# ID: svediakorp-per1035
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 28,544
# sentences: 587
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Tryckeri pr år: I d u n ensam ._ kr.
5: — Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
» 5: — Iduns Modetidn., månadsuppl.
&gt; 3: — Barn garderob en &gt; 3: — Byrå: Klara Södra K y r k o g.
16, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
FRITHIOF P r e n u m e r a t i o n s k e r å a l l a post- anstalter i riket.
Redaktionssekr.
: Redaktör och Anuonspris: Utglfningstld: utgifvara: HELLBERG.
hvarje helgfri 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
iför » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a platser » 25 öre för h v a r j e p&amp;börjadt tiotal stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
" 0 öre pr n o n p.
- r » d.
fredag.
Träffas s ä k r a s t k l.
2 — 3.
J. Lösnummerpris 15 Nordling.
öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Det stora skolmötet.
Den Hulda Lundin.
svenska bestyreisens kvinnliga Maria Jönsson.
Aktiebolag.
8:de årg.
Fredagen den 9 augusti 1895.
N:r 32 (399) Prenumerationspris Iduns medlemmar.
Agda Montelins.
IDUN Uppfostringsfrågan 1895 är f ö r d e t m o d e r n a s a m h ä l l e t en fråga o m lif e l l e r död, en fråga, på h v i l k e n framtiden beror.
E.
§ dessa dagar, den 6 — 8 augusti, har h u f v u d s t a d e n från alla d e l a r af v å r t l a n d l i k s o m från d e s k a n d i n a v i s k a g r a n n - l a n d e n a h a f t n ö j e t h ä l s a e n t a l r i k s k a r a af aktade o c h kära gäster.
U n d e r en sällsynt s t o r a r t a d a n s l u t n i n g h a ej m i n d r e ä n o m - kring 7, 0 0 0 representanter för skolorna i nor- den t r ä d t s a m m a n till d e t Sjunde nordiska skolmötet.
Det närmast föregående allmänna n o r d i s k a s k o l m ö t e t h ö l l s i K ö p e n h a m n år 1 8 9 0, o c h b e s l ö t s då, att S t o c k h o l m h ä r n ä s t s k u l l e bli m ö t e s p l a t s e n.
Näppeligen torde n å g o n institution i n o m d e t m o d e r n a s a m h ä l l e t ä g a e n m e r a genom- gripande b e t y d e l s e ä n s k o l a n, d e n n a g r u n d - l ä g g a r e o c h f ö r v a l t a r e af d e t u p p v ä x a n d e släktets förmögenheter o c h framtid.
När d ä r f ö r e n så talrik o c h så r e p r e s e n t a t i v s a m - l i n g af v å r a b a r n s u p p f o s t r a r e n u m ö t t s att d r y f t a g e m e n s a m m a o c h f ö r o s s alla v i k t i g a i n t r e s s e n, är d e t e n d a s t h e l t n a t u r l i g t, att d e n n a tilldragelse följes m e d u p p m ä r k s a m - het i svenska hem.
Härtill k o m m e r, att p å intet område kvinnointelligensen o c h det kvinnliga arbetet med större f r a m g å n g o c h v ä r d i g h e t trädt u p p v i d d e t m a n l i g a s s i d a än j u s t i n o m skolväsendet, o c h därför ligger det I d u n, d e s v e n s k a k v i n n o r n a s b l a d, n ä r a o m h j ä r t a t att m e d några b i l d e r o c h n å g r a e n k l a r a d e r h u g - fästa s ä r s k i l d t k v i n n a n s i n s a t s i v e c k a n s stora skolmöte.
Vi h a d å v a l t att f ö r v å r l ä s e k r e t s f r a m - föra de sox kvinnliga representanterna bland den s v e n s k a m ö t e s b e s t y r e l s e n s f e m o c h t j u g u medlemmar.
Dessa sex damer bära hvar för s i g i n o m s k o l v ä r l d e n a k t a d e n a m n o c h företräda de olika områden, på hvilka det k v i n n l i g a lärarkallet i s y n n e r h e t t a g e s i an- språk: de högre flickskolorna, seminarierna och folkskolan.
Do f ö r s t n ä m n d a, d e h ö g r e f l i c k s k o l o r n a, r e p r e s e n t e r a s i b e s t y r e l s e n af t v ä n n e k v i n n o r, fröknarna, Lilly E n g s t r ö m o c h A n n a S a n d - ström.
Lärarinnan vid statens normalskola för flickor i S t o c k h o l m f r ö k e n Karolina Augusta (Lilly) Engström är d o t t e r af f ö r r e i n n e h a f v a - r e n af a p o t e k e t K r o n a n i h u f v u d s t a d e n J.
M.
Engström och hans m a k a Charlotta A u g u s t a Lindman.
E f t e r slutad s k o l g å n g g e n o m g i c k hon h ö g r e lärarinneseminariet o c h anställdes r e d a n h ö s t e n 1 8 6 4 p å d e n p l a t s, från h v i l - ken h o n alltsedan verkat.
Fröken Engströms hufvudsakliga läroäm- n e n u t g ö r a s af h i s t o r i a o c h g e o g r a f i, o c h i n o m d e s s a har h o n v e t a t att d r i f v a u n d e r - v i s n i n g e n p å ett s y n n e r l i g e n liffullt o c h f r a m g å n g s r i k t sätt.
G e n o m talrika resor i N o r g e, D a n m a r k — elär h o n s ä r s k i l d t stu- derat de danska folkhögskolorna — Tysk- land o c h Schweiz har h o n alltjämt v i d g a t sina kunskaper p å dessa o m r å d e n g e n o m personliga erfarenheter, m e n först o c h främst h a r h o n lifligt t r ä d t i s p e t s e n f ö r t a n k e n på den kvinnliga skolungdomens sommar- resor o c h fotvandringar i n o m vårt eget land.
För denna idé har h o n energiskt verkat b å d e m e d o r d — i flore t i d s k r i f t s u p p s a t s e r — o c h m e d h a n d l i n g: sex olika gånger har h o n personligen som ledarinna fotvandrat med f l i c k o r n a från N o r m a l s k o l a n s h ö g s t a k l a s s g e n o m o l i k a d e l a r af v å r t l a n d, s e n a s t i år g e n o m V ä r m l a n d.
D e t kan m a n kalla praktisk g e o g r a f i, o c h v i s s t är, att k n a p p a s t p å n å g o t b ä t t r e sätt kan h o s v å r u n g d o m g r u n d l ä g g a s ä f v e n en p r a k t i s k f o s t e r l a n d s - kärlek än g e n o m dylika fotvandringar.
F r ö k e n E n g s t r ö m har emellertid g j o r t sig bemärkt äfven på inånga andra områden.
Så b l e f h o n, h ö s t e n 1 8 8 9, d e n f ö r s t a k v i n n - liga skolrådsledamoten i S t o c k h o l m, då h o n invaldes i Östermalms skolråd.
M e d l e m af Fredrika Bremerförbundets styrelse, har h o n särskildt inom förbundets b o k k o m i t é för g r a n s k n i n g af b a r n - o c h u n g d o m s l i t e r a t u r nedlagt mångårigt, intresseradt arbete o c h r e d i g e r a t d e n n a k o m i t é s å r l i g a r e v y i för- b u n d e t s tidskrift Dagny.
Flere komitéer och bostyrelser för olika flickskolemöten ha räknat h e n n e bland sina m e s t d u g a n d e m e d - lemmar, liksom styrelsen för det nybildade P e d a g o g i s k a s ä l l s k a p e t i S t o c k h o l m tillför- säkrat sig h e n n e s m e d v e r k a n.
Helt visst skall det äfven intressera våra l ä s a r i n n o r, d å v i till slut erinra, att f r ö k e n E n g s t r ö m en tid var prins Eugens lärarinna u n d e r d e n n e s y n g r e år.
Den andra representanten för de högre flickskolorna, f r ö k e n Anna Sandström, är s o m föreståndarinna för sin e g e n skola i h u f v u d - staden och s o m ytterst talangfull p e d a g o g i s k skriftställarinna, under signaturen » Uffe », numera vida skattad och känd.
D å fadern dog 1 8 5 8, v a r A n n a S a n d s t r ö m, s o m är f ö d d 1 8 5 4 d e n.
' 1 s e p t e m b e r, b l o t t f y r a år g a m m a l o c h u p p t o g s d å af m o d e r n s släk- tingar, öfveiste H a g b e r g och hans syster fröken Hagberg.
N ä r f r ö k e n S a n d s t r ö m ut- gaf sin första u p p s e e n d e v ä c k a n d e b r o s c h y r i undervisningsfrågan, kunde hon påräkna d e t m a t e r i e l l a s t ö d e t här, o c h s t r a x efter broschyren, » Realism i undervisningen », som utkom 1882, påbörjades det ännu fortgående tidskriftsföretaget Verdandi, som börjades maj 1 8 8 3.
I c k e l å n g t därefter g r u n d l a d e f r ö k e n S a n d s t r ö m sin p å h e n n e s e g n a prin- ciper f o t a d e skola, hvars b ö r j a n tillhör hö- sten 1 8 8 3.
Det var en hel liten r o m a n, s o m utspann sig k r i n g d e t a n o n y m a u t g i f v a n d e t af » R e a - lism i undervisningen ».
Ingen misstänkte d e n r ä t t a, ej e n s h e n n e s n ä r m a r e b e k a n t a.
T ä n k, hvilken hjärtklappning för en u n g dam att h ö r a u t l y s a s, att d e t e n v i s s d a g skall b l i d i s k u s s i o n s m ö t e i h e n n e s e g e n s k o l a o m d e n b o k, h o n själf f ö r f a t t a t!
Och hvilka m a r t e r att s i t t a d ä r s o m å h ö r a r i n n a o c h ej v å g a b l a n d a s i g i d i s k u s s i o n e n o c h o f t a få h ö r a rätt n ä r g å e n d e a n m ä r k n i n g a r!
Sedan den tiden, då grunden lades, har f r ö k e n S a n d s t r ö m e m e l l e r t i d flitigt a r b e t a t p å att s p r i d a s i n a p e d a g o g i s k a i d é e r o c h i s i n s k o l a o m s ä t t a d e m i l e f v a n d e lif.
Både s o m s k o l f ö r e s t å n d a r i n n a o c h s o m flitig för- f a t t a r i n n a i t i d s k r i f t e n V e r d a n d i har » U f f e » tillämpat, stadgat o c h utvecklat de ledande tankar, hvilka vid det första framträdandet g e n o m sin n y h e t i m å n g t o c h m y c k e t v ä c k t e g e n s a g o r, m e n h v i l k a s e d a n allt a l l m ä n n a r e e r k ä n t s o c h u p p t a g i t s s o m t i d s e n l i g a, fri- görande ord.
Renan.
Seminariernas representant i skolmötes- s t y r e l s e n, s e m i n a r i e a d j u n k t e n f r ö k e n Hedvig Sidner, f ö d d e s i H e r n ö s a n d år 1 8 5 2 o c h är d o t t e r af aflidne k o n s i s t o r i e n o t a r i e n A n d e r s S i d n e r o c h h a n s e f t e r l e f v a n d e m a k a Char- lotte Norinder, A r 1 8 7 4 aflade h o n a f g å n g s - examen vid H ö g r e lärarinneseminariet i S t o c k h o l m o c h ä g n a d e s i g d ä r e f t e r till e n b ö r j a n s o m p r i v a t l ä r a r i n n a åt u n d e r v i s a r e n s kall.
A r 1 8 7 7 anställdes h o n emellertid som lärarinna vid elementarläroverket i H e r n ö s a n d, d ä r h o n k v a r b l e f i t v ä n n e - år.
Efter att u n d e r s o m m a r e n 1 8 7 9 h a i d k a t språkstudier i Paris, öfvertog h o n s a m m a h ö s t e n f ö r e s t å n d a r i n n a s a n s v a r s f u l l a ställ- n i n g v i d e l e m e n t a r l ä r o v e r k e t f ö r flickor i F a l u n, e n p o s t s o m h o n år 1 8 8 2 u t b y t t e m o t en adjunktplats v i d folkskolelärarinne- seniinariet i s a m m a stad.
