# ID: svediakorp-per102
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,489
# sentences: 1,005
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


\ 1893..
.
l a haft.
DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN I FREDR IKA-BREMER-FORBUNDET B ~ i a a ~ Wawrwmky, d Annn nhgm old om den s k fosteibainsindustiien V-d L-ä, Ibsens nya bok och dess symbolik Anne Chriilotte Leffler di Cyanello Seha Lagerlof, Stenkumlet Ur en medeltidshistoria Forslsg till nytt vigselfor~nnler Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Forbundet.
Hvarjehanda i kvinnofrhgtm För Förbundets medlemmar kr 2 50 pr arghg {Ror ~ c k e medlemmar 400. l
Doktor firolina Widerstórm, - - Bryggaregatan 6, 2 tr. Allm.
TeL 83 00, Mottagningstid: alla hvardagar 1-3.
Tandläkare- G.
G: son Hård af Segerstad.
Alma HArd a f Segerstad, f Bjorkinnd RBdfi Agningstad 1-2 R&amp;dfi&amp;pingetid 1-2, Plombering och artificiela tander D r o t h d a g g a t a f i 19, S tr. ~ t o c k l d %.
A / lm Te /.
8646.
F OF kapitalist ep, sarskddt fruntimmer, har det lange varit ett onskningsm51 att kunna ofverlamna vhrden af sina rmdeptrpger och skotseln af sina affarer &amp; t n k o n person eller institution, som med absolut sakerhet forenade punktlighet och noggrannhet i utforandet af det anfortrodda uppdraget afvensom prisbillighet tion a r E n sådan institu- Stockholms ~nskilda Banks Notariatafdelning (LiEZa W g a t a m BY, expedrt~onstid IO-9, som nnder garanti af Stockhohs Enskiltla Bank åtager sig vård och forvaltning af enskilda persoaers och kassors vardepapper- Exempel 1 Om en person hos Notariatafdelnuigen deponerar obligationer, inkasserarr Notariatafdelniwen vid forfallotiderna Lnpon- ger och tillhandnh&amp;ller deponenten influtna medel Vidare efterser Notariatafdelningen utlottningar af obligationer och underrattar depo- nenten i god tid, fall en denne tillhorig obligation blffvit utlottad, samt lamnar forslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet Exempel 2 Om inteckningar deponeras hos Notarmtafdelmngen nndeirattar Notariatafdelningen galdenaren darom att rantorna, 5 in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de meiiel, som - inflyta, till deponenten redovisas Vidare tdlser Notariatafdelningen- att inteckningmne blifva i sederborlig tid fornyade Om en hos Jdel- ningen deponerad inteckning genom underlkten fornyelse skulle forfalla, ersatter Stockliolms Enskilda Bank darigenom uppkommen skada Förvaringsafgift: 50 ore for hr pr 1,000 kronor af deposi- tionens valde, dock ej nnder t k å kronor JOHN ' HOLiEBLO86, Modeaffar för Damkappor, Stockholm.
~ung8tiladg&amp;rd8gatu~l B, rekommenderar sitt stoka!
och rikhaltiga l e e r af alfa iR Nouveaut6er f 8 sasongen.
~ Sarskildt f å r rekommendera mitt stora lager af ~elswerk.
för p&amp;kappor med dartdl passande ofvertyger -
Bettina Lewysohn, Bokbindare; 26 Malrns7E2lnadsgatan 26.
Elin Ericksons Drottninggatan 17, 1 tr. 13estallningar ii elegantare kliidningm och kappor ernottagas.
N y a ~ush %llsskolan (för bildlido fickor).
Qr~indad 1881.
Förest5ndarinna: Fröken H. Croiiiiis.
Nya ~ u e Z d &amp; l l s s ~ o l a Matealar ns Vestra Tradgardsgatan 19.
OBS.
!
Särskild matsal för frnntiininer.
Stort lagerpaf Barnkliider för alla aldrar, till och ined 16 hr.
Goda Qjl / e) *!
l V 7 ~ (6, m r c67.frr klcc wzode8- Ler!
Billlycc p i ~ i s o *!
Allm.
Telefou GS 40.
2 Stora Vattugatan 2, ltiirnhirsct vid IIrunkebergatorg.
10 Bazaren A Norrbro 10.
H. NYSTROM.
Albert Schmidts Handskaffär Stockholm, Arscnnlsgatitri S.
Svenska, Engelska, Franska och Tyska prorneiiadhandskar, siväl fodrade som ofodrade.
Balliand~ka~.
Allm.
tel. 71 39.
Order fr %n landsorten utföras inot efterkraf.
Guldsmed ESTHER MEYER, född Ponsbach, (Firma Karl Meyer) reparerar alla slags Guld-, Silfver-, Nysilfver-, Granat- och Stenkols- arbeten samt Britannia- och andra finare metallarbeten.
Fbrgyllning, försilfring och farnickling.
BestBllningar; 1 nya arbeten utfiiras.
Billigt och g d t arbete.
Stort lager af akta Agatarbeten.
Y B r u n k e b e r g s g a t a m Y (f. cZ.
Odensgata9z).
Clasons Privat Hotell och Pensionat 6 EZara Vestrce X g r l c o g a t a, 2 ty.
(niim Centrdstation).
Ruin fr %n 2 kronor pr dag till högre pris.
U. Clason.
Till Fredrika-Bremer-Forbundet insand periodisk litteratur, Nordisk tidskrift, n: r 6-8.
- Svensk tidskrift, n: r 15-18.
Ord och bild, n: r 10-1 2.
- Tidskrift för kristlig tro och bild- ning, n: r 6.
- Läsning för hemmet, n: r 5, 6.
- Läsning för fol- ket, n: r 4.
- HeinBt, 1892 n: r 9, 1 0; 1893 n: r 1.
- Pedagogisk - Svensk lararetidning, 1892 n: r 44-52; tidskrift, n: r 10-12.
1893 n: r 1-3.
- Verdandi, n: r 4, 5.
- Slöjdundervisningsbladet, n: r 10-12.
- Tidskrift för folkiindervisningen, n: r 3.
- Helso- - Jordemodern, n: r 11.
- Meddelanden för vännen, n: r 18-22. helso- och sjiikvåïd, 1892 n: r 11, 1 2; ' 1893 n: r 1.
- Sedlighets- vän.iieii, ii: r 3-6.
- Nya .bokliandelstidningen, n: r 45-53.
- Svensk bokhandelstidning, 1892 n: r 45-53; 1893 mr 1-3.
- Svensk musiktidning, 1892 n: r 17-20; 1893 n: r 1, 2.
- Idun, L892 n: r 45-53; 1893 n: r 1, 2.
- Linnea, n: r 11.
- Folkskolans barn- tidning, n: r 35-39, 43.
- Finsk tidskrift, n: r 11.
- Hemmet ocli samhallet, 1892 n: r 11, 1 2; 1893 ii: r 1.
-- Koti ja Yhteiskunta, n: r 11.
- N y l ~ n d e, n: r 13-17.
- Hvad vi vil, 1892 n: r 44 -- 52; 1893 n: r 1, 2.
- Kvinden og Samfundet, n: r 10-12.
- The eng- lishwoinan ' s review, n: r 1.
- The wonian ' s journal, n: r 49-52.
- The review of reviews, n: r 11, 12.
- Deutsche Hausfrauenzeitung, 1892 n: r 45-52; 1893 n: r 1-3.
- Neue Balinen, 1892 n: r 22-24; 1893 ii: r 1, 2.
- L a fenime, 1892 n: r 21-24; 1893 n: r 1, 2.
- L e journal du bien public, n: r 11-14.
- Till Fredrika-Bremer-Förbundet insanda böcker, F. lk G. Ueijer: M. Roos, Strejken 11 % Bergstomta.
Bibliogritfiskil institutet: L. Bergströnz, Om Moseböckernas - J.
A. Lzcndell, Universitetsbildning och folkbildning.
W. Bille: C. Ilfay.
Oknens ande.
- Björnjägarens son.
Bliedel lk C: o: E.
A., Sink liistorier för sinått folk.
- Johl2 uppkorrist.
Jolmson, Svenskarne i ICaiiieriin.
Bokförli~gsföreiiii~ge~~ ' \ ' &amp; r tid: L. v. Xrccmer, Den kämpande anden.
Alb.
Boriikier: O. A.delborg, Prinsarnes blomsteralfabet.
- Curt Bliitk, Erik S I V ocli Johaii III.
- F. H. Bzwnett, Pensionsflickan och andra berättelser.
- V. Buckmpz, Sjöjungfrniis sagor.
- J.
C. v. Hofsten, ICiisin Svantes besök och landtlif.
- S. Ko~valevslcy, Vera Vorontzoff.
- A.
C. Lefler, Sonja ICovalevsky.
- Lekkamraten, 9: cle och 10: de böckerna.
- Onkel Adams Linnea, 3: dje saml.
- M. Roos, B Koinmen till inig!
» -.
A. Segerstedt,.
Sagor.
- P. Sparre, Adolf Findling.
- Den.
siste friseg1.aren.
- P. W.
Sz~ndstrvnz., Sjö- manslif.
- Toini Topelizcs, Painiljeii Hiin~rielstjarna.ocli Sidensvalinska Bolaget.
- Anna Walt,leiz.be.rg, Två .valsprak.
- O. W. AAl~ti.ncl, Ame- rika.
- Snöflingan, 1892.
J.
E. Brunell: Tant Hilda, Den underbara kronan eller Betty och trollen. '
A. V. Crtrlsoii: Prins Henrik af Orléans, Tigerjagter i Indien.
Prentiss, Mot himmelen.
- Bibliska berättelser ur Gamla och - E.
Nya testamentet.
Fahlcrantz &amp; C: o: C.
~ddth-~olrnb&amp;y, Garibaldi, h.
3-6.
Fiiisk kvinnoföreiiing: Finska kvinnor p&amp; olika arbetsoinrhden.
B ' osterlnirdsstiftelsens förlngsespeditioir: 31.
Roos, Onske- kransen.
- C.
E. Fritzes k. Iiofboklianiiel: S. Coolitlge, Katy i skolan.
L. Hanzeau, Raska gossar.
- L.
T.
.Meatle, Annie Forest eller Lifvet p&amp; Rosenhill.
- Nordla~zder, Svenska folksagor.
- Tarzte Cissy, &gt;Bara Margit, m. fl.
berattelser.
H. Geber: M.
R. Ballantyne, Buffeljagame.
- H. Seidel, En julhistoria och andra berattelser.
- C.
M. Yoqe, Två prinsessor.
(Forts. i iiasta häfte.)
Wiiiborgs &amp; kiksprit p5 flaskor för iitspiidiiing.
Winborgs Sonap, blniidad som fraiisk o. engelsk.
Wiii borgs Biffstoksis.
Ivinborgs Soja.
Winborgs Bordsalt.
N ' iiiborgs Jifstpiilver Wiiiborgs iiialdri Kryddor pfc bleckdosor och paket.
Specialitet:.
Winborgs Laofoserin-Cacso, välsmakande, kraftigt närande, hälsosam!
Fiirordnd af professorerna Olof Haiiiinnrsten, C.
E. Bergstrnncl, med.
d: r Ch.
Em. Hagdahl Iii.
fl.
Hdsoviiiiiieii, tidskrift för allrn5n och enskild hiilsovl ' rd, yttrar i sitt niinmruer för den 1 Qebriiari följande: ~SurdeZes ~ z i i m m r c Z e och .o&amp;aacZea * i7rt s&amp;om ett 7co~~centreaaarlt och .wa&amp;uli~Zigt ~~Ciriïzg.mecleZ ds8 difuet~ cZeu i 7r .. aruleZr&amp; Iios oss i4rfÖrcZa Zccctose- r L~ZCCCCCCO.~ De flere gdnger lwis1) clöiita t~illrcrkniiigarim fuliias att till@ hos hrr spec.erihnndlare aniiit i parti hos Th. Wimliorg dl: Cto, Stocl~hol~~z.
Koiigl.
Hofleveramtör.
0 r r r ~ w m r ~ r m w e &amp; öbeltyg, lattor, Portierer, Gardiner D hos F. UHNER &amp; C: O, 4 Stoc7~hoZmm, d-.
) * eds y n t c m 22.
Alla flirger oskadliga.
Prof rer utleinnas äf veii till landsorten.
OBS.
!
Billigaste priser!
~ w - w - w ~ L L - w ~ w ~ w - w ~ w ~ Hyginniska OBS.
Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn,!
I ' risbelöiita: if DrBkt-Reforiiifiireiiiiigeii.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
w Allt srboto iitföros iioggrniiiit och af BPstn iiintcriol.
Reparationer verkställas väl och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 52.
.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) 46 48 Vesterlanggatan 46 48 Försäljiiingslokaler: n e d r a botten, en, tv&amp; och t r e tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o, Svar ta Y llekladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattkladningstyger Schalar och Resfiltar m, m. Obseruera!
G,,o~ direkta förbindelser med in- och utlandets förnämsta .fabrikanter kan jag erbjuda ofvannämda artiklar bättre och billigare an någon an- nan och torde en hvar genoin besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfver- tygad oin fördelen att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
Riks-relefon626 " ' a ' T S ' ~ ~ g, ~.
Profver på begäran l B \ d ~ ~ ~ " ' " wr 1 % " kostnadsfritt.
b \ \ @ s a.
DAGNY TIDSKRIFT SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN GTGIFVEN AF FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET 1893.
STOCKHOLM 1893.
APTOSBLADETS AKTIEBOLAGS TRYCKERI.
Annu nigra ord om den s. k. foster- barnsindustrien.
Vid ett föregliende tillfälle - det var å r 1891 i Dagngs 5: te häfte - hade jag tillfredsställelsen att få för läsarne framlägga några erfarenhetsrön beträffande den s. k. fosterbarnsindustrien och orsakerna till nämnda industris sorgliga verkningar.
Jag uttalade d % äfven en förhoppning om att nligoii gång framdeles f % återkomma till Hinnet och då beröra, de medel och utvägar, h i l k a man tillgripit för att råda bot på det namnlösa elande, som mångenstädes rider bland de stackars fosterbarnen.
Tillfiillet därtill liar nu kommit och jag ber att i all korthet få redogöra för frågans niivarande stallning.
