# ID: svediakorp-per104
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,757
# sentences: 948
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


1893.
3: e haft.
.
, ' Opiniqnsyttring i sedlighetsfrågan .. ~ s c ~ B i &amp; a &amp; @ - ~ o Z m b m Den ~, hiinliga folkhögskolan (Forts.) M.
D., ' ~Titaniay, E?!
kärlekssaga a f Axel.
Lundegård.
CedZe Gom, Ett.
damhotell l NewYork.
C., Samskolan .och ' lararinnornas aflöning.
Arma ~ ~ e e t l w o o d - ~ e ~ r n b ~ ~ e, l s k &amp; h a irländska spetsar för Chicago- * utställningen.
Bref: från London.
Svenska kvinnans deltagande i ~ärldsutställningen i ' Chicago,.
.
Meddelanden från Fredrika-Bremer-Förbundet.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
.
.
För Förbundets medlemmar kr.
2: Go.
pr årgång: {För icke medlemmar 4: 00.,
, - ...
Doktor Karolina Widerstr~m,!
Bryggaregatan 6, 2 tr. Allm.
Tel. 83 OU.
Mottagningstid: alla hvardagar 1-3.
TaridläXare- Alma Hard af Sqerstad, G.
G: son Hird af Segerstad.
f. RJBrklaud.
KUdfriigningstid 1-5.
Rädfn %pningRt.id 1-2.
Plombering och artificiela thnder.
Drotlizimf [gatnn 19, 2 tr. StockWlm.
M m.
Tel. 86 46.
I 1 Bomullskl3dningstygen, I Perkaler, Satiner, Bomiills- &amp; Ylle-Hnsdher~.
samt 5 I l s ~lyscb-~atister.
NUU mwlemrc w,ö#.ufer ock i stdhwtn utmmZ, n u iukomns i K.
M. LUNDBERCS Bosättniogsxmgasio, 7 SforZ=yrlro ' brln~en 7.
O d e r friirt I ~ o ~ l.
~ i t f r e ~ a; i.
t i s) triyprrnt ock lerereras frimro vid t&amp;.rmmte j h w u g s - ellrr ihgh~t.u.utfitioi1.
om &amp; doppet a i p ~ &amp; till minst 25 kronor,.
?ned am ?mtcrg 30t, o i i w i / w.
sii,i !,l; (ud~~ or.71 m m skrymmatide gods.
l+o,o !et.
sändas fritt!
auldsmed ESTHER MEYER, född 1 Yon~becli, (Firma Karl Meyerj reparerar alla slags Giild-, 8ilfver-, Nysilfver-, Graiiat- och Steukols- arbeten samt Britanuia- och a n h finare metallarbeten.
Best8llringar i nya arbeteii otiku.
Förgyllning, föraitfring O ~ fiirsiekliig.
I Bi / / igt och godt arbete.
Stort lager af äkta &amp; atarkten.
Y Brucnke&amp;ergegatam 7 (f. d. Oda2sgafao2).
ModeniPtir f i r Damkappor, Stookholm, i2 X u ~ g 8 # v a d g &amp; r d s g d a n i %,?
_ rekommenderar sitt stora och rikhartiga lager af d a Nouveauteer far rHrongpn.
Särskildt far rekoinmendera mitt stors 18ger af w Pelsverk for ~dskappr~r med diirtill passaiide öfvertyger.
Stort lager af Balrnklider för alla iiidrar,.
till och nied 16 Hr.
Godc6 t? / q@q!
Wycc, ~ ~ i ~ 6 7 i f ~ model- Z 2 ~ 6 ik ?Y!
.Bittiyc6: r,waisev!
Allni.
Tel efou 68 40.
2 Stora Vattugatan 2; Iiiirnliusct vid Briinkcbergstorg.
10 Bazaren A Nor~bro 10.
H.
N Y S T R ~ M.
Elin Ericksons Drottninggatan 17, l tr. Best&amp;lli~ingar t % elegantare kliihingar och k nppor emottagas.
Clasons Privat-Hotell-Pensionat EZCGVGC Veetm * cc E ~ J ~ * ~ 5, ~ Stockholm.
o~Gc~Gc ORS.
I Niim Ceiitrslstatioii.
Vackra och val inölslerade rum efter niitidens fordringar till olika priser.
P O S ~ ~ ~ I - C S S: OBS.!
Första lrlnss.
T C.
~ C ~ V f U c ~.
~ w?
s s: Clasons Pensionat.
Allin.
Tel. 7 40.
Sniummbindiiiiig, med rikstelefon.
Uno Clason.
O
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) ' Försäljningslokaler: n e d r a Ootten, en, tv&amp; och t r e tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o, Svar ta Yllekladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvättklädningstyger Schalar och Resfiltar m, m, Obser~era!
Genom direkta förbindelser ined in- ocli utlandets förnämsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannamda artiklar bättre ocli billigare an nggoii an- nan och torde en livar genoni besök i mina lokaler eller genom reqvisitioii af profver och varor lätt blifva öfver- tygad on1 fördeleii att hos niig fylla sina behof af dessa artiklar.
Opinionsyttring i sedlighetsfrågan.
H ~ a r j e tiinkancle mannislra i våra dagar, ja, ö f w hufvud taget hvm och en, soni pi, clen brusande, rastlösa färden genom lifvet ger sig tid a t t - om än blott för ett ögonblick - stanna ocli begr~~iicle tidens tecken: det öfverhancltng.anc1e njutnings- begäret, den förslappade moralen, clen förvridna rättskänslan, j asningen inom de lägre samfundslagren, måste ge~loml~äfvap, af ' en känsla af oro ocli beldamning och fråga ' sig: » hvmt sl; alL det väl bär8 hän? » A t t denna kä~lslg af ett kommande ova- .der g k som en iinclerström genom den, af clet yttre a t t clöma,.
sh sorglösa tiden, a t t clen &amp; g i r som ett störande element i hvmje feststämning och verkar som en 11ainsko på den all- männa lifsglacljen lim val ingen niecl eftertanke utr~istacl nian eller kvinna lriiiinat iiidgå a t t erfara.
J a, det behöf3 blott,.
a t t en kraftigare stitmma höjes, som öppet ställer det nianande.
spörsmålet till sin samtid: » hvad k m göras för a t t liäjcla clet.
öfvei-lznncltngnnde förcliirfvet 3 s - och clarj amte en möjlighet till frkgens tillfreclsst&amp;llande] .ösning - för a t t denna stamma skall v %clzt genldaiig i tusei~des bröst.
Det a r detta vi i dessa dagar Ila erfarit af den - vi]: unna va1 sage - exempellösa iilipmarksainhet, soin brukspatron .Hugo Tamms till iiuievarancle riksclag framlagcla motion on2 7) ekii11q1cle ctj oseclli9iieten liar väclit.
Fäder, madrar, uppfost- rare, män och kvinnor, som på skilda vagni.
och inom olika omrhden gjort san~liällets och mä~kli-lighetens intressen till sina egna, liafva rest sig och bragt en opinionsyttring till fijrniån för clen Tanimska motionen till stånd af så liraftig och bestämd mt, a t t man val cläraf kan sliita till a t t de sanningar, som af motionäreri öppet och oförskraclrt blottats inför nllmanhetens ögon, af densamma erkannas s&amp;som shdana, och a t t det svenska folket hinner sig genomträngclt af öfvertygelsen, a t t äfafren på lagstiftningens väg iiPtgot maste göras för a t t råda bot för det onda.
Hr Tmnms motion ä r till sin innebörd följande: satt e, m @ t tlic1de.s Zdta zttrecla och cZii~~efter taga i ~ ~ e r v i $ c c ~ z d htwuvida '
ic7ce dels finin stciims sick.
sli~s7,i-lc7a &amp; Qii~c7cr s7culle 7&amp;ma vic7tagn.s, för att X: mftic / cc~e iiqz wu s7; w 7hiw7~c~ clet znzc7w olika, f 0 r w ~ qfent- tiga f i ~ m ~ z t i a n c af e t lockelsa- till osecZlig7~etj c7e7s ock den ollmlilzm secïligcb zqpfattqzi~zgen inont sanc7&amp;et s7~tille 7 ~ u ~ z 7t,ojc1.~ ~ h genonz lin- d~iqzg af ock tillay,g till glillhnc~e hgar och fÖ~wdninc / ar, som afse f ördionzm ancie c$ osec711 ' g7&amp;.
» Den motivering, som ligger till griilid för motionen, är affattad i lugna, klara, vaclzmde ordalag.
Motionareii inleder densamma med att phisa, att vår tidsålder företer en de skarpa inotsatseïnas tid, att brytningnr p&amp; det religiösa, sociala och politiska omrádet spörjes öfver allt och att, om nian än ej be- llöfver se med misströstm p&amp; framtiden, då jnst den strid som p k g h iir framliallad af en realition mot det onda och således i och för sig är ett godt, som bös leda till förbättring, sh liar dock iiiäniiisko~rän~ie~-~ tillräcklig anledning ' till oro, enledail p&amp; det viktigaste området af alla - det nzoraHis7~a - ett j ämförelse- vis ringa arbete iipp&amp;t spörjes.
Mer ocli mer %r vår tid stadd på nedghng i detta afseende.
Värst är, att den moralislrakän- slan geiioni alldagliglieten $ i brott sidana som själfrnord, föï-, affarsskmclaler af alla slag, blir så förslappad, att falslining~lr till slut ingen - 1111pskalias häraf, allliu mindre reser sig folket inecl kraft ocli - ihärdighet diixemot, j e, de bäste sam11 allseleineii- ten taga saken likgiltigt - och däri ligger den största farm. Ocli detta ager lika fullt sia tillämpning p h t t specielt område, sedlighetsonirådet: förhållandet.
mellan de begge könen.
i~ det ckss Stuten 7mn 0c7h bör ej st&amp; likgiltig k f ö ~ detta!
ty 7 ~ i giller s&amp;kraste ysr~~zdccclcr / r *:, fimiljem - 7dgc och clet komnzcc~zile sliiktets 21333- fostrcm, 7~.~1rpi statms ficmtid Beror.
Motionären gör härefter en mörk skildring af sedlighets-.
förliållandem i v&amp;rt land, franidrax exempel hemtade nr det dagliga lifvet omkring oss - exempel, hvilka s dock endast äro synliga ' tecken af ' en dold osedlighets lavaström, som genom- flyter hela samhället och alla dess lager ocli förbränner statens och folkets lifsliraft D.
För sin personliga del hyser motionären den ' åsikten, att verklig bot inot det onda endast kan vinnas på moralisk väg, därigenom att den sedliga opinionen reser sig och kraftigt sö- ker motarbeta detsamma.
Men lika s a m t som det torde vara, att ett moraliskt ondt endast]; an utrotas på moralisk väg, och inorallagen och den borgerliga lagen ej Iiunna helt samman-
falla, lika visst kan cloclc lagen sättas upp som värn mot eggel-.
serna till osedlighet, och den kan, såsom af ny1: terhetskainpens historia frarngar, vara af största betydelse för iitveclilingen af ' en moralisk opinion.
D ~ r p å genoing&amp;r niotionären de paragrafer i var svenska sedlighetslagstiftning, som liräfva åtskilliga näimme förtydli- ganclen och tillggg för a t t kmpa sig efter nutidens rättsnpp- fattning och hvillias omarbetning torde vara af nöden.
Dessa punkter beröra bl.
a. skydd för så väl den unge gossen som den unga flickan, d. v. k. utmönstring ur lagen af alla iittryck och bestämmelser som strida mo t den 9zahcriiga 9~zorccZis7in lil~stiil- lighetm mellan 7cölzei Vidare förhållanden rörande de utom d-tenskapet födda.
barnen, om den legaliserade osedligheten, inskränkning af de lägre teatrarnes och variktkernas verksamhet, förbiid mot spridning af tryckalster och målningar, som s t a sedlighetslränslan o. s. v. Detta i d l r a största korthet en sammnnfattixing af ' den.
till vår riksdag inlämnade niotionen '! ').
A t t clensainma p&amp; det likiigaste skulle Beröra kvinnaii, med Ilvars vara eller icke vara i moraliskt hänseende den sh iiiira sammanfaller, är naturligt.
&amp; en följdes det af h~~fvudstadens framsthende man p&amp; slUlcla oniraden anordnade, af en sällsynt anslutning präglade opinions- mötet den 12 mars till förmån för den Tammska motionen, dagen därpå af ett lilcnande möte: till hvilket frainstående kvin- nor inom vårt samhälle utfärdat kallelse.
Hdtel Continentals stora festsal var till trängsel fylld af åhörarinnor - ja, hundra- ' den nlåste &amp; tervända med oförrättadt ärende, emedan lokalen ej kunde rymma alla - och den allvarliga, man lian säga andaktsfulla stämning, som var rådande vittnacle bäst för, att.
värnandet om vårt sedliga lif var en sak, där kvinnan Iiäride det vara hennes rätt och plikt a t t ingripa.
.
Sammankomsten öppnades me$ några inl ' edningsorcl af ordföranden för mötet, hvarefter lir Tamms motion, stf hvil- ken blott få af de närvarande.
förut, torde haft tillfälle att taga ' *) Under rubrik mot osedligheteu~ 5s herr Tonims motion utgifveii.
i broschyrform pb Stockholms Kristna Secllighetsföreniiigs föranstoltande ss8soin sadm tillgiiuglig i alla boklhlor.
och
käniiedom, upplästes.
Det föredrag, som därefter hölls, gjorde genom sin flariifria enkla innerlighet ett djupt intryck på de liiirvaiancle.
Talariiiilaii började med a t t fra~nliå~lla, a t t det uteslutande vax liei~nes egenskap af maka och moder och den djupa ansvarskänsla ho11 såsom sådan kände sig &amp; ga gent emot deii föreliggaiide frbgaii, som föra~iledt henne a t t efterkomma de komiterades önskan a t t tala på detta möte ocli a t t öfver- viiina.
den motvilja ocli blyghet, som medfölja en fullkomlig ovana vid allt offentligt uppträdande.
T y hvilken mor kan undgå a t t gripas af de förfärliga sanningar, som den upplista.
motionen upprullat för våra ögon, uiidgh a t t kanna, att har ar ett ansvar.
som blifvit lagdt i kvinuans liand, d % det ej gäller nå.got mindre an att värna on1 våra hem och skydda vara barn!
Hvilken ä r den första plikt vi har 17id lag böra ha för ögonen, fortfor talarinnan?
Är det ej den, att i hemmet bar- nens iiatnrliga blygsamhet aktas som en ömtålig blomma, bil- kel1 första kalla eller orena pust kan komma a t t förblekna?
Men om vi äii göra a1l.t för a t t, ingjuta en ren anda i vara hem, söka odla våra barns siiine för det sköiia, och ratta, öfvervaka deras umgänge och nöjen, hvad förmå vi för bevarandet af denna blygsamhet, som ar den unga kvinnans sliönkste prydnad, den unge inaiiilens kraftigaste stöd iiar passioneriia vaclats, di % vid första trädaidet ut i lifvet ungdomeii mijtes af taflor, bilder, ord ocli scener som stöta blygsamhetskai~slaii?
Det är har staten kan och bör ingripa, det ar Iiär ~i st&amp; vanmäktige om ej lagens arm larriiiax oss sitt stöd.
I fyamsta riimmet gäller det, a t t g&amp; i härnad mot den dåliga litterat~~reii, mot de böcker, som uiidergrafva.
blygsam- lietskäilslail ocli iippjaga en osniid fantasi.
Och detta så väl livad deii tolererade smutslitteratureii beträffar so111 den bräiin- märkta, hvilken ej öppet får säljas, men som lätt faller i gos- sens och ynglingens liä~lcler och af lionom läses i smyg.
