# ID: svediakorp-per1034
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 30,754
# sentences: 599
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 31 (398) Prenumerationspris Fredagen den 2 augusti 1895. pr är I d u n ensam kr.
5: — Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
» 5: — Iduns Modetidn., mänadsuppl.
» g. Barngarderoben „ &gt; 3: - Byrå: E l ä r a Södra K y r k o g.
1 6, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 «.
FRITHIOF P r e n u m e r a t i o n s k e r å a l l a post- anstalter i riket.
Redaktionssekr.
: Bedaktör och utgifvare: HELLBERG.
Träffas s ä k r a s t kl. 2 — 3.
Kristina J. Nordllng.
helgfri fredag.
Lösnummerp s ri 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Nilsson, G r e f v i n n a de C a s a M i r a n d a.
Tryckeri Aktiebolag.
8:de årg.
Utgifningstid: hvarje Iduns AnDonsprls: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » 0.
» L e d i g a platser » 25 öre f ö r h v a r j e p ä b ö r j a d t tiotal stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r » d.
I D U N 242 1893 Förlora en timme om m o r g o n e n, och du skall j a g a efter den hela dagen.
B.
^råSå I d u n i d a g h a r n ö j e t att b r i n g a s i n 51n \ ?| v i d s t r ä c k t a l ä s a r i n n e k r e t s d e t char- manta, helt n y l i g e n t a g n a porträtt p^&gt; af d e n f r ä j d a d e s å n g e r s k a n, h v i l k e t h o n haft vänligheten s ä n d a oss j ä m t e d e n a u t o g r a f, s o m v i r e p r o d u c e r a b r e d v i d porträt- tet, b ö r a v i j u o c k s å f o g a n å g r a o r d till denna bild.
Att upprepa den romantiska l e f n a d s s a g a, s o m v ä l till alla s i n a d r a g är mera allmänt känd än kanske någon annan n u l e f v a n d e s v e n s k k v i n n a s, eller att t a l a o m ett k o n s t n ä r s k a p, s o m e n b e u n d r a n d e v ä r l d s h y l l n i n g s e d a n så l ä n g e ställt ö f v e r all kritik, a n s e v i ö f v e r f l ö d i g t.
F a s t m e r t r o vi, d e t s k a l l i n t r e s s e r a v å r a l ä s a r i n n o r att litet n ä r m r e lära k ä n n a d e n r y k t b a r a sån- g e r s k a n, s å d a n h o n är o c h s å d a n h o n lef- v e r sitt lif d e n d a g i d a g, o c h i n b j u d a d e m d ä r f ö r att m e d o s s g ö r a ett b e s ö k h o s Kristina N i l s s o n i h e n n e s hem.
D e t v a r år 1 8 8 9, s o m K r i s t i n a N i l s s o n - M i r a n d a firade sitt s i l f v e r b r ö l l o p m e d d e n lyriska konsten.
8amtidigt lämnade hon f ö r alltid s c e n e n.
Ä n n u på h ö j d e n af sitt k o n s t n ä r s k a p, f o r t f a r a n d e i b e s i t t n i n g af d e h ö g s t a t o n e r n a s s i l f v e r k l i n g a n d e v ä l l j u d, fort- farande en v a c k e r k v i n n a och alltjämt mäk- t i g ett d r a m a t i s k t lif i sitt s p e l, n e d l a d e h o n s i n t r o l l s t a f o c h d r o g s i g t i l l b a k a till d e t l u g n a p r i v a t l i f v e t.
» J a g h a r ä g n a t tju- g u f e m år af m i t t lif åt m i n v e r k s a m h e t, » s a d e h o n, » o c h n u vill j a g ej l ä n g r e l e f v a f ö r o p e r a p u b l i k e n, u t a n för m i n e g e n räk- n i n g!
» O c h t r o l i g e n h a r d e t f ö r u n n a t s en- d a s t m y c k e t få af v ä r l d e n s m u s i k a l i s k a ce- l e b r i t e t e r — J e n n y L i n d - G o l c l s e h m i d t un- d a n t a g e n — att s å s o m h o n få.
n j u t a full- ständig.
hvila och ledighet — något s o m, för e n m i n d r e u p p h ö j d a n d e, k a n s k e i själf- v a v e r k e t s k u l l e f ö r e f a l l a m i n d r e eftersträf- vansvärdt såsom afslutning på e n firad p r i m a d o n n a s l o c k a n d e o c h l y s a n d e lif.
E n rik d a m, i n s t a l l e r a d i ett af P a r i s ' v a c k r a s t e o c h m e s t l u x i ö s a h e m, finner h o n sitt s t ö r s t a n ö j e, ej i d e t v a n l i g a s ä l l s k a p s l i f v e t s t o m h e t, u t a n i u m g ä n g e t m e d n å g r a få ut- v a l d a v ä n n e r, i a r b e t e o c h, f r a m f ö r allt, i att s a m l a k o n s t s k a t t e r, till u t s m y c k n i n g af sitt p r ä k t i g a h e m.
Grefvinnan älskar naturligtvis ä n n u m u - siken o c h följer m e d allt af v i k t, s o m timar i d e n musikaliska världen, särskildt l i v a d beträffar n y a o p e r o r o c h n y a s å n g a r e, m e n h o n anordnar inga soaréer.
Hennes h e m är ett v e r k l i g t k o n s t m u s e u m, m e n e j n å g o n k o n s e r t s a l o n g, o c h d e t har aldrig fallit h e n n e in att, likt m a d a m e P a t t i, b y g g a en t e a t e r s c e n f ö r e g e n r ä k n i n g.
G r e f v i n n a n M i r a n d a s h u s eller h o t e l, så- s o m d e t j u k a l l a s i P a r i s, är b e l ä g e t i d e t n y a, eleganta o c h centrala Quartier Mar- beuf, v i d R u e C l e m e n t M a r o t.
L i k s o m fallet är m e d d e flesta f ö r n ä m l i g a r e b o s t ä d e r i P a r i s, är d e t y t t r e s y n n e r l i g e n e n k e l t.
M e n så s n a r t m a n t r ä d t in g e n o m p o r t e n, h ä p n a r m a n ö f v e r o c h f ä n g l a s af d e t u t s ö k t a k o n s t - sinne, som präglar sångerskans h e m.
En k o r t m a r m o r t r a p p a, b e t ä c k t m e d en t u r k i s k m a t t a i l y s a n d e f ä r g e r o c h o m g i f v e n af p a l m t r ä d, f ö r b e s ö k a r e n u p p till f ö r s t a v å - n i n g e n, o c h d ä r u p p e, v i d t r a p p a n s slut, stå p i e d e s t a l e r af m a r m o r, h v a r o c h en u p p - bärande en antik japansk bronsvas.
I d e n n a f a r s t u står, i n b ä d d a d b l a n d p a l m e r, ett af den m o d e r n a franska bildhuggarkonstens bästa arbeten, Epinays » Moderskärlek ».
O c h g å r m a n g e n o m ett r y m l i g t f ö r m a k, befin- n e r m a n s i g i d e t s t ö r s t a af tre i fil lig- gande mottagningsrum, hvilka utgöra den första våningen.
Öfverallt m ö t a s ens blic- k a r af v a c k r a k o n s t f ö r e m å l.
M i d t e m o t d e tre s t o r a f ö n s t r e n h ä n g e r p å v ä g g e n en v a c - k e r g o b e l i n från f ö r r a å r h u n d r a d e t, full- k o m l i g t o b e r ö r d af t i d e n s t a n d, o c h därin- v i d h a r m a n p l a c e r a t d e t s t o r a p i a n o t, öf- v e r d r a g e t m e d e n d u k i L u d v i g X V I: s stil, b r o d e r a d m e d k u l ö r t silke p å l j u s r ö d atlas.
O c h n ä s t a n h v a r j e f ö r e m å l i m m m e t för- skrifver s i g från s s m m a p e r i o d.
M ö b l e r n a äro b e t ä c k t a m e d g a m m a l brokad o c h bro- deradt s a m m e t från n ä m n d a tid, o c h d e t s a c h s i s k a p o r s l i n, s o m fyller t v å h ö g a, för- gyllda, m e d glasdörrar försedda skåp, hvilka stå p å ö m s e s i d o r o m s p i s e l e, u t g ö r e s af idel sällsynta och dyrbara pjäser.
I den andra och mindre salongen stannar m a n f ö r att b e u n d r a e n s a m t i d a b y s t af m a d a m e Adelaide, L u d v i g X V: s dotter, samt två s m å särdeles konstnärligt utförda skåp, innanför hvilkas glasdörrar m a n varsnar talrika p r o f p å g r e f v i n n a n s u n i k a s a m l i n g af antika s o l f j ä d r a r.
E n af d e s s a h a r e n g å n g tillhört hennes n a m n e, drottning Kri- stina af S v e r i g e, o c h d e n är s m y c k a d m e d ett m i n i a t y r p o r t r ä t t af d e n e x c e n t r i s k a furst- innan.
O c h af i c k e m i n d r e i n t r e s s e f ö r b e s ö k a r e n är e n s a m l i n g l a g e r k r a n s a r af g u l d o c h silfver, g å f v o r af furstar o c h hän- förda åhörare i L o n d o n, Paris, Petersburg, W i e n, S t o c k h o l m, N e w - Y o r k o.
s. v.
E t t s ä r d e l e s p r y d l i g t s k r i u, s o m har sin p l a t s p å s i d a n o m d ö r r e n till d e t f ö r n ä m s t a m o t t a g n i n g s r u m m e t, h a r p å ett m y c k e t sinn- rikt sätt k o n s t r u e r a t s för att p å s a m m a g å n g väl b e v a r a o c h t y d l i g t e x p o n e r a d e lysande, m e n på s a m m a g å n g högst delikata b r o d e r i e r n a i k u l ö r t silke p å e n safirblå s a m m e t s r o c k, s o m f o r d o m burits v i d Lud- v i d X V: s h o f.
S k r i n e t b e s t å r af t v å d e l a r.
R o c k e n har k l i p p t s i t v å s t y c k e n, o c h h v a r - dera hälften har placerats innanför skrinets g l a s d ö r r a r, h v i l k e t själft är ö f v e r h ö l j d t m e d heliotropfärgadt siden.
Nära utgångsdörren står ett litet b o r d, b e l a s t a d t m e d a l l e h a n d a slags konstnärligt bric-à-brac.
E n stor foto- grafi af d r o t t n i n g V i k t o r i a i silfverram o c h m e d drottningens egenhändiga namnteck- ning intager en framstående plats p å pianot.
A n d r a f o t o g r a f i e r af d r o t t n i n g e n af S v e r i g e - N o r g e, p r i n s e s s a n af W a l e s, d e n aflidne k o n u n g A l f o n s o X I I af S p a n i e n o c h h a n s efterlämnade gemål, drottningen-regentin- n a n, alla f ö r s e d d a m e d n å g r a e g e n h ä n d i g a rader, t o l k a n d e gifvarnas tillgifvenhet o c h b e u n d r a n, träffas i s a m m a r u m.
I d e t t r e d j e m o t t a g n i n g s r u m m e t, af m i n - d r e d i m e n s i o n e r, s e s e n b ä r s t o l från L u d - v i g X V: s t i d, af f ö r g y l l d t trä o c h b e m å l a d m e d s c e n e r eller taflor af B o u c h e r o c h W a t - teau.
O c h i ett s k å p af m ö r k t, s n i d a d t t r ä är u p p s t ä l l d e n a n t i k s e r v i s af s a c h s i s k t Whately.
p o r s l i n, u t f ö r d t af d e n b e r ö m d e M a r c o l i n i " D e n är a f s e d d f ö r 2 4 p e r s o n e r o c h b å d e alldeles fullständig o c h o s k a d a d.
D e n ena v ä g g e n i d e t t a r u m är b e k l ä d d m e d e n ut- sökt, g a m m a l Beauvais-tapet.
D e n fram- ställer ett; s ä l l s k a p k a v a l j e r e r o c h d a m e r från f ö r r a s e k l e t, m u s i c e r a n d e i e n s o l i g p a r k, d e t h e l a l i k a friskt i f ä r g e n s o m o m t a p e t e n n y s s k o m m i t från v ä f s t o l e n.
M a t s a l e n p r y d e s af å t s k i l l i g a m o d e r n a m å l n i n g a r af f r a m s t å e n d e m ä s t a r e.
P å spi- selkransen synes en b r o n s b y s t, framställan- de sångerskans m a n, grefve de Casa Mi- randa.
Grefvinnans s ä n g k a m m a r e innesluter b l a n d annat två utsökta nederländska mål- ningar.
H e n n e s boudoir-klocka har tillhört Karl X I I.
M e n att s ö k a u p p r ä k n a alla k o n s t s k a t t e r i d e t t a lika s m a k f u l l t s o m d y r - b a r t i n r e d d a h e m, v o r e att fylla e n v o l y m s alla s i d o r.
