# ID: svediakorp-per1036
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,807
# sentences: 585
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 33 (400) Prenumerationspris Iduns Fredagen den 16 augusti 1895. pr är: I d u n ensam „ _ kr.
5 Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
» 5 Iduns Modetidn., månadsuppl.
» 3 Barngarderoben ._ » Byrå: m a r a Södra Kyrkog.
16, l A l l m.
telef.
6 1 4 7.
Prenumeration sker â alla anstalter i riket.
Redaktör och tr. post- FRITfflOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: Constance | land de remarka- i bla kvinnor från grannlanden, s o m under de nyss gång- na minnesrika skolmö- tesdagarne gästat vår h i i f v u d s t a d, m ä r k t e s äf- v e n fru Constance TJll- ner från v å r t f o r n a syster- land Finland, en kvinna s o m i sitt h e m l a n d in- lagt den största förtjänst o m e n ä k t a k v i n n l i g hu- manitär sak — djur- s k y d d s s a k e n.
Ä f v e n här i S t o c k h o l m g j o r d e fru Ullner vid m ö t e t varm- hjärtade inlägg för sin lifsidé, när frågan o m d j u r s k y d d s s a k e n s ställ- n i n g till s k o l a n f ö r d e s fram i diskussionen.
Vi b e g a g n a d ä r f ö r m e d sär- s k i l d t n ö j e tillfället a t t n u b r i n g a d e n finska systerns bild o c h följan- d e t e c k n i n g af h e n n e s verksamhet, s o m sändts o s s af e n h e n n e närstå- e n d e finsk skriftställare.
I d u n s första sida har jämväl tidigare prydts m e d p o r t r ä t t af f r a m - stående finska kvinnor, k v i n n o r d e d ä r p å ett b a n b r y t a n d e sätt upp- trädt i mänsklighetens t j ä n s t.
D e t är m i g k ä r t att k u n n a ö k a d e r a s an- tal m e d d e t t a, m e d dra- J. Nordling.
helgfri Aktiebolag, 8:de årg.
Utgifningstid: hvarje Tryckeri fredag.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Annomsprls: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a platser » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
7 0 öre p r n o n p.
- r n d.
Ull ner.
g e n af e n k v i n n a, h v a r s n a m n m e r än m å n g e n a n n a n s af h e n n e s m e d - systrar p å senare tider stått att läsa i d e n d a g - liga tidningspressen i Finland.
O c h fru C o n - stance Ullner t i l l k o m m e r d e n s t o r a f ö r t j ä n s t e n att hafva ägnat sitt out- tröttliga, framgångsrika a r b e t e ej b l o t t m ä n s k - ligheten till fromma, hon har v i d sidan af d e t s a m m a s ö k t o c h äf- ven lyckats gagna dem, hvilka, trots den nytta de medföra, obelönta, ja styfmoderligt behand- lade, få gå en ofta g l ä d j e l ö s d a g till m ö - tes — de värnlösa djuren.
O c h att h o n i d e t t a a r b e t e ä f v e n till- v u n n i t s i g e n v a r m t kän- nande allmänhets sym- patier o c h aktning fram- g å r f r ä m s t af d e n er- känsla Helsingfors djur- skyddsförening enhäl- ligt ville b e v i s a h e n n e, d å d e n s a m m a p å års- m ö t e t i år t i l l d e l a d e fru Constance Ullner sin s i l f v e r m e d a l j för a l l m ä n - nyttigt arbete i djur- skyddets tjänst.
Af efterföljande data skall f ö r ö f r i g t f r a m g å, att fru C o n s t a n c e Ull- ner, s å s o m v i r e d a n sa- d e, v i d s i d a n af d e n n a v e r k s a m h e t, h a f t t i d att
IDUN 258 O hör, du S v e r i g e s kvinna, j a hör och lär!
Du är vårt värn och fäste, så s v a g du ä r: Î895 H v a r ädel bragd, som glänst öfver S v e r i g e s bygder, Fick både rot och näring ur dina dygder.
Frith.
g ö r a sin b e g å f n i n g o c h sitt v a r m a i n t r e s s e g ä l l a n d e j ä m v ä l p å a n d r a o m r å d e n af d e t mänskliga utvecklingsarbetet.
F r u Constance Ullner, f ö d d d e n 2 0 mars 1856 å Königstedts gods i Helsinge socken, är d o t t e r till k o m m u n a l r å d e t R o b e r t U l l n e r o c h dennes m a k a friherrinnan Anna von Kothen.
År 1 8 7 6 gift m e d fabriksdisponenten T h e o d o r Gullberg i G ö t e b o r g o c h frånskild 1878.
F r u U.
har u t ö f v a t e n o m f a t t a n d e literär v e r k s a m h e t o c h lämnat en m ä n g d bidrag i f o r m af skisser o c h berättelser i o l i k a tid- ningar och kalendrar i Sverige o c h Finland.
Såsom korrespondent för särskilda blad har h o n m e s t b e h a n d l a t k o n s t f ö r h å l l a n d e n, lite- rära o c h musikaliska ä m n e n.
Ä f v e n i bun- d e n f o r m har h o n g j o r t sig k ä n d s o m lyck- lig författarinna.
H e n n e s g e d i g n a språk- k ä n n e d o m h a r s a t t h e n n e i tillfälle att till svenskan verkställa en m ä n g d öfversättnin- g a r från f r a n s k a, t y s k a o c h e n g e l s k a af ro- maner, hvilka dels ingått s o m tidningsfölje- tonger, dels u t k o m m i t i b o k f o r m, m e s t på Oscar L a m m s förlag i Stockholm.
U n d e r signaturen V a n d a har h o n publi- c e r a t flere d i k t e r o c h u t k a s t, ä f v e n s o m ut- g i f v i t a r b e t e t » S k u g g b i l d e r, u t k a s t af V a n - d a », s o m u t k o m 1 8 7 9 på G.
W.
Edlunds f ö r l a g i H e l s i n g f o r s.
F e m år s e n a r e u t g a f h o n » S p i l l r o r, u t k a s t af C o n s t a n c e U l l n e r » på P.
H.
Beijers i Helsingfors förlag.
Tillsammans m e d undertecknad utgaf h o n j u l e n 1 8 9 2 e n literär p u b l i k a t i o n m e d bi- d r a g af v å r t l a n d s f r ä m s t a skriftställare o c h skriftställarinnor: » Rättvisa m o t djuren », h v a r a f b e h å l l n i n g e n s k ä n k t e s åt H e l s i n g f o r s d j urskyddsf örening.
J ä m t e författarinnan E v a L j u n g b e r g har fru U l l n e r t v ä n n e g å n g e r u t g i f v i t literära, brochyren » Blindvännen », hvilken första gången inbragte 9 0 0 och andra gången 1, 2 0 0 m k, h v i l k a m e d e l g i f v i t s till B l i n d - h e m m e t i H e l s i n g f o r s.
S a m m a skriftställa- r i n n o r h a f v a år 1 8 9 3 u t g i f v i t k a l e n d e r n » Snöflingan » och 1894 » V å r ».
S e d a n 1 8 9 4 års i n g å n g är fru U.
j ä m t e hr U n o Stadius utgifvare och redaktör for landets första djurskyddstidskrift: » Rätt- v i s a m o t a l l a », till h v a r s u p p k o m s t fru U.
äfven måste anses hafva bland de främsta medverkat.
F r å n d e t t a års b ö r j a n u t k o m - m e r d e n s a m m a j ä m v ä l p å finska s p r å k e t.
U n d e r s a m m a r e d a k t i o n u t g i f v e s tillika från årets i n g å n g b a r n d j u r s k y d d s t i d n i n g e n » S y l - via » på b å d a i n h e m s k a språken.
F ö r s e x år s e d a n s l o g s i g fru C o n s t a n c e U l l n e r ä f v e n p å e n p r a k t i s k b a n a o c h fun- g e r a r s e d a n 5 år t i l l b a k a s å s o m f ö r e s t å n - darinna för postkontorsfilialen B e r g m a n s - g a t a n n:r 4 i H e l s i n g f o r s.
Fru Ullner har slutligen j ä m v ä l tagit del i stiftandet af e n s k r i f t s t ä l l a r e f ö r e n i n g i F i n l a n d, h v i l k e n efter att h a f v a e x i s t e r a t en kortare tid sedan ingått s å s o m särskild loge under Konstnärsgillet härstädes.
V i h a f v a r e d a n t i d i g a r e n ä m n t, att f r a U l l n e r s å s o m v a r m b e f o r d r a r i n n a af djur- s k y d d s s t r ä f v a n d e n a i l a n d e t s k a p a t s i g ett u p p b u r e t o c h a k t a d t n a m n.
Sitt v a c k r a s t e i n l ä g g i d e t t a a f s e e n d e har h o n u t a n tvif- vel g j o r t i n o m d e n förening, h v i l k e n j ä m - v ä l r ä k n a r h e n n e s o m e n af s i n a f ö r n ä m - s t a stiftarinnor, f ö r e n i n g e n D j u r v ä n n e r n a i Helsingfors.
Sedan föreningens stiftelse kvarstår h o n s o m dess sekreterare.
D e t är v i s s t s a n t, att n ä m n d a f ö r e n i n g s n a m n än- n u ej h u n n i t g ö r a sig allmännare kändt, m e n p å d e n ort, d ä r d e n v e r k a r, h a r d e n u n d e r sin korta tillvaro redan brutit banor, hvilka skola lända djurskyddsarbetet till varaktigt g a g u, vi framhålla främst dess s t r ä f v a n att v i n n a u n g d o m e n f ö r s i n g o d a sak.
O c h d e t m å s t e j u m e d g e s, att o m d e u n g a e n g å n g ä r o m e d o s s, d å är f r a m t i d e n v å r, o c h är f r a m t i d e n v å r, är j u s e g e r n vunnen.
O c h fru U l l n e r f ö r s t å r att ä f v e n tillvinna sig de ungas hjärtan.
D e t tinnes h o s h e n n e d ä r v i d l a g ett i n n e b o e n d e d r a g, s o m ej f ö r f e l a r sin v e r k a n.
D e t är d ä r f ö r e n s t o r l y c k a f ö r d j u r s k y d d s a r b e t e t i Fin- l a n d att ä g a h e n n e s o m e n af d e s s b a n e r - f ö r a r e, d e t är f ö r d e t s a m m a e n v i n n i n g, s o m ej k a n skattas ringa, då m a n känner till, h u r u m y c k e n o b r u t e n m a r k ä n n u i d e t t a a f s e e n d e m ö t e r ö g a t åt alla håll.
V. Lindman.
Två fjärilar jaga hvarandra ^Mvå- fjärilar jaga hvarandra i kvällsolens flammande glöd — den ena här kärlekens färger — den andra dina o, död.
' jDcn på ena den i lyser flykten i purpur — jag andra har vet klädl sorgens djupaste ' jDc jaga hvarann Iland de llommor ömsom och vid ömsom jPå så lustigt, de blommornas kalkar hvila så ut på vaggande öfver mörknande de flämtande vingarne 3 gyllene kvällsolens de svinna — jag men i stjärnorna djupblåa — vingar och Ilad himlens de hvart svart.
vid fly; snudda sky.
de kämpa, strå — vatten gå.
floden ser tändas skymningen Kvinnorna och kvinno- frågorna på skolmötet.
I et sjunde nordiska skolmötet är n u f ö r d e l t a g a r n e ett m i n n e b l o t t, d o c k, där- o m ä r o vi v i s s e, ett m i n n e af a n g e n ä m art o c h rik i n n e b ö r d för d e t f r a m t i d a s k o l a r b e t e t i de nordiska länderna.
Från den mång- f a l d f ö r e d r a g o c h d i s k u s s i o n e r i n o m skilda ämnen, s o m under m ö t e s d a g a r n e afhölls, ha redan de dagliga tidningarna lämnat mer eller m i n d r e f u l l s t ä n d i g a referat.
Idun äm- n a r e j h e l l e r t r ö t t a m e d ett f u l l s t ä n d i g t u p p - r e p a n d e, så m y c k e t m e r s o m n a t u r l i g t v i s e n s t o r d e l af d e d r y f t a d e ä m n e n a v a r i t af så u t e s l u t a n d e pedagogiskt i n t r e s s e, att d e r a s k n a p p h ä n d i g a b e h a n d l i n g i ett i c k e - f a c k b l a d m å s t e b l i af allt f ö r r i n g a v ä r d e.
