# ID: svediakorp-per1020
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,410
# sentences: 649
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
Fredagen den 10 maj 1895.
N:r 19 (386) Prenumerationspris p r år Idun ensam kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» Iduns Modetidn., mänadsuppl.
• Barngarderoben » Byrå: 5: — Klara Södra Kyrkog.
1 6, 1 tr. Allm.
telef.
61 il.
5: — 3: — Prenumeration sker å alla post- 3: - anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Emelie W|j e n k v i n n a, h v a r s b i l d i dag pryder ^ första Iduns s i d a, h a r in- f 8:de årg.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
UtgifningBtid: hvarje helgfri fredag.
Nyberg.
Genom hon f r å g o r till h v e m råkat på hade hon l e t a t s i g till b o k s t ä f v e r - o m l a n d s b y g d e n s lärare- nas kår riet m e d deras s a m m a n - under intagit d e sista åren att och myste- bemärkt f o g a n d e till.
o r d, h v a r v i d v i r e d a n tidi- tidningar o c h annat om- en plats, namn så gare ä m n a t intaga hen- slagspapper ofta utgjor- nes porträtt.
de emellertid tillfälle vi Då till sist d e t t a beredes oss, ha samtidigt liga nu plikten detsamma den sorg- att öfver rista det tydelsefulla be- korsets tec- ken.
D o t t e r till P.
A.
M. hans sergeanten N y b e r g och hustru Charlotta Ingeborg Persson, d e s Emelie Nyberg föd- i Mo- tala 15 juni 1 8 4 3.
Re- dan helt hon s i n far, o c h m o d r e n måste liten förlorade i kampen för det (lagliga brödet dottern att själf.
lämna sköta d e n åker, ken från hvil- plockade de vetandets ax, s o m sedan s k u l l e b ä r a så r i k frukt.
När d e n för andra så svåra läsfärdigheten väl v a r i n h ä m t a d, v ä x t e läs- lusten och gäret, så kunskapsbe- att modren fruktade, att d e s s a skulle förtaga all h å g f ö r n y t - tigtkroppsarbete.
farhågor Dessa besannade dock icke.
Emelie sig fick r e d a n från t i d i g a år efter måttet af deltaga i sina krafter kampen för tillvaron.
sig » Själf » säges vara hon De ter n ä r m a s t e å r e n ef- förlusten af fadren e n g o d t j ä n a r e, m e n så- v o r o för E m e l i e d e lyck- som ligaste.
H e n n e s m o r ha- lärare o c h uppfost- rare har h a n ej l y c k a t s förvärfva s i g n å g o t för- troende.
Här hade man de n ä m l i g e n u n d e r dessa plats såsom hushåller- ska hos en i Sverige b o - d o c k tillfälle a t t se, h u r u satt e n g e l s m a n, o c h E m e - denne » Själf » äfven kan lie vara klarade lilla de en g o d lärare, Emelie vid ty öfverraska- fem års ålder blef h u s b o n d e n s för- gunstling samt en stor favorit h o s h a n s minderåriga släktingar, sin nior o c h a n d r a m e d som hälsade p å o c h ofta att om somrarna kunna oaktadt läsa ingen rent, ens en t i m m e sysselsatt sig m e d hennes undervisning.
stannade en längre tid i huset.
Till f ö l j d af e k o n o m i - ska svårigheter måste
Om allt i lifvet ock må svika, Glans, lycka, makt förinta sig, Dock lefver kärleken, den rika, Dess trolska lösenord: » För dig!
* Lina h u s b o n d e n e m e l l e r t i d efter n å g r a år l ä m n a sin e g e n d o m, fru N y b e r g b l e f af m e d sin p l a t s o c h f ö r s ö k t e n u att m e d s y n å l e n skaffa sig o c h sin d o t t e r d e t d a g l i g a b r ö d e t.
S n a r t m å s t e d o c k fru N y b e r g s e s i g o m efter n å g o t a n n a t f ö r v ä r f o c h ö f v e r t o g e n större ladugård p å arrende.
D e t b l e f ett h å r d t a r b e t e, m e n u n d e r d e t t a a r b e t e ut- v e c k l a d e s d e n u n g a d o t t e r n s krafter till hälsa o c h styrka.
T i d e n för läsning var m å n g e n g å n g knapp, m e n tillvaratogs m e d d e s t o s t ö r r e o m s o r g, o c h för h v a r j e d a g k u n d e h o n d r a g a n å g o t litet strå till d e n s t a c k, h o n f ö r e s a t t s i g att b y g g a.
H o n h a d e s å s o m sitt m å l b e s t ä m t l ä r a r i n n e k a l l e t — en i m o d r e n s ö g o n o u p p h i n n e l i g d r ö m.
M e d f ö r e n a d e krafter h a d e d o c k slutligen mor o c h dotter g e n o m arbete o c h försakel- ser l y c k a t s h o p b r i n g a ett så p a s s s t o r t ka- pital, att d e n s e n a r e ett läsår k u n d e u p p e - hålla s i g i N o r r k ö p i n g.
H o n s ö k t e n u in- t r ä d e p å ett e n s k i l d t s e m i n a r i u m d ä r s t ä d e s och v a n n detta utan svårighet, ehuru h o n ej e n e n d a d a g å t n j u t i t n å g o n s k o l u n d e r - visning.
Efter åtta m å n a d e r s kurs erhöll h o n e x a m e n o c h fick a n s t ä l l n i n g s o m lära- rinna v i d flickskolan i G a m l e b y.
M o d r e n l ä m n a d e n u den tungskötta ladugården för att ö f v e r t a g a d e h u s m o d e r l i g a b e s t y r e n f ö r sin dotter.
De flesta m ä n n i s k o r s k u l l e n u h a k ä n t sig tillfreds m e d att h a f v a n å t t s i n a sträf- v a n d e n s s y f t e o c h u n n a t s i g r o efter all kamp och möda.
M e n allt s t i l l a s t å e n d e är död, o c h Emelie N y b e r g s lösen var » framåt ». '
A l l t s å blef ett n y t t m å l u p p s t ä l l d t, o c h v i d s i d a n af a r b e t e t i sitt k a l l f o r t s a t t e h o n oförtrutet sin e g e n utbildning.
Hennes k u n s k a p e r o c h l ä r a r e s k i c k l i g h e t v u n n o rätt- v i s t e r k ä n n a n d e, o c h d å h o n p å s i n a för- m ä n s inrådan o c h m e d deras förord sökte r ä t t i g h e t att v i d s t a t e n s lärarinnesemina- rium i S t o c k h o l m aflägga praktisk folkskole- l ä r a r i n n e e x a m e n u t a n h i n d e r däraf, att h o n ej å t n j u t i t u n d e r v i s n i n g v i d d y l i k l ä r o a n s t a l t, e r h ö l l h o n k.
m t: s b i f a l l till d e n n a a n s ö k a n och aflade 1 8 7 6 n ä m n d a e x a m e n, hvarefter h o n fick a n s t ä l l n i n g v i d Ö s t e r m a l m s f o l k s k o l a i S t o c k h o l m.
H o n erhöll snart därefter plats såsom första lärarinna v i d I d i o t h e m m e t i s a m m a stad, m e n s t a n n a d e ej heller här länge.
H u f v u d s t a d e n m e d d e s s r i k a tillfällen till i n h ä m t a n d e af v e t a n d e h a d e l ä n g e u t g j o r t en l o c k e l s e f ö r h e n n e, m e n d e f ö r ä n d r i n g a r i lefnadssätt, s o m blefvo en o u n d v i k l i g följd af f l y t t n i n g e n till S t o c k h o l m, i n v e r k a d e m e n - ligt på såväl h e n n e s s o m p å m o d r e n s hälso- tillstånd, o c h d e n senare dukade snart under.
Fröken Nyberg stod nu ensam i världen utan n å g o n anhörig.
Sorgen öfver m o d r e n s d ö d p å s k y n d a d e u t v e c k l i n g e n af h e n n e s o n d a, o c h s n a r t s å g h o n s i g t v u n g e n att af h ä l s o - s k ä l å t e r v ä n d a till l a n d e t.
H o n sökte och erhöll då 1 8 7 9 d e n plats v i d Stjärnholms folkskola i S ö d e r m a n l a n d, hvilken h o n inne- h a d e till s i n d e n 2 2 sistl. m a r s t i m a d e d ö d.
M e d en städse ö p p e n blick för naturens skönhet trifdes h o n väl p å d e n n a plats, o c h skriftställen, handarbete, målning o c h dy- likt fingo n u p å d e n t i d, s k o l a r b e t e t l ä m n a - d e h e n r e öfrig, t j ä n a s å s o m f y l l n a d s a r b e t e för h e n n e s efter s t ä n d i g v e r k s a m h e t t r ä n g - tande ande.
Härvid k o m h o n snart under fund m e d, huru bedröfligt det v o r e ställdt bland allmogen m e d afseende på kvinnans d u g l i g h e t f ö r h u s l i g a värf, o c h h o n lät s i g a n g e l ä g e t v a r a att så v i d t i h e n n e s f ö r m å - ga stod afhjälpa det o n d a.
Ett g o d t m e d e l härför b j ö d s henne i slöjden.
B o r d e e j k v i n n o s l ö j d e n k u n n a g ö r a s till ett u p p f o s t r i n g s ä m n e l i k a v ä l s o m g o s s - s l ö j - den, frågade h o n sig.
Jo, visserligen.
O c h så b ö r j a d e h o n att m e d d e n f ö r h e n n e ut- m ä r k a n d e ifvern o c h uthålligheten studera detta ämne.
F r ö k e n H u l d a L u n d i n i Stock- h o l m b l e f h e n n e h ä r v i d till g o d h j ä l p, o c h hon insåg snart förtjänsterna i dennas för S t o c k h o l m s s k o l o r u t a r b e t a d e s y s t e m, hvil- k e t h o n m e d få, af l o k a l a f ö r h å l l a n d e n b e - tingade förändringar, införde i sin egen skola.
Södermanlands s l ö j d n ä m d uppskattade snart den metodiska slöjdens företräden o c h antog f r ö k e n N y b e r g till i n s t r u k t r i s o c h i n s p e k t r i s för l ä n e t s alla f i i c k s l ö j d s k o l o r.
F ö r att sna- r a s t m ö j l i g t k o m m a till n å g o t r e s u l t a t, an- ordnade fröken N y b e r g på slöjdnämdens b e k o s t n a d u n d e r v i s n i n g s k u r s e r för lärarin- nor, h v a r i g e n o m d e n af h e n n e u t a r b e t a d e m e t o d e n snart blef k ä n d o c h tillämpad i en s t o r m ä n g d s k o l o r.
T i l l l e d n i n g f ö r lärarin- n o r n a i s l ö j d u t g a f h o n 1.892 » M e t o d i s k hjälpreda vid undervisningen i handarbete för h e m o c h s k o l a » *, h v i l k e n b o k m e d ett stort antal t e c k n i n g a r o c h 3 större planscher u t g ö r en god.
l e d n i n g v i d d e n n a undervis- ning för såväl h e m s o m skola.
Den m e t o d i s k a f l i c k s l ö j d e n h a r s o m så m y c k e t a n n a t fått s å v ä l a n h ä n g a r e s o m v e - dersakare.