D e ä n n u v i d a r e v e r k n i n g s k r e t s a r, s o m en h u f v u d s t a d k a n e r b j u d a, ö p p n a d e s f ö r frö- k e n S i d n e r, d å h o n år 1 8 8 8 a n s t ä l l d e s s o m lärarinna m e d adjunkts tjänstgöring vid Eolkskolelärarinneseminariet i Stockholm, i hvilken egenskap h o n fortfarande alltjämt är v e r k s a m m e d a l d r i g s v i k a n d e i n t r e s s e o c h kraft.
F ö r l i d e t år g j o r d e f r ö k e n S i d n e r m e d u n d e r s t ö d af s t a t s m e d e l e n r e s a i E n g - l a n d f ö r att d ä r s t ä d e s t a g a k ä n n e d o m o m folkskolelärarinneseminarierna.
K o m m a v i så till f o l k s k o l a n s t v ä n n e repre- sentanter, fröknarna H u l d a L u n d i n och Maria Jönsson.
Slöjdinspektrisen vid Stockholms folkskolor, f r ö k e n Hulda Lundin, är p å d e t p e d a g o g i s k a o m r å d e t e n.
a f d e allra m e s t f r a m t r ä d a n d e kvinnliga krafterna i vårt land o c h för vår t i d n i n g s l ä s a r i n n o r från flere t i d i g a r e till- fällen o c h o m n ä m n a n d e n v ä l b e k a n t.
Det u t m ä r k t a sätt, p å h v i l k e t h o n u n d e r v ä r l d s - utställningen i Chicago 1 8 9 3 o c h vid dess i n å n g a olika k o n g r e s s e r f ö r e t r ä d d e s v e n s k t kvinnoarbete och svenskt skolväsen, måste v a r a i lifligaste o c h t a c k s a m m a s t e m i n n e.
D o c k vilja vi i detta s a m m a n h a n g icke underlåta att i s t ö r s t a k o r t h e t e r i n r a o m n å g r a d r a g ur H u l d a L u n d i n s v e r k s a m m a lif.
N ä r stiftelsen » L a r s H i e r t a s m i n n e » år 1 8 8 1 a n s l o g m e d e l till e n s t u d i e r e s a f ö r att lämplig person i T y s k l a n d måtte taga känne- dom o m den där tillämpade m e t o d e n för kvinnlig undervisning vid folkskolorna, var fröken L u n d i n den s o m främst ansågs k o m p e - tent för detta u p p d r a g.
Den nya metoden p r ö f v a d e s efter h e n n e s å t e r k o m s t f ö r s t i t v ä n n e af h u f v u d s t a d e n s f o l k s k o l o r, s a m - t i d i g t m e d a t t k u r s e r för u t b i l d a n d e af lä- rarinnor under hennes ledning anordnades.
Och de första resultatens lyckliga u t g å n g m a n a d e alltjämt framåt.
Så e r h ö l l år 1 8 8 4 H u l d a L u n d i n i u p p d r a g att i u t l a n d e t t a g a k ä n n e d o m o m e n n y m e t o d för u n d e r v i s n i n g i mått-tagning o c h mönstertillklippning.
I Karlsruhe inhämtade hon denna kännedom, hvilken sedermera ytterligare g e n o m praxis utvecklats.
Den ovanliga förmåga, fröken Lundin vid f u l l g ö r a n d e t af d e s s a sina u p p d r a g l a g t i dagen, g j o r d e h e n n e o c k själfskrifven, när den 9 januari 1 8 8 5 behofvet ansågs kräfva utnämnandet af e n s ä r s k i l d s l ö j d i n s p e k t r i s för h u f v u d s t a d e n s f o l k s k o l o r.
JDUN 1895 Det ypperliga undervisningssystem, som s é d ä i i Under å r e n s g å n g a l l t j ä m t u t v e c k l a t s o c h s m å n i n g o m n å t t d e i i h ö j d, att d e t l å n g t u t o m Sveriges gränser väckt uppmärksamhet och erkännande, tillämpas nu under namnet » F o l k s k o l a n s » v i d alla s t o c k h o l m s s k o l o r n a.
D e t är p å i n t e t v i s n å g o n s l a f v i s k efterbild- l i i n g äf d e tyska, f ö r e b i l d e r n a, u t a n p å d e s s a s b a s i s e n ä j ä l f s t ä n d i g p r o d u k t af v i d g a d e •vyer o c h t i i n n e i t e r f a r e n h e t.
F r å n d e kvtrserj S ö m U n d e r H u l d a L u n - d i n s l e d n i n g allt s e d a n år 1 8 8 5 a n o r d n a t s föl * u t b i l d a n d e af s l ö j d l ä r a r i n n o r, h a r e n s t a b af e n e r g i s k a o e h d u g l i g a l ä r j u n g a r ut- g å t t att i allt v i d a r e k r e t s a r i s i n o r d n i n g främja saken.
Vårt gamla systerland pä andra sidan Bottniska hafvet har o c k väckts att t i l l g o d o g ö r a s i g d e v a c k r a r e s u l t a t e n, o c h år 1 8 8 4 h ö r s a m m a d e H u l d a L u n d i n e n k a l l e l s e att i Å b o a n o r d n a e n l i k n a n d e k u r s.
Men ännu längre har ryktet o m handar- betssakens lysande framsteg i vårt h e m l a n d t r ä n g t sig.
U t l ä n d s k e f a c k m ä n r e s a fjärran v ä g a r f ö r att p å o r t o c h ställe s t u d e r a d e m, och i d e n utländska pressen o c h facklitera- fcitren återfinnas o f t a e r k ä n n a n d e o r d o m det svenska systemet.
U t o m de förut o m n ä m n d a resorna har fröken Lundin, dels på egen, dels på statens b e k o s t n a d, f ö r e t a g i t m å n g f a l d i g a a n d r a stu- d i e r e s o r, till T y s k l a n d, E n g l a n d, S k o t l a n d, tielgien, S c h w e i z, F r a n k r i k e — a l l t j ä m t rik- t a n d e sina g r u n d l i g a insikter nted fruktbrin- g a n d e i d é e r, s o m r i k t k o m m i t h e n n e s foster- l ä n d s k a v e r k s a m h e t till g o d o.
— Folkskolans andra kvinnliga representant, f r ö k e n Maria Göthilda Jönsson, är f ö d d d e n 8 nov.
1861 i Skåne.
Anmärkningsvärdt nog f ö r e t r ä d e s alltså f o l k s k o l a n i m ö t e s b e s t y r e i - s e n af t v ä n n e d ö t t r a r af v å r s y d l i g a s t e o c h, s o m d e t t y c k e s, i flere h ä n s e e n d e n b ö r d i g a - s t e p r o v i n s.
T y ä f v e n f r ö k e n L u n d i n är till b ö r d e n s k å n s k a.
M e n, f ö r att n u h å l l a o s s till f r ö k e n J ö n s - son, så är h o n d o t t e r af O l a J ö n s s o n i K u n g s h u l t, h v i l k e n u n d e r m å n g a år v a r r i k s d a g s m a n för L u g g u d e härad.
Den unga skånskan förvärfvade 1 8 8 3 sin hvita student- mössa vid Walfinska skolan i Stockholm o c h e r h ö l l g e n a s t, h ö s t e n s a m m a år, anställ- n i n g vid J a k o b s folkskola s o m extra ordi- narie lärarinna.
Våren 1884 ökade hon — efter e r h å l l e n d i s p e n s — s i n a l ä r d o m s m e r i - ter m e d a f l a g d e x a m e n v i d S ö d r a l ä r a r i n n e - s e m i n a r i e t o c h u t n ä m n d e s till o r d i n a r i e lärar- inna vid Jakobs folkskola våren 1 8 9 0.
Re- dan v i d det stora s k o l m ö t e t i K ö p e n h a m n för f e m år s e d a n v a r f r ö k e n J ö n s s o n m e d - l e m af d e n s v e n s k a b e s t y r e i s e n, ett u p p d r a g som h o n m e d d e n h o n n ö r f u l l g j o r d e, att d e n n a ärepost n u p å n y t t tilldelats h e n n e v i d årets m ö t e, d ä r h o n a r b e t a r v i d b e s t y - reisens e k o n o m i s k a sektion.
U t o m d e d i r e k t a r e p r e s e n t a n t e r n a f ö r skol- väsendet, räknar slutligen bestyreisen äfven några » k o m m u n a l a representanter », och b l a n d d e s s a återfinnes ett k v i n n l i g t n a m n, hvilket o c k m e d rätta måste m e d g i f v a s s o m i h ö g grad representativt.
Professorskan Agda Monteiius h a r n ä m l i g e n g j o r t s i g s y n n e r - ligen fördelaktigt känd i vidsträckta hufvud- stadskretsar f ö r sitt alltid v a k n a o c h d å d - kraftiga intresse för skilda samhällsfrågor.
Agda Monteiius är född 1 8 5 0 o c h d o t t e r af g e n e r a l l ö j t n a n t e n A.
S.
Z. Schenström.
med och hans maka, född Se h ä r i s k e m a t i s k k o r t h e t p r o f e s s o r s k a n M o n t e i i u s ' r e s e d a t a s o m e n b e k r ä f t e l s e till våra nyss sagda o r d: 1871 Italien; 1876 Finland, Ryssland, Polen, Österrike — Ungarn och Italien; 1 8 7 8 — 7 9 Tyskland, B ö h m e n, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike, Spa- n i e n, P o r t u g a l o c h åter I t a l i e n m e d S i c i l i e n och Sardinien; år 1881 Italiens ost- k u s t ä n d a n e d till s y d k u s t e n; 1 8 8 2 E n g - land, Skotland och Irland; 1885 Norge; 1888 Balkanhalfön, Mindre Asien o c h Grek- land; 1889 Schweiz o c h Frankrike.
Och h e l t n y s s är n u d e n o u t t r ö t t l i g a r e s e n ä r e n å t e r k o m m e n från e n n y f ä r d i » l a b e l l a I t a l i a » till s i n a n o r d i s k a s k o l m ö t e s p l i k t e r.
Tyvärr måste vi fatta oss lika kort om fru M o n t e i i u s ' ö f r i g a m å n g s i d i g a v e r k - s a m h e t, f ö r att ej allt f ö r m y c k e t ö f v e r s k r i d a u t r y m m e t för dessa rader.
Å r 1 8 7 9 blef hon ordförande i Maria församlings skydds- förening o c h har sedan m e d oförtröttad t n i t ä g n a t s i g åt f a t t i g v å r d s a r b e t e t.
Så be- sökte h o n åren 1 8 9 0 o c h 1 8 9 3 England för studier på detta behjärtansvärda område.
År 1 8 8 9 d e l t o g h o n v i d b i l d a n d e t af F ö r - e n i n g e n för v ä l g ö r e n h e t e n s o r d n a n d e i Stock- holm, hvilken förening, s o m bekant, gjort till s i t t m å l ett r a t i o n e l t o r d n a n d e af huf- vudstadens välgörenhetsverksamhet och äfven p å ett i d e t h e l a m y c k e t b e r ö m v ä r d t s ä t t löst d e n n a v i k t i g a uppgift, ej m i n s t g e n o m fru M o n t e i i u s ' d u g a n d e, offervilliga e n e r g i.
F ö r t r e år s e d a n ö f v e r t o g h o n l e d n i n g e n af denna förenings centralbyrå och lämnade då de u p p d r a g, h o n haft i n o m Fredrika-Bremer- förbundet, Skollofskoloniföreningeii m.
fl.
a l l m ä n n y t t i g a stiftelser.
Det är, s o m v i finna, en ö f v e r r a s k ä n d e rik o c h m å n g s i d i g f o n d af k v i n n o a r b e t e o c h kvinnoiutelligens, dessa sex damers n a m n i det Sjunde nordiska skolmötets svenska bestyrelse företräda, o c h vårt lands k v i n n o r k u n n a m e d f o g v a r a s t o l t a ö f v e r, att k ö n e t så v ä r d i g t r e p r e s e n t e r a t s v i d d e t b e t y d e l s e - fulla u p p f o s t r a r m ö t e t.
Måtte de angenäma- s t e m i n n e n o c h y m n i g a f r u k t e r af ett g o d t samarbete följa m ö t e s d e l t a g a r n e s o m en be- h å l l n i n g från augustidagarne i vår sköna h u f v u d s t a d, e n s å d d till f r a m t i d a s k ö r d a r för allt v å r t l a n d!