F ö r a t t ej tala om dessa skälldliga fotografier, so111 iiiiieliållas i cigarr- och cigarettlådor och säljas i sådana massor, att det lär löna sig a t t i nilnonskostnader liarför iitgifva flera tusen kronor Ailigeii!
Äfven på m h g a andra omr&amp;den är ett reiisningsarbete i sedliglieteiis namn af nöden.
Och liar måste vi uttala ett skarpt klander mot ett bruk, ' som eiidast 18r förekomma i vårt land och som äfveii väcker ntlandingens förundran och förar- '
' gelse, clet a t t i badlmsen kvinlig betjäning ar anställd på den manliga afdeln.ingen.
- Lika litet torde det vara till befräm- jande af sedligheten, a t t pi % kafker ' och hoteller unga vackra uppasserskor betj ana allmä~iheten, som a t t cigarrbodarna, hvilka förestås af unga hinnor, li&amp;llas öppna till långt in på natten.
Och det i en tid, då det talas s&amp; mycket om normalarbetsdag!
Och så vari,riéteerna, dessa plantskolor för osedlighet, mot hvilka man qj kan uttala en nog kraftig förkastelsedom.
Lik- väl lär det finnqs fäder ocli mödrar, som till dylika stallen föra sina barn!
Veta dessa föräldrar livad de @; öral ' Besinna de för hvilka faror ocli frestelser de på detta sätt lättsinnigt ut- sätta ungdomen?
Ty hur lätt öfverviiines ej vid åsynen af hur far och mor, hur andra unga män och unga liviiuior utan blygsel skratta &amp; t ocli applhdera fula sånger ocli åtbörder den unga gossens naturliga blygsamhetskänsla, och hur fort lär han sig ej a t t so111 bariislighet brännmärka densamma och finner det 111anligt och präktigt att instämnia i den allmänna bifallsstor- men!
Föröfrigt förtar smaken för Gariét&amp;tillställningar och Iiafklifvet snart nog hos ynglingen 1~1sten för vistandet i hem- met och familj en.
Härvidlag Ilar wngängeslifvet, sådant det f. n. bedrifves i v&amp;r hufvndstad, sin dryga anpart af skuld.
Öppnade famil- jerna sina hem, ej blott till stora bjudningar en eller par glinger p&amp; vintern, utan enligt den gamla goda gästfrihetens lagar s&amp; a t t livar och en utan tvekan visste sig vara välkommen hos den andra, nar helst man i ett gladt och bildande iimgange önskade hvila.
och vederliviclielse efter dagens arbete och mödor, skulle deil unge inaiinen ej s&amp; ofta som iiin sker se sig liäiivisad till a t t söka förströelse pi % variktktillstallningar och i andra offentliga forlustelselokaler.
Det är h k kvinnan, husmodern; bär ett stort ansvar, t y det ä r ho11 som ovedersägligt anger tonen i hemmet, i salongen, i umgängslifvet.
Det gäller att modigt strida mot.
lyx och öfverflöd, dessa fiender ' till al1 sann hemtrefnad, till al1 oskyldig, anspråkslös imgdomsglädje.
L å t ungdomen gärna se sina vänner hos sig, men i umgänget sh11 glädj e11 och nö,j et af sammanvaroii vara det förnämsta, icke filrandet efter a t t öfverbj iida hvarandra i aiiordniiigar och toi- letter.
.
Men för att kunna uträtta nkgot godt fordras det, a t t vi tya p&amp; clet goda, a@ vi käiina oss genomti.a.ngda af en brinnande
ansvarskänsla, att vi inse, att det galler för oss kvinnor att aftj ana, var värnplikt till v h t älskade fädernesland genom att söka skydda detsamma mot dess farligaste fiende: osedligheten.
J a, m&amp; våra röster nå till vår riksdag och säga dess re- presentanter, att vi vilja sätta in v %ra bästa krafter för att höja sedligheten i v&amp;rt land, och att vi vänta att de - män-.
nen, som makten hafva - skola stödja oss häruti.
, På det varmhjärtade tal, hvars wigefärliga innehåll vi här htergifvit, följde ett föredrag om kvinlig renhet, hidket med innerlighet skilclracle den unga oskuldsfulla kvinnan, som själf ren, höjer den sedliga kraften hos sin on~gifhing.
- Vi lämna här en kort .öfversikt af det gripande talets innehåll: Liksom hvarje människa - så började talarinnan - har sin särskilda.
~~ppgift, sin speciella kallelse i världen, så har ock livarje liön i olika ålclersgracler ett visst, kännetecken, som är för detsamma iitmärkancle, ocli då detta, kännemärke saknas hos den enskilcle, blir ocksh denne ur stå,ncl att soni sig bör fylla sin nppgift.
Hvillia äro t. ex. cle egenskaper som främst böra ntmärka den zmga 7cvinnan och iitan, Iivilka hon.
icke - kan &amp; fylla den kallelse hon af Gud fått sig anvisad?
Det är en clygd, som i vhr k~~nslrapssökande, sträfsamma, kämpande, handlingsifriga tid kanske icke är tillräckligt påaktad.
Kanhäncla finnas de som vilje kalla den en sgammalmoclig)) dygd, ty.
röster före- komma ju som proklamera den åsikten, att modet skulle ha en best&amp;tnmande rätt, äfven inom moralens område.
Denna clygd förefaller kanske clessntom för negativ, .för passiv för att väcka hänförelse, ocli dock är det ht dem som äga den dygden det saliga löftet blifvit gifvet: satt de skola se Gncb.
Det är ren- hten vi mena, det är om 7giirtnts ~ m 7 ~ M e t vilj a y t t r n några ordi Hjärtats renhet kallas äfveii med det sköna namnet osknld.
Det är ingen positiv dygd, soin t. ex. godheten, medlidandet o. s. v. men den genomtränger hela varelsen.
Dess natur ä r att reagera mdt allt okyskt, hvarhelst eller hur det än fram-.
träder.
Den är en lehande, en ständig protest mot andens slafveri linder sinnlighetens välde.
Hos clen unga flickan röjer clen sig i hennes öppna blick, i hennes okonstlade väsen, i den
tillitsfulla tryggheten, den jungfrnliga värdigheten, i clen san- ning som präglar hela hennes ~~ppträdande, och vid något äldre år i hennes förmága af sedlig indignation.
J a, sá passiv ren- heten an förefaller, är den .en makt och en kraft, den har något af saltets egenskap att afhålla från förruttnelse.
Därpå framdrog td.
några gripande exempel om hnr ren- heten ej blott utvecklar sig hos de unga livinnor, som lefva inom det goda hemmets trånga krets, iitan afven kan frodas som en härdig kalljordsväxt med starka lifsrötter i de fattigas, den arbetande klassens boningar, där frestilser och mödor af tusen slag lägga ut sina snaror för clen kvinliga osknlden.
Dessa exempel voro hemtade från de erfarenheter tal.
varit i tillfälle a t t ' göra vid de undersökningar om sömmerskors för- hållanden i hufvudstaden, bon på uppdrag företagit.
.
Ja, fortfor talarinnan, renheten ä r stark: Den kan vara seg nog att härda u t i armodets och råhetens öfverfyllda kyf- fen.
Den I; aii, hvad lianslre mer är, också ofta nog härda iit i v~rlclsvasenclets hvirfvel, i dess kvafva, förslränlda l~ift.
Men skola vi anse det för ett ondt, a t t, den okunniga, orefiekterande os1; inlden allt nier försvinner?
Om vi hade större aktning f ör natnrens dolda nnder sknlle icke den intbreclda k~inslrepeii om dem .skrämma oss s %.
Och Iiur skall i vhr tic1 den omedvetna oskulden bevaras, då skolan, lifvet, litterattuen draga iiiidaii slöjan och visa den iinlsna verkligheten?
Det ar d&amp; oskulden uppliör att vara omedveten den unga flickan måste göra ett val, då oskulden frål1 att vara en passiv dygd måste bölja sin kamp, e11 allvarsani kamp .för sitt vara eller icke vara.
Fåfänga och beliagsj~ilra äro dess värsta fiender.
För det sj alfviska nöj et att aga mäns hyllning tvekar mången ung flicka +j a t t ntveckla ett hjärtlöst koketteri, att lättsinnigt leka, med lifvets allvarligaste känslor.
Men renheten måste vårdas.
Man får icke besinclla sitt sinne och sin fantasi, trotsande på att man ändå icke tax skada, man måste höja sin ande till det lryslm och adla genom alla medel, framför allt ett godt val af litteratur och försiktighet vid ing&amp;ende af vänskapsförbinclelser.
Låtom oss icke tro, att en ren ung kvinna skulle vara något sorts tilllionstladt helgon, f~11lt af sippt pryderi.
Tvärt- om, en ren kvinna känner sig trygg och modig; hon tror på.
.
det goda ocli ar därför glad och lefnadsfrisk.
Och hon har ett välde öfi~er mannen, som livilar på e11 säkrare griilid an kokettens flyktiga segrar.
Det hm varit för mig en glädje - fortsatte talarinnm - a t t få vanda ögonen bort från de dystra och förfärande ting, som bedrifkas i mörkret, och livaroin en och annan hemsk hviskning då och då når oss, för att har under några ögonblick tala om hjärtats renhet.
Det förefaller oss ibland som om tillstaiidet, särdeles i de stora staderna, vore liopplöst.
Så mycket större glädje vacker det, att i en tid, då i både tal och skrift den fria kärleken proklameras som ungdomens rätt, höra uttalanden från iuiga män, att de i s&amp; val principer som lif liylla sedliglietens strängaste grundsatser.
(Tal.
framdrog exem- pel p&amp; ett dylikt uttalande.)
Det varnihj ärtade föredraget slutade med följ ande ord: &amp; enhet finns dock icke annat an relativt i en syndbesmittad värld.
Men skola vi uppge våra ideal darför, att vi icke kunna nå dem i frillkomlighet?
Skola vi icke tro, att lwad vi har viima endels, det få vi .där helt? » r0ch för att &amp; e t &amp; $ till detta möte - skola vi tveka att deltaga i det rnkngt~isenstämmiga rop, som i dessa dagar inom vårt land höjes för Battre va.rii om rar ungdom? »: i:) Ordföranden uppläste därefter nedanstående resolution, till hvilkeii de närvaraiicle enhälligt anslöto sig: wEnlr lir brukspatron Higo Tainin till riksdagen iiillmnat en niotioii, so111 &amp; syftar att frainkalla ktglrder till bekämpande af ett sainliallsondt, hvars yttringar sprida fördarf och, elände i vida kretsar och iindergriifva den allmiiiina nioralen, ena sig niötets deltagare i uttalandet af sin lifliga glädje öfver, att denna behjärtansvärda ange- lägenhet koinmit under riksdagens onipröfning, ocli i littryck af varm erkänsla för alla, som söka att befriinija den.
Dk det ar kvinnan i sa~nliallets alla lager, som inest drabbas af de lidanden, hvilka aga I *) De bfidtil föredrag, Iivilkas iiineli511 vi liiiï i hiif \ wMrag Atergifvit, Rterfiiiuas i sin helhet i den broschyr om rKvinnoniötet p5 hôtel Continen- tal,, soin i dagarile utkoiiimit.
Under rubfik ~Förpostf3ktning » ar likaledes dokt.
L. Lindroths före- drng i sedliglietsfiAgau, hnllet vid mötet S liôtel Continental den 12 Mars, tillgiiugligt i bokhaiideln.
sitt uppliof i osedligliet, d&amp; det ar kvinnan, hvilken det närmast &amp; liga ger att såsom moder eller iippfostrarinna värna oni det uppväxande släktet, bör det afven tillkomina henne att skänka lir brukspatron Taniins adla striifvniideii det moraliska iinderstöd, soin står i hennes makt att gifva.
I medvetandet af denna plikt och iinder inflytandet af sin inedaiisvariglietskänsla, önska ocksh de liar församlade uttala sin, af varmaste öfvertygelse betingade, ansliitning till lir Briikspatron Tamms motion.
» A t t alla allvarliga kvinnor i vårt land, elivaci stand de än må tillhara, af f ~ ~ l l a s 11järta te instämma i de &amp; sikter som gifvit sig ett uttryck genom denna resolntion och öfver hiifviid taget frarngiitt af liela mötet, därom äro vi fullt och fast öfver- tygade.
Och &amp; r det denna öfvertygelse, som f ' öraiiledt oss a t t p&amp; dessa blad lämna en ntförligare redogörelse för den märkliga sammankomsten i den förlioppniag, a t t vi därigenom i vilr miwi bidragit till, a t t den opinionsyttring i sedlighetens intresse som dar g.nf sig tillkaniia, ej blott må komma a t t kvarstå som ett vackert miiine, utan 1.ä.nda oss alla till en ma- ning och väckelse.
Seclan detta skrifkits liar herr Tainins motion varit före i Första Kainmaren, efter a t t liafva behaiicilats i det tillfälliga itsk skott, till hrilken den remitterats.
.Att redogöra för den märkliga cliskiission, .som med a~iledning cläraf agde rum, till- låter oss tyväm ej utrymmet.
Nog af, det var med ett enstäin- migt ja kainmarens ledamöter biföllo det förslag, som af f. d. stadsrådet Weimerberg framställts, och hvilket i det a l h a när- maste motsvarade livad motionären med sin motion åsyftat.
Eörslaget Ilade följ ande lydelse: » Att riksdagen måtte i skrifvelse anh %lla, a t t k. m: t tack-, tes taga i öfvervagaiide, liiir~~vida icke de lagbestämmelser, asom afse förekommande af osedlighet eller lockelse därtill, må ')) l; uizna göras mera v e r k s m a genom att fullständigas och i r öfrigt mera- lä~npws efter np radande f örhållanden, särslrildt sined afseende a tillsynen öfver dessa, bestäiiimelsers efterlefnad, &gt;samt därefter vidtaga de htgarder, som haraf Iruiuia föranledas.
D '.
D en kvinliga folkhögskolan.
(Ports.
fr. föïeg.
haft.)
Hvad vill då en folkhögskola för kvinnor åstadkomina?
Denna skola är på intet satt ii %got slags, pensions för bond- flickor, där dessa lära sig bli sfiiiaa i den mening, att de bli odug- liga för det arbete, livarifråii de oftast komma och till hvilket de i de allra flesta fall afveii återvända, arbetet i de enkla, större ocli smärre lieniiiien ute p&amp; landsbygden.
Denna iippfattniiig, som iiiider den kviiiliga skolaiis första år var allinan och liar och dar aniiu koni- mer fram, är försvunneii i de orter, dar skolan någon tid arbetat, livilket just .bevisar, att eleverna ej dar bli olustiga och ohågade för de plikter, lifvet staller på dem.
Innan den kviiiliga folkhögskolan uppstod, funnos för den vuxna tinga landtflickan endast stadernas finare skolor, afsedda för en annan sanihallsklass, eller ock dessa enskilda s. k. a skolor, för iiiidervisning i klädsöiiinad, glansstrykning in.
m.
Det är iiist under vistandet i dessa stadsskolor, soin den tinga flickan fr %n landet allt för ofta blir dragen bort fr&amp;n sin egentliga krets.
I folk- högskolaii; belagen på landet, blir 1ioii det icke.
Hon lefver dar i en taiikegkiig, som vanligen i m %ngt och mycket bhcle ar en aniiau ocli en högre # n den i hennes hein, men dock passar för detta, a r så att säga en till dettas förädling, verkande kraft; Iion lär sig i skolan se sitt eget lif med dess enkla förliållandeii i en annan saniiare belys- ning; kainratkretsen, liuf vudsakligast beståencle af landtflickor, knyter henne snarare till hennes sthncl, an drager henne därifrån.
Folkliögskolans inkl är ej att utveckla talanger, utan att gifva den iiiiga flickan en bildning, iiödvändig för Iieiine såsom blifvaiide niaka, husinoder, uppfostrarinna af barnen i kroppsligt och andligt .Iianseende, kort sagdt, skolan vill gifv ' a sina elever en allmän sjals- bildning och förbereda dem för deras värf.
i Izenznzet, vare sig de i detta komma att intaga en hiisinors öfverordnade eller eu tjänarinnas underordnade stallning.
