# ID: svediakorp-per1037
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 30,118
# sentences: 520
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
N:r 34 (401) F r e d a g e n d e n 23 augusti 1895.
Prenumerationspris p r Idun ensam _ Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modetidn., månadsuppl.
Barngarderoben är: kr.
5: » 5 &gt; 3: &gt; 3 Byrå.
Klara Södra K y r k o g.
1 6, 1 tr. A l l m.
telef.
6147.
Prenumeration sker &amp; alla post- anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
RedaktionEsekr.
: J. Nordling.
Jeanette ||m d e t är s k ö n t lefva för en Lbsnummerpris 15 öre (Iösn:r endast för kompletteringar.)
8:de årg.
Aimojispt-i »: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o.
» Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafV.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Berglind, randen att i idé, är d e t ä n n u s k ö n a r e efter Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
rande att ock l å n g a år af f å f ä n g sträf v a n, gäckade af m å n g a förening sjuklighet, gjorde att barnaåren, oak- h o p p n i n g a r o c h t å l i g bi- offrande dan, ändtligen tunga denna idé Den lefnadssaga dag vilja ver så säga illustration Såsom denna vilja en åt i ny denna san- inledning lefnadssaga vi emellertid ntskicka följande.
Då nyligen besökte den vi åldriga för- bärarinnan ofvanstäendc namn därvid sökte ning, ligt: utbrast af och leda talet på hennes sam- lifsgär- hon lif- » S ä g i n g e n t i n g till beröm för m i g; gif G u d äran, det är gjort allt. » Jcanslle han liga som föd- för barnet; men den djupa för andras som från lidanden, ungdomsåren utmärkt Jeanette Berg- lind.
Fostermodern, var besläktad kände Per moderlös, hon af änka, uppfostrades en som obemedlad till moders- som med den människovännen Aron Borg, plägade i c k e sällan b e s ö k a d e n n e i hans h e m v i d det ny- ligen upprättade och blind- döfstuminstitutet Manilla.
Sommaren 1834 tillbragte hon också, sin n u u p p v u x n a fosterdotter, någon met, Redan fader- o c h den medkänsla augusti 1816. tidigt fasthet i karaktären o c h i det vänliga vaggan liv- här- i sinnet, d e s i S t o c k h o l m d e n 21 från voro det grundlades det allvar jämte Berglind kärlek, nog under gif- omtvistade ning.
till vi förtälja, att aldrig se förverkligad.
fortfa- tadt fostermoderns upp- för- få slag, med tid släkthem- d å kolerans plöts- liga u p p t r ä d a n d e vudstaden och i huf- väckte förstämning många hem så och hjär- af d e s s allra namnet lade den ö m m a - tan.
ste moderskärlek.
f ö r s t a offer b l e f J e a n e t t e 1re års ålder Vid skadade Ett oro i Berglinds och nom hon skulle nu ligga ensam och ett ett helt fall, att år m å s t e den fostermoder, s i g d e n lilla s å illa g e - flickan hafva i fyra nytt h e m erbjudits gå vid Fattigdom och krycka.
umbä- ne stått öfvergifven till s ä n g s o c h y t t e r l i g a r e år världen, unga o m icke i Borgska ett hen- familjen.
IDUN 266 1895 Det s t a r k a s t e af allt i skapelsen är en god människa, s o m öfvar barmhärtighet.
Mohamed.
O m h u l d a d af k ä r l e k o c h d e l t a g a n d e, till- b r a g t e h o n här d e n ä r m a s t f ö l j a n d e å r e n, m e d a n h o n å sin s i d a v i l l i g t o c h t a c k s a m t deltog i arbetet i n o m h e m m e t.
Härunder fästes h e n n e s intresse s ä r s k i l d t v i d d e döf- s t u m m a barnen.
M e d lätthet lärde h o n deras teckenspråk o c h u m g i c k s sedan på alla l e d i g a s t u n d e r s å s o m e n v ä n m e d d e m, s ö k t e att t r ä n g a in i d e r a s t a n k a r o c h k ä n s - lor, g j o r d e s i g f ö r t r o g e n m e d d e r a s a n l a g, b ö j e l s e r o c h h e l a d e n lilla l e f n a d s k r e t s, s o m f ö r e t r ä d e s v i s är e g e n f ö r d e m.
S å s o m h e n - nes lyckligaste d r ö m hägrade redan då hop- p e t att f å ä g n a sitt lif ät d e s s a v a n l o t t a d e.
Vi k u n n a lätt t ä n k a o s s att P e r A r o n B o r g m e d tillfredsställelse s å g d e n n a hän- g i f v e n h e t förr s i n a s k y d d s l i n g a r, o c h m å - h ä n d a h a d e d e n u n g a f l i c k a n t i d i g a r e fått se sin d r ö m f ö r v e r k l i g a d, o m i c k e d ö d e n här, s å s o m så m å n g e n s t ä d e s, d r a g i t ett s t r e c k öfver den.
V i d B o r g s 1 8 8 9 inträffade bort- g å n g b l e f d e t n ä m l i g e n n ö d v ä n d i g t för h e n n e att s ö k a s i g e n a n n a n p l a t s.
Fattig, s o m h o n v a r, m å s t e h o n skaffa sig sin u t k o m s t i a n d r a s t j ä n s t.
Sålunda k o n d i t i o n e r a d e h o n u n d e r n å g r a år i än det ena, än det andra h e m m e t, m e n i hvilka f ö r h å l l a n d e n h o n ä n b e f a n n sig, o c h h v i l - k e n v e r k s a m h e t, s o m t o g h e n n e s krafter i anspråk, k u n d e h o n ej l ä m n a t a n k e n p å de d ö f s t u m m a b a r n e n, o c h i c k e b l o t t d e m hon p e r s o n l i g e n k ä n d e, u t a n p å d e s s a så ofta förbisedda o c h v a n v å r d a d e barn öfver h e l a l a n d e t, o c h å t e r o c h åter s t o d f ö r h e n n e u n g d o m s d r ö m m e n i d e n m e s t loc- k a n d e gestalt.
H o n bar den dock länge t y s t i n o m s i g själf, o c h n ä r h o n s l u t l i g e n af ett o e m o t s t å n d l i g t i n r e b e h o f d r e f s att m e d d e l a s i g h ä r o m m e d n å g r a v ä n n e r, ska- k a d e alla u t a n u n d a n t a g p å h u f v u d e t o c h s a d e: » D e t h ä r är j u l u f t s l o t t!
H u r u s k u l l e du k u n n a b i l d a ett h e m för d ö f s t u m m a b a r n!
T ä n k ej m e r a härpå.
T y o m d u än h a r f ö r m å g a o c h k ä r l e k n o g, h v a r i f r å n skall du t a g a p e n n i n g a r, eller h v a r t vill d u v ä l komma m e d två t o m m a händer? » E m o t dessa förståndsskäl hade den u n g a d r ö m m e r s k a n i n t e t att i n v ä n d a.
I n o m sig t ä n k t e h o n d o c k, att h o n i c k e v a r a l l d e l e s utan medel, då fostermodern lämnat henne ett t e s t a m e n t e på o m k r i n g 4 0 0 kronor.
D e s s a p e n n i n g a r v i l l e h o n l y f t a f ö r att h y r a ett p a r s m å r u m v i d n å g o n b i l l i g g a t a, o c h d ä r t a g a e m o t ett p a r s m å d ö f s t u m m a b a r n för att f o s t r a d e m till g o d a o c h n y t t i g a människor.
Gud skall hjälpa mig, detta var alltjämt den förhärskande tanken o c h i d e n u p p g i n g o alla h e n n e s funderingar och planer.
I fast f ö r l i t a n d e p å G u d s h j ä l p v ä n d e hon s i g o m s i d e r till s i n f ö r m y n d a r e, m e d b e g ä r a n att få u t sitt lilla arf.
Han nekade h e n n e l i k v ä l d e t t a o c h b a d h e n n e afstå från » e n p l a n, s o m s k u l l e l e d a till h e n n e s undergång ».
H o n t ä n k t e d å i n g å m e d an- s ö k a n att b l i f ö r k l a r a d m y n d i g, m e n a f s t o d härifrån, d å m a n s a d e h e n n e, att o m k o s t - n a d e r n a s k u l l e m e d t a g a e n s t o r d e l af h e n - n e s lilla k a p i t a l, o c h h u r u m o d i g o c h för- tröstansfull h o n ä n v a r, v i l l e h o n e j r i s k e r a d e t t a, u t a n b e s l ö t s i g f ö r att v ä n t a o c h se t i d e n an, m e d a n h o n d o c k a l l t j ä m t v i d h ö l l sitt g a m l a v a l s p r å k: » Gud skall hjälpa mig. » Så f ö r g i n g o å r e n o c h d e n u n g a f l i c k a n var icke längre u n g; m e n u n g d o m s d r ö m - men s t o d d o c k lika l e f v a n d e för h e n n e s s i n n e, o c h h e n n e s l ä n g t a n efter d e s s för- verkligande var lika brinnande.
K o m så d e t år, d å k o n u n g O s c a r I förklarade s v e n s k k v i n n a m y n d i g v i d 2 5 års å l d e r.
Jeanette Berglind hade längesedan \ ipp- n å t t d e n n a ålder, » o c h », s k r i f v e r F r e d r i k a B r e m e r i e n t i d n i n g s u p p s a t s j u l e n 18 (12, &gt; d e t f ö r s t a b r u k h o n g j o r d e af sin v u n n a rätt, v a r att u t t a g a sitt arf o c h d ä r m e d b e g y n n a sitt v e r k.
N u f ö l j d e för h e n n e en tid af k r o p p s - o c h själsansträngande a r b e t e, t y i c k e sällan är d e t g e n o m i n r e s t r i d e r G u d f ö r b e r e d e r d e m h a n - v i l l fost- r a f ö r n å g o t s ä r s k i l d t kall i lif v e t; men på s a m m a g å n g uppehåller o c h styrker han dem m e d sin kraft, s a m t u p p l i f v a r d e r a s h o p p g e n o m oväntade ljusglimtar i natten.
D e t k u n d e j u i c k e v a r a a n n a t, än att d e n e n s a m m a, medellösa k v i n n a n skulle m ö t a s v å r i g h e t e r af alla s l a g v i d ett f ö r e t a g, s o m i c k e s t o d i r i m l i g t f ö r h å l l a n d e till h e n n e s tillgångar.
Emellertid var början gjord, ett litet h e m v a r ö p p n a d t o c h e n u n g lä- rare anställd.
E t t litet f a t t i g t döfstumt barn u p p t o g s o c h snart därefter t v ä n n e till ».
Den tiden funnos icke såsom nu döfstum- skolor m e d statsanslag i åtskilliga lands- ortsstäder.
I n s t i t u t e t v i d M a n i l l a s t o d en- s a m t i sitt s l a g, o c h att d e t i c k e k u n d e in- r y m m a alla d ö f s t u m m a b a r n i h e l a l a n d e t, v i s s t e d e n v a r m h j ä r t a d e k v i n n a n b l o t t allt- för v ä l.
M å n g a af d e s s a v a n l o t t a d e, s y n - n e r l i g a s t från d e f a t t i g a h e m m e n, b l e f v o s å l u n d a i s a k n a d af all u p p f o s t r a n, utka- s t a d e i v ä r l d e n u t a n alla m e d e l till själf- f ö r s ö r j n i n g, s a m t b e r ö f v a d e m ö j l i g h e t e n att g ö r a s i g f ö r s t å d d a af sina m e d m ä n n i s k o r.
Å t d e s s a v i l l e h o n n u ä g n a sig, o c h k u n d e h o n ä n i c k e g ö r a mycket, så v i l l e h o n d o c k g ö r a hvai hon kunde.
o c k f a t t a t i n t r e s s e för d e t b e g y n n a n d e lilla h e m m e t, o c h g e n o m henne väcktes snart d r o t t n i n g e n s d e l t a g a n d e f ö r d e t t a, e t t del- t a g a n d e s o m s e d e r m e r a b e v i s a d e s i g lika v a r m t intill d r o t t n i n g e n s d ö d.
Föräldrar och m å l s m ä n för d ö f s t u m m a, b a r n v ä n d e sig s m å n i n g o m till d e n n y a s k o l a n, d ä r hel- pensionärer e m o t t o g o s m o t en afgift af 3 5 0, o c h h a l f p e n s i o n ä r e r m o t 1 5 0 k r o n o r årli- gen.
M e n d ä r u p p t o g o s ä f v e n b a r n, för h v i l k a litet eller i n t e t b e t a l t e s, n ä r det visade sig att inga tillgångar funnos.
