# ID: svediakorp-per1038
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,797
# sentences: 696
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, fduns Tryckeri Aktiebolag.
N:r 35 (402) F r e d a g e n d e n 30 augusti 1895.
Prenumerationspris p r Idnn ensam ._ Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modetidn., månadsuppl.
Barngarderoben Byrå: år: kr.
5: — Klara Södra Kyrliog.
1 6, 1 tr. A l l m.
telef.
6147.
» 5: — &gt; 3: — Prenumeration Bker &amp; alla post- » 3: — anstalter i riket.
Bedaktör och utgifvare: FRITHIOF Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
• J. Nordling.
H e d d a af jjjjeti ner 1 juli innevaran- Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
lösnummerpris 15 öre (lösmr endast for kompletteringar.)
Annonsprls: 35 öre p r nonpareillerad.
För » Platssökande » o.
» Lediga platsen 25 öre för hvarje päbörjadt tiotal st af v. Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Klercker.
för d e s s a h j ä l p l ö s a, kvi- d e år l ä m u a d e Eji.- dande geniahemmets ens tillsvarande rinna, Hedda efter små, med som det barnots varma känsla kunde återgälda kärlek med kärlek.
Härtill fordrades ju som ordnande hand styrande förmåga stiftarinna, också det m e d hvarje vit v ä x a n d e hushållet.
anförtrodd.
En sådan lifsgärning m å ej gå Iduns opåaktad När långt serna läsarinnor förbi.
man kommit med förberedel- för den telsen, att nya en att fanns hafva åren stif- ker vid Vendes maka, en kassaförvaltare sekreterare da samt för den första ningen ligt lokal och Johanna Malmström, och des alltjämt i ålder, barn, u p p s t o d naturligt- de från vis skottsk vikt för det största blifvande h e m m e t: h v a r finna passande na för detta?
ligtvis k u n d e annonsera dan.
för kvinna, Natur- man efter Här allt en föreståndarin- gälde att icke en ätt, på ri d d arhu s et Efter gammal som intro- svenska 1788. hans död såg sig o m efter e t t arbetsfält, där h o n kun- så- d e b l i till g a g n f ö r m e d - fram- m ä n n i s k o r o c h f i n n a an- finna en s o m af r ä t t b e - vändning vekelsegrund ville gifva henne s i g själf, hade tig af k ä r l e k mäk- v i l l e offra för de gåfvor och kunskaper, som voro ut som härstamma- en ducerades dottern vista- hemmet.
s o m d o g v i d 93 års af i 1838 samt uppfostrades Fadern, hans Lovisa föddes Kristianstad vanföra en fråga dot- artille- utsedd obot- to 1 f och uppsätt- af f a t t i g a, sjuka val- de bevisat.
J o n a s R e i n h o l d af K l e r c - s o m o r d f ö r a n d e, v a r bil- en Och kvinna Hedda af Klercker, riregemente och till- ter af ö f v e r s t e l ö j t n a n t e n med prinsessan Eugenie dad, för år sådan gångna så styrelse, en en o c h en p r i n s e s s a n E u g e n i e, blif- henne icke normala verk- d e n plats, hemmets af tolfårig, själfuppoffrande samhet hit- förestånda- fröken Klercker, af HELLBERG.
8:de årg.
förlänta.
fått Hon blick på det stora kristliga b u d e t till sitt lif i d e n h i m m e l s k e hvar icke b a r n a v ä n n e n s t j ä n s t, off- lefva ra emottog b e k v ä m l i g h e t o c h ro och sig en, själf, därför att och hon villigt,
IDUN 274 Inga ärestoder K v i n n a n s dygder vinna, Men där böner brinna Mellan tårefloder, H e t e r hjälten k v i n n a, H e t e r segrarn m o d e r.
B.
E. o m an m e d b ä f v a n f ö r u p p g i f t e n s s t o r l e k, kallelsen a t t s o m f ö r e s t å n d a r i n n a ö f v e r t a g a v å r d e n af d e t n y b i l d a d e h e m m e t f ö r o b o t - ligt sjuka o c h vanföra barn.
arrendera d e n strax utanför Norrtull belägna k r o n o e g e n d o m e n Norrbacka, där m a n lät uppföra ett ganska rymligt stenhus.
A r 1 8 8 7 års r i k s d a g e f t e r s k ä n k t e, p å m o t i o n af en- Detta h e m öppnades i h y r d lokal v i d s k i l d m a n, f ö r s i n d e l a r r e n d e s u m m a n, så S u n d b y b e r g 1 8 8 2.
D e t var e n v a r m, solig l ä n g e e g e n d o m e n i n n e h a f v e s af E u g e n i a - j u n i d a g, d å p r i n s e s s a n E n g e n i e f ö r e s i n af- hemmet.
G r u n d s t e n e n till d e n n y a b y g g - r e s a till s o m m a r h e m m e t p å G o t l a n d, k u n d e n a d e n l a d e s af k r o n p r i n s e n d e n 2 5 april f ö r e t a g a d e n lilla n t f ä r d e n till S u n d b y b e r g, 1S85, prinsessan Eugenies födelsedag.
O c h där E u g e n i a h e m m e t s styrelse o c h åtskilliga s a m m a d a g s k r e f p r i n s e s s a n till e n af s i n a andra för saken insresserade, voro samlade.
m e d a r b e t a r i n n o r: » N u är g r u n d s t e n e n l a g d.
Syrener o c h liljekonvaljer doftade, o c h fåg- Må v i dagligen, u n d e r d e t där lägges sten j a r n e s j ö n g o s å g l a d t, s o m h a d e ä f v e n d e p å s t e n o c h m u r a r n e stiga i h ö j d e n, u p p - f ö r s t å t t a t t g l ä d j a s offer d e t s k y d d a n d e s ä n d a l o f o c h b ö n till G u d f ö r a r b e t e t s n ä s t e, s o m h ä r b e r e d d e s åt s m å h j ä l p l ö s a framgång.
Ja, gifve G u d, att E u g e n i a h e m - människobarn.
Pastor W a d s t r ö m höll in- m e t alltid m å s t å p å k l i p p a n K r i s t u s!
» vigningstalet, nedkallande Guds välsignelse Efter e t t o c h e t t hälft år v a r b y g g n a d e n öfver d e sjuka barnen, deras vårdarinnor färdig o c h d e n högtidliga invigningen ägde o c h » d e l i d a n d e s f u r s t i n n a », s o m n u firade r u m d o n 2 o k t.
1 8 8 6 i n ä r v a r o af h. m i t e n af sina s k ö n a s t e h ö g t i d s d a g a r.
drottningen, prinsarne o c h prinsessan Eu- Och s å b ö r j a d e a r b e t e t i n o m d e t lilla hemmet.
B a r n e n s a n t a l v a r v ä l till e n b ö r j a n i c k e så stort, m e n deras hjälplöshet dess större.
O m hvilka skriande lidanden t a l a d e i c k e d e s s a b l e k a a n l e t e n, d e s s a för- krympta s m å l e m m a r!
Här såg m a n pue- k e l r y g g i g a s m å varelser, s o m m e d m ö d a s l ä p a d e s i g ö f v e r g o l f v e t, h ä r å t e r i g e n an- dra, s o m h o p p a d e på kryckor, o c h ännu a n d r a, s o m b l o t t k u n d e flytta s i g f r a m å t i rullstolar.
Här förekommo ock ohyggliga fistelsår, e k z e m o c h i d i o t i s m.
E n l i t e n flicka l e d af s v å r a s p a s m o d i s k a r y c k n i n g a r i h e l a k r o p p e n o c h h a d e e t t f ö r s k r ä m d t o c h oro- ligt utseende.
M a n sade, att d å h o n e n d a g s o m helt späd suttit p å sin m o d e r s arm, hade fadern k o m m i t h e m i berusadt tillstånd o c h öfverfallit m o d e r n m e d h u g g o c h slag, h v a r v i d d e n n a s ö k t s k y d d a s i g g e n o m att hålla barnet framför sig.
För- s k r ä c k e l s e n h a d e så v å l d s a m t a n g r i p i t d e n lilla, a t t h o n f ö r lifvet får b ä r a d e s o r g l i g a f ö l j d e r n a häraf.
M å n g a l i k n a n d e fall t o r d e o c k v a r a d e n h u s l i g a o r s a k e n till e n v e r k a n, s o m h ä r l i g g e r allt f ö r u p p e n b a r.
Idiotafdelningen af barnen företedde en, o m möjligt, ännu sorgligare anblick.
För- ståndets ljus s k y m t a d e här blott s v a g t fram o c h t a l e t s g å f v a e r s a t t e s e n d a s t af plåg- samma, oartikulerade ljud.
S m å barn m e d onaturligt stora h u f v u d e n, så t u n g a att kroppen ej f ö r m å d d e bära u p p d e m, måste v ä c k a det innerligaste deltagande.
Hvilken s j ä l f u p p o f f r i n g, h v i l k e n k ä r l e k f o r d r a d e s ej för a t t d a g från d a g k u n n a u t h ä r d a m e d å s y n e n a f allt d e t t a!
H ä r h a d e m ä n n i s k o - k ä r l e k e n i s a n n i n g e t t rikt fält f ö r sin verksamhet.
Den n y a lokalen visade sig snart n o g otillräcklig för de m å n g a ansökningar o m i n t r ä d e v i d h e m m e t, s o m i n g i n g o från alla d e l a r af l a n d e t, o c h d e t v a r ej lätt a t t m e d ett b l e k l a g d t n e j a f v i s a alla d e s s a b ö n e r.
E t t a n n e x till d e n f ö r s t h y r d a l o k a l e n a n - s k a f f a d e s o c h o r d n a d e s o c h tlere barn in- togos.
Under tiden arbetades m e d stor ifver f ö r å s t a d k o m m a n d e af ett eget h e m.
En större bazar inbragte en b e t y d l i g sum- m a, h v a r t i l l k o m m o årsafgifter s a m t s t ö r r e och mindre donationer.
M o t e n årlig af- gift af 8 5 0 k r o n o r e r h ö l l s ä l l s k a p e t f ö r E u - " • e n i a h a m m e t r ä t t i g h e t a t t f ö r all f r a m t i d g e n i e, s o m d ä r v i d s t r å l a d e af fröjd.
B e l ä g e n h e t e n af h e m m e t är s ä r d e l e s till- talande.
B y g g n a d e n ligger på en höjd, o m s l u t e n af b a r r s k o g.
N e d a n f ö r ser m a n på något afstånd Brunnsviken m e d dess leende stränder.
I n o m d e t t a h e m ö p p n a d e s i g n u f ö r frö- k e n af K l e r c k e r e t t ä n s t ö r r e v e r k s a m h e t s - fält, i d e t b a r n e n s a n t a l år från år till- växte.
R e d a n vid öfverflyttningen från S u n d b y b e r g u t g j o r d e d e 3 2.
V i k u n n a lätt tänka oss, hvilken tid o c h ansträngning s o m f o r d r a d e s, i n n a n allt b l e f o f d n a d t i n o m d e t nya hemmet.
Icke n o g att m ö b l e r n a s t o d o n y a o c h prydliga kring v ä g g a r n a o c h att s m å nätta sängar m e d hvita täcken g j o r d e s o f r u m m e n i n b j u d a n d e, allt d e t t a s k u l l e p å ett r a t i o n e l t s ä t t u n d e r h å l l a s o c h d e s j u k a barnen icke blott vårdas, utan äfven fostras.
L ä r a r e o c h l ä r a r i n n o r a n s t ä l l d e s l i k s o m flere sköterskor o c h en utvidgad tjänarepersonal.
H ä r i g e n o m tillväxte hushållet i betydlig g r a d, p å s a m m a g å n g a n t a l e t af b a r n e n u p p g i c k d e f ö r s t a å r e n till 6 0 å 7 0 o c h d e senare åren ända till &lt;S0.
Öfver hela detta stora hushåll skulle föreståndarinnan u t ö f v a t i l l s y n, s ö r j a f ö r e k o n o m i e n o c h bi- lägga s m å misshälligheter, s o m under så t ä l a m o d s p r ö f v a i i d e f ö r h å l l a n d e n lätt k u n d e uppstå.