D ä r e m o t anse vi oss i största korthet b ö r a l ä m n a e n ö f v e r s i k t ö f v e r d e i n l ä g g, s o m af d e kvinnliga d e l t a g a r e g j o r t s i d e t stora lärarmötets förhandlingar, liksom öfver d e frågor, s o m närmast beröra d e n kvinnliga u n g d o m e n s uppfostran.
F y r a d a m e r h a u n d e r m ö t e t m e d själf- ständiga föredrag inledt de därpå följande diskussionerna.
R e d a n första m ö t e s d a g e n i n l e d d e f r ö k e n Adèle Wetterlind från J ö n k ö - ping frågan: » B ö r l ä x l ä s n i n g helst s k e i h e m m e t eller s k o l a n?
» Läxläsningen blefve ofta bedrifven på ett så- dant sätt, att den skadade undervisningen i stäl- let för att befordra densamma.
För närvarande vore det hemmet, s o m hade att tillse att läxläsningen drefves rätt, något h vartill tal.
knappast ansåge hemmet ägnadt.
H o n ville att hemmen skulle genom handling sätta barnen i tillfälle att upp- öfva sin iakttagelseförmåga och att i praktiken se exempel på hvad de i skolan läst.
Läxläsningen b ö r i skolan af barnet digt utföras, dock under lärarens tillsyn.
Önskvärdt vore att försök blefve anställda i de nordiska ländernas barndomsskolor för att utröna möjligheten för och resultaten af läxläsningens förläggande till skolan, samt att de därvid vunna erfarenheterna blefve offentliggjorda.
Den andra mötesdagen höll slöjdinspek- t r i s e n f r ö k e n Hulda Lundin föredrag: » O m systematisk undervisning i kvinnlig slöjd. » Fröken Lundin redogjorde för den metod vid undervisning i kvinnlig slöjd, hvilken genom hen- nes energiska arbete vunnit så stor utbredning såväl i Sverige s o m äfven mångenstädes i utlan- det.
H o n omtalade, hurusom barnen få taga med sig till skolan söndriga kläder o c h där lära sig att laga och lappa dem.
- Detta väcker barnets intresse, ty det vill gärna se något resultat af sitt arbete.
Äfven föräldrarnes intresse ökas här- igenom för slöjdundervisningen, o c h mången gång ha föräldrar sagt fröken Lundin, att de först ge- nom «ina barn lärt sig att stoppa, sticka och laga.
Alla lyxavbeten b o r d e totalt slopas från denna undervisning.
Det är af vikt att lärarinnan i detta ämne äfven besitter pedagogisk skicklighet.
Lyckligt vore, o m denna undervisning kunde blifva obligatorisk.
Men ej blott flickorna, utan äfven gossarne kunna m e d framgång o c h till sin nytta syssla med dylikt handarbete under de för- sta stadierna.
Och det har visat sig, att de äro roade däraf.
självstän- icke sina stoftet Holmgren.
dem och ej mer — stråla ner.
.
.
Daniel Fallström.
S a m m a d a g talade d e n k ä n d a ifrarinnan på detta område, folkskollärarinnan fru Sofi Nilsson från S t o c k h o l m — h v i l k e n s p o r - trätt I d u n n y l i g e n m e d d e l a d e — o m: » H u r u bör undervisning i hnshållslära lämpligen ordnas? »
259 tí 5 » 5 Det är i sin ordning att skolan tager undervis- ningen om hand.
Flickan är t. ex. just i skolan, då hon bäst i hemmet kunde få undervisning i detta ämne.
Lika viktigt s o m det är att en gosse får undervisning i matematik, mekanik o. s. v. som har betydelse för hans framtida värf, är att en flicka får undervisning i just hvad som hon k o m m e r att syssla med.
Det är ett nationalfel hos oss, att vi icke be- räkna våra tillgångar, utan lefva öfver dem.
I fall att hustrun är slarfvig, hjälper mannens spar samhet icke.
Flickorna o c h äfven gossarne böra därför öfvas i sparsamhetsberäkningar.
Huslig ekonomi både utvecklar o c h intresserar flickorna.
Ett skolkök b ö r finnas för praktikens skull.
På landet skulle två eller tre distrikt slå sig tillsam- man o m ett skolkök.
D e n sista m ö t e s d a g e n h ö l l s l u t l i g e n skol- föreståndarinnan, d e n u n d e r märket » Uffe » välkända pedagogiska författarinnan fröken Arma Sandström ett u n d e r a n d l ö s t y s t n a d å h ö r d t o c h af i n t e n s i v a a p p l å d e r hälsadt f ö r e d r a g o m: » F ö r d e l a r n e af e n t y p i s k f r a m - ställning v i d geografiundervisningen. » Talarinnan framhöll vikten af att geografiens rika material blir ordnadt, koncentreradt, mera smältbart, lättare att inlära och mera öfversikt- ligt g e n o m typisk framställning; därigenom vfnnes äfven insikt i de allmänna lagar, s o m bestämma naturens o c h människans lif.
Fröken Sandström demonstrerade därefter geografiska typer.
Bland de manliga föredragshållarne var det särskildt t v ä n n e, s o m rörde sig på k v i n n o - u p p f o s t r a n s o m r å d e.
R e k t o r Eugène Schwarlz från S t o c k h o l m t a l a d e: » O m b e t y d e l s e n af huslig e k o n o m i såsom undervisningsämne i skolan. » Då det är fråga o m uppfostran af kvinnlig ung- dom, måste vi beröra det sociala problemet, frå- gan o m ' kvinnans ställning i samhället.
Kvinnan i vårt land eller i de nordiska landen öfverhufvud har en tvåfaldig verksamhet, dels en sådan, s o m mer eller mindre sammanfaller m e d mannens yrken, läkarens, lärarens, affärsmannens, fabriks- arbetarens o. s. v., dels en för henne egendom- lig, makans o c h moderns o c h därmed m e r eller mindre öfverensstämmande, husförestånderskans, husmamsellens o c h tjänsteflickans.
Så är det.
Det må nu vara af godo eller ondo, två vidt skilda hufvudbanor stå henne öppna, helt olika kraf ställas i ena fallet o c h i det andra på henne, för båda erbjuder hennes natur möjlighet till utbild- ning.
Men härvid b ö r k o m m a en viktig sak i betraktande.
Flickan vet icke, o m hennes lif skall föra henne in på den ena eller den andra banan.
H o n måste, o m hennes begåfning det medger, vara beredd att slå in på båda, den ena först, den andra sedan, blott den ena eller båda.
Följes denna princip vid flickors undervisning i skolan?
I vårt land i allmänhet högst ofullstän- digt.
För yrkesidkarens kall utbildas flickan unge- fär lika väl s o m gossen, m e n för husmoderns ej i nämnvärdt mått.
H v a d s o m bjudes g e n o m de kvinnliga handarbetena är så litet, står så enstaka gent emot det myckna, s o m göres för hennes s. k. intellektuela utbildning, att det är knappt värdt att tala därom.
Lärdom o c h praktiskt oförstånd kunna väl förenas.
Nu erhåller den unga kvin- nan en grundläggande allmänbildning, s o m väl kan vara lämplig för yrkets mera speciela utbild- ning i flera fall, särskildt för de s. k. högre stån- dens yrken, men föga eller så godt s o m ingen för sin eventuella husmoderliga befattning, och dock borde förhållandet vara det motsatta, ty o m, snart sagdt, ingen flicka kan m e d större sanno- likhet påstås, att hon icke blir maka o c h moder.
V i d a r e h ö l l p r o f e s s o r L.
M. Törngren före- drag o m: » Bristerna i den kvinnliga ung- d o m e n s fysiska uppfostran. » Dessa brister visade sig dels i att de unga flic- korna icke få tillräcklig kroppsrörelse, dels klädas i olämpliga o c h ohälsosamma dräkter.
De anses vara för ömtåliga att tåla vid kroppsarbete eller lekar i det fria o c h följden blir en svag fysik o c h svårighet att reda sig själf.
I af seende på kläde- dräkten framhöll tal.
snörlifvets olycksbringande betydelse för kvinnans fysik i många hänseenden.
Man hade vid flickskolornas inrättande begått det felet att låta d e m härma gosskolornas månghöf- dade program.
Tal.
framhöll äfven vikten af att icke föräldrar må söka att framkalla yttringar af barnets själsverksamhet i allt för tidiga stadier, då det endast bör vegetera, och faran af att låta det irriteras af en mängd leksaker eller af att låta dem gå för tidigt.
Nu sade man att flickorna finge öfva gymnastik i skolorna, men många trodde att denna gymnastik fanns till endast på papperet, eller att gymnastiktimmarne ofta toges i anspråk för andra af skolans uppgifter.
Den unga flickans uppfostran o c h utbildning b o r d e ske så att h o n sedan såsom kvinna kunde fylla de anspråk samhället m e d skäl ställde på henne.
U t o m d e of van n ä m n d a fyra damer, s o m m e d längre själfständiga föredrag bidrogo till m ö t e s f ö r h a n d l i n g a r n a, u t m ä r k t e s i g m å n g a af d e k v i n n l i g a d e l t a g a r n e f ö r s a k r i k a o c h värdefulla inlägg i diskussionen vid behand- l i n g e n af o l i k a f r å g o r.
S å d r o g fru Con- stance Ullner från H e l s i n g f o r s — s å s o m v i redan n ä m n t i h e n n e s biografi i detta num- m e r — i härnacl f ö r d j u r s k y d d s s a k e n s b e - främjande b l a n d s k o l u n g d o m e n; d e n för I d u n s l ä s a r i n n o r v ä l b e k a n t a f r ö k e n Amanda Leffler från G ö t e b o r g h a d e flere y p p e r l i g a anföranden i frågan o m hushållsläran i sko- l o r n a, i h v i l k e t ä m n e ä f v e n f r ö k n a r n a Linde- ström-Lang från K ö p e n h a m n, V. Löfholm från N o r r k ö p i n g o c h Caselli, S t o c k h o l m, y t t - rade sig.
G y m n a s t i k l ä r a r i n n a n fru Mathilda Asp, S t o c k h o l m, v i l l e h a s t ö r r e frihet f ö r l ä r a r i n n o r n a från att n ö d g a s f ö l j a ett v i s s t p r o g r a m v i d d e u n g a flickornas g y m n a s t i k, o c h f r ö k e n Whitlock, S t o c k h o l m, u p p t r ä d d e s o m e n ifrig f ö r s v a r a r i n n a f ö r d e n u p p r ä t t - s t å e n d e skrif stilen.
— — T i l l s p e c i a l m ö t e, r e p r e s e n t e r a n d e den högre flickskolan, s a m l a d e s e n af m ö t e s d a g a r n e f ö r e s t å n d a r i n n o r o c h f ö r e s t å n d a r e v i d Sveri- g e s h ö g r e flickskolor, h v a r v i d ö f v e r l ä g g n i n - g a r n a r ö r d e s i g o m å t s k i l l i g a af m e d l e m m a r p å förhand insända frågor.
Den första lydde: » Hvilka åtgärder böra vid- tagas för att tillförsäkra Sveriges flickskolor högre statsbidrag än de nu utgående? » Mötet enade sig o m att större anslag äro af behofvet i hög grad påkallade och utsåg en komité, som ägde att vidtaga åtgärder för den viktiga sakens be- främjande.
För den andra frågan på p r o g r a m m e t: » V o r e det önskligt, att anslag af statsmedel funnes till resestipendier för lärare och lärarinnor vid högre flickskolor, särskildt för dem, s o m undervisa i främmande språk? » uttalade mötet i korthet sin lifliga sympati.
Den tredje frågan: » Böra lärjungame i de högre flickskolorna erhålla obligatoriska uppgifter till utförande under sommarferierna? » framkallade ett lifligt meningsutbyte.
Mötet beslöt att be- svara frågan m e d nej.
Nästa fråga: » V o r e det möjligt att, till före- kommande af öfveransträngning eller skadligt mångläseri, borttaga något eller några ämnen från den högre flickskolans läroplan? » föranledde åter en tämligen långvarig diskussion, vid hvil- ken särskildt var intressant lägga märke till, huru sympatierna för franskan såsom dominerande språk i flickskolan allt m e r tyckas vara i afta- gande.
