# ID: svediakorp-per1031
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,436
# sentences: 738
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stoekhältn, Huns N:r 29 (396) Prenumerationspris Fredagen den 19 juli 1895. pr är: I d u n ensam kr.
I Iduns M o d e t.
, fjortondagsuppl.
&gt; 5: Iduns Modetidn., mänadsuppl.
&gt; 3 Barngarderoben » 3 Byra: Klara Södra Kyrkog.
16, l A l l m.
telef.
6 1 4 7.
tr. FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast k l.
2 — 3.
P r e n u m e r a t i o n s k e r å a l l a post- a n s t a l t e r i riket.
H e d a k t i o n s s e k r.
: J. Nordllng.
hvarje helgfri Aktiebo Ing.
8:de årg.
Utgifnlngstid: Kedaktör och utgifvare: TrycktH fredag.
Lösnummerprls 1 5 öre (lösn:r endast för kompletteringar) AnnonMpris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a platser » 25 öre f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t tiotal stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 öre p r n o n p.
- r a d.
i Mina | e n 11 j u l i rasade på västkusten en storm, s o m under m e r än vanligt sorgliga omständigheter släckte ett lif, h v i l k e t, r e d a n f ö r u t ä g n a d t åt e n v a c k e r och framgångsrik verk- samhet, ännu, mänsk- l i g t att se, k u n d e h a f v a uträttat m y c k e t godt i undervisningens och upplysningens tjänst.
I Marstrand hade på f ö r m i d d a g e n s a m m a dag- en badgästbåt seglat ut på fjorden.
I d e n s a m m a befunno sig skepparen o c h f r ö k e n Mina Forsell från S t o c k h o l m.
Båten ö f v e r r a s k a d e s af e n b a k - ifrån k o m m a n d e våg, fylldes o c h sjönk.
Skep- paren räddades inom kort, o c h fröken Forsell, s o m h ö l l s u p p e af s i n a kläder, blef snart, ehuru s a n s l ö s, u p p t a g e n af e n annan båt.
Energiska- f ö r s ö k g j o r d e s af flere l ä k a r e att å t e r k a l l a h e n - n e till l i f v e t, m e n u t a n f r a m g å n g.
F r a m p å efter- middagen hade döden inträdt.
Så l y d e r i kort- het telegrammens med- d e l a n d e o m d e n n a sorg- liga händelse.
M i n a F o r s e l l h a d e un- der en knappt 50-årig lefnad redan uträttat m e r a än m å n g e n, hvars lifstid b e s k ä r t s v i d a län- Forsell.
g r e o c h afskurits långt m i n d r e v å l d s a m t än hen- nes.
H o n hade också h a f t d e n l y c k a n att un- d e r g y n s a m m a förhål- l a n d e n få ä g n a s i g åt d e t fält, d i t h e n n e s b e - g å f n i n g o t v ä t y d i g t hän- visade henne — till lärarinnekallet.
Hon kom på denna väg l ä n g r e ä n m å n g e n af s i n a m e d s y s t r a r, k a n s k e där- för att d e n f ö r h e n n e ej blef en utväg att undvika brödbekymren, u t a n t v ä r t o m e n för- ströelse, som hennes verkningslystna ande m e d lefvande intresse o m f a t t a d e.
D e t t a intres- se v a r i n g a l u n d a d e t uteslutande egoistiska; äfven när fröken F. s o m lifligast s y s s e l s a t t e s i g m e d bokliga studier o c h f ö r v ä r f v a n d e af k u n s k a - p e r, lät h o n a l d r i g d e s s a färdigheter ligga obe- g a g n a d e i sitt v e t a n d e s väl försedda skattkam- m a r e.
H o n fann alltid praktisk a n v ä n d n i n g för h v a d h o n lärt, ä f v e n n ä r h o n k o m m i t så l å n g t att h o n i k u n s k a p s m å t t nått v i d a öfver h v a d h o n i lärarinnesemina- riet i S t o c k h o l m m e d s t ö r s t a b e r ö m m e l s e in- hämtat.
H o n b l e f a l d r i g nå- g o n » l ä s v u r m » i detta
226 I D U N 1895 Misstroende är y x a n vid kärlekens rot.
Ryskt ords sämre betydelse; hennes kunskaper b l e f v o a l d r i g sterila, lika litet s o m h o n själf s t e l n a d e i d e t e x k l u s i v a, för a n d r a o i n t r e s - s e r a d e b e g ä r e t att f ö r v ä r f v a d e m.
T v ä r t o m visade h o n ö p p e n blick för praktisk anord- n i n g o c h b e d r i f v a n d e af s t u d i e r, o c h h o n r e f o r m e r a d e i d e t t a a f s e e n d e m e d uppoff- r a n d e af a r b e t e o c h p e n n i n g a r — efter e n tids lärarinneverksamhet i G ö t e b o r g — den g a m l a v ä l k ä n d a s. k.
R i s b e r g s k a p e n s i o n e n i Örebro o c h införde där u n d e r v i s n i n g s m e - t o d e r, g r u n d a d e p å n y a r e t i d e r s m e r a prak- tiska åsikter o c h p e d a g o g i s k a rön.
D e t t a s k e d d e u n d e r ett s l a g s j ä s n i n g s - p e r i o d i d e p e d a g o g i s k a å s i k t e r n a, åstad- k o m m e n g e n o m en brytning mellan det g a m l a patriarkaliska, välvilligt stränga under- visningssystemet och det nyare, som u t o m kunskaper o c h b e t y g d ä r o m äfven började fordra systematiskt i n h ä m t a d e insikter i den s v å r a k o n s t e n att l ä r a o c h u n d e r v i s a.
R i s - b e r g s k a p e n s i o n e n i Ö r e b r o, så b e n ä m n d efter s i n g r u n d l ä g g a r i n n a, l e f v e r ä n i d a g aktad o c h ansedd i hela mellersta Sverige, m e n f ö r s i n n y a o r g a n i s a t i o n står d e n i s t o r t a c k s a m h e t s s k u l d till M i n a F o r s e l l, s o m g ö t n y t t lif i d e n o c h g a f d e n n y a fält f ö r sin v e r k s a m h e t.
Nitisk o c h allvarlig s o m h o n v a r i d e t t a l i k s o m i allt sitt a r b e t e, m i l d r a d e s d o c k d e t allvar, s o m l å g i h e n n e s y t t r e, af e n i n n e b o e n d e g o d h e t, h v i l k e n i b l a n d t o g s i g hälft h u m o r i s t i s k t u t t r y c k, v i t t n a n d e o m, att d e t f a n n s ett g o d t h j ä r t a b a k o m ett s t r ä n g t y t t r e, o c h att M i n a F o r s e l l v a r i o r d e t s b ä s t a m e n i n g e n snäll m ä n - niska.
L i t e r ä r v e r k s a m h e t, d. v.
s. författare- v e r k s a m h e t, s y n e s m i n d r e h a f v a tilltalat fröken F. O m m a n u n d a n t a g e r n å g r a års arbete i Nordisk familjebok, har h o n endast u n d a n t a g s v i s ä g n a t sina k u n s k a p e r o c h sin b e g å f n i n g åt d e n n a b r a n c h e af u p p l y s n i n g.
D e t t a s k e d d e s e d a n h o n, efter flerårigt nitiskt arbete, hvars e k o n o m i s k a afkastning ingalunda torde hafva svarat m o t den därå n e d l a g d a m ö d a n, öfverlämnat sin kära skola i Ö r e b r o i a n d r a h ä n d e r o c h själf flyttat till h u f v u d s t a d e n.
M e n ä f v e n här d r o g u p p - fostrings- o c h undervisningsväsendet hennes i n t r e s s e n till s i g.
D e t d r ö j d e e j l ä n g e, förr- ä n m a n s ö k t e t i l l g o d o g ö r a s i g d e s s a intres- sen, o c h M i n a Forsell blef en b l a n d de f ö r s t a k v i n n o r i S v e r i g e, s o m fått p l a t s i sin f ö r s a m l i n g s s k o l r å d.
H o n invaldes för ftere år s e d a n o c h t i l l h ö r d e ä n n u v i d sin död skolrådet i Adolf Fredriks församling i S t o c k h o l m.
S e d a n flere år h a d e h o n o c k fått f ö r t r o e n d e t att v a r a o r d f ö r a n d e i S v e n s k a l ä r a r i n n o r n a s p e n s i o n s f ö r e n i n g, ett u p p d r a g s o m bäst visar, hvilket a n s e e n d e fröken F. åtnjöt äfven b l a n d sina kamrater i lärarinne- facket.
D e politiska ärendena ligga s o m bekant icke i n o m området för den svenska kvin- n a n s u p p f o s t r a n eller v e r k s a m h e t, o c h d e n sociala utvecklingens starka böljeslag nå e n d a s t u n d a n t a g s v i s f r a m till h e n n e s in- tressesfer.
E n fråga, s o m d o c k a n t a g i t d e sociala spörsmålens karaktär o c h proportio ner, är k v i n n o f r å g a n, o c h s å s o m m a n k a n f ö r s t å h a d e e n så liflig o c h v e r k s a m k v i n n a s o m f r ö k e n F.
e j ställt s i g l i k g i l t i g i e n så ordspråk.
v i k t i g p u n k t.
T i l l b e l y s a n d e af d e n n a h e n - n e s s t ä l l n i n g t o r d e d e t v a r a n o g att n ä m n a, att h o n t i l l h ö r d e F r e d r i k a - B r e m e r f ö r b u n d e t, var den första föreståndarinnan för förbun- dets byrå i S t o c k h o l m o c h, äfven sedan h o n l ä m n a t d e n n a plats, alltjämt i n o m förenin- g e n s o m arbetande m e d l e m i n t o g en ansedd och framskjuten ställning.
M i n a F o r s e l l v a r b ö r d i g från b e r g s l a g s - staden Nora, där hennes fader O. Forsell var handlande.
H a n h a r aflidit f ö r flere år s e d a n, o c h d e t o v ä n t a d e d ö d s b u d e t d r a b - b a d e n u närmast en b r o d e r s a m t e n m ä n g d k a m r a t e r, l ä r j u n g a r o c h v ä n n e r, h v i l k a lärt värdera hennes ovanliga duglighet, kun- skapsrikedom, hennes o e g e n n y t t i g a arbete för u n d e r v i s n i n g e n s sak, h e n n e s anspråks- l ö s h e t o c h h e n n e s f ö r m å g a att se b o r t från sig själf.
— n.
T i l l f u l l s t ä n d i g a n d e af of v a n s a g d a t o r d e y p p e r l i g t ä g n a sig f ö l j a n d e e r k ä n n s a m m a runa, särskildt berörande d e n b o r t g å n g n a s verksamhet inom Fredrika Bremerförbundet, h v i l k e n s ä n d t s o s s från en i n o m detta förbund framstående person: Under d e n tid på s o m m a r e n o c h hösten 1 8 8 4 d å, h u f v u d s a k l i g e n af d e n n y s s a f l i d n a f r i h e r r i n n a n S.
L — d A d l e r s p a r r e, f ö r b e r e - d a n d e å t g ä r d e r v i d t o g o s f ö r s t i f t a n d e t af Fredrika Bremerförbundet, sammanträffade tillfälligtvis p å e n r e s a S.
L — d A d l e r s p a r r e m e d fröken Mina Forsell, o c h d e n senares starkt utpräglade personlighet gjorde p å den f ö r r a e t t lifligt i n t r y c k.
När därför några m å n a d e r s e n a r e d e t b l e f fråga o m att s ö k a e n f ö r e s t å n d a r i n n a f ö r d e n b l i f v a n d e för- b u n d s b y r å n, v ä n d e m a n s i g i f ö r s t a rum- m e t till f r ö k.
F., s o m v i d d e n n a t i d b o s a t t sig i h u f v u d s t a d e n.
Fröken F. å t o g sig det i n g a l u n d a lätta u p p d r a g e t v i d g r u n d l ä g g a n d e t af b y r å n o c h kvarstod såsom dess ledarinna under de b å d a f ö r s t a åren af f ö r b u n d e t s t i l l v a r o, d å s v å r i g h e t e r af m å n g f a l d i g art v o r o att öf- vervinna.
D å d e n f ö r s t a s t y r e l s e n tillsattes, i n t r ä d d e f r ö k e n F.
s o m m e d l e m i d e n s a m m a o c h kvar- s t o d &lt;som s å d a n u n d e r alla f ö l j a n d e o m v a l; i n o m s t y r e l s e n s af b l o t t f e m p e r s o n e r be- stående verkställande utskott tjänstgjorde h o n ä f v e n u n d e r d e sistförflutna å r e n.