Långa korridorer och trappor g j o r d e ock tillsynen än besvärligare för d e n, s o m skulle vara m e d öfverallt.
Malmström.
S t y r e l s e n s t a n k e är a t t g e n o m ö k a d t ut r y m m e v i n n a p l a t s f ö r ö f n i n g af h v a r j e - handa yrken, såsom skrädderi, skomakeri, s n i c k e r i, o.
s. v.
, allt efter b a r n e n s o l i k a f a l l e n h e t o c h krafter.
V i d b e h a n d l i n g e n af d e s s a b a r n m å s t e m a n j u alltid fästa afse- e n d e v i d deras svaghet, t y o m m a n äfven g e n o m o u t t r ö t t l i g o m v å r d n a d l y c k a s h o s en del ö f v e r v i n n a d e s v å r a s t e sjukdomsyttrin- g a r n a, kvarstå, alltid d e n k r a f t l ö s h e t o c h s v a g h e t, s o m g ö r a d e m o d u g l i g a, f ö r e t t i- h å l l a n d e eller m e r a a n s t r ä n g a n d e a r b e t e.
O c h f r å g a r m a n n u, h v a d d e t b l i f v i t af alla d e s s a b a r n, s o m v å r d a t s i n o m E u g e n i a - h e m m e t, s å s v a r a s, a t t e t t r i n g a fåtal ut- g å t t s å s o m f ö r b ä t t r a d e, a n d r a h a f v a åtoin- t a g i t s af f ö r ä l d r a r n e, sedan dessa på ett eller a n n a t sätt k o m m i t i b ä t t r e tillfälle att s j ä l f v a d r a g a f ö r s o r g o m d e m.
M å n g a ha b l i f v i t b o r t b u r n a i e n l i t e n s v a r t kista f ö r att g ö m m a s i e n o k ä n d graf.
M e n en och a n n a n af d e s s a l i d a n d e små, h a r d o c k f ö r e sin d ö d g i f v i t g l ä d j a n d e t e c k e n till e t t u p p - s p i r a n d e i n r e lif, s o m h e l t v i s s t skall k o m - m a till u t v e c k l i n g o c h m o g n a d i s t r å l a r n e från d e n e v i g a k ä r l e k e n s s o l.
D e t v a r d e r s å d t i s v a g h e t, m e n u p p s t å r i kraft.
Fler- talet af E u g e n i a h e m m e t s skyddslingar äro emellertid kvar under det hägnande taket, d ä r d e s m å v i n d d r i f n a f å g l a r n e f u n n i t en tillflykt u n d a n s t o r m a r n e o c h k y l a n där- utanför.
L i d a n d e t med d e m o c h a r b e t e t för d e m h a u n d e r t i d e n, i f ö r e n i n g m e d d e tillta- g a n d e åren, s å t ä r t p å f ö r e s t å n d a r i n n a n s krafter, a t t h o n i n n e v a r a n d e år k ä n t s i g m a n a d a t t b e g ä r a sitt e n t l e d i g a n d e från d e n p l a t s h o n, u t a n l ö n af m ä n n i s k o r, in- n e h a f t u n d e r alla d e s s a år.
D e t är d o c k icke utan saknad h o n lämnat dessa små, s o m h o n lärt s i g a t t ä l s k a a f honom, s o m tog sig an det ringa o c h föraktade i denna värld.
M å h o n under hvilans timmar ännu vederkvickas af h a n s fjufliga h v i s k n i n g: » H v a d I h a f v e n g j o r t e n af d e s s a m i n s t a, det hafven I gjort m i g!
» A f s k e d e t från E u g e n i a h e m m e t u n d e r l ä t - tades o c k f ö r h e n n e g e n o m v i s s h e t e n, a t t hon lämnat o m s o r g e n d ä r o m i g o d a hän- der, d å f r ö k e n Ebba Virgin n u s å s o m f ö r e - ståndarinna öfvertagit d e n s a m m a.
L.
S.
E n särskild t i l l b y g g n a d för idioterna har under senare åren tillkommit, p å s a m m a g å n g styrelsen funnit det bäst förenligt m e d h e m m e t s idé, att bland d e sjuka o o h van- föra barnen för framtiden icke vidare intaga i d i o t e r, d å f ö r d e m j u p å s e n a s t e t i d flere s ä r s k i l d a h e m u p p r ä t t a t s.
E t t isoleringshus,- för d e n h ä n d e l s e n å g o n e p i d e m i s k u l l e ut- bryta bland barnen, har o c k blifvit uppfördt.
Ar 1 8 8 7 började en slöjdskola i n o m hem- met, där d e barn, s o m varit m o t t a g l i g a för u n d e r v i s n i n g, g j o r t g l ä d j a n d e f r a m s t e g i alle- handa handaslöjd.
F ö r n ä r v a r a n d e stå, t v i i n n e n y b y g g n a d e r under arbete.
D e n e n a e n t i l l b y g g n a d af själfva h u f v u d b y g g n a d e n, afsedd att k u n n a i n r y m m a ä n n u ett femtiotal barn.
D e n andra en t i l l b y g g n a d af e k o n o m i b y g g n a d e n, s o m l ä n g e v a r i t af b e h o f v e t p å k a l l a d.
D e s s a b y g g - n a d e r h o p p a s m a n få f ä r d i g a till h ö s t e n 1 8 9 6.
.Sensommar.
iBforr var min kärlek lik en ljungelds flamma, Som ur passionens mörka moln bröt fram, 3 \, u väcks den lätt, men slocknar i det- samma, kornblixt blott, hvars sken du knappt förnam.
I D U N IH!
) 5 vPorr var den julisolen lik, som låter ILn blomsi ' erskörd stå upp i skuggrik park, 3x,u %tt utan mål den fladdrar fram och åter norrsken blott utöfver frusen mark.
Qif mig cn enda solvarm dag tillbaka, •Låt lin cn blommas kalk slå ut för mig, " Och troget vill jag öfver henne vaka, %y nu hon ensam skall bli allt för mig!
(fDc gamla tankar blifva an mig trogna, ' öm stilla karlek drömmer jag ju än, ' ö, låt ett enda ax i skörden mogna, u ' érr ' n här järns lic svingas öfver den!
Gustaf Meyer.
% NÄR " ÄNGLAVAKTEN " SVIKER.
" FFF u h å l l e r e n b a r n u n g e p å att g e s i g * - fX n e d i g a t a n, » s a d e e n h e r r e i v å r t s ä l l s k a p o c h p e k a d e p å ett s n e d t e m o t vår v å n i n g l i g g a n d e hus.
Vi riktade våra blickar dit.
Utanför por- ton s t o d e n s k ä r s l i p a r e i full s y s s e l s ä t t n i n g o c h o m r i n g a d af e n skara u n g d o m a r.
Ett så i n t r e s s a n t s k å d e s p e l, s o m d e t h e l a u t - g j o r d e, k u n d e i c k e g ä r n a u n d g å att b l i b e - k i k a d t ä f v e n o f v a n i f r å n: d ä r l å g i ett ö p - pet f ö n s t e r t v å t r a p p o r u p p m e d m e r än halfva k r o p p e n u t e p å f ö n s t e r b l e c k e t e n Hicka o m tre å f y r a år.
» Nu kafvar h o n sig ändå längre ut, » a n m ä r k t e herr X.
, » n u.
.
.
n u g e r h o n s i g visst i v ä g.
.
.
» » N e j, för G u d s skull, s ä g i n t e sä, K a r l!
» u t b r a s t h a n s fru r y s a n d e o c h s t i r r a d e ån- g e s t f u l l t p ä d e n lilla k r a f l a n d e v a r e l s e n.
» H u d å — j a g vill i n t e s e d i t!
» n ä s t a n k v a d f r ö k e n E m m a o c h s l o g h ä n d e r n a för ansiktet.
» N e j, j a g härdar inte ut den s y n e n!
» s a d e fru X.
l å g n i ä l d t, m e n m e d flämtande andedräkt.
» F o r t!
M a n m å s t e s p r i n g a öf- ver o c h u n d e r r ä t t a m o d e r n — åh, e n så- d a n m o r, en s å d a n m o r.
.
.
!
» » V ä n t a litet, » afbröt herr X.
, alltjämt i a k t t a g a n d e b a r n e t s r ö r e l s e r, » n ä — n u är f a r a n ö f v e r, flickan k r y p e r in i g e n.
.
.
» » F a r a n ö f v e r.
.
.
j a, f ö r d e n här g ä n - g e n, » p u s t a d e fru X.
u t efter sin s i n n e s - s k a k n i n g, » m e n t ä n k p å alla k o m m a n d e tillfällen!
N o g b o r d e m a n ä n d å g ö r a hen- n e s m o r eller n å g o n a n n a n a n h ö r i g e n all- varlig f ö r e s t ä l l n i n g.
.
.
» » O c h bli a f s n ä s t, » inföll h e r r X.
l a k o - niskt.
» K a n h ä n d a d e t, m e n h u r d e t är, så g ö r alltid e n v ä n l i g v a r n i n g från u t o m s t å e n d e n å g o t till, s e d a n d e n f ö r s t a f ö r a r g e l s e n öf- v e r i n b l a n d n i n g e n g å t t ö f v e r o c h eftertan- ken börjar röra p å sig.
M a n har både rätt o c h s k y l d i g h e t att här i n g r i p a.
» » J a v i s s t, o c h m a n k a n väl b e g ä r a att få s i n a n e r v e r s k o n a d e, » m e n a d e f r ö k e n E m m a förtrytsamt.
Herr X.
drog något på munnen.
» D e t är i n t e litet v i k t i g t, d e t!
— M e n a n t a g n u, att m a n i d e t t a e n d a fall v e r k - l i g e n u t r ä t t a d e n å g o t g o d t — l i v a d skall m a n g ö r a f ö r att h i n d r a alla d e s s a a n d r a o l y c k o r af s a m m a s l a g, h v a r o m vi n ä s t a n d a g l i g d a g s läsa i t i d n i n g a r n a?
» » G o d t, att n i a n k u n d e r ä d d a å t m i n s t o n e ett lift » i n v ä n d e fru X.
» M e n j a g säger l i k a s o m d u: l i v a d skall m a n göra för att h i n d r a alla d e s s a o l y c k o r, s o m till s t ö r s t a delen härröra ur m ö d r a r n a s l i k g i l t i g h e t?
D å d e tidt o c h ofta läsa tidningarna, hur d e n o c h d e n f e m - eller s e x å r i n g e n s t ö r t a t n e d i g a t a n g e n o m ett f ö n s t e r, s o m oför- s i k t i g t l ä m n a t s ö p p e t u n d e r d e n lilles en- s a m h e t, är d e t o f a t t l i g t, att d e ej häraf t a g a v a r n i n g för s i n a e g n a s m å t t i n g a r s del.
D e b o r d e v ä l g e n o m e x e m p l e n af allt tä- t a r e o l y c k s f a l l till sist fått en s å d a n s k r ä m - sel, att i n t e en e n d a o l y c k a i d e n v ä g e n v i d a r e tillätes inträffa.
» T i l l å t m i g g ö r a ett p a r a n m ä r k n i n g a r, » s a d e e n ä l d r e m a n, s o m hittills u n d e r tyst- nad hört på.
» E n m y c k e t s t o r d e l af d e k v i n n o r, i n o m h v i l k a s s a m h ä l l s k l a s s d e flesta af d y l i k a o l y c k o r inträffa, t o r d e k n a p p t h a t i d att l ä s a e n t i d n i n g, d e h a i c k e t i l l g å n g till e n s d e n b i l l i g a s t e, eller d e i n t r e s s e r a sig i c k e alls f ö r t i d n i n g s l ä s n i n g, o c h m e d deras män förhåller det sig nära n o g på s a m m a s ä t t; p å sin h ö j d ö g n a d e f l y k t i g t g e n o m bladet och g l ö m m a under dagens id b v a d d e h a läst.