2) en RtvnPapatne REatt fotnumme daniade, v îrCut » tj-atnot trtut RPot &amp; cW aPPtet » ctt-ReC » Pol » t viò RPot » RtEDa i u t r n e t aita, ett 8tt: » ÉTCCCKJ, PtePug, RafcftRate ®cR » agan; etetfEarnman.
&amp; c ?i eioiTV * ty * ocR CEå gamman » tg ReDjaDe t aiti olott, ett Då, ttj.rn.Defc » maPte Rop RPangpuEEfc juBeEtop, ocR jxiDet, R a g n a t uatPDat » mipuaDet! » taPjet, att Den anDe, » ont ÏFtan RtmCaRxtDen » p t a R t ttCP j-otDen Rorn, ojtg RaPj ?t fotEo » » aD RanDe n c i » t a n 0cR » åg på JCan tingen RantpaDe îFofc oatPDen » ÉX.PP ftöj-D, » om ej / m e t på af Cunipna a t a som vata ßojot, oto bate ... fufP cCPet guEP.
RttttCE » R à g t a t P^ot Ran » itånaD, ^9afc RaEffc | ?ötGPeRnaD eCPefc ReEt utpPånaD.
Som ÎFë * Den, ii Ränt uätEDat * dan » oånDEtgReten » oeR fEaRfc » oPat » anDeDtaRt; tiden » pEuRt ocR tinaEigReten » ua » en £BEott » o m ett utnDDtag ofuet.
Paga g t a » e n.
Dagen jYcß ej- DaDEo » t cltonima » Gott, SDetv u a t (9cR » å ve Den DntGat, t u » j.aE, den uat » å R o t t to » om Piogte f J ' ^; fått ana, QlLen PiRuàP » påtföst f a m n a t Ctfoct » ß a n a ' 91Xan 8tt 0Ctt masts eRo ge a f a|Ca » DeEa atPtgt ïottutnmefsetna » ägan ut 0oR Datfbt Rope^^ om ett täPjet, att gåfuan » aDPa gafuan: Ptf Dàtofoan.
De ooto uatDe RunDe fuPCt RotDe » » Det Da-t tiR muStRj den ftån ojom oitn Dom t, g a t n t n g att » fåtetna » få, fot » tå.
tanRPo » t faEPa £&gt;Cåa, tDeeEPa. » Anna Knutson.
Till barnens hälsovård.
" Ins blaue hinein. "
|p||f ^fag C ' mmnc » » ägan om, en unDetjavn, 8 n Pj-uf rnu » tR, Som e n 3 a » t Den f o t n a m, cum., anDCigt luftaD ofuet j-otDetingen, oftoD fj.u6om6ttåfa3 Så gEä vnDe » aEEt, » o m fotD om wuDt t » tj-ä / tnettngen.
&amp; m art » å aß ont, om etat » naeRt, an » å RaniPooeRt.
EeR vat pEatt f o t g a t e n amng om oånDEtgReten.
Å r 1871 ingick hon äktenskap den kände arkeologen, professor Oskar Monteiius.
I sin m a n s s ä l l s k a p h a r p r o f e s s o r s k a n M o n t e i i u s s e d a n d e s s v a r i t i tillfälle att v i d g a sina insikter p å m å n g a o c h vidsträckta r e s o r, h v i l k a till e n s t o r d e l ä g n a t s åt museistudier.
Fru Monteiius torde utan t v i f v e l i d e n n a s t u n d v a r a e n af d e m e s t b e r e s t a d a m e r i v å r t l a n d, o c h att h o n r e s t med ö p p n a ö g o n o c h mottagligt sinne för allt h v a d s o m m ö t t h e n n e ä f v e n u t o m museerna, d ä r o m vittna särskildt de m å n g a filantropiska idéer, h o n s e d e r m e r a här h e m m a p r a k t i s k t o m s a t t i sitt a r b e t e.
i Västmanland år Reuterskiöld 251 ^Cua * » tnneEtfuet » 9 " ö * t candenti i n t r e s s e f ö l j d e j a g m e d m i n v ä n läka- till d e n f a t t i g a o c h b a r n r i k a fa- m i l j e n, d i t ett ö d m j u k t b u d k a l l a t h o n o m.
Det var fyra trappor u p p vid e n gata på K u n g s h o l m e n, och i det ganska stora rum, hvari vi inträdde, mötte oss den utsöktaste s n y g g h e t i f ö r e n i n g m e d b å d e r e n luft o c h strålande solljus.
ö-§4 » r e n, » H ä r är j u trefligt, l j u s t märkte j a g tyst.
o c h g l a d t, » an- N ä s t a n s o m ett s v a r p å m i n r e f l e x i o n y t t r a d e E m i l, l ä k a r e n, s t r a x efter sitt inträ- d e till h u s m o d e r n: » J a g v i l l t i l l r å d a fru
IDUN * 252 F.
att i m ö j l i g b r i s t p å r u l l g a r d i n t. e x.
k r i t a f ö n s t e r n a, t y b ä r är a l l d e l e s för l j u s t f ö r d e s m å o c h s ä r s k i l d t för d e n här lille, s o m j a g k a n f ö r s t å är s j u k l i n g e n.
» » Jag trodde annars, » svarade hustru t v e k s a m t, » a t t l j u s o c h frisk l u f t.
.
.
» F. » J a v i s s t, j a v i s s t, » y t t r a d e E m i l p å sitt vänliga, t r y g g a sätt, » m e n det kan bli för m y c k e t af b å d a d e l a r n e, d r a g o c h f r a m f ö r allt f ö r m y c k e t l j u s.
» H a n n ä r m a d e s i g e n v a g g a, i h v i l k e n ett t r e å fyra månaders lindebarn k v e d o c h fäktade m e d armarne.
» S å h ä r h a r h a n hållit p å i flere d a g a r, d e n lille s t a c k a r n, » s a d e m o d e r n s a k t a o c h b e d r ö f v a d t, » o c h i n t e får j a g h o n o m till s ö m n s, fastän j a g v a g g a r o c h vyssjar ho- n o m, o c h r ä t t s o m d e t är k r ä k s h a n.
.
.
» » Jojo, » sade läkaren betänksamt, » det f a t t a s m y c k e t i f o l k s k u n s k a p o m d e allra e n k l a s t e h ä l s o v å r d s r e g l e r för b a r n e n, o c h d ä r f ö r v ä x a så m å n g a af d e m, t r o t s d e n m e s t v ä l m e n t a o m v å r d n a d, u p p till sjuk- l i n g a r m e d alla m ö j l i g a l y t e n.
— J a g t a l a d e nyss o m för m y c k e t ljus.
Ser ni, k ä r a fru F., n u l i g g e r d e n lille n ä s t a n rätt e m o t lju- s e t o c h har f ö r m o d l i g e n l e g a t så h v a r e n d a d a g — eller h u r?
» » J o, d e t är n o g s a n t, j a g t r o d d e.
.
.
» » J a v i s s t, j a v i s s t — m e n ser ni, b a r n e n s ö g o u tåla i n t e s t a r k t l j u s, d e t v e r k a r r e t a n d e på hjärnan o c h förstör ö g o n e n — o m ni n u t i t t a r p å d e n lille, m e d a n h a n tittar i g e n p å o s s, ser ni n å g o t e g e n d o m l i g t i b l i c k e n?
» » G u d lijälpe m i g, d e t ser ut, s o m o m han skelade.
.
.
» » J u s t det ja, h a n skelar något, o c h värre skulle det bli m e d tiden, o m h a n alltjämt finge stirra m o t l j u s e t o c h h e l a d a g e n o m f ö l j a alla d e a n d r a s r ö r e l s e r o c h g ö r o m å l i rummet.
D e t s p ä d a b a r n e t s alltför t ö j b a r a ögonmuskler måste skyddas g e n o m längre h v i l a d å o c h d å — eljes blir d e n lille lätt vindögd. » » T r ö s t a m i g, » g r u f v a d e s i g h u s t r u F., » d å g j o r d e j a g allt o c k s å u å g o t t o k i g t, n ä r j a g h ä n g d e en glaskula m i d t för näsan p å h o n o m, f ö r att h a n s k u l l e h a n å g o t g r a n t att t i t t a p å o c h l e k a m e d.
» » D e t var naturligtvis tokigt.
Jag vet, att d e t d ä r är ett s ä r d e l e s v a n l i g t s ä t t att förströ barnen, m e n o m bara mödrarna v i s s t e, h u r farligt d e t är för b a r n a ö g a t!
N å, n u v e t fru F.
d e t e m e l l e r t i d, o c h vi.
s k a s e till, h v a d s o m f ö r r e s t e u f a t t a s d e n lille. » D o k t o r n f ö r d e n å g r a fingrar m e l l a n bar- nets kropp och lindan, » D e t h ä r är d e t v ä r s t a, fru F.!
Barnet är j u n ä s t a n i n s n ö r d t s o m i e n k o r s e t t — o c k s å ett b e k l a g l i g t, v a n l i g t f e l t a g!
Barnet b ö r l i g g a i e n vid l i n d a.
T i l l å t m i g an- m ä r k a, att b a r n e t uti m o d e r s s k ö t e t, f ö r e f ö d s e l n, h a r sina lår o c h s k e n b e n i b ö j d ställning.
D e t är j u r e n t af v å l d m o t d e n s p ä d a v a r e l s e n att s e d a n h e l t p l ö t s l i g t t v i n g a d e m att h å l l a s u t s t r ä c k t a i e n t r å n g l i n d a!
E n g e l s m ä n n e n ä r o i d e t fallet ett f ö r n u f t i g t f o l k, d e l i n d a i c k e alls s i n a b a r n, n a t u r e n får fritt u t v e c k l a d e m, o c h i n t e h a r m a n h ö r t t a l a s o m, att b l a n d e n g e l s m i i n n e n finns flere v a n s k a p a d e ä n b l a n d a n d r a f o l k — d e t bör sannerligen vara tvärtom!
» L i n d a n l ö s t e s k r i n g d e n lille — h a n b e - l ö n a d e s t r a x å t g ä r d e n m e d e n r i k t i g t väl- l u s t i g s p r a t t l i n g o c h ett s o l g l i t t r a n d e l e e n d e!
» Ser n i!
» sade Emil o c h såg nästan lika förnöjd ut s o m ungen.
» Nej, en trång linda h i n d r a r d e s s u t o m a n d h ä m t n i n g e n, o c h skall 1895 m a n n u n ö d v ä n d i g t l i n d a b a r n e t, så b ö r m a n låta k n y t n i n g e n o m v ä x l a så, att e n a g å n g e n b i n d e s f r å n h ö g e r till v ä n s t e r, d e n andra gången tvärtom.
Härigenom skyddar m a n barnet för framtida snedhet.
— A p r o p o s detta lyte, » fortsatte han, » k a n j a g gärna vidröra några andra vanliga orsaker därtill, o m fru F.
har t å l a m o d att h ö r a p å.
D e t k a n j u i n t e s k a d a, d å d e t är g o d t o m småttingar här. » Från vår korrespondent i Japan.
F r u F. n e g t a c k s a m t.
» N ä r b a r n e t diar, får m a n s e till, att d e t t a i c k e s k e r o f t a r e från d e t e n a b r ö s t e t ä n från d e t a n d r a.
B a r n, s o m få d i a b l o t t från d e t e n a, bli o f t a s n e d h a l s a d e.
— L i k a - så u p p s t å r s n e d h e t, o m b a r n e t i f ö r t i d får sitta eller g å o c h o m d e t u n d e r g å e n d e t alltid l e d e s v i d s a m m a h a n d.
Lemmarne krökas lätt därvid o c h förbli sedan alltjämt krokiga.
Först när barnet uppnått fem m å n a d e r, får m a n v ä n j a d e t att sitta, o c h d å d e t f y l l t t i o m å n a d e r, k a n d e t ö f v a s att stå.
E l j e s b l i r d e t lätt n o g hjulbenthet eller h ö f t s j u k a.
» D e t s å g ut, s o m lillen u n d e r d e t t a d r a g b ö r j a d e få l u s t till e n t u p p l u r.
dern trampade sakta på v a g g m e d e n, då slog barnet upp ögonen o c h visade k e n till o r o.
före- Mo- men tec- » H ä r ha v i n u n å g o t a n n a t, » s a d e läka- r e n, s o m n o g a o b s e r v e r a t allt, » l å t b l i att v a g g a h o n o m i o n ö d a n, frii F.!
