# ID: svediakorp-per1029
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,602
# sentences: 705
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Fredagen den 5 juli 1895.
N:r 27 (394) Prenumerationspris pr Idun ensam Iduns Modet-, fjortondagsuppl.
Iduns Modetidn., niånadsuppl.
Barngarderoben är kr.
» » &gt; 5: — 5: — 3: — 3: - Byrå: Klara Södra Kyrkog.
16, 1 tr. Allm.
telef.
6147.
Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Redaktör och FRITHIOF utgifvare: HELLBERG Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Noriling.
TJtgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Iduns Tryckeri Aktiebolag.
8:de årg.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
+ Sophie Adi ersparre, född Leijonhufvud, t t d ö d s b u d h a r in- Rf&gt; g å t t, ä g n a d t att i ovanlig grad väcka deltagande bland S v e r i g e s k v i n n o r.
E n af d e r a s t a l a n g f u l l a s t e, out- t r ö t t l i g a s t e o c h hjärte- varmaste förkämpar gick h ä d a n, d å Sophie Adler- sparre d.
2 8 j u n i å e g e n - d o m e n Ström nära Sö- dertelge för alltid slöt sina ö g o n v i d ä n n u ej fullt n å d d 7 2 års å l d e r.
R e d a n f ö r flere år till- baka bragte Idun bilden af d e n n a k v i n n a, s o m i så h ö g g r a d t r y c k t s i n p r ä g e l p å sin s a m t i d s kvinnorörelse.
Hennes lifsverk har emellertid v a r i t af d e n b e t y d e l s e, att v i n u, n ä r d e t lig- ger af s l u t a d t, p å n y t t an- se o s s b ö r a g i f v a e n åter- blick öfver d e t s a m m a.
V i g ö r a o c k s å ett u n d a n - t a g från v å r a n n a r s f ö l j - da g r u n d s a t s, d å v i p å nytt meddela.
hennes p o r t r ä t t s ä r s k i l d t f ö r alla de l ä s a r i n n o r s r ä k n i n g, som sedan den tiden tillkommit.
Ur d e n b i o g r a f i ö f v e r Sophie Adlersparre, som doktor Ellen Fries för Idun nedskref i januari 1892, m å således anfö- ras d e t väsentligaste: (Esseide).
» F r e d r i k a B r e m e r s ro- m a n Herta hade 1856 k a l l a t till lif e n s t r i d i tidningarna o m kvinnans b e g å f n i n g, kall, plikter, rättigheter.
D e t var en strid, s o m i c k e s n a r t skulle slutas, o m d e n ock skulle m e d tiderna skifta f o r m e r.
Det första, hätska m e - ningsutbytet lade lagt sig, o c h ett n y t t s k e d e inträdde, då 1859 » Tid- skrift f ö r h e m m e t » ut- k o m, r e d i g e r a d af Sophie Leijonhufvud o c h Bosalie Olivecrona.
» Tidskrift för h e m m e t » blef h o s oss d e n första publikation, som tog k v i n n a n s i n t r e s s e n till sin särskilda uppgift.
D e n t o g lifligt d e l i d e reformer i lagstiftningen, som g j o r d e s till k v i n - nans förmån.
Tidskrif- tens främsta uppgift var att f ö r ä d l a o c h u p p l y s a kvinnorna.
» H o n ville, » s å s o m E s s e i d e själf e n g å n g k l a r g j o r d e tidskrif- tens syfte, » inskärpa be- g r e p p e t o m a r b e t e t s ära och glädje o c h på sam- ma gång försona hem- met med arbetslifvet därutanför.
H o n ville förlika kärlekens kraf med själf s t ä n d i g h e t e n s o c h ställa d e n ä k t a fri- heten på vakt m o t den f a l s k a.
H o n v i l l e slå b r o
IDUN 210 1895 I n s k r ä n k t a själar f ö r d ö m a g e m e n l i g e n allt, s o m går ö f v e r d e r a s horisont.
Rochefoucauld.
mellan familjens o c h samhällets intressen.
Hon ville, särskildt m e d k v i n n a n s inträde i det m e d b o r g e r l i g a lifvet, där införa, icke ett e k o af m a n n e n, u t a n e n n y, r e n a n d e och b e v a r a n d e kraft: moderlighetens. » I första å r g å n g e n s o m i d e n sista fram- träda tydligen dessa riktningar.
Måhända hade bryggan mellan hemmet och d e n yttre världen blifvit slagen starkare, o m tidskriften m e r än s o m s k e d d e tillgodo- sett h e m m e n s praktiskaintressen; men v i s k o l a e r i n r a o s s, att d e n t i l l k o m p å e n t i d, d å h u s l i g h e t e n var allt, o c h d å d e t v ä l b e h ö f d e s e n r ö s t, s o m t r ä n g d e in i h e m m e n o c h tala- d e o m, att d e t f a n n s n å g o t d ä r u t a n f ö r.
» Tidskrift för h e m m e t » k o m o c k s o m en solstråle i m å n g e t h e m, v ä c k a n d e glädje o c h arbetslust, b å d a n d e en n y ljus framtid.
Dess b e t y d e l s e v a r stor, ej m i n s t i a f l ä g s n a b y g - der.
Öfverflöd på tidningar o c h tidskrifter o c h r o m a n e r h a d e d å ej ä n f r a m k a l l a t a n d - lig ö f v e r m ä t t n a d — o c h s l ö h e t.
I » Tidskrift för h e m m e t » skulle m a n kunna följa d e olika frågor o c h förslag, s o m d e n e n a efter d e n a n d r a u p p t a g i t E s s e i d e s lifliga, e n e r g i s k a s i n n e.
H o n h a r f r a m f ö r allt varit en initiativens m ä n n i s k a, s o m gifvit det f ö r s t a u p p s l a g e t, s o m s a t t ett n y t t f ö r e t a g i gång.
Utförandet och de praktiska detaljerna h a f v a l ä m n a t s åt a n d r a, s o m l i k v ä l o f t a af h e n n e förts eller u p p m u n t r a t s till a r b e t e t.
B l a n d de frågor, s o m särskildt sysselsatt fru A d l e r s p a r r e, h a v a r i t u p p f o s t r i n g s f r å g o r - n a, o c h h o n b l e f o c k s å e n af d e t v å d a m e r, s o m 1 8 8 5 b l e f v o u t s e d d a att d e l t a g a i d e n af k. m: t n e d s a t t a k o m i t é n f ö r u n d e r - s ö k n i n g af S v e r i g e s h ö g r e f l i c k s k o l o r.
Det var oss veterligen första gången, s o m kvin- n o r d e l t o g o i ett d y l i k t k o m i t é a r b e t e.
E n a n n a n f r å g a, s o m af E s s e i d e ifrigt o m - fattats, h a r v a r i t k v i n n a n s d e l t a g a n d e i sjuk- vården, o c h för » kvinnans värnplikt », såsom hon har kallat det, har h o n outtröttligt käm- pat.
V i d s t i f t a n d e t af » E ö d a k o r s e t », d e n s v e n s k a a f d e l n i n g e n f ö r s j u k v å r d i fält, v a r hon o c k den första och verksammaste.
L i k a l e d e s h a r h o n m e d allvar a r b e t a t f ö r s e d l i g h e t s f r å g o r n a s u t r e d n i n g, o c h h e n n e s ar- bete o m Ibsens G e n g a n g e r e o c h o m » Sedlig- h e t s f r å g a n s s t å n d p u n k t 1 8 8 8 » j ä m t e åtskilli- ga tidningsuppsatser t o r d e v ä l få r ä k n a s bland det ädlaste, » m e s t m o d e r l i g a », s o m i d e s s a i v å r t i d så m y c k e t o m o r d a d e f r å g o r uttalats.
B l a n d d e f ö r e t a g, s o m t i l l k o m m i t till s t o r del p å h e n n e s initiativ, äro R e n s k r i f n i n g s - byrån, Läsesalongen, Handarbetets vänner, och slutligen » Fredrika Bremer F ö r b u n d e t ».
Fru Adlersparre hade länge känt nödvän- d i g h e t e n af e n s a m m a n s l u t n i n g m e l l a n d e m, som intresserade s i g f ö r f ö r b ä t t r a n d e t af k v i n n a n s ställning.
Saken var, såsom h o n själf y t t r a d e, » f ö r s t o r o c h v i d t o m f a t t a n d e för att s o m hitills k u n n a b ä r a s b l o t t af en- s t a k a f ö r k ä m p a r.
» P l a n e n till d e t t a f ö r b u n d l i k s o m m å n g a af d e u p p g i f t e r, s o m d e t s ö k e r realisera, h a f v a u t g å t t från h e n n e.
D e t h a r s a g t s o m E s s e i d e s v e r k s a m h e t, att den e n d a s t å s y f t a t d e n s. k. ö f v e r k l a s s e n s kvinna, m e n den s o m studerar » Tidskrift för h e m m e t » skall i n s e, att d e n n a a n m ä r k n i n g är o g r u n d a d.
B o n d k v i n n a n s o c h tjänsteflickans s v å r i g h e t e r o c h b e k y m m e r h a f v a af E s s e i d e i flere u p p s a t s e r b e h j ä r t a t s.
A l l t a r b e t e h a r af h e n n e ä r a t s.
Sophie Leijonhufcud föddes på Helgerum i s ö d r a T j u s t d e n 6 j u l i 1 8 2 3.
H e n n e s för- äldrar v o r o öfverstelöjtnanten Erik K n u t s s o n Leijonhufvud och modern Sophie Emerentia Hoppenstedt.
H o n framlefde, den andra i o r d n i n g e n a f f y r a s y s k o n, e n l y c k l i g barn- dom på det natursköna Helgerum.
H e n n e s m o d e r hade varit hennes första och enda lärarinna, u t o m under de t v ä n n e v i n t r a r, s o m h o n t i l l b r a g t e i e n f ö r sin t i d god skola i S t o c k h o l m.
H e n n e s u n g d o m förflöt p å d e n af f a d e r n inköpta egendomen M a n h e m i Östergötland.
H o n v a r t j u g u f e m år, d å f a d e r n d o g.
M o - dern flyttade d å m e d s i n a t v å d ö t t r a r till S t o c k h o l m, d ä r d e n ä l d s t a af d e m, S o p h i e, m e d ifver ä g n a d e s i g åt att till v å r t s p r å k ö f v e r f l y t t a D i c k e n s, W a l t e r S c o t t s m.
fl.
arbeten.
H e m m e t v a r m u s i k a l i s k t o c h ä s t e t i s k t bil- dadt.
Steg för steg v i d g a d e s emellertid Sophie L e i j o n h u f v u d s uppfattning o c h ö k a d e s hen- nes intressen.
Ar 1869 ingick hon äktenskap m e d kom- m e n d ö r Axel Adlersparre, e n f r a m s t å e n d e sjö- officer, e n v a r m f o s t e r l a n d s v ä n o c h k ä n d så- s o m e n f r i s i n n a d l e d a m o t af a n d r a k a m m a - r e n u n d e r ej m i n d r e ä n f j o r t o n r i k s d a g a r.
D e t v a r e n p e r s o n l i g h e t, s o m i v i l j e k r a f t ej gaf sin m a k a efter, u t a n v ä l v a r d e n star- kare.
G e m e n s a m m a h ö g a i n t r e s s e n o c h en innerlig tillgifvenhet g j o r d e deras äktenskap lyckligt.
D e t v a r d ä r f ö r ett h å r d t s l a g f ö r E s s e i d e, d å k o m m e n d ö r A d l e r s p a r r e r y c k t e s b o r t af d ö d e n d e n 16 j u n i 1 8 7 9.
O c k s å a n d r a prof- n i n g a r f ö l l o p å h e n n e s l o t t, o c h d e sista årejj h a r h e n n e s h ä l s a v a r i t a l l v a r s a m t an- gripen.
» Ä f v e n I d u n s s p a l t e r h a d å o c h d å fått m o t t a g a b i d r a g från d e n n u f ö r alltid f ä l l d a pennan.
D e t sista u t g j o r d e s af d e u p p s e - e n d e v ä c k a n d e m e d d e l a n d e n o m » E n kors- dragerska och hennes existensminimum », hvilka våra läsarinnor helt visst erinra sig från f j o l å r g å n g e n.
