# ID: svediakorp-per1018
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,829
# sentences: 635
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
N:r 17 (384) Fredagen den 26 april 1895.
Prenumerationspris p r Idun ensam - - Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modetidn., mänadsuppl.
Barngarderoben är: kr.
5: &gt; 5: &gt; 3; &gt; 3: Redaktör och utgifvare: Byra: Klara Södra Kyrkog.
16, l tr. Allm.
telef.
6147.
Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
FRITHIOF Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Från årets fjjl e t v a r HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Utgifningstid: hvarje h e l g f r i fredag.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
» salonger svara en tid, d å k o n s t - v e r k af e t t mer än fruntim- väckte 8:de årg.
Amioiispris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
d e s i n p l a t s, fast- den platsen alltid a n v i s a s d e m af m ä n n e n.
förvå- ning.
Såsom något märk- Själfva v ä r d i g t anfördes, att A n - rätt att b e s t ä m m a n å g o t ha de ännu ej gelika K a u f m a n n i förra ö f v e r e n u t s t ä l l n i n g s an- Irhundradet täflade m e d ordnande.
m a n l i g a k o n s t n ä r e r i att som måla utmärkta porträtt.
mälda Länge betraktades i n g e n t i n g att så i vårt Rosa ock- som arbetena, sällsynt undantag, men ges ska- kvinna sig namn, ett hos oss redan som stående i ett icke hennes svenska la har under eller in- Där ha vi ännu det till dess männen sig icke längre ord henne med i men tar utställning konstverk finnas en gam- » k v i n n a n t i g e i för- neka m o t kon- en som konstförenin- H o n tiger undergifvet, årtiondena fram ut- samlingen ».
mål.
Hvar af fram- antal kvinnor senare vandrat stens således de En fördra- styrelse länge spår ringa säga.
litet i köpsnämnd.
konstnärinna, och de en lika gens europeiskt nämndes Amalia Lindegren an- ha ställningsjuryn ett d å h o n först h a d e pat nämnden, o m de k v i n n l i g m e d l e m af århundrade Bonheur I dömer att ha ett kamratlaget, under tiden h o n ihärdigt egen uppstår, anse kunna arbe- på sin konstnärliga ut- v e c k l i n g o c h d ä r m e d äf- n u m e r a a l l t i d ar- b e t e n af k v i n n l i g a k o n s t - ven idkare, ska konstens i allmänhet.
blott o c h d e täfla sinsemellan, äfven med de utställarne.
ke ej som skulptörer äro de dit.
svenska Så gäller ster och att af ej al- konst, med framgång för- dessas är det ut- konst- äfven utställningar, på som i år v i t t n a o m v å r k o n s t s närvarande konst- visa n y a svensk de Med n ä r i n n o r n a, så s n a r t d e t till ö k a otvif- närliga betydelse.
hinna komma alltidj bidrag velaktigt är i c - målet, m e n målare och heller fosterländ- ställningarna alla m å l a r i n n o r o c h skulptriser, den Hennes utan manliga Det på Clara Gerda Kallstenius.
ståndpunkt eller å t m i n s t o n e o m rikt- Löfgren.
Fanny Bråte.
ningen i våra konstnä- rers sträfvanden, t y det är svårt att afgöra o m d e t e n a eller d e t a n d r a.
Man b y g g e r i c k e upp n å g o n l y c k a g e n o m att s v i k a sina g a m l a plikter.
s Årets utställning är just enda beviset på ståndpunkten för konsten i allmänhet.
E n k o n s t n ä r k a n v a r a s v a g a r e ett år ä n ett f ö r e g å e n d e, u t a n att underlägset: * d e t hela d ä r f ö r är * Så väl Svenska koslnärernas förening som Konstnärsförbundets n u p å g å e n d e utställnin- gar äga åtskilliga kvinnliga deltagare.
Nå- g r a b l a n d d e m ha r e d a n f ö r u t föres * ällts f ö r Iduns publik.
A n d r a skola icke g l ö m m a s v i d ett k o m m a n d e tillfälle.
F ö r d a g e n ha v i n ö j e t att f r a m s t ä l l a f r ö k e n C l a r a Löf- gren samt fruarna F a n n y Bråte o c h G e r d a Roosval-Kallstenius.
Clara Löfgren har gjort sig m e s t k ä n d s o m porträttmålarinna.
H o n är s t o c k h o l m - ska o c h undervisades i konsten först g e n o m e n s k i l d h a n d l e d n i n g af p r o f e s s o r W i l h e l m W a l l a n d e r samt antogs sedan s o m elev v i d K o n s t a k a d e m i e n 1 8 7 0, där h o n studerade till 1 8 7 6.
R e d a n u n d e r d e s s a s t u d i e å r ut- s t ä l l d e h o n (1 8 7 3) i K o n s t f ö r e n i n g e n o c h vi- s a d e d å e n l i t e n g e n r e t a f l a, b e n ä m n d » .Ka- t e k e s l ä x a n », h v i l k e n k ö p t e s af g r a s s h a n d - laren F. Tjulander.
Aret därpå inköpte K o n s t f ö r e n i n g e n ett a n n a t g e n r e s t y c k e, kal- ladt » I tvättstugan ».
S a m m a år m å l a d e f r ö k e n L ö f g r e n ett p o r t r ä t t af p r i n s e s s a n E u g e n i e, s o m v a r d t änkedrottning Josefinas tillhörighet, men i c k e b ö r f ö r v ä x l a s m e d ett a n n a t af s a m m a prinsessa, hvilket m å l a d e s 1 8 7 9 o c h tillhör konungen.
K o n s t n ä r i n n a n har ofta anlitats f ö r att m å l a f u r s t l i g a p e r s o n e r o c h att f r a m - ställa officiela p o r t r ä t t.
Så utförde h o n 1 8 8 0 e n r e p r o d u k t i o n af d e n sist n ä m n d a b i l d e n af p r i n s e s s a n E u g e n i e, h v i l k e n b e - s t ä l l d e s af G o t l a n d s n a t i o n v i d U p s a l a uni- versitet o c h pryder stora läroverkssalen i Visby.
S a m m a l ä r o v e r k ä g e r o c k s å ett af fröken L ö f g r e n 1 8 8 7 m å l a d t p o r t r ä t t af p r i n s B e r n a d o t t e, h v i l k e t af p r i n s e n s k ä n k t s till l ä r o v e r k e t.
A f kronprinsen har h o n målat m e r än ett p o r t r ä t t, å t m i n s t o n e t v å i o r i g i n a l — d e t är e j så lätt att hålla r e d a p å C l a r a L ö f g r e n s m å n g a f u r s t l i g a b i l d e r — af h v i l - k a ett u t f ö r d e s 1 8 8 6 f ö r k r o n p r i n s e n s h u - s a r r e g e m e n t e o c h ett a n n a t 1 8 9 0 f ö r ett tyskt regemente.
Alla dessa äro originalporträtt, liksom g e n e r a l l ö j t n a n t J.
H.
R o s e n s v ä r d s b i l d, s o m 1 8 8 5 m å l a d e s för V ä r m l a n d s r e g e m e n t e o c h d e t 1 8 9 2 u t f ö r d a f ö r s a m m a r e g e m e n t e af d e s s d å a f g å e n d e chef, ö f v e r s t e C.
H.
F a l k.
D e s s u t o m h a r f r ö k e n L ö f g r e n m å l a t efter f o t o g r a f i ett p o r t r ä t t af a f l i d n e g e n e r a l m a j o r T.
W i j k a n d e r s a m t u t f ö r t k o p i o r efter ori- g i n a l p o r t r ä t t af f ö r u t aflidne c h e f e n f ö r V ä r m - lands regemente, bland hvilka Gustaf Mau- ritz A r m f e l t, s o m m å l a t s efter ett p å A r m - f e l t s k a e g e n d o m e n i F i n l a n d b e f i n t l i g t ori- ginal.
B l a n d öfriga porträtt har fröken Löfgren 1 8 8 8 m å l a t ett af r e k t o r M.
B a r k e n, ett 1 8 8 9 af h a n d l a n d e n N.
F.
B r o a n d e r, l i k s o m 1 8 7 2 ett af - t a n d l ä k a r e n G. Larsson o c h s a m m a år af b r y g g a r e n A.
B j u r h o l m.
K o n s t - n ä r i n n a n h a r s å l e d e s m e d s i n p e n s e l fram- A. Ch.
Ed-gren.
ställt p e r s o n e r ur o l i k a s a m h ä l l s k l a s s e r o c h äfven alltid lyckats karaktärisera de olika individerna.
Förnämligast har h o n målat m a n l i g a p o r t r ä t t, h v i l k e t v i s a r, att ä f v e n e n k v i n n l i g h a n d f ö r m å r g i f v a b e h ö r i g t ut- t r y c k åt b i l d e r af d e t m o t s a t t a k ö n e t, t y h e n n e s p o r t r ä t t h a v u n n i t bifall h v a r d e gjort sig kända.
H e n n e s eget k ö n har d o c k, o m o c k s å i r i n g a r e a n t a l, g j o r t s till före- mål för hennes konst.
Bland de mera be- kanta fruntimmersporträtten är, förutom p r i n s e s s a n E u g e n i e s här o f v a n o m n ä m n d a, O l g a B j ö r k e g r e n s (n u fru Fåhraeus), h v i l k e t väckte uppseende 1 8 8 2, då det framställdes i O d e t t e s roll, h v a r u t i d e n t a l a n g f u l l a skå- despelerskan g j o r d e så s t o r l y c k a.
På Svenska konstnärernas förenings utställning i år är f r ö k e n L ö f g r e n r e p r e s e n t e r a d af ett p o r t r ä t t af ett u n g t f r u n t i m m e r, h v i l k e n b i l d har m å n g a g o d a egenskaper, m e n s o m ej k a n g ö r a s i g rätt g ä l l a n d e i a n s e e n d e till o f ö r d e l a k t i g p l a t s, s a m t ett a n n a t af e n u n g flicka, h v i l k e t fått e n f ö r d e l a k t i g a r e placering.
På porträttområdet g ö r Clara L ö f g r e n s konst sig i synnerhet gällande, m e n mån- g e n liten nätt g e n r e har h o n äfven målat u n d e r å r e n s l o p p, t. e x.
h e n n e s i F i l a d e l f i a 1 8 7 6 u t s t ä l l d a » S o r g » o c h d e n af K o n s t f ö r - eningen 1 8 7 9 inköpta » L ä g g ut dina nät f ö r s i k t i g t » s a m t af s a m m a f ö r e n i n g 1 8 8 2 förvärfvade » Madelaine » och 1888 » Från ä n g e n », h v i l k e n s e n a r e n u m e r a är t i l l h ö r i g hofapotekaren W.
Sebardt.
F r ö k e n L ö f g r e n u t ö f v a r sin flitiga t a l a n g i konstnärshuset vid Näekströmsgatan, det af b i l d h u g g a r e n M o l i n u p p f ö r d a, d ä r så m å n g a målare o c h bildhuggare förvärfvat ett a k t a d t n a m n o c h d ä r k o n s t n ä r i n n a n se- d a n m å n g a år h a r s i n atelier, m e n d å o c h d å f l y g e r h o n u t i v ä r l d e n i ö r att skaffa sig n y a i n t r y c k.
H o n h a r o c k s å i d k a t all- varliga studier i Paris, där h o n uppehållit sig flere g å n g e r u n d e r å r e n 1 8 7 1, 8 1, 8 5 o c h 9 1, l i k s o m h o n rest i Holland, Belgien och Italien.
R e d a n 1 8 8 2 d e l t o g h o n i pa- rissalongen, då h o n utställde » Sommarstu- dier i D a l a r n e », s e d a n k ö p t af K o n s t f ö r e - ningen, o c h 1 8 8 5 uppträdde h o n där m e d » Österåkerskulla » samt vardt fördelaktigt bedömd.
O m v i s k u l l e f ö l j a m e d fru B r å t e p å hen- nes » S e g e l t u r »?