Han hör till d e m, s o m i n t e t å l a r ä t t v i d v a g g n i n g, allra m i n s t e n s t a r k s å d a n.
Låt h o n o m då hellre skrika sig trött.
D e t är m e d all sannolikhet vaggningen, s o m framkallat kräk - ningarna, den kan äfven skada hjärnan.
G ö r ett u p p e h å l l m e d d e n d ä r i d e l i g a v a g g - n i n g e n u n d e r n å g r a d a g a r, så s k a l l fru F.
få se d e t g o d a r e s u l t a t e t, o c h följ i ö f r i g t m i n a e n k l a råd, så blir p o j k e n k r y s o m e n fisk i v a t t n e t!
T r o m i g, det går redan nu egentligen i n g e n n ö d på h o n o m, fastän det förefallit så, d å h a n b e s v ä r a t s af o l ä m p l i g a a n o r d n i n g a r.
— F a r v ä l fru F.
!
» » D e t är e n e v i g s y n d, » a n m ä r k t e E m i l p å h e m v ä g e n, » a t t ticlt o c h o f t a p r o p p a m e d i c i n i de där s m å matsmältningsappara- t e r n a, s o m n o g k u n n a v a r a k l e n a ä n d å uti s i n a n y t i l l t r ä d d a f u n k t i o n e r, u t a n att m a n y t t e r l i g a r e s k a l l f ö r s v a g a d e r a s kraft.
Om b a r a m ä n n i s k a n litet m e r b r u k a d e s i n efter- t a n k e, s k u l l e e j så g r ä s l i g a m i s s t a g b e g å s i b a r n h y g i e n e n, s o m n u v e r k l i g e n är f a l l e t b l a n d flertalet.
Det hänger j u i allmänhet b a r a p å d e allra e n k l a s t e s u n d h e t s r e g l e r, af- s e d d a att u n d e r h j ä l p a n a t u r e n s e g e n fria utveckling.
M e n t r o r d u, att d e d ä r r e g - l e r n a e n s h o s d e m e s t v ä l b u r g n a o c h bil- d a d e f a m i l j e r alltid äro så s y n n e r l i g e n k l a r t uppfattade och tillämpade?
Nej då, förrän a l l m ä n h ä l s o v å r d s l ä r a b l i r ett o b l i g a t o r i s k t ä m n e i v å r a s k o l o r, ser j a g i n g e n r å d f ö r alla d e m i s s g r e p p, s o m d a g l i g d a g s b e g å s i fråga o m barnens fysiska vård.
Ja, b e g å s i renaste välmening, » utbrast den beskedlige E m i l i f i l a n t r o p i s k f ö r t r y t e l s e, » d ä r f ö r att m a n i n t e ser s k o g e n f ö r b a r a t r ä d!
» Emy.
D e t finns i n g e n t i n g v i k t i g a r e f ö r e n s t a t ä n att u n d e r v i s a d e k v i n n o r, h v i l k a i e g e n - s k a p af m ö d r a r äro k a l l a d e att g i f v a d e n h ö g s t a l e d n i n g e n åt v å r a i d é e r o c h v å r t lef nadssätt.
Kejsar Mutsu Hito af Japan.
v K s s K O m våra läsarinnor helt visst erinra sig, JC J SÄ b e s ö k t e s v å r h u f v u d s t a d i v i n t r a s af e n u n g n o r s k a, f r ö k e n Astrid Niess, h v i l k e n under långvarig vistelse i Japan grundligt studerat detta lands seder o c h folk, o c h hvilken för S t o c k h o l m s p u b l i k e n framlade s i n a e r f a r e n h e t e r från d e t fjärran l a n d e t i ett p a r s p i r i t u e l l a f ö r e d r a g.
F r ö k e n Nsess b e - finner s i g n u åter i J a p a n o c h h a r j u s t däri- från s ä n d t I d u n s l ä s a r i n n o r o f v a n s t å e n d e v a c k r a p o r t r ä t t af s i n e g e n u n g a, i n t a g a n d e p e r s o n, i f ö r d j a p a n e s i.
s k d r ä k t (k i m o n o), så- d a n f r ö k e n Nsess alltid b ä r d e n d ä r u t e o m somrarne.
» F ö r n ä r v a r a n d e » — så s k r i f v e r f r ö k e n Na ?ss till o s s — » v i s t a s j a g i K y o t o, d ä r j a g hållit e n s e r i e f ö r e d r a g v i d K y o t o s uni- versitet, d e t s. k.
D o s h i s h a - u n i v e r s i t e t e t.
D e s s a f ö r e d r a g h a hållits d e l s p å e n g e l s k a, dels p å j a p a n e s i s k a o c h b e h a n d l a d e d e skan- dinaviska länderna, deras geografiska egen- domligheter, literatur o c h historia.
Alla m i n a föredrag ha aftryckts i j a p a n s k a veten- skapliga tidskrifter.
J a g är d e n f ö r s t a ut- l ä n d s k a k v i n n a, s o m hållit f ö r e d r a g v i d K y o t o s u n i v e r s i t e t, t y h ä r v i s t a s y t t e r s t få u t l ä n d i n g a r i d e t t a i n n e r s t a, o b e k a n t a Ja- pan.
D o s h i s h a u n i v e r s i t e t e t är v ä l b e k a n t i A m e r i k a s o m J a p a n s första universitet; förr i t i d e n v o r o alla p r o f e s s o r e r n a a m e r i k a n a r e, m e n n u ä r o d e flesta e r s a t t a af j a p a n e s e r.
» I n å g o t af v å r a vi ha nöjet införa j a p a n s k t lif, s o m s ä n d t o s s från d e t närmaste n u m m e r skola e n i n t r e s s a n t s k i l d r i n g af vår unga korrespondent fjärran l a n d e t.
IDUN 1895 P å sommarnöje.
Bref Min lilla rara från Dalarö.
Konkordia.
Det var först sedan junihettan riktigt p r e s s a t m u s t e n ur o s s, s o m v i b e s l ö t o att skaffa o s s ett s o m m a r n ö j e, h v i l k e t v i e g e n t - l i g e n ej alls h a d e r å d till.
M e n o m vi nu, m o t m i n a principer i öfrigt, skulle v å g a oss till att l e f v a ö f v e r v å r a t i l l g å n g a r, så h a d e j a g d å f ö r e s a t t m i g att f ö r d e t p r i s e t — a t t g å ifrån s i n a h e l a l i f v e t i g e n o m g e n o m f ö r - d a å s i k t e r o c h att h a u t s i k t att h e l a h ö - s t e n få k n o g a f ö r att r e p a r e r a l u c k a n — så skulle j a g d å i c k e h a m n a p å r a m a b o n d - l a n d e t eller i n å g o n v r å i s k ä r g å r d e n, d ä r v i d a g e n i ä n d a s k u l l e få s i t t a o c h t i t t a på hvarandra, tre m a n högt, t y vi ha en liten f ö r t j u s a n d e g o s s e.
N e j, j a g skulle s e H o h e n z o l l e r n o c h Drott, j a g skulle kring- s v ä f v a s af k e j s e r l i g a o c h k u n g l i g a fläktar, o c h j a g s k u l l e d e s s u t o m s e f o l k, m e d ett o r d ha » liffadt » vår semestermånad.
Jag s ä g e r » vår », t y m i n m a n o c h j a g ä r o ett.
S å l e d e s f o r m i n m a n u t till D a l a r ö — å h Dalarö, det vattnas i m u n på mig, bara j a g t ä n k e r p å d e t t j u s a n d e stället — f ö r att hyra rum.
Han k o m h e m ytterst belåten.
Ett rum två trappor upp m e d hela hafvet u t a n f ö r åt alla s i d o r o c h ett litet k ö k in- n a n f ö r m e d ett halffönster.
D e s s u t o m ett k o n t o r l ä n g s efter i n r e v ä g g e n, d ä r t a k e t s n e d d a d e, ett m y c k e t, m y c k e t långt k o n t o r m e d e n g l u g g, där m a n k u n d e se solen g å upp och ned.
D e t lät j u f ö r t j u s a n d e.
» V a r r u m m e t s t o r t V » » J a, g a n s k a r y m l i g t.
» » H u r m å n g a sängar fanns d ä r?
» » E n naturligt- vis. » » M e n vi m å s t e j u h a fyra, tre i r u m m e t o c h så t j ä n s t f l i c k a n s.
T y v i h a i c k e n å g o n j u n g f r u, b a r a e n flicka; v i t y c k a d e t är b i l l i g a r e.
» J a, d e t får d u n a t u r l i g t v i s taga med. » » M e n har du beräknat utrym- m e t m e d tre u t d r a g n a sängar. » » D r a — » M i n m a n h a r ett a l l d e l e s u t m ä r k t m i l d t h u m ö r, s å v i d a a l l t i n g är i l a g, m e n e l j e s är h a n litet retlig.
F ö l j a k t l i g e n » d r o g » j a g mig genast ut i köket m e d m i n a funde- ringar.
J a g s y d d e m i g g e n a s t tre l j u s a lif till m i n g a m l a svarta kjol, s o m j a g tvättade i a k v i l a j a b a r k o c h v ä n d e, o c h så k ö p t e j a g m i g ett s å d a n t d ä r s v a r t t r i k o t s k ä r p, s o m går upp under armarne, o c h p å m i n hatt satte j a g h ä n g a n d e hvita spetsar i kanten, o c h så v a r j a g f ä r d i g att e n v a c k e r m i d - dag bestiga Dalarö-ström vid Blasieholmen, å t f ö l j d af s o n, flickan, t r e s ä n g a r, e n s ä c k s ä n g k l ä d e r, e n lår m e d k ö k s s a k e r o c h m a t s a m t t v å koffertar m e d l i n n e o c h k l ä d e r.
M i n m a n s k u l l e k o m m a efter v i a S a l t s j ö - baden.
J a g t y c k e r d e t låter fint att s ä g a » v i a », därför gör j a g det.
Jag var glad, då vi k o m m o fram, sedan j a g v a r i t h ä n r y c k t ö f v e r v å r h ä r l i g a skär- g å r d ä n d a till S k u r u s u n d, d ä r m i n ä l s k a d e g o s s e r å k a d e att slå o m k u l l ett t i o l i t e r s k ä r l m e d fotogen, o c h sedan han väl fått o m - kull d e t, s å p e t a d e h a n u r k o r k e n; j a g vill i c k e t a l a o m, h u r h a n s å g ut, eller h u r f a r t y g e t l u k t a d e.
J a g h a d e fullt g ö r a h e l a å t e r s t o d e n af v ä g e n att h å l l a h o n o m p å a f s t å n d från alla h e r r a r m e d c i g a r r, m e n jag var glad, att min man ej skul- le komma förrän klockan nio, t y det v a r litet k r å n g e l m e d t r a p p a n o c h s a k e r n a.
T r a p p a n v i l l e i c k e l å t a t ö j a u t s i g o c h sa- k e r n a v o r o f ö r u t så h o p p r e s s a d e, s o m d e gärna k u n d e bli, m e n det g e n u t a n allt b r å k.
253 r e d d e s i g slutli- J a g p a c k a d e u p p s ä n g k l ä d e r n a m e d all ifver f ö r att h a litet fint o c h i o r d n i n g till m i n älskade A n t o n skulle k o m m a.
Koffer- t e n s l ä p a d e s in i k o n t o r e t o c h s t ä l l d e s un- der g l u g g e n.
S v å r i g h e t e n v a r, att l o c k e t ej g i c k u p p m e r ä n e n å t t o n d e l f ö r n å g r a i t a k e t u t s t i c k a n d e b j ä l k a r s skull, m e n d e t v a r i c k e v ä r d t att f ö r l o r a m o d e t f ö r så li- tet.
K l ä d e r n a h ä n g d e s u p p p å s p i k a r ut- efter v ä g g a r n a, h v a r i g e n o m p a s s s a g e n b l e f m y c k e t smal, m e n det gick nog.
P å köks- b o r d e t d u k a d e s e n e n k e l s u p é, o c h så an- s å g o v i d e t b ä s t att b ä d d a p å f ö r h a n d, t y g o s s e n v a r s ö m n i g af h a f s l u f t o c h f o t o g e n - lukt.