Följande fråga lydde: » Vore det lämpligt, att en normalplan för Sveriges högre flickskolor upp- rättades? '
Den besvarades genom följande reso- lutionsförslag: Ehuru de betydande olikheter, s o m förefinnas i de högre flickskolornas studiiordningar vålla beaktansvärda svårigheter vid elevernas flyttning från en skola till en annan, b ö r en större enhet mellan dessa skolors läroplaner endast på den fria samverkans och öfverenskommelsens väg eftersträfvas, m e n ej g e n o m ett normerande regle- mente från statens sida framtvingas, dels eme- dan den högre flickskolan hos oss ännu är stadd i en sökande utveckling, s o m ej b ö r stäckas, dels emedan särskilda lokala intressen med afseende på dessa skolors planer böra få göra sig gällande, dels slutligen emedan tiden öfver hufvud ej är m o g e n för ett af öfvervägande teoretiska grunder ledt reglementerande af den högre elementar- undervisningen.
Vidare företogs till behandling den sjätte frå- gan på programmet: &gt;Det synes behöfligt, att föreståndarinnor och föreståndare vid de högre flickskolorna noggrannare, än s o m i allmänhet torde ske, öfvervaka läxgifningen inom skolorna. » En liflig diskussion följde.
Samverkan m e d för- äldrarhe framhölls såsom för ändamålet synner- ligen viktig.
Den sista frågan var af följande lydelse: » Vore det ej önskligt, att uppgifterna o m lärarinnornas tjänstgöringstid i årsberättelserna från de högre flickskolorna gåfves enligt öfverensstämmande beräkningsgrunder? » Angående denna fråga an- såg mötet, att det för bedömande o c h beräkning af lärarinnornas tjänstgöring vid olika läroverk vore önskligt, att då lektionerna ofta äro af myc- ket omväxlande längd, uppgift i redogörelserna äfven lämnas i timmar af en ordinär lektions längd, nämligen 50 minuter.
I denna korta öfversikt öfver kvinnoin- l ä g g e n u n d e r m ö t e s d a g a r n e återstår slutligen e n d a s t att o m n ä m n a, h u r u s o m p å d e n stora, s t ä m n i n g s f u l l a a f s l u t n i n g s f e s t e n på S k a n s e n b l a n d d e m å n g a friluftstalarne ä f v e n r ä k n a - des en kvinna, fröken Hulda Lundin, s o m t a l a d e för d e n o r d i s k a s k o l m ö t e n a s t j u g u - femårsminne — det första skolmötet hölls nämligen i Göteborg 1870 — och atbragte ett l e f v e f ö r d e s s a m ö t e n s v a c k r a i d é.
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
V. Om våra födoämnen.
Några allmänna synpunkter af JProfessox ' Robert, an plägar ofta likna Tigrerstedt.
människokroppen vid cn ångmaskin, o c h denna liknelse är, i motsats till de flesta andra, i själfva verket m y c k e t träffande i det, som utgör det hufvudsaldiga o c h väsentliga.
H u r u en ång- maskin med tillhörande panna och eldstad i sina enskildheter är bygd, är oss här fullkom- ligt likgiltigt.
D e t viktiga är, att all den kraft, som maskinen förmår utveckla, uppkom- mer genom den i maskinens eldstad försiggå- ende förbränningen.
V i d denna förbränning alstras värme, detta värme bringar vattnet i ångpannan till kokning o c h den sålunda bilda- de vattenångan sätter maskinens rörliga delar i rörelse.
H o s människokroppen förhåller det sig all- deles på samma sätt: allt det arbete, kroppen utför, o c h allt det värme, som i honom bil- das, har sin källa i en förbränning af bränn- bara ämnen, som finnas hos honom.
Med förbränning förstå vi den kemiska pro- cess, som försiggår, då någon brännbar kropp förenas m e d syret; o c h såsom brännbara krop- par beteckna vi alla ämnen, hvilka kunna ingå förening med syret.
Hvarhelst en förbränning äger rum, utveck- las v ä r m e; sker förbränningen tillräckligt snabbt, så utvecklas därjämte ljus, men ljusutveckling åtföljer långt ifrån alltid förbränningen.
H v a d lif i grund och botten är, veta vi icke.
Vetenskapen har ännu icke hunnit så långt, att hon kan gifva en bestämd o c h ut- tömmande definition på begreppet lif, och bland den massa definitioner, som man försökt gifva, är den, att lif är motsatsen till död, så intet- sägande den än är, likvisst när allt k o m m e r omkring ändå den bästa.
Men den tydligast bland alla framträdande lifsyttringen är den hos de lefvande varelserna skeende förbränningen.
H o s både djur o c h växter försiggår en sådan: upphör förbrännin- gen, så inträder döden eller åtminstone sken- död; lifsförrättningarna hafva upphört eller blif- vit inställda.
Förbränningen Jiörstör brännmaterialet.
Vi tända på ett ljus, det brinner, dess brännbara
IDUN 260 1 8 9 5 beståndsdelar förena sig med luftens syre, lju- set blir småningom allt kortare o c h slutligen har det brunnit ner.
Ljuset finnes ej mer, af detsamma bar bildats kolsyra och vattenånga.
att ifrågavarande ämnen måste tillhöra någon af följande tro hufvudgrupper, nämligen: 1) ägghmteämnen och d e m nära stående kroppar, 2) fett, 3) stärkelse och socker.
P å samma sätt i vår kropp.
G e n o m den i h o n o m oafbrutet försiggående förbränningen, förstöras o c h förbrukas de hos honom befint- liga brännbara ämnena.
O c h dock brinner han ej ner som ett ljus.
Till sin kemiska beskaffenhet ma alla dessa ämnen däruti, att grundämnena kol, väte o c h syre.
ingå i ägghvitans sammansättning ämnena kväfve o c h svafvel samt ven fosfor.
H varför?
Emedan kroppen alltjämt upptager nytt bränn- material för att ersätta det förbrukade.
Detta sker genom födan.
Får kroppen in- gen föda, så dröjer det icke länge, innan han dör hungersdöden.
D a g efter dag blir han allt lättare och på samma gång allt svagare.
D e n förbränning, som i honom försiggår, blir allt mindre omfångsrik o c h allt mera otillräck- lig att underhålla den för lifvets bestånd nöd- vändiga kroppsvärmen o c h rörelserna hos hjär- tat o c h de muskler, som ombesörja andningen.
Slutligen dukar kroppen under i ett tillstånd af ytterlig utmattning o c h kraftlöshet.
Födans uppgift är sålunda i främsta rum- met att tillföra kroppen det bräimmateriel, som han behöfver för underhållet af den hos ho- nom oafbrutet försiggående förbränningen.
D ä r - för måste födan framförallt innehålla bränn- bara ämnen af det slag att de lämpa sig här- till.
Dessa ämnen kallas organiska närings- ämnen; dc utgöra också det material, hvaraf kroppen vid sin tillväxt bildar sin lefvande substans.
Därjämte måste i födan ingå vatten o c h vissa miueraliska beståndsdelar, nämligen kok- salt, fosforsyrade saltcr, kalk- och järnsalter, o. s. v. Det är visserligen sannt, att nyssnämnda ämnen icke äro brännbara o c h således icke spela någon roll vid förbränningen i kroppen.
I c k e desto mindre ådagalägger erfarenheten, att kroppen icke allenast behöfver sådana äm- nen, utan att dessa för honom äro oundgäng- ligen nödvändiga, och att således också de må- ste betecknas såsom näringsämnen.
Han af- gifver nämligen o c h ständigt j ä m t sädana ifrån sig och måste få dessa förluster ersatta, cme- dau i motsatt fall allvarsamma rubbningar in- om kort tid inträda,.
Dessa rubbningar bero väsentligen därpå att vattnet o c h dc niincra- liska ämnena äro nödvändiga beståndsdelar i kroppens safter.
V i d anordnandet af vår föda behöfva vi emellertid i regeln icke särskildt bekymra oss om vattnet och de mincraliska beståndsdelar- na, af det enkla skälet, att vatten ju nästan alltid i obegränsad mängd står oss till buds och att de för kroppen nödvändiga minerali-, ska ämnena utan något vårt tillgörande både i tillräcklig mängd o c h af lämplig beskaffenhet ingå i vår föda, o m den annars är något så när tillfredsställande sammansatt.
P å grund häraf skola vi vid följande be- traktelser endast hålla oss till födans bränn- bara beståndsdelar.
D o c k vill jag här i för- bigående anmärka, att den mängd vatten, som vi förtära, rätt ofta är större än hvad för kroppen är behöfligt eller gagneligl.
Vanan gör härvidlag m y c k e t o c h det är därför lämp- ligt, att icke vänja sig vid att förtära alltför mycket vatten — hvilket naturligtvis icke vill säga detsamma som att man skall plåga sig med att törsta.
Jag har hittills endast i allmänhet talat om födans brännbara beståndsdelar, såsom utgö- rande kroppens kraftkälla, o c h ännu icke alls berört frågan, bvilka slags brännbara ämnen ägna sig härtill.
I detta afseende har erfarenheten lärt oss, öfverensstäm- dc innehålla U t o m dessa äfven grund- stundom äf- Emedan kväfvet utgör ägghvitans mest utmär- kande beståndsdel, indelar man de organiska näringsämnena i kväfcehaltiga (ägghvita och närstående ämnen) och kväfvefria (fett, stär- kelse och socker).
Ägghviteämnena sakna lukt o c h smak, te sig i torrt tillstånd såsom ett hvitt pulver el- ler såsom gulaktiga, hårda, i tunnare lager ge- nomskinliga stycken.
Några lösas i vatten, andra endast i salthaltiga eller svagt lutaktiga eller svagt sura vätskor och åter andra äro i dessa lösningsmedel olösliga.
Upphettas en ägghvitelösning, så undergår ägghvitan i all- mänhet en förändring, och vid lämplig reak- tion hos vätskan samt i öfrigt lämpliga yttre förhållanden kan den därvid utfällas i fast form.
Sålunda stelnar hönsägghvitan vid kokning.
Nära besläktadt med ägghviteämnena är lim- met, som erhålles genom ihållande kokning af ben, brosk o c h bindväf samt utgör h u v u d b e - ståndsdelen i buljong.
I rent tillstånd, såsom i s. k. gelatin, är limmet ett färglöst, i tunna lager genomskinligt ämne, som sväller i kallt vatten och i varmt upplöses till en klibbig vätska, bvilken vid tillräcklig halt af lim vid afsvalnandet stelnar till ett gelé.
H v a d fett är vet hvar o c h en.
D e n kemi- ska undersökningen af fettet har gifvit vid handen, att det är en förening af s. k. fett- syror o c h glyccrin.
Behandlas fett m e d lut, så sönderdelas det, luten förenar sig m e d fett- syrorna till tvål ech glyeerinet blir fritt.
Af 100 delar fett erhållas omkring 90 delar fett- syror o c h 10 delar glyccrin.
Stärkelse och socker stå hvarandra m y c k e t nära ocli öfverensstämma framför allt däruti, att grundämnena vätet o c h syret i dem ingå i samma inbördes förhållande som i vattnet, på grund hvaraf de fått sitt vetenskapliga namn kolhydrat (hydrat kommer från det grekiska ordet hydör, som betyder vatten).
D e t är mig naturligtvis icke möjligt att in- om det omfång, som kan lämnas för förelig- gande framställning, behandla näringsfrågan i hela dess vidd, utan skall jag därför här in- skränka mig till några hufvudpunktor, som i praktiskt hänseende synas mig främst böra be- aktas.
Erfarenheten lär oss, att kroppen möjligt- vis, ehuru icke till sin nytta, kan undvara fett och kolhydrat, blott han i sin föda får en tillräcklig mängd ägghvita, o c h att å andra si- dan äfven de oerhördaste mängder fett o c h kolhydrat icke kunna uppehålla kroppen, om ägghvita saknas i hans föda.
Ägghvitan är således det ' viktigaste af alla våra organiska näringsämnen.
Orsaken härtill ligger väsent- ligen däri, att ägghvitan tjänar till uppbyggan- det af kroppens lefvande substans.
Vidare ådagalägger erfarenheten, att kroppen dagligen behöfver en icke obetydlig mängd ägghvita äfven i det fall, att han, såsom j u alltid sker, därjämte förtär fett och kolhydrat.
D e t är likvisst icke möjligt, att med en enda siffra angifva kroppens dagliga ägghvitebehof, ty detta är mycket växlande och beror på kroppens ålder, kroppsstorleken, beskaffenheten af det honom åliggande arbetet, o. s. v. För- utsatt att födan innehåller fett och kolhydrat i tillräcklig mängd, behöfver en fullvuxen man, som utför ett tämligen tungt, men dock icke icke alltför strängt arbete, dagligen omkring 120 gr. ägghvita, en fullvuxen kvinna i samma ställning omkring 100 gr., en gammal, icke mera arbetsför människa däremot endast o m - kring SO gr. I alla händelser böra vi lägga stor vikt på den af erfarenheten bekräftade satsen, att ägghvitans mängd i den dagliga födan icke får tagas alltför liten.