D o c k, e n tafla, e n af d e f r ä m s t a i s a m l i n g e n, h v i l k e n ej u n d e r t y s t n a d får f ö r b i g å s, är e n m a d o n n a m e d b a r n e t af M a b u s e, h v i l k e n m å l n i n g k o s t a r sin n u v a - rande ägare 4 0, 0 0 0 kronor.
Lika värde- fulla s o m i n t r e s s a n t a ä r o ä f v e n e n serie vattenfärgsmålningar på pergament, fram- s t ä l l a n d e s c e n e r u r H e n r i k I V: s lif, u t f ö r d a af e n m e d h o n o m s a m t i d i g a r t i s t o c h f ö r r t i l l h ö r i g a p r i n s e n a f C o n d é.
E n af p ä r l o r n a i g r e f v i n n a n s d y r b a r a s a m l i n g af taflor af ä l d r e m ä s t a r e är s l u t l i g e n e n fin A n d r e a del Sarto.
M e n h u r u v i d l y f t i g t h e n n e s h o t e l l ä n är, är d e t d o c k ej t i l l r ä c k l i g t s t o r t för att k u n - n a g e u t r y m m e åt h e n n e s m å n g f a l d af k o n s t - skatter.
Många ypperliga prof på gammal t e x t i l - i n d u s t r i t. e x.
h a m å s t - rullas i h o p o c h m a g a s i n e r a s o c h få n u b i d a s i n t i d f ö r att e n g å n g i f r a m t i d e n åter tillåtas u t v e c k l a sin p r a k t.
G r e f v i n n a n d e C a s a M i r a n d a s lif förfly- ter u n d e r i n t e l l e k t u e l l a s y s s e l s ä t t n i n g a r, s o m ej g e p l a t s åt n å g o t s l a g s å n g e r ö f v e r att h a ö f v e r g i f v i t eller b e g ä r efter att å t e r v ä n d a till forna, bedårande framgångar såsom världsberömd sångerska.
H o n motionerar s i g m y c k e t, p r o m e n e r a n d e till f o t s o c h i v a g n.
H o n ä g n a r e n r u n d l i g t i d åt l ä s n i n g, o c h h e n n e s b i b l i o t e k är b å d e r i k h a l t i g t o c h väl försedt.
Hvarje d a g tillbringar h o n d e s s u t o m ett p a r t i m m a r m e d m u s i k a l i s k a öfningar.
H o n har m e d andra ord aldrig ö f v e r g i f v i t sin g a m l a k ä r l e k, e h u r u h o n al- d r i g m e r s j u n g e r offentligt, u t a n e n d a s t f ö r n å g r a af s i n a m e s t i n t i m a v ä n n e r.
F r a m f ö r allt r o a r d e t h e n n e att o r d n a sina konstsamlingar o c h — oupphörligt öka d e m.
H o n låter i n g e n k o n s t a u k t i o n af v i k t v a r e s i g i P a r i s eller L o n d o n u n d g å sin u p p - m ä r k s a m h e t.
H o n b e v i s t a r p e r s o n l i g e n auk- t i o n e r n a, själf görande inropen.
Hennes vackra hufvud, hennes blå ö g o n o c h hennes r e g e l b u n d n a drag äro lika v ä l b e k a n t a för k o n s t s a m l a r n e i d e s s a b ä g g e städer s o m d e förr v o r o för operahabitueerna i E u r o p a o c h Amerika.
H o n ö f v e r v a k a r själf h u s h å l l n i n - g e n i sitt h o t e l l, s o m h a r att u p p v i s a ett tiotal tjänare, o c h d e t lika k l o k t o c h v ä l, s o m h o n förut skötte sin e k o n o m i, t y hen- n e s s i n n e f ö r d e t p r a k t i s k a h a r alltid v a r i t f ö g a u n d e r l ä g s e t h e n n e s b e g å f n i n g s o m sån- gerska o c h skådespelerska.
i D U N M e n hvarje beskrifning öfver grefvinnans h e m s k u l l e v a r a alltför o f u l l s t ä n d i g, o m m a n g l ö m d e b o r t h e n n e s lilla f a v o r i t, T i t i, e n u t s ö k t fin o c h y t t e r s t l i t e n k n ä h u n d af e n e g e n d o m l i g, ö s t e r l ä n d s k, h å r l ö s ras, m e d e n h u d så m j u k o c h fin s o m e n n y f ö d d k i d s.
D e t är e n l i t e n f ö r t j u s a n d e v a r e l s e — sä- g e r m a d a m e s v ä n i n n o r —, sin ä g a r i n n a ö m t t i l l g i f v e u, k l o k o c h v a k s a m, o c h d e n lilla h u n d e n viker aldrig från sin t i l l b e d d a mat- m o d e r s sida.
H a n är af l j u s g r å f ä r g, e n färg s o m b e s t ä n d i g t ytterligare framhäfves g e n o m ett l j u s b l å t t eller r o s a f ä r g a d t b a n d kring halsen.
H v a d beträffar g r e f v i n n a n s t o a l e t t, u t v e c k - lar h o n alltid e n u t s ö k t s m a k.
H o n bär s t ä n d i g t k l ä d e r efter sista m o d e t o c h af d y r b a r a s t e t y g e r, u t a n att k l ä d a s i g extra- v a g a n t eller u p p s e e n d e v ä c k a n d e.
H o n h a r förkärlek för d ä m p a d e f ä r g n y a n s e r o c h hen- n e s f a v o r i t f ä r g är m a t t l j u s b l å t t.
H o n be- gagnar endast obetydligt m e d s m y c k e n, trots d e t f a k t u m a t t h o n är ä g a r i n n a till e n af Europas finaste samlingar af ädelstenar.
M e n spetsar utgöra hennes förtjusning, både s v a r t a o c h h v i t a, o c h m e d s å d a n a låter h o n g a r n e r a alla s i n a f ö r n ä m s t a d r ä k t e r.
S t a r k a p a r f y m e r a n v ä n d e r h o n aldrig o c h ej heller n å g o t slags f ö r s k ö n i n g s m e d e l.
H e n n e s man, grefve de Casa Miranda, ser b r a u t o c h h a r ett f ä n g s l a n d e y t t r e.
H a n är v i d p a s s s e x t i o år, m e n ser f e m t o n år y n g r e ut.
H a n t i l l h ö r o c h är h u f v u d - m a n f ö r e n g a m m a l s p a n s k f a m i l j, är e n fullkomlig v ä r l d s m a n, talar franska flytande o c h för en briljant konversation.
H a n är stolt öfver sin b e r ö m d a o c h älskvärda hustru, m e n k ä n n e r s i g e m e l l a n å t m a n a d att p r o - t e s t e r a m o t h e n n e s m o t v i l j a f ö r att d e l t a g a i det större sällskapslifvet.
Han bekläder ett g a n s k a h ö g t ä m b e t e i S p a n i e n o c h m å s t e d ä r f ö r o f t a n o g v a r a h e m i f r å n.
I ett f ö r e g å - e n d e ä k t e n s k a p har h a n e n u n g d o t t e r, d o n n a R o s i t a, s o m är s i n v a c k r a s t y f m o r s stän- diga följeslagerska o c h förklarade älskling.
Trots årens g å n g har grefvinnan Miranda b e v a r a t sin forna, erkända skönhet.
Hen- n e s e n g å n g så s m ä r t a figur h a r u t v e c k l a t s till e n ståtlig, m e n i n g a l u n d a f ö r s t o r e m - bonpoint.
M e n hennes uttrycksfulla ansikte h a r e j f ö r l o r a t n å g o n t i n g af sina, fina d r a g eller s k i f t a n d e m i n s p e l.
Blå ögon, vackert b l o n d t hår, e n m j ö l k h v i t h y m e d r o s o r p å k i n d e r n a — ä k t a, ej ett g r a n d s m i n k eller p u d e r!
— så- ser K r i s t i n a N i l s s o n ä n n u ut.
H e n n e s s ä t t att v a r a är s å s o m f o r d o m yt- t e r s t v i n n a n d e i all s i n e n k l a r ä t t f r a m h e t.
H o n konverserar beundran svärdt, i synner- h e t i k o n s t n ä r l i g a o c h litterära ä m n e n.
Na- t u r l i g t v i s i n t r e s s e r a r h o n s i g i h ö g g r a d för u n g a s å n g a r e o c h s å n g e r s k o r.
A l l t i d är h o n r e d o att b i s t å d e m m e d r å d o c h d å d.
K r i s t i n a N i l s s o n - M i r a n d a, d e n g i f t a pri- m a d o n n a n, f ö r n u ett så t i l l b a k a d r a g e t lif, att e n d a s t h e n n e s i n t i m a s t e v ä n n e r v e t a, h v i l k e n h j ä r t e v a r m o c h g o d k v i n n a h o n är, d e n f o r n a af g u d e n, s å n g e n s d r o t t n i n g, h v i l - k e n ej v i l l e s t a n n a i sitt r i k e, till d e s s t i d e n s t ö t t e h e n n e från t r o n e n, u t a n s o m e n v a c - k e r d a g n e d l a d e k r o n a o c h spira o c h från s c e n e n d r o g s i g t i l l b a k a till p r i v a t l i f v e t, f ö r hvilket hon ända sedan den dagen utgjort en p r y d n a d o c h ett f ö r e d ö m e.
m Att narras.
| a m m a, d ä r k o m j u i n g e n liten f å g e l ur d e n d ä r m a s k i n e n, » så y t t r a d e sig m e d ö m k l i g m i n o c h i e n ä n n u ö m k - l i g a r e, j a r e n t a f i f ö r e b r å e n d e t o n m i n lille g o s s e, d å v i för flere år s e d a n t r ä d d e u r fotografens hus, där h a n nyss porträtterats.
På vanligt fotograf-maner hade den vänlige m a n n e n l o f v a t m i n lille p y s, att o f v a n n ä m n d a f e n o m e n s k u l l e inträffa, ifall h a n h ö l l e s i g m y c k e t, m y c k e t stilla o c h o a f v ä n d t b l i c k a d e på kameran.
G o s s e n rörde sig icke, m e n n å g o n fågel f r a m k o m naturligtvis e j, och n u gick m i n • besvikne älskling o c h funderade på detta p r o b l e m.
H v a d skulle j a g väl säga honom?
» F o t o g r a f e n v i l l e h a d i g att s t å stilla, » svarade j a g b r y d d o c h u n d v i k a n d e.
» Ja, m e n bruka då stora människor n a r r a s?
» så lät h a n s l o g i s k a g e n m ä l e.
H v a d annat k u n d e j a g svara h o n o m än: » O m de det g ö r a, så är d e t m y c k e t o r ä t t.
» G e n o m d e n n a lilla e p i s o d f r a m s t o d p l ö t s - l i g t f ö r m i g i b j ä r t d a g e r ett m y c k e t v a n - ligt tillvägagående, s o m v u x n a människor göra, sig s k y l d i g a till g e n t e m o t b a r n.
Jag vill uti tala o m barnsköterskor o c h annat o b i l d a d t f o l k, af h v i l k a m a n k n a p p t k a n v ä n t a n å g o t a n n a t; f ö r d e m l i g g e r d e t så, n ä r a till h a n d s att, f ö r att skaffa s i g litet lugn och tysta en ostyrig barnunge, hota m e d b u s e n, v a r g e n o c h a n d r a m e r eller m i n d r e v i d u n d e r l i g a varelser.
D o c k h a r jag- l a g t m ä r k e till, att o m m a n v i d e n n y s k ö - terskas inträde i t j ä n s t p å ett v ä n l i g t, m e n a l l v a r l i g t sätt f ö r e h å l l e r d e t o r ä t t a i sådana t o m m a o c h osanna hotelser o c h ber h e n n e akta sig f ö r d e m, detta för d e t m e s t a ej f ö r b l i r u t a n v e r k a n.
S o m sagdt, j a g t ä n k e r n u ej p å s. k. o b i l d a d t f o l k, u t a n företrädesvis på mera bildade människor, h v i l k a, m ä r k v ä r d i g t n o g, i d e t t a s t y c k e ofta äro oförsvarligt tanklösa, o c h för hvilkas o s a n n a y t t r a n d e n d e t är m y c k e t s v å r a r e att v ä r j a sig, då, d e f ö r d e t m e s t a i c k e k u n n a förutses.
» K o m, m i n lilla flicka, så skall j a g d r a g a e n s l a n t ur n ä s a n p å d i g.
S e, här h a r d u den! » J a g känner en herre, s o m ofta roar sig m e d d e n n a t a s k s p e l a r k o n s t, s o m i m å n g a s ö g o n k a n förefalla m y c k e t oskyldig, m e n i s j ä l f v a v e r k e t är ä g n a d att f ö r v i r r a b e g r e p p e n i en liten barnahjärna.
V ä r s t är d e t natur- l i g t v i s, när f ö r ä l d r a r n e s j ä l f v a i c k e äro s a m - vetsgranna i detta afseende.