Därför ha hvarken h u s t r u r n a eller d e r a s m ä n d e t r i k t i g a b e - greppet o m den omfattning, de omtalade o l y c k s f a l l e n tagit.
A f alla, s o m u n d e r e n l ä n g r e t i d inträffat, h a d e, m e s t k a n s k e g e n o m h ö r s ä g n e r, b l o t t r e d a p å n å g r a få o c h f ä s t a i n g e n v i d a r e u p p m ä r k s a m h e t där- v i d, d å d e t är s a k e r, s o m i c k e r ö r a dem och deras familj.
D e få j u s t a l d r i g n å g o n r ä t t k r a f t i g t u p p i y c k a n d e a n l e d n i n g att öf- verväga satsen: » i dag dig — i m o r g o n mig! » O m i en s m å s t a d en b a r n u n g e s k u l l e falla i g a t a n, k o m m e s ä k e r t h e l a s a m h ä l l e t i r ö r e l s e, m e n i e n s t o r o c h in- t e n s i v t liflig s t a d s o m S t o c k h o l m, d ä r n y a händelser o c h intryck i snart sagdt hvarje m i n u t aflösa h v a r a n d r a, försvinna dylika t i l l d r a g e l s e r i m ä n g d e n af a n d r a m e d s t ö r r e dimensioner.
D e äro, trots s l u t s u m m a n s s t o r l e k, sä att s ä g a ä n d o c k f ö r g l e s t för- d e l a d e p å ett a l l t f ö r v i d s t r ä c k t folk- o c h h ä n d e l s e o m r å d e f ö r att gifva tillräckligt starka och varaktiga intryck.
Där en dy- lik o l y c k s h ä n d e l s e i c k e r e n t af är f ö r b i s e d d, är d e n i alla, fall g l ö m d o m n å g r a d a g a r, ja, o m några timmar.
D e k o m m a, ofta, d e t är s a n n t — m e n ä n d o c k alltför e n s t a k a, s å v ä l själfva t i l l d r a g e l s e r n a s o m m o t i v e n därom. » » E n s t a k a?
» u p p r e p a d e fru X.
» D e t fat- t a d e s b a r a, att d e t en v a c k e r d a g regnode barn i gatan.
.
.
» » E l l e r r a m l a d e ' uppgifter på förolyckade barn i h v a r j e f a m i l j i S t o c k h o l m.
» » Hur menar doktorn? » » J o, j a g t r o r o c h har l ä n g e t r o t t, att o m f a m i l j e m ö d r a r n a t i d t a l s p å en g å n g l ä s a o m n ä r m a s t f ö r e g å e n d e m å n a d e r s eller halfårs o l y c k s f a l l af d e t t a slag o c h så g o d t s o m b l e f v e t v u n g n a att l ä s a d ä r o m, s k u l l e en utomordentligt g o d verkan förspörjas.
Ur de dagliga tidningarnas årgångar kan m a n h o p r ä k n a ä n d a till s j u t t i o barnfall g e n o m f ö n s t e r p e r v i s s a år.
Utplockade på 3 6 5 dagar m e d tusentals skiftande händelser, g ö r a d e e j s y n n e r l i k effekt.
Men bunta i h o p d e m t. e x.
h a l f å r s v i s, låt t r y c k a af e n 27ö t r e t t i o, f y r t i o n o t i s e r efter h v a r a n d r a p å e n e n d a lista, o c h s p r i d d e n i e n 3 0 eller 4 0 t u s e n e x e m p l a r b l a n d S t o c k h o l m s alla fa- m i l j e r!
S k i c k a s o m s a g d t h v a r j e halfår u t e n s å d a n r e s u m é, o c h j a g tror, att d e n s k a l l v e r k a m y c k e t g o d t f ö r v ä c k a n d e t af o v a k s a m m a mödrars eftertanke.
En och a n n a n a n g r i p a r e u t r ä t t a r ej m y c k e t, m e n k o m m a de i samlad trupp, kunna de m ö j - l i g e n t i l l f o g a l i k g i l t i g h e t e n ett s v å r t n e d e r - lag.
Jag föreställer m i g, huru olika d e n n a envist återkommande, oundvikliga rapport till e n b ö r j a n k o m m e r att m o t t a g a s.
På somliga torde den strax verka m e d öfver- v ä l d i g a n d e kraft till v a r n i n g f ö r f r a m t i d e n, a n d r a k o m m a att, f r ä s a n d e af f ö r a r g e l s e, slunga u n d a n den m e d ett: » j a g behöfver inte ta, e m o t s å d a n t här — d e t a n g å r i n t e m e j!
» — f ö r att o m e n s t u n d s e n a r e af n y f i k e n h e t t i t t a litet p å d e n!
D e t b e h ö f s b a r a så m y c k e t till e n b ö r j a n: ett frö till e f t e r t a n k e är d ä r m e d ä n d o c k u t s å d t.
Var l u g n f ö r, att k v i n n o r n a, t r o t s m ö j l i g h a r m i f ö r s t o n e, ä n d å till sist l ä s a d e n från b ö r - j a n till s l u t o c h t a g a i n t r y c k af d e t var- ningsdigra innehållet.
— » Åh, herre G u d, att d e t är så m å n g a p å så k o r t t i d!
» tor- d e m e r ä n e n t a n k f u l l t u t r o p a.
» H v e m kun- d e tro d e t!
» K o m m e r l i s t a n till p e r s o n e r, s o m h a f v a allt f ö r s t o r o m v å r d n a d o m s i n a b a r n för att behöfva, v a r s k o s p å e l ä n d e t, t o r d e d e för d e t g o d a s y f t e t s skull m e r ä n gärna ursäkta dess ditkomst.
Och livad beträffar d e f a m i l j e r, d ä r o l y c k o r n a j u s t h ä n d t, k u n n a o c h b ö r a d e s s a af g r a n n l a - genhetsskäl förbigås vid listornas kringsän- dande.
D e t t a låter s i g lätt g ö r a m e d led- n i n g af d e r a s i n o t i s e r n a u p p g i f n a n a m n och adresser.
Den s t e n e n p å b ö r d a, s o m b e s t å r i e n n y e r i n r a n till a n d r a o m d e t i m a d e o l y c k s f a l l e n, få d e v ä l tåla, d å d e r e d a n fått tåla d e n i t i d n i n g a r n a.
— S ä en a n n a n s a k: h v e m b e s t y r o m d i s t r i b u - t i o n e n?
P o s t v e r k e t k n a p p a s t, d e t b l e f v e för dyrt, m e n enskilda, pålitliga kolportörer, s o m m o t e n e n m y c k e t r i m l i g afgift s k u l l e å t a g a s i g att s p i d a l i s t o r n a i h v a r e n d a lä- g e n h e t i h u f y u d s t a d e n.
— O c h till s i s t: h v e m s k a l l b e s t å k o s t n a d e r n a, h v e m skall g ö r a i n s a m l i g e n af u p p g i f t e r n a?
D e t s e n a r e s k u l l e h v i l k e u h y g g l i g k a r l s o m helst, s o m j a g b a d d ä r o m, å t a g a s i g g r a t i s p å ett b e - sök i n å g o n d a g l i g tidnings redaktion, där h a n k u n d e v e r k s t ä l l a a f s k r i f t e r n a ur en s. k. t i d n i n g s l i g g a r e.
Beträffade k o s t n a d e r n a för s ä t t n i n g, p a p p e r o c h t r y c k n i n g t o r d e d e s s a p å s i n h ö j d g å till n å g r a o c h f e m t i o k r o n o r, k a n s k e m e r a, m e n i alla fall i n t e m e r a, än att m å n g e n e n s k i l d v ä l v i l l i g per- s o n, s o m i n t r e s s e r a t s f ö r s a k e n, s k u l l e åta- ga sig d e m.
Eller k a n s k e ä n n u s ä k r a r e n å g o n af v å r a m å n g a v ä l g ö r e n h e t s f ö r e n i n - g a r!
----- O m m i t t f ö r s l a g b e f u n n e s p r a k t i s k t o c h s a t t e s i v e r k e t, t r o r j a g n o g, att d e s s r e a l i s e r a n d e p å m ä n g a håll s k u l l e k ä n n a s som ett s v i d a n d e h u g g, m e n här g ä l l e r, » s l u t a d e d o k t o r n, » a t t m e d kraft sätta yxan.
till r o t e n p å d e t g a m l a o l y c k s t r ä d e t!
» Emy.
Uppmana edra bekanta att oförtöfmdt prenumerera på Idun för senaste halfåret, då rfe härigenom erhålla det intressanta och rikt illustrerade julnumret gratis.
IDUN 276 Välvilja.
Teckning för Iduii af S y l v i a.
P et var i en skymningsstund s o m fru Dyreli gjort sin inflyttning.
En o c h annan af de grannfruar, hvilka tagit flyttlasset m e d dess enkla bohag i skärskådande, hade funnit, att hon gjorde klokt som undvek dagsljuset, o c h innan man ens sett en skymt af den lilla änkan, visste man, att hon var en bekantskap, hvilken det icke var värdt att » Stå efter ».
Den nya hyresgästen delade samma förstuga som fru Haverman, och denna, som hade ovan- liga anlag för att ta reda på ställningar o c h för- hållanden, kände nogsamt till, redan innan ett dygn förflutit efter inflyttningen, att den unga änkan under sin mans lifstid sett bättre dagar.
Med sjukdom o c h död hade följt bekymmer, o c h om fru Dyrell icke lyckats få linnesömnad för butiker, så skulle hon jämte sina två små dött- rar säkerligen o m k o m m i t, ty h o n skulle kanske förr ha dött än anlitat den allmänna barmhär- tigheten eller någon asyls gästfrihet.
Fru Haverman kunde icke annat än rycka på axlarna åt en så malplacerad stolthet.
När man ej har välbärgade släktingar, som kunna bistå med råd o c h dåd, så är det bäst att » ta skeden i vacker hand », sade hon.
Visst hade man påstått, att fru Dyrell en gång i tiden haft en rätt vidsträckt o c h fin umgänges- krets.
Men man har nog reda på hvad en sådan är värd.
» Så länge min tunna rann, kände mig både kvinna och man ».
.
.
Ja, det är minsann icke från i går, man gjort den erfarenheten, att man gärna drar sig en smula för utfattigt folk, och summa summarum af hvad fru Haverman upp- snappat var således, att den stackars änkan, i denna snöda värld, icke hade någon annan än sig själf att förlita sig till.
Naturligtvis föll det fru Haverman icke in att vilja inregistrera fru Dyrell bland sina umgän- gesvänner, men en vacker dag inträffade mellan (lem ett visst närmande.
Detta steg till ett slags bekantskap skedde vid ett tillfälligt möte i trap- porna.
» Jag är själf barnlös, » anmärkte i förbigående fru Haverman, » men jag är mycket svag för så- dana bär småttingar, » och härvid strök hon med sin stora, feta hand öfver de små dyrellernas linhåriga hufvuden — en vänlighet, som helt o c h hållet öppnade den önnua moderns hjärta.
När de båda fruarna efter denna stund sam- manträffade, växlade de alltid några ord, och o m fru Dyrell icke kunde räknas till ett umgänge, » så kunde man j u alltid dra nytta af henne, på samma gång man gjorde den stackars männi- skan en tjänst, » tänkte fru 1 Iaverman, som hade rykte, o c h berömmelse af att vara en i högsta grad praktisk o c h förståndig person.
Till följd häraf dröjde det icke länge, innan fru Dyrell lick i uppdrag att förfärdiga en del linnepersedlar åt fru Haverman.
Denna beställning gafs o c h ut- fördes till ömsesidig belåtenhet, i det arbetsgif- verskan betingade ett pris som understeg det hon vanligtvis brukat erlägga o c h arbetstager- skan å sin sida fick mottaga högre betalning än den hon erhöll från butikerna.
Vid sömnadens afslutning blcf fru Dyrell för första gången införd i fru Hävermans förmak.