Mängden af fett o c h kolhydrat i födan rät- tar sig i väsentlig grad efter storleken af det kroppsarbete, som individen har att utföra.
J u strängare kroppsarbetet är, desto mera o m - fattande är förbränningen af fett och kolhy- drat i - k r o p p e n.
(Forts.) Japanska kvinnor oeh japanska hem.
För Idun af A s t r i d N a e s s.
(Riter författarinnans norska manuskript.)
japanska husen likna närmast s c h w e i z e r h y d d o r: s m å låga, envånings- b y g g n a d e r m e d tunga, breda tegeltak, s o m s k j u t a l å n g t f r a m ö f v e r d e t l ä t t a träverket.- U p p f ö r d a af furu, o m å l a d e o c h m e d f y r a smala trästöttor, hvarpå taket hvilar, göra d e ett v i s s t o f ä r d i g t i n t r y c k.
V ä g g a r b e g a g n a s i c k e; i stället f ö r d e s s a a n v ä n d a s ett s l a g s r ö r l i g a s k ä r m a r, s o m k u n n a skjutas fram o c h tillbaka i trärännor, och för d e t m e s t a stå h u s e n f u l l s t ä n d i g t ö p p n a m o t gatan, i det v ä g g a r n a skjutas tillbaka.
D e s s a s k ä r m v ä g g a r b e s t å af trä- ramar, öfverspända m e d papper, o c h när d e o m kvällarne dragas för, likna h u s e n stora lyktor.
B a k o m det tunna, genomskinliga papperet skimra färgade ljus, o c h de långa r a d e r n a af d e s m å l y k t l i k n a n d e d o c k h u s e n, skimrande i mörkret, te sig ofantligt måle- riskt.
D e t j a p a n s k a p a p p e r e t är a n v ä n d b a r t till m y c k e t — så s t a r k t, att d e t k a n bru- k a s s o m v ä g g a r, så o g e n o m t r ä n g l i g t, att m a n g ö r p a r a p l y e r o c h p a r a s o l l e r af d e t, o c h d o c k d e s s l i k e s så m j u k t, att d e t n y t t - j a s till n ä s d u k a r o c h s e r v e t t e r.
I d e j a p a n s k a h u s e n finnas i n g a m ö b l e r.
D e s m å f y r k a n t i g a r u m m e n ä r o b l o t t för- s e d d a m e d e n m e s s i n g s - eller k o p p a r u r n a, fylld m e d g l ö d a n d e kol, hvilken hos folket i allmänhet tjänstgör både s o m värmeappa- r a t o c h spisel.
Golfven äro betäckta m e d skinande hvita mattor, pä hvilka m a n aldrig ser ett d a m k o r n, o c h h e l a d e t lilla d o c k - huset är b e s t ä n d i g t p u t s a d t o c h f e j a d t.
S o m b e k a n t äro j a p a n e r n a världens renliga- s t e n a t i o n, o c h d e r a s o r d n i n g s s i n n e är nä- stan sjukligt öfverdrifvet.
N ä r e n j a p a n t r ä d e r i n i sitt h e m, t a r h a n f ö r s t af s i g s i n a trätofflor eller s a n d a - ler u t a n f ö r h u s e t; f ö r att ej s o l k a n e d d e skimrande mattorna tassar han i h e m m e t omkring i s t r u m p s o c k o r n a eller barfota.
D ä r f ö r står alltid e n r a d l u s t i g a s m å d o c k - lika fotbeklädnadspjäser utanför husen — s o m oftast koketta, prydliga, s m å sandaler, gjorda, af h a l m, u n d e r d e t att d e t i r e g n - v ä d e r är ett s l a g s s t y l t l i k a trätofflor, s o m kallas » g e t a s ».
N å g o t så e g e n d o m l i g t s o m d e t k l a p p r a n d e b u l l e r, d e s s a trätofflor f r a m k a l l a, n ä r m a n rör sig m e d d e m, kan m a n knappast tänka sig, i s y n n e r h e t o m m a n b e f i n n e r s i g m i d t
IDUN 1 8 9 5 i e n j a p a n s k f o l k m ä n g d o c h alla k l a m p a i väg — det liknar närmast en stark applåd p å en teater.
D e t är m ä r k v ä r d i g t n o g, att j a p a n e r n a ä r o i s t å n d att r ö r a s i g, j a, till o c h m e d k u n n a springa g a n s k a fort p å dessa oprak- tiska, styltaktiga tingestar, m e n därför röra d e s i g o c k s å p å ett m ä r k v ä r d i g t o t y m p l i g t, v a g g a n d e sätt, o c h j a p a n e r n a, alla S o m e n, b å d e k v i n n o r o c h m ä n, ha en otroligt oskön gång.
K v i n n o r n a isynnerhet kunna knap- p a s t flytta f ö t t e r n a, d å d e r a s » k i m o n o » är så t r å n g (se d r ä k t e n p å f r ö k e n Nsess ' p o r - t r ä t t i I d u n s f ö r r a n u m m e r!)
, att d e n t v i n - gar d e m trippa åstad m e d de minsta m ö j - l i g a s t e g, o c h n ä r så därtill k o m m a d e n y s s o m t a l t a h ö g a s t y l t o r n a eller trätofflorna, s o m ä f v e n h i n d r a clem att r ö r a s i g fritt, k a n m a n lätt f ö r k l a r a d e r a s s l ä p a n d e, trip- p a n d e g å n g, l i k s o m d e n i n å t v ä n d a, fula fot- ställningen.
E n j a p a n s k a k a n a l d r i g b l i i s t å n d att r ö r a s i g efter v å r a e u r o p e i s k a b e g r e p p — l i k a litet s o m d e k u n n a h å l l a u t m e d att spatsera längre distanser — o c h nationen s o m h e l h e t b e t r a k t a d h a r m o t v i l j a m o t all motion.
M e n i ersättning g ö r a d e s m å ja- p a n s k a d a m e r n a ett s ä l l s y n t b e h a g l i g t in- t r y c k, då d e sitta på k u d d a r n e i sina s m å dockhus.
D å äro d e f ö r t r o l l a n d e v a c k r a — så s m å o c h t ä c k a, m e d l å n g s a m m a, m j u k a, behagfulla rörelser.
D e r a s n a t i o n a l d r ä k t b e s t å r af d e n l ö s a, fladdrande » k i m o n o », s o m o m lifvet s a m m a n - hålles m e d ett b ä l t e, b a k t i l l d u b b e l t s a m - m a n v i k e t o c h m e s t l i k n a n d e ett s l a g s k u d d e.
K v i n n a n af f o l k e t b ä r f ö r d e t m e s t a e n m ö r k, b l å g r å » k i m o n o », m e d a n b ä l t e t är brokigt o c h ljust.
V i d halsens urringning s t i c k e r e n b l e k r ö d t eller l j u s b l å t t f ä r g a d crépehalsduk fram, s o m framhäfver de mör- ka, bisarra ansiktena.
D e t rika, svarta h å r e t är p r y d t m e d g l a s p ä r l o r eller k o r a l l e r o c h u p p l ä g g n i n g e n är h ö g s t e g e n d o m l i g.
D e gifta k v i n n o r n a bära det uppfästadt i en e n d a buckla m e d en rund k a m, m e d a n d e ringa f l i c k o r n a ä r o f r i s e r a d e p å ett l å n g t konstfullare vis.
D e ha nämligen håret v r i d e t i flere b u c k l o r eller puffar, s o m b i l d a c n e g e n d o m l i g figur, n ä r m a s t s o m e n fjäril, en v i n g e på h v a r sin sida o c h en e n s a m puff i m i d t e n.
Japanskorna frisera s i g a l d r i g s j ä l f v a; d e t är ett h e l t k o n s t s t y c k e, s o m k r ä f v e r studium och m y c k e n öfning, o c h det utföres i r e g e l n af e n p r o f e s s i o n e l f r i s ö r e n g å n g i veckan.
I a l l m ä n h e t h a j a p a n s k o r n a rikt, r a k t, s v a r t hår, m e n h ä n d e r d e t, att d e t är k r u s i g t, så a n v ä n d a d e l i k a m y c k e n o m s o r g o c h m ö d a p å att n t g l ä t t a d e t s o m e u r o p e i - skorna i motsatt riktning m e d bränntång o c h papiljotter.
M å h ä n d a är d e t af f å f ä n g a, s o m j a p a n - skorna icke a n v ä n d a hufvuclkudclar, d e sofva n ä m l i g e n, u t a n att h v i l a h u f v u d e t p å n å g o t, endast halsen stödes m o t en träklots, en högst o b e k v ä m ställning!
M e n det tycks, som o m japanerna funne det komfortabelt, d e s o f v a alla m e d d e s s a h å r d a, o b e k v ä m a t r ä s t ö t t o r u n d e r h a l s e n, u t s t r ä c k t a p å golf- vet o c h för det mesta utan n å g o n betäck- ning.
D ä de japanska husen, s o m ofvan o m - n ä m n d e s, äro utan v ä g g a r o c h ö p p n a m o t g a t a n, f ö r s i g g å r a l l t i n g m e d e n v i s s offent- l i g h e t — f a m i l j e n s m å l t i d e r, a r b e t e, j a, till o c h m e d de m e r a intima sysslorna, de olika m e d l e m m a r n e s toalett.
A l l t är ö p p e t f ö r publiken!
M a n kan följa hela familjelifvet utifrån, o c h m a n k a n k n a p p a s t u n d g å att s e k v i n n o r n a i f ä r d m e d att t v ä t t a eller s m i n k a sig.
D e t f ö r s i g g å r r e n t af o f t a m i d t på gatan i största g e m y t l i g h e t!
J a p a n s k o r n a äro m y c k e t f å f ä n g a, d e s m i n k a sig n ä s t a n alla, o c h d e a n v ä n d a b å d a m y c - k e n t i d o c h, så v i d t m ö j l i g t, m y c k e t p e n g a r p å sitt p e r s o n l i g a p r y d a n d e.
M e n d e äro o c k s å s ö t a; så p i k a n t a m e d d e t t u n g a, s v a r t a h å r e t o c h d e n k l ä d s a m m a » k i m o n o », så lustigt lilleputaktiga m e d sneda ö g o n o c h målade ansikten — koketta, förtrollande d o c k o r, fina o c h s i r l i g a s o m s m å p r y d n a d s - figurer.
F ö r r i t i d e n v a r d e t f ö r gifta k v i n n o r s k i c k o c h b r u k att f ä r g a t ä n d e r n a s v a r t a o c h att r a k a b o r t ö g o n b r y n e n, m e n l y c k l i g t - vis är n u d e n n a o s k ö n a s e d g å n g e n u r m o - d e t, i d e t k e j s a r i n n a n f ö r n å g r a år s e d a n gjorde början och upphörde därmed.
Nu ser m a n d e t m e r a s ä l l a n o c h e n d a s t i d e t inre af l a n d e t.
B a r n e n bäras i Japan i en påse på r y g g e n o c h släpas m e d öfverallt.
Ofta bära helt små flickor sina ännu m i n d r e s y s k o n o m - kring på detta vis, o c h då barnen i Japan klädas i de m e s t b r o k i g a färger — » kimo- n o s » m e d fjärilar och blommor användas till d e s s a s m å — b i d r a r d e t i c k e litet till att g i f v a d e t h e l a e n liflig p r ä g e l.
O c h städerna i Dai-Nippon m e d detta o r i e n t a l i s k a, g l a d a f o l k l i f; alla d e m å n g a underliga skepnaderna, de små kvinnorna, k u l i e r n a o c h b a r n v i m l e t — allt är så e g e n - domligt, färgrikt o c h vackert.
O c h så d e g e n o m s k i n l i g a s m å h u s e n — butikerna i fickformat m e d de raraste kurio- siteter — alla d e t u s e n s m å l u s t h u s e n, allt är så k o n s t m ä s s i g t o c h fint, så e g e n d o m l i g t dockaktigt.
D e t hela förefaller oss s o m en d o c k v ä r l d, b e b o d d af e n m ä n g d s m å s ä l l s a m m a v ä s e n m e d en äldre, m e r a raffinerad kultur än vår.
" Bärstudier ".
in.
Litet om lingon.
Prisbelönad uppsats af W I F V A N.
t jn jag skulle! » — — Därpå har jag suttit och funderat med den påföljd, att jag nu befinner mig vid mitt skrifbörd m e d pen- nan i hand och i begrepp att inlåta mig på bär- studien III, o m lingon.