Därför emottagas endast vuxqztl flickor; medel- åldern ar ' 18 $r, men under saniina kurs finnas elever från 17 till 34-36 &amp; r, och liksom det iiiider vintern stundom liander, att gifta män aninala sig soni elever, intriiffar det eller liar det inträffat, att en eller annan gift kvinna eller eiika iinder sommaren genoingatt den kvinliga skolan.
Eleverna tillhöra natiirligtvis till största delen den inera burgna lieminansagareklassen, inen tack vare statens alislag för mindre be- medlade elever, kiinna afven ett gaiiska stort antal fattigare yngre,.
kvinnor, sömnierskor, tjanarinnor ni.
ni.
f&amp; tillfälle att besöka skolan.
Döttrar af l~andtverkare och iniii@e köpinän i staderna börja afven ' allt inera, infinna sig.
Ganska vanligt är det, att larariiinor, sarskildt sinhskolelärariniior, anvanda sin soininarferie till en vistelse vid folk- högskolaii och ofta taga sig vikarie för att kunna genoingå hela h r - sen.
Detta inträffar t. ex. inycket ofta vid Tama.
Förlidet &amp; r hiinde det, att en koiniiiiiii i Jiiintland, i Östersiiiidstrakteii, bekostade sock- .nem intelligenta lärarinna resa till och iippeliåll vid Tärna iiii,der en del af soininarkiirsen.
t Hvad soin frainf ör allt gif ver f olkliögskolan dess egendomliga prägel, är den frihet, som råder inoin densainwa; ej en friliet liktydig ined oordning och sjalfsvild - en noggrann disciplin riider tvartoiii i livarje skola.
Men eleven koininer frivilligt, af egen drift, kommer ined liist och liig att iiiliäinta och lära.
Hon inötes af en larare eller larariiina, som i de allra flesta fall följt en inre kallelse, d i lian eller hon valt folklarareiis bana, och so111 frivilligt och med glädje vill gifva eleven det basta lian kan eller vet; det dagliga arbetet tynges ej af lex017 förhör ocli examen; det nppstbr inellaii lärare och elever ett hjärtligt personligt förliållande af öinsesidigt förtroende, och detta gifver det dagliga, plikttrogna timarbetet i skolan en stainpel af alldeles egendomlig glädje, en friskhet, so111 &amp; r efter Lir liåller sig ny, soin gör, att elevens intresse och larliist aldrig slappas och lära- rens lifligliet i undervisningen aldrig inattas.
Det blir ej ett skolarbete af den art, att elev och larare draga en lättnadens suck, nar klockan slår och tiriinien ar ute; tvartom, nar kursen slutar, är saknaden vanligtvis lika stor i ömse 1iå11, och sär- skildt för liiraren ligger det en alldeles säregen iippehillelsekraft och sporre i den oinst3ncligBet, att lian %r efter &amp; r skall tala till nya, alltid lika förviiiitaiisfdla iingdoiiisskaror, hvilkas intresse ar latt att väcka, om inan försthr att ans18 de rlitta strfiigaïiia.
I folkliögskole- arbetet ligger det för en lärare nigot rent af nngdomsbevarande, som lirner lians sinne friskt och lians lijarta varint.
Och för eleverna äro i de flesta fall dessril ininader deras ung- doins gladaste tid; iniiiiiet daraf bevara de för lifvet; de, soin under någoii längre tid arbetat i folkliögskolaiis tjänst, Iiafva rik erfarenhet af detta.
För dessa det tiingq kroppsarbetets barn iir en tid soin denna, tillbragt i kamraters krets, i trägen sysselsattning med saker, soin för dein aga nyhetens liela behag - för deh är detta en sann livilotid, under livilken de sainla andlig kraft ocli spiinstighet för koininaiide dagar.
T y folkliögskolaiis inflytande tager ej slut, nar afskedsdageii ar inne.
Det stracker sig in i fraintiden, in i lienmen.
Det är faktiskt, att äkteiislxq allt mera ingås mellan shdana iiliga inan och kvinnor, so111 ömse 1131 genoingått folkliögskolaii; den andliga D jäiniibördig- heteii » är större, och detta förhållande gör, att fiistmäii allmänt sanda sina fastinör till skolan, liksom dessa senare i sainina riktning pk- verka sina fästmän; bröderna stiilla om, att deras systrar få- genoinga, en soniinarkurs o. s. v. Finnas i en familj niånga syskon, koinina de valiligen alla till skolan, ås efter år, i tur ocli ordning.
Och som '.
.
.
c
bevis på huru folkliögskolan slår rot i sina elevers Iijartan, vill jag exempelvis anföra, att jag mer än en gång i iinga hem, där båda inakariia en gång tillliört folkhögskolaiis iingdoni, hört inoderii säga till sin lilla dotter: » A r du snäll, så får du komnia till folkliögskolan.
när dn blir stor., Nöj ena på landet blif va genom folkliögskolans inverkan betydligt förändrade, och det Iiiiiider endast iiiidaiitagsvis, att forna elever del- taga i de mera råa bygdeförl~istelserna.
Däremot uppstt allt flera ocli flera disknssioiisföreningar ined sang ocli föredrag, till livilka äfven kvinnor talrikt infinna sig för att ined nöje ocli intresse lyssna till hvad som förekoninier, det m % gälla frågor af praktisk eller mera andlig iiatur, samt lifligt deltaga i sången.
Denna senare liar en särskildt stor och nppfostraiide betydelse för landsbygdens iingdorn: i skolan lär denna dels att begagna siii ' röst, dels att finna nöje i god sång; tdiika sånger inöfvas utantill ocli efter gehör, ocli härigenom ntträiiges allt niers den dåliga, sedeförstöraiide slagdängan.
, Både frin väfkammare och lagård får nian på landet numera liöra » Sländaii Iioii gara, 8 Strönikarlen spelar)), B Vintern rasat t!
bland våra fjällar D, %Vårt land, eller andra iingclotiiens alskliiigss %nger.
Skillnaden mellan förr och iiu betecknas ej ininst li&amp;igenoin.
E t t faktum är äfven, att sedan intresset för sång blifvit större, lia de förmögnare laiidtbriikariie allt mera skaffat sig orgelliarmonier; det är då i regel liusets dotter som förstår använda instrunientet, och afveii Iiiisandakten liar liar- igenom fått ett godt stöd.
Till detta senare liar dock i främsta rnni- inet den frikyrkliga rörelsen i vart.
land gif vit uppslag.
Bland de mindre bemedlade, t. ex. bland flickor iir den tjiinaiide klassen, ar guitarrspelnirig mycket omtyckt.
Den tjänande klassen - ja, ej niinst denna ar, såsom jag re- dan antydt, talrikt representerad blsiid folkliögskolaiis elever, och en lärokurs liar för deni visat sig synnerligt ändamålsenlig.
Ty livad de iinga kvinnorna f r c m j ö r allt få lära sig är aktning för allt arlkjt arbete.
Det är ej minst detta, soni gör skolan för dem kär, ty de kanna sig Iiiirigenom styrkta just i den stallning de fatt, de f i en annan iippfattiiing af denna iiii förr och finna därmed också en helt ny glädje i ett troget utöfvande af de enklaste sysslor.
Såsoin regel gäller, att de unga kvinnor, soni ' varit goda elever p&amp; folkhög- skolan, bli de bästa tjiinarinnorna.
Sjalf äger jag en in %ngårig er- farenliet haraf.
Och denna kan bestyrkas af många andra Iiiisrnödrar.
Enar just denim sida af skolans inflytande - uppfattningen af arbetets heder i ocli för sig - enligt min tanke är en af de allra viktigaste, ehuru af inångeii ' motståndare betviflad, vill j ag framdraga n %gra fakta.
I Danmark, där det minera snart sagdt iir en regel, att de unga kvinnorna skola bevista eii eller flera, kurser vid folkliögskolan, är det en mycket liflig efterfrågan efter tjänare, som genomgått en sådan; dessa få alltid bättre platser, stuiidoni högre lön, inen framför allt ett annat b e m ö t a d e an de andra.
De anses och anse sig sjalfva såsoin hörande till familjen, och dennas intressen äro deras.
De Iiöga skran- ',
83 kor, s.0111 så ofta skilia skökets värld från salens,, &amp; o i nlånga hän- seenden iiedbriitna eller minskade.
Tjanariiiilorna liafva ofta sin plats vid familjebordet och bemötas lika höfligt soni andra fainiljemedlem- mar.
Detta ser inan @ fveqz inom de högre klasserna, till och rnecl i hiifviidstadeii, fönitsatt att ej endast tjänarinnan, iitaii ock liiisbonde- folket - herrskapet - delar denna ~folkhögskoleiippfattiiiiig~) I Dan- mark a r detta ingaliiiida sällsynt ens ibland föriiamt folk, ett för- hållande so111 har sin rot i griiiidtvigiaiiisnien.
I Danniark Iiiiiider det ej heller så sällan, att liiisbönderiia på egen bekostnad sanda sina tjänarinnor i skolan:, De få där ett nytt, klart ljus öfver lifvet samt lära förstå, att ocksa tjänarens kall liar sin stora betydelse för samliälletz,.
Författarinnan Ave liar en gång omtalat, att lion i Danmark vid ett tillfälle träffaäe Ii~striiii till ' en mindre bemedlad skollärare från landsbygden, som berättade, att Iion sändt sin enda piga till folkhögskolan.
» Blen ni har jii åtta barn och hiisli %ll, och ni vill jii ej anförtro bariien i t nigon okänd tjanst- flicka?
z, -, Det amiiar jag ej Iiellerz,, blef svaret, D jag tanker reda mig ensam iiiider de tre soniinarmånaderna - Nej, tala ej om upp- offring, det ar ju idel egennytta; jag f i r jii min jiiiigfrn tillbaka so111 en bättre, tänkande iniinniska, .hoppas jag, och detta kan väl vara värdt en siniila ökadt arbete iiiider en så kort tid., ' Detta genoiii folkhögskolearbetet åstadkomna förliållaiide mellan Iiiisinöclrar och tjänarinnor liar i förbigåeiide sagdt ledt därhän, att i Daiiinark afveii ininga af den biirgna inedelklassens döttrar under någon tid taga plats som tjänarinnor i goda lieni,.
detta dels för att föregh med ett gagnande, godt esempel, dels emedan föräldrarlie anse, att deras dotter först da kan bli en i verklig mening god Iiiisinoder, när Iion sjalf pröfvat tjäiiaiiniians kall.
E n frainst&amp;eiicle norsk folkhögskolemaii ber8ttade mig en g h g följ ande:, Jag var en gang på en folkliögskola, där det liölls ett mote, afsedt att vara en länk i utvecklingen af ett akta ocli s a m t män- niskolif.
J a g kom då att tala med en af tjaiistflickorna p&amp; skolan, en sådan som dem vi nii lyckats få, soni följa oss med lif och själ i vårt arbete.
J a g frågade henne, om det ej var ledsamt att stå dar i köket och ordna med maten, niedan vi andra liörde så in&amp;nga goda ord och hade det så mycket bättre än Iion.
Nej, svarade hon, det tyckte Iion alls inte, ty fiiniios ej de, som ordnade med maten, så kunde hela mötet ej komma till stånd, och därför hade hon lika myc- ken del i allt, som vid mötet kom ' fram till Guds ära och människors gagn, soin de, hvilka framförde de goda, anderika orden., Äfveii frhn svenska folkhögskolor kunna liknande exempel näm- nas, ocli ej f &amp; sådana; vid Tarna - jag nämner denna skola, emedan det helt iiatiwligt ar den, jag närmast känner - händer det nästan årligen, att bland eleverna finnes en eller annan tjänarinna, som nn- der sommaren blifvit ledig fr %n sin plats för att vid kursens slut åter- taga densamma.
J a g vet ett fall, d % det alls ej förmögna husbond- folket - Deii liten 8: dels Bemmaiisboiidev - helt och hållet bekostat
tjönarinnan, livaii so111 %ttgått för kursen, och detta ej allenast nnder en, utan under tvenne soiiirar; de tyckte nämligen, att redan första kursen gjort flickan sh glad, vänlig och villig.
Det var mig ofta ett alldeles särskildt nöje att hjälpa denna flicka tillrätta ined hennes liandarbeten, so111 alla voro afsedda att bli gåfvor till husbondfolket och soni bekostats ined de medel, flickan erhållit i statsbidrag: Detta endast soin iihgra fiol exempel.
Hvad jag däriiied vill hafva sagdt ar, att folkliögskolan lyfter tjäastefolks7classen på snnznza gång den lyfter landtbefolkningen i öfrigt.
Och detta, jag upprepar det, för- näniligast genom deii uggfattning af arbetet, som väckes hos tjaiiarne, i detta fall tjänarinnan, inen naturligtvis afven genoni de färdigheter, lioii förvärfvar och den hyfsning i sätt och väsen, som bibringas, lienne själf omedvetet och genoin indirekt inflytande af den i skolan rådande tonen och andan.
Alla skolans elever komm naturligtvis under inflytande af denna siida, och jag liar hört rika bergsinans- eller heininansliiistriir säga, att alla deras döttrar skiille genoingå folkliögskolari: wty därifrån koi~inia de sndlare, vänligare och flitigare än förr,.
.
Under hela den tid kursen varar hafva de unga kvinnorna sin uppmärksainhet lielt och liållet riktad pk hvad denna liar att bjiida.
dem; de bo antingen i skolans omedelbara naïliet eller ock, såsoin för- liållaiidet är vid Tarna, inom skolans område, och stå då naturligtvis iifven under lfirarnes omedelbara öfverinsikt.
FörU.drar eller målsinän ' behöfva shledes ej frukta, att de unga 5 främmande ort lämnas vind f ör.
våg.
Ur den lrvinliga folkliisgskolans ' syfte framgår snart, livilka iliro- 41nne ?z, som i henne förekonima.
A t t undervisningen ej sker genoin lexoï och föiliör, är redaii antydt, liksom ock att exainen ej anses nö- dig.
Amiieiia bestf~ af tvenne grupper: en hiiinanistisk och en prsk- tisk.
Elinrn nian iiigaliiiida pli folkliögskUlan satt ordet skristeiidoin » sisoiii niErik öfver ett mer eller mindre ledsamt » läroämne ?&gt;, är dock det religiösa elenzentet inom lienne starkt.
E n skola för kvinnors upp- lysning och bildning måste $ifveii gifva näring $t deras innersta själs lif; eljes blir.
den ofullständig ocli lyckas ej få va ?-aktigt inflytande öfver sina elevers sinnen och hjärtan.
Kristendomen miste dock i folkhög- skolan uttala sig på ett helt annat sätt &amp; n i folkskola och nattvards- skola, deii måste framsti icke såsoin ett läroämne, utan såsom en lifs- &amp; skådning.
P&amp; så sätt frainkoininer den så att säga, p % en omvägs, livilket p i folkliögskoleinötet i Upsala förlidet år iittalades vara # önske- niål; w den genomströininar det dagliga lifvet ocli skolundervisningen.
Direkt påverlzaii i denna sak genom närgångna frågor o. d. ligger na- tiiïligtvis fj ärran från en verklig iingdomslärare, och eleven iitsättes icke för famn af en sjalftagen andlig myndighet % den förres sida.
Detta skulle lielt visst af alla målsman för våra folkhögskolor anses förkastligt.
När religionen i en och annan skola framkommer direkt, sker detta i form af föredrag, knutna till bibeln ocli praktiskt tilläm- pade pk lifvets alla förliållanden.