I utlandet har man redan länge haft ögonen öppna för samlial- lets skyldigheter mot dessa sannskyldiga parias, som kallas, foster- barns, och p&amp; många håll sökt att genom lagstiftningslitgiirder bereda dem skydd åtminstone mot uppenbar vaiiv %rd ocli misshandel.
Ut- gångspunkten och grundtanken i dessa åtgärder liafva nästan öfver- allt varit desamma, nien detaljerna och tillämpningen äro dock ratt olika.
Absolut ocli öfver hela landet gällande förbud att utan i~ärskildt, af myndigheterna meddeladt tillstand, emottaga främmande barn till vård finnes sålunda för närvarande endast i England, Frankrike och Danmark.
I Tyska riket har detta s. k. koncessionstvå.rzg ännu icke blifrit allm&amp;nt infördt, men de flesta stater, såsom specielt Preussen, Bayern m.
fl., hafva dock dekreterat detsamma.
De principer, som följts i de särskilda författningarna, äro emellertid, såsom namndt, ganska skiljaktiga.
Så befattar sig t. ex. den engelska Infant Life Protection Act endast med barn i första lefnadsliret; franska Ingen af %r 1874, Loi relative 2t la protectiolz des, enfants du premier age et, en particdier, des nourrissonc, gemenligen kallad loi Rozcssel, utsträcker skyddet till två år, de preussiska rege- ringsdekreten i allmänhet till sex år, bayerska strafflagen till htta %r ocli danska lagen till och med till fjorton %r.
A t t inskränka skyddet till endast de spada barnen är uppenbarligen ett inisstag och klandras äfven allmänt i både England och Frankrike.
E n lycklig medelväg
synes man mig däremot liafva beträdt i Tyskland, hvars exempel helt visst ä r mest värdt att följa.
I fråga om antalet barn, som hvarje fostermoder far p&amp; en gång inottaga till vård, saknas geinensamina bestämmelser öfverallt utom i den engelska och franska f örordningen, h vari såsom regel föreskrifves, att endast ett eller i vissa fall tu&amp; barn få samtidigt upptagas.
Såsom villkor för rättigheten att åtaga sig fosterbarn uppställes i allmänliet, att vhrdarinnan skall Iiafva ' god fräjd och aga någon insikt om ratta metoden att sköta barn, samt att hennes bostad skall vara sund ucli passande för ändamålet.
Enligt tyska författningarna äga myndigheterna äfven att fästa afseende vid kvinnans 7cusliga för- hållanden samt att, om dessa befinnas otillfredsställande, vägra det begärda tillståndet eller, i händelse sådant redan utfärdats, återtaga detsamma.
Gemensamt för alla förordningar rörande fosterbarns- väsendet är nämligen, att den en gång lämnade koncessionen nar soin helst kan atertagas, om omständigheterna skulle göra sådant önskligt.
Med afseende p&amp; villkoren för erhållande af koncession må för öfrigt endast tilläggas, att danska lagen ä r den enda, som helt och hållet saknar nigra bestämmelser hlroin.
Den punkt, i hvilken de särskilda förordningarna mest differera från hvarandra, ä r emellertid frågan om den ytterst viktiga kolztrollen öfver bestämmelsernas efterlefnad.
Englands Infant G f e P9-otectiow Act lider shlunda af det stora felet, att den lämnar denna fråga all- deles obeaktad.
E j med ett enda ord uttalas nämligen i lagen, hvem som skall öfvervaka densamina.
Därigenom blir också den praktiska nyttan af det föreskrifna skyddet mycket tvifvelaktigt.
I flera korn- muner h a h a emellertid sinåningoin frivilliga korniteer bildats, vanligtvis bestående af prästen i församlingen jemte ett större eller mindre antal dalner, livilka å myndigheternas vägnar öfvervaka the boarded-out cbiZdre) a.
Resultatet af denna kontroll ä r mig dock alldeles okandt.
I Frankrike liar man redan genom 1874 års lag sökt vinna kvinnornas bistånd för öfvervakande af fosterbarnens skötsel och i detalj fastställt kontrollens anordiiande.
Ledningen tillkommer i hvarje departement prefekten, som därvid biträdes af en särskild näinnd, mer1 sjalfva kontrollen utöfvas af lokala komitder, som i regel sam- mansättas af mären i ' kommunen, en präst och tvenne damer.
Dess- utom äro mångenstädes särskilda läkare engagerade såsom inspektörer öfver fostermödrarna, med skyldighet bland annat att inom åtta dagar, efter det ett barn upptagits af fostermodern, undersöka detsamma och sedermera minst en gång i månaden besöka dess hem, föra anteck-,
ningar öfver det satt, ' hvarpå barnet färdas, årligen afgifva berättelse öfver sin verksamhet, vid sjukdomsfall liimna barnen läkarevård och P, vid dödsfall intyga dödsorsaken 111. m.
I Damark a r kontrollen antingen öfverlainnad å t lialsovårds- myndigheten.
~siindlietskoinmissionernaz,, namligen i de fall, dar gal- lande liälsovårdsordning inneh %ller tillfyllestgörande bestämmelser an- gående fosterbarnsväsendet, såsom t. ex. i Köpenhamn a r fallet, eller också utöfvas densainnia af särskilda personer, nian eller kvinnor, hvilka frivilligt åtagit sig densamma och då å kornmunalmyndigheter- nas vagnar öfvervaka fosterbarnens skötsel.
I Tyskla !ncE slutligen ligger kontrollen uti polisens händer, dock ined rättighet för polismyndigheten a t t anlita enskilda personers lijälp för den direkta tillsynen öfver fosterbarnen.
,.
Denna rättighet liar också blifvit uti ganska vidsträckt mån tillämpad, framiör allt i de större tyska staderna.
Då resultatet af denna samverkan synes mig vara anmärkningsvardt godt, torde det tillåtas mig a t t till sist ineddela några exempel på denna slags kon- trollanordning.
I B e r h existerar sedan den 2 december 1879 en särskild po- lisförordning för reglerande af stadens fosterbarnsvaseiide.
Denna skiljer sig icke i något väsentligt ' från andra dylika förordningar i Tyskland, utom a t t skyddet blott omfattar barn intill 4 Ars ålder.
Kontrollen a r anförtrodd å t polispresidiets tjänstemän samt å t sådana personer, livilka polisen sarskildt lämnat i uppdrag a t t utöfva ' tillsyn öfver fosterbarnen.
Vid val af fosterinödrar går man till väga med den största stranghet och söker uppenbarligen med allvar inhämta alla nödiga upplysningar om den person, som anmält sig för erhållande af tillst8nd a t t %taga sig fosterbarn.
Hiifvudsakligen ar det numera en särskild afdelning för barna- vård inom den kommunala fattigvårdsstyrelsen f abt the il ung fur die Waisenverwaltunp), livilkeii med hjälp af frivilligt biträdande damer samarbetar med polisen för utöfvande af korctroll~z öfver fosterbarns- väsendet.
Medlemniarne i denna afdelning äfvensoin de biträdande damerna Iiafva sålunda befogenhet a t t besöka de hos polisen.
inregi- strerade fostermödrarna, a t t kontrollera det satt, hvarpå barnen vardas, tillse om bostaden liålles snygg och i godt skick, samt a t t vid anled- ning till anniärkliing anmäla förliållandet hos vederbörande polis- tjänsteman.
I gengäld härför äger fattigvårdsstyrelsen rättighet a t t anlita polismyndighetens biträde vid urval af fostermödrar för de barn, som på fattigvårdens bekostnad skola utackorderas.
På detta sätt råder en högst fördelaktig samverkan mellan fat- tigvårdsstyrelserna och polismyndigheten.
Och i ' det stora liela liar detta kontrollsystem äfven visat sig mycket verksamt, om det ar till- låtet att döma af de årsredogörelser, soni utkomma öfver Berlins hälso- ' vårdsväsende.
I en mängd fall hafva sålunda på grund af de besö- kandes meddelanden nekande svar lämnats på inkomna ansökningar, och ganska ofta inträffar afven, att koncessioner %terkallas med an- ledning af de upplysningar, som erhallits från kontrollanterna.
Så småningom synes afven en bättre ordning hafva inträdt i fosterbarns- förhhllandena, mot hvad fordoin- larer hafva varit fallet i Berlin, ehuru framstegen onekligen iiro mindre, än de borde kunna blifva, om för- ordningen varit lyckligare affattad.
Så som den nu lyder, komnier ett stort antal oäkta barn icke under någon kontroll alls, emedan för- ordningen icke får tillämpas på barn, som vårdas af anhöriga o. s. v., och detta torde val också vara skälet till, att dödligheten bland oakta barn ännu ä r ofantligt stor i Berlin, oaktidt dödligheten bl.ond de iiii- der kontroll stående fosterbarnen ar jämförelsevis ringa.
I de sac7~siska staderna samarbetar afvenledes polisen med en fruntimmersförening, den s. k. Albertföreningen, som har filialer öfver liela landet och som redan 1878 på uppmaning af regeringen trädde i förbindelse med lokalmyndigheterna i de större staderna för att ge- mensamt med dem öfvervaka fosterbarnsväsendet.
Utrymmet tillåter dock icke, a t t jag inlåter mig på någon redogörelse för frågans ord- nande därstädes.
Äfven i KarZwuhe går man till vaga på ungefär liknande sätt.
Allt sedan år 1874, då fattigvårdsväsendet i flera hänseenden refor- nierades därstädes, har afven fosterbarnsvasendet varit särdeles väl ordnadt, tack vare det samarbete, som försiggått mellan den baden- siska friintimmersföreningen och fattigvårdsmyndigheterna.
Utgångs- punkten för deras gemensamma sträfvanden har varit att dels göra ett omsorgsfullt val af fosterföräldrar åt de små, dels skaffa foster- mödrarne tillräcklig ersättning för den lämnade vården samt slutligen a t t noga öfvervaka det sätt, hvarp % barnen skötas.
Därvid tillgår så, att för de barn, som skola erhhlla vård genom kommunens försorg, utser fattigvårdsstyrelsen på rekommendation af före- ningen fostermödrar och bestämmer sedan storleken af den ersättning, som i hvarje fall erfordras.
För att öfvervaka barnens skötsel finnas inom fattigvårdsstyrelsen särskilda uppsyningsmän, livilka tillsammans med föreningens damer hålla kontroll på fostermödrarna.
Hvarje förenings- medlem erhåller nämligen p %, sin lott ett visst antal barn, högst upp-.
gående till 3, livilka hon förbiiider sig att minst livar fjortonde dag besöka för att därvid tillse, att de vårdas ocli skötas väl samt, om de äro något mera försigkomna, att de uppfostras förståndigt.
Vid hvarje besök inskrifvas de gjorda iakttagelserna å medförda blanketter.
Viktigare anmärkningar insiindas omedelbart till fattigvårdsstyrelsen, inedan däremot andra först bringas på tal vid de sammanträden, hvilka allt soin oftast anordnas inom föreningen, och vid hvilka i regel fattig- vårdsstyrelsens uppsyningsinän äro närvarande.
På så sätt blifva för handen varande oegentligheter i barnavården bäst och snabbast rattade.
Fosterföräldrarna veta, att de ständigt st2 under uppsikt, kunna nar som helst vänta besök af dem, som åtagit sig att vaka öfver barnen, och hämta dessutom i tvifvelaktiga fall råd af föreningans upplysta damer.
Till det goda resultat, soin detta system visat sig medföra, har sannolikt den omstandigheten ej litet bidragit, att skydssföreningen årligen utdelar premier och gåfvor till de bästa fostermödrarna.
Me- del till dessa preniier hafva dels samlats inom föreningen, dels ocksi skankts af iitoinstående personer.
Man liar slutligen % vissa orter äfveii försökt att genom enskild föreningsverksamhet, oberoende af myndigheterna eller deras tjänste- man, taga fosterbarnsväsendet om hand genom att dels anskaffa lämp- liga personer till fostermödrar, dels öfvervaka desamma ocli vid behof understödja dem med råd och penningar.
I flertalet fall hafva dock dessa försök utfallit mindre lyckligt att döma däraf, att föreningarna vanligtvis snart åter upplösts eller f %tt väsentligt inskränka sin verk- samhet.
Så har t. ex. händelsen ' varit i Frankfurt a / M, s % äfven i en del franska kommuner.
Detta synes antyda, att kontrollen öfver fosterbarnsindustrien icke kan undvara myndigheternas medverkan, och att privatverksam heten alltid bör stödjas af den offentliga myndighe- tens auktoritet och inflytande ~ ö j l i g e n kan den i utlandet förviirfvade erfarenheten tjäna oss till fingervisning, då vi en gkng i en - som jag hoppas - ej allt- för aflägsen framtid skola i vhrt land ocli franiför allt i vår hufvud stad skrida till ordnandet af vart fosterbarnsvasende.
Frågan ar, såsom ny för oss, ej lätt att lösa.
Må ' det emellertid tillåtas mig att i korta drag skildra, hur jag tänkt mig, att man därvid bör gå till väga för att nalkas målet på
ett för våra förhållanden lämpligt sätt och med hopp om den fram- gång för saken, som vi helt visst alla tillönska densamma, Framför allt måste fosterbarnsväsendet noga regleras så att icke hvem som helst har rättighet att ägna sig å t en s % ansvarsfull och grannlaga industri som fosterbarnsindustrien.
Med andra ord, foster- barnsindustrien måste i likhet med så många andra industrier vara underkastad ko~zcessionstvå.ng, p i det a t t man nia Kga någon garanti för, att endast 12impligcc personer drifva yrket.
Helst Borde detta koncessionstvång vara allmänt och för hela landet gällande, icke endast lokalt, beroende på särskildt beslut af vederbörande kommunalmyndigheter, ty i så fall skulle möjligen in- träffa, att fostermödrarna för att undgå kontrollen utflyttade till när- liggande kommuner och dar ostörda fortsatte sitt handtverk.
Exempel på dylika följder af koncessionstvånget finnas redan fr %n utlandet, och saken torde därföre vara att beakta.
Underkastade ' koncession skulle alla titan undantag Vara, iivilka mot ersättning i en eller annan form ville emottaga friimmande barn i sin v %rd.