.Få se hur det lyckas!
Viljan är god, men brist på förmåga k o m m e r kanske att allt för bjärt framlysa, så om.
det här k o m m e r till någon nytta, det är något som framtiden får visa, ty m e d oinskränkt förtroende till vår Iduns ärade redaktion, hänskjuter jag det till den att afgöra därom.
Skulle den finna för godt låta det hamna i papperskorgen, så förtjänar det nog icke någon bättre plats, o c h skulle det, till min stora fröjd, rinnas värdigt att fylla ett par af vår egen kära Iduns spalter, så, älskvärda läsare o c h läsarinnor, hållen till g o d o!
För fattig och rik utgöra lingonen en efter- längtad tillökning i matförråd en.
De m o g n a strax efter hallonen, och på några ställen i Blekinge händer det, lingonen m o g n a samtidigt m e d hal- lonen, och det är icke alls ovanligt där, att både hallon, smultron, blåbär och lingon plockas på en gång o c h säljas.
Ofta händer det, att de » repa » lingon, innan de ens blifvit halfmogna, o c h lägga d e m sedan h e m m a på lakan för att fortare m o g n a; dessa lingon äro icke så bra eller goda, de kännas bäska och äro alls icke att före- draga framför dem, som mogna på sitt naturliga sätt.
De tidigaste äro de s. k. råglingonen, de m o g n a samtidigt med tågen, däraf namnet.
Dessa lin- gon äro bäst till konservering, emedan de äro fastare o c h mindre saftiga än de senare, som däremot mera lämpa sig för sättning och syft- ning.
Det är på s. k. brånar s o m råglingonen plockas; lingon s o m m o g n a i skugga äro bäst.
Lingon, liksom alla bär som man önskar för- vara, böra plockas i torrt väder och, o m man kan, anskaffas de, som man önskar hafva till finare sylt, i » senaste laget ».
Sylt af sådana lin- gon får en ovanligt vacker klar färg o c h bibe- håller sig utmärkt.
Det är ganska intressant att vid tiden för bär- plockningen vandra till skogs och studera lifvet i skogsbackarna.
Under muntert samspråk ila yngre och äldre o m hvarandra m e d sina korgar och » spänner » — lingon kunna, i motsats till hallon och smultron, plockas i bleckkärl — för att så fort som möjligt få d e m fyllda.
Merän- dels bildas lag, d. v. s. flere stycken s o m plocka tillsammans o c h sedan dela förtjänsten, m e n då fä de icke ligga på » latsidan », ty alla vilja ha mest » repadt ».
Det händer icke så sällan, att ett smärtsamt utrop, ett skrik blandar sig i glädjesorlet.
D å är det någon barfotad, som blifvit stungen af en orm, o c h då är glädjen borta från det laget, som den sårade hör till.
Skyndsamt bärs den sårade bort till närmaste stuga, där färskt lingonmos lika skyndsamt anskaffas o c h bredes på linne- lappar, som redan betäcka det sjuka stället.
Färskt lingonmos är ett likaså kändt s o m all- mänt botemedel på landsbygden för ormbett.
De koka färska lingon, o m möjligt utan vatten, till mos, och detta lägges, när det något svalnat, på det onda, svullnaden och de fula färgerna ge snart m e d sig.
För endast ett par dagar sedan var jag i tillfälle se resultatet af en sådan be- handling.
Flickan blef om några dagar bra, ehuru det såg » förfärligt » ut.
Om jag nu skulle passa på o c h tala o m, att » krösamos » äfven hjälper på gammalt smutsigt silfver!
Jo, det är sant!
Och jag rengör alltid gammalt silfver på det sättet, ända sedan en guldsmed upplyste mig därom.
Sättet är enkelt.
Se här: På sommarn (när lingon inkokas för vinterbehof), medan lingonen äro » färska », kokas mycket eller litet — allt efter de saker man ön- skar rengöra — för sig själft i emaljerad gryta — utan socker få lingonen lof att koka.
S ä r lin- gonen kokt upp, nedlägges det smutsiga silfret {äkta) i lingonen o c h får så koka i d e m en g o d stund, ända tills det synes rent.
Det är hela konsten.
Så göra guldsmederna, o c h så gör jag m e d allt gammalt äkta silfver.
F ö r s ö k; resultatet blir » lysande »!
Huru » herrskap » saftar, syltar o c h inkokar sina lingon, det finnes väl icke någon af Iduns ärade läsarinnor s o m icke vet, — o c h skulle de händelsevis icke veta det, så finnas kok-, sylt- och saftböcker, s o m därom upplysa o c h ge till- förlitliga beskrifningar, dem jag hänvisar till.
Men hur allmogen på landet » syltar » lingon, finnes ingen beskrifnii.g på i några kokböcker, det skulle kanske därför roa mången höra något därom.
Det bänder endast sällan, att allmogen kokar d e m m e d socker, m e n oftast, de bästa, m e d sirap.
De allra fattigaste koka d e m hvarken m e d sirap eller socker, de äro glada, o m de ha råd få be- hålla några kannor h e m m a o c h koka till » krösa- m o s », det de sedan äta s o m efterrätt, eller i stället för till potatisen.
Merändels äfven på förmögnare bondstaden äta de i hvardagslag, då o c h då o m de ha godt o m lingon, sådana i form af » krösamos » till potatis, o c h anses det s o m en riktig raritet.
Se här några beskrifnin- gar, hämtade från allmoge: » gavel » Krösamos: Lingouen rensas o c h sköljas (ibland icke ens det), sättas, sedan de blifvit behörigen instufvade i en stor kittel m e d tillbörligt vatten till hvarje » skäppa », på elden, där de få koka i flere timmar, under flitig omröring och stötning, s å att de bli riktigt sönderkokade.
När de kokt till mos, äro de färdiga, af tagas, hällas i stora krukor o c h ätas till mjölk eller potatis s o m den största läckerhet.
» Krösamos med äpplen uti »: Lingonen rensas, sköljas, sättas på elden, få koka, tills de mosa sig, då skalade äpplebitar iläggas jämte sirap o c h litet kanel — allt » efter råd o c h lägenhet ».
Får så koka en g o d stund igen, äpplebitarna få d o c k ej sönderkoka, de skola ligga hela i moset; hvarefter det aftages o c h är färdigt.
Användes liksom » krösamoset », m e n är det endast förmög- nare bondfolk, s o m har råd använda sådant.
Krösamos med sirup: Liksom föregående, men till 1 kanna (= 2 l liter) lingon användes en 1 2 Möblering och D e k o r e r i n g Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Carl Johansons Mattor och Gardiner m. m., m. m.
M ö b l e r i n g s - A f f ä r.
af v å u i n g r a r verkställes s t i l r i k t i g t och Största urval a * " fl * *, modeller uti olika elegant.
stilarter.
Drottninggatan 45.
1 och 2 tr
IDUN 262 fjärdedels kanna sirap, kokas icke så länge, ej heller sönderstötas som de föregående.
Om jag nu skulle sluta af min » studie » med mina egna bärrecept, dem jag på förhand re- kommenderar till det bästa!
Jag har en ganska stor samling, men hvilka skall jag denna gång afskrifva?
— Nu har jag bläddrat igenom d e m o c h med tanken fäst vid: Välj, men välj de bästa, har jag valt ut följande: Lingon med päron: F e m liter (= 2 kannor) lin- gon rensas, sköljas, sönderkokas med ' / 3 liter (= 1 kvarter) vatten och upphäll es i silduk att af rinna.
10 liter päron, stora, goda, skalas och ett kors skares i II varje.
Lingonsaften hälles i syltkitteln, kokas en stund m e d hälften- af sock- ret * o c h 45 gram (= 10 ort) kanel, hvarefter päronen iläggas att m y c k e t sakta koka, tills de äro mjuka o c h klara, då de upptagas.
Lagen tillsättes m e d det återstående sockret o c h kokas till gelé, upphälles att kallna o c h hälles öfver de i burk nedlagda päronen; öfverbindas o c h förvaras i svalt rum eller källare.
Lingongelé: Till hvarje liter rensade och skölj- da lingon tagas 4 dl.
vatten, hvarmed bären un- der jämn omröring få sakta koka en 20 à 25 minuter; upphällas i silduk, få själfrinna utan pressning, tills all saften utrunnit.
Stå till andra dagen, då den klara saften varsamt afhälles; till lika vikt klar saft tages lika vikt stött socker.
Sockret slås först i den blankskurade syltkitteln, när det blifvit fullkomligt smält, ihälles däri den kalla saften, o c h först nu får syltkitteln sättas öfver elden, som b ö r vara svag, att småningom uppkoka.
Omröres noga, skummas väl, kokar sakta 10 å 12 minuter från första uppkoket, upphälles i glasburkar.
A n d r a dagen belägges geléet med vax- eller konjakspapper.
Detta gelé är m y c k e t parant.
Fin lingonsylt: 3 kilo stora rensade lingon sköljas, få afrinna.
2V kilo socker jämte ' h liter vatten kokas i syltkitteln till en lag.
Bären iläggas, skakas, kokas, tills de synas klara, upp- hällas i ett fat, skummas, skakas tills de sval- nat, då de nedläggas i burkar * *, få kallna, öfver- bindas därefter.
Om INAN så önskar, kan man hafva vanilj, pomerans eller kanel uti lingonen.
Då vanilj användes, sönderklippes Vi b ö n a i små bitar, som iläggas först, då syltet lyftes af elden, men bitar af kanel samt sönderskurna pomeransskal kunna iläggas under kokningen o c h darai u p p k o m m a: kanel-lingon, pomerans- o c h vanilj-lingon.
Lingonsirup: 2 kannor (= 5 1.)
m o g n a lingon rensas, sköljas, läggas i syltkitteln med 1 kanna (— 2 ' / 1.)
vatten, sönderkokas, upphälles i sil- duk, få afrinna.
Saften väges, till hvarje skål- pund (= 425 gr.) däraf tages 75 ort (= 318 gr.) socker, hvilket hugges i bitar och kokas jämte saften 10 minuter öfver stark eld, hvarunder det noggrant skummas, uppslås, får kallna o c h häl- les på buteljer påföljande dag.
Sur lingonsaft: Lingonen kokas som till ofvan- stående lingonsirup, silas, saften får stå till föl- jande dag, buteljeras, korkas o c h hartsas.
Konserverade lingon: Vackra s. k. råglingon, stora och väl mogna, rensas genast efter afplock- ningen, läggas på buteljer o c h öfverslås med friskt vatten, buteljeras, korkas o c h hartsas; förvaras, i källare.
Önskar man förvara lingonen torra på flaskor, så behandlas de på samma sått och m e d iakt- tagande af samma försiktighetsmått som blåbär på flaskor.
Lingonvin: 13,09 liter vatten och 3 kilo 550 gr. socker kokas till en lag, får kallna.
7 liter lingon lägges på ett halfankare.
27 liter lingon kokas i VI., liter vatten, silas, får kallna.
D e kokade lingonen slås, " sedan de blifvit fullkom- ligt kalla, på de torra i halfankaret, sedan soc- kerlagen, skalet af en citron o c h sist en bit kanel därpå.
Ankaret sättes nu i ett svalt rum, en ren handduk lägges däröfver och omröres det noga två gånger dagligen under en 14 dagar; sedan tilltäppes kärlet noga samt hartsas.
En månad står det så orördt, hvarefter man silar o c h tappar det på buteljer.
Blir ovanligt godt, samtidigt s o m det är billigt o c h synnerligen läskande.
Nu tror jag, att det kan vara nog m e d recept, ty o m jag icke misstager mig, har n o g litet hvar några stycken sådana att framvisa, kanske lika bra o c h lika goda, o m icke bättre.
Jag ön- skar endast få upplysa — för d e m som icke ha 2 2 5 * 2 kilo 550 gram till satsen, således 1, 2 7 5 kg.
först o c h lika m y c k e t sedan.
* * För att burkarna icke skola spricka, då man häller varmt sylt uti dem, skola de stå på fyr- dubbelt linne.
1895 reda därpå — att lingon duger utmärkt till soppor.
Det är bara att försöka o c h hitta på göra utbyte mot något annat.
Passera färska lingon s o m nypon, använd detsamma s o m till nyponsoppa o c h utbyt nyponen m o t lingon.
Blir utmärkt soppa.
Likaså med krämer.
Som dryck är lingon o c h vatten utmärkt på sommarn, då det är varmt o c h man törstar myc- ket.
Ett par skedar söta lingon i ett vanligt dricksglas vatten är både nyttigt och behagligt, släcker törsten ganska bra och lugnar samtidigt.