F ö r att f ö r alla k l a r g ö r a s å v ä l den ståndpunkt skolslöjden för närvarande intar i n o m länet s o m o c k dess stora bety- delse, h a d e s l ö j d n ä m d e n v i d landtbruks- raötet i N y k ö p i n g s o m m a r e n 1 8 9 4 a n o r d n a t en u t s t ä l l n i n g af e l e v a r b e t e n f r å n b å d e g o s s - o c h f l i c k s l ö j d s k o l o r n a.
O r d n a n d e t af d e se- n a r e v a r a n f ö r t r o d t åt f r ö k e n N y b e r g o c h fröken A m a n d a Skog i Nyköping, hvilka b å d a s k ö r d a d e v ä l f ö r t j ä n t b i f a l l f ö r d e t sätt, h v a r p å d e f u l l g j o r t sitt u p p d r a g.
Många s l ö j d e n s m o t s t å n d a r e b l e f v o efter b e s k å d a n - d e t af d e s s a i a l l m ä n h e t v ä l g j o r d a a r b e t e n från d e d j u p a l e d e n ö f v e r t y g a d e o m s l ö j d - u n d e r v i s n i n g e n s s t o r a b e t y d e l s e.
H v a d sär- skildt flickslöjden beträffar, är d e t visserli- g e n h v a r j e e n s k i l d l ä r a r i n n a s f ö r t j ä n s t, att arbetena voro väl o c h omsorgsfullt gjorda, m e n h e d e r n af att h a f v a å s t a d k o m m i t m e - tod o c h enhet i det hela tillkommer utan gensägelse fröken Nyberg.
När gråhårsmannen eller d e n till å l d e r h u n n a k v i n n a n efter e n l å n g o c h v e r k s a m l e f n a d ställer v a n d r i n g s s t a f v e n från s i g o c h l u t a r sitt h u f v u d till h v i l a, k a n m a n v ä l känna saknad, m e n m a n unnar d e m d o c k så g ä r n a r o o c h l u g n s å s o m e n v ä l f ö r t j ä n t lön för väl utförd lifsgärning.
M e n då en * Boken distribueras af Aug.
Nielsens Bok- handel i Nyköping och kostar 50 öre.
Erhard.
m ä n n i s k a m e d g o d a g å f v o r m i d t i s i n krafts d a g a r plötsligt kallas h ä d a n, k a n m a n icke u n d e r l å t a att fråga, s i g: » H v a r f ö r s k u l l e h o n ryckas bort just nu, då hennes lifsgärning s y n t e s v a r a e n d a s t p å b ö r j a d o c h l å n g t ifrån f u l l b o r d a d; d å h o n efter m y c k e t f ö r a r b e t e ä n d t l i g e n b ö r j a d e s e fältet h v i t n a till s k ö r d — en skörd, s o m d e t ej blef h e n n e förun- n a d t att s e m o g n a d?
» Den k v i n n a, d e s s a r a d e r g ä l l a, v a r vis- s e r l i g e n till å r e n e j u n g l ä n g r e, m e n i b e - s i t t n i n g af s t o r a g å f v o r o c h e n e n e r g i som.
få a n d r a, u t v e c k l a d e h o n e n f ö r u n d r a n s v ä r d v e r k s a m h e t.
S e d a n o m k r i n g t r e år t i l l b a k a l e d h o n af e n o b o t l i g s j u k d o m.
M e n d e t t a s y n t e s e n d a s t s p o r r a h e n n e till ö k a d t a r b e t e.
V a r d e t k a n s k e ö f v e r t y g e l s e n att h o n e j fin- g e f o r t s ä t t a sitt a r b e t e till a f t o n e n, u t a n m å s t e afbryta det v i d lifvets m i d d a g s t i d, s o m g j o r d e att h o n så f o r c e r a d e d e t?
V i s s o m att ej l ä n g e k u n n a f o r t s ä t t a m e d slitet i den h e n n e så k ä r a s k o l a n, ö n s k a d e h o n lifligt att k u n n a h å l l a u t ä n n u e n t e r m i n för att i s o m m a r flytta i n i d e n villa, v i d O x e l ö s u n d, s o m d ä r h ö l l p å att u p p f ö - ras f ö r h e n n e s r ä k n i n g, o c h s e d a n o m m ö j - l i g t få ä g n a s i g o d e l a d t åt flickslöjden in- o m länet.
N u k o m d ö d e n och tillintetgjorde dessa hennes förhoppningar.
Det fanns knappast något område för k v i n n l i g v e r k s a m h e t, d ä r E m e l i e N y b e r g ej var h e m m a s t a d d.
Detta j ä m t e hennes stora b e l ä s e n h e t g j o r d e att h o n m e d i n t r e s s e o c h sakkunskap kunde deltaga i samtal m e d h v a r o c h e n, o c h g e n o m sitt alltid g l a d - l y n t a v ä s e n i n t o g h o n alla, s o m h o n t r ä d d e i beröring med.
S å s o m författarinna har hon utvecklat en icke obetydlig verksamhet, m e n a l s t r e n af h e n n e s p e n n a h a utgjorts af s m ä r r e b e r ä t t e l s e r, b r e f o c h u p p s a t s e r i Idun, Verdandi, Folkskolans Barntidning s a m t å t s k i l l i g a l a n d s o r t s t i d n i n g a r.
D e n lilla broschyren » E n kurs v i d Nääs » torde bäst k u n n a g i f v a ett b e g r e p p o m h e n n e s stil.
I dylika skildringar, bref o c h kåserier var h o n s y n n e r l i g e n l y c k a d, t y h o n f ö r s t o d alltid att p å ett liffullt s ä t t f r a m h å l l a d e t f ö r h v a r j e p e r s o n eller s a k m e s t k a r a k t ä r i s t i s k a.
S a m m a lätta, af frisk h u m o r — s t u n d o m o c k s å af b i t a n d e satir — flödande t o n i g e n - k ä n d e m a n också i hennes föredrag, då d e ej b e h a n d l a d e ä m n e n af a l l v a r l i g a r e n a t u r.
Hon v a r ä f v e n i b e s i t t n i n g af e n h ö g s t ovanlig viljestyrka, s o m i synnerhet under h e n n e s sista s j u k d o m s k a r p t t r ä d d e i d a g e n.
H e n n e s s j u k d o m f ö r o r s a k a d e h e n n e m o t slu- tet svåra plågor, m e n h o n k u n d e det oak- t a d t så f u l l s t ä n d i g t b e h ä r s k a sig, att p e r s o - ner u t o m hennes förtroligare umgängeskrets ä n n u d a g a r n e förr än h o n n e d l a d e s p å döds- l ä g r e t e j h a d e n å g o n a n i n g o m, att h o n redan bokstafligen bar d ö d e n i hjärtat.
K.
M.
B. finns Det ett slags tjufvar, som icke straffas af lagen, och hvilka dock bestjäla sina medmänni- skor på det dyrbaraste af allt: tiden.
Napoleon 1.
i D U N / skymningen.
Efter Spörsmål af en oinvigd.
Swinburnv.
Om lifvets glans ej släcktes Och tidens verkan stäcktes, Två Ung så fort ej bräcktes, Två ting af ljuft behag.
Men rotlös blomma bleknar, Och blomlös praktstam veknar En timme glädjen räknar Och kärleken en dag.
Från aftonsång till dager, Från vår till sommar fager, Sin lektid glad han tager Och bränner slut sin glöd.
Ty kyssar gamla växa Och skönhet blir en häxa, Så mörk som sorgens läxa, Som lifvets dröm om död.
Om jorden detta närde: Ljuf synd, som kval ej tärde, Fröjd, som ej saknad lärde — Hur skönt att lefva då!
Att brinna liksom flamman Och tvinna under gamman Af vind och ord tillsamman De minneskransar blå ... Att kärlek yster jaga, I mjuka armar taga, Från knopp till blomma draga, Att säga oförskräckt Om sorg: Hvem är som löd den?
Om dygd: Hvem år som bjöd den?
Om skam: Jag kysser död den Med kärleks varma fläkt ...
Men glädjen måste vika, Och känslor kyligt svika, Och alla drömmar rika Med sommarns blomdoft fly.
Ej någon skall dig fråga, Hur slocknade din låga, Ty kärlek svek kan våga, Han bärs af vind och sky.
Så var det och så är det.
Den, som vill lefva, lär det, Den, som vill fröjdas, när det, Då lifvets växt står grön.
Men hvem än kärlek funnit, För hvem han än har- svunnit, Långt sén hans glöd förbrunnit, Dock funnit honom skön.
Sigrid Kvinnan oeh likbränningen.
Elmblad.
n d e r t e c k u a d bevistade i m å n d a g s afton S v e n s k a L i k b r ä n n i n g s f ö r e n i n g e n s års- möte å Hotel Continental i Stockholm.
A t t d ö m a af d e t r i n g a a n t a l k v i n n o r, s o m b e - sökte mötet — j a g räknade endast tre u t o m m i g själf — h a f ö r e n i n g e n s i d é e r vunnit föga anklang hos vårt kön.
Den frågan trängde sig på m i g: Beror detta bristande intresse på blott en o b e s t ä m d l i k n ö j d h e t eller p å e n a f g j o r d m o t v i l j a f ö r saken?
A f mötets förhandlingar fattade j a g d e t k a n s k e f ö r h a s t a d e o m d ö m e t, att för- e n i n g e n a r b e t a r allt f ö r litet p å att g ö r a sina behjärtansvärda syften kända bland den stora allmänheten.
A l l a d e talare, s o m u p p t r ä d d e, v o r o v a r m t b e s j ä l a d e af s i n s a k; men s l u t k l ä m m e n af d e r a s y t t r a n d e n v a r: v å r s a k är stor, m e n v i v i n n a i n g e n t i n g g e n o m att b r å k a.
L å t o m o s s t a g a i m e d lena händer.
Hvarför d e t?
Hur kunna jämförelsevis n y a i d é e r b a n a s i g v ä g, o m ej d e r a s a n h ä n - g a r e » b r å k a »?
J a g a n s e r, att k v i n n a n lika, väl s o m m a n n e n b ö r v i n n a s för d e n n a vik- tiga sak.
S o m en talare anmärkte, händer ofta, att e n p e r s o n, s o m v a r i t m e d l e m af föreningen o c h s o m skriftligen samt v i d u p p r e p a d e tillfällen m u n t l i g e n u t t r y c k t d e n ö n s k a n, att h a n s l i k s k a l l b r ä n n a s, ä n d a begrafves obränd, e m e d a n hans familj hyser motvilja för kremationen.
Jag vill icke vidare yttra m i g o m d e t hjärtlösa, s o m l i g g e r i r i n g a k t n i n g f ö r e n a f l i d e n s i lifs- tiden uttalade önskan.
M i g förefaller d e n n a ö n s k a n, s k r i f v e n eller o s k r i f v e n, s o m ett testamente, s o m b ö r verkställas lika obrotts- ligt s o m hvilket annat rörande kvarlåten- skapen o c h i t r o t s af d e efterlefvandes motvilja.
M e n efter s o m d e t sällan eller a l d r i g faller n å g o n i n a t t p r o c e s s a a n g å e n d e d e n n a ö m t å l i g a f r å g a, är d e n h e m f a l l e n åt godtycklig lösning.