I flere af f ö r b u n d e t s m å n g a k o m i t é e r arbeta- d e h o n p å ett s y n n e r l i g e n förtjänstfullt sätt, så t. e x.
i n o m b o k k o m i t é n, h v a r e s t h o n s o m dess sekreterare var d e n o r d n a n d e o c h s a m l a n d e k r a f t e n o c h i f ö r e n i n g här- m e d s o m bibliotekarie h a d e tillsynen öfver förbundets boksamling, hvars tillökning låg h e n n e v a r m t o m hjärtat.
S o m m e d l e m af hemstudiekomitén deltog hon äfven m e d a l l v a r i d e n n a k o m i t é s a r b e t e n, ä n d a till d e s s h o n f ö r l e d e t år af s a d e s i g l e d a m o t - skåpet.
F r ö k.
F.
v a r ä f v e n m e d i n o m flere m i n - d r e, tillfälliga k o m i t é e r, m e n h e n n e s e g e n t - liga betydelse för Fredrika Bremerförbundet är d o c k att s ö k a i h e n n e s o a f l å t l i g a i n t r e s s e för o c h s t ä n d i g t f o r t s a t t a d e l t a g a n d e i b y r å n s arbete, o c h här var det o c k s o m fröken Forsell rättast uppskattades, här väckte o c k det plötsliga, sorgliga d ö d s b u d e t den största bestörtning och bedröfvelse.
M i n a F o r s e l l s ö k t e i c k e e n talrik v ä n - krets, m e n de s o m lyckats tränga i g e n o m den yttre tillbakadragenheten, k ä n d e för h e n n e e n d j u p a k t n i n g o c h e n v a r m till- gifvenhet.
O m u t l i g sanningskärlek, redbar- het, plikttrohet, ansvarskänsla, trofasthet o c h anspråkslöshet v o r o g r u n d d r a g e n i hen- nes karaktär o c h det u t m ä r k a n d e för hela hennes väsende.
Under det egendomliga, n å g o t b u t t r a, litet t o r r a sättet, l å g d o c k ett v i l l i g t f ö r s t å n d af s k ä m t, k ä r l e k till m u s i k o c h p o e s i o c h f r a m f ö r allt k ä r l e k till h e n n e s u n d e r f ö r s a k e l s e r s t r ä f v a n d e, m e d svårig- heter k ä m p a n d e m e d m ä n n i s k o r.
A l l slags flärd o c h y t l i g h e t v ä c k t e h e n n e s m e d ö m k a n, opålitlighet o c h s m y g v ä g a r v o r o h e n n e en styggelse.
E f t e r m å n g å r i g t g e m e n s a m t ar- bete lärde m a n sig först riktigt värdera o c h i n n e r l i g t h å l l a af M i n a F o r s e l l, o c h h o n v a r ä f v e n själf i o v a n l i g t h ö g g r a d s i n a vänners vän, i detta uttrycks bästa bemär- kelse.
E k o n o m i s k t o b e r o e n d e, var fröken Forsell g e n o m lefnadsförhållanden i öfrigt äfven i tillfälle att m e r a o d e l a d t ä n flertalet k v i n - n o r k u n n a ä g n a s i g åt d e u p p g i f t e r, s o m h o n o m f a t t a d e m e d intresse, o c h de företag, h v i l k a h o n s ö k t e f r ä m j a m e d en v i s s stor- s l a g e n u p p f a t t n i n g, f ö r h v i l k e n all s m å - aktighet var främmande.
• ' A l l e s t ä d e s, h v a r e s t M i n a F.
v a r i t v e r k s a m, b l i f v e r t o m r u m m e t efter h e n n e s v å r t att fylla, t y särskildt den kvinnliga b e g å f n i n g e n v i s a r s i g b l o t t sällan g å i e n s å d a n rikt- n i n g s o m d e n, h v i l k e n b e t i n g a d e s af M i n a Forsells skaplynne.
A f hennes samtida skall hennes m i n n e h ö g t aktas och hennes verk sent g l ö m m a s.
Sagan om Rosalincl.
f ast morgontnnoar strömma igenom asf och ltn&amp;, jag fan ej sluta att örömma om liten 2losaIin6, 3 blomstertunö jag går; bon följer mina spår, och locfanoe hon säger: " blir 6ig ej 6agen lång?
Kom, låt mig reöa 6ttt läger och sof vib min färlefssång. "
^ast tonerna bli tunga som regn i höstlig rnnö, jag fan ej sluta att sjunga om liten Hosalinö.
Sort gli&amp;a mina år, min t&gt;än jag alörtg får.
f) on är ju en saga bara, har al&amp;rtg ägt lif och själ; och sfulle en annan fyon para, så är tjon borta lifnäl.
G.M KarlfelSf.
IDUN 1895 227 läsa i R i d d a r h u s e t s längder.
En adelsman alltså, s o m i c k e b e t r a k t a r s i g o c h s i n a s ö n e r f ö r g o d a att s j ä l f v a p l ö j a s i n å k e r o c h in- b e r g a sin g r ö d a!
Sägen, o m icke detta h ö r till d e t m e r a o v a n l i g a!
H e l l r e ä n att f ö l j a den g a m l a vanliga slentrianen o c h k n o g a sig f r a m p å l å n t a p e n n i n g a r, m e d t r a s s e l och bråk för räntor o c h dylikt, s a m t upp- föda sina b a r n i y p p i g a r e v a n o r, än de s e d a n h a r å d att tillfredsställa, lär h a n d e m att m e d e g e t a r b e t e s t å f ö r s i g s j ä l f v a och vara ingen något skyldiga.
Ä r icke detta sätt sällsynt i vår öfverförfinade t i d?
ciella o r g a n, o c h h e m m e n ä r o d e n s k o l a, d ä r karaktärerna i främsta r u m m e t fostras o c h danas.
D e t är i h e m m e n, s o m h å g e n v ä c - kes till i d o g t a r b e t e eller till s y s s l o l ö s lättja.
Den r i k t n i n g s i n n e t u n d e r u p p v ä x t e n får b e h å l l e r d e t m e r ä n d e l s g e n o m h e l a lifvet.
Det är alltså från h e m m e n d e k r a f t f u l l a och arbetsdugliga männen och kvinnorna b ö r a u t g å, d e t är i h e m m e n d e s k o l a få l ä r a sig, att d e t ärliga a r b e t e t, u n d e r h v a d f o r m s o m h e l s t, är e n h e d e r, v ä r d t allt e r k ä n n a n d e, d å åter ett lättjefullt lif p å a n d r a s b e k o s t n a d är o c h f ö r b l i r e n s k a m.
M e n l å t o m o s t å t e r u p p t a g a d e n af b r u t n a V i nalkades alltså m å l e t för vår Efter e n s t u n d s r å d p l ä g n i n g f ö r e s l o g m i n t r å d e n.
f ä r d, o c h i n n a n v i h u n n o f r a m till s j ä l f v a v ä r d, att v i s k u l l e g ö r a ett b e s ö k h o s e n en h a l f m i l därifrån b o e n d e g r a n n e, h v a r s.
b o n i n g s h u s e t m e d d e s s h ö g a, b r u t n a t a k, sågo vi på n å g o t afstånd ladugården m e d fru h a d e e n h ö n s g å r d, s o m h o n p å ett ra- dithörande byggnader.
Man var syssel- t i o n e l t s ä t t f ö r s t o d att s k ö t a.
Förslaget s a t t m e d att t r ö s k a, o c h i t o p p e n af e n o m f a t t a d e s m e d n ö j e, o c h v i b e g å f v o o s s af.
jättehög halmdös syntes några unge m ä n V ä g e n dit, s o m i c k e v a r n å g o n » k u n g s - i l j u s a s o m m a r d r ä k t e r, ifrigt a r b e t a n d e.
D e v ä g », var smal o c h stenig, där d e n gick hälsade artigt, då vi passerade, o c h m i n a brant och o b e k v ä m fram g e n o m skogen.
v ä n n e r u p p l y s t e m i g o m, att d e v o r o h e r r Det var en klar o c h v a c k e r dag, o c h X.
.
.
s äldste söner.
s o l e n s strålar l e t a d e s i g f r a m h ä r o c h Då v i k ö r d e u p p p å d e n af h ö g a, l u m - d ä r m e l l a n d e h ö g a, s m ä r t a f u r o r n a eller m i g a träd omgifna gården, k o m husets unga de väldiga granarna, s o m m e d äkta nordiskt dotter enkelt o c h anspråkslöst e m o t oss, a l l v a r o m g å f v o o s s.
N o r r a T j u s t är j u o m - o c h ö g o n b l i c k e t därefter s k y n d a d e h r r X.
.
.
taladt för sin härliga natur, o c h den trakt, själf f r a m o c h b j ö d o s s p å ett f ö r e k o m - d ä r v i n u f ä r d a d e s f r a m, är i c k e d e n m i n s t m a n d e s ä t t att v a r a v ä l k o m n a s a m t f ö r d e vackra.
P å h ö g e r hand, djupt nere i en oss i n i d e e n k l a, m e n trefliga r u m m e n, däld, låg Ö.
.
.
s bruk, s o m utsänder sina där äfven fru X.
.
.
v ä n l i g t m o t t o g d e ovän- l a n d t b r u k s r e d s k s p ö f v e r h e l a d e n civilise- I det inre, s o m det tyck- rade världen.
E n v a c k e r insjö sträckte sin tade gästerna.
g l i t t r a n d e y t a så l å n g t ö g a t f ö r m å d d e s e t e s, f a m i l j e n s h ö g t i d s r u m, s l o g o v i o s s n e d o c h b ö r j a d e diskutera d e n fråga, s o m fört o c h, o m f l u t e t p å e t t p a r s i d o r af d e n n a s j ö, oss dit.
låg p å e n h ö j d m å l e t f ö r v å r f ä r d.
D e t t a v a r d e t i n t r y c k, s o m j a g erfor, d å jag lämnade den idoga landtgården.
K u n d e d e t t a i n t r y c k m e d d e l a s i g åt n å g o n eller n å g r a af m i n a l ä s a r i n n o r, v o r e ä n d a m å l e t med dessa rader vunnet.
O r a e t l a b o r a!
l l p j / ö r ett p a r år s e d a n g j o r d e j a g ett b e - sök h o s ett p a r af m i n a v ä n n e r i norra Småland.
B e s ö k e t h a d e ett s ä r s k i l d t s y f t e, d e t n ä m l i g e n att s ö k a få till s t å n d e n så k a l l a d k r e t s f ö r e n i n g f ö r f ö r s ä l j a n d e af ägg på hufvudstaden.
Ifriga hönsvänner, b å d e m i n a vänner o c h jag, d i s k u t e r a d e v i f r å g a n lifligt o c h b e - t r a k t a d e s a k e n f r å n alla s i d o r s a m t skär- s k å d a d e såväl dess ljusa s o m m ö r k a punk- ter.
Under v ä g e n dit omtalade m i n a vänner för m i g d e n s ä l l s a m m a o m s t ä n d i g h e t e n, att d e n n e herr X.
.
.
, till h v i l k e n v i n u v o r o på v ä g, icke h a d e n å g o n e n d a lejd tjänare, u t a n att h a n själf m e d h j ä l p af s i n a s ö n e r skötte d e n rätt stora arrendegården, under d e t att h a n s fru o c h d o t t e r o m b e s ö r j d e d e inre detaljerna.
D å j a g sade » icke en e n d a », v a r d e t d o c k i c k e fullt k o r r e k t, t y j a g er- inrar m i g n u, att e n l a d u g å r d s p i g a n ä m n d e s s å s o m ett u n d a n t a g.
J a g h a d e t a g i t p l a t s v i d ett af b ö c k e r ö f v e r f y l l d t b o r d o c h f a n n d ä r flere af litte- r a t u r e n s s e n a s t e alster, p o e s i e t c, s o m, tillika m e d e n s t ö r r e b o k h y l l a i en a n n a n del af r u m m e t v i t t n a d e o m, att b o k l i g a stu- dier i c k e v o r o f r ä m m a n d e för dessa arbetets representanter, utan kanske fastmer be- traktades s å s o m » lifvets k r y d d a o c h salt ».
J a g h a d e ä f v e n u n d e r d i t f ä r d e n h ö r t af m i n a v ä n n e r, h u r u s o m h e r r X.
.
.
själf un- der de långa vinteraftnarna undervisade sina barn i bokligt vetande.
Men, säga kanske m i n a läsarinnor, h v a d för m ä r k v ä r d i g t l i g g e r e g e n t l i g e n h ä r u t i?
Sedan vårt ärende blifvit uträttadt o c h Ä r icke detta n å g o t helt vanligt bland de vi v ä l v i l l i g t b j u d i t s p å f ö r f r i s k n i n g å r af mindre jordbrukarne i vårt l a n d?