Huru många l ö g n e r m å s t e i c k e t. e x.
e n tandläkares o p e r a t i o n s r u m v a r a v i t t n e till!
» S i t t stilla, m i n ä l s k l i n g, d e t k o m m e r i c k e alls att g ö r a o n d t, » så h e t e r d e t t. e x.
, m e n i n ä s t a ö g o n b l i c k l j u d e r ett s m ä r t a n s skri o c h bar- n e t k o m m e r k a n s k e a l d r i g m e r att lita fullt o c h f a s t p å sin m o r s eller fars f ö r s ä k r i n g a r.
Eller d e n ängsliga m a m m a n y t t r a r: » G a p a b a r a, d o k t o r n t a r i n t e u t t a n d e n, h a n vill endast titta p å d e n.
» I n ä s t a s t u n d sitter t a n d e n p å t a n d l ä k a r e n s t å n g, m e n clen lille p a t i e n t e n s t r o p å s t o r a m ä n n i s k o r s sann- f ä r d i g h e t har fått s i g e n o h j ä l p l i g k n ä c k.
B e h ö f v e r j a g t a l a o m d e o u p p f y l l d a löf- t e n a, h v i l k a s a n t a l är l e g i o?
Jag g l ö m m e r aldrig, hvilken fördärflig inverkan d e t h a d e p å m i n f ö r u t o m t a l a d e lille g o s s e, d å k u s k e n e n g å n g l o f v a d e, att h a n s k u l l e få f ö l j a m e d, n ä r v i h ä m t a d e s h e m ifrån k y r k a n, m e n d e t o a k t a d t k ö r d e ifrån h o n o m.
Ännu l ä n g e efteråt k o m h a n i e n f e b e r a k t i g spän- n i n g hvar g å n g hästarne sattes för o c h han fått l ö f t e att få f ö l j a m e d o s s.
Där stod 243 han länge i förväg på gården, iklädd kappa o c h h a t t, o c h f ö r l o r a d e e j v a g n e n ett ö g o n - b l i c k ur sikte.
» A r det verkligen, verkligen s a n t, att j a g får f ö l j a m e d?
» » J a visst, m i n ä l s k l i n g, d e t har j a g l o f v a t d i g, o c h d u v e t j u, att j a g b r u k a r h å l l a m i n a l ö f t e n.
» » J a, m e n e n g å n g h a d e Nils o c k s å l o f v a t att t a m i g m e d, o c h ä n d å k ö r d e h a n ifrån mig. » M i s s t r o e n d e t s o n d a frö h a d e fallit i m i n g o s s e s själ, o c h d e t b e h ö f d e s l å n g t i d o c h en m y c k e t k o n s e k v e n t b e h a n d l i n g för att u t r o t a d e t s a m m a.
N å g o n g å n g blir m a n n a t u r l i g t v i s a f o m - ständigheterna t v i n g a d att b e r e d a b a r n e n en m i s s r ä k n i n g, m e n d å får m a n f ö r s ö k a l a g a så, att i n g e n b i t t e r h e t s t a n n a r k v a r.
M a n h a r t. e x.
l o f v a t d e m e n u t f ä r d — helst bör d o c k sådant ske villkorligt — m e n e n f ö r ä n d r i n g i v ä d e r l e k e n eller n å g o t a n n a t hinder k o m m e r emellan.
I så fall h a r j a g b r u k a t s ä g a: » J a g k a n i c k e h j ä l p a, att ut- f ä r d e n e j k a n b l i af, m e n d å j a g n u l o f v a t er n å g o n t i n g r o l i g t, vill j a g istället g i f v a er n å g o t g o d t att l e k a k a l a s m e d; u t f ä r d e n får b l i e n a n n a n g å n g.
» F ö l j d e n blir, att i n g e n k ä n n e r s i g f ö r o r ä t t a d, o c h j a g slipjjer se s u r a m i n e r o c h b e s v i k n a a n s i k t e n.
M e d r i s k e n att s y n a s v ä l r i g o r i s t i s k, vill j a g till slut f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å e n sak, s o m alltid f ö r e k o m m i t m i g s o m ett ofog.
D e t är d e n i d e flesta l ä n d e r här- s k a n d e s e d e n att f ö r b a r n e n f ö r k l a r a e n l i t e n b r o r s eller s y s t e r s ö f v e r r a s k a n d e an- k o m s t g e n o m storkens hemlighetsfulla be- medling.
Ä r denna uppenbara osanning, s o m ä n d å d e flesta b a r n m y c k e t s n a r t k o m m a u n d e r f u n d m e d, v e r k l i g e n så n ö d v ä n d i g?
F i n n s d ä r e j n å g o t b ä t t r e s ä t t att tillfreds- ställa d e n b a r n s l i g a n y f i k e n h e t e n, u t a n a t t d o c k y p p a det rätta s a m m a n h a n g e t?
På mina barns förvånade frågor: » Hur har lilla b r o r (eller lilla s y s t e r) k o m m i t h i t?
» har j a g brukat svara: » E n ängel har k o m - m i t m e d h o n o m (eller h e n n e).
» D e n n a för ett b a r n s l i g t s i n n e m y c k e t p l a u s i b l a för- k l a r i n g h a r j a g alltid f u n n i t t i l l f y l l e s g ö r a n d e, och i min m u n innebär den ingen osanning, t y j a g t r o r v e r k l i g e n, att e n ä n g e l m e d - följer h v a r j e b a r n, s o m k o m m e r till v ä r l d e n.
K o m m e r så d e n t i d, d å ett b a r n b e h ö f v e r en närmare förklaring, må detta då ske g e n o m m o d e r n p å ett ö p p e t o c h v ä r d i g t s ä t t o c h i c k e g e n o m t j ä n s t e p i g o r eller skol- kamrater.
Dock, detta endast i förbigående.
Syftet m e d m i n lilla f r a m s t ä l l n i n g har e n d a s t v a r i t att f r a m h å l l a, h u r u o f t a m a n g e n o m t a n k - löshet rubbar den barnsliga tillförsikten o c h sanningskärleken, dessa klenoder, hvilka, en g å n g f ö r l o r a d e, ä r o så o f a n t l i g t s v å r a, n ä s t a n o m ö j l i g a att å t e r v i n n a.
T y c k e r k a n s k e n å g o n, att j a g är för s t r ä n g?
J a g tror, att m a n p å d e t t a o m r å d e ej kan vara för samvetsgrann.
Barnet bildar j u sitt e g e t h a n d l i n g s s ä t t efter d e v u x n a s f ö r e d ö m e, o c h h u r u k a n d e t l ä r a s i g att ä l s k a s a n n i n g e n, n ä r d e t m ä r k e r, att m ä n n i - s k o r, s o m d e t b o r d e se u p p till, p å ett så lättvindigt sätt h a n d s k a s m e d d e n n a ädla pärla.
O c h d o c k finns i n g e n t i n g, s o m så undergräfver en människas karaktär och be- röfvar h e n n e såväl G u d s v ä l b e h a g s o m m ä n n i s k o r n a s tillit, s o m j u s t o s a n n f ä r d i g - heten.
Incognila.
IDUN Från likbränningsicléns nitiske m å l s m a n i v å r t l a n d, i n g e n i ö r P. Lindell, h a v i e m o t - tagit f ö l j a n d e skrifvelse dess införande i I d u n: med begäran om Kvinnan oeh likbränningen.
Under ofvanstående rubrik har i Idun före- kommit en m e d » Ilse Franke » signerad artikel, som på ett varmt o c h känsligt sätt förordar det nya grafskicket, m e n också beklagar, att det vun- nit så liten anklang hos vårt lands kvinnor, ja att de i allmänhet äro m o t detsamma fientligt stämda.
Någon förvåning uttalas älven öfver, att styrelsen för Svenska Likbränningsföreningen synes arbeta mindre än hvad den borde för att göra sina behjävtansvärda syften kända bland den större allmänheten — att den » bråkade » för litet för att bana väg för den nya idén.
Uppsatsen slutar m e d uttalandet af den önskan, att fiere in- sändare måtte yttra sig i den viktiga frågan; men då denna önskan ej blifvit tillmötesgången af liere än en » Mormor », anser jag mig böra begära plats för ett kortare svaromål.
" Det är sant, att kvinnliga anförvanter mången gång förhindrat verkställigheten af en afliden per- sons förordnande o m, att hans lik skall brännas, och att man ofta hör företrädesvis obildade kvin- nor uttala sin ovilja m o t likbränningen; men då inan känner den makt, med hvilken gamla pläg- seder bibehålla sig, o c h då nian gjort sig förtro- gen m e d de oklara, hälft vidskepliga känsloström- nihgar, s o m mängden erfar vid en dödsbädd, så måste nian förvåna sig öfver, att våra damer ej uppträdt mera fientligt än hvad de gjort m o t en känslolifvet så nära berörande nyhet som en ge- nomgripande ändring af själfva grafskicket.
Med den kännedom jag har o m likbrännings- frågans ställning i så väl vårt som andra land, kan jag intyga, att här mera än annorstädes kvin- nan tagit en verksam del i denna reformrörelse, och att hon i allmänhet omfattar den m e d var- mare sympatier än männen.
Dessa senare visa endast undantagsvis något större intresse för sa- ken och blifva ofta likgiltiga för hela frågan, då de märka, att svårigheterna äro vida större, än hvad de förmodat.
Jag hav bevittnat verkligt rö- vande drag af uppoffringar, som fattiga kvinnor underkastat sig för att förvissa sig o m, att de skola efter döden blifva brända, och af den be- stämdhet, med hvilken kvinnor ur alla samhälls- klasser i detta fall göra sin vilja gällande, kan man med säkerhet sluta, att likbränningsfrågan i vårt land icke kan falla och att dess förnämsta stöd blir våra kvinnor.
i Då man betänker, att föreningsväsendet ännu är för kvinnan mera främmande och att de i all- mänhet hafva föga lust eller förmåga att till så- dant lämna penningebidrag, må det anses vittna om det svagare könets intresse för den ifråga varande reformrörelsen, att icke färre än 695 kvinnor i denna stund finnas inskrifna såsom med- lemmar af Svenska Likbränningsföreningen o c h att 19 st. till densamma i förskott inbetalt sin brännihgsafgift.
Utaf de 375 personer, som hit- tills blifvit brända g e n o m den nämnda föreningens försorg, hafva 112 varit kvinnor, det öfvervägande flertalet i en ålder af 44 till 86 år.
Hvad den försiktighet beträffar, m e d hvilken denna reformrörelse ända ifrån början blifvit i vårt land ledd, så medgifves gärna, att den för flertalet måste synas vara alldeles för stor, men detta har ej hindrat en » tidning på kristlig grund » att beklaga sig öfver den » hänsynslösa agitation », med hvilken densamma bedvifves, ocli en annan tidning, en bulevardavisa, att utbrista: » Man kan sannerligen inte begripa, hvavföv den m e d stats- medel salierade redaktören af den alla våra andra näringar ilsket hatande frihandelstidningen Nor- den, hr ingenjören Per Lindell, bråkar så fasligt med sin blifvande kristliga begrafning eller hed- niska förbränning o c h m e d det skäligen intresse- lösa ämnet besvärar erkebiskop o c h konsistorier m. m., bara för att få sin lilla, lilla stofthydda onyttigt förvarad i en urna. » O. s. v. Men obskurantismen och dumheten äro ej våra farligaste fiender.
För oss är det ej nog att.
kunna klart och tydligt visa reformens berättigan- de, att kunna fullständigt vederlägga hvarje an- märkning, s o m göfes.
Man måste därjämte sorg- fälligt undvika hvarje missgrepp, s o m kan gifva de talrika o c h ingalunda ofarliga fienderna anled- ning att börja en strid, som i denna partisplitt- ringens tid alltför lätt kan sluta med att likbvän- ningsreformen neddrages till att blifva en simpel partifråga och såsom sådan motbjudande för de linkänsliga, de verkligt bildade, hvilka varit o c h böra ' förblifva likbränningsreformens egentliga stöd.
Men det fordras tålamod för ett sådant 1898 » Nej, herr riddare, » sade hon skämtande, » profva under årtionden fortgående planmässigt avbete ert snille, o m ni vill slippa ur trollets garn. » med få synliga resultat, och detta tålamod finnes Med en för gamla egendomlig tvär k n y c k ej hos alla.
Per Lindel !.
stannade nu trillai) framför prästgårdstrappan, där hela familjen stod samlad.
Prosten och pro- stinnan främst, så gamla guvernanten Och små- flickorna samt längst bort komministern oeh Ture ' ende sonen.
Inne i den låga, envisade salen, med sina väl- diga syrenknippor på pianot och sina hvita linne- mattor i bukter öfver golfvet, stod aftonmåltiden dukad.
Stackars Harald kunde vara hungrig, tyckte Skiss för Idun af prostinnan, hvavföv maten serverades, så snart de första hälsningaina utbytts.