S ä n g a r n e l y f t a d e s i n; d e t t o g en k v a r t att p l a c e r a d e m, o c h att d r a g a u t o c h b ä d d a d e m h a d e svårigheter, s o m j a g icke nu vill beskrifva, m e n det l y c k a d e s, o c h sedan j a g l a g t p y s e n, s a t t e j a g] på m i g m i n s p e t s - h ä n g a n d e hatt o c h m i n h i m m e l s b l å krage o c h v a n d r a d e i d e n l j u f v a s t e l a n d t - o c h af- t o n s t ä m n i n g n e d till V a d s v i k e n att m ö t a min man.
O!
Dessa promenader i solnedgången, huru återkalla d e icke i m i n n e t kärlekens ljufva vårdagar, då A n t o n ännu var smärt o c h b r u n l o c k i g.
M i n själ t o g s i g e n ut- flykt i minnets rymder, under det mina näsborrar i n s ö p o d e n friska hafsvindeu.
Alla svårigheter voro g l ö m d a, A n t o n stod i den sjunkande solens hägrande rosenslöja.
Å n g b å t e n gled sakta in e m o t stranden.
» O, A n t o n, m i n n s d u.
.
.
» » D e t är d å t u s a n att f r u n t i m m e r a l d r i g k a n h a t a n k a r n e m e d sig.
G l ö m d e d u i n t e d e n f ö r d ö m d a spjäl- korgen, s o m j a g har fått d e t n ö j e t att släpa m e d m i g.
.
.
» » T y s t, älskade A n t o n, j a g skall bära d e n ända hem.
D e n stod visst b a k o m dörren. » När vi gingo h e m, hade solen sjunkit, o c h d e t d r o g e n kall v i n d ö f v e r O d i n s v ä g e n.
» Nå, hvad tyckte du o m r u m m e n?
» » R u m m e t?
J o, s ö t a d u, d e t är u t m ä r k t b r a o c h så v a c k e r u t s i k t.
» » J o, j a g skulle tro det.
Ja, så m y c k e t h a r j a g d å sett, att h e r r a r f ö r s t å s i g b ä t t r e p å att h y r a l ä g e n h e t ä n f r u n t i m m e r.
» O c h m e d denna förnöjda anmärkning vandrade A n t o n u p p f ö r b a c k e n till v å r b o s t a d.
» Det var då ena eländiga trappor, det här, m a n får j u h i s s a s i g o p p m e d e t t snöre. » » S ö t a du, det såg d u väl förra g å n g e n.
» » M a n k a n väl inte se allting heller, h a ö g o n b a k o c h f r a m o c h åt alla s i d o r, n ä r m a n h a r t v å t i m m a r p å s i g att l ö p a k r i n g hela Dalarö. » » Å h j a, k ä r a d u, d e t b l i r så b r a, n ä r m a n v ä l k o m m e r o p p, så d e t k a n d u al- drig tro.
S e här, s t i g in, j a g h a r d u k a t kvällen i köket. » O c h så å t o v i u n d e r s t o r f ö r n ö j e l s e v å r enkla supé.
F ö r s t n u ö p p n a d e A n t o n d ö r r e n till säng- kammaren.
» H v a d vill det här s ä g a, » utbrast han, » h v a r t ä n k e r d u att j a g skall stå, m e d a n j a g k l ä r af m i g?
» » S n ä l l a A n t o n, d e t är j u e n r e m s a sängen. » invid » R e m s a m i g hit o c h r e m s a m i g dit.
Hvar s k a l l j a g stå, s ä g e r j a g?
Ser j a g u t k u n n a stå p å e n r e m s a?
H v a s a?
» att Nej, det gjorde han då verkligen icke.
» S n ä l l e m i n lille g u b b e, f ö r s ö k ä n d å att k l ä m m a dig fram mellan b y r å n o c h k o m - moden.
D u h a r j u f ö r r e s t e n själf h y.
.
.
» » J a g u n d a n b e r m i g några pikar.
Hvem k a n då också t ä n k a sig sängarne utdragna.
Puh — j o, det gick. » O c h så k l ä d d e h a n af sig, t y s t o c h snällt, m e d a n j a g d r ö j d e i köket.
» E l v i r a, är d e t m e n i n g e n att j a g s k a l l l i g g a i ett ö r n g o t t?
Jag måtte väl inte vara någon dunkudde heller. » O, v e!
J a g h a d e t a g i t fel i s k u m r a s k e t i garderoben.
Mitt hjärta nästan stannade af f ö r s k r ä c k e l s e.
Nattskjortan, j a, h v a r låg den?
» S ö t a, m i n lilla g u b b e, v ä n t a b a r a e t t ö g o n b l i c k, j a g skall g e n a s t b y t a o m.
» O c h j a g t r ä n g d e m i g f r a m till g a r d e r o b s - d ö r r e n, s o m m e d a n l e d n i n g af g o s s e n s s ä n g b a r a k u n d e ö p p n a s till e n f j ä r d e d e l, o c h klämde mig igenom, trefvade m i g fram m e l l a n k j o l a r n e till k o f f e r t e n, s o m m e d an- l e d n i n g af b j ä l k a r n a i c k e k u n d e ö p p n a s m e r än e n åttondel, stack n e d armen, u t a n att a k t a p å att j ä r n b e s l a g e n r a s p a d e i m i t t skinn — o c h sökte.
» Till h ö g e r lakan — örngott — hand- d u k a r — till v ä n s t e r — j o här — k ä r e lille A n t o n, h ä r — » J a g h a d e f u n n i t ett par långa ärmar - » h ä r är d e n.
» Jag trefvade mig u t d e n till h o n o m.
tillbaka och kastade U n d e r d e t j a g s ö k t e att o r d n a l i t e t ef- ter m i g i kofferten, h ö r d e j a g h a n s röst på nytt.
J a g vill icke säga, hur h a n bör- j a d e, m e n h a n s l u t a d e m e d att f r å g a, o m j a g ville kläda u t h o n o m i m i n a eländiga, b r o d e r a d e t r a s o r, så s k u l l e h a n r i f v a e t c.
M e n n u h a d e j a g funnit d e n rätta, o c h n ä r j a g k a s t a d e u t d e n, så b r y d d e j a g m i g v e r k l i g e n i n t e o m, ifall d e n träffade h o n o m midt i planeten.
O c h så s o f v o v i g l a d a o c h l y c k l i g a första natt p å Dalarö.
Flickan sof också godt, fastän h o n må- ste l ä g g a h u f v u d e t i köksskåpet, m e n där f u n n o s i n g a råttor, b a r a s p i n d l a r o c h ett p a r s m å tvästjärtar, m e n sådant p å s t o d h o n att h o n i c k e f r å g a d e efter ett e n d a d u g g.
D e t v a r e n l i t e n s c e n p å m o r g o n e n, där- f ö r att lilla ä l s k a d e O t t o, n ä r h a n s k u l l e klädas stående i sängen, oupphörligt skrek: » J a g v i l l stå p å g o l f v e t, p å g o - o - o l f v e t, » m e n s o m d e t t a v a r o m ö j l i g t, så fick h a n s l u t l i g e n n ö j a s i g o c h allt g i c k b r a.
Ja, v i t r ä d d e u t det bästa h u m ö r o c h ningar, putsade och nast fatt p å ett par försvunno på hotellets d a n j a g l ä m n a d e s att ser a l l e n a.
i Dalarövärlden vid de gladaste förvänt- fina.
A n t o n fick g e - affärsvänner o c h de nedre veranda, me- g ö r a m i n a iakttagel- Jag satte m i g p å b ä n k e n v i d k y r k m u r e n o c h betraktade hafvet.
Så var j a g då v i d detta majestätiska, enkla, rena, högtidliga haf, s o m j a g s å m y c k e t d r ö m t o m.
Jut- h o l m e n låg framför m i g o c h b a d d a d e i solskenet o c h såg ut, s o m o m d e n krupit u p p ur Ottos leksaksask, där h a n har sina små hus och träd förvarade.
Dalarö-ström k i l a d e f r a m till b r y g g a n o c h u t s t ö t t e ett hest tjut, m e n ack, det tjusade ä n d å m i n a ö r o n, d e t t a l a d e o m lif o c h r ö r e l s e.
Bad- ortslif!
J a g s k u l l e h a v e l a t t a g a h e l a värl- den i famn.
A l l a d e s s a trefliga g u b b a r, s o m gingo förbi mig, och små söta barn och.
.
.
m e n m e d a n j a g satt m e d näsan m o t hafvet o c h d r ö m d e, hörde j a g plötsligt e n r ö s t, s o m s a d e: » V ä l k o m m e n till D a - larö. » F u l l af h j ä r t l i g a k ä n s l o r v ä n d e j a g Carl J o h a n s o n s Möblering och D e k o r e r i n g Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor och Gardiner m. m., m. m.
M ö b l e r i n g s - A f f ä r.
Största urval af g^Zq, modeller uti olifca stilarter.
af v å n i n g a r verkställes s t i l r i k t i g t och vår elegant.
D r o t t n i n g g a t a n 4 5.
1 oqh 2 tr-
IDUN 254 p å hrrfvudet.
O, fasa!
hvilken gestalt j a g såg framför m i g!
Lång, svartnmskig, krok- bent, trasig!
Jag förstod hälsningens me- ning på ögonblicket och afskedade h o n o m med några öre, hvilka g e n a s t i d e n närbe- l ä g n a b o d e n f ö r v a n d l a d e s till e n ö l b u t e l j.
Det var m i n första b e k a n t s k a p.
velat vara kejsarskeppets ringaste trappso- p e r s k a, m e n k e j s a r e n s fru v i l l e j a g i n t e vara, för h o n har sju pojkar, o c h j a g tyc- k e r, att m a n har a l l d e l e s n o g m e d e n.
O c h s k e p p e t s ä n k t e o c h h ö j d e s i n a flaggor o c h h ä l s a d e p å m i g — clet var clet s t o l t a s t e ö g o n b l i c k i m i t t lif.
Min a n d r a v a r af h e l t a n n a t slag.
Det var en kvinna m e d en viss ädel manhaf- t i g h e t i h å l l n i n g e n, m e d r e n a, f ö r att i c k e säga nobla drag och m e d milda ögon.
S o m u n g flicka s ä g e s h o n till stor d e l m e d e g e n h a n d u p p f ö r t ett h u s åt s i g, n u h a r h o n k o m m i t s i g u p p, så att h o n f ö r s ö r j e r flere släktingar.
A l l t k a n h o n, alltid är h o n glad, oförtruten och oegennyttig, antingen hon står i sitt lilla k a f é eller g e r m a s s a g e eller g å r m e d p o s t e n, t y h o n är p o s t m ä - starens h ö g r a hand, o c h därför kallas h o n också » brefdufvan ».
H o n h ö r till d e s s a människor, som m a n måste betrakta m e d aktning.
Efter k o m m o två s m å svarta tingestar, som s n o d d e o c h k i l a d e s o m o r m a r, o c h där- efter k o m ett g r å t t v i d u n d e r, s o m j a g sak- n a r o r d att b e s k r i f v a, m e n j a g b e t o g s af e n v ö r d n a d så d j u p, att d e n h o t a d e att kväfva mig, och jag neg upprepade gånger p å kofferten, Ja, f ö l j a n d e d a g s k u l l e k e j s a r t å g e t p a s - sera.
Jag s y d d e m e d rördt hjärta en liten flagga i t y s k a f ä r g e r n a, j a g r i k t i g t t r ä n a d e m i g till att u p p f a t t a, h v a d j a g s k u l l e få s k å d a med alla s i n n e n.
O l y c k a n v i l l e att affärs- v ä n n e r n a h a d e en liten v ä l k o m s t f e s t för A n t o n, så att h a n k o m t ä m l i g e n s e n t h e m, och när h a n ändtligen k o m, skulle h a n läsa tidningen.
O!
h v a d han prasslade länge.
H a n h a d e d r a g i t l a v o a r e n till s i g att ställa ljuset på, o c h j a g fasade för h v a d grannar - n e s k u l l e s ä g a, så s k ö t h a n m e d m ö b l e r n a fram o c h tillbaka.
K l o c k a n åtta skulle s k e p p e n k o m m a, och jag klädde m i g tyst i m i n vrå i det vack- raste j a g ägde.
D e t är i c k e v ä r d t att b e - skrif va d e t, m e n j a g h a d e l a g t d e t b r e d v i d m i g kvällen förut.
När j a g väl var klädd, skulle jag väcka Anton.
M e n clet v a r l ä t t a r e s a g d t än g j o r d t.
