligen, såsom t. e x.
» o. s. v.
Ur konceptet till de kortfattade antecknin- gar, som jag då af gaf såsom svar på denna begäran, tror jag det ej vara olämpligt att i öfversättning här meddela några utdrag, för att sålunda komplettera denna min själfbiografi med några data, så m y c k e t mer som dessa an- sluta sig till uppgifterna o m mig i Svenskt biografiskt handlexikon.
Ordet lämnas nu således af mig tills vidare åt mitt — så att säga — eko.
Charlotta (Lotten) Lovisa v o n Krasmer föddes den 6 augusti 1828 i S t o c k h o l m (på ett idyl- liskt sommarboställe i hufvudstadens berömda park Djurgården, där hennes föräldrar bodde).
H o n uppfostrades sedermera i det gamla hi- storiskt ryktbara slottet i Upsala, där hennes fader, den varmhjärtade patrioten friherre R o - bert von Kraemer, snart skulle bekläda lands- höfdingestolen.
Hennes undervisning bestreds hufvudsakligen af privatlärare från universite- tet därstädes.
R e d a n tidigt begynte hon att göra det mesta möjliga af sin begåfning.
H e n - nes vetgirighet nöjde sig icke endast med de för unga damer i hennes ställning då för ti- den vanliga läroämnena, utan uppsökte sådana af ganska spekulativ art, hvarjämte hennes fantasi ofta tog sig uttryck i diktens form.
Efter att anonymt ha strött omkring sig dikt- försök o c h uppsatser, tog hon m o d till sig att uppträda mera offentligt o c h detta i tidens onekligen allvarligaste fråga, den religiösa, näm-
IDUN 292 ligen genom den år 1866 utgifna skriften Tan- kar i religiösa ämnen, livilken skrift väckte en viss uppmärksamhet både för sitt innehåll och för det i Sverige ovanliga förhållandet att en kvinna öppet vågade beträda ett fält, som åtminstone dittills hos oss ansetts uteslutande tillhöra mannen.
A r 1870 utgaf hon utom åtskilligt annat en diktsamling » Ackorder ».
Två år senare stiftade hon ett särskildt sti- pendium för kvinnliga studerande vid Upsala akademi — det första i sitt slag inom landet — hvilken stiftelse bär hennes namn o c h, ehuru ännu ej vuxen till den ursprungligen afsedda storleken, dock i sin mån bevisar, att hon icke blott m e d pennan söker verka för sitt älsklingsmål.
Under åren 1 8 7 7 — 1 8 7 9 utgaf Lotten von Krasmer, med hufvudet fullt af allsköns avan- cerade idéer, i förening med flere kända för- fattare, tidskriften V år T i d, företrädesvis äg- nad åt tidens ädlare sträfvan o c h kulturarbete.
Det har blifvit sagdt o m V å r T i d, att den beredde väg för den sedermera påbörjade Ord och B i l d.
V i d samma tidpunkt som detta företag sattes i verket, utmärktes en mindre af henne författad diktsamling med Svenska akademiens andra pris.
R e d a n förut hade hon utgifvit tvänne dramatiska försök äfvensom några novellistiska utkast.
» H e n n e s senare framgångar på den literära banan torde ännu vara i allmänhetens m i n n e, » säger en välvillig recensent.
» O c h hennes till julen 1882 ut- gifna Nyare dikter, » fortfar han, » hvaraf en ny upplaga utkom till julen (1885), tilldrogo sig med stort skäl ganska m y c k e n uppmärk- samhet.
Den kämpande anden — denna, samma år (1885) publicerade religiösa d i k t — vittnar o m att förf.
är besjälad af den tids ande, hvari hon lefver, samt förstår att på ett lefvande sätt gifva ord o c h röst åt de inspirationer, s o m hänföra henne. » — » D e n värderade, af de ädlaste syften genomträngda skaldinnan söker i sin dikt framställa de nystestamentliga undren i en poetisk omklädnad samt häfda deras inre, andliga betydelse för alla tider. » (Post.
o.
Inr.
Tidti.)
A r 1870 förlorade hon sin moder o c h tio år senare äfven sin far.
N å g o t dessförinnan hade hon — såsom redan här ofvan blifvit nämndt — bosatt sig i Stockholm o c h bebor därstädes nu mera egen villa i ett af hufvud- stadens vackraste kvarter.
— Ett anbud att ingå som medredaktris i utgifvandet af » D a g e n s k r ö n i k a » enligt en ut- vidgad plan gjordes mig genom denna tidskrifts nitiske redaktör, framlidne skriftställaren d:R A r v i d A h n f e l t, i ett bref af den 30 nov.
1888.
Sedan han omnämnt, att han ämnade ägna en afdelning af tidskriften åt sådana ämnen, som kunde vara af särskildt intresse för den intel- ligenta fruntimmersvärlden, samt erinrat o m, att jag själf utgifvit en tidskrift i samma syfte, fortfor h a n: » J a g behöfver någon literärt bil- dad kompanjon.
J a g har fått den ingifvelsen att N i, fröken von KRAEINER, som äger de ve- derbörliga kvalifikationerna, skulle vara benägen att ingå i ' företaget, medverkande i både bun- den o c h obunden stil, o c h för öfrigt genom eder literära bildning i stånd att ytterligare utvidga tidskriftens läsekrets. » Som jag emellertid just då stod i begrepp att företaga en längre utländsk resa, måste jag för tillfället af böj a detta annars för mig på samma gång hedrande som lockande anbud.
Såväl af dessa referat s o m att en ny — eller åtminstone till större delen ny — dikt- samling, benämnd Hägringar o c h luftslott, (redan af pressen bebådad, men af mellankommande hinder försenad) torde k o m m a att utgifvas un- Af Klädes, Stickylle der stundande höst framgår, att jag bibehåller alla mina vittra intressen.
Därtill kan läggas, att jag fortfarande äger en viss förkärlek för kvinnoemancipationen, na- turligtvis, ty denna märkliga rörelse anslog j u en gång så mången sträng i min själ.
Dis- sonanserna medförde visserligen för mig pä den tiden gränslös smärta, men i det stora hela ha de visat sig vara öfvergående, o c h denna rörel- ses sköna förespeglingar o m varma sympatier från allmänhetens sida ha småningom blifvit förverkligade.
H v a d angår de med dessa nya sociala idéer förenade praktiska ärenden af hvarjehanda slag, har aldrig min håg legat ditåt, men däremot så m y c k e t mera varit riktad på det inre stora lifsproblemet, hvars lösning dock ej kan tänkas ske utan i förening med det omslag i opinionen, som sedermera inträdt, och hvartill jag visserli- gen i mån af krafter o c h förmåga sökt bidraga.
P å tal o m det väsentliga i kvinnans fordrin- gar föres ovillkorligen tanken till henne, jag menar den nyligen bortgångna ädla kvinnan, den ofvannämnda vännen, skriftställarinnan S.
L — d Adlersparre, hos hvilken för denna rö- relses framsteg allmänheten står i tacksamhets- skuld, o c h på hvars blomsterhölj da kista äfven dens hand, som skrifver detta, fått nedlägga en tacksamhetens krans.
E n ytterligare gärd i detta afseende till hen- nes minne, en krans af sådant slag, som kanske skall visa sig kunna trotsa vinterns snö, torde de bland Iduns kära läsarinnor, som i jul öppna kalendern Svea, finna på dess blad, nämligen några ur hjärtat gångna toner från min lyra.
Innan jag afslutar dessa rader, kan jag ej motstå frestelsen att omnämna en liten episod, som står i ett visst samband med — mina öden.
D e n daterar sig från i går, från i sön- dags, från en af mina sedvanliga spatserturer bland det besjungna Fiskartorpels intagande omgifningar, hvilka j u hafva det företrädet bland alla Östermalms angränsande parker att i mångt o c h m y c k e t — • särskildt en sådan dag med dess folklif — erinra o m Djurgården och dess för stockholmaren så lockande sköna nejder.
Men vid Sturevägen står det ej — lyckligt- vis för m i g!
— föreskrifvet såsom, med rätta, t. e x.
vid Skansen o c h så många andra ställen: » Hundar få ej m e d t a g a s ».
J a g var ute för- nämligast för att skaffa litet välbehöflig för- ströelse åt — icke blott s o m vanligt en i sender, utan för ovanlighetens skull — båda två mina små lurfviga följeslagare, bägge ly dande det för mig från långt tillbaka så kära namnet Jane — J a n e blondin, J a n e brunett.
V i d sådana undantagstillfällen pläga de små vackra djuren alltid tillvinna sig bland såväl yngre som äldre lustvan drarc i det gröna den lifligastc uppmärksamhet.
Så skedde äfven nu.