Ja, nu tror jag, jag gör slut på min bärstudie o c h tackar för lånet af pennan.
Adjö och tack, s o m de säga på » bondlandet », för samvaron!
Kanske kan jag en gång få komma äter och då få hälsa på Iduns älskvärda läsekrets m e d: » Tack för förr en gång! » Sist ett varmt tack från redaktionen till alla insändarne, bland hvilka » Tante Alfhilda », » .1.
S. » och » Bärvän » särskildt förtjäna loford för sina trefliga uppsatser, hvilka dock ej nu hinna användas.
% Stackars örat!
Populär medicinsk föreläsning för Idun af * * * (Forts.) G e n e r a l e n a n f ö r t r o d d e sin l o m h ö r d e g r a n - ne kamarherren (han blef inte k o m m e n d ö r, s o m h a n h a d e v ä n t a t sista.
O s k a r s d a g e n), att b i s k o p e n v a r e n k r u k a, t y h a n v å g a d e ej s ä g a p r é f é r e n c e p å g e n e r a l e n s s p a d e r, k a n m a n tänka sig.
Ja, d e p r ä s t e r n a, d e ä r o s i g alltid l i k a: » J a g v a r e t t fä, s o m i n t e själf s a d e: s p e l u t!
» Ja, n u h a d e h o n j u s t s p e l a t u t sin s o n a t där f r a m m e v i d pianot, o c h b å d e h o n o c h f ö r s a m l i n g e n d r o g e n s u c k af l ä t t n a d.
In- g e n e n d a af alla d e s s a s l a d d r a r e h a d e d e n r i n g a s t e a n i n g o m, att d e m e d sitt o p a s s a n - d e p r a t h a d e s t ö r t d e m af sina g r a n n a r, s o m verkligen ville h ö r a på d e n v a c k r a mu- siken, i s y n n e r h e t s o m detta n u m m e r spe- lades m e d mera s m a k o c h känsla än n å g o t annat under hela aftonen; m å h ä n d a k u n d e m a n göra ett u n d a n t a g för harpvirtuosen.
Och j u s t därför har j a g tagit m i g friheten påpeka detta för mitt » v ö r d a d e p u b l i k u m ».
M i t t g y c k e l är » e j b l o t t till L y s t », d e t h v i - lar m o t e n g a n s k a a l l v a r l i g b a k g r u n d.
N i kallar m i g » d o k t o r », m i t t h e r r s k a p, m e n v e t ni, h v a d d e t t a l a t i n s k a o r d e g e n t - ligen b e t y d e r?
Jo, det b e t y d e r på svenska » lärare »; det är alltså b å d e m i n r ä t t i g h e t o c h s k y l d i g h e t att lära o c h u n d e r v i s a e d e r, h ö g t ä r a d e.
N u k o m m e r n:r 2 p å p r o g r a m m e t, e n d i k t af v å r s t ö r s t e n u l e f v a n d e s k a l d.
D e t åhör- des m e d d e n m e s t spända u p p m ä r k s a m h e t — m e n så r ä c k t e d e t e j m e r ä n 3 m i n u t e r, o c h så p a s s l ä n g e o r k a r m a n v ä l t i g a, f ö r ö f r i g t » k u n g l i g s e k e r n d e k l a m e r a r så g u d o m - ligt.
» M e d ö r o n b e d ö f y a n d e k o l o r a t u r drillar sig- n o r a T r e m o l i n i i g e n o m s i n k o n s t i g a aria, s o m h v a r k e n h o n själf eller n å g o n a n n a n b e g r i p e r m e n i n g e n af, m e n d e n h ä p n a å h ö - r a r e s k a r a n sitter f ö r s t u m m a d — o c h d e t v a r i n t e ett litet k o n s t s t y c k e att å s t a d k o m m a e n d y l i k effekt, s i g n o r a n h a r ärligt f ö r t j ä n t sina applåder.
S e d ä r h a v i d e n lille h a r p v i r t u o s e n, u n - derbarnet m e d de ljusa Balder-lockarna och de himmelsblå, vemodigt d r ö m m a n d e ögo- nen.
M e d späd, m e n kraftig h a n d griper h a n i harpans gyllene strängar och trollar f r a m t o n e r af o n ä m n b a r s k ö n h e t.
D e t är s o m ett e k o af d e h i m m e l s k a h ä r s k a r o r n a s j u b l a n d e m e l o d i e r från h a r m o n i e n s h e m l a n d.
Men » Saligheter, s o m förlängas, Härda endast gudar ut.
Menskohjärtan skulle sprängas, Toge ej dess tjusning slut! » F ö r s a m l i n g e n l y s s n a r m e d å t e r h å l l e n an- dedräkt, när pianissimot förtonar o c h l i k s o m f ö r l o r a r s i g i ett aflägset fjärran.
I allas d e r a s ö g o n, h v i l k a i b r ö s t e t h a f v a ett h j ä r t a o c h ej a l l e n a s t e n m u s k e l, s o m p u m p a r b l o d, g l ä n s e r e n p ä r l a af d e t s l a g, s o m är m e r a v ä r d t ä n j o r d e n s alla g l i t t r a n d e dia- m a n t e r; m a n a n a r, o m m a n o c k e j rätt för- står d e t, att m a n h ä r står f r a m f ö r u t s i k t e n till e n n y v ä r l d.
B l o t t p r o f e s s o r n sitter l u g n o c h b e r ä k n a r kallblodigt, huru m å n g a gånger i sekunden s t r ä n g e n m å s t e s v ä n g a f ö r att j u s t a n g i f v a d e n t o n e n, o c h att d e n m å s t e v a r a j u s t så l å n g t u p p s k r u f v a d f ö r att e j l j u d a f a l s k t.
M e n s o m d e t t a i l ä n g d e n blir s k ä l i g e n en- f o r m i g t, så r å k a d e v å r g o d e p r o f e s s o r s l u m r a in, m e n h a n v ä c k t e s i g själf m e d e n h ö g l j u d d s n a r k n i n g j u s t u n d e r ett n ä s t a n o h ö r b a r t d i m i n u e n d o o c h höll d ä r v i d p å att skräm- m a s l a g p å s i n g r a n n e, d e n lilla n e r v ö s a m u s i k l ä r a r i n n a n.
D o c k, r i d d e r l i g p å sitt s ä t t m o t det täcka könet, i grunden välment och rättrådig — h a n ville ej g ö r a en m a s k förnär — b a d han strax o m ursäkt u p p r e p a d e gånger och sade ganska högt o c h tydligt: » Nu förstår j a g, h u r u D a v i d k u n d e s ö f v a S a u l.
» A t t » s t ä m n i n g e n » i h a l f v a salen d ä r i g e n o m g i c k f ö r l o r a d, o c h att k o n s t n ä r e n k ä n d e sitt h j ä r t a s o m g e n o m b o r r a c l t af e n f ö r g i f t a d dolk — det rådde väl inte professorn för, t y m a n skall l å t a » d e t t a v a r a d e t t a » o c h i n t e s l ä p p a s i n f a n t a s i l ö s, så att d e n k o m - mer i sken, o c h för resten h a d e professorn a l d r i g f ö r n e k a t, att i n s t r u m e n t e t v a r o r d e n t - ligt o c h riktigt » s t ä m d t ».
H å h å, j a j a; t r ö s t a o s s för o m u s i k a l i s k t folk!
M e n h v a d s k o l a v i väl s ä g a o m v i o - loncellisten, s o m under hela tiden hördes k l i r p a p å sitt s t o r a i n s t r u m e n t i r u m m e t u t a n f ö r, o c h s o m ö f v a d e s k a l o r för b r i n n a n - d e lifvet, till o c h m e d i d e t h ö g t i d l i g a ö g o n - blick, då d e n feta kontra alten sträfvade u p p i h ö j d e n m e d sitt: » jeg elsker, — elsker — — — elsker dig! » V i l j a i c k e e n s ar- t i s t e r n a h ö r a p å h v a r a n d r a, d å är k a n s k e p u b l i k e n så d ä r t ä m l i g e n u r s ä k t a d.
Nu k o m m e r pianisten m e d håret hängan- d e s o m en pensionsflicka o c h m e d m a n c h e t t e r s o m ett p a r m e d e l s t o r a, d o c k k l ä d n i n g a r.
.
.
D e t t a är d å l y c k l i g t v i s i n t e k l a s s i s k m u s i k, utan det måtte vara n å g o t potpurri ur F a t i n i t z a eller k a n s k e n å g o t p o p u l ä r t, e n i m i t a t i o n efter W a g n e r s » f l y g a n d e h o l l ä n - daren ».
Först mullrar det i basen en stund: det är å s k a p å a f s t å n d, m e n o v ä d r e t d r a g e r f ö r b i; så n å g r a drillar l ä n g s t u p p i d i s k a n - t e n: d e t är l ä r k a n o c h a n d r a s å n g f å g l a r.
S e d a n k o m m e r e n k a s k a d af t o n e r, p å d e t allra k o n s t i g a s t e v i s å s t a d k o m m e n d ä r i g e - n o m, att a r t i s t e n l a d e s i n a a r m a r i k o r s o c h ä n k a s t a d e högra, h a n d e n ö f v e r d e n v ä n s t r a, än t v ä r t o m p å ett så h ö g s t m ä r k - v ä r d i g t sätt, att d e n g a m l e k a m m a r j u n k a - ren m å s t e resa sig u p p o c h m e d sin » enkel - tjusare » i ögonvrån taga konststycket i n o g a b e t r a k t a n d e; h a n v a r i c k e u t a n e n v i s s för- s k r ä c k e l s e f ö r s t r ä n g a r n a s ö d e, o c h h a n iakt- t o g till s i n l e d s n a d — t y h a n v a r e n o r d - n i n g e n s m a n — att p i a n i s t e n b a r a s p e l a d e
(DUN p å d e h v i t a, m e n alls icke r ö r d e v i d d e svarta tangenterna; d e t k a n omöjligen vara r ä t t a t t slita p å i n s t r u m e n t e t s å o j ä m n t.
1 h ä p e n h e t e n r å k a d e h a n till o c h m e d t a p p a käppen m e d guldknappen i golfvet, m e n det gjorde just ingenting, t y detta skedde p å ett f o r t i s s i m o s t ä l l e, o c h d ä r f ö r h ö r d e s d e t i c k e heller, a t t d e s l o g o s k a l l a r n a i h o p, n ä r b o r g m ä s t a r n ville taga u p p käppen o c h kam- marjunkaren skulle s k y n d a h o n o m i förväg.
(Forts.) Teater.
med d e n ibända trossen m ä n n e n i Gnlliks b å t: 263 o c h ropade till » Passa p å, n ä r j a g kastar — akta er för d r a g g e n — h u g g fast h o n o m i förn. » När nästa tretal af vågjättar h a d e passe- rat, b e g a g n a d e h a n d e t ö g o n b l i c k af r e l a t i v t lugn, s o m följde p å d e m, och kastade draggen.
K a s t e t l y c k a d e s, d r a g g e n flög ö f v e r b å t e n, så a t t d e f i n g o fatt i t r o s s e n.
I ett n u v a r d r a g g e n h a l a d o m b o r d o c h f ä s t a d eller » fast- h u g g e n » i förn.
» Nu u p p m o t v i n d e n igen! » sade pastorn.
» H u g g i, s å d e t b r a k a r, g o s s a r!
» Ja, n o g h ö g g o d e i, m e n a t t u t t r ö t t a d e s o m d e r e d a n v o r o efter d e n a n s t r ä n g a n d e rodden, kunna arbeta upp m o t stormen igen, icke blott sin egen lätta båt, utan äfven den s t o r a t u n g a, af v a t t e n h a l f f y l d a hafs- fiskebåt, s o m d e h a d e p å s l ä p, d e t t y c k t e s ö f v e r g å d e r a s krafter.
Huru mycket de än ansträngde sig, tycktes d e fruktansvärda bränningarna vara lika nära o c h ursinnigt r y t a af b e g ä r efter d e å t t a m ä n n e n s lif.
Djurgårdsteatern b j ö d i måndags på ett nytt stycke, nämligen » Herr kalfaktorn », lustspel i tre akter af Ch.
Bossus o c h Edv.
Délavigne.
D e t är ett lustspel i den farsartade stilen, som all- deles gifvet k o m m e r att locka en rad af fulla hus.
Redan från början k o m m e r åskådaren i det bästa humör, o c h munterheten i salongen stegras för hvarje akt.