Så heter d e n förtjänstfulla tafla, m e d h v i l k e n h o n i år d e l t a g e r i S v e n - ska konstnärernas kappsegling, och det går i a l l m ä n h e t friskt u n d a n f ö r d e n n a k o n s t - n ä r i n n a, m e n så s k ö t e r h o n o c k s å s k o t e n p å k o n s t f ö r f a r e t sätt, u t a n r ä d d h å g a, m e n ej h e l l e r m e d n å g o t ö f v e r d å d.
Fanny Bråte, f ö d d E k h o l m, är o c k s å ett s t o c k h o l m s b a r n, n u n ä t t o c h j ä m n t 3 4 år.
N ä r h o n v a r n i t t o n, a n t o g s h o n till e l e v v i d k o n s t a k a d e m i e n, där h o n sedan stude- r a d e m e d flit o c h f r a m g å n g i s e x år, v a n n flere u t m ä r k e l s e r o c h b e l ö n a d e s r e d a n v i d 2 4 års å l d e r m e d h ö g s t a priset, k u n g l i g a m e d a l j e n, f ö r e n m y c k e t l o f v a n d e tafla, » K o n s t v ä n n e n », hvilken väckte de verkliga konstnärernas uppmärksamhet och enhälliga loford.
Samtidigt visade Fanny Ekholm sin m o d e r s p o r t r ä t t, s o m g e n o m sin akt- n i n g s v ä r d a ä r l i g h e t i u p p f a t t n i n g o c h en- kelt tilltalande framställningskonst gjorde ett m y c k e t f ö r d e l a k t i g t i n t r y c k.
I den unga konstnärinnans målningssätt v i s a d e s i g r e n o c h o f ö r f a l s k a d n a t u r, åter- gifven m e d konstens bästa m e d e l och upp- fattad m e d ett allvar, s o m g j o r d e den a k t a d o c h o m t y c k t af h v a r j e s a n n k o n s t - älskare.
F ö r h v a r j e n y tafla af d e n n a då e j ' fullt u t v e c k l a d e, m e n m e d o m i s s k ä n l i g talang b e g å f v a d e målarinna k ä n d e m a n sig allt m e r a t i l l f r e d s s t ä l l d.
U n g e f ä r s a m t i d i g t eller å t m i n s t o n e u n d e r s a m m a år s o m h o n vann kungliga medaljen målade h o n genre- s t y c k e t » P å v ä g från s k o l a n » o c h året där- på, 1 8 8 6, » E n j u l i d a g », f r a m s t ä l l a n d e s m å flickor s o m p l o c k a s m u l t r o n, e n k e l t oeli hjärtligt återgifvet, kan m a n säga, m e n utan n å g o n sentimentalitet.
Det året erhöll h o n ett s t i p e n d i u m, s o m s a t t e h e n n e i till- fälle att tillfredsställa d e n liffigå åstim- d a n att f ö r e t a g a e n r e s a till P a r i s.
Där v i s t a d e s h o n o c k s å f ö r r a h ä l f t e n af 1 8 8 7 o c h a r b e t a d e flitigt p å C o l a r o s s i s atelier s a m t h e m f ö r d e därifrån v i d g a d s y n k r e t s o c h uppöfvad teknik.
M e n så g i f t e k o n s t n ä r i n n a n s i g.
Konst- v ä n n e r n a s å g o b e t ä n k s a m m a u t o c h befa- r a d e, att d e t v o r e slut m e d F a n n y E k h o l m s målning.
I c k e k a n e n gift k v i n n a, e n m a - k a o c h h u s m o d e r, h v i l k e n h a r så m y c k e t att s k ö t a o c h v a k a ö f v e r, få t i d, e j e n s l u s t att v i d a r e t ä n k a p å k o n s t e n, å t m i n - s t o n e i c k e att d ä r å t ä g n a all d e n k ä r l e k s - fulla o m v å r d n a d, s o m d e n k r ä f v e r, d e t n i t och det intresse, hvarpå den g ö r anspråk.
K o n s t e n är e n f o r d r i n g s f u l l h ä r s k a r e o c h en n å g o t p o c k a n d e älskare, h v i l k e n icke lider n å g o n medtäflare.
F a n n y E k h o l m eller, s å s o m h o n efter sitt giftermål m e d lektorn Erik Bråte heter, F a n n y B r å t e h a r d o c k v i s a t, att o m ä f v e n k o n s t e n får f ö r n å g o n t i d l ä m n a f ö r s t e g e t åt d e n h u s l i g a l y c k a n, d e n d o c k i c k e b e - h ö f v e r r y m m a fältet.
Å f v e n s å s o m fru B r å t e h a r F a n n y E k h o l m m å l a t förträffliga taflor o c h h a r å d a g a l a g t, att p å s t å e n d e t o m gifta konstnärinnors o m ö j l i g h e t för k o n s t e n i n g a l u n d a är tillförlitligt.
Detta kan ju m y c k e t b e r o.
p å o l i k a i n d i v i d e r s o l i k a för- m å g a, m e n s å s o m r e g e l h a r p å s t å e n d e t in- gen giltighet.
Fru Bråte har icke, enligt h v a d d e s o m n ä r m a r e k ä n n a h e n n e s för- hållanden enstämmigt intyga, försummat n å g o n af s i n a h u s m o d e r l i g a p l i k t e r o c h lik- väl icke åsidosatt konsten.
D e t k a n vara.
skäl att t a g a v a r a p å h v a d d e t t a e x e m p e l v i s a r, f ö r att v e d e r l ä g g a h v a d m a n så o f t a får h ö r a, att är k o n s t n ä r i n n a n m a k a o c h m o d e r, så få m a n o c h b a r n p å ett g a n s k a ofördelaktigt sätt erfara följderna däraf eller o c k s å är d e t k o n s t e n s o m blir l i d a n d e, ett f ö r e g i f v a n d e, s o m e j sällan b e g a g n a s f ö r att s k r ä m m a k v i n n o r n a från all t a n k e på konstnärlig verksamhet.
F r u B r å t e f o r t f o r att m å l a o c h m å l a d e m e d allt m e r a s t a d g a d k o n s t n ä r l i g säker- het.
B l a n d h e n n a s taflor g l ö m m e r k o n s t - ä l s k a r e n i c k e » B u r g v i k s h a m n » från 1 8 8 7, » På verandan » 1890, » M i d s o m m a r » 1891
IDUN 1895 131 o. s. v.
D e t var endast djupa familjesor- ger, h e n n e s fars o c h ett af h e n n e s t r e s m å barns död, s o m för n å g o n tid h ä m m a d e h e n n e s v e r k s a m h e t, u n d e r år 1 8 9 4, m e n h o n är n u åter i full v e r k s a m h e t.
b a r n i sitt k n ä, ett litet k o n s t v e r k, s o m h v a r j e v ä n af s a n n k o n s t b e t r a k t a r m e d s t o r t n ö j e, o c h till h v i l k e t m a n så g ä r n a å t e r v ä n d e r v i d h v a r j e f ö r n y a d t b e s ö k p å ut- ställningen.
s a m t att y t t r a s i g ö f v e r d e t s a m m a, h a d e ett t r e t t i o t a l p e r s o n e r i n b j u d i t till ett m ö t e, s o m d e n 17 april h ö l l s å h o t e l C o n t i n e n t a l, h v a r s s t o r a sal v a r i d e t n ä r m a s t e u p p t a g e n af i n t r e s s e r a d e h e r r a r o c h d a m e r.
P å d e a n o n y m a s f ö r s t a u t s t ä l l n i n g till- d r o g s i g e n t ä m l i g e n s t o r d u k, figurer o c h landskap, kallad » E n ledig s t u n d », m y c k e n uppmärksamhet. '
D e t v a r ett g o d t a r b e t e.
Dess u p p h o f b e f a n n s v a r a fru B r å t e, m e n i n n a n m a n fick v e t a d e t, h a d e k o n s t ä l s k a r - n e r e d a n t i l l r ä c k l i g t y t t r a t sitt e r k ä n n a n d e.
U n d e r eget n a m n h a d e h o n 1 8 9 2 på Sven- s k a k o n s t n ä r e r n a s f ö r e n i n g s f ö r s t a utställ- n i n g v i s a t e n förträfflig i n t e r i ö r m e d figu- rer, » M i d s o m m a r », s o l i g o c h b a r n a g l a d, m e n där glädjen bands i n o m h u s.
D e t var en b å d e i u t t r y c k o c h f ä r g h a r m o n i älsklig mål- n i n g.
P å s a m m a u t s t ä l l n i n g f a n n s ett h ö g s t t i l l t a l a n d e p o r t r ä t t, e n b i l d af h e n n e s m a n, h v i l k e t å d a g a l a d e, att h o n i n g a l u n d a g l ö m t porträtteringskonsten, s e d a n h o n m å l a d e sin m o r s b i l d, u t a n d ä r u t i erhållit ä n n u s t ö r r e s t y r k a, h v i l k e t ä f v e n b e k r ä f t a d e s af ett d a m - porträtt 1 8 9 3.
D e tre k o n s t n ä r i n n o r v i n u f r a m s t ä l l t ä r o i sin p e n s e l s u t t r y c k s s ä t t g a n s k a o l i k a, m e n h a d e t g e m e n s a m t, att d e alla b ä r a v i t t n e o m k v i n n a n s f ö r m å g a att u t ö f v a a k t n i n g s - värd verksamhet inom målarkonsten.
Vid detta m ö t e r e d o g j o r d e förslagsstäl- l a r i n n a n, fru Hanna Palme, f ö d d von Bom, för o f v a n n ä m n d a f ö r s l a g.
Fru P.
framhöll, h u r u s o m, d å t j ä n a r e n i v å r t j ä n s t offrade o c h l e f d e u p p sitt e n d a k a p i t a l, sin arbets- kraft, m a n m e d full r ä t t k u n d e s ä t t a i fråga, om e j v i h u s b ö n d e r p å ett m e r a effektivt sätt än g e n o m l ö n e f ö r h ö j n i n g skulle k u n n a b i d r a g a att å v å r s i d a f ö r d e m s a m l a e t t k a p i t a l f ö r d e n t i d, d å d e r a s k r a f t e r ej m e r a kunna hjälpa d e m.
Fru Bråte befinner sig ännu otvifvelaktigt i u t v e c k l i n g, o c h l i k v ä l v i s a r h v a d h o n re- d a n m å l a t, att h o n fullt b e h ä r s k a r s i n k o n s t s a m t däruti lägger en personlighet, s o m kän- n e t e c k n a r allt h v a d h o n f r a m b r i n g a r.
Y n g s t af d e t r e k o n s t n ä r i n n o r I d u n i d a g f r a m s t ä l l e r är fru Gerda Boosval-KallsUnius, men h o n har sannolikt en vacker framtid inom konsten.
D e t är d ä r f ö r i c k e m å n g - f a l d e n af h v a d h o n hittills u t r ä t t a t, s o m m a n a r att l ä m n a h e n n e s b i l d o c h s ä g a ett p a r o r d o m h e n n e s m å l n i n g a r, m e n i den p å h v a d m a n hittills s e t t af h e n n e s t ö d d a v i s s h e t e n, att h o n e n g å n g skall in- t a g a ett f r a m s t å e n d e r u m i n o m d e n f o s t e r - ländska k o n s t e n, anser sig I d u n b ö r a fästa sina läsarinnors u p p m ä r k s a m h e t p å d e n n a unga målarinna.
G e r d a R o o s v a l är f ö d d i K a l m a r o c h h a r n u n y l i g e n f y l l t 3 0 år.
H o n inträdde vid Konstakademiens skolor 1 8 8 5, där h o n 1889 b e l ö n a d e s m e d h e r t i g l i g a m e d a l j e n f ö r pris- ämnet i figurmålning, » Petrosas lönmords- försök m o t Karl den n i o n d e ».
Sedan har h o n d å o c h d å g j o r t s i g p å m i n d p å utställ- ningarna, m e n studerade i utlandet i tre år, u n d e r h v i l k a m a n h ä r h e m m a i c k e s å g m y c k e t af h e n n e s a r b e t e n.