U n d e r den senaste pe- r i o d e n af sitt lif a r b e t a d e » E s s e i d e » d e s s - u t o m p å e n o m f a t t a n d e b i o g r a f i ö f v e r Fre- d r i k a B r e m e r, o c h ä n n u t v å d a g a r f ö r e sin d ö d v a r h o n s y s s e l s a t t m e d att l ä g g a s i s t a handen v i d detta arbete — ett v ä r d i g t t e s t a m e n t e till S v e r i g e s k v i n n o r från h e n n e, som, jämsides m e d Fredrika Bremer, kanske framgångsrikare än någon annan verkat och lefvat för deras sak.
Nytillträdande prenumeranter för d e t s e n a r e h a l f å r e t e r h å l l a sig- tillsänd början af den i romanbilagan pågående b e - rättelsen » Portvaktarsonen », o m de i oeh för detta ä n d a m å l i n s ä n d a ett f e m ö r e s p o r t o o e h u p p g i f v a t y d l i g adress.
Om suggestion i uppfostran.
n l e d s a m r u b r i k — d e t m e d g i f v e s vil- l i g t — m e n låt d e n i c k e a f s k r ä c k a!
Jag har letat o c h v ä n d t o m värre i m i n s p r å k l å d a f ö r att få t a g i e n trefligare ö f v e r - skrift, m e n d e t h a r i n t e v e l a t l y c k a s.
Nog för att m a n l i k a v ä l s k u l l e k u n n a s ä t t a: » K o n s t e n att l u r a i u n g a r d y g d o c h g o d a s e d e r », m e n dels blefve det för långt, o c h d e l s får m a n v ä l l o f — s ä r s k i l d t i e n d a m - t i d n i n g — att u t t r y c k a s i g n å g o t så n ä r städadt.
Utan tvifvel v o r e det bra, o m det k u n d e h i t t a s p å ett t r ä f f a n d e s v e n s k t o r d f ö r sugges- tion, s o m j u är från l a t i n e t h ä r s t a m m a n d e franska.
D e t f r ä m m a n d e ordet låter lärdt o c h i n g e r lätt (s u g g e r e r a r) f ö r e s t ä l l n i n g e n, att d e t är f r å g a o m n å g o n t i n g k o n s t i g t o c h in- v e c k l a d t, s o m i n t e h v e m s o m h e l s t är m ä k - t i g att b e g r i p a.
O c h l i k v ä l är d e n s a k, s o m ordet betecknar, något ytterst vanligt o c h hvardagligt.
S u g g e s t i o n e r ä r o v i alla d a g - ligen o c h stundligen underkastade, suggere- r a t h v a r a n d r a h a m ä n n i s k o r n a g j o r t i alla t i d e r, o c h h e l t s ä k e r t m e r a förr, d å vi ö f v e r l a g v o r o m i n d r e r e f l e k t e r a d e, ä n n u, d å för- s t å n d s m ä s s i g h e t e n hotar att alldeles taga öfverhanden.
Men d e t är f ö r s t p å s e n a r e t i d e r m a n börjat allvarligt studera o c h utforska e n del förut m i n d r e u p p m ä r k s a m m a d e företeelser p å s j ä l s l i f v e t s o m r å d e, o c h d e t är s p e c i e l t i samband m e d hypnotismen s o m sugges- t i o n e n b r a g t s a l l m ä n t p å tal.
Häraf har en o c h a n n a n fått d e n o r i k t i g a u p p f a t t n i n g e n, att h y p n o t i s m o c h s u g g e s t i o n ä r o, o m i c k e p r e c i s s a m m a s a k, så d o c k m y c k e t n ä r a b e - släktade, hvilket åter föranledt o c h ytter- l i g a r e b e f ä s t d e n f ö r e s t ä l l n i n g e n, att s u g g e s - t i o n är n å g o t f ö r l ä k a r e o c h a n n a t l ä r d t f o l k att f u n d e r a ö f v e r, m e n b e s t ä m d t i n g e n - t i n g för » k v i n n o r o c h b a r n » att t a befatt- ning med.
J a g s k y n d a r att k o n s t a t e r a d e n n a, s o m j a g tror, i c k e a l l d e l e s o v a n l i g a m i s s u p p - f a t t n i n g o c h b e g a g n a r tillfället att från b ö r - j a n, till h v a r j e m i s s f ö r s t å n d s u n d a n r ö d j a n d e, få f ö r k l a r a, att d å i d e n n a u p p s a t s t a l a s o m s u g g e s t i o n i u p p f o s t r a n, så är d e t a l d r i g f r å g a o m h y p n o t i s k s å d a n, l i k s o m j a g vill v a r a f u l l k o m l i g t f r i t a g e n från m i s s t a n k e n att h ö r a till d e m, s o m f ö r o r d a m o r a l i s k a svagheters botande medels hypnotisk behand- ling.
Den ofvan anmärkta sammanblandningen af h y p n o t i s m o c h s u g g e s t i o n har u p p e n b a r - l i g e n sin g r u n d d ä r u t i, att h y p n o t i s k s ö m n u n d e r s t u n d o m framkallas medels suggestion, l i k a s o m d ä r u t i, att s e d a n sömntillståndet inträdt, suggestioner pläga bibringas d e n sofvande.
D e t t a vill m e d a n d r a o r d s ä g a, att e n p e r s o n k a n u n d e r v i s s a g y n s a m m a f ö r h å l l a n d e n b r i n g a s till s ö m n b l o t t g e n o m att n å g o n a n n a n o f t a u p p r e p a r f ö r h o n o m att h a n h å l l e r p å att s o m n a o c h d ä r p å n o g a o c h i r i k t i g f ö l j d s k i l d r a r f ö r h o n o m d e fort- g å e n d e s y m p t o m e n af e n t i l l t a g a n d e s ö m n - lust, h u r ö g o n l o c k e n k ä n n a s t u n g a, h u r a n d e - tagen blifva långsammare och djupare, hur e n ljuflig d o m n i n g i n t r ä d e r i l e m m a r n e o.
s. v.
1895 D e t t a är s u g g e s t i o n.
Föremålet för be- h a n d l i n g e n inbillas — populärt taladt — a t t d e t håller p å att s o m n a, o c h s o m n a r o c k s å till sist u n d e r p å v e r k a n af d e n n a in- billning.
Men s o m bekant använda hypnotisörerna v a n l i g e n o c h m e d säkrare v e r k a n andra m e d e l f ö r f r a m k a l l a n d e af d e t e g e n d o m l i g a sömntillstånd, s o m kallas h y p n o s.
Sådana m e d e l äro strykningar m e d h a n d e n, tryck- ning på ögongloben m. m., sedan » mediet » f ö r s t fått stirra s i g p a s s i v p å e n b l a n k k n a p p.
S u g g e s t i o n e n är s å l e d e s i c k e i v i d s t r ä c k t a r e m å n n ö d v ä n d i g för h y p n o s e n s åstadkom- m a n d e ä n s o m b e t i n g a s d ä r a f att m e d i e t j u a l l t i d p å ett ö f v e r t y g a n d e s ä t t u n d e r - r ä t t a s o m, att e x p e r i m e n t e t k o m m e r att l y c k a s, d.
v.
s. att s ö m n o v i l l k o r l i g e n s k a l l inträda.
Sedan m e d i e t s o m n a t, är d e t ett y t t e r s t mottagligt föremål för suggestion.
Hvarför?
D ä r f ö r att d e t d å är i h ö g s t a g r a d p a s s i v t.
E n s o f v a n d e m ä n n i s k a h a r i n g e n v i l j a att s ä t t a e m o t e n a n n a n s, i n g e n r e f l e k t i o n att p r ö f v a m e d, i n g e n m o t s t å n d s k r a f t m o t på- tryckningar.
Häruti — i den hypnotisera- des passiva tillstånd — ligger förklaringen till d e n u n d e r b a r a k r a f t e n i h y p n o t i s ö r e n s o r d; d e n ligger icke i n å g o n särskild egen- skap hos den suggestion, s o m användes vid h y p n o s, till s k i l l n a d från d e s u g g e s t i o n e r, s o m bibringas personer i v a k e t tillstånd.
I b ä g g e f a l l e n ä r o d e h e m l i g a i n g i f v e l s e r af tankar, föreställningar, känslor, stämningar — h e m l i g a, i d e n m e n i n g e n n ä m l i g e n, att d e n s o m m o t t a g e r i n g i f v e l s e n är o m e d v e t e n därom.
Just i den omständigheten, att t a n k a r o c h k ä n s l o r k u n n a ö f v e r f ö r a s från själ till själ, u t a n att d e n s o m m o t t a g e r d e m v e t, att så är f ö r h å l l a n d e t, l i g g e r s u g g e s - tionens stora betydelse i d e n mänskliga sammanlefnaden.
V i suggereras alltjämt, af k o n s t s k a p e l s e r, af t i d n i n g s a r t i k l a r, af en- staka ord under samtal m a n och m a n emellan.
Ju m i n d r e kritiska o c h m i s s t ä n k s a m m a vi äro, dess lättare suggereras vi.
H u r g å r d e t d å till att p å d e t d ä r o m ä r k - liga viset i n g j u t a h o s en annan sina idéer, sina sympatier o c h antipatier?
F r å g a d e m, s o m äro h e m m a i k o n s t e n!
D e n öfvade parlamentstalaren, partiledaren, s o m orerar v i d t o c h bredt o m frågan s o m är f ö r e, m e n s a m t i d i g t låter falla u t o m ä m n e t ett o r d d å, ett a n n a t d å, h e l t a f s i k t s l ö s t, s o m det tyckes, m e n i själfva verket ämnade, d e s s a o r d, att i n t r ä n g a d j u p t i å h ö r a r n e s sinnen, g r o därinne, v ä x a o c h bära frukt i s i n o m tid.
Eller d e n skicklige journalisten, p o l i t i k e r n, s o m s k r i f v e r h e l a s p a l t e r fulla m e d m e r eller m i n d r e v a c k r a m e d g i f v a n d e n åt e n m o t s t å n d a r e, b l o t t f ö r att h ä r o c h d ä r k u n n a i n s t r ö ett litet o r d af t v i f v e l, af l a g o m m i s s t r o, ett litet l ö j e, m e r v e r k s a m t efter alla r i d d e r l i g a eftergifter ä n d e t kraf- tigaste klubbslag.
Eller a d v o k a t e n, s o m v e t att u t a n t y d l i g a h ä n s y f t n i n g a r eller o r d, s o m k u n d e r ö j a afsikten, kasta en dager ö f v e r m å l e t, ä g n a d att i n f ö r e n m i n d r e klar- synt d o m a r e låta motparten framstå i en starkare skugga, än sakens verkliga beskaffen- het egentligen behöfde föranleda.
L ä g g m ä r k e till d e t g e m e n s a m m a i d e a n t y d d a s u g g e s t i o n e r n a: d e n s k e n b a r a af- s i k t s l ö s h e t e n, b e m ö d a n d e t att a f l ä g s n a all misstänksamhet hos dem, s o m skola sugge- reras.
O c h h a d e ni f r a m f ö r e d e r p a r l a m e n t s - talaren, journalisten, a d v o k a t e n, hvar o c h e n u p p t a g e n m e d att p å v e r k a sitt p u b l i k u m, s k u l l e n i u p p m ä r k s a m m a e n h e l d e l finter, i DU N s o m k u n n a v a r a b r a att l ä g g a p å m i n n e t.
E n s å d a n är att g e d e n, s o m s k a l l p å v e r k a s, h ä n d e r n a fulla m e d b i t a r af b e v i s o c h låta h o n o m själf l a p p a i h o p d e m.
D å tror han, att d e t är h a n själf s o m k o m m i t p å t a n k e n, o c h känner sig öfvertygad.
E n a n n a n fint är att från b ö r j a n g e s i g s k e n af att e n d a s t tolka åhörarnes tankar o c h känslor.
Sker d e t t a m e d ett t i l l r ä c k l i g t ö f v e r t y g a n d e an- s i k t e, är d e t ett m y c k e t v e r k s a m t m e d e l.
Å h ö r a r n e lyssna, k ä n n a i g e n ett o c h annat s o m s i n t i l l h ö r i g h e t o c h a p p l å d e r a o c h sen- t e r a allt d e t ö f r i g a i f ö r t j u s n i n g e n ö f v e r e n m a n, s o m så v ä l f ö r s t å t t ä f v e n d e r a s fol- dern s j ä l f v a hittills o b e k a n t a t a n k a r.
