# ID: svediakorp-per1019
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,289
# sentences: 590
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag Fredagen den 3 maj 1895.
N:r 18 (385) Prenumerationspris p r år Idun ensam kr.
Iduns Modet., fjortoodagsuppl.
» Iduns Modetidn., månadsuppl.
&gt; Barngarderoben » Byrå i 5: - Klara Södra Kyrkog.
1 6, 1 tr.
Allra, telef.
6147.
5: — 3: — Prenumeration sker å alla post- 3: - anstalter i riket Bedaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Kedaktionssekr.
: J. Nordling.
Emma f nder åratal gått hade förbi det Sahlgrenska set jag stora på Lösnummerpris 1 5 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Klingberg.
de sjuka den gamla skulle få vara Denna vår första flyk- ostörda.
sjukhu- i Gröteborg, byggdt i halfcirkel Utgifningstid: hvarje b e l g f r i fredag.
8:de årg.
tiga bekantskap räcklig för var att till- hos m i g bastionen Carolus dux, o c h framkalla alltid hade j a g bäfvat vid närmare tanken på möjligheten att jag nödgas vistas i dess sjuk- efter rum.
där bland gästerna nämn- Så mottog jag förra hösten ett person, bref som f ö r från var där hos en sjuk.
skrifvarinnan ändtligen en tillfället mig efter slutadt ar- bete besöka henne.
Det på var sent.
gatorna och på den husgården Jag hade Lifvet tystnat, stora sjuk- var allt stilla.
gick upp f ö r trappan och genom några korridoren.
o m en och månader erhöll en då där- bjudning, des fröken Klingberg, blef jag m y c k e t glad.
Bref- bad önskan sådan, Från Ystad paranda har till den Ha- kvinn- liga ungdomen en önskan, den att få k o m m a ut o c h pröfva lifvet.
De, som ha med denna ungdom att göra, ha därför mensamma som sjukvården fält, på alltid ge- intressen, o c h nu är ett hvilket kvinnor Mattan dämpade ljudet af af alla åldrar o c h lefnads- mina steg, ingen människa villkor syntes till, men lamporna fröken trängas, brunno så vänligt, o c h de snart i ett vackra växtgrupperna bort- mig togo dysterheten.
intresse, ett behagligt bvila jag och J a g fick intryck lugn; af o c h då i en trappgång stötte af K l i n g b e r g, o c h med henne växlade några ord, med ens min kelse för sjukhuset var förskräc- för- samspråk, f ö r af så m y c k e t större som hon var en de första svenska, bil- dade sig på öfversköterskan, fröken kommo Klingberg och jag kvinnor, som ägnat åt sjukvård.
Emma berg bruk 2 i april Lars Fredrika Kling- föddes på Grönsrinka Grestrikland 1840.
Fredrik den Fadern, Klingberg, svunnen.
D e n blida kvin- var bruksförvaltare.
nan dern, Elsa Fredrika A d e l - i sin enkla, ljusa Mo- hvardagsdräkt föreföll m i g baum, dog, då dottern en- som dast var två år en skyddsande, hvil- gammal, ken vakade öfver, att skö- och terskorna ej skulle slumra var den lilla E m m a äfven in på sina poster, o c h att faderlös.
ett par år därefter
Erfarenheten håller en dyr skola, men dårar vilja icke lära i någon annan.
B.
Hon Emma men Thore Pctré.
I hans K l i n g b e r g en i allo vårdad hem fick uppfostran, här väcktes också hågen för den lifsgär- ning, hon sedan fått att utföra.
Öfver den en- samma lilla hvilade ett drag af vemod, framkalladt måhända af Redan upptogs då s o m fosterdotter af en fadder, brukspatron af hennes sjuklighet, men kanske o c k det lidande hon såg omkring sig.
S j u k d o m e n Upsala Röda och år därefter korsets sjuksköterskor.
sin ansvarsfulla hon taga kirurgiska plats s o m afdelningen på Sahlgrenska sjuk- i Göteborg.
att skingra vemodet.
Det fortfor Läkarnes o c h här mottagningar äfven sedan h o n ombytt vistelseort o c h i prosten ett par hundra, då oftast hem, V i k a församling af Dalarne, bereddes till sin första hjälpen, nattvardsgång.
operationer, omfatta ty närhelst, pas krigsskådeplatser, K r i m, uppträdt en kvinna, och hon som flickan där åt sitt kön arbetsfält.
skulle eröfra ett vid- Hennes namn var F l o r e n c e har vara det, utvecklats uthållig kvinna är hon till hands; ty den sjukliga lilla till en sällspordt med jämnt och K r i m k r i g e t s slut 1856 återvände Nightingale till England, där som tacksamhets- Det som bekände: gifvenheten åt honom, hennes verksamhet, att som Ett hindra af kvinnans onekligen henne från bästa tjänst glömmer den hjälpande höga sin b ö r d o c h tjänar s o m syster vid den anspråkslösa tjänarin nans sida.
Men ett sådant arbete får icke vara en modesak, det måste kallelse, betingas af anlag och ty endast då kan man fordra verklig hängifvenhet Detta sker icke blott vid sjukbädden.
I kritiska het, men denna uppfattning försvinner i samma o c h den egna viljans uppoffrande.
kan t. glömma sig själf, o. m. i ett meningsutbyte.
ligen stort värde A l l v a r sätter hon näm- på, o c h mot den elev eller sjukhus begärde sedan krigförande makter skö- underordnade, som visar dugande kraft o c h ut- terskor, hållighet, är fröken K l i n g b e r g icke tills Korset 1864 Geneve-konventionen R ö d a bildades.
kant att Dennas uppgift är som be- Den o c h sjuka i fält.
A m - verksamhet bulancevagnarna märkas därför m e d så väl sitt träden Till Geneve-konventionen ha Europas makter Föreningen mera utbildades att flesta Korset, i af o c h Förenta staterna slutit sig.
är således internationel, Röda terskor, de alla hvilka och land i på kallas hennes nu måste vara färdiga gå till hvilket europeiskt eller amerikanskt sta spektiv icke känna bäfvan.
har att beundran.
Fröken Klingberg rikta blicken in i en ljusare när ja, eller döende önskade hennes närvaro, så veta Emma ut i Idun.
K l i n g b e r g gick från världen Detta för gjorde sjelf sin konfirmation de hon dels som lärarinna i skola, många men mycket de friska, sina glada lekar tilltalade rosiga barnen henne på långt så s o m de vid sängen bundna i när sjuklingarna.
satt en afton spår Den så stor, och vänele landet få genomgå någon E n af de regeringar, till sig till doktor Sven genom hans bemedling i ut- sjukvårdskurs.
Genéve-konventionen, var egen.
I gen Sverige bildades redan för frivillig vård af emellertid vår 1864 » F ö r e n i n - sjuka o c h sårade i och dessa sade oftast hon, darinnan London, St. utbilda sig till sjuksköterska.
Kunde kunde vid Upsala sjukhus.
N u var isen bruten.
fröken också Rappe andra lefnadsställning och uttryck i D e t bar denna hade taflor, före- symboler af lifvet, ty värdinnan evighetens sysslade m e d ifrig henne, att jag tänkte på Marta, ty det fordrar hennes gärning, så o c h mitt arbete är min kamrat är en (förestån- f ö r medicinska afdelningen) Maria o c h värf en Marias syssla, ty där vara vara Jag årligen lyckönskade dessa sjuksköterskor, s o m i stort antal lämna sjukhuset, att ha så fått svenska kvinnor i hennes men j a g tänkte icke på den Marta, som glömde det nödvändiga, det, sjuksköterska, och på d e senaste sin utbildning både af Marta utan på den, s o m utan att tröttas eller slappas mäktar sköta dessa hundra- fint tals små bestyr, ofta så små, att de af den oin- föreståndarinnor på våra sjukhus.
bakom om andras sjukhusets förtjänster.
organisation till svar en lofordande skildring af de läkare, under hvilka hön arbetat, ej en skildring i många ord, det behöfde h o n icke, personlig- heterna Detta sidigt.
k o m m o fram m e d ett par uppskattande drag.
af förtjänsten är ömse- Sjuksköterskan försvinner b a k o m läka- med att all sin skicklighet skulle han föga kunna uträtta, o m hon ej funnes.
Amanda Leffler, Min dofter.
är första gången jag den lilla såg, fyA-j En undran väckte hon Moll i min håg.
Den lilla hufvudknopp var i mitt tycke Som kostbart etui till okändt smycke.
Jag tryckte kyss på kind, så mjuk och röd, Och kände mig så hjälplös själf som stöd.
» Till mamma kom » — hur sällsamt ljödo orden: Det var som dröm, som lek, till allvar vorden.
På liten främling från ett okändt land Jag strök mekaniskt späd och bräcklig hand; Mörkfjunig nacke, konstverk till ett öra Ej ännu hunnit modershjärtat röra.
Med slutna ögon låg hon på min arm, Så fin, och spetsprydd, skär och mjuk och varm, Där matt jag domnade i drömlös dvala Och lyddes slött till kvittret af en svala.
Då, plötsligt, med en makt rent underbar, Min tanke väcks till lif, så rik, så klar: » Det lilla ting, som hvilar vid din sida, Det är ditt barn, din vän i världen vida. » o c h Maria, tiotalen af år har det heller icke varit ondt efter bildade jag fråga fordras mest stillhet. » A r 1867 anställdes fröken R a p p e som öfverskö- terska sig » jag liknar Marta för i fick försvinna min ögonblicklig handling, » m e n o m, » tillade land vid Nightingale-institutionen, att hon vill väckas.
arbete ger m y c k e t litet stillhet, Martas att dela leende genom tårar svarade hon, att hennes o c h fröken E m m y R a p p e afreste till Eng- hospitalet tadt kom och gick.
fält » Thomas att i hennes rum.
tacksamhet, tagit naturens, tjänst, Jag som tidigast slutit ' sig sig stund j a g var därinne hade j a g g o d tid att betrakta hon natur, ställande Frälsaren, o c h i sköna lefvande växter.
senare utöfvade på henne en dragningskraft att af ofta De Sköldberg f ö r att undandraga vore det m i d t i natten ' och en sjuk vakande sköterskorna, att Jag i förtjäna K l i n g b e r g icke sitt b r ö d.
dels ej hem, att K l i n g b e r g är en själfständig sina der, som mänsklig makt kan lindra, skall frö- dem, rätta pryder fri, offra hoppet, så länge det kan uppehållas, ken henne, hvars bild i dag m e d rättsligen den sjuke vet, att k o m m e r det mörka stun- bäres af är framtid.
darinnors dräkt är för oss alla välbekant, den också Fröken som ren, o c h det m e d rätta, men han erkänner, en förmåga att från den närvarande mörka stunden och Dessa vänliga vår- är respekt, det andra begäret F å äro väl de, s o m med en operation i per- Hon i sitt hemland.