H o n h a d e n ä m - ligen 1 8 9 1 ingått äktenskap m e d landskaps- målaren Gottfrid Kallstenius o c h följde ho- n o m s a m m a år p å d e n s t u d i e r e s a h a n s o m k o n s t a k a d e m i e n s s t i p e n d i a t f ö r e t o g till F r a n k - rike o c h I t a l i e n, u n d e r h v i l k e n d e t u n g a k o n s t n ä r s p a r e t v i n n l a d e s i g o m att i n h ä m t a allt, s o m k a n v i n n a s g e n o m flitigt a r b e t e p å de platser, d ä r k o n s t e n f ö r e t r ä d e s v i s b l o m - strar.
F r å n d e s s a läro- o c h v a n d r i n g s å r å t e r k o m m o m a k a r n a K a l l s t e n i u s s i s t l i d e t år och h a n u u p p s l a g i t s i n a b o p å l a r h ä r i S t o c k - h o l m, flitigt a r b e t a n d e v i d h v a r a n d r a s sida.
B l a n d d e taflor, s o m fru G e r d a R o o s v a l - K a l l s t e n i u s s e n a s t f u l l b o r d a t, äro d e h o n n u h a r p å S v e n s k a k o n s t n ä r e r n a s f ö r e n i n g s ut- s t ä l l n i n g, b l a n d h v i l k a ett b a r n p o r t r ä t t i hel figur väcker synnerlig uppmärksamhet g e n o m den utomordentligt kraftiga färgen i l y s a n d e g u l t, h v a r u t i k l ä d n i n g e n är h å l l e n.
Det är » b r i l j a n t » i h ö g s t a g r a d o c h v i s a r målarinnan s o m en g a n s k a b e t y d a n d e k o - lorist.
M i n d r e lysande, m e n innerligt o c h fint, af e n ä l s k v ä r d v e r k a n är h e n n e s » B a r n - k a m m a r e n s b o k », e n flicka m e d ett litet Claes Lundin.
Kung Drömmare.
an jf) c g ^Drömmare, kung ' ^Drömmare, T * Jian trifs ej i slottets salar.
^Han lägger gyllene kronan af ijch griper sin gamla vaniringsstaf " Och till sin hofnarr talar: i&gt;Xag kronan, narr, tag mantelen Ila, Xill främmande land mina tankar stå .. Kung ^Drömmare han vandrar fjrån kungsstadens gator grå.
c %jing ^Drömmare, kung ^Drömmare, Jlan vankar vida slätter.
— itivar väntar liten T \ arin min, jlivar går hon ensamma stigen sin J längtans långa nätter?
jttvar blommar din sorg, hvar doftar din gråt, Itivar spelar din kärleks fåglalåt ...?
J {_ung ^Drömmare han irrar £Mot skogen sin ändlösa stråt.
c %ung ^Drömmare, kung ^Drömmare — " Och somrar gry och svinna, Uch höstar föröda, hvad vårar hyggt, " Och välden stiga som fåglars flykt " Och sjunka som moln och förhrinna.
" Och narren är murad i grafven in — Jyung ^Drömmare, hvar är tronen din?
%ung frommare, han slumrar 3 skogen hos kärestan sin.
..
Karl Erik Forsslund.
n Tjänar ef örsäkring.
f ^ j i d ett s a m m a n t r ä d e i n o m e n e n s k i l d förening härstädes (Nya Idun) väcktes i b ö r j a n af i n n e v a r a n d e m å n a d r ö r a n d e tjä- n a r e f ö r s ä k r i n g ett f ö r s l a g, h v i l k e t å s y f t a d e b e r e d a n d e t af lifräntor åt t j ä n a r e, g e n o m s m å årliga i n s ä t t n i n g a r, h v i l k a efter h a n d skulle stiga i s a m m a m å n s o m tjänare läng- re kvarstanna i s a m m a tjänst.
F ö r att b e r e d a e n s t ö r r e k r e t s tillfälle att n ä r m a r e t a g a d e l af i f r å g a v a r a n d e f ö r s l a g E f t e r att h a f v a p å p e k a t d e n r i n g a ut- sikt s o m f ö r e f i n n e s för att d e n n u förelig- g a n d e K u n g l.
p r o p o s i t i o n e n o m arbetarför- säkring, hvari äfven tjänareförsäkring ingår, skall b l i f v a a n t a g e n, f r a m h ö l l tal.
h u r u svår- l ö s t d e t s. k. t j ä n a r e s p ö r s m å l e t är.
M e l l a n g a m l a tiders patriarkaliska förhållanden, d å t j ä n a r e n u t a n t a n k e p å f ö r b ä t t r i n g af s i n a villkor stannade länge hos s a m m a h u s b o n d e, men då också samtidigt ansågs s å s o m en f a m i l j e m e d l e m, hvars ålders dagar i regel voro tryggade, och våra dagars mera lösa l ä t t r ö r l i g a f ö r h å l l a n d e n, är s k i l l n a d e n stor.
» Tanken o m människovärde och människo- r ä t t h a r a l l t m e r a v ä c k a n d e g å t t g e n o m värl- den.
T j ä n a r e n är i c k e e n d a s t i k r i s t l i g m e - n i n g s i n h u s b o n d e s l i k e, u t a n d e t är e n m e d - b o r g a r e eller m e d b o r g a r i n n a, s o m m o t e n v i s s a f i ö n i n g f ö r r ä t t a r v i s s a s y s s l o r åt en a n n a n m e d b o r g a r e eller m e d b o r g a r i n n a.
A t t d e n n a f ö r ä n d r i n g är n a t u r l i g o c h r i k t i g, är min öfvertygelse, men o m den bragt mera l y c k a åt d e n t j ä n a n d e k l a s s e n, är e n ä n n u o b e s v a r a d fråga, s o m d o c k ej h ö r hit.
Fak- t u m är, att t j ä n a r n a s " u p p f a t t n i n g o m sin s t ä l l n i n g n u m e r a är e n h e l t a n n a n ä n förr.
T y v ä r r i n s e s d e t n a t u r l i g a i d e t t a af allt- för få af o s s m a t m ö d r a r.
V i k ä n n a visser- ligen, att v ä r l d e n v u x i t ifrån d e n patriar- k a l i s k a t i d e n m e d d e s s fel o c h d e s s för- tjänster, b l a n d d e s e n a r e f r ä m s t k ä n s l a n af ansvar o c h solidaritet h o s h u s b o n d e n gent- e m o t t j ä n a r e n, m e n d e t finnes d o c k d e, s o m i t r o t s af t i d s a n d a n u p p s t ä l l a s å s o m e n d a n o r m för förhållandet mellan tjänare och h u s b ö n d e r d e n f ö r å l d r a d e l e g o s t a d g a n af 1833.
D e n n a olikhet i uppfattning hos mån- g a af v å r t i d s h u s b ö n d e r o c h t j ä n a r e är d e t s o m f r ä m s t g ö r t j ä n a r e s p ö r s m å l e t så s v å r t.
» i I b e t r a k t a n d e af e n t j ä n a r i u n a s v a n l i g a u t v e c k l i n g t o r d e m a n få e n l e d n i n g i b e d ö m - m a n d e t af h v a d s o m k a n g ö r a s m e d afse- ende på tjänarefrågan i dess helhet.
I regel k o m m e r h o n u n g från l a n d e t o c h får o f t a s t en u n d e r o r d n a d p l a t s m e d r i n g a l ö n.
H o n sträfvar s t ä n d i g t efter n å g o t b ä t t r e, b y t e r ofta o m plats, k o m m e r slutligen h ö g r e u p p på platsernas o c h lönernas rangskala.
M e n rörligheten i förhållandena fortgår.
I regel s t a n n a r h o n ej m å n g a år p å h v a r j e p l a t s, h o n fäster s i g v i d i n g e n o c h i n t e t o c h har ingenstädes fast fot.
H e m l ö s, t y alltför s ä l l a n k ä n n e r h o n s i g h a ett v e r k l i g t h e m h o s h u s b o n d f o l k e t, o c h u t a n b a n d står h o n u t e i lifvet; m e d det kanske aflägsna h e m m e t p å l a n d s b y g d e n har h o n förlorat snart sagdt h v a r j e f ö r b i n d e l s e, frestelser af m å n g a h a n d a art l u r a p å h e n n e.
Under antagande al att h o n k u n n a t u n d g å d e s s a frestelser, att hon i c k e l o c k a t s af l a n d e t p å a n d r a s i d a n A t l a n t e n o c h att h o n e j fått tillfälle att s o m m a k a b i l d a e g e t h e m, så står h o n d ä r s n a r t nog s o m e n g a m m a l, m e r eller m i n d r e ut-
sliten t j ä n a r i n n a.
S t u n d o m har h o n under sin krafts d a g a r k u n n a t l ä g g a å s i d o n å g o n s p a r a d p e n n i n g, m e n d e n n a är d o c k i r e g e l för o b e t y d l i g att d ä r a f l e f v a, o c h d e n k a n knappast vara synnerligen hög, då m a n be- t ä n k e r å e n a s i d a n l ö n e n s b e l o p p o c h å an- dra sidan fordringarna, särskildt i hufvud- staden, på klädsel m.
m.
Kanske h o n p å g a m l a d a g a r har så m y c k e n kraft i b e h å l l, att h o n k a n t j ä n a ett torftigt b r ö d s o m hjälp i husen, kanske n å g o n släkting i h e n n e s h e m b y g d tar sig a n h e n n e, m e n k a n s k e å a n d r a s i d a n att ett d y s t e r t f a t t i g h u s är d e t e n d a h e m s o m å t e r s t å r h e n n e.
D e t h a r j u b i l d a t s ett tjä- narinnehem, m e n dess välsignelsebringande v e r k s a m h e t k a n e j u t s t r ä c k a s till a l l t f ö r många.
H u f v u d s u m m a n är, att h o n v i d d e n ålder, d å e l j e s e n t r o g e n a r b e t a r e b o r d e k u n n a draga sig tillbaka o c h n å g o r l u n d a s o r g f r i t t f o r t l e f v a s i n a r b e t s d a g s a f t o n, of- t a s t står u t a n m ö j l i g h e t att u p p e h å l l a s i g själf.
Tal.
f r a m h ö l l h u r u s o m s t ä n d i g a p l a t s o m - b y t e n h ö r d e till d e t m e s t k a r a k t ä r i s t i s k a f ö r nutida förhållanden.
O m däri e n ä n d r i n g k u n d e v i n n a s, s k u l l e s a m k ä n s l a n m e l l a n hus- b o n d f o l k o c h tjänare stärkas, m a n skulle lära s i g ö m s e s i d i g t f ö r s t å h v a r a n d r a, h u s - b o n d f o l k e t finge m e r a intresse o c h skulle t a g a m e r a d e l i s i n a t j ä n a r e s e n s k i l d a för- hållanden o c h deras framtid, dessa skulle a l l t m e r a sluta s i g till sitt h u s b o n d f o l k o c h få i n t r e s s e f ö r d e r a s h u s.
Ö m s e s i d i g t s k u l l e d e f i n n a sitt i n t r e s s e o c h s i n l y c k a i att b a n d e t b l e f v e allt i n t i m a r e.
U n d e r p å p e k a n d e af att, f r å n s e d t o l i k h e t i bildning o c h samhällsställning, förhållan- dena mellan tjänare och h u s b o n d e icke b o r d e v a r a ett v ä s e n t l i g e n a n n a t f ö r h å l l a n d e ä n m e l l a n c h e f e n p å ett k o n t o r o c h h a n s bi- t r ä d e n, k o m tal.
till d e n s l u t s a t s, att v i l l m a n föra tjänarefrågan framåt, m å s t e m a n se till att l i k n a n d e f ö r m å n e r — s u c c e s s i v a f ö r b ä t t r i n g a r i v i l l k o r e n s a m t p e n s i o n — - s o m t j ä n s t e m ä n n e n p å ett k o n t o r b e k o m m a, äf- ven k o m m e t j ä n a r e till d e l.