I vissa utländska förordningar rörande fosterbarnsväsendet är, såsom vi ofvan sett, koncessionstvånget begränsadt endast ' till så- dana personer, som mottaga barn af sptid ålder; nien ehuru onekligt ar?
a t t barnen äro mest i behof af skydd under de första lefnadsåren, så synes det mig dock, som oin skal borde föreligga att icke allt för mycket inskränka den tid, under hvilken barnen stode under myndig- heternas uppsikt.
Vidare anser jag det vara af vikt, att livarje till- sthnd att mottaga fosterbarn affattades i den form, att det endast gälde tills vidare och icke under obegränsad tid, på det att tillståndet genast matte kunna återtagas, om omständigheter inträffade, som mo- tiverade en sådan åtgard.
Innan tillståndet utlämnades, skulle vederbörande myndighet vara skyldig att göra sig noga underrättad om alla sådana förhållanden, som kunde vara af inflytande på frågans afgörande, och endast i det fall medgifva den sökta rättigheten, att inga omständigheter förelåge, som kunde göra personen i fråga mindre lämplig för yrket.
Såsom de viktigaste synpunkter för bedöinande af sökandens lämplighet skulle jag särskildt vilja framhalli följande.
.
Fostermodrens hälsotillstånd bör vara godt och hennes kropps- konstitution ej alltför svag, emedan, krafterna ofta nog pröfvas ganska hårdt, i synnerhet vid sådana, tillfällen, då barnet ar sjukt eller annars oroligt och svhrskött.
Hon sjelf.
såväl som de närmaste medlemmarne af hennes familj, om Iion har sådan, böra äga god frejd, vara kända
för att föra en otadlig vandel samt icke befinna sig uti utblottade om- ständigheter.
Hon m %ste vara van vid renlighet och snygghet, liafva någon erfarenhet i skötseln af barn, men icke hafva för många egna barn eller fosterbarn.
Bostaden skall vara sund och ljus, afven om man för öfrigt ej kan stalla alltför höga fordriiigar på densamma.
Fuktiga, osnygga, mörka eller öfverbefolkade rum böra dock kunna undvikas.
Äfven bör tillses, att hvarje barn liar sin egen badd, som a r ändaniklsenlig och framför allt snygg.
Utom pröfningen af alla de omständigheter, som kunna vara af vikt för bedömandet af en persons lämplighet till fostermoder, fordras emellertid af ven, att den sökande tillförbindes vissa skyldigheter, som Iion inilste uppfylla, för att barnets behandling skall blifva s % god som inöjligt.
Så t. ex. bör hon förbjudas att i sin vård emottaga mer an ett visst, af myndigheterna noga bestämdt antal fosterbarn på en gång.
Särskildt när det qiiller spdda barn torde antalet strängt böra begrän- sas.
till högst två eller, om kvinnan själf har ett spädt barn, ett enda fosterbarn.
Vidare bör i tillståndsbeviset intagas bestaminelser om fostermodrens skyldighet, att underkasta sig den kontroll, so111 af inyn- digheterna kan anses erforderlig, samt att noga ställa sig .till efterrät- telse de föreskrifter rörande utöfvandet af yrket, som skriftligen eller muntligen genom kontrollanterna kunna henne föreläggas, Alldeles nödvändigt synes mig vara, att fosterinödrarna tvingas a t t noga satta sig iii i alla de viktigaste punkterna beträffande bar- nets vård, så väl ined afseende på den liiinpligaste födan som hudens vård, bekliidnaden, bostadens skötsel o. s. v. För den skull erfordras emellertid en tryckt instruktion, affattad uti korta, lätt begripliga sat- ser, och detta så mycket inera, som fostermodren då icke i förekom- mande fall kan urskulda sig med okunnighet eller förebära andra lik- nande ursiikter.
Slutligen m %si; e fostermodren vara skyldig att, om hennes foster- barn insjuknar, genast tillkalla läkare samt, i händelse af dödsfall, inom bestämd tid med företeende af dödsattest anmäla förliållandet hos den myndighet, som utöfvar kontroll öfver hennes verksamhet.
Detta se- nare p % det at ' t efterforskningar i tid må kunna anställas, huruvida barnets död varit beroende på nhgon förseelse f r h fostermodrens sida eller annars berott på någon omständighet, som kunnat undvikas.
Hvad jag har ofvan föreslagit såsom önskligt vid genomförandet af vårt fosterbarnsvasendes reformerande, förutsätter naturligtvis att en särskild förordning måste antagas, i hvilken .alla de viktigaste vill- koren för rättighet att till vård emottaga friimmande barn finnas in- - '
tagna.
Denna förordning synes mig lanipligast böra utfärdas på sätt 24 i Hiilsovkrdsstadgan föreskrifver.
Äfven torde väl kf flera skal blifva fördelaktigast, om i de särskilda kommunerna tillampiiingen af stadgans bestamnielser öfverlämnades å t de resp. h&amp;lsovirdsmyndighe- terna, livilka väl i allmänhet äga de basta förutsättningarna att kunna verksamt genomföra den åsyftade reformen.
E n förordning är emellertid ej ensam nog för att kstadkomma andring i de nuvarande missförhållandena, därpå torde väl de fleste af vira Iiälsov~dsföreskrifter lämna tydliga bevis.
Viktigare an den döda bokstafven ar nämligen den lefvande kontrollefi öfver lagens ef- te~lefnad.
Dessförutan maste flertalet af de ofvan föreslagna skydds- åtgärderna blif va förfelade.
Denna kontroll skall i första ruininet omfattz tillsynen öfver det sätt, livarpå barnen beliandlas och vårdas.
Men genom densamma skall iifven en väl behöflig uppsikt kunna iignas åt snyggheten och ordnin- gen iiionb fost.ermödrariias hem samt %t deras och öfriga familj.eined- leminars dagliga lif och vandel.
Äfveii vid intriiffade sjukdomsfall bland barnen bör kontroll kunna hållas öfver, att den sjuke får den riitta vbrden, och att läkare i tid tillkallas eller rådfr %gas.
Mer iin genoni denna, så att säga, polisuppsikt bör dock enligt min %sikt kontrollanten kunna uträtta såsom vän och rådgif vare å t fostermodren.
DA, slsom förut blifvit niimndt, jag hyser den mening, att en mycket viktig orsak till fosterbarnens vanvård hos oss ligger uti v&amp;rclarinnornas okunnighet oin ratta sättet att sköta barn, sh fram- går ja daraf, att jag måste betrakta fostermödraruas nndervisande häri shom Iiufviidiiiedel att förekomna vanvården.
För den skull liar jag ock&amp; här ofvaii frainhallit vikten af att en kort och lättfattlig instruk- tion utfikdas, Iivarigenoin vårdarinnorna sattas i tillfalle att inhiimtiz de nödvändigaste upplysningarna om en ratt barnavård.
Fullt tillrack- lig iir emellertid icke ens denna åtgärd.
Instruktionen må vara hur väl affattad soin Iielst, sk kan den dock icke i Iivarje fall förekomma niissförstknd eller misstydning.
Dartill fordras i första rimmet munt- lig förklaring och praktisk undervisning.
Och en sådan bör kontrol- lanten bäst kunna lamna.
Vid hvarje besök skulle ju denne kunna taga tillfiillet i akt att praktiskt påpeka för vårdarinnan, huru man t. ex. bäst bereder och förvarar barnens föda, Iiurii bekliidnaden bör vara beskaffad, hiir ett bad bast beredes o. s. v. samt dessutom kunna bortarbeta en mängd .fördomar och ovanor, soin i fråga om barnavård ännn äro så vanliga, isynnerhet bland den fattigare befolkningen.
Nästa fråga blir eiqellertid då, Iiinrii man ska.11 kunna åstadkomma
en sådan kontroll.
Att öfverlamna den åt halsovårdsnämndens sjalf- skrifna biträden, tillsyningsmannen vid Iial.sopolisen, skulle tvifvelsutan vara alldeles förfeladt, emedan dessa personer ju icke äro sakkunnige i fråga oin barnavård.
Lika litet anser jag fattigv %rdsstyrelserna aga kompetens att atöfva en dylik kontrov, äfven om tiden skulle tillåta dein att åtaga sig något shdant.
Enda möjligheten att få tillräckligt intresserade ocli p5 samma gång sakkunniga personer liärför vore onek- ligen att förinå någon eller n %gra af har befintliga fruntimmersförenin- gar a t t ställa sig till myndigheternas förfogande och i deras stllle ut- öfva den viktiga och grannlaga uppsikten öfver fosterbarnens skötsel.
Ty för en kontroll af den art, jag här ofvan sökt antyda, agnar sig ' dock endast kvinnan, emedan hon genoin sin finkänslighet kan lättare an mannen förvärfva sig fosterniodrens förtroende och genom naturlig medkänsla för de sinå hyser mera verkligt intresse för dem än man- nen med sin mera utit vanda natur.
Kvinnor, livars bistånd i detta syfte helt visst skulle kunna vara af ovärderligt gagn, äro t. ex. har-.
varande församlingsdiakonissor, hvilka ju möjligen kunde låta sig af lokalinyndigheterna engageras för att hand i hand med dem ntöfva kontrollen öfver fosterbarnen.
Huru denna kontroll skiille i detalj ordnas ocli livilken ställning ' de kontrollerande damerna skulle komma att intaga till den myndighet, som i första band öfvervakar fosterbarns- asei ii det, dessa frågor torde viil liiir icke vara skäl att närniare beröra.
Men nigoon svårighet att f5 saken praktiskt ordnad larer nog icke behöfve befaras, d&amp; vi j11 i detta hänseende bafva flere goda mönster från utlandet att följa och följaktligen kunna liäirita lärdomar af den erfarenhet, som där under arens lopp förvärfvats.
E t t kraftigt inedel att minska olägenheterna af fosterbzlrnsvasen- det vore slutligen, om inaii kunde höja fostermödrarnas intresse för de fraininande barnen.
Därigenom skulle helt säkert kontrollen i inånga fall göras mindre sv&amp;rskött, emedan fosterinodrens tillgifvenliet för barnet snart skulle lära henne den ratta metoden att behandla det- samma.
D å.
nu de flesta fostermödrar htaga sig främmande barn för att daraf göra sig en förtjänst, s i blir det liela i vanliga fall en pen- iiingefrkga.
Men dk så ar, m %ste också för barnets skull fostermoderns ersättning vara så stor, att Iion utan att behöfva draga in på något, som barnet ovillkorligen behöfver, kan få något öfver för egen del SH- som lön för sitt besvär.
För öfrigt är det icke ens nog, att ersattiiingen siittes tillrack- ligt hög, man måste äfven se till, att den utfaller regelbundet och till I
sitt fulla belopp.
Just emedan detta alltid ar fallet ined de barn, som utackorderas p i offentlig bekostnad, blir också dessas lott i vanliga fall bättre an de privat utackorderade barnens.
A t t vaka haröfver borde ovillkorligen vara fattigvårdsinyndiglieternas sak, sk att ett af- brott i betalningen af fostermodrens ersättning icke behöfde ifråga- komma; ty på ett eller annat sätt ar det alltid barnet, som blir lidande p % en oregelbundenhet i detta afseende.
Ratta formen för ett dylikt understöd ar visserligen svår att angifva, då risk alltid flnnes, att inånga mödrar skulle liaraf taga sig anledning att helt och Iiållet un- dandraga sig sina förpliktelser.
Men med uppmärksamhet från inyn- diglieternas sida borde det val ej möta oöfvervinnerliga svårigheter att.
i flertalet fall tvinga föräldrarne att fullgöra sina skyldigheter.
Kunde till sist någon eller några af våra valgiirenhetsföreningar iipptaga på sitt program att utdela belöningar eller s. k. premier till de fostermödrar, som bast vårdade sig om sina fosterbarn, så borde detta ytterligare blifva en sporre att viil behandla barnen.
Erfaren- heten från Tyskland och Frankrike ger vid handen, att detta ar ett medel, som ledt till förtraffliga resultat.
saken kunde ju ordnas p&amp; mångalianda sätt.
E t t bland andra vore.
ju t. ex. att utlofva en pre- mie &amp; t livarje vårdarinna, som mottagit ett spädt barn och välbehållet lyckats bringa detsamma öfver dess första halfår., Man kunde ju seder- mera upprepa belöningen efter vissa mellantider, alit efter som medel och tillgångar inedgåfve något sådant.
Eller också kunde premierna utdelas irligen till sådana fostermödrar, soin af kontrollanterna sar- skildt förordades till erhållande af understöd, på grund af att den vård de agnat fosterbarnen gjort dem berättigade till en uppmuntran.
Siitten kunna, soin sagdt, vara många, men principen borde vara verk- sam och val värd att taga vara pil.
Jag liar härmed antydt, huru jag anser, att saken kunde och borde ordnas i vart land.
I öfverensstäinmelse därmed hafva också liälsovårds- och fattigvirdsnamnderna i Stockholm till regeringen inlam- nat ett förslag till fosterbarnsvasendets ordnande, så vidt sådant kan ske genom lagstiftningsåtgarder.
Detta förslag är nu beroende på regeringens pröfning, sedan detsamma passerat revy inför en del ad- ministrativa myndigheter i landet.
.Måtte detsamma vinna det afseende, sakens vikt onekligen krafver, och föras till ett lyckligt resultat till fromma för de hjälplösa fosterbarnen!
Rieiimd Wawrinsky.
.
,
Ibsens nya bok och dess symbolik.
När man ' slutat Ibsens nya bok, Bygmester Solness, finner man a t t den antingen ar en helt vanlig historia om helt vanliga nian- niskor, eller en gripande symbolisk dikt.
I förra fallet synes oss innehtlllet enkelt., ineii ocksh utan vidare intresse, i senare fallet där- emot sl %r det oss såsom något högst ovanligt - och livad mera är - som ett personligt subjektivt uttryck för den store skalden, ett sådant som vi förr aldrig af honom ägt, en synibolisk diktning af s i väldiga dimensioner, att vi på samnia gång stå iindraiide - be- undrande och beklagande.
Och denna dikt slår emot oss som en svanesång.
Skulle det vara så, skulle denna » sing i luften;), detta sista försök soiii bygg- inästar Solness gör vara skaldens sista verk, och skulle de tankar han här utvecklar verkligen vara lians egna., personliga (Iivilket vi åtniin- stone tro), då beklaga vi lionom och lida nied Iioiiom.
Ty ovillkor- ligen maste man samnianställa Solness ' och lims öde med Ibsen och hans för oss kända lif.