D e t t a v å l l a d e v ä l n y a b e k y m m e r f ö r hus- m o d e r n o c h m e r än en g å n g tillrådde m a n h e n n e att aflägsna.
från s i g d e b a r n, f ö r hvilka ej betaltes d e n billiga afgiften, m e n härtill k u n d e h o n e j f ö r m å s i g.
» G u d skall hjälpa », h e t t e d e t a l l t j ä m t, n ä r h o n efter en g e n o m v a k a d n a t t u p p s t o d till e n n y dags m ö d a o c h omsorger, o c h när h o n såg o m k r i n g s i g d e s s a d ö f s t u m m a barn, s å g med h v i l k e n i f v e r d e v i l l e lära, s å g d e m glada och lyckliga, såsom barn i moders- h e m m e t, v a k n a d e hos h e n n e en känsla af m o d e r s f r ö j d o c h l e f n a d s l u s t, s å d a n h o n al- d r i g erfarit, o c h för f ö r s t a g å n g e n i sitt lif, k ä n d e h o n sig, m i d t i alla b e k y m m e r, l y c k - lig.
H v i l k e n daglig k a m p d e n n a l y c k a ko- stade henne, vet allena G u d; visste män- n i s k o r d e t, s k u l l e d e f ö r u n d r a sig, m e n o c k med g l ä d j e e r k ä n n a att G u d är m ä k t i g i de s v a g a o c h att h a n v ä l j e r till s i n a red- skap hvilka han vill.
Flere gånger, då nö- d e n s t o d f ö r d ö r r e n o c h m a n i c k e s å g nå- g o n u t v ä g att k o m m a i g e n o m, s k i c k a d e h a n fullkomligt o k ä n d a personer, s o m fyllde det t o m m a v i s t h u s e t eller d e n l i k a t o m m a b ö r - sen.
Föreståndarinnans hjärta lyfte sig då i t a c k s a m g l ä d j e till G u d, u n d e r d e t h o n m e d allt fullare tillit u p p r e p a d e sitt g a m l a valspråk.
O m s i d e r h a d e b a r n e n s a n t a l s t i g i t till 10 å 1 2.
D e n lilla l o k a l e n b l e f f ö r t r å n g o c h s k o l a n f l y t t a d e s till e n b ä t t r e o c h r y m - l i g a r e l o k a l i u t k a n t e n af s t a d e n.
Här i d e t s u n d a, trefliga h e m m e t o c h d e landt- D e t t r ä g n a a r b e t e t o c h d e i h å l l a n d e för- liga omgifningarna syntes barnen trifvas s a k e l s e r f r ö k e n B e r g l i n d för e g e n del u n d e r - ä n n u b ä t t r e o c h u n d e r d e n m o d e r l i g a vår- k a s t a d e sig, n e d l a d e h e n n e efter n å g o n t i d d a r i n n a n s o c h s k i c k l i g e lärares l e d n i n g ut- p å s j u k s ä n g e n, m e n h o n ansåg sig ej h a v e c k l a d e flere af d e m e n i n t e l l i g e n s, s o m r å d att k o s t a p å s i g l ä k a r e v å r d o c h m e d i - s k u l l e f ö r v å n a t ä f v e n h o s fullt n o r m a l a b a r n.
cin, u t a n l å g d ä r kraftlös o c h s v a g p å sin torftiga b ä d d.
K o m så e n d a g e n v ä n p å ' S å l u n d a h a f v a tre af d e s s a b a r n u t g å t t så- s o m skickliga lärarinnor i döfstumskolor.
b e s ö k till h e n n e.
» J a g k ä n n e r e n l ä k a r e, » u t b r a s t d e n n a, » o c h till h o n o m g å r j a g g e - Efter ett b e s ö k v i d d e t n y a h e m m e t, Grå- nast för din r ä k n i n g ».
I n v ä n d n i n g a r hjälpte b e r g s g a t a n, v i d e n å r s e x a m e n m e d d e ab- ej, o c h s a m m a dag infann sig doktor n o r m a b a r n e n, skrifver J.
J o l i n i e n tid- L e m c h e n hos den sjuka.
Hans v a n a blick n i n g s u p p s a t s 1 8 6 8: » V i tala så ofta o m d e n uppfattade genast ställningen och med tysla kraften, m e n v i l j a v i se d e n t y s t a ett s i n n e, öprjet f ö r all v e r k l i g n ö d, v a r kraftens resultat, så m å v i e n d a g b e s ö k a h a n från s a m m a s t u n d i c k e b l o t t d e n o m - tysta skolan.
O c h v i l j a v i se ett m o d e r s - s o r g s f u l l e l ä k a r e n f ö r tillfället, u t a n till lif- a n l e t e stråla af h i m m e l s k f r ö j d ö f v e r bar- v e t s slut e n s t ö d j a n d e v ä n för d e n e n s a m m a n e n s flit o c h k u n s k a p e r, v i l j a v i se e n kvinnans kärleksverk.
V i d b e s ö k h o s pa- kvinna, s o m m e d en romarinnas h j ä l t e m o d tienter i n o m de högre klasserna försum- o c h kraft g e n o m b r u t i t alla h i n d e r, p r ö f v a t m a d e h a n e j att o m t a l a ett a r b e t e i så hög- p å alla f ö r s a k e l s e r för att n å d e t m å l, s o m g r a d f ö r t j ä n t af u n d e r s t ö d från a l l m ä n h e - u t g j o r d e h e n n e s u n g d o m s ä l s k l i n g s d r ö m, så t e n s s i d a, o c h många, v o r o d e g å f v o r, s o m k u n n a vi kasta en b l i c k p å henne, där i g e n o m h o n o m k o m m o d e t lilla h e m m e t till dörren, den fryntliga d a m e n i svarta siden- del.
Ä n n u i dag nämner också fröken k l ä d n i n g e n, h o n, s o m ser sä ö f v e r l y c k l i g ut.
B e r g l i n d m e d r ö r e l s e o c h t a c k s a m h e t h a n s D e t är f ö r e s t å n d a r i n n a n för d e n n a a s y l, frö- namn.
ken Jeanette Berglind.
O c k s å måste ljum- En hoffröken hos drottning Lovisa hade ma sommarvindar smeka detta hjärta v i d
i DU N a n b l i c k e n af all clen t r e f u a d h o n, m e d v ä l - villiga människors hjälp, ändtligen lyckats b e r e d a s i n a k ä r a f o s t e r b a r n.
H v i l k e n skill- n a d m o t h e n n e s f ö r s t a lilla s k o l r u m, d ä r h o n d e l a d e sitt k n a p p a b r ö d m e d t i o s m å värnlösa elever!
M e n äfven där räckte brö- d e t till.
t y Han s a t t m e d v i d b o r d e t, Han, som bespisade 5,000 män m e d fem bjugg- b r ö d o c h t v å fiskar, o c h d e t lilla h u s h å l l e t s k ö t t e hon, o m h v i l k e n m a n b e r ä t t a t, att h o n själf a l d r i g åt, f ö r r ä n h e n n e s s m å skyddslingar voro mätta. » J u m e r d e n tysta skolan m e d d e s s själf- xippoffrande s t i f t a r i n n a b l e f k ä n d, d e s s större förtroende tillvann d e n sig.
» G e n o m in- samlingar o c h andra gåfvor, » heter det i en berättelse o m skolans utveckling, » j ä m t e e t t a f R i k e t s S t ä n d e r f ö r tre år b e v i l j a d e a n s l a g, k u n d e d e n efter h a n d u t v i d g a s i n verksamhet.
D r o t t n i n g L o v i s a f ö r b l e f allt- j ä m t ett k r a f t i g t s t ö d f ö r a n s t a l t e n o c h för- k l a r a d e s i g v i l l i g att stå s o m d e s s b e s k y d - darinna.
B l a n d d e m s o m p å ett v e r k s a m t sätt a n t o g o sig d e n n y a skolan, var o c k d e n n y s s äflidna, f ö r allt g o d t och.
m ä n - n i s k o v ä n l i g t så v a r m t n i t ä l s k a n d e friherrin- n a n Sofie Adlersparre.
Genom upprepade u p p s a t s e r i d e n a f h e n n e r e d i g e r a d e tid- skriften » L ä s n i n g f ö r H e m m e t », b i d r o g h o n e j litet att f ä s t a a l l m ä n h e t e n s uppmärk- samhet vid densamma.
Några varmhjär- tade m ä n o c h k v i n n o r bildade en styrelse som åtog sig vården o m dess e k o n o m i s k a a n g e l ä g e n h e t e r, o c h till f ö l j d a f allt d e t t a b l e f s k o l a n s l u t l i g e n (1 8 7 1) i s t å n d att p å särdeles fördelaktiga villkor förvärfva en v i d s t r ä c k t e g e n d o m, n:r 2 5 o c h 2 7 Norr- t u l l s g a t a n, d ä r d e n allt f o r t f a r a n d e h a r sin lokal.
D e n trefliga b y g g n a d e n o m g i f v e s af en r y m l i g g å r d s p l a n s a m t öppna, fält o c h trädgårdar.
D ä r u t e l e k a o c h skratta, bar- nen p å lofstunderna s o m andra barn, utan att ä n n u f ö r s t å h v a d s o m s k i l j e r d e m frän dessa. » A r 1 8 8 2 från t r ä d d e f r ö k e n B e r g l i n d s i n b e - f a t t n i n g s å s o m s k o l a n s föreståndarinna,.
Ar och ansträngningar hade uttömt hennes krafter o c h e h u r u h o n m e d s a m m a k ä r l e k v a r f ä s t a d v i d b a r n e n, k ä n d e h o n s i g af t i l l t a g a n d e s v a g h e t t v i n g a d att öfve.rlämiia, vården o m d e m i andra händer.
Fröken A.
S e g e r s t e d t b l e f d å f ö r e s t å n d a r i n n a för t y s t a s k o l a n, h v i l k e n m e d d e t s a m m a öfver- g i c k frän t e c k e n s k o l a till r e n t a l s k o l a.
U n - dervisningen omfattar kristendom, moders- målet, räkning, naturkunnighet, geografi, fäderneslandets historia, ritning, g y m n a s t i k, handarbeten o c h slöjd.
Barnen emottagas i e n å l d e r a f 6 till 1 0 år, o c h u n d e r v i s - n i n g s t i d e n b e r ä k n a s till 8 år.
H e m m e t in- r y m m e r icke blott helbetalande, utan äfven de mindre betalande samt dessutom några friplatser.
Under året 1 8 8 9 — 1 8 9 0 vårda- d e s i n o m s k o l a n 18 b a r n.
F ö r r a å r e t s k e d d e å n y o o m b y t e af f ö r e s t å n d a r i n n a, i d e t frö- k e n S e g e r s t e d t e f t e r t r ä d d e s af f r ö k e n Hart- man.
S å h a r d e t lilla frö, s o m i f ö r l i t a n d e p å G u d s h j ä l p u t s å d d e s af ett ä l s k a n d e h j ä r t a, s l a g i t r o t, s p i r a t u p p o c h efter d e n o r g a - n i s k a u t v e c k l i n g e n s l a g, s l u t l i g e n b l i f v i t ett träd, u n d e r h v i l k e t v ä l i c k e j u b l a n d e få- gelskaror, utan s t u m m a s m å människobarn, f u n n i t tillflykt o c h s k y d d.
M e n p å s a m m a g å n g v i ö n s k a tysta skolan fortfarande fram- g å n g i sin ä d l a s t r ä f v a n för d e a b n o r m a b a r n e n s u t v e c k l i n g till n y t t i g a o c h l y c k l i g a s a m h ä l l s m e d l e m m a r, b e d j a v i att för s k o -.
a n s å l d r i g a stiftarinna, s o m i d e s s a d a g a r 267 i n g å r i sitt å t t i o n d e år, få u t t r y c k a d e var- maste välönskningar.
Tillsammans m e d den v ä n, h v i l k e n e n g å n g för m å n g a år s e d a n k a l l a d e d e n m ä n n i s k o v ä n l i g e l ä k a r e n till d e n u t a r b e t a d e s k o l f ö r e s t å n d e r s k a n s sjuk- säng, o c h s o m s e d a n trofast varit h e n n e be- h j ä l p l i g i a r b e t e t, h a r h o n b i l d a t ett l i t e t e g e t h e m, d ä r h o n i stilla ro n u å t n j u t e r en välbehöflig hvila.
M å för d e n v ö r d a d e g a m l a en solig afton följa på den långa arbetsdagen, o c h m å h o n få inhösta, r i k a k ä r f v a r från d e t hård- brukacle a r b e t s f ä l t e t den d a g, d å också, d e s t u m m a s t u n g a skall v a r d a u p p l å t e n.
L S y s t e r S.
M l s a b t l.
j$yster Elisabet, lovart gäller färden, • ' - ä^ Hvart gå de lätta, hastiga steg?