V i s s e r - b ä s t a s l a g, t o g o v i a f s k e d från v å r t v ä n - ligen, ehuru det äfven bland vår bonde- liga värdfolk o c h begåfvo oss p å h e m v ä g, k l a s s h ä n d e r att f ä d e r n a y f v a s att få s i n a j a g m e d t a g a n d e ett i n t r y c k, s o m i c k e l ä t t s ö n e r ett t r a p p s t e g h ö g r e u p p p å l i f v e t s skulle förgå.
skala, än d e själfva innehafva, o c h därför M i n lilla s k i l d r i n g l i k n a r j u, i c k e s a n t, g ä r n a s ä n d a d e m till s k o l o r o c h u n i v e r s i t e t m e r a e n m å l n i n g från e m i g r a n t e r n a s förlof- för att studera, m e d a n d e själfva m e d v a d e l a n d, d ä r a r b e t e t h e d r a s o c h d i t ska- f r ä m m a n d e hjälp s k ö t a sin torfva.
O c h ror, s o m b l y g a s att a r b e t a i sitt e g e t l a n d, h ä r o m v o r e j u i c k e n å g o t att s ä g a, så f r a m t draga åstad?
M e n ä f v e n i v å r t k ä r a foster- hos den unge e n efter k u n s k a p e r tör- l a n d t o r d e d e n d a g r a n d a s, d å h e r r X.
.
.
s s t a n d e a n d e härtill g å f v e a n l e d n i n g.
Men e x e m p e l k o m m e r att e f t e r f ö l j a s.
E t t åter- det l i g g e r o f t a ett v i d a l u m p n a r e s k ä l till g å e n d e till m e r a e n k e l h e t i v a n o r o c h b r u k g r u n d, o c h d e t t a s k ä l är h ö g f ä r d e n, l u s t e n s k u l l e k a u s k e m e r ä n n å g o t a n n a t bi- att få s e s i n s o n » s å g o d s o m e n a n n »!
d r a g a till d e n s o c i a l a f r å g a n s l ö s n i n g, o c h A r b e t a r e n vill b l i f v a h e r r e.
H a n blygs för s ä k e r t är a t t m y c k e n s k u l d s ä t t n i n g o c h fars o c h farfars h a n d t v e r k o c h v i l l m e d all • brist, m y c k e t e l ä n d e o c h t r a s s e l s k u l l e u n d - m a k t » u p p å t », m e d a n han i själfva verket vikas, o m m a n m e r a allmänt följde herr b l o t t d ä r i g e n o m s j u n k e r så m y c k e t d j u p a r e.
X.
.
.
s f ö r e d ö m e o c h b e g a g n a d e s i g af d e n T y h a n b e s i n n a r i c k e, att d e t ä r l i g a a r b e t e t, e g n a kraft naturen h o s oss nedlagt, vare det m å n u u t f ö r a s m e d s p a d e n eller m e d sig d e n n a kraft l i g g e r i ett p a r s t a r k a o c h p e n n a n, är, s å s o m S c h i l l e r s ä g e r, » m ä n n i - f r i s k a a r m a r eller i h j ä r n a n s f ö r m ö g e n h e t e r.
s k a n s p r y d n a d - », s o m m a n alls i c k e h a r H r r X.
.
.
h a r n u s k a t t a t åt f ö r g ä n g e l - n å g o t skäl att b l y g a s f ö r.
sen, o c h h a n s a r b e t e l i g g e r b a k o m h o n o m, M i n a läsarinnor skola lätt fatta m e n i n g e n men det skall d o c k bära rik frukt i d e n med d e s s a r a d e r, d å j a g s ä g e r, d e m att a r b e t s d u g l i g h e t h a n lärt sina b a r n — d e t d e n n e h e r r X.
.
.
alls i c k e t i l l h ö r d e b o n d e - b ä s t a arf, e n far k a n l ä m n a efter s i g.
k l a s s e n, u t a n h a d e själf u t g å t t från ett bil- J a g h a r m e d d e n n a lilla u p p s a t s v ä n d t d a d t h e m, s a m t att h a n s n a m n står att m i g till I d u n, t y I d u n är j u h e m m e n s spe- Ora et labora — b e d o c h a r b e t a — v a r de g a m l e s vishetsregel: m å d e n äfven blifva v å r t lifs f ä l t l ö s e n.
Lam.
Från en Stockholmsfru på långfärd.
(Sista brefvet.)
Isola Bella, juni 1895.
Käraste Nini!
H v a r var det vi sist skildes å t?
Jag me- nar, hvar slutade min resebeskrifning förra gån- g e n?
V a r det inte i Taormina jag släppte trå- den?
J o, så var det visst — jag skall väl försöka finna den igen.
D e t var en solig eftermiddag vi stego o m - bord i Messina för att lämna Sicilien.
Vattnet kring ångbåten var så onaturligt blått, att jag- började undra i all tysthet, o m Capris blåa grotta verkligen är ett sådant underverk, efter- som Mcdelhafvets vatten redan ute i det fria, utan alla särskilda naturens eftektarrangeman- ger, kan vai-a så starkt kornblått.
Fastän haf- vet för öfrigt låg spegelblankt, gick det hvita vågor i själfva det trånga Messinasundet, lik- som det alltid är drag i en dörr, som står på glänt.
D e t stackars af fjorårets jordbäfningar så illa åtgångna R e g g i o såg helt lyckligt o c h idylliskt ut, där det låg snedt öfver på andra stranden.
M e n bäst vi plöjde det blanka spe- gelfältet, började vattnet forsa o c h hvirfla på sidorna o m oss, som o m något haf svidunder ar- betade af alla krafter för att k o m m a u p p till ytan, det brusade och sjöd, och fartyget börja- de kränga.
V e t du, hvad det var.
K a r y b d i s, Nina lilla, ingenting mer eller mindre, o c h på stranden midtför oss låg Scylla, som är en liten stad, medan K a r y b d i s däremot enligt de lärdes påstående bara är en hvirfvel i vattnet.
J a g hoppas, att det imponerar kolossalt på dig, Nini, att jag färdats mellan Scylla o c h K a r y b - dis.
D e t hade vi minsann ingen tanke på, då vi i barndomen lekte järnväg på stenmuren ut- med landsvägen hemma på B j ö r k v i k e n.
Å, en sådan sagolik färd öfver hafvet den natten 1 Stjärnorna strålade så klara o c h stora, att reflexen bildade riktiga månbroar här o c h där i vattnet, fast ingen måne lyste.
D å den svartblåa ytan krusade sig ibland, såg det ut som eldormar.
Marelden blänkte i det hvita skummet utmed ångbåten, än som hoppande gnistor, än som runda lysande maneter.
D å vi passerade Stroniboli, den lilla pyramidformiga vulkanen, som ligger, utkastad midt i hafvet, var den nog artig att ställa till ett ganska bril- jant fyryerkeri för oss.
J a g fick med egna
228 IDUN ögon se den glödande lavan rinna som en lång orm ner i hafvet.
P å motsatta sidan af ön, sågo vi en mängd eldpunkter glimma utmed stranden — kan du tänka dig, det var de upplysta fönstren i människoboningar 1 Vulka- nen är bebodd I Jag känner vissa fruar, som — men inga namn!
— lia m y c k e t svårt för att hålla grannsämja.
Jag undrar, om det inte skulle göra d e m godt att hyra våning f ö r ett år, eller bara ett kvartal, på Stromboli.
Till Neapel k o m m o vi tidigt på morgonen i soldis.
O, hvad golfen låg där förtrollande v a c k e r; små fiskar lekte ta fatt o c h hoppade högt öfver vattenytan, och Vesuvius reste sig öfver det hela, stolt o c h imponerande.
Etna är ju mer än dubbelt så hög, men don är så vidsträckt och sluttar så långsamt, att ens ögon- mått förvillas och man tycker att Vesuvius är högre.
J a g tänker mig Etna som en stor fet fru klädd i hvit sjal o c h Vesuvius som en ung eldig fyr med grå plym i hatten.
A, det ber- get älskar jag, så att K l a s har ändå en rival, liksom jag har en i hans kamera.
nej, nu skall jag inte säga ett ord mera o m honom, det är kanske farligt till och med i ett sådant här litet oskyldigt privatbref.
Den som vore skald ändå, bara f ö r en enda dag!
D å skulle j a g skrifva en dikt o m rosor- na i R o m.
Jag önskar att du sett Monte Pincio i maj!
Där är en rikedom af rosor öfver all beskrifning.
R o s o r betäcka hela mu- rar med en brokig matta, rosor bilda häckar, rosor klänga högt upp i piniekronorna o c h hän- ga där i yfviga knippor.
Omkring en gammal afsågad stam har ett rosenträd slingrat sig så fast, att den ser ut att tjäna endast som stöd för de yppiga klasar af hvita b l o m m o r, som hänga där i så eleganta festoner.
D e n gamla trädstammen förde min tanke ända bort till Arons staf.
D e stora Paulowniaträden äro liksom öfversållade mod lilafärgad snö, som breder en berusande doft öfver hela parken, fontänerna plaska o c h inne i villa Mcdicis hem- hemlighetsfullt skumma alléer sjunga näkterga- larna.
Man går därifrån som i ett ljufligt champagncrus.
.
.
A f R o m s märkvärdigheter sågo vi ej m y c k e t denna gång, ty d e m börja v i nu någorlunda känna till.
En dag gjorde vi dock en åktur till den nya stadsdelen Prati di Castello b a k o m S.
A n g e l o, f ö r att se påfvens nya kyrka, som där är under byggnad.
Midt ibland de halffär- diga o c h öfvergifna husskeletten, hvilka stå där som dystra minnen af byggnadskrachen på åttio- talet o c h redan börja se ut som ruiner, låter hans helighet nu uppföra en väldig kyrka för medel, som vid hans jubileum för några år sedan insamlades i hela den katolska kristen- heten.
Kyrkan, som skall bära den helige J o a c h i m s namn — du vet, madonnans far — lofvar att bli ståtlig och vacker.
Men pengar slukar den.
Hvar o c h en af de sex stora grå- röda granitpelarne i förhallen kostar 10,000 lire och de hvita korintiska marmorkapitälen 5,000 hvar.
D e t förefaller en främling egendomligt att se en ny kolossal kyrka föras upp i denna på kyrkor så rika stad; där lär finnas inemot 400, det borde väl räcka, isynnerhet som de flesta nästan alltid stå tomma.
I Sorrento fingo vi vara med o m Tassofesten, bland annat o m ett fyrverkeri, som j a g aldrig sett make till; i den konsten äro italienarne oöfverträffadc.
D e t är mig för resten alldeles obegripligt, hvarför man skall fira stora mäns dödsdagar, de borde väl ej kunna ge anled- ning till glädje; hellre då den dag, då de bör- j a d e sitt lif.
Tassoutställningen befanns vara ett slags mindre exposition af sorrentinska indu- strialster; där såg jag Eiffeltornet af ost o c h Tasso o c h hans Leonora i smör.
Ja, h v e m vet hvad man en gång k o m m e r att förevigas i?
— E n af dagarna var det fête champêtre uppe vid Deserto, ett berömdt utsiktsberg (med kloster, naturligtvis) ett godt stycke b a k o m Sorrento.
Under färden dit fingo vi göra be- kantskap med ett nytt slags sport, som barnen hittat på, ett sätt att locka pengar af oss » gal- na e n g e l s m ä n ».
H ä r o c h där v i d vägen stodo de o c h b j ö d o ut lefvande fåglar; de höllo dem i de stackars små benen och viftade med dem fram o c h åter; vi fingo tag i en stor, vacker gylling, som bägge benen voro afbrutna på.
K l a s ' paraply dansade en lustig tarantella på den otäcka pojkens rygg, det var den betalning han fick, o c h det var första gången jag tyckte att K l a s betalat någon vara f ö r litet.
J a g skall inte säga ett ord o m Capri, ty det känner du till, men en enda liten småsak måste jag tala o m från vår vistelse där.
K a n du tänka dig, vi träffade en familj, dar mannen hade — två kameror!
A en sådan m o r m o n!
Men så såg också hustrun lidande ut o c h gick alltid klädd i svart.
Den, som blifvit riktigt förälskad i R o m, har svårt att slita sig därifrån, men en gång måste det j u ske, o c h vi reste också en mor- gon.
D e t kändes så besynnerligt meningslöst att sätta sig i en helt vanlig järnvägskupé på ett vanligt tåg, och när de sista akvedukterna försvunnit och campagnans eldröda vallmotäcke så småningom krympte samman, behöfde jag riktigt se länge på K l a s för att öfvertyga mig om, att jag ännu hade m y c k e t kvar i världen, så tomt kändes det.