Önskligt v o r e därför, att d e n f a m i l j e f ö r s ö r j a r e, s o m i n g å r s o m l e d a m o t af l i k b r ä n n i n g s f ö r e n i n g, u p p m a n a r sin h u s t r u, d o t t e r, s y s t e r eller a n n a n k v i n n - lig f a m i l j e m e d l e m att g ö r a d e t s a m m a o c h att d e h e l s t s k r i f t l i g e n å b å d a s i d o r g j o r d e b e s t ä m m e l s e r i d e n r i k t n i n g, s o m här a f s e s.
Men äro m å h ä n d a kvinnor i allmänhet fiendtligt s t ä m d a g e n t e m o t l i k b r ä n n i n g e n?
Ehuru j a g egentligen i c k e förstår hvarför de äro det, m å s t e j a g b e s v a r a d e n n a fråga med ja.
H o s k v i n n a n ljuder hjärtats röst oftast h ö g r e än förståndets, o c h h e n n e s k ä n s l a, p å s t å r h o n, såras af t a n k e n att l å t a b r ä n n a e n kär p e r s o n s d ö d a k r o p p o c h att u p p m a n a s i n a n ä r m a s t e att l å t a bränna hennes egen.
J a g tror, att n i o k v i n n o r af tio s k u l l e f ö r k l a r a d e n n a å s i k t s o m s i n.
J a g för m i n del skulle d o c k m e d m y c k e t varmare känsla o c h heligare m i n n e tänka p å en kär afliden, o m h a n s k r o p p l i k s o m försvunne för m i n blick o c h för d e n s a m m a icke framstode s o m maskföda, hvaremot mitt hjärta uppreser sig.
J a g skulle k ä n n a mig t r y g g a r e, o m d e t v o r e h a n s själ, s o m spelade den förnämsta rollen i detta kära m i n n e o c h j a g alls ej b e h ö f d e f y l l a d e t med hans kropp.
Jag vore lyckligare i d e t t a l i f v e t, o m j a g ä g d e v i s s h e t e n, att d e k ä r a j a g l ä m n a r efter m i g b e v a r a d e m i n n e t af m i n själ o c h d e t m i n a n d e m ö j l i g e n verkat, än o m m i n k r o p p, s e d a n d e n icke längre vandrar ibland d e m, vore deras min- 147 n e s m i d t p u n k t.
E n n y p a a s k a är j u k n a p p t v ä r d en vallfärd, o c h j a g bekänner öppet, att d e n n a g r a f k u l t, s o m d a g l i g e n, i s y n n e r - het v i d större högtider, gifver sig uttryck p å k y r k o g å r d a r n e, är m i g m o t b j u d a n d e.
Det v o r e m i g kärt, o m j a g m e d d e s s a korta anmärkningar kunde väcka mina med- s y s t r a r till e f t e r t a n k e o c h f ö r a n l e d a d e m till att u t t a l a s i g i d e n n a v i k t i g a f r å g a.
D e t v o r e s ä r d e l e s ö n s k v ä r d t, o m n å g o n eller n å g r a af I d u n s l ä s a r i n n o r, s o m h a f v a m e r i n s i k t d ä r i än j a g, v i l l e y t t r a sig, t y h ä r v i d l a g g ä l l e r s o m så o f t a s a t s e n: » Hvad k v i n n a n vill, d e t vill G u d ».
Ilse F r u Franke.
Elise.
Skiss för Idun af Reinhold Winter.
.^Jröllopsmåltiden h a d e slutat m y c k e t sent o c h k l o c k a n v a r d ä r f ö r ö f v e r tolf, d ä de b å d a u n g a makarne, m e d a r m e n o m hvar- a n d r a s lif o c h m e d h u f v u d e n a s a m m a n l u t a - de, i n t r ä d d e i m a t s a l e n, d ä r b r e d a s o l v å g o r f l ö d a d e i n o c h d ä r allt v a r n y t t, b l a n k t o c h skinande.
Deras första frukost p å tu m a n hand var förtjusande.
Kokerskan, Malin, s o m unga fru Elise » fått i bröllopsgåfva » af sin m o r, h a d e öfverträffat s i g själf, o c h m a t e n s m a - kade d e m nästan lika g o d t s o m kyssarne, hvilka de växlade i hvarannan minut.
D å m å l t i d e n v a r slut o c h de m e d otrolig ömhet tackat hvarandra för mat, lade de å t e r a r m a r n e o m h v a r a n d r a s lif o c h ö f v e r - s k r e d o t r ö s k e l n till s a l o n g e n.
» A h, så v a c k e r t h ä r ä r!
» u t r o p a d e E l i s e hänförd o c h betraktade m e d tindrande blic- kar den b l o m m i g a brysselmattan i d ä m p a d e färger samt den himmelsblå möbeln.
Hon s a t t e s i g f ö r s i k t i g t i e n stor f å t ö l j, h ö l l sitt gullockiga hufvud graciöst lutadt m o t den svällande karmen och frågade: » Nå, hvad tycker d u?
» H a n knäföll framför henne, lade ena ar- m e n o m h e n n e s lif o c h d e n a n d r a o m h e n - n e s hals s a m t d r o g h e n n e lidelsefullt intill sig.
D e t var svar n o g.
M e n Elise afvärjde med ett s l a g s å n g e s t h a n s passionerade u t b r o t t, s k ö t h o n o m ifrån s i g o c h s a d e m e d bestämd ton: » I c k e så häftigt, A l b e r t.
D u k a n ska- da.
.
.
stolen. » H a n k ä n d e d e t, s o m o m h a n f å t t e n skål kallt vatten öfver sig, reste sig därpå n å g o t tafatt o c h kastade sig h a n d l ö s t i soffhörnet.
» O, Albert, » utropade hon och sprang f ö r f ä r a d u p p, » i c k e får d u g ö r a sä.
T y g e t är så ö m t å l i g t o c h r e s å r e r n a k u n n a g å a f.
» » jrdi, d e h å l l a n o g, » u t b r a s t h a n.
» Jag h a r k ö p t d e h ä r m ö b l e r n a åt o s s att s i t t a p å.
» » Ja, m e n det bör ske m e d förstånd, » g e n m ä l d e Elise.
» B e t ä n k, A l b e r t, att d e s k o l a h å l l a så l ä n g e v i l e f v a.
.
.
m å n g a, m å n g a år.
Därför måste vi vara rädda o m dem, m y c k e t rädda.
D e t går rakt icke an att d e stå s å h ä r i h v a r d a g s l a g.
D å s k u l l e d e s n a r t b l i f ö r d ä r f v a d e af n ö t n i n g o c h d a m.
V i m å s t e skaffa ö f v e r d r a g till s o f f o r n a o c h stolarne. » » H v a d skulle det tjäna till, » i n v ä n d e han.
» D e t b l i r j u b a r a till b e s v ä r.
» » Så d u pratar, Albert.
I alla o r d e n t - liga hus har man öfverdrag på möblerna.
S å h a r m a m m a, så liar m o r m o r, så h a r syster E m m a, så ha de hos bror Nils.
O c h på m ä n g a a n d r a ställen.
.
.
» » M e n j a g har valt detta blåa t y g för att g e n o m d e t s a m m a h ö j a d i n b l o n d a s k ö n - het.
J a g t y c k e r o m k l a r a f ä r g e r o c h skar- pa konturer. » » Men i hvardagslag, » vädjade Elise.
» V i k u n n a j u s ä t t a p å ett v a c k e r t ö f v e r d r a g, så blir d e t trefligt ä n d å.
» Och åtta dagar senare satt r e d a n öfver- d r a g e t p å s a l o n g s m ö b l e r n a.
D e t v a r af stor- b l o m m i g c r e t o n o c h så v ä l a f p a s s a d t, att in- g e n s k u l l e k u n n a t i n b i l l a sig, att u n d e r det- s a m m a s a t t ett a n n a t t y g — d e t d e f i n i t i v a, s o m Albert sade.
M e n o c k s å ö f v e r d r a g e t b e t r a k t a d e s af fru Elise m e d hänsynsfull v ö r d n a d.
Själf satt h o n p å s t o l s k a n t e r n a, l ä t t s o m e n p å half- u t s p ä n d a vingar h v i l a n d e fågel, o c h då Al- bert n o n c h a l a n t s l o g s i g n e d i e n f å t ö l j o c h kastade det ena benet öfver det andra, sprang h o n u p p o c h f ö r e s t ä l l d e h o n o m lifligt, att d e t t a v a r ett ö f v e r d å d af s t r a f f v ä r d a s t e s l a g.
En dag, då han tittade in i salongen fann h a n att d e n s t o r b l o m m i g a c r e t o n e n fått v i k a för hvita öfverdrag, stärkta o c h strukna, m e d veckremsor i kanterna och breda band- öglor.
» H v a d i all v ä r l d e n, » r o p a d e h a n, » h a r du redan ledsnat vid det nya öfverdraget? » » Visst icke, » svarade hon.
» D e t sitter kvar under det hvita.
D e t b l e k s, ser d u, o m d e t får v a r a b a r t.
D e t d ä r h a r j a g fått af m a m m a, så d e t k o s t a r i n g e n t i n g.
» Albert g j o r d e en grimas.
» N å, n u får m a n v ä l å t m i n s t o n e s i t t a här så m y c k e t m a n v i l l?
» a n m ä r k t e h a n.
» H v a d tänker du på, » utbrast h o n och m o t a d e r e s o l u t b o r t h o n o m från f å t ö l j e n, i hvilken han ämnat sjunka ned.
» Ser du i c k e, att ö f v e r d r a g e t är s t ä r k t o c h s t r u k e t?
O m d u sätter dig, skrynklar d u j u n e d det. » O c h så l a d e h o n sin r u n d a, m j u k a a r m s m e k s a m t o m hans hals, förde h o n o m ut i m a t s a l e n o c h s t ä n g d e d ö r r e n.
N y c k e l n fick emellertid sitta k v a r i låset.
A l b e r t h a d e f å t t i n t r y c k af, a t t h a n s v a c - k r a b l å s a l o n g b l i f v i t f ö r v a n d l a d till ett lik- rum.
P å t r e d a r k o m h a n s i g e j f ö r att t i t t a d i t in, m e n p å d e n f j ä r d e v å g a d e h a n försöket, ehuru m e d lindrig rysning.
Men det hvita var nu borta.
D e t hade försvun- n i t u n d e r l å n g a v ä d e r af o l i v f ä r g a d t t y g, h v i l k e t b a r e n h e m s k k a r a k t ä r af u p p s p r ä t - t a d e kjortlar.
» S e r d u, så f ö r s t å n d i g j a g ä r, » u t b r a s t fru E l i s e t r i u m f e r a n d e, i d e t h o n s m ö g s i g intill h a n s s i d a.
» D e t h v i t a blir så l ä t t s m u t - sigt, o m m a n icke höljer öfver det.
Nu s k a l l d e t s t å s i g i flere v e c k o r.
» U n d e r s m e k m å n a d e n s första dagar h a d e A l b e r t i b l a n d t a g i t sin h u s t r u o m l i f v e t o c h dansat en hvirflande vals m e d henne rnndt matbordet.
A t t b ö r j a m e d h ä n g a f h o n sig m e d lif o c h l u s t åt d e t t a i m p r o v i s e r a d e n ö j e, m e n en v a c k e r d a g s t r e t a d e h o n e m o t, d å h a n v i l l e l ä g g a a r m e n o m h e n n e s lif, o c h sade förmanande: » N e j, A l b e r t, v i få i c k e g ö r a så; d e t r ö r u p p så h i s k l i g t m y c k e t d a m och vi skada mattorna. » D e n u n g e ä k t a m a n n e n a n a d e, att e n n y m a s k a i f å n g e n s k a p e n s n ä t d r o g s till o m - kring h o n o m.