Därigenom v i n n e r m a n d e l s f ö r d e l e n af att k u n n a h o p - pas att l ä n g e få b e h å l l a s a m m a t j ä n a r e o c h d e l s t i l l f r e d s s t ä l l e l s e n att h a g j o r t n å g o t f ö r en t r o g e n t j ä n a r e s å l d e r d o m.
D e t är i n å e n d e t af d e s s a b ä g g e m å l, s o m fru P:s f ö r s l a g u t m y n n a r.
För beredandet af e n lifränta u t a n alltför s t o r a u p p o f f r i n g a r på en g å n g, äro smärre afsättningar under e n l ä n g r e f ö l j d af år n ö d v ä n d i g a.
Dessa afsättningar h a d e förslagsställarinnan tänkt sig i n o m v i s s a g r ä n s e r s u c c e s s i v t s t i g a n d e alltefter d e n l ä n g r e t j ä n s t e t i d e n, h v a r i g e n o m t j ä n a r e n u p p m u n t r a d e s att l ä n g r e k v a r s t a n n a p å s a m m a plats.
T a l.
h a d e t ä n k t s i g, att efter 1 års t j ä n s t s k u l l e i n s ä t t a s t. e x.
3 eller 5 k r o n o r, d e n s. k. g r u n d i n s ä t t n i n g e n, efter t v å år y t t e r l i g a r e 6 eller 1 0 kr., o c h därefter 3 eller 4 eller 5 g å n g e r g r u n d - i n s ä t t n i n g e n, allt e f t e r s o m t j ä n a r e n kvar- s t a n n a d e i t j ä n s t u n d e r y t t e r l i g a r e 3, 4 eller 5 år.
H ö g r e ä n till 5 g å n g e r g r u n d - i n s ä t t n i n g e n h a d e tal.
i c k e t ä n k t s i g ö k n i n - gen, äfven o m tjänaren kvarstannade längre t i d ä n 5 år.
Som exempel meddelades, hurusom en t j ä n a r i n n a efter e n d a s t 8 års i n s ä t t n i n g a r, m e d e n g r u n d i n s ä t t n i n g af 5 kr., h a d e att v i d 5 5 års å l d e r u p p b ä r a e n lifränta af 3 9 kr.
eller 7 0 % af d e n l ä g s t a f ö r tjänarin- nor i det kungl.
lagförslaget påtänkta pen- sionen.
Flertalet tjänarinnor tjänar d o c k b e t y d l i g t l ä n g r e t i d o c h p å så sätt b e r e d e s dem m e d i n s ä t t n i n g a r u n d e r h e l a tjänste- tiden ganska b e t y d a n d e lifräntebelopp.
Tal.
d e m o n s t r e r a d e åtskilliga å en tabell sam- manställda e x e m p e l, hvaraf här m å med- delas ett par.
E n tjänarinna, s o m på de olika tjänsteplatserna kvarstannat i resp. 2 - t - l + 3 + 8 + 2 + 8 + 1 0 = 3 4 år, erhåller efter 5 kr.
i n s ä t t n i n g r e d a n v i d 5 0 års ål- d e r e n lifränta af 9 2 kr.
eller v i d 5 5 år 1 3 7 kr.
M o t 3 kr.
g r u n d i n s ä t t n i n g b l i f v e r lifräntan v i d de olika åldrarne 55 o c h 8 2 kr.
E n t j ä n a r i n n a, s o m t j ä n a t r e s p.
11 + 1 0 + 5 + 7 = 3 3 år, erhåller efter s a m m a g r u n d - i n s ä t t n i n g v i d 5 0 års å l d e r 1 0 4 k r.
eller just s a m m a belopp, s o m enligt det kungl.
l a g f ö r s l a g e t e n t j ä n a r i n n a s k u l l e få, o m h o n v a r i t i t j ä n s t till 70 års ålder.
V i d upp- n å d d a 5 5 år s k u l l e d e n n a t j ä n a r i n n a b e - k o m m a e n lifränta af i c k e m i n d r e ä n 1 5 4 kr.
F ö r att n å d y l i k a h ö g s t a f s e v ä r d a resul- tat, m å s t e i n s ä t t n i n g a r n a p å l ä m p l i g a s t e s ä t t fruktbargöras.
D e s s a skulle under vinnan- d e af v i s s a f ö r d e l a r k u n n a g ö r a s h o s R ä n t e - och kapitalförsäkringsanstalten, m e n då den- n a a n s t a l t i c k e till b e l o p p e t garanterar nå- g r a lifräntor, u t a n e n d a s t u t l o f v a r så s t o r pension, som anstalten i en framtid kan k o m m a u t m e d, så s y n t e s d e t tal.
f ö r d e l - a k t i g a s t att v ä n d a s i g till ett s o l i d t lifför- säkringsbolag.
Ett dylikt bolag kan d o c k i c k e a n t a g a s v a r a v i l l i g t att d i r e k t a f s l u t a d y l i k a affärer, att d i r e k t från insättarne upptaga de ytterst små insättningarna o c h att u n d e r f ö r s ä k r i n g s t i d e n stå i d i r e k t för- b i n d e l s e m e d ett k a n s k e m y c k e t s t o r t a n t a l små försäkringstagare.
F ö r att ett d y l i k t b o l a g skall i n g å p å e n s å d a n affär, f o r d r a s en m e l l a n h a n d, så att b o l a g e t e n d a s t h a r med en att g ö r a.
M e n i s å fall t o r d e b o - laget kunna bereda afsevärda fördelar.
För b e r e d a n d e t af e n d y l i k m e l l a n h a n d, a n s å g tal.
d e t v a r a n ö d v ä n d i g t att b i l d a en förening för tjänareförsäkring.
Genom en s å d a n f ö r e n i n g s k u l l e v i n n a s, d e l s d e n n u o m t a l a d e f ö r d e l e n ur f ö r s ä k r i n g s s y n p u n k t o c h d e l s en fast s a m m a n s l u t e n o r g a n i s a t i o n, som k u n d e v e r k a f ö r u t b r e d n i n g e n af tjä- nareförsäkringen o c h ä g n a d e n n a sak sin tjänst.
Föreningen, s o m icke skulle hafva års- u t a n e n d a s t i n t r ä d e s a f g i f t e r, s k u l l e u p p - s a m l a i n s ä t t n i n g a r från d e o l i k a h u s b ö n - d e r n a, r e d o v i s a d e m till d e t f ö r s ä k r i n g s - b o l a g, m e d h v i l k e t aftal träffats, i s i n o m t i d därifrån u p p b ä r a l i f r ä n t o r n a o c h d ä r e f t e r utbetala d e s a m m a.
Efter en kort diskussion uttalade m ö t e t enhälligt sina s y m p a t i e r för detta förslag s a m t u p p d r o g åt i n b j u d a r n e att u t a r b e t a d e t s a m m a i d e t a l j o c h att f ö r d e n ifråga- satta föreningen u p p g ö r a stadgar m.
m.
Att skiljas ... Af Fiore del / a Neve.
Ofvers.
för Idun.
et k a n inte längre fortfara p å detta sätt, Georg.
dig till lags, O m j a g inte längre kan g ö r a så är det bäst, att vi j u förr dess hellre få ett slut p å hela historien, » sade jag- » A l l t s å skiljas.
.
.
?
» frågade m i n m a n.
» Naturligtvis! » » D e t är väl ä n d å att g å en smula för långt, » s v a r a d e han m e d sitt outhärdliga le- ende.
» F ö r att j a g emellanåt g ö r en anmärk- ning.
.
.
» » E m e l l a n å t!
A l l t sedan d u steg u p p, har du inte annat gjort än b r u m m a t i ett.
Hör n u en g å n g: en s k i c k l i g hushållerska, s o m d u kan k o m m e n d e r a bäst dig lyster, o c h som d u kan k ö r a p å dörren, o m det behagar d i g, pas- sar för d i g m y c k e t bättre än en hustru, s o m d u vill b e h a n d l a s o m slafvinna o c h s o m inte vill tåla det.
H e l a d a g e n är åter fördärfvad för m i g.
» » M i n o c k s å, det försäkrar j a g d i g.
» » S å kan det inte fortfara!
M a m m a, som alltid vårdat sig så ö m t o m m i g, måste en g å n g få veta, hur d u b e h a n d l a r m i g.
» » O m din m a m m a, bort d i g, hellre h a d e och se till, att allt h a d e det varit bättre i stället lärt dig i huset för oss för att s k ä m m a röra p å fötterna vore i ordning, båda. » » Så?
S k a l l d u n u o c k s å s k y m f a mina föräldrar? » J a g steg u p p från kaffebordet och satte m i g i ett hörn o c h grät.
Det hjälpte ej m e r!
H a n k o m ej för att k y s s a b o r t m i n a tårar, o c h j a g b l e f n u p å allvar förbittrad.
O m mina b e k y m m e r redan v o r o h o n o m likgiltiga, så passade vi i c k e mer för hvarandra.
H a n t o g l u g n t sin r o c k, sin k ä p p o c h hatt sade: » J a g g å r n u till kontoret.
F ö r e kl. 12 kan j a g inte g ö r a n å g o t åt saken, men o m du efter frukosten ä n n u tänker s o m nu, så k u n n a v i g ö r a s ä l l s k a p till n o t a r i e n.
» och » Till notarien? » » Ja visst.
I n n a n f o l k s o m vi k o m m a m e d n å g o t d y l i k t till d o m a r e n, sörja de v a n l i g e n först för, att förmögenhetsfrågan är o r d n a d.
Och det k a n j u bäst den g a m l e B e h r m a n, din jurist.
V i fara alltså först till h o n o m.
J a g beställer en v a g n till h a l f tre, ty en så g a m m a l m a n o c h vän i familjen s k a l l natur- ligtvis g ö r a sig all m ö d a för att vädja till våra känslor, o c h j a g har ingen lust att f ö r a dig v i d armen m e d förgråtna ö g o n o c h r ö d näsa! » H u r groft han sade detta!
J a g svarade genast: » L å t m i g d å g å ensam, jag skall n o g hitta hem äfven utan din a r m.
» H a n fäste sig ej v i d min hotelse, j a, han skrattade till o c h m e d åt m i g.
O c h m e d en sådan m a n skulle j a g s a m m a n l e f v a?
V i h a d e redan dragits med h v a r a n d r a i fyra m å n a d e r!
Nej, omöjligt!
» Adjö, Alma! » J a g svarade e j.
D ö r r e n stängdes lugnt b a k o m min r y g g.
J a g v a r e n s a m.
D e n där idén m e d g a m l e B e h r m a n, s o m så ofta p l ä g a d e k o m m a till oss för att få sig ett parti m e d p a p p a, b e - h a g a d e m i g ej alls.
H a n uppvaktade mig, d å j a g var liten, ideligen m e d d o c k o r, en g å n g gaf han m i g till j u l k l a p p mitt n a m n a f c h o - k l a d, o c h kort före mitt b r ö l l o p h a d e j a g fått ett litet s y b o r d i lysningspresent u t a f h o n o m.
H a n l y c k ö n s k a d e m i g o c k s å så hjärtligt till v å r förlofning, o c h p å v å r b r ö l l o p s d a g h ö l l han ett så v a c k e r t tal till brudparet.
Nu s k u l l e han naturligtvis g ö r a a l l a m ö j l i g a in- v ä n d n i n g a r o c h b e h a n d l a m i g s o m ett egen- sinnigt barn.
H a n vet j u inte, h v a d allt en k v i n n a får l i d a, han har naturligtvis ingen känsla för, att en m a n m e d a l l e h a n d a s m å elakheter kan bringa sin hustru till förtviflan.
Men att den g a m l e mannen skall s k a k a sitt h u f v u d däröfver, det k a n inte vara n å g o t skäl för m i g att tillbringa hela mitt l i f i slaf- veri.
D e t blir n o g snart m å n g a flere, som s k a k a sina h u f v u d öfver den saken.
1895 IDUN 133 Är det icke sorgligt: tjugutvå år och en Georg, om det inte är möjligt.
Han vet be- kal.