E n städad m e d l e m af en arbetarefamilj, som lägrat sig under ett träd därute, närmade sig nu ängssluttningen, där jag stannat ett ögon- blick bland björk o c h ek för att betrakta en utsikt; han hälsade höfligt, o c h böjande sig därpå ned, klappade han mina små älsklingar, sägande som för sig själf: » S m å snälla barn, det där. » » J a, » tänkte jag, rörd, i mitt sinne och räckte fram min hand till tack åt den främmande mannen — » ja, riktigt små snälla barn. » —: Någon gång torde jag väl också kanhända med Ouidas P u c k eller Pierre Lotis genialiska D e u x chattcs för ögonen k o m m a att teckna deras » lifs h i s t o r i a », hvartill åtskilliga de näpnaste smådrag af framträdande olikhet i lynne o c h karaktär hos dessa » s m å barn » särskildt inbjuda m i g.
Lotten von Krmmer.
OELL Ull NnrrlfiininriQ tillverkas a l l a slags Herr- o. Damtyger s a m t Konst- väfnader 1 starka och vackra kvalitéer.
1895 U 1 16 Ti hav n a du m M t f \.
.
r (&lt;) " (!&gt; du märkt, vid öppna fön- W sterkarmar, när utanför en yster barnflock larmar och lärkan sjunger sina visor gladt, hur dock din själ, fast höljd i sorgens natt, mot ljusa rymder sträcker sina armar frän dyster graf, som gömt din bästa skatt?
Säg, du en begråter, vän hvars like aldrig dig skall skänkas hur dock en ljusning midt i mörkret hur öfver dödens skiiggor blicken blott hoppets vinge du ej sjunka blott viljans stål för ödets slag ej åter, röjs, höjs, låter, böis?
har du märkt, när Säg, har du märkt, när den, som bland de kära dig kärast var, gått bort, hur dock helt •nära han tyckes dig, hur klart du ser hans bild, hur dock hans ande ej är från dig skild, men upp mot skyn dig i sin fetmn tycks bära, som dagen ljus, som natten huld mild?
och Lotten uon Krœmer.
En öfverraskning.
Skiss för Idun af G-eorges M o r n y.
P et var fullt m e d folk på 3-båten till V a x h o l m; man trängdes o c h knuffades för att k o m m a upp på akterdäck o c h sökte göra sig så liten som möjligt på sin knappt tillmätta plats.
Där k o m kunglig sekter Nyberg i sista minu- ten.
— Fru G r ö n nickade helt vänligt till h o n o m och gjorde ett tecken, att där fanns plats bredvid henne; bara de kunde få tjocke assessor Arvids- son att maka åt sig en smula.
Kunglig sektern följde gladt denna anvisning och låtsades ej märka assessorns vresiga min öfver att denne fått förpassa sina paket under soffan.
» Hvart bär det af för lilla frun?
— Jaså, det var sant, er man berättade j u härom dagen, att ni hyrt på V a x h o l m i sommar.
H u r trifs ni därute? » » Alldeles utmärkt, där är så vackert o c h luften är så hälsosam för barnen.
— Törs jag fråga, hvart kunglig sektern styr kosan. » » Jag skall ut till Lindnäs o c h hälsa på min fästmö.
— Jag tänker öfverraska henne. » Han smålog vid tanken på, huru glad hon skulle blifva.
» Jaså, hon vet inte o m, att ni k o m m e r — — Ja-a, det blir n o g angenämt, fastän jag för min enskilda del hyser en viss respekt för alla öfver- raskningai; de kunna så lätt sluta som en miss- räkning. » » Huru så? » Kunglig sekterns röst lät helt för- vånad, o c h han trefvade i sin rockficka efter ett litet etui, s o m låg där o c h var ämnadt att höja öfverraskningens glädje.
» Ja, ser ni, jag har själf en gång ställt till en sådan där liten surprise, o c h jag misslyckades då totalt. » — Fru Grön smålog ironiskt.
» Det får ni lof att berätta o m, fru Grön, så att jag, o m jag nu delar ert öde, åtminstone är en liten smula förberedd. » BILLIGA 4 V " 9 V Slöjdgatan 7, Stnlm, 1 Säö, ARBETSLÖNER: MTR KR.
1,20, KLÄDNINNSTYG, 8 — 9 K V.
BR., PR KOSTYM- o. KAPPTYG 1,75, FILTAR 3 Å 5 K R.
U YLLE AF HÄMTAS!
K E M.
T V Ä T T o. F Ä R G N I N G EMOTT.
I DU N » Nåja, o m det kan lända er till någon nytta, så skall jag gärna tala o m det.
Det är nu redan nio, nej, vänta, låt mig se, det blir tio år i höst.
G u d vet, hvart tiden tar vägen.
V i voro nygifta, o c h jag hade under sommaren besökt mina för- äldrar nere i Blekingstrakten.
Min hemresa var bestämd till den första september, m e n livar jag nu fick den idén ifrån: det föll mig på en gång in, att jag skulle resa dagen förut o c h öfverraska min man.
Mina föräldrar funno det visserligen en smula barnsligt o c h smålogo vid afskedet åt min ifver, att jag inte kunde vänta en dag till.
Själf kände jag mig nervös, som o m jag företagit någonting ytterst viktigt, o c h under hela resan tänkte jag bara på, hurudant vårt möte skulle blifva; min mans öfverraskning — o c h glädje!
Båten skulle anlända till Stockholm klockan 10 på morgonen.
Det var just den tid min man åt frukost.
Så skulle jag försöka hinna hem, innan han slutat läsa tidningarna o c h sin morgon- post.
Hela natten låg jag vaken o c h oroade mig öfver, att båten på något sätt skulle blifva för- dröjd, så att jag inte skulle kunna träffa honom, det tycktes mig som en förfärlig missräkning, o c h när jag ändtligen satt i droskan o c h åkte h e m i skarpt traf, hade jag den häftigaste hjärt- klappning.
Tänk, o m han redan hunnit gå ut!
Jag stannade utanför vår port klockan tjugu minuter öfver tio o c h halfsprang de tre trapporna uppför — — Utanför dörren måste jag stanna en stund för att hämta andan, innan jag för- mådde ringa — — Sakta tryckte jag på knappen.
Tänk, o m han själf skulle ö p p n a; o, hvad mitt hjärta dunkade!
Men hvad betydde det!
Ingen öppnade.
Jag väntade en, två, tre minuter.
Han hade väl redan gått o c h äfven madamen s o m passade u p p Jag hade gråten i halsen.
Så försökte jag ringa en gång till, — denna gång häftigt o c h ihållande.
— Ändtligen hördes steg i tamburen.
Det var kontorspojken, s o m k o m o c h öppnade, han hade nyss kommit upp köksvägen m e d några saker från kontoret.
H a n gjorde stora ögon, då han fick se mig.
» Nej se, kors är det frun! » » Visst är det jag, Axel, » svarade jag, » är gross- handlarn h e m m a? » » Ja, det är han.
&gt; » Nå, hur står det till här? » » Inte annat än bra, det ja vet, goa frun. » » A x e l får gå ner o c h hämta min koffert o c h betala åkarn, se där.
Ä r grosshandlarn inne i sitt rum? » » Han ligger ännu. » » Hvad säger A x e l, han är väl aldrig sjuk? » » Nej, inte det jag vet, goa frun.
Men han sa ' te mig, att vi skuile ner o c h möta frun först i m o r g o n — det var kanske något misstag. » » Nej, visst inte, m e n jag ville öfverraska gross- handlarn.
Ja, gå nu o c h styr o m kofferten. » — Han gick, o c h jag smög mig på tå g e n o m salen o c h min mans rum fram till sängkammardörren.
Jag knackade sakta på — — — » H v e m tusan är det nu igen, » röt en barsk stamma därinifrån; » jag har j u sagt A x e l, att jag inte vill bli störd. » H u då, jag blef riktigt kuslig till m o d s, men dristade mig ändå att öppna dörren o c h stiga in.
» Det är inte A x e l, det är jag. » » H v a d i all världen — är det d u?
H v a d har då händt? » H a n satte sig upp i sängen m e d den lifligaste förskräckelse målad i sitt ansikte.
» Ingenting, käre Edvard, jag ville — bara — öfverraska dig. » » Men du skulle j u k o m m a först i morgon! » » Ja, men nu är jag här — i dag — o c h jag hoppas- att — du inte är ledsen därför. » Jag kunde m e d m ö d a tillbakahålla mina tårar, o c h jag kände mig som isad af detta emottagande, så olika allt hvad jag tänkt mig.
» Ah, se så, prata nu inte nonsens, g u m m a n lilla, utan k o m vackert o c h hälsa.
Naturligtvis är jag glad åt att ha dig här igen, fastän jag finner det ledsamt, att ingenting är i ordning för dig, o c h att jag inte var nere vid båten o c h mötte dig — — — Och så var det ett sådant fasligt nattsudd ute på Hasselbacken i går kväll, o c h jag har sådana gemena kopparslagare.
Kan du tänka dig, g u m m a n lilla, att just för en stund sedan, när jag vaknade, var jag glad åt, att du inte skulle k o m m a förrän i morgon, så att jag skulle hinna krya till m i g!
» Kunglig sektern brast ut i skratt.