är också ett drag i fröken vinna förtroende o c h det tredje slagfält deras regering sänder d e m, men i freds- sjukhusen mängd ordinarie bi- ändå större antal elever, måste Detta intryck tid få tjäna i den enskilda sjukvården eller å och ett kraft.
en - hel Klingbergs personlighet.
D e n unga elevens för- initiativ en elitkår af sjukskö- krigstid äga med den, helt inne p å sitt område, men älskar det oak- På kvinna, som skall stå i spetsen för en skydda sårade lands färger s o m det röda korset på hvit botten.
kärf.
själfviska lefnaden m e d öfver- o c h underordnade, där kan det af Nightingalcinstitutionen, tvänne göra m e d menar allvar, t. o.
m.
blott den mest men i den dagliga samman- endast dessa aflägga o c h ett af tidens egna tycken o c h åsikter.
sjukhus att tecken är väl det, att i barmhärtighetens ögonblick E m m a K l i n g b e r g känner, att den hon Från i skönaste verksamhetsfält är sjukvården, har af sjuksköterskor.
drifkraften den blir ett vittnesbörd, äfven då tid och 1,000,000 kr.
D e n n a anslog h o n till upprättan- utbildandet är en verksamhet utöfvad så, gärd öfverlämnades åt henne en gåfva på o m k r.
för på frisk mången förefaller detta lugn s o m kärf- att » J a g tror är också tron på h o n o m, som är gruxid- ögonblick För miss Marta, lugnt lynne.
Nightingale.
Efter och dagligen nära hvilken timme på dygnet hennes hjälp behöfves, kan den ackordet i fröken K l i n g b e r g s själ, det är hän- hvilka utom tillfälliga smärre skador, som sträckt vid närvarande.
fröken K l i n g b e r g får räcka den första par år dessförinnan hade på en af Euro- Ett utföras att Kristus, G u d s son, s o m k o m m a skulle i världen. » något annat.
hundra Baggstedts var o c h ändå så betydelsefulla, åsidosattes, råkar det hela i olag.
D e t patienter, o m k r.
hundra flere ej förbises, ett omständigheter K l i n g b e r g nästan alltid är bidrogo om Denna afdelning kan mot- fröken dylika sysslor, vigde år 1871 tillträdde årligen gjorde ett föreståndarinna sjuka skulle vårdas och fördomen m o t att en flicka uppfostran sjukhuset Endast med hennes ut- i sin ordning rätt att utbilda äga henne ibland sig, ty 1 juli hon huset de ett hälft åtta månader hade vexiöboarna lyckan att för hennes okunnighet o m hur fröken K l i n g b e r g elev på och nämndes hon till öfversköterska vid Hvarhelst E m m a då kunde fä göra tjänst, gjorde men var i V e x i ö o c h fick var ingen sällsynt gäst på det stora H a m m a r b y.
det, 1868 sjukhus Franklin.
Och så det blef.
Hon kunde knappast gå, Förren hon sin mamma lärde att » förstå »; Vi buro fröjd gemensamt, buro smärta, Som sprungna ut ur ett och samma hjärta.
IDUN 1805 Hon lifvets allvar delade med mig, Lopp före mig med lyse på min stig,] !fär den blef mörk och brant, och hon mig stödde Och helade, när hjärtesåren blödde.
annan själ, s o m s o r g l u s t i g t iro- lärdom, allt polynesiska lefvande tvåbenta bokhylla?
humoristisk niserar öfver sin 139 skönhetstyp Hon lärde mig att från mitt eget jag Helt blicka bort, och icke gick en dag, Alt icke hennes barnafröjd mig ledde Dit fantasiens blomsterfält sig bredde.
ytterst gon sällan måtte d e t f ö r e k o m m a, a t t nå- erkänner sig sakna bildning.
den solklaraste Och sina när sak man med är har grunda — o c h h v e m är önskar, Förtroende, så nämns det hjärteband, Som unga modern håller i sin hand.
Må hon därmed sin dotter redan binda, Där, ännu späd, hon hvilar i sin linda.
rikare att nu hennes är h e n n e och sätta sig länge, se in Laura pare än Fitinghoff.
större » Hvem » Den menas — j a g har om klart, hvars starka harmoniskt, en är varmt, är måttfullt väsen kvinna med fällig skolunderbyggnad, men af förstår Hon kan stafva gen är endast sig fram så med öfver och brist- g ö r in- att hon största svårighet Hennes ordförråd svenskt, märkvärdigt till o c h m e d alla äflas att okonstladt fråga: låta altruism det några gånger, m e n har finnas i ögonblick medelpunkten hon äger vet skilja ett Hon vågar t i l l r ä c k l i g t f ö r att andliga och den, s o m man An- nat dyr- med Dimander, att det kunskaper hon oväsent- medel o c h bildning, jor- med blom- illa tilltygade rena rama visserligen, men henne, hvad som menas med h o n klart för sig, att att skaffa, altru- det skall har hon ända icke fram alldeles p å det klara frasen: » alter alterum o c h kan dra adjuvat ».
H e n n e s m a n — h o n h a r n ä m l i g e n ett d y - likt b i h a n g — skulle n o g k u n n a l ä m n a h e n n e mer, ganska viar » af v ä r l d, då hon » åkte i utför Drottninggatan.
D i m a n d e r har bröder, s o m tro franska Och var säker: m å n g a b å d e systrar att, skola de och o m d e inlära ett antal glosor och använda o t i d, så ka- d e m i tid o c h förefalla bildade, åtmin- fullständig upplysning o m mycket, h v a r o m h o n sväfvar är i okunnighet.
frågar serar honom ogärna, han ogärna, ty han föreläser.
Han ordentlig f ö r m å g a att dem vecklad, Kusinerna skall jag i n t e t a l a o m, d e n s t o r a s k a r a n — l e g i o, för- ty de äro m e r än m å n g a — som ett stå är — f ö r att i ett visst konventionelt föreskrifna kunskaper.
uppfattning svämmar Men är » det svarta de, s o m De Det har är icke äga vilja låtsas, som att att ett Man detta föreskrifna nog också o m de ägde anses det.
människor ha synner- r ä t t b e d ö m a sitt e g e t y t t r e.
så ful, att åtminstone utseende.
öfver- han » godt » kan ej anser sig h a f v a och dock » fördelaktigt » få h ö r a en o c h använda » doppad » tenskaper, i och han ett g a m m a l t känner Han student- v ä l d e n m o d e r n a lit- filosofien d e s o c i a l a o c h p o l i t i s k a r ö r e l s e r n a i val- tid.
Han allt.
H v a r tanke, s o m framkastas tal, är en diger för kan r e s o n n e r a o m allt, honom bok.
tager hk nål och M e n är h a n den och spetsar från synar entomologen, h i t t a r e n s k i m r a n d e fjäril, en bedöma, i ett sam- en g a m m a l bekant Han den m e d kännarmin, på på i en hel m ä n g d olika ve- teraturen och konsten, den nutida och De sagts, ligen svårt Ingen Denna marknaden ».
kunskapsmått?
bildade.
teet, s o m mått tråkigt p å h ö j d e n af s i n t i d s b i l d n i n g.
ord — består ämne h ö r till d e m, s o m g ö r a a n s p r å k sig, bildningen menar egentligen skall inte det j a g säga.
.
.
hur en. » hade hon jag beklagar ty honom n o g inte djupt har det saknar, finkänslighet så o r ä t t.
Och h e n n e s lärde herr man, » bitit » har jag allt f ö r l i t e t tyckt mig i eminent grad, på.
märka, d e t är redan e n l e d s a m s a k.
.
.
f ö r e n m a n, s o m v i l l an- s e s s t å p å h ö j d e n af sin t i d s finkänslighet finns en hjärtegoda, såra att är sin veta det.
det.
frukt bildning.
Ty af o d l i n g.
präktiga omgifning Det människor, som i hvartannat ord, utan Naturligtvis också utan humör L å t en s å d a n d ä r h y g g l i g, sagt — som och vrenskas namn.
v e r k l i g e n b i l d a d m e d all sin skall verkligen g e n o m het han smärtat som han det så u p p f ö r h o - eller k r ä n k t e n ej velat annat bortkommen på fatta, o c h ryta o m pjåsk och nom, att att hjärte- genast M e n går och ofinkänslig- medmänniska, än tafatt v ä l — se han står då, där, b r u m b j ö r n e n, hur tårarna stiga h o n o m i ögo- nen, hur bullrande han rätta, hur förklara ytter sina ord.
H a n har ett g o d t hjärta, denna sinnets o d l i n g, s o m al- finkänslighet.
Men för herre, att hvars varit nog frånvaron af därpå, vat.
Och skattat återkomma bildning djärfva visst så han har taga vår han lärde mening ifrågasätta, läst sä hos honom mera än vi beror helt han till p å k ö p e t lef- öfver- visdom.
studium otvifvelaktigt icke att till högre finkänslighet att högsta är i att sin b o k l i g a Det åt gör saken d e k l u m p i g a f ö r s ö k e n att bort- saknar strar s ö k e r s t ä l l a allt till högkomiskt han värre under man studiet kan af ägna sig människan D e t v ä s e n t l i g a d ä r v i d är reda på deras y t t r e förhållan- den, hur viktig, j a n ö d v ä n d i g en sådan kän- nedom värld än han är för d e n, s o m vill förstå lefver i.
D e t v ä s e n t l i g a är sätta sig in i m ä n n i s k o r n a s att i n r e lif, h u r d e och ningar o c h missräkningar, deras fröjder o c h lidanden, Men som gå till känna, den tänka strider, detta, deltaga i deras arbete, sorg förhopp- och l i k s o m till h v a r j e lycka.
studium, skall b l i f v a f r u k t b r i n g a n d e, m å s t e m a n med kärlek o c h utan förutfattade me- ningar.
upp den säger dess latinska han svaga nerver.
och människorna.
Han att bitit på Däri g ö r a en e n k e l s a k in- intressant s k a l e x i k o n e t, m e n i alla h ä n d e l s e r f ö r e s t ä l l e r att äger, torrt.
kanske i c k e a l l d e l e s l i k a o k r i t i s k t t i l l b e d e r d e t fran- Meii konver- l i k h e t m e d d e flesta l ä r d a k a r l a r, e n u t o m - stone o m de uttala d e m korrekt o c h placera p å r ä t t a stället.
T y han d e n p e r s o n i f i e r a d e l ä r d o m e n själf.
hon har men sig en d a m H o n kände ordet n o g o c k s å s o m ett särdeles b i l d a d t fruntim- fru boiidsvenskan.
något inhämtat, l ä r t af h v a d m a n in- p a s s.