Som oftast är fallet vid dylika före- CD hustru, dömd till öfvergifvenhet för återstoden sked om allting och känner alltid den kor- ningar, klyfves sammankomsten i tvänne de- TS af sitt lif!
Utan hopp, utan tröst, ty jag taste vägen.
Jag måste också fråga honom, lar, en mera allvarlig-teoretisk och en mera ca vill ej veta af någon tröst.
Jag kan inte om domaren kommer att anse skilsmessoorsa- sällskapsartad.
Först håller någon af med- &gt; uthärda med Georg, ehuru han — i jäm- kerna giltiga, ty jag vill inte göra någon löj- lemtnarne ett föredrag i något ämne, som förelse med andra män — nog ändå är den lig figur i rättssalen.
Jag tycker mig redan faller inom det kvinnliga verksamhetsområ- bäste.
De flesta fara ändå hänsynslösare stå där i stor toalett, eller bättre i svart, med det eller är af allmännare intresse, och som fram.
Och otrogen är han då icke, jag vet en svart slöja, och så afvisas med orden: medlemmarne representera så vidt skilda gre- » Men, min kära fru, hvad är det där allt nar af ämnen, är ingen enformighet vid va- hvarje minut, hvar jag har honom.
let af sådana att befara, ej heller saknas C J / för Hvem hade en gång kunnat tänka detta om småsaker! » aktuellt intresse.
Så har denna termin ett O) Det kanske vore bättre att inte ge sig uti oss!
Och dock måtte mamma ha genomskå- dat honom redan under vår förlofningstid, ty det, och så är mig också besöket hos den föredrag af handlat: » Naturvetenskaperna vid hon sade en gång till mig: » Alma, var dock gamle herr Behrman så motbjudande, men jag våra flickskolor », ett annat » Hotel de Ram- :o en smula uppmärksammare i småsaker; den kan väl inte göra mig löjlig inför Georg och bouillet », för att nu nämna exempel från den £_ " — husliga lyckan beror ofta af ganska små ting.
slå till reträtt.
Han skulle triumfera!
Och senare tidens verksamhet.
Och Georg, en så hygglig ung man han d u ändå.
.
.
Jag har alltid varit en smula het På föredraget följer diskussion, och man kan O än är, fäster sig mycket vid småsaker! » — och häftig, men försoningen efteråt var också lätt tänka, att det uppstår ett lifligt menings- En hygglig man!
Jag undrar hvad mamma alltid så ljuf.
Kanhända kan det också denna utbyte, som både är upplysande genom de sakliga inlägg som göras och utbildande ge- r.
a nu skall säga, när jag full af förtvifian kom- gång låta bota sig.
Jag fruktar blott, om jag nu ger vika, att nom den formella färdighet, som dylika de- Kl pf mer åter till hemmet?
w 2 Där sitter jag nu åter ensam och allena Georg kommer att känna sig förorättad.
Jag batter äro ägnade att gifva.
Sedan vidtager samkvämet med en enkel ända till klockan tolf, liksom hvarje dag.
tror, att jag gått en smula för långt.
Jag - Förr gladde jag mig alltid åt hans hemkomst, skall försöka blidka honom.
..
Jag skall låta supé, den kanske lifligaste delen af kvällens emedan den medförde sällskap, muntran, men göra eld i salongen, och jag skall skicka förhandlingar, då utbytet af tankar och er- 5?
ra nu längtar jag ej längre därefter.
I går vid Augusta efter ett stycke fågelpastej, Georg farenheter \ t ifrigast, då det friska skämtet denna tiden visste jag väl, hur jag skulle är en läckergom.
.
.
Hvad jag är löjlig!
I och det otvungna löjet härska.
Och när man ca fa fördrifva timmarne; ja, jag hade till och med dag på morgonen ville jag låta skilja mig, skiljs åt, har kvällen förflutit snabbt och an- brådtom.
Jag arbetade på en papperskorg.
och nu gör jag allt möjligt för att bringa genämt, och har på samma gång ej varit 2 f l blott » til Lyst ».
&lt;Z&gt; B * Den andra var knappt ett år gammal, och min herre och man i godt humör! ..
.
han höll mycket på den, emedan den var en Så, nu är allt i ordning, nu kan han kom- Det är klart, att dessa sammanträden, hur •O S.S skänk från mig under vår förlofningstid.
Men ma.
.. Där är han ju redan!
— » God dag, intressanta och omtyckta de än äro, likväl för fjorton dagar sedan råkade jag stöta ned lilla gubbe!
Har du.
.. har du redan be- bilda blott en länk i den ked, som förenin- gen är afsedd att vara, fastän deras bety- bläckhornet öfver den, och nu är den totalt ställt vagnen? » » Ja, Alma; men det är ett så härligt vä- delse ej får underskattas.
En kväll i måna- fördärfvad.
Nu håller jag på med en ny till julafton — höll på, menar jag, ty under nu- der, att jag har tagit en öppen tvåspännare den kan ju tyckas ganska litet, men tvifvels- varande omständigheter kommer jag naturligt- till klockan half tre.
Om då gamle herr utan har föreningen här valt det rätta » gyl- vis iDte att ta ett styng vidare på den.
Jag Behrman inte är hemma, kunna vi ju än lene lagom ».
Och sin kanske största bety- vill i alla fall ännu en gång ta fram den; det en gång fara en liten rundtur i parken.
.
.
delse vinna sammankomsterna genom sin prä- cd u gel af mångsidighet, det blir ett icke så ofta är skada, att den aldrig skall bli fullbordad, En kyss? » den skulle ha behagat honom så väl!
» Kära Georg!
Låt oss hellre först fara förekommande utbyte af tankar och åsikter 03 3 mellan kvinnor, som ägnat sig åt vetenska- E S Hade inte Georg också frågat, om inte till parken.
Sedan kunna vi ju se, om vi pens olika grenar, och någon fackdiskussions &lt; å vilja till den gamle herr Behrman. » hans papperskorg åter kunde bli tömd någon ensidighet undvikes.
gång?
I förrgår, tror jag.
Det var sant, nu Men föreningens verksamhet mellan sam- är tid!
En sådan mängd papper!
Det är manträdena torde vara ännu betydligare; detta o ett brokigt innehåll i en sådan där gammal att bistå kamrater, som äro nykomna och co papperskorg!
En studentskeförening.
vända sig till sina äldre, erfarna systrar för &gt; Korsband från tidningar, cirkulär och pro- att erhålla hjälp och råd, detta att i möjli- 03 spekt, ett par sönderrifna brefkort, här en tudentskorna i vårt land för blott gaste måtto ersätta den ensamma hem och inbjudning från Fridbergs till supé — jo, de några år sedan helt få — utgöra numera vänner, detta är i fullaste bemärkelse, komma att göra sköna ögon, när de få höra cd ett ganska stort antal.
Det är rätt talas om vår skilsmessa!
— Hvad är det?
mänga af dem, som vid våra universitet fort- » att vara ett samband mellan de kvinnliga - a Det är ju mammas stil!
Bitar af ett bref, sätta sina studier.
Rätt många — och dock studenterna », och föreningen har de bästa •4 — som jag inte hört talas om.
Hvad har Georg utgöra de endast omkring 2 % af hela an- förutsättningar att fylla denna uppgift både: cö att korrespondera med mamma om bakom talet studerande vid högskolorna, så öfvervä- genom den förträffliga ledningen och den all- min rygg?
Skulle han i hemlighet ha be- gande är ännu det manliga elementet.
Det mäuanda, som besjälar dess medlemmar.
klagat sig öfver mig?
Men det ligger inte i är ej att undra på, om därför dessa kvinn- hans karaktär!
liga vetenskapsidkare ännu betraktas som Om jag kunde passa ihop bitarne?
.
.
.
» Al- » pionierer », som arbeterskor på ett föga mas smak ... » Hvad är det med min smak.
röjdt fält.
Det är då också naturligt, att Tyvärr f e l a 3 ett helt stycke, men på följande mellan dessa unga kvinnor, som ägnat sig åt 03 rad står något om » ranater ».
.
.
Hvad kan en af deras kön ännu blott föga upptagen Familjebref och hjärteband.
•+ 0 - 3 » " O cd CO det vara?
Ah, jaså, granater!
Ännu ett par verksamhet, en stark gemensamhetskänsla skall CA £ bitar, och jag har hela raden.
.
.
Här, det spira upp.
Fastän de tillhöra olika ämnes- n:r 13 af Idun förekommer under rubri- er.
28 " Si passar.
» Men du har ju till julafton ännu grupper och fakulteter, fastän de äro splitt- ken » Skrifva bref » en artikel, som 03 god tid att själf omfamna henne ... » Om- rade i olika nationer, hafva de dock känt helt säkert vinner genklang i månget kvinno- 03 •es en T; famna mig?
Hvarför det?
» Du såsom arm- sig höra tillsammans och känt ett behof af hjärta.
Författaren drager i härnad mot det C 03 band skall nog i alla fall vara henne kärare samhörighet — just till följd af det stora tvång vi kvinnor ålägga oss att skrifva bref er än ett af granater. » Jo, jo, här känner man gemensamma intresse som de äga.
mot vår vilja och lust, bref, som blifva » ett igen mamma, alltid vitzig.
.
.
Det är alltså Ur detta behof framsprang våren 1892 mischmaseh af hyckleri och nonsens », bref, frågan om ett armband, som Georg ämnar •hUpsala kvinnliga studentförening », hvilken som visa, att vi med deras skrifvande endast skänka mig till julklapp.
Den snälla Georg! ...
från och med denna termin finnes uppta- gjort oss skyldiga till » en af dessa vanliga C 3 Men allt det där är nu förbi, om vi gå gen bland de föreningar, för hvilken uni- hvardagslifvets konventionella nutidslögner. » till gamle herr Behrman.
Och det är en så versitetskatalogen redogör.
Där står äfven En hård dom, kan det tyckas, öfver våra långvarig historia, det där att låta skilja sig; under dess namn i korthet angifvet det mål, stackars ofta med möda hopplitade epistlar, det drar, tror jag, år om, innan alla forma- som den satt före sig i orden: » Föreningens men en dom, som säkerligen i många fall co liteter äro uppfyllda.
Och sedan måste vi uppgift är att utgöra ett samband mellan de innebär en rättvis — om ock hårdsmält — CO ännu en gång tillsammans besöka domaren.
kvinnliga studenterna vid Upsala universitet ».
sanning.
En pinsam tillställning.
Jag önskar, att det Föreningen brukar sammanträda en gång Naturligtvis kan här ej vara tal om hvad kunde gå fortare.
.
.
Jag måste höra med i månaden, vanligen på Hushållsskolans lo- man skulle kunna kalla familjebref, d. v. s. CCS f M ö b l e r i n g och D e k o r e r i n g af våningar verkställes stilriktigt och elegant.
Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor och Gardiner m. m., m. m.
Största urval af goda modeller uti olika stilarter.
Carl Johansons Möblerings-Affär, Drottninggatan 45, l och 2 tr.
1895 sådana bref, som tidt o c h ofta v ä x l a s mellan föräldrar o c h barn, s y s k o n o. s. v.
J a g vet en åldrig far, en praktiskt a n l a g d man, som ej tål känsloutgjutelser, djupare tankeutbyte o c h d y l.
, men s o m a f hvart o c h ett a f sina 5 b o r t a v a r a n d e barn kräfver ett bref i v e c - kan.
H u r v o r e det möjligt att ej m å n g a a f dessa b r e f blefve b a n a l a — för den utom- stående, för den de icke äro ä m n a d e till?
F ö r det ä l s k a n d e faders- eller modershjärta, s o m väntar dem, äro de helt säkert i a ' l sin torf- tighet alldeles i c k a banala.
N e j, de bref, som fejden gäller, äro de, som d a m e r n a skrifva till sina vänner eller till sina » l å t s - g o d a - v ä n n e r », som j a g en g å n g hör- de ett par flickor belt ärligt k a l l a d e m.