Äfven Ibsen liar, som ByggmRstare, strafvnt högt mot idealens himmel, rest väldiga byggnader, diir spiran pekat ratt mot Iiimmelen.
Brand och Peer Gynt äro de kolossala monument, som han själf krönt nied sitt snille och sitt hjärtas liela värme, pk dem sätter han lagerkransen under iingdoinelis stormande jubel, den ungdom som älskar och förstår lionom.
Ungdomen ä r Hilde Waiigel, Iion iilskar Iionoin, hon tror p % lionom.
Men under tidens lopp, dels af intryck och inflytande både personliga och yttre, dels i följd af hiindelser, som vi kanske ej våga sainniaiiställa med Ibsen och lians eget lif, finner byggmästaren att lians verksamlietsfält ligger närmare - ej blott inom de ideala dröm- inarnes sfär - och han vill nu bygga boningar för människor, bo- ningar, säkra, fasta, sköna; äfveii dessa skola äga tornspiror, spiror soiii peka högt mot de ideala, inalen, mot det rätta.
Där möter oss afven Hilde i ungdomens gestalt, som ber lionom bygga tornspirorna höga, väldiga.
Ungdomens - alltid ungdomens f ordringar!
Skalden-byggmästaren reser upp den ena människoboningen efter den andra, bygger dem efter sina egna idder, stora och rymliga, men han känner och vet att han ej h e r är hvad han- var; hans verksain- het ar vidsträckt, han ä r ansedd för dm store alltjämt, men han kan;,
ner med sig, att människorna ej förstå hans sträfvanden, ej fatta lians byggnadsverksamhet så som lian sjtiv menat den.
De bli ej bättre, ej ädlare, de fatta ej hvaråt spiran p % deras-boningar pekar.
Det är onder trycket liäraf, hnder ' den förtviflan han känier att ej ha nått det mål han för sig och andra sträfvat efter, som lian åter blir eggad till nya stordåd, ny verksamhet och detta alltjamt af samma ungdom som i åratal gått och trott på honom.
Men så länge liar han gått inom fyra väggar och arbetat för andra, a t t han till slut blifvit radd för yttre intryck, yttre inflytande, och ej vill, ej tål nhgon täflan p % sitt område, vill ej erkänna att de unga, just de kanske kunde komma med nya idder, är radd att bli tagen ur de illusioner han själf lefver på - ehuru för livar dag med svagare tro - är rädd för att folk ändå till slut skall finna ut att har, är rädd att bli ansedd för iädd.
Han bygger alltjämt, i trots daraf att han tror att det finnes någon (Ragnar) som skulle kunna bygga bättre eller lika bra, finge han arbeta i frihet; men denna frihet nekar haii Iionom.
Ragnar, lik- som de andra hans iinderliafvande, misstror Solness ' mod.
D e ha ej varit med f r h början, de veta ej hvad han satt in, de kanna ju blott hans rädsla för den yttre världens inflytande och omdöme.
D % kommer Hilde Wangel inbrytande som en solstråle, hon tinar upp de infrusna, nara nog begrafda förhoppningarna, hon värmer, lifvar; erinrar om hvad lian lofvat - han, Rolness, idealet - hvad han lofvat henne .och alla den gång han tog henne (ungdomen) i famn och gaf deni något att lef va för.
E j kunde lian väl vara nöjd att gå och bygga små boningar åt sig och andra, ej var detta nog för en stor man; nej, väldigare vore hans mål.
, En ging har du lofvat oss något stort, nu skall du hålla det.
Slott skall du bygga, stora, sköna, dem konstruera vi geinensamt, du och jag - slott som aldrig ramla!, Solness blir dragen med af Hildes tro, och de bygga i tankarne dessa hftsloft, som de nu båda tro äro de enda, som kuniia göra dem lyckliga.
Men en grundmur skola slotten ha, en sådan som är varaktig, ocli denna mur ar Ibsens egen gamla fasta grundmur:, byggd i frihet och af kärleks.
När nu till sl&amp; Hilde öfvertalar Solness att visa sitt mod genom att p % sitt sista verk, den nyss färdiga byggnaden, själf kröna spiran eller sätta in sitt eget jag, då svindlar iian vid tanken; men vid hennes löfte om.
a t t han, sedan.,detta är fullbordadt, skall kunna lefva ett fritt, nytt lif, bestiger han ställningen, når toppen, står där, han, .deras gamla älskade- Solness, soni de tviflat på, star där som han stod i ungdomens vår, stark och sig själf.
D å
jublar skaran dar nere och den starke mannen, som ej mer är ung, blir yr af detta ungdomens erkännande, af .deras Iiyllning, ser att de Bterfått tron På hon&amp;n, och sedan lian sändt dem en sist3 hälsning faller han, fdler och dör i stenröset, i grundmuren till den byggning som var hans lifs tro och strafvan.
Detta ar i korta drag det intryck genomläsandet af Ibsens mäktiga arbete på oss framkallat.
Mycket vore ännu att saga; ej en replik a r utan sin betydelse, men mycket ' är atven af.
den person- liga art, att vi tro att ett utliiggande däraf har skulle vara mindre på sin plats.
Vi kunna dock ej underlats att antydningsvis Boiness ' ~unde,rlighet~ och fru Solness ' tro, att han ej vore fullt norinal i sin tankegång.
H a r ej författaren därmed velat liksom antyda, att den stora allmänlieten, hvardagsinanniskorna,.
ej velat se Ibsen som den store reformatorn, utan kallat honom galen, besynnerlig m.
in., utan att de dock innerst trott detta, ty det gör fru Solness heller icke.
Solness själf vet, a t t han varit skuld till att fru S. blifvit olycklig.
Detta menar Ibsen nog spboliskt så, att hvardagsrnänniskorna blifvit rubbade ur sin j a m a, gifna lunk, och detta var dem för påkostande; de ge deil skulden som riibbat dem ur deras lugn, ' meii första ej, ha ej.
kraft - liksom nu frii Solness - att göra sig denna lärdom till godo.
Därför gå, bariien, möjligip$eriia, under, och det blir intet samlif mellan dessa tv&amp; för olika mål strafvande personer.
bI %nga utläggningar torde väl Ibsens nya bok bli underkastad.
Men sällan har jag varit så öfvertygad som nu att utläggningarna konima att samnianfalla.
Reder och tack byggmastaï Solness!
Du står dar uppe alltjanit, afven vi se dig dar, vi so111 Hilde, lingt efter att du personligen ej mer står där sjalf.
Hyad du gifvit består.
Men det var kanske ingen svanesång detta?
Hvem vet livad du mera hörde dar uppe - högt, högt upp? '
,, v-d L-d.
I.
.
,.
l ..
Anne Charlotte Leffler-di Ca janello.
Tre månader hafva förflutit sedan den sorgliga och öfverraskande iinderrattelsen ingick, a t t Anne Cliarlotte Leffler drabbats af dödeii i det nya hen?, Iion %t sig skapat IHngt borta från sitt fosterland.
Nu.
sedan den smärtsamma bestörtning, som grep en livar vid denna nyhet, hunnit lagga sig, och det som man först hade svårt att fatta, att Anne Charlotte Lefflei ej inei finnes till, ingått så att saga i ens medvetande, bör minnestecknarens uppgift falla, sig lättare, an då lian sthr under intryck af det första slagets smärta.
Det gr en ofta upprepad sats, att det fordras ett visst afstånd af tid för a t t kiinna bedöma en framstiende personlighet.
E n tid- rymd af tre minader ä r natiirligen alltför kort för a t t %t en bort- gångens bild kunna ge den historiska objektivitetens prägel, men denna tid torde dock vara tillräcklig för att inan skall ha hiinnit samla och för sig.
biittre klargöra sina intryck af den person man önskar teckna, allra helst d&amp; man, som fallet iik med oss, skår tvekande,och f@gande inför de många motsägande drag, hvaraf denna person a r sammansatt.
Talrika hafva de efterinalen varit både i vårt land ocli i utlandet, som nutidens ryktbaraste svenska författarinna erhållit.
Från alla håll, afven fran dem, dar nian i åsikter ocli åskiidningssätt soin bjärtast afvikit irhn hennes, liar nian, under intryck af det försonande ljus, scim den obevekliga döden kastar öfver dem, hon, mänskligt a t t se, för tidigt skördat, ined öfvervagande beundran ocli sympati uttalat sig om fru Lefflers sällsynts beggfning ocli framstaende personlighet.
Äfven vi instämma af fullaste hjärta med dem, som i hennes bort- gång se en oersättlig förlust för den svenska litteraturen och so111 djupt beklaga, att döden afklippt de stora möjligheter af en ännu rikare och renare utveckling, so111 liennes diktning kunnat n % under inflytar.de af nya omgifningar och ett mer harmoniskt lif.
Men ined ett öppet erkännande af det som var vardt a t t beun- dra och lofprisa hos författarinnan fru Leffler, skulle vi göra oss skyldiga till en stor, ja klandervärd inkonsekvens, om vi endast fram- hölle de ljusa sidorna af hennes lifsgarning.
Sjalf hade hon ju satt ordet rsannings som motto på sin vapensköld, och vi inbilla oss, a t t ett fritt och öppet ' ittalande af våra %sikter, afven om de icke utfalla odeladt berömmande, just skall vara i öfverensstiiminelse ined den bort- gångnas öppna karakter och skaplynne.
,
Vi erinra oss alla hvilket uppseende och hvilken förtjusning fni Leffler-Zdgrens första novellsamling,, Ur lifvet D, väckte.
E n finare analys af lifvet och människorna än den som denna lilla berattelsesamling innehöll, liar säkerligen ingen svensk författare före henne åstad- kommit.
Och på samma gång livilken klarhet i stilen, livilken ypperlig- framställningskonst!
I sanning man insåg att Sverige har ägde en redan framstående författariuna, och stora, voro de förväntningar man ställde på en diktarförmåga, som redan vid sitt första fraintriidande viil icke burit fulländriingeris pragel, dock lofvade något stort.
Infriade Anne Charlotte Leffler de stora förhoppningar, nian på lieniie ställde?
Enligt vår uppfattning icke.
I hennes följande verk Bterfinna vi visserligen fullt ut samina stora franistalln~ingstalang, samma klarhet och skarpa i teckningen af Itarakterer och lifsförhållanden, med ett ord konshznl-en förnekar sig aldrig, men nzdmisknn?
I en kort biografisk teckning af eii diktarpersonlighet ar natur- ligen ej plats för en genomtlnkt kritik af dennes verk, det maste ilärför läinnas å t lasnren sjiilf att besvara spörsmkl, siidana som d ~ t ofvanstående; På deni soni endast ytligt koinmo i beröring med frii Leffler gjorde lienlies personlighet ett något kallt och stelt intryck.
Det lag i den ståtliga gestalten och de intelligenta dragen af en utpräglad nordisk typ, någonting som ovillkorligen koin en att tanka, att man Iiar hade en kvinna med mer hufvud Bn Iijiirta framför sig.
Hennes närmare vänner jafva denna uppfattning.
För, dem stodo hj artats iigenskaper fullt ut i Iiarmoni med förståndets.
Och det är oss en gliidje att tro, det de l~afva r8tt.
Men intrycket af en viss köld, låt vara att den endast fanns på ytaii,.st&amp;r emellertid fast.
Så ä r förli5.llandet med hennes böcker.
De förefalla att vara diktade mycket mer med hufvlidet an med hjärtat.
Äfven dar man finner passionens glöd, saknar man kanslan och innerligheten, och det är därför de icke förmå att varma.
Mycket har blifvit skrifvet för och emot tendensen i många af fru Lefflers arbeten.
Så ' liar Dagny, som läsaren torde erinra sig, mer än en gång oförbeli~~llsamt uttalat sina åsikter däroin.
Fru Leffler, säga hennes vänner och beundrare, behärskades som diktare af två lidelser: ~sanniiigskärlek i skildringen af lifvets.
och sitt eget Iijartas - uppenbarelser och Iiat till all konventionalism.
B Det var sitmmansiniil- tandet af dessa lidelser: kärleken till sanningen och hatet till det konventionella - samt val äfven trycket af tidsriktningen och begäret att ' bereda densanma iiitrade inom den svenska litteraturen - som gaf henne mod att beliandla ämnen, soni kviniior vanlingen gå utomkring. '
Af stort intresse bör det vara att höra huru författarinnan själf tänkte sig att liennes verk, som kritiken ofta rätt hhdhändt handskats med, borde uppfattas.
I bref till Esselde - hvilka brefeinot.tagerskaii haft godheten ställa till vårt förfogande - yttrar hon sig oförbeliållsaiiit om sitt skriftställarskap.
F r u Leffler ägde dock, soin hon själf säger i sitt bref, ett djupt inisstroende till alla slag af estetiska teorier och tänker sig det ganska möjligt, att hon koinmit att motsäga .sig själf, under det hon.
låtit allt hvad som under skrifvandet fallit henne in utan någon kritik flyta.
ur pennan.
Hon ber därför att brefvet måtte anses såsom konfidentielt, en önskan som noggrannt efterkommits ända tills nu, efter diktarinnans död, då hennes tankar kunna tjäna till att belysa och förklara liennes dikt.argifva, och det synts vara, ej blott tillåtligt utan t. o. m. en plikt att meddela dem, helst so111 de alls icke lida af n&amp;gon befarad motsägelse.
Så skrifver hon - 15 aug 18.83 - rörande skissen, » E t t bröllop: » Jag har inåhanda liar begått sainina fel (som i Aurora Bunge) att ej uttala mig med nödvändig tydlighet.
J a g vill ej vara tenden- tiös och blir därför ofta missförstådd.
.
I D Strid mot samhiilletw kan dock ingen - som ej läser med förutfattad afvogliet - påsta, att jag genom hiifviidpersonens mun aflagt någon trosbekännelse för egen del, ehuru jag försökt att förstå hans Zifsåskkdning och frainställa den a.
s % opartiskt jag förinatt, och denna objektivitet tror jag för m i n del vara berättigad.
Lhngt innan jag var tillrackli.gt utvecklad för att ha tänkt öfver dessa fragor, gjorde jag den iakttagelsen, att ' en dram eller en roinan med ett positivt slut, dar alla svåriglieter löstes, gjorde ett långt niindre varaktigt intryck.
p i mig än ett af dessa Ibsenska stora fråge- tecken.