.
.
j a r e n t u t s a g d t!
.
.
.
h u r p a s s allt hur har lånord, mycket man mycket man hämtat — jag ungefär hufvud- han förstå alltsammans m y c k e t bättre än ni, s o m utländska hur d e t är j u antar, att g r o f h u g g a r e bli u p p m ä r k s a m g j o r d att omkring med är, Jag hvad hos dem därför bar i å m i n n e l s e, h o n t v e k a d e aldrig att slå sig forma, ord.
varm allt så b i l d a d t o m d ö m e, människokärlek ordet, » fortsatte: rustningen m e n framför ger b l o m m a n näring, o c h får läst, s e t t vilja själf.
Säg litet vara han svagheter och luckor d e t v ä s e n t l i g a från ändamål, vara raskt.
j a g ligger i själfva dana, inte Han s o m e j v e t, h v a d al- m e d, att den » Bilda, det betyder. » H o n blir i ett människorna tycker likbetydande » Hvad i sitt v e t a n d e, d ä r f ö r a t t h o n allesamman — u p p b l a n d a d t m e d f r ä m m a n d e tillsatser.
d e t m e d s a l i g fru lakunerna på det klara ism, var m o d att o m hvad ologiskt bildad? » af h v a d svarade hon heller, utan.
.
.
hur möjligt.
liga o c h således ej heller förblandar fint.
d e n o l ä n d i g a terrän- af e n f r a n s k r o m a n.
märkvärdigt som bildning, därför så v ä l o c h känner hvars ganska tryck gedigen hört vill säga!
känner » Det saken M e n h o n ser o b e k y m r a d ut.
bildning.
hjärta har mycket undvikande: d å kalla tillade h o n o c h utan hur för en nyfiken o c h f ö r v å n a d u p p m ä r k s a m h e t.
e n k v i n n a, h v a r s o m d ö m e är friska, varit vill ni erfarit, » åskådningar m e d e l p u n k t e n i sällskapet — röja ag känner hade h o n fått resa o c h m ä n n i s k o r n a dju- nutidsmänniska, truism kapitel hon m e d d e t o r d, ni a n v ä n d e — ej e n a n i n g o c h han.
och olika seder, henne skenbart s o m bildats mest sällskap, där sitt ljus lysa, helt En EU är Denna kvinna i ett m H o n det nu och moget om- jonglerade tydligen m e d ordet i två skilda de i de mest o c h lära förstå lifvet Då, när hon vuxen andra vänner / år Och modershjärtat efter henne trår, Skall ljusa minnet utaf dagar flydda Ge tröst — välsignelse skall barnet skydda!
oklart, erfarenheter o c h m å n g f a l d i g a r e, att långt — kvinnan bemärkelser.
ögon.
H o n s k u l l e v i l j a v e t a så o f a n t - mycket, som mig föga märkliga kunskaper svarade, Hon inte en h y f s a d p e r s o n?
Åt- a t t h e n n e s u p p f o s t r a n b l i f v i t till e n v i s s g r a d ligt bristfälliga den » A l l a b i l d a d e förefalla m i g icke att J a g k ä n n e r e n d a s t en, s o m o f ö r b e h å l l s a m t vårdslösad.
frågade bildade. » tillstår o c h m å h ä n d a äfven n å g o t sörjer öfver, När unga dottern jag i hemmen ser, Milt hjärta värms, mot henne ögat ler, Ty väl jag vet, det blifoit henne gifvet AU vara moders stöd och hjälp i lifvet.
intresserade hustru, o c h i alla h ä n d e l s e r anspråk på, så sätter m a n l i k h e t s t e c k e n m i n s t o n e i sina e g n a denna ni m e d b i l d n i n g?
» vänta, hans Hon a n n a t att vetande, döme.
i världen.
ej menar kunde » I allan da ' r, mellan bildning och hyfsning, yttre polityr I ungdomsvärlden jag med hennes sinn Mig lärde blicka varmt och verkligt in, Och gamla vännerna, som mig tillhörde, Sin vänskap ock till henne öfverförde.
där utan är v ä l e n b i l d a d m ä n n i s k a » — d e t ordnade j a g en g å n g — icke h o n o m, t y det svar j a g han är till d e n g r a d s j ä l f f ö r n e k a n d e, a t t man Då fick där hvarje liten planta lif Och värnlöst djur och ört, de sade: grf: y&gt;Oif vård och ans, ja, älska oss, ni båda, Ljuft stärker del att få mot kärlek skåda. » » Hvad o c h g r y m t g r i m a s e r a r f ö r att g ö r a sitt o h y g g - liga skråpuksansikte ä n n u värre.
M e n sällan, sitt Jag använder en motsättning är i c k e s å att ordet » studium » till b o k l ä r d o m e n.
fatta, f ö r att f å Men det s o m o m man borde gå
f ö r n u m s t i g t o m k r i n g m e d en p e n n a i ena h a n d e n o c h en a n t e c k n i n g s b o k i d e n andra och g ö r a iakttagelser.
N e j, ö p p n a bara ögo- nen o c h öppna hjärtat!
Låt intrycken ström- m a in af s i g s j ä l f v a!
G l ö m b o r t d i g själf o c h t ä n k o c h k ä n n m e d a n d r a!
D e t är h e l a h e m l i g h e t e n, d e t är v ä g e n till s a n n b i l d n i n g.
hyllan; jag är en hylla, jag.
Ja, Italien känner du ju till, jag förskonar dig alltså från alla beskrifningar däraf o c h klifver med sjumilasteg i väg ända ner till Tunis.
I verkligheten gick den färden ej så lätt för sig — 1m, vår italienska ångbåt i stickande s t o r m!
Klas påstår naturligtvis, att detta på sin höjd kunde kallas en frisk bris, men i sådana friska brisar ville jag inte ens önska mina svägerskor, om jag hade några.
dig, från en S t o c k h o l m s f r a på l å n g f ä r d.
litet svår att placera på V i fiögo genom Danmark, Tyskland o c h Tyrolen — natt och dag reste vi, o c h ett tu tre hade vi sol o c h vår omkring oss, o c h hela vår odrägliga vinter där hemma var som en lång, ond dröm.
Å, hvad jag var tacksam mot Klas i milt sinne — ty att säga h o n o m det skulle aldrig falla mig in, männen äro minsann tillräckligt egenkära ändå utan an- ledning.
H u r dina v y e r v i d g a s, då lifvet lägger s i n r i k a m å n g f a l d f ö r d i t t ö g a — h u r för- d o m a r n e svikta o c h ramla o c h efterträdas af ett m å n g s i d i g t f ö r s t å e n d e — h u r d e t t a f ö r s t å e n d e f y l l e r d i g m e d i n n e r l i g k ä r l e k till allt l e f v a n d e — h u r d e n n a k ä r l e k f ö r ä d l a r och hur du förädlar andra g e n o m blotta u t s t r å l n i n g e n af d i t t h a r m o n i s k a v ä s e n Du s a k n a r k a n s k e m y c k e t af d e t, s o m k o n v e n t i o n e l t g å r o c h g ä l l e r för » b i l d n i n g ».
V a r o b e k y m r a d!
H a r l i f v e t fått f o r m a, d a n a, » b i l d a » d i g till s a n n m ä n s k l i g h e t, så ä g e r du d e t, s o m u t g ö r s j ä l f v a d e n s k ö n a fruk- t e n af d e n v e r k l i g a b i l d n i n g e n.
L ä n g r e k a n m a n ej k o m m a, t y v e t a n d e t i o c h f ö r s i g är e j m å l u t a n m e d e l.
» J a g skulle vilja veta allt, » sade en g å n g d e n n a kvinna, s o m har inspirerat hela den här h i s t o r i e n, — » j a g s k u l l e v i l j a v e t a allt, för att k u n n a f ö r s t å allt o c h ä l s k a a l l t.
» D e t är k a n s k e e n s m u l a b a n a l t, t y m å n g a h a t ä n k t d e t s a m m a, m e n d e t är r i k t i g t i alla fall, o c h d e t v a r, t r o t s d å l i g s k o l u n d e r - b y g g n a d, e n bildad k v i n n a, s o m s a d e d e t.
Efraim Rosenius.
nog Ja, den rosan kan inte beskrifvas i detalj af en något så när anständig fruntimmers- penna.
M e n till sist gledo vi ändå tidigt en morgon in i L a Golettas lugna hamn.
A, hvilket panorama!
På bägge sidor begränsas utsikten af blånande berg m e d de mjukaste linier o c h rätt för ut, b o r t o m den salta insjön El Bahira (hvars af B ä d e c k e r ut- lofvade flamingos lyste mindre med sina röda halsar än med sin frånvaro), ser man staden Tunis ligga som en långsträckt snödrifva.
D e t närmaste berget till vänster är alldeles öfver- sålladt af maraboutgrafvar.
J a g har nu hört så många olika uppgifter o m, hvad en mara- bout egentligen är; somliga säga en präst, andra en helig fågel, men jag tror helst på Klas, som säger, att det är ett muhammedanskt hel- gon, t. c x.
en man som företagit tre vallfärder till M e k k a.
P å det högra berget ligga Karthagos s. k. ruiner, cl.
v. s. de finnas egentligen knappast till, endast några pelare o c h ett par hvalf, i stället reser sig kardinal Lavigeries stolta d ö m e öfver grushögarna o c h de saftiga gräsmattorna däremellan, där det ser ut som o m det regnat b l o m m o r — underliga afrikanska blommor, som jag aldrig sett maken till — o c h högst upp på branten har en liten hvit arabisk b y, Sidi bou Said, klängt sig fast.
Tunis i mars 1895, datum vet jag inte.
K ä r a lilla N i n i!
E n hel evighet har förflutit, sedan du hörde något från mig, men du vet säkert orsaken; våra alltid så väl underrättade vänner o c h be- kanta ha nog redan talat om för dig, att jag och min man äro ute på långresa, med det obligata tillägget: » G u d vet, hvar de män- niskorna ta pengar i f r å n!
» Ja, vi äro, som du ser, komna ända till de svartes världsdel, om också bara på den öfversta kanten däraf.
Men jag vill börja från början.
» Skulle du ha lust att resa u t o m l a n d s?
» säger Klas cn dag, då han träder in i mitt arbetsrum, där jag sitter o c h ser ut öfver Humlegårdens tjocka snödrifvor.
» Hvart?
» » J a g tänker Sicilien och möjligen cn tripp till Tunis kunde d u g a?
H u r snart kan du vara f ä r d i g?
» » Genast, käre, välsignade K l a s!
Skall du ha din fotografiapparat m e d?