D å vi k o m m o till R o m, kände j a g mig som hemma igen.
D e t finns ingen stad på jorden, tror jag, där man känner en sådan hemtrefnad som i R o m.
O c k s å har man j u en hel mängd skandinaver att sällskapa med; flere äro riktigt bosatta där.
D e n norske pastellmålaren R.
har bott där i femton år, o c h i hans öfverdådigt trefliga atelier samlas man ofta till five o ' c l o c k - tea; i vinter var det mest norrmän man träffa- de där.
P å sådan neutral mark äro norrmän- nen ytterst älskvärda m o t oss svenskar o c h tyckas alldeles ha lämnat politiken hemma.
Björnson till e x e m p e l!
D u kan aldrig föreställa dig en sådan älskvärdhet som hans.
Första gången vi träffade h o n o m i R — s atelier såg han skälmaktigt på mig med sina stora, rara, godmodiga ögon o c h frågade helt tvärt midt upp i presentationen: » S k a vi nu s l å s s?
» D e t var j u inte så märkvärdigt sagdt, men tonen var sådan, att jag genast begrep, hur den man- nen kan vinna människor, när han vill, och jag kände lust att ta h o n o m i famn.
.
.
1 Florens ha vi varit med o m en liten jord- bäfning.
K l o c k a n half tu på natten väcktes vi af att vi skakades ganska grundligt, sakerna i rummet skramlade, o c h en liten bit af mur- bruket i taket föll ner.
(J a g ångrar, att j a g inte gömde den; kunde den inte ha försvarat sin plats på en aténienne så väl som många andra kuriositeter, man f ö r m e d sig hem från resor?)
V i blefvo emellertid ej rädda, förmod- ligen voro vi för sömniga för att sätta oss in i ögonblickets allvar.
M e n florentinarne blefvo det så m y c k e t mera, de hade j u för ett par veckor sedan varit med o m ett jordskalf, som t. o.
m.
åstadkommit rätt betydliga skador på flere af stadens solidaste monumentala byggna- der, både domen och palazzo Pitti.
Skulle detta kanske nu upprepas i g e n?
Medan vi lågo där i våra hotellsängar o c h sofvo oerfarenhetens lugna sömn, fylldes stadens gator med oroliga människor; många lågo på knä utanför kyrkor- na o c h anropade madonnan o m bistånd, andra samlades på kaféerna, där musik efterskicka- 1895 des för att hålla gästerna vid gladare m o d.
Man öppnade alla stadens parker, som annars hållas stängda o m nätterna, och det elektriska ljuset tändes öfverallt.
Några utländingar vågade ej vara kvar i sina hotellrum, utan tillbragte den återstående delen af natten sittande i åkare- droskor o c h reste sedan med första tåg.
Da- gen därefter var allt lugnt igen, men ett starkt åskväder hade vi som eftersläng o c h ett regn, som jag aldrig sett maken till.
Till Venedig k o m m o vi i det härligasta mån- sken.
D u har j u varit m e d om denna under- liga färd från järnvägsstationen till hotellet i en gondol, s o m i mörkret liknar något slags sällsamt sjödjur, en svart jättesvan med krökt hals, på hvars rygg man glider fram öfver hem- lighetsfulla, mörka vatten med månglans på ytan o c h stora tindrande stjärnor i djupet?
D u minns det, ty något sådant glömmer man aldrig.
Men då vår svan lämnade af oss vid hotelltrappan, skingrades poesien af portierns klumpiga » g u t ' n A b e n d ».
I Venezia skall man hälsas på sångens o c h poesiens språk och inte på geschäftets.
Sedan vi dagen därpå flyttat till A l b e r g o Milano, fanns det ingenting, som störde min lycka.
T y lycka är det att vara i denna underbara stad.
D å vi ej hade annat att göra, togo vi en gondol på timme o c h styrde ut på kanalen, sak samma hvart det bar, förbi de ännu i sitt för- fall så praktfulla palatsen, under Rialto, eller också in i första bästa sidokanal, som kröker sig så tvärt, att det är ett underverk, att gon- dolieren ej i hörnet törnar ihop m e d någon mötande farkost.
E n kväll minns jag särskildt; vi gledo fram under Suckarnas b r o, förbi doge- palatset o c h det gamla statsfängelset midt emot (det användes som fängelse ännu i våra dagar), och just som vi k o m m o ut i Canale grande, lågade en kornblixt b a k o m ett stort moln, skif- tande i grått o c h rödt, under hvars ena kant solen stod på lur.
O c h så fortfor horisonten att flamma, medan vi gledo så stilla fram i vår eleganta gondol (man glider alltid långsamt, då man glider på t i m m e).
Sjöarna o c h Milano — nej, j a g skall för- skona dig, det där kan du utantill.
J a g vill bara hälsa dig från Lionardo da Vincis Natt- vard, den har visst fjällat af sig ännu mera, sedan du såg den, ty nu ser den jämmerlig ut.
J a g tror karlen var tokig, skall man måla odödliga mästerverk med oljefärg på kalkrapp- ning?
Fanns där inte freskomålning på den tiden?
O c h nu ha v i alldeles nyss anländt till Isola Bella.
K l o c k a n är åtta på kvällen, jag sitter i hotellrummet o c h skrifver detta, medan K l a s är nere o c h säger till o m, att de skola duka vår middag på terrassen.
Jag kan inte neka till, att j a g är nyfiken på Isola Bella, nyfiken och litet rädd att få mina illusioner krossade.
T y det första intrycket var just inte.
.
.
nej, tyst min mun.
Bädeker har märkligt nog bara en stjärna för Isola Bella, det är oroväckande, och han talar i iskall ton o m » d e n vackra, i gammalitaliensk stil anlagda trädgården ».
N å, vi få se i morgon.
N u måste det bli ett slut på detta osammanhängande bref, hvars väfnad i att alldeles sakna öfvergångar liknar det m o - derna tyget changeant — men du tycker kan- ske det är mera långrandigt, du.
N e j, farväl med dig nu, middagen är serverad.
Hälsningar i massa från din hungriga väninna Betty B.
P.
S.
D a g e n därpå.
N u har jag sett Isola Beilas park.
Bädeker är en åsna!
O c h jag är i sjunde himlen.
V i d a r e muntligen.
parsamma N y h e t e r i k l ä d n i n g s -, k a p p - o c h k o s t y m t y g e r för Hildur Andersson, Stövel™ Fruar!
v å r s ä s o n g e n h o s D.
12 Filial: Hötorget S. 12 4 Södermalmstorg Kiks- ochÂllm.ltel.
4.
IDUN 1895 229 » D e n n a ö, » s a d e d o m a r e n, d å h a n en g å n g v a r d ä r f ö r att h å l l a r a n s a k n i n g i ett Ett inlägg i frågan af biskopen af Rochester.
d r å p, » h e t e r M a n l ö s a, d ä r f ö r att så m å n g a af e d r a m ä n b l i f v i t b o r t a i s t r i d e n f ö r lifvet » Hvilken torr öken vore ej denna värld utan u te p å hafvet; m e n d e n k u n d e m e d lika de ogifta kvinnorna!
I tusentals h e m är den ogifta skäl k a l l a s L a g l ö s a, t y v å r f ö r r e k o n u n g s systern, mostern eller tanten familjens goda ängel, barnens afgud o c h ett ämne för tyst undran o c h v a l s p r å k: ' Rätt och sanning ' är e d e r l i k a glädje äfven för dem, s o m allt för litet sainvets- f r ä m m a n d e s o m b e t y d e l s e n af d e o r d v å r ömt begagna sig af hennes tjänster; vid sjuk- n u v a r a n d e k o n u n g v a l t till s i t t: ' Landskall och dödsbäddar är h o n en sublim tröstarinna; I t r o n m å h ä n d a, att h a n s hon är bevararinnan af blyga hjärtans ö m m a med lag byggas '.
hemligheter; de gamlas, de sjukas o c h de förbi- arm icke når eder, I laglöse o c h gudlöse seddas outtröttliga väninna.
Gamla flickor!
På m ä n n i s k o r, m e n n u skall j a g v a r a h a n s a r m, några enstaka i ögonen fallande undantag när o c h h a n s v r e d e skall d r a b b a e d e r g e n o m äro de jordens salt, det lugna, klara ljuset i de mig.
Slå f å n g e n i j ä r n.
» hem, som äro nog lyckliga att äga dem.
Deras ära är att vara eftersökta af alla, s o m känna Så d o g e n d a g d e n s t a c k a r s g a m l e p a s t o r n, dem, deras belöning att vara nyttiga för en hvar.
o c h d å i n g e n a n m ä l d e s i g s o m s ö k a n d e till Deras h e m är den bästa, varmaste platsen i komministersbefattningen på den vidt om- älskande hjärtan. » k r i n g illa b e r y k t a d e ö n, s k i c k a d e d o m k a p i t l e t d i t p å f ö r o r d n a n d e e n u n g p r ä s t, s o m för- k l a r a d e s i g v i l l i g att v å g a f ö r s ö k e t p å ett år eller p a r.
Hans n a m n var David Thor *), o c h h a n g j o r d e s k ä l f ö r sitt t i l l n a m n.
Den öfver tre alnar långa gestalten, d e väldiga, h å r b e v u x n a h ä n d e r n a, b r e d d e n ö f v e r skul- Några drag ur en » reformators » lefnad.
drorna o c h d e n m u s k u l ö s a halsen — allt Skiss för Idun af vittnade o m en mer än vanlig kroppsstyrka.
» Gamla familjeflickor » ännu en gång.
David Thor.
P e t r u s H e d b e r g.
» Öknen och ödemarken skola lustiga varda, och vildmarken skall glädjas och blomstra som en lilja. » (Esaias kap. 3 5.)
f är d e t att s e ett b ö l j a n d e åkerfält m e d tunga, gulnande ax, hvarest kort förut endast växte värdelös m o s s a bland s t u b b a r o c h s t e n a r, o c h l j u f l i g t är d e t att se e n v ä l a n s a d t r ä d g å r d m e d frukter o c h doftande blommor, hvarest nyss klippan låg i d a g e n, kall o c h g r å o c h h å r d.
Men ännu h ä r l i g a r e, ä n n u ljufligare är d e t, n ä r v i l d - m a r k e n i m ä n n i s k o h j ä r t a n b ö r j a r att b l o m - stra, n ä r g u d s f r u k t a n o c h k r i s t l i g a d y g d e r spira f r a m i sinnen, s o m förr haft sin lust i syndens dy.
arligt Något sådant var det s o m hände i mid- t e n af d e t t a å r h u n d r a d e b l a n d b e f o l k n i n g e n p å ö n M a n l ö s a.
L i g g a n d e u t e i haf vet n ä r a t v å m i l från f a s t a l a n d e t o c h e n h a l f m i l från n ä r m a s t e b e f o l k a d e ö, v a r M a n l ö s a m e d sina 5 0 0 själar s o m e n v ä r l d f ö r s i g.
A f d e t j ä k t a n d e, b r u s a n d e l i f v e t u t e i v i d a värl- den m e d å n g b å t a r, j ä r n v ä g a r o c h telegraf, politiska strider o c h religiösa strider, hvilka likt s t o r a s v a l l v å g o r efter h a n d g å ö f v e r l ä n d e r n a, s p o r d e m a n d ä r u t e p å d e n ens- liga ö n föga annat, än h v a d fantasien k u n d e m å l a s i g m e d a n l e d n i n g af r ö k e n f r å n e n förbiilande ångare.
H v a d hafvet, d e t out- tömligt rika hafvet, gaf invånarne s o m lön för d e r a s m ö d o r, v a r d e m n o g f ö r k r o p p e n s b e h o f, o c h n å g r a a n d r a k ä n d e d e e j till.
N o g t a l a d e p r ä s t e n h v a r j e s ö n d a g från d e t lilla k a p e l l e t s p r e d i k s t o l o m s y n d o c h n å d, m e n d e v o r o få, s o m n å g o n s i n k o m m o i n o m kyrkdörrarna, o c h d e s s a få k u n d e n å g r a t i m m a r efteråt få s e d e n ö f v e r m å t t a n s o r g - l i g a s y n e n, s o m d e d o c k f u n n o l u s t i g, att deras g a m l e pastor redlös stapplade h e m från » e t t k a l a s », h v a r t i l l h a n v a r i t i n b j u d e n.
D e n stackars g a m l e pastorn!
Han hade s u t t i t u t e p å ö n, a f s t ä n g d från allt b i l d a d t u m g ä n g e, i t r e t t i o år, o c h d å h a n i c k e h a d e i n o m s i g » d e n kraft, s o m ö f v e r v i n n e r värl- d e n », d u k a d e h a n själf u n d e r f ö r d r y c k e n - s k å p e n s f r e s t e l s e o c h m e d h o n o m d e flesta af d e själar, s o m b l i f v i t h o n o m a n f ö r t r o d d a.