S a k e n lär v ä l v a r a d e n, att h o s o s s m ä n - n i s k o r finnes e n d j u p t i v å r n a t u r r o t a d b e n ä g e n h e t att m o t s t å utifrån k o m m a n d e p å v e r k n i n g a r, e n i n d i v i d u a l i t e t e n s själfbe- v a r e l s e i n s t i n k t, s o m s t u n d o m d r i f v e r o s s att f ö r k a s t a till o c h m e d d e b ä s t a r å d, m a n i n - gar, impulser, blott e m e d a n vi i d e m vädra i n t r å n g i v å r fria s j ä l f b e s t ä m n i n g s r ä t t.
Skola v i m o t t a g a n å g o t utifrån, så får m a n i n t e f o r c e r a o s s.
K o m m e r n å g o n o c h vill trumfa i o s s sin åsikt, så s p j ä r n a v i v a n l i g e n e m o t m e d h ä n d e r o c h fötter.
Men bemöter man oss h y g g l i g t, afväpnar vår oppositionslust m e d ampla medgifvanden o c h ger det en f o r m s o m f r å g a d e m a n o s s till r å d s, d å h ä n d e r d e t n o g lätt att v i, i n n a n v i v e t a ordet o m, hafva mottagit m e d själens ö p p n a a r m a r e n a n n a n s t a n k e eller s t ä m n i n g, s o m vi sedan m e d ö m h e t vårda s o m eget barn.
V i äro suggererade.
M e n eftersom vi n u ä n d t l i g e n h a k o m m i t till v å r a b a r n, m å n n e i c k e h o s d e m j u s t finnes i utpräglad f o r m d e n där b e n ä g e n - h e t e n att m o t s ä t t a s i g p å t r y c k n i n g a r u t i f r å n?
G a n s k a säkert, e h u r u d e n v a n l i g e n af- straffas u n d e r a n d r a t i t l a r s å s o m » t r o t s », » uppstudsighet », » tredska », » egensinnighet ».
B a r n m å s t e lära s i g l y d a, d e t är e n gif- v e n sak.
B a r n m å s t e o c k s å lära sig tala s a n n i n g, s i t t a o r d e n t l i g t till b o r d s, v a r a fli- t i g a, ärliga, r e n l i g a, h y f s a d e m.
m.
m.
m.
Månne icke det suggestiva behandlings- s ä t t e t i alla d e s s a fall s k u l l e h a f v a e n kraf- tigare, o c h v a r a k t i g a r e v e r k a n ä n m a k t s p r å k eller ö f v e r t a l n i n g?
Ett e x e m p e l: E n l i t e n g o s s e får f ö r sig, att salt b r i n g a s m a k a r så illa, att h a n ej k a n ä t a d e n.
M a k t s p r å k e t l y d e r: » Ä t b a r a, o c h sitt i n t e och peta i maten!
D u får i n g e n m a n n a - grynskaka, förrän d u har ätit u p p d i t t kött. » G o s s e n ä t e r k a n s k e u p p k ö t t e t f ö r att få sitt n ä m n a r n, m e n n a t u r l i g t v i s s m a k a r i n t e därför salta bringan bättre nästa g å n g.
Ofvertalningsmetoden ger s a m m a resultat.
V i l l m a n d ä r e m o t få b a r n e t a t t t y c k a o m e n m a t r ä t t, s o m d e t f ö r u t h a r r a t a t, så g å r m a n g i f v e t v i s t i l l v ä g a p å a n n a t sätt.
Gossen s l i p p e r sitt s a l t a k ö t t, i n g e n t v i n g a r h o n o m.
H a n k a n s k e f ö r r e s t e n har ätit d e t f ö r o f t a o c h d ä r a f fått a f s m a k.
M e n k o m m e r rätten t i l l b a k a h v a r v e c k a o c h g o s s e n i n t e får ä t a s a m m a m a t s o m d e a n d r a o c h h a n till p å k ö p e t ser f ö r ä l d r a r n e r i k t i g t njuta af d e n läckra anrättningen (f ö r s i k t i g t, så att i n t e a f s i k t e n f r a m s t i c k e r!)
, så d r ö j e r d e t n o g i n t e länge, förrän h a n b e g ä r en bit m e d.
E l l e r ett a n n a t e x e m p e l: M o d r e n går ut på en s t u n d o c h lämnar g o s s e n e n s a m i s a m m a r u m s o m ett oaf- dukadt kaffebord.
» D u understår dig inte, » säger hon, » att röra sockret!
Ja ja, akta dig bara!
Jag 211 ser har nog, tagit när j a g k o m m e r tillbaka, o m något. » du H v a d g ö r nu d e n n a v ä l m e n a n d e oförstån- diga m a m m a?
H o n hotar — och väcker d ä r m e d b a r n e t s o p p o s i t i o n s l u s t till lif.
Hon förutsätter m ö j l i g h e t e n, ja, nära n o g sanno- l i k h e t e n af ett s y n d a f a l l — e n t a n k e, s o m ö g o n b l i c k l i g e n ö f v e r f ö r e s till h e n n e s f ö r e n sådan suggestion naturligtvis m y c k e t mot- taglige u n g e herr son.
H o n säger sig k u n n a se på sockerskålen, o m han rört den.
Det lyster h o n o m pröfva.
H a n b i t e r i t u en s o c k e r b i t o c h tar e n a hälften, så är a n t a l e t åtminstone detsamma.
I släptåg: osanning o c h u p p r e p a n d e af s n a t t e r i e t v i d f ö r s t a läg- l i g a tillfälle.
E n suggestion i rätt riktning stället h a l y d t u n g e f ä r s å: skulle i » B o r d e t får stå s o m d e t står, m e d a n j a g är u t e, e f t e r s o m j a g v e t, att d u a l d r i g r ö r någonting. » Det frestande sockret namnes icke.
Ingen h o t e l s e e g g a r till o l y d n a d, i n t e t f ö r b u d l o c - k a r till ö f v e r t r ä d e l s e.
M e n e n v i s s h e t ut- t a l a s, att b a r n e t har f ö r v a n a att u p p f ö r a sig väl.
D e t t a är e n t y p i s k f o r m f ö r s u g g e s - tion.
U p p r e p a s ett s å d a n t u t t a l a n d e o f t a o c h i e n t o n, s o m u t t r y c k e r f a s t h e t o c h för- t r o e n d e, så k a n d e t i c k e slå felt, att d e n n a v i s s h e t ö f v e r g å r till b a r n e t själft o c h h o s d e t s a m m a b i l d a r ett d e t s t a r k a s t e v ä r n m o t f r a m t i d a frestelser.
A f föräldrar, s o m i större utsträckning användt det suggestiva uppfostringssättet, skulle r o g kunna lämnas rikligt m e d exem- p e l p å d e g o d a r e s u l t a t e n af d e n n a m e t o d.
D e t är i c k e a l l o m g i f v e t att k u n n a s u g g e - rera säkert o c h kraftigt.
Hufvudsumman är d o c k, att m a n s u g g e r e r a r p å r ä t t sätt, att m a n således icke trugar i barnet sina l ä r d o m a r, u t a n alltid f r a m s t ä l l e r d e m s å s o m n å g o t s o m b a r n e t v e t själft o c h är a l l d e l e s m e d o m, v i d a r e att m a n a l l t i d t a r f ö r gif- v e t, att e n t i l l s ä g e l s e s k a l l b l i å t l y d d, o c h s l u t l i g e n att m a n v i d m o t s t å n d eller o m o t - t a g l i g h e t i c k e f o r c e r a r f r a m ett r e s u l t a t, u t a n hellre — o m i c k e v i d m a k t h å l l a n d e t af l y d - n a d e n för det rätta fordrar ögonblickligt a f g ö r a n d e — å t e r k o m m e r till s a k e n, g å n g p å g å n g u p p r e p a r sitt o r d i b e s t ä m d o c h förtroendefull t o n o c h d ä r m e d slutligen upp- når helt, h v a d m e d t v å n g e n d a s t k a n v i n n a s skenbart o c h i yttre måtto.
D e t o f t a å t e r k o m m a n d e u p p r e p a n d e t spe- lar e n v i k t i g r o l l v i d all s u g g e s t i o n.
Ord vänjas in i öronen, orden gifva idéer, b å d e g o d a och onda karaktärsdrag hafva j u vanan att t a c k a f ö r att d e s t a d g a t s i g.
Naturligt- vis motverkas ändamålet, o m återupprepan- d e t u r a r t a r till k ä x o c h kält.
D e n hypnotiska suggestionen ger goda anvisningar.
Främst d e n: j u viljelösare och p a s s i v a r e f ö r e m å l e t är, d e s s m o t t a g l i g a r e är det för suggestion.
N u b o r d e j u däraf följa, att m a n v a l d e s t u n d e r af l u g n o c h s i n n e s r o f ö r m e d d e l a n d e till b a r n e t af s i n a f ö r m a n i n - gar och g o d a lärdomar.
T y v ä r r är m o t s a t - sen det vanligaste.
N ä r s i n n e t är s o m u p p - rördast, motståndskraften som mest upp- e g g a d — o f t a m e d t i l l h j ä l p af r i s e t s ret- m e d e l — d å är d e t m a n a n s e r r ä t t a ö g o n - blicket vara k o m m e t för moralisk påverk- ning.
I n g e n t i n g k a n v a r a m e r a afvita.
» R e t e r i c k e e d r a b a r n till vrede. » A g a kan vara nödvändig, undantagsvis, stränga befallningar måste understundom a n l i t a s, ö f v e r t a l n i n g l i k a s å — allt p å v e r k - n i n g a r utifrån.
S o m grundval för uppfostrin- gen borde dock läggas en annan m e t o d, den
(DUN 212 suggestiva, hvars väsen kan betecknas som e n b e a r b e t n i n g inifrån barnets eget med- vetande.
D e t är v i s s e r l i g e n i c k e a l l d e l e s så.
S u g g e s t i o n e r n a k o m m a n o g utifrån.
Men för b a r n e t s m e d v e t a n d e ställer d e t s i g så, s o m _om d e t e n d a s t f ö l j d e s i n a e g n a ingif- velser.
Däruti ligger knepet.
M a n lurar i de s m å kära barnen en hel m ä n g d g o d a ingifvelser, alldeles s o m m a n ger d e m in piller i s y l t.
K n e p e t är l i k a b e r ä t t i g a d t det ena fallet s o m i det andra.
Efraim i Rosenius.
^ " S s s e i a e s " tysta.
2; a3e j-ag e n eåé * S a 3m Rtani aj; eleinePfet, &amp; i » ta vote- ten Den Cag3!
1895 den fyraåriga Nelly; man hade posterat henne vid fönstret, o c h här k o m hon på det rent af genialiska infallet att under hjärteskärande » na- turljud » med bägge de små näfvarnc trumma löst på fönsterrutan.
Georgs unga vackra fru bildade publiken till detta mästerligt iscensatta lust- spel.
H o n stod i fonden af kupén o c h skrat- tade af fullaste hjärta, så ofta ett ansikte med forskande min dök upp utanför kupédörren för att hastigt åter försvinna med ett uttryck af oförställd förskräckelse.
A n d t l i g e n!
D e n sista signalen gafs, l o k o m o - tivets hvissling skar genom hallen, o c h stö- nande ångade tåget från den upplysta bangår- den ut i den stjärnklara natten.
» Victoria, » utropade G e o r g triumferande o c h svingade med bägge armarne sin pojke, som sprattlade med fötterna af förtjusning.
H a n hade också allt skäl att jubla öfver sitt lyckade streck.
En tio timmars nattresa i en fullproppad kupé m e d barn o c h blomma hade i själfva verket varit ett öde, C9 fiut uögt fiEanS R u i n n o t j a g 3ig atäffet, (S) en 8j.
val uet&amp;Eigt stot, Sin f e ^ n a 3 » 6 l a g 3!
aEEe tiait S) u pot 3 e n svenska ^öfc uårUDen * u a t 3 SRLat e n JCaatat Cj / tot ut ett Set, S) u gått a3eEt e^ enclait 9~Cåt Set ef ueta££t ffatt en maniPiftgfteten aanning.ijiö, mot eotgfleten: jx&gt;t på, fttmg ga fejViaSa^ä^Senj genom Den oat£3en.
&amp; a££a not3en t&gt;ai.C3 » tia3, 3 u p P a n t e i a t Piat.