Samtalet blef Hlisabeth Kuylenstierna.
lifligt, man talade o m Haralds resa, om samma bekanta o c h om forna dagar.
rastgårdens gammalmodiga trilla m e d den lata Efter måltidens slut gingo de alla ut på ve- bruna Palle för hade väntat minst en kvart va)) dan.
vid stationen, innan tåget ändtligen k o m.
Det var en härlig juniafton m e d doftfylld, ljum » Tag tömmarna, Lars, jag går ut på perrongen luft och denna mystiska halfdagev, s o m är så och möter honom, » ropade Edith Willnow, fröken rik på stämningar och tankar.
från prästgården, o c h stod några ögonblick senare » Har du inte lust att gå nedåt sjön ett slag, utanför stationshuset, ifrigt blickande i n.
i de Edith, » frågade Harald plötsligt o c h reste sig.
långsamt framglidande vagnarna.
» Jo, gärna! » Plötsligt viftade hon med sitt ljusa parasoll, » Snälla Edith, dröj inte så länge, du ha) ' lof- och hennes friska, unga ansikte rodnade upp vat att fläta oss hårdt i kväll, » hviskade Tyra af lycka.
och Elsa bedjande.
» Goddag Harald, hjärtligt, hjärtligt välkom- » Edith, » sade prostinnan, » du glömmer väl men, /; utropade h o n och sprang fram till kupé- inte att se ef tei-, o m degen vill jäsa, när du kom- dörren.
» Får jag lyfta ned kappsäcken, det orkar mer tillbaka? » jag bestämdt.
Du har böcker m e d dig, du, det » Bli inte länge ute, » förmanade prosten.
känner jag, den är så tung, » tillade b o n skrattande.
» Nej, nej, nej, nej, luften är fuktig, » ekade Docenten Harald T h ö m e r hoppade nu ned af komministern.
— fotsteget.
Tåget frustade vidare, o c h de båda » ÅndUigen, * utbrast Harald vettigt, då de gingo unga jämte några bondgubbar och ett par barn nedåt trädgårdsgången, » jag trodde du aldrig stodo kvar i solgasset.
skulle slippa ifrån.
Nu se) ' du själf, hurudan t » Så, nu kunna vi hälsa viktigt, » sade Edith det är. » och lade sin hand på hans arm, » än en gång » Låt oss icke tala mera om det nu.
Det är välkommen, vännen nun. » alldeles för härligt i afton för att uppstämma » Tack, kära, lilla Edith, » han lade ett ögonblick några dissonanser, » svarade hon undvikande.
D e armen o m hennes lif, men det skedde blott helt satte sig på en bänk under en lummig hängbjörk flyktigt, och det tycktes nästan som en plikt- och sågo utåt den tysta, lugna vattenytan.
Båda uppfyllelse.
letade de efter något att säga, mdn det var s o n H o n låtsade emellertid ingenting o m.
Han om de saknat föreningspunkten, som lifvet fört såg trött och öfveransträngd ut och behöfde h vila, dem i olika strömfåror långt från hvarandra.
sedan finge de talas vid.
Dä och då lade han armen o m h e n a e s lif » Så, lefver än och gamla trillar) också, » tryckte hennes hand, s o m ett slsgs surrogat för sade han, då de satte sig upp.
» Tänk, hvad all- dèn lyckostämning ha)) borde känna.
ting tyckes stå stilla så här på landet; det är Tårarna trängde sig heta upp i hennes fyra Ar sedan jag var här, o c h ingenting är för m e n hon tvang d e m modigt tillbaka, så svag ville ändradt.
Att du inte förgås i enformigheten, ho)) icke vara. '
nun stackars lilla Edith. » » Kanske det är bäst jag går u p p nu, » sade » .lag märker inte.
att här är så enformigt, » h o n slutligen.
» Som du vet är det midsommar- sade hon enkelt, » hvarje dag hai- fullt u p p m e d i morgon, och då är det alltid litet att bestyr, o c h för har jag ju varit ute och rusta med.
Godnatt Harald, sof g o d t!
» andats en gång, då för två år sedan, Han såg hennes ljusa klädning försvinna mel du minns, innan du reste utrikes. » lan buskarna och försjönk åter i tanka) '.
Ha)) » Ja, de fjorton dagarna fick jag rå om min hade kommit hit mera af plikt än böjelse denna fästmö utan kontroll.
Det är inte min mening gång, det var sant, men nu k o m det likväl en att såra dig, Edith, men här i ditt h e m måste känsla af tillfredsställelse öfver h o n o m.
H a r v a r jag dela dig med tusen andra intressen.
Du är så fridfullt, så lugnt o c h tyst.
Inga enerverande till för alla de andra minst lika mycket s o m för diskussionev, ingen bullrande musik elle) ' tanke- mig. » tomt societetslif, och så, det bästa af allt: Edith » Nej, käraste Harald, men alla de andra be- hade bestämdt vuxit i tankekraft och intelligens, höfva mig året o m, du däremot — hav sällan tid.
men hon hade ej den charme han njöt af, icke Du läser, du tänker, och du säger ju alltid, att detta, som lockar och fängslar, hon var alltid det är sådant, som jag inte förstäv.
Du vill ha enkel och naturlig, en vild b l o m m a utan höga mig, o m jag skall kalla det så, vmder rasterna, farge) ' o c h berusande doft.
och då kan det ju hända, att jag inte alltid kan Ku hwde han gifta sig, om de lefde sparsamt, passa på.
Ärligt sagdt, Harald, de här sista aren om de hade n o g af h varandra och några anspråks- ha gjort mig flammande för dig.
Dina href — lösa nöjen, och om hon kunde dela hans intres- o m du vissto, hvad jag längtat efter dem — ha sen, men det hade han aldrig tänkt sig möjlig- alltid varit skrifna till den lilla leksystern, som beten af, att Edith skulle kunna.
Sådant lärde ibland behöfde slå upp konversationslexikon för man sig icke i prästgårdar på landet!
att få de lärda Tittrycken tydda, men som fåfängt Långsamt gick han upp på sitt rum, såg sig stirrade mellan de prydliga raderna efter något omkring på de välkända föremålen o c h tyckte, förtroligt ord eller lust att få det eller det deladt att allting krympt ihop.
med någon, du höll af. » Palle Vid hemmets dörr.
gemen- I eller Palle ögon, 1 resten storstadsluft » Jag tror dn hav blifvit en viktig liten moral ' pvedikant, Edith, hade jag vetat det, s å.
.
.
» » Fortsätt inte, » af b röt bon smekande, » du tänkte säga något mycket styggt.
— Nu ha vi kommit till trollets grind.
Minns du, när vi lekte, att jag var trollet o c h du en ståtlig riddersman, som k o m ridande i fullt traf — på pappas, käpp 1 Så k o m du innanför trollets grind, o c h den ' föll igen just s o m nu.
Dn var i trollets rike och kunde inte slippa ut, om du ej fann ordet, s o m skulle lösa trolldomen o c h göra det stackars trol- let till en fager tärna igen.
Minns du, att vi fåfängt funderade öfver ett ord, trollet visste inte något själf!
Och så koin du att stanna därinne, tills du växte ifrån leken o c h blef stor. » » Nå, har du funderat på det mystiska ordet sedan, » frågade han road.
» Ja, » sade hon allvarligt, » nu vet jag det, tror jag. » &gt;Lât höra? » afton » Godmorgon Edith, hvad du ser varm ut? » Harald k o m ned i salen, just då frukostklöckan ringde för oåterkalleligen sista gången.
» G o d m o r g o n Harald; jag har varit tidigt uppe för att hinna afsluta de flesta bestyren, innan du k o m ned.
Efter frukosten skall jag gå till fattig- gården, hår du lust att gå m e d?
» » Ja, men inte in.
Där måtte vara rysligt. » » h ja, nog kunde de stackars gamla ha bättre, » svarade hon stilla, men det flög en skugga af ogillande öfver hennes ansikte.
Huv kunde han väva så kall o c h likgiltig?
Edith gick in i fattiggården, o c h Harald slog sig ned utanför på bänken och väntade.
Ha)) hade emellertid icke suttit länge, förrän en gam- mal gubbe kom framlinkande till h o n o m och be- traktade honom intresseradt från alla sidor.
IDUN 1895 » Jo men, så är det inte, » utbrast lian slutligen helt förtjust, » jo visst är det Harald — herr Ha- rald, menar jag!
Goddags goddag! » H a n räckte hjärtligt fram sin gamla, skrumpna hand.
Harald letade i sitt minne o c h fann verkligen gubbens namn.
» Goddag, Anders, det var länge sedan vi sågo h varandra. » » Ja, var det så.
Vi ha inte ha ' t samma väg te gå här i lif vet. » » Nej, vi ha inte det.
Jag har varit långt ut i världen, jag. » » Ja, ja, det är väl te nå ' n nytta de å ', fastän inte jag förstår ' et.
Di bli bara morska, tycker ja ', o c h vill inte si, att jorden är grön å himmeln blå här h o s oss med. » Harald log, det fanns nog filosofi i det där.
» Nå; hur gick det m e d Matts o c h Stina, iingo de någonsin hvarandra, » frågade han efter en kort paus.
» Har inte han hört o m den pascbaseu, » fråga- de Anders storögd.
» Det var en kärlekshistoria, som borde stå o m i romaneböckerna, men där ska ' det väl bara vara skräp, förstår jag.
Först k o m Stina in på fatti ' gårln, och året efter k o m Matts.
Di orka inte arbeta längre nå ' n åf d o m.
Han var sexti år och hon femti, m e n hållit af hvarandra hade de gjort, se ' n di var bara barna.
Xu blef hon så sjuk o c h eländig, å han med för resten, m e n så fick han höra, att h o n jämrade sej, för halmen, hon låg på, var så sliten.
Då pillade lian sej upp ur sängen o c h linkade ut i socknen för att tigga ihop litet lickrare halm åt sin Stina.
Go ' a människor gaf h o n o m, hvad han begärde, å så knogade han hem ett stort fång.
Stina fick ombäddadt, m e n Matts behöfde ingen bädda åt mer.
Han dog på natten under svåra plågor.
Doktorn sa " se ' n, att det var öfveran- strängning.
Ingen hade hjärta att tala o m för Stina, att han så godt s o m dött för hennes skull, men när kräket fick höra, att han inte fanns te ' längre, slockna ' hon s o m ett ljus, hon också. » Harald kände sig underligt gripen af den enkla berättelsen om tvänne fattighjons kärlekssaga; det talades o m, att bildningen förfinade känslorna, men var det ej i så fall hjärtats bildning?
— » Så, nu är jag färdig, Harald; tycker du, jag- dröjt länge, » ropade Edith.
» Nej, Anders har hållit mig sällskap. » Han nickade åt den gamle oeh följde sin fästmö.
» Hvad du är tyst och tankfull, käraste Harald. » sade hon vänligt, » Låt oss sätta oss här i skug- gan och tala vid hvarandra en stund.
Det är inte värd t att dröja längre. » De togo plats på en stor sten.
Edith var myc- ket blek, men lugn.
» Vill du slippa ifrån trollet, » frågade hon vekt, » Jag är rädd, att du längtar till något annat.
Du skall få veta den lösen jag tänkte mig skulle föra oss bfida ut till gemensam sträfvan i den rika, stora världen.
Blott ett litet ord skulle det vara: kärlek.
En sådan där kärlek, som tager Och gif- ver allt, ej portionerar ut i vissa kvantiteter efter en tillfällig stämning.
Jag hade tänkt mig, att vi skulle bytt tankar och åsikter, haft allt gemen- samt.
Du skulle lärt mig, jag dig, ty det finnes saker, där lärdomen famlar blindt, men känslan hittar säkert.
Jag skulle blifvit din kamrat, din vän och förtrogna, icke endast värdinnan i ditt hem. » Han såg på henne.
Menade hon, att det skulle vara slut emellan d e m?
Trodde hon icke längre på h o n o m?
Han tyckte, att han gått en lång vägsifäcka förgafves, gått och gått ifrån lyckan vid sin egen tröskel för att söka den hos främ- lingar.
Hos Edith hade han aldrig sökt andligt för- stående, det hade han icke ens tänkt på.
Vanan att se henne gå där, tillbakadragen o c h blygsam, hade förblindat hans o m d ö m e.
Han drog henne intill sig o c h kysste henne varmare än på länge.
» Förlåt mig, Edith, » sade han, » och följ din riddare ut i världen.
Jag har älskat mitt lilla troll, men jag visste icke, brydde m i g ej om att veta, det du ägde skatter, dem ingen anade.
Hvarför gaf du dig ej tillkänna f ö r r?
» » Jag väntade, att du skulle komma, att du skulle längta efter gemensamma intressen, m e n du drog dig bort i stället. » » Edith, » hviskade han ångerfullt, » nu är jag här igen! » » Och nu öppna vi trollgrinden och gå ut i vida, vida världen, » svarade hon med strålande ögon.