Och d r y c k e n s k a p e n h a d e m e d sig sina v a n l i g a f ö l j d e r: kif o c h t r ä t o r, h a t o c h bitter- het, s v o r d o m a r o c h slagsmål, tjufveri o c h otukt, fattigdom o c h snusk.
Möblering och D e k o r e r i n g ^ei&amp;s D å b å t e n l a d e till, s v i n g a d e s i g p a s t o r T h o r m e d ett l e d i g t s p r å n g u p p p å b r y g g a n, b l o t t a d e h u f v u d e t o c h s a d e m e d h ö g röst, så att h a n h ö r d e s v i d a o m k r i n g: » I Jesu namn!
A m e n.
— G o d dag, godt folk.
J a g är p a s t o r D a v i d T h o r, s o m af k o n s i s t o r i u m o c h b i s k o p erhållit f ö r o r d n a n d e att e n t i d s k ö t a s j ä l a v å r d e n h o s er.
Gud g i f v e, att j a g k u n d e u t r ä t t a n å g o t g o d t o c h gagneligt ibland er. » Ej e n e n d a h u f v u d b o n a d l y f t e s från h u f v u - d e t, e j e n e n d a m u n u t t a l a d e ett v ä l k o m - men.
M e d a n h a n talat, h a d e d e t v å m ä n n e n i b å t e n, s o m s e g l a t ö f v e r m e d h o n o m från f a s t l a n d e t, b ö r j a t att l y f t a u p p h a n s flytt- s a k e r p å b r y g g a n, b l a n d d e m ä f v e n t v å sjö- manskistor, hvilka s o m vanligt voro försedda m e d s t r o p p a r att b ä r a d e m m e d.
att » K u n d e j a g f å b e n å g r a af er h j ä l p a m i g b ä r a u p p m i n a s a k e r, d i t j a g skall b o.
» I c k e e n h a n d, icke en fot rörde sig.
» V i l l å t m i n s t o n e n å g o n af er f ö l j a o c h visa m i g, hvarest j a g skall b o?
» mig Intet svar.
» V e t n i k a n s k e, » v ä n d a n d e s i g till m ä n - n e n från fastlandet nere i båten, » h v a r e s t gamle komministern b o d d e?
» » J o, d ä r o p p e i s t u g a n, s o m d e t står t v å buskar framför. » U t a n att s ä g a ett o r d v i d a r e t o g p a s t o r n i stropparna på de två tunga sjömanskistorna, kastade upp en på hvardera axeln o c h gaf sig i v ä g till d e t a n v i s a d e h u s e t.
» H a n m å t t e v a r a s t a r k s o m e t t as, d e n rackarn, » sade Gullik på Tången, och var det det e n d a ord, h v a r m e d M a n l ö s a b o r n a hälsade sin n y e pastor.
D a g e n därpå började pastor T h o r sin ä m b e t s v e r k s a m h e t m e d att b e s ö k a s i n a för- samlingsbor i deras h e m.
I d e n första s t u g a *) Denna berättelse är till sina hufvuddrag grun- dad på fullt verkliga förhållanden.
Men som » Da- vid Thor » lefver än och äfven af andra, lättbegrip- liga skäl, har jag ändrat namnet både på honom, på andra här uppträdande personer oeh på ön.
• * h a n k o m till v o r o b a r a h u s t r u n o c h ett p a r b a r n o m t i o o c h t o l f år h e m m a; m a n n e n h a d e aflägsnat sig, d å han såg prästen komma.
» G o d dag, » sade pastor Thor.
» G o d dag, » svarade kvinnan bistert o c h u t a n att s e u p p från d e t, h v a r m e d h o n s y s s - lade i spisen.
tí * » CD » V e t ni, h v e m j a g är o c h h v a d j a g h e t e r?
» » Ja. » » B r u k a r n i i n t e ' b j u d a er p a s t o r att s ä t t a sig, d å h a n k o m m e r till e r?
» » Jag har inte b e d t h o n o m k o m m a hit. » P a s t o r n d a m m a d e af ett h ö r n p å b ä n k e n m e d sin n ä s d u k o c h satte sig.
» E d r a b a r n se i n t e r i k t i g t friska ut.
h e t e r d u, m i n lille g o s s e?
» Hvad » D a v i d, » s v a r a d e g o s s e n k n a p p a s t hör- bart.
» D e t var förfärligt, h v a d d u har klen röst.
Säg o m d e t e n g å n g till, så j a g k a n h ö r a det riktigt. » » David, » sade p o j k e n litet » E n g å n g till, m e n ä n n u h ö g r e », s a d e pastorn.
» D a v i d, » s k r e k p o j k e n, så d e t e k a d e i öronen.
D e t t y c k t e s y s t e r n v a r r o l i g t, h o n skratta- de.
M o d e r n v r e d p å s i g e n s m u l a f ö r att se p å p r ä s t e n.
» Jaså, d u heter David.
Så heter j a g också — då ä vi kajmän, o c h då ska m a n ta hvarandra i h a n d.
» De skakade hand m e d hvarandra.
» Nåå, David.
H a r d u h ö r t, att d e t e n g å n g för l ä n g e s e d a n fanns en fattig g o s s e, som hette David, och han var ute i krig e n g å n g, o c h f a s t ä n h a n v a r s å u n g o c h så liten, b e s e g r a d e h a n e n s t o r, s t o r j ä t t e, s o m hette Goliath — h a n var m y c k e t större o c h starkare än j a g.
Ser d u, D a v i d h a d e e n slunga, o c h m e d d e n kastade han en sten, s o m träffade G o l i a t h i p a n n a n, så att h a n dog.
O c h s e d a n b l e f d e n lille D a v i d e n rik o c h m ä k t i g k o n u n g.
M e n n u för tiden b e g a g n a i n t e s m å g o s s a r s l u n g o r så m y c k e t — d e t är m y c k e t r o l i g a r e att h a e n p i l b å g e.
Har du någon pilbåge, D a v i d?
» » Nej. » » D å skall j a g g ö r a en åt d i g.
V e t ni, om d e t finns n å g o n a s k h ä r p å ö n?
» frå- gade han modern.
Pastorns samspråk m e d gossen hade tinat upp k v i n n a n s v r e s i g h e t e n s m u l a, så att rösten nu icke ljöd värst ovänlig, då h o n svarade: » Jo, j a g har sönder. » v ä l e n själf, m e n l o c k e t n tk x&gt; cs cd j-t bo xi c: C&lt;3 = 0 cfci CD S Ét, CS ••&lt; &amp; högre.
är » N e j, j a g m e n a r inte e n sån ask, j a g m e n a r ett t r ä d, s o m h e t e r så.
K o m med m i g, D a v i d, s k a v i se efter, o m vi k a n finna en ask.
Annars kan vi nöja oss m e d en b å g e af e n o c k s å.
» De gingo tillsammans hand i hand, och lilla s y s t e r J o h a n n a f ö l j d e n å g r a s t e g b a k - om dem.
Pastorn hade icke gått långt, f ö r r ä n h a n u p p t ä c k t e, att e n m ä n g d p o j k a r k i l a d e från h u s till h u s, f r å n s t e n till s t e n, men på långt afstånd likväl.
D e voro ny- fikna att se, h v a d p r ä s t e n s k u l l e g ö r a m e d Gulliks p å T a n g e n D a v i d.
Pastorn såg det, och det gladde h o n o m.
H a n h a d e sin p l a n, o c h h a n v a r j u s t n u i f ä r d m e d att b ö r j a dess utförande.
O c h planen hette helt kort oeh enkelt så: först de y n g r e, s e d a n d e äldre.
.
&amp; ~ S w s 6 rft 0 C a r l 4£ J o h a n s o n s elegant.
Drottninggatan 45.
1 och 2 tr?
g | " = hO — I Xi tí X O Ti • 0 1 § O i — i S — i i&gt; Is 3 o xi &gt; o i - ° a nä CO E o o tí 5 O °&gt; X, 05 — 0 fcl •H " 2 " * &lt; M % 2 S o tal S ¿2 « E «s il O CD c d (Forts.) Sängar o c h Sängkläder, Möbeltyger, Möblerings-Affär.
modeller uti olika stilarter.
Mattor o c h Gardiner m.
m.
, m.
m.
af v å n i n g a r verkställes s t i l r i k t i g t och Största urval of D e n d a g h a n v ä n t a d e s till ö n, v a r s n a r t h e l a ö n s b e f o l k n i n g s a m l a d n e r e v i d båt- h a m n e n och i dess närhet.
M e n alla g å f v o d e s i g s k e n af att s y s s l a m e d n å g o t; i c k e s k u l l e p r ä s t e n s e, att n y f i k e n h e t e n d r i f v i t d e m dit, o c h i c k e m å n å g o n t r o, att d e v o r o d ä r f ö r att h ä l s a h o n o m v ä l k o m m e n.
o X t c d
IDUN 230 " Bärstudier ".
H.
Blåbär och hallon.
V åra vänliga läsarinnor tillmötesgå flitigt vår ' uppmaning att » duka fram » af sina bärerfaren- heter.
Vi beklaga blott, att vi ej kunna belöna eller finna plats för alla, som förtjäna det, men ett hjärtligt tack må uttalas till samtliga insända- rinnor!
Denna gång tages priset — » guldtian » — af S.
B. för nedanstående uppsats.
* Blåbärsriset (Vaccinium Myrtillus), hvars frukt kallas blåbär, förekommer allmänt i våra skogar.
Äfven själfva blåbärsriset har användning, ty allmogens kvinnor bruka det m e d fördel i stället för disktrasor.
I brist på te kan man braka såväl blåbärs- som hallonblad; de böra insamlas tidigt, så man blott får riktigt späda blad.
Tor- kas försiktigt i sval ugn, omröras ibland, så att bvarje blad blir fullt torrt.
Om de blandas med hälften äkta teblad, blir smaken förvillande lik oförfalskadt te.
Sen urminnes tider användes blåbär för medicinskt ändamål; egendomligt nog kunna de i detta hänseende medföra två alldeles motsatta verkningar; s o m färska äro de näm- ligen ett godt taxerande husknrmedel; torkade och förtärda torra, äro de däremot ett förträffligt medel m o t diarré; mera kan man billigtvis icke begära!
Och h v e m vill icke föredraga de sköna skogsbären framför t. ex. den gemena ricinoljan.
Lägg härtill att man till blåbärens heder kan säga, att de, tack vare sitt fina skal, utöfva denna motsatta dubbelverkan utan obehag för tarmarna.
Utom i Europa finnes blåbärsbusken äfven i Asien o c h Amerika; med fördel kunna bären o c k brukas som färgämne.
U t o m för medicinskt ändamål äro torkade blåbär utmärkta att hafva att tillgå i hushållet, ty af d e m fås goda soppor och krämer.
Alla bär, s o m skola torkas böra vara fullt mogna, utan att dock vara öfvermogna.
Till syltning däremot böra bären i allmänhet vara nätt och jämnt mogna.
Blåbär kunna helt enkelt torkas i solen o c h utbredas då blott på hvita, stora pappersark; omröras ofta, så att de ej fastna på papperet.
Bäst är dock att torka blå- bär i ugn.
Bären sköljas väl rena i friskt vatten, torkas hastigt på fint (helst gammalt slitet) linne och inläggas på pappersbelagda torkollor i svag ugnsvärme, ty de böra toi-ka långsamt; bären omröras ibland, ty de böra ej torka i klump.
Med fördel kan man förvara blåbär på vanliga mineralvatten-flaskor.
Dessa flaskor äro att före- draga därför, att de hafva vidare halsar än s. k. halfbuteljer.
Flaskorna måste vara fullt rena och väl torra; de fyllas tätt m e d nyplockade blå- bär (obs.!
viktigt är, att icke ens ett enda skämdt bär af misstag nerlägges), böra fyllas ända upp i halsen.
V i d bärens inläggning i flaskorna får man icke glömma, att ofta skaka ner bären, ty större tomrum böra icke finnas.
K o r k a flaskorna bra m e d goda korkar, o c h öfverbind d e m noga.
De korkade flaskorna nedsättas i kallt vatten i gryta m e d h ö mellan hvarje butelj, få koka sakta 15 minuter.
Man tager ej upp buteljerna, förr än grytvattnet blifvit fullt kallt, ty annars spricka de.
Förvaras i kallt, fuktfritt rum.
Sur blåbärssaft.
Denna såväl som efter- följande beskrifningar äro afprofvade i eget kök och passa för hushåll, s o m icke hafva alltför stora fordringar på » delikatesser ».