D å det emellertid v ä l är antagligt, att » låts-goda- v ä n n e r n a » ej få så särdeles m å n g a bref, kun- n a vi j u l ä m n a äfven d e m ur räkningen, o c h så h a f v a vi d å k v a r endast vän-brefven.
F ö r att n u g å till den där l i l l a frun i herr L e n n a r t H e n n i n g s ' artikel, så kan man ej ne- k a henne ett visst m e d l i d a n d e, där h o n sitter vid sitt skrifbord, petande i h o p sitt lilla » m i s c h m a s c h ».
H o n äger k a n h ä n d a ett lifligt, för i n t r y c k känsligt sinne, ett varmt hjärta, ett gladt, g o d t lynne, j a, hvarför icke — en g o d begåfning, o c h så utrustad har hon ä n d a från barndomen varit s y m p a t i s k för männi- s k o r o c h själf känt intresse för m å n g a.
Så har hennes vänkrets under växlande yttre förhållanden alltjämt vidgats.
L ä n k a r n e i vänkedjan syntes henne k a n s k e en eller an- nan g å n g väl m å n g a, men h v i l k e n a f d e m s k u l l e brytas ut o c h kastas b o r t?
H o n h ö l l verkligen a f d e m alla, dessa vänner; de repre- senterade så m å n g a o l i k a skeden a f hennes lif, så m å n g a stadier p å lefnadsvägen; v i d somliga h a d e hon bundits a f den gemensam- m a glädjens skimrande b a n d, vid andra knöts hon a f sorgens k a n s k e ännu starkare trådar.
— H o n fortfor således alltjämt att b r e f v ä x l a med dem.
H o n hade vant d e m vid g o d a bref, g l a d a, vänliga däri h o n alltid g a f n å g o t a f sig själf, äfven om deras bref, hvil- ket rätt ofta hände, v o r o mer än lofiigt m a g r a.
F ö r att k u n n a hålla i m e d sin trägna bref- skrifning fick den lilla frun n o g?
ö r a rätt m å n g a uppoffringar a f än ett, än ett annat slag.
I b l a n d sitter hon o c h skrifver m e d en oroan- de känsla af, att h o n k a n s k e j u s t d å b o r d e se till n å g o n t i n g i b a r n k a m m a r e eller k ö k; i b l a n d t y c k e r h o n, att den o u p p h ö r l i g a skrif- ningen stjäl bort så m å n g e n stund, som hon k u n d e b e h ö f v a till en uppfriskande, nyttig läsning i ett eller annat ämne; en annan g å n g åter känner h o n sig så trött a f detta utportio- nerande a f sig själf till h ö g e r o c h vänster; hon vore nästan färdig undra, o m hon själf ä n n u finnes till någonstädes hel o c h hållen.
måDga bref, E n d a g, d å hon t o g e m o t ett bref, var hennes första nästan ofrivilliga t a n k e: R e d a n svar i g e n!
O c h n u skall jag åter skrifva 1 — H o n fasade öfver sin otacksamhet, öfver sitt svarta förräderi, m e n det v a r n u en g å n g så, denna tanke h a d e verkligen korsat hennes hjärna.
V ä l t v a n g hon hjärtat att g ö r a af- bön o c h handen att åter plita tillhopa b r e f efter bref, men det b l e f alltjämt värre.
D e n där fula tanken k o m igen, de ofta med m ö d a och trötthet frampressade brefven b l e f v o så f a d d a o c h — värst a f allt för hennes ärliga sin- ne — så osanna, o c h m e d förskräckelse märk- te hon, hur denna f ö r v ä n d a brefskrifning tär- de allenast på hennes d a g l i g a trefuad o c h ro utan t. o.
m.
p å själfva v ä n s k a p e n — på d e n n a d y r b a r a skatt a f v ä n s k a p, s o m de mån- ga brefven j u s t skulle s k y d d a o c h rädda.
T i l l all l y c k a för den frun o c h för icke lilla den så starkt hotade v ä n s k a p e n ä g d e d o c k hennes ä k t a m a n i c k e allenast det ö f v e r l ä g s n a förstånd, som k o m h o n o m att utropa de stränga kritiserande orden (se L.
H e n n i n g s ofvan n ä m n d a artikel), han ägde äfven denna hjärtats g o d h e t, s o m f ö r m å r uppfatta och mildt b e d ö m a de känslostämningar, h v i l k a, i sig själfva g o d a, d o c k utan förståndets hämkraft ofta k u n n a l e d a till ett eller annat mindre g o d t resultat.
H a n förstod, att kvinnans rikare k ä n s l o l i f ofta spelar hennes förstånd m å n g e t fult spratt, att h o n i allmänhet har långt svårare att bryta med g a m l a v a n o r o c h gängse bruk än m a n n e n.
O c h därför tillade han helt g o d m o d i g t: » D u ser, vännen min, att detta sätt ej du- ger i l ä n g d e n; d u o c h vi alla i h e m m e t för- lora för m y c k e t därpå o c h dina vänner vinna intet.
K a n ditt trofasta sinne n u ej finna sig uti att offra n å g r a a f dina korrespondenter, så försök åtminstone att minska bref-freJwensen.
G ö r t. e x.
en ö f v e r e n s k o m m e l s e m e d hvar o c h en af dina vänner, att ni ej ' skrifva mer än en eller — låt g å!
— två gånger o m året till hvarandra.
S k u l l e n å g o t särskildt eller oförutsedt inträffa, behöfver det j u därför ej v a r a b e l a g d t m e d straff att skrifva ett extra bref.
M e n låt ett, h ö g s t två b r e f o m året vara n o r m e n.
J a g är viss o m, att dina skrifvelser härpå s k u l l e v i n n a ofantligt i friskhet o c h innebålls- rikhet.
D u k o m m e r ej u t p u m p a d (förlåt!)
o c h h å g l ö s till ditt skrifbord, u n d r a n d e h v a d d u n u åter skall hitta p å att skrifva o m, utan d u k o m m e r m e d en h o p s p a r a d, koncentre- rad v ä r m e, m e d ett helt års större erfarenhet af glädje eller sorg, o c h antingen d u bjuder vännen p å en resumé a f allt h v a d det g å n g - n a året tillfört dig o c h d e dina, eller d u fram- håller endast h v a d s o m förefallit dig viktigast och mest ingripande, så ger du utan tvifvel med d e t s a m m a o m ä r k l i g t o c h nästan omedvetet en bild a f dig själf, a f den föränd- ring d u undergått, a f den u t v e c k l i n g d u vunnit.
O c h ett a f brefskrifningens ä n d a m å l är väl just detta att k u n n a följa m e d denna å ö m s e håll skeende förändring o c h u t v e c k l i n g, så att när de g a m l a vännerna en g å n g åter stå ö g a m o t ö g a, d e éj b e h ö f v a vara främlingar för hvarandra till sitt inre väsende, äfven om » den vännen som for ej är l i k sig, då han k o m m e r åter. » J a g vet n o g, att det är m y c k e t lätt l ö p a till storms m o t g a m l a f ö r d o m a r o c h b r u k, men ej alltid l i k a lätt att råda v e r k s a m b o t m o t det o n d a.
Naturligtvis menar j a g ej, att du på denna indragningsstat skall ställa mina g a m l a föräldrar o c h inte heller stackars syster G e r d a i ensligheten därnere p å landet; o c h inte svägerskan Bertha, s o m i sitt n u v a r a n d e e k o n o m i s k a b e t r y c k väl s k u l l e tro, att d u p å n å g o t sätt såg henne öfver a x e l n; och inte b r o r H e r m a n ute i A m e - rika, s o m så v ä l behöfver dina v ä n l i g a b r e f på sin tunga stråt; o c h inte heller • — g a m l a K r i s t i n, s o m så troget vårdat o s s alla o c h n u i sin lilla k a m m a r e hälsar dina bref som en solstråle; o c h inte heller » Men nu flög från talaren en förstulen b l i c k till den lilla varelsen v i d hans sida.
D e t var n o g meningen, att h o n aldrig s k u l l e m ä r k a den där b l i c k e n, men d e s n a b b a ö g o - nen f å n g a d e den tvärt, o c h så s k ä l m a k t i g t l o g o j u s t n u dessa ö g o n, att den förståndige ä k t a m a n n e n brast ut i ett g o d t skratt, må- h ä n d a m e d en den allra minsta lilla tillsats af förlägenhet.
» Det var d å m ä r k v ä r d i g t, » fortsatte han, » att j a g aldrig förr tänkt på, hur m å n g a b r e f du verkligen har att skrifva äfven för min skull! » » O c h d e m j a g skrifver så gärna, så gärna, nog v e t d u d e t!
» utropade v å r lilla fru m e d en trovärdig b l i c k i d e nyss så s k ä l m s k a ö g o - nen.
» D e t fattades bara, att du, som sträf- var o c h arbetar för oss hela d a g e n o c h inte ens har dina k v ä l l a r ostörda, därtill skulle p l å g a dig med brefskrifning; ty d u t y c k e r det är en p l å g a, m e d g e d e t!
— N e j, j a g skall skrifva brefven, o c h d u får s v a r e n; det tycker d u o m.
F ö r resten, alla d e där bref- ven, s o m d u r a d a d e u p p, k u n n a j u räknas till familjebrefven, o c h de få j u v a r a b a n a l a — åtminstone i b l a n d.
S å d e m skall j a g n o g reda m i g m e d.
» läoa hål- » J a, d u är ett m j u k t litet b a n d, som ler oss alla s a m m a n, o c h gifve G u d, att d u alltid måtte förblifva det! » sade den stränge mannen, n u v o r d e n helt v e k o m hjärtat.
Margit.
Från Iduns läsekrets.
» Gamla familjeflickor. » (Med anledning af Elviras uppsats i D:r 1-1.)
Goda Elvira!
Hjärtligt tack för ert vänliga in- tresse att vilja förbätta de » gamla familjeflickor- nas » ställning, eller rättare, söka skaffa dem en sådan.
Jag vill nu ej tala om dessa fåfänga, yt- liga och sladdrande damer, hvilka förnöta sitt lif med att springa på visiter eller vara » rysligt fliti ga » med onödiga fantasiarbeten, de äro ej värda en aktad ställning; utan jag menar dessa goda och arbetsamma kvinnor, som med eller mot sin vilja blifvit » gamla familjeflickor ».
De äro förbisedda, icke allenast i samhället, utan äfven i familjen.
Ni misstar er dock om orsakeri härtill.
Del är icke deras ogifta stånd, som föraktas, — så gam- malmodiga åsikter har ingen nu för tiden — det är deras Icke ajlönade arbete, som anses alldeles värdelöst.
Den, som icke förtjänar penningar, anses ej heller förtjäna erkännande, knappast tacksamhet.
Här ett exempel bland många.
Uti en familj finnas tre medelålders döttrar, däraf den ena är gift, den andra är telegrafist, och den tredje äg- nar sig åt arbetet i föräldrahemmet.
Modren är sjuklig och gammal, behöfver jämn tillsyn och sällskap, deras enda tjänstflicka är okunnig, Hilda får därför ständigt öfvervaka, oftast själf förrätta alla sysslor i hemmet.
Hon lagar maten, bakar, stryker, städar och håller i ordning familjens kläder och linneförräd, är dessutom ofta » hjälp » hos syster Fanny eller » svägerskan », när dessa hafva sömnad, byk eller annat stök.
Med ett ord, hon utöfvar ständigt en nyttig och oegennyttig verksamhet.
De nöjen, som bjudas henne, bestå mest uti att roa syskonens småbarn eller att un- derhålla ett par gamla tanter, som hälsa på mam- ma emellanåt.
Hilda är intelligent, med vaket intresse för da- gens frågor och skulle bra gärna vilja vara med i någon förening för välgörenhet eller litterära intressen eller a. d.
Men skulle hon verkligen få tid härtill, hon som jämnt och ständigt skall vara tillstädes för alla o c h för allt där hemma!