» Nej, vet ni, fru Grön, det var verkligen för lustigt. » » Ni skrattar, m e n det gjorde inte jag.
Där var nu hela min öfverraskning o c h hans glädje.
Ja, vet kunglig sektern, under hela mitt äkten- Medio af SEPTEMBER öppna vi Utställning OCh Försäljning 293 skap har jag aldrig känt mig så besynnerligt främmande för min man, s o m just den dagen.
Jag kunde omöjligt k o m m a i stämning.
Den tanken plågade mig hela tiden, att vi människor, äfven i våra allra intimaste förhållanden, sx&gt;ela en viss komedi för hvarandra, o c h att vi behöfva förberedelsetid för att sätta oss in i vår roll.
Ja, o c h sedan dess har jag alltid varit rädd för sådana där öfverraskningar. » » Ja, ja, ni har nog inte så orätt i hvad ni sä- ger, fru Grön.
Er historia har satt ner mitt m o d en smula, ty om min fästmö nu bara ser för- vånad eller skrämd ut, så blir det verkligen en missräkning. » » Ah, låt nu inte förstöra ert goda humör.
Ni kan ju hafva bättre lycka än jag. » » Ser ni, fru Grön, där skymtar man redan bryggan o c h där är folk nere.
Tänk, o m min fästmö — — Nej, jag vill ingenting hoppas. » » Seså, min historia har gjort er skeptisk, tror jag.
Det var ju dumt. » » V e t ni, fru Grön, det är allt h o n ändå, den där damen i ljusblåa klädningen. » » Och hvita hatten och röd parasoll? » » Ja just, det är hon.
— Nu har h o n redan känt igen m i g; hon viftar med parasollen. » Kunglig sektern lyfte strålande på hatten.
— » Och svärfar står där uppe vid vägen, månue de vänta främmande. » » Kanske just er! » Fru Grön smålog, — » det här blir n o g ingen missräkning. » Ångbåten lade till.
Den unga flickan k o m helt strålande sin fästman till mötes.
» Att du verkligen k o m, K a r l!
Jag var så säker därpå, att jag höll vad m e d pappa.
— Han trodde, att du skulle hinna h e m från din resa först i morgon, men jag kände på mig alldeles tydligt, att du skulle k o m m a i dag.
— Hädanefter blir jag teosof. » » Och du är glad däråt? » » Så dumt du kan fråga, Karl » H o n fattade lirligt hans arm.
» Vänta, jag skall blott säga farväl till min res- kamrat.
» » Adjö, fru Grön, tack för angenämt sällskap o c h lycklig resa. » » Adjö, kunglig sektern.
Jag gratulerar.
Det var bestämdt teosofin, s o m hjälpte er; den fanns tyvärr inte på min tid. » Båten lade ut igen, o c h fru Grön hörde den unga flickan skalkaktigt säga: » K o m nu o c h trösta stackars pappa öfver hans missräkning.
Det retar h o n o m alltid så obeskrif- ligt att förlora ett vad. » Fru Grön suckade lätt.
Det g i c k väl an, när det bara var svärfar, som fick vidkännas miss- räkningen.
En vandring genom Kvinnornas utställning i Köpenhamn.
Från Iduns specielle referent.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
T i l l v ä n s t e r i s a l e n l i g g e r ä f v e n l e d e s Nor- ge, s o m i c k e s y n e s v a r a p å n å g o t u t m ä r k t sätt representeradt.
Mesta uppmärksamhe- t e n d ä r å d r a g e r s i g e n s ä n g s k ä r m, af ut- s t ä l l a r i n n a n v ä r d e r a d till 5 0 0 kr.
— t r o l i g e n en nolla för m y c k e t.
M i d t e l p a r t i e t är fint m å l a d t m e d r ö d a n y p o n b l o m m o r p å ljus- b r u n t l ä d e r, m e n d e n s n i d a d e r a m e n af l j u s g u l t f e r n i s s a d t trä ' v a r n å g o t af d e t k l u m p i g a s t e m a n k u n d e få se.
Broderier, h å l s ö m, p ä l s v e r k o c h a r b e t e n i u t s k u r e t trä o c h p r e s s a d t l ä d e r f ö r e k o m m o i d e n n a af- delning.
P o r t m o n n ä e r af s i s t n ä m n d a m a t e - rial s y n t e s g o d a, m e n p o r t f ö l j e r n a v o r o s i m p l a o c h illa a r b e t a d e.
A l l d e l e s intill N o r g e är Grönlandsrummet b e l ä g e t, h v a r s f o n d v ä g g f ö r e s t ä l l e r ett m ö r k - blått haf m e d därå s i m m a n d e isberg o c h mellan dessa några roende grönländare i k a j a k.
N e d a n f ö r d e n n a tafla sitter p å golf- v e t d e n lilla g r ö n l ä n d s k a M a g d a l e n e, s ö m - m a n d e p å ett p a r s k o r, o c h s m å m y s e r m o t a f år nya Väf- och Stickmaskin v 21 B DROTTNINGGATAN 21 B främlingen.
H o n är k l ä d d i t r ö j a o c h v i d a m a m e l u c k e r s a m t r ö d a saffiansstöflar o c h ett b j ä r t r ö d t b a n d v i r a d t o m d e n h ö g t uppstående hårknuten.
En nedhängande pärlkrage omsluter halsen.
H o n synes vara ett af u t s t ä l l n i n g e n s m e s t u p p m ä r k s a m m a d e f ö r e m å l, o c h e n tät r i n g af s k å d e l y s t n a o m - g i f v e r s t ä d s e d e t g r ö n l ä n d s k a r u m m e t, så att e n k o r d o n g m å s t s p ä n n a s till s k y d d f ö r sakerna därinom.
Dessa utgöras för det m e s t a af s k i n n v a r o r o c h g r ö n l a n d s d r ä k t e r, t i l l v e r k a d e n ä s t a n u t e s l u t a n d e af s ä l h u n d e n s skinn, delvis beredt o c h färgadt.
Väfnader f ö r e k o m m a där e j.
Ett p l a g g att b ä r a n ä r m a s t k r o p p e n, s o m v i s k u l l e vilja b e n ä m n a skjorta, förevisades.
D e t o c h alla l i k n a n d e p l a g g t i l l v e r k a s af h v a l f i s k e n s och sälhundens tarmar och sammansys m e d fina s t r ä n g a r, t i l l v e r k a d e af s a m m a m a t e r i a l.
S k j o r t a n v a r till s a l u o c h v ä r d e r a d e s till 2 0 kr.
J a g t ä n k t e p å d:r H a z e l i u s o c h ö n s k a d e h o n o m h j ä r t l i g t f ö r m å n e n af d e s s ägande.
N å l o c h s t u n d o m t r å d att s y m e d erhålla g r ö n l ä n d a r n e från D a n m a r k, m e n skinnen färga o c h b e r e d a de själfva, o c h v i d s y e n d e t a n v ä n d a d e i stället f ö r s a x » u l i m i k », e n l i t e n h v a s s knif, s o m ser u t s o m e n rullknif i m i n i a t y r.
Magdalene handterade sin » u l i m i k » f e r m t o c h behän- digt.
D e t v a r s k ö n t att från d e n t r a n l u k t a n d e g r ö n l ä n d s k a a f d e l n i n g e n få d r a g a ö f v e r till d e n isländska m e d dess vackra s m y c k e n, broderier, väfnader o c h dyrbara pälsverk.
O, de ejderdunstäckena!
kan n å g o n t i n g i v ä r l d e n j ä m f ö r a s m e d d e r a s m j u k a, lätta, varma smidighet.
M e n så äro d e o c k s å d y r b a r a att anskaffa o c h n y t t j a s m e s t till kungliga presenter.
Öfver den isländska utställningen ligger en viss dyster högtid- l i g h e t.
F r a m f ö r d e n s a m m a står e n v a x f i g u r, iklädd den isländska kvinnliga högtidsdräk- ten — guldbroderad svart klädning, mörk- grön sammetsmantel m e d hermelinsbård, h ö g h v i t m ö s s a af l i n o n g m e d g u l d b a n d o m p a n n a n o c h e n därifrån n e d h ä n g a n d e skir slöja, en dräkt hvilken aflockar hvarje be- s ö k a n d e ett u t r o p af b e u n d r a n.
S o m m o t s a t s till d e n n a p r a k t sitter i närmaste afdelning en nationalklädd bond- g u m m a f r å n V e j l e, r e p r e s e n t a n t f ö r e n nu- mera inom gamla Danmark nästan utdöd k v i n n o i n d u s t r i, s y s s e l s a t t m e d att af sin h e m b y g d s l e r a f o r m a s m å fat o c h k a n n o r till s a l u åt d e n s k å d e l y s t n a h o p, s o m stän- digt omgifver hennes plats.
Hennes mun är l i k a flitig s o m h e n n e s fingrar, m e n h v a d h o n säger förstår ingen, t y h o n talar » j y d s k ».
S j ä l f s y n e s h o n s n a r a r e b ö r a r ä k n a s till d e n kulturhistoriska ä n till d e n i n d u s t r í e l a af- delningen.