5 ' h liter (= 2 kannor) friska blåbär, 1 ' k (= 50 tum = 1 stop) vatten.
Vattnet uppkokas i sylt- kittel (helst emaljerad), blåbären kokas däri, tills de börja gå sönder; de böra koka sakta ungefär en half timme, saften afsilas försiktigt och får i en h ö g burk sjunka öfver natten.
Följande dag afhälles saften varsamt, så att icke det tjocka på botten följer med, slås på buteljer, s o m kor- kas, hartsas o c h förvaras i källare.
Då denna starka saft användes till soppor, tages 4 gånger så m y c k e t vatten därtill.
S o p p a a f s u r b l å b ä r s s a f t.
33 centiliter af ofvanstående sura saft slås till 13 dl.
kokande vatten, i hvilket förut kokats ett par citronskif- vor (glöm ej att först borttaga de beska kär- norna!)
o c h ungefär IB cl.
stött socker.
Allt får blott koka upp en gång, afredes m e d litet potatismjöl, upplöst i » en tår » kallt vatten.
Obs.!
af sur saft tages alltid mindre än af söt.
Denna enkla soppa är g o d såväl kall s o m varm.
Om sommaren, då den serveras kall, förbättras den, om en bit is ilägges.
F i n s k b l å b ä r s k o m p o t t.
2 kilo 125 gr. socker 1895 till 4 kilo 250 gr. friska blåbär, 2 ä 2 ' / * strukna te- skedar salicylsyra (köpes på apoteket), litet vatten.
Sockret kokas m e d litet vatten till vanlig lag.
Så ilägges blåbären; de få endast koka 5 minu- ter från det de kokat upp.
V i d den sista minu- ten (d. v. s. sedan de kokat precis 4 minuter; håll klockan i hand!)
ilägges salicylsyran, hvaraf tages ungefär en struken tesked till hvar femte del af sockret.
Slås genast u p p varm på värmda mine- ralvatten-flaskor.
Ett enkelt försiktighetsmått för att flaskorna ej skola spricka är att de ställas på en 4-dubbelt viken tjock kökshandduk, då den varma kompotten islås.
Korkas och hartsas.
Förvaras i källare m e d påskrifna etiketter.
Ser- veras till enklare efterrätt m e d bakelser; äfven kan man hafva vispad grädde härtill.
Till van- lig söndagsefterrätt är det ej oäfvet att hafva » strutar » med blåbärskompott i.
Godt o c h billigt — men skvallrande.
Bären kallas ej för intet skvallerbär!
.
Sylt af blåbär o c h hallon s a m m a n k o k a d e.
Denna sylt kan särskildt rekommenderas, den har en ovanligt fin smak o c h arom, starkt påmin- nande om björnhallon.
Obs.!
Till all syltning b ö r man taga bästa soc- ker; det är en förkastlig hushållning att sylta med sämre socker, ty syltet jäser då förr; man bör i detta s o m i » månget annat godt ting » akta sig för att låta » snålheten förtaga visheten ».
Lika mycket blåbär och hallon kokas med lika vikt socker (obs.!
snåla ej in på sockret, ty då blir » den sista villan värre än den första! »); först kokas lag m e d sockret och litet vatten; bären iläggas o c h kokas till de synas klara.
Skummas väl och skakas.
Såsen profvas för att se, o m flere uppkok behöfvas.
Om man tager lika delar af smultron, hallon o c h blåbär, blir syltet ännu finare, kallas då » Carl X V: s sylt&gt; efter den folk- käre monarken.
Alla sylter böra vara fullt kalla, innan de slås upp på glasburkar.
I allmänhet b ö r man först skölja burkarna m e d litet konjak, en bit vax- papper, som lägges ofvanpå b ö r o c k vara doppad i konjak.
Obs.!
att all sylt skummas med silfver- sked.
Jag har från trovärdig person hört upp- gifvas, att sylt håller sig bra, om man slår upp det varmt o c h öfver det heta syltet lägger tjockt med finaste bomull, innan det öfverbindes som vanligt.
Jag har ej själf pröfvat denna metod.
B l å b ä r s - o c h h a l l o n m a r m e l a d.
850 gram blåbär o c h 850 gram hallon iläggas i en tjock sockerlag, kokad " af 850 gram raffmad-socker o c h vatten; skummas som vanligt.
Sen det kokat upp, b ö r det koka minst en timme, så att det blir tämligen fast, nästan s o m stadig gröt, upp- slås i burkar, öfverbindes.
Hallonbusken (Rubus Idceus), är den i vårt land allmännaste arten af det i hög grad formrika släktet.
Hallonbusken växer vild bra långt upp i norden.
Ehuru den i den fria naturen vanligen förekommer på torra, steniga backar m e d dålig och mager jordmån, så har den dock vid odling mycket stora fordringar på jord.
Stor vikt ligger uppå, att de unga skott, som hvarje år växa upp från roten, hinna utbilda sig så kraftigt som möjligt under sommaren, ty det är från dem, som det nästföljande årets skörd skall fås.
Både röda o c h gula ballonsorter finnas; de röda äro mest omtyckta, men de gula lära vara härdigare i norden.
Bland de finaste hallonsorterna äro de antwerpiska (röda o c h gula), Fastolff, Paragon, Belle de Fontenay o c h » Hornet ».
De fortplantas medels rotskott, s o m åtskiljas på våren och för- sommaren o c h planteras i april — maj på djup, bördig jord med soligt läge, 4 fot (1 meter 20 cm.)
mellan raderna o c h dika långt mellan plantorna, som vattnas rikligt.
Beskäras på hösten eller strax efter sedan frukten är aftagen och gödslas, o m möjligt hvarje höst.
Gifva fullgod skörd 6 — 10 år.
Hallonsirapen, syrupus Rubi Ida », be- gagnas till att förbättra smaken å mixturer.
Hal- lon användas både till mat o c h läkemedel; hal- lonsaftens bruk är allmänt kändt; den borde oftare nyttjas till förbättring af dricksvattnet för febersjuka.
Hallonättika (färska hallon, 1 del, macererade m e d ättika, 2 delar) är ett tämligen dyrt, m e n godt medel till beredning af kylande drycker; man tager däraf omkring 200 gram till 1 liter sockervatten. '
(Forts.) K o m m e n nu lika vänligt ihåg lingonen till den sista juli, beder eder egen Idun.
Ur notisboken.
Vår ryktbara landsmaninna Kristina Nilsson-Miranda vistas för närvarande efter mång- årig bortvaro på besök i fosterlandet.
H o n skall här i sin forna hemb} ' gd öfvervara en nära an- hörigs jur. kand. Johannes Nilssons bröllop med fröken A n n a Schander, dotter af fabrikören Schan- der i V e x j ö o c h hans maka, född Skog.
Bröllopet skall äga rum den 24 dennes å egendomen G åsby i Vexjötrakten.
Den fräjdade sångerskan har på senaste tiden i bref till släktingar o c h bekanta gifvit uttryck åt en liflig längtan att återse hem- bygden.
• Hvardagslifvet på Tullgarn skildras af en korrespendent sålunda: På Tullgarii för under vanliga förhållanden kronsprinsparet ett, man kan säga idylliskt som- marlif.
Då vädret sådant tillåter, hvilket varit förhållandet i sommar mer än eljes, tillbringas större delen af dagen utomhus.
Kronprinsen, s o m är en ifrig sportman, sysselsätter sig mest m e d fiske, och han har en ovanlig fisketur, l i a n är därjämte en skicklig lawn-tenuis-spelare.
Kron- prinsessan, hvilkens vacklande hälsa emellanåt tvingar henne att hålla sig inomhus, deltager dock ofta i de små utfärder till lands och sjös, som hennes gemål med söner ofta företager.
Hertigarne af Skåne o c h Södermanland äro burtiga och raska gossar, s o m aldrig äro sysslo- lösa.
Gymnastiköfningar, bollspel, fiske- och rodd- turer, deltagande i arbetet i parken, botanisering m. m. upptaga deras tid.
Deras yngste broder, prins Erik, är ännu allt för späd för att kunna deltaga i sina bröders idrotter, utan står fortfa- rande under sin sköterskas vård.
Lärarinnan vid Lidköpings elementar- lär overiv för flickor, fröken Hilda Bäckström, har efter en kort sjukdom aflidit i Sollefte den 8 dennes, omkring 30 år gammal.
Fröken Bäck- ström, s o m vid nämnda läroverk varit anställd som lärarinna sedan hösten 1887, har m e d myc- ket goda kunskaper, största sanivetsgrannhet och plikttrogenhet utfört sitt kall.
Vid utöfningen af detta sitt kall visade hon sig tillika vara i be- sittning af den lyckliga gåfvan att m e d bestämd- het o c h allvar förena ett kärleksfullt och vinnande sätt m o t sina lärjungar, hvarför ock dessa med vördnad o c h tillgifvenhet sågo upp till henne.
En kvinnas jätteverk.
Allmänt bekant är, att hänsofna makan till brukspatron Carl Ekman i Finspong i flere afseenden var en ovanlig kvinna.
Den tillfälliga besökaren vid Finspong kan icke taga många steg o c h icke byta många ord å platsen, förrän nya erinringar gifvas där- om.
Den mäktigaste af d e m alla får man emel- lertid i det för sin skönhet omtalade slottska- pellet.
D e där befintliga sju stora, i detalj väl utfärda glasmålningarna äro uteslutande hennes verk.
Och det blir så m y c k e t mer tilltalande, detta en kvinnas jätteverk, då man erfar, att det var hennes sista.
Efter att under att 10-tal år ha fullbordat den ena målningen efter den andra, hade hon blott en ringa del af sitt sjunde och sista kvar, • då hon kände sina krafter nedsättas allt mera.
Hon tog då i m e d ny ifver o c h full- bordade verkligen arbetet.
Men just som det skett, måste hon söka lugn och ro, och inom någon vecka ingick hon i den eviga hvilan.
iS Caroline Felice Miolan Carvalho, den för några decennier sedan mest berömda represen tanten för lyriska sopranpartier vid Stora ope- ran i Paris, har aflidit på sitt slott nära Dieppe.
Född i Marseille 1827, debuterade hon 1849 på Opéra-Comique och gifte sig året därpå m e d sin kamrat, operasångaren Léon Carvalho, nu- mera direktör för denna opera.
1856 inträdde fru Miolan-Cavalho vid Théâtre lyrique, 1869 vid Stora ojjeran, 1872 åter vid Opéra-Comique o c h 1875 å n y o vid Stora Operan.
1885 drog hon sig derinitift tillbaka från scenen.
Gounod, Thomas och andra komponister skrefvo för henne de kvinnliga hufvudrollerna i sina verk.
I synnerhet protegerades hon af Gounod.
Bland hennes triumfroller nämnas Isabella i » Zampa », Chérubin i » Figaros bröllop », Pamina i » Trollflöjten », Juliai » R o m e o och Julia », Margareta i » Hugenotterna », Ophelia i » Hamlet, » Zerlina i » Don Juan » o c h Margareta i » Faust », m e d hvil- ken hon vann europeiskt rykte.
IDUN 1895 » Konung Oscar ombord på Drotti, den stora grupp, s o m Svenska panoptikon låtit an- ordna i Konstföreningens lokal vid Kungsträd- gården (f. d. Blanches konstsalong), är nu i det närmaste fullbordad o c h öppnas o m några dagar för allmänheten,.
hvilken helt visst med intresse skall skynda att ta den nya sevärdheten i skär- skådande.
- g e s - Teater och musik.
Djurgårdsteatern.
Till den ansenliga raden af utländska gäster, s o m i dessa senaste tider be- sökt vår vackra, sommarljusa hufvudstad, span- jorer, rumäner, amerikanare, tyskar och hvad de nu nämnas månde, o c h hvilka verksamt bidragit till vår underhållning o c h till färg o c h stämning i vårt friluftslif, har nu k o m m i t en n y notabel långresande.
» Texas Jack » — så lyder hans för- troliga namn, o c h han säges ha gjort det nam- net synnerligen populärt, ej blott i sitt stora transatlantiska fosterland, utan äfven på vid- sträckta resor rundt all världen.
Och det mot- tagande, han redan från första ögonblicket rönte af stockholmspubliken, synes borga för, att den ursprunglige gentlemannen från Texas äfven här skall förvärfva en vidsträckt vänkrets.
Ja, det bebådade amerikanska lustspelet — ty o m det är det frågan — gjorde obetingad succés på måndagspremiéren.
Det är också lustigt, lif- ligt, burleskt, en g o d portion grofkornigt här och hvar, men uppfriskande o c h harmlöst.