Redan då fann jag, att i saniina stiind konflikterna voro lösta var mitt deltagande för de handlande personerna, slut.
Hvad betydde alla dessa bekymmer, svårigheter och sorger tänkte jag, då de vsro afhjälpta så lätt?
Det ar på samma sätt som i det verkliga lifvet.
De allvarligaste pröfningar son1 öfvergått oss, blekna och glömmas, och detta gäller naturligtvis ännu mer våra vänners sorger och be- kymmer.
Medan de varade, kände vi ett deltagande, som ofta var nyttigt och uppfostrande för oss sj älfva, men sedan de väl voro.
öf ver- vunna ägnade v i dem ej längre en tanke.
- - - Redan i min fijrsta blygsamma lilla berättelsesamling » Händel- sevis », som jag ntgaf vid 18 års ålder, kan man spåra min naturliga, d % ännu oretlekterade benägenhet att l %ta läsaren själ£ få fortsätta och ifylla berättelsen, och att afhtilla mig från allt positivt afgörande.
Lika omedveten om någon bestämd teori var jag fortfarande, då jag vid tjugotvå års ålder skref skådespelerskan^ utan att låta de älskande få hvarandra, som annars den tiden var vanligt, åtminstone på scenen.
.
I styckena » Under toffeln, D pastorsadjunkten », ~ E l f v a n s sphras likaledes samina obenägenhet mot ett s. k. liarinoniskt slut, utan att jag därför i detta afseende n %gonsin följt någon bestämd teori.
J a g tror icke på teorier, jag tror att kivarje författare bör få utveckla sig efter sin egen individualitet, och min ar nu en gång den att vädja till läsarens egen tankeverksamhet genoni att sorgfälligt undvika att gifva honom någon fingervisning om Izuru han bör tanka.
Harmonien i en bergttelse tror jag ej vinnes genom att förf.
söker hjälpa sina personer att lösa konflikterna, utan därigenoin att karaktererna få en följdriktig utveckling.
Här, tillägger brefskrifverskan, liar jag nu helt oförmodadt kommit att aflagga en estetisk trosbekaniielse för er, bästi fru.
Ocli dock, liur o#ndligt mer skulle jag ej lin att saga!
: $, J: 3: Angående Anne Cliarlotte Lefflers tidigare lefnadsförli&amp;llanden l %na vi liar ett ocli annat af livad fröken Ellen Key därom liar att berätta i den varinlijartacie teckning, lion ägnat- den döda väninnans minne.
A. Ch.
Leffl.er föddes i Stockholm 1849 och briikade under sina ifrigaste reseår skämtande säga, att hennes vänner ej lciinde be- gara att hon som kommit till viklden sjlilfva flyttningsdagen, första oktober, skulle vara stationar.
Föraldrarne voro rektorn J. O. Leffler och Glistafva Mittag.
Före lienne funnos i lieininet tvenne bröder - niivarande professorerna bfittag-Leffler och Frits ' Laffler - efter lienne kom eii tredje, nuvarande ingeniören Artur Leffler.
Den lilla Anne Charlotte solade sig från tidigaste barnaåren i föräldrars, brö- ders och morföräldrars öminaste tillgifvenliet.
Med barndoinsparildisets skimmer öfver sig lefde alltid i hennes minne sominarbesöken på fa- miljegården Fogelas vid Vetterns strand.
I denna fagra bygd tum- lade Iion omkring i frihet, dit langtade hon liela vintern i stockholms- hemmet, dar grundlades den djupa kärlek till naturen, som gjorde lienne till en allt mer lidelsefull friluftsrniinniska, för hvilken fotvan- dringar, segling, liafsbad och öfver hufviid lif ute i naturen var ett oafvisligt beliof.
Vid oinlwing 12 år kom Anne Charlotte Leffler till Wallinska flickskolan och tiden där mindes hon alltid med glädje.
Hon genoin- gick med lieder .de kurser, soin för 25 år sedan utgjorde det ganska ringa måttet af flickskolebildningen, ocli lion, som saknade att ej 1ia systrar, fick här bland sina kamrater vänner för lifvet.
Bland lararne väckte Iion uppinarksainliet i synnerhet för sina svenska uppsatser och en gång, när hon skrifvit en kria i novellform, blef denna uppläst för hela klassen.
Hennes glädje öfver denna utmarkelse förbittrades dock af lärarens förut uttalade misstanke, att hon haft hjälp af sina bröder; han tilltrodde ej henne själf denna framställningsförmåga.
Samman med sina käraste skolkamrater redigerade Iion en tid ' -.
.
iiing, ~ U t i l e D u l c i, ~ spelade af dem själfva forfattade pjeser o. s. v. E n af lieniies narinaste vänner sedan skoltiden har skildrat skolflickan Anne Cliarlotte Leffler soni alltid plikttrogen, men ändå munter; hjärteglad &amp; t kamraternas f r a l n g h g och utan allt öfvermod när Iion Ilade iifigon egen; iitaii skynit af nyck, svek eller intrig; alltid sig lik, öppen, enkel, vänfast ocli godlynt.
Och dessa drag, som bildade skolflickans karakter, förblefvo kvinnaiis.
D e stärktes under hela uppväxteii af a t t A. Ch.
Leffler, som Iioii en g %ng själf sade, &gt;nästan gått i sa in skola^, under sitt trogna deltagande i brödernas och deras kamraters lekar och stticlieintressen.
Hon skref alltjämt och under 15-1 ' 7 ars Blderil var hon föïdjnpad i en stor roman, i hvilken hon nedlade såväl sina barndoinsminnen som sina religiösa intryck, Iivilka vid denna tid blefvo djupare, siirskildt genom konfirmationsundervis- iiingeii för kyrlsolierden Rohtlieb.
Romanen Iiette Forsatra prästgård, men som bröderna vanvördigt kallade den Fdr-satm, gömdes den noga för deras annars inycket intresserade blickar.
D e båda, äldre brö- derna öfvade, enligt A. CIi.
Lefflers egna yttranden, det inest be- staininaiide inflytande på hennes litterära utveckling.
D e visade henne Imru ofantligt litet hon lart i skolan ocli riktade klokt hennes sjalf- studier; de afrådde henne a t t ge ut sina försök innan dessa blefvo inera färdiga, och sjalf tog hon ocksh fran början sitt författarskap p % ett mycket allvmligare sätt an unga dainer annars pläga.
Både föräldrar ocli bröder uppiiiiintrade genom den lifligaste sympati hen- lies författarskap, och soin ett inycket ovanligt bevis p&amp; detta hein- mets omlinldande af ett diktargry kan nainnas, a t t Iiennes far på egen bekostnad tryckte lieniies första anonyma novellsamling Hän- cielse2iis (1869).
D e 500 exemplaren blefvo alla utshlda, och ej blott publiken utan äfven kritiken uppiniintrade till fortsättning.
Denna dröjde eliiellertid flera år.
Ungefär vid samma tid soin hennes fars lifslc2nga sjiikdoin började, bad en aktad nian, son till en Iieniies 1110ra gamla viinner, den då oinki ' iiig tjuguiriga Anne Char- lotte bli sin Iiiistru.
Hennes inor, liksom hon sjalf, kände a t t hennes öde skulle komina i goda händer och en lyckligare lott beredas henne 511 i det nu fördystrade liei~imet, och omfattad af en stor, i alla lif- vets skiften orubblig hängifvenhet, ingick hon i sitt nya hem, d&amp; hon 1872 blef v. Iiaradshöfdiiigeii Edgi-ens Iiustru.
I sin nya egeiislrap af Iiiisnioder var och förblef 11011 plikttrogen ocli ointlinksam, inen eliiirii valståiidet i lieminet befriade lienne från omedelbart arbete i detsamma, kände hon sig dock under ile första åren af sitt äktenskap ofta sliten mellan sina husmoderliga plikter och hågen - a t t ägna sig At sitt författareskap.
Hennes mans samh~llsst~llniiig iian blef senare sekreterare i öfverståth&amp;llarembetet - öppnade ined Bren flera kretsar för hennes iakttagelse, men Iion blef allt mer på sin vakt, a t t ej gripas af den sallskapssjuka, som i Stockholm ä r det andliga arbetets röta.
Hon agde framför allt den förinåga af arbetskoncentration - fast utan vanlig egoisni eller pedanteri - soni ger en konstnärlig be- ghfning dess etiska allvar.
Hon yttrade, nar någon talade on1 inogeri- lieten i Iiennes tidigare arbeten jämförda med några andra hennes
samtida: besi ii ina mina lyckliga förliållanden!
Ingen ekoiioniisk nöd- vandigliet tvingar mig att producera hastverk, som unga författare s i ofta inåste; och^, tillade hon med ett djupt, vemodigt tonfall, # inga små fötter springa iit ocli in i mitt arbetsrum, som i så många andra fiirfattaïinnors, och störa lugnet diir.
Skulle jag inte göra, mitt bästa möjliga, vore jag ju rent af omoralisk! » Det ar mycket egendomligt, att det blef för teatern, A. Ch.
Leffler skref sitt första, mera bemiirkta arbete.
Som flicka hade hon nämligen ansett det vara orätt att begagna sig af de ' sällsynta till- fällen för teaterbesök, som hemmets tillgångar inedgåfvo, och hon hade endast två g %nger varit på dramatiska teatern, när Iion skref Skådespelerska~z.
Vintern 1873 hördes i olika kretsar ständigt lifliga dispyter ocli iftiga gissningar om författaren till detta skådespel, soni väckte ett s i ovanligt uppseende.
Ingen anade, att det var en ung fru, hvilken shlunda debuterat; man gissade på åtskilliga manliga samt nigra redan kända kviiiliga författare.
Äfven Pastorsadjtcn7cten och Uqzder tofeln (1876) väckte ett visst intresse, livilket stegrades genom Elfvan (1880).
Under denna lifliga verksamhet för teatern skref lion, fort- farande monyiiit, noveller och » essays, i drainatiska eller litterara ämnen; de flesta offentliggjorda i Ny 111.
Tidning.
Man började ana att frii Edgren var författarinna, men det blef dock för allinanlieteii en stor öfverraskning, nar hon, styrkt af sin äldste bror, beslöt att 1882 framträda i eget nainn med novellsainliiigen U?
Ivvet.
Si lang-t fröken Key.
Under de följande areii utkoinino stan- digt nya verk af den med ett enda slag ryktbar vordna författar- innan.
Efter hvad vi liar ofvan antydt, rnottogos de ej på l h g t när med sanima odelade belindran och gillande af kritiken inom de olika lägren, eliiirin alltid Anne Cliarlotte Lefflers arbeten väckte stor upp- inarksamliet och intresse, vare sig de vor0 skrifna för teatern eller i form af noveller.
Vi vilja Iiar i korthet niiiiina de förnäiiista af hennes arbeten.
Bland dessa koinma i främsta riimmet de med den geinensanima titeln Ur lifuet under åren 1883-90 utgifna beriittelsesamlingarne.
1-3 sainl.
inneliållande Smärre Berditelser; 4 saml.
En sowmarsagn och 5 sainl.
del 1-2 11 ' v.ilzlighet och erotik.
Utom de ofvan nämnda drania- tiska s tyckena, Slcddespelerskan, Pastorsadjunkten, Under tofeln och Elfvan, skref fru Leffler för teatern skådespelen Sanna kviwor och Hw man gör go&amp; (utkomna i bokform, den förra 1883, den sednare 1885) samt de i ett band (1891) utgifna komedierna Dm ktirkkm, Familjelycka och Noster Malvi ?za.
Dessu to111 u tga f lion tillsainin.ans med fru Kovalevsky de två paralelldramerna: Kampen för lyckan.
a Det sista af fru Lefflers iitgifna verk blef hennes minnesteck- ning öfver vännen och medarbeterskan, Sonja Kovalevsky.
Ehuru vi redaii forklarat oss i denna korta, teckning ej kunna ingå i någon uttommande kritik af fru Lefflers litterära verk, kunna vi ej neka oss nöjet a t t i fråga om ett af dessa,)) En sominarsagaw, ännu en gång citera samma penna som nyss, då den analys hon gifvit å t denna i mhnga afseexiden ganska skarpt kriti- serade bok, tyckes oss vara sann och riktig.
» E n sommarsaga D, yttrar fröken Key, D söker klargöra kvinnans möjlighet a t t bevara sin personlighet och sin individuella lifsgärniiig inom äktenskapet, A; Ch.
Leffler grep aldrig .djupare in i lifvet, det lif, som lefver rundt om oss, an med denna bok, livari hon låter en kvinna inga i äktenskapet, dar hon sedan liar a t t lösa den för mansk- liga krafter öfverväldigaiide uppgiften: a t t vara helt sin nians liustru och sympatiska lifshjglp, helt sina barns mor, helt husmor och slut- ligen helt en individualitet, ined egna utvecklings- och arbetskraf.
Författaren framställde dar den konflikt, som dagligen pågir i otaliga utvecklade kvinnors lif; inen dels villades intrycket bort genom bri- stande konstnärlig koncentration kring det.
egentliga amnet ocli dels kom boken fram under den ifrigaste reaktionen mot kvinnofrågan; darför blef Sonzrnarsagarc i grund missförst2dd.
Nar jag i en aninalan af densamma yttrade att ' framtiden måhända kommer att känneteckna vittsrlieten f r h senare hälften af vårt &amp; rhundrade soin litteratureil.
om och af kvinnan ', blef äfven detta inissförstådt som en orimlig för- storing af de kvinliga produktionernas viircle, medan yttrandet endast innebar konstaterandet af a t t den viktigaste nya ' hnfvudströmningen ' inom litteraturen var det kvinliga elementets jkalrnträdande, kvinnornas bekamelser om sig sjlilfva, mannens nya syner p % och kontfikter ined den modäriia kvinnonaturen, med andra ord allt detta iiya stoff, som genom skrifvandet af och om kvinnor blifvit en af %rliundradets niest kännetecknande litterlira egendomligheter.
Och j ag tillåter mig att har upprepa hvad jag då förgafves påpekade, a t t intet af alla de limnen, som ined afseende å kviniian sysselsatt eller koininer att sys- selsatta den dikteriska intuitionen eller den psykologiska forskningen, har den betydelse, som ämnet för Erc sommarsaga: konflikten mellan den inodarna kvinliga personlighetens Braf och äktenskapets.