; 3at i, é t n o m i6 ^otR-ämpatlnnan.
3ttt uetR, A&amp;aEE 3oc&amp;&lt; ej, 3o.
ftampat 6&amp;aEE 6 e g i a n 3 e " t9u v 6pitafc u p p fiott, 3u 2Det a Hota3 J E ^uvnnori, gäng J ' CeEa j o t 3 e n » 6oC 6eCvj, * et, j-oi3en, ti3 3et 3e6 » tiEEuåxt unttefc 6 m a Romnouå,tE3 tat, gteiaat |oten.at.
» tyngre att röna än en hel följd af dagar sköna. » O, dessa poeter!
D e snillrikheter och djup- sinniga bilder, som de skaka ur armen, halta ofta rätt betänkligt.
D e n sex veckors ledighet, som Georg med de sina tillbringat i en härlig b e r g s t r a k t.
.
.
hade det nu varit » e n hel följd af dagar s k ö n a »!
Skada bara, att de redan voro öfver, liksom » d e sköna dagarne i A r a n j u e z ».
» M e n hemma är också bra, » menade Georg, drog sin unga hustru till sig o c h kysste hennes röda mun, som log emot honom.
Men » unge herrn » tycktes ingalunda lida en vänlighet, som icke gällde h o n o m; han f o r blixtsnabbt med händerna i pappas bruna skägg o c h så — klatsch!
— midt på näsan!
G e o r g skrattade, så att tå- rarne runno.
Lilla Nelly blef afundsjuk o c h klättrade upp i mors knä, där hon, anslutande sig till hjulens rullande o c h rasslande, öppnade en lång rad af frågor, hvilka sju vise icke skulle mäktat besvara.
Isynnerhet intresserade hon sig för det sätt, hvarpå de fortskaffades af tåget.
A t t vagnen drogs af lokomotivet, det begrep hon snart n o g; men.
.
.
» H v e m drar l o k o m o t i v e t?
» » Ä n g a n, mitt barn. » » Ä r ångan en h ä s t?
» » N e j, min älskling.
Ä n g a n.
.
.
ångan.
.
.
.
det är en kraft, ser du.
.
.
» » Ä r kraften en h ä s t?
» » N e j, men hästen har du? » Det röda skenet.
Af Ludvig Ganghofer.
Ofve-sättning för Idun.
intaget var öfverfylldt.
Emellertid hade Georg fe^ " lyckats eröfra en kupé för sig o c h sin familj.
A n n u var man ej i gång, o c h en o c h annan resande störtade trätande från vaggon till vaggon för att finna en något så när hjälp- lig liten fläck för sin räkning.
M e n Georg förstod att på ett raffineradt sätt skrämma bort dem från sin kupé.
H a n tog sin tvåårs pys på knäet, rustade o c h skämtade med h o n o m och nöp h o n o m i de runda kinderna, så att den lille ostyringen upphäfdc gälla skrik, hvilka endast genom en m y c k e t fin nyans skilde sig från smärtans oljud.
Dessutom härmade han med förbluffande naturtrohet ett lindebarns kvi- dande läte, o c h för att ytterligare förhöja den afskräckande verkan af dessa ljud, så fruk- tansvärda i alla resenärers öron, sattes barn- flickan att i dörrens omedelbara närhet gunga en tom kudde på armarne.
Naturligtvis hade en roll i denna intrigkomedi äfven tilldelats en kraft.
Förstår » J a, mamma, men hvar har hästen en k r a f t?
» » I fötterna. » » H a r jag också en kraft i f ö t t e r n a?
» » Ja, ja, j a!
» » K a n jag då också dra l o k o m o t i v e t?
» M a m m a förtviflade, Georg skrattade.
Han strök med handen öfver sin vetgiriga flickas lockiga hår och höll med den andra fast pysen, som hade rest sig m o t fönstret, plattade näsan mot rutan o c h med förvånade ögon stirrade ut på ljuslågorna, som susade förbi.
Under tiden ordnade barnflickan m e d kuddar och täcken den ena hälften af kupén till sof- rum.
När det så hette: » N u till sängs! » — förspordes visserligen från Nellys sida en ljud- lig gråtprotest, hvilken dock snart stillades af mammas vänliga tilltal.
Barnen blefvo till hälften af klädda, ordentligt » af pussade » af far och m o r, lagda under de varma täckena — o c h så skulle det b e d j a s!
Först knäppte Nelly hän- derna o c h upprepade med rörande enfald sin lilla b ö n.
Därefter kom turen till arftagaren: » D u d, som hafvej b a n e n käj.
Se till mig, som liten äj.
.
.
» D e n lille jollrade bönen till ända under upp- repade gäspningar, hvarpå modern lade barnen bekvämt till rätta bland kuddarnc o c h Georg i kupétaket drog den blåa slöjan öfver lampan.
» S å!
N u intet pratande mer o c h s o f g o d t!
» D e små förhöllo sig så snällt som fromma lam, d c rörde sig ej mer, o c h snart hade alla slutit ögonen.
J u bekvämare de unga hade det, dess knappare hade dock tyvärr utrymmet för dc tre vuxna blifvit tillmätt.
Den ena halfva bänken öfverläts åt barnflickan, G e o r g makade sig upp i hörnet vid fönstret, den unga hustrun satte sig v i d hans s i d a.
o c h lutade huf- vudet m o t hans bröst.
E n half timme spra- kade hon ännu sakta med honom, så föllo äf- ven hennes tunga ögonlock tillsammans.
Georg kunde ej sofva.
Han höll armen lin- dad om sin hustrus skuldra o c h vågade ej röra sig för att c j väcka henne.
Under tysta tankar blickade han framför sig.
Allteniellan glcdo dock hans ögon bort till de sofvande barnen, hvilkas varma små anleten i den blåa halfskymningen sågo ut s o m rosen- knoppar.
Ett lyckligt leende dröjde på hans läppar, och han tryckte en lätt kyss på den unga m o - derns vågiga hår, liksom till en stum tacksä- gelse för den ljufva lycka, hon skänkt h o n o m med sin kärlek o c h sina barn.
Två timmar hade färden varat; då vaknade den unga frun.
Den korta sömnen på det trånga, obekväma sätet hade blott ännu mer uttröttat henne.
G e o r g ansträngde hela sin skarpsinnighet för att råda bot.
M e n från bar- nen nändes man icke taga minsta utrymme, och tjänstflickan, som hade släpat o c h packat hela dagen, måste också ha sin stackars plats i fred.
Här fanns bara en utväg.
V i d nästa station lämnade G e o r g kupén o c h sökte stufva in sig i en annan vaggon.
D e t var visserligen inte så lätt.
A n d f å d d rusade han från dörr till dörr, o c h andtligen, i sista vagnen på tåget, fann han en liten vrå.
Själf hade han endast råkat ur askan i elden — han var den åttonde i kupén — men han tänkte på sin » lilla g u m m a » och var nöjd.
H u r godt h o n nu kunde sofva!
Han såg henne helt tydligt framför sig.
.
.
hon slumrade redan, bekvämt utsträckt, o c h andades med djupa drag mellan de halföppnadc läpparne.
E n fin rodnad färgade hennes kinder, o c h omkring munvinkeln lekte ett ljust leende, som såge hon ' i d r ö m m e n glada bilder.
.
.
E n trefaldig, gäll hvissling från lokomotivet skrämde u p p G e o r g ur hans tankar.
E n plöts- lig känsla af ångest jagade genom hans hjärta.
.
.
han störtade till dörren, fick ned fönstret o c h stirrade längs med tåget.
D e t var på öppna fältet, ingen station i närheten.
Långt fram på banan såg Georg ett rödt sken, s o m af nå- gon osynlig hand hastigt sattes i cn svängande rörelse.
Han hörde bromsarne gnissla m o t hju- len, allt långsammare gick tåget, o c h ängsliga .röster läto höra sig.
» H v a r f ö r stanna v i?
H v a d har h ä n d t?
» ro- pade G e o r g ut i mörkret.
Ingen svarade h o - nom.
Längst där framme hörde han en rå stämma svärja, så pep lokomotivet, en rass- lande ryckning genom raden af vagnar, o c h tåget satte sig åter i rörelse.
Skakande på hufvudet, stängde G e o r g fön- stret o c h vände åter till sin plats.
D e andra passagerarne hade blifvit uppiggade o c h samta- lade några minuter o m, hvad väl egentligen kunde ha förorsakat detta plötsliga uppehåll.
Otydligt surrade deras röster i Georgs öron, p a r s a m m a N y h e t e r i k l ä d n i n g s -, k a p p - och k o s t y m t y g e r Fruar!
vårsäsongen hos Hildur Andersson, Stockholm f o r 12 Hötorget 12 Filial: 4 Södermalmstorg Biks- och Allm.
tel. 4.
DUN 1895 han satt inkrupen i sitt hörn o c h stirrade ut i rymden.
Händerna darrade ofrivilligt efter den häftiga förskräckelsen.
Han hade nog ändå gjort bättre, o m han stannat hos sin hustru och sina barn — tänkte han nu.
D e t var j u möjligt, att en allvarsam fara hade hotat dem.
.
.
o c h då skulle de ha varit ensamma, skydds- lösa, öfvergifna.
Men G u d vare l o f!
H v a d som i första ögon- blicket hade sammanpressat hans hjärta som med järnhand.
.
.
det hade blott varit falskt allarm.
H a n log o c h slöt ögonen.
Lång- samt svepte en blytung trötthet öfver hans lemmar.
Men han kämpade m o t sömnen, han tänkte på sin hustru, sina barn.
.
.
han såg den skumma kupén, såg dc täcka, rosiga anle- tena skymta genom den blåa halfdagcrn, han hörde den unga moderns lätta, lugna ande- drag.
.
.
o c h under honom rasslade o c h stötte hjulen i stampande takt.
.
.
Då, plötsligt.
.
.
åter samma hvissling, tre gånger upprepad, kort och gäll.
P å nytt stör- tade Georg till fönstret, åter såg han det röda skenet.
.
.
men nu ville tåget icke stanna.
.
.
och det röda skenet växte o c h växte, det blef en väldig flamma, hvilken likt ett eldsprutande odjur sprang rasande u p p o c h ned.
Georg ville ropa, men hans tunga var som förlamad, han ville öppna dörren o c h förmådde cj röra en 1cm.
O c h nu.
.
.
ett åsklikt brakande, ett sviktande och sjunkande, som o m jorden öpp- nade sig, ett smattrande, d i n och gnissel.
.
.
och hjärteslitandc skri!
I ångest o c h fasa för- lorade han sansen.
D å han åter k o m till be- sinning, såg han sig ligga på öppna fältet.
A l l a hans leder voro som sönderbrutna, men han reste sig likväl stönande upp.
D o c k, när han fattade den förskräckliga syn, som mötte hans ögon, var det h o n o m, som ville hans hjärta sprängas af förtviflans v c.
Hela tåget låg söndersplittradt, spillror och lik öfvcrallt, o c h alltsammans blodrödt belyst af de väldiga lågor, som ur lokomotivets skärf- vor slogo upp m o t den svarta himmelen.
Kla- gan o c h j ä m m e r, förfärliga skri o c h gälla nöd- rop fyllde luften.
Ur Georgs strupe trängde ett gurglande ljud, han - störtade framåt, fram öfver spillror pch åter spillror.
.
.
o c h nu.
.
.
» G e o r g, G e o r g!
» så ljöd det med hjärtslitande kvidan i hans öra.
S o m förstenad stod han, hans läppar skälfde, hans utspärrade fingrar grepo i tomma luften.
En bråte af trä o c h järn låg framför hans fötter.
.
.
men hans stelnade blickar trängde genom detta kaos.
.
.
han såg sina kära barn, sin vackra unga maka, med bleka anletsdrag, bristande ögon.
.
.
från hans läppar trängde en vild rossling, o c h.
.
.
Och då vaknade han Morgonen grydde o c h tåget höll just vid en liten landtlig station.
Georg for med bägge händerna öfver pannan, på hvilken kallsvetten pärlade i täta droppar.
Nu öppnades dörren, o c h då sprang han upp, störtade ut, ilade längs med tåget, sökte med irrande blickar kupén.
.
.
nu fann han dörren, och då han ryckte upp den, sträckte hans unga fru leende handen emot h o n o m.
M e n hur förskräckt hon blef, när hon såg hans bleka ansikte o c h brännande ögon.