Man skrattar hjärtligt åt de bullrande, tokroliga sce- nerna, åt de drastiska typerna från cowboys- o c h och grufdistrikten, åt de bjärt färglagda karrika- tyrerna af amerikanskt val- o c h parlamentslif.
Man får äfven en lagom dosis romantik till lifs, en liten kärlekssaga, utmynnande i en lycklig förlofning.
Ungdom och kvinnlig fägring, sprit- tande muntra och graciösa Texasdanser, lustiga visor på melodier af det lättfattliga slag, som hvisslas utantill af hela » hyllan- », omedelbart s o m ridån gått ned för sista akten.
Upptåg o c h ga- lenskaper af allehanda slag o c h mycket, m y c k e t revolvrar o c h smällar.
En äkta amerikansk som- marläskedryck för den väntade rötmånadsvärmen!
Uppsättningen af allt lof värd, o c h af den långa personlistan göra samtliga sitt bästa.
H r Eliason är synnerligen präktig i titelrollen, fröken Magnus- son desslikes som hans » oförfalskade » äkta hälft.
Fru Ranft s o m deras dotter Bossy tar sig helt enkelt strålande ut, lika mycket i sin skepnad af otämd prärieamazon s o m såsom grande dame i Washingtons salonger.
H r Loven gör den ogene- rade privatsekreteraren i mr .Tacks tjänst m e d » dyrbar » tvärsäkerhet.
V i ha ej plats att räkna upp alla, men framhålla fröknarna Rustan o c h Andersson, hrr J. Hagman, J. Sandberg o c h Z. Zaciirisson s o m hvar på sitt vis förträffliga i sina uppgiftet-.
Summa summarum: en lång serie fullsatta sa- longer med muntert lif på Djurgårdsteatern under de närmaste v e c k o r n a!
* &amp; * Ett räknetal.
(Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.)
D i r e k t ö r e n b l o s s a d e p å e n c i g a r r o c h stu- derade en tidning, han lyckats köpa, m e d a n Evas tankar kretsade kring h e m m e t o c h intet annat.
S k u l l e allt s t å v ä l till d ä r?
Tänk, o m något händt?
D e t v o r e e j m e r ä n ett rätt- v i s t straff f ö r h e n n e s f ö r s u m l i g h e t.
F ö r h v a r j e m i n u t s o m g i c k b l e f h o n otå- ligare.
A l d r i g h a d e v ä l ett j ä r n v ä g s t å g g å t t så l å n g s a m t.
T ä n k, o m e l d e n b l i f v i t l ö s.
H v e m svara- d e f ö r, att d e m å n g a l j u s e n b l i f v i t o r d e n t - ligt s l ä c k t a?
H o n s v e t t a d e s af å n g e s t.
T ä n k, o m b a r n e n ej blifvit l a g d a i tid, eller o m d e l ä m n a t s e n s a m m a, m e d a n tjän- stepersonalen frossade på öfverlefvorna?
Det v a r b l o t t allt f ö r m ö j l i g t!
K u n d e h o n själf firn n n H u s m o d e r n s instinkter h a d e vaknat, o c h h o n t ä n k t e m e d g r ä m e l s e på m a t e n o c h vi- n e r n a, s o m l ä m n a t s till s p i l l o.
H u r m y c k e t f ö r f o r s ej p å d e t t a sätt, o c h h u r m y c k e t h a d e ej förfarits u n d e r d e g å n g - n a åren g e n o m brist på tillsyn!
H o n b ö r j a d e g ö r a kalkyler öfver d e sum- mor, s o m kunnat inbesparas, o c h d e m s o m ännu kunde besparas, o m en genomgripande förändring i lefnadssätt och hushållning vidtoges.
O m m a n n e n blott ville g å in därpå, m e n däruti låg svårigheten.
i O m j a g haft reda på affärsställnigen!
Om h a n s a g t m i g, h u r d e t s t å t t till, h u r a n n o r l u n d a k u n d e e j allt d å v a r i t!
» tänk- te h o n.
Hon b l e f ifrig o c h h e l t u p p t a g e n af att r ä k n a ut, h u r d e t h ä d a n e f t e r s k u l l e ställas.
Den s t o r a v å n i n g e n s ä g a s u p p, så f o r t s o m m ö j l i g t, eller ö f v e r t a g a s af n å g o n, s o m h a d e r å d att b e t a l a d e n.
Ö f v e r f l ö d i g a m ö b - ler säljas o c h t j ä n a r e a f s k e d a s.
H o n såg sig redan styrande o c h ställande i ett h e l t litet h e m, d ä r h o n i h v a r j e af se- e n d e var de sina nära.
Blef ve d e n d r ö m m e n verklighet, skulle d e t förflutna k a n s k e k u n n a lefvas o m i g e n — det j o r d a d e stå u p p u r s i n graf.
Hon kastade en hastig, spörjande blick p å m a n n e n, d ä r h a n s a t t b ö j d ö f v e r s i n tid- n i n g, u t a n att läsa.
Hvar voro hans tankar m å n n e?
i s a m m a spår s o m h e n n e s!
Kanske » V å r t s o m m a r s t ä l l e s k u l l e h y r a s u t eller säljas, » fortsatte h o n sin t a n k e g å n g, m e n kom ej längre, t y h e n n e s hjärta s a m m a n - k r y m p t e s af s m ä r t a.
D e t v a r d o c k allt f ö r hårdt!
D e t k ä r a lilla stället, d ä r h o n till- b r i n g a t s i n s m e k m å n a d, o c h d ä r h v a r j e plan- ta, t r ä d o c h b u s k e v a r b e k a n t o c h k ä r s o m en v ä n!
D e t k u n d e ej h j ä l p a s!
D e t s o m allt an- nat!
Hästar o c h v a g n, naturligtvis, och hennes s m y c k e n — det var en ringa upp- offring.
» M e n skulle det förslå — skulle balan- sen.
:.
.
?
» H o n v å g a d e ej t ä n k a t a n k e n helt ut.
H o n visste e j, hvarför m o d e t s j ö n k i hen- n e s h j ä r t a, eller h v a r f ö r h o n k ä n d e e n p l ö t s - lig mattighet, liksom ginge hon en olycka till m ö t e s.
Skiss för Idun t?
x r ^ V 5 0 ö f v e r g i f v a s i n a b a r n, h u r u m y c k e t naturli- g a r e d å att l e j d a m ä n n i s k o r g j o r d e d e t!
T ä n k, o m B e n g t s j u k n a t o c h j ä m r a d e sig, u t a n att b l i f v a h ö r d — h a n h a d e f ö r e f a l l i t klenare än v a n l i g t!
» Sofver d u?
» sade direktören, o c h lade sin h a n d på h e n n e s axel.
» V i äro f r a m m e!
» M Vilma Lindhé.
n x i r a 231 » O m d e t n u b a r a finns e n d r o s k a att f å!
» » L å t o s s g å?
» b a d h o n o c h fick s i n v i l j a fram.
Från den upplysta stationen gingo de ut i d e n ä n n u så g o d t s o m s o f v a n d e s t a d e n, där butikerna v o r o stängda, g a t o r n a nästan folktomma och de sömniga gaslågorna dub- belt matta m o t det inbrytande morgonljuset.
Alla, s o m v o r o ute, hade brådt o c h g i n g o till ett m å l — sitt a r b e t e.
H e n n e s d a g h a d e a l d r i g b ö r j a t så t i d i g t, och h o n såg sig o m k r i n g m e d nyfiket vak- n a n d e i n t r e s s e f ö r alla d e m, h v i l k a s h ä n d e r, s k i c k l i g h e t o c h s t r ä f v a n b i d r a g i t att skaffa h e n n e d e n l y x o c h de bekvämligheter, i hvil- k a h o n l e g a t så i n b ä d d a d, att h e n n e s s y n - v i d d blifvit liten o c h s k y m d.
Träd, buskar, gräsmattor o c h telefontrå- d a r v o r o t ä c k t a af r i m f r o s t, o c h e n lätt, ìl / f &lt;r » 1 m a r s a l a v i n r » r- » röklik d i m m a h ö j d e o c h sänkte sig m e l l a n trädkronorna och byggnadskomplexerna.
Hon såg redan på afstånd huset de be- bodde.
D e t s t o d k v a r, G u d v a r e lof v a d!
H a d e d e t v a r i t e n r y k a n d e r u i n eller e n grushög, skulle det knappast förvånat henne.
När h o n k o m fram, trapporna o c h gaf sig k a p p a o c h hatt.
B a r n k a m m a r e n l å g l ä n g s t in i v å n i n g e n, och f ö r att k o m m a d i t m å s t e h o n g å g e - n o m alla r u m m e n, f ö r s t af allt m a n n e n s, d ä r en o b e h a g l i g i n s t ä n g d l u k t af s p i r i t u ö s a o c h tobak mötte, punsch o c h cigarraska voro spillda öfver h o r d o c h m a t t a s a m t några g l ö m d a soliga glas stodo k v a r i en f ö n s t e r s m y g.
E n g r å a k t i g d a g e r s i l a d e in g e n o m f ö n s t - r e n, h v i l k a h o n ö p p n a d e p å v i d g a f v e l, in- n a n h o n s k y n d a d e ut i s a l o n g e n, p å h v a r s n e d b r ä n d a ljus o c h o o r d n a d e m ö b l e r h o n e n d a s t k a s t a d e e n flyktig b l i c k.
A l l t v a r så g e n o m o t r e f l i g t, att velat slippa se.
fullgod.
Pris kr.
1: H e n n e s hjärta k l a p p a d e häftigt, då h o n, s m y g a n d e p å tå, s a k t a v r e d o m låset till b a r n k a m m a r e n o c h t r ä d d e in.
H e r r e n v a r e lof v a d, allt v a r s i g l i k t!
Där låg Ester, r o s e n k i n d a d o c h k n u b b i g, i s i n lilla b ä d d, o c h d ä r C h a r l o t t e m e d half- öppen m u n samt tunga, snörflande andetag.
Hon g i c k f ö r b i.
d e m b å d a b o r t till d e n lilla j ä r n s ä n g e n, i h v i l k e n B e n g t sof, o c h b ö j - de sig öfver h o n o m.
Hur blek han var!
N ä r d e t t u n n a lilla a n s i k t e t e j l y s t e s u p p af d e g o d a k l o k a ö g o n e n, s å g h a n n ä s t a n u t s o m e n d ö d, o c h så m a g r a h a l s e n o c h de s m å armarna v o r o!
H e n n e s hjärta k r y m p t e tillsammans af smärta.
H a n s p a n n a v a r f u k t i g af s v e t t, o c h kin- d e r n a b u r o spår af t å r a r.
D e t v a r t y d l i g t, att h a n g r å t i t s i g till s ö m n s.
H o n s j ö n k n e d p å k n ä m e d ett b r i n n a n - d e förlåt p å s i n a l ä p p a r o c h b a d, s o m h o n ej b e d i t u n d e r h e l a sitt lif.
När h o n lyfte s i t t h u f v u d, s t r ö m m a d e h e n n e s tårar n e d p å de s m å barnahänderna, hvilka oroligt r ö r d e sig u n d e r s ö m n e n.
» J a g skall v å r d a, s t ä r k a o c h h ä r d a d i g till s j ä l o c h k r o p p o c h m e d G u d s h j ä l p g ö r a d i g till e n g o d o c h l y c k l i g m ä n n i s k a, » hviskade hon passioneradt.
Plötsligt föllo hennes blickar p å en upp- s l a g e n b o k, s o m l å g b r e d v i d h o n o m på.huf- vudgärden.
Räkneläran!
ligen.
H o n förstod det ögonblick- S p å r efter tårar o c h s m å s m u t s i g a fing rar samt förstreckningar visade henne ge- n a s t d e t ö d e s d i g r a talet.
» Sidan 4 0 talet 115, » n u m i n d e s h o n så t y d l i g t, n ä r h a n r a b b l a d e u p p det i sin förtviflade b ö n o m hjälp.
S ä k e r l i g e n v a r d e t d o c k ett så l ä t t tal, att h o n k n a p p a s t b e h ö f t ö g n a i b o k e n för att r ä k n a u t d e t.
» En p e r s o n vill af sin å r s i n k o m s t i n b e - s p a r a så m y c k e t, att h a n v i d årets slut k a n b e t a l a e n s k u l d p å 4 3 2 kr.
; h u r m y c k e t b ö r han därför inbespara hvarje m å n a d?
» Hon läste o m i g e n o c h lät b o k e n falla, m e d a n hjärtat klappade nästan hörbart.
» Mamma! » ne B e n g t l å g h a l f v a k e n o c h s t i r r a d e p å hen- m e d stora, u n d r a n d e, f ö r s k r ä m d a ö g o n.