I de skolor i och utom Sverige, dar
jag för inin del haft tillfälle att göra iakttagelser, äro dessa föredrag i allmanliet de af eleverna slzest värderade, och ofta liar jag hört sven- ska elever, som koniinit liufviidsakligast för Iiandslöjdens skiill, yttra: wom vi också ej alls finge lära handarbete, skulle vi dock anse vår tid väl använd, då vi få lyssna till dessa föredrag. » Erfarenheten i Sverige a r således densainina soni i Finland: landsbygdens iingdoin finner sig ej tillfredställd endast af undervisning i de s. k. praktiska ainnena; den vill Iiafva näring äfven för hjärtats och andens lif.
Det ä r oeinotsägligt, att sången, både den man sjiinger och den.
man lios våra.
bästa skalder läser, är inii~tig att förädla, lifva och stärka själen, ocli i lieminet, kvinnans värld, liar den sin frainsta plats, I folkliögskolans undervisning intager sången stort r i m; den förekoin- mer ej endast under vissa tiinniar, utan regelbiindet före och efter wfria föredraga, lektioner i historia, geografi, litteratur m.
in., då sån- gens innehåll alltid står i simband med den koiliinande eller afslutade lektionen.
Sarskilda sångböcker - lanipliga både för hemmen och för andra skolor - äro utgifna.
: ':) De unga flickor, soni koinina till folkliögskolan, liafva i vanliga fall sina folkskolekiirser ganska bra inprentade; vid den historiska undervisningen t. ex. kommer det darför mindre an på att iiiliira ele- verna historiska data och namn an att gifva dem, om jag så far siiga, historiskt sinne&gt;, .lära dem, att fosterlandet sanit kunskap om och kärlek .till detta ej är en angelägenhet för nian allenast, utan ock för kvinnor.
Den kände författaren och folkläraren, norinannen Clw.
Briiiin, Iivilken 1864 skyndade från Rom, dar han då vistades, fijr att såsom .frivillig deltaga i danska kriget, berättar följande.
Han blef iiiider kriget jämte den danska afdelning, han tillhörde, koinmen- clerad till en liten ö i ~ ä r a den egentliga krigsskådeplatsen.
Han fick då sitt kvarter i en boiidstiiga; liiistrnn har var ytterst förvånad öf- ver att nigon af fri.
vilja s&amp; kunde sätta lif och lemniar på spel; - * fädernesland » och kampen för detta voro begrepp, dem hon alls ej kiinde fatta.
Till slut yttrade lion till en grannkvinna:, Ja, du kan tro, a t F d r e l a n d og saadant noget, det liar nok noget a t betyde for saadanlie Folk.
2 wDetta yttrande,, säger Bruiin, wslog mig.
Det s a r i all sin trolijartenhet ett fiillgodt vittnesbörd om, huru alldeles intet fosterlan- det betydde för henne och heiiiies likar.
Och denna inblick i den danske bondens ställning till kriget fick jag hundradetals gånger be- kräftad.
Och livilken inblick i 7zela bondklassens ställning i vår tid till allt det, som wsådant där folkr sätter värde på, till all den inansk- liga bildningens förmåner!
w Hans tanke gick till det norska folket; han återvände fran dan- ska kriget med en brinnande önskan a t t kunna lära norska bönder, * ') ~Eggelings shngboks, 300 sbnger, och w400 shgem, utgifna af Theodor Holniberg ocli Cecilia Bblith-Holmberg.
*
.den satsen: » Det är ljuft ocli det är en ära .att f % lefva, arbeta oclr dö för fosterlaiidet.
» d a g förstod, att skulle det n&amp;goilsin bli något af Norge so111 folk, så niaste våra böiider komma att älska sitt fädernesland, sa niåste de lara att siitta värde p i att tillliöra det iiorska folket ... Ocli så blef jag ense nied mig sjalf om, att jag ville .g&amp; ut ocli försöka lära norska bönder att alska sitt fosterlaiid. » Briiiiii är som bekant en af ' Norges främste, mest iippbiiriie folklärare, kand ocli aktad äfven i Sverige.
Sainina tankegång är eniellerticl drifkrafteii äfven i de svenska folkhögskoleiiiäiinens historiska iiildervisiiing.
I sainrnanliang med det Iiistoriska går kannedonien om landets natur, språk, litteratiir o. s. v. Ocli såväl liistorieii som litteratiiren gif va rik anledning till inblick ej endast i det fosterlä~zciska, iitan afveil i det rent wzämkliga, äro en god Iijalp vid försöken att liira eleven förstå » hvad det ä r att vara människa:) i sann, ädel betydelse, att lära lieiine, att det iikta inänsk- liga i grund och botten är sant gudomligt.
A t t lära folkets barn förstå betydelsen af god litteratzu iir ock en folktiögskolans uppgift.
Detta sker mindre genom litteraturliisto- riska föredrag an genoni ett direkt införande i själfva litteratnren, såväl iinder ordinarie lektionstimniar soni under den s. k.
~kvallstiin- meii », 7-8 e. m., den enda tiiunie på dagen, då eleven snmtic2igt får syssla med liandarbete och Iiöra läsas eller berättas.
wICvallstimmenw har den diibbla uppgiften att verka uppfriskande samt att vänja den unga kvinnan vid den för allmogens döttrar, s v h a konsten att p&amp; en gång syssla med ett enkelt arbete och fiista iippmärksamlieteii vid det eller som läses.
Resultatet Iiaraf är!
a t t i s. k.
~folkl~ögskolekretsar~ i de Iiein, livilkas barn gatt i folkliögsk~lan, ej sällan förekoninier högtlasiiing om aftnarna sasoiii ett uppfriskaiide fainiljenöje.
Undervisningen i svenskch spiiket åsyftar att lara eleverna a t t lasa viil högt såväl vers som prosa, väl uppfatta inneli %llet samt nagor- lurida felfritt skriftligen uppsatta sina tankar.
Utom vanlig rattstaf- ning f % de därför flitigt öfva sig ' i författaiidet af sin&amp; uppsatser, huf viidsakligast i brefforin.
Niist gåfvan af en frisk själ star närmast i varde gafvan af en frisk kropp.
Htilsolti~.an är ocksh ett af den kvinliga folkhögskolans viktigaste äinnen; det ar på en gång praktiskt nyttigt och i högsta måtto tankeväckande, och det Bidrager i förvånande grad att rycka ' iipp ocli intressera afven de vid all tankeverksainliet inest ovana.
Fru H. Holmström på Hvilan i Skåne liar vid ctt tillfälle p % följande satt skildrat Iiuru detta äinne läses där: underv vis ni ii gen har liaiicllat om människokroppens byggnad, Iialsovård, nggot sjiikvird, något kemi ocli fysik, i synnerhet med hansyn till den liusliga ekonomin; dessutom hafva Iiållits lektioner om födoiimnenas beståndsdplar, saiiimansättning, tillagning och förvaring, om tviitt ni.
m. och de .senare åren äfven.
något om nijölkliushållniiig.
Vi hafva funnit det fördelaktigast att sh ordna dessa iimnen, att inan visar de husliga arbetenas och alla an- ordningarnas inflytande på hälsan.
Så t. ex. talas först om lungorna
ocli aiidiiiiigen, därpå om städiiing ocli rengöring.
Efter skildring af hudens byggnad följer iindervisningen on1 beklädnaden (frPtii liälsovårds- synpiinkt), om bad, tvätt, in.
m; ocli efter redogörelsen för matsinalt- ningsorganen och.
deras Verksamhet komma lektionerna om födoainiien och hvad därtill Iiör. ».
Detta i korthet affattade prograni gäller, s i vidt jag vet, för alla vara kvinliga folkhögskolor.
Att, sksoin somliga iitanförst8ende nieiia, i den niivaraude kvin- liga folkliögskolaiis treinånaderskurs införa.
praktisk liandledniiig i inat- lagning, strykning in.
in.
liar erfarenlieten visat vara omöjligt, enär undervisiiingens lielliet diirigeiioin blifvit sprängd.
De skolor, där sb- dana försök gjorts,.
liafva lidit däraf eller alldeles gbtt under.
Den teoretiska iindervisningeii sväfvar dock iiigaliinda, i liiften~, ty ele- verna koniina jii till skolan med praktiska, liiisliga föriitsättiiiiigar, på hvilka nian ined frarnghg kan bygga.
Välskrifning, räkning ocli enkel bokföring för Iiiismödrar p i lan- det inga, afven i de praktiska ainnena.
Till en börjaii trodde nian sig på folkliögskolan böra motverka, alltid funnits inom boiideklas- det begär efter s. k.
~ l y x a r b e t e n ~ soni sen och soin af de ~bildacle~ betralrtats nied en viss ringaktning, en&amp; de arbeten, niaii fick se i nyare landtinaiiiiahem, iitmärkte sig för allt annat an god sinak.
Det tillliörde en af l#rariiinans svaraste iippgif-.
ter att vägra eleven tillst.hiid att på skolan förfiirdiga de p$ förhand.
- ofta i sanirkcl nied föriilclrarne - inköpta pråliga tapisseriarbetena;.
en viss förstairining gjorde sig d&amp; vanligen giillaiicle, ej endast Iios ele- ven, utan ock Iios dennas föriildrar, livilka gama ville, att deras dot- ter skulle medföra Bein ii&amp;got riktigt ~ g ï a i i u t inime ~ från skoltiden, fi1aii Iiöl1 dock nigoii tid fast vid att inskranka slöjden till enkel sliitsöiniiad, stickiiiiig m. iii.
31en det clïöjcle icke laiige, iiiiisii man slog iii på en annan viig.
Linnesömnad af alla slag, tillklippning af linne, stoppning, lapp- ning, miirkning, strumpstickning ni.
in.
utgöra allt fortfarande obliga- toriska delar af slöjden; hiirtill komma flera sorters lättare livitbro- deri, knyppling in.
in.
Allt detta upptager iilinii största delen af deii till handarbete anslagna ticleii.
Deii stränga fordran p % ett prydligt, rent linnearbete skiirper otroligt elevens sinne för ordning och ren- lighet.
Det är ej betydelselöst, att Iios den arbetande klassen npp- marksainliet väckes p i vikten af iiiiderkläderiias beskaffenliet; liniie- söninadsarbetet har, kan jag saga, på sk satt rent af en uppfostrande uppgift.
Men (1 % man oniöjligen kan och ej heller därtill iiger rätt att tir odalma~iiialiemiiieii ba.iinlysa prydnadsarbeten, ingste man i stället föradla och rena den dKiiga smaken.
Man har därför på v h a kvin- liga folkhögskolor allmänt infört dels sö) nnader i gaminalsvensk stil, dels ko~zstv&amp;fnad, s~rskildt i gamla skiiiiska stilarter.
Detta liar sln- .git mycket an på befolkniiigen; mödrar ocli döttmr iiro niiniera lika intresserade af denna vackra inlieniska slöjd.
3lhlianda skulle någon med landtbefolkningeiis tänkesätt ocli.
vanor obekant vilja saga detsainnia, som yttrades af en fin hiifviid- stadsdam, livilken en dag, just som vafvarna voro i gång, besökte en kvinlig folkliögskola: l me ii a r nii detta något för allmogen?
Det ar ju alldeles inodernt!
2 Man får ej glömma, att denna konstslöjd just liaft.
sitt liein Iios bönderna, o111 icke iirsprungligen, s&amp; dock sedan lhngliga tider; att utan dein den helt visst skiille varit bortglönid; att den i vissa orter af vårt land, sarskildt i Skåne, an i dag allinäiit idkas på lan- det och att, lika litet soin forna dagars allmogekvinnor upphörde att vara praktiska ocli dugliga, för det de kunde vafva vackra, solida sa- ker, soin gingo i arf från släkt till slakt ocli annii väcka vår beiin- dran, lika litet behöfva vår tids kvinnor, för det de äro hemmastadda i vacker handaslöjd, upphöra att vara dugliga i all huslig gärning.
Folkliögskolans iippgift ar ock att lära sina elever förstå, att livarje kvinna bör vara duglig i sitt kall, landtbrukarens dotter i sitt, äm- betsnianiiens i sitt.
ngen ingen klass har iiteslutarrde rätt att kunna tillverlca sinakfalla arbeten och hemmet prydande ting.
Det vore önskligt, att personer ur herremannaklassen behjärtade detta samt vaktade sig för att, d % nya kvinliga folkhögskolor grundas, i detta stycke göra sig till förmyndare öfver en både sjalfständig och oftast välbergad allinogeklass.
Och liksoni det för den manlige eleven ar en stor glädje och stolthet att vid heinkoinsten fr %n skolan kunna göra upp ritning till bostadshiis, stall och lagård, att kunna mata upp sin åker, föra bok öfver ghrdens inkomster och utgifter eller wlijälpa far, - kommunalordföranden - med lians räkenskaper, så är det ock för den kvinliga eleven en glädje att koinnia hem med egna, vafda gar- diner, med förnl %ga att sjiilf rita iipp ett vackert riitinöiister och sedan satta vafaen i gång.
p Till slut vill jag ined nigra drag skildra en dag, en livardag i en kvinlig folkliögskola, t. ex. i den jag bast känner till, Tärna.
Bedail kl. 7,30 f. m. ringer skolklockan till sanlling; eleverna, soni alla bo p % platsen - inom skolans hägn - komma skyndsamt genoin trädgården från de dar liggande småbyggnaderna eller nedför stora trappan i själfva linfvudbyggnaden.
Inom några minuter stå alla vid sina platser i den höga, rymliga, med 10 par fönster försedda skolsa.len.
Sedan en - vanligen rytmisk - morgonsång sjungits och bön lasts, är första lektionen fysiologi.
a n t a g, att det t. ex. ar män- niskoskelettet, om livilket talet rör sig, ett ämne, so111 ingalunda tyc- kes kiiiina gifvn anledning till någon asaftigs frainstallning.
Och dock ä r det ined största intresse, eleverna följa undervisningen i alla dess olika delar, särskildt nar frigan gäller refbenens förmåga att kunna hoppressas af olämpliga kläder och hvad haraf kan följa o. s. v. Undervisningen sker i föredragsform ined tillhjälp af tillräckligt åskåd- ningsinateriel; eleverna begagna dock såsom Zdsbolc prof. Bocks läro- bok i ämnet.
Sedan konimer en tiiniiie valskrifning ocli en tiiiinie räkniiig.
På mellanstiinderiia - 10 minutersrasten - slås saleiis alla fönster upp, den friska luften från skog ocli Aker strömmar in, och flickorna springa ut på den grnsade girdsplatsen för att nied liflig nenklek~.
sätta fart i blodet.
Förmiddagens sista timme ar agnad å t historiskt eller etiskt- religiöst föredrag.
Antag det senare.
Dessa fria föredrag åhöras ej blott af eleverna, utan af liiisets hela befolkning samt ofta af frani- lingar, tillfiilliga skolbesökande ocli andra intresserade.
2- Först sjung- es t. ex. Grundtvigs sång: ~ H v a d solsken a r för den svarta mull, ar sann upplysning för .stoftets frände., Därefter talar skolans före- ståndare öfver Victor Rydbergs dikt, Snöfrid,, talar o111 de lifvets frestelser, so111 heta penningebegär, ärelystnad och siiinlighet, om liiirii dessa lockelser skola motas med att människans högre och sanna jag stärkes, ocli 1111s detta a r villkoret för människosjälens lyftning och utveckling till, gudoniligt lif.
Härefter sj unges: B J a g liar burit lär- kans vingar, jag liar sjungit högt dess sång, o. s. v. Under den två timmars rast, som nu följer, tillreda eleverna sin mat i de båda därtill afsedda kök, som finnas i elevbyggnaderna.
Det hvarje vecka frkn hemmet sända niatförrådet värmes upp, stekes och förtäras under glam och glädje, och långt iiinaii handarbetstiinmen på e. in.
ar inne, sitta eleverna åter på sina platser, syende, stickande, ritande, vanligen under sång.