Hon är ej så lyck- lig som syster Gärda, telegrafisten, som har ett be- stämdt arbete på bestämda timmar och sedan är fri att söka förströelse inom- eller utomhus.
Fa- miljen har alls inga anspråk på Gärda, » hon har ju sitt arbete och behöfver sä väl sin lediga tid till hvila eller förströelse. » Annan sak är det j u med Hilda, hon har j u intet » arbete ».
Om någon främmande tilläfventyrs skulle påpeka, att Hilda nog får » sträfva » mycket i hemmet, så heter det strax af familjens medlem- mar och dess bekanta: » Ja, Hilda är nog snäll och hjälpsam, men så har hon ej heller något an nat att göra. » Bror Karl, studenten, tycker också, alt syster Gärda är betydligt » styfvare » än syster Hilda, ty den förra har j u lön och kan » vigga » honom en och annan tia, när det kniper.
Detsamma tycker den gifta systern; det är utmärkt bra att ha Gärda att tillgå, när det fattas i hushållskassan.
IDUN 1895 Sådan hjälp kan Hilda aldrig lämna, ty hon har inga penningar; hon måste be pappa om hvarje krona o c h det är minsan inte roligt, gubben är visst snäll, men har mycket svårt att begripa, hvar- till ett fruntimmer behöfver penningar, då hon har » allting fritt hemma ».
Hildas jämnåriga och forna skolkamrater, hvil- ka nu äro lärarinnor, kontorister e. d., se med- lidsamt på henne och beklaga, att Hilda, som var så duktig i skolan, » rakt ingenting blifvit af, ingen verksamhet har. » Ty att laga mat, baka, sy, sticka och stryka etc. äro så tarfliga sysselsättningar, att de ej få hedras med namnen » arbete » eller » verksamhet ».
Visserligen hör numera till god uppostran att efter slutad skolkurs genomgå en mer eller min- dre fullständig hushållskurs, men att sedermera praktisera och utvidga dessa kunskaper kommer ej i fråga.
Att stå vid spisen eller strykbordet är ju så trivialt och tyder på brist på » högres kun- skaper och ideella intressen.
Alltså, först när ett väl utfördt kroppsarbete an- ses lika hedrande för en människa som tankearbe- tet, kunna de goda, gamla familjeflickorna få rätt- visa och en aktad ställning.
Elbe.
Till Elvira!
För någon tid sedan var jag bjuden på middag hos en fm och bildad familj.
Vid värdens sida satt en medelålders » familjeflicka », medan vi fruar lingo sitta längre ned.
Med förvåning säg jag, hur värd och värdinna fäflade o m att utmärka den ensamma fröken.
Plöts- ligt slog det mig, att detta var första gången jag i sällskapsfifvet sett kvinnan uppskattad.
Det föll som fjäll från mina ögon, jag såg klart, att hvarje gång jag i sällskapslifvet blifvit hedrad, var det ej jag, utan min man, och ej ens han, utan hans rang, som blifvit ärad.
Från den dagen gör jag ej mera någon skillnad mellan mina gifta och ogifta väninnor.
Ja, det är mig kärare att få visa de ogifta artighet, ty jag förstår, att då jag så gör, höjer jag mitt eget värde.
För öfrigt tror jag, att Elvira misstager sig, då hon ber andra åtaga sig » familjeflickans » sak.
Hon kan nog hjälpa sig själf.
— Andras aktning är god att ha, men det finnes något, som är bättre, och det är själfalttning.
Mer än en fru lider af brist därpå.
En fru.
Ur notisboken.
Dödsfall.
Fru Charlotte Annarstedt, född Cederström, afled i Strängnäs den 20 dennes i en ålder af 83 år.
Hon var änka sedan år 1880 ef- ter biskopen öfver Strängnäs stift, teol. doktor Thure Annerstedt.
Svensk lcvinnoslöjd vinner ofta nog äfven i utlandet glädjande segrar.
Så har en landsmaninna, fröken Hildur Mgrin, hvilken redan vid länsut- ställningen i Karlstad 1890 för arbeten i träskär- ning erhöll l:sta pris och guldmedalj, sedermera bosatt sig i staden Ayr i Skottland och där vun- nit stort erkännande och talrika elever för sin vackra konst.
I en täflan i träskärning, anordnad af tidskriften » Home Notes », har fröken Myrin just i dagarne förvärfvat sig första priset.
Teater och musik.
Kungl.
operan.
Tack vare den lofvärda, om äfven rent tillfälliga, utvidgning med en dramatisk afdel- ning, som vår opera i dessa dagar vunnit genom association med August Lindberg och hans sällskap, tillskyndades oss i tisdags kväll åter njutningen af ett diktverk, hvars rykte gått långt före dess upp- förande på stockholmsk scen.
Den publik, som här intresserar sig för modern dramatisk alstring, bör sannerligen känna sig erkänsam, när en dylik » lycklig omständighet » på vår annars skäligen stereo- typa sceniska matsedel kastar in en primeur från den stora europeiska diktningens bord.
Och så länge den institution, som närmast borde vårda sig om att i dessa stycken hålla Sveriges hufvud- stadspublik au courant, framhärdar i sin maktfull- komlighet, lönar därvid föga att förtryta, det lands- orten ofta nog före oss bjudes till gästabud.
E x t r a f i n Gerhard Hauptmann är ett af det unga Tysklands fullödigaste literära namn, och hans dramatiska drömdikt » Hannele » förvärfvade, då den i fjol först uppfördes på Schauspielhaus i Berlin, en sällsynt framgång genom det ideella uppslag till en mo- dern lyrisk scendiktning, det innebär.
Inom ramen af det döende, förskrämda fattigmansbarnets feber- drömmar har författaren med än bjärt realistiska, än skärt sagoskimrande färger förmått inmåla minnena från hennes hårda yttre öde jämsides med bilderna från hennes naiva ocli dock så rika fantasilif och därvid sammangjutit det hela till en harmoni af egendomlig, mystiskt gripande kraft.
I hög, i nästan uteslutande grad uppbäres det ovanliga styckets stämning af Hanneles, den stac- kars döende flickans, framställarinna, och fru Gabrielle Taoaststjerna — maka till den kände skriftställaren — hvilken som gäst gaf denna roll, visade sig synnerligen lämpad att förläna illusion åt den rörande barnagestalten.
Hon har ock redan i Helsingfors rönt det varmaste erkännande för denna sin framställning, och äfven här gaf sig publiken hän i oförbehållsam hyllning.
Samtliga öfriga figurer stå i andra planet och fordra snarare ett hälft sliliseradt, dämpadt utfö- rande än någon kraftigare individualisering för att rätt sammansmälta i drömmens förtonande färger — hvilket ock i det hela lyckligt iakttogs.
Ett par, tre af de mera realistiska bifigurerna, Hanneles fader och fattighusets invånare, skis- serades i skarpare drag och kontrasterade med god verkan.
Den af en ung finsk tonsättare, K. Flodin, kom- ponerade musiken föreföll ganska obetydlig, men spelade också för det hela en föga väsentlig roll.
Ett nytt gästspel förestår å k. operan, i det från Tyskland hitväntas den framstående lyriske te- noren Emil Götse.
Gästspelet tager sin början någon af de första dagarne i maj och lär komma att bland annat upptaga titelpartien i » Profeten » och » Lohengrin » samt don José i » Carmen ».
135 Aulin och Almgren.
Hr Bäck spelade erkännans- värdt ett par ballader och intermezzi samt en rhapsodi; men ännu större erkännande förtjänar hr Stenhammar för sitt förträffliga utförande af fyra mindre pianonummer.
Programmet afslöts med ett ståtligt nummer, nämligen variationer öf- ver tema af Jos.
Haydn för två pianoforte, ut- förda af de båda konsertgifvarne.
Därjämte före- drogos fyra sånger af fru Edling, af hvilken den sista, en liten förtjusande vaggvisa, måste omta- gas.
Alla de uppträdande rönte lifligt bifall af den ganska talrika publiken.
Tivoli, det välbekanta förlustelsestället å Djur- gården, öppnar i morgon, lördag, åter sina portar.
T a n t Lottens n o r s k a resa.
Berättelse för Idun af Vera, Verle.
I.
I oVågon egentligen gammal » tant » var hon ' pmj ej, men icke heller i den allra första * ungdomen, hon var hvarken ful eller Vacker, icke lång till växten och icke ovan- ligt liten, långt ifrån dum, men ej heller af något sällsynt snille, kort sagdt, hon var ett helt vanligt människobarn, sådana man ser i dussintal på våra gator, utan det ringaste märkvärdigt i sitt yttre.
Till allt detta hade hon fått det mycket alldagliga namnet Lot- ten, som väl egentligen härstammade från det ståtligare » Charlotta »; men föräldrar och sy- K.
Dramatiska teatern.
Skådespelerskan vid skon hade i alla tider sagt » Lotten », och så denna teater, fru Ottilia Littmarck, väl känd småningom hade en hel liten barnskara vuxit för den teaterälskande publiken genom många upp, som lärt sig att säga » tant Lotten » — duktigt o c h talangfullt gjorda roller, gifver om söndag matiné å Dramatiska teatern.
Program- alltså fick det blifva därvid.
met upptager Marco Pragas 1-aktsdrama » För- Hennes lif hade också förflutit utan några rådd », hvari fru Seelig-Lundberg och hr Skånberg anmärkningsvärda tilldragelser, åtminstone ej på ett utmärkt sätt lösa sina verkningsfulla upp- hvad man i dagligt tal förstår härmed.
Hen- gifter; vidare monologen » Clary mot Clary », som nes föräldrar hade båda dött tidigt, likaså utföres af den mycket lofvande eleven fröken Adamsen, en syster till den framstående skåde- hennes enda syster, och nu hade också bro- spelerskan fru Hofving, samt till sist Heibergs dern efter en långsam, tärande sjukdom du- oförbränneliga vådevill » De oskiljaktige », i hvilken matinégifverskan själf uppträder.
Den 13-åriga kat under.
De senaste åren, efter det hon Karolina spelas naturligtvis fortfarande af fru blifvit fullvuxen, hade Lotten tillbragt med Hartmann.
denne broder, hvars hushåll hon skötte, och Vasateatern har gjort formlig succés med sitt hon hade blickat framåt mot en rad af lugna, återupptagande af den oförlikneliga offenbachiaden lyckliga år vid hans sida i det lilla hemmet » Orfeus i underjorden » och detta välförtjänt, ty i hufvudstaden, där brodern hade sina äm- såväl den briljanta uppsättningen som det schwung- betsgöromål och där hon själf bidrog till fulla utförandet måste högeligen lofordas.
Emma hemmets underhåll genom att gifva privat- Bergs Evrydice är en ny seger till de många, som den alltjämt framåtgående, intagande artisten till- lektioner.
vunnit sig under detta senaste spelar; hennes före- Nu var brodern död — hon stod ensam; drag af dryckessången i sista akten var fullkom- ligt elektricerande.
Herr Svenson som Pluto nådde hur fullkomligt ensam hon var i världen, också ett litet steg högre än i tidigare uppgifter.
anade säkert ej de flesta, som sågo den sorg- Den unge sångaren arbetar tydligen med både all- klädda lärarinnan med det blida ansiktsut- var och framgång.
Hr Ringvalls Jupiter var allti- genom präglad af smittande godt lynne, och sär- trycket och de lugna, vänliga ögonen.
Ty skildt gjordes den bekanta flugscenen med beröm- att vara ensam i världen och bära denna värd liflighet o c h fart.
Orfeus och Styx ha vi visser- ensamhet utan bitterhet, missmod och klagan, ligen sett bättre företrädda än nu af resp. hrr det är en konst, som för de flesta är förbor- Pettersson o c h Kellberg, men de skämde därför visst gad.
Men Lotten hade lärt denna konst i icke bort sina uppgifter.
För öfrigt var hela Olympen på det förträffliga- en högre mästares skola.
ste representerad, hvad såväl kvinnlig ungdom och Det är sant, att när brodern togs ifrån fägring som karlavulen kraft vidkommer, körer henne, sjönko de eljes så flitiga händerna i och ensembler gingo med sammanhållning och modlös förtviflan i hennes sköte, och till hen- kläm och dräkter och dekorationer glänste af nes läppar trängde ofrivilligt den frågan: fraicha färger.