» Ä r d e t t i d att g å i s k o l a n?
» Vid " ws " * befunnen „ i.
a n i 25 Finnes pr butelj.
h o n helst I m a t s a l e n l å g d e n v i n f l ä c k a d e d u k e n än- nu kvar på bordet, o c h h o n hastade förbi m e d e n k ä n s l a af ä c k e l.
(Q u a l i t é I n g h i l t e r r a) härstädes lagrad sedan 1891. ztff^ * sprang hon uppför e j t i d att t a g a af e endast a T T Ä y s hos ' s A ^ t h " MVf "!
n Ti 1 f?
y ™ £ »; K i k « - o c h A i h n.
tel
IDUN 232 » I n t e ä n n u.
V i s k o l a r ä k n a d i t t tal f ö r s t.
» H a n blef v a k e n m e d ens o c h satte sig u p p, m e d a n d e t lilla a n s i k t e t s t r å l a d e af glädje.
» Bara m a m m a kan? » » D e t är j a g i n t e s ä k e r p å — d e t är ett s v å r t tal.
V i s k o l a g å in till p a p p a o c h bedja o m hjälp. » » J a, han k a n, » s v a r a d e g o s s e n t v ä r s ä k e r t.
» J a g skall g ö m m a d i g i n n e i m i n k a p p a, så att d u i n t e f r y s e r, » s a d e b o n o c h l y f t e h o n o m u p p ur sängen.
D e n långa nattskjortan räckte nästan ner öfver de små fötterna.
När h a n satt p å hennes arm, insvept i den m j u k a pälskap- pan, likt en f å g e l u n g e i sitt v a r m a b o, skrattade han, s o m hon aldrig hört h o n o m skratta, o c h när h o n g i c k m e d h o n o m t r y c k t intill s i g g e n o m d e n ö d s l i g a, o o r d n a d e v å - n i n g e n, t ä n k t e h o n, att d e t ej v a r e n spillra h o n r ä d d a t u n d a n f ö r ö d e l s e n, u t a n e n ädel- sten.
Direktören var inne i sängkammaren.
» Ä r du redan vaken, p y s?
» sade han och smålog m o t sin älskling.
» P a p p a s k a l l h j ä l p a m i g m e d ett tal, d e t har m a m m a lofvat. » » N å, så får j a g v ä l det! » » H ä r!
» sade E v a o c h räckte fram boken.
» D e t är d e t t a!
» H a n betraktade henne forskande, ty det v a r n å g o t i h e n n e s r ö s t, u t s e e n d e o c h håll- ning, s o m imponerade.
H a n t o g b o k e n ur h e n n e s h a n d o c h läste i g e n o m talet så långsamt, att g o s s e n blef otålig.
» Kan pappa inte? » Direktören kände med pinsam Sxasjortaj.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet L o g o g r y f.
I femton delar här du gifvet har Ett hufvudord, som bäres af en karl, Ty viktigt är det, aldrig sågs en kvinna Ännu så försigkommen styrka vinna Att hon förtotts det ordet bära o p p, Hur hon än litar på sin själ o c h kropp.
Och må vår tids stortalighet ock söka Att hennes kraft o c h hennes tankar öka, Så har man ännu aldrig hört i nord, Att kvinnan nämnts med detta huf- vudord.
Nu ordet delas skall i flere små, Att lösningen blir lätt att hitta på.
att h u s t r u n s ö g o n v o r o f a s t a d e p å och förstod hennes tankar.
» Pappa kan inte. » » Jo.
.
.
.
j o!
» honom, » Q m j a g k a n?
Jag vet inte! » sade han osäkert.
— » Visst kan du, » svarade hon betydelsefullt, » e l j e s s k u l l e d u k a n s k e få r o d n a inför din son. » Han derna.
satt nedböjd E t t h o p p f u l l t l e e n d e g l e d ö f v e r E v a s an- sikte, där h o n s t o d b o r t a v i d e n a fönstret, blickande ut på de rimfrostklädda träden och den purprade morgonhimlen, på hvilken solen snart skulle träda fram, b e b å d a n d e en n y dag.
m e d h u f v u d e t i hän- » D e t är f ö r s e n t.
» » I n g e n t i n g är f ö r s e n t, så l ä n g e lifvet ännu pulserar i våra ådror, » svarade h o n mo- digt. » D e t finns e n m ö j l i g h e t n u, o m d u b e g a g n a r d e n!
J a g h a r t ä n k t p å ett l i k n a n - d e t a l h e l a n a t t e n — ett t a l s o m v i m å s t e h j ä l p a s åt att r ä k n a ut, v i b å d a.
V i l l d u?
» 11 Parisiskan " af Child, från engelskan för Idun af — löd rubriken på en artikel, in- förd i ett par af Iduns senaste nummer.
V i hade för Iduns uteslutande bruk på öfligt vis honore- rat hr Draghi för denna artikel, m e n finna efteråt, att han sålt alldeles samma öfversättning till » Ny illustrerad tidning », där den o c k nyligen varit införd.
Såväl vi s o m vår aktade presskollega ha alltså härvid tydligen varit utsatta för ett tillvägagående af, minst sagdt, inhonett art. V i hafva affordrat hr Draghi en förklaring, s o m dock uteblifvit, o c h anse oss därför skyldiga såväl » Ny ill. tidning » som vår läsekrets detta om- nämnande.
» D u m å s t e k u n n a f ö r h a n s s k u l l — • f ö r d i n a b a r n s s k u l l — f ö r att d e s k o l a t r o p å dig, s o m n u.
» » Det fordras eller a n a r.
» mera m o d, än d u förstår » I n t e så m y c k e t s o m att m ö t a d e r a s för- a k t eller m e d ö m k a n e n g å n g i f r a m t i d e n.
» Han betraktade henne, öfverraskad och undrande.
» D u är m y c k e t f ö r ä n d r a d, h u r h a r d u blifvit s å d a n?
» » G e n o m lidandet, » svarade hon dämpadt.
» K a n p a p p a i n t e?
» f r å g a d e B e n g t åter.
» J a g får f ö r s ö k a.
» Ianehållsförteekning.
Mina Forsell; af — n.
(M e d porträtt).
— Sagan om B o - salind; poem af Axel Karlfeldt.
— Ora e t labora!
A f Lara.
— Frän en Stockholmsfru pä långfärd; Bistå brefvet — » Gamla familjeflickor ännu en gång »; ett inlägg i frågan af biskopen af Bocliester.
— David T h o r; några drag ur en » re- formators » lefnad; skiss för Idun af Petrus Hedberg.
— » Bär- studier ».
I I: Blåbär och hallon.
— U r notisboken.
— T e a - ter och m u s i k.
— E t t räknetal; skiss för Idun af Vilma Lindhé.
(Forts.).
— » Parisiskan ».
— Tidsfördnf.
H a n t o g g o s s e n ur m o d e r n s f a m n o c h s a t t e h o n o m p å sitt k n ä, m e d a n h a n b ö r j a - d e räkna o c h förklara.
» E n p e r s o n v i l l af sin å r s i n k o m s t i n b e - spara så m y c k e t.
.
.
.
» D e m ö r k a b a r n a ö g o n e n s å g o s p ö r j a n d e in i hans.
Ett ord, på hvilket Gud och män ' skor yrka; Hvad väntar trälen efter slutad i d?
En kejsare, beryktad på sin tid; Hvad säges leka uti månestrålar, Då natten gjuter dagg i blomster- skålar?
Säg mig ett ord, som uti floran står; En dryck, s o m öfver hela världen flödar; En man i sagan, som sina maka dö- dar; Af intet värde, men likväl förmår Orimligt öka ut ett ringa värde; Hvad Israels barn mot Gud i öknen närde; Ett ting som måste finnas i en sång; Och omvändt också finns på samma gång; Hvad slår ekvilibristen tätt och ofta; Ett sommargrönt, som brukar härligt dofta; Hur kallas öfverguden ibland Kinas folk?
Hvad heter den som svarar, aldrig frågar?
Om en accent du lägger till, jag vå- gar Du gissar lätt, det likt en segerns tolk Plär bäras främst, då man från kri- get tågar; Nämn en figur som i Euklides finnes; Hvad kallas bergets eller tornets topp?
Hvad ingen varelse plär vända o p p; Ett mildt musikord; och ett hårdt du minnes; Ett väderstreck; ett namn på fjädradt djur; Hvad gör en spårvagnskusk i ur och skur?
Ett djur, som aldrig får sitt barn be- hålla; Ett ondt h o s hästen som kan fara vålla; Hvad våren varit under detta år; Säg hvad som samlas kan i säck och lår?
Då kungar kämpa, säg hvarom de kämpa, 5) namn på ett land i Europa, men på franska, 6) en liten biflod, 7) bok- staf.
Fastän de fosterlandets väl tillämpa?
Säg mig en man i gudalärans blad, Som, fastän ond, en ömsint maka had '; Sju namn åt mankön kan du här uppleta; Säg ock hvad jämnt en dumbom plär få heta; Hvad du i båten får — liksom i grafven, När trött du tappat nötta vandrings- staven; Hvad får eleven — sina — släppa till, Då skolmamsellen hastigt näpsa vill?
När hemlighet du ej kan ensam bära, Hvad gör du med den då till vännen kära?
Sätt ner i jorden hvad jag ger dig här, Du får en växt som alla gärna äta, Om den handteras, så kan ingen veta, Om du har gråtit eller gladlynt är.
En mängd af andra ord du söka kan, Men ack, jag fruktar att du re ' n för- sann Har tröttnat och kan tydligt dig för- klara, Hvad hela hufvudordet väl kan vara.
Edde.
Elfva f ö r d o l d a g e o g r a f i s k a n a m n.
Lille Hugo!
Det din mor sade dig, får du ej omtala för Lotten.
— Köp ingen af dessa verkligen fula blom- mor!
Antingen de vackra eller ock- så inga!
Du skall ju ge din fästmö en vacker?
Sjunger ni bas eller te- n o r?
Aldrig annat än tenor.
— Ge dig e j!
— Hvad!
Stenar ni h o n o m?
» Gevaliensis ».
L ö s n i n g a r.
Charaäcn: Spinnrock.
Ordförvandlingxgåtan: F ä n r i k Ståls s ä g - n e r; 1) F e n i c i e n, 2) ä n g s k n a r r, 3) niger, 4) reseda, ö) I n g e b o r g, 6) kotteri, 7) s a p p ö r, 8) t a n d v ä r k, 9) å t a n k e, 10) l o n g i t u d, 11) S k a n - d i n a v i e n, 12) s k e p p a r e, 13) ä t t e h ö g, 14) Göt- t i n g e n, 15) n o r d p o l e n, 16) e n b u s k e, 17) r y g g - rad.
Diamwntgåtati: Noni.
A O B A Ö L A N D D i a m a n t g å t a.
A R A B I E N A N I N G T 3 h D E G .-•- ' •X- • 4 2 5 6 7 5 3 6 8 9 1 4 7 9 9 5 1 9 s.
.
101 1) Bokstaf, 2) Ett maskulint sub- stantiv enligt betydelsen, 3) en stad i Italien, 4) en nu lefvande skald, maste 0:son af som den professorerna Oadde, O. J.
V v ':?
; v ' - magican: ET Chocolad • Tfyllnmgxgåtan: M r Baines från N e w y o r k; 1) m u r a r e, 2) A r a r a t, 3) N u b i e n, 4) m o u a r k, 5) k l i n i k, C) a m t m a n, 7) S ö m m e n, 8) k i n e - sa, 9) Gagnef, 10) kurera, 11) aflång, 12) K a n s a s, 13) å n g s å g, 14) e l d d o n, 15) E v e l y n, 16) Styrsö, 17) b o a o r m, 18) k i r u r g, 19) B a n - kok.
Tabula rekommenderas HULTMANS Cacao &amp; Thoedore Eugène Draghi » Vill?!
D e t har j a g velat länge — m e n o m j a g kan E v a?
» ZD Först börja vi med mynt, ett ganska ringa; Ett rum där siffrors dans man ordna vet; Ett fantasiting, s o m plär rädsla bringa Ät barn, i sagor, o c h åt menighet, Som icke kan sin fåvitsko betvinga; Hvad gjorde den, s o m slutligt miste fäste?
Hvad bör man hålla för att stå som man Bakom sitt o r d?
Hvad håller fågeln i sitt näste?
Ett ting s o m kvinnan tror jämt kläda kan; Ett ord, förkortadt, som studenter dyrka; säkerhet, 1895 A s k bästa hrr Joh.
samt och 2 5 3 3 4 1 5 4 vitsordas Lang, doktor 1 2 Seved Olof det var- Bibbing, på Nils Moberg.