V i h a f v a v i d a r e m o n t r e r, i n n e s l u t a n d e alla möjliga industrialster, väfnader, halsdukar, hattar, klädningar, trikåvaror, paraplyer o c h p a r a s o l l e r, m ä s t e r v e r k af b r o d e r i e r, d a m l i n - nen och knypplingar, läderplastik m.
m., allt t i l l v e r k a d t u t e s l u t a n d e af k v i n n l i g h a n d.
L i k a l e d e s flere o m g å n g a r h e r r k l ä d e r och skomakerier samt allehanda pälsvaror.
Konst- gjorda blommor och » kunstige T e n d e r » sida v i d sida.
D e senare förskrifvande sig från t a n d l ä k a r e M a r i e D e t l e f s e n s » e t a b l i s s e - m e n t ».
E t t ö f v e r f l ö d af d o c k o r o c h » D u k - k e b o l i g e r » h a r ä f v e n u t s t ä l l n i n g e n att u p p - visa.
Märkvärdigt nog tycktes de små flickorna o c h de u n g a herrarne h y s a lika stort intresse för dessa föremål.
Där var a l l t i d e n tät r i n g af h e r r a r l ä g r a d k r i n g dockskåpen.
En dylik » Dukkebolig », uppde- Aktiebolaget Per Perssons Väf- &amp; Stickmaskin Begär priskurant '.
294 l a d i 7 m ö b l e r a d e r u m o c h k ö k, s t o d att få k ö p a f ö r 3 2 5 kr.
E n u n g officersaspirant s t o d l ä n g e d ä r f r a m f ö r o c h f i n g r a d e p å alla föremålen.
J a g g i c k o m k r i n g f ö r att se, o m han hade mustacher.
Ja, g a n s k a r i k t i g t, de v o r o f ö r s v a r l i g t l å n g a.
F a n n s där ring på fingret?
N e j!
H v a d i all v ä r l d e n v i l l e han då m e d skåpet?
D e t v a r af r e n t sak- ligt intresse f ö r m o d a r jag, t y icke kan m a n a n t a g a, att h a n ä r n a d e s k ä n k a d e t till s i n lilla s y s t e r.
P å g a l l e r i e r n a s y n a s k v i n n o a r b e t e n från alla s l a g s y r k e n, ä f v e n s å d a n a h v i l k a m a n hittills t ä n k t s i g e n s a m t f ö r b e h å l l n a åt m ä n - nen.
S å l u n d a f i n n a s d ä r e n k v i n n l i g rep- s l a g a r e, e n d i t o l å s s m e d — u t s t ä l l a r e af d y r k f r i a lås — e n u r m a k a r e, flere g u l d s m e - der, k o p p a r s l a g a r e, m å l a r e, ett p a r m ö b e l - s n i c k a r e o c h n a t u r l i g t v i s flere t a p e t s e r a r e s a m t en kvinnlig konservator, e x p o n e r a n d e u p p s t o p p a d e fåglar o c h andra djur.
Af snickarmästare Marie Horsböls tillverkningar är f ö r k r o n p r i n s e s s a n s r ä k n i n g i n k ö p t ett s ä r d e l e s v a c k e r t s k å p.
— M e n d e t är näs- t a n o m ö j l i g t att t a g a k ä n n e d o m o m allt d e t m y c k n a, s o m h ä r finnes att s e o c h b e u n d r a, ä n m i n d r e att b e s k r i f v a d e t.
D e n s o m v i l l se o c h lära, b ö r själf k o m m a h i t o c h stu- dera.
D e t lönar m ö d a n för våra damer.
* * Inom d e n kulturhistoriska utställningen v ä c k e s n ä s t a n d e t s t ö r s t a i n t r e s s e t af p o r - trätten.
Trehundra sådana finnas.
Kung- l i g a d a m e r från f o r n t i d o c h n u t i d, förfat- tarinnor o c h skådespelerskor — däribland ett p a r u t m ä r k t a p o r t r ä t t af fru H e i b e r g — a d e l s f r u a r, k v i n n o r af m e d e l k l a s s e n, s o m s p e l a t e n r o l l i sitt l a n d s h i s t o r i a, v a r e s i g g e n o m e g n a b e d r i f t e r eller i e g e n s k a p af h u s t r u r eller m ö d r a r till b e r ö m d e m ä n, m e d flere.
E n r i k h a l t i g s a m l i n g h i s t o r i s k a dräk- t e r från alla t i d e r o c h alla k l a s s e r, d ä r i b l a n d en h e l m o n t r e m e d s k o r, v a c k r a s m y c k e n och pretiosa, intressanta handskrifter, naiva f ö d e l s e d a g s g r a t u l a t i o n e r, silhuetter, m i n i a t y r - p o r t r ä t t p å e l f e n b e n o c h p o r s l i n af u t s ö k t finhet, j u v e l s k r i n o c h s v a m p d o s o r — allt finnes o c h f ö r t j ä n a r s t u d i u m, m e n låter f ö g a intressant, då det endast summariskt upp- räknas.
E n särskild u p p m ä r k s a m h e t tilldra- g e r s i g d e sömmade t a f l o r n a, p o r t r ä t t e r o c h l a n d s k a p, s y d d a m e d hår o c h silke, delvis så m ä s t e r l i g t u t f ö r d a, att m a n s t a n n a r i h ä p e n b e u n d r a n i n f ö r s k i c k l i g h e t e n o c h tåla- m o d e t h o s förflutna tiders k v i n n o r.
Äfven a n d r a m ä r k l i g a b r o d e r i e r finnas där, i s y n - nerhet eldskärmar i stor m ä n g d m e d jakt- scener o c h blomsterstycken, tapeter och kyrkoprydnader, spetsar i H e d e b o s ö m n a d o c h a n d r a fina b r o d e r i e r.
Skola, hygien o c h filantropi h a f v a s i n a sär- skilda afdelningar.
Likaså litteraturen, s o m i l ä s r u m m e t r e p r e s e n t e r a s af flere s k a n d i - n a v i s k a f ö r f a t t a r i n n o r s v e r k från f o r n t i d o c h n u t i d, d o c k ej så r i k h a l t i g t s o m m a n s k u l l e önska.
M e n i n b j u d n i n g e n till d e l t a g a n d e h ä r i u t g i c k så s e n t, att d e n n a a f d e l n i n g af u t s t ä l l l n i n g e n m i n s t af alla k u n n a t n ö j a k - tigt ordnas.
D e t lilla r u m m e t är i c k e m y c - ket besökt.
D å m a n k a n f ö r u t s ä t t a, att s k o l a f d e l n i n - g e n h a r sitt s t ö r s t a i n t r e s s e f ö r f a c k m ä n, och vi n y s s i Sverige fördjupat oss i dessa frågor p å det stora skandinaviska m ö t e t här, så f ö r b i g å v i s k i l d r i n g e n af d e n s a m m a.
För vår del fäste v i oss mest, u n d e r öfver- m å t t e t af t r ö t t h e t, v i d d e n o m s t ä n d i g h e t e n, att d e förträffliga s k o l b ä n k a r n e o c h p u l p e - IDUN t e r n a v o r o k o n s t r u e r a d e af e n k v i n n l i g snickare, fröken Christensen.
I hygienska afdelningen, där en diako- nissa går omkring, vänligt upplysande o c h o c h f ö r k l a r a n d e, finnas b l a n d a n n a t m ö n s t e r - g i l t i g a o c h — j a g h ö l l p å att s ä g a in- b j u d a n d e s j u k s ä n g a r, m e d en p r a k t i s k m e - k a n i s m f ö r d e n s j u k e s f l y t t a n d e o c h ett d i t o till s ä n g e n h ö r a n d e b o r d, s t ä l l b a r t i alla möjliga riktningar.
En tandläkarinna, fröken K i ö l d r u p, v i s a r så f ö g a s k o n s a m h e t f ö r d e b e s ö k a n d e s n e r v e r, att h o n u t s t ä l l e r allt h v a d s o m h ö r e r till e n t a n d l ä k a r e s v e r k - samhet — den infama stolen m e d hufvud- stödet icke f ö r g l ö m m a n d e s — m e d en doft af p e p p a r m y n t ö f v e r t ä n g e r o c h stiletter, g o m m a r o c h l ö s t ä n d e r.
L ä r o r i k a o c h sevär- da artiklar för b a r n a v å r d finnas äfven.
I d e n l i k a så a l l v a r l i g a f i l a n t r o p i s k a af- d e l n i n g e n b l i d o c k s y n e r n a m e r a trösteri- k a.
D ä r finnas s m å m i n i a t y r m o d e l l e r af alla möjliga välgörenhetsinrättningar m e d deras små o c h stora innevånare, b å d e verkliga och tänkta.
F ö r s t o c h f r ä m s t diakonisstif- telsens vackra o c h storartade b y g g n a d e r med planteringar omkring.