H a n gläntade på salongs- dörren.
Riktigt!
D e mångfärgade skynkena h a d e f ö r s v u n n i t u n d e r d u b b l a l a g e r af tid- ningar.
Hela mattan var h ö l j d af p o - litiska partiorgan, l a m p o r n a t e d d e sig s o m o f a n t l i g a p a k e t o c h k r o n a n l i k n a d e ett u p p - och nedvändt paraply, s o m m a n emballerat öppet o c h hängt upp i taket.
Naturligtvis voro rullgardinerna nedfällda.
Det hade de v a r i t allt s e d a n f ö r s t a d a g e n.
Efter den stunden kände Albert en h e m s k förskräckelse för salongen.
Bara han be- t r a k t a d e d ö r r e n till d e t t a r u m, s m ö g s i g e n k ä n s l a af o b e h a g i g e n o m h e l a h a n s v a r e l s e.
Eti g å n g, d å h a n k o m i n f ö r a t t ä t a m i d - d a g, ö f v e r r a s k a d e s h a n p å d e t lifligaste af att d e r a s v a c k r a, s k ä r a s e r v i s f ö r s v u n n i t från b o r d e t o c h att i d e s s ställe k o m m i t några otäcka svarta o c h hvita tallrikar o c h fat, s o m b l i f v i t ö f v e r h e t t a d e i g l ö d v a r m a u g n a r o c h spislar årtionden igenom och n u s å g o b r u n a o c h feta ut.
» H v a d vill detta s ä g a?
» s t a m m a d e han o c h k ä n d e s i n n y s s så lifliga a p t i t t o t a l t f ö r s v i n n a.
» H v a r h a r d u g j o r t af v å r t v a c - kra porslin? » » M a l i n b ö r j a r p å att bli så s l a r f v i g, » u p p l y s t e fru E l i s e.
» I f ö r r a v e c k a n s l o g h o n s ö n d e r en djup tallrik o c h i d a g har h o n spräckt en assiett.
H o n har fått k ö p a d e m åter, n a t u r l i g t v i s, m e n j a g v i l l e j h a h e l a servisen sönderslagen, o c h därför tycker j a g, att v i i h v a r d a g s l a g k u n n a b e g a g n a d e t h ä r.
» » H u då!
Det ser så h e m s k t ut.
hvilken l u m p b o d har d u köpt d e t?
» I » J a g h a r f å t t d e t af m a m m a, » s v a r a d e h o n s t ö t t.
» A l l t s a m m a n s är h e l t o c h k o s t a r ingenting. » Albert hade kommit i begrafningsstäm- Tving o c h m a t e n s m a k a d e h o n o m i c k e.
Då h a n s t e g u p p ifrån b o r d e t, g l ö m d e h a n d e n obligatoriska kyssen.
H v a r p å Elise började s n y f t a o c h p å s t o d, att h a n i c k e ä l s k a d e h e n - ne längre.
• E m e l l e r t i d åt h a n p å d e t s v a r t a o c h h v i t a lergodset, m e n måltiderna voro nu för ho- n o m utan behag.
Det öfverraskade h o n o m b l o t t m e d e l m å t t i g t, d å h a n e n d a g f a n n, att E l i s e låtit d u k a i d e t h a l f m ö r k a s e r v e r i n g s - rummet, och han förstod och uppskattade logiken i hennes beteende, då det blef regel att så s k u l l e s k e.
H a n tänkte m e d en h e m s k förkänsla på s ä n g k a m m a r e n o c h u n d r a d e, huru l ä n g e den- s a m m a s k u l l e g å fri f ö r h u s t r u n s k o n s e r - veringsidéer.
Det dröjde icke länge.
Re- d a n ett p a r k v ä l l a r d ä r e f t e r f a n n h a n d e l ä t t a r e, r ö d a s i d e n t ä c k e n a b o r t t a g n a o c h er- s a t t a af ett p a r g r o f v a, t u n g a y l l e t ä c k e n, h v i l k a l u k t a d e får, s o m o m d e n y s s k o m - m i t ur schäferiet.
Då tog han beslutsamt sitt t ä c k e af s ä n g e n, k a s t a d e u t d e t i k ö k s - k a m m a r e n, s v e p t e i n s i g i filt o c h n a t t r o c k o c h låg m e d s a m m a n b i t n a tänder samt h a r m i h j ä r t a t o c h h ö r d e p å, att E l i s e snyf- t a d e o c h g r ä t s o m e n m a r t y r till k l o c k a n s l o g ett p å n a t t e n.
» D e t är j u så r a r a, v a r m a t ä c k e n, » s a d e h o n d a g e n d e r p å, d å f ö r s o n i n g e n g i c k af s t a p e l n.
» J a g h a r f å t t d e m af m a m m a o c h de kosta ingenting. » Att henne skräpet ingenting det väsentliga.
kostade var för Albert suckade djupt, m e n o m kvällen kröp han beskedligt ned under ylletäcket o c h d r ö m d e h e l a n a t t e n, att h a n v a l l a d e får i Australiens saltöknar.
Salongen h a d e redan länge varit stängd o c h s n a r t k o m o r d n i n g e n i d e t t a fall till matsalen.
Sängkammarchaislongen hade h u n n i t m e d att få t v å ö f v e r d r a g, d e t e n a ofvanpå det andra, o c h ampeln i taket såg u t s o m en i p a p p e r i n s v e p t sillfjärding.
A l b e r t h a d e e m e l l e r t i d sitt e g e t r u m, m e d karduansklädda stolar, soffa o c h g u n g s t o l, o c h h ä r i n n e t o g h a n sin s k a d a i g e n, g j o r - d e sig b e k v ä m t o c h spelade herre.
M e n en vacker dag märkte han, att d e n s l i p a d e v a t t e n k a r a f f i n e n o c h d e b å d a till d e n s a m m a hörande glasen samt silfverbrickan försvun- nit o c h lämnat rum.
för en otäck, rund glas- kula m e d sned hals j ä m t e två o m a k a glas o c h e n affjällad plåtskifva m e d bugliga kanter.
Detta n y a slag b e v ä p n a d e h o n o m m e d förtviflans hjältemod.
Han u p p s ö k t e sin hustru och fordrade energiskt vattenservisen tillbaka.
» S å o f ö r s t å n d i g d u är, A l b e r t, » s m å l o g h o n o c h lutade sig inställsamt e m o t h o n o m.
» N o g d u g e r d e n g a m l a s e r v i s e n ät d i g — i hvardagslag.
D u v e t i n t e, d u, att p a p p a begagnat den s o m student.
O c h n u får d u ha den, tänk!
D u skulle v a r a stolt, tyc- ker j a g.
» S n a r t n o g v a r allt af u t s e e n d e o c h vär- d e i h e l a h u s e t f ö r v a r a d t i n o m s ä k r a lås, till h v i l k a n y c k l a r n e g ö m d e s p å d e u n d e r l i - g a s t e ställen.
A l b e r t t r o d d e, att E l i s e i c k e h a d e n å g o n t i n g m e r att r e f o r m e r a.
M e n d å b ö r j a d e h o n r e f o r m e r a s i g själf.
H e n n e s n ä t t a k l ä d n i n g a r fingo h ä n g a k v a r i garderoben hela dagen o c h h o n gick o m - kring i en grådaskig, smaklös kamkofta, o f r i s e r a d s a m t m e d ett p a r g a m l a g u m m i - galoscher på fötterna.
Detta var droppen, som k o m b ä g a r e att flöda ö f v e r.
tålamodets På kvällen k o m Albert icke hem, o c h h a n h a d e ä n n u i c k e l å t i t se s i g f ö r e f r u k o - sten påföljande dag.
F r u Elise h a d e gråtit s o m en glacier o c h stod nu o c h öfverlade m e d sin m o r o m h v a d h o n s k u l l e g ö r a — l å t a d r a g g a efter m a n n e n, a n n o n s e r a efter h o - n o m eller g ö r a e n a n m ä l a n h o s p o l i s e n, d å det anlände ett b r e f.
m e d u t a n s k r i f t af hans hand.
» H a n lefver! » utropade ver, han lefver! » hon.
» N å så läs d å, » u p p m a n a d e » H a n lef- mamma.
O c h Elise läste: » J a g h a d e s k a p a t o s s ett litet h e m, t ä c k t o c h f ä r g r i k t — e n v ä r d i g i n f a t t n i n g åt m i n f a g r a s o l b l o m m a.
.
.
D u h a r ej v e l a t h a d e t så.
.
.
D u h a r f ö r d ä r f v a t allt.
.
.
g ö m t m ö b l e r n a u n d e r t j o c k a l a g e r af s k y n k e n.
.
.
läst in porslinet.
.
.
förjagat m i g ur salon- gen, ur matsalen o c h.
.
.
och.
.
.
o c h.
.
.
» » A h, herre G u d!
» utbrast Elise.
» Läs vidare! » uppmanade m a m m a.
» N u h a r j a g h y r t r u m p å ett h o t e l l.
.
.
D ä r s t a n n a r j a g, till d e s s m i t t h e m k o m m i t i sitt u r s p r u n g l i g a s k i c k, till d e s s t r e f n a d e n äterställes o c h k a m k o f t a n r i f v e s till d a m - trasor.
.
.
» » Han måste böjas, » proklamerade mam- m a, m e d antik energi.
» G e r d u n u efter, sä är d u f ö r l o r a d.
» M e n Elise snurrade rundt, s o m o m hon varit hufvudyr.
H o n fick u p p s a l o n g s d ö r - ren, r e f af t i d n i n g a r, s k y n k e n o c h ö f v e r d r a g.
H o n h y f v a d e in d e t s v a r t - h v i t a p o r s l i n e t i en skrubb, k l ä d d e sig i sin smakfullaste t o a l e t t o c h s p r a n g själf att h ä m t a s i n m a n, s o m hon hemförde i triumf och placerade midt i b ä s t a soffan.
Och sedan skrattades, smektes och kys- stes d e t o m å t t l i g t d ä r i n n e d e n d a g e n.
Se- d a n d e s s är d e t o c k s t ä n d i g t l j u s t o c h v a c - kert och gladt, och två lyckliga makar mätta stundeligen sina ö g o n m e d h v a d skönt d e ä g a, u t a n att f å v i t s k t l å s a i n o c h » s p a r a d e t » för f r ä m m a n d e o c h för — målen.
IDUN 1895 Olika ställa sig de bad, som för härdning äro lämpliga, om personen i fråga är van vid kalla badformer o c h har en hud, som kan reagera emot dess ingrepp, eller om vi hafva för oss en person, lidande af hudsvaghot o c h upp- drifven ömtålighet i hela sitt hudsystem.
D e n förra behöfver endast tillfälle att få under- hålla sin härdade hud, att liksom gymnastisera donna, den senare måste betraktas som sjuk och b ö r som sådan m e d len o c h mild hand behandlas.
Lektyr på sommarnöjet.
Ett antal äldre årgångar af Idun och IdUUS Modetidning realiseras från ex- peditionen till betydligt nedsatta priser och er- bjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omvärlande och lärorik sommarlek- tyr.
Mot insändande af nedannämnda belopp Ull Expeditionen af Idun, Stockholm, erhålles p o r t o f r i t t: E n badform, som inverkar härdande o c h En årgång Idnn 1890 (komplett) för stärkande på en lifskraftig, sund hud, o c h som 2: 50.