Intrigen rör sig o m, huru en ung dragonkapten råkar i fara att få sin kal- faktor till svärfar, men slutligen räddas därifrån.
» Släpp styråran, Petter — så länge vi Att närmare redogöra för styckets innehåll vore att förtaga de blifvande åskådarne öfverrasknin- h a.
v i n d e n r ä t t f ö r i f r å n, g å r d e t n o g ä n d å, gens o c h nöjets krydda.
Iscensättningen o c h u t a n a t t n å g o n s t y r — o c h k o m o c h h j ä l p utförandet äro alltigenom förträffliga.
Särskildt utmärker sig fröken Rustan som änkan-svärmo- oss — n e j, i n t e m i g, j a g o r k a r n o g ä n e n dern o c h fröken Magnusson s o m fru de Solignac, s t u n d — t a i h o s H a l v a r eller K r i s t i a n.
» en fru m e d grundsatser, samt hr Eliasson, den Nu rodde d e under tystnad några minu- sistnämndas man, h r Laven, kalfaktorn själf, o c h ter, till d e t y t t e r s t a s p ä n n a n d e h v a r j e s e n a hr Byström, kaptenen.
H r Laven torde dock sä- och nerv.
O m e n åra bräckts, h a d e d e t kerligen kunna afvinna kalfaktorns tacksamma roll ännu något mera till det goda, han redan sannolikt b e t y d t åtta m a n s säkra d ö d.
vid premieren framställde.
Att fru Ranft, i dan- Nej, d e kunde icke se, att d e k o m m o ens sösen Sirénes roll är en bländande siren, torde t u m framåt!
H a d e d e skridit framåt vara öfverflödigt nämna, lika litet s o m att fru en o m ä n så sakta, skulle v å g o r n a s h ö j d hafva EMason, fröken Borgström, hr de Wahl o c h G. Éanft väl fyllde sina biroller.
m i n s k a t s i s a m m a m å n s o m v a t t n e t utan- d e n l å n g g r u n d a stranden blef djupare.
Till förpjäs gafs hr d e W a h l s lilla nätta pro- för verb » För tidigt », i hvilket författaren o c h fru M e n n u k o m m o böljorna oupphörligt, oupp- Eliason utföra de båda rollerna riktigt con amore.
h ö r l i g t s o m r u l l a n d e b e r g m e d f r ä s a n d e o c h H r d e Wahl, s o m ej förut uppträdt under sä- songen, mottogs v i d sitt inträde af lifliga hand- s k u m m a n d e o c h v ä l t r a n d e k a m m a r o c h t o p p a r.
Det kändes, s o m o m d e varit förtöjda v i d klappningar.
A t t sådana för öfrigt i rikligt mått förekommo under aftonens lopp o c h framkallade s t r a n d e n.
talrika inropningar är gifvet.
De fyra i Gulliks b å t försökte g å n g p å Programmet är mycket underhållande o c h kon- g å n g m e d d e n e n d a å r a d e h a d e k v a r • — staterar, att den nitiske o c h energiske direktö- de a n d r a h a d e s p o l a t s i s j ö n u n d e r e n s t a r k rens förfarande följes al!
oförminskad framgång.
öfverhalning, s o m båten gjorde, m e d a n d e ännu h a d e seglet u p p e — att hjälpa sina räddare, m e n n ä r d e h a d e rott ett p a r tag, g i r a d e d e n t u n g a b å t e n till m e d s i d a n m o t vinden, t o g i n vatten öfver stänkbordet o c h blef ännu tyngre.
D ä r sutto d e då, fyra, nästan uthvilade män, o c h kunde icke annat N Å G R A DRAG U R O N » R E F O R M A T O R S?
LPFNAD.
göra än se p å d e andras ansträngningar; S K I S S FÖR I D U N A F de m å s t e n ö j a s i g m e d a t t s ö k a l ä n s a b å t e n med p u m p e n o c h sina h u f v u d b o n a d e r.
P E T R U S H E D B E R G.
D a v i d Thor.
(Forts.) D å d e k o m m i t d e n a n d r a b å t e n tillräck- ligt nära, funno d e m e d ett e n d a ö g o n k a s t, att d e t v a r a b s o l u t o m ö j l i g t a t t k o m m a d e n så näi-a, a t t d e n ö d s t ä l l d e k u n d e k o m m a öfver i deras b å t.
» D e t v a r l å n g g r u n d t, » hade Kristian sagt, o c h n u insåg pastor T h o r h v a d h a n m e n a t m e d d e t o r d e t; böl- j o r n a, r e s t e s i g r e d a n l å n g t f r å n l a n d till en f ö r f ä r a n d e h ö j d, o c h b r o t t s j ö a r n e v o r o h ä r svårare än längre ut, e m e d a n d e h a d e att k ä m p a m o t h v a d e n g e l s m ä n n e n kalla » under- t o w », d.
v.
s. d e t i d e n e d r e l a g r e n från stranden tillbakaflytande vattnet.
Det var n u f r å g a e n d a s t o m e n eller a n n a n m i n u t, innan Gulliks b å t skulle börja h u g g a.
D e f y r a m ä n n e n i d e n k ä n d e v ä l v i d d e n af d e n fara d e l ö p t e, m e n a n k o m s t e n a f d e n a n d r a b å t e n g a f d e m j u ä n d å litet h o p p.
O c h pastorn var m e d!
Den landkrabban!
Hvad v a r h a n m e d f ö r, h v a d f ö r s t o d h a n af h v a d som v a r d e t rättaste o c h bästa i en sådan stund?
M e n just pastor T h o r v a r det, s o m nu reste s i g u p p i båten, fattade draggen Den m o d i g e, trosstarke pastor T h o r, s o m g å t t u t i s i n G u d s kraft m e d i c k e b l o t t vilja, utan äfven h o p p, j a, nästan förtröstan att k u n n a r ä d d a d e i n ö d s t a d d e, ä f v e n h a n började n u misströsta, när h a n kände sina g i g a n t i s k a krafter b ö r j a aftaga.
Sådana äro vi m ä n n i s k o r, ä f v e n d e b ä t t r e i b l a n d o s s, ja, s t u n d o m ä f v e n d e b ä s t e: i f r ä m s t a r u m - met lita v i m e r eller m i n d r e m e d v e t e t p å v å r e g e n kraft, o c h l ä m n a r d e n o s s i s t i c k e t, g l ö m m a v i allt f ö r lätt, a t t d e t finnes e n, som h a r all m a k t i h i m m e l e n o c h p å j o r d e n.
om henne o c h kasta henne i sjön.
h ä n d a d o m får t a g i henne. » Kan- » D e t v a r b r a, herr p a s t o r; d e t är a l l d e l e s riktigt, d å g å r d e t, » s a d e Halvar.
» Herr p a s t o r n är d å s o m d e n v ä r s t a s j ö m a n.
» Pastor T h o r r y c k t e n ä s t a n till; h a n h a d e fått p i s k r a p p e t n u m m e r t v å, m e n d e t t a v a r af a n n a t s l a g ä n n u m m e r e t t.
D e t v a r för- s t a g å n g e n n å g o n af h a n s f ö r s a m l i n g s b o r k a l l a t h o n o m » herr p a s t o r ».
D e n n a pastorns i d é blef deras räddning.
M ä n n e n i Gulliks b å t f å n g a d e u p p åran, och n u — m e d t v å åror i båten — k u n d e de b e m a n n a b å d a s i d o r n a, o c h u n g e f ä r t r e t i m m a r senare lågo d e t v å båtarna lugnt förtöjda v i d bodarna i hamnen.
Allt h v a d » herr pastorn » den g å n g e n sagt och g j o r t, d e t h a r t u s e n t a l s g å n g e r u p p r e p a t s icke blott af invånarne p å Manlösa, utan äfven af hela kustbefolkningen vidt o c h bredt o m k r i n g, o c h ' s å l ä n g e e n fiskare lef ver i b y g d e n, skall h i s t o r i e n o m h a n s b r a g d ä n n u mången gång upprepas både v i d spiselden i stugorna o c h u t e p å hafvet, när m a n ligger o c h v ä n t a r, a t t fisken s k a l l » g å t i l l ».
Händelsen utgjorde också en verklig epok i pastor Thors reformationsarbete ute p å M a n l ö s a, o c h d e t är d ä r f ö r j a g n å g o t v i d - lyftigare redogjort f ö r d e n.
D e t k o m p a k t a m o t s t å n d, s o m d e flesta a f h a n s f ö r s l a g till den lilla k o m m u n e n s h ö j a n d e i a n d l i g t o c h m a t e r i e l t h ä n s e e n d e hittills h a d e r ö n t a f d e t styfsinta folket, h a d e m e d e n s förlorat s i n ondartade karaktär, o c h när h a n hädanefter icke vann framgång i hvad h a n önskade och föreslog, v a r d e t icke längre e n omed- g ö r l i g illvilja, u t a n f o l k e t s o k u n n i g h e t o c h sega fasthållande v i d det gamla, s o m gjorde h o n o m segern stridig.
Efter h a n d l ä r d e s i g Manlösaborna inse, icke b l o t t att h a n v a r insiktsfullare o c h r å d i g a r e ä n d e, u t a n ä f v e n att d e i h o n o m h a d e e n v a r m t t i l l g i f v e n vän, s o m v a r lika b e r e d d att sörja m e d d e m i deras sorger o c h lida m e d d e m i deras lidanden s o m att glädjas m e d d e m i deras glädje.
H ä r i g e n o m fick h a n ä f v e n i j o r d i s k a angelägenheter e n m a k t öfver d e m så stor, att v ä l s ä l l a n n å g o n s j ä l a s ö r j a r e u t ö f v a t e n dylik öfver sin hjord.
Blott ett enda exem- pel därpå.
D å k o l e r a n e t t år åter h e m s ö k t e v å r t l a n d o c h s v å r t h ä r j a d e i d e m å n g a fisklägena p å k u s t e n, förbjöd p a s t o r T h o r s i n a f ö r s a m l i n g s - bor a t t h a f v a n å g o n b e r ö r i n g m e d d e n y t t r e världen, så länge farsoten varade.
M a n knotade v ä l både högt o c h i tysthet — h u r u s k u l l e m a n d å f å sälja s i n fisk?
— och huru skulle m a n få mjöl o c h potatis, kaffe o c h s o c k e r o c h e n m ä n g d a n d r a för- n ö d e n h e t e r från fastlandet?
— m e n pastorn var b e s t ä m d, o c h hans vilja segrade *).
» V i få ä t a fisk o c h u n d v a r a allt a n n a t, » s a d e h a n; » d e t är b ä t t r e a t t v i s v ä l t a, ä n a t t v i dö i d e n f ö r f ä r l i g a s j u k d o m e n.
» N å g r a d a g a r efter d e n s t o r m i g a s e p t e m b e r - dag, s o m ofvan omtalats, trädde drängen Joel e n afton in i pastorns arbetsrum.
Se- E n a f m ä n n e n i b å t e n s v o r till e n e d.
d a n h a n s t å t t o c h t u m m a t m ö s s a n e n s t u n d P a s t o r T h o r r y c k t e till.
Svära o c h b a n n a sade h a n: » J a g skulle vilja t a c k a herr pastorn, f ö r nu, n ä r d e h a d e d ö d e n o c h evigheten f ö r h v a d herr pastorn g j o r d e m i g h ä r o m d a n.
» ögonen!
D e t v a r s o m o m p a s t o r n s n i t fått » T a c k själf, J o e l.
» ett p i s k r a p p, o c h m e d d e n h e l i g a h a r m e n följde n y spänstighet i sinnet.
» D e t här g å r inte, » sade h a n.
» Petter, l ä m n a å r a n o c h s e efter, o m d e t finns n å g o n smäcker lina i b å t e n.
» » J o, d e t l i g g e r e n flotlina a k t e r u t, » s v a r a d e Petter.
» L ö s d å styråran, slå flötlinan ett halfslag E x t r a fin M a r s a l a » Det v a r mitt fel alltihopa — j a g v a r full, o c h d e t v a r j a g s o m r å d d e f ö r a t t årorna foro i sjön. » » Ja, m a n reder sig n o g bättre, är n y k t e r.
» då m a n *) Detta är fullt faktiskt.
(Qualité Inghilterr-a) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid undersökning af härv.
handelskemist befunnen enl. analys fullgod.
Pris kr.
1:25 pr butelj.
Finnes e n d a s t hos Förf.
K.
A.
N y d a h l &amp; C:o S T O C K H O L M, Rika- O C H 2 S T U R E P L A N Allm.
telefon.
IDUN P (D * p si » J a g v a r full d e n d ä r n a t t e n o c k s å, d å.