T i d e n led, m e n det var omöjligt, absolut omöjligt, och h v a d fann jag?
Under det han drog m e d lavoaren p å n a t t e n, h a d e h a n s k j u t i t sin e g e n s ä n g e n bit f r a m f ö r k ö k s d ö r r e n.
Där stod jag n u i all m i n s t å t s o m e n f å g e l i bur.
J a g v å g a d e ett f ö r s ö k att s k j u t a s ä n g e n till- b a k a, m e n e n g r y m t n i n g af o b e s t ä m d t in- n e h å l l f ö r l a m a d e all m i n kraft.
A n t o n har i c k e n å g o t g o d t k o p p a r s l a g a r s i n n e, d e n rar,a lilla g u b b e n.
Jag ä m n a d e gråta en vers, då j a g en lycklig ingifvelse.
Garderoben.
.
.
k l ä m d e m i g g e n o m dörren m e d ståten allt, k n ä b ö j d e p å k o f f e r t e n o c h s t a c k v u d e t ut g e n o m g l u g g e n.
Det var i v e n s tid.
Därborta syntes en rök.
s i n n e b e t o g s af v ö r d n a d.
fick Jag och huf- gref- Mitt I m o r g o n s o l e n s ljus syntes snart d e n obe- skrifliga H o h e n z o l l e r n g l i d a f r a m p å v a t t - nets lugna spegel.
D e n är p ä r l f ä r g a d, f y r a våningar hög, och de två gula skorstenarne stå s o m t ä n d a l j u s p å d ä c k e t.
Hvilken h a f v e t s b o n i n g f ö r e n kejsare !.
Så stor, så u n d e r b a r, så m ä k t i g.
N u f ö r s t f ö r s t o d j a g, h u r h a r m l i g t d e t s t u n d o m k a n v a r a, att m ä n n i s k a n i c k e k a n s ä t t a e n a l n till sin e g e n l ä n g d eller e n s t v å t u m till sin a r m.
Men n ä r j a g t ä n k t e p å N a p o l e o n p å S:t Helena o c h Döbeln v i d Jutas, s o m också v o r o s m å m ä n, så t r ö s t a d e j a g m i g.
Det g å r j u an, när m a n k a n f ö r ö k a sin l ä n g d med e n k e j s a r k r o n a eller m e d ett b a n d o m pannan.
Jag stack h u f v u d e t ut o c h n i c k a d e, j a g stack a r m e n ut o c h viftade.
D e t v a r så ljuft att få b a d a s i g i n å d e n s s o l s k e n.
I d e t ö g o n b l i c k e t k ä n d e j a g, att j a g s k u l l e 1895 Utan piga.
W anledning af » Hemkärs » vänliga uppmaning 13), samt i h o p p att möjligen kunna gagna flere familjer skall här lenmas en redogörelse för ett hem Utan bihailg af piga.
1 förbigående sagdt, är detta en » mandat », s o m utföres af flere bildade familjer härstädes, hvadan det ej är nödvändigt att beskrifva något visst hem, vare sig mitt eller andras.
Låtoni oss tänka, ösa eii familj; bestående af tfe pefsDiiöt, Holfl alla hafVa liVai sitt beStätiiaä arbete — utom de husliga göromålen — att utföra.
Bostaden består af fem rum, hvilka naturligtvis alla dagligen begagnas samt ett kök, s o m på visst Och så g l e d a l l t s a m m a n s b o r t u r m i n sätt utgör clet sjätte, emedan det äfven under- kastas en regelbunden, omsorgsfull städning.
å s y n, o c h j a g s a k n a r kraft att f o r t s ä t t a.
Med en medelålderä hustru af känd, aktnings- A n t o n, Otto, Dalarö var försvunnet för m i g värd familj gjordes af tal, att hon m o t e n v i s a — j a g g l e d själf b o r t m e d H o h e n z o l l e r n, månadsafgift — af hehhe själf bestämd till 7 feft de s m å o r m a r n e o c h v i d u n d r e t — h a, hå, — skulle Uträtta vissa görötiiål, hvilka iiogä be- ja, j a, stämdes: ktöck&amp;n pä steget ö infinner ' h ö n sig hvarje Mörgöii, eldar ont vintern i det ruM, sOM Din t r o g n a Elvira-.
måste vara uppvänhdt före klockan 9, kökar kaffe åt sig själf öcH te ät familjen samt hämtar bröcL Då hon ' drUckit kaffe, borstar höii skodon, städat de egentliga arbetsrummen samt di skar kopparne; men längre äii till, kl. 8 kan höii ej stanna, ty hon har flere familjer att betjäiia tiled iiiorgoti- sysslor.
Den öfriga städningen järnte eldningen ' Nit u lider de långa, varma, soliga dagarne är i de öfriga r u m m e n utföres af familjens medlem- rätta tidpunkten inne att förse Siri.
hönsgård m e d mar; därmed undvikas också den fruktan öcli en ny generation af lifhgtt, kraftiga medborgarin- obehag, som uppstå,, då ovana händer handskas nor, så att mftn till jul o c h hela vintern om kan med riurinlebs jirydnädssakeri eii, stör Mängd hafVa riklig tillgång på ägg, hvilka då stå högst kidkvåxtef mar äfVen bäst af ägarinnornas egell i pris.
Vill NIAN htäfva sin hönsgård i Utmärkt kärleksfulla tillsyn.
skick, så att den betalar arbetet o c h omtanken, Klockan 9 är allt i ordning, och husfaderns så ligger just öett största vikten vid uppfödandet arbete tager då sin början; en lätt frukost inta- af kycklingar.
ges kl. 10 o c h kl. Va 11 äro de kvinnliga familje- För djuren gälla samma lagar s o m för män- medlemmarna vid sina dagsarbeten.
Under ar- niskan; de fordra, liksom hon: frisk luft, sol, rö- betsterminerna hämtar uppasserskan middagen.
relse, den yttersta renlighet, lämplig föda samt För toi personer faller sig detta betydligt billi- en aldrig bristande omvårdnad.
Me dig om Och gare äii att hålla piga för att k o k a; under feri- jämför grändernas förtvinade hillll Med de lyck- erna, eller på andra, tider, då ariilat arbete ej där " liga sådana, hvilka fått växa upp på landsbygden Med Éfstlmmasj lagar " luismoderii maten.
Upp- fen ö m, förståndig moders vård.
Det kab passerskan dukar och diskar öcii är därmed fri Väl tyckas vara en enkel sak ätt tetlä Vipp kyck- för dagern Extra ärenden ute i staden Uträttar ' lingar; men, mitt w) läsare, försök, o c h du skall hön, när höll ändå.är lité på förmiddagarnaj en på andra tankar.
Men detta får ej af- del förnödenheter får nian limitera på bestämda » kräcka den tålige, ihärdige och arbetsamme — tider hemsända från leverantörerna, o c h för öfr ty han når målet o c h har Sedan en rätt g o d in- rigt är » själf bästa piga », äfven, när det gäller komst till belöning: minst kr.
netto o m året uppköp till hushållet.
Eftermiddagskaffet samt för hvarje höna, M e n låtom oss nu börja i bör- eu e n l e l ititmhilåltid.
m e d te.kräfva inga lejda jan.
Till rufhöna utväljer man ett fjädér-fikt) händer, öcii hvarje frisk nläriniska bör fät kuifiiä äldre exemplar — ty öcll visdom följas ordentligt bädda sin säng.
sällan åt —, anskaffar nyvärpta ägg af den ras man helst önskar: 11, 13 eller 15 till hvarje Men sällskapslifvet, kalasen, kafferepen?
hona; fyller en vid fjärdiug till mer än hälften Jag antager, att dylika äfven kunna anordnas hårdt m e d halm, lägger äggen däruti o c h sätter med tillhjälp af en uppasserska, men jag har al- den på tyst, fredadt ställe o c h låter sedan ruf- drig försökt mig på slikt i vårt hem, o c h ingen hönan i ro o c h lugn fullgöra sina moderliga fordrar heller dylikt af familjer, hvilka hafvatill plikter.
Man bör endast noga tillse, att korn regel att aldrig — utom som resande — bevista och vatten aldrig fattas henne, då hon själfinalit sådana tillställningar.
Här tinnes i städerna ett går ur redet.
Om nu ägg och rufhöna varit lämp- annat sätt att öfva gästvänlighet, o c h clet är att liga, framkomma efter 21 dygn de näpnaste och alltid kunna taga emot ett par eller tre vänner, piggaste små kycklingar, hvilka man sedan får som vilja stanna hos oss en afton, eller — om hjälpa modern att vårda på bästa sätt, Därtill de b o på landet - - kuttna erbjuda dem härberge, fordras att man ger henne ett tryggt h e m till sin {fäll de så öriska.
Har man själf någon tid bott stora familj.
En tät trälåda, ungefär en alri i på landet, vet rnari, att mången familj, sölil eljes höjd o c h bredd, med små lufthål, dörr o c h slut- gärna skulle vilja bevista en konsert, eii föreläs- tande tak samt där utanför en liten gård m e d ning eller gå på teatern, måste försaka dessa nö- brädväggar och ståltrådsnät till tak äro nog för jen, emedan det blir för dyrt, då alla familje- hennes enkla anspråk.
Der ställes födan, hvilken medlemmarna måste b o på hotell.
Men gäster, första tiden får bestå af fint hackade ägg, rester som besöka arbetande familjer i stad, k o m m a ju af kött, mask, korngryn samt kall, uppkokt mjölk ej med fordringar på annat än ett hjärtligt be- till dryck.
Sedan knappar man in på dieten o c h mötande, o c h detta kan i rikt mått k o m m a dem gifver dem hafremjöl med litet benmjöl, utrördt till del under mycket enkla förhållanden.
Att till tjock gröt, kokt potatis, hvete, korn o c h för- känna sig s o m en medlem i den krets, dit man vällda risgryn samt vatten till dryck.
Spädt, fin- kommer, att få njuta personlig frihet, att gå o c h hackadt gräs samt torrt grus att bada uti får al- k o m m a efter behag är för bildade personer den drig saknas.
Kycklingar vilja hafva mat ofta o c h mest tilltalande form, hvarunder gästfrihet o c h litet i sender, eljes endast nedtrampa o c h för- sällskapslif kunna öfvas.
H u r pinsamt är det där- störa de födan och skrika af hunger midt i öfver- emot ej att se sig förorsaka onödiga besvär, rubb- flödet.
I clet lilla huset strös dagligen torr såg- ning i en daglig arbetsordning, samt känna, att spån, o c h gården rengöres noga från matrester, man ställer till k ö k s b e k y m m e r o c h bråk.
lakttages nu allt detta m e d omsorg o c h ihärdig- Hämtar man sin middag, kan j u husmodern het, så vinnes ett resultat.
Då hönan, så- själf saklöst hjälpa sina gäster att prisa anrätt- som man säger, hackat kycklingarna från sig, ningen; det är åtminstone något nytt för svenska släpper man dem tillsammans med jämnåriga i hem.
en något större gård, o c h vid två månaders ålder Det skall ej nekas, att det ljufliga lugn, s o m kunna de vara tillsammans m e d de öfriga hön sen.
Efter fem månader börja de sedan g e n o m inträder i hemmet, sedan stadspigan är aflägs- flitig vintervärpning betala din omsorg o c h möda.
nad därifrån, måste köpas m e d försakelse af en del bekvämligheter samt, naturligtvis, g e n o m en hel massa göromål, hvilka för den ovane äro Bien.
påkostande nog i början.
Men ingenting fås för intet, och med någon viljestyrka o c h ihärdighet vänjer man sig lätt, vid den nya ordningen, o c h 1 Om uppfödandet af kycklingar.
1 under komma 3 ungdom godt
i DU N 1895 i n o m kort undrar inan, hur det någonsin har kunnat falla en in att ha det annorlunda.
G e n o m en helt naturlig tankeförbindelse erin- rar jag mig en af de medborgarinnor, s o m tjä- nade hos en af mina vänner.
Det var en hjär- tans snäll flicka, m y c k e t upptagen af sina beun- drare, hvilka v o r o trognare än hon, samt af söm- merskornas modejournaler, ty hon var en modern flicka och följde m e d sin tid, som vår ungdom brukar, o c h k o m därför också — som mången gör väl det — stundom i konflikt m e d sina åtag- na plikter o c h göromål.