» » Naturligtvis! » Jag gjorde en grimas.
Kameran, som jag själf i min dumma, kvinnliga oegennytta gifvit h o - nom, är min farligaste rival — men att resa till T u n i s!
Ett nej kunde naturligtvis inte komma i fråga; o c h i allmänhet skall en klok hustru vara sparsam med sina n e j.
J a g hoppar öfver förberedelserna till resan, som då egentligen bestodo i att jag lämnade nyckelknippan till Mathilda, du vet, mitt allt i alla, o c h kastade ner ett par klädningar i en koffert, o c h en ohyggligt kall o c h ruskig kväll i februari månad foro vi i snöyra ner till Cen- tralen, tre man högt, K l a s, hans kamera o c h jag, herrn o c h frun placerade i hvar sitt hörn och kameran — ja, hon fick verkligen stå på parsamma Fruar!
Don förnämsta sevärdheten i Tunis är o c h blir gatlifvet m e d dess vimmel af orientaliska typer, de infödda muhammedanska tuneserna eller araber, som mau oegentligt kallar d e m i dagligt tal, negrer, maltesare, judar o c h en mängd representanter för obestämbara bland- raser.
Man tror, att orientalerna företrädesvis kläda sig i hvitt, men det är ett misstag.
A l d r i g har jag sett en sådan färgrikedom i klädväg som här i Tunis.
M e d undantag af krapprödt — det är väl för skrikande för de stillsamma, gravitetiska östorländingarne, som hata allt hvad som gör väsen af sig — såg jag här dräkter i alla de vackraste färger, klargrönt, lila, himmelsblått, skärt, brunrödt.
Ilvita äro dock de tunna, cropeartade kåpor, hvarunder kvinnorna dölja sina brokiga dräkter, och hvita äro äfven männens beduinkappor; dessa äro i alldeles samma fason som våra mammors gåbortkappor, du minns, o c h tofsar ha de också i ryggen.
K l a s brukar alltid göra narr af mig och mitt köns vurni att » springa i b u t i k e r », men ändå var han redan den första förmiddagen genast med om att vi skulle gå i bazaren.
Det är en underlig labyrint af slingrande, smala gator m e d små bodar på ömse sidor; en stor del af detta butikkvarter är täckt m e d ett gemensamt tak, försedt m e d små ljusgluggar.
Vi hade föresatt oss att gå vår väg rakt fram o c h ingenting köpa, bara titta med ett fjärdedels öga, ty allting skall j u vara så för- skräckligt dyrt i bazaren, men innan vi visste ordet af, voro vi af en omotståndlig ung arab med glada bruna ögon intrugade i bröderna Barbouchis magasin, ett par små kyffen, in- rymmande alla världens härligheter.
D ä r tro- nade en stor, tjock, elegant arab framför ett sådant där litet orientaliskt b o r d, du vet, som mera liknar en pall — en tysk dam på vårt hotell, fru Schulze, berättade mig sedan, att hon m y c k e t riktigt, första gången hon var i bazaren, ställde till skandal genom att sätta sig på ett sådant bord.
Nå, jag hade lyck- ligtvis bättre vett än så.
V å r arabiske L e j a b j ö d oss artigt taga plats o c h befallde genast fram kaffe, som dracks ur de mest förtjusande små koppar utan fat.
H a n o c h hans brorson (den oemotståndlige Salah, som narrat oss in) samt K l a s o c h jag sutto nu där, som om vi varit gamla goda vänner.
Kaffet var för öfrigt utmärkt, ehuru det hemma hos oss snarare skulle ha ansetts som något slags tjock soppa, men det skall vara så, o c h det kokas med socker, så att man har inga attiraljer på brickan.
Då vi slutat dricka, skyndade sig en af de kringstående arabiska biträdena att dricka ur det tjockaste, som vi lämnat.
Och nu togos varorna ner frän hyllorna.
Sådana guld- o c h silkesbroderier, o c h h v i l k a skira, härliga tyger, som väfda af rosendoft och solstrålar!
Men jag skall tiga, jag vill inte göra dig afundsjuk.
N o g af, att gå till Löfgrens är hädanefter för mig ett platt, ge- nomprosaiskt intet.
J a g måste knyta handen om min • portmonnä så hårdt jag kunde, m e n då vi ändtligen k o m m o därifrån var den ändå lättad på sitt innehåll, o c h K l a s bar ett paket innehållande ett guldbroderadt sidenskynke till en kudde — ja, du skall få se den, då vi komma h e m, men jag ber dig i vår vänskaps namn, fråga mig aldrig — h ö r du, aldrig — hvad den kudden har kostat!
U n g e Salah träffade vi sedan oupphörligt på kaféer o c h ute på gatorna, o c h K l a s fotogra- ferade h o n o m m o t en vägg, men fastän han hundrade gånger hade hört, att jag tyckte bäst om h o n o m i profil, tog han honom naturligtvis en face.
P å eftermiddagarna, då vi ej hade annat att göra, åkte vi stora ronden på spårvagn genom arab- o c h judekvarteren.
Flere arabiska kaféer besökte vi, det var rätt egendomligt att sitta utanför dörren o c h dricka kaffe så godt som midt på gatan med en hop vilda folkslag till närmaste grannar på bänken.
Araberna äro ett tystlåtet släkte; de sitta som afguda- bilder m e d benen i kors under sig, tofflorna ställa de framför sig på marken o c h så ser man d e m alla tider på dagen sitta alldeles tysta o c h dricka sin lilla kaffetår.
D e bull- rande, skrikande handelsmännen äro vanligen judar.
Det var folkfest de sista dagarna af må- naden llåniadåu, o c h på torget Halfaouine kunde man se Österlandets barn roa sig m e d alla våra vanliga marknadsnöjen: karusell, ma- rionettteater, gungor, musik o c h dansföreställ- ning på kaféerna.
E n repgunga var spänd mellan två stolpar, o c h högt öfver den hängde apelsiner, som det gällde för den gungande att tillägna sig, o c h det lyckades verkligen en ung arab två gånger, medan vi sutto vid våra små kaffekoppar o c h sågo på.
E n kväll under en promenad ner till hafvet upptäckte jag, att den afrikanska nymånen stod vänd så här o c h att Karlavagnen låg all- deles kullstjälpt framstupa.
N y h e t e r i k l ä d n i n g s -, k a p p - och k o s t y m t y g e r % v å r s ä s o n g e n hos Hildur Andersson, Stockholm H v e m kunde väl 12 Hötorget 12 Filial: 4 Södermalmstorg Riks- och Allin.
tel. 4.
IDUN Hassan — också en af våra arabiska vän- ner, ett slags guide, lifvad o c h gladlynt — frågade mig en dag, om jag hade lust att se ett arabiskt harem.
Förslaget antogs m e d för- tjusning; fru Schulze ville också vara med.
V i d elfvatiden dagen därpå k o m Hassan till hotellet o c h meddelade, att han hade fått till- stånd af husets herre, en högre ämbetsman, och att allt var klart.
V i gingo, med litet hjärtklappning.
V i d porten till ämbetsmannens hus lämnade Hassan oss åt vårt öde.
V i k o m m o in på en gård med pelargångar omkring o c h fördes därifrån in i ett glest, smaklöst o c h europeiskt möbleradt mindre rum, där det fanns både ett pianino o c h en anskrämlig samling af glaskupor m e d konstgjorda b l o m m o r under; tycks vara high fashion bland arabdamerna.
R u m m e t var nästan fullt m e d fruntimmer, o c h jag kunde aldrig få klart för mig, hvilka som voro fruar i huset eller endast sällskapsdamer.
A l l a voro så kolossalt feta o c h mjuka, att jag hela tiden måste tänka på halfgräddade, för- jästa hvctebullar.
Medan en af de andra fruarna o o m b e d d spelade en polka på det ostämda pianot, fick favoritfrun sikte på fru Schulzes guldarmband och förälskade sig ögonblickligen däri.
Hon fingrade och klämde på det o c h gjorde allt utom beslöjade inviter,, att hon önskade få det i present.
Fru Schulze var m y c k e t generad och låtsade ej förstå.
Under tiden ansattes jag af en annan tjock haremsskönhet, som rent ut frågade, om jag ej ville ge hennes lilla dotter en dräkt, som hon sett i går i bazaren, den kostade bara 60 francs.
J a g kippade en smula efter andan, men lyckligtvis bröt fru Schulze upp i det samma efter ett alltför direkt utfall m o t armbandet, o c h med många artiga fraser å ömse sidor drogo vi oss till- baka och voro rätt belåtna, då vi lyckligt och väl befunno oss utanför porten hos Hassan.
Samma dag, som vi voro ute till Karthago, sågo vi vid la Marsas lilla bangård en hel rad täckta o c h igenbommade vagnar k o m m a k ö - rande i gåsmarsch utför den allé, som leder upp till beyens palats; han b o r nämligen ej i själfva Tunis, utan på ett slott ett godt stycke ute på landsbygden.
V i frågade stationsin- spektoren, hvad detta var för en besynnerlig cortége, o c h fingo till svar, att det var beyens damer, som voro ' ute för att luftas.
Luftas i en hermetiskt tillsluten låda!
Stac- kars haremsblomster!
O c h stackars karl!
Han lär vara omgifven af 300, säger tre hundra, kvinnor, däraf 25, som äro hans fruar.
Men så är han också gråhårig m e d b e s k e d!
(V i sågo honom en dag åka g e n o m Tunis ' gator.)
M ö b l e r i n g och D e k o r e r i n g af v å n i n g a r verkställes stilriktigt och elegant.
Största urval af goda modeller uti olika stilarter.
Ja, tyvärr, det är sista morgonen.
Om några timmar skola vi återigen se vårt kära Tunis som en hvit drifva i fjärran, o c h det skall för oss endast vara ett minne — ett oändligt vackert o c h oändligt behagligt minne, som af någonting stilla, vekt, fint, någonting snöhvitt o c h himmelsblått, en enkel, ljuf me- lodi utan krångliga dissonanser.
Ja, res dit själf!
D e t är ett godt råd, som jag ger dig nu till slut — ty slut måste det bli på detta långa bref, som du skall bränna upp, så att inte din spefågel till man får tag i det.
Hälsa h o n o m för resten!
O c h mottag själf en hjärt- lig hälsning för bådas er räkning från K l a s genom din tillgifna Betty B.
P.
S.
D u hör kanske af mig vidare, då vi kommit i ro i Taormina.