D o c k lämnade han henne ingen tid till frågor — m e d dar- rande armar omfamnade han henne o c h be- täckte hennes ansikte m e d kyssar.
D å hörde han Nellys stämma — barnen hade vaknat — snyftande tryckte han de små m o t sitt bröst, kysste deras mun, deras ögon, åter o c h åter, så sjönk han ned bland kuddarne, o c h hans gränslösa upphetsning löste sig i skratt och tårar.
» Smultronstudier », f elt kort var den tid vi kunde anslå åt våra läsarinnor för deras små anteckningar öfver dessa härliga vildbär, som nu s o m bäst rodna i våra bygder, o c h så mycket har därför ej heller hunnit flyta in.
Åtskilligt, både värdt att läsa o c h lära, ligger dock nu på vårt bord.
Priset, » den gyllene tian », tilldela vi » Tulla » för hennes lilla uppsats här nedan: Med vanlig älskvärdhet o c h praktisk blick har Iduns redaktion åter utlyst en nyttig täflan för sin dampublik; denna gång är det våra läckra skogsbär, s o m äro föremålet ..
Låt oss alltså börja med smultronen, hvilkas tid just nu är inne, strax efter midsommar.
Blotta ordet smultron inger en känsla af som- mar, värme o c h landtlif.
» Plocka smultron » klin- gar helt poetiskt, k o m m e r det att vattnas i mun- nen på både gammal o c h ung o c h för ovillkorli- gen tanken på glada barn m e d rosiga kinder o c h näfverkorg i händerna.
» Plocka smultron under snön », en vanlig d o m bland- pantlekar, k o m ofta ungmöns hjärta att klappa fortare, det tillhör dock, s o m mycket an- nat, en svunnen tid.
Ku tager man i stället itu med » studier » i alla möjliga brancher, o c h därpå vinna säkert både hemmet, familjen o c h det egna jaget.
H v a d smultronen beträffar, böra vi alltså ej blott tänka på alla de smakliga anrättningar, man af d e m kan få, utan äfven ägna några ord åt deras odling o c h vård.
Smultronen äro bland alla bär både i vildt o c h odladt tillstånd först mogna, rikt bärande o c h mycket smakliga.
Trädgårdssmultronen eller jord- gubbar, som de vanligen benämnas, fordra fet, lucker jord och noggran vård; v i d plantornas ut- plantering vattnas rikligt, alla u p p k o m m a n d e rot- skott tagas bort, o c h under plantorna strös såg- spån eller något annat lämpligt, s o m hindrar » gub- barae » att blifva jordiga och ruttna.
Dagligen böra landen öfverses, alla m o g n a af- plockas m e d ett litet skaft på och böra genast användas, ty de förlora lätt både färg o c h smak.
Andra året efter planteringen fås skörd, tredje blir dock rikast; några år emellan böra de om- planteras, ena våren tages halfva landet, påföl- jande den öfriga delen.
På så sätt undvikes, att man en sommar blir alldeles utan.
Själfva smultronplantan är prydlig o c h tager sig bra ut litet hvarstans; bland annat i sten- partier tillsammans m e d ormbunkar o c h slinger- växter är den mycket parant.
P e n vilda plantan bör tagas härtill, alltid finns det en vrå i träd- gården, som lämpar sig för ett smakfullt sten- parti, som blir en sann prydnad, en bit natur i miniatyr, ett behagligt afbrott för ögat, där blott förut är idel konst.
Ja, nu öfvergå vi till bärens användning o c h taga då blott de bästa o c h smakligaste recept, s o m äro proberade i eget k ö k och vid eget bord.
Smultronpunsch.
2 liter arrak hälles öf- ver 5 liter smultron, får stå i 24 timmar i en öfver- täckt kruka.
Sedan vridas smultronen, silas o c h stå i tre d y g n; uppkokas med 2 kilo 337 gram socker o c h 20 dl.
vatten.
Kallnar o c h buteljeras.
Det tar sig synnerligen bra ut att servera hvart- annat glas af ananas- o c h hvartannat af smultron- punsch.
Har man g o d tillgång på smultron, är äfven lämpligt koka saft däraf, följande beskrifning kan naturligtvis förstoras efter behag.
2 Smultronsaft.
Till 425 gr. smultron tages 319 gr. socker, lägges hvarftals i en kruka, får stå i tre dygn, därpå själfrinna, kokas o c h skum- mas; blir 4 buteljer.
På de afsilade bären slås ' 1,3 liter vatten, står ett par dagar, silas o c h an- vändes till kräm.
J o r d g u b b s s y l t.
425 gr. röda vinbär kokas till saft, däri 1 kilo 700 gr. socker, kokas till tjock lag, hvarpå 1 kilo 275 gr. jordgubbar iläggas samt under skumning kokas en kvart.
En knifs- udd salicylsyra är bra att tillsätta, förhindrar jäsning o c h mögling.
Förvaras i burkar.
S m u l t r o n g l a c e.
l,.s liter smultron sönderkros- sas o c h sockras, står i 6 å 7 timmar.
65 cl.
vat- ten, litet socker uppkokas o c h hälles öfver bären, massan får kallna, silas g e n o m hårsikt, hälles i dosan o c h behandlas s o m vanlig glace.
Att i halfrusen vaniljglace inblanda smultron är utmärkt, vanligast är dock att servera smultron till glacen.
Ett lätt användningssätt är att af bären koka kompott.
För egen del föredrar jag smultronen i deras 213 naturliga tillstånd, nätt upplagda på en flat kri stallskål, rundt o m garnerad små vinrankor eller vinbärsblad serverade m e d socker o c h gräddvisp.
Frusen vaniljgrädde är desto bättre.
Kanske de fleste af läsarinnorna haf va dessa be- skrifningar förut o c h blott tänka: » Detta kunde jag! » m e d en liten rynkning på en mer eller min- dre aristokratisk näsa.
Jag vädjar till mina med- systrar, de unga fruarna, o m de vilja skänka mig » ära o c h förnöjelse ».
Då vågar jag mig m e d mera lugn in i blåbären!
Tulla.
Ganska nätt är den saga, s o m » Bien » berättar o m jordgubbarnes uppkomst, o c h vi vilja ej undan- hålla den för våra läsarinnor: Det var en gång, som ju alla sagor börja, för många, många år sedan en ståtlig, ung prins, hvil- ken, tumlande o m på sin snöhvita gångare, läm- nat sitt jaktfölje o c h förirrat sig i en s k o g; han var varm o c h törstig, m e n upptäckte ingen källa att svalka sig med.
Då stod m e d ens framför h o n o m, såsom uppsprungen ur jorden, en jungfru så skön o c h fin s o m en n y p o n b l o m m a.
I sina hvita händer höll h o n ett stort daggbestänkt blad, bräddadt m e d smultron, hvilket h o n räckte prin- sen.
Han åt däraf o c h tyckte sig aldrig vid sin faders konungsliga b o r d hafva känt något ljuf- vare.
» H v e m är du, väna m ö?
K o m m e d mig till mitt slott o c h blif mitt vif. » » Nej, herre konung; mera än edra skatter äl- skar jag solen, luften o c h friheten — jag är na- turens dotter o c h vill ej lämna min fader.
Men se här några plantor, låt sätta d e m i edra träd- gårdar s o m ett minne af mig. » Och så uppstod efter lång odling våra » jord- gubbar ».
Vi tro ock, det b ö r kunna roa våra läsarinnor att läsa hvad - iBisingegumman- » säger.
Naturen, skrifver hon, dukar nu sitt stora bord, och första nordiska fruktanrättningen äro de dof- tande o c h välsmakande smultronen.
De äro ej ymniga, deras tid är kort o c h naturens store mä- sterkock har anrättat d e m så smakligt, att den mänskliga omdaningskonsten endast förstör deras finaste arom.
Så tycker j a g; m e n s o m jag är blott en enfaldig, fattig landtgumma, så torde jag ej begripa civilisationens framsteg i smakfrågor.
Jag vill dock påstå, att det finnes smultronpoesi likaväl s o m blomsterpoesi, o c h att smultronen äro smakens blommor.
K a n någon lämpligare liknelse än den o m smultron o c h mjölk tillämpas på den friska ungmöns hy?
Tegnér, s o m tvifvelsutan var en smultronätare, låter smultron passera bland Fritiofs fästmanspresenter.
M e n detta var i den gamla goda tiden, då den ståtlige kämpagestalteii ej ansåg under sin värdighet att böja ryggen för att plocka smultron till sin käresta.
Hvar finnes nu den Fritiof, s o m ville framträda m e d ett smultron eller ett smultronstrå till sin käresta?
Nej, nu- tidens Fritiof böjer ryggen i lagom vinkel o c h framräcker en jättebukett åt sin Ingeborg.
Efter hvad jag tycker mig förstå, så äro, i de flesta fall, våra unga Fritiofars smakorgan så im- pregnerade af Bachi safter o c h tobak, att det är nästan nedsättande för de finsmakande smultro- nen att k o m m a öfver sådana läppar.
Nyligen b j ö d jag en ung man på nyplockade, delikata smultron; han lade ett par skedblad däraf på sin tallrik, sedan stödde han armbågen m o t bordet och satt en stund i djupa tankar, under det att han ideligen n ö p i sina glesa mustaschstrån.
Då han betackade sig för gräddan, s o m jag räckte honom, frågade j a g: » Min unga herre vill omedelbart njuta af den luktens o c h smakens — jag vill gärna säga — poesi, s o m finnes i dessa rara bär, o c h förtära dem precis såsom Skaparen anrättat d e m?
» » H m!
», sade han, » så m o r Annika pratar!
Jag sitter o c h tänker på smultronpunsch. » Sedan b j ö d jag en gammal skumsynt ungkarl på smultron, men han svarade energiskt: » Kära m o r Annika, lägg de där bären på en butelj, korka den väl o c h låt smultronen smälta i solskenet, så får ni en förträfflig ögonstärkande vätska. » » Du alla goda gåfvors gifvare! » suckade jag, » förlåt deras profanation af en af de mest väl- smakande af dina gåfvor. » Risingegtimman.
Carl J o h a n s o n s Möblering o c h Dekorering Sängar o c h Sängkläder, Möbeltyger, af v å n i n g a r verkställes stilriktigt och elegant.
M ö b lerings-Affär.
Största urval af aorf.a.
modeller uti olika stilarter.
Mattor o c h Gardiner m.
m.
, m.
m.
Drottninggatan 4 5.
1 och 2 t r
IDUN 214 Bland öfriga insändare vilja vi med erkännande framhålla en mycket fullständig samling smultron- recept från fru H. L — m, hvilken dock är alldeles för vidlyftig att här nu genast meddelas.
M e d tacksamhet ha vi öfversändt den till redaktrisen af vår » Hjälpreda », fru Mathilda Langlet, på det att h o n efter hand må kunna för Iduns läsar- innor tillgodogöra sig af de rika praktiska skatter, den helt visst innesluter.
Och nu hoppas vi på g o d o c h välvillig fort- sättning!
» O m hallon o c h blåbär » till den 10 dennes, » o m lingon » till månadens slut — o c h tio kronors pris för hvardera uppgiften — så var ju parolen!
Välkomna, kära läsarinnor!
% En ängel genom rummet gick.
år ordades en gång i själfull Om det fördoldas underbara, Man gick till grunden — ingen Med sinnelifvets fradgetomma 0 Man undrade, om växelverkan krets värld.
var tillfreds Jlård.
fanns, Om himlen ömmade vid jordens ve, Om änglavingen sänkte sig med glans Ännu, som fordom, mot Gctsemane.
Då På En En blef där plötsligt tyst — ett sällsamt hvarje tunga lades — någon såg lilja nicka öfver vasens rand, darrning skaka draperiets våg.
Man kände klart, alt, dold för En ängel sakta genom rummet dödlig gick.
Anna band d a g e n g ö r a sig gällande i fråga o m en kvin- nas hårklädsel.
D e hvardagliga, handtverks- mässiga talangerna, de outtröttliga imita- t ö r e r n a k u n n a n ö j a s i g m e d att a r r a n g e r a en kvinnas hårklädsel i öfverensstämmelse med d e m ö n s t e r, s o m b l i f v i t f a s t s t ä l l d a af bruket o c h tryckts i facktidskrifter.