— • » Öf ver allt, hvar helst i vida världen Lidandet före mig trampat sin väg. "
— JVär shall du nes i de glaelas skara?
När vill du stanna och hvila dig?
— » En gång när lidandet upphört att vara, Eller när Gud hallar hem mig till sig. » — Ofta jag såg genom folkvimlet skrida, Uti den iarfliga dräkten grå, Skepnaden din, den höga och blida, Med Ilöda Korsets tecken uppå.
Djupt in i gränder, Hand, lasten och nöden, Och hos de sjuka i, koja och slott, Ute på, slagfältet, ensam med döden, Såg jag dig lindra de lidandes lott.
Spänstig var gängen och blida dragen, Leendets glans of ver allvaret låg.
.
lldrig a-f fasa, och skräck betagen Blef inför lifvets hemskhet dm håg, Blicken ej skum af nätternas vaka Vid lidandets sjukbädd, och dödens bår, Sinnet ej tungt af att ständigt försaka Fröjden som lockar i ungdomens vår.
Ej gaf du hän på en sviken förhoppning Sköfladt ditt lif som gåfva ål Gud.
Anna i ungdomens skönaste knoppning Blef du, med glädje himmelens brud.
Hjärtats och sinnets rikaste gåfvor, Fagraste rosor, som lif vet bjöd, Strödde du ut sombarmhärtighetshåfvor Uti ett bottenlöst haf af nöd.
Syster Elisabel, hvad bjöd dig gifva Allting åt andra af vilja fri?
Lycklig som få hade du kunnat blifva, JVu glider ungdomen snart dig förbi!
— » Den som står midt i den mänskliga striden Känner sig själf som en tusendel blott.
Lefnadens lycka och ungdomstiden Gaf jag åt Gud, och där hvila de godt.T Ivar Sköld.
Något om &gt;|^Kur skoldramat.
är h i m m e l s v i d t olika e j d e n nu- varande skolorganisationen m o t den, s o m f a n n s f ö r t. e x.
t v å å r h u n d r a d e n till- b a k a!
H u r mj^cket h a r e j a n s e t t s f ö r å l d r a d t o c h s o p a t s b o r t, h u r m y c k e t h a r ej s y n t s n ö d v ä n d i g t o c h b l i f v i t t i l l a g d t i s k o l a n s ar- b e t s o r d n i n g!
B l a n d d e t s o m fått s t r y k a p å foten för en n y a r e tids åsikter o c h nu snart i t v å h u n d r a år v a r i t l ä r o v ä r k e n fjärran ä r o ä f v e n d e t e a t r a l i s k a ö f n i n g a r, s o m eri g å n g ägde h e m i n o m skolans murar.
JL T e a t e r i s k o l a n — d e t låter u n d e r l i g t.
O c h dock har det m å n g e n s t ä d e s varit form- l i g e n p å b j u d e t, att u n g d o m e n s k u l l e u p p f ö r a skådespel, o c h framstående skolman ha ytt- rat ö n s k v ä r d t, att s k o l t e a t e r n i n g e n v e c k a finge stå o b e g a g n a d.
D e t v a r v i d t i d e n f ö r h u m a n i s m e n s f r a m t r ä n g a n d e o c h u n d e r re- f o r m a t i o n s p e r i o d e n till f r a m e m o t d e t ader- tonde århundradet.
Ä f v e n vårt lands bok- v ä r l d h a r b e v a r a t spår af d e t d r a m a t i s k a författarskap, s o m öfvades b å d e för o c h s t u n d o m af s k o l o r n a s u n g d o m.
D e t är i n o m litteraturhistorien kändt under b e n ä m n i n g e n s k o l d r a m a o c h i n t a g e r e n ej b e t y d e l s e l ö s plats i dramatiken, hur ringaktade än vissa o m d ö m e n k u n n a utfalla o m dessa en långt aflägsen tids o t y m p l i g a försök.
D r a m a t var skäligen husvillt o c h hemlöst i v å r t l a n d d e n t i d e n, d e t l å g s t r ä n g t all- var i l u f t e n då, » c o m e d i a » o c h » t r a g e d i a » voro ringa aktade.
A t t d e u p p t o g o s i sko- l o r n a b e r o d d e ej heller p å k ä r l e k till d e r a s eget väsen, grundsatsen » konst för konstens e g e n s k u l l » fick m i n s a n n ej g ö r a s i g gäl- l a n d e v a r e s i g v i d d e r a s f ö r f a t t a n d e eller v i d d e r a s u p p f ö r a n d e.
M e n i n g e n v a r natur- l i g t v i s, att d e s k u l l e g ö r a n y t t a, o c h d e t i m e r a ä n ett a f s e e n d e.
Till e n b ö r j a n v i l l e m a n g e n o m d e m drif- v a u p p l ä r j u n g a r n e s f ö r m å g a i l a t i n e t s ta- lande.
D e t.
f a n n s j u p e r s o n e r s o m till o c h m e d ö n s k a d e u t b y t a m o d e r s m å l e t m o t lati- net s o m samtalsspråk.
Och hur lämpligt v a r d e t ej d å att lära s i g u t a n t i l l a t i n s k a d r a m e r o c h f ö r b ä t t r e m i n n e s skull u t f ö r a dem.
L ä n g e d r ö j d e d e t d o c k e j, f ö r r ä n m a n öf- vergaf latinet o c h b e g y u t e skrifva på det egna tungomålet.
O c h då trädde en annan afsikt i f ö r g r u n d e n: m a n l a d e f ö r s t o c h främst vikt v i d det uppfostrande.
M a n ville b i b r i n g a d e u n g a r e l i g i ö s a o c h s e d l i g a lär- d o m a r o c h g ö r a d e t så, a t t f o r m e n e j v a r frånstötatide.
» A t t inbiida u n g d o m e n Guds ord o c h gärningar m e d lust, » det angifver en af d e s s a f ö r f a t t a r e s å s o m ä n d a m å l e t m e d skoldramerna.
Därför tog m a n gärna äm- n e n ur g a m l a t e s t a m e n t e t s s e d e l ä r a n d e fab- ler o c h ur n y a t e s t a m e n t e t s p a r a b l e r, i s y n - n e r h e t d e n o m d e n f ö r l o r a d e s o n e n; stun- d o m h ä m t a d e s m o t i v e n ur m y t e n eller hi- storien.
O c h u n d e r r e f o r m a t i o n e n s stridsti- d e r h ä n d e d e t e j sällan, att d r a m a t s huf- v u d s a k l i g a i n n e h å l l u t g j o r d e s af h ä t s k pole- mik m o t oliktänkande.
I alla v a r d e t di- d a k t i s k a e l e m e n t e t så ö f v e r v ä g a n d e, att d e t ästetiska k n a p p t k u n d e g ö r a sig h ö r d t ens s o m en skorrande biton.
D ä r e m o t var det d e s s a d r a m e r e j alls f r ä m m a n d e att f ö r n ö j a, t v ä r t o m lade m a n an därpå, det var j u » m e d l u s t », som d e g o d a l ä r d o m a r e skulle inpräntas.
Också torde k o m e d i e r n a s antal v a r a ö f v e r v ä g a n d e t r a g e d i e r n a s af s a m m a orsak.
268 M e n d e t v o r e ej b l o t t m e n i n g e n, att skol- d r a m e r n å s u p p f ö r a n d e s k u l l e v e r k a i clidak- ti k e n s i n t r e s s e, o c h s e d a n m a n r e u t a f öf- v e r g i f v i t t r o n p å d e r a s l ä m p l i g h e t att v a r a ett m e d e l f ö r s p r i d a n d e af k r i s t l i g k u n s k a p o c h g o d a l ä r d o m a r, f r a m s t ä l l d a g e n o m var- n a n d e eller u p p m u n t r a n d e e x e m p e l ur lifvet, a n s å g m a n d e m d o c k i alla fall b e t y d e l s e - fulla s å s o m i v ä s e n t l i g m å n b i d r a g a n d e till ungdomens yttre bildning och hyfsning.
M i c h e l d e M o n t a i g n e y t t r a r sig i s i n a » E s s a i s » lifligt o m t e a t e r s p e l a n d e t s n y t t a, enär d e t h ö r d e till d e ö f n i n g a r, s o m af d e u n g e g j o r - de annat » än åsnor, lastade m e d böcker. » O c h i s a m m a a n d a uttalar sig s v e n s k e n N i c o l a u s H o l g e r i, f ö r f a t t a r e n till » T r o i j e n - b o r g h, en sanferdigh tragoedia, » då h a n o r d a r o m » d r i s t i g h e t att tala, o c h s k i c k l i g - het i u m g ä n g e t, » s o m förvärfvades g e n o m dessa teatraliska sysselsättningar.
S k o l a v i le åt d e s s a o n e k l i g e n n a i v a y t t r a n - d e n, eller finnes d e t m å h ä n d a i d e m n å g o n - t i n g s o m d e t l ö n a r s i g att t a g a v a r a p å, n å g o n t i n g s o m äfven vi, senare tiders barn, k u n n a e r k ä n n a v a r a af v ä r d e o c h v i k t V Jag tror det.
D e gamle voro n o g inne på r ä t t a v ä g a r, d å d e t a l a d e o m att s k o l o r n a s l ä r j u n g a r v o r o ä m n a d e till a n n a t ä n » å s n o r, lastade m e d böcker. » Denna skrämmande b i l d af f ö r l ä s t h e t o c h ö f v e r a n s t r ä n g n i n g f a n n s således redan då, o c h m a n fruktade den — liksom vi nu; o c h s o m m o t v i k t framkallade m a n skådebanans luftiga gestalter!
M e n det göra inte vi.
O c h t r o l i g e n är d e t n o g b ä s t så, t y e n läsare af s k o l d r a - m e r n a n u t i l l d a g s k a n k n a p p t u n d g å att för- v å n a s ö f v e r att n å g o n t i d s s k o l m a n a n s e t t d e m u p p f o s t r a n d e, så o s m ä l t b a r a äro d e n u.
M e n t a n k e n p å att skaffa n å g o t, s o m k u n d e » h y f s a o c h b i l d a », d e n v a r i n t e så g a l e n o c h d e n är v ä r d att d r ö j a v i d, ä f v e n o m m a n n u v ä n t a r s i g m e r a af h e m m e n i d e n v ä g e n, ä n m a n d å g j o r d e eller kunde.
g ö r a.
M e n så l ä n g e s k o l a n skall u p p f o s t r a, ej b l o t t u n d e r v i s a, står d e t alltid k v a r e n f o r d r a n på n å g o t m e r än läxläsning.
O c h detta be- h o f s t i l l f r e d s s t ä l l a n d e står p å a r b e t s o r d n i n - g e n u n d e r n a m n e t g y m n a s t i k, s t u n d o m är ä f v e n s l ö j d att r ä k n a dit.
D e åsyfta j u k r o p p e n s s u n d h e t o c h friskhet, m e d a n d e t v a r ett m e r a ä s t e t i s k t m å l, s o m s t o d för skol- d r a m e r n a s ifrare.
M e n d e t p r a k t i s k a hän- g e r ä f v e n h ä r så n ä r a t i l l s a m m a n s, ett har- moniskt, tilltalande uppträdande o c h kropps- lig s u n d h e t ä r o e j t v å så s k i l d a s a k e r, s o m m a n kanske k u n d e tro.
Gymnastiken, det obligatoriska vederkvick- n i n g s m e d l e t o c h r e k r e a t i o n s a r b e t e t, är troli- gen m y c k e t för öfverskattad.
Åtminstone s å s o m d e n n u b e d r i f v e s, d å så m y c k e t verkligt m ö d o s a m t arbete blir n e d l a g d t p å uppvisningsbara grannlåtsrörelser, då det a k r o b a t i s k a r ö f v a r r u m från d e t i d r o t t s l i g a.
D e t ä g n a s f ö r l i t e n o m s o r g åt att i n l ä r a d e u n g a att f ö r a s i n k r o p p v ä l i alla a f s e e n d e n och bemärkelser, detta stora bud, s o m inne- håller så m å n g a s m å b u d, att h å l l a s i g r a k i r y g g e n, att s p ä n n a u t b r ö s t e t, att e j g å i n m e d t å r n a, att e j s l ä n g a m e d a r m a r n e s o m g u n g o r, o c h allt slikt s o m k a n före- k o m m a att ö n s k a.
O c h m a n k a n u t s t r ä c k a s i n a ö n s k n i n g a r ä n d å l ä n g r e ä n till d e t t a; m a n k a n h o p p a s att få s e l e d i g h e t o c h b e - h a g i rörelserna, en h a r m o n i s k t u t v e c k l a d i n d i v i d, m e d j ä m n m å t t o c h kraft.