Det finnes intet område af manniskolifvet, som ej djupt beröres af denna konflikt, och dess lösning ä r ett af de allvarligaste problem ' mansklig- heten har a t t arbeta ined., A. Ch.
Lemer hade ofta gjort kortare utländska resor, men den första.
egentliga studieresan ägde rum ganska sent.
Hon besökte sedermera under längre eller kortare tid Tyskland, England, Frank- rike, Italien.
Det var i sistnämnda land hon gjorde bekantskap med
den man, för livars skull hon, tvifvelsutan ej utan smärta och inre strider, bröt med sina forna förhiillanden, och utbytte sitt hem i Sverige mot ' ett under söderns himmel.
Å r 1890 ingick Anne Charlotte Leffler i Rom äktenskap med hertigen af Cajanello.
Med undantag af somrarna, då hon besökte Sverige, vistades hon till sin död, som in- träffade den 21 oktober förlidet år, i Neapel, där hon med sin make bildat ett hem, hvarest många af stadens framstkende litterära personer @ rna samlades.
Ehuru skiljd frhn det gamla hemlandet genom ett lhngt afstånd och förändrade l.ifsförliållaiiden, hade Iion dock ej brutit alla de band som liöllo henne fast därvid.
Hon fortfor att dikta på svenska och om svenska förhållanden, ehuru tyvärr det stora verk, på livilket hon under de sista åren koncentrerade hela sin diktarförmåga, blef ofull- bordadt.
Själf skrifver hon annii den 16 okt., således en knapp vecka innan lion dog, om detta arbete, som skulle bara titeln Trång 7to1 " isont: %Jag skrifver iiu med lycklig fart p i Trång horisont.
Den förefaller mig att bli ett betydelsefullt arbete af en mogen och världs- erfaren författariniia, som icke längre kampar för någon som helst tendens, iitan helt enkelt vill skildra lifvet så bredt, så opartiskt och så allinänmänskligt so111 möjligt.
Alla sidor af förlikllanden människor emellan - d. v. s. af de inest allmänt maiiskliga förhkllanden - komma med här.
Förlihllanden - flera olika - mellan föräldrar och barn, inellan makar, unga och gamla, mellan älskande, mellan syskon, mellan sonliusti-ur, rnggar, svagrar, mellan vänner.
och väninnor, inellan barnbarn och far- och morföräldrar, allt detta belyst med sympati och medkänsla utan spår af bitterhet, med en godmodig val- vilja för alla figurerna - ja, kort sagdt, en på bred basis hvilande, stort msnsklig bok skall det bli, som inan både skall gråta och skratta åt.
Den vaxer inom mig med jättesteg och iiiaterialet ar ofantligt rikt.
D 2: Man har om ~ n n e Cliarlotte Leffler sagt, a t t, älskad maka och moder till en liten son, hon nu i sin egen tanke uppnått högsta måttet af jordisk lycka.
A t t då såsom lion ryckas bort just nar lifvet ler som fullast, kan val synas tragiskt, men hur oändligt mycket aflinds- värdare ar ej en siidan lott mot den att öfverlefva lyckan och sig själf.
Detta öde bief Anne Charlotte Leffler besparadt och det är därför lion ' ända in till döden, kan kallas ett lyckans skötebarn.
,
St enkumlet.
U r en medeltidshistoria af Selma LagedoCf. '
D e t var vid den tid, då ljungen stod röd.
Öfver sandiiioii viixte den i täta tufvor.
Från låga, tradlika stam- niar höjde sig tätt sittande, gröna grenar med barrhårda, liardiga blad och små, sent vissnande blommor.
Dessa tycktes ej vara gjorda af vanlig, saftrik blonisterväfnad, utan af torra och hårda fjäll.
D e vor0 mycket oansenliga till storlek och form, ej heller var det stort bevändt med deras lukt.
Barii af de öppna vidderna, som de voro, liade de ej blifvit utvecklade i den vindfria luft, hvarest liljorna iitspänna sina kalkblads djarfva linier, eller i den rika jordmån, livarur rosorna hemta näring för sina svallande kronor.
Det, som gjorde dem till blommor, var egentligen färgen, ty lysinde röda voro de.
Det färgalstrande solskenet hade de haft nog af.
De voro inga bleka kallarväxter, inga skuggkära innesittare.
Det låg hälsans viilsignade munterhet och styrka öfver hela den stora, bloiilstrande mon.
Ljungen klädde det fattiga fältet ined sin röda mantel anda upp mot skogsbrynet.
Dar reste sig på en svagt upPskjiitande bergås några uraldriga, halft sammanstöitade stenkummel, och liar nära än ljungen sökte a t t smyga sig intill dessa, funnos dock dar uppe refvor i dess vafnad, genom livilka fra~nskgint~ade stora flata liällar, flikar af bergets egna, skrofliga skinn.
Under det största af kumlen hvilade en ganimal kung, Dårskild kallad.
Under de andra sluinrade de af lians kampar, som fallit, då .det stora slaget stod där på mon.
Nu hade de legat dar SO länge, att dödens fruktan och vördnad vikit ifrån deras grafvar.
Vägen gick fraiii mellan deras hviloställen.
Den natt- liga vandraren tänkte aldrig pH a t t se till Iiuruvida dimomsvepta skep- iiader vid midnattstid siitto på kumlens topp, i tyst längtan ' stirrande Det var en glittrande morgon, daggfrisk och solvarm.
Skytten, som virit ute på jakt alltsedan dagningen, liade kastat sig lied i 1jiliige.n bakom kung Dårskilds hög.
Han låg på rygg och sof.
Hatten liade lian neddragit öfver ögonen och jaktpåsen af skinn, ur hvilken harens långa öron och orrens '
krokiga stjärtfjädrar stucko frani, l %g under hans liufvud.
Bågen och pilarna hade han bredvid sig.
Fram ur skogen kom en flicka gående ined matknytet på armen.
D å Iion trädde ut på de flata hällarna mellan kumlen, tänkte hon på, hvilken god dansplats detta kunde vara.
Hon fick en innerlig lust a t t pröfva den.
Hon satte ned knytet i ljungen ocli började dansa helt ensam.
Ingen vetskap hade hon om att en man lag och sof bakom kungshögen.
Skytten sof alltjämt.
Brinnande röd stod ljungen mot den skarpt högblåa himmelen.
Myrlejonet hade uppkastat sin håla tätt bredvid den sofvande.
Däri låg ett stycke kattguld och gnistrade soiii om det velat sätta eld p % alla sandmons gamla stubbar.
Ofvaiiför skyttens hufvud utbredde sig orrfjädrarna som en plym och deras inetallfarger skiftade från djup purpur till ' stilblått.
PB den oskuggade delen af lians ansikte glödde brännande solsken.
Men han öppnade ej ögonen för att skåda förmiddagsglansen.
Emellertid fortsatte flickan att dansa och svängde &amp; n så ifrigt, a t t den svartnade inossjordeu, sanilad i hallarnas ojä ' mnheter, rök om henne.
En gammal torr fururot, blank och.
grå af ålder, 1Bg ippryckt inne bland ljungen.
Den fattade Iion i de styfnade tågorna och svängde on1 med den.
Spinor foro ut ur det iniiltnande träet.
Tusenfotingar ocli tvestjärtar, som haft bo i springorna, kastade sig hufvudyra ut i den ljusfyllda luften ocli borrade sig ned bland ljiingrötteriia.
D å de svingande kjortlarna sniiddade vid ljungen, fladdrade darur upp skaror af smk, grå fjärilar.
Dessa, som hade vingarnas under- sida livit och silfverglänsande, hvirflade upp som torra löf för en stormil.
De syntes då helt hvita, och det var soin om det röda ljungliafvet stänkte upp livitt skuni.
Fjärilarna höllo sig en kort stiind uppe i Deras sköra vingar dallrade så häftigt, att fal * gstoft lossriade och föll som tunnt silfverhvitt fjun ned i ljungen.
~å var det, som om luften genomfarits af ett solbestråladt duggregn.
Rundt om i ljungen sutto griishoppor och gnedo bakbenen mot vingarna, så att det klingade som ' harpsträngar. '
De höllo god takt och voro så samspelta, att en hvar, som gick öfver mon; trodde sig höra samma gräshoppa under hela vandringen,.
faist ' .han än hade henne till höger, %n till venster, än före, än efter.
Men.
hon, som dansade var ej nöjd med deras spel, utan började om en liten stund att själf tralla takten till en danslek.
Hennes röst var gäll och.
sträf.
Detta sjungande väckte skytten.
Han .vände sig på: sida, ' höjde sig p&amp; arm- bkgen.
och såg öfver kuinlet bort .till henne,: som dansade. '
Han linde drömt, att haren, som.
han nyss dödat.
sprungit lit ur väskan och tagit lians egna pilar för att skjuta på hononi.
Han såg nu bort till flickan, halfvaken, yr af drömmar, med hufvudet brinnande efter sömnen i solskenet.
Hon v a r storväxt och groflemmad, ej fager i anletet, ej lätt i dansen, ej taktfast i sången.
Hon hade tunga kinder, tjocka lappar och platt nasa.
Hon var mycket röd på kinderna, mycket mörk i 110- ret, yppig i växten, kraftig i rörelsen.
Hennes kliider vor0 torftiga, men bjärta.
Röda border kantade den randade kjorteln och brokiga ullgarnssnodder följde lifvets sömmar.
Andra unga tärnor likna rosor och liljor, men hon var som ljungen, stark, munter och lysaiide: Bled glädje sfig skytten den stora, kranna kvinnan dansa på den röda heoen midt ibland spelande gräshoppor och fladdrande fjärilar.
Han skrattade, medan han såg på henne, sh att niunnen drogs upp mot öronen.
Men så fick hon plötsligen syn på honom och blef stå- ende orörlig.
2Du menar väl jag är tokig&gt;, var det första hoiz kom sig för att säga.
P % samma gång undrade hon pk Iiur hon skulle f % hononi till att tiga med hvad han sett.
Hon ville ej höra förtäljas, nere i bygden, att hon dansat med en fururot.
H a n var en ordfattig man.
1nte en stafvelse fick lian öfver läpparna.
Han, var så blyg, att han ej visste bättre att göra än a t t fly, fastän han gärna velat stanna.
Hasteligen .fick han hatten p&amp; hafaudet ock skinnväskan på ryggen.
Sedan lopp lian bort mellan Ij ungtufvorna.
Hon ryckte till sig matknytet och sprang efter.
Han var liten, stel i sina rörelser och synbarligen af ringa krafter.
Hon.
hann.
ho- nom snart och slog hatten af honom för att förmå honoin att stanna.
Egentligen hade han mest lust att .blifva st %ende, men lian var yr af blyghet och flydde med an större fart.
Hon sprang efter och bör * jade rycka i skinnvaskan.
Då måste .han stanna för att försvara denna.
Hon anföll lionoin, med all makt.
De brottades, och hon lade omkull honom.
=No talar han ej om detta afventyret för någon., tänkte Iion och var glad.
I detsamma blef hon dock helt rädd, ty han, som låg pk marken, tycktes alldeles blekna bort, och ögonstenarna vandes inåt .hufvudet.
Det var, dock.ej .så, .att han var skadad eller sårad.
Det var sinnes.
rörelsen lian ej tålt .. Aldrig: förr.
hade sh stridiga och.
starka; känslor rört sig inom ' denne enslige skogsbo.
Han var glad öfver flickan och.
an blef ond och blyg ocli ändå stolt öfver att hon .var så stark.
alldeles hufvudyr af det.
Den stora starka ungiuön lade armen om .hans rygg och reste upp honom.
Hon bröt ljung ocli piskade hans ansigte med de styfra kvistarna tills blodet kom i.
rörelse.
D&amp; lians små ögon åter vände sig mot dagsljuset, lyste de af nöje vid att se henne.
Alltjemt teg han, men handen, som ho11 lagt om hans lif, drog han fram ocli smekte den.
Han var ett barn af svält och tidiga mödor.
Torr och gulblek, köttlös och blodfattig var han.
Hon kände sig rörd af att lian var så försagd, lian, som dbck syntes vara bortemot trettitalet.
Hon tänkte, att han inhtte lefva.
alldeles ensam inne i skogen, eftersom han var SH ömklig ocli så illa kladd.
Ingen månde han.
äga, som såge om ho- nom, ingen mor eller syster eller käresta.
Den stora barmhärtiga skogen .utbredde sig öfver obygden.
Döl- jande och skyddande upptog den i sitt sköte allt, som sökte dess hjälp.
Med höga stammar stod den vakt kring björnens ide, och i täta buskars gröna skymning inrymde den småfåglarnas äggfyllda bon.
P&amp; denna tid, då folket ' annii 1iö11 triilar, rymde.månqa af dessa till skogen och funno skydd bakom dess gröna murar.
Där lefde de i ett stort fhgelse, som de ej vågade lämna.
Skogen hiil1 dessa sina f h g a r i sträng tukt.
Den tvang de slöe till omtanke ocli uppfostrade de i träldomen förfallne till ordning och ärlighet.
Endast den flitiga ga.f den nådeii att lefva.
De båda, soin möttes på heden,.
voro ättlingar af skdana skogens fångar.
De gingo ofta ned till de bebygda odlade dalarna, ty de fruk- tade ej mer att återföras i den träldom, hvarur deras fäder flytt, men Iielst hade de sina vägar inne i skogsdunklet.
Skyttens namn var Tönne.
Hans .egentliga yrke var att utföra rödjningsarbeten, men han förstod sig ock p % andra ting.
Han samlade töre, kokade tjära, torkade fnöske och gick ofta på jakt.
Hon, som dansade, hette Jofrid.
Hennes fader var kolare.
Bon band kvastar; plockade enbär och bryggde ö1 af den hvitblommiga porsen.
De vor0 båda mycket fattiga.
Förut hade de aldrig mötts i den stora skogen, .men nu tyckte de, att alla skogens vägar slingrade sig till ett nätj i hvilket de.lupo fram och åter ocli omöjligen kunde .. undgå hvarandra.
Aldrig visste de.
nu välja en stig, på .hvilken .de ej möttes.
. '
.
Tönne liade en gång haft en stor sorg.
Han liade länge ' bott med sin mor i en usel risliydda, men så snart lian blef vuxen, fattade lian den planen att bygga lienne en varm stuga.