Drottningens 245 si • * sommarresidens.
CO gO o o C CD ö bo U " k o l a vi fara o c h b e s e H o k V » s a d e e n af m i n a v ä n n e r ett p a r d a g a r f ö r e d r o t t n i n g e n s a n k o m s t dit.
Sagdt och gjordt.
V i s t a r t a d e från S t o c k h o l m o n s d a g s a f t o n o c h a n l ä n d e p å f ö l j a n d e m o r g o n kl. 8.-21 till H o k s n y a n l a g d a station å H a l m s t a d — N ä s s j ö - banan.
S t a t i o n e n, s o m ett p a r d a g a r f ö r u t flyttats till s i n n u v a r a n d e p l a t s från e n a n n a n l ä n g r e b o r t b e l ä g e n, l i g g e r i e n ut- huggning i skogen, ensam och öde, som stationsinspektoren m e d en d j u p s u c k sade oss.
N å g o n annan människoboning syntes ej h e l l e r till i n ä r h e t e n, e n d a s t s k o g r u n d t o m, o c h några telegrafstolpar s o m förtäljde, att c i v i l i s a t i o n e n ej v a r så fjärran.
V i d tågets a n k o m s t v a r d o c k åtskilligt f o l k f ö r s a m l a d t — d e flesta f ö r att h ä m t a bref o c h tidningar.
D e betraktade oss m e d en viss v ö r d s a m nyfikenhet.
En ung kvinna, klädd i halfhandskar och duk på hufvudet, kastade en lång mönstrande blick på min ljusa kappa o c h n ä r m a d e sig frågande: » hör h e r r s k a p e t till h o f v e t, så k a n s k e j a g k a n få lof att b ä r a s a k e r n a.
» D e t v a r p å k o s t a n d e att afstå från ä r a n att a n s e s s o m h.
m: t s h o f d a m e r, m e n san- ningen likmätigt måste vi dock svara nej.
V ä g e n u p p till h e r r g å r d e n v a r l ä t t att finna.
D e n gick g e n o m oafbruten skog unge- fär e n f j ä r d i n g s v ä g.
Ö f v e r a l l t s y n t e s för- b e r e d e l s e r till d r o t t n i n g e n s f ö r e s t å e n d e an- komst.
N e r e v i d s t a t i o n e n d e n n y a ått- kantiga paviljongen, s o m skulle blifva kung- lig v ä n t s a l, m e d flaggstänger och blågula draperier.
L ä n g r e u p p var en m ä n g d folk s y s s e l s a t t att j ä m n a v ä g e n o c h s p r i d a u t grus.
Hof intendenten Nyströms ekipage h a d e just s v ä n g t förbi.
Männeu stodo m e d b l o t t a d e h u f v u d e n o c h s å g o efter v a g n e n.
E n g a m m a l g u b b e v ä n d e sig o m o c h såg oss k o m m a.
Tydligen begick han samma misstag s o m kvinnan nyss, ty ögonen lyste af u n d r a n — j a g t ö r s v ä l s ä g a beundran — och m ö s s a n hölls vördnadsfullt i handen.
D e t v a r m ä r k b a r t ö f v e r a l l t, att d r o t t n i n g e n s a n k o m s t g l a d d e folket.
M a n varsnade det vid hvarje samtal m e d s m å o c h stora.
» S l o t t e t i ö d e m a r k e n » h a r n å g o n fantasi- rik s k r i b e n t k a l l a t d e t h v i t a h u s, s o m s n a r t s k y m t a d e fram för våra blickar.
Ja, s l o t t k l i n g a r n u så v a c k e r t — m e n v i s v e n s k a r ä r o ej a l l d e l e s l i k a l ä t t v i n d i g a, s o m t. e x.
f r a n s m ä n n e n, i att b e n ä m n a h v a r j e l a n d t l i g b o s t a d för slott.
V i vilja gärna ha torn o c h s p i r o r o c h så d ä r b o r t å t ett h u n d r a t a l r u m i ett slott.
Detta hvita hus, hållande 100 fot i längd och 65 fot i bredd, utan någon s o m helst yttre arkitektonisk pryd- n a d, d e t v a r t i l l t a l a n d e o c h s a k n a d e ej e n v i s s å l d r i g g r a n d e s s a, g e n o m sitt h ö g a b r u t n a t a k o c h sitt p r ä k t i g a l ä g e m e d d e n m ö r k a s k o g e n s o m b a k g r u n d o c h s j ö n v i d sin f o t, m e n — ett slott v a r d e t i c k e!
Kallar m a n H o k en s t o r ståtlig h e r r g å r d, k o m m e r m a n sanningen närmast.
E g e n d o m e n ä g e s f ö r n ä r v a r a n d e af g r o s s - handlare Petré i O s k a r s h a m n o c h änkefru E k v a l l, h v i l k e n s e n a r e tillika m e d d o t t e r b e b o r stället.
F ö r tillfället h a f v a d o c k d e b å d a d a m e r n a i n f l y t t a t i ett litet t ä c k t b e - l ä g e t h u s v i d ä n d a n af allén, h v i l k e t f ö r u t v a r i t s t a t k a r l s b o s t a d, m e n s o m n u m e d till- h j ä l p af s n i c k a r e, m å l a r e o c h t a p e t s e r a r e f ö r v a n d l a t s till e n f ö r t j u s a n d e s o m m a r b o s t a d.
Å den m e d tältduk öfverspända verandan d ä r u t a n f ö r b j ö d o s v i g ä s t v ä n l i g t p å kaffe och hörde m e d beundran, hvilket otroligt b e s v ä r fru E. haft f ö r att u t r y m m a h e l a sitt h u s o c h f ö r v a n d l a d e t till e n v ä r d i g konungaboning.
A t t allt d e t t a g e n o m f ö r t s med den älskvärdaste glädtighet, förtjänar särskildt anmärkas.
M e n n u v a r allt så p y n t a d t o c h fint, o c h d e s t å t l i g a g e m a k e n v ä n t a d e b l o t t p å sin h ä r s k a r i n n a.
Hok ligger på en u d d e v i d den skogom- k r a n s a d e H o k s j ö n s s ö d r a s t r a n d o c h är p ä t r e s i d o r o m g i f v e t af v a t t e n.
Själfva allén går fram längs en jordbank, hvilken i söder begränsar Hoksjön.
P å t r e n n e s t ä l l e n af- b r y t e s b a n k e n af b r o a r, u n d e r h v i l k a H o k å n söker sin v ä g ut i sjön.
Då vattenståndet är h ö g t, t r ä n g e r d e t s i g h ä r f r a m m e d bru- sande dån.
D å m a n från allén n ä r m a r s i g h e r r e s ä t e t, m ö t e s ö g a t af ett s t o r t h v i t t h u s af r e v e t e - r a d t t i m m e r m e d b r u t e t t a k af b e t y d a n d e höjd.
T v ä n n e l i k a l e d e s h v i t a flyglar l i g g a å ö m s e s i d o r af d e n m y c k e t s t o r a g å r d e n, h v a r s m i d t u p p t a g e s af e n v ä l h å l l e n g r ä s - Xilan, d ä r k r o c k e t s p e l s t u n d o m ö f v a s.
Fint sandade breda vägar löpa å ö m s e sidor o m d e n s a m m a framför husen.
B a k o m husen utbreder sig trädgården o c h går p å t v å sidor ä n d a n e d till s j ö n.
H u s e t s f r a m s i d a åt går- d e n till h a r b l o t t e n v å n i n g m e d 6 f ö n s t e r å fasaden.
Den väldiga taköfverbyggnaden ger d o c k ett i m p o n e r a n d e u t s e e n d e åt d e t hela.
A t sjösidan h ö j e r sig stenfoten och bildar en hel v å n i n g, där k ö k s d e p a r t e m e n t e t o c h r u m för betjäning äro belägna.
Huset är n ä s t a n l i k a b r e d t s o m l å n g t o c h h a r i c k e m i n d r e än f e m fönster å gaflarne.
Detta g ö r att alla r u m m e n, h v i l k a s a n t a l i öfre v å n i n g e n är 13 u t o m v e s t i b u l e n, b l i f v a mycket rymliga.
Väggskåp och garderober finnas i m ä n g d.
Skänkar o c h serveringsrum Möblering och D e k o r e r i n g Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Carl Johansons Största urval af gCifcz modeller uti olika stilarter.
Mattor och Gardiner m. m., m. m. Möblerings-Affär.
af v å n i n g a r verkställes s t i l r i k t i g t och M in elegant.
Drottninggatan 45. l och a fcr.
J=&gt; &lt; &amp; ti ¿3
246 äro b e u n d r a n s v ä r d t väl inrättade, liksom öfverhufvud taget hela ekonomiafdelningen kan kallas mönstergill.
D å m a n, från d e n m e d s l i n g e r v ä x t e r o c h löfverk o m g i f n a trappan, inträder i vesti- b u l e n, s t u d s a r m a n o v i l l k o r l i g e n t i l l b a k a af öfverraskning.
D e t t a e n t r é r u m m e d sina b e t y d a n d e d i m e n s i o n e r v o r e v ä r d i g t ett p a - lats.
Såsom det nu dekorerats, utgör det ett m e l l a n t i n g af s a l o n g o c h t r ä d g å r d s s a l.
.Blommor o c h b r e d b l a d i g a växter fylla rum- m e t, o c h d ä r e m e l l a n ä r o p l a c e r a d e s m å soffor, b o r d o c h b e k v ä m a hvilstolar.
I ena hörnet står ett s t o r t g a m m a l d a g s s k å p m e d åtskil- liga p r y d n a d e r på, o c h i b a k g r u n d e n löper e n b a l u s t r a d, h v i l k e n b e g r ä n s a r d e n n e d till köksvåningen gående trappan.
Från vestibulen k o m m e r m a n g e n o m en d ö r r till h ö g e r i n i d r o t t n i n g e n s s k r i f r u m, enkelt möbleradt m e d en korgstol framför s k r i f b o r d e t, e n b e k v ä m soffa, ett s k å p m e d inläggningar i ena hörnet, små bord och stolar.
Detta rum, liksom sängkammaren, är m a t t b e l a g d t.
I n n a n f ö r s k r i f r u m m e t lig- ger s ä n g k a m m a r e n, dekorerad i blått och m e d d e n s ä n g, s o m d r o t t n i n g e n alltid för m e d sig på sina resor.
Sängen omgifves af e n s k ä r m, h v i l k e n v ä l t o r d e b e h ö f v a s f ö r d a g e r n s skull, d å b å d a d e s s a r u m l i g g a åt söder o c h äro m y c k e t ljusa.
I n n a n f ö r säng- kammaren ligger toilettrummet.
Därifrån k o m m e r m a n i n i ett a n n a t litet r u m, hvil- k e t å e n a s i d a n h a r u t g å n g till k o r r i d o r e n o c h å a n d r a s i d a n e n d ö r r, s o m l e d e r u t till den glasveranda, hvilken uppförts utmed h u s e t s g a f v e l, o c h d ä r d r o t t n i n g e n tillbrin- g a r m å n g a af d a g e n s t i m m a r.
Verandan ligger högt, i j ä m n b r e d d m e d r u m m e n, o c h från d e n s a m m a g å r e n t r a p p a n e d till går- den — de uppvaktandes väg.
Invid det omnämnda passagerummet, men med utgång åt k o r r i d o r e n, l i g g a t v å r u m f ö r k a m m a r - f r u a r n a o c h ett t r e d j e för d e n s j u k s k ö t e r s k a frän S o f i a h e m m e t, s o m d r o t t n i n g e n alltid för m e d sig p å sina resor.
F r å n d e s s a r u m, s å v ä l s o m från vesti- bulen, k o m m e r m a n in i den väldiga mat- salen m e d sin m a k a l ö s a utsikt öfver sjön.
D e n håller 3 6 X 2 8 f o t, h a r tre s t o r a f ö n s t e r m e d kulörta gardiner o c h g a n s k a ljust tapet- serade väggar.
Ett väldigt matbord m e d m a t t a under upptager, s o m naturligt är, m i d t e n af r u m m e t.
Öfver matbordet hänger e n s t o r bronskrona,.
K r i n g v ä g g a r n e står e n tät r a d af s t o l a r i s v a r t trä.
P å b å d a kovt- v ä g g a r n o rottingsoffor o c h u t m e d ena lång- v ä g g e n l ö p e r ett s e r v e r i n g s b o r d v ä l r y m - m a n d e h u n d r a fat.
Ett par små b e k v ä m a gungstolar fullborda möbleringen.
Innanför m a t s a l e n l i g g e r ett s t o r t s k ä n k r u m m e d is- skåp o c h diverse bekvämligheter, hvars åsyn måste fylla hvarje h u s m o d e r s hjärta m e d förtjusning.
F r å n s k ä n k r u m m e t g å hiss och t a l r ö r n e d till k ö k e t.