Detta är f ö r m y c k e t b e g ä r d t o c h f ö r t i d i g t for- dradt, invänder ni kanske.
M e n detta vore d o c k ett s t o r t s t e g m o t ö k a d k r o p p s l i g s k ö n - het o c h s u n d h e t h o s släktet, o c h när bildas 1895 I D U N d e n v u x n e, o m ej u n d e r u p p v ä x t å r e n?
M e n v i b r y o s s f ö r litet o m d e t t a, v i r i n g a k t a d e t, o c h därför hamnar sig d e t f ö r s u m m a d e.
L ä r a r e eller l ä r a r i n n a, vill ni slå er n e d v i d m i t t f ö n s t e r j u s t n u, n ä r j a g skrifver d e t t a?
D e t är r a s t o c h h e l a e l e m e n t a r s k o - l a n s t r ö m m a r u t här f ö r b i, m e r ä n h u n d r a lämpliga o b s e r v a t i o n s o b j e k t.
Se p å d e n n e, m e d hufvudet hängande fram på bröstet, eller d e n n e, s o m s j u n k i t i h o p till ett k n y t e s o m hvilar på knäna, i n g e n d e r a har haft t i d att r ä t a u p p sig, n ä r d e s t e g o ifrån pul- peten, utan gå i s a m m a vinkel, i hvilken d e s u t t i t b ö j d a ö f v e r l ä x a n; eller d e n n e, s o m a b s o l u t e j k a n g å u t a n m å s t e klifva, m e d a n armarne samtidigt m e d skofvelaktig fart k l y f v a l u f t e n, d e n n e e l f v a å r i n g, s o m är så p u c k e l r y g g i g af b a r a o v å r d s a m h e t.
D e t är eri s y n s o m e j är g l ä d j a n d e.
M e d få u n d a n - t a g är d e t e n k l u m p i g h e t, ett o b e h a g i allas r ö r e l s e r, s o m är v e r k l i g e n p l å g s a m.
Och d e n g å r h o s s o m l i g a n ä s t a n ö f v e r till l y t e n — o c h d o c k är i n g e n af alla d e s s a k r o p p s - ligt missbildad.
M e n, i n v ä n d e r ni, af d e t t a s k a l l d o c k m y c k e t, o f a n t l i g t m y c k e t till o c h m e d, g å b o r t o c h a r b e t a s ifrån s e d e r m e r a.
Ja, v i s s e r l i g e n, d e t v o r e v e r k l i g e n b e d r ö f l i g t eljes, m e n j a g s k u l l e v i l j a v ä n d a o m e d r a o r d t i l l: e n m ä n g d af allt d e t t a s k a l l s t a n n a k v a r — o c h n i n ö d g a s g e m i g rätt.
Och här ha vi n u blott tänkt på o c h gifvit akt på det s o m stött vårt ö g a s å s o m oharmouiskt, o s k ö n t, m e n d e t t a u p p t r ä d e r äfven i m å n - g a fall s å s o m k r o p p s s k a d a n d e, o r g a n f ö r b i l - dande.
O c h där det o c k s å ej d e t g ö r, har ä f v e n v å r ä s t e t i s k a f ö r t r y t e l s e sitt berätti- gande.
Låt dessa v i l d v ä x a n d e hinna ett eller p a r d e e e n i e r f r a m å t p å s i n v ä g g e n o m lifvet, låt d e m h i n n a d e år, d å d e i n s e v i s h e - t e n (o m o c k i s a t i r e n s f o r m) af o r d e n i A d a m H o m o, d ä r förf.
s ä g e r att j u d a r n e s t i o b u d o c h d e k r i s t n e s t v ä n n e n u r e d u c e r a t s till d e t e n d a: » S o g at b e h a g e!
», o c h d e s k o l a b å d e harmas o c h sörja öfver dessa sina k r o p p s l i g a b r i s t e r, h v i l k a e f t e r t a n k e o c h efter- håll k u n n a t h ä m m a o c h d r i f v a t i l l b a k a re- dan i deras uppstående.
Sannerligen, m a n blir f r e s t a d att ö n s k a h e l a s k o l u n g d o m e n för en tid insatt i d e n militära formgifnin- g e n s l ä r o a n s t a l t, eller o c k l å t a d e m s t u d e r a p l a s t i k v i d e n t e a t e r s e l e v s k o l a.
Ja, d e t var n o g det, s o m föresväfvade de besked- l i g e s k o l m a n n e n från s e x t o n d e o c h s j u t t o n - de seklet, då d e skrefvo sina k o m e d i e r o c h tragedier, låtandes sina gossar » a g e r a » för att g i f v a d e m v a n a v i d att u p p t r ä d a m e d fina låter o c h v ä n j a d e m i n v i d ett u p p - trädandesätt, sådant s o m anstod skådeba- nans hjältar — o c h hjältinnor.
O c h t a l e t s e d a n, talet, i h v i l k e t d e spe- lande skulle förvärfva sig » d r i s t i g h e t », det v i l l s ä g a, litet m e r a u t f ö r d t, f ö r m å g a att lätt finna d e o r d, s o m k ä n s l a n o c h t a n k e n s ö k t e, o c h kunskap o m språkets helgdagsord, de s o m lågo öfver de h v a r d a g l i g a o c h platta.
H v a d g ö r v å r n u t i d a s k o l a åt u n d e r v i s n i n - gen i det talade ordet?
Tvifvelsutan gan- ska ringa; o c h hur skulle d e n o c k s å k u n n a göra mer.
R e d a n den tid, s o m arbetsord- n i n g e n n u ä g n a r åt m o d e r s m å l e t s s t u d i u m, b e l ö p e r s i g b l o t t till ett fåtal t i m m a r, o c h a r b e t e t m e d i n l ä r a n d e af s k r i f n i n g o c h af g r a m m a t i s k k u n s k a p r y c k e r n a t u r l i g t v i s till sig b r o r s l o t t e n af d e n t i d, s o m är a n s l a g e n åt ä m n e t.
Och den släpande, jämmerliga u p p l ä s n i n g, s o m tillätes i d e n m ä n g d ä m - nen, s o m, äfven då u n d e r v i s n i n g e n i främ- m a n d e språk föres j u s t på d e t ifrågavaran- d e s p r å k e t, alltid bli l ä s t a p å s v e n s k a, ö k a r f ö r d ä r f v e t i f r å g a o m l ä s n i n g e n af m o d e r s - målet.
O c h är d e t r e d a n t v i f v e l a k t i g t, hu- ruvida m a n kan vänta en verkligt g o d upp- l ä s n i n g af e n g i f v e n t e x t; h u r m y c k e t b e - d r ö f l i g a r e skall d å e j s v a r e t bli p å d e n frå- g a n: h u r står d e t till m e d l ä r j u n g a r n e s ut- trycksförmåga?
Kunna de ge ledig och k o r r e k t f o r m åt s i n a t a n k a r, få d e n å g o n v a n a att r ö r a s i g i h v a d m a n kallar e n d e - b a t t, d ä r m a n m å s t e g e s k ä l f ö r s i n a åsik- t e r o c h o r d åt s i n a s k ä l?
Få de någonsin h ö r a, att d e r a s s v a r p å l ä r a r e n s f r å g o r e j skola ges under stamningar o c h humningar, p å ett s p r å k s o m är s l i t a n d e o s v e n s k t?
L ä g g e r m a n v i k t v i d att l ä r a u t t r y c k a s i g v ä l eller å t m i n s t o n e r i k t i g t?
E n ö f v e r f l ö d s - v a r a t ä n k e r ni — k a n h ä n d a d o c k i c k e så öfverflödig s o m en h o p latinska g r a m m a - t i k r e g l e r eller l i k n a n d e g o d s af samma tvifvelaktiga praktiska värde.
Dyrbar har t a l e t s g å f v a alltid a n s e t t s, o c h n u är d e n minsann, i n g a l u n d a m i n d r e b e h ö f l i g än f ö r r.
S å m y c k e t v ä n t a d e m a n s i g n u a l d r i g af skoldramats utöfvande, det var mera ägnadt att g e k ä n n e d o m o m ett b ä t t r e o c h h ö g - tidligare språk än det vanliga, det hade en t e n d e n s att n ä s t a n v i l j a l y f t a.
Ja, s k o l d r a m a t h a r l e d t v å r a t a n k a r ä n d a till p l a s t i k o c h r e t o r i k, m e n s k o l d r a m a t är u t s p e l a d t, o c h d e s s a b ä g g e ä m n e n får m a n n o g aldrig se på skolornas arbetsordning, D e ha ej s a m m a utsigter s o m t e c k n i n g e n, h v i l k e n j u n u är o b l i g a t o r i s k.
M e n — äf- ven inom den nuvarande skolordningens ram torde m y c k e t kunna göras i antydd riktning, o c h ännu m e r m ä k t a hemmen g ö r a, o m t a n k a r n e l e d a s h ä n till d e t åsyf- tade målet.
Lennart Hennings. "
D o d o. "
Skiss för Idun af Lisa Schräder.
- fäjjttt parti rouge et noir, G e o r g?
» (kU Frågan framställdes af doktor Henrik.
° » Nej tack, jag har längesedan slutat med dylika nöjen, » förklarade den tilltalade.
» DuT * återtog den förre.
» Det var minsann en nyhet!
Då jag för två år sedan besökte er goda stad, trodde jag uppriktigt sagdt, att du ej skulle sluta, förrän du fullkomligt ruinerat dig på ett eller annat hazardspel; du öfverlämnade dig så helt däråt o c h utan synnerligt val af motspelare.
Förändringen gläder mig, lika m y c k e t som den öfverraskar mig.
Tillåter du en fråga, Georg? » » Mycket gärna, käre vän. » » Om est la femme ?t » Du gissar rätt, » bekräftade Georg.
» När det är fråga o m något verkligt godt, eller o m något mycket dåligt, har man j u alltid skäl till den frågan.
Äfven här har kvinnan spelat rollen.
Men det är en helt liten kvinna o m åtta år — medge, att det hade du ej tänkt dig! » » Nej sannerligen, en åtta-årig liten tös, s o m räddar en ung officer från spelpassionen!
H v a d månne blifva af detta barnet? » » Se här, H e n r i k, en g o d cigarr.
Man pratar alltid lättare vid dess bloss och ett litet glas, eller hur?
Gör det nu bekvämt åt dig, så skall jag gärna underhålla dig m e d min » räddnings- historia » o m den, trots hjältinnans späda ålder, intresserar dig? » » Tack, den eggar verkligen min nyfikenhet.
Ja^ har nämligen aldrig tänkt mig dig indragen i ett fullt platoniskt äfven tyr. » » Jag hade ej heller själf tänkt mig det, » för- säkrade Georg leende.
» Som du sade, » fortsatte han, » var jag ännu föl ' två år sedan en oförbät- terlig spelare o c h min far hade förgäfves bedt, hotat o c h gjort allt hvad en g o d far kan göra för en son sådan som jag.
G u d vet, h v e m af oss båda som led mest under denna förfärliga tid — .jag blickande tillbaka o c h föraktande mig själf för alla de löften jag gifvit h o n o m o c h lika y
IDUN ofta svikit, eller han, s o m kärleksfullt ville glöm- ma d e t förflutna, m e n m e d b ä f v a n såg f r a m å t p å d e n k o m m a n d e tid, d å h a n e j längre skulle finnas till f ö r att s k y d d a m i g m o t följderna af m i t t l ä t t s i n n e; d å j a g efter att h a förslösat d e n af h o n o m g e n o m redligt arbete f ö r v ä r f v a d e för- m ö g e n h e t e n skulle sluta a n t i n g e n s o m fattighjon eller själfspilling.
.
.
Jag h a d e e n längre tid spelat m e d g e n o m - g å e n d e otur, o c h d å k o n t a n t e r n a l i k s o m krediten v o r o slut, lät j a g pantsätta livad j a g h a d e af värde, b l a n d a n n a t d e n ring s o m m i n m o r erhöll af m i n f a r v i d m i n f ö d e l s e o c h h v i l k e n j a g ärft och alltid b r u k a d e bära p å m i t t e n a lillfinger — se här. » G e o r g sträckte h a n d e n m o t sin v ä n och lät h o n o m se en bred, ' slät guldring m e d en stor briljant.
En dag, j u s t s o m v i skulle l ä m n a frukost- bordet, säger m i n f a r h e l t p l ö t s l i g t: » H v a r f ö r b ä r d u e j m e r d i n m o r s r i n g?
Jag a f s t o d d e n å t dig, e m e d a n j a g tror, a t t h o n o m m ö j l i g t höll ä n n u m e r af d i g än af m i g » Jag k ä n d e m i g ytterligt f e g o c h eländig s a m t f ö r s ö k t e f r a m s t a m m a n å g o t o m att d e n v a r borta till lagning.