Under alla fristun- der gick lian ut på skogshygge, fällde timmerträd och högg dem i af- passade stycken.
Sedan gömde han det hopade timret under mossa och kvistar i de mörkaste klyftor.
Det var lians mening, att lians mor ej skulle veta något af allt detta arbete, förrän lian ' var färdig a t t resa stugan.
Men hans mor dog, innan han f8tt visa lienne, hvad lian samlat, innan han hunnit att säga henne hvad han velat göra.
Han, soin liade arbetat ined samma nit, som David, Israels kung, då lian samlade skatter för Guds tempel, sörjde öfvermåttan bittert här- öfver.
Han förlorade all lust för nybygget.
För honom var riskojan god nog, fast föga bättre an ett djur i sin håla hade lian det i sitt hem.
Då nii lian, som hittills alltid sinugif omkring eiisain, fick lust a t t söka Jofrids sällskap, betydde detta helt visst, att han gärna velat Iiafva henne till käresta och brud.
Jofrid väntade ock dagligen, att han skulle tala vid hennes far eller vid henne sjalf om saken.
Men Tönne var ej i stånd härtill.
Det märktes på honom, a t t han var af trälaiitt.
Tankarna, som fiinnos i lians liufvud, rörde sig långsamt som solen, d % hon färdas öfver himlen.
Och svårare var det för ho- nom att forma dessa tankar till sammanliangande tal än för en smed a t t smida ett armband af rullande.
sandkorn.
E n dag förde Tönne Jofrid han till en af de klyftor, hvarest lian liade dolt .sitt timmer.
Han ref andan grenarna och mossan och visade henne de afhuggna stockarna.
%Mor skulle haft detv, sade lian.
Han .såg förvantiiingsfull på Jofrid.
, Detta skulle liafva blifvit inors stuga,, uppkqade han.
Markviirdigt sen var de.nna ungmö att fatta en ungersvens tankar.
IM lian visade henne mors stockar, så borde hon väl första, men hon förstod ej.
Då beslöt han att än ytterligare förklara sin mening E t t par dagar efterkf började han släpa upp dessa stockar till platsen mellan kumlen, där lian första gången sett Jofrid.
Hon kom som vanligt vägen fram och såg honom arbeta.
Dock gick hon vidare, utan att säga.något.
Sedan de blifvit vänner, hade hon ofta gifvit honom ett godt handtag, men med detta tunga arbete tycktes ' hon ej vilja hjälpa honom.
Tönne ' tyckte dock, att hon bort kunna första, att det nu var hennes stuga som han ämnade timra.
Hon förstod det fullväl, men hon hade ingen lust att ' skänka.
bort sig i t en sådan iiian som Tönne.
Hon ville hafva en stark, frisk maii.
Det tycktes lienne bli d5lig utkomst att gifta sig ined en, som var svag och klent begåfvad.
Dock var det mycket, som drog henne till den tyste, blyge mannen.
Tänk dock, att han sträfvaf sa myc- ket för att glädja sin mor och ej ffatt njuta lyckan att bli fBrdig i tid.
Hon kunde vilja gråta för hans skull.
Och nu bygde lian stu- gan just dar lian ' sett henne dansa.
Det faiins ett godt hjärtelag hos honom.
Och detta lockade henne och faste hennes tankar vid honom, men lion ville alls icke gifta sig med lioiiom.
Hvarje dag gick lion öfver ljungfaltet och såg stiigan resa sig, fattig och fönsterlös, med solsken insilande mellan otäta vaggar.
Tön- lies arbete gick öfverinåttaii fort, men ej med omsorg.
Hans timmer var ej kanthugget, knappast barkadt.
I golfvet lade lian in klufna ungträd.
Det blef mycket ojämnt och sviktande.
Ljungen, som stod och blommade darunder, ty ett å r var ginget, sedan den dagen Tönne legat och sofvit bakom kung Dårskilds hög, stack upp förvägna röda klasar genom springorna, och myrorna vandrade opktalt i t och in, granskande detta bräckliga människoverk.
Hvart Jofrid an styrde stegen under dessa dagar, stod den tan- ken för lieiiiie, att dar byggdes en stuga åt lienne.
Det reddes ett eget hem fat henne däruppe på ljungmon.
Och lion visste, att om hon ej ville stiga in dar soin Iiiisrnor, sh skulle björn eller ra£ f % bo dlir.
Ty så mycket kande Iion Tönne, att hon förstod, att om lian nu iter fann sig hafva arbetat förgafves, så skulle lian stanna i sin rishydda.
Han skulle gråta den stackaren, då lian fick höra att hon ej ville bo dar.
Det skulle bli en ny sorg för honoin, lika sto?, som då hans mor dog.
Men han fick val skylla sig själf, då han ej frågade lienne i tid.
Hon tyckte sig ge hononi tecken nog därmed att lion ej hjälpte Iionom med stugan.
Därtill hade hon dock god lust.
Evarje gång lion s i g mjuk hvitinossa, ville hon plocka den för att drifva in i de gistna väggarna.
Hon var sinnad att hjälpa Tönne vid murandet af spiseln.
Såsom han förfor darvid, skulle a11 röken samlas i stugan.
Men det var detsainina liur dar blef.
Diii skulle ingen mat koka, ingen brygd sjuda.
Ledt var det dock, att deii stugan aldrig ville g&amp; lienne ur tankarne.
Tönne arbetade, ifrig, viss att Jofrid skulle förstå me- ningen endast stugan blef fardig.
Han undrade ej mycket på henne.
Han hade nog att göra med att hugga och tiinra.
Tiden gick .raskt för lionoiii. '
En eftermiddag, da Jofrid kom gående öfver mon, shg hon, att dar var kommen dörr för stugan ocli steiihäll för tröskeln.
D&amp; för- stod hon, att allt.
iiii måtte vara fiirdigt ocli blef mycket upprörd.
Tönne hade täckt taket med blominande ljung, .och hoii greps af en stark liiiigtaii att träda in under detta röda tak.
Han var ej sjalf vid nybygget, ocli lion beslöt sig för att g&amp; iii.
Den stugan var ju timrad .för lienne.
Den var hennes hem.
Det stod ej till att inotsti lusten att se den.
Darinne var iner liiignesamt an ho11 viiiitat.
Enris var strödt öfver golfvet.
Frisk doft af barr och lrkda liarskade dar.
Solstrålar, som spelade in genoin luckor ocli springor, drogo ljusband genom luften.
Det såg ut, som oin Iion varit vantad: i viiggspriiigorna voro gröna kvistar instnckna, och i spiseln stod en nyliiiggen gran.
' I ' önne hade ej flyttat dit sitt gan~la Iiilsgeråd.
Diir flinnos blott ett nytt bord och en biink, öfver Iivilken en alglid var kastad.
Sh snart Jofrid ltoiilmit öfver tröskeln, kande hon ett lieins glada trefnad, omge sig.
Hon var tillfreds och lugn, inednii Iion stod dar, inen att g&amp; darifrån syntes lieiine, svårt soin att gh bort och tjäna hos främmande, Det var sh, att Jofrid nedlagt mycken flit p&amp; att skaffa sig ett slags hemgift.
Hon hade med konstfärdiga hander väft bona- der sadana som tarfvas för att pryda ett ruin, ocli dessa ville hon satta upp i sitt eget hem, d % hon fick något.
Nu undrade hon Iiur dessa dukar skulle passa lisrinne mot dessa hvita vaggar.
Hon skulle giiriia vilja pröfva ilein i deiina.
nya stuga.
Hon begaf sig raskt lieinåt, hemtade sin vafrulle och började att uppe under taket hiikta fast de färgrika tygstyckena.
Hon slog upp dörr och luckor, s&amp; att den stora kvällsolen lyste p i henne och hennes arbete.
Hon rörde sig ifrigt i stugan, brådskande, inunter, trallande p&amp; en Irampavisa.
Hjartligt nöjd var hon.
Det blef grannt därinne.
De vaffda rosorna ocli stjikiiorna lyste som aldrig förr.
Medan hon arbetade, 1iö11 lroii god litkik utåt ljunginon ocli graf- ställena, ty det förekom henne, soin om Tönne iifven nu skulle kunna ligga dold bakom ett af kumleii ocli skratta.
&amp; t henne.
Kungaliögen låg inidt för dörren, och bakom den s i g 11011 just soleii sjiiiika.
Gång på ghig s i g Iion dit.
Hon var helt viss om, att någon satt dar och betraktade henne.
Just då solen var s&amp; djupt nere, att blott nhgra blodröda strå- lar silade fram öfver.
stenröset, såg Iion livein det hvar som betraktade Iienlie.
Hela knmlet var ej mer ett kummel utan en stor, gammal I; iiiiipe, soiii satt dar iiriig och gr.i " lnad och stirrade p5 l~eniie.
Rrinclt
0111 lians liiifvtid bildade solstrblarna en krona, och lians röda mantel var s i vid, a t t den utbredde sig öfver hela inon.
Hans liiifvud var stort ocli tungt, anletet grått som sten.
Hans kläder ocli vapen voro ock stenfiirgade ocli harmade så noga stenarnas skiftningar ocli laf- klädnad, a t t man måste se vii1 efter för a t t marka, a t t detta var en kämpe och ej en stenliög.
Det var som ined dessa larver, hvilka likna triidgrenar.
Man kan gå dein förbi tjugu ganger, innan man marker a t t det är eil mjuk djurkropp man tagit för a t t vara liårdt trad.
Men Jofrid kunde ej langre taga fel på a t t det var den gamle kung Dårskild sjiilf, soin satt dar.
Hon stod i dörren, höll handen skliggaiide öfver ögonen och s8g alldeles ratt in i hans stenansikte.
H a n liade mycket sin % sneda ögon under sin hvalfhöga panna, bred n#sa och ett stridt skägg.
Och han lefde denne stenmannen.
Han blinkade och log inot henne.
Rlidd blef hon, och hvad som mest för- färade henne, var hans tjocka, n~iiskelstyfva armar och håriga händer. '
Jii längre hon såg på honoin, ju bredare blef hans löje, och lian lyfte en af .. de skeppundstiinga armarna för a t t vinka henne till sig.
D % gaf Jofrid sig på flykt liemöfver.
.
Men då Töiiiie ko111 liein och fann stugan kladd med stjiirnstiödda boiiader, fick lian sa stort mod, a t t 1.
stinde sin böneman till Jofrids fader.
Denne sporde Jofrid oin hennes mening, och hon gaf sitt sam- tycke.
Hon var inycket nöjd med den vandning saken tagit, om hon $11 skiinkte bort sin hand halft tvingad.
Hon kunde ej säga nej till den man, till livars stuga hon redan bilrit sin hemgift.
Dock såg hon först efter, a t t gamla Iiiing Dårskild åter blifvit till ett stenkummel.
Förslag till nytt vigselformulaP.
P5 1888 års kyrkomöte tillsattes en komité för att revidera kyrkws bsndbolc.
Detta arbete iir nu fullbordadt.
Födclng till m i d m d 7icirzcZbo7; för scensla 7cy~7~an föreligger i '.
32 tryck, öfver 200 sidor starkt.
Förslaget har insandts till rikets alla, konsistorier för att de n&amp; uttala sitt omdöme om detsamma.
Dessa omdömen hafva in.g&amp;tt till Ecklesiastilc- departementet och iiro dar tillgängliga för den som iiitres- serar sig för hvad man har att vänta från prästerskapet med afseende på det vidlyftiga förslagets till- eller afstyrkande.
För oss bvimor fäster sig intresset hufvudsakligast vid vigselfors~zzciiiwt.
Redm 1 S 7 3 var en ändring af detta ifråga- satt och Tidskrift för Hemmet yttrade sig da tillika med den större tidningspressen kraftigt emot densamma.
Nu kommer frkgan tillbaka och detta i skarpt forin.
&amp; €ven Dagny skall, med d l t det allvar den viktiga saken kräfver, upptaga och söka belysa densamme.
Till en början meddelas hkr till lasareiis jämförelse och begrundning, det nya andringsförsleget, satt i bredd med det nuvarande, hvilket varit i bruk inom kyrkan allt sedan 181 1, siledes i snart ett sekel.
Vigselformuläret, eldigt ckss ssz1~ucwaizde lydelse: enligt det gzpa iilzcZt " i~~gsföl1sluget: Äktenskapet iir af Gud själf stif- tadt till sainli5llens besthd och till förenade inakars inbördes hjälp, att lätta lifvets mödor, ' mildra mötande bekymmer och igenoin en sorgfiillig uppfostran bereda efterkominandes sällhet.
Denna stiftelse är helig: heliga dess förbindelser, heliga dess iindainål.
Mannens plikt ar att älska ocli ära sin liustru och genoin för- s t h d ocli välvilja mer och iner söka viiina lienlies förtroende.
Sh bör ock liustrlin ined kärlek och tillgif- venhet möta sin inan, ijint deltaga med lionoin i omsorgen o111 deras h ~ i s och s&amp; skicka sig, att hon in&amp; tiickas deii make, Iivilken hon gifvea iii.
till Iijiilp.
Man och Iiiistni böra d ' et väl besinna, att de iiigiitt i det s tbnd, diir deras genieiisainina sallliet Äktenskapet är af Gud sjalf in- stiftadt, d % lian i begynnelsen ska- pade man och kvinna och välsignade dem, att d e sasom akta makar s k d a lef va tillsaminans till inbördes hj alp och till v %rt släktes förökelse och iippfostran.
Helig är därför denna stiftelse, och akta makar böra väl besinna, att i deras äktenskap Guds.
välsignelse och sannskyldig lycka bero därpå, att de, under obrottslig trohet mot Iivarandra samt inbördes karlek, allt iner söka uppbygga sitt Ilein till en Herrans boning, där han varder kand ocli ärad och där med.
leinmar uppfostras f ör hans liiininel- ska rike.
Fördenskull ligger det vikt uppå att bedja Glid om en sidan inaka, soin lefver i Jesu Kristi tro ocli ined ett lijiirta helgadt af liam.
33 fordrar, att de å ömse sidor obrotts- ligen hålla deras äkteiiskapsförbiiiid, genoin en sorgf allig uppmärksainhet på sig själfva ocli sina plikter söka att förtjäna livarandras aktning och karlek, samt städse förelysa livar- andra i en sann gudsfruktan.