E n afdelning samlas i väfsa.1en i, öfre våiiingen, där 5-6 väfstolar äro i &amp; ng, där spolniasltiiien surrar och.
liflig verksamhet råder.
Väfslagen äro: oppliämta - vafdt såväl med spjälor soin nied dragverk - rosengång, diikaghng, krabbasnår, flossa, munkabälte, inera sallaii rödlakm, samt stramalj vaf, slatvaf och band.
- I stora skolsalen pågår samtidigt linnesöninad; alla möjliga slag af linneplagg äro under arbete; somliga elever sy ännu på den obli- gatoriska, proflappen » med alla dess stoppar, knapphål, smålappar, broderier m. m.; andra bter göra i ordning sina stickningar för skvälls- tiiniiien~, då endast sådana arbeten förekomma, som kuiina skötas mera mekaniskt; de mera försigkomna däremot brodera lakan, örngått o. s. v., och timmarne g&amp; endast allt för fort.
Efter en lialf tiinines rast är åter lektion, möjligen geografi, möjligen svenska språket, möjligen ni j ölkhushållning.
Och sedan koininer den omtalade » kvällstimmeii ».
Alla stick- strimporna komma fram, och alla eleverna sitta uppmärksamina ocli väntande; i salen är alldeles tyst - nog så beaktansvardt, d % inaii har framför sig en samling af 30-40 arbetande kvinnor -, medan någon af lararne eller lärarinnorna läser högt, Björnsons ~ S y n n ö v e ~ t. ex. Nar läsningen hinner till B Synnöves sångu, sjunker stickningen ned i knät, och flickorna sjunga denna sin iilskliiigssång, alla verser igenom.
Nar Wockan slår 8, slutas dagens arbete med rytinisk psalm- sång.
Senare på kvällen går leken lifligt i den till trädgården gran- sande skogsbacken; inan » vafver vadinal » och sj iinger ringlekar; en liten afdelning spelar på den gröna planen krocket med lärarne.
Niir '
inaii tröttnat att leka, samlas nian i sinå griipper liar och dar i de gröna berskeriia eller på verandorna; arbetena komma åter fram, de ljiisa soiniiiaraftnarna äro långa, ocli skaiiit och skratt liöras från de olika arbetsgriipperna.
- Ibland iinder stilla, variiia kvällar samlas alla - lärare, gaster, elever och liiisets tjänare - på stora veraiidaii, dit orgeln flyttas ut; sång efter sång ljiider vidt ut till slättens går- dar ocli till torpen i skogsbrynet, dar man liar sitt nöje af a t t lyssna till dessa w aftoniinderliålliiiiiga.i. ».
Lördags- och söndagskvallar sainlas eleverna i förestindarens helil, livilket för öfrigt alltid star dem öppet ..
Så verka ocli arbeta Sveriges kvinliga folkliögskolor under som- iiiareiis.
korta tre inånader, den » 90 dagars varneplikt)), som landt- niannens dotter s i val beliöfver.
Titania.
- En kärlekssaga af Axel Lznzc7eg&amp;nt Under de senaste areii liar det i v %rt land varit en verklig brist p&amp; niera utarbetade, psykologiska Hvarje inlieinskt arbete inom detta oiiir8de borde därför lialsas ined glädje af deii svenska allinanlieteii, som iilest får tillfredsstalla sin läslust ined utländska roinaiier och öfversättiiiiigar.
Författariie liafva i allinanliet valt iio- vell- ocli skissfornieii för sina skildringar; ofta äro dessa käckt ned- kastade på papperet, inen föga utarbetade, endast tillfalliga stainiiings- bilder eller realistiska Iivardagsstiidier.
Efter iiidignatioiislitterati~reii, soni onekligen undanröjde mycket ogräs, liar iiii fältet liksom legat i trade väntande pk de arbetare, soni skola plöja iiya fåror och bereda nya skördar.
Axel Lundegårds senaste bok Titmzia är ett arbete i flera lian seenden vardt att beakta.
Författaren liar diiri vågat sig iii på ett sh svårt psykologiskt problem soni att skildra eii kviiinokarlek af eii så oändlig iiiteiisitet, att liela personliglieten diiri iippghr och diiraf förklaras.
Föreniilet för denna hangifvenhet utan gräns är en man, som i intellektuelt &amp; h inoraliskt hiinseende ej endast är henne iiiiderlagseii; iiej, lians begåf- '
ning står rent af på den lägsta grad som ar möjlig för en civiliserad människa i nutiden.
Själfva iddeii liar författaren, såsom redan titeln » Titanias an- gifver, liemtadt ur % E n TS !iidsominarnattsdïöm », nie11 han liar omdanat Sliakspeares fantasibild samt tillämpat den p % verkligheten och nutiden.
Boken inledes ' med en skildring af och sägner on1 det gainla.
skånska herresätet Norrbyliolm, som i flera släktled innehafts af den grefliga släkten Wiede.
Den egentliga handlingen börjar i slutet af 1850 talet, två inhader före den blifvande h~ifvudpersonens, Maria Lindenow, födelse.
Hela skildringen af det gamla grefveparet Wiede och lifvet i deras hem, där en atmosfer af förfining och kärlek råder, utför författaren stäinningsfiillt och ined god lokalfärg.
Hos denna släkts adla, djupt kännande, nästan till exaltation älskande kvinnor finnas förutsättiiingariie och de ärftliga anlagen till denna förmåga af hängifveii karlek, som iiar sin.
kiilinen hos Maria Lindenow.
, Författaren öfvergår sedan till en teckning af de omständigheter, iilicler livilka Maria iippväxte.
Särskild omsorg ä r nedlagd på skil- dringen af modern och lienoes hjärtas historia.
Vid tolf $rs Alder sändes Maria till en pension i Scliweitz, där hon blir intim viininna nied Gerda Du Camp, livilkelis bariidomslieni Aspiiige i Sinåland lig- ger iiiira det stalle, där Marias minera omgifta inor och styffar äro bosatta.
a t t e n Dn Canip ar en gammal slakt, som ined hvarje generation allt iner degenererats.
De sista attlingarne liafva haft mycket klent utvecklade hjärnor och dartill varit lieinfallna A t dryckenskap.
Den vid berikttelseiis borjaii varande linfv~idinaiinen, Gustave Du Camp, a r intet undantag harifrån, tvärtoin liar ätten genom honom Bter gatt ett steg utföre.
Meii lian ar ett.
godmodigt original den gamle %Skalen, - lians öknamn allt sedan iingdoinen på grund af ett staffel, » skäl » i stället för s själ,.
Författaren tecknar Iionoin också med sann liuuior.
I ett olyckligt äktenskap 1ia.r han sonen Casimir Camp med slaktens rent och dottern Gerda.
Casimir är en äkta omöjliga läsliufvud, ineii lian blir däremot en ganska duktig landt- brukare och öfvertar skötseln af Aspinge iinder faderns tilltagande förfall.
Casimir och systern Gerda, en liflig flicka, soin mera brhddes pk inöderiiet, Bro fastade vid livarandra ined en djup syskonkärlek.
I deras ömsesidiga förliillaiide fkr läsaren en inblick genom några bref f r h Gerda till brodern, däri 11011 afveii skildrar sin beundran för väninnan 3cIaria Liiideiiow.
~o
' Marias uppfostran afslutas i Paris, ocli så återvänder hon till Sverige, till moderns och styffaderns hem i Småland.
Hon ar i sin ungdoms ocli skönhets blomstring, med ett sinne, öppet för allt godt, stort och skönt i lifvet.
Hon står också just vid den tidpunkt, då en ung, varmt och djupt kännande kvinna lik- som väntar någon soin slumpen kan föra i hennes vag, åt hvil ' seii hon kan skänka af sitt hjärtas rika skatter.
E t t förtroligt umgänge råder vid denna tid mellaii Maria Lin- denow och Gerda Du Camp, som småningom afven indrager.
brodern i förtroliglieten.
Det blir nu på Casiniir Maria koncentrerar hela den rika kärlek, Iivaraf hennes sjal ar mäktig.
Gerda ' liar i början liksom skylt öfver broderns andliga brister för Maria, som endast ser lians ridderlighet, godmodighet, kroppsliga styrka, men framför allt den kärlek han agnar lienne, ty Casimir alskm lienne med all den kärlek lians grunda iiatur kan bjuda.
Andra delen börjar nied att skildra, huru Gerda framför bro- derns frieri till Maria.
Följer så den korta förlofniiigstiden, som Maria inest tillbringar Iios släktingar i Skåne.
Därefter bröllopet och så begynner äktenskapet mellan dessa så olika begåfvade makar.
Hiifviidsakliga inneliållet af andra delen ar en intressant analys af Marias personlighet och kärlek.
Författaren gör som de moderna inhlarne, alla spridda färger samlar lian till en enda ljuseffekt eller brännpunkt - Marias kärlek.
Det förefaller soin ägde Axel Lunde- gård en för en manlig författare ovanlig förniaga a t t blicka in i ocli fint och saniit måla de skäraste nyanserna i kvinnosjälens skiftningar.
.
Marias kärlek hade s % djupa rötter, att, on1 dan tillintetgjordes, skulle hennes personlighet därvid g&amp; under.
Själfbevarelseinstinkten nästan tvingar henne att söka unclanskaffa, bortförklara, omdikta allt, som kunde innebara den ringaste fara för hennes kärlek.
Hon idea- liserar och idealiserar mannen, och det kan i sanning behöfvas, ty allt som &amp; ren g %, försjiinker han i slapphet och sina förläders dryckenskaps- last.
Meii författaren betonar därjämte, att i allt lians moraliska för- fall, förblir han alltid Iiustrun trogen ocli hangifven.
Maria raknar ej hvad hon gifvit ut eller tagit emot, hon gran- skar inga detaljer, utan ininnes endast helltete~z, därför förblir lion lycklig liela lifvet ocli in i döden.
Den senare delen är rik på fina iakttagelser ocli skildringar.
Bland sadana ni&amp; särskildt namnas scenen mellan niakarne på Casi- mirs födelsedag, operaaftonen, samtalet inellaii doktor Johnson och.
Eric Lindenow i kap. 10 m. fl.
Språket är alltigenom vårdaclt.
De på flere stallen förekominande poemen röja eii mindre vanlig skalde- begåfning.
E n del anmärkningar kmna naturligtvis göras, men äro j äni- förelsevis små i förliållaiide till arbetets förtjänster.
Författaren liar en viss benägenhet för mysticism.
Hans ståndpunkt til1,aiiingar och öfvertro är ej fullt klar.
Han snuddar.
stiindom vid, ja, kanske ibland öfverskrider gränsen för det fysiskt möjliga.
Ifrågasattas kan afven, Iiurii- vida ej liela skildringen vunnit i realism, om författaren låtit Maria se mannens fel, naturligtvis i ett försonande ljus, men.
ej soin nii framställt henne lilind eller seende genom idealiseringens starkt fär- gade glas.
Karaktersteckningarne iiro i alliniiiihet omsorgsfullt och konse- kvent genomförda.
Särdeles val tecknad ar Eric Lindenow, Marias kusin, en fin världsman, diplomat och skald, som sympatiserar med, ' fullt förstår och a s k a r IEaïia utan hennes vetskap.
Titmzia är af författaren kallad Beii kärlekssaga », den är val ock på samnia gkng en äktenskapshistoria, men mycket olika dem var se- naste litteratur liar att uppvisa.
Mången kommer säkert att i Maria blott se en drömbild, ett foster af författarens .fantasi utan motsvarig- het i verkligheten.
Men i kalislans värld är det mer än vanskligt a t t utstaka gränsen mellan sannolikt och icke sannolikt.
&amp; ven som ett farligt, ej gärna efterföljaiisvardt experiment inåste ett äktenskap mellan s&amp; olika individer anses, det kan lyckas, men - om ej, så a r det lyckans fdlständiga ruin.
E t t imdantagsfall är det också här skildras, ty nog ar en shdan kärlek som Marias ytterst sällsynt, och huru adel hennes persoiiligliet an är, kan nian ej vilja uppställa lienne s&amp;som något kvinnoideal för vår tid, och det torde val ej heller varit Axel Lundegårds afsikt.
Om författaren %syftat n %got annat an att framställa en intressant psykologisk analys af ett kvinnolijarta, s&amp; är det väl det: att lyckan ej vinnes genom yttre omständigheter, ej ens kan gifvas oss af andra, den finnes blott i vart eget inre och beror på, om vi kunna älska ocli lefva för andra. '
M.
D.
Ett damhotell i NewYork.
Medan London och Boston redan i inåiiga år ägt liemliknande hotell för ensamina damer, där dessa vid ankoinsten till staden kunde taga iii och vistas en kort tid under det de söka anställning och se sig 0111 efter varaktig bostad, led NewYork till för ett par år sedan en kännbar brist på en dylik tillflyktsort.
Visserligen lä1nna.de » Wo- men ' s Cliristiaii Associations (Kristliga Föreningen af unga Kvinnor) upplysningar o111 respektabla inackorderingsställen, men innan en stac- kars främling lyckats finna tak öfver hiifvudet efter de uppgifna sdresserna, iiiåste hon antingen taga in på ett dyrbart hotell eller vara liiisvill i deii stora världsstaden.
Stiftandet af ett tillfälligt liein för bildade damer i NewYork tycktes länge ligga inom de fromma Önskningarnas oinråde, d % på - en g å n ~ ryktet förkunnade.
att mrs Shepard, mångmillionilren Vander- bilts dotter, fått den filantropiska ingifvelsen att förverkliga iddn.
Ryktet talade sanning den gången.
Inom kort stod ~Heinmetn fär- digt, fullständigt inöbleradt fran källaren till vinden, uppvärindt af %ngvar~neapp,z~ate~i, med Iiisseii i ghng, strhlande af elektriskt ljus, doftande af drifliusblomnior, ined inatsalsbordeii skimrande af silfver och kristall.
Och sådant det stod dar skänktes det ined varm hand af stiftarinnan till r&gt;Wonienls Christian Associationn, med ändamål att vara ett heinliotell, öppet för livarje anständig kvinna, som försörjer sig sjalf genom sitt arbete, shvida Iion tillhör en protestantisk tros- bekännelse.
Vanderbiltska penningpungar äro djupa och bräddfulla, och har leddes liandeii soin öste därur af ett lika varmt so111 gifmildt lijärtelag.
B ä r ä r ej fraga om kniissel, det synes både utan och innan pk den storartade byggningen.
Allt 5ir gediget, af basta kvalitet, smakfiillt ocli prydligt som ett första klassens liotell, men utan prål.
På Föreningens enträgna begäran uppkallades byggnaden efter gifvarinnans båda dopnamn, Iivilka tillika äro hennes döttrars: Mar- ' garet Louisa Honze.
Men är ej detta, frigar nian, ett slags bättre barinliärtiglietsinl ' ltt- ning?
Ingaliiiida, eliiiru folk som ej tagit reda på saken, tyckas anse lieiiimet so111 ett slags fattigvkrdsanstalt.
Hsarje gast betalar nainligeii för sig.
Betalningen erlägges i förskott för riiin och ett Bestämdt
, pris betingas för inatbiljetter och tvätt, Se liär de gängse prisen för livarje gäst utan afseende på riiininens läge: Eiiskildt riiin pr dag $ 0: 50 = kr.
2: - 3 inåltider D D a 0: 70 = w 2: SO.
D % två personer dela ett ruin faller det sig nhgot billigare, och prisriedsättiiing erliålles afveii för matbiljetter, då gästen vistats en vecka eller däriitöfver i lieininet.
För riiin, inat och tvätt belöpa sig en veckas utgifter till minst 31 kr.
och för fyra veckor, den längsta tid en gast under samina år tillåtes att bo i lieiiiniet, i inedeltal till 125 kr.
Enligt svenska begrepp förefalle: således ej Margaret Louisa Hoine soni en barmliärtighetsanstalt, eller liiir?