Konst- nären b e m ö d a r sig däremot, hvarje g å n g h a n k l ä d e r h å r e t p å e n af m o d e t s f u r s t i n n o r, att k o m p o n e r a o c h s ö k e r e n l y c k l i g inspira- tion, hvars ingifvelser han sedan kontrolle rar o c h k o r r i g e r a r m e d f ä s t h ä n s y n till karak- t ä r e n af o c h u t t r y c k e t i d e n i f r å g a v a r a n d e skönhetens ansikte, hufvudets naturliga kon- turer, dragens hufyacllinier o c h stilen i d e n dräkt h o n bär.
När en kvinna gjort sin t o a l e t t, i n g å r coiffuren däri s o m d e t d e k o r a - tiva elementet, hvilket f ullständigar det hela o c h g i f v e r d e t d e n sista f u l l ä n d n i n g e n.
Vi s k u l l e k u n n a s ä g a, att le grand coiffeur i c k e har n å g o n egen friseringslokal, utan endast sina särskilda hållstationer.
H a n tillbringar sina dagar i en elegant v a g n, s o m för konst- n ä r e n o c h h a n s g e n i från t o a l e t t r u m till t o a - lettrum.
U n d e r kvällens l o p p tittar h a n in p å o p e r a n f ö r att u t r ö n a, h u r u madame la marquise t a g e r s i g u t i sin coiffure v i d e n j ä m f ö r e l s e m e d la pelite baronne Zabidon.
Tid efter a n n a n f ö r e t a g e r h a n m e d a n l e d - n i n g af n å g o n s t o r b a l e n r e s a till L o n d o n, M a d r i d eller W i e n, t y h a n å t n j u t e r e u r o p e - i s k t r y k t e o c h h a n s t a l a n g är e f t e r s ö k t, h v a r - h e l s t d e t g ä l l e r att u p p t r ä d a m e d d e n h ö g s t a elegans.
blick, Knutson.
Parisiskan af Theodore Child.
Från engelskan för Idun af Eugène Draghi.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
D e s t o r a t o a l e t t a r t i s t e r n a ä r o o c k s å ska- pande konstnärer m e d beundransvärd talang.
Tecknare o c h kolorister på s a m m a gång, såsom den fulländade konstnären b ö r vara, å s t a d k o m m a d e k o m p o s i t i o n e r af o j ä m f ö r l i g o m v ä x l i n g, h v i l k a i f r å g a o m stil g å i g e n o m hela skalan från d e n kraftiga h a r m o n i e n hos figurerna p å d e florentiska f r e s c o m å l - ningarna, rikedomen hos den venetianska p r a k t e n o c h e n k e l h e t e n i linier h o s m e d e l - t i d s d r ä k t e r n a till d e t ä l s k v ä r d a, l ä t t f ä r d i g a b e h a g e t h o s k j o l a r n a p å " Watteaus taflor o c h den oändligt l o c k a n d e yppigheten hos våra d a g a r s t o a l e t t o c h u n d e r k o s t y m e r.
D e t gif- v e s i s a n n i n g i n g e n a r t i s t v a r e s i g af m a n - l i g t eller k v i n n l i g t k ö n, s o m m e r a s a t t s i g i n i o c h f u l l s t ä n d i g t g å t t u p p i s i n k o n s t än d e parisiska toalettkonstnärerna o c h modisterna — o m icke möjligtvis de parisiska hårkonst- närerna.
P å hårklädselns o m r å d e finnas n ä m l i g e n o c k s å m ä s t a r e, h v i l k a å s t a d k o m m a r e n t af g e n i a l i s k a p r o d u k t e r, o c h d e t t a därtill g e n o m u t ö f n i n g af s a m m a f ä r d i g h e t e r s o m d e f o r m - gifvande konstnärerna.
En m a n sådan som A u g u s t e P e t i t, h å r k l ä d s e l n s W o r t h, är a r t i s t ända ut i fingerspetsarna; en person m e d u t s ö k t fin k ä n s l i g h e t, s k a r p o c h s n a b b iakt- t a g e l s e f ö r m å g a o c h rik s k a p a r k r a f t.
Fram- för allt m å s t e s m a k o c h k ä n s l a v i d a m e r ä n b l o t t o c h b a r t h ä n s y n till m o d e t f ö r I l i k h e t m e d le grand couturier är le grand coiffeur e n p r o d u k t af d e t a n d r a k e j s a r d ö m e t och d e t galleri af s k ö n a eller k v i c k a d a m e r, hvilka voro drottningar på festerna i Tui- lerierna, C o m p i e g n e o c h F o n t a i n e b l e a u: ma- d a m e de Portalés, madame de Gallifet, m a r k i s i n n a n d ' H e r v e y d e S a i n t - D e n i s — d e s s a d a m e r af s t o r a v ä r l d e n, h v i l k a k a l l a d e till lif t r a d i t i o n e r n a af e n s a m h ä l l s l y x, s o m s t o d i h a r m o n i m e d d e n lättfärdiga, tank- lösa o c h öfverspända regime, hvilken skapade det m o d e r n a Paris, baron H a u s s m a n s Paris, den m o d e r n a njutningslystnadens hufvudort, det paradis för den eleganta världens n ö j e n, h v i l k e t o e m o t s t å n d l i g t l o c k a r till s i g alla, som k ä n n a åtrå efter v i s t e l s e n p å p l a t s e r, där n ö j e t vinkar.
I det republikanska Paris ä r o f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r u t v e c k l i n g af l y x icke längre desamma, s o m de voro under k e j s a r d ö m e t, m e n „de t r a d i t i o n e r, h v i l k a lif- v a d e praktlystnadens konstnärer o c h deras beskyddare, kvarlefva ännu oförändrade, o c h kejsardömets tongifvande d a m e r äro ännu modets behärskare o c h härolder.
Dessa kvinnor ä g n a d e sig mera uteslutande o c h m e d d j u p a r e i n s i k t åt s t u d i e t af h v a d m a n kallar e l e g a n s o c h åt v å r d a n d e t af ett s k ö n t y t t r e ä n k a n s k e n å g r a af d e E v a s d ö t t r a r, s o m lefvat före d e m här på jorden, o c h de frambragte en fulländad h a r m o n i s k enhet, en o r i g i n a l i t e t i k o m p o s i t i o n e n, e n stilfull- het, s o m ännu aldrig blifvit öfverträffad o c h som m a n brukar beteckna m e d uttrycket chic.
Hemligheten i detta obestämda något s o m m a n kallar ehie l i g g e r d e l s i p a r i s i s k a n s e g e n d o m l i g a b e g å f n i n g o c h dels i en aldrig s v i k a n d e a c k o m m o d a t i o n s f ö r m å g a o c h sträf- v a n d e t efter att m e d d e g i f n a t i l l g å n g a r n a i fråga o m materiel s k ö n h e t å s t a d k o m m a a b s o l u t e l e g a n s o c h e n fullhet af l i f g i f v a n d e behag.
D e t t a i d e a l står t i l l r ä c k l i g t h ö g t att framkalla o c h lägga beslag på en k v i n n a s hela energi, o c h endast en genialisk o c h viljekraftig k v i n n a har tillräcklig styrka att hålla ut o c h aldrig t a g a miste o m målet.
1895 E n s å d a n k v i n n a är d e n s k ö n a m a r k i s i n n a n d ' H e r v e y d e Saint-Denis.
Låt oss tänka o s s h e n n e i h e n n e s t o a l e t t r u m, n ä r h o n sitter f r a m f ö r e n s p e g e l m e d tre g l a s y t o r, m e d a n den m e s t p o e t i s k a o c h i n s p i r e r a d e grand coiffeur i P a r i s k l ä d e r h e n n e s hår f ö r o p e r a - b e s ö k e t.
I m a r k i s i n n a n s t o a l e t t r u m är allt f u l l k o m l i g t p r a k t i s k t a n o r d n a d t; d ä r före- k o m m e r i n g e n o n ö d i g d e k o r e r i n g, i n t e t öfver- flöd af m ö b l e r.
P å e n a s i d a n af r u m m e t f i n n e s en a l k o v, s o m i n n e h å l l e r b a d k a r e t o c h a p p a r a t e r f ö r alla m ö j l i g a s l a g af d u s c h, p å m o t s a t t a s i d a n finner m a n e n m å n g f a l d af s k å p o c h l å d o r f ö r l i n n e t, p å d e n t r e d j e s i d a n b e f i n n e r s i g ett f ö n s t e r o c h m i d t e m o t spegeln i tre plan.
D e t h e l a är s j ä l f v a e n k e l - h e t e n, b l o t t o c h b a r t ett l a b o r a t o r i u m.
Och h v a d annat skulle det v a r a?
Hemligheten i d e n s k ö n h e t s o m v a r a r t r e t t i o år l i g g e r i c k e i att s m i n k a k i n d e r n a, d ö l j a r y n k o r o c h m e d l ö s l o c k a r e r s ä t t a hår s o m fallit af, u t a n i att i c k e h a b e h o f af att t i l l g r i p a d y l i k a medel.
D e n äkta parisiskan har, s å s o m v i få v e t a af d e n p o e t, h v i l k e n g r u n d l i g a s t s t u d e r a t h e n n e, i n t e t att skaffa m e d d e n - t i s t e r eller m e d p e r s o n e r, s o m sälja s k ö n h e t s - m e d e l o c h löshår, o c h h o n tvättar sig i rent vatten s o m en nunna.
Därför kan hennes toalettrum icke vara annat än enkelt, l i k s o m en s t o r m å l a r e s atelier o f t a i d e t y t t r e t e r sig a l l v a r l i g ä n d a till s t r ä n g h e t, t y parisi- s k a n s t o a l e t t o c h d e n d a g l i g a v å r d e n af h e n n e s y t t r e är r e s u l t a t e t af s m a k, k ä n s l a o c h i n s p i r a t i o n, l i k s o m e n taflas eller ett s k u l p t u r v e r k s s l u t l i g a f u l l ä n d n i n g u t g ö r fruk- t e n af k o n s t n ä r e n s o a f l å t l i g a o c h s t r ä n g a själfkritik.
T a c k v a r e d e n n a s t ä n d i g a själf- kritik har parisiskans yttre aldrig en roman- t i s k eller a l l d a g l i g p r ä g e l, t y h o n k a n h v a r - k e n g ö r a s i g s k y l d i g till ö f v e r d r i f t eller för- sumlighet.
Hennes toalett är fulländad, h e n n e s h å r k l ä d s e l är p o e t i s k, o c h h u r y t l i g s k ö n h e t e n h o s d e n e n a eller a n d r a ä n rnå v a r a, b ä r h o n d e m så f u l l k o m l i g t o b e s v ä r a d t, s o m o m h o n aldrig burit n å g o t annat.
Litteratur.
Kvinnor; Karholm.
sex tidspsyhologiska porträtt af Laura Då denna b o k för vid pass ett år sedan först utkom i sin tyska originalupplaga, väckte den en berättigad uppmärksamhet såväl g e n o m sin obestridligen högst talangfulla form, s o m än mera g e n o m den ovanliga, den lifligaste opposition väckande uppfattning, den söker häfda gent emot den moderna kvinnoemancipationen.
Icke minst bör den kunna påräkna uppmärksamhet i sven- ska kvinnokretsar — särskildt sedan den nu på Ad.
Bonniers förlag äfven föreligger i svensk öfversättning — då författarinnan, ehuru tyska till börden, är i äktenskap förenad m e d en svensk man, den kände skriftställaren Ola Hanson, o c h då tvänne af de sex psykologiska kvinnoporträtt, som tecknas för att belysa hennes egendomliga ståndpunkt i den brännande kvinnofrågan, fram- ställa oss så nära stående personligheter s o m A n n e Charlotte Edgren-Leffler o c h Sonja Kova- lewsky.
Detta korta omnämnande afser på intet vis att vara något uttalande för eller m o t för- fattarinnans teorier, utan vill blott påkalla våra bildade läsarinnors uppmärksamhet för det i hvarje händelse läsvärda arbetet, o c h anföra vi därför endast följande korta utdrag, s o m i sig kan sägas sammanfatta bokens tendens: » Kvinnan är så väl i andligt s o m kroppsligt hän- seende snarlik en kapsel öfver ett tomrum, hvilket först måste utfyllas af mannen.
H o n vet intet o m sig själf, hon vet intet o m mannen, hon känner ingenting o m lifvets stora, tysta oföränderlighet — lifvets djupa hemligheter uppenbaras för henne endast g e n o m hennes samlif m e d mannen.