En årgång Idun 1891 (5 nummer fe- tillgodoser alla de anspråk man på ett sådant bad kan sätta, påträffa vi uti dc svettbad som las) för kr.
1: 50.
En årgång Idun 1892 (komplett) för vi känna under namn af romerslc-turkiska bad, finska badstubad eller modifikationer af dessa.
kr.
2: 50.
H v a d menar man egentligen med ett s. k.
En årgång Idun 1893 jämte roman- romerskt b a d?
Man förstår härmed ett torrt bibliotek (n:r 1 felas) för kr.
3: 00.
En årgång Idun 1894 jämte roman- varmluftsbad af betydande hetta, indeladt i 4 af delningar: 1 afklädningssalen, apodyterium, bibliotek (komplett) för kr.
3: 50.
2 En årgång Iduns modetidning 1894 det första varmrummet, tepidarium, 3 det (komplett, jämte » Handarbetsbasaren » innersta badrummet, caldarium, samt 4 tvag- med hundratals handarbeten) för kr.
nings- o c h duschrummet eller frigidarium.
D e t är ett intensivt svettbad i het, torr luft, cal- 1: 50.
Vid rekvisitionen, som skall åtföljas af li- kvid, torde noga uppgifvas, af of- vannämnda årgångar som önskas.
Skynda att rekvirera, innan förrådet tar slut!
hvilken Exp.
af Idun.
•i?
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
III.
Om bad- och brunnskurer.
Af D:r Alfred Levertin.
(Forts.) H u r u vi skola på rationelt sätt härda oss, vilja vi nu omtala, samt hvilka bad som till detta syfte äro lämpligast.
Härdningen sker ej genom trollslag o c h ingen födes härdad till världen.
Härdningen förvärf- vas därigenom, att man ofta låter kölden kraf- tigt inverka på de kroppsdelar, som skola härdas.
G e n o m under längre tid företagna kalla bad blir huden blodrikare, ej blott tillfälligt, utan för beständigt, och just på den principen hvila alla våra härdningsbad.
» V å r t.
kroppsliga jag är .stundligen utsatt för ett ofrivilligt b a d, » säger en erfaren för- fattare på detta område, » mer eller mindre fiendtligt, det klimatiska luftbadet, m e d en ständig strid o m värmejämvikten, o c h för att motväga detta inflytande behöfva vi stundom själfva uppsöka oss andra badformer, s o m vi förstått att inrätta mera efter vårt eget till- fälliga b e h o f.
» Men kanske icke hvar o c h en förstår skillnaden emellan en härdad och en icke härdad hud, när den träffas af kölden, o c h fastän fenomenet dagligen ter sig för edra ögon, är visst icke säkert, att ni någonsin grubblat på dess orsak.
E n härdad person går ut en vin- terdag.
Han erfar först en stark känsla af kyla i öron o c h ansikte, hvilka snart försvinna för en uppträdande värmekänsla, öronen o c h kinderna börja bränna o c h blifva blossande röda: reaktionen har här gjort sig gällande.
En.
icke härdad person får under lika omstän- digheter hvita kinder, de blifva mer eller min- dre känslolösa o c h han förfryser d e m lätt.
Dylika exempel kunna anföras i tusental, det sagda må vara nog.
M ö b l e r i n g och D e k o r e r i n g af v å n i n g a r verkställes stilriktigt och elegant.
Största urval af goda modeller uti olika stilaiter.
dariets temperatur är 65° ibland 75°, tepidariets 50° — 55°, o c h utan ringaste tillgång på vatten till öfversköljning i dessa m y c k e t heta kamrar.
Dessutom är det förenadt med en koustmässig knådning af huden, de ytliga musklerna o c h ledgångarne, den s. k.
cJmmpoings-^roGeduxen., så följer öfverspolning m e d varmt vatten, in- tvålning och tvagning med välluktandc såpa och därefter afkylning genom tempererade duscher af flera slag samt neddoppning i kalla bassiner, frottering o c h aftorkning.
Iklädd badkappa och insvept i filtar bör man hvila minst en halftimme samt långsamt kläda sig.
D e t är i stort taget ej ett hygieniskt bad, det är mera ett kurativt bad samt ett lyxbad o c h som så- dant endast befintligt i de större städerna öfver hela världen.
Detta bad var de romerska thermerna, men det romerska folkbadet var ett annat och mera lämpligt för de syften vi af se.
Man hade äfven här 3 afdelningar, det första uppvärmnings- rummet af måttlig temperatur, så själfva badstun med sin egendomliga uppvärmning och som väl- försedd med tillgång till varmt o c h kallt vatten samt slutligen en lämplig afkylningsbassin.
Detta bad var således en rengöring o c h en rekrea- tion, icke en långt drifven utsvettning med för- slappning.
Utur denna typ har vårt mera moderna badstubad framgått.
Men det finnes en tredje hithörande badform det s. k. ryska ångbadet, där fuktigheten är det mest karaktäristiska.
När man inträder i ett dylikt, ser man ej handen för sig till följd af den tjocka imma, som här är utvecklad.
Badstun uppvärmes genom strålande värm eller genom insläppt ånga.
Dess temperatu växlar emellan 40 ä 55° m e d stor fuktighet.
Det typiskt ryska badet har 3 afdelningar, ett yttre afkylningsrum m e d 18 ", ett mellersta rum af 4 0 ' m e d riklig tillgång på varmt vatten samt ett innersta rum, som utgjordes af själfva badstun med badstu-ugnen.
Värmekällan utgjordes af kiselstenar, kanon- kulor eller dylikt, som utsättas för en stark hetta.
F ö r att öka värmen begjutas dessa glö- dande kroppar med skoptals vatten.
N u ut- vecklas på en gång en enorm värme, inom några sekunder stiger den till 65° o c h uppgår lätt till 80 ä 85° o c h därjämte växlar fuktigheten högst betydligt.
P å samma sätt, men simplare, är finska badstugan inrättad öfverallt i vårt grann- land.
Uti badstun finnas trappformigt ordnade så 149 kallade lafvar, där värmen ökas i samma mån man stiger upp på de öfre afsatserna.
Ett annat bruk, hvilket äfven åtföljer den verk- liga finska badstun, är rispiskningen.
M e d friska björklöfskvistar piskas o c h skrubbas huden, tills den blir eldröd, o c h sedan följer som slutakt en afkylning, som vanligast åstadkommes genom öf verösning af flera ämbar källvatten; eller man rullade sig i snön, kastade sig i en förbifly- tande flod o. s. v. Så ungefär var vår medel- tidsbadstuga inrättad, kanske något rå o c h pri- mitiv i sina anordningar, men kraftig o c h här- dande o c h af stor betydelse för hela vårt svenska folk den tiden.
Må det tillåtas mig att här citera prof. Curman, som gjort studiet af dessa badformer till sin lifsuppgift; i nedanstående rader skil- drar han badets betydelse för nordbon af såväl manligt som kvinnligt kön.
» I sin anspråkslösa enkelhet tjänade det i forna tider den nordiska bonden att på löger- dagen efter veckans strid o c h släp förjaga känslan af oket, rentvå o c h pånyttföda honom till en renare njutning af hvilodagen; o c h hem- kom han ibland stelfrusen o c h rådbråkad med döden i faggorna, så eldade han sin badstu och tog sig ett härligt svettbad o c h en grund- lig kringpiskning, som snabbare än någon doktor jagade den hotande sjukdomen på flykten.
K v i n - nor o c h barn talte då vid både väta, köld o c h storm o c h fingo icke snufva o c h bröstvärk, så fort do stucko näsan ut ur stuguvärmen.
De fina stadsdamerna satte då mera ära i lyxen af en ren o c h sund hud än i hvita krås o c h stärkta manchetter, o c h man behöfde icke då med igenklistrade rum o c h eldade förstugor skydda sig för den förskräckliga temperatur- växlingen, utan den hederlige borgaren med hustru o c h barn vandrade barbenta o c h i blotta linnet till o c h ifrån ' stadsens badhstuga '. » Denna badform, som var af största betydelse isynnerhet för landsbygdens inbyggare, sträfva vi som ett önskemål att åter få tillbaka, dock kanske nu något mera modifierad efter vår tid.
D:r H e n r i k Berg, en känd författare på detta område, säger följande o m detta ö n s k e m å l: » E n badstu är billig att bygga, den förutsätter inga badkar eller vattenledningsrör, kranar, ter- mometrar eller duschar, j a den förutsätter ej ens någon badbetjäning, som dagen lång skall sitta o c h vänta på de badbesökande, den som badar är sin egen badbetjänt d. v.
s. får själf elda på o c h därtill kommer att badstun i sin visserligen något råa form är det bästa skön- hetsbevarande o c h hälsobevarande bad som vi känna för vårt klimat. » Arkitekten P.
G.
Sundius i Stockholm har gif vit ritning till en sådan enkel badstuga, hvil- ken skulle, om den infördes på landsbygden göra oerhördt godt.
Kostnaden för en sådan uppgår till 1,000 k 1,200 kr., en kostnad all- deles ej oöfverstiglig, planen hade kanske redan varit realiserad, om intresset här varit mera vaket i landet.
Nutidens badstuguform i städerna är en modifikation af den gamla formen.
Man upp- värmer denna antingen genom en i badstun an- bragt värmekanal eller genom anbringandet af s. k. ångstrålskroppar.
Fuktigheten anskaffas antingen genom ånga, som man insläpper, eller g e n o m afdunstning af hett vatten.
R e g e l n blir att vi skola hålla badstun måttligt fuktig.
Temperaturen b ö r vara 50 — 55° med en fuk- tighet af omkring 4 0 — 5 0, % \ hvilket varskos däraf, att den torra termometern visar 55° o c h den våta 40 '.
(Dessa båda termometrar kallas fuktig- hetsmätare ellerpsykrometer).
Huden b ö r s e d a n frotteras m d björkkvasten eller med en fiber- e sudd samt gedan.
intvålas m e d någon ej för Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Carl Johansons Mattor och Gardiner m. m., m. m. Möblerings-Affär, Drottninggatan 4 5, 1 och 2 t r.
alkalisk tvålsort.
Så följer en öfversköljning med varmt vatten af cirka 35° o c h så en djärf neddoppning i bassinen, som vanligen håller 16 ä 20°.
A r man mera van, kan man begynna afkylningen med s. k. modererad dusch, som dock ej för länge b ö r begagnas, samt taga sig en hastig neddoppning i bassinen.
Man b ö r ej gå ned i denna dusch längre än till 25°, så i bassinen, samt på slutet en kort, kraf- tig strål- eller regndusch pä 12° eller 15°.
Själfva vistelsen i badstun brukar uppgå till 15 min., af- och påklädning till 20 min., dusch- ningen till 5 — 1 0 min., hela badet brukar i allmänhet upptaga en halftimme eller något däröfver.
(Forts.) för bildandet af karaktären finnes väl knappast än att barnet i smyg företager sig något.
Huru lätt leder icke detta till osanningar; och att är- lighet och sanningskärlek äro något af det vikti- gaste att lära barnet, därom äro vi troligen eniga.
Att kortleken kan medföra så förfärliga följder, som Erny påpekat, veta vi j u, men det är just för möjligheten af att kunna minska antalet af dessa olyckliga jag tror det vore bättre lära bar- net bruka, men icke missbruka densamma.