Stockholms äldsta hushålls- Fröken C. meddelade därefter följande: Af de 212 flickor, som tdlhört praktiska hus- hållsskolan under åren 1870 — 1891, voro 88 gifta och om de flesta af de hem, där de voro husmödrar, kunde med skäl sägas att de voro mönsterhem; 5 voro änkor och 9 voro döda; 20 af de forna eleverna vistades i Amerika och 9 af dessa voro gifta; 2 hade sin verksamhet i L o n d o n o c h tre voro gifta i Tyskland.
Därefter nämndes vid namn de sex, hvilka för 25 år sedan utgjorde den första gruppen och sutto med i den lilla salen vid Kaptensgatan, då d:r Bring med orden: » Bed och arbeta, » angaf den väg, på hvilken skolan kunde nå sitt mål.
Af dessa 6 voro endast 2 närvarande, — Hilda, med man och tvänne barn, Begina, änka med fyra sö- ner — 1 gift i Amerika, 1 i Ljusne och 1 i Stock- holm, men hindrad att vara tillstädes, 1 var död.
Af dem, som ännu voro i tjänst, hade flere un- der många år kvarstannat i samma familj o c h många hade i dessa familjer firat sitt bröllop.
Sålunda hade flere innehaft samma plats 5 — 6 — 8 — 127 2, — 13 / 1,, 14 — 22 år, och en hade ännu kvar den plats hon erhöll vid utgåendet ur skolan för 9 år sedan; en annan hade 17 år tjänat hos den familj, där hon erhöll sin första plats.
Senare på aftonen redogjorde fröken C. för sko- lans uppkomst och utveckling, påminde om huru mycket arbete, som nedlagts af dem, hvilka voro med då skolan ännu behöfde bokstafligen kämpa för dagligt bröd, och hvilka insatser af kärlek och uppoffring då gjordes .af nu hädangångna personer.
Särskildt tilltalande under festen var anblicken af det femtiolal barn af olika åldrar, skolans s. k.
&gt;barnbarn », som glada svärmade omkring i rum- men.
Så t. ex. tågade de, anförda af en liten gosse med en blågul flagga, fram under afsjun- gande af en bekant skolsång, o c h ofrivilligt sade man till hvarandra: » Hvad de se snälla ut! » Vid tiotiden intogs supé, hvarefter dagen afslu- tades med bön och sång.
Det var i sanning en god minnesfest, och när man ser resultaten af hushållsskolans verksamhet och dess inflytande på de många egna hemmen, måste man instämma med fröken C. i hennesofia uttalade önskan: » Ack, om det funnes flere hus- hållsskolor för bildande af tjänarinnor! » En af de närvarande vid 25-årsfesten.
skola.
En 2 5 års ' £ 2 CO i » O) M zs u o cn iJ CO •a CD JE &lt;E fest.
Ill lä under senare åren det husliga elementet i Ej kvinnans uppfostran mer och mer kommit till T sin rätt och olika slags hushållsskolor här och hvar uppstått, vilja vi i dag berätta något om en 25-års fest, som nyligen firats med eleverna från den äldsta hushållsskolan i Stockholm.
Den 24 sistlidne april hade fröken Hedda Cro- nius till sig inbjudit forna elever från den gamla praktiska hushållsskolan, från dess början 1870 till 1891, då nämnda skola ombildades till ett aktiebolag.
Vid sextiden samlades den ena skaran efter den andra till Västra Trädgårdsgatan n:r 19, där fröken Cronius numera har sitt verksamhetsfält.
Unga mödrar åtföljdes af barn af olika åldrar och något senare kommo fäderna.
Antalet af gästerna lärer ha uppgått till 180.
Allas ansikten buro prägel af glädje och belåtenhet, hvilket uttryck dock tycktes öfvergå till en mera högtidlig stämning, då inbju- darinnan dekorerade skolans båda första elever med hvar sin blomsterbukett, å hvars band lästes årtalet 1870 — 1895.
Medan kaffet dracks, hade man tillfälle att helsa på hvarandra och mödrarna presenterade sina små.
Därpå tågade man upp i öfre våningen, o c h bar- nen jublade öfver de kulörta lyktorna i trappan.
I fonden af salen var en vacker dekoration af växter omkring en Kristusbild, och nedanför den- na satte sig nu den ena ringen efter den andra af skolans f. d. lärjungar.
Hedersplatserna into- gos af de båda, som varit med 1870.
En psalm uppstämdes och sjöngs fulltonigt.
Doktor Bring, som hållit invigningstalet då skolan öppnades och sedan vid de flesta årsfesterna talat till de unga, uttryckte nu sin glädje öfver att återse så många gamla bekanta och höll därpå en betrak- telse öfver 1 Petr 1:18 — 21, nedkallande Guds väl- signelse öfver alla dessa, som i egna eller andras hem hade sin verksamhet, samt öfver de många barn som fostrades i hemmen.
En af flickorna sjöng en solosång, hvaruti skil- drades, huru det bila fröet blifvit ett stort träd, och huru » de trefna små hemmen i öster och väster » äfven voro grenar i detta träd.
Iduns läkarartiklar.
in.
Om bad- och brunnskurer.
K Af D:r Alfred Levertin.
utidens förnämsta läkekrafter äro ej längre de medicinska drogerna, huru värdefulla de än i vissa fall kunna vara, utan fastmera de s. k. pliysikaliska medlen.
Dessa förfoga öfver naturkrafterna och tvinga dem som lydiga redskap i sin hand.
D e heta ljus, luft, vatten, rörelse o c h elektricitet, alla dessa hafva hvar i sin tur tryckt sin kraftiga stämpel på det nittonde århundradets terapi.
Det är o m vattnet som tvagningsmedel o c h bad, det är om vattnet som dryck o c h som ett kraftigt verkande medel, när det håller en mängd minerala beståndsdelar, som vi här nedan skola tala o m.
Att bad o c h tvagning i främsta rummet afse en rengöring o c h behöflig uppfriskning af vårt hudsystem, att det kan förekomma hudsjukdomarne i många af deras former har redan d:r Afzelius i sina föregående artiklar visat.
Men huru innerligt hudens vård sam- manhänger med hälsan o c h hvilka vådor ett försummande af hudens skötsel kunna medföra viile jag söka att visa o c h för eder.
mina läsarinnor, göra klart.
S o m ingångsord till mina betraktelser må jag få anföra följande tänk- värda ord af stormannen på detta område Carl Curman; de föra eder genast in uti den tanke- gång, som j g önskar måtte besjäla eder vid Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor och Gardiner m. m., m. m. a Carl Johansons Möblerings-Affär, Drottninggatan 45, 1 och 2 t r.
£ U c$ ts pp A r a b e r n a få, som du vet, ha huru många fruar som helst, men vanligen ha de, för kost- nadens skull, bara en; Hassan påstod dock, att herrn i detta hus bestod sig m e d fyra sådana dyrbara lyxartiklar.
E n af dem var m y c k e t vacker, klädd i långa prunefärgade vidbyxor, en ljusblå blus, små, små guldbroderade skor med guldklackar midt under foten o c h kring hufvudet — hon hade håret klippt i pannan och utslaget bak — en löst virad blåhvit duk med små snibbar utstående öfver hjässan.
A l l - deles förtjusande!
H o n var visst favorit- hustrun, ty fastän hon var den yngsta, förde hon ordet hela tiden på dålig franska.
Nåja, han är j u omkring 80 år gammal, o c h att han kunnat hålla ihop så länge m e d en så talrik kvinnlig omgifning, vittnar om en högst ovanlig förmåga att upprätthålla hustukten.
V i lefde fram våra dagar i en lycklig okun- nighet o m hvad som passerade i världen.
V å r enda kunskapskälla var ett litet lokalblad, La depeche tunisienne, som vi hvarje morgon köpte af en genomrar, alltid flinande unge, ly- dande namnet H a m m e d.
D u må tro det är en lustig typ för en t i d n i n g s p o j k e?
I dag, sista morgonen vi äro kvar i Tunis, mötte Klas vår lille H a m m e d på gatan, han försökte så godt han kunde fråga efter madanie o c h skic- kade mig till afskedsgåfva den mimosakvist han bar instucken b a k o m örat.
fa ha tänkt, att din gamla Betty skulle k o m m a så långt bort i världen, att livarken stjärnor eller måne voro sig l i k a?
O c h allt detta har jag K l a s att tacka för, men söta, älskade Nini, tala ej om det för h o n o m; ty fastän han är den allra raraste af äkta män, gäller ändå all- tid det gamla ordspråket, du m i n n s: Stryk ej katten på ryggen, ty då.
.
.
etc. wi Q Ha 1895
läsningen af alla ämnar förkunna.
de råd o c h föreskrifter jag » M e d huden börjar o c h slutar vårt kropps- liga jag, här utkämpas den kamp för lifvet mot yttervärlden o c h det s. k. klimatet, hvil- ken börjar med vårt första, stora luftbad v i d inträdet i lifvet o c h vår första högljudda pro- test till skydd för vårt omildt berörda skinn.
V i älska n o g alla detta skinn o c h äro ofta rädda om det, men få äro de, som rätt förstå, hvilken kostbar klenod en sund o c h frisk hud är.
Den ofördärfvade instinkten fattar ofta detta riktigare än den missledda reflektionen, som här mången gång famlar i villfarelse.
Se bara, huru den späda lilla ungen strålar af njutning, då hans frigjorda, blottade hud får- dricka luft, värme o c h sol eller öfverspolas i ett ljumt bad, o c h ingen öm mor är okunnig om badets o c h tvagningens välsignelse för den lilles hälsa, men hvad vikt fäster h o n själf månne vid skötseln af sin egen h u d.
» Hudens särskilda beståndsdelar hafva i de föregående artiklarne skildrats o c h till dem vill jag ej nu återkomma.
M e n clet fenomen, som vi i dagligt tal kalla svettning, måste jag här något närmare beröra.
Svcttkörtlarne i läderhuden hafva en stor och egendomlig roll att fylla, g e n o m dem af- söndras nämligen vatten från blodet oupphör- ligen o c h stundligen i gasform, det är den process s o m på konstspråket kallas perspiration £; er den osynliga utdunstningen, mera sällan framkväller svetten i flytande form, som vi då bruka benämna transpiration.
M e d svetten bortgår ej endast vatten, utan en mängd gas- formiga ämnen af organisk natur, de anses vara ganska giftiga äfven i liten mängd, den flytande svetten håller äfven urinämne samt fosforsyrade salter.
Svetten kan afsöndras i växlande mängd; i medeltal anses vattenafsön- dringen genom huden uppgå till 1 kilo på dygnet.
Svettningen står under nervernas in- flytande o c h förmedlas af dessa.
G e n o m direkt retning af hjärnan, g e n o m flerfaldiga slags psykiska affekter, såsom förskräckelse, smärta m. m.
, genom elektriska och kemiska retmedel kunna svettkörtlarne bringas till verksamhet.