Kronprinsessan L o u i s e s a s y l h a r l y f t a t af sitt t a k, så att m a n k a n se n e d i alla r u m m e n, d ä r d e sötaste s m å asylbarn sitta v i d s k o l b o r d e t eller i m a t s a l e n, t u m l a o m i l e k eller tvät- t a s o c h p å k l ä d a s af s k ö t e r s k o r.
A f b i l d n i n g e n af e n h u s h å l l s s k o l a f ö r tjän- steflickor v i s a r s i g l i k a g e n o m s k i n l i g, o c h m a n ser d e h a l f v u x n a b o n d f l i c k o r n a s y s s e l - satta m e d allehanda husliga bestyr.
I kö- ket kokas, i andra r u m tvättas, manglas, s t r y k e s o.
s. v.
D e s s u t o m k a n m a n h ä r få se e n m ä n g d n y t t i g a t i n g, t i l l v e r k a d e af b a r n e n i ' d e t a l r i k a a s y l e r n a, g l ä d j a s åt v ä l g ö r e n h e t e n s r e s u l t a t o c h h o p p a s p å ett k o m m a n d e lyckligare släkte.
* 1895 g e r d e t m o d e r n a k ö k e t m e d s i n a o l i k a stek- och bakugnar, delvis u p p v ä r m d a g e n o m gas, s i n a s k i n a n d e k o p p a r k ä r l, sitt lilla fina k r y d d s k å p, u p p s ä t t n i n g e n af s l e f v a r s k e d a r och spadar i delikat blåhvitt porslin m e d flere s i n n r i k a o c h n y t t i g a r e d s k a p.
M e n p ä r l a n b l a n d k ö k är d o c k d e t e n g e l - s k a eller, s o m d e t h ä r i k a t a l o g e n k a l l a s, » S p i s e s t u e k j ö k k e n », det vill säga, familjens m a t s a l är i n r a n g e r a d i k ö k e t, s å s o m d e t flerstädes brukas i E n g l a n d o c h A m e r i k a.
Framtidsköket skulle vi vilja kalla d e n n a idealiska plats.
A l l k o k n i n g där sker v i d gas (s n a r t v ä l v i d e l e k t r i c i t e t), så att s o t o c h a s k a är m a n b e f r i a d ifrån.
D e n s m u l a m a t o s, s o m u p p s t å r, f ö r s v i n n e r i ett ö g o n - b l i c k, g e n o m u p p h ä n g a n d e af l u f t v ä x l i n g s - apparaten i fönstret.
A l l t d ä r är b e k v ä m t och tillhands.
M a n s k a l a r p o t a t i s o c h put- sar k n i f v a r m e d s m å m a s k i n e r.
Köksatti- r a l j e n b r e d e r u t s i g så litet s o m m ö j l i g t o c h l ä m n a r g o d p l a t s åt d e t s t o r a m a t b o r - d e t i m i d t e n af r u m m e t.
E n antik skänk upptager ena hörnet.
P å d e n s a m m a har d e n b l a n k a k a f f e p a n n a n s i n p l a t s.
E t t sär- skildt s e r v e r i n g s b o r d f ö r t e s e r v i s e n står bredvid.
F ö n s t r e n ä r o i n f a t t a d e af m u r - grönsrankor, och bredvid tvättbordet och den blanka vattenledningskranen hänga fyra eller f e m o l i k a h a n d d u k a r, h v a r o c h e n f ö r sitt s ä r s k i l d a ä n d a m å l.
A t t d e t v a r ett f ö r t j u s a n d e k ö k, m å s t e alla e n a s o m.
Nu g å vi då m e d g o d t samvete o c h taga v å r biff s a m t därefter j o r d g u b b a r m e d g r ä d - d e, h v i l k e t tillika m e d m å n g a a n d r a t i n g serveras på utställningen.
Kaffe naturligt- v i s o c h af y p p e r s t a s o r t.
D e t är d e n f ö r alla T i v o l i b e s ö k a n d e b e k a n t a fru N i m b, s o m b e s ö r j e r all s e r v e r i n g å u t s t ä l l n i n g e n, o c h hon g ö r det utmärkt.
* Efter d e t t a s a m v e t s g r a n n a s k ä r s k å d a n d e af u t s t ä l l n i n g e n s a r b e t s a m m a s i d a t r o r j a g v i h a r ä t t att s p a t s e r a n e d i r e s t a u r a t i o n e n o c h s t y r k a o s s m e d e n m å l t i d.
M e d restau- r a t i o n e n m e n a s köket — » d e n m e s t intres- s a n t a a f d e l n i n g e n » — s o m e n af d e s t ö r r e t i d n i n g a r n a s k o r r e s p o n d e n t e r lär h a k a l l a t den.
M e d a n d e s t e k a v å r biff, t a g a v i platsen i skärskådande.
Ja, k ö k finnas h ä r n u e g e n t l i g e n t r e s t y c k e n.
F ö r s t d e t forn- tida, g a m m a l d a g s köket, sådant s o m farmor och m o r m o r h a d e det, m e d en tegelspis o c h en t r e f o t att s ä t t a g r y t a n p å.
Hu!
hvad det ser d y s t e r t o c h o b e k v ä m t u t d ä r i n n e.
G j u t n a g r y t o r o c h p a n n o r, s v a r t a af s o t, med e n e n d a l i t e n b l a n k s k u r a d fläck p å främre sidan.
E t t g r o f t p l a n k b o r d, p å hvil- ket stå s e n a p s k v a r n e n m e d sin kula, man- gelbrädet o c h den stora messingsljusstaken m e d t a l g l j u s e t uti o c h d e n s t o r a l j u s s a x e n l i g g a n d e b r e d v i d.
M e n h v a d är d e t?
— E n b o k här!
Jo, g a n s k a riktigt, en k o k b o k.
V i slå u p p t i t e l b l a d e t.
D e n bär årtalet 1 8 2 1 o c h är f ö r f a t t a d af j o m f r u e C h r i s t i a n e R o s e n s a m t k a l l a s af h e n n e: » Oeconomisk Hus- holdnings B o g ».
Ja, biffen d ä r b o r t a får v ä n t a — vi m å s t e läsa d e t h ö g s t tänkvär- d a f ö r e t a l e t, så l y d a n d e: » I n g e n S y s s e l til- bringer det k v i n d e l i g e K j ö n saa varig en L y c k e, s o m t i d l i g e n at b e s k j s e f t i g e s i g m e d Husholdningen, h v a r v e d T i l b ö i e l i g h e d til Flid, D u g e l i g h e d o g Ordentlighed erhverves, der d a n n e d e n k v i n d e l i g e U n g d o m til sin- drige o g duelige Mennesker. » Tack jomfrue Rosen!
Det var bra sagdt.
P å a n d r a s i d a n o m s e r v e r i n g s r u m m e t lig- Det s k u l l e v a r a o r ä t t att v i d ett b e s ö k i kvinnornas utställning g å förbi det hus, d ä r d e fria k o n s t u t s t ä l l n i n g a r n a ä g a r u m och där n u D a n m a r k s kvinnliga konst expo- neras.
D e dagar vi uppehöllo oss i Köpen- h a m n var d e n n a lokal stängd för allmänhe- t e n i a n s e e n d e till o m f l y t t n i n g af taflorna, men g e n o m välvillig b e m e d l i n g erhöllo vi inträde en bakväg.
D e u t s t ä l l d a taflornas antal utgör enligt katalogen 3 0 1, hvaraf 67 representera d ö d a konstnärinnor, såsom en historisk inledning.
D e n äldsta konstnärin- n a n är J o h a n n e F o s i e f ö d d 1 7 2 6, d o t t e r af en k o p p a r s t i c k a r e o c h l ä r a r e i t e c k n i n g f ö r sjökadetterna.
H o n var först fadrens talang- fullaste elev, m e n ö f v e r g i c k h o n o m s e d a n vida i skicklighet.
D e t synes vara en lyck- lig t a n k e att s a m t i d i g t f r a m s t ä l l a ett u r v a l af o l i k a t i d e r s m å l n i n g a r.
F ö r d e n v e r k l i g t intresserade belyser det utvecklingsgången såväl i uppfattning s o m färgsammansättning.
F r ä m s t i u t s t ä l l a r n e s r a d står f r ö k e n B e r t h a W e g m a n s å v ä l g e n o m sin g l ä n s a n d e t a l a n g, som g e n o m sin olikartade o c h m å n g f a l d i g a produktion.
E j m i n d r e ä n 3 0 s t y c k e n fin- n a s af h e n n e i n l ä m n a d e, d ä r i b l a n d flere ut- m ä r k t a h e r r p o r t r ä t t.
F r u A n c h e r är j u b å d e k ä n d o c h e r k ä n d f ö r u t, så att d e 1 2 taflor hon här utställer endast befästa hennes rykte s o m stor målarinna.
A f fröken K r e b s finnas ä f v e n g o d a s t y c k e n, s ä r d e l e s s o m p o r - t r ä t t m å l a r i n n a s y n e s h o n k o m m a att i f r a m - tiden intaga en framstående plats.