Det finnes intet nöje, som icke kan missbrukas, hvarför det bör vara af vikt för de äldre att söka lära barnet det rätta och oskyldiga bruket däraf.
Och har det lyckats, har barnet växt upp till en bra o c h förständig människa, kan det göra de gamle ett nöje, därmed att det uppoffrande spelar med dem, för hvilka det kan vara en angenäm sysselsättning, då försvagad kraft o c h synförmåga göra andra sysselsättningar så godt som omöjliga.
Mormor.
Fruar och Från Iduns läsekrets.
En strumpstiekning-sfråga.
Herr redaktör!
För ett par månader sedan var en fråga synlig i Idun, som i mitt och fleres tycke var af en viss vikt och ej så lätt att besvara.
Frågan lydde: Huru laga strumpor på ett mera praktiskt sätt än det nu vanliga, isynnerhet de besvärliga barn- knäna, som jämt vilja gå sönder?
Ha inga svar inkommit, att man därigenom kunde få någon ledning i konsten?
Undertecknad anser strumplagningar, särskildt inom ett hus, där det finnes små barn, som ett ganska viktigt göromål, så att de lärdomar, er- farna Idunsläsarinnor därvid skalle vilja bjuda, belt visst böra mottagas med tacksamhet.
Att bortkasta strumpor, som äro svårlagade, är ingen ekonomisk vinst, o c h illa stoppade strumpor äro en styggelse att se, helst knäna, s o m på barn ständigt äro synliga.
Därför vore undertecknad tacksam, om redak- tören skulle vilja taga saken i öfvervägande och göra läsarinnorna uppmärksamma därpå, en fi åga kanske lika angelägen som den om rumsstädning, hushållsekonomi och andra frågor, för hvilka Idun öppnat sina spalter.
För snart svar vore flere prenumeranter tack- samma.
Mångårig prenumerant.
Ja, ärade läsarinnor, räcken nu, som så ofta förr, en hjälpsam hand!
Känna vi vår läsekrets rätt, behöfver insändarinnans bön ej förklinga ohördan.
Red.
» familjeflickor ».
Glädjande att se, har nu en gång frågan om den ogifta kvinnans ställning i samhället blif- vit framdragen i ljuset, och önskligt vore, om Iduns ogifta läsarinnor ej så snart mattas af, utan försöka få sin ställning något mera aktad och an- sedd, än som nu är fallet.
Visserligen kan man invända, att den kvinna, som rätt uppfyller sin kallelse och plikt, alltid kan stå på egna fötter och äga det bästa, som finns här i världen, nämli- gen själfaktning.
Men hennes väg genom lifvet med det ständiga arbetet för det dagliga brödet är tung och ansträngande, och nog skulle det be- tydligt upphjälpa hennes mod och lifva hennes kraft, om det allmänna tänkesättet något ändra- des till hennes fördel och en sundare uppfattning i afseende på hennes ställning gjorde sig gällan- de.
En tänkande människa kan ej annat än med förvåning bemärka fruars sätt och hållning gent emot den löntagande kvinnan, och man kan med skäl fråga, hvarför den skall bemötas med hög- mod som innehar samma, om ej högre, bildnings- grad och som utgått från samma samhällsställ- ning som de själfva, endast därför att förhållan- dena gestaltat sig så, att hon med eller mot sin vilja blifvit gammal » familjeflicka » eller, hvad värre är, gammal flicka med anställning.
Stor tanklöshet kan man tycka finnas hos föräldrar, som gifva sina döttrar en god och omsorg full uppfostran i den tanken, att dessa måhända en gång i framtiden äro nödtvungna att själfva för- tjäna sitt uppehälle, men icke på samma gång söka se till att skaffa dem en någorlunda dräglig ställning i samhället, när den tid kommer, då de genom hemmets upplösning måste göra bruk af sin uppfostran.
De förändrade förhållandena vid föräldrarnes frånfälle skulle för dem icke blifva fullt så tryckande, om de finge behålla den plats inom sällskaps- o c h samfundslifvet, de ifrån hem- met vant sig vid.
A.
Bruka, men ieke missbruka.
I Idun n:r 13 förekommer en artikel af » E m y » om » Barn o c h kortspel », som jag, en gammal gumma, önskar taga till orda emot, då min er- farenhet går i motsatt riktning mot Ernys och barnuppfostran dessutom är något af det vikti- gaste man kan intressera sig för.
Huru man än vill betrakta kortleken, lär det icke stå i männi- skomakt att utrota den.
Vore det då icke bättre att söka lära barnet bruka den rått, i stället för att fördöma densamma.
Det är ingalunda lätt att förskaffa barn syssel- sättningar lika underhållande, som dem man kan förskaffa dem genom kortleken, hvarför det nog ock vore bättre, o m vi äldre mera deltoge med barnen i detta nöje och därvid tidigt sökte lära dem att med saktmod taga emot de missräknin- gar, som kortspelet medför.
Lifvet gifver nog många hårda slag, hvarför det vore önskligt, att barnen, j u tidigare, desto bättre, finge lära sig att tåligt o c h utan bitterhet fördraga dem, hvarige- nom lifvet kunde blifva lyckligare både för dem själfva och för dem, med hvilka de komma i be- röring.
Kortspelet gifver barnet tillfälle att vän- ligt unna sin nästa sådana företräden, som det själft måste gå miste o m, äfvensom att öfvervinna sig själft.
Ofta har jag sett barn undertrycka sin ledsnad och med god min mottaga kamraters skämt och munterhet, då de råkat blifva » Svårte Petter » o c h af de andre nedsvärtas i ansiktet.
Hvad som dock mest talar för att icke förbjuda barnet använda kortleken är den frestelse, som den förbjudna frukten alltid medför.
Alla veta vi, huru lätt barn frestas att göra det, som de veta icke är tillåtet, o c h något mera föidärfligt » Gamla familjeflickor » i Finland.
Med förvåning läste jag artikeln » Gamla familje- flickor » i n:r 14 af Idun.
Stå vi verkligen här i Finland sä mycket framom Sverige i antydt afse- ende, ty gamla ungmor hos oss bemötas ingalun- da på något som helst ringaktande sätt, utan äro föremål för aktning och välvilja, lika väl som den gifta kvinnan, då hon gör sig däraf förtjänt.
På bjudningar och soaréer intar hon samma he- dersplats som frun, o m hon än har lägre sam- hällsställning, o c h aldrig hör man en bildad per- son, i anledning af hennes ogifta stånd, ringak- tande uttala sig om henne.
Om man någon gång hör någon medförakt tala om den » gamla flickan », kan man vara viss på, att detta uttalande gjorts af en tanklös eller obildad person- Hvad föreningar i välgörande syfte beträffar, är det den äldre, ogifta kvinnan, hvars tid o c h möda företrädesvis tagas i anspråk, och den gifta frun är mycket tacksam därför, då hon merendels har full sysselsättning i hemmet och så föga tid för det allmänna.
Författarinnan af uppsatsen i Idun nämner om, att missförhållandet i fråga isynner- het är.
märkbart i småstäderna.
Jag är bosatt i en af Österbottens småstäder med 2 000 invånare, bland dem mänga gamla ogifta fruntimmer, men ännu aldrig har jag funnit samma förhållande existerande här som det i Idun skildrade.
Här finnes bland annat en » fruntimmersförening », hvars syfte är omsorg om de fattiga, Förenin- gens ordförande har i många år varit en gammal, nu 60-årig, fröken.
Då hennes krafter ej mera medgåfvo hennes kvarstående, hade föreningen önskat åter få till ordförande någon äldre, ogift fröken, som mera odeladt kunnat ägna förenin- gen sin tid o c h sina krafter.
Ordförandeplatsen måste dock denna gång af flere orsaker besättas af en fru.
Huru som helst finnes ingen anledning numera för oss här i Finland att beklaga det bemötande,, som den äldre ogifta kvinnan får röna, ty de ha, sitt människovärde likaväl som den gifta, o c h den som dristar påstå något annat, torde ej oanmärkt få göra det.
Har samma åskådningssätt ännu ej fått insteg i Sverige, kan det dock ej dröja länge, förrän de gamla fröknarnas anseende är till fullo upprättadt, deras förtjänster erkända o c h ingen skillnad göres i den uppmärksamhet hvar o c h en är skyldig bevisa, vare sig gift eller ogift, äldre aktningsvärdt fruntimmer.
En finska,.
Ur notisboken.
Kronprinsessan som författarinna.
En tysk tidning berättar, att kronprinsessan Victoria för närvarande är sysselsatt med en skildring af sin egyptiska resa och att denna reseskildring skall illustreras med de fotografiska vyer, s o m hon själf tog under sin vistelse i Egypten.
Kronprinsessan Victoria afreste från R o m till Florens den 2 d:s.
Resan fortsattes till Venedig den 5 d:s. Kronprinsessans hälsotillstånd är fort- farande tillfredsställande.
Intet ålderdomsunderstöd åt våra barn- morskor!
Barnmorskornas behjärtansvärda pen- sionsfråga har nu tyvärr fallit pä kamrarnes olika beslut.
Första kammaren biföll visserligen den k. propositionen o m beredande af ålderdomsunder- stöd åt barnmorskorna, men andra kammaren bi- trädde utskottets afslagshemställan.
Hr C. Wal- lis betonade, att frågan dock icke därmed för all- tid var fallen, utan borde återkomma.
* Kvinnorna för fosterlandet!
Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar har nu, som bidrag till Karlsborgs befästande, ställt till konungens förfogande 26,000 kr.
Nämnda fäst- ning, som förut af föreningens medel bekommit 74,000 kr., har således af föreningen erhållit det för den samma ursprungligen afsedda beloppet af 100,000 kr.
Hädanefter kommer föreningen att odeladt ägna sig åt » Norrlands fasta försvar ».
# D:r C. von Bergens maka, fru Sojie Wil- hehnine Amalia iion Bergen, född Lamberg, har aflid.it härstädes 75 år gammal.
Hon var gift första gången med löjtnant G.
S. Tamm och hade i detta äktenskap sonen Hugo Tamm till Fånö, nuvarande ledamot af första kammaren.
I sitt andra äktenskap, med brukspatron Th. Ankarcro- na, hade hon fyra barn.
För tredje gången var hon nu, som sagdt, gift med den kände föreläsa- ren och skriftställaren Carl von Bergen.
Selma Lagerlöf har skrifvit ett skåde- spel, som hon afser till uppförande vid den fest representation som nästkommande augusti skall anordnas i samband med » Kvinnornas utställ- ning » i Köpenhamn.
Vredrika Bremer-förbundet.
För den af onämnd gifvare stiftade stipendiefonden för kvinnor, som studera medicin, har genom den af förbundets styrelse utsedda valnämnden de för innevarande är lediga stipendierna tilldelats: det å kr.
500 till med.
kand. fröken Berna Skog o c h det ä kr.
400 till med.
kand. fröken Sophie Holm- gren.
* En blomsterutställning af sällsynt vackert slag har fröken Charlotte Boström från Jönköping för närvarande anordnat i Industripalatset här- städes.
Fröken B. hade förlidet år statsanslag och uppehöll sig då i Paris, där hon på en af världsstadens största blomsterfabriker studerade tillverkningen af konslgjorda blommor.
Det är nämligen uteslutande sädana, som den nu pågå- ende utställningen omfattar.