— F r å n m a t s a l e n in- träder m a n g e n o m en m e d röda portierer o m g i f v e n d ö r r i s a l o n g e n, ett s t o r t h ö r n - rum m e d m å n g a fönster och dyrbara mattor betäckande golfvet.
Väggar och möbler hållna i rödt.
D e t t a är ett p r ä k t i g t r u m, f y l l d t m e d taflor o c h k o n s t s a k e r.
I ena h ö r n e t står e n s t a t y i k r o p p s s t o r l e k af A f r o - dite, s o m m e d sin rena h v i t b e t framträder väl e m o t den röda bakgrunden.
F r å n sa- l o n g e n k o m m e r m a n in i ett i l j u s g r ö n t hållet r u m, kalladt K a r l X V: s s ä n g k a m m a r e, e m e d a n k u n g K a r l här sofvit en natt.
Detta är ett y t t e r s t b e h a g l i g t r u m m e d s i n u t s i k t ö f v e r t r ä d g å r d e n o c h sin g e n o m m a r k i s e r d ä m p a d e d a g e r o c h s v a l a luft.
Den mörk- IDUN 1895 b r u n a m a h o g n i s ä n g e i i står p å e n e s t r a d o c h t a g e r s i g så v ä l u t e m o t d e fint l j u s g r ö n a tapeterna.
D e t t a r u m är a f s e d t f ö r k o n u n - g e n, d å h a n, s o m s a g d t är, n å g o n t i d u n d e r augusti skall gästa d r o t t n i n g e n på H o k.
Ä n n u ett g ä s t r u m l i g g e r h ä r b r e d v i d, h v i l k e t ä f v e n k o m m e r att u p p t a g a s af k o n u n g e n.
F r å n d e t s e n a r e r u m m e t l e d e r e n d ö r r in till m a t s a l e n.
Ytterst i raden o c h m e d fön- ster åt g å r d e n l i g g e r ä n n u ett r u m.
Detta är bestämdt för u p p v a k t a n d e hoffröken.
D ä r u t a n f ö r är t a m b u r e n, f u l l s t ä n d i g t m ö b l e - r a d s o m ett r u m m e d s t o r s p e g e l, soffa o c h e n treflig m a t t a p å g o l f v e t.
E n s k ä r m af- d e l a r r u m m e t o c h b a k o m d e n s a m m a sitter alltid e n l a k e j p å p o s t.
Elektriska ringled- n i n g a r g e n o m l ö p a alla r u m m e n o c h g å från h u f v u d b y g g n a d e n ö f v e r till f l y g l a r n e, så att hvarje särskild p e r s o n k a n kallas ögonblick- ligen.
v a r k u n g K a r l X V, å t f ö l j d af e n l y s a n d e svit, g ä s t å H o k, u n d e r en resa söderut.
D ä r g i c k då ståtligt tillväga.
En lysande supé gafs första aftonen.
Hela byggnaden, parken o c h allén v o r o eklärerade.
Tusen- tals m ä n n i s k o r h a d e s a m l a t s från h e l a p r o - v i n s e n f ö r att s e k o n u n g e n o c h h ö r a d e n m u n t r a r e g e m e n t s m u s i k e n, h v i l k e n h e l a afto- n e n u t f ö r d e s af S m å l a n d s g r e n a d i e r e r.
I v å n i n g e n en t r a p p a n e d h a v i k ö k e t m e d dess olika spisar o c h ugnar.
Föröfrigt så s t o r t, att m a n s k u l l e d ä r k u n n a t i l l r e d a m a t f ö r ett h ä l f t k u n g a r i k e.
Blankskurade k o p p a r k ä r l s k e n o från h y l l o r n a, h v i l k a alla voro kantade m e d hvita pikerade pappers- remsor.
V i ö p p n a d e s k å p o c h skafferier — d ä r v a r l i k a fint.
E j skafferier efter S t o c k - h o l m s m ö n s t e r, m e d en f e m, sex hyllor, där e n h u s m o r s t r ä c k e r i n a r m e n o c h m e d för- tviflan t ä n k e r: » livar skall j a g sätta a l l t?
» — u t a n s t o r a r u m, ett af d e m m e d t v å fönster och otaliga hyllor, k r y d d s k å p o c h lådor.
Ett företräde ha vi d o c k här i Stock- holm, nämligen vår vattenledning.
På Hok m å s t e allt v a t t e n läras in i k ö k e t från s j ö n eller b r u n n e n, o c h s t o r a såar s t o d o f ö r d e t t a ä n d a m å l m e d sina tillhörande o k v i d dörren.
M e n så g å r o c k s å s j ö n n ä s t a n u p p till sten- f o t e n, o c h e n b r y g g a l e d e r från k ö k s d ö r r e n d i r e k t n e d till s t r a n d e n.
D e n v y, v i m e d d e l a, v i s a r H o k från s j ö - s i d a n o c h är t a g e n p å v å r e n, i n n a n ä n n u t r ä d e n s l a g i t fullt ut.
Ö s t e r o m s j ö n sträc- ker sig en bergås m e d det underliga nam- net Räfvaskanseu.
D e n är b e v ä x t m e d h ö g - stammig granskog, och drottningen företager d ä r n ä s t a n d a g l i g e n p r o m e n a d e r till h ä s t, å t f ö l j d af n å g o n af u p p v a k t n i n g e n.
I köksförstugan o c h den stora stenlagda g å n g e n, från h v i l k e n j ä r n d ö r r a r l e d d e i n till 8 s t y c k e n olika källare, s t o d o packlårar o c h k i s t o r, alla m ä r k t a m e d » h.
m: t d r o t t n i n - gen ».
I ett h ö r n af m j ö l k k a m m a r e n s t o d e n ä g g h y l l a af m a n s h ö j d.
Däri var plats f ö r m e r än 8 0 0 ä g g.
A t t p å H o k s herr- g å r d f ö r e s ett g ä s t f r i t t lif m e d m a t o c h m å n g a munnar, det k u n d e m a n skönja i köks- d e p a r t e m e n t e t.
— I d e n n a v å n i n g finnas ä f v e n en stor matsal för betjäningen o c h r u m för kökspersonalen.
H v a d f l y g e l b y g g n a d e r n a beträffar, så fin- nas i den ena åtta r u m o c h en stor biljard- sal.
T v å r u m häraf äro b e s t ä m d a för vakt- hafvande kammarherren.
De öfriga för kammartjänare o c h lakejer.
I den liknande flygeln m i d t e m o t skola kuskar, betjänter o c h e n d e l af k ö k s p e r s o i i a l e n b o.
D e n b e - t j ä n i n g, s o m å t f ö l j e r d r o t t n i n g e n till H o k, lär u p p g å till 2 0 p e r s o n e r.
Lägger man härtill d e u p p v a k t a n d e s antal, så k a n m a n f ö r s t å, att g å r d e n s ä g a r i n n a, o a k t a d t d e t stora u t r y m m e t, d o c k h a f t å t s k i l l i g t h u f v u d - b r y f ö r p l a c e r i n g e n.
M ö b l e r i n g e n är n ä s t a n u t e s l u t a n d e o m b e s ö r j d o c h b e s t r i d d af fru E.
B l o t t a s ä n g k l ä d e r n a till allt d e t t a repre- senterar j u en hel liten f ö r m ö g e n h e t.
M e n ä g a r n e af H o k ä r o v a n a att s e k u n g - l i g a g ä s t e r i sitt h e m.
D e t är e j f ö r s t a g å n g e n e n d r o t t n i n g g ö r ett b e s ö k där.
Drottning Josefina o c h prinsessan Eugenie lågo här öfver en natt i oktober 1 8 4 6 v i d e n u p p r e s a (i v a g n) f r å n B ä c k a s k o g till Stockholm.
Ä r 1843 hade redan dåvarande kronprinsen Karl o c h prins Gustaf besökt stället, l e g a t ö f v e r e n n a t t o c h p å f ö l j a n d e dag besett järnverket.
Slutligen i juni 1 8 6 3 V å r n u v a r a n d e d r o t t n i n g älskar e j buller- s a m m a, fester, så h e l t s ä k e r t k o m m e r d e t i s o m m a r att g å m e r a stilla till p å H o k s h e r r g å r d än v i d d e f ö r u t o m n ä m n d a b e s ö - ken.
M e n invånarne i den ödsliga smålands- b y g d e n ä r o g l a d a o c h s t o l t a att h a f v a s i n d r o t t n i n g i b l a n d sig, o c h m y c k e t g o d t k a n f ö r d e m o c k k o m m a u t däraf.
A t t ställets r e n a luft o c h fridfulla l ä g e s k o l a v e r k a h ä l s o - gifvande på drottningen och locka henne att å t e r v ä n d a, är allas h j ä r t l i g a ö n s k a n.
Aug.
Stackars Populär för medicinsk örat!
föreläsning Idun af * * * (Forts.) D e t har v ä c k t m i t t i n t r e s s e m å n g a g å n - g e r att i p s y k o l o g i s k t h ä n s e e n d e söka, ut- grunda, o r s a k e n därtill, att å h ö r a r e n j u s t i d e t ö g o n b l i c k b e h ö f v e r s n y t a sig, d å t a l a r e n v i d e n fin v ä n d n i n g s ä n k e r s i n r ö s t o c h m e d e n s ä r e g e t ljuflig s t ä m m a låter s i n väl- talighet sakta porla fram i en uttrycksfull halfhviskning.
I sanning » att kasta pärlor för s v i n », ty h e l a g r a n n l å t e n s l u k a s u p p af o v ä s e n o c h t r a m p a s n e r af o a r t i k u l e r a d e n a t u r l j u d, s o m m ö j l i g e n k u n n a v a r a af f y s i o l o g i s k t i n t r e s s e, m e n a l l d e l e s i c k e äro af e s t e t i s k v e r k a n.
Eller h v a d säges o m det e g e n d o m l i g a f e n o m e n, s o m v i b r u k a kalla » k y r k s n y t n i n - gen »?
N i förstår k a n s k e i c k e, m i n n å d i g a, h v a d j a g h ä r m e d m e n a r.
J o, n i sitter stilla, m y c - k e t stilla, o c h l y s s n a r h e l t a n d ä k t i g t p å d e n » v a c k r a p r e d i k a n », d å ni plötsligt h o p p a r h ö g t af f ö r s k r ä c k e l s e i d e n o b e k v ä m a k y r k - b ä n k e n, t y n i fick o f ö r m o d a d t h ö r a b a k o m er u p p e från o r g e l l ä k t a r e n e n v ä l d i g skräll, s o m o m n å g o n k l u m p f o t råkat oförvarandes t r a m p a p å p e d a l e n, d å t r u m p e t r e g i s t r e t är u t d r a g e t, ni t r o d d e n ä s t a n, att å s k a n s l a g i t n e r i t o r n e t eller att h e l a o r g e l n s p r a c k; v a r lugn, det var blott en hederlig landtman, e n s å d a n d ä r p r o t e k t i o n i s t, ni v e t, s o m biel " b j u d e n på snus, och han måste j u putsa sin näsa.
R å r h a n f ö r, att d e a k u s t i s k a f ö r h å l l a n d e n a äro s å d a n a, att e k o t f j ä s k a r o c h rullar l å n g s t a k e t p å ett o t r e f l i g t sätt, så att d e y r v a k n a k y r k o g å n g a r n a t ä n k a p å V i - borgska, s m ä l l e n?
S e, d e t t a är e n ä k t a o c h v e r i t a b e l » k ö r k - s n y t n i n g ».
— H v a r f ö r skall örat opåtaldt få utsättas för s k y m f o c h misshandling, då d e ö f r i g a s i n n e n a ä r o s k y d d a d e af » c o m m e il f a u t » o c h » d e t p a s s a r s i g i n t e »?
(DUM 1895 O m till e x e m p e l e n a r t i s t f ö r e n u t s ö k t p u b l i k f ö r e v i s a d e e n m ä r k v ä r d i g tafla, o c h e n s l y n g e l d ä r v i d t o g e s i g f ö r att m e d e n spegel » kasta solkatt » i ö g o n e n på åskådar- ne, skulle h a n ofelbart blifva utkastad o c h kanske genompryglad.
H v a d skulle m a n säga, o m en botanist åt s i n k a m r a t r ä c k t e f r a m e n d o f t a n d e r o s, m e n han, då d e n n e skulle lukta på blom- m a n, r y c k t e u n d a n d e n s a m m a o c h i stället s t a c k u n d e r h a n s n ä s a ett s t y c k e r u t t e t k ö t t?
O m n å g o n g a f m i g ett fat s y l t m e d v ä n - l i g i n b j u d a n att s m a k a p å d e l i k a t e s s e n, m e n i d e t s a m m a en illasinnad m ä n n i s k a hällde e n n ä f v e salt d ä r ö f v e r, så h a d e j a g v ä l rät- t i g h e t att k a l l a h o n o m e n o f ö r s k ä m d k r a b a t.