I det hela upptaga porträtterna o c h blomstermålnin- g a r n a e n s t o r d e l af u t s t ä l l n i n g e n.
A u g u s t a D o h l m a n o c h fröken Christensen äro väl d e m e s t f r a m s t å e n d e i n o m d e t s e n a r e s l a g e t af
I DU N 1895 295 blefvo o c k föremål f ö r d e n fullsatta salongens lifliga o c h välförtjänta bifall.
Bland d e öfriga torde särskildt böra nämnas fröken Karlsohn samt hrr Lundqvist, Sellergren o c h Söderman.
På söndagen gafs » På Sicilien » o c h » Pajazzo », i hvilken senare opera fröken Petrini likaledes uppträdde m e d g o d framgång som Nedda.
Stör- sta intresset knöt sig dock denna afton vid d e n italienske tenoren Frederico Morello, hvilken denna afton började ett, s o m det säges, längre gästspel vid k. operan.
I Oanios parti har sångaren föga tillfälle att visa, hvad han förmår i vokalt hän- seende.
M e n äfven h ä r märkte man väl, att han V i a f s l u t a v å r lilla r e s u m é ö f v e r k v i n n o - förfogar öfver en klangfull lyrisk tenorstämma, u t s t ä l l n i n g e n m e d a t t i n s t ä m m a i d e n v a c k r a som n o g torde kunna göra sig gällande i vida mera betydande partier.
Men hvad man alldeles sång, s o m sjöngs v i invigningsfesten.
bestämdt fick klart för sig, var att cavaliere Saa bring da L y s o g L y k k e, Morello besitter en skådespelaretalang, sådan man Du Dag f o r K vindens V « r k!
ej i allmänhet är van att finna å vår k.
opera- Paa Fremtids Grund v i bygge, scen.
Den svartsjuka o c h hånande själfironi, Det gjor os F o d e n stferk: Oanios representant har att framställa, fingo ett Vi veed, at sjeldent vinder förträffligt, j a gripande uttryck.
H r M. blef ock Den Slsegt, som Maalet saa.
föremål för den fulltaliga publikens entusiastiska bifall o c h inropades nere gånger.
Intressant skall Men Evner har vi Kvinder, emellertid bli att få se o c h höra den främmande Og Fremskridt tror v i paa!
Aug.
gästen i någon mera betydande uppgift.
— Hrr Söderman, Lundmark o c h Johanson, hvilken senare för första gången utförde Silviasjparti, v o r o bra i sina resp. roller.
— Operan gafs ånyo i tisdags med samma framgång.
Denna föreställning be- vistades af konungen samt prinsarne Carl och Eugen.
V i d konungens inträde uppspelades folk- Kronprinsessans hälsotillstånd.
A f det sången, som publiken stående åhörde.
senaste meddelandet därom har man dragit den slutsatsen, att d e senaste dagarne medfört för- Vasateaiern inledde i lördags sin nya säsong sämring i kronprinsessans hälsotillstånd.
Detta under d e n m e d stora förväntningar motsedda lär dock e j vara fallet, utan kronprinsessans be- Eanftska regien m e d ett program, s o m på sätt finnande bar under sommaren o c h hösten varit och vis väl får anses typiskt för hvad teatern i hufvudsak oförändradt.
Den katarr, hvaraf hon under d e n n y a ledningen ämnar bjuda.
Först fortfarande besväras, torde emellertid äfven till alltså det moderna högre skådespelet — repre- den n u stundande vintern nödvändiggöra vistelse senteradt visserligen denna gång af endast en i sydligare klimat.
liten enakts smakbit, d e n unge norske författa- ren Gabriel Finnes » Ugglan ».
O m o c k denna smakbit ej gärna kan inrangeras bland d e n sce- Kristina Nilssons fiol, på hvilken hon spe- niska diktningens gedignare rätter, var den lik- lade i sin barndom o c h då hon v i d 14 års ålder väl efter kända symbolistiska recept rätt skickligt upptogs å Ljungby marknad, har i dessa dagar uppstufvad å la Ibsen o c h Maäterlinck.
H r Finnes af Kristina Nilsson blifvit skänkt till Nordiska bekantskap kunde man både göra o c h försaka, museet.
Fiolen har såsom ett dyrbart minne därför att han, rätt räknadt, var b r a litet » sig följt henne o c h haft sin plats på ett sammets- själf », m e n n u gaf hans stycke dock tillfälle åt hyende i hennes salonger.
V i d sin senaste resa det värderade konstnärspar, på hvilket Vasatea- till V e x j ö medtog hon d e n för att öfverlämnas tern inom det högre dramat för d e n närmare till Nordiska museet, hvilket nu skett genom framtiden k o m m e r att stöda: fru Uakanson o c h häradshöfding, T. Nilsson.
Fiolen förvaras o c h herr Svennberg, att utveckla några af d e bästa förevisas i museets historiska afdelning i n:r 79 sidorna af sin gedigna konst, liksom åt publiken Drottninggatan.
att hälsa d e efterlängtade hjärtligen välkomna såsom ändtligen fast bundna vid en hufvudstads- scen.
Linnés dotter.
P å Vaksala kyrkogård utom Härefter representerades d e n lättare konstart, Upsala finnes en gammal vanvårdad graf.
I hvilken framdeles, liksom tillförene, torde kunna många år hade d e n varit öfverlämnad åt glöm- påräkna huld å Vasateatern jämsides m e d allvar- skan o c h skulle säkerligen förblifva så för all ligare diktverk, af ett uppsluppet franskt lustspel, framtid, o m icke några gamla församlingsbor » Maskeraden » af Bisson o c h Carré.
Detta spiri- erinrat sig, att d e n g ö m m e r stoftet af d e n store tuella tokeri framfördes m e d d e n medryckande Linnés dotter, Sara Kristina Duse.
Åtgärder torde fart o c h flytande samspel, för hvilka herr Eanfts nu k o m m a att vidtagas för att sätta grafven i sällskap åtnjuter stadgadt erkännande.
Dess p å ett värdigt skick.
Sara Kristina Duse var född detta område allra bästa krafter voro o c k i elden.
1751, gift m e d kapten H.
H.
Duse o c h bosatt på Fröken Rustan var helt enkelt briljant s o m en Gränby i Vaksala.
H o n afled 1835. kavat, något m o g n a d parisisk borgarfru, o c h h r Eliasons lugna k o m i k k o m ypperligt till sin rätt * hos hennes beskedlige, oskyldigt misstänkte o c h kujonerade äkta man.
H r r Alb.
Sanft o c h de Doktor Karolina Widerstriim, vår väl- Wahl företrädde m e d all önskvärd verve d e n kända kvinnliga läkare, har n u återkommit till yngre o c h lefnadslustigare manliga Parisergene- hufvudstaden och återupptagit sin praktik betyd- rationen, under det fru Eliason m e d skälmskt ligt tidigare i år än något annat år.
pikanteri m o t » das ewig weibliche » länkade deras något intrasslade banor.
målning.
Landskapsstyckena äro däremot ringa till antal.
E n tafla af fröken Elise Hansen, föreställande ett strand- parti m e d sjöfåglar, var af särdeles lefvande verkan.
I d e n lilla s v e n s k a a f d e l n i n g e n i g e n k ä n n e r m a n m e d g l ä d j e taflor af frök- narna K e y s e r o c h Jolin, friherrinnan Sparre, f r ö k e n G r u b b m.
fl: F r ö k e n O t t i l i a A d e l - borgs blomsteralfabet har blifvit starkt be- tin d r a d t.
U P notisboken.
Skrattsuccé ' sn var fullständig, o c h i ett som allt b ö r Vasateaterns start kunna betecknas som lofvande o c h lyckosam.
Teater o c h musik.
Kungl.
operan uppförde i fredags » K o m e o o c h Julia », hvarvid fröken Petrini gjorde sitt återin- träde i d e n kvinnliga titelrollen.
O m man o c k måhända skulle önska något mera värme o c h glöd hos denna Julias representant, så visade oss dock fröken Petrini så många goda egenskaper såväl i sin sång s o m i sitt spel, att man m e d skäl kan vänta, att h o n m e d framgång skall fylla sin plats vid vår operascen.
I vokalt hänseende har hon alldeles gifvet gått framåt, o c h hennes spel har n o g också vunnit i uppfattning o c h afrund- ning.
D å h o n därjämte s o m bekant äger ett däjeligt yttre, har h o n j u goda betingelser att kunna förvärfva sig en stadig gunst hos publi- ken.
— H r Ödmann hade s o m R o m e o en förträff- lig afton.
D e båda titelrollernas innehafvare EXtFcl I M V A %sv Far.
Skiss för Idun af Elin A m e e n.
(Forts.) Fader- o c h m o d e r l ö s o c h utan s y s k o n o c h anförvanter ä k t a d e h a n h e n n e, o c h från den d a g h o n b a r hans n a m n, ville h a n för h e n n e b l i allt, e r s ä t t a allt — h o n s k u l l e vara endast hans o c h ingen annans.