Den värda damen presiderade där vid en kaffe- bricka samt uppträdde för öfrigt m e d sin älsk- värdaste beskyddaremin o c h, då hon fann sin gäst ha ett undfallande o c h tillbakadraget sätt, så tyckte b o n, att hon pratat bort en rätt an- genäm stund.
» Det är inte värdt att sätta sig på sina höga hästar, » sade hon med en skämtsam nick, » håll därför till godo, » tillade hon Och räckte fru T&gt;y- rell en påse, som innehöll hembakade bullar åt småflickorna.
» Bry er inte o m att rodna, kära ni.
.
.
se så, se så, inga tacksägelser, » o c h m e d ett belåtet leende såg hon efter den bortgående, som aflägsnade sig med en känsla, liksom hade hon börjat gå för » livar mans dörr ».
Efter detta hände det emellertid ofta, att h o n till barnens förmån erhöll ätbara bevis på fru Havermans välvilja.
Men s o m h o n hade ett sinnelag, hvil- ket, utan att vara otacksamt, djupt kände san- ningen af: saligare är gifva än taga, så sökte hon som ett slags ringa ersättning i sin mån vara så tillmötesgående s o m möjligt.
Då således fru Haverman, s o m fortfor på sitt praktiska sätt att draga nytta af den lilla sömmerskan, därtill tyck- tes finna, att det var bekvämt att ha någon per- son i närheten, m e d hvilken man kunde utbyta tankar, så hände det ofta, att fru Dyrell blef in- bjuden till en liten kaffekonselj.
Fastän hon då mången gång måste ta natten till hjälp för att ersätta dagens försummelser, så ansåg h o n sig stå i så stor förbindelse till fru Haverman, att hon ständigt hörsammade hennes minsta vink.
Under de förtroliga stunder, som nu uppstodo, talade de båda fruarna icke allenast o m nutidens förhållanden, utan de berörde också förgångna dagar.
Att fru Haverman haft en del tusenden i arf samt många tillbedjare tor sina fötter, dolde hon icke.
Slutligen hade hon lyckliggjort herr Haverman, s o m å sin sida kanske icke helt o c h hållet lyckliggjorde henne.
Efter detta erkännande blef fru Dyrell kring- snärjd m e d frågor.
M e d ett förläget leende kunde hon ej förneka, att hon i sin första u n g d o m haft ett tycke, hvilket hennes pappa o c h m a m m a d o c k hade ogillat.
Den uppträdande friaren hade va- rit en obemedlad yngling, visserligen med frisk vilja att skaffa sig ett lefvebröd, men som för tillfället icke kunnat bjuda något annat än obe- stämda framtidsförhoppningar o c h utsikten till en långvarig förlofning.
Det hade visserligen kostat henne många stri- der o c h tårar, då hon måste afsäga sig hvad hon då kallade » sin enda l y c k a », o c h hon hade tyckt, det var m e d krossadt hjärta som h o n dragit sig från affären, men hon var ju så godt s o m ett barn o c h.
.
.
Å h nej, h o n hade icke glömt!
.
.
.
Hon hade honom ännu i kär hågkomst.
Men då han i sin förtviflan reste till Amerika för att vistas hos en där bosatt farbror, så visste h o n att det varit ett farväl för lifvet.
Några år efter detta farväl hade hennes för- äldrar ifrigt påyrkat, att hon skulle gifta sig med herr Dyrell.
H o n hade aldrig ångrat den in- gångna förbindelsen.
Visserligen hade den på sista tiden medfört en mängd bekymmer, men under mannens lifstid hade hon fört ett lyck- ligt lif.
Fru Haverman framstötte ett tvifvelaktigt h m!
.
.
.
» Som fästmän bära de oss på sina hän- der, » sade hon, » men s o m äkta män ha de intet emot att ha dem fria för att begå idel dår- skaper.
Äktenskapet består af ramlade illusio- ner.
.
.
och ni, s o m många andra, har nog inte alltid haft skäl att rosa marknaden? » » Jag tror mig alltid ha haft skäl att vara nöjd, » svarade den_andra m e d en vacker blick.
» Alltid?
A r det inte bra m y c k e t sagdt? » Den unga änkan, som gärna i lugn ville sörja salig Alfred, sakkade nekande sitt hufvud.
» Om den döde inte annat än godt! » svarade hon m e d ett så bestämdt tonfall i sin löst, att fru Haverman icke fann vidare intresse af att beröra äktenskapsfrågan.
Men det fauns i stäl- let så många andra ämnen, hvilka voro rent af outtömliga, och främst bland d e m grannars o c h vänners görande o c h låtande.
Härvidlag orerade fru Haverman utan ringaste motsägelser samt hade nöjet att yfvas öfver fina bekantskaper och så att säga flyta ofvanpå samt var för öfrigt mycket nedlåtande och välvilligt stämd m o t den lilla ringa och obetydliga fru Dyrell.
» Nu ha vi snart Kristinadagen, » sade hon en gång.
» Den infaller just på en tid, då man m e d öfversteprästen i ' Sköna Helena ' kan säga: för m y c k e t blommor! » Fru Dyrell rodnade.
H o n hade just tänkt på en förtjusande bukett, med hvilken hon ville uppvakta Kristina, o c h h o n framkastade ett Jialf- högt: » A t den som har allt är inte lätt att finna en passande gåfva. » » Så säga a l l a.
.
.
» Förra året hade en af hen- nes bekanta till en förströelse i ensamheten ve- lat ge henne en hund — så dumt o c h b a r o c k t!
.
.
.
Denna present skulle ju medföra kostnader, be- svär o c h förargelse.
M e n en liten fågel.
.
.
till exempel en kanariefågel, s o m man kunde roa sig m e d att göra tam.
V i d hvarenda drill skulle hon tänka på gifvaren.
.
.
En gul fågel i en glän- sande bur, p r y d d med friskt g r ö n t.
.
.
detta vore en gåfva, s o m hon skulle värdera.
M e n ingen vore henne n o g tillgifven att tänka på att göra henne en dylik fröjd.
.
.
troligtvis ingen!
Efter detta, kände fru Dyrell icke någon ro i sin själ.
Vakande eller sofvande plågades hon af tanken på den där kanariefågeln.
Dag efter dag under månadei hade hon för egen del gjort några försakelser för att af spa- rade penningar köpa nya skodon åt barnen.
Skulle h o n ha kraft att ta bort ännu fiere tim- mar af nattens s ö m n?
Att lefva på en ännu större förknappning för att bli i tillfälle ersätta de besparingar hon redan gjort, därest dessa 1895 skulle användas till en omtyckt present åt en viss Kristina?
Ja, hon ville o c h måste visa fru Haverman att.
.
.
men hon gaf sig icke tid till vidare re- flektioner.
H o n förstod att vara erkännsam, o c h hur undfallande hon än var, hade h o n en viss stolthet.
» Gåfvor o c h gengåfvor, » tänkte h o n och skyndade från södra stadsdelen till den norra, där man annonserat o m: fåglar till salu.
Efter mycket prut blef köpet afslutadt att till passande dag öfversändas åt fru Haverman .. hvarpå fru Dyrell öfver Skeppsbron direkt begai " sig på hemvägen.
Härunder hade h o n snart nått Räntmästartrappan, där hon bland passagerarna från Djurgården såg en herre k o m m a springande- i land och nu vid hennes åsyn stannade s o m förstenad.
» Mia, käraste Mia! » Han hade plötsligt återfått tal- o c h rörelseförmåga, o c h i del han fattade hennes händer, s o m i detta ögonblick maktlösa fallit utmed hennes sidor, tillade lian.
» Så jag har sökt att få reda på d i g.
.
.
du o c h din man vistas då inte i H a m b u r g?
» » Min man.
.
.
h a n?
.
.
.
» » Han? » » Är död, » hviskade hon med darrande, färg- lösa läppar.
» Det var en kusin till Alfred, s o m med sin familj, förra året, flyttade härifrån.
.
.
Att du kände igen mig, kära Janne.
.
.
» » När man ständigt har dig i tankarna, är det väl inte så underligt. » » Aldrig i lifvet », sade hon o c h besvarade hans leende, » trodde jag mig få återse d i g!
.
.
.
» Det dröjde icke många veckor, innan herr Janne W i d é n s o m sin hustru hemförde den enda kvinna han någonsin älskat.
Han var icke längre en medellös yngling, då han återvände till fäderneslandet, utan g e n o m arf efter farbrodern o c b egen omtänksamhet en rik man.
För den gynnsamma växlingen i sitt öde ansåg fru W i d é n sig uteslutande ha fru Haverman att tacka.
T y utan ett visst u p p k ö p, skulle hon n o g aldrig gjort det ödesdigra mötet, o c h fru Haver- man mottog med nöje de tacksamhetsbevis, som ägnades henne.
Men när lilla fru W i d é n i eget ekipage körde från den närbelägna, nyligen inköpta egendomen, där de nygifta uppslagit sina bopålar så — ja, man är ju icke mer än människa!
— så såg hon på ståten m e d en känsla, s o m o m hon fått en nagel i ögat.
Men hon var d o c k nog älskvärd att m e d öppen famn ta emot sin f. d. protegéé och för första gången behandlade hon henne som en jämnlike.
Till alla, s o m ville höra därpå, sade hon sedan, att hon kände en oerhörd glädje öfver att se den stackars människan fått bättre dagar.
Ty hon visste, att o m det icke hade funnits en viss välvillig varelse — namn ville hon förtiga — som ömmat för o c h hjälpt o c h understödt den lilla änkan o c h hennes linhåriga småttingar, så skulle de vid det här laget vandrat omkring med stal i hand i stället för att åka efter egna hästar .. Och alla, s o m hörde dessa ord, sågo upp m o t taket och nickade sedan betecknande mot fru Haverman — det var ju en gammal känd sak, att hon öfvade barmhärtighet.
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
V. Om våra födoämnen.
Några allmänna synpunkter af Professor Robert Tigersteclt.
(Forts.) A n t a g a vi, att den mängd i matsmältnings- apparaten tillgodogjord ägghvita, som en full- vuxen kroppsarbetare dagligen behöfver, upp- går till endast 90 g m, så behöfde han af groft rågbröd (mjukt med 8 % ägghvita, hvaraf ' Vt o i c k e tillgodogöres i tarmen) 1607 g m o c h af ärter (det på ägghvita rikaste af våra vegeta- biliska födoämnen med 22 % ägghvita, hvaraf
1895 7 J O icke tillgodogöras i tarmen) 584 g m.
Men vi förtära icke ärterna torra, utan i form af mos eller soppa.
V i d ärtmosets tillredning- ökas volymen genom upptagande af vatten, så att den färdiga maträtten k o m m e r att väga omkring 2000 g m.
Hvilken människa kan hålla ut m e d att dagligen förtära 1600 gm mjukt bröd eller 2000 g m ärtmos?
Det är således nödvändigt att genom ani- maliska födoämnen fylla en del af kroppens ägghvitebehof.
Detta hafva i själfva verket åtskilliga vegetarier insett: de förtära visser- ligen icke kött, men medgifva ägg, mjölk o c h mejeriprodukter.
Men då är födan icke mera en rent vege- tabilisk; ty då ingå j u i densamma både ägg- hvita o c h fett från djurriket.
H v a d särskildt ägghvitan beträffar, utgör j u ost ett på den- samma synnerligen rikt födoämne.
O c h i smör och mjölk kan j u erhållas allt det fett, krop- pen behöfver.
M o t denna form af vegetarism kan därför ur näringslärans synpunkt inga principiela in- vändningar göras — förutsatt att mängden af ägg, mjölk, smör o c h ost icke tages alltför liten.
Frågan gäller då egentligen endast o m vi skola förtära kött eller icke.
M e d kött för- stå vi här icke allenast köttet af nötkreatur, utan äfven musklerna (köttet) af alla andra djurslag samt djurens inre organ, såsom lef- vern, äfvensom blod o c h alla slag af dessa ämnen framställda varor, såsom korf o c h annat dylikt.
M o t förtäringen af kött har man hufvud- sakligen anfört, att köttet innehölle en mängd ämnen, som på kroppen skulle verka skadligt.