V i d a r e, a n t a g att e n s t a c k a r s f r u s e n v a n - drare s t o d e o c h v ä r m d e sina darrande lem- m a r f r a m f ö r d e n s k ö n a e l d b r a s a n, o c h så e n s p e k t a k e l m a k a r e p a s s a d e p å att hälla e n s k o p a iskallt v a t t e n p å hans bara hals o c h n a c k e, d å s k u l l e h e l a v ä r l d e n s ä g a, att d e n - n e ej v o r e v i d s i n a s u n d a f e m.
Ja, d e f y r a a n d r a s i n n e n a h a f v a i s e d e r och b r u k s a m t a l l m ä n n a o p i n i o n e n rätt g o d a f ö r s v a r a r e — m e n d e t s t a c k a r s ö r a t är värnlöst!
» G år d u u p p p å k o n s e r t e n i a f t o n?
G r e f v e Y - h j ä l m har a n o r d n a t d e n f ö r v ä l g ö r a n d e ändamål, hela societeten kominer. » » Jo, naturligtvis. » » D e t lär b l i f v a e n s t o r a r t a d m u s i k a l i s k - d e - klamatorisk soiré. » » Jaså. » » Bland andra k o m m a signora Tremolini o c h s i g n o r P i a n o s c h l u s c o att b i t r ä d a, efter h v a d m a m s e l l J u l i e s a d e m i g, o c h så s k a l l u n g e X - s t j ä r n a l ä s a u p p sitt n y a s t e p o e m.
» » Såå. » R e s i d e n s s t a d e n s allra s t ö r s t a s a l o n g är f y l l d af e n h ö g s t a n i m e r a d o c h så d ä r d e l v i s d i s t i n g u e r a d p u b l i k.
L ä n g s t f r a m står e n r a d fåtöljer för la c r é m e de la créme.
D e t är visserligen nätt o p p sämsta musikplatsen o c h f å t ö l j e r n a äro iskalla, m e n s m a k a r d e t att v a r a f ö r n ä m s t, så m å d e t o c k k o s t a nå- g o t, o c h för öfrigt skall v ä l n o b l e s s e n h a något obehag också på denna ofullkomliga j o r d o c h inte bara fördelar.
F ö r att få k o n v e r s a t i o n e n i g å n g o c h gif- va grannarna t i d att p r a t a u t d e t allra viktigaste före h u f v u d n u m r e n på j i r o g a m m e t, anmodar grefvinnan » mamsell Julie » att spela en lång sonat.
Under Beethovens toner h a d e p u b l i k e n g o d t i d att m e r eller m i n d r e b n l l e r s a m t g ö r a sin entrée, g r a n s k a hvaran- d r a s t o i l e t t e r o c h u t b y t a s i n a t a n k a r o m ett o c h a n n a t, s ä r s k i l d t d e n lilla r u n d a fru råd- m a n s k a n, s o m a n f ö r t r o d d e fru l ö j t n a n t s k a n (m e d sin e v i g a blå sidenklädning, d e n var d å o u t s l i t l i g!)
, att h o n h a d e s t o r r e s p e k t f ö r » k l a s s i s k m u s i k », f ö r sin e g e n r i n g a d e l f ö r e d r o g h o n » J u n g f u n s b ö n », t y d e n bru- kade hennes Emelie spela o m sändagkväl- larna.
Fru kaptenskan, h o n m e d det dubbla » s k i n n e t p å n ä s a n » (h v i l k e t k a n s k e v a r orsa- k e n till, att h o n a l d r i g b l e f m a j o r s k a), h a d e e g e n t l i g e n g å t t u p p f ö r att s ä g a d e n s k e n - h e l i g a d o m p r o s t i n n a n, att d e t v a r b å d e s y n d o c h s k a m att s k r i f v a e n s å d e n o r l o f s s e d e l o c h d ä r i g e n o m n a r r a h e n n e att t a g a i h u s e t en sådan slyna s o m den rödhåriga köksan — k a p t e n e n s v o r v i s s e r l i g e n p å, att h o n i n t e h a d e r ö d t hår, n å — h v a r o c h e n h a r s i n s m a k — j a, h o n ville visst inte säga n å g o t, Extra fin m e n n o g k u n d e h o n b e r ä t t a.
.
.
.
o c h så h a d e m ä n n i s k a n l a g t s i g till m e d m o l l a u - spetsarna, s o m kaptenskan tagit h e m p å prof, m e n s o m h o n v i s s t i c k e h a d e r å d att k ö p a.
.
.
.
m e n r ö d t h å r h a r h o n i alla fall.
P a t r o n H ö v a r i n b e g r i p e n i ett m y c k e t lifligt s a m t a l m e d i n s p e k t o r H a l m o m A - s m ö r och B-smör, och o m det verkligen kunde v a r a s k ä l att så m e r a af s v a r t h a f r e n, i n n a n h a n h a d e k ö p t h e m litet T h o m a s f o s f a t, m e n då v å g a d e herr förvaltar Ärlig g ö r a ett litet i n p a s s å p r o p o s t ä c k d i k e n.
Den gamle jägmästarn m e d de buskiga ö g o n b r y n e n, s o m g o d t k u n d e r ä c k a till 2 p a r m u s t a c h e r åt h a n s b ä g g e s ö n e r, u n d e r - löjtnanterna, v å g a d e så m å n g a s o m » b å d e h o p p a r o c h n i c k a r », att h a n s b r u n a A j a x är d e n bästa stöfvaren i hela Sveriges rike; den n y a bössan m e d förnicklingen på pipan heter » hårpiskan », ty ingen enda » jösse » har någonsin u n d k o m m i t det vapnet; i hans jaktväska, d e n där m e d broderierna, s o m hans » pulla » gifvit f a r s g u b b e n i julklapp, h a d e l e g a t s i n a 1 0 0 0 - t a l s af b å d e flygande o c h s p r i n g a n d e fä.
Och valparna sedan.
.
.
m e n d e n förläste lektorn h ö r j u inte p å — och ändå » är han i n a t u r v e t e n s k a p!
» — h a n är j u f ö r r e s t e n m u s i k v u r m o c h skall l å t s a b e g r i p a clet d ä r p i a n o k l i n k e t, h a n b r u - k a d e j u s p e l a fiol i U p s a l a, G r e f v i n n a n b e d y r a d e f ö r ö f v e r s t i n n a n, att clet g i c k m y c k e t v ä l f ö r s i g att hälla litet s a l i c y l s y r a i s a f t e n, t y d å d r o g d e n ej så m y c k e t s o c k e r o c h h ö l l s i g l i k a b r a.
H o n s å g n o g, att d o k t o r n s m ö g sig b o r t o c h ställ- d e.
u n d a n g l a s e t, m e n h v e m i all v ä r l d e n k a n g ö r a l ä k a r e till l a g s?
(Forts.) U P notisboken.
Kristina Nilsson utreste i fredags till fabri- kör Sehandevs egendom Gårdsby, där hennes bror- son, vice häradshöfdingen Joh:s Nilsson, i lördags sanimanvigdes m e d fröken A n n a Schander.
Vig- seln förrättades af biskop Lindström.
I tisdags kl. 8 f. m. af reste den frejdade sångerskan från V e x j ö direkt till sitt hem i Paris.
Grefvinnan Maria af Visborg, prinsen och prinsessan Bernadottes äldsta dotter; har blifvit porträtterad af målarinnan Elisabeth Cza- pek, dotter till musikdirektören Jos.
Ozapek.
Por- trättet, utfördt en miniatyr på elfenben, skänktes af prinsen och prinsessan Bernadotte till drottnin- gen på hennes födelsedag.
Hur man gör godt.
A framlidne konsul Frestadius ' egendom Tollare på V e i m d ö n har en hans syster ett barnhem, hvilket hon troget o c h träget ägnar kärleksfull omvårdnad.
I den lilla sommarbyggnaden, s o m ligger i grannskapet af det ståtliga corps de logiset och omgifves af vac- ker barrskog, har fröken Frestadius sina skydds- tingar.
De äro till sammans åtta, i en ålder af tre, fyra o c h fem år; samtliga äro sängliggande, ty de lida af höftsjuka.
En särskild sköterska har tillsyn öfver de små, hvilka dels där o c h dels under vintern i hufvudstaden få tillbringa om- kring två års tid i detta sjukhem och därunder på allt upptänkligt sätt omhuldas.
Det är också verkligt rörande att se, huru småttingarne lägga i dagen sin oförställda glädje, när de få besök af sin ädla välgörarinna, o c h det sker ganska ofta, ty fröken Frestadius b o r själf rätt nära sitt lilla barnhem.
Äfven hon hav under en lång följd af år varit besvävad af den åkomma, för hvilken hon nu beredt vård åt de små.
Marsala 24?
Teater och musik.
Arena-teatern, som väv allra nyaste teater heter, öppnade i går torsdag sina portar m e d utstyrsel- stycket » Dm sköna Melusina ».
I bufvud- och titelrollen debuterade en ung fröken Elsa Friberg, som tillhört Dramatiska teaterns elevskola, Ofriga framstående roller uppbäras af hrr William En- gelbrecht, Hjalmar Sjöberg, fröken Hildegard Li zén, fru Virgine Strandberg, fru Sigrid Brecht, Stenfelt o c h Brecht samt fröknarna Eeen, Bising och Tuné m. fl.
D e i sagospelet förekommande danserna äro arrangerade och inöfvade af teaterns balettmästarinna, fru Caroline Midier från Ham- burg.
Vi hinna först i nästa nummer återkomma till ett närmare omnämnande, * $ * David Thor.
Några drag ur en » reformators » lefhad.
Skiss för Idun af Petrus Hedberg.
(Forts.) I n t e t v e r k a r så k r a f t i g t s o m e x e m p e l, b å d e till g o d t o c h till o n d t.
D å båtsmans- O l l e s S t i n a p å t o r s d a g k o m i n f ö r att d r i c k a e n k o p p kaffe h o s G u l l i k s L e n a o c h såg, att h o n h a d e s a n d p å g o l f v e t o c h att alla b l e c k - s a k e r n a v o r o finskurade o c h u d d i g a p a p p e r s - remsor uppsatta kring spiskappan o c h hyllor- na, sade h o n: » K o r s, h v a d d u har fint, L e n a.
» » J a, p r ä s t e n är d å så flink att k l i p p a r e m s o r, så d u k a n a l d r i g tro d e t.
Och kan d u tänka, han gaf barna en karamell hvar, f ö r att d e s k u l l e b ä r a h e m v a t t e n åt m i g, fulla såar, o c h s a n d att s t r ö p å g o l f v e t.
O c h n u är h a n u t e o c h fiskar m e d n å n t i n g s o m h e t e r u t t e r m e d G u l l e; d e t är i n t e ett djur, utan s o m en bräda o c h krokar.
Och j a g s å g d o m fick e n s t o r g ä d d a, t v ä r t d o m k o m utanför vassen vid Libergsklacken. » » L ä r d e d u dig klippa t o c k a där r e m s o r af h o n o m?
» » N e j, m e n h a n sa, att o m j a g h ö r d e n å n, s o m v i l l e h a, så s k u l l e h a n k o m m a till d o m och klippa. » Så s m å o c h o a n s e n l i g a v o r o d e f r ö n pa- storn först sådde bland stenörena på Man- l ö s a, o c h så o b e t y d l i g a v o r o d e b l o m m o r, s o m först spirade u p p i den g a m l a vild- marken.
P å s ö n d a g s m o r g o n e n satt pastor T h o r i sitt f ö n s t e r o c h s å g h ä n m o t d e t n ä r b e l ä g n a k a p e l l e t f ö r att s e, o m n å g r a af h a n s n y a bekanta s k u l l e k o m m a till k y r k a n.
Där g i n g o t v å k v i n n o r in, d e n e n a l e d a n d e v i d h a n d e n e n l i t e n flicka, så k o m e n g a m m a l hvithårig m a n stapplande fram m e d hjälp af t v å k r y c k o r, d ä r p å efter h a n d några k v i n n o r, h a n r ä k n a d e d e m till s j u, o c h e n fem, sex barn.
Ingen mer trädde inom det lilla t e m p l e t s d ö r r a r, m e n r u n d t o m k r i n g i backarna såg han karlar o c h pojkar ligga m e d blicken riktad m o t kyrkdörrarna.
Pa- stor T h o r s m å l o g o c h sade för sig själf: » N i är s o m m a l e n, s o m d r a s h ä n m o t lju- set, m e n ni h a fått f ö r n u f t, h v i l k e t i c k e m a l e n har, o c h ni ä r ä d d a att s v e d a v i n g a r - na. » D å h a n p å v ä g till k a p e l l e t g i c k f ö r b i e n g r u p p p å tre m ä n, s o m l å g o i g r ä s e t b r e d v i d vägen, sade han gladt och vänligt: » J a g skall ö p p n a ett f ö n s t e r i k y r k a n, så n i k a n h ö r a h v a d j a g h a r att s ä g a, o m ni i n t e v i l l g å in.