Men d % inan tager i betraktande de ainerikanska liotellprisen, so111 isynnerhet i NewYork iiro oriinligt höga, saledes inåiigdiibbelt öfverstiga Hemmets priser, och a t t detsamina på sainma gång bjuder sina gäster pit den-förfining, det centrala läge, de ypperliga bekvämligheter soin utmärka ett första klassens hotell, s % kan inan säga, att Margczret Loiiisa Home äger en bisinak af välgöreiiliet, men dold på ett så grannlaga sätt, att.en gästs själfaktning ej i ringaste inån däraf kan såras.
Hemmets löpande litgifter betäckas i det iiärinaste af iniomstema, och då detsamma ej behöfver betala någon hyra, är detta allt soiri erfordras för att förverkliga gifvsriniians id&amp; I den mhn praktiska förbiittringar i hotellets maskineri komma att vidtagas, skall äfven Heiiiinet BBïa sig f~illkoinligt utan prisförhöj ning eller iniiiskning i komfort. '
Året om råder i och omkring Hemmet eii rörelse soni i en bi- kiipa.
På gatan skrainla Bagagevagnar från tidigt på morgonen till sent pk natten, aflieintaiide eller afläinilaiide resande dainers koffertar.
Is- och proviantvagnar liålla iitianför och leverera varor ned i kallar- vaniiigen.
Stadsbild ila till och ifrin ined telegram och paketer.
Brefbärnren bringar G-S gånger om dageii stora packor af bref och tidningar och töninier breflkdan iitaiif ör hotellet s port.
I inedeltal bebos Heininet af 75 @ ter - en ständigt skif- tande skara, - och af 30 einployds och tjänare.
Restaurationen, ined särskild i n g h g, ar tillgänglig för livilket ' frtintiininer soin helst, iitaii att någon söker koinina iiiiderfiiiid med oin man # r protestant, katolik, israelit eller liediiing.
Dagligen ser- veras liär friikost inellan Id.
7-9 för 200 dainer; 500 personer in-
.
taga lunclien mellan 12-2 och efter sliitadt dagsverke spisas Iiar mellan ' 12 6-l / 2 8 niiddag af vid pass 300 kvinliga arbetsmyror.
Innan porten öppnas på gifvet klockslag råder alltid stor trängsel vid ingången, i förstugan och i viintriinimet - en hygglig, tålig svärm, ehuru mycket trött och liiiiigrig.
Den dubbla matsalen är rikligt iipplyst af gas och elektriska lampor.
Stora ocli små bord lro placerade på mosaikgolfvet och ' inoni ett par minuter har första bordlaget p % 75 persoiier satt sig och ser- veras af ett tjog tjänsteandar ' i Iivita förkläden ocli hvita, spetsprydda mössor.
I köket härskar en » chef * af det manliga släktet, kommen- derande en Iiel liar af hjglpredor af alla nationaliteter, svenskor ej undantagna.
Serveringen är siirdeles fin och maten är mönstergill s % väl till kvalitet som kvantitet.
J a g spisar där ticlt och ofta ocli liar inin-glädje af att betrakta spisgästerna, för det mesta glada, välklädda damer, som spraka lifligt med hvarandra.
De komma direkt från sitt arbete, sätta sig till bords nied ytterkläderna på, spisa fort, llrnna ifrån sig biljetten i kassan vid utgången och skynda så sin.
~ l i g största brådska.
Eli hvar serveras särskilcit smör och grönsaker på sink dockfat af silfver.
Sh snart en gäst slutat sin måltid går hon sin väg, för att llinna plats At en vantaiide Iiiingrig medsyster.
Mångfaldiga iiro de syssels %ttningar gästerna agna sig %t tinder brödförvärfvet.
Där finnas lärarinnor, kontorister, aktriser, sjiikskö- terskor, sangerskor, kvinliga läkare, pianister, bodbitradeii, stenografer, maskinskrifverskor, telegrafister, fotografer, mönsterriterskor, biblio- tekarier, modister, sömmerskor, kolportörer, modeller, journalister o. s. v., o. s. v. E n och annan rik dam intager liar äfveii af nyfikenhet sin luncli och förvånas öfver att ej se en skymt af det ömkansviirda, hon väntat finna så starkt ntprlgladt.
Från restaiirationen g % vi några steg till den andra porten, som utgör ingång till Heminet.
En neger öppnar vid v&amp;r ringning och visar oss till salongerna.
Ser liar icke fint och hemtrefligt ut?
Stora spegelglasfönster skyininas af gula sidengardiiier, friska drifhusblominor i vaserna, mjnka länstolar ocli giingstolar öfverallt, taflor på väggarna, bord fulla ined tidningar och tidskrifter.
E1rKn pianot i Iiöriiet höres .en liflig marsch.
Bokhyllor från golf till tak inryinrna den engelska litteratiirens skatter i prydliga band; en hvar står det fritt att säll- skapa med Shakespeare, Dickens, Walter Scott eller Thackeray.
Omkring ett tjog damer sitta har i soffor ocli länstolar, men blicka knappt upp då vi inträda.
Alla äro modernt klädda ocli fri-
serade; inånga iiro vackra.
Här ses enkor .med snölivitt hår bredvid helt unga flickor, nyss på egna vingar flugna ur boet för att pröfva lyckan på världsstadens stora lotteri.
I Iiörnet vid det eleganta skrif- bordet redogör nog den där unga tärnan för sina första NewYork- intryck.
I en soffa prata i däinpad ton två sydländskor fran Florida, intagande och mjuka i sina rörelser, nijuka i uttalet af det engelska språket livarvid alla a r a omsorgsfullt äro utplockade.
De flesta dainer läsa tidningar och tidskrifter.
I AMerika nr- artar vanan att läsa under hvarje ledig stund rent af till sjuklighet.
Ingen sjrsslar ined handarbete.
Till och ined den i Europa uppfödda kvinnan, för Iivilken handarbetet varit ett oundvikligt siillskapsbiliang, smittas snart af " anlerikanskornas satt att i ' förmaket tillbakalutade i i en .gungstol lägga lianderna i kors, prata eller läsa.
Hvad so111 är sarskildt påfallande ar gasternas obekymrade upp- syn och iiiiintra samspråk, där finns intet som förråder sakförhållandet, att de flesta äro utan platser, utan bestainda utsikter, utan stadig hemvist, utan annat kapital än liufviid och liäiider.
Hvad so111 från europeisk synpunkt sedt skulle gifva den åt sig själf för sin utkoinst hänvisade .kvinnan anledning till oro och lieinlängtan, synes Iios den infödda anlerikaiiskan sällan rubba själens jiiinnvikt.
Denna af uiids- värda spänstighet, so111 hjälper amerikanskan igenom lifvets alla skif- ten, kunna vi kvinnor från det gainla lieinlandet endast undantagsvis tillägna oss, emedan vi uppfostrats i trånga kretsar under stadgade förhållanden.
Vi bäfvrt därför tillbaka för stora förändringar, vi för- lora lätt jäinnvikten d&amp; lyckans hjul svänger rundt.
Härute däremot g h pendelii p % tidens tir sa snabbt fram och tillbaka, Ijiis och skugga viäxla s&amp; ofta, att människan från barndomen vänjer sig vid omstört- niagar, fogar sig lätt utan kraftansträngning efter nya förhållanden.
Räddliåga, mjältsjuka, inissrnod och sentimentalitet ligga fjärran från det amerikanska skaplynnet.
Hvartill skulle det tjäna att ängslas öfver koininande öden, eller att » gråta öfver spilld mjölk^, så låter amerikanarens filosofi.
Stupar inan i dag så reser man sig i nlorgon och låtsar oin intet.
Bäst som det är når den som stitt nederst upp på sjalfva toppen, adar det alltid finns riiina, soin Webster säger.
Till slut vill jag omtala huru inan bör söka inträde i Margaret Louisa Hoine.
Man anmäler sig i ~Wornen ' s Christian association^ lokal, 15: de gatan, livilken står i förbindelse ined Heinmet.
Man underkastas ett lindrigt förhör angående ens lefnadsförliållanden.
Som referenser måste man länina två adresser, helst af präst och arbets- gifvare, livarpå Föreningen gör sig underrättad om.
den sökandes goda
t u namn och saniliallsställning.
Aro svaren tillfredsställaiicle niottages man i Hemmet så vida ledigt rom finnes för tillfället.
Finnes det godt o111 iitrymine tillåtas äfven damer, som lefva af sina rantor, att mot erläggande af dubbla priset för kort tid komina i itnjutande af det lugn och den trefnad soin Hemmet erbjuder.
Ckcile Go7d.
Samskolan oeh lararinnornas aflöning.
I kongl.
statsverkspropositionen till årets riksdag liar ecklesia- stikministern, i likhet mecl hvacl i fjor var förhållöilclet, frainlagt för- slag till ombildaiide af en del treklassiga l~roverk till samskolor för gossar och $ickor.
statsridet motiverar förslaget på följande sätt:: &gt;att enligt den erfarenheten, som vunnits dels i andra laiicler, dels i folkskolan inoni v h t eget land, icke nhgra egentliga faror eller olägenheter kiinila antagas uppsta af sariiiindervisning iitaf gossar och flickor till 1 4 eller l 5 års alder, åtminstone icke i kominiiner med så litet omfång och s % enkla förliållandeii som de, till livilka de nu af- sedda läroverken äro förlagda; att det af ekonomiska skal visat sig oinojligt att i dessa kominiiiier iippriittlihlla sikskilda flickskolor ined tillfredsställande organisation eller att, dlir sådant för tillfallet före- fiinnes, för framtiden bibeli@a dem; att iitaii tvifvel ett mot det er- forderliga liirareantalet fullt svamiide antal 1Wjtingai ' skulle i % ifråga- varande orter kunna phäknas, om flickor jainte gossar inottoges till undervisning vid berörda lliroveïk, isynnerliet om darjamte kursen vid dessa läroverk utstracktes till fenlirig; att flera kominiiner, där tre- klassigt allmänt läroverk eller pedagogi fiinnes, inkommit med ansök- ningar angående dessa laroverks f örändring till saiiiskolor; sam t att den 1885 tillsatta s. k. fiickskolekoi.iiit6an lifligt förordade en anordning af detta, slag sarrit önskade se den iitsträckt till ett flertal läroverk i mindre stadera.
Dessa saniskolor skulle vara femklassiga, och shsoni deras slut- mål siittes det förslag.
som flickskolekomit6n i sitt utlåtande af deii 1 9 jan.
1888 uppsatt för dylika skolor.
D % regeringen i fjor franilade ett förslag, gjordes detta i Dagny till föreinål för en vidlyftig granskning.
P % sanima g %ng so111 dess företräde framför tidigare förslag erkancles, frainliölls dess svaghet i ett afseende, dess sacliillesliala, soin artikelförf.
uttryckte sig.
Denna svaghet låg i löiiefr&amp;gaii, i den olikhet, som enligt förslaget skulle &amp; da i lönevillkoren för de vid samskolan anställda Iärarne och lärarinnorna.
.
Medan för de inaiiliga l#rarne lägsta lönegraden var beriiknad till 2,000 kr., högsta lönegraden till 4,000 kr., bestgindes lärarin- nornas lön däremot till 1,500 kr.
med två åiderstillägg livartdera 5 250 kr.
efter respektive 5 och 10 års val vitsordad tjänstgöring.
Redan on1 detta förslag kunde den ofvan citerade förf.
förklara, att saniskolorna i ej ringa inåii skiille koinrna att existera på lärarin- nornas bekostnad.
I det i å r framlagda ' förslaget äro de emellertid ännu mer styfmoderligt beliandlade, dh lärarinnelöi~erna nedprutats till 1,200 kr., nied ett tillägg af 300 kr.
.för bitriidande föresthndariniia, utan några ålderstillägg, shledes icke högre iiii den vid större enskilda flickskolor åtininstolie i Stockholm och Göteborg ganska vanlig a 1 " onen för fasta lärarinnor, oaktadt tjänstgöringen i en samskola torde stalla betydligt större kraf på en lärarinna än den i en vanlig flickskola.
Anledningen till denna nedprutning är iiatiirligtvis, att den största sparsaiiiliet niaste iakttagas, då ecklesiastikministern önskat, att de fördelar de nya sainskolorna skulle bereda sina koininuiier, niiniligen feinkrig i st. f. trekrig studiekurs för gossarlie jänite god undervisning för flickorna, skulle erliållas mot så ringa ökade kostnader soin möjligt.
Sparsainhet är en god sak, icke minst d5 det galler statens medel, men hvarföre det just skall vara liirarinnorna, som skola sitta emellan, upplyser icke ecklesiastikiniuistern.
A t t oriittvisair kniiiiat blifva minclra skriande, utan att de nu- varande treklassiga liiroverkens biidget alltför niycket öfverskridits, frainli %lles i ett inliigg i friigan, soin vi iilottagit fr&amp;n en fraiiistkeiide manlig pedagog i landsorten, och som vi liarmed delgifva viira lasare, ehiirii det icke i alla punkter öfverensstänimer med Dagnys föriit ut- talade bikter i frligaii.
Man mhste vara tacksani mot vår ecklesiastikminister, som haft de treklassiga läroverken i ' benägen åtanke och velat förhjälpa dem ur den mindre fördelaktiga belägenhet, hvari flertalet råkat.
Det for- slag han för detta andaniål framställt fiiiua vi godt och praktiskt, för såvidt tillämpningen af den id6, hvarpå det grundar sig, sainunder- visningen, kan vara för våra förhållanden passande.
Det ä r blott i ett afseende, som vi skulle önska förslaget aiidradt, ocli det är i fraga on1 aflöningen.
Under det att lärarne åtnjuta goda aflöningar, vill man däremot afspisa lärariimorna nied skgligen svaga löneförmåner.
Så föïeslhs det, att rektor och kollegan skiille lin sainnia löneförinaner soin f.
ii., d. v. s. rektor, iitoin fri bostad, i Iiögsta lönegraden 3,750 kr.
ocli kollegan likaledes i samma lönegrad samma lön, under det att för biträdande föreståndarinnan föreslhs en lön af 1,500 ock för den andra lärarinnan 1,200 kronor.
Då lärarinnorna utföra samma arbete som läraren och utan tvifvel af lika god beskaffenhet, så må inan ' val,.
iiiidra på den stora olikheten i aflöningen.
Olikhet måste det ju finnas, efter som det ä r.
meningen, att läraren skall lefva gift på sin lön, iiiider det att afsikten ej kan vara, att lararinnan på sin lön skall iinderliålla man och familj; inen skillnaden är dock allt för stor.
Olikheten skall blifva en ständig källa till missnöje.
Lärarinnorna skola känna sig kränkta .i sin rättskänsla, därför att staten så styf- faderligt behandlar dem, och lärarne - ja, hurudan skall deras ställ- ning till lärarinnorna blifva?
Månne ej deras rättskänsla skall upp- röras af den inannarnån, den orättvisa partiskhet staten.
visar till fördel för dem?
Lyckligtvi8 kan saken hjälpas och lärarinnornas rätt tillgodoses, utan att staten i nämnvärd mån betungas med ökade utgifter för de allin.
läroverken.
Det säges i den kongl.
propositionen, a t t genom indragning af en Bollegatjänst 2,000 kronor årligen inbesparas, livilket belopp bör koinina de nya läroverken till godo.
Men det är ju ej blott 2,000 kronor, som genom den nämnda tjänstindragningen inbesparas.
Vore de treklassiga liiroverkens organisation oförändrad och kollegatjänsten shledes bibelihllen, så komme hans lön under de första femton åren att ökas ined 500 kronor hvart fenite år och efter 20 års tjanstgöring med.
250 kronor, så att den slutliga aflöningen blefve som nämndt 3,750 kr.