Ty ligger det niakt uppå att bedja Gud oin en sådan maka, livilkens hjärta, öppet för sanning och dygd, lciinner sina plikter och sälllieteii i deras utöfning.
Då begynnes och.
fort- sattes äktenskapet efter Glids vilja.
D i frainjas geuoni denna förening den högsta lycksalighet på jorden.
DKrtill vi ock öfver detta brudpar bedje den Allsinäktige om nåd ocli viilsignelse!
ande, vill redligt vaiidra på Guds budords viig.
Hvarest aktenskapet sh begyimes och fortsattes efter Guds vilja, dar varder åt makarne beskärd en sällliet, som outsägligt förlj iif var lifvets mödor och inildrar dess li- danden.
Dar varder dem ock gifvet att kunna befordra livaraiidras eviga val.
Härtill förkrle Gud, var liiin- inelske fader, också detta brudpar sin nåd och vcilsignelse!
.hdringsförslaget afviber f ö r öfrigt i följande punkter f r a n d e t nu brukliga.
Sedan brudgummen satt ringen p % brudens finger, siiger priisten ej som nu är brukligt: BI Guds faders ocli soiiens ocli den helige andes i i a m 8, utan: Gifuen.
7varancil.a 7bögra huden, hvarp5.
linii lägger sin Iiögra Iiand p % de saininanfogade hiinderna och uttalar Glids välsignelse öfver det ingångna äktenslmpsförbundet.
Ordalaget liar detsamma som i det gängse vigselforn~uläret.
Efter Fader v8r sager prasteii enligt det gagda formiikret: Att äktenskapet ar ett heligt för- hund, soin efter godtycke ej af inan- niskor kan iipplösas, larer oss &amp; r frälsare i &amp; Iattliei evangelinm 19 kap. 3-6 verserna.
.
I enligt det nya: - D&amp; I n u i den treeniga Gudens naiiin liafven ingått i det heliga äkta stindet, så hören hvad Guds ord daroin säger.
Sh larer oss vår frälsare i evangelisten &amp; !attliei 19 kap. Bibelcitatet iir har BibeliPlllet ined ett niidaiitag, att till det gamla formiilärets vackra ord de t l b skola varda ett, bifogats det gaminal- testanientliga ett 7cOtt.
Slntligeii hafva koiniterade tillagt e t t h e l t n y t t stycke, niimligeii aposteln Pmlas förmaning i d e t 5 kap. v. 22, 2 3 2 5 af brefvet till efesiern: ^: I 7tustrwr, vamz edra man, likasonz Henm, unde9y$ea, ty e12 är sin l~ustrus 7~fvud, S &amp; O O ~ C ~ C X~istzts ni * försatnlingens hzlf2r21d.
I nian, älslcen edra Izz~str~n; sksom ock Rristzcs I m - als7c~lt fÖrsa ' ~n1ingen och zttgifoit sig sjalf för 7ielzne.
mxia Meddelanden från Fredri.ka-Bremer- Förbundet.
Bland adresserna till f r u Collett med anledning af hennes jiibi- leiim den 23 j an., förekom af ven följande från Fredrika-Bremer-För- biiiidet, författad och iinderteclrnad af frii S. L-c2 Adlersparro: &gt;D&amp; talrika viinner af deii aclla 3driiigeii och hennes sak samlats att bringa Iienlie sin gard af beundran, karlek och tacksainhet, mg genoiii jiibels8ngens Idang och Iigllningstalens rytmiska tonfall ljuds också de svenslca kviiinornas eiilda inen hjartliga liiilsning och tacks.
Ett studiestipendium för kvinnor 5 120 kr., Iivilket iitgkr f r h enskild donation, liar af Fredrika-Breiner-FörB~iiidet Bland 15 söltaiide tilldelats fröken Marie Loiiise Gagiier.
Fröken G. genoingår f. n.
4: e krskursen af högre l~rarinneseminariet.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
Kvinlii~a skolråds- och fattigvårdsledamöter.
Vid de- ceinberstäminan i Löts församling i Upland valdes fröken Maria, Taiiiiii L: °I18nö till ledamot i fcittig \ lårclsstyrelsen.
Valet var enhälligt.
Till ledamot i,skolrkdsstyrelse ha, följande kvinnor blifvit utsedda.
Fröken Anna v. .Hoineyer a Igelsta inom Östertelje försainliiig, skolförest !bndariiiaaii Anna Rönströni i I m d s stadsförsamling, fröken Hilina Hildcbrand i Köpings församling p i Olanii samt till suppleant i skolr8dsstyrelsen i Tviistanfors, Vestinaiil,zncl, larariiinaii Wjlhelinina Nyliiiid.
Arbetet för den svenska kvinnans deltagande i Chicagoutställ- ningen nalltas nu sin fiillbordan.
Ordiiandet af det vidlyftiga inate- rialet af statistiska uppgifter, pftgQr ined all ifver ocli torde med det siinraste vara afsliitadt.
Före inpackningen af de ni5~ngehanda före- p % en inaleii af Itvinlig konst, indiistri och slöjd.
exponeras desai~~ina utstiillning, anordnad i förening ined Sveiislta slöjdföreningen i Konst- föreningens 19kal.
Som denna iitstiilliiing jiist nu paghr, niiste vi till ett kornrnaiide liäfte uppskjnta redogörelseri för densainim.
Treklassk~a läroverks ombildning till samskola föresliis i lik- till Ilet nied i fjol af ecklesiastilriniiiistern i stnts~~erlrspropositioiieii jrinevarande riksdag.
Förslaget afviker dock i flere punkter frhii det af regeringen i fjol fraiiistiilcla.
Vi iiterkonima fraindeles till en nar- niare redogörelse för fragan.
Giftoman och giftomannarätt, H r Zotteman liar väckt motion om borttagandet af alla stadganden oin giftoinan ocli giftoniannariitt.
Göteborgs barnmorskesällskap firade den 9 jaii.
sin irsfest i Ar- betareföreningeiis lokal.
Under aftonens lopp aftacktes ett till siill- skapet skiiiilct vackert porträtt af sällsltapets stiftarinna, fru Jolianna lkfariana Heddii, den Itraftiga och energiska kvinnan, Iivilken med skäl aran tillkominer, att i viiseiitlig m h liafva bidragit till bariimorske- yrkets Iiöjande i v&amp;rt land.
Drniinark.
Omorganisation a f Dansk Kvindesam fund.
Såsom vi redan i Dagny omnamnt blef p&amp; ett möte i Oderise i soinras Besliit fattadt att oinorgailisera det, lriifviidsaliligeii i Köpenhamn verkande, danske IiviriBesainEundet till en kvinnofijreniiig omfattande liela landet.
Med den 1 janiiari detta %r Iiar den ombildade föreningen trädt i Itraft.
I spetsen för densainnia star en geinensain styrelse besthende.
af 7 niedleininar, som vidjas pi^ ett Lrligt möte af delegerade frin alla landets kretsar.
Det första c ?llin %iina mötet koninier att liållas i sorn- inar i Barlius.
Intill dess liandhnfves föreningens angelägenheter af en interiiiistyrelse af 7 inedlemniar, livaraf tv % frkn Köpenhainii.
Utom den lröpenhainnska afdeliiingen - som numera gr reducerad till en kretsafdelning liksoin alla de öfriga - finnas hittills 8 loltal- kretsar i landsorten.
Hvarest tyngdpunkten för Dansk Kvindesam- fiinds verltsainliet s ' kall förläggas, om i liufviidstaden eller nkgoiistiides i landsorten, ar h m oafgjordt.
Fiiilnnd.
" Unionen ", kvinnosaks förbund i Enland, är n arnnet på eii ny förening, soni i oktober förlidet år konstitiieracle sig i Helsing- fors, ined ändainbl watt genoni samarbete af.
iniin och kvinnor verka för förbättrandet af kvinnans uppfostran, utvidgande af hennes arbets- oinrhden ocli höjande.
af hennes ställning i liemniet.
och det inedborger- liga 1ifvet.a Ordförande i förbundet ä r fröken Luchza Hagman, vice ordf. professor Tudeer, sekreterare fröken H. Westernzark.
Vi hoppas framdeles blifva i tillfälle a t t lämna en närinare redogörelse för det unga förbundets arbetsplan och syften.
finsk kvinnoförening fortsätter alltjemt sin vidtoinfattande verk- saiiihet under samiiia nitiska ledare som f örut.
Efter hvad w Hemmet och samhället » nieddelar,.
har föreningen nyligen bildat en w Heinstiidie- koinitém, efter samina mönster soin Fredrika-Breiner-Förbundets.
Till julen liar bokkomitdn iitsändt en förteckning på böcker läinpliga för barn och nngdom.
* 5: 1: Tysklhnd.
Ett kvinl * t gymnasium liar föreningen Fcauenbil- diings-Reform i Weimar efter ni5ngårig.a bemödanden lyckats få till ståncl i näinnda stad.
1:: i: I: Osterrike.
En kvinnosaksförening har bildats i Osterrike.
Enligt österrikiska lageii fr " ^ icke någon förening existera utan regeringens sanktion.
Efter nlknga svårigheter .Iiafva stiftarna af den nämnda föreningen lyckats erhålla sanktion, och hölls den 21 jannari dess första möte i Wien.
I innehlillsförteckuingen öfver Dagnys drgling för 1892 har den till tidskriftens preuumermiter som bilaga iitdelade broschyren qttgufmtd~snti~~~zelt ocli fia1ntid,~tan7car rrf Onhttnd blifvit utel %iiiilnacl, hvilket misstag hikrnied rhttas.
I f ~ ö k e n Ellen Fries artikel, Kvinnan och försvawf, Dagiiys &amp; de hiifte, 1892, förekominer ett vilseledande tryckfel.
Sid. 238 6: te raden nedifrh s t h: Den petition undevtecbzc~d af mer lin 1,000 k v i ~ t t ~ o - r ~ las: scn petition under- teckiind af iner iin 10,000 7cvi.mto~ *.
S~ecialaff8,r - f6rï Svbehör.
m .Billiga och ' bestamda priser; v 1 Wimans ' S~i-sar mr ved forE - ' ' o&amp; I e A.
.
Vedel6rreri ombjligt.
Ugnam6 icke belagda med d p o h 1em; steka och gradda ntoqiordentligt jemnt, ya1 och fort.
Inga, sbrtinnp (tqr~ att fornya.
De yppareta intyg friin h 3 3 londet: mins see i hrksasihet och profvas 8, Ingeniiir E.
8.- WIMANS Utsuillning och Föreiiljning, ' IV B k e d s g d a m 17, Stockholm .., .b. '
.. * * s ' b - All.
@ ags linnesömnad emottages. '
I, l.
I ' ' %dhl&amp;t ' bitr~d ' e emottager ' bestfilldingar, ' o@ ' forestHodarinnan för syateliern ombestgr mllttagning och pyofning,.
,.
.
t !&amp;c) rsta u-al af I.
I Dmktyger oeh LakamisvHfhBiier, .. .. samt.&amp; Broderi ', o@ sRetea~. '
I I l ' Mörgonroekstygei?
och Flanelier.
MagccsZn f % &amp; ' @ e@&amp;r &amp; Tafvd~amar i 22 Lilla Vatfugatan 22., Alim, !i&amp;i&amp;m 4 1 78,.
.- 2 STOCKHOLM II.
.
r.
- -
$ds7c~@en.
i: fr&amp;kst&amp; ?tmfizet vill striifca att.
fulwga- - &amp; &amp; x pitt &amp; xy-l&lt;.
; 7c&amp; - - - - -.
-- ~&amp;sm~&amp;c~ - diirjiintte allt ' framgent följa &amp; n .+gwe t i t C t.
, 7 &amp; i s.
.
dess alster, I~villta b t &amp;.
p -- @ cia@ ock.
s e d l i g a f l * ' ~ ~ u ~,;, ~ ~ e ~ ~ e l c herättelse&gt;; t c t l?
~ o ~ biogra$&amp;a t~~e @ &amp; &amp; o~i&amp;a.
- T .- - -.
.. p.
.
éitIc@qt; rjjfier__s@f@;: pF: - w.
; - *.
.
.
.
--.
.
.
* - - - .. --.
-.
.
- - =-.
.
.
- - ~iggyig=~~@ij~~~ &amp; ' ~-zde~ å~ I 893 af fii&amp; ?,z ~ ii B &amp; ~M- -.
.
- .- --.
.
.
- Bedake ~ ~ ~ ' ~ &amp; ~ - t &amp;.
- ~ ~ &amp; ~ ~ f - ~ ~ ~ &amp; r i 7 e a G C ~ y e t n e 1 ' 1 ' F &amp; - Z n C k~m %i ?&amp; " tdl~: 7@17$ zl~~der 3Ös " ZntncZefs adress, alEk ~iZe&amp;&amp;&amp;&amp;de ' ~-z -.
.
Dggmy: ui7~m ~ ~ e r - - r atta n e d kuflen ' &amp; z tvd tvekar&amp; .. .-: - .. - - .- P&amp;&amp; f &amp; ö; T&amp;~- &amp; F&amp; %&amp;J 41iy f w ~ a ~ a n d: e -.
i z ~ j % -.
- j - ~ &amp;.
.
-- &amp;.
~ i a k f w ~ ö r h l t d e t.
o:.
.
.
- / r.- 2,591 -.
.
-.
.
-: L-&amp;r,- icke i %edh&amp;&amp;ar.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
u p. i_.
-, - - F $ .- ~ - $ U ~ ~ $ ~ ~ ~ E jwi&amp;erera &amp; I &amp; ~ ~ Y å ~~edri-7Ek-B~ili~~f de@bgrå; - &lt;~J) l~&amp;t~z&amp;~nfan,.
prsi@igen eller - m&amp;f 4oitg %-hfiiq.
.
-.
I C W Z ~ p~enumnerA de~s t i d xi~~aqostaa ~ i f8; iiid&amp;ii; ~i~~~j~~ai -- e.
.
bo7&amp;ndk&amp;.
stalt * i --, ir,,ti aeas pi j&amp;&amp;Basbyå~, dels afven hos.
- -.
.
: - 2-.
- L.
- - - - - -.
- p.
- a A - A -.
-.
d -.
- - - .. .. -.
~ -.
.
- - -.
.
.
.
.
- - - - -.
s~ocsrio~hr, AFTONBLADETS TRYCKERI - 1893.
=.
.