A t t köttet kan innehålla för hälsan skad- liga beståndsdelar förnekas af ingen.
Tvärtom är det just denna omständighet, som fram- kallat det allt bestämdare framträdande yrkan- det på en effektiv köttkontroll genom offentliga slakthus.
D ä r e m o t finnes intet spår till bevis för att ett ordentligt kött i allmänhet skulle vara skadligt.
Har en människa en alldeles afgjord motvilja mot att förtära kött, så finnes j u ingen anledning att tvinga henne därtill.
Likaså kan kött vid vissa sjukliga tillstånd verka skadligt, o c h slutligen måste det med- gifvas, att en alltför riklig förtäring af kött kan hafva en ogynnsam inverkan på kroppen.
Men dessa omständigheter o c h andra m e d dem likartade, som möjligen ännu kunna fram- dragas, äro likvisst icke af den art, att de på något sätt skulle motivera köttets uteslutande från raden af våra födoämnen.
Tvärtom böra vi uppfatta det som en välgärning för män- niskan, att hon icke i likhet med en mängd djur är hänvisad endast till en enda bestämd grupp af födoämnen, utan kan från många olika håll välja sin föda.
Endast härigenom har det blifvit möjligt för människan att un- derlägga sig hela jorden, från ekvatorn till närheten af polerna.
Huru skulle en eskimå kunna lefva utan k ö t t?
M e n vi behöfva icke gå så långt som till denna mänsklighetens längst m o t norr framskjutna utpost, för att inse köttets utomordentliga betydelse såsom födoämne, då vi j u hafva de mest talande exempel på nära håll.
Huru skulle en god del af vår fattiga befolkning kunna taga sig fram, o m de icke i sill och strömming o c h fläsk finge billiga, men på samma gång m y c k e t nä- rande f ö d o ä m n e n?
T y det går som sagdt m y c - ket väl an att af vegetabiliska födoämnen jämte ägg, mjölk, smör o c h ost sammansätta en föda, som tillfredsställer näringslärans alla anspråk — men en sådan föda är jämförelsevis dyr och IDUN 277 fattigt folk har icke råd att kosta på sig så mycket, Korteligeu, det finnes ingen orsak, hvarför en frisk människa skulle afsäga sig bruket af ett genom sin halt af ägghvita o c h fett, samt genom sin tilltalande smak o c h sin mångsidiga användning så utmärkt födoämne som köttet.
fallet, finge vi dock lof att vid anordnandet af vår föda taga hänsyn till densamma, ty en så djupt ingrodd inbillning eller ovana som den ifrågavarande är näppeligen möjlig att utrota.
Saken förhåller sig emellertid icke alls på det viset; tvärtom kunna vi utan svårighet ådagalägga, att njutningsmedlen i själfva verket äga en stor fysiologisk betydelse.
O m vi efter alla konstens regler skulle sam- mansätta en föda, som i tillräcklig mängd o c h i riktigt inbördes förhållande innehölle ren ägghvita, rent fett, rena kolhydrat, samt mi- neraliska beständsdelar och vatten så m y c k e t kroppen behöfver, så skulle denna likvisst icke tilltala oss, o c h vi skulle icke i längden kunna hålla ut med den.
Orsaken härtill ligger däri, att en sådan föda vore alldeles smaklös.
Det är således nödvändigt att födan jämte sina nä- rande beståndsdelar äfven innehåller ämnen, hvilka, utan att själfva utgöra några närings- ämnen, skänka åt födan en lukt o c h en smak, som göra att vi förtära densamma med nöje.
D e närande beståndsdelar, som vi intaga med vår föda, skola i våra matsmältningsverktyg undergå en förvandling, som gör d e m lämpliga att öfvergå till blodet.
Denna förvandling åstadkommes hufvudsakligen genom den kemi- ska inverkan, som matsmältningsvätskorna utöfva på näringsämnena.
Man sammanfattar alla sådana ämnen under det gemensamma namnet njutningsmedel.
1 dagligt tal förstår man m e d njutningsme- del egentligen endast sådana ämnen, som på vårt nervsystem utöfva en stimulerande inver- kan, således framför allt sprit, tobak, kaffe och te.
Såsom redan af nyss anförda defini- tion framgår, fäster näringsläran en helt annan betydelse vid detta namn.
R å t t kött har föga smak och en lukt, som icke alls är behaglig.
E n väl stekt biffstek smakar däremot förträffligt o c h redan dess lukt låter det vattnas i munnen på oss, d. v. s. framkallar afsöndring af spott.
V i d stekningen har således köttet undergått en förändring: under värmens inverkan hafva i köttet bildats vissa ämnen, som saknas i det råa köttet.
Dessa ämnen äro njutningsmedel.
E n ogräddad deg till vanligt franskt b r ö d har en fadd smak o c h det faller oss icke gärna in att tillfredsställa vår hungerkänsla genom förtäring af en sådan.
D e t nyss gräddade brö- det är däremot ytterst läckert.
Här, likasom i nyss anförda exempel, har genom tillredningen alstrats njutningsmedel.
Till njutningsmedlen höra således i främsta rummet ämnen, som äga en oss tilltalande lukt och smak, o c h hvilka bildas vid tillredningen af maten.
I allmänhet tillsätta vi vid matens tillred- ning eller vid dess servering kryddor, såsom peppar, pepparrot, lök, kanel, ingefära, senap, o. s. v.
, o. s. v. Dessa äro intet annat än njutningsmedel, af sedda att göra födan mera smaklig.
Hvarför salta vi m a t e n?
Frågan förefaller att vara enkel nog, då vi j u veta att kroppen behöf- ver koksalt för sitt underhåll, o c h att koksaltet sålunda är ett näringsämne.
M e n så mycket salt, som kroppen strängt taget behöfver, finnes nog i vår föda, utan att vi salta den.
Men vi salta maten för smakens skull.
Koksaltet är således i de, mängder, i hvilka vi förtära det, väsentligen ett njutningsmedel.
E n annan m y c k e t använd vara är likaledes på en gång ett näringsämne o c h ett njutnings- medel, nämligen sockret.
Sockret tillhör såsom vi sett kolhydratens grupp och har samma nä- ringsvärde som andra till samma grupp hö- rande ämnen.
M e n det skiljer sig från dessa genom att det äger en smak, som i hög grad tilltalar oss.
D e t är således också ett njut- ningsmedel.
M a n vore kanske frestad att säga, att b e - hofvet af njutningsmedel endast utgör en in- billning eller en ovana.
Ä f v e n o m så vore Matsmältningsvätskorna bildas af körtlar, som matsmältningsrörets väs dels finnas dels utanför densamma.
Till dessa körtlar höra mun- spottkörtlarna, som afgifva munspotten, kört- larna i magsäckens inre hinna, som bilda mag- saften, bukspottkörteln, i hvilken bukspotten tillverkas, lefvern, som afsöndrar gallan.
D e n första mera omfångsrika kemiska för- ändring, som födan undergår, äger rum under magsaftens inverkan i magsäcken.
I magsäc- ken afsöndras likvisst icke magsaft ständigt och jämt, utan i allmänhet endast då en sådan behöfves, d. ä. efter förtäring af föda.
Nu ligger betydelsen af njutningsmedlen just däri, att de förmå framkalla en liflig afsöndring af magsaft, likasom de j u också framkalla en lif- lig spottafsöndring, hvilken sistnämda icke hel- ler saknar betydelse, så till vida som spotten är m y c k e t viktig för att sväljningen skall för- siggå med lätthet.
För öfrigt kunna vi också hos djuren iakt- taga företeelser, som tydligen ådagalägga, att ett b e h o f af njutningsmedel verkligen förefin- nes.
O m man nämligen vill bibringa ett djur, t. ex. en hund, en alldeles smaklös föda, sam- mansatt af urtvättadt kött, fett o c h stärkelse, så förtär djuret icke denna, utan att med våld tvingas därtill.
(Forts.) Falska mynt.
fplllet en finns hel h o p saker, hvilka äro fg|y|g, o b e h a g l i g a f ö r o s s att h ö r a o c h lära, så l ä n g o v i ä r o m ä n s k l i g a o c h f ö l j a k t l i g e u o f u l l k o m l i g a v a r e l s e r.
V i ha att v ä l j a e m e l - l a n • att h ö r a t a l a s o m v å r a fel o c h s v a g h e - t e r — o c h m å d ä r v i d i h å g k o m m a s, att ett u p p t ä c k t o n d t är till h ä l f t e n b o t a d t — o c h att i n v a g g a o s s i d e n f a l s k a föreställnin- g e n, att v i ä r o så s k i c k l i g a, d u g l i g a, v ä l - uppfostrade, intelligenta och högsinnade, s o m v i b ö r a v a r a eller k u n n a b l i f v a, s a m t i d e n n a inbillning göra oss löjliga.
I n g e n t i n g är så l ö j l i g t o c h så f ö r r ä d i s k t s o m ett litet k o t t e r i f ö r i n b ö r d e s b e u n d r a n.
M ä n n i s k o n a t u r e n s s j ä l f v i s k h e t d ö l j e r s i g un- der det h o n n n g s ö t a talet o c h det förbind- liga l e e n d e t, o c h i n g e n är så lätt s å r a d i sin egenkärlek s o m dessa » h y p e r a i m a b l a » m ä n n i s k o r: d e tåla k n a p p t att h ö r a t a l a s o m o s t a n v i n c l e n, d ä r f ö r att d e n b l å s e r från d e r a s håll.
D e af v å r a v ä n n e r, s o m s ä g a o s s san- n i n g e n af h j ä r t a t, ä r o d e b ä s t a, m e s t själf- uppoffrande o c h trogna, vi äga.
När det är n ö d v ä n d i g t eller b e h ö f l i g t, u p p l y s a d e o s s o m s å d a n t, s o m är o b e h a g l i g t f ö r o s s att h ö r a, o c h d e t k a n v a r a s v å r a r e f ö r d e m a t t g ö r a d e t ä n att l å n a o s s s i n sista se- del.
Å andra sidan m å det j u erkännas,
IDUN 278 att d e t äfven finnes e n h e l d e l ö f v e r d r i f n a obehagligheter, hvilka ej innehålla mera sanning än d e lögner, v i kalla smicker.
A t t y t t r a s å d a n a är h v a r k e n e t t v ä n s k a p s - p r o f eller e n f ö r t j ä n s t.
Mitt syftemål b ö r vara,, lika litet a t t m i s s h a g a s o m a t t b e - haga, utan blott o c h bart att säga, h v a d s o m är, o c h u n d v i k a a t t s ä g a h v a d s o m i c k e är.
N ä r m a n b e g ä r b r ö d, skall j a g icke räcka m i n t o m m a h a n d, ej heller en i fint s i l k e s p a p p e r i n l a g d s t e n.
orientalen har sin.
A t t g ö r a jämförelser m e l l a n e n v a c k e r s v e n s k a o c h e n » snedögd » d o t t e r af K i n a eller J a p a n är s å h o p p l ö s t, j a, till o c h m e d r i s k a b e l t, a t t j a g e n d a s t m e d stor tvekan vågar g e m i g in p å detta ä m n e — p å f ö r h a n d b e d j a n d e o m alla m i n a värderade läsarinnors b e n ä g n a öfverseende för d e m i s s u p p f a t t n i n g a r, till h v i l k a j a g torde k o m m a.
V i s k u l l e e j f ö r allt i v ä r l d e n v i l j a s ä t t a i o m l o p p falska m y n t.
M e n vi b l y g a s ej att d a g l i g e n s ä t t a i o m l o p p f a l s k a o m d ö - m e n o c h falt s m i c k e r.
Ä r o v i e j d å i g r u n d o c h b o t t e n u t p r å n g l a r e af f a l s k a m y n t?
E t t h å r d t tal d e t t a, m e n a r n i.
J a, v i h a blif- vit s å pretiösa, att v i k n a p p t v å g a tala o m att m e r i d i a n e n s k ä r e k v a t o r n f ö r a t t i c k e m ö j l i g e n s å r a a n t i n g e n e k v a t o r n eller m e - ridianen.