Det.
belopp, livartill lönförhöjningen under norinala farhal- landen går, bör ju äfven komma läroverket till godo.
Det obilliga i lärarinnornas aflöning ligger ej i det belopp, som bestämts för de första årens tjänstgöring, utan däri, att de ej f å någon löneförliöjniiig.
Hartill kiinde nu ined allt fog det inbesparade löiie- förliöjningsBeloppet af 1,750 kr.
användas.
Då, om kollegatjänsten bibehållits, detta belopp successive skulle ha utgått, så kiinde det ju bestaininas att det i form af lönförhöjiiing åt Itirarinnorna komme dem till godo nied saliiina inellantid soin förut.
Endast i afseende på beloppen skulle jag vilja föreslå någon ändring nied en ringa upp- offring från statens sida, och den vore, att lonförliöjningsbeloppet be- stämdes till 1,800 kr.
i stället för 1,750 samt att livarje förhöjning utginge med 3.00 kr.
till hvardera lärarinnan.
Föreståndarinnan skiille således få fyra lönegrader å 1) 1,500 kr., 2) 1,800 kr.
3) 2,100 med.
rätt till ~ippflyttning från lägre till högre lönegrad efter fem års väl vitsordad tjänstgöring; den andra lärarinnan likaledes fyra lönegrader l) 1,200, 2) 1,500, 3) 1,800 och 4) 2,100 med samma uppflytt- ningsrätt som biträdande föreståndarinnan.
Så långt vår insändare.
Statsutskottet liar i anledning af k. in: ts förslag om införande af samundervisning.
vid de treklassiga allin.
läroverken beslutat föreslå en framställning till k. m: t om ut- redning rörande indragning af dylika läroverk och pedagogier ined undantag af dem, so111 anses böra till feinklassiga förändras, samt rörande inrättandet i de indragna läroverkens ställe af folkskolor, M.
C. ordnade enligt vissa angifna grunder. '
Engelska och irländska spetsar för Chicagoutstallningen.
t Bref frhn London, iilais 1893.
Den engelska ocli irliindska spetsindustrien h r ganila anor, stod redaii högt j drottniiig Elisabeths tid, nien florerade i synnerliet i 16: de och 17: de &amp; rliiindradena.
Under vkrt årliiiiiclrade liar denna adla konst legat nere till stor del, nieii pk sista tiotalet 3teriipplifvats till en liögst aiiniarkningsviird grad.
Med Diicliess of Abercorn som president, bildades för ett par, ' lr sedan en lroinitd af IiögtstRende damer, nied iindainil a t t verka för den inlieinslia spetsindiistriens vlircliga representerande vid u tlie Woi * ld ' s Fairw i Chicago, ocli det a r det lysande resultatet af denna koinitds verks; liiiliet, som i dagarne varit iitstaldt i, the Duke aiid Diicliess of Abercorn ' sw stktliga london.resideiis, Hanipden Hoiise, nara Hyde, Utstiillningen iippiiades af Princess IkIary of Teck och liar varit öppen tre efteriniddagar frkn kl. 3 till ' 7.
%ntrén skall anvaiidas till iiiiclerstöd Ht fattiga spetsarbeterskor och för niidervisning i spets- konsten.
V i viilja den andra dagen ocli infiiina oss vid 4-tiden vid Haiilpdeii Hoiise.
Utefter gatan ilro l h g a dubbla liiiier af eleganta ekipager, Iivilka visa a t t detta iir ett af de tillfallen a t t se och ses, soiii den fina varldeii ej försiiininar.
T T i iiitrada i den stom wentrnnce hall.,: En väldig brasa flammar i den öppna spiseln, dar framför st5 ett divansbord och livilstolar, turkiska mattor betacka golfvet ocli taflor viiggarna.
Ofverallt sta pudrade eller opiidrade betjänter.
Vi erlagga afgifteii af 1 sliilling ocli köpa en katalog, passera en inre wliallw med trappiippgången till de öfre viningarria, och komina s i ' in i en anticliamber ined glasskap och glaslkdor, frilla,, af iitinlirkt vackra prof p&amp; liufviidsakligast knypplade, spetsar.
Det ar i Biiclcingliainsliii.e, Devonsliire, Bedfordsliire och Nortliaiizptonsliire, som spetsknypplingen stkr högst.
1Win det förstnäiniida landskapet ar den knypplerska, som sitter liar för att förevisa sin koiist.
Rennes dyna ar ej alls lik dem soin begagnas i Sverige, iitan .en stor riillforinig kiiclde.
Hon arbetar pk spetsar till en lie1 solfjlider ocli liar ej mindre iiii 500 knyppelpinnar, som Iion ka.star med skickliga fiïigrar,,ej störd af de nlhiga kringstleiides fragor ..,
' Vid dörren till den stora inatsalen Ii#riniianför s t i r viirdiiiiinn, vlnligt skakande hand med alla intriidande.
Hon iii.
ett stGtligt friin- tiinmer p&amp; omkring 40 %r.
, His lordsliip)) g h onikriiig och före- visar iitställniiigen, som det tyckes med inycket intresse.
E n iiiig dotter på 17 &amp; 18 %r ar en af de förevisande damerna, och en annan dotter, en liten l0Arig Lady Hamilton (faniiliens namn ar H.ainilton) ar vid sin inamnias sida, för ctt da och dfi saiidas ett iirende.
Detta rum innehåller en storartad och i sanning förohande vacker spetsutställning.
Utoni de för Chicago afsedda föreniålen, finnas liar flera privata historiska spetssainlingar, afvensom andra bidrag.
.Har aro spetsar för klädiiingar, för solfjiidrar, för näsdukar, slöjor, sclialar, lialsdiikar, för alla tankbara a~idaniål, Iivartill dessa eleganta fabrikat kunna lamya sig.
Har finnas de öfverdiidigaste irländska, pointer)) anda till 45 pund (omkring 800 kronor) pr fot, med 4 fots bredd; detta är naturligtvis u points ii l ' aigiiille 2, och sadana iiicta irl&amp;nciska spetsar äro mycket viil representerade, jamte ininga slag af giiipiirer och dessas virkade iinitationer, samt %f ven u appliqué, B a tm- bour » m. m. från Irland.
Prisen variera i öfrigt imllan ett lialft till 20 A 30 piiiid pr engelsk yard (= 3 fot.)
Från Biickiiighamshire ha vi uOld Rucksu i mecheln- och brysselstil i förtrtiffliga moderna repro- duktioner; från Devonshire den elegantaste &gt;honiton; u från Bedford och Nortliamptonshire synnerligen vackra wtorclioii w, malteser- och spanska spetsar, det senare slaget infördt af Katarina af Arragonien, som själf undervisade däri.
Blaiid enskilda spetssamlingar marka vi framst Mrs Hajlstone ' s, son1 iitställer en synnerligen intressant inönsterbok af engelska spetsar med dato 1640, mönsterdukar - afven från medlet af 1600-talet - iitinarkt vackra stycken.
af gaininalengelsk r~reticella 8 o. s. v., allt vi- sande, att detta lands spetskonst, d&amp; liksom för narvarande, p % intet satt stod efter audra länders.
I en annan saniling, Miss Hartliorne ' s, lir en ofantlig mönsterbok med de i Nottingliainshire under de sista 150 &amp; ren använda knyppelmönstren.
Vi se Iisr Iiiir i England lik- som i Sverige, knypplerskorna gifva sina mönster namn, såsom: %The Slieep ' s Heart u, s The Spectacles, ul~ittle Pliiin C a k e, ~ a Eittle Riidu o. s. v. I samma samling finnas ganila knyppelpinnar, iitskiirnw samt ornerade med parior, mynt, in.
in.
Några af dessa %ro s. k.
2 engagement bobbins », en gång gåf vor af lyckliga fastinan, med in- skriptioner, S &amp; S O ~: I, God alone can make ils oneu, uBemeinber nie B o. s. v., ' lifligt påminnande om forna tiders fästnianspreseiiter bland de svenska bönderna.
1 O3 A11 lieder %t de damer, som tinder hratal verkat för spetsindu- striens höjande och senast den komitd, som här framvisar det stor- artade resultatet af ett energiskt arbete.
Alldenstiind niodet allt mer ropar p&amp; siikta spetsar »,] &lt;an man hoppas p % god afsattning blaiid.
Amerikas fashionabla dainer, och att en ny dag skall upp&amp; för de fattiga inen konstskickliga spetsarbeterskorna i England och I ' rlaiid.
Arma Fleetzoood-Derby, Svenska kvinnans deltagande i varlds- utst allningen i Chioago.
Den svenska damkomitdn liar som sitt ombiid vid vai.ldsutställ- iiingeii och soin delegerad vid den stora internationella kviiinokoii- gresseii i inaj utsett fri7~errin~a Thorborg Bajge, damkomiténs vice- ordföraiide, ett val hvaråt komitdn är y&amp; det högsta att lyckö; iska, enledan den svenska kvinnan näppeligen kunnat finna en mer frani- sthende h i i allo iäinpiig representant.
F ö r att kunna öfvervaka ordnandet af de svenaka kvinnornas utställning så väl i Woinan ' s Building soin i svenska paviljongen och för att vara närvarande vid viirldsutstallningens Öppnande den l inaj, liar frili.
Rappe redan antradt resan till Amerika, medtagande full- nmktw från flere af v$&amp; svenska kvinnoföreningar, jämte varma aiibefalliiiiigsskrifvelser f r h H.
M.
Drottningen, från dainkoinitéiis ordf. ni.
fl.
Frö7cen Hdda Lunch, den enda kvinna, soin blifvit delaktig af stateiis resealislag, liar iifveii iitsedts såsom ombud för de svenska kviiiiioriia vid deii stiiiidaiide internationella kviiinokoiigressen i Chicago.
S e c h iitstä1lniiigsföreinQlea i febriiari månad blifvit afsiiiida till siii bestiiiriiiielseoi.t, har dainkoinitéii varit i flitig verksamhet för att ordua de statistiska rapporter, som till densaiilina f r h de ni&amp;nga koini- tderiia influtit.
Dessa rapporter, som föreligga dels i form af redo- görelser, dels i noggranila tabellariska tippgifter, iiro ila under tryck- iririg, sedan de först öfverflyttats till engelska, och torde med det siiaraste öfvei.sliiidas till Amerika.
.J "
Meddelanden från.
Fredrika-Bremer- Förbundet.
Stipendiefonderna.
Till förmån f ör Tre.rnzlnnds-nfdel~zinge fz af Allwzhza Stipmdiefon- (len liar en soirB ägt rum i Filipstad, anordnad geiiom ortens lokal- koinité.
Iiikomsteii cliiraf, fijm Itundra sextio k1 " 0n0l.
(M O), liar genoin frii Xlisabetli Kallsteniiis öfverläiimats till stipeiidiefondernas styrelse.
NorrBotte~zs-clJ ' ~ZeZ~zinge~~ har för sainina goda ändamål anorcli~at en soirc!
i Piteå, Iivars belihlliiing ett Amdra tjibgofem 7won.or (125) ge- iioni 1okalkoinitBiis ordförande i Piteå, frii Charlotte Orstadiiis, till- stiilits styrelseii.
Stipendium.
Fredrika-Breiiier-Förb~~iidets styrelse liar tilldelat frökeii Helga l&lt;assinaii ett af ' oniiiniid person till Förbiindet öfver- läiiiiind t stipelidiiiiii å 150 kronor f ör elev vid Bj örlmis liiisliållsskola.
A ~ör6undets afdelning för till fältskärer ut6ild.de sjukskötetvkor liafva nyligen de tvi, första, sköterslioriia, .Hilila Hedberg och Cariii lkIolin, inskrihits.
Bida liade, efkr förut geiiornghigeii sj~1kv8rdslci1rs, studerat i Upsala under Förbiiizdets förestAadnriizila för deiina afclel- niiig, fröken Ameliiie Sterky, samt under förliden inånad tagit sin faltskarsexanieii niecl goda betyg.
Båda dessa sköterskor ltoinaia att agna sig i t sjukvård p i lands- bygden.
Fredrika- Bremer- Förbundets sjukkassa liar af två personer, som önska vara oniiiniida, iilottagit sksoiii gåfva 300 7cronor.
Fredrika-Bremer-Förbundets dräktre form förenings Krsiiiöte agde riiiii deii 10 dennes i 31örbnlidets loltal i~nder ordföraiideska.p af fru G. Linder.
Af årsberättelsen fraingår, att förenii~geiis modeller varit iitstalda i Helsingborg, ICarlstad, Landskroiia, Vexiö, Kristiiieliamn och Upsala saiiit pk CliicagoiitstB11iiii1gen pi, Börsen i noveinber förlidet år.
P1111 ansvarsfrihet beviljades styrelsen.
Till styrelseniedleinmar för ilasta Br valdes fruarna Bendixsoii, Bokliind, Bolin, Gyllancler, Paline acli Scliolaiider och till suppleanter fruarna Cederscliiöld och Hiiinble samt fröknarna Bergmaii och Palinqvist.
Pen af Fredrika-Rreiiier-Förbii11- clet valda tred; jedelen af styrelsen består af frinariicz Berg, Joliii, Lin- der saiiit frökiiariia G-yld4ii och 1; incllrageii.
Till revisorer valdes frii
105 \ B. Saliliii ocli fröken A.
I h s e ocli till ïevisoi~ssnppleaiiter fru Arvid- son ocli fröken B. Hirsch.
Eii inodell till turistdrakt i lodeii-tyg förevisades och rliskiitera- des.
Föreningens samtliga modeller exponeras Iios fröken J. Ohlsson, Blasieholinstorg 14. a a Hvarjehan,da i .kvinnofrågan.
-- Sverige.
Femte allmänna flickskolemötet kommer a t t hiillas i Liiiid den 12, 1 3 och 1 4 instundande jiini niinad.
Iiibjudning dartill liar utfardats af centralkomith för beredande af mötet, Iivillteii be- s t; ~ af följande personer: rektorerna L.
N.
W m n, S. Alinqiiist, och Eiigene Schwartz, fröken Lilly Engströni ocli professor Seved Ribbing.
" Om hushållslära och skolkök " var iiimet för eii diskussion, som aiiordnats a.f ~Stocklioliils folliskollararefö~ening&gt; på dess saminankoinst den 18 sistlidne niars.
Därvid 1iö11 larariilnan vid Klara follrskola, frii Sofie Nilsson, ett jntressant föredrag, hvari pkvisades vikten och betydelsen för deii uiiga flickan af arbetsklassen a t t folkskolebildiiin- geii gick i en iner praktislc riktning, t. ex. a t t iiiidervisiiing * i hus- liiillsliira iileddelades ocli a t t tillfalle sanztidigt bereddes lärjiingeii a t t f i pral {tisk öfning däri i ett med skolan förenadt skolkök ».
E n reform i detta afseeiide har redan genomförts genom a t t i flera af liof vndstadeiis f olltskolor p % försök iiiratta dylika skolkök.
D e iiro, med undantag af ett, det i Maria, som grundades och i bör- jan iiiiderhölls af frii Anna Retziiis, iipplitna af de respektive för- sai~ilingarna för bespisning af fattiga barn fr %n folksl {olaii, ocli se- claii har öfverstyrelsen för Stockliolins folkskolor tillatit, a t t flickorna i de Iiögre afdelningarna iinoni skolaii ' f5, deltaga i den enkla inat- lagning, soin dar kan föreltomina.
De!
första af dessa kök, clet i Nikolai försaii~ling, började siii verksamhet i oktober 1889.
I början af 1890 öppnades det andra skolköket, i Ostermalm, ocli i noveinber saliiina Br skolköket i Maria.
I detta, senare kök iiridervisas flickor, inen samtidigt utbildas dar liirariniior i niatlagniiig, och inaten utdelas ej &amp; t fattiga bara, iitsn siililjes till personer, som dar vilja intaga eller hainta sin inilticl.