Man finner här en utomordentligt väl sorterad samling af dekorations- blommor samt garnityr och lösa blommor till hattar och baltoaletter, såsom olika slag af sy- rener, de härligaste rosor så naturliga, att man
1895 IDUN iäi Lotten stod tankfull ett ögonblick.
Hon II.
kunde ju i dag bära barnet ur kupén, i och Lotten var färdig, följande morgon skulle ur vagnen och hjälpa det i säng, men i skol- hon resa.
Hon gick sina sista ärenden ge- lofskolonien hade man nog ej beräknat någon nom gatorna så jublande glad till mods, att särskild vårdarinna, och om det nu funnes hon helst velat stämma upp och sjunga, och flera så eländiga barn, hur skulle det då gå?
hon såg på alla dem hon mötte med en be- Gud ske lof, så illa var det ej beställdt klagande blick, som ville hon säga: » Ni med de andra.
De kunde alla gå och reda stackars människor, som inte få ut och resa sig själfva, och en liten gosse, som haltade i morgon! » Ja, hon skulle gärna velat taga och gick med käpp, försäkrade: » Fröken, jag skall hjälpa till att se efter de minsta. » alla, både stora och små med sig.
Detta sista skulle också bli henne beskärdt.
Lotten smålog, men det var ej utan att På aftonen kom ett hastigt bud från en af den lilles frimodighet uppmuntrade henne, hennes väninnor, en folkskollärarinna, som ty i själfva verket började hon nu känna sig lofvat medfölja tolf fattiga sjuka barn till en en smula ängslig till mods.
Icke så mycket skollofskoloni i Södermanland.
Hon hade nu för barnens skull, men hela denna resa före- Teater och musik.
insjuknat och vände sig till Lotten med för- kom henne som ett riktigt vågadt tilltag, Kungl.
operan.
Den tyske gästen hr Götse har frågan, huruvida hon skulle i hennes ställe hvarpå hon knappast kunde hoppas ett lyck- redan uppträdt tvänne gånger härstädes, nämligen vilja åtaga sig barnen; resan skulle blifva ligt slut — det var blott tanken på att hen- i lördags som Profeten o c h i tisdags som Lohen- henne ersatt, blott hon ville se barnen rik- nes väninna väntade henne i det vackra, frid- grin.
Vi föredraga honom afgjordt i det senare tigt och väl framme vid bestämmelseorten, en fulla Molde, som kom henne att känna sig partiet.
Han förfogar öfver en varm lyrisk, men på samma gång ganska kraftig tenorstämma, som gård, belägen omkring en mil från Katrine- något lugnare.
dock rätt ofta visar böjelse för att sjunka.
Detta holms järnvägsstation.
Kunde Lotten säga Men nu hade hon icke mera tid att tänka märktes särskildt i Profeten, men äfven i Lohen- nej till en sådan bön?
Hade hon väl hjärta, på sig själf.
Stationsklockan ringde för an- grin, ehuru mindre.
Bäst var han här i tredje aktens scen med Elsa samt i Graalsrecitativet.
hon som själf skulle få se så mycket skönt, dra gången, det sista knytet var instufvadt, Att hr G. skulle, såsom uppgifvits, äga någon syn- att för en enda dag uppskjuta de fattiga det sista afskedet uttaladt af föräldrarne på nerligt framstående dramatisk talang, måtte vara barnens resa, något som måste ske, om de perrongen, hvilka hade många förmaningar gripet ur luften.
Vi hafva i detta hänseende föga skulle vänta på sin lärarinnas tillfrisknande, och — olyckligtvis - — hvarjehanda påsar märkt annat än det vanliga konventionella.
Hr eller tills en annan följeslagerska hunne an- med godsaker att gifva sina barn i skilsmäs- Rothmuhl gaf i alla afseenden en bättre bild af Lohengrin.
För öfrigt hafva vi j u redan här hem- skaffas?
Det var ju dessutom ingen omväg sans stund.
ma vid vår k. opera en både Profet och Lohen- för henne; hon hade visserligen tänkt att resa Lotten fick full gärning med sin barnskara.
grin, som går utanpå såväl hr Rothmuhl som hr öfver Storlien och Throndhjem, men hvad Här hade hon att lugna en liten gråtande Götze.
Vi behöfva väl ej nämna hans namn.
hindrade henne att i stället fara öfver Kri- parfvel, där aftorka en rinnande näsa eller I &gt;Profeten&gt; fästes största intresset vid Bertas stiania?
Lotten hörde icke till dem, som så bädda åt någon som varit uppe för tidigt och Fides ' representanter, fru Östberg o c h fröken växa sig in i sina planer, att de icke tåla och kände sig sömnig.
Några af barnen Alrnatl.
Båda voro förträffliga.
Har den senare här sitt bästa parti, så förmår hon i stället ej af- den ringaste ändring — utan lång öfverlägg- hade aldrig förr rest på järnväg, andra voro vinna Ortrud i » Lohengrin » något vidare intresse.
ning hade hon saken klar.
så försigkomna, som hade de rest tre gånger Denna prestation led af märkbara brister.
Elsa har däremot i den senare operan en i vokalt hän- » Jag följer gärna med barnen, » var hen- kring jorden, och talade om allt med en sä- seende utmärkt representant i fru Östberg.
— Pu- nes svar, » de äro ju stora nog att inte kasta kerhet, som kom Lotten att känna sig rik- bliken var vid båda föreställningarna talrik och sig ut genom kupéfönstren eller springa bort tigt enkel.
Sedan den första upphetsningen bifallet lifligt.
på stationerna, så att med Guds hjälp hop- lagt sig, började barnen att undersöka sina Tvänne musiktillställningar af ovanligt framstående pas jag att det går bra.
Jag ligger öfver karamellpåsar.
» Måtte det bara bekomma slag äro förestående.
Den ena gifves redan i af- dem väl! » suckade Lotten för sig själf; ty- ton af syskonen Neruda.
Den andra går af sta- natten på skollofskolonien och fortsätter nästa peln nästkommande tisdag o c h är anordnad af dag — fjällen springa ju ej sin väg under värr bekräftade snart erfarenheten, att hon grefvinnan Math.
Taube, född Grabow, till firande tiden och min vän i Molde inte heller. » haft rätt i sin farhåga därtill kom af hennes 25-årsjubileum som sångerska.
Båda att några af de.
små icke tålde vid skaknin- musiktillställningarna tala för sig själfva.
Följande morgon träffade Lotten i god tid gen i vagnen, och sålunda började Lottens tillsammans med sina små skyddslingar på Hr Richard Andersson, vår kände o c h framståen- stationen.
De voro synbarligen alla rädda norska resa på ett allt annat än lysande sätt.
de pianolärare, anordnar i morgon, lördag, ett musikföredrag i Vetenskapsakademien, hvarvid pro- att komma för sent till tåget, och många af Nu började också en och annan att gråta af grammet upptager konserter af Rubinstein, Chopin dem hade redan en half timme varit där, då trötthet och hetta, andra ville nödvändigt och Tschaikowsky, utförda af elever af hr A.
Lotten kom.
Det var en ganska glad an- packa upp sina knyten för att visa fröken blick, dessa tolf barn, åtminstone på långt de rena, hvita skjortor och nya strumpor, som * &amp; ' håll, utstyrda som de voro med den bästa de fått med sig till landet.
Detta lyckades omsorg till resan och de flesta med någon dock Lotten att afstyra; det såg kaotiskt nog liten ny sak, som de med innerlig glädje vi- ut i kupén förut, och hon bäfvade för åter- T a n t L o t t e n s n o r s k a r e s a.
sade.
En hade fått en blå halsduk, en an- inpackningen.
Men under allt bråk, i sorlet nan en brokig väska att förvara sina till- af alla dessa oroliga röster, sökte Lottens Berättelse för Idun hörigheter i, och nästan alla blickade med blick åter och åter lille Daniel, gossen som af förtjusning på nya skodon.
Men då Lotten hvarken kunde gå eller stå.
Han låg där närmare betraktade dem, sved det i hennes så stilla i sitt hörn, han kunde ej blifva Vera Verle.
hjärta.
Sådana små bleka, hålögda, magra blekare än han redan var, men skuggorna _ (Forts.) omkring hans ögon blefvo djupare, och ett tch hvarför behöfde hon längta efter varelser de flesta voro, somliga med skrofel- ögonblick for den tanken genom hennes själ, sår eller ett och annat alltför tydligt spår af Schweiz?
Det fanns ju ett Schweiz på att gossen redan var död, och hon skyndade närmare håll, lika storartadt, lika skönt dåliga bostäder, dålig föda, lif i osunda grän- ångestfullt fram till honom.
Gud ske lof, — Norge, det härliga Norge med fjordar, forsar der.
Somliga hade onaturligt gamla drag, han rörde sig, där fauns dock lif kvar i den och glacierer, och dit ville Lotten fara?
Hon liksom hade nöd och brist i förtid kommit utmärglade lilla kroppen!
hade en vän, en lärarinna, som med trehun- dem att mogna; i synnerhet fäste Lotten sin dra kronors kassa gjort en fotvandring på uppmärksamhet vid en liten gosse på omkring Lotten gjorde sig all möda att akta den fyra veckor genom fjällen, och Lotten hade sex år, som bars på armen.
Modren hade lille för hvarje beröring med de andra bar- mer, hon hade ju nära trehundrafemtio!
Hon själf följt med honom och lämnade honom ej, nen, som skulle kunna göra honom smärta.
visste att hennes vän äfven denna sommar förrän hon satt honom i ett säkert hörn i Hon bäddade så mjukt som hon kunde åt var i Norge, att hon vistades i Molde några kupén.
Han hängde sig med sina magra ar- honom, och därunder slog han upp sina stora veckor för att sedan åter begifva sig ut att mar fast vid hennes hals och i hans stora, ögon och såg på henne.
Blicken gick henne vandra i fjällen, hvad var då lättare än mörka ögon låg en värld af smärta.
genom hjärtat, och hon kände, att detta barn att uppsöka henne där och bedja att få » Kan han alls inte gå? » frågade Lotten.
skulle hon kunna bära längre än till vagnen.
göra sällskap med henne?
Att hon skulle » Nej, inte numera, men han har kunnat Ändtligen voro de framme, barnen och alla bli välkommen, det visste Lotten.
Alltså det; han gick så bra förut, men skroflerna sakerna voro instufvade i de båda rymliga reskartan fram, garderoben i ordning, och så ha slagit sig i benen, och nu har han ingen vagnarne, som voro dem till mötes.
Allt ut på den första, härliga resan!
kraft i dem mera. » hade gått bättre än Lotten vid resans början (Qualité Inghilterr-a) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid undersökning af härv.
handelskemist befunnen enl. analys K.
A.
N y d a h l &amp; C:o E x t r a fin M a r s a l a fullgod.
Pris kr.
1:25 pr butelj.
Finnes endast hos Stockholm, 2 Stureplan 2 ofrivilligt lutar sig fram för att lukta på d e m; vi- dare näckrosor, hvitsippor, löfkojor o c h linneor, violer, orangeblommor och prästkragar m. m.
Allt är så beundransvärdt väl efterhärmad t naturen och så smakfullt, att det måste väcka alla damers förtjusning.
Fröken Boström, som längre fram kommer att härstädes gifva en kurs i tillverkning af dylika blommor, noppas sålunda så småningom kunna uppamma en inhemsk industrigren på detta om- råde.