Men ett behof h o s vår tids kvinnor — o c h ofta hos
I DU N vår tids bästa kvinnor — går just ut på att und- vara mannen.
Och kvinnan, som af den oför- änderliga naturen blifvit afsedd att vara ett käril, ur hvilket ett innehåll växer upp, vill nu i stället vara ett innehåll, ur hvilket likväl intet kan växa, ty det innehåll, med hvilket hon försöker fylla sin tomhet, är ett främmande, oorganiskt, för- ståndsmässigt innehåll.
Det tragiska i denna villfarelse, innebär ingenting storslaget, den är endast tröstlös, sorglig och tärande, o c h liksom den är t o m och ihålig i sig själf, så meddelar den åt kvinnan, som hemfaller åt den, en tom- het, i hvilken hon försmäktar.
Likväl känner kvinnan, o c h särskildt den produktiva kvinnan, ofta en okuflig längtan efter denna tomhet, o c h mannen blir för henne så väl till det inre som till det yttre lika främmande, som om han vore en varelse från en annan värld. » 215 Teater.
Djurgårdsteatern gaf i tisdags för 25:e gången utstyrselstycket » Jorden rundt på 80 dagar ».
Samma pjäs uppföres ytterligare endast denna vecka.
Tisdagen den 9 d:s uppföres för första gången det amerikanska.
4-akts-lustspelet » Texas Jack », hvilket på båda sidor o m oceanen rönt ovanlig framgång.
Idun Skiss för Lindhé.
(Forts.) H a n såg på sin k l o c k a, gång och ruskade på den.
U r notisboken.
Sophie Adlersparres jordfästning ägde rum i tisdags kl. ' / o 3 e. m. å flottans begrafnings- plats på Djurgården, hvarest den aflidnes make, k o m m e n d ö r Adlersparre, förut är jordad.
Hofpredikanten Wissnell förrättade jordfästnin- gen o c h höll m e d anslutning till Davids 62:a psalm ett gripande griftetal, däri tolkande den af- lidnas långa o c h vackra lifsgärning.
A ' den blom- sterhöljda kistan märktes en praktfull bukett m e d breda hvita sidenband från drottningen, och blanp de öfriga må nämnas: från Fredrika Bremerför- bundet en stor lagerkrans m e d band i de svenska färgenia, från Handarbetets vänner, Nya Idun » m e d varmt tack för ädel lifsgärning », Förenin- gen för gift kvinnas äganderätt, Stockholms läse- salong, professorskan A n n a Hierta-Ketzius, justi- tierådinnan B.
Olivecrona, professor S. Ribbing, fröken L. v. Krsemer, fru A n n a Wallenberg, i von Sydow, fröken Ellen K e y, fröken Selma Lager- löf » till min goda o c h moderliga vän m e d tack och välsignelse », o c h många flere.
En dotterdotter till drottning Victoria af England prinsessan Aribert af Anhalt, s o m jämte sin gemål några dagar uppehållit sig i Stockholm, afreste i måndags till Tullgarn.
Det furstliga paret, s o m reser inkognito under namn af grefven o c h grefvinnan Milnsterberg, ämnar härifrån begifva sig till Norge.
Fru Nybloms öfvergång Ull katolicismen.
Med anledning af denna af oss förut omnämnda, ganska uppseendeväckande tilldragelse har nu professor N y b l o m till tidningen Fyris lämnat den upplysningen, att någon propaganda i detta fall aldrig varit verksam, hvarken här i Sverige eller utomlands.
» Böjelsen för den katolska tron har min hustru ägt, så länge jag känt henne, eller allt från vår första bekantskap i Kom våren 1862, » säger professor N., som därjämte förkla- rar, att denna böjelse under årens lopp oemot- ståndligt växt, » men att den först nu efter ett tredjedels sekel sökt sig uttryck äfven i den yttre bekännelsen beror på särskilda, nu ej längre existerande familjehänsyn, m e d hvilka offentlig- heten ej har att skaffa. » * En ny svensk näktergal.
En ung Halm- stadsflicka, Klara Wallentin, s o m 1891 vid 16 års ålder for till Amerika, har där, liksom förut i hemorten, väckt uppmärksamhet g e n o m sin vackra röst.
En amerikansk tidning berättar, att två musikaliska damer i East Hampton i Connecticut nu åtagit sig hennes uppfostran, samt att hon för närvarande åtnjuter undervisning vid musikakademien i Boston, där professorn blifvit öfverraskad af hennes omfångsrika o c h fulltoniga röst.
Den amerikanska tidningen tillägger: » Mu- sikaliska personer ha förutsagt, att Klara Wal- lentin torde bli en icke ovärdig efterträdarinna till en Kristina Nilsson o c h en Jenny L i n d ».
såg ännu » Om d u börjat tänka, gläder det m i g verk- l i g e n — d e t är i n t e f ö r t i d i g t.
» en » H v a d är h e r r a r n e s k l o c k o r?
» f r å g a d e h a n tveksamt.
» Tio. » » Så m å.
.
.
.
!
» H a n h ö l l p å att h e j d a d e sig.
svära en d r y g ed, tidning _J Idun och du » D e t intressanta sällskapet har k o m m i t mig att g l ö m m a t i d e n, » f o r t s a t t e h a n m e d ett f ö r s ö k att h å l l a g o d m i n.
» V i ha pas- s e r a t d e t n e d g å e n d e t å g e t för e n h a l t i m m e s e d a n, u t a n att m ä r k a d e t.
» » O c h j a g s o m frågade dig, » sade E v a upprörd.
» D e t är i n g e n o l y c k a s k e d d, lilla v ä n, v i stiga ur v i d nästa station o c h invänta mor- gontåget.
E t t litet ä f v e n t y r, d e t är allt- sammans, och en t i m m e längre i angenämt sällskap. » H / r A u.
» *!
, » Allt h a d e varit l y c k a d t utan din envishet, » f o r t s a t t e h a n.
» H a d e v i r e s t f r a m till F.
.
., h a d e v i h a f t ett p r ä k t i g t h o t e l l o c h allt v i behöft. » » Hvarför opponerade du dig inte? » » Du g l ö m m e r, att v i i n t e v o r o e n s a m m a i kupén. » » D e t har d u rätt i, » svarade direktören.
» N e j!
N e j!
L å t o s s s t i g a ur så f o r t s o m möjligt.
J a g reser i n t e e n b i t l ä n g r e, » sade E v a beslutsamt.
» Jag behöfver den inte. » Hon v e k i h o p o c h lade d e n öfver en hård oformlig d y n a h o n funnit inne i väntrum- met.
Hon stod fortfarande upprätt — s o m det t y c k t e s f ä r d i g att s p r i n g a af d e t i g å n g varande tåget.
» M a n k u n d e l i k a g ä r n a l i g g a p å ett brä- d e, » s a d e h a n, i d e t h a n l a d e s i g n e d, ka- stade pälsen öfver axlarna o c h slöt ö g o n e n.
» Hvarför stannade jag tänkte h o n m e d bitterhet.
Det djupa inte Ater en hvissling och saktad hemma? » fart.
» Ö p p n a, ö p p n a f ö r all d e l!
» r o p a d e h o n g e n o m det n e d d r a g n a fönstret, redan innan tåget hunnit stanna, o c h när h o n stod på platformen, kände h o n sig l i k s o m befriad u r ett f ä n g e l s e.
D i r e k t ö r e n f ö l j d e efter, u r s t å n d att d ö l j a s i n f ö r a r g e l s e, o c h a f s k e d e t b l e f så h a s t i g t och snöpligt s o m möjligt.
Eva stod kvar o c h såg det ormlikt buk- tande tåget m e d sina s k i m r a n d e ljuspunkter f ö r s v i n n a i m ö r k r e t, så g i c k h o n in i d e n lilla s p a r s a m t u p p l y s t a v ä n t s a l e n.
Från kaminen s t r ö m m a d e en osande, obe- h a g l i g v ä r m e, o c h g o l f v e t b a r h a l f v å t a mär- k e n efter s m u t s i g a f ö t t e r.
Vid ena v ä g g e n fans en hylla m e d vatten- karafm o c h glas, på d e andra tidtabeller, puffar f ö r å t s k i l l i g a i n d u s t r i e l l a f ö r e t a g s a m t en k a r t a ö f v e r S v e r i g e s j ä r n v ä g a r, o c h m i d t p å g o l f v e t ett b o r d, h v a r p å l å g o e n statska- lender o c h en bibel.
Mode- s å g ej m y c k e t i n b j u d a n d e ut, m e n t ä n k t e e j d ä r ö f v e r, d ä r h o n m ä t t e golf- m e d hastiga steg.
H e l s t af allt h a d e v e l a t g å h e m till f o t s.
A t t sitta stilla vänta syntes henne omöjligt.
Direktören k o m in.
» Satans håla!
Det 1 _ N / M X V V finns i n t e så m y c k e t H ^ ^ Ä - Ä^ fullgod.
Pris kr.
1: 25 pr butelj.
S T d r ö j d e ej l ä n g e, i n n a n h o n af h a n s a n d h ä m t n i n g, h ö r d e att h a n sof.
E n t r y c k a n d e k ä n s l a af e n s a m h e t öfver- föll h e n n e, d ä r h o n s a t t h o p s j u n k e n i sitt h ö r n, o c h p å n y t t b ö r j a d e h o n m ä t a golf- vet m e d stora steg, m e d a n t a n k a r n a j a g a d e hvarandra.
Hon t ä n k t e p å sin flicktid, s o m h o n så g o d t s o m g l ö m t under det äktenskapliga lifvets s l i t n i n g a r, o c h j ä m f ö r d e m e d f ö r v å - n i n g o c h u n d r a n sitt n u v a r a n d e j a g m e d d e n l e f n a d s f r i s k a u n g m ö n från f o r d o m.
H v i l k e t b a r n h o n v a r i t, u p p f o s t r a d till l y d - n a d, m e n ej till t a n k e f r i h e t, o c h så f u l l k o m - l i g t o k u n n i g o m lifvets p l i k t e r o c h kraf, att hon e j t a g i t d e m m e d i r ä k n i n g e n, när h o n i k l ä d d e s i g e n m a k a s kall o c h a n s v a r!
H u g o Stråles v a c k r a a n s i k t e o c h m a n l i g t hurtiga v ä s e n i n t o g o h e n n e v i d första åsy- n e n, o c h från d e n s t u n d e n s j ö n k allt a n n a t u n d a n l ö r att b l i f v a f ö g a m e r ä n staffage till h a n s b i l d.
» Ä l s k a d e j a g h o n o m e n d a s t f ö r h a n s ut- s e e n d e?
» frågade h o n sig ä n n u en g å n g o c h stannade för att betrakta h o n o m, m e n där han n u låg, v a r h a n ej lik d e n idealbild från f o r d o m h o n ä n n u g ö m d e i sitt h j ä r t a.
Den starka m i d d a g e n o c h de m å n g a vi- nerna h a d e g j o r t s ö m n e n dvallik, ansikts- f ä r g e n h ö g s a m t d r a g e n s l a p p a o c h här- jade.
(Qualité I n g h i l t e r r a) härstädes lagrad sedan 1891. lixtra lin lfiaFsaia Ä V * H a n såg frågande på henne, ty det låg n å g o t i rösten, h a n ej k ä n d e igen.
» V o r e d e t i n t e b ä t t r e att r e s a ä n d a f r a m till F.
.
.
.
för att få b ä t t r e n a t t k v a r t e r, » f ö r e s l o g e n af h e r r a r n e.
finnas hos alla edra bekanta!
C * » J a g, s o m d e a n d r a, g l ö m d e allt f ö r h v a d h a d e att f ö r t ä l j a.
» » D e t är s a n t!
» » H u r t ä n k e r d u a r r a n g e r a d i g f ö r nat- ten? » » Inte alls!
J a g sitter h ä r i h ö r n e t.
» » U r s ä k t a r d u d å, o m j a g t a r filten o c h lägger under h u f v u d e t?
» hon vet hon och Iduns Hon böjde jakande på hufvudet.
» D e t är j u v a r m t, så d e t o s a r o m ö r o n e n, » återtog han, » o c h här skall m a n n ö d g a s tillbringa natten.