Hon k u n d e lofva det, fastän d e t förde t å r a r n e u p p till h e n n e s ö g o n — h v i l k a a f fin M c t F S c i l c l * * * * * * - * - " " ~ * * " ^ ' ™to fullgod.
SÖk Ing S, Pris af &gt; h a dem s k u l l e v ä l ställa s i g i h e n n e s v ä g?
Mor — hvar fanns v ä l hon, o m h o n ens ännu lefde?
B r ö d e r — • h v a d v i s s t e h o n och d e o m hvarandra — systrar — d e n e n a, d e n f a l l n a, h a d e alltid hållit s i g från d e m, h o n b e g ä r d e själf b l o t t a t t b l i l ä m n a d i fred — d e n andra, s o m tjänade, hade I n g r i d e j s e t t m e r ä n t v å g å n g e r p å alla d e s s a år.
H o n v a r f ö r r e s t e n e n b r a flicka, o c h I n g r i d s k u l l e s k r i f v a till h e n n e o c h s ä g a h e n n e allt, h o n s k u l l e n o g f ö r s t å d e t o c h e n d a s t g l ä d j a s åt s y s t e r n s l y c k a.
Och så far — j a, s t a c k a r s f a r — m e n h a n b l e f slöare o c h slappare för hvar dag, h a n skulle inte förstå så n o g a, att d e b l y g d e s f ö r h o - n o m, o c h i alla fall v a r f a r i n t e p o c k a n d e eller e f t e r h ä n g s e n — h a n s k u l l e i n t e t r ä n g a sig p å d e m • — h o n s k u l l e n o g h i t t a p å n å g o t s ä t t a t t h j ä l p a h o n o m ä n d å, i n t e all- deles förlora h o n o m ur sikte.
D a g e n före b r ö l l o p s d a g e n k o m Sterner p å f ö r m i d d a g e n u p p i e t t ä r e n d e till I n g r i d.
H o n v a r i n t e h e m m a o c h v ä n t a d e s e j förr- än m o t klockan sex på eftermiddagen.
Hvar var h o n d å?
H o n h a d e j u inte haft t i d att g å u t m e d h o n o m d a g e n f ö r u t!
D e ville först inte fram m e d d e t, m e n m å s t e till sist o m t a l a, a t t h o n g å t t till b o n d g å r - den f ö r att säga farväl åt sin far.
H o n hade åkt dit m e d b o n d e n s hustru, s o m varit inne i staden, m e n h o n tänkte g å h e m.
S t e r n e r s a n s i k t e m ö r k n a d e, m e n h a n af- lägsnade sig utan att h a sagt något vidare.
P å eftermiddagen gick h a n f ö r att m ö t a henne.
D e t v a r e n af d e f ö r s t a d a g a r n e i april m e d e n s t a r k f ö r k ä n n i n g af v å r i luf- ten.
D e t doftade af fuktig m o s s a och barr från s k o g e n, g e n o m h v i l k e n l a n d s v ä g e n d r o g fram i slingrande bukter.
Fåglarne kvitt- rade o c h pepo, o c h solen stod ännu högt på himlen.
H a n m ö t t e henne ungefär halfvägs mellan b o n d g å r d e n och staden.
H o n gick långsamt o c h p l o c k a d e e m e l l a n å t v i n t e r g r ö n t o c h blå- s i p p o r i k n o p p från d i k e s k a n t e n.
När hon s å g S t e r n e r, s t o d h o n f ö r s t a l l d e l e s stilla, m e n därefter s p r a n g h o n m e d e t t u t r o p af glad öfverraskning m o t h o n o m.
H a n såg, att h o n h a d e g r å t i t, t y h e n n e s ö g o n v o r o röda o c h kinderna d a m m i g a, m e n ingen af d e m sade n å g o t o m, hvar h o n varit.
H o n tog hans a r m o c h pratade gladt m e d h o - nom under hela v ä g e n h e m, fastän h o n e m e l l a n å t v ä n d e b o r t sitt h u f v u d, p å d e t h a n e j s k u l l e s e d e tårar, s o m ä n n u v i l l e tränga sig fram i ögonen, när h o n tänkte p å, h v a r i f r å n h o n k o m d e n n a s o l i g a vår- eftermiddag.
När m o s t e r H a n n a satte k r o n a o c h slöja på brudens lockiga hufvud, v a r d e t ett par m y c k e t sorgsna, tankfulla ö g o n, s o m blic- k a d e u p p till h e n n e.
» M o s t e r », sade Ingrid sakta o c h t o g d e n gamlas hand, s o m h o n lade m o t sin kind, » m o s t e r, l o f v a m i g a t t i n t e f ö r l o r a f a r all- d e l e s u r s i k t e — o c h a t t låta m i g v e t a, o m han lider n ö d.
» B r u d p a r e t m e d sitt lilla f ö l j e a f b r ö l l o p s - gäster stannade framför kyrkan o c h steg ur vagnarne.
D ä r h a d e samlat sig m y c k e t folk, s o m polisen måste tränga u n d a n f ö r att g e b r ö l l o p s s k a r a n p l a t s.
När bruden i sin h v i t a k l ä d n i n g af m j u k t ylle — h o n hade bestämdt nekat att kläda sig i siden, därför att » d e t inte p a s s a d e sig för h e n n e » — m e d d e t l å n g a s l ä p e t s l i n g r a n d e efter sig t r ä d d e i n i k y r k a n v i d f o s t e r f a d e r n s a r m u n d e r orgelns toner, s o m läto höra en m a r s c h, r y c k t e h o n h ä f t i g t till.
D ä r strax innanför ^oT w ^ ^ ^ e ^ e n enl analys kr.
1:26 pr butelj.
Fmnes e n d a s t hos ^st ^hS^K Biks-och Aiim.
teie
IDUN 296 d ö r r e n, i n k l ä m d i ett h ö r n v i d v ä g g e n, h a d e h o n f å t t s y n p å någon, s o m s t o d o c h ifrigt s p e j a d e efter d e i n t r ä d a n d e, o c h n ä r h a n fick se h e n n e, f ö r v r e d s h a n s a n s i k t e, o c h h a n k o m i gråt.
H o n stannade, hon öpp- n a d e s i n a l ä p p a r s o m f ö r att r o p a » f a r », men intet l j u d k o m öfver d e m, o c h mor- bror Jonson, s o m såg rakt framför sig o c h b a r s i t t h u f v u d h ö g t i s t o l t m e d v e t a n d e af s i n v ä r d i g h e t s o m b r u d e n s fosterfar, m ä r k t e ingenting, utan d r o g h e n n e m e d sig fram till altaret, d ä r h a n ö f v e r l ä m n a d e h e n n e åt brudgummen.
» Ä, det denne.
är bara med En man den bar; det syntes snart Att han vårt tredje skulle.
Han stötte emot land med fart Och steg se ' n ur sin julle.
tacksamhet.
CHARAD-GÅTA.
Hur mitt andra vi än må lefva, skola vi mitt hela till sist blifva mitt första.
med toä 1, j u är en vik- tig sak, I hvarje ordnad stat det finns och måste vara.
Mitt andra nämnde man förut med mycken smak Bland gudaskaran — nu det nämns bland hundars skara.
Mitt hela står på vakt i en gudin- nas gård; Dess anblick vacker är, men stolt och kall o c h hård.
Valborg.
Men dock, o v e!
det icke var En konung, som hon tänkte, Ty frän hans hand, som lyste bar, Vårt jjärde högblått blänkte.
Nej, blott en enkel hafvets man, Men ur hans ögon lyste En trofast glans, och flickan fann, Att han var skön, och myste.
Anna Hon satt en kväll, det var så sed, På bron, där vinet klängde, Och utaf det vårt andra ned Vid hennes hufvud hängde.
Och insjön läg så blå och klar, Då syntes där ett segel Och båten, hvilkens mast det bar, Skar genom vikens spegel.
Lisa.
IFYLLNINGSGÅTA.
n så 1534 ut.
Han betraktade henne länge under tystnad.
&gt;Du måtte väl ej fått för mycket 15798, för annars skulle du väl inte 52976 så där? » sade hon och slog tdl honom på skämt.
— » 5768, » sade han, i n o g fick jag en liten 53726, men mer af den sor- ten kan jag inte 2946.
Inte känner du 734126, när jag ser på dig? » Hon gjorde det ej heller.
Det var blott 2918.
Och nu uppstod en li- ten 18794, j a ja, utan så mycket som en 79156.
Det gällde blott att 187946 under kvickt 862.
946 förtjänte emel- lertid 5791, hvilket han ock villigt erkände, lofvade att snart till hennes ära ombestyra ett 123456789.
Kalla n För fuktig kvällsvind Jocken lätt Vårt jemte kunde göra, Och flickan förde handen tätt Intill sitt lilla öra.
All right!
Snart stod han rask och ung Vid sidan hos sin tärna, Och fast han icke var en kung, Hon blef hans maka gärna.
S.
L.