Och denna borde sannerligen kunna blifva lönande, då man betänker, till hvilka kolossala belopp införseln från utlandet af dylika konst- gjorda blommor belöper sig.
Riks- och Allxn.
telefon.
vågat hoppas, konduktören, alla hade varit medpassagerarne så vänliga, och stations- personalen, och Lotten hade många att tacka och nicka åt till afsked.
Men Daniel hade ingen annan fått lyfta eller bära, Lotten höll » Frisk?
men Barnet vara små armar hvilade tillitsfullt kring Allt var kolonien, i ordning hade för de ankommande.
lika och slöto sig till Lotten, som med ifver tog i tu med att hjälpa dem att packa upp deras små tillhörigheter, kvällsvard och lade dem därefter alla till A n n u tolf barn väntades följande dag, och lofvade att stanna, tills de kommit.
Lille Daniel förorsakade henne mycket be- kymmer.
hade Doktorn, redan egentligen sig, som samma blott för bodde afton att i närheten, besökt kolonien, men Lotten begagnade tillfället att visa modern, » Det barn till en skollofskoloni, » utbröt han.
sjukhuset » Men skulle han, och det genast. » han är så klen, han har knappast kunnat stå ut med resan andra, han och bedja hans mor tvekande.
inte åtagit sig att sköta ho- har blott blifvit ja, måste vi nog skicka satt länge, Lotten uppe vid alla gått Daniels bädd.
P å morgonen var han sämre.
följde när ängsligt hvarje Lottens Logogryf.
Maj är nu kommen, den dagliga, unga, Kommen med blommor af skiftande slag; Tufvorna grönska och fåglarna sjunga, Himlen är blå och så l.juflig är j a g.
Hör, huru träden för fläktarne susa!
Hör, huru källorna porla och brusai Allt är behag.
Kom då, o c h låt mig ditt sinne för- nöja, Låt mig dig omge på grönskande stig!
Hvem vill i kammaren längre väl dröja, Hvem vill ej skynda att njuta af mig?
Kom, se det glittrar i dal och på höjder — Kom, o c h båd ' lifslust o c h hälsa och fröjder Skänker j a g dig.
kallas trädet där trasten nu kvittrar Högt upp i toppen så lycklig o c h glad?
Hur kallas vattnet, där borta, som glittrar Och s o m kring stränderna stänker sitt b a d?
Hvad, o m du önskar, kan däri du fånga Och s o m kan blifva den läckraste rätt?
Hur fann du gubben, s o m utfor i långa H U L T M A H S » N ä r skall fröken Det » Ärade fröken!
rader för En dags uppehåll för den stora vänligheten, H a n s ögon rörelse, omöjligt för mig att komma med tre små och är fattig hur det är fatt nog har Daniel så usel många gånger och så har han kryat på sig j a när en har fyra till så ändå vill en inte mista någon så med Guds hjälp blir han väl som jag hoppas finge jag några för bättre när han får god vård med många helsningar och rader till svar hur det går Daniel så vore det allt godt. » (Forts.) ansikte.
till gjorde j u mest Som det arbete åt landet fröken kan nog begripa när fara? » en glädjestråle flög öfver barnets tacka pojken, jag hör han är sämre.
Deu » Inte i dag, » försäkrade Lotten bestämdt; ingenting hon försummade intet.
Här var däremot så mycket att göra, och det gjorde henne blott ondt, att hon icke fick sitta De hos Daniel så mycket som hon ville.
andra barnen skulle j u också ha sin vård med och inte meddelade, att Lotten, en som att hon fått bref med annan vårdarinna hade 44 44 w 44 44 44 44 44 m 44 44 m 44 44 * 44 44 44 Perpetua.
44 44 Lösningar.
Egenskapsgåtan: Lotta Svärd; t) lojal, 2) 44 oegennyttig, ' A) trofast, 4) tapper, 5) aktad, 44 G) sörjande.
7) " värnande, 8) ädelmodig, 9) rättrådig, 10) dådsnar.
44 GÅTAN: Pii tiar.
44 C / IARADEN: Glasögon.
44 KVADRATGÄTAN: 44 | E B B E O | Ml Ö K A B n 44 ^G A S E M 44 2M L M I AU S A JJ 44 ARIHIIOGRG / OI: Vintergatan — Bengt Lid- ner.
1) Vickerstubb, 2) inställelse, 3) Natal- 44 kusten, 4) tillgänglig, 5) egensinnigt, 6) ren- hudsfäll, 7) gelbgjmeri, S) accentuerad, 9) 44 ' M O Trängsviken, 10) associerade, 11) Nebuka- &amp; snart Skulle ett så godt sätt barnen, vilja stanna, tills hon kom?
Och Eder, af ruset brutal på allt sätt?
Hvad får du höra frän hornet där- borta, När liten vallgosse samlar sin hjord?
Hvilken är titeln — den hör till de korta — Buren af tusentals kvinnor i nord?
Hvad plär vid stortvätt i karet man gjuta?
Hur tycks dig ogräs på blommornas säng?
Hvem hör du hemskt uti skogarna tjuta?
Hvad ser du trippa på grönskande äng?
Hur nämns det rofdjur med mord- lystna tänder, Som till små lammen har grufligt begär?
Hvad kan du bli — och det ofta j u händer — Om paraplyen ej med dig du bär?
Hur kallas gömman, till omfång ej ringa, Där dina bolstrar du har inom lås?
Säg, hvad som plägar att lättnad dig bringa, När du har sorg uti hjärtat, förstås?
C a o a o lång den minsta fyra månader och fadren borta på han: Lotten kunde icke säga nej.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
vård åt någon annan.
sängs, hon lutade sig ned öfver honom för ett ögonblick, hviskade nu Redigeras af Sophie Linge.
Efter kom brefvet från Daniels mor.
lydde så: varit skulle komma i den insjuknades ställe.
ute? » armar, ty han hade slutit sig så till hans en annat än att låta ho:; om blifva att han kan bli frisk här tro heta, att hon icke hade hjärta att lösgöra den.
står ingenting Hur efter annan till underrättelse, doktorn, moders är sedan nan han är. » förrän hon fått lämna den lille i hans Jag fattar pannan för att med några ringa då brummade doktorn; » nu åter- » Tror H o n lofvade att ej fara, anmodad att fara, » där allt sämre, och Lot- väntan och tillsyn, och på aftonen kom föreståndarin- hitl » Daniel henne, att hon omöjligt skulle kunnat anför- det förstås; så mycket sämre att låta » Ja, honom står blef emellertid ten skref till hans mor.
lille höll hennes hand så fast med sina feber- sådant » Till och inte ifall vi inte kunna få någon Ännu — är oförsvarligt att skicka ett väl att vårda barnet. » Doktorn behöfde blott se ett ögonblick på honom.
de skrifva jag » Jaså, se, hur man redde honom sin lille skyddsling.
mycket med på jorden, finns det hopp.
följa dem hit. » Lotten, som såg att hennes hjälp var mer än behöflig, jag fröken » Nej, gaf dem deras sängs.
aldrig nom bär ute? » många barn lämnat och föreståndarinnan hade händerna han skötas tillsammans » Skall fulla af arbete; barnen kände sig ännu främ- mande måste » Har förut blir det finns lif, komma? » frågade Lotten hennes hals.
Dagen Det länge inte ut med deras bråk. » honom fast sluten i sin famn, och hans båda magra så Innehållsförteekning.
Emelie Nyberg; af K.
M.
B.
(Med porträtt).
— I skym- ningen; efter Swiuburne af SIGRID ELMBLAD.
— Kvinnan och likbränningen; af ILSE FRANKE.
— Fru Elise; skiss för Idun af REINHOLD WINTER.
— Lektyr på sommarnöjet, — Iduns lä- karartiklar.
[III.
: Om bad- och brunnskurer; af d:r ALFRED LEVERTIN.
(Forts.).
— Från Iduns läsekrets: En strumpstick- ningsfråga.
Bruka, men icke missbruka Fruar och » famil- jeflickor ».
» Gamla familjeflickor i Finland ».
— Ur notisbo- ken.
— Teater och musik.
— Tant Lottens norska resa; be- rättelse för Idun af VERA VERLC.
— Tidsfördnf.
P r i s u p p g i f t e n i I d u n n:r 12 — att af i svenskan brukliga s.ubstansiv på nio sinsemellan olika bokstäfver uppställa blomstergrupper, allt enligt regler, som i det nämnda numret närmare angäfvos — har väckt lifligt intresse och samlat många deltagare; 308 skrifter ingingo inom den utsatta tiden.
En hel del af de täflande, s o m nått betydliga slutsummor på de funna orden, har emellertid på olika vis förbrutit sig mot reglerna.
Så förekommo ' långa listor af ord, som ej alls voro ordnade i blomstergrupper, och dessa kunde naturligtvis icke med- räknas.
Andra briljerade med de mest konstlade och osvenska ord och sammansättningar, hvilka prisdomarne ej ansågo sig böra gilla.
På grund af täflingsreglerna var klart, att ett enda oriktigt ord i en blomstergrupp skulle dra med sig hela gruppen i för- därfvet, hvarigenom i dylika listor vid granskningen stor » ordspil- lan » uppstod, som ödesdigert reducerade slutresultaten.
fr fr m i fr i fr fr fr fr fr Prisutdelningen har på följande vis utfallit: fr Första pris, 15 kr.
: fröken Ellie Grömcald, Eksund (1,066 fr ord i 150 blomstergrupper).
Andra pris, 10 kr.
: fru Emilia Scenson, Österökna (864 ord fr i 151 grupper;.
Tredje pris, 5 kr.
: fröken Signe Ohlson, Stockholm (807 fr ord i 97 grupper).
fr Fjärde till nionde pris, pärmar till en årgång af Idun: fr. fr Jenny Hallin, Visby (768 ord); fr.
Hilma Franzén, Lund (719 ord); fru C. Andersson, Norrköping (615 o r d); fröken Anna Falk, Gra- fr vendal (582 ord); fröken Carin Falk, Gravendal (574 ord); fru Ellen fr Julin, Stockholm (570 ord).
Tionde till femtonde pris, pärmar till en årgång af Iduns fr romanbibliotek: fru Ebba Peterson, Manilla, Stockholm (563 o r d); fr fr.
Jenny Ahlstcdt, Kalmar (560 ord); fru Alma Friman, Udda- gård, Sköfde (557 o r d); fru Anna Ohlin, Visingsö (513 o r d); fru fr Karin Estelle, Stockholm (508 ord); fr. Emmy Borgström, Sol- fr lefteå (502 ord).
Pristagarinnorna behagade nu i o c h för prisens öfversän- fr dande meddela sig med redaktionen.
De, s o m förvärfvat pärm- fr pris, torde uppgifva, o m de önska pärmar till 1894 års årgång af Idun eller romanbiblioteket, eller — o m de möjligen redan ha fr dylika pärmar — huruvida de föredraga att få till nu pågående fr årgång.
I senare fallet kunna emellertid pärmarne levereras först fr i slutet af året, då de icke förr kunna förfärdigas.
Redaktionen kan icke befatta sig med att returnera till täf- fr lingen ingångna manuskript, utan äro dessa redan makulerade.
fr * * * * * * * * * * * * * * * rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Jon.
Lang, Seved Ribbing, Nils C h o c o l a d 0:son Gadde.
O- J- Ask samt doktor Olof Moberg.