.
.
d å d o m s k a r äf h e r r p a s t o r n s ä p p e l t r ä d.
» pastorn '.
De hade nu, det visste han.
» Var d e t d u, J o e l?
gjorde det? » Då båtarna sent på eftermiddagen k o m m o t i l l b a k a, g i c k p a s t o r n n e d f ö r att h ö r a, o m d e h a d e n å g o t n y t t a t t b e r ä t t a från fast- landet.
S o m h a n k o m n e d till b r y g g a n, b ö r - j a d e d e n e n e efter d e n a n d r e att l ä g g a till.
Besynnerligt!
I stället f ö r m j ö l - o c h p o t a t i s - säckar och brännvinskaggar, s o m han hade v ä n t a t att få se, l å g d e t m i d t i h v a r j e b å t e n r u n d h ö g, ö f v e r t ä c k t af ett g a m m a l t s e g e l.
I c k e v i l l e h a n fråga, h v a d d e t v a r, o c h i n g e n s a d e ett o r d till h o n o m o m d e n s a k e n.
Säg, var det du, s o m » Ja, herr pastor.
— Förlåt m i g!
» » O m d u hade slagit mig, Joel, hade j a g k u n n a t slå d i g i g e n, o c h o m d u h a d e k a s t a t en sten g e n o m fönstret, h a d e j a g k u n n a t s ä t t a i n e n n y ruta.
M e n m i n a stackars vackra små träd, s o m just hade b l o m m a t första gången — det enda s o m beredt m i g n å g o n v e r k l i g g l ä d j e, s e d a n j a g k o m hit p å ö n — att d u h a d e h j ä r t a, att d u k u n d e v a r a n o g g r y m att f ö r g r i p a d i g p å d e r a s u n g a, o s k y l d i g a lif. » *! » fa O: 1 H 0 B (0 D ri- ll »: P.
O 8 H 1!
• ir g P.
M » Förlåt m i g, förlåt m i g, herr p a s t o r.
» » Ja, j a g förlåter dig, Joel.
A f allt m i t t hjärta förlåter j a g dig.
H ä r har d u m i n h a n d på det.
M e n h v a d t y c k e r d u — skulle det inte kännas godt, o m du k u n d e hjälpa till att r e p a r e r a d e n s k a d a d u g j o r t — h j ä l p a m i g, n ä r d u k u n d e h a e n s t u n d l e d i g, att få o p p e n m u r k r i n g m i n lilla t ä p p a, så att d e n s k y d d a s m o t n o r d a n v i n d e n, o c h så t a med d i g litet m u l l t i l l b a k a h v a r g å n g d u far till s t a d e n o c h säljer fisk.
V i få t a s å m y c k e t v i vill h o s n ä m d e m a n P e r A n d e r s - son — det har han lofvat mig.
H v a d säger du o m det, Joel. » Jo, * 3 CD &lt;5 d e t v i l l e J o e l h j ä l p a till m e d.
O m pastorn h a d e följt Joel m e d ö g o n e n, när d e n n e l ä m n a d e prästgården, skulle han f ö r v å n a t s ö f v e r, att d r ä n g e n g i c k u r h u s i hus.
M e n i stället fick h a n d a g e n d ä r p å f ö r v å n a s ö f v e r, att t i d i g t p å m o r g o n e n e n hel flottilj p å s j u t t o n b å t a r l a d e u t från M a n l ö s a o c h s t y r d e k o s a n till f a s t l a n d e t.
H v a d i all v ä r l d e n b e t y d d e d e t t a?
t ä n k t e gDo QD H — * Bedigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
SO Du älskar att gissa charader, Så sade herr Knark till sin fru.
Se här i de följande rader: Mitt första är ingen som du.
Jag ledsnar att höra mitt andra Om bara mitt hela alltjämt Och finner mitt öde bestämdt Att snart nog till » gillstugan » vandra.
B » T.
K. Aritmogryf.
1 11 10 11 9 5 2 13 14 9 15 11 10 3 5 6 6 15 5 opp » s * " P V ' fip.
- — B - tn?
g CD g- v TS * e SS a » Hl 2 gg. "
» - 2 2 I8WS 12 4 16 9 8 12 5 17 11 9 4 8 10 6 5 9 14 9 8 9 7 5 13 14 2 9 1 8 18 4 8 14 11 ' 9 9 8 13 14 8 15 17 10 5 19 5 9 9 5 D e t v a r m å n s k e n p å k v ä l l e n, o c h d å pa- stor T h o r, innan han lade sig, d r o g u p p r u l l g a r d i n e n f ö r att s e p å d e s i l f v e r g l ä n s a n d e vågornas lek, blef han varse en underlig syn; e n m ä n g d d u n k l a g e s t a l t e r, h a n räk- n a d e ä n d a till t r e t t i o, r ö r d e s i g t y s t a f r a m o c h t i l l b a k a m e l l a n b å t s t a d e n o c h d e n lilla k l y f t a eller d ä l d m e l l a n k l i p p o r n a, d ä r h a n h a d e b ö r j a t a n l ä g g a sin lilla t r ä d g å r d s t ä p p a.
N u f ö r s t o d h a n allt.
D e t v a r j o r d från fastlandet, s o m d e hade i båtarna, o c h då inga kärror funnos p å ön — h v a d skulle d e g a g n a t till, d å d ä r ä n n u i c k e f u n n o s n å g r a o r d e n t l i g a v ä g a r?
— buro d e j o r d e n i s i n a f ö r s k i n n u p p till h a n s lilla a n l ä g g - ning.
E n v a r m r o d n a d s t e g u p p till p a s t o r n s ansikte, o c h hans starka händer darrade, när h a n knäppte h o p d e m, såg u p p m o t den stjärnströdda himmelen och m e d rörd stämma halfhögt framsade Esaias ' ord i hans 35:e kapitel: och en » Öknen och ödemarken skola lusliga varda, vildmarken skall glädjas och blomstra som lilja. » tal, 6) manlig släkting, 7) stad i Tyskland, 8) namn på en månad, 9) geometrisk storhet, 10) provins i Spanien.
Begynnelsebokstäfverna ut- göra namnet på en af Gustaf II Adolfs generaler.
Sigrid.
A t t här r e d o g ö r a f ö r f r u k t e r n a p å d e t a n d l i g a o m r å d e t af p a s t o r T h o r s v e r k s a m - h e t p å M a n l ö s a l i g g e r u t a n f ö r r a m e n af d e s m å taflor, s o m d e t v a r i t a f s i k t e n att här framlägga.
V a r e d e t n o g s a g d t, att ö n, s o m f ö r r g e n l j ö d af s v o r d o m a r o c h f ö r b a n - nelser under vilda d r y c k e s l a g o c h s k y d d e s af h v a r j e f r ä m l i n g, s o m ej af n ö d t v å n g m å s t e s ä t t a sin f o t p å d e n, n u är ett h e m för g o d a o c h h ö f v i s k a s e d e r, f ö r l a g l y d i g a och sträfsamma m e d b o r g a r e, hvilka redan i h e l a sitt y t t r e u p p t r ä d a n d e b ä r a v i t t n e s b ö r d o m den förändring, s o m försiggått m e d d e m.
Ä f v e n s j ä l f v a ö n är s o m o m s k a p a d.
De f o r n a s t e n i g a s t i g a r n a är© f ö r v a n d l a d e till v ä l a n s a d e, g r u s a d e v ä g a r, i d e g a m l a elän- d i g a, f a l l f ä r d i g a k å k a r n e s ställe r e s a s i g n y a s n y g g a gårdar, af hvilka n å g r a äro b y g g d a i villastil o c h f ö r s e d d a m e d v e r a n d o r o c h h v a r j e år h y s a s o m m a r g ä s t e r, p å m å n g a ställen, där k l i p p a n förr t i t t a d e f r a m kall o c h grå, g ö m m e s d e n n u af b ö r d i g o c h b ä r a n d e m y l l a, s o m f o r s l a t s ö f v e r från fasta landet, och l u m m i g a träd gifva skugga och h ä g n åt j u b l a n d e s m å f å g l a r.
Ja, d e t är e n v e r k l i g r e f o r m a t i o n b å d e i timligt och andligt afseende Manlösa genom- g å t t, o c h d e t t a allt är e n e n d e m a n s v e r k.
M å h a n s f ö r e d ö m e m a n a till e f t e r f ö l j d!
Iimehållsförteekning.
Constance UUner; t e x t af V, Lindman.
(M e d porträtt).
Två fjärilar jaga hvarandra; poem af Daniel Fältström.
— Kvinnorna och kvinnofrågorna pä skolmötet.
— Iduns läkar- artiklar.
V.
: O m våra födoämnen; några allmänna synpunk- ter, af professor Robert Tigerstedt.
— Japanska kvinnor och japanska h e m; for Idun af Astrid Nass.
— Bärstudier.
I I I: Litet om lingon; prisbel.
uppsats af Wifvan.
— Stackars ö r a t!
Populär medicinsk föreläsning, af * * * (Forts.).
— Teater.
— David Thor; några drag ur en » reformators » lef- n a d; skiss för Idun af Petrus Hedbera.
— TidsfÖrdrif.
Schack-gåta.
Efter hästens gång på schackbrädet.
— Vers af Buneberg.
sam ra gam här fält man kling går Länkgåta.
sin må man tapp man jag ra får Bätt funna och hopfogade, bilda länkarne namnet på en maträtt.
män ka ha mar hö spor bort ken dra fins att ta en skal är klan rå ner om ej skam språk fält från nat an kas så la det dras lå täc må gii ken 1 man det mar le an dan helst ta skal dan hvar 1 — 3) Hårdt mot hårdt det blir, När man mig begagnar.
2 — 3) Upprorskrig jag för Emot dam och agnar.
1 — 4) Socken i vårt kära land, Där man går på grufvors rand Och för säd på vagnar.
4 — 7) Armt det visthus är, Där man mig ej finner.
6 — 7) Ofrid ofta blir, Där jag hejdlöst rinner.
4 — 8) Om af mig fullt upp du har, Jag dig många fyrkar spar, Ja, o c h fyrkar vinner.
Bokstafsgåta.
re, ona, ma, b, le, da, if, lö, a, m, ug, eg, f, us, at, n, ta, er, u, ro, m, pa, d.
Af ofvanstående stafvelser bildas 7 ord, hvilka beteckna: 1) maträtt, 2) stad i Böhmen, 3) schackpjäs, 4) dryck, 5) titel, 6) fruntimmersnamn, 7) kemiskt ämne.
S. Q. Ordförvandlingsgåta.
Ersätter man ofvanstående siffror med bokstäfver, så bilda de vågräta raderna följande o r d: 1) officerstitel, 2) provins i Italien, 3) en sorts skinn, 4) provins i Österrike, 5) ett grund- HULT1ANS sälja Kurre.
S.
L.
10 11 10 j u i n g e n fisk att Ina-slep = en frukt.
Tamsa-i-oreli = ett substantiv.
Seg-elpa-rar = ett yrke.
Begynnelsebokstäverna, rätt gis- sade, bilda namnet pä ett musikin- strument.
Ringa.
Lösningar.
Iniikd-chnradai: Bigo-eng = en blomma.
Årgo-blue = en stad.
Ne-gob rig = flicknamn.
Malru-mel-tak = en inrättning s o m finnes i hvarje större sjöstad.
Cacao &amp; B ö n; hedja, ö, n ö d.
Drauiaiitaatan: Chocolad A O N E G A I Scl / aekgåtcm: T a n k e, se h u r IJnder m o l n e t Äfven du har Och d i n r y m d fågeln s v i n g a r lätt o c h f r i; dina vingar att flyga i.
K l a g a ej, att d u v i d gruset S o m en f å n g e b i n d s ä n n u; L ä t t som f å g e l n, s n a b b s o m M e r ä n b å d a fri är d u.
ljuset, A r det gladt p å j o r d e n, h v i l a B l a n d dess fröjder, g l a d o c k s å; A r det sorgligt, ila, ila B o r t till h ö g r e r y m d e r då.
Anagvammt ' 1: U M E A M E E JSortptocfaimgxgålcm: 1) S t r u m p a, 2) s t u m - pa, 3) s t u m p, 4) s t u m, 5) t u m, C) tu.
1) Etsar, 2) aster, ?&gt;) stare, 4) retas, 5) resta.
K A A R I L D O K A A rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var måste af professorerna hrr Jon.
Lang, Seved Ribbing, Nils 0:son Gsdde, O. J.
Ask samt doktor Olof Moberg.