M e n n o g skulle sången ljuda bättre, o m flere v i l l e g å i n i k a p e l l e t.
» (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid undersökning af härv.
handelskemist befunnen enl. ana K lys.
A.
N y d a h l &amp; C o fullgod.
Pris kr.
1:25 pr butelj.
Finnes endast hos Stockholm, 2 Stnreplan R i k s - och A l l m.
telefon.
IDUN D å pastorns starka röst h ö r d e s börja s j u n g a d e n första psalmen, reste sig en o c h annan l å n g s a m t u r g r ä s e t, g j o r d e e n l o f af o c h an, p r a t a d e ett p a r o r d m e d d e m d e m ö t t e, m e n k o m h ä r u n d e r allt n ä r m a r e k a p e l l e t.
H ä r s l o g o d e s i g n e r i g e n så n ä r a, att d e g e n o m det ö p p n a fönstret k u n d e höra, h v a d som sades.
D e t v a r d e n t r e t t o n d e s ö n d a g e n efter Trefaldighet, då texten handlar o m den barmhärtige samariten.
D e n gaf pastorn ett g o d t tillfälle att t a l a h e l t e n f a l d i g t o m v å r a p l i k t e r m o t n ä s t a n, o c h i sitt tal in- flickade h a n e n m ä n g d i n t r e s s a n t a o c h läro- rika b e r ä t t e l s e r, s o m h a n h ä m t a t u r B u r k e s P a s t o r a l t e o l o g i, E u n k e s skrifter o c h a n d r a ställen.
O c h de bilder han använde voro alla t a g n a ur d e r a s e g e t lif.
» O m din g r a n n e ute p å sjön vrickar en h a n d o c h inte k a n ro h e m sin båt o c h d u k l i f v e r i n i h a n s b å t o c h r o r h e m d e n åt h o n o m eller tar d e n p å s l ä p, o m d u j o r d a r e n s k e p p s b r u t e n, h v i l k e n s k a l l n a d e stoft v å g o r n a k a s t a t u p p p å s t r a n d e n, o c h läser e n b ö n ö f v e r h a n s n a m n l ö s a graf, o m d u d e l a r m o d d i g af d i n r i k a f å n g s t till d e n, s o m i n g e n t i n g fått, d å h a n d l a r d u s o m d e n barmhärtige samariten, o c h änglarna glädjas öfver ditt verk.
M e n m a n kan också hjälpa p å ett s å d a n t sätt, att m a n g ö r s k a d a i stället f ö r g a g n, o c h d å är m a n i c k e n å g o n barmhärtig samarit.
O m d u till e x e m p e l ser n å g o n, s o m s ä t t e r s ä n k e s t e n a r n a p å s k ö - tarne o c h näten där hvarest korkflötena s k o l a sitta o c h d u h j ä l p e r h o n o m, eller o m d u h j ä l p e r n å g o n att m e d k o r t s p e l o c h su- p a n d e fördrifva en tid, s o m b o r d e a n v ä n d a s till r e d l i g t a r b e t e f ö r att skaffa k l ä d e r o c h Vi f ö d a å t h u s t r u o c h b a r n, d å är d u s a n n e r - ligen icke n å g o n barmhärtig samarit, o c h h v a r k e n d u själf eller n å g o n a n n a n, v a r e s i g i h i m m e l e n eller p å j o r d e n, k a n k ä n n a n å g o n rätt glädje öfver ditt v e r k.
» S i n p r e d i k a n a f s l u t a d e h a n m e d e n brin- nande b ö n för en m a n, s o m låg sjuk, slagen och sargad vid vägen.
S y n d e n var det, s o m h a d e slagit h o n o m, dårskap o c h laster h a d e s a r g a t h o n o m, så att h a n i c k e h a d e a n n a t att v ä n t a än d ö d e n.
Och han bad till H o n o m, s o m är h e r r e ö f v e r lif o c h d ö d, att s e till d e n s j u k e i h a n s e l ä n d e, att h a n m å t t e få l e f v a i e v i g h e t i salig f ö r e n i n g m e d s i n G u d o c h frälsare.
R y k t e t o m d e n n a p r e d i k a n spred sig i en hast öfver hela ön — bäst k o m m a n ihåg de m å n g a småberättelser prästen talat o m f ö r s t å s — o c h e n f ö l j d d ä r a f v a r, att a l d r i g s e d a n u n d e r d e f y r t i o år, s o m p a s t o r T h o r v i s t a t s p å ö n, g u d s t j ä n s t e n v a r i t så f å t a l i g t besökt s o m denna första söndag.
M a n m å d o c k i c k e t r o, att d e t g a m l a ogräset m e d ens blef u p p r y c k t m e d rötterna o c h att d e n g o d a s ä d, s o m d e n t r o g n e o c h nitiske s å n i n g s m a n n e n sådde, g e n a s t b ö r j a d e g r o o c h spira bland de kala, kalla o c h hårda klipporna och i de ännu hårdare sinnena.
Nej, nej!
M å n g a år af oaflåtligt a r b e t e er- f o r d r a d e s, i n n a n e n s h ä l f t e n af b e f o l k n i n g e n så m y c k e t s o m till d e t y t t r e lifvet v ä n d t sig b o r t från s i n a g a m l a o n d a v a n o r.
Striden mellan o n d t o c h g o d t var hård, och m å n g a voro de kränkningar och föröd- m j u k e l s e r, d e b i t t r a o r d o c h i l l a s i n n a d e an- fall d e n g o d e p a s t o r n fick u t s t å.
M e r än e n n a t t s l o g o s f ö n s t e r n a u t för h o n o m, m e r än en g å n g stodo de rusige m ä n n e n utan- du vill oss blidt förlåta Och ej försumma gissa oss för det.
hoppas dock, Med Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Vi äro väldiga; — vi äro små; (Beroende pä platsen där vi födas).
En del förevigas — en del förödas, Men afstånd finns ej, dit vi icke nå; Ty höjd, som djup vi mäta, forska ut.
Tallösa äro vi som rymdens stjärnor; Vi trängas, tumla om i alla hjärnor; Man oss må med sig ha i hvar minut; I annat fall går allting rakt » på tok ».
Vi äro goda — onda ock (dess värre!)
Hvar handling bör i oss stads ' se sin herre; Den oss ej lyder, anses föga klok.
Vi lämpa oss för prosa, poesi; — Vi kunna mörka vara, men ock ljusa, Vi kunna skrämma, lifva, nedslå, tjusa.
— Hvaren af oss för » tull » får resa fri.
Man kan oss höra få; och äfven se, (På sätt och vis, förstås!
— ty allt j u händer) Men ingen än oss rört med sina händer — Och aldrig tör väl heller sådant ske.
Här te vi oss, trots vår » okroppslig- het ».
Blott som en annan, vanlig » Gisse- gåta », 1895 lyktor två och med sex klara bloss (Just att din möda därvid underlätta, Vi dig nu här, om detta underrätta) Du söka hör — o m du vill finna oss.
Så låt oss börja genast.
— Säg, — besinna Hvad man i åar, sjö och damm kan finna Och som, behändigt nog, i pressens blad Ses flyta in också.
— Vet du det; — Hvad!
Hvad lyckligt är, att rena, sunda hafva; Men gå däri, kan narra » folk » att snafva.
Hvad solen med sitt guld gör som- marskyn.
Hvad mannen må sig, att bli fin i hyn.
Säg hvad för en, som ofta synes vriden?
Hvad krusigaste lock dock gjort med tiden.
Hvad drufvan var förrän den färdig blef.
Hvad ett plär - anses lagom till ett bref.
Hvad sällan man väl ser ett hus för- utan.
Hvad man sig må att spräcka fön- sterrutan.
Hvad att på sin sig sätta ej är bra, Fast mången tyckes det för vana ha '.
Ett ämne, nyttigt uti medicinen.
En ställning, anbefalld af disciplinen.
En fågel, långbent och i flykten ferm.
En känd och gammal, vanlig han- delsterm.
En » växt » som » vissnar om den icke stödes ».
Hvad, när af zink det gör ' s, visst hamras, lödes.
Ett f ö r h a n s d ö r r o c h r o p a d e, att d e s k u l l e t a g a h a n s lif, o c h d å h a n m e d m y c k e n m ö d a f å t t n å g r a f r u k t t r ä d s t e l n i n g a r att v ä x a i e n för stormen s k y d d a d klippremna o c h j u s t v ä n t a d e att f ö r f ö r s t a g å n g e n få s m a k a af d e r a s frukt, f a n n h a n d e m e n m o r g o n alla afskurna nere v i d roten.
D e t v a r p å f e m t e året efter h a n s a n k o m s t till ö n, s o m e n h ä n d e l s e t i l l d r o g sig, hvil- k e n d o c k m e d e n s g j o r d e slut p å d y l i k a s k a m l i g a, g r o f v a a t t e n t a t m o t p r ä s t e n själf och m o t hans egendom.
E n d a g i s e n a r e h ä l f t e n af s e p t e m b e r u p p s t o d plötsligt en svår storm, s å s o m ofta är fallet v i d h ö s t d a g j ä m n i n g e n, o c h d e fleste m ä n n e n på ö n voro ute på hafvet.
Den e n a b å t e n efter d e n a n d r a k o m d o c k i n i h a m n e n, o c h s n a r t l å g o d e alla t r y g g a för- töjda vid bryggorna utom en: den som ä g d e s af G u l l i k p å T å n g e n o c h d e n v i l d - sinte Nils Johan.
Gamle Helge Åkeson, s o m l i k s o m N i l s J o h a n v a r e n af p a s t o r n s b i t t r a s t e fiender, v a r o c k s å m e d d e m, o c h fjärde m a n var en d r ä n g vid n a m n Joel, s o m n y l i g e n h a d e k o m m i t till ö n.
Det t r o d d e s a l l m ä n t, att d e t v a r d e n n e J o e l, s o m s k u r i t af p r ä s t e n s ä p p e l t r ä d.
(Forts.) Ianehållsförteekniiig.
Kristina Nilsson, grcfvinna de Oasa Mlranda.
(M e d por- trätt och autograf).
— A t t narras; af Incognita.
— Kvinnan och likbränningen; af Per Lindell.
— Vid hemmets dörr; skiss för Idun af Elisabeth Kuylenstiema.
— Drottningens sommarresidens; af Aug.
(Med en vy).
— Stackars ö r a t!
populär medicinsk föreläsning för Idun af (Forts.).
— U r notisboken.
— Teater och musik.
— David Thor; några drag ur en » reformators » lefnad; skiss för Idun af Petrus Hedberg.
(Forts.).
— Tidsfördnf.
eisst slags fält för jordens stu- dium.
Hvad mången setts med mat, som bjudits ljum.
Hvad fartygen re ' n gjort långt ut på redden; Ett stycke trä, på längden, ej på bredden; (Det ordet är dock, som jag säkert tror, En ' provinsialism ».)
— Nämn nu, hvem bor I böljors sal och under isens täcke.
Ett sagans leda troll?
— Ej längre räcke Vår frågvishet.
— Din önskan (tyc- kes det) Vi redan — hvad?
— då är vår skyldighet Också att sluta strax; — men låt oss höra Ett namn som fosterländska hjärtan röra; — Finskt är det, minnande om kamp och strid.
— Nu ej ett ord mer!
— - Vi ha ' icke tid.
Eolus.
Charad.
En buskväxt det finns, som mitt an- dra mitt heta, Att du har den skådat, det kan icke fela.
Helt lätt af mitt andra mitt första man gör Och blir det mitt andra mitt första därför.
Valborg.
Vers-gåta.
Följande ord, rätt ordnade, bilda en fyrradig vers af Z.
Topelius: hvad — vi — s o m — oss — inre — tid — är — evighet — åren — ej — oss — nötning — själfva — det — vi — tid — är — det — mi- sta — droppe — som — en — är af — själfva — öfverlista - — det som — brista — är.
ffyllningsgåta.
a 1 1 r I 1 j 1 1 0 t n k m Ett rum, en stad, en krydda, en krukväxt, en sjö, en husgerådssak (annan ordning).
b-g.
Lösningar.
Chanidnr: Karolin.
AiKigrammet: E d l a, adel, elda, leda, lade, dela.
Namngåtun: H e d v i g; 1) H e l e u a, 2) E d - m u n d, 3) Daniel, - 1) V e r n e r, 5) I r e n e s, ii) (ierion.
Jiilldappsyåtan: Svar: e n sax.
Aritntngrif / rn: I N D I E N D 13 S S A i; A L G 1 E R A D V E R B A P P E L L L O A N D A B A G D A D E S T H E R R K G G I O G A R D I N ^ijfaiogiigryfen: And, d a n s, s v a d a, vase, svin.
vass, sand, Sidensvans.
sida, rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var åste af professorerna hrr Joh.
Lang.
Seved Rlbbing, Nils HULTMANS C a c a o &amp; Chocolad m 0:son Gadde, O. J- Ask samt doktor Olof Moberg.