Vi kunna med godt samvete uppmana alla ope- » Hvarför kunde jag ej få dö i hans ställe?
rettvänner att ej försumma detta program, som Han är så ung, så lefvande: mig behöfver lär vara direktör Varbergs afskedstagande från den ingen och jag är till ingen nytta i världen! » fleråriga, förtjänstfulla verksamheten å Vasatea- Men det var blott för ett ögonblick, som tern.
Hvad nytt och godt en stundande säsong än kan komma att bjuda oss från dessa tiljor, skola denna sinnesstämning varade: lifvet stod där vi dock ofta med uppriktig saknad minnas de med sina kraf, Gud hade velat, att hon skulle många glada stunder den Varbergska a ?ran lefva, och lefva måste och kunde hon.
skänkte oss.
Hrr Stenhammar och Bäcks tredje musikafton Lotten var en alltför harmonisk och vilje- kraftig natur för att länge duka under för ägde rum i tisdags efter ett särdeles intressant program, som uteslutande upptog kompositioner smärtan.
Hon kände, att det nu berodde af Joh.
Brahms.
Konserten inleddes med en blott på henne själf, om framtiden skulle hvad instrumentsammansättningen beträffar, som blifva något mer än en ödslig sida i räken- vi tro, enastående trio för pianoforte, violin och skapsboken med dess » utgifter och inkomster »: valdhorn, förtjänstfullt utförd af hrr Stenhammar, M a r s a l a (Q u a l i t é I n g h i l t e r - r a) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid undersökning af härv.
handelskemist befunnen enl. analys fullgod.
Pris kr.
1:25 pr butelj.
Finnes e n d a s t hos K.
A.
N y d a h l &amp; C:o Stockholm, 2 Sture-plan 3 Eiks- och Allm.
telefon.
H förhållanden, hvilka hon i rent materiel me- lärarinnan; stundom hade hon färre lektioner kolonner.
Där hon förde sina åhörare öfver P N ning icke heller hade att förbise.
än hvad hon behöfde för att uppehålla sig, de gnistrande alperna eller till Londons oer- Hon visste, att det kapital, som gif- och så var där alltid sommaren — den långa hördt trafikerade gator, var det.
som följde ja B&lt; vits en hvar af själskrafter, icke är ämnadt sommaren, utan någon som helst förtjänst, då man själf med och hörde gondolierernas sång att läggas i en svetteduk.
Hon hade nu det gällde att knappa in och lefva på be- eller bruset och suset från jättestaden — allt ingen i världen att lita på i fråga om un- sparingarna från vintern.
Det är nu en gång stod så lefvande för sinnet.
Men Lotten icke derstöd, alltså gällde det arbete, och det med så med privatlektioner: man betalar per gång blott beskref orterna, hon visste också att frimodigt sinne och af alla krafter.
och lämnar lärarinnan att se sig om under berätta hvad som där tilldragit sig; hon fram- Sa trollade bilderna af hugenottförsamlingen mel- mellantiderna.
Henne3 arbetsfält låg klart: läfarinnekal- H P let.
Därför hade hon både begåfning, till- I detta sträfsamma lif hade Lotten vissa lan Cevannernas klippor, eller tsar Peters räckliga kunskaper och hvad mer var: hon särskilda ljuspunkter, som spredo sin glans böljande skaror framtågande genom gatorna O: hade sin lust och glädje i att undervisa.
öfver det hela.
Den största och förnämsta i Moskwa med dess förgyllda kupoler — och af dessa voro de stunder, som hon tillbragte hennes ögon strålade, hennes kinder glödde » Jag kan icke nog tacka Gud, » sade hon I. » ofta, » att just detta har blifvit mitt kall.
med besök hos de fattiga och sjuka, något som, under berättelsen.
» Har tant varit öfver allt? » — » Men tant Tänk, om jag skulle vara tvungen att för- huru sällsamt det må låta, kunde sprida ljus B tjäna mitt uppehälle med att sy kläder eller öfver en hel vecka i sender.
Så hade Lot- Lotten, har du upplefvat allt detta? » afbröto S M brodera — huru mycket tyngre och enformi- ten äfven sina vänner, kära, trofasta vänner, henne barnen mer än en gång — och med gare skulle det ej känts!
Men att vara till- hvilka höllo af henne, hvarken för hennes detsamma förflyttades Lotten tillbaka inom " 2 sammans med barnen är ju mitt högsta nöje, utseendes, hennes ställnings eller hennes pen- de fyra väggarne af sin anspråkslösa kam- och kan jag lära dem något godt, så lefver ningars skull — hade de sett på sådant, så mare.
i jag väl icke alldeles onyttig här i världen. » skulle de säkerligen ej bekymrat sig om Lot- » Nej — upplefvat det har jag inte precis, » ten — utan för hennes egen skull.
Mången svarade hon, » men jag har läst därom i Så förflöt då hennes lif, under trägna plik- fr g ter och icke utan bekymmer.
Hon plågades gång var hennes lilla rum fylldt af vänliga, böcker. » • § ofta af en svår hufvudvärk, som varade i glada ansikten, och lika ofta var Lotten bju- » Har tant inte heller sett alla de vackra flere dagar, och under hvilken tid både un- den att tillbringa aftonen i en eller annan ställena — bergen och floderna och städerna 09 dervisningen och allt annat var henne en familj af sina vänner, där hon kunde vara — som tant berättade oss om? » börda.
Små bekymmer växte till höga berg viss om att mötas af ett innerligt » välkom- » Jo,- dem har jag sett, » genmälde Lotten af svårigheter, ocb lika mörkt som det då men » från stora och små.
triumferande, » åtminstone de flesta. » (Forts.) var i hennes lilla rum med de nedfällda Utom dessa glädjeämnen ägde hon ännu gardinerna, lika mörkt såg det ut i hennes ett alldeles särskildt.
Det hette: resa!
Det hjärta.
Men dessa tider, dystra som de voro, finnes väl icke många människor i världen, hade sin öfvergång, och därefter sken solen som rest så mycket och med så vaket öga Innehållsforteekning.
lika klart och världen syntes henne dubbelt som Lotten.
Hon kunde berätta om Italiens, Frän årets » salonger; » af Claes Lundin.
(Med tre por- CD så full af kärlek och glädje som förut.
trätt).
— Kung Drömmare; poem af Karl Erik Forsslund.
— Rhenflodens, Algiers och Spaniens härligheter, Tjäuareförsäkring.
— Att skiljas.
.
.
Af Fiore della Nere.
Men icke en gång hennes arbete var en och hon var lika hemmastadd på Amerikas Öfvers.
för Idun.
— En studentskeförening.
— Famitjebref och bjärteband; af Margit.
— Från Iduns läsekrets: » Gamla savanner s o m bland vårt eget lands forsar vandring på idel rosor.
Somliga barn voro Familjeflickor ».
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— 5 - förskräckligt oläraktiga, och föräldrarce voro och furuskogar.
Och när hon skildrade Ve- Tant Lottens norska resa; berättelse för Idun af Vera Verle.
genast färdiga att välta skulden därför på nedigs svala laguner eller Romas marmor- — Tidsfördrif.
00 * « k 0 8 - Sa el el Bedigeras af Sophie Linge.
•-3 Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
S » ig 2 af .-g » &lt;=&gt; U&gt; 9 m CO g- - o •a " O £2.
tig 3 £ * &lt; H E,5j O S 3.SS så stolt och fager, I konstsalongen, i solljus dager.
Jag är så vacker att se uppå, Och män ' skor komma o c h män ' skor gå.
På mig ej inverka män ' skors öden.
Så varm s o m lifvet, så kall som dö- den, Jag står här blottad och sinnligt skön, Dock ren och kysk som en barnabön.
Ej rör mig människors bifallsgny, Ej heller afundens etterspy.
Af tio bokstäfver du mig får Och redan känner mitt namn, jag spår.
Jag står så kall och Och sök bland honorna hela raden.
Där godt man trifs, nämn den lilla staden.
En socken, känd öfver Sveriges rike.
En liten skälm som ej har sin like.
Säg mig ett gossnamn, ett flicknamn ock.
Hur svart negrinnans så hy som lock?
Hvad bör du Olle i grinden göra?
Och så ett djur som du snällt kan köra.
En brunnen stad uti Österland.
Hurdan ' är tiggarns utsträckta hand?
Hvad du bör söka i troget bröst Behålla varm intill lifvets höst.
Och hvad du säkert då får i döden, Hur än de växlat, de skilda öden.
Springare-gåta.
Amalia.
du re en om säg kvä för dan vä sa om arf na stum speg net strand såg na och der min de pet vi våg ka den och som håg lar rl än ker lar mång ' i hop ti af få li g° hvarf kom i i ga dess vi vac mä få de du der man fria sjung fin skog mer gel Charad.
En kväll jag tog mig en promenad, Och ljum kändes vinden kring mig spela.
Då fick jag mitt första på en mitt hela.
Med anledning däraf j a g gick åstad Som en mitt andra och skref en — charad.
Liten kedjegåta.
F. M.
C.
Hvem står dig närmast i hela värl- den?
Hvad mest behöfves på krigarfärden.
Hvad smakar bra, då man hungrig är?
Säg mig en rätt som du sockra plär.
Nämn mig två » ting » hvarje fartyg bär.
Och så en månad som nyss var här.
Gemensamt namn på ett visst slags karlar.
Och där en konung till dessa talar.
Hvad inger fasa o c h skräck hos alla?
Hvad gör att vågor på hafvet svalla?
En stad s o m lockar och tjusar sin- nen, Så rik på sagor och gamla minnen.
Så hoppa öfver till lägsta prosan Och styr till färegionen kosan H U L T M A N S Korsgåta.
En egenskap mitt första är, Som ärbarheten väcker, Men omvändt det uti sig bär Hvad brottslingen förskräcker.
Mitt Som Och Blir andra uti Floras ätt drottningar syns flamma omvändt, om ni gissar rätt, det — precis det samma.
Mitt När Den Som tredje gjorde grannens katt, • han stöp i en källa, omvändt är, bär på en skatt, kan oss göra sälla.
C a c a o Johannes.
&amp; Jag kan skänka svalka, jag kan äfven värma.
Utelämna min sista bokstaf så är jag en beklädnadsper- sedel, men med den och den föregå- ende är j a g ett bibliskt konunganamn.
Barbro.
Palindrom.
En flod det finns i Ryssland, som Ifall dess namn vänd ' s om, I samma stund förvandlar sig Till hemvist, icke blott för dig, Men ock för möss och fåglar små, M. m.
— m. m.
— Nå, säg mig dä - — — Hur skall man det förstå?
Lösningar.
Kapsd ' gåtan • Kreta, Modena, Stege, Hang- ö, 0 b, Enns, Thames, Saima, Verden, Ning- po, Tanger, Köthen, Vermont, Niger, Bang- kok, Usedom, Viddin.
Charadernn: 1) Sillsallat, 2) Humla.
JHamantgdtan: 1) c, 21 ark, 3) agera, 4) Cremona, 5) krona, 6) ana, 7) a. Ordförvandlingsgdtan: Långsam, Alberti- na, universitet, ränksmideri, alt-fiol, fan- tasibild, intrassla, tabernakel, idegransfrö, Nördliugen, gräfsvin, hekatomb, ormbunke, formulär, Falköping — Laura Fitinghoff, Mathilda Lönnberg.
IjgUningsgåtan: September; Selinda, Eve- lina, Paulina, Therese, Eulalia, Mariana, Barbara, Eufemia, Rosaiie.
Kvadratgåtan: Läst, ärta, stol, tala.
Eolus.
rekommenderas som den bästa och vitsordas pä det var- maste af professorerna hrr Joh.
Lang.
Seved Ribbing, Nils C h o c o l a d O:son Gadde, O. J.
Ask samt doktor Olof Moberg.