M e n l ö g n är d e n o s a n n i n g, s o m säges i afsikt att bedraga, o c h smickra mot- svarar på pricken d e n n a definition.
S o m b e k a n t är d e n ö s t e r l ä n d s k a k v i n n a n p å g r u n d af r e l i g i ö s a o c h b o r g e r l i g a l a g a r i r e g e l n f ö r b j u d e n a t t u t o m s i n h e r r e s eller faders hus visa sitt ansikte blottadt.
Detta försvårar naturligtvis skönhetsstudiet i v ä s e n t l i g g r a d f ö r därtill icke b e r ä t t i g a d e.
M e n äfven i länder, där d e t hårda » slöj » - systemet blifvit lag, kan e n u p p m ä r k s a m s k ö n h e t s f o r s k a r e d o c k n å g o n g å n g påträffa för h o n o m g l ä d j a n d e u n d a n t a g.
Så berättar b l.
a. e n r e s e n ä r i ö s t e r l a n d e t, m r E r n e s t B o w d e n, a t t h a n s t u n d o m l y c k a t s påträffa obeslöjade skönheter såväl p å orientaliska gator s o m i bazarer och — tempel, och h a n h a r s e d a n skrifvit m å n g a v a c k r a s a k e r o m d e s s a sina rara f y n d.
Inledningsvis omta- lar, h a n, a t t cirkassiskan — s o m hellre emi- g r e r a d e till T u r k i e t ä n b l e f e n r y s k u n d e r - såte — är, ä f v e n efter g o d a e u r o p e i s k a s k ö n - h e t s b e g r e p p, e n allt i g e n o m b e h a g l i g före- teelse.
A t t d e s. k.
georginskorna, s o m till- h ö r a e n af d e t a s i a t i s k a R y s s l a n d s k a u k a - siska stammar, äro b e r y k t a d e för skönhet, torde äfven vara bekant.
Och denna skönhet, skulle vara i ä n n u h ö g r e g r a d fängslande o m d e s s a k v i n n o r läte bli att så g o d t s o m emaljera sina fagra drag m e d e n h o p o h y g g - lighet i toalettväg.
M e n modet, det obe- vekliga m o d e t, föreskrifver äfven d e m sina stränga o c h bisarra lagar.
M a n har roligare för en stund m e d en smickrare ä n m e d e n person, s o m säger sin t a n k e r e n t ut, m e n d e n s e n a r e är e n b ä t t r e vän i längden.
E n fru, j a g k ä n n e r, ä g e r f ö r m å g a n att under samtalet säga en d e m e s t a n g e n ä m a o c h ä l s k v ä r d a saker.
M a n vore färdig att slå armen kring h e n n e o c h k y s s a h e n n e s h a n d till t a c k.
E n d a g för- klarade h o n helt oförbehållsamt, att h o n är f ö r t j u s t i a t t h ö r a a r t i g h e t e r, d e m å v a r a m e n a d e eller e j.
D e t k o m s o m e n kall dusch.
Efter e t t d y l i k t y t t r a n d e l ä r v ä l ingen v a r a dåraktig n o g att finna b e h a g i hennes söta ord.
M å e n h v a r lära u r s k i l j a d e n o ä k t a m e - t a l l e n, h u r u b l a n k d e n ä n m å v a r a, från den äkta!
M å vi uppskatta efter för- tjänst d e m, s o m gifva oss falska m y n t!
Men har du vänner, s o m bruka säga d i g s a n n i n g e n, s ö k b e h å l l a d e m!
A f stå e j från d e m, vore det än för deras vikt i guld!
A t t säga s a n n i n g är kärlek.
D e t t a är d e n karaktärens stora hemlighet, vi k v i n n o r be- h ö f v a lära.
S a n n i n g, ä f v e n i s m å t i n g, är d e n j o r d m ä n, i h v i l k e n k ä r l e k e n slår d j u p a r ö t t e r o c h v ä x e r till e t t s t o r t t r ä d.
L.
H.
J. Österländska skönhetstyper.
» D e t i l l b r i n g a », s ä g e r e n af d e r a s beskrif- v a r e, » e n h e l d a g i v e c k a n b a r a m e d a t t ba- da, d e t v i l l h ä r s ä g a m e d a t t m å l a anlets- dragen, svärta håret, ö g o n b r y n e n och ögon- fransarna, så g r u n d l i g t a t t d e t » s t å r s i g » till n ä s t a v e c k a s » b a d » - d a g.
» (!)
F r å n K a u k a s i e n till Ceylon ä r e n l å n g sträcka.
M e n m å n g a skiftande skönhetsty- p e r finnas u n d e r d e n n a ö s h ä r l i g a o c h s k u g - g a n d e l u n d er af p a l m e r, p l a t a n e r o c h an- dra t r o p i s k a t r ä d.
S ä r s k i l d t h a f v a f l i c k o r n a af Några anteckningar för Idun af A x e l E n.
* jj^tt tvista o m s m a k e n är j u a l d r i g v ä r d t, ' jfT o c h att t v i s t a o m d e n i n d i v i d u e l l a s k ö n - h e t s s m a k e n beträffande h v a d s o m är v a c k e r t eller m i n d r e v a c k e r t h o s d e t svagare k ö n e t, s o m j u ä f v e n k a l l a s d e t täcka k ö n e t, är m i n s t s a g d t — o r i d d e r l i g t.
d e n s. k. Bodiyas-stimimen namn p å Ce} - lon o m sig att se bra ut.
S o m a l l m ä n t o m d ö m e k a n s ä g a s, a t t alla ceylonkvinnor ha synnerligen milda o c h v a c k r a ö g o n, r i k t i g a s a m m e t s b l i c k a r af s t o r själfullhet o c h djup.
En utomordentligt v a c k e r o c h j ä m n t b r o n s f ä r g a d h y är u t m ä r - k a n d e f ö r alla singalesiskor o c h jamilskor; finnar, fräknar o.
d y l.
s p å r a s s ä l l a n däri.
O c h d e n n a h u d f ä r g k o m m e r s ä r s k i l d t till M o o r e s ä g e r i e n af sina v a c k r a o c h h e d e r s, n ä r m a n ser d e s s a k v i n n o r i f ö r d a v ä l l j u d a n d e sånger bl.
a: — sitt h e m l a n d s p i t t o r s k a, i l j u s a, b e h a g l i g a t o n e r h å l l n a k l ä d e d r ä k t e r.
S i n g a l e s i s k o r n a sä- » My only books were woman ' s tools, gas vara sina m ä n m y c k e t underdåniga.
P å And follies all they ' re taught me.
* g r u n d a f e k o n o m i s k ä l inträffar e j sällan, a t t t v å b r ö d e r p å C e y l o n gifta s i g m e d s a m m a L ä t o m o s s h o p p a s, att M o o r e ' s erfarenhet kvinna, M e n h u r fattig e n singalesiska än u t g j o r d e e t t u n d a n t a g s f a l l.
T y l ä r o r i k t eller m å v a r a, alltid s t y r h o n så till, a t t h o n k a n i c k e, h a r s t u d i e t af k v i n n l i g f ä g r i n g m e d sä- p r y d a s i n a a r m a r, fingrar o c h s i n h a l s m e d k e r h e t s t ä n d i g t u p p t a g i t e n g o d d e l a f clet ringar o c h s m y c k e n af snäckor.
Och hon starkare könets, — vi k u n n a j u säga — pryder sig smakfullt.
K v i n n o r n a af Jamil- lärotid.
s t a m m e n äro vanligen vackrare än d e af Litet hvar v e t n o g, att h u f v u d b e g r e p p e n s i n g a l e s s t a m m e n; b l a n d d e f ö r r a är d e t e j o m k v i n n l i g s k ö n h e t skifta b e t y d l i g t p å oli- o v a n l i g t a t t träffa p å s å b e h a g l i g a e x e m p l a r, k a d e l a r af j o r d e n.
Europeen har sin m e - n i n g, o m h u r e n s k ö n k v i n n a b ö r s e u t, o c h att m å n g e n e u r o p e i s k s k ö n h e t t o r d e k o m m a d e m efter i f ä g r i n g s r a n g, ä f v e n o m båda, i f ö r d e s s a m m a s l a g s d r ä k t efter e u r o p e i s k t mönster.
J a m i l k v i n n o r n a taga o c k s å oefter- gifligt f ö r s t a p r i s e t b l a n d alla ö s t e r l ä n d s k a skönhetstyper.
Barnen likna i regeln sina mödrar.
Oklädda s o m de springa omkring, k u n n a d e lätt t a g a s f ö r v e r k l i g a b r o n s k e r - uber.
D e allra flesta af d e f ö r m ö g n a r e h i n d u - k v i n n o r n a ä g a ej rättighet att o b e s l ö j a d e framträda för allmänhetens blickar, s o m d e t säges p å g r u n d af m u h a m e d a n i s m e n s på- tryckning.
M e n det fanns dock en tid, d å förhållandena äfven härutinnan v o r o annor- lunda.
K v i n n o r n a af d e t g a m l a I n d i e n åt- n j ö t o e n b e t y d l i g t h ö g r e g r a d af frihet ä n cleras n u t i d a s y s t r a r o c h i n t o g o e n berätti- g a d plats i dåtida societeten.
Sålunda fanns då ett g a m m a l t bruk kalladt swayamwara, s o m m a n s k u l l e k u n n a ö f v e r s ä t t a m e d » det fria vedets » b r u k.
D e t t a b e s t o d u t i e t t s l a g s s p o r t - eller t u r n e r i n g s f e s t, d ä r l a n d e t s u n g - h e r r a r täflade m e d h v a r a n d r a i ridderliga, o c h martialiska, i d r o t t e r.
Priset utgjorde n å g o n skönhets h a n d, — alldeles s o m i våra gamla tornerspel.
Ett sådant beryktadt turnament är d e t s. k.
» Mahabharata », s o m k u n g D r u p a d a a n o r d n a d e m e d sin dotter s o m pris.
E t t a n n a t s å d a n t beskrif- v e s e l e g a n t af sir E d w i n A r n o l d i h a n s v e r k • » The Light of Asia ».
Sålunda h a r m a n äfven i h i n d u e r n a s g a m l a l i t t e r a t u r e n hi- storia o m ridderlighetens k a m p för det sköna.
Kashnirs k v i n n o r ä r o b e k a n t a f ö r u t m ä r k t fägring.
M e n s v å r i g h e t e n är a t t f å se d e m o c h ä n n u s v å r a r e a t t få e n f o t o g r a f i eller annan s l a g s b i l d af d e s s a k v i n n o r.
Sär- skildt taga här d e h ö g r e klassernas kvinnor skönhetspriset.
E n typisk hinduskönhets h y är j u s t l a g o m m ö r k f ö r a t t g i f v a e n v a r m stämning åt hennes fägring, hennes drag ä r o r e g e l b u n d n a, h e n n e s s t o r a svarta, ö g o n m e d d e r a s t r o l l s k a g l a n s s k u g g a s af l ä n g a silkeslena ögonfransar, o c h hennes händer o c h f ö t t e r ä r o u t s ö k t små, o c h a f ä d e l f o r m, r ö s t e n är ljuf o c h s m e k a n d e o c h r ö r e l s e r n a fulla, af b e h a g.
M e n äfven bland kvinnor af » folket » k u n n a d y l i k a b e h a g l i g a före- t e e l s e r påträffas.
Ehuru tätt beslöjade, s o m m a n får s e d e m p å g a t o r n a, v ä c k a d e o f t a européers beundran g e n o m smidighet o c h graciös g å n g; juveler o c h andra prydnader a n v ä n d a s i s t ö r r e öfverflöd af h i u d u k v i n - n o r n a ä n af a n d r a o r i e n t a l s k o r, o c h d e n för- s k r ä c k l i g a — näsvingen är o f t a s å s t o r a t t d e n m å s t e fasthållas v i d ö r o n e n m e d e n l i t e n k e d j a f ö r a t t e j h i n d r a m u n n e n s, funk- tioner.