M i n f a r fixerade m i g skarpt, därpå sade h a n kallt o c h l u g n t: » L ö g n är en spelare v ä r d i g t; s ä g m i g n u, Jivem af dina v ä n n e r s o m h a r ringen, i n g e n s u m m a är m i g f ö r d y r att återköpa d e n, t y för mig är d e n helig. » » M i n far, » s v a r a d e j a g, » ingen af m i n a v ä n n e r har d e n.
» T Den är således pantsatt! » J a g skall aldrig g l ö m m a d e n ångest, s o m låg i d e orden, d å d e gledo öfver d e n g a m l e m a n - n e n s läppar.
J a g b ö j d e e n d a s t h u f v u d e t till svar.
» P o j k e, » r o p a d e h a n, » hur, hur k i m d e d u låta ockrares h ä n d e r b e s u d l a e n af m i n u n g d o m s he- ligaste r e l i k e r?
N ä r j a g gaf d e n åt d i n d å nitton- åriga m o d e r, livad skulle h o n känt, o m h o n kun- nat a n a d e s s slutliga ö d e!
Hon h a r burit d e n i g l ä d j e och sorg, i s j u k d o m o c h smärta, i lifvet och d ö d e n — dock, h u r k ä r d e n ä n v a r h e n n e, s k n l l e h o n m e d g l ä d j e offrat d e n för att b e s p a r a dig e n dags v e r k l i g sorg o c h nöd, e n enda t i m m e af v a n ä r a n s b l y g s e l — och d u, du k ö p t e d i g för d e n rätten till ä n n u ett t ä r n i n g s k a s t!
» M i n fars s t ä m m a v a r b r u t e n o c h ett ögonblick lade h a n h a n d e n öfver ögonen.
J a g v a r förtviflad.
» Gif m i g s u m m a n, » ropade jag, » s å skall j a g låta h ä m t a k l e n o d e n, o c h j a g s v ä r d i g v i d m i n m o r s m i n n e: j a g skall b l i en man, j a g skall aldrig m e r spela — j a g skall hellre d ö d a m i g än ä n n u e n g å n g b r i n g a dig sorg. » Min far s å g åter p å m i g, ett v e m o d i g t leende o c h en a x e l r y c k n i n g v o r o h a n s e n d a s v a r — m e n jag förstod d e t: h a n h a d e fått n o g af fagra löften.
» D u skall e j låta h ä m t a d e n, » sade lian.
» D u skall själf göra d e t; d u skall s e allt d e t s n u s k, elände o c h k ö p s l å e n d e, s o m råder p å d e t ställe, dit d u b e k y m m e r s l ö s t s ä n d e r livad s o m b o r d e vara d i g dyrt och kärt.
P å d e t d u ej m å k o m m a i n y frestelse följer j a g d i g o c h ringen stannar h o s m i g, tills d u s y n e s m i g värdig att b ä r a den. » En t i m m e senare v o r o v i p å ort o c h ställe.
D e t v a r e n lördagsafton o c h d e t stora, n a k n a h a l f s k m m u a r u m m e t v a r fylldt af m e n n i s k o r.
Mödrar, s o m m e d darrande röst b å d o o m n å g r a örens f ö r h ö j n i n g p å l å n e s u m m a n f ö r sina palter, i d e t d e j ä m r a d e sig o m m å n g a eller s j u k a b a r n, till h v i l k a d e intet h a d e u n d e r d e n s t u n d a n d e helgen.
Å l d e r s t i g n a m ä n och k v i n n o r drifna dit af o f ö r m å g a att arbeta, unga, f ö r s l ö a d e af dryc- k e n s k a p eller a n d r a laster — allt s y n t e s m i g sorgligt g r i p a n d e eller a f s k y v ä r d t v ä m j e l i g t.
J a g ville uträtta m i t t ärende o c h k o m m a b o r t däri- från fortast m ö j l i g t, m e n föreståndaren, likgiltig för alla sorger och o b e h a g b a d m i g i n v ä n t a m i n tur, o c h m i n far t y c k t e s finna d e t i sin ordning.
Slutligen h ö j d e s e n s p ä d barnröst, s ä g a n d e: » H e r r n, d e t ä r m i n t u r l ä n g e s e n; stackars m o r - m o r ä r s å s j u k o c h alldeles e n s a m.
» » H v a d vill d u d å?
» frågade föreståndaren oberörd.
H o n sträckte u p p sina s m å a r m a r f ö r att visa en liten d o c k a: » Jag skulle b e att f å låna p å D o d o, » sade h o n, » stackars m o r m o r är s å s j u k, o c h v i h a alls intet mer. » H e n n e s stora ö g o n s t o d o fulla af tårar och d e s m å b l e k a l ä p p a r n e darrade.
F ö r e s t å n d a r e n lutade sig f r a m f ö r att taga d e n erbjudna panten i beskådande.
D å drog flickan d e n plötsligt tillbaka, k y s s t e den m o d e r l i g t o c h tillade: » H e r r n ska ' vara snäll m o t D o d o och rädd o m h e n n e, j a g h a r fått h e n n e af m i n döda m a m m a.
» 269 Jag f ö r n a m en n ä s t a n fysisk s m ä r t a i hjärtat och k ä n d e, h u r e n b r ä n n a n d e r o d n a d g ö t sig öfver m i t t ansikte.
J a g b ö j d e h u f v u d e t f ö r att u n d v i k a m i n fars blick, o c h h a n var, trots allt, grannlaga n o g att e j säga något.
F ö r e s t å n d a r e n log omärkligt, u n d e r d e t h a n besåg D o d o; m e n s o m hennes skönhet liksom h e n n e s toalett v a r n å g o t m e d t a g e n, r u s k a d e lian p å Hufvudet o c h skulle j u s t b e s v a r a anbudet, d å m i n far, s o m m e d skäl f r u k t a d e att d e n lillas m o d o c h uppoffring skulle bli illa belönade, t r ä d d e fram, t o g d o c k a n i e n a h a n d e n o c h d e n lilla flickan v i d den andra, s a m t lofvade att belåna » D o d o » till h ö g s t a pris.
F ö l j a n d e d a g f a n n j a g i m i t t r u m ett elegant glasetui o c h i d e t s a m m a » D o d o », alldeles i sitt g a m l a skick.
J a g skulle således alltid k u n n a p å m i n n a m i g, m e d hvilken ö m h e t o c h s a k n a d d e n lilla, f ö r att s k y d d a d e n g a m l a m o r m o d r e n mot brist, velat offra sin relik.
Jag skulle alltid m i n n a s m i n bitterhet inför detta åttaåriga barn.
M e n d e t löfte j a g i t y s t h e t gaf inför d e n n a lilla storhet, h a r j a g också hållit bättre än alla före- gående.
S o m bevis ser d u, H e n r i k, att j a g åter bär m i n m o r s ring, h v i l k e n m i n f a r efter ett år med g l ä d j e å t e r l ä m n a d e m i g, d å h a n samtidigt lät » D o d o » flytta tillbaka till m i n räddarinna.
Jag b e h ö f v e r väl k n a p p a s t tillägga, att h a n g e n o m d e n b e l å n i n g e n blef i tillfälle att förskaffa » stac- kars m o r m o r » ett b e k y m m e r f r i t t slut och sig själf tillfälle att g e n o m g å d e n procedur, s o m kal- las » e n v å r d a d u p p f o s t r a n ».
» B r a v o, G e o r g, » utropade doktor H e n r i k, » d u tillåter v ä l att j a g h ö j e r m i t t glas f ö r att dricka » Dodos skål? » » A l l t f ö r gärna, H e n r i k, m e n låt oss o c k s å däri innesluta h e n n e s förtjusande lilla m a m m a.
» Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
ligt innehöll endast ytterst obetydligt fett, men i öfrigt någorlunda räckte till att fylla krop- pens behof.
Pangarnos hälsotillstånd var i högsta grad bedröfligt.
D å beslöt man sig f ö r att ö k a födans fettmängd i en visserligen icke mycket betydande, men i alla fall afsevärd grad, o c h i fångarnas hälsotillstånd inträffade en afgjord förbättring.
Födan får således icke vara alltför fattig på fett: en kroppsarbetare af mankön behöf- ver dagligen ungefär 60 gr. fett, en af kvinn- kön omkring 48 gr., men det skadar icke krop- pen utan är tvärtom f ö r h o n o m gagneligt, o m födans fettmängd ökas därutöfver.
Man b ö r ytterligare beakta, att växande barn icke få f ö r litet fett, o c h det f ö r d e m lämp- ligaste fettet är det, som ingår i mjölk o c h smör.
D ä r de ekonomiska förhållandena på något sätt tillåta det, b ö r man åt barn aldrig ge skummad mjölk, utan endast oskummad, ty det i denna ingående fettet är f ö r barnen yt- terst välgörande o c h hälsosamt.
I allmänhet innehåller födan i riklig o c h ofta i alltför riklig mängd kolhydrat, emedan dessa äro de prisbilligaste bland alla våra or- ganiska näringsämnen.
M a n anser att 5 0 0 — 600 gr. kolhydrat utgöra den största mängd, som den dagliga födan får innehålla.
Dock förtära icke få människor betydligt mera kol- hydrat.
J a g vill icke till belysning af kroppens nä- ringsbehof anföra några mera detaljerade siff- ror, emedan sådana i en kortfattad framställ- ning endast skulle verka förvillande; de tal, som här meddelats, torde f ö r öfrigt vara till- räckliga f ö r att gifva en ungefärlig föreställ- ning o m de viktsmängder af olika organiska näringsämnen, som härvidlag komma i fråga.
V. Om våra födoämnen.
Några allmänna synpunkter af JProfessor Robert Tigerstedt.
(Forts.) 1 alla hittills genom vetenskapliga experi- ment vunna rön visa sig fettet o c h kolhydra- ten hafva en alldeles likadan betydelse för kroppen och nian skulle därför tro, att det för kroppen vore fullkomligt likgiltigt, o m lians behof af kväfvefria näringsämnen fylldes af det ena eller det andra af dessa eller af bägge två.
N u äro kolhydraten betydligt billigare än fettet; det ligger därför nära till hands att, där de ekonomiska omständigheterna sådant påkalla, sammansätta födan endast af ägghvita och kolhydrat o c h fullständigt bortlämna det dyra fettet.
Detta vore emellertid högeligen skadligt för kroppen, ty den praktiska erfaren- heten ådagalägger m e d all önskvärd tydlighet, att kroppen i själfva verket har ett afgjordi behof af fett.
Detta antydes däraf, att människor i goda ekonomiska omständigheter förtära mera fett än fattigt folk, samt också däraf, att männi- skor i små omständigheter o m söndagarna, då man j u i regeln sträfvar att hafva en något bättre mat än o m hvardagarna, öka födans fetthalt.
Något åtgörande bevis f ö r fettets nödvändighet ligger visserligen icke häri, ty man kunde tyda dessa iakttagelser sålunda, att fettet, på grund af den större välsmaklighct det ger åt födan, vore begärligare f ö r kroppen och därför gärna förtärdes, då tillgångarna sådant medgåfve.
V i äga emellertid andra rön, hvilkas beviskraft icke kan jäfvas.
D e t var en tid, då man i fängelser utspisade en kost, hvilken f ö r att vara så billig som m ö j - Men vi äro icke vidare hulpne, o m vi en- dast veta huru mycket ägghvita, fett o c h kol- hydrat kroppen behöfver.
T y v i förtära j u icke ren ägghvita, rent fett eller rena kolhy- drat, utan födoämnen o c h maträtter, som in- nehålla organiska näringsämnen, dels blandade med hvarandra, dels m e d ämnen, som icke f ö r oss äga något näringsvärde.
V i måste därför kasta en b l i c k uppå födoämnenas kemiska sam- mansättning.
Hvarje lärobok i fysiologi eller hälsolära in- nehåller cn längre eller kortare tabell öfver mcdelsammansättningen af våra viktigaste f ö - doämnen.
Hänvisande till de i dylika tabel- ler sammanställda uppgifterna, skall j a g här in- skränka m i g till några allmänna betraktelser.
Med hänsyn till sitt ursprung indelas våra födoämnen i tvänne stora grupper, animaliska och vegetabiliska.
E n blick på cn tabell öf- ver födoämnenas kemiska sammansättning lär oss genast, att en stor skillnad förefinnes emel- lan bägge dessa grupper: de vegetabiliska f ö - doämnena äro — om vi undantaga de vegeta- biliska oljorna, s o m j u i vår matordning här i norden endast spela en mycket underordnad roll • — i allmänhet ytterst fattiga på fett, un- det att de allra flesta animaliska födoämnen helt o c h hållet sakna kolhydrat.