Det kraftigaste retmedlet till svettning är d o c k värme, därnäst muskelrörelse i allmänhet.
Svett- ningen beror ingalunda på blodets vattenrike- dom eller på en i blodet hopad abnorm vatten- mängd.
Ä f v e n om man skulle dricka en be- tydlig mängd vatten, så framkallar man icke därigenom svettning.
I torr luft svettas man lättare o c h rikligare än i fuktig.
När vi tänka på de ämnen, som genom svettningen afsöndras, kunna vi lätt förstå den bekante fysiologens ord, » att svetten är ett exkrement o c h tillika en, vätska som afkyler oss när det är för varmt. » Fatta kunna vi således, huru viktig denna perspiration måste vara för hela vår hushållning, tilltäppas genom försummad renlighet svett- körtlarncs utförsgångar, måste vi lida däraf, o c h som en författare på detta område så sant säger, då äger samma sak rum, s o m när en skorstenspipa tilltäppes m e d ett föremål eller g e n o m bristfällig sotning: röken slår in i huset, d. v. s. blodmassan förorenas genom aff allsprodukter.
H u d e n har äfven en annan m y c k e t viktig- befattning vid organismens värmeregleringsför- hållanden, ty g e n o m ökning o c h minskning i dess blodhalt samt genom svettningen vakar den öfver kroppen o c h söker skydda den mot så väl köld som värme.
Man har därför m e d full rätt benämnt huden » den animala maskinens säkerhetsventil », den hindrar såväl kroppsvär- men att stiga, som den å andra sidan före- bygger dess alltför häftiga sjunkande.
Om huden utsattes för köld, sammandrager den sig, blodet prässas då ut ur dess blodkärl, den blir blek o c h mer eller mindre b l o d t o m samt därigenom en dålig värmeledare.
» D e t är det samma som vi utanpå oss finge ett lager af vadd. » B l i r huden utsatt för värme, slappas den, dess kärl fyllas m e d blod, den blir röd o c h svällande, o c h i o c h m e d detsamma blir den en god värmeledare.
När det är så varmt i den oss omgifvande luften, att vi plågas af dess temperatur, då öppnar en normal hud sina ventiler, blodkärlen vidgas, b l o d o m l o p p e t sker liftigare o c h den svett, som nu porlar fram öfver allt på huden, afkyler organismen i o c h med att den afdunstar.
V i d inverkan af kylan var det den blodfattiga huden som söker att skydda oss så godt den förmår, vid öfvermått af värme är det svettningen, som afleder värmen genom afdunstningen.
Ä n n u en egenskap hos blodkärlen måste här beröras, ty den spelar stor roll inom badläran, det är den s. k. reaktionen, hvilken är så att säga den fina känseltråd, h varmed badläkaren söker uppfatta, om hans behandling varit verk- sam eller om den kunnat skada den sjuke under hans vård.
H v a d betyder detta ofta omtalade ord o c h huru skola vi kunna lätt- fattligt förklara den lag, detta fenomen följer.
Sammantryck .en g o d stålfjäder, den ger vika, men återtager genast efter tryckets upphörande sin förra form, så är äfven förhållandet med blodkärlen i vår hud.
D e utvidgas af värme, sammandragas genom köld.
Efter ett visst tidsmoment efterföljes utvidgning genom värme af sammandragning, sammandragning g e n o m köld af utvidgning.
Detta är hvad vi mena med reaktion.
D e n inträffar hastigt eller långsamt hos olika personer, beroende på huru härdad hud individen besitter.
D e t är genom denna kraft vi åstadkomma en slags gymnastik af huden, isynnerhet när värme- o c h köldbehand- ling på ett lämpligt sätt följa på hvarandra.
J u högre skillnad i temperaturen mellan en uppvärmd, kropp o c h det afkylande vattnet dess förr inträder afkylningens efterverkan d. v. s. reaktionen.
J u hastigare dess inverkan är, desto snabbare reaktion.
Reaktionen kan på- skyndas o c h göras kraftigare g e n o m retmedel, kemiska ämnen i badvattnet, eller g e n o m m e - kaniska inverkningar under o c h efter badet, frotteringar, kraftigare torkningar o. s. v.
; den påskyndas likaledes genom kraftigare muskel- arbete efter köldanvändningen.
D e n inträder hastigare hos en härdad människa än hos den bortklemade o c h ömtåliga.
H u d e n kan så väl vårdas, att den väl fogar sig efter temperaturens olikartade växlingar.
O c h det blir rent utaf som en slags gymnastik för densamma.
E n bortklemad hud svarar på den ringaste köldinverkan medels blekhet i ansiktet, oupphörliga frosskakningar, köldkänslor o. s. v. D e personer, som jämt klaga öfver att de frysa, äro just sådana, hvilkas kärl- system icke har någon reaktion gent emot kylans ingrepp.
D e hafva aldrig lärt sig att sköta sin hud o c h att söka behålla o c h be- vara den fullt lifskraftig.
Just hos dessa per- soner finnes denna benägenhet till katarrala affektioner, m o t hvilka vår läkekonst så ofta har att strida o c h som vi alltid hafva så svårt att besegra.
D e n normala huden är äfven ett af de bästa skyddsvärn, vi äga m o t de många skadliga fiender i yttre världen, s o m lura på oss, den är en säker b o m m o t dessa millioner parasiter, som stundligen hota oss med d ö d o c h till- intetgörelse.
H e l a vår omgifning, den må vara än så renlig, är tummelplatsen för ett organiskt lif; oräkneliga sporer m e d en giftighet, hvars vidd och makt vi ej ana, b o som snyltgäster på vår hud.
H u d e n är nämligen under normala förhållan- den ogenomtränglig för alla dylika invandringar, liksom man ej numera vill antaga, att vätskor kunna genomtränga densamma, m e n väl gas- artade flyktiga ämnen, hvilka på så vis kunna upptagas i b l o d o m l o p p e t.
O m vår hud undergår sjukliga förändringar eller o m den är betäckt med smuts, förlorar den snart förmågan att normalt funktionera.
Dess förmåga att reglera värmeförlusterna domnar o c h förslöas, den kan ej lika snabbt som förut bemanna sig m o t växlingarna i at- mosfärens temperatur, o c h därför är o c k den person, som ej förstår att härda sig o c h som försummar skötseln af sin hud, faktiskt mera utsatt för s. k. förkylningar.
H u r u uppkommer en sådan förkylning o c h huru skall man kunna förklara dess inverkan på k r o p p e n?
Man kan utsätta sin hud, den må vara än så varm o c h svettig, för inverkan af nästan iskallt vatten och man ådrager sig likväl ingen förkylning därigenom, såvida man genom gnidningar återbringar huden till rod- nad d. v.
s. åstadkommer att de g e n o m köl- den sammandragna kärlen ånyo vidgas.
Hvar och en, han m å vara än så härdad, ådrager sig ganska lätt en förkylning, o m han uti ett varmt rum lutar sin skuldra m o t en fuktig, kall vägg eller o m han under svettning träffas af en kall luftström.
Förkylningsåkomman ger sig vanligen tillkänna ej långt ifrån den del af huden, som träffats af det kalla ingrep- pet, blottas t. e x.
skuldran, så får man reuma- tism i dess muskler, blir halsen förkyld, upp- träder heshet, blir magen kall, får man tarm- katarr o. s. v. M e n ibland går den längre vägar, som t. ex. då man blifvit kall eller våt om fötterna o c h får snufva eller tandvärk.
K a n ej huden svara med en kraftig reaktion, så inträder vanligen en förkylning, o c h före- finnes på något ställe inom organismen en svag- punkt, kan - man vara öfvertygad o m, att just den punkten blifver angripen.
Enklaste sättet att undvika dylika förkylningar är att äga en väl härdad hud, som så att säga fogar sig efter temperaturens växlingar.
(Forts.) Ur notisboken.
Till hemmet i Norden!
Om kronprinses- sans hälsotillstånd meddelas från R o m till Karls- ruhe, att det samma nu är jämförelsevis godt.
Kronprinsessan ämnar återvända till Sverige, dä den varmare årstiden inträdt.
F ö r m o d l g e n stan- nar bon på vägen något hos sina föräldrar.
* Drottningens sommar på Hook,.
Liflig verksamhet råder för närvarande på det gamla herresätet H o o k vid Hooksjön för att mottaga drottningen, s o m ditförväntas i början af juli.
I abmänhet skall den vackra mobiliéren stå orub- bad.
Godt utrymme finnes på stället så väl för uppvaktning som för betjäning.
Drottningens svit kommer att bestå af 18 personer, inberäknadt upp- vaktande kammarherre och hoffröken samt drott- ningens betjäning, köks- och stallpersonal.
An- talet vagns- och ridhästar, som under drottningens sommarvistelse komma att öfverföras från k. stal- let i Stockholm till Hook, blir 9.
* Skånellaholms härskarinna.
I den höga åldern af 82 år har i Upsala i dagarne aflidit gref- vinnan Charlotte Jennings, född Piper, änka se- dan 1843 efter rytlmästare G. Jennings o c h inne- hafvarinna af fideikommisset Skånellaholm i Stockholms län.
Hon efterlämnar fyra barn, en son, majoren John Jennings, o c h tre döttrar, af
IDUN 1895 hvilka en är gift med chefen för Jönköpings rege- mente öfverste d ' Ailly, en med artisten Alexis Ankarcrona och en med kanslirådet i. Sebröder- heim.
Fredrika Bremer-förbundets sjukkassa afhöll i lördags årsmöte.
Medlemmarnes antal under 1894 har stigit från 214 till 238 och sjuk- hjälp har utdelats till 50 medlemmar med 3,003 kr.
75 öre.
Kassans försäkringsfond utgjorde vid 1894 års slut 6,534 kr.
och reservfonden 474 kr.
94 öre.
Full ansvarsfrihet beviljades styreben.
Till styrelsemedlemmar återvaldes prof. P.
G.
R o - sén, d:r G. Nyström, fröknarna Theresa Geijer och Anna R o o s samt i stället för medicinalrådet D. Pontin, som undanbedt sig återval, fördelningslä- kare N.
A. Edling.
Styrelsesuppleanter blefvo fru A. Lybeck, fröken G. von Piomgren samt lif- medikus G. Westfelt.
Till revisorer valdes frök- narna A. Fabricius och K. Wall samt till revisors- suppleanter fröknarna A. Dahlström och M. Silow.
En ny rundmålning, framställande Pom- pejis förstöring genom Vesuvii utbrott år 79, före- visas från den 1 dennes i Panoramabyggnaden å Kaptensudden härstädes.
Bilden erbjuder en mäktig och gripande effekt.