Ä f v e n b l a n d d e m finnas — v a r i e t é a r t i s t c r s. k.
» Naidcl / » eller d a n s e r s k o r.
Särskildt i B o m b a y äro dessa m y c k e t behagliga med sina leende, glada ansikten, stora ö g o n o c h intelligenta blickar.
Mer än e n europé har b l i f v i t h ä n f ö r d af d e s s a d a n s e r s k o r s b e h a g.
D e uppfostras i verkliga skolor, få lära s i g läsa o c h skrifva o c h b ö r a utan j ä m f ö r e l s e r ä k n a s till I n d i e n s m e s t k u l t i v e r a d e k v i n n o r.
D e k u n n a icke blott dansa o c h sjunga, utan h v a d m ä r k l i g a r e är — d e s k r i f v a sina sån- g e r själfva o c h k o m p o n e r a ä f v e n själfva m u s i k e n därtill.
L i k a s å s m a k f u l l o c h f ä n g s - l a n d e s o m d e r a s d r ä k t är, l i k a o s m a k l i g t e n - l i g t e u r o p e i s k a b e g r e p p är d e r a s s ä t t a t t an- o r d n a d e t r i k a o c h i s i g själft v a c k r a h å r e t, s o m benas m i d t äfver hjässan m o t n a c k e n o c h u p p l ä g g e s i t u n g a, fula l o c k b u b b l o r v i d tinningarna.
D e n n a f ö g a a r t i s t i s k a coiffure ger ansiktet oftast ett d u m t o c h föråldradt
IDUN utseende, och » prydnad » - låtom de ändå oss säga böra påpekas stationer skaffa vågade, 1 ingår, u t a n lig eget nog, denna — » svagheter. » att dessa danserskors pre Det p å s c e n e n ej h a f v a d e t m i n s t a m e d våra tédivors är, en af d e r a s s t ö r s t a k l e n o d e r eller tor- att m o d e r n a, europeiska varie- ekvilibristiska benspratt- ä r o d e alla u t m ä r k t a grace och aktningsvärdt 279 säsongen torde varda Massenets opera » M a n o n », hvilken på dere af utlandets operascener vunnit afgjord framgång.
Bland förestående, ej på länge hörda repriser kunna nämnas » Ingenia i Aulis » och » Trollflöjten ».
Arenateatern uppför i morgon lördag för första gången det amerikanska militärdramat » Shenan- doah ».
behag.
NOTISBOKEN.
På besök i hemlandet, för att gästa släk- tingar, befinner sig för närvarande fröken Hil- degard Werner, sedan flere år tillbaka, bosatt i England.
H o n har, såsom vi meddelat i n:r 16 af fdun för år 1893, där hennes porträtt o c k lin- nes intaget, grundlagt ett ansedt musikkonser- vatoriUm i Newcastle on Tyne och i samband därmed bildat en b e r ö m d orkester af idel damer, den enda i sitt slag i England.
Äfven på ett annat område, det publicistiska, har fröken Wer- ner skapat sig ett namn, och hon har därvid uppträdt såsom skriftställarihna icke blott på det musikaliska gebitet, utan äfven på det sociala.
Den engelska tidningsvärlden har också vetat att uppskatta den främmande kollegan.
Sålunda tillhör fröken W e r n e r det första hundratalet med- lemmar i » W o m e n s Journalists » samt är den enda utländska kvinnliga journalist, som kallats till medlem i » The royal chartered institution of journalists ».
Vårt land står i många afseenden i tacksam- hetsskuld till fröken W e r n e r för den uppmärk- samhet, hvarmed hon följer tilldragelserna i sitt hemland samt gör d e m bekanta för den engelska publiken.
1 Själf barnlös, sörjés hon närmast af anförvan- ter; men snart sagdt oräkneliga äro de, s o m skola med dem välsigna hennes minne.
godt förstånd ning, och han » Ni t y c k e r o m att vara en gick upp i det d e h v i l a d e efter Hon fläktade solfjäder » Ja, j a g h a r så r o l i g t, » s v a r a d e h o n, aldrig förr varit var bra bjuda snällt mig i Morbror i ett för henne om hennes säkta de att att sina h u s m o d e r l i g a plikter, som hvardagsmänniska, känt h v e m är Hon blef honom aning ur- var, sedan heter han Björk », vid, Björk. » alla i e n s m å s t a d Det och hans var hustru.
ju var kände målarmästar Kände han inte morbror?
Jo, honom Jonson var och hade han s e t t ett p a r g å n g e r.
en framstående kommunalman e n af d e t lilla s a m h ä l l e t s m e s t a n s e d d a borgare.
Jaså, Ne-ej var — det var hennes det var han e g e n t l i g e n alls i n t e men de voro hennes » Har ni Han ångrade kan hade släkt — med och sedan ögonlock sänktes, hennes näsduken, hennes hon har än mera? » ögon- H o n blef sig tvinnade först Hennes läppar eller Då han f ö r s t o d, att han det darrade, att en gade var ut, dans mekaniskt, i c k e s o m f ö r u t m e d lif o c h g l ä d j e.
slingrat den ned för om en hennes fina, böcker Hon från en s k y af h v i t a följde att Han tyckte, s o m e t t af d e s s a b l i c k a o s s till mötes m o l n; rent, o s k y l d i g t, o c h l i k v ä l m e d ett d j u p af t a n k a r känslor i sina Han Extra fin Marsala såg ut så änglaanleten, h v i l k a från bilder- och julgranen barnsligt, och ansikte mjuka hade dem ögon.
deras port.
sig för i syn- i hvita m o l n, höll s i g o c h frå- finge k o m m a nästa svarade, att han hand ett sina varma, ögon, o c h när han lilla h a n d e n kände den i sin, fick han att t r y c k a d e n till s i n a l ä p p a r, känna d e n m o t sin kind.
Men och moster stodo bredvid — tryckte den endast mjukt, Hon af s i g h a n d s k a r n e o c h h å l l i t hän- i muffen — morbror Sterner ö g o n b l i c k i sin.
fast tag han ömt, dröjande med i sin, i d e t h a n s a d e Ingrid ett » god- När han det hjärtat.
ögonen gick hem, tänkte han på henne, blef honom Han skulle — i adertonårigs en kommit den var dit?
ögon.
han Hur var hon han, längtade Men drömde m e d otålighet, han talade till henne.
på söndags förmiddag k o m upp till J o n s o n s och.
honom.
ringde H o n var skridskorna » Skall den Intet.
o m henne s k u l l e få å t e r s e När han hade egentligen?
om henne?
tänkte och på, ö p p n a d e I n g r i d iklädd ytterplagg och h ä n g d e öfver ni gå u t?
» af s v i k e n » Ja, om allvarliga så o n a t u r l i g d e n b l i c k e n Hvem visste han henne ton och vekt s t r å l a af u n g d o m s l u s t o c h u n g d o m s - glädje Hvad varmt v i l j a se d e armen.
frågade han med en förväntan.
så l ä n g e isen ligger, går j a g hvarje söndag på skridskor; motionen, och det r o l i g a r e än att Hon skrattade.
» Är det jag är måste ha den det roligaste j a g vet dansa. » på Tjärnet i skogen? » frågade han.
Hon nickade jakande.
hand Han med hatten i följa henne, men i detsamma stod och funderade ännu på att kom Jonson ut och hälsade h o n o m v ä l k o m m e n samt drog honom fann in intresserad efter med sig.
T i l l sin missräkning han dock häradshöfdingen vida mindre en af taflorna kort stund, än han väntat, och hvarunder han m y c k e t förströdd, t o g Sterner afsked.
s a m m a väg s o m de, och till intresserade o m han stark lust trappan halsen, snibbarne föllo ner på r y g g e n.
att Ville härads- t o g o d e g o d n a t t af h v a r a n d r a.
derna h a d e k a s t a t e n h v i t, m j u k sjal ö f v e r hufvri- och ej Målarmästarn mjuka, — h e n n e o c h hennes fosterföräldrar.
det Han då vore Ingrid ledig o c h skulle vara hade tagit När festen var slut o c h balgästerna troppa- samtidigt in- e n d a g o c h se d e m säga, m e n h e j d a d e höll Ingrids Men ej l ä n g r e v a r och glad; hon dansade gick han han i stället, att föräldra- märkte, med att hemma.
för ett ö m t å l i g t s n a r t d ä r e f t e r d a n s a d e d e å t e r ut.
af, de hade söndag förmiddag, i det han i hast räknade hylla röst.
han de k o m m a upp för änglahufvuden på han, till och lätt Huset eget, o c h han Jo, det g j o r d e han visst — nerhet hop lösa, b y t t e h a n s k y n d s a m t o m samtalsämne, hennes deras kanske han på råkat vidröra hos den att o c h så g i c k det.
var sådant?
nervöst o m m o r b r o r o c h m o s t e r, » sva- hon sakta m e d skälfvande ämne vore natt ».
såg h v a d ver- ingen i hela världen till m e r Visst stick, s o m h a n var stolt öfver.
och i samma rörde darrande.
n o g sparat, s o n e n g a f en viss p r o c e n t inkomsten, dess han » Jag handen lämnat ö g o n blifvit hon boll.
så af dem — alldeles hvit.
fingrar som fråga då han på henne.
mörkröd och morbror.
inte fosterföräldrar.
sin gjort den, den nu då inga egna föräldrar blick han han d e r a s o m s t ä n d i g h e t e r k n a p p a, m e n litet h a d e ten, moster och morbror? » att att v o r e v ä l k o m m e n, o c h s o m de voro vid por- mycket, förvånad, ty hon hvarandra.
Jonson » Jag » Ingrid » Och och berättade, en son, då hans af d e l ä g e n h e t e r h a n h y r d e u t.
log hon och hvarandra, butiken.
tillade hon.
åt komst bad henne p å etikett, en som t a l a d e ä f v e n o m s i n s a m l i n g af g a m l a k o p p a r - presenterad en att som Det att hon visste j u h v e m han i van slog ej h a d e Då han brist redan inne till han namn.
denna svarade, var samt Det aldrig blifvit sig cirkladt o c h i H a n s h u s t r u föreföll » jag en riktig bal.
moster!
o c h e n v i s s g r a d af b i l d - g o d t hjärta, m e n i n g e n h ö g r e and- höfdingen han åt i dag. » att sig en m a n bodde af m o r b r o r o c h m o s t e r och plötsligt, på var begåfning.
han hvarfvet.
hade hon ej.
har att första s i g m o d sin n ä s d u k, n å g o n Han d u k t i g, h e d e r l i g g a m m a l fru, språk- sjuka d a n s a?
» sade Sterner, målar- Han hade en dem och ägna uttryckte valda ordalag.
verkstaden (FORTS.) rade Kungl.
operan ö p p n a d e den nya säsongen i mån- dags m e d uppförandet af » Mefistofeles ».
ITufvud- partien innehades s o m förut af fru Östberg (Mar- gareta — Helena) samt hrr Ödmann (Faust) o c h Söderman (Mefistofeles).
Den förstnämnda, hvars stämma fortfarande bibehåller sig ovanligt väl, erhöll efter sitt briljanta utförande af tredje ak- tens _ fängelsescen en bukett och en lagerkrans.
TIr Ödmann skördade o c k flere gånger välförtjänt bifall.
I Pantalis ' lilla parti fick man nöjet höra fru Lindens varma, sköna altstämma.
Operan var väl inöfvad af hr Henneberg.
Med hänsyn till de många resande, s o m vid denna årstid besöka hnfvudstaden — halfva an- talet af den talrika publiken i måndags utgjordes nog af resande — har k. operadirektionen upp- gjort en så omväxlande repertoar s o m möjligt.
Sålunda har denna veckas repertoar för hvarje afton bjudit på en ny repris: » Mefistofeles », » Mig- non », » R o m e o o c h Julia », » På Sicilien » och » Or- fevs », » Carmen » etc. K. operans första nyhet under den nu ingångna med uppgifva s o m handtverk.