D u s o m inte gjorde n å g o t f ö r s ö k att r o a v å r a g ä s t e r, b o r d e h å l l i t r e d a på tiden. » men Det Sen till, att » D e t v a r j u d u själf, s o m f ö r e s l o g d e t.
» » Ja!
F ö r att d u s k u l l e få v a r a t i l l s a m - m a n s m e d d e t d ä r lilla f å r e t A n n i e ä n n u en s t u n d.
» » S o m d u t y c k t e s alldeles b e t a g e n uti! » » H v a d vet du, o m h v a d jag t y c k e r?
» » D e t h a r d u r ä t t i — lika l i t e t s o m d u vet m i n a tankar. » Det var något i hennes ögon, s o m väckte hans uppmärksamhet.
Ett räknetal.
Af V i l m a s o m ett r u m att f å i n ä r h e t e n, » r o p a d e h a n o c h k a s t a d e p ä l s m ö s s a n p å e n af d e h å r d a s k i n n - klädda bänkarna.
» D e t v a r d å o c k s å för- d ö m d t att f ö r e t a g a n å g o t så d u m t s o m d e n här färden — liksom j a g inte för länge s e d a n haft n o g af d e d ä r h e r r a r n e.
» TI- ^ Finnes e n d a s t hos Vid TT A lUT-nrlnTil « ^ * ™ Riks-och Aiim.
tel.
!DUN 216 slickade o c h v ä n d e sig bort.
j a g älskade m a, tänkte h o n, när ren o c h sann.
själfva känslan H e n n e s far hade varit aldrig klargjort förstå Modern haft hon p å sin s i d a.
e j e n af d e m?
Något tillbaka, o c h allt s o m drog det ena » Kan alltid, svek.
sådant eller k a n Det var glömnias?
d e n tid Binder det att f å luft, tan att hon men väcka Hon på kvaft brinnande äktenskap enda plikter hem denna en rädd för sig kedja hade varit så g o d t s o m af f e s t d a g a r.
För hemlif, o c h förtroliga m e d d e l a n d e n hade det funnits Det tid.
M e n h a d e h o n haft r o l i g t?
var bittert, det h o n n u m i n d e s.
än en gång hade h o n velat stanna från mat en bjudning; men följt mottagas med hemma m e d för Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag Mer tacksamhet.
Logogryf.
Jag sällan stilla är, jag stryker jämnt omkring, Och de förslappade j a g välment stär- ker; Om de ä ' vridna, det gör ingenting.
Min järnkraft rättar hvarje fel jag märker.
Jag varmt och smidigt torkar hvarje tår, Och dimmorna jag emot höjden tvin- gar; Ja, till o c h med på mannens bröst jag rår, Om det är vekt, jag det till stadga bringar.
Nu äro de nog representerade, De tio små gåtungar nätta, Som alla befinnas placerade På gissningsområdet lätta.
För lifvet nödvändigt inandande; En höstens rikt yppiga b l o m m a; En uppå en bergsklippa landande; Ord innehållslösa och t o m m a; Säg, hvad är den febersjukt skrattande; Säg ock hvad gör nordanstormen; Hur ropas till kissen, den snattande; En skogsprodukt, långsträckt till for- men; En » läppjande », stundom » berusan- de »; En konung bland träden i skogen; Insjöns af västan sig krusande; att och det att fast v i d sin kärlek, men det var som än icke kunna allt Hon hon ä l s k a — är d e t ej s v å r a r e annat?!
gick fram Den kunde Hans och blinda ställde både kritisera o c h ansikte sig b r e d v i d beundran föreföll var borta, analysera.
henne nästan som när hon betraktade honom.
(Forts.) hade hon försum- XJnder j u n i — a u g u s t i h å l l a s I d u n s e x p e- d i t i o n och h y r a 5 öx P na kl. 1 0 — 5.
i h o p till e t t i n t e t, l i k t verka tiden förut.
under- ter Ingen ej på de dolda ty s i g allt till d e t märker en krafterna, något, för en förrän e n d a grushög, ur hvilken att söka att lefva rädda på, en o c h annan så g o d t sig g ö r a låter.
Hur oxen ej går framför plogen; Hvari gingo glasen nedrasande; Hvad gör hvar och en mejerinna; Hvad tarfvas till råvedens brasande; Ett heligt tal, lätt nog att finna; För odygden något anslående; En som spyr rökmoln och lågor; En liten på sjöarna gående; En lindring i mynlfeberns plågor; För hungriga gamarna vinkande; Ett bandadt som liknar en tunna; Hur går ej den böjde o c h linkande; Hvad bör hvarje fruntimmer kunna; En blå, månggestaltad, hortsväfvande; Ett hus hvari falas offentligt; Hvad utan man bör vara sträfvande; I hvad?
o m det skötes ordentligt; En syrlig, men sötma dock hysande; Hvad kejsaren är närm ' sta grannen; Hvad gör lampan, den bristfälligt ly- sande; Hvad kvinnan är mera än mannen; Snöskorpa i vintersol ' n glimmande; Hvad sjömannen gör ibland bankar; Nu slutar mitt gåtfulla rimmande, Så tomt på poetiska tankar.
A. N — b.
I anehållsforteekning.
yttre glider u n d a n o c h b y g g n a d e r n a störta gäller spillra sin g j o r d e h o n ett yttersta f ö r s ö k e m e l l a n g å t t för- s å d a n t förstörelseverk sker sammanji till det henne, af s m ä r t a, o c h i mark.
under som och.
tomt i n o m skrika hade och nu på en gång hade sjunkit Långsamt marken d y r k ö p t var ej d e n n a frihet!
en främlings, o c h d o c k veknade hennes drag, s m y g a n d e lömska källsprång Ett hon k ä r l e k, tills d e n ö m s e - makarna och barn, känsla och andlig rörelseförmå- nästan uppmuntrat, i till h o n o m kärlek af dag.
Deras ej kärlek skälf- stermatta.
lorad.
minerad s k r a t t a d e till o c h b l e f afgudisk foster.
att g e n o m frigö- behärskande så k a l l t velat honom.
i sällskapslifvet, och äfven ursäktat, sidiga aktningen själf.
en förlåtit, öfverdrifven värd!
mera.
han k o m m i t h e m mer berusad, att » Värd?
! » Hon mindre hon lemmar det var att g r i p a k v ä l l s d i m m a n ö f v e r ä n g a r n a s b l o n i - o c h i stället f ö r att v i n - Mången gång hade blef Att tårar o c h kärleksbe- af sin i n b i l l n i n g s för och bedt k o m till k o r t a, allt men hur förtviflan h o n, o c h satt h o n h e m m a, led h o n ä n n u Af honom att djupast.
h o n m e d h o n o m ute eller honom.
blifva färdiga emellan d e m vid hem- tröttade h o n o m, led — hålla h o n alltid na, förlorade h o n h o n o m Var fiender, utan e n allt tankefrihet Det henne.
smekningar, dörren a f h ö l l s i g d ä r i f r å n af fruk- ej trott p å h o n o m att vis återfått ga vacker kvinna, hon kände H o n f ö r s t o d, att r e l s e n från o c h att det sig.
ifrån scener härinne, slå u p p tänkte på förlofningstiden.
Hur hade böner att va.
ifrån h e n n e, o c h d o c k k u n - i hvilka Hennes hon att såg det, i hvarje honom blef därför ej k o m m a, d å m a n ej så f ö r f ä r a n d e funderade Det mera längre vill m i n n a s?
» hon allenast komsten, minnet efter d e t a n d r a, t a l a n d e o m ö m h e t, s o m kunde vara han h o n ej behärska taga En iskyla k o m hennes misstänksamt också i hans vänner såg hon var hos mig, som han föredrog? » och ord, blick o c h rörelse.
v i s s t e, att Ej Hon s o m v o r o rikare än j a g, h o n sig m e d ängslan, tänkte ej han flickor, det väl ändå fram tyckte nästan lika betagen s o m dottern.
tog han frågade de Nu svartsjukt d r o g hans hjärta ernot p a r t i e t, m e n skäl.
hörn hvarje Hon att hade » D e t fanns hon sina ut?
dem.
hade varit hvarför såg ett bespeja v a r så M e n hvarför valde han mig, så o b e t y d l i g s o m j a g sig från h o n o m, gör det sam- len Sophie Adlersparre, född L e i j o n l m f v u d (Easelde); af El- Fries (M e d portratt).
.
— O m suggestion i uppfostran; af Efraim Rosenius.
— V i d " Es^eldeu » kista; af Anna A. Wästberg — Det r ö i a s k e n e t; a f Ludvig Ganghofer Offers, för Idun.
— » Smultronstudier ».
— E n ängel genom lumraet gick; af Anna, Knutson.
— Parisiskan, Anna 1 — 10) Liten ort i Afrika, 2 — 11) järnvägsmaterial, 3 — 12) något alt sjunga, - 4 — 13) tidsuttryck, 5 — 1-4) ett nöje, 6 — 15) exercisultryck, 7 — 16) gossnamn, 8 — 17) något förfallet, 9 — 18) namn på broderlandet.
1 — 9) bildar namnet pä en svensk statsman och 10 — 18) namn på en utländsk.
Anna Lisa Finsk förvandlingsgåta.
Hat ute vass = Stad i Finland, sol for bog = Borg i » kap ek = Mansnamn i » led felet = Konstnär i » via sol = Siad i » mia art = Vattenfall i » er Åbo gul = Stad i » var ges b o = Fästning i » o Begynnelseboksläfverna bilda nam- net pä en finsk skald.
Vanja.
Lisa.
Lösningar.
Charad.
Ett litet kräk med vingar Mitt första vara må, Som skönheten omsvingar Och sårar då och då.
Mitt andra blir dess död, När det nog rikligt gifves.
Och i mitt hela trifves, Den ej vill gärna gå.
Anna Lisa.
Berättelse m e d 5 3 inkaps- lade geografiska namn.
Gubben Aresson, egde, kan ni tro, en skara ungar.
Dagen om användes de till arbete.
Per, alltid klädd i ro- sett eller halsduk, då isarne lågo, kastade vanligtvis med spade säd på HULTMANS Cacao &amp; Chocolad Namngåta.
1 10 2 11 12 4 13 5 14 6 15 7 16 17 9 18 af Theodort Child.
Fr; in engelskan för Idun af Eugène Draghi.
(Slut fr. föreg.
nr) — Litteratur.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Ett räknetal; skiss för Idun af Vilma Lindhé.
(Forts.).
— Tidsfördnf.
logen.
Alma lagade mat.
Viktor, som bärgade nät, men hellre sam i en skral båt, skulle också mana in kos- san o m kvällen.
En gång tilldrog den händelsen sig, att Bob, en galen- panna med många griller, med i en käpp bunden sladd, alltför våldsamt jagade nämda ko mot den förfallna muren, så att hon nästan bröt en lem.
Anselm, som satt i en b o d öf- ver logen och med ro skilde säd från agn, retande på sitt vis Maria, som tagit » brillor utan skälmar på » för att läsa tyska grammatikan och ke- mien, ropade med rätta bort till B o b: » Armen ned, eljest får du bas eller det som värre är. » Den minsta var en pojke och kallades » lillen ».
Han hjälpte Alma att skura laggkärl och tvilna dricka på fat, bara Alma inte blef ond och spolade vatten på ho- nom.
Då bugtade han sig in till mor Anna, som sysselsatte sig med breda spetsar, noggrannt arbetade.
Mor fick oro.
— Man deltar gerna både i den ringes fest och hans iråkade olyckor, antingen de äro stora eller små.
o; Hvarför CO Hon 1895 Charaden: Fat-tig-dom.
TriangetarHmogrijfe.il: 3) bur, 4) en, 5) r 1) Tiber, 2) Idun, Vokaljörändringsgåtan: Gris, grus, gräs.
Mosaiken: Carnot.
1) Citron, 2) Alarik, 3) Roland.
4) Nubien, 5) Orfeus, 6) Toledo.
Fornnordiska namn gåtan: Begynnelsebok- stäverna bilda namnet » Idun&gt; och slut- bokstäfverna namnet » Gerd »: Ifving, Dröp- ne, Utter, Njord.
Cirkelgåtan: Ebb — Ebba — bal — al — Balder — er — ernå — nål — ål — å — nålbok — bok — o k - oka — kal — alt — te.
Proköpen: Japan — apan, Pan — an.
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Joh.
Lang, Seved Ribbing.
Nils 0:son Gadde.
O. J Ask samt doktor Olof Moberg.