Det brinnande berget Vesuvius i fonden o c h där nedanför den praktfulla staden vid randen af det blåa hafvet, öfver hvilken glödande lavastycken regna ned, framkallande brand och förstöring samt outsäglig fasa bland folket, hvilket skräckslaget flyr mot hafsstranden.
Målningen är förträffligt utförd af den italienske målaren Castellane.
Vid anordnandet af bilden härstädes — hvarvid till illusions vinnande an- vändts en kombinering af pittoresk och plastisk framställning, i det föremålen i första planet, när- mast åskådarne, äro utförda plastiskt samt bilda en i ett med denna gående fortsättning af själfva målningen — ha medverkat ingeniören F. Malmberg för byggnadsarbetena, arkitekten Rudolf Enblom för de perspektiviska konstruktionerna och deko- rationsmålaren Carl Grabow för målningsarbetet, samtlige under öfverinseende af arkitekten Gustaf Wickman.
Handarbetets Vänners vårutställning har under denna vecka pågått i föreningens lokal här- städes och utmärkt sig för samma konstnärliga smak o c h solida, vårdade arbete, hvilka städse varit föreningens främsta egenskaper och gjort den till föregångare för den textila konstslöjden i vårt land.
I kompositionsritarnes led har i år inträdt en ny förmåga, förut känd på det rent konstnärliga om- rådet, artisten hr G.
G:son Wennerberg, hvilken utfört ritningarna till ett par synnerligen vackra portierer, den ena grön med kastanieblad och frukter som motiv, den andra med motiv från en högeligen dekorativ klängväxt med skära blom- mor, båda, särskildt den sistnämnda, delikata och af konstnärlig verkan.
En annan portiére skall ej undgå att väcka uppmärksamhet.
Den är broderad efter på Sko- kloster befintliga mönster, harmonisk och ändå liflig i färgerna.
Enklare portierer finner man äfven med svenska allmogemönster, hvilka jämte ståtliga renässansstolar och öfverdrag äro beställda af ingeniör Nobel i Petersburg.
Karna Nilsson o c h Hanna Persson ha äfven nu häfdat sin rangplats bland våra konstväfverskor, och fröken Adelborg har varit lika lycklig i sina kompositioner, hvarom en liten, i hvarje tum konstnärligt tänkt gobetinbit med skära blommor bär vittne.
Föreningen utställer af en större be- ställning för rikssalen på Gripsholm tre bänka- dynor med vackra växt- o c h djurmotiv.
In allés skola 18 sådana bänkadynor i gobelin och en broderad stor bordduk levereras dit, hvarjämte en gammal tronhimmel kommer att genom broderi- arbete fullständigas och renoveras.
En för Sundsvalls gymnasiiförening afsedd fana, komponerad af fröken Sofie Gisberg, faller genast i ögonen.
Det är ett läckert arbete med de gröna lagerbladen kring den gyllne lyran infällda i siden- duken, så att denna skall falla ledigt då den ut- vecklas för vinden.
Innersta rummet är ägnadt åt paramentiken.
Två präktiga altarbeklädnader lysa där emot oss.
Den ena är afsedd för Skara domkyrka, ritningarna äro af fröknarna Videbeck o c h Vestberg, men ar- betet är till största delen utfördt i hemmen där nere i Skara.
Ett synnerligen fint kalkkläde, kom- poneradt af Handarbetets vänners direktris, fröken Agnes Branting, tilldrager sig kännarens uppmärk- E x t r a f i n Filharmoniska sällskapet samhet.
Mindre praktfull, men vittnande om fin urskiljning och konstnärlig smak är den likaledes af fröken Branting komponerade gröna, för tre- faldighetseykeln afsedda altarbeklädnaden för Skär- kinds kyrka i Östergötland.
I detta sammanhang må nämnas, att den för- tjänta föreningen äfven i år erhållit ett statsun- derstöd å 1,200 kronor.
gifver instundande ons- dag i Musikaliska akademien sin tredje abonne- mentskonsert.
Teater och musik.
gifves om söndag i Berns salong af fröken Jenny Åkerlund med benäget biträde af fru Edling, fröknarna Kragballe och Svanström samt hrr Scholander, Hedlund och Engelbrecht, äfvensom af Bellmanskören.
Kungl.
operan i gaf tisdags sin fjärde symfoni- konsert, hvilken dock egentligen till hufvudsaklig del endast var ett återupprepande af den tredje från påskdagen.
Därom är j u intet att säga, då programmet är godt och såsom nu upptager mu- siknummer sådana som Haydns g-dur- och Beet- hovens b-dursymfonier, hvilka gärna återhöras.
En vinst var det ock att än en gång få höra Smetanas målande symfoniska dikt » Moldau ».
Alla dessa nummer erhöllo under förste hofkapell- mästaren C. Nordqvists lugna o c h säkra ledning ett alltigenom förträffligt utförande.
Programmets enda nyhet var löjtnant John Forsells utförande af recitativ och aria ur Glucks opera » Iphigenia i Aulis ».
Hr F., som utgått från härvarande kon- servatorium och sedermera idkat sångstudier i Paris, förfogar öfver en alldeles förträfflig tenor- bariton, omfångsrik och fyllig, och då härtill kom- mer att hans föredrag är musikaliskt, intonationen absolut ren och fraseringen vårdad och tydlig, torde han kunna äga alla förutsättningar för att varda en sångare af rang.
En lätt indisposition för aftonen verkade på det hela taget föga stö- rande.
Det är att hoppas, att tillfälle beredes all- mänheten att få återhöra den nye sångaren.
Första Götseföreställningen gifves i morgon lördag, då den framstående tyske gästen utför titelpartiet i » Profeten », hvilken uppgift han lär lösa på ett lysande sätt.
Om tisdag gifves » L o - hengrin » med hr Götze som den höge Graals- riddaren.
— Med biträde af Aug.
Lindbergs sällskap har kungl.
operan nu äfven ett par gånger uppfört Frans Hedbergs populära skådespel » Bröl- loppet på Ulfåsa », hvilket ej gifvits i hufvudstaden sedan början af 80 talet.
En talrik och tacksam publik har bevisat, att sinnet för det stora dramat ännu lefver lifligt trots den sparsamma näring, som numera bjudes det.
Utförandet var i det hela förträffligt; i synnerhet uppbar fru Augusta Lindbergs » Sigrid den fagra » till det yttre lika värdigt det stolta vedernamnet, som hela franr ställningen präglades af värme och stil.
Herr Lindberg som priorn utvecklade en fin och verk- sam humor, o c h fru Lotten Dorchs Magnhild var naturligtvis ock en fullödig prestation.
Med heder må vidare bland de många nämnas hr Lindroth som Bengt Lagman och hr Öberg som den gamle riddar Knut.
Uppsättningen var präktig och effektfull, och Södermans stämningsfulla musik, utförd af hof- kapellet, bidrog lifligt till det festliga intryckets höjande.
Hr Lindberg lär ha för afsikt att om någon vecka återkomma till hufvudstaden för att å den då lediga Vasateatern gifva en kortare serie före- ställningar: » Hannele », » Bröllopet på Ulfåsa » och möjligen ytterligare något program.
Södra teatern uppför sedan i lördags ett nytt lustspel af den tyska författarfirman Schöntan och Kadelburg.
» För välgörande ändamål » tillhör onek- ligen genrens bättre alster och har också infört sina författare på själfva det förnäma Schauspiel- haus i Berlin.
Intrigen är väl funnen och af- vecklas i många högst muntrande situationer.
Särskildt välgörenhetskomiténs sammanträde i tredje akten bereder åskådarne en högtid af skratt.
Spelet var på alla händer godt.
Fru Lambert var en intagande f. d. aktris, hrr E. och R. Wagner samt Lambert representerade förträffligt den äre- lystna » komité » - trion, fru Fornell gaf änkan Clau- dius — välgörenhetsföremålet — med kraftig humor, och hr Sternvall hade af hennes ännu lefvande man, som för länge sedan vändt både » konsten » och sin hulda maka ryggen, gjort en lyckad figur.
Det nya programmet torde ännu en tid framåt kunna uthärda konkurrensen med de nu allt mera lockande, härliga vårdagarne.
K.
Dramatiska teatern har som dragningskraft för slutet af säsongen äfven i år engagerat hr Knut Almlöff hvilken i afton börjar sitt gästspel med utförande af Gaspards roll: » Debutanten och hennes far ».
M a r s a l a En musikalisk högtid af prima slag blir den kon- sert, som den 9 dennes gifves af syskonen Neru- da, fruarna Hallé o c h Arlberg samt prof. Neruda.
Fröken Märta Petrini, som under de sista åren skördat stora triumfer i utlandet, är återkommen och gifver konsert härstädes någon dag i nästa vecka.
Den unga sångerskan torde därvid kunna påräkna en lifligt intresserad publik.
Matiné o Sångsällskapet dag D.
0. från Upsala gifver om sön- matiné i Musikaliska akademien.
Tant Lottens n o r s k a resa.
Berättelse för Idun af Vera Verle.
(Forts.) var då?
När då? » fortsatte de envisa frågarne.
» På taflor, » kom svaret, måhända en smula dröjande.
» När man sett en vacker tafla, är det som hade man själf varit på den plats, som taflan föreställer. » » Har du då så många vackra taflor, tant Lotten? » » Ja, jag har en hel hop. » » Tant Lotten har nog rysligt många taflor, efter hon kan berätta så mycket, » menade barnen, då de kommo för sig själfva.
Rysligt många?
Ack, » rysligt många » taf- lor hade Lotten visst icke, ty hon hade icke penningar att köpa några för.
Men hon fick då och då en sådan tilLskänks; både hennes vänner och hennes elever visste, hvilket värde hon satte härpå, och när de återvände från sina sommarresor, hade de vanligen med sig en fotografi eller måhända flere från de stäl- len de besökt — vyer från Schweiz eller från Norges glacierer, utsikter från Gotland eller västkusten, bilder af museer och domkyrkor, och allt detta lade Lotten till sin skatt af samlingar.
Och så hade hon träsnitt — hon hade samlat en hel mängd, som hon klippt ur gamla illustrerade tidningar.
Det var ett riktigt trollskåp, som förde en till de mest skilda delar af världen — från Kamtschatka till Goda Hoppsudden, från Paris till Turkiet, och hade än träsnitten vissa brister, så me- nade Lotten, att så mycket bättre kunde man låta sin fantasi uppfylla resten.
Icke blott vyer fängslade Lottens intresse, nej, allt skönt, allt som bar en historia inom sig, drog hen- ne till sig.
Och som hon hade den lyckan att bo just i Stockholm, så hade hon också tillfälle att se en hel del och kom mången på skam genom det besvär hon gjorde sig för att få se så mycket som möjligt.