Bland våra vanliga vegetabiliska födoämnen innehåller en- dast hafren fett i afsevärd mängd (6 % "); i våra animaliska födoämnen ingå kolhydrat i större mängd blott i mjölken (5 %) samt i den däraf tillverkade mesosten, hvilken inne- håller icke mindre än 46. % mjölksocker.
B å d e de animaliska o c h de vegetabiliska f ö - doämnena innehålla ägghvita; i allmänhet kan man dock säga, att de förra äro rikare på ägghvita än de senare, isynnerhet o m man ta- ger hänsyn till den form, i hvilken födan f ö r
IDUN 270 täres.
Våra födoämnen innehålla nämligen li- kasom våra maträtter i allmänhet betydliga mängder vatten; vid tillredningen förändras vanligtvis födoämnets vattenhalt o c h det i re- geln sålunda, att de animaliska födoämnena förlora vatten, under det att de vegetabiliska upptaga vatten.
D.
v. s. genom tillredningen blifva de förra mera koncentrerade, de senare mera utspädda.
Såsom en allmän regel kan därför uppställas satsen, att animaliska födo- ämnen på lika vikt innehålla mera ägghvita än vegetabiliska.
Sedan urminnes tider har åtminstone i Eu- ropa människan vid anordnandet af sin föda tillgodogjort sig alla de resurser, som naturen erbjudit henne, o c h således anlitat födoämnen både från växtriket o c h från djurriket.
Un- der senare år har emellertid en rörelse upp- stått, som yrkar, att människan borde afstå från allt hvad animalisk föda heter o c h hålla sig endast till vegetabiliska födoämnen, eme- dan dessa vore människans enda naturliga nä- ring o c h emedan animaliska födoämnen vore afgjordt skadliga för människan.
Det är af vikt att skärskåda berättigaudet af denna uppfattning, livars anhängare kalla sig vegetarier (af latinska ordet vegetus, som betyder kraftig).
Hvad nu först påståendet att de vegetabili- ska födoämnena skulle utgöra människans na- turliga, d. v. s. ursprungliga, näring beträffar, så håller detta knappast streck inför en när- mare betraktelse af hithörande förhållanden.
V å r a allra viktigaste vegetabiliska födoämnen, sädesväxternas frön, äro icke för oss njutbara utan cn föregående behandling, afscende att göra deras närande beståndsdelar tillgängliga för våra matsmältningsvätskor.
Innan männi- skan fortskridit så långt i sin utveckling, att hon lärt sig att odla säd, att koka sin mat, att af säden bereda mjöl o c h att af detta baka bröd, hade hon helt säkert en rätt lång tid lefvat här på jorden.
K ö t t e t kräfver däremot icke med nödvändighet någon annan tillred- ning, än att det före förtärandet sönderdelas i tillräckligt små bitar.
V i skulle således med mycket större skäl kunna säga, att människan ursprungligen varit en köttätande varelse.
Denna invändning har man naturligtvis icke kunnat låta förbli obesvarad.
Låt så vara, har man sagt, att urmänniskan icke förstod sig på åkerbruk o. d., hon var i alla fall en väx tätare, ty hon lifnärde sig af frukter, som ju icke behöfva någon beredning alls för att kunna bearbetas i vår matsmältningsapparat, och man har däraf dragit slutsatsen, att män- niskans naturliga föda egentligen är frukt.
Huru skulle en sådan föda då gestalta sig i praktiken?
I sydliga re, rikligare lottade länder finnas visserligen frukter, som äro rika på ägghvita och fett.
men hos oss i vårt jämförelsevis kalla klimat vore vi hänvisade till äpplen, pä- ron o c h bär af alla slag.
I rundt tal inne- hålla dessa endast 4 — 5 gr. ägghvita på 1,000 gr.
Uppskattade vi kroppens ägghvitebehof allenast till 50 gr. o m dagen, finge man för att fylla detta förtära icke mindre än 10,000 gr. äpplen.
Torkade innehålla äpplena 2 % ägghvita — för en tillförsel af 50 gr. ägghvi- ta behöfdes således då 2,500 gr. torkade äpplen.
O c h lika svårt skulle det vara att med här tillgängliga frukter fylla människans behof af fett.
V i lämna därför frågan o m människan så- som ett fruktätande djur å sido, och öfvergå i stället att diskutera spörsmålet, huruvida en af alla slags, oss nu för tiden till buds stående vegetabiliska födoämnen sammansatt föda, med 1885 uteslutande af alla animaliska födoämnen, vore för oss nyttigare och lämpligare än en blan- dad föda.
Ville vi fylla kroppens näringsbehof uteslu- tande m e d växtföda, så k o m m e vår kost att här i norden blifva alldeles för fattig på fett, ty de vegetabiliska födoämnen, som vårt kli- mat alstrar, äro mycket fattiga på fett, o c h det möter m y c k e t stora svårigheter att genom import af oljor från södern fylla denna brist, oafsedt att en sådan föda är alldeles stridande mot våra lefnadsvanor.
För att erhålla en tillräckligt stor fett-tillförsel till kroppen, måste vi således nödvändigt anlita födoämnen ur djurriket.
Angående ägghvitan gäller alldeles detsam- ma.
D e n ägghvita, som ingår i de vegetabi- liska födoämnena, tillgodogöres i allmänhet rätt dåligt i vår matsinältningsapparat.
Vid vissa, särskildt fint preparerade sådana, är för- lusten visserligen endast 8 — 15 %, men vid de flesta stiger den öfver 20 % och uppgår i groft rågbröd — vårt vanligaste vegetabiliska födoämne — ända till 3 2 — 4 0 % och därut- öfver.
(Forts) Stackars örat!
Populär medicinsk föreläsning för I dun af * * * (Forts.) V ä r r e g i c k d e t d e n m a n h a f t i g a fru G.
med vårtan på halsen och » gubbissens » guldurkedja lindad omkring högra hand- lofven.
H o n var det enda » fruntimret » i mantilj, o c h h o n b r u k a d e hafva på sig m i n s t 4 b r o s c h e r v i d h ö g t i d l i g a tillfällen.
Ingen m ä n n i s k a k u n d e s k y l l a h e n n e f ö r att v a r a häftig, m e n n o g s ö k t e d e t h e n n e, s o m f ö r e sitt g i f t e r m å l m e d k a m r e r n h a d e v a r i t k o k e r - ska, h o s » s a l i g e x c e l l e n s e n s », att h ö r a d e n b e s k e d l i g a fru C.
l ä g g a s i g i m a t l a g n i n g e n, h o n s o m ä n i d a g n y t t j a d e k r i n o l i n, alltse- d a n h o n varit g u v e r n a n t d ä r i h u s e t f ö r d e n s ö t a f r ö k e n A i m é e (j a, h o n är n u gift förstås m e d l a n d s h ö f d i n g e n).
H o n inbillar sig k a n t ä n k a, att h o n k a n l a g a fin m a t, o c h så b e g r i p e r h o n i n t e, d e n h ö n a n, att l a x e n skall k o k a s i g ä d d s p a d, o c h h v a d v ä r r e är — h o n v å g a r p å r e n a, r a m a, fulla a l l v a r p å s t å, att m a n k a n s t e k a k y c k l i n g i f l o t t y r!
Det b r u k a s så h o s kommersrådet, säger h o n, d ä r h e n n e s m a n är a n s t ä l l d p å k o n t o - ret.
N å, r i k är h a n, m e n h a n är i alla fall en p a r v e n y, s a d e e x c e l l e n s e n, o c h fru k o m - mersrådinnan — j a den ska vi aldrig tala o m!
Men det var just detta frågan gällde: v a r a eller i c k e v a r a flottyr, d å f. d. hus- hållerskan m e d gnistrande ö g o n o c h röd- flammande k i n d e r, e n reflex från » h e n n e s n å d s » stora kokspis, störtade sig i striden för s i n k o n s t, o c h d e n s t o d d å i m i n s t lika hög kurs h o s excellensens s o m hans konst, den d ä r m u s i k a n t e n, s o m n u s p e l a d e så h å r d t p å p i a n o t, att m a n e j e n s k u n d e h ö r a, h v a d m a n själf s a d e.
H o n h ö j d e där- för r ö s t e n, m e n h a n d u n d r a d e p å v ä r r e, o c h d e t b l e f s o m e n täflan m e l l a n d e m b ä g g e, då m u s i k a n t e n h e l t o f ö r m o d a d t g j o r d e e n k o n s t p a u s m i d t i d e t allra v ä r s t a o v ä s e n - det.
M e n det skulle h a n inte h a gjort, för n u v a r k a m r e r s k a n i f a r t e n, h e n n e s ära s t o d p å s p e l, o c h j u s t s o m h a n höll u p p, föll h o n i n m e d ett » b e n m a r c a t o »: » J a g steker m i n a i s m ö r!
» Nu skulle kvartetten fram o c h s j u n g a: Förste tenoren m e d benan midt i pannan ä n d a n e d i n a c k e n h a d e tagit på sig en k r a g e, s o m v a r m i n s t 3 t u m f ö r v i d, så att m a n k u n d e se h o n o m långt n e d p å bröstet.
A n d r e t e n o r e n, s o m h a d e ett fiss i » M u n - tra m u s i k a n t e r », g i c k o c h öfvade sig för s ä k e r h e t s s k u l l ä n d a u p p till a, m e n fick r e g e l b u n d e t » t u p p » p å g; h a n a n f ö r t r o d d e f ö r s t a b a s e n, att h a n h a d e h a f t e n hjälte- t e n o r, m e n efter e n s e r e n a d f ö r » G l a s p ä r l a n » h a d e han.
f ö r l o r a t k l a n g e n i h ö g a r e g i s t r e t — och det märktes n o g.
Förste basen v r e d sina prydliga mustacher, h a n var kvartettens A d o n i s o c h s p e g l a d e sig i h v a r a n n a n m i n u t o c h s å g efter, o m hals- duksrosetten satt riktigt knuten.
T y s t s o m d ö d e n o c h orörlig s o m jätten F i n n s a t t d e n v ä l d i g e a n d r e b a s e n o c h stirra- d e p å sitt p o r t e r g l a s.
» Jo j o » har skrifvit en m y c k e t lustig, m e n b e a k t a n s v ä r d u p p s a t s o m » k o n s t e n att h ö r a p å », h v i l k e n j a g vill r e k o m m e n d e r a i b e n ä - gen å t a n k e, t y d e t är v e r k l i g e n e n k o n s t att h ö r a p å, m e n e n m y c k e t s v å r l ä r d k o n s t, o c h d e n är m e r a s ä l l s y n t, ä n d e n b o r d e o c h k u n d e vara.
P å sitt r o l i g a o c h ä l s k l i g a s ä t t b e r ä t t a r Pelle Ö d m a n, hvilken stor uppståndelse han ofrivilligt v ä c k t e b l a n d å h ö r a r n e p å e n G e - w a n d t h a u s - k o n s e r t i Leipzig, när h a n ej kun- de undertrycka en lindrig hosta: v i d detta o m u s i k a l i s k a i n t e r m e z z o r i k t a d e s allas b l i c - k a r p å d e n s t a c k a s l e k t o r n, o c h h a n blef f ö r e m å l f ö r e n allt a n n a t ä n s m i c k r a n d e u p p m ä r k s a m h e t f ö r d e t t a o f ö r s y n t a tilltag.
D e t finns saker, h v i l k a i o c h f ö r s i g ä r o naturliga, m e n hvilka en bildad människa ej tillåter s i g g ö r a i s ä l l s k a p.
I c k e är d e t en d ö d s s y n d att p e t a s i g i t ä n d e r n a, o c h i n g a l u n d a är d e t i s t r a f f l a g e n f ö r b j u d e t att s p o t t a, m e n e n g e n t l e m a n rifver s i g i c k e p å d e t ställe, s o m r å k a r k l i a, o m h a n b e - finner sig i s o c i e t e t e n.
D e t är j u s t ett af människans företräden framför » d e andra s y s k o n d j u r e n », s o m d a r w i n i s t e n s k u l l e ut- t r y c k a sig, att h o n h a r f ö r m å g a af själfbe- härskning o c h kan visa hänsynsfull grann- lagenhet m o t andra, hvarförutan u m g ä n g e t skulle blifva outhärdligt.
M e n likaväl s o m d e t a n s e s fint att u n d e r t r y c k a v a p ö r e r o c h åtminstone söka dölja gäspningar, borde det i ännu h ö g r e g r a d anses gentilt o c h pas- s a n d e att i m ö j l i g a s t e g r a d å t m i n s t o n e s ö - k a f ö r m i n s k a d e t v i d r i g a bullret af h o s t a o c h harklingar, när m a n g e n o m en dylik, låt v a r a i o c h f ö r s i g h e l t f y s i o l o g i s k a k t o c h u r s ä k t l i g f ö r r ä t t n i n g l ö p e r f a r a att g ö r a s i n n ä s t a ett s t o r t o b e h a g.