I början af 1891 öppnades ett fjerde skolkök, clet i K l a m Statsunderstöd till undervisning i kvinlii~ slöjd.
Med anled ni iig af herr: t (: Hamniai.liincls inotion i, detta linme, liar statsiitskottet till- styrkt en slirifvelse till k. in: t aiigLeiicle beredande af statsiinderstöd till iiiidervisl.iing i kvinlig slöjd vid foll&lt;sl; oloi.iia.
Hustruns förvaltningsrätt.
Grefve H. E.
G. Hamiltons motion om andring af 9 kap. 1 5 giftem %lsbalken liar af lagutskottet afstyrkts.
Motionen begarde, att öfver ägendoin, so111 1iusti.iin infört i boet eller som uiider iiktensltapet tillfallit lieiiiie .genoiii ghfva eller testainente, ined vilkor att deii skall enskildt tillhöra Iienlie, sh ock öfver afkoin- sten af sRda.ii agelidoiii skall hustrun råda, sivida icke, hvad angkr ägeildoin, som är gifven genoin gåfvoï eller testamente, annorlnnda blifvit om förvaltningen beslutet.
Kvinnans deltagande i trädgårdsodlingen Ilade 2 Gartner sällskap e t P p % sitt ordinarie må~iadssammantrade den 9 d e n ~ e s tagit till diskos- sioiis~iiine.
Detsamma inleddes af lir ' R.
Abelin från Noi: rviken, soni frainliöll, att kvinnan vore till stor nytta i tr %dg9Lrdsodlirigeii, icke soin koiiltiirrent till de stora tradg&amp;rdsiiiastariie, iitaii inera på deii egna torfvaii ocli i lieininet.
Hi.
O. Tainrn instämde i det sakrika anföraiidet, Iivilket dock liade itskilliga inotståndare bland våra inerit framstående iiiålsman p5 tr~dgårdsodlii.igeiis område.
Den förda diss- kussioneii fick utgöra svaret.
* * 3 Diminark.
Kvindelig Laese forening i Köperilianln, stiftad efter iingef#rligen samma plan soin » Ltisesalongen » i Stockliolin,.
eliiiru för- eningeils bibliotek ocli samliiigsruin ej som Iios oss iiro ' afsedds för deii stora allmänlieten, utan för ett slutet sällskap af endast kviiiliga niedleininar, liar i år ägt bestånd i 21 ar.
Att denna förening, soni afser att gifva det kviiiliga slaktet tillfälle att genom tillgång till god lektyr och &amp; Iiöraiide af föredrag förkofra sig i bildning och bok- ligt vetande, liar .att glädja sig åt en ovanlig anslutning framgår af h e t s berättelse, livaraf inaii erfar, att niedleinma.rnes antal f. n. uppgå till inemot ett tusental, att dess boksamling, soni årligen ökas, nu utgöres af öfver 13,000 band, att besöken på läsesalen äro i stigande o. s. v. Sju föredrag Iiafva under förlidet år Iiållits iiionl föreningen.
Sin första kvinlk~a fil.
doktor liar Danmark nyligeii erli ållit, då fröken Biina Hide vid Köpenhainiis universitet offentligen försva- rade sin afhandling 0111 ~Danehoffet og dets stilling i Danmarks statsforfatningi.
: Dispiitationen, livilken bevistades af s i många åliö- rare salen kunde ryinina, var för fröken Hude en verklig triumf, saga de danska tidningarna i sina vidlyftiga referat öfver tilldragelseii.
SBsoin opponenter fuiigerade bl.
andra professorerna Höffding, Steen- sti.iip, Holm och Erslev, Iivilka efter disputationen komplimenterade fröken Hude för Iieiines synnerligen ii~inarkta stndier, Iivillin, kunde iippstiillas som mönster för saiiitliga.
studerande, inanliga som kviiiliga.
Frökeii Hude aflade 1882 vid 24 års ålder studentexamen.
Tvii inKiinder senare tog Iion » filosofiku~n » och å r 1887 bestod Iion med stor.
lieder » sltoleernbeclsexainei~~ inecl historia som liufvudiimne.
Hon iigiiade sig dock ej &amp; t lararinnekallet, utaii irigick i riksarkivet, dar lion a111111 ar anstalld.
$ ' röken Hude liar för ett par år sedan erliållit uiiiversitetets guldmedalj för en af liandling om » Leiisvzesenet ».
Tyskl~iiil.
Ett " Mädchengymnasium ", det första i Tysliland, kominer a t t inom kort öppnas i Karlwiilie (icke i Weinier som iir- spriingligeii var beslutadt) efter saniiila liiroplan, som följes vicl de tyska gyiniiasieriia för gossar, och med syfte a t t bereda kvinnor till de examina, soni berattiga till iiitrade vid iiniversiteten.
I Rorlin och Danzig aga dock ett par privata s. k.
» R e a l k i i r s x ~ ratt a t t be- ineda kvinliga Iarj iingar till intrlicle vid de scliweitziska iiiiiversiteten.
Trenne kvinllga läkare, livilka sedan en lång följd af å r iitöfvat en vidsträckt och v %lsigiielsebringande verksamliet i den preiissiska Iiiif- viidstadeii, liro fröknarna ' I1ibartius, Leliiniis ocli Bliilim.
Sedan 1578 liar af dessa damer lakarevl~rd utan ersättning liiinnats å t 17,000 patienter, som vårdats hiifvndsakligen pH den af dem iippriittade s. k.
» Poliklinik fiir Frauen und I&lt;inder~, Scliönliauserstrasse 23 i Berlin.
Eiiglnnd.
Women ' s Emam@ation Union heter en kvinlig frani- stegsföreiiing som nyligen, efter hvad en korrespondent till Aftoiibh- det meddelar, hållit, föredrag och diskussionsinöte i West~ninster TOIYII- Iial1 i J~oiidoii öfver wkvinnornas sociala och ekonomiska.
stiillning i England », därvid anslutande sig till de iittalanden; som blifvit gjorda p&amp; kvinnornötet i Clifton invid Bristol - wthe Conference of Wonien workers&gt; - i november förlidet år.
Evad som framför allt på diskiis- siniisinötet i London framhölls var, a t t de kvinliga arbeterskornas brist på solid: ~ritetskänsla gent emot sina koiikiiilrenter uti arbets- inarkiiaden var en af de kraftigaste orsakerna, till, a t t kviniioarbetet var sh ytterst illa betaldt.
Vidare betonades nödviiiicliglieten af, a t t bilclade kvinnor sökte sprida upplysning bland sina mindre vii1 lottade systrar, ty en förbiittring af kvinnornas ekonoiniska stiilliiiiig var omöjlig iitm ekonoinisk och politisk bildning och uppfostran.
Amerika.
Kongresserna vid världsutställningen i Chicago.
I samband ined viirldsexpositioiien koinina, efter Bvad oss tillslinda pro- gram och forn~lliir utvisa, en serie kongresser a t t Iiillas, onifattande d l a grenar af iniinskligt kultiirarbete.
D e lroiiiitéer, son1 skola för- bereda hvar slirskildt kongress, arbeta på tvenne sektioner, en manlig och en kvinlig.
Den kvinliga sektionen tillko.miner det a t t tillförsiikra de olika kongresserna kvinliga deltagares medverkan.
- Den 15-22 niaj koniiiier en allinlin internationel kvinnokongress att BBllas, där alla onirådeii af kvinlig verksanihet och kvinliga intressen skola behandlas och till livilken srepreseiitative womeii of all coiinti.iesn erliallit inbjiiclning.
: Kallelser till.
denna kongress 11 % iifven ingatt till framstiiende svenska kvinnor på skilda omrideii.
- Men afveii ined de andra kongresserna, ex,einpelvis dem som beliaiidla frkgor rörande uppfostran, skolvaseiide, litteratlir, nykterhet, sociala ocli ekonomiska reformer o. s. v. toide kvinnans intressen vara lika niira fijrbiindiia som nialinens, Iivadan nian kan viinta, a t t dessa.
kongresser skola röna en iiiotsvczimde an- sliitning af frainstiencle deltagarinnor frLn s: ~, vii1 gaiiila som nya viiddeii.
- .-.+.-.-
A U L VOSS, Specialaffär for Sybehör, 43 %oPfninggatun 48 (Aiim * mz7~.~,cset ccf I (Zam * ahe~ ys ycct a n).
Billiga och bestämda priser.
WinBorgs LAGTOSERIN-CACAO Viilsiiinkande, kraftigt niirnnde, hiilsosaril!
Förordad af professorerna Olof Hainiiiarsten, C.
E. Bergstrand, inecl.
cl: ï Ch.
Eiii.
Hagdc~,Ill in.
fl.
HiilsovKiinoii, tidskrift för sll.iiiHn och enskild h&amp;lsov~rcl, yttrar i sitt niiliimer för den 1 febriiari följande:.
aSlhatZeZes nltmBamacZe O C ~ v&amp;~ * demGJct L s&amp;son % ett 7;: oazcentrercctIt och sanaldzigt ~zda-ir~gsrnedeZ Mma afuemz cZeiz i 7tmmcZeh.1 hos oss .i.rbförclcc Zact~.se / ~inccccao. » Pris pr bii~.k- om kilo kr.
2,liO; l /, kilo kr.
1,30; ' 1, kilo kr.
0, ' iO.
Erh, ' dles hos lm specerihnndlare snint i paarti hos Tl2.
' I / Vin&amp;org &amp; * C: o, Stockltokn.
Koiigl.
Hoflovorantör.
N y a Hush %llaskolan (för bildade flickor).
Grundad 1881.
Förzståndariniia: Frökei~ H. Croniiis.
N y a ~ u ~ ~ &amp; l l s e ~ Matsalar o l a n s Vestra Tradgardsgatan 19.
OBS.!
Särskild matsal för fiuntiininer.
Ett ungt fruntimmer, - liirari~ina.
i Richard Änderssons ni~~sikskola, önskar undcr soiiinlarm f&amp;.
vistas Iios en familj 118 landet, mot att fil uiidc~.~isa i pianospelning.
Niirmam unclerr8ttelscr m cd- dclns beniigot hos hr 1Xicharcl Anclcrsson, Brunnsgntnii 28, 2 ti., Stocldiolm.
3Y " uinliga gymnast er annzuldu för s o m m u r ~ l a t s e r 1 å Fredrika-Brerner-Förbundefs B f i, 54 Orott~nggafan, Stockholm.
Wimans S~isar for ved o&amp; to&amp;.
.
.
s '.
.
' &gt;,.
l ' Vedslöseri .omöjligt.
Ugnar116 icke Belagdo me8 nAgon, lers, steka ocll grkclda iitornoïclentligt jemiit, val.
och fort.
Inga, brBuiiplHtsr~, ztb,förnya; De yp.pe@i intyg frku hels l a d e t.
, I&lt;iiliun ses i verksnnihet o q l ~ profvas d Ingenior E..
l.
ANS Utstiilliiing.
och Fihsiiljnin,&amp;,.
- '.
l y * N i r e e Z ~ g q t a p; Jr, ~ S@Gkïlo.
;:,.
.
.
.
.
.
.
; ' s K ~ &amp; G 25; 0b0, I~; OOO, ~OOO,,~.,QOO; .~H Aero, X I ôtöye belopp.
kz-tniia.
.
.
' viim.
h s geooni köp ' sf Teater-Premie-Obligationer.
.
.
.
pK .Vexolkoi~toreii: r36 Sk-eppsbi: oii ocli ' l2 B ~ n i e i i fi Noidrbro, Stockholin.
.
S %lias kqptant till f i r d~lgan giillnnd?
pr$.
.
Obligationer siiljiu Lfvon p&amp; su9nci.dt- liga afbetahingav p&amp; fölinnae vilkor: Ev. Obligatiou erhfilics mot 13 inbetalningar nf 2:.
60 i malaadon, %bd 0bl.igat; oner mot IS inbctr~liiingai.
ef 5 Itronor i inhaden, Pkm Obligatio- ner mot l6 inbetdningar nf 10 kronor i i n h ~ d c n o. s. v. Obligation, som.
Lr.
I$pt pi; a f b e t h i n g ilos iiiig, deltager iifven i dc uuder afbe-.
.
.
tnlningsti&amp;n inf ' allnnde drwninrsnsni~.
.... Elilgt officiclt i~itgg .fCrvnrns sniiitlipn s f ' niig p i rfbetaliiiii!
:, fiirsilda obli- gnt,ioiicr ' i ii hi ii^ knssirskfq), livrroni cii livtir cycr trtA i i d r roiii Iiulst fiirviwaa sig.
Obs.
!
För.
Oblig,zt.ion soiii iinrler April i n h t d köpes p5 afbetl~lniiig, f o r d k e t t minst t$ &gt;nbetalningar pli en edng verkstiillos: 1vii.iiiic i~tlottningnr hrligen.
Nistos ilrngiiliig 1 Niij tlettrq h. '
I-tvtwje ' Oblig; $on skall ovilko,.ligcn utBll&amp; med vinst f r h kr.
30 till ' kr.
26,000.
FullstKndia beskrifning slndes mot 10 öres porto.
.
, w ' ~esolkoi~toreii.
: 8U Sk6ppsbrou och .l B Razargn ii, Rorrhro, Stockholm.
I ?os&amp;drass nnniera endiut STOCIWOEMS VXXE1: KONTOB.
~ l b e r t Schmidts Handskaffär '. '. '
Stockholm, Arseiit~lsgatt~ii 8: -.
.
.
syenska; Eng&amp;ka,.
Fxanskh och Tyska pronienadha ' dskar, sliväl f oiiyaae &amp; m1 ofocrad ' 6.
.
Balliandskar.
.
U m.
t&amp; .. 72.39,.
.
, .Ordel?
fran laiidsorten \ itföras mot efterkraf.
.
,.
. '
.
.
.
.
.
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
.
.
._ ... I.
.
.
.
...
.
::.
s Reparationer Allt arhete iitfb ' res iioggmliiit och af basta mntoilel.
w .verkstallas val och p&amp;, bestamd.
utlofvad tid.
.
P. GUST.
, PETTER.SS.Q5N,;.
I 52.
Drottningga-fan 52.r.
::.
.
.
' .P ' ".
i
4 b 2 * z " i $ S * OB F 3 ÖP kapitalister, sarskildt friintiminer, har det länge varit ett önskuingsin %l att kunna öfverlamna vbrden af siaa värdepapper och skötseln at sina affiirer Ut n k o n person eller institution.
som med absolut siikerliet fiiro~inde pnnktligliet och iiuggrmnliet i utförandet af E.
det anförtrodda uppdmget Hfvensom prisbilligliet.
En sådan institution är - 5 " Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelniag Exenipd 1.
0iu en ptnoii hos Xotariatafdelningen deponerar!
': I tent 1290. i iildstu t itleï var nijölken uppskattad soiii i8tt frmiistieutle toalettmedel tillhudens fiirskiiiiandt *, och iiiitidir mejerskors finn hg twli viickra hiiiider ritgikt talnnde hevis p&amp; iuttdlotn förtriifflighet.
Barnängens wdlktvål Br efter en patenterad inctoct direkt frnnistiild friin uatiiriig mjölk, hvndati densaninin orilkorligeii giir hyn och Iiiiden 11 vit, t - c u l w och smidig, hvarom cu och Ii \ -: ar och cil k m öfrertygcz sig genom nfigon tids daglig anvandning.
T följd at patentet kan iugmmer Pii vi frnmstalla deuns tval.
Etiketterua {med bjbmstampeln och Rarniingeus namn) Kro inregi- strerade.
.
lir I&lt;tdiiil Obs Obs.
ererantör, Stockholm.
Billigu a fgi ftrv!
Aftonkurs kl. 8-10 e. m. SÖndngslektioner.
hvanje dag.
Anmtilni- STOCKHOI.M, APTOKBIADBTS TRYCKERI 1893.