En dag sade Jion öppet och trohjärtadt: » Snälla frun, det är mig alldeles omöjligt att damtorka bordfötler o c h stolben, ty då bryter jag alla stålfjädrarna i mitt snörlif, och snörlif måste jag ha för att se ut som bättre folk. » Sådant skulle ju kunna blifva ett hinder äfven för andra unga damer, eller hur?
Ave.
Teater och musik.
Arena-teatern.
Vår nyaste teaters första nyhet — sagospelet » Den sköna Mehisina » — upprullar nu från den nya månadens första dag för h varje kväll sina lysande fanor för en talrik och tack- sam publik.
Förväntningarna på premieren voro icke de minsta — ryktet hade på förhand haft lofvande ting att förtälja o m den glans, s o m skulle utvecklas i det stora féeriet.
Erkännas må o c k villigt, att för ögats v i d k o m m a n d e knap- past något återstår att önska inför den sceni- ska dräkt, i hvilken den sköna källnymfen här presenterar sig.
D e från Tyskland införskrifna dekorationerna äro allt igenom charmanta och falla af stämning — några af tablåerna, såsom M e l u s i n a s grotta », » Vid skogsbrunnen », » Den förtrollade trädgården », » f vågdrottningens rike », kanske det smakfullaste, s o m modern dekorations- målarkonst hittills här utvecklat.
Äfven dräk- terna voro af lysande effekt, o c h de inlagda ba- lettenia, som på premieren gingo en smula ovant och trögt, vinna helt visst snart nog i afrund- ning o c h liffullhet.
I ett utstyrselstycke som detta är det rent yttre » bländverket » n o g hvad s o m främst fängs- lar sinnena, m e n äfven stoffets literära behand- ling spelar naturligtvis en betydande roll.
V i d den gamla sagans dramatiska omklädnad har förf.
hi- E. Pasqué i det hela ganska lämpligt vetat blanda de sentimentala o c h lyriska elementen med inlägg af mera grotesk o c h skämtsam art; d o c k skulle ännu starkare färger öfver de bur- leska scenerna liksom åtskilliga förkortningar i de delvis skäligen uttänjda romantiska deklama tronerna ha varit till fördel för ett friskare o c h lättare intryck af det hela.
Den beledsagande musiken af F. Lauger är skäligen obetydlig.
I den sköna Melusinas roll debuterar en ung elev från Dram.
teatern, fröken Elsa Friberg, som i ungdomlig fägring o c h en viss barnslig mjuk- het öfver spel o c h deklamation äger goda betin- gelser för att lägga den rätta stämningen öfver vågens skära dotter.
Synnerligen uppfriskande och täck var fröken Hildegard Lindzén s o m styc- kets goda älfva Libella, hvilken för de älskande jämnar vägarne, m e d putslustiga upptåg håller ränksmidarne på afstånd o c h länkar kärlekssagan till dess slutliga harmoniska lösning.
I spel, i sång, i dans ligger något pikant o c h täckt, men på samma gång väl afvägdt öfver fröken L:s upp- trädande, s o m verkar högst intagande.
Näst de- korationsgrannlåten är n o g h o n den, som bär hr Lindens nya stycke.
H r Engelbreeht spelar den förälskade riddar Siegfrid m e d veritabla Hamletlater, m e n bidrar därmed ingalunda till att göra anrättningen lät- tare.
Fru Precht däremot ter sig ståtlig s o m den hämndgiriga, för Mehisina förskjutna rivalen gref- vinnan Fastrada.
H r Sjöberg s o m styckets bof, den kringvandrande munken mäster Adam, o c h fru V. Strandberg som Fastradas amma Dulcibella företräda rätt bra den ej allt för saftiga humorn.
Med sina verkligt vackra o c h växlande scene- rier o c h sin romantiska handling synes sagospe- let lifligt ha anslagit den stora publiken och hör kunna påräkna en serie gifvande hus.
SEN TILL, ATT Idun OCH Iduns Mode- tidning FINNAS HOS ALLA EDRA BEKANTA!
255 på.
I v ä g m e d båten spring för lifvet! » David Thor.
Några drag ur en » reformators » lefnad.
Skiss för Idun af Petrus Hedberg.
(Forts.) D å e n h a l f t i m m e g å t t, s e d a n d e n sista b å t e n k o m in, o c h d e v ä n t a d e ä n n u i c k e synts k o m m a förbi u d d e n, s o m s k y d d a d e h a m n e n, b ö r j a d e m a n bli orolig, o c h d e n e n e efter d e n a n d r e k l e f u p p p å d e h ö g r e k l i p p o r n a f ö r att s p a n a u t å t h a f v e t.
Nu k o m äfven pastor T h o r o c h h a d e sin stora kikare m e d sig.
H a n sökte länge med den ute b l a n d de vildt s k u m m a n d e böljorna, innan h a n såg d e m.
M e n — huru var det?
— h a n s k r u f v a d e p å k i k a r e n ett t a g f ö r att ' k u n n a se s k a r p a r e.
A h, nu såg han tydligt, huru det var fatt för d e m!
» Masten har gått öfver bord, o c h — o c h — d o m m å t t e b a r a h a e n åra — - j a g ser b a r a e n åra — t v å r o r m e d e n åra — o c h de andra söka hålla båten l ä n s!
» » D å är d e t s n a r t s l u t m e d d e m — m e d den här p å l a n d s v i n d k a n d o m aldrig klara udden o c h k o m m a i lä, » sade båtsmans- Olle.
» Vi måste pastorn.
försöka rädda dem, » ropade » D e t är o m ö j l i g t, » svarade Olle.
» Vi hinner inte ut m e d en båt förbi u d d e n — d e t s k u l l e t a ö f v e r t v å t i m m a r att k r y s s a sig u p p f ö r b i u d d e n i d e n h ä r s t o r m e n — och innan dess har d o m gått i kvaf i brän- ningarna vid Långsand, o m d o m bara ha é n åra k v a r.
» » K o m m e d m i g n e d till h a m n e n, k a r l a r?
V i m å s t e — v i m å s t e f ö r s ö k a att r ä d d a d e m, » r o p a d e p a s t o r n o c h b ö r j a d e springa- utför klippan.
D e flesta af m ä n n e n f ö l j d e honom.
» Ja, m e n det går inte, v e t p a s t o r n, » sade Halvar.
» D e t är slut m e d d o m i n o m m i n - d r e ä n e n t i m m e, o m d o m b a r a h a e n åra.
O c h innan vi hinner segla.
.
.
» » Vi ska inte segla, » afbröt h o n o m pastor T h o r, » v i s k a r o, vi d r a e n lätt b å t ö f v e r näset o c h sätter h o n o m i s j ö n på andra sidan u d d e n.
» Männen sågo frågande på hvarandra det h a d e de aldrig varit m e d o m.
— N u h a d e d e k o m m i t n e d till b å t h a m n e n, och åter h ö r d e s pastorns s t ä m m a: » O p p m e d alla åror ur b å t a r n a, v i a n v ä n d a dem s o m kaflar.
S e så, r a s k t, d e t g ä l l e r j u f y r a lif.
B l å s i h o r n e t J a n s s o n, så alla k o m m e r hit. » D e t h ä n g d e ett b o c k h o r n p å y t t e r v ä g g e n till e n af b o d a r n a; i d e t b r u - k a d e m a n blåsa, då fara var på färde och hjälp behöfdes.
Knappast hördes äfven n u de gälla, långdragna tonerna, förrän b å d e m ä n, k v i n n o r o c h barn k o m m o ut öfverallt ur s t u g o r n a o c h s p r u n g o m e d i l a n d e fart utför de branta, steniga stigarna.
» Bind en tumstross i en dragg, Halvar, v i k a n s k e b e h ö f v e r d e n att b o g s e r a d o m med.
D e n d ä r b å t e n t a v i — d e n ser lätt o c h s t a r k u t — k a s t a i n f y r a åror i d e n — t a e n s t ö r r e ä n d e a n d r a — d e n skall jag ro.
O p p m e d h o n o m ur vattnet nu.
H u g g i n l i n o r k r i n g t o f t e r n a att d r a h o n o m med.
T r e m a n p å h v a r sida håller h o n o m p å rät k ö l — de andra dra h o n o m i linorna.
Ni p o j k a r s k a p l o c k a u p p å r o r n a a k t e r o m oss o c h springa o c h l ä g g a ut d e m framför bogen.
Kvickt bara!
K a s t a in de där kork- k n i p p o r n a — k a n v a r a b r a att h a att flyta 1111 IFLC&amp;L O C L I C T K n a p p a s t m e r ä n e n k v a r t s t i m m e från det bockhornets toner hade ljudit, hade m a n b å t e n f r a m m e v i d d e n lilla v i k e n p å sidan o m Långsand.
Åter hördes pastorns stämma.
» O p p i båten tre m a n m e d m i g — Hal- var o c h Kristian — n e j, inte du, Olle, i n g a gifta karlar — jaså, d u Petter, bra!
— H j ä l p o s s u t n u g o s s a r, så g e v i o s s i v ä g i Jesu n a m n.
» M ä n n e n på stranden v a d a d e ut och sköto b å t e n f r a m f ö r s i g, tills v a t t n e t s t o d clem öfver midjan.
N u b ö r j a d e d e fyra sin förfärliga strid mot de upprörda elementen.
D e t v a r natur- ligtvis värst närmast land, där m a n h a d e k ä n n i n g af d e u r s i n n i g a b r ä n n i n g a r n a v i d den närbelägna Långsand, m e n det gick ändå framåt, o c h f r a m g å n g e n gaf nytt m o d o c h n y a krafter.
D å de rott nära en half t i m m e, fingo d e sikte p å den nödställda båten.
Ah, Gud vare lof!
Ä n n u flöt d e n p å rät k ö l!
Men h u r u s k u l l e cle k o m m a till d e n?
A t t direkte ro d i t h a d e v a r i t r e n t v a n v e t t, d e s k u l l e då hafva v ä n d t båtens sida m o t de anstor- m a n d e v a t t e n b e r g e n o c h d å a n t i n g e n fått d e n f y l l d af b r o t t s j ö a r n a eller k a p s e j s a t.
Det insågo ögonblickligen d e fyra i rädd- ningsbåten.
» Vi m å s t e s n e d t u p p m o t v i n d e n, så v i k o m m e r i lovart o m den och kan sacka ned till d e m, » s a d e p a s t o r n.
» Hugg i gossar! » Och den kämpastarke pastorn » h ö g g i » själf, så att d e n t u n g a l o v a r t s å r a n, s o m h a n ensam skötte, b o g n a d e o c h b ö j d e sig s o m ett r ö f ö r v i n d e n.
E n l y c k a v a r d e t, att h o n v a r af a s k o c h t e m l i g e n n y, e l j e s b a d e hon s p r u n g i t af p å k ä n n i n g e n.
D e t v å lä- å r o r n a r o d d e s af h v a r s i n m a n, o c h f j ä r d e m a n o m b o r d, Petter, skötte den väl surrade styråran.
» Tror hugga? » ni vi hinner, innan frågade pastorn.
P r i s kr.
1:25 pr butelj.
han börjar V e t e n I alle, s o m l ä s e n d e t t a, h v a d p a s t o r T h o r m e n a d e m e d sin f r å g a?
V e t e n I, h v a d d e t b e t y d e r, att e n b å t, ett f a r t y g » b ö r j a r hugga »?
S a n n o l i k t i c k e alla, o c h d ä r f ö r h ä r n å g r a o r d till f ö r k l a r i n g.
M e d ordet » h u g g a », så a n v ä n d t, m e n a s att e n f a r k o s t, då v å g e n sjunker, når o c h » törnar m o t » botten.
M e d ett e x e m p e l b l i r d e t t y d l i g a r e: d e t är u n g e f ä r d e t s a m m a s o m o m f a r t y g e t eller b å t e n h ä n g d e u p p e i l u f t e n o c h p l ö t s - l i g t s l ä p p t e s n e d från e n h ö j d af s t u n d o m ä n d a till t r e t t i o f o t o c h d ä r u t ö f v e r m o t ett u n d e r l a g af s a n d, g r u s eller s t e n a r.