Alltså, respekt för örat!
Mitt herrskap!
J a g v i l l e j g ö r a m i g v i k t i g, o c h v a r e allt s k r y t fjärran ifrån m i g, m e n tillåten m i g att g ö r a e n l i t e n r e f l e x i o n.
D e t har förun- n a t s m i g att s k å d a K ö l n e r d ö m e n, parla- m e n t s b y g g n a d e n i W i e n o c h V e n e d i g s St. M a r c o, j a g h a r n j u t i t af H o m e r u s ', T e g n é r s och I b s e n s dikter, j a g har b e u n d r a t Rafaöls madonnor, Rottmanns grekiska landskap och Blommérs Necken, mina ögon hafva fröjdats v i d å s y n e n af d e n m e l i s k a A p h r o d i t e, En- d y m i o n o c h Sergels A m o r o c h P s y c h e, j a g har hört G e o r g Dahlqvist, A d e l a i d e Ristori och W i r s é n deklamera, m y c k e t, j a m y c k e t af allt d e t s k ö n a h ä r p å j o r d e n h a r j a g p å n ä r a h å l l fått s k ä r s k å d a, m e n i n t e t h a r så d j u p t g r i p i t m i n själ i d e s s i n n e r s t a hjärt- rötter s o m m å n s k e n s s o n a t e n, Sy nnöves sang och Neckens polska.
r
IDUN m4 J a g är f ö r v i s s o e j e n s a m o m d e n n a åsikt, men egendomligt n o g vågar ingen » bildad » p e r s o n tillstå, a t t h a n a n s e r m u s i k e n f ö r y p p e r s t af alla d e s k ö n a k o n s t e r n a.
M a n får i c k e till e x e m p e l s ä t t a M o z a r t f ö r e R n - b e n s eller B a c h f ö r e T h o r v a l d s e n eller M e n - delssohn före R e m b r a n d t, detta stöter p å dilettantism o c h visar bristande studier i estetik.
låg v i d S t o r g a t a n, a l l d e l e s i h ö r n e t till tor- get, o c h där några enkla s m y c k e n, skedar, kedjor, ringar m.
m.
lågo utbredda p å ett Storhertiginnan af Mecklenburg-Schwe- svart s a m m e t s b r ä d e i fönstret o c h frestade rin har jämte son och dotter vistats härstädes några dagar samt flitigt studerat .Stockholm och l a n d t f o l k e t, n ä r d e t p å t o r g d a g a r n e k o m in till dess sevärdheter.
staden.
U P Kungl.
operan begynner sin verksamhet om måndag med uppförandet af Boitos populära opera » Mefistofeles ».
Bland förestående repriser mär- kas dessutom » Martha » och » Trollflöjten », hvil- ken sistnämnda opera ej gifvits å den nuvarande skådebanan.
Nyemgagerade artister lära vara fröken Martha Petrini samt debutanterna från förra spelåret fröknarna Krageballe o c h Sparrman.
Fröken Holmsj; rand har afgått för att i utlandet idka studier.
Ett rykte, att fru Sterky åter skulle vara engagerad, hoppas vi måtte snart bekräftas.
Far.
D e t l i g g e r v ä l n å g o n d j u p a r e m e n i n g däri, att d e h e l i g a f ö r f a t t a r e, s o m l y f t a t e n flik af d e n förlåt, s o m d ö l j e r d e n öf ver s i n n l i g a världens salighet — att d e företrädesvis målat d e himmelska fröjderna m e d o r d och bilder ur tonkonsten.
J a, m u s i k e n är d e n ä d l a s t e, d e n h ö g s t a g r e n e n af k u n s k a p e n s träd, o c h d e n h a r d e största anorna.
Långt i n n a n » s t r o f e r n a » v o r o s k r i f n a till » s t j ä r n - m u s i k e n », genljöd universum af » sfärernas harmoni », en jätte = » Lied ohne W o r t e ».
K a r l Sterner v a r e n tämligen sluten natur, som kände motvilja för n y a bekantskaper.
H a n blef ofta b e s k y l l d för h ö g f ä r d, o c h h a n v a r o c k s å h ö g f ä r d i g så till v i d a, a t t h a n v a r n o g a i v a l e t af sitt u m g ä n g e o c h ä n n u n o g a r e i v a l e t af s i n a v ä n n e r.
H a n drack icke duskål m e d h v e m s o m hälst v i d e n f y l l d b å l, o c h h a n ö p p n a d e i c k e sitt h j ä r t a för f ö r s t e b ä s t e, s o m k l a p p a d e p å.
M e n d e n h a n e n g å n g g i f v i t sitt b r o d e r s h a n d s l a g i v a r m v ä n s k a p, d e n förblef h a n trofast h e l a sitt lif, o m d e n a n d r e v i s a d e s i g v ä r d det.
A r i s t o k r a t v a r K a r l Sterner, fastän han ingen v a p e n s k ö l d hade, m e n släkten h a d e alltid v a r i t a n s e d d o c h h ö g t a k t a d, dess anor gingo långt tillbaka i tiden, o c h i n g e n h a d e ä n n u s a t t e n fläck p å d e t n a m - net.
A r i s t o k r a t v a r h a n ä f v e n till själ o c h h j ä r t a, o c h d e t l å g a i lif v e t h a d e a l d r i g lockat h o n o m, utan väckt hans förakt o c h afsky.
Stolt b a r h a n sitt v a c k r a h u f v u d p å den b r e d a x l a d e gestalten o c h b l i c k a d e livar m a n ö p p e t i ansiktet m e d d e bruna ö g o n e n, som k u n d e se så v a r m a o c h innerliga ut, m e n s o m ä f v e n k u n d e b l i x t r a af v r e d e o c h förakt.
Liksom m a n tadlade honom för h ö g f ä r d, så f ö r e b r å d d e m a n h o n o m o c k s å, att h a n v a r alltför f o r d r a n d e o c h h å r d i sina o m d ö m e n m o t andra.
Rättrådig o c h o r d n i n g s ä l s k a n d e s o m h a n själf v a r, t å l d e h a n e j f a l s k h e t o c h slarf h o s a n d r a.
S o m d o m a r e öfver brottslige o c h felande v a r h a n o m u t l i g t rättvis, m e n sällan m i l d t f ö r l å t a n d e och öfverseende.
F r å n d e n s a g o t i d, d å O r p h e u s m e d sina s m ä k t a n d e t o n e r l ö s t e d e n liflösa v ä r l d e n nr d e s s f ö r t r o l l n i n g o c h A r i o n b a r s p å del- linens r y g g g e n o m hafves vågor, eskorterad af d j u p e t s v i d u n d e r, s o m t ä m d e s af h a n s s t ä m m a s underbara ljud, från d e n d a g, d å M i r j a m s j u b e l s å n g k l i n g a d e v i d r ö d a haf- vets strand o c h Zions basunaklang skållade ö f v e r d e n s t o r e k o n u n g e n s s t a d, ä n d a tills d e n d a g i d a g är, h a r E u t e r p e b u r i t s p i r a n i k o n s t e n s rike, o c h i n g e n skall n å g o n s i n r y c k a d e n u r h e n n e s h a n d, så l ä n g e v i b l o t t t r o g e t v å r d a arfvet, d e t dyrbara, o c h lyfta högt musikens baner.
Ja, sannt säger e n t y s k v e t e n s k a p s m a n, själf f r a m s t å e n d e m u s i - ker o c h sångare: » M a n behöfver icke kallas vare sig orto- d o x eller läsare f ö r a t t k ä n n a d e n m a g i s k a d r a g n i n g e n af k y r k o k l o c k o r n a s l i k a a l l v a r l i g a som melodiösa ljud.
Följer m a n maningen o c h b e t r ä d e r d e t i n r e, så s k o l a o v i l l k o r l i g t d e m ä k t i g a o r g e l t o n e r n a s å tilltala h v a r t i c k e fullt f ö r l o r a d t s i n n e, s o m o m h ö r s e l - nerven o m e d e l b a r t vore själens känselorgan, och helt säkert i n s t ä m m e r h a n i d e n g e - mensamma s å n g, s o m d e s s a t o n e r led- saga. » P å t r e d j e d a g e n efter S t e r n e r s a n k o m s t till s t a d e n g i c k h a n s u r k e d j a s ö n d e r.
S o m den v a r e t t arf efter h a n s f a r o c h farfar och ett e g e n d o m l i g t arbete, ville h a n g ä r n a g e n a s t få d e n l a g a d o c h styrde därför sina s t e g i n i d e n lilla g u l d s m e d s b u t i k e n, s o m A JciXtra l i n M a F s a i a * ^ I d e t b u t i k s k l o c k a n s k r ä l l d e till o c h Ster- n e r s t e g i n, r e s t e s i g e n u n g flicka, s o m s a t t b a k o m d i s k e n o c h a r b e t a d e p å e n virk- ning.
H o n såg m y c k e t u n g o c h barnslig ut, k u n d e k n a p p a s t v a r a m e r ä n a d e r t o n år.
Gestalten var späd o c h outvecklad, ansiktet b l e k t m e d e n fin, g e n o m s k i n l i g h y, d r a g e n s m å o c h fina, m u n n e n m j u k o c h b e h a g l i g och ögonen djupt liggande, mörkblå, m e d något sorgset, nästan skyggt i blicken.
Håret var ljusbrunt, k o r t k l i p p t o c h föll i naturliga s m å lockar ner öfver en vacker panna.
S t e r n e r f r a m f ö r d e sitt ä r e n d e.
H o n tog kedjan ur hans hand o c h undersökte den.
K.
Dramatiska teatern öppnade i går den nya Han såg, att hennes händer voro s m å o c h säsongen med uppförandet af Shakespear.es » Tret- v ä l f o r m a d e, f a s t ä n r ö d a af k ö l d e n i b u t i k e n.
tondagsafton •.
I afton gifves lustspelet » Dubbel- spel ».
D ä r k o m n å g o t l j u s t o c h v a r m t ö f v e r Ster- ner, d ä r h a n s t o d m i d t e m o t h e n n e m e d disken mellan d e m, o c h h a n k u n d e inte låta bli a t t l e m o t h e n n e.
H o n r o d n a d e litet, men utan att h o n visste hvarför, måste också h o n le, så att gropar framträdde på Skiss för Idun af hennes kinder, ehuru ögonen fortfarande b i b e h ö l l o sitt d j u p t a l l v a r l i g a u t t r y c k.
Elin A m e e n.
De talade o m kedjan, och h o n betraktade ä r a d s h ö f d i n g K a r l S t e r n e r h a d e fått t r e o c h b e u n d r a d e d e n, m e n h o n v i s s t e e j, o m månaders förordnande vid rådhusrätten den k u n d e lagas, förrän h o n frågat » h e r r n ».
i en småstad nere i södra Sverige.
H a n H o n g i c k f r a m o m d i s k e n till e n d ö r r p å k o m från h u f v u d s t a d e n s o m v ä x l a n d e lif, d ä r a n d r a s i d a n af b u t i k e n, g l ä n t a d e p å d e n han tjänstgjort i » v e r k e n », och h a n väntade och kallade p å » herrn ».
sig l å n g a, l e d s a m m a t r e m å n a d e r i s t a d e n, G u l d s m e d e n k o m, i d e t h a n ännu höll där h a n ej k ä n d e e n e n d a människa.
på att j ä m k a p å rocken, s o m påtagits i Det v a r sista a f t o n e n i W i e n, j a g g i c k för a t t t a g a a f s k e d af m ä s t a r e n, d ä r h a n hvilar p å e n sockel af äkta s v e n s k granit; en g e n i u s räcker h o n o m e n lagerkans, v i d hans fötter ligger en fjättrad P r o m e t h e u s, o m k r i n g h o n o m leka n i o barn, betecknande de 9 symfonierna.
V i s s e r l i g e n h a r j a g al- drig varit frestad att k n ä b ö j a inför n å g o t mänskligt, m e n n u k ä n d e j a g s o m en drag- ning i benen, då j a g stod där m e d blottadt hufvud inför den oförlikneliges bild.
Mäktigt t v i n g a d e s i g d e n t a n k e n p å m i g: m u s i k e n är d e n h ö g s t a a f alla s k ö n a k o n s t e r, o c h i n g e n m a e s t r o h i n n e r u p p till d e n h ö j d, från h v i l - k e n d u h a r s k å d a t d e t e v i g t s k ö n a s förlof- vade land!
1 NOTISBOKEN.
TEATER OCH MUSIK.