K. i PROKÖP.
e a 1 m s 1-6 2 — 6 3-6 2-6 1-6 6 Folkens framtidsdröm.
Användes för hästar.
Härlig ort.
Artikel.
Buske.
Bokstaf.
Maj.
m FYRKANTGÅTA.
e ANAGRAM.
En tärna var hon, skön och ung, Som kunde kärlek vänta, • Och drömde o m, att minst en kung På dörren skulle glänta.
Innehålisforteekning.
Lotten von Krcemer; en sjäifbiografi.
(Med porträtt).
— Säg, har du märkt?
.
.
.
Poem af Lotten von Kramer.
— En öfveraskning; skiss för Idun af Georges Morny.
— En vandring genom kvinnornas utställning i Köpenhamn; från Iduns specielle referent.
(Slut fr. föreg.
n:r) — Ur notisbo- ken — Teater och musik.
— Far; skiss för Idun A (Elin Ameen.
— Tidsfördrif.
p, 4 r, 3 s, 3 t, 3 u och bilda däraf 7 ord, hvilkas begynnelsebokstäfver och slutbokstäfver bilda namn på tvänne riken i Europa.
1) Stad i Asien, 2) stad i Svprige, 3) stad i Frankrike, 4) bergskedja i Asien, 5) ö i Joniska hafvet, 6) stad i Böhmen, 7) stad i Sibirien.
Mitt första, 1.
(Forts.) Ingrid blef en duktig o c h sparsam hustru, s o m s t y r d e o c h s t ä l l d e v ä l i sitt lilla h e m, och det behöfdes, t y de hade endast nätt o c h j ä m t att l e f v a af.
M e n för henne, s o m v a r i t v a n v i d J o n s o n s k a h e m m e t s tarflighet o c h s i n f ö r s t a b a r n d o m s n ö d o c h b r i s t, blef d e t t a n y a h e m ett p a r a d i s m e d allt g o d t lifvet k u n d e h a f v a att b j u d a p å.
Det var 3. mottagas endast hennes garderobspengar s o m aldrig v i l l e r ä c k a till.
H o n fick e n v i s s s u m m a i k v a r t a l e t, o c h d e n v a r e j snålt t i l l t a g e n, t y S t e r n e r h a d e d e n s v a g h e t e n att v i l j a s e sin h u s t r u fint o c h m o d e r n t k l ä d d.
Men hon lappade o c h ändrade sina g a m l a kläder i o ä n d l i g h e t o c h v a r så l å n g t ifrån e l e g a n t, att d e r a s j u n g f r u v a r finare k l ä d d ä n s i n matmor.
Ofta måste h o n äfven taga upp af s i n a p e n g a r i f ö r s k o t t.
Sterner k u n d e ej b e g r i p a d e t t a, o c h h a n b r u k a d e h ä l f t s k ä m t s a m t, hälft p å allvar, f ö r e b r å h e n n e h e n n e s slöseri u t a n s y n l i g a r e s u l t a t.
Hon blef allvarsam o c h lofvade bättring, m e n lika tarfligt k l ä d d v a r h o n o c h l i k a o n d t om handpengar hade hon.
T i l l slut fick han lösning på gåtan.
D e hade varit gifta n ä r a t v å år, när h a n e n d a g, d å h o n v a r u t e, g i c k in i s ä n g k a m m a r e n, d ä r h e n n e s s k r i f b o r d s t o d, f ö r att l å n a n å g o t därifrån.
H a n fick s e d e n lilla a n n o t a t i o n s b o k e n l i g g a f r a m m e, s o m h o n e l j e s v a r så r ä d d o m o c h låste in så v ä l o c h däri h o n b r u k a d e an- t e c k n a sina privata utgifter.
Frestelsen var o e m o t s t å n d l i g att se, h v a r f ö r d e t e j g i c k ihop för henne.
Han öppnade boken, och d e t f ö r s t a h a n fick se v a r: » F a r 1 0 k r o n o r — far 5 k r o n o r » o.
s. v.
svarade Hon sjönk tillbaka m o t vagnshörnet, i d e t v a g n e n åter f o r t s a t t e i r a s k fart.
Hon k ä n d e en vämjelse, en s v i d a n d e smärta, s o m h a d e m y c k e t af v r e d e i s i g — d e t v a r ä n d å g o d t att k o m m a b o r t f r å n d e t allt- s a m m a n — all u s e l h e t o c h e l ä n d e — m e n å, att far i n t e k u n n a t h å l l a s i g n y k t e r i staden bara d e n n a e n d a d a g — skulle h o n alltid m i n n a s h o n o m s å d a n, a l l t i d se d e n n a o h y g g l i g a s y n af h u r d e s l ä p a d e b o r t h o - n o m m i d t för hennes ö g o n!
V a r detta det sista m i n n e t, h o n s k u l l e f ö r a m e d s i g från den stad, där h o n v ä x t u p p — ja, Karl h a d e r ä t t — d e t f ö r f l u t n a fick i n t e finnas mer f ö r h e n n e — h o n h a d e h v a r k e n far eller s y s k o n — h o n h e t t e ej l ä n g r e B j ö r k, h o n b a r ett a n n a t n a m n, hans n a m n, s o m h o n ä l s k a d e o c h s o m h o n n u f ö l j d e till ett n y t t lif, d ä r d e t i c k e s k u l l e finnas n å g o n e n d a m ö r k fläck.
M e n förfärligt var det ändå — detta m e d far!
När de nygifta sutto i v a g n e n, s o m på a f t o n e n f ö r d e d e m till s t a t i o n e n, v a r d e t redan mörkt, och stadens sparsamma gas- lyktor lyste m e d m a t t sken öfver gatorna.
I d e t d e k ö r d e o m ett h ö r n, m å s t e v a g n e n s a k t a s i n fart, t y d ä r v a r f o l k s k o c k n i n g, och de h ö r d e rop, skratt o c h h o j t a n d e.
Sterner d r o g ner fönstret o c h frågade kusken h v a d s o m var på färde.
Bidrag e n full k a r l, » F r å n f ö n s t r e t åt a n d r a s i d a n s å g I n g r i d t v å p o l i s e r s l ä p a p å e n karl.
D e gingo tätt förbi v a g n e n, o c h v i d vagnslyktornas sken såg h o n tydligt karlens ansikte m e d det tofviga, gråstrimmiga håret, utan hatt — full, r e d l ö s t full.
O c h det var » far ».
V i d u t g å n g e n från k y r k a n s å g h o n m e d en s k y g g b l i c k d i t b o r t, m e n d ä r v a r n u så t ä t t p a c k a d t m e d f o l k, att h o n, s o m v a r liten, ej k u n d e se d e m, s o m s t o d o längst bort.
H o n h a d e i n g e n a n i n g h a f t o m, att far s k u l l e k u n n a g e s i g i n till s t a d e n i d a g — d e t v a r e n sak, s o m a l d r i g fallit h e n n e in; h a d e h o n blott tänkt därpå i går, skulle hon b e d t h o n o m låta bli.
D e t, att h a n stod där nederst i kyrkan, föraktad o c h usel, m e d a n h o n f ö r d e s f r a m till a l t a r e t u n d e r f e s t m a r s c h e n s t o n e r, s k a r h e n n e så b i t t e r t i h j ä r t a t, att h o n e j k u n d e låta b l i att t ä n k a d ä r p å u n d e r h e l a v i g s e l n.
Redigeras af Sophie Linge.
1895 a a e e 1 n 0 0 r r s s X y y X 1) Namn, 2) sten, 3) lifsvilkor, 4) namn.
S.
L.
GEOGRAFISK LÖSNINGAR.
Begynnelse- och slutbokstäfverna bilda namn på tvänne frihetshjältar.
Orden äro: 1) Hufvudstad, 2) japa- nesiskt mansnamn, 3) romersk kej- sare, 4) kejsarinna, 5) sorgligt rykt- bar kvinna, 6) gevärsdd, 7) rysk fältherre, 8) fältslag i Spanien, 9) upptäckare, 10; afrikansk ö. Uuo.
BOKSTAFSGÅTA.
a, 1 b, 1 c, 1 d, 4 e, 1 g, 1 h, 1 i.
5 k, 2 1, 1 m, 2 n, 4 o, 1 Lngoijri / fen: Skurborsten; kustbo, kursor.
rektor, buske, tre, eskort, resor, rusk, se- nor, snus, ost, ben, reson, turkos, tenor, ur, ruskor, kurort, tonsur, kusten, bruten, knut.
Arümogryfen.- Stolbova; Stralsund, Tor- sleusou, Öxcustjerna, Leubelfing, Breiten- feld, Osnabrück, Würtzburg, Altmark.
Charadni: Blåklint.
SIFFERLOGOGRYF.
Det var 65792.
946 orh 2671 fär- dades samman i en 12346.
Hon såg HDLTHÅNS Cacao &amp; Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Joh.
Lang.
Seved Bibbing, Nils 0:son Gadde.
O. J.
Ask samt doktor Olof Moberg.