Han faller v ä l i c k e d ä r u t e, b u r e n af b ö l j a n, fullt så h a s t i g t, s o m o m d e t e n d a s t f u n n e s luft u n d e r k ö l e n, m e n n o g f o r t ä n d å, att d e t vid sammanstötningen mellan människoverk och Guds verk, mellan farkosten o c h den fasta grunden, går en ilning g e n o m d e n förra, s o m k n ä c k e r k ö l e n o c h spanten af f a s t e k, b o r d e n af k ä r n f u r o r p å fiskarbåten och köpmansfartyget och flertumstjock plåt h o s ö r l o g s m a n n e n.
I c k e alltid i n t r ä d e r för- ödelsen redan v i d första » h u g g e t »; m e n k n a p p t har den första » i l n i n g e n », den för.
K i u l l g o d Spring karlar, Pastorns befallningar k o m m o tätt på hvar- a n d r a s o m h a g e l e n j u l i d a g, o c h flinka h ä n - der v o r o till r e d s att ö g o n b l i c k l i g e n u t f ö r a dem.
De voro sjömän i hvarenda tum, männen omkring honom, och vana från b a r n d o m e n v i d att d e r a s lif k u n d e b e r o p å ett ö g o n b l i c k l i g t b e s l u t, e n b l i x t s n a b b h a n d - ling.
E x t r a fin M a r s a l a XJAL1GL nu!
Finnes e n d a s t hos - .iJ &amp; * ä£ S T ° C B VÄ I I Ä
(DUN 256 sta s t ö t e n k ä n t s af d e l e f v a n d e o m b o r d, så f ö l j e r e n a n n a n, e n t r e d j e, o t a l i g a — tätare än e n i minuten, o c h ingen b y g g n a d af m ä n n i s k o h a n d, v o r e d e n ä n s a m m a n f o g a d af t j o c k a s t e p a n s a r p l å t, f ö r m å r s t å e m o t d e u p p r e p a d e anfallen.
Böljorna tröttna ej, d e l y f t a o c h s ä n k a, l y f t a o c h s ä n k a, tills fiskar- b å t e n eller d e t s t o l t a p a n s a r s k e p p e t s m u l a t s i spillror.
1895 f r a m p r e s s a d lika m y c k e t af å n g e s t s o m a f den s v å r a a n s t r ä n g n i n g e n.
» D e t är m y c k e t l å n g g r u n d t h ä r, » s v a r a d e Kristian.
Pastor T h o r visste e j, o m d e t l å g h o p p eller m i s s t r ö s t a n i s v a r e t.
' » Om d o m läte s e g l e t s l ä p a, saktare, » sade Petter.
Då börjar människans, individens k a m p för l i f v e t.
D e n räddande stranden kan vara så n ä r a, a t t m a n t y c k e r s i g k u n n a t a g a i den, o m m a n sträcker ut handen.
Vore h a f v e t l u g n t, eller n å g o r l u n d a l u g n t å t m i n - stone, skulle d e t vara e n småsak f ö r d e n simkunnige att nå land.
Men nu!
.
Då p l a n k a n brister u n d e r d e n s k e p p s b r u t n e s f o t och h a n k a s t a s u t i v a t t n e t, är d e t s o m om e n hel m ä n g d stridiga, o e m o t s t å n d l i g a krafter s k u l l e k ä m p a o m h a n s lif.
H a d e han också e n S i m s o n s styrka, kastas h a n ä n d å af o c h a n s o m e n v i l j e l ö s l e k b o l l i bränningar o c h brottsjöar.
A n varar kam- pen länge, innan h a n kväfves af vattnet, än förbarmar sig e n klippa, m o t hvilken han slungas, öfver hans d ö d s å n g e s t o c h s l ä c k e r h a n s lif, s o m m a n b l å s e r u t e t t l j u s, ä n — m e n sällan — b ä r h o n o m e n v å g s å varligt, att h a n, m e d a n besinningen ännu v a r a r, k a n f a t t a i g r e n e n af e t t t r ä d, k a n t e n af e n s t e n eller n å g o t a n n a t f a s t f ö r e m å l och b l i räddad.
Sådant v a r d e t öde, som väntade d e nöd- ställde, o m deras bräckliga farkost b ö r j a d e » hugga ».
drefve d o m Det förstod pastorn, d e t v a r ett sant ord.
» Låt seglet släpa, » röt han, vänd m o t d e nödställda, m e n stormens tjut o c h brännin- g e n s b e d ö f v a n d e d å n k v ä f d e h a n s röst.
Ä n n u hade d e icke k o m m i t n o g långt upp i lovart för att m e d någorlunda trygg- het kunna börja att sacka ner med vinden, men där d e voro tyckte d e, att d e n andra båten redan v a r inne i bränningarna.
Ej en minut v a r att förlora längre.
» Stryk m e d årorna! » k o m m e n d e r a d e pa- storn.
» F ö r s ö k a t t s t y r a, P e t t e r, s å vi k o m - m e r n e r till d o m.
» Det v a r en lycka, att d e hade styråra.
H a d e d e haft roder, skulle d e n m a n ö v e r, som n u utfördes, hardt när varit omöjlig.
Men Petter handterade sin styråra m e d b å d e k l o k h e t o c h kraft, o c h d e s a c k a d e i e t t s l a g s ziekzack n e d m o t båten.
D å d e tre stora v å g o r k o m m o, s o m vanligen i r u m sjö följa t ä t t p å h v a r a n d r a, l a g a d e h a n, a t t d e träffade båten rätt från förn, o c h under d e n korta mellantid s o m följde, hvarunder m ä n n e n vid å r o r n a » s t r ö k o » a f alla krafter, s t y r d e h a n kosan diagonalt m o t vågornas riktning.
mottagas med tacksamhet.
Initial-charad.
(Ny idé.)
mötesbestyrelsens af Lilly Engström, Montelius).
— » Ina blaue hinein&gt;; poem — T i l l barnens hälsovård; af Emy.
korrespondent i Japan.
af — Från af A s t r i d N L « S S i (M e d porträtt d r ä k t).
— P D s o m m a r n ö j e; bref från.
Dalarö.
— O m Teater och musik.
— Utan piga; af Åve.
— — David T h o r; några drag ur en Hedberg, » re- (Forts.).
Tidsfördiif.
DÅ MOL- NET FRÖJDER VÄRL- Ä N HÖGRE FLYGA BLAND LJUSET UNDER DESS M E R TILL ATT S O M I S O M HVILFT FRI R Y M D BORT FRI EN LÄTT GLAD B Å D A FÅNGE är HUR GRUSET OCKSÅ OCK D U KLAGA FÅGELN TANKE JORDEN SNABB BINDS ÄFVEN SE V I D EJ ILA DIN ÄR LÄTT DET VINGAR är DINA DET S O M DAR SVIN- GAR S.
h andra svenska porträtt Efter hästens gång.
— - Ett poem af Runeberg.
D U I e a a a a a a d .1 e g i i k 1 m m n 0 r r HAR Ä N N U SORG- LIGT GLADT FÅGELN PÅ OCH ILA b-g.
Ack, A x alla Knutsson.
den (Med H e d v i g Sidner, H u l d a L u n d i n, Maria J ö n s - Schack-gåta.
ån C. Bortplockn i ngsgäta.
(Ny idé.)
Från det gifna hufvudordet bort- tages en bokstaf i sender, så vald, att de återstående bokstäfverna all- tid bilda ett nytt ord eller en annan form af det förutvarande.
PICOTS TVÄTTPULVER Öfverträffar O C H Agda son vår — 1) Bokstaf, 2) elf i norra Sverige, 3) insjö i Ryssland, i) världsdel, 5) fiskeläge i södra Sverige, 6) flod i Ryssland, 7) bokstaf.
1) Hvad gör väl den, som glaset blom- mor gifver, Och af hvars hand ock stålet smyc- kadt blifver?
skolmötet; medlemmar.
A n n a Sandström, formators » lefnad [; skiss for Idun af Petrus u Anagram.
stora kvinnliga — 0 Sfinx.
InnehåUsforteekning.
DET Diamantgåta.
3) Om jag dig hlrdt anfäktar, Du rädda dig ej mäktar; Då till mitt hela gå — Det skall dig hjälpa då.
Vill du mitt första bara, Så har det ingen fara, Att du ej s o m sig bör Mitt hela äfven gör.
s k o / m ö t e t uppfödandet af k y c k l i n g a r; af Bien.
/.
1) Hvad, o m Guds ord vi höra, Vi ständigt böra göra, Att slutligen vi sä Må stadig lycka nä.
2) När stormen vill dig drifva, Kan jag en räddning blifva Och bjuda dig en hamn Uti min lugna famn.
n o r d i s k a Iduns redaktion har tagit sig friheten att bland de ärade deltagarne i sjunde nordiska skolmötet låta utdela gratisexemplar a f detta nummer i det antagande, att porträttgruppen af den svenska mötes- bestyrelsens kvinnliga medlemmar, som återfinnes på första sidan liksom den beledsagande texten särskildt torde kunna intressera mötesdeltagarne.
Vi bedja därvid emellertid att få framhålla, att af praktiska hänsyn väsentliga delar a f numret uteslutits, så att dessa utdelningsexemplar endast gifvaett ofullständigt begrepp om, hur ett ordinarie nummer a f Idun i vanliga fall presenterar sig.
Så ha utgått det 16-sidiga ark a f Iduns romanbiblio- tek, som hvarje vecka följer till samtliga prenu- meranter, samt hela annonsbilagan, hvilken, utom annonser, innehåller matsedlar f ö r hvarje vecka året om, fria läkareråd f ö r prenumeranterna, af- delningar f ö r frågor och svar samt den i bokform ordnade » Iduns hjälpreda », som redigeras a f fru Mathilda Langlet och under årets lopp meddelar tusentals råd och rön pådenhusliga ekonomiensolika områden.
Prenumerationspriset för senare halfåret, som ännu erhålles fullt komplett, är kronor 2:50, och erhåller då hvarje prenumerant fritt det inne- hållsrika, ytterst intressanta och rikt illustrerade julnumret.
japansk 2) Hvad heter blomman hösten vill dig spara, Som äger ingen doft, men färger bara?
3) Hvad kallas han, som vingar har och sprakar, När efter flyttningen du honom råkar?
4) Hvad är det pojken ofta gör med nöje, Som väcker split ibland, men ock- så löje?
5) Hvad äro de, som nyss omkring dig voro, Men sagt farväl o c h se ' n ifrån dig foro?
Ett antal ord beskrifvas.
Af de- ras initialer sammansättes sedan ett ord, s o m utgör gåtans lösning.
S j u n d e SO Bidrag d e l t a g a r n e i Anna (Forts.) » Tror ni v i hinner, innan h a n börjar h u g g a?
» h a d e p a s t o r T h o r frågat, o c h d e n svett, s o m porlade fram p å hans panna, v a r Redigeras af Sophie Linge.
T i l l &gt; Lessive Phénix » tvättmedel!
då j a g henne såg så söt och snäll, Hur på sin 1 hon stack en vacker kväll, Jag tänkte: » sällast vore jag af alla, Om henne där min 2 jag finge kalla. » Jag slängde bort min 3, jag rökte på, Och satte mig bredvid den hulda så.
Men i jag förblef.
Ack, min blondin, Hvi bar du denna stränga, kalla min?
Fast endast några 5 oss skilde åt, Jag tordes inte gå på giljarstråt.
Så 6 vi blefvo, som vi varit förr, Och stängd för alltid var min säll- hets dörr.
Klorfritt!
Praktiskt!
Billigt!
25 guldmedaljer Lösningar.
T A N K A R; Logogryfen: TAR, RAKA, AKTA, KAX, KRAN, KANT, KARTAN, ANKA, RAKNAL, TANKAR, KART, TRAN, RAK, TRANA, RATA, ANKRAT, NARA, K A N - A R K, TARA, K A N, ANAT, EATAN.
VINBÄR.
Charadcn: Versgåtan: DET ÄR ÅREN, T I D!
H V A D S O M DET ÄR A F INRE DET Ä R V I SJÄLFVA, ÖFVERLISTA.
E N DROPPE NÖTNING, S O M S O M osi V I SJÄLFVA EVIGHET.
BRISTA, MISTA.
• 1) ARALIA, 2) MORTEL, 3) 4) K A L M A R, 5) GROTTA, 6) F E N K O L.
JR-.
Ifylliiinytigätan SILJAN, OSS ÄR TID?
Sfinx.
|Säljes i i-, | - och J-kilo-paket med beskrifmng å hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl E. Matton, Stockholm Talrika T A K, RANKA, o m b u d i landsorten.