M e d g i f v a s b ö r o c k, att d e t är m y c k e t s v å r t a t t p l a c e r a d e n e n e f r a m f ö r d e n an- dre i tur o c h o r d n i n g s o m militärer i e n r a n g r u l l a, m e n d e t t a är e j h e l l e r n ö d i g t.
L å t b a r a B e e t h o v e n få s t å p å s a m m a linie s o m Michelangelo.
H v i l k e t är v a c k r a s t: rosen- r ö d t eller h i m m e l s b l å t t, v å r e n s friska g r ö n - s k a eller a l p e r n a s h v i t a s n ö, B r i i h l s k a terras- s e n eller R h e n f l o d e n s v i n b e k r a n s a d e h ö j d e r, H s e n d e l s M e s s i a s eller C a n o v a s C h r i s t i n n e n - D e n k m a l, N e a p e l s g o l f eller n o r r s k e n e t, regn- b å g e n eller e o l s h a r p a n s t o n e r?
T ^ - ^ I.
l t / T * - i 271 &gt; * * MiM. %sv största hast.
H a n b a r k a l o t t p å sitt s k a l l i g a hufvud, o c h g l a s ö g o n e n v o r o slipade så, att pupillen såg onaturligt stor o c h glänsande ut.
D å h a n h ö r t l i v a r o m d e t v a r fråga, vände h a n på kedjan o c h betraktade den n o g a, m e n t r o d d e s i g till s l u t o m att kunna, l a g a d e n.
D e n fick h ä m t a s o m e t t p a r dagar.
» Mitt namn sade denne.
T r o d d e h a n, a t t d ä r f a n n s n å g o n i hela, staden, s o m ej visste h v e m h a n v a r, s o m u n d r a d e, s k v a l l r a d e — o c h v o r o i n t e alla stadens flickor redan förälskade i h o n o m!
Detta tänkte h o n, där h o n tyst satt o c h virkade s o m för b r i n n a n d e lifvet.
På d e n utsatta dagen k o m h a n m y c k e t punktligt för att h ä m t a kedjan.
D e n var d o c k ej ä n n u färdig — ville h a n h a b e s v ä r m e d att k o m m a igen p å a f t o n e n?
H a n b l e f i n t e alls m i s s n ö j d ö f v e r a t t b e - höfva g å t v å gånger, h a n skulle gärna titta in igen p å aftonen.
M e n först d r ö j d e h a n e n s t u n d o c h f r å g a d e efter p r i s e t p å e n h e l del saker, d e m h a n alls i n t e h a d e f ö r af- sikt att k ö p a.
» H e r r n » s y n t e s e j till, h a n var upptagen p å verkstaden.
» A r d e t inte l e d s a m t att sitta så h ä r i en b o d hela d a g e n?
» frågade häradshöfdin- gen.
» - ^ Ö^ Pris kr.
1:25 pr butelj.
Sterner », » J a, j a g v e t, » s v a r a d e d e n u n g a flickan, s o m t a g i t e n a n n o t a t i o n s b o k o c h r e d a n an- tecknat h a n s n a m n däri.
H a n s å g lätt öfverraskad på henne.
Hur kunde h o n veta det, frågade hans ö g o n, m e n h a n sade d e t ej h ö g t.
H o n rodnade, och groparne k o m m o åter f r a m p å h e n n e s k i n d e r, i d e t h o n s m ö g sig b a k o m d i s k e n o c h t o g f a t t p å sitt ar- bete, m e d a n » herrn » inledde ett samtal m e d sin kund o m stadens förhållanden.
(Qualité ItigJiiltepra) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid fullgod.
är h ä r a d s h ö f d i n g Finnes e n d a s t hos TET A " KTVFLA T.
LL K i k a - o c h Ailm.
tel
IDUN 272 » Äjo folk — » På en hälst här s o m k o m m e r så litet » Det — m e n tiden går ändå — j a g arbetar. » den där v i r k n i n g e n?
g å n g bli Nu D e n måtte väl inte färdig? » kommo en groparne fram på har alltid samma vänta virkning — j a g har för resten andra är naturligtvis inte arbeten börjat, också. » l i v a d g ö r n i m e d allt era s m å flitiga bakom » Jag voro en det på arbetet, som hon känsla af b e d r ö f v e l s e.
en kelt anade Han kände skämtat ett fattigdom, för- som n å g o t mera,, s o m h a n d u n - och utan om att veta sig nästan öfver dast fram, bekännelse sakelse, j a ännu klädning, var hennes hennes arbete.
hvad skamsen flit det var.
att han åt Han undrade, om hon dem med ögon.
men han tänkte, att eller taga slog han det som i stället ett dåligt skämt.
o m samtalsämne, k o n v e r s e r a d e litet o m staden gifningar.
en Efter stund kom igen på aftonen.
men guldsmeden lämnade nom, under det att Några huset dagar d e n själf flickan därefter att var satt m e d a n l e d n i n g af h. m: t fylliga kosan ken kinderna halföppna, och ville åter o c h åter ej d e t v a r m a, f r i s k a l ö j e t fram.
log, sin af följde och välbehag, o c h när och hon de närmast koketta unga apotekarfrun.
trettioåriga fru och Därefter unga.
I han hvil- omgifna tillhörande stadens De lilla tillsammans LOGOGRYF.
Du ser af handels- skrattade, O T S T V ÖFVERTRÄFTAR Ä T ALLA T P U var vid med utom sista valsen och näst före » Vill fröken g ö m m a programmet, d e n åt m i g?
» t e c k n a d e själf bland bokhållarnes o c h studenternas, sig lätt Där och lämnade blef ett knuffande åter fnissande med Men bland honom bugade flickorna när han » snobb » bry henne, s o m de hon namn ungdomsskaran.
armbågarne, kallade begynte Han sitt svarade och gått.
o c h flic- kallade ingenting, hon h a d e endast blifvit allvarligare o c h såg tank- full u t.
— (Forts.) I n n e h å l l s f o r t e e k n i n g. Jeanette Berglind; biografi af L.
S.
(Med porträtt).
— Syster Elisabeth, " poem at har Sköld.
— Något om skoldra- mat; af Lennart Hennings.
— » Podo ..; skiss lör Idun af Lisa Seliröder.
— Iduns läkarartiklar.
V.: Om våra födoäm- nen; några allmänna synpunkter, af professor Robert Tiger- siedt.
(Forts.).
— Stackars örat!
Populär medicinsk före- läsning, af ' • * * *.
(Forts. o. slut).
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Far; skiss för Idun af Elin Ameen.
— Tidsför- drif.
voro SCHACK-CHARAD.
löses charaden.
e f g g 1 0 0 r r. r r s t t u L 1 h Raderna, lästa såväl från vänster till höger, s o m uppifrån nedåt, be- teckna: 1) En konsonant, 2) hvad Sokra- tes var, 3) hur är blomman på än- gen?
4) en upphöjd karaktär, 5) hvad du oftast gör I retlig sinnesstämning, 6) en rörelse åstadkommande verk- samhet, 7) en konsonant.
ka kas snart som gar an men ett kan sitt kloc dra nå skepp klin mitt de klar nal med ster på der ma mitt la dol från nu bön klo den och strån mitt då da jes tim till he för skär hö i stret rym en dadt ren kal en till ge den natts s La och skepp i lar mid klo nom A-g.
IFYLLNINGSGÄTA.
A-g.
G E OrdfÖTVändliiigsgåtan ' •• Guitarr; g e o i g i n, Uleåborg, Ingeborg, tullkammare, apelsin, realisation, repslagare.
LÖSNINGAR.
k Srfiackgätan: Charadm • Grannlåt.
s G U S T A F H O R N n 1) I allas smak, 2) kärl, 3) går illa, 4) försåt, 5) klädesplagg, 6) om- råde.
Äro orden rätt funna bilda begyn- nelsebokstäfverna ett geografiskt ort- namn.
S.
S.
L ANDRA V E R TVÄTTMEDEL!
Jag går bort från detta gille.
Andra må här ha sin gamman.
Klingspor får man höra klandras, Hvar man helst må råka samman.
Fältmarskalken, fältmarskalken, Annat finns ej i språklådan; Det är skam, att tappra m ä n n e r Täckas tala o m en sådan.
Aritinngri / fm: e A — g.
C Det Efter hästens gång på schackbrädet.
— Sedan orden äro funna a mig i Hur är den man, som sig för mutor gaf?
Hur nämndes fordomtima frihetsbref, Af mången köpt som bot för sam- vetskraf?
Sätt en och en i h o p; hvad däraf blef.
Hvad var skolpilten, s o m ej läxan kan?
Ett föremål, s o m till hvart hushåll hör.
Den växtlighet, man först på klip pan fann.
Ett mystiskt väsen, som sig ljudlöst rör, Af mänskligt öga osedt.
Så ett träd.
Och sist: när du med möda letat ut Min saga, som du trodde svår; min vän, Bekänn rent ut: hvad blef du själf till slut?
I det.
u skolan, du ser mig jämväl l sal och i kamrar, h o s hög och hos låg.
Ibland är jag tom, men ibland är det själ I mitt väsen, som fängslar din håg.
En produkt än af hård, än af mjuk materiel, Än billig, än dyr.
Och jag synes för dig Än konstnärlig, än simpel.
Nu gissar du väl Om jag säger, hvad bildas af mig: P på dansprogram, silkessnodd s o m v o r o h e m m a un- pratade, F F såg sitt liten kotiljongen.
dotter, den styrde flickor, a Bidrag mottagas med tacksamfiet.
en danserna DIAMANTGÅTA.
Redigeras af SOPHIE L I N G E.
m y c k e t lätt för, o c h i det lilla b u t i k s f r ö k e n, k l a s s eller s t u d e n t e r, ferierna.
följande af s m å r u m m e n andra herrar, upp.
sin s k y l d i g h e t o c h dan- rakt på den i ett rodnade, sökt blick.
Sterner några der danser, Herrarne blickar på och han h o n v a r u p p b j u d e n till n ä s t a d a n s Ingrid.
m e d intresse .yngre att alla tog a l l v a r l i g a, s k y g g a, lik- som en f ö r v å n a d blick, r o d n a d e, omisskännlig, barnslig stolthet h o n svarade, Hans satt med konungens voro henne, hängde skärpet, a n s i k t e h a d e r e d a n fått litet m e d borgmästarns åt h o - födelsedag.
smala när- förlägen.
m e d nervös brådska och graciöst!
sänkte färdig, d e t b a l p å råd- o m det han gaf h o n o m korna doktorns bakom som en- honom hvilket h o n tycktes ha och såg guldsmedsbuti- sidenskärp Hon tog en m y c k e t enkel, d å Sterner en allmän tystnad, s o m » F å r j a g dansa, n ä s t a d a n s m e d f r ö k e n?
» stannade en enda prydnad, ögonen Han sade se u p p.
redan där .nästan g j o r d e Så b r a h o n d a n s a d e, Några men och högljudda, men sig, blef h o n var söt!
fullgjorde och dess om- gick han, Kedjan var disken och virkade utan Så att d a n s a d e t ä t t förbi h o n o m, m ö t t e s d e r a s hon och de i läpparne på lätt betala sårad han o b e h i n d r a d t få t r ä n g a henne metern, är t y c k t e s hålla sträng v a k t öfver m u n n e n s k u l l e b e s t ä l l a t j u g u m e t e r s p e t s a r af h e n n e h o n k u n d e bli färg, medan och fem kronor utan ljusblått Hvad han och klädd g r o p a r n e, att så det Dansen hade d ö r r e n till b a l s a l e n Hennes skulle o c h frågat så där made frågade kom, var hvit Det tillfällen, d e n lilla f r ö k e n från groparne Kanske han Hon högre ifråga kan Bland de dansande upptäckte han lifvet.
med.
inte orden, utan tonen.
liksom om k o m det sakta, i det visste e j, hvarför dessa ord ingåfvo honom var det », sänkta höll p å Han ken.
borg- det dit pliktskyldigast, utan innanför om.
hade » men tillträde. » gick när genast g n o ihop där i mörk- disken? » säljer ögonen ifrigt fingrar sig d e t där, s o m vid sådana sig n å g o t n ö j e.
strax » Och societet, » Sterner, s u b s k r i b e r a d b a l, till h v i l k e n h e l a Sterner » Det till undvikas staden hennes blandad sagt allmän kinder.
ret blir mästaren 1896 Länkgåtan: - öl — mjölk.
KLORFRITTL PRAKTISKT!
BILLIGT I 25 GULDMEDALJER E N E R A L M B R I E K A F F I A N Y E O l I l i D E R T O N A R B R O R A M B U R G K T O B E R O MB O I D A V A R R A Filmjölk; fil — il — Film — mjöl lSäljes i f-, | - o h J-kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
[Representant för S v e r i g e: C a r l K.
M a t t o n, TALRIKA O M B U D I Stockholm LANDSORTEN.