Målarmästarn mig Teater och musik.
måst måleriet hade Elin A m e e n.
så Dödsfall.
I tisdags afled å Dalarö, efter lång- varig sjuklighet, änkefru Emma Benedicks, född Benedicks, sedan 1888 änka efter österrikiske generalkonsuln härstädes Carl Benedicks.
När- maste dödsorsaken var hjärtförlamning.
Fru Benedicks, som vid sin död uppnått 69 års ålder, har gjort det vackraste bruk af den högst betydliga förmögenhet, hvaraf de båda ma- karna voro i besittning, genom utöfvande af en stor och omfattande välgörenhet.
Ett stort an- tal människovänliga stiftelser så väl s o m enskilda behöfvande understödde hon m e d frikostig hand.
Till hufvudstadens samtliga skollofskolonier ut- delade h o n årligen bidrag.
Ett varaktigt minne af henne är den asyl för ålderstigna fruntimmer, som h o n grundlagt vid Djursholm, och öfver hvilken hon intill sin död själf hade öfverupp- sikten.
Ett annat varaktigt minne har hon be- redt sig genom de ganska betydliga bidrag hon lämnade till Jakobs kyrkas förskönande, och b vilka möjliggjort bl.
a. anskaffandet af de dyr- bara målade fönstren.
men lig FÖR I D I M AF vägen, men i stället o r d e t.
g å n g haft sina brinnande k o n s t n ä r s d r ö m m a r, treflig Far.
SKISS ingenting under mästarn förde väl af k v i n n - (Forts.) U P nästan gick med att hämta (Qualité Inghiltepra) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid undersökning af härv.
handelskemist befunnen enl. analys fullgod.
Pris kr.
1:25 pr butelj.
Finnes e n d a s t hos varit Han s k y n d s a m m a s t e g u p p till sitt f ö r sina skridskor o c h därefter ut.
K. A. NYDAHL &amp; C:O STOCKHOLM, 2 STAREPLAN.
B I K S - och Allm.
telefon.
IDUN 280 landsvägen framåt blanka is, Tjärnet omgifvet p å alla håll g r ö n a, n u af r i m f r o s t glittrande där, o c h h a n upptäckte bland dem.
hade hennes ögon hade gifvit först, närmade tan, H o n fattades af e n b a r n s l i g ett b e g ä r att fly u n d a n h o n o m.
för k o m h a n efter henne var att hvarken i hufvudstaden, h a n k o m eller i deras s å fina h e r r a r med Under På där- blanka fast frågade, De knöto så fram öfver isen.
att hon kunde hennes mun se så tindrande bakom, Tänk, glad ut, att På ögon kunde le i kapp m e d hennes — fattades det hade henne h a n aldrig trott!
endast säga händer öfver när ej vit helt blek, o c h hans hjärta k l a p p a d e våld- h e n n e s an- sikte.
port.
förstånd.
samt, Han följde henne ända h e m till hans hennes i H o n h a d e hela tiden talat gladt o c h H a n, s o m varit öfverlägsna riddare, m e d honom, Han snart hade fått reda på, att h o n ej J E när h a n frågade, sin lilla Hon hand, hade s o m ägde blifvit ännu T M Å N S G s o m pockade längre än på att få älska o c h tills i afton, » Hedda af Klercker (ined porträtt); text af L.
S.
— Sen- sommar; poem af Gustaf Meyer.
— När » änglavakten » svi- ker; af Emy.
— Välvilja: teckning för Idun af Sylvia.
— Iduns läkarartiklar.
V.
: Om våra födoämnen; några all- männa svDpunkter, af professor Robert Tigcrstedt.
(Forts.).
— Falska mynt; af L.
H.
J.
— Österländska skönhetstyper; några anteckningar för Idun af Axel En.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Far; skiss för Idun af Elin Ameen.
— Tidsfördrif.
makten ätt blekare ä n h a n, Mosaik-uppgift a a e e i i k 1 m m n 0 0 r r r n g n s • d n e E 1 i " " a 1 r L s y e a I S I D 0 L M b r i — Slut- och begynnelsebokstäfverna bilda namnet på en blomma och en ädelsten, Orden äro: en orolig inkomstkälla; en östgötasocken; kräfver hjärta o c h takt; en färg; förekommer i vatten; finnes till hvarje källare; en dygd.
S.
L. b \ - g.
i er låda.
Ropa du, annars kunna de tro j a g är otåligast.
O A O &amp; C H Lösningar.
b-g.
är j a g ett namn, en pärla, en hufvudbonad, ett namn.
Länkgåta.
Sibylla.
A svarade INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
a Femton inkapslade geogra- Mitt första, andra uti förening En helhet bilda, s o m man bör frukta; fiska n a m n.
Det värda paret — det är min me- ning — Så ondt du har i halsen, sofver Är sammanfogadt att högmod tukta, du något utan att taga sömnmedel?
Det högmod, som sig ett uttryck tar, Oskadligt sade j u doktorn att det var, När fulla lador och loft man har.
men i en viss grad brukar sådant S.
L. verka menligt.
Hvar var theet köpt, hon vet hvar det såldes, sa ' Ulla, när h o n bar in v e d nyss, en hel Anagram.
trafve i marmorspisen.
Tag ren nate, låna gerna båten, men r o den sedan 1) Det till pronomen räknas får, försiktigt.
Ni måste sätta en ny haspe Och nu i genetivus står.
L m e d g i f v a n d e var en feghet af hennes H Kameleont-gåta.
U H o n b a d o m tid, o c h h o n visste att] Raderna läsas från vänster till hö- ger samt uppifrån och nedåt.
o å u y själf.
detta (Fyra namn.)
Med Med Med Med kommit sig (Forts.) o c h n u h a d e h o n blifvit Fyrkantgåta.
Mitt andra kommer ej hvarje dag, Med posten kan man det icke sända, Ibland det kommer blott till behag, Ibland till ledsnad; — till jordens ända Man gärna gåfve det då transport, Om blott man öfvats i sådan sport.
H hon bli?
» Inte o m h o n ville bli U - Mitt första finnes af många slag; Det skiljer folken af skilda raser, Af färger, typer — j a, hvad vet jag!
För fjädrad skara det ock kan vara Ett värn m o t stormar och nöd o c h fara.
At mannens klädnad det ger behag.
frågade h o n afstå därifrån — k u n d e d e t aldrig 4) I solens ljus hans korn bli skära Och vinden låter han dem bära.
Charad.
lott!
Måste d e n lilla S.
Det kan den starke till jorden fälla, la, kanske döden åt honom bringa.
Ibland förråds det af toner gälla, Ibland man hör det när klockor ringa; Där striden rasar på blodig hed Det ock är med.
hur hade så m y c k e n kärlek hennes h a d e blif- 3) Af gracerna han skönhet fått Sitt lif för konst och nöje blott.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
hennes g e h o n o m lof han.
2) I samma form j a g nu ock ställer Ett väsende, s o m evigt gäller.
Redigeras af Sophie Linge.
han vinna ville älskas.
hustru, t y h o n höll hans lefnadslycka o m äfven ett o c h hans härskarinna, gif va!
a n n a t anfall af b l y g h e t k o m m i t ö f v e r h e n n e.
obesväradt d å ville Han måste butikfrökens från — sade h o n.
hvarför — älskade h o n d e t, m o t s i n v i l j a, m o t sitt r e s o n n e - rande sina ö g o n veta de två vandrade på vacker, o c h n u v a r h o n vacker, så att h a n taga ditåt, o c h s n ö n v ä g e n f r a m till s t a d e n, glans i ö g o n e n f ö r att h o n skulle bli riktigt kunde på marken, en tanke o m h o n blott O, på något där blef det h o n o m för öfvermäktigt.
färg på kinderna och fastade haft därtill.
längtande m e n där v a r alltjämt ej kärlek, innerst, s o m h a n ej förstod att tyda.
hemvägen, aldrig ville o c h h a n hjärta, stjärnglans, in i d e m m e d varma, den knarrande Det hennes i d e t d e åkte fram m e d bländande blickar, Snart tänkte h o n ej på annat än nöjet af själfva sporten.
hade reda på o c h h o n o m Hennes kinder brunno, hennes ögon såg djupt ihop i kors o c h ilade tagas o c h h a n höll i sina, att g å framåt.
» D e t k a n aldrig bli, » H a n låg p å k n ä och spände p å henne lyste o m d e skulle g å tillsammans.
händerna s o m skulle slutna lif.
M e n ur hans o c h hade k o m m i t så oväntadt, sade hon, Han D ä r v a r ett styggt m å l is, o e h h o n v a r v a c k e r o c h h o n v a r banan.
sina händer h o n k u n d e inte fatta d e t.
bortrest.
skridskorna, fattade hennes händer o c h b a d s o m f ö r sitt d e t h o n höll ö g o n e n hon s ö n d a g e n träffades d e åter p å T j ä r n e t s glad.
butiksflickor o c h handtverksdöttrar!
i fordrade m y c k e n tid och omtanke.
Icke sökte u p p o c h u m g i n g o s o c h på en att h a n gjort sig d e n följande veckan var han för på ' landet, landsortsstad, henne kavaljer.
Hvar- som han visade stolt o c h b l y g öfver det mesta M e n h o n k u n d e icke hindra, att h a n k o m och intresse fruk- h e n n e, t y d e t v a r efter han k o m, det förstod hon nog.
det bruk ifrån Det sig henne, k ä n d e h o n strax igen honom.
sakta fortfor till h e n n e s skridskor drog öfver- det stannade, — s o m något oändligt honom h v i l k e n t o g b o r t all d e r a s ånyo lägset, undrande o c h beundrande, glad öfver gång H o n såg honom Han hon till vänlighet.
ögonen sänkte sig en dimma, s o m smärta, bad också upp Hon skämtsam- H o n såg vika för en blick, m e n i d e t h a n p å sina faderlig djup glans.
o c h s o m ett barn behand- o c h en viss öfverlägsen, b e s k y d d a n d e, hälft o c h det sorgsna i s t r å l a n d e af n ö j e o c h i f v e r.
ej het Ingrid H o n flög f r a m ö f v e r i s e n.
rosor p å kinderna, ett barn, öfver af M e n hon var ännu lade h a n henne, m e d g o d m o d i g granar.
snart g o d uppfostran.
endast u n g d o m v a r sam- och o b i l d a d, utan t y c k t e s h a f v a fått e n täm- ligen jämna af s k o g e n s e v i g t E n h e l h o p af s t a d e n s L A D var o e h in i s k o g e n, d ä r d e t låg m e d sin mörka, 1895 O O O De skilda länkarne, rält samman- fogade, bilda namet på en för turister väl bekant liten del af vårt land.
Vårt första kan man i ungdomsåren, Samt äfven sedan — dock ej så ofta.
Vårt andra passar ock bäst för våren, När lifvets blomster än friska dofta.
Bland nära fränder, en duktig skara, Som s m å och stora, än äro gröna.
Vårt tredje tyckes en oldfar vara, Patriarkalisk, med former sköna.
Går dupåstranden, där hafsvåg sköljer, Så skall du finna helt visst vårt fjärde, Men insjövassen för ögat döljer Vårt femte (sista), som ock har värde.
S.
L.
L A D Lfx / ogn / ffn: Tafla: fal, aliat, tal, lat, fat, laf, alf, al, flat.
Di&amp;metntgåtdn h, ful, • fager, hugstor, le- tar, ror, s. IfyUviiH / xf / åtan: Glarus: 1) godbit, 2) ler- fat, 3) auk:ot, 4) räfsax, 5) ulsier, (!)
socken.
Schack-charaden: Ljudvåg.
En klosterklocka, klar och ren, Igenom rymden klingar; Med sitt första kallar den Till bön i midnattstimma.
Men på mitt andra n u höjes där Ett skepp, som nalkas de dolda skär, Och en mitt hela kan snart nå Eran strandadt skepp till klostret dä.
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Joh.
Lang, Seved Ribbing, Nils O.son Gadde, O. J.
A s k samt doktor Olof Moberg.