Hon gjorde det så mycket hellre, som det ju inga penningar kostade att gå på Nationalmuseum och beskåda konstens alster från skilda ti- der, eller de gamla dräkterna på lifrustkam- maren, eller de uppstoppade djuren på natur- historiska museet.
Där dröjde hon måhända helst, ty allt, som smakade af geografi och främmande länder, hade något lockande för henne.
Här flck hon ju se både ormar och krokodiler, paradisfåglar och hvalfiskar, och så kunde hon gå hem och berätta för barnen om de länder, där dessa funnos, med ett lif (Q u a l i t é I n g h i l t e r r a) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid undersökning af härv.
handelskemist befunnen enl. analys fullgod.
Pris kr.
1:25 pr butelj.
Finnes e n d a s t hös JJ [&gt; U y d &amp;] l l &amp; C:O s t o c f e h o i m, 2 s t u r e p i a M 3 •• Eiks- och Aiim.
telefon.
H och en åskådlighet, som hade hon verkligen Men just något så oväntadt skulle inträffa pen, att genomfara på järnväg, ångbåt, skjuts- varit där.
och det samma dag som det Dyss nämnda kärra, till häst eller till fots — — Men resa på allvar — det hade hon al- samtalet ägde rum.
En af hennes elever, Men hvart skulle hon bege sig?
2 £ drig gjort.
dotter till en köpman, skulle tillsammans Allra helst hade hon packat sin kappsäck h te * » Du, Lotten, » sade ofta hennes vänner, med sina föräldrar resa till en badort för och begifvit sig af till Schweiz, hennes dröm- » som förstår dig så förträffligt på att se dig sommaren, och efter sista lektionens slut öf- mars land, och vidare ned till Italien, men « e omkring och som har sådan glädje däraf — verlämnade modern det sedvanliga arvodet åt lika så gärna kunde hon beslutat sig att resa du borde väl en gång ändå resa ordentligt! » lärarinnan, i det hon sade: till månen.
Nej, det måste vara någonstädes H Q Lotten suckade, men det var nästan ohör- » Under juli och augusti månader äro vi inom kassans och rimlighetens gränser, och bart.
» Ja, hur gärna jag skulle vilja det — borta från staden, i september komma vi till- det fanns ju mycket att välja på inom lan- p det kan jag inte en gång uttrycka.
Men för baka, och jag skulle då vara tacksam, om det.
Lotten hade länge haft lust att bese rf- kan det ej bli utaf, få se en gång fröken ville återtaga lektionerna som vanligt. » Visingsö, Omberg och Vadstena, men det var O: " tillfallet framdeles!
Till dess företar jag mina resor i Därpå tackade hon Lotten och denna aflägs- en jämförelsevis liten resa, som hon kanhän- soffhörnet, då kosta de irga penningar och nade sig, men redan i tamburen öppnade hon da många gånger skulle bli i tillfälle att göra.
jag har hvarken ondt af köld eller hetta på kuvertet med penningarna uti och fann till Nej, när hon nu hade kassa — och hon tänkte vägen och inte heller af någon trötthet — sin öfverraskning, i stället för de väntade med förnöjelse på de tvåhundrafemtio kronor, som hon hade på sparbanken, och hvartill B?
ja, det är nog bästa sättet för mig att resa. » trettio kronorna, nittio kronor.
» Fröken ger så utmärkt roliga geografi- Det måste vara ett misstag!
Lotten skyn- hon nu skulle få lägga en så stor tillökning • 3 lektioner, » sade en dag modern till en af dade åter in för att lämna tillbaka öfver- — då var det väl skäl att sträcka respla- hennes elever, » min man och jag blefvo sit- men den vänliga frun smålog blott, nerna litet längre.
i • tande hela timmen i rummet bredvid och i skottet, (Forts.) det hon svarade: » När vi fordra, att ni åter börjar lektio- fr M hörde på, och min man sade just: ' Hon måtte ha lärt sig geografin på ort och ställe. '
När nerna på den tid vi bestämma, så är det all • § har ni väl haft tid att resa så mycket? » rätt att vi gifva någon ersättning för mellan- Rättelse.
Fru Brates släktnamn är Ekbom, icke Lotten blef mörkröd, alldeles som om man tiden.
Dessutom kan jag inte förlika mig Ekholm, som genom misskrifning uppgafs i Iduns 88 kommit på henne med något orätt.
» Jag har med den tanken, att medan vi äro borta och förra nummer.
CO aldrig gjort några resor, » svarade hon, » om roa oss, ni just för den skull har det trängre jag ej vill räkna min flyttning hit till Stock- med edra inkomster. » holm.
Jo, det är sant — en gång har jag Därvid fick det blifva.
Lotten vandrade Innehåilsförteekning.
också varit i Upsala för att se domkyrkan. » hemåt i ett riktigt glädjerus, något sådant Klingberg; af Amanda Leffter.
(Med porträtt).
— » Men ni borde verkligen göra en resa, » hade väl aldrig händt henne — sextio kro- Min Emma dotter; poem af Laura B \ tinghoff.
Hon och han; ett om bildning, af EJraim Rosenius.
— Frän en Stock- nor alldeles oväntadt!
Och som hon just i kapitel menade frun.
på långfärd — Stockholms äldsta hushållsskola; en Lotten teg; ett ögonblick hade hon på detsamma träffade en väninna, hände sig att holmsfru 25-åisfest.
— Iduns läkarartifelar.
I I I.
: Om bad-och brunns- CD kiuer; af d:r Alfred Levertin.
— TJr notisboken.
— Teater ordet blef uttaladt: » Nu kan och skall du tungan att svara: » Jag skulle nog kunna och musik.
— Tant Lottens norska resa; berättelse för Idun af Vera Verle.
— Tidsfordnf.
resa, om ni ville betala mig för ferietiden, » göra en resa, Lotten! » men i nästa minut kom den tanken: » Hur Ja, hvarför icke?
Penningar hade hon ju, skulle jag väl kunna sätta något sådant i solen stekte så hett på gatorna — ja, hon fråga? » ville bort, hela vida världen stod henne öp- co P CSL •e sa ST - a co » ig eg?
g Redigeras af Sophie Länge.
Bidrag mottagas mod tacksamhet.
Som många med det andra ordet nämn- da väl beklädt, Om äfven det förhållandet må läm- nas outredt, I hvilken mån sitt kors att bära des- se så förstått Som värdighetens skyddspatron i ti- den det förmått.
Dolly.
Charad.
Egenskapsgåta.
Begynnelsebokstäfverna på tio egen skapsord bilda namnet på en kvinna i Runebergs dikter.
1) Hvad fordrar lagen, att undersåten skall vara?
2) Huru är den, som icke ser på egen fördel?
3) Motsatsen till vankelmodig?
4) Huru man tänker sig soldaten i krig?
5) Hvad blir den gode medborgaren?
6) Huru är hunden vid husbondens död?
7) Och fågelhonan o m ägg o c h un- gar?
8) Huru är den, s o m ej söker häm- nas?
9) Huru är hedersmannen?
10; Och den som ej tvekar?
b-g.
Mitt första finns i hvarje hus, Tack vare det blir stugan ljus.
Mitt andra finns i haf och sjö, Det räddat mången från att d ö.
Mitt tredje omvändt ingen får, Så länge han på jorden går.
Mitt hela ålderdomen bruka plär, Men mången ung det också bär.
J. A — l.
Kvadratgåta.
a a a a a b b e e g i k 1 1 1 m m m r r ca ä« Gåta.
i a i t &lt; &lt;:o Sek " SS g-gf Af.
m m Det tecknen uti detta kors du bilda kan två ord.
ena ger symbolen af en värdig- het på j o r d, 0 0 s s ö &gt;Lessive 4 2 5 7 3 6 9 10 11 8 8 2 2 12 9 10 13 14 14 3 14 9 3 3 12 1 10 1 14 7 11 9 10 3 12 4 10 2 14 14 15 15 14 2 15 5 3 15 3 12 9 2 12 12 2 15 10 6 6 3 12 16 11 17 9 22 13 14 14 7 15 3 14 8 15 18 11 10 3 6 2 8 1 5 5 3 12 10 11 6 1 17 9 10 6 19 12 15 9 4 7 3 12 13 12 2.
10 1 9 9 20 5 2 3 6 1 17 3 11 12 3 8 11 7 1 12 3 21 1 6 uppifrån och ned, till vänster: 1) däggdjur, 2) fågel, till höger: .1) kräl- djur, 2) insekt.
Ilse Franke.
De 25 bokstäfverna i ofvanstående kvadrat skola ordnas så, att i hvar af de fem raderna, läsla från vän- ster till höger, tvänne ord bildas med 3 bokstäfver i hvart.
Slutbokstäfver- na till det första ordet i raden äro på samma gång det andra ordets be- gynnelsebokstäver.
De tio orden, men i annan följd, betyda: mansnamn, kvinnonamn, föreningsmedel, rum, upplysningsmedel, matträtt, behållare, träd, växtdel, naturföreteelse.
Äro alla orden riktigt funna och ställda, så bilda kvadratens yttersidor, lästa P I C O T S T V Ä T T P U L V E R Phenix » ÖfverträflTar alla andra tvättmedel I 1 Begynnelsebokstäfverna bilda namnet på en boktitel.
Slutbokstäf- verna namnet på en svensk skald.
Orden ä r o: 1) fragmenter af en växt, 2) substantiv, 3) kustland uti Afrika, 4) adjektiv, 5) adverb, 6) skydds- medel mot kyla, ' 7) fabrik, 8) adjektiv, 9) järnvägsstation, 10; adjektiv, 11) bibliskt namn.
Milan.
TS O Aritmogryf.
Korzgåtaw: E R M O I) O S O DOG R E Palindromen: Ob — bo.
Lösningar.
Logogryfen: Marrnorstod; mor, m o d, mat, mos, mast, matros, mars, mas, Orsa, mord, storm, Kom, so, Trosa, Mora, Amor, T o m, Tora, sot, mota, sto, Sodom, tro, ro.
Springaregålan: Af manliga, fria fäder Vi fingo dess rika arf, Och hoppet för minnet kväder Om stundande tidehvarf.
Sjung fågel i skog, du kommer ihåg Häng ' vacker visa, och säg om du säg En vanare strand än denna Som speglar i Mälarväg.
Cliaraden: Kornblixt.
Kcäjegåfan: Skog, sko, Og *.
* 5 Mosebok, 3 kap., 1 v. Klorfrittl Praktiskt!
Billigt!
25 guldmedaljer Säljes i \ -, \ - och ^-kilo-paket med beskriming å hvarje paket.
Representant for Sverige: Carl R. Matton, Stockholm Talrika ombud 1 landsorten.
