# ID: svediakorp-per1017
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,563
# sentences: 606
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Fredagen den 19 april 1895.
N:r 16 (383) Prenumerationspris pr är Idun ensam ._ _ kr.
5 Iduns Modet., fjortondagsuppl.
&gt; 5 Iduns Modetida., månadsuppl.
&gt; 3 Barngarderoben » 3 Byrå: Klara Södra Kyrkog.
16, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
P r e n u m e r a t i o n s k e r ä a l l a post- a n s t a l t e r i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
R e d a k t i o n s s e k r.
: J.
Ebba 1 Y&amp;tt lif af uppoffrande, \ h oafiåtlig verksam - T h e t för d e s m å, do förbisedda i d e n n a värld, gör den kvinna, hvars b i l d h ä r m ö t e r oss, väl v ä r d e n p l a t s icke b l o t t i I d u n s spalter, u t a n, h v a d m e r är, i m å n g e t hjärta, hvars bördor hon med kärlekens bärkraft l ä t t a t och h v a r s b e k y m - m e r hon delat under en l å n g följd af år.
Hennes verksamhet har v a r i t så v i d t o m f a t t a n d o och m å n g s i d i g, a t t d e t begränsade utrymmet för d e n n a lilla u p p s a t s ondast medgifver ett fragmentariskt omnäm- n a n d e af d e n s a m m a.
Ebba Gustafva Kar- ström, ä l d s t a och, efter n å g r a år, e n d a d o t t e r n af t u l l d i s t r i k t c h e f e n V. Karström och hans maka, Karolina Alm- q v i s t, f ö d d e s i Stock- holm den 1 oktober 1828 och tillbragte en glad och l y c k l i g b a r n d o m i föräldrahemmet, där en omsorgsfull uppfostran och allvarliga studier tidigt utvecklade hennes rika anlag.
Såsom helt u n g blef h o n l ä r a r i n n a för e n k l a s s af m i n d r e b a r n i Sveriges första söndagsskola, öppnad i h u f v u d s t a d e n af f r ö k e n B e t t y E h r e n b o r g (seder- Nordling.
Aktiebolag 8:de årg.
V tgifningstid: hvarje Tryckart helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Anuoiupris: 36 öre p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt t i o t a l stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 öre pr n o n p.
- r a d.
Ramsay.
m e r a friherrinnan Pos- se).
Nästan samtidigt begyntes ock hennes skriftställareverksamhet genom öfversättningar af g o d a a r b e t e n f r å n t y s k a, f r a n s k a o c h en- gelska författare, bland hvilka särskildt m å näm- n a s A.
L. O. E:s m å n g a: värdefulla ungdoms- skrifter.
Hennes sinne h a d e t i d i g t f å t t e n all- varlig riktning, dels i f a r f a d e r n s h e m, e n af- k o m l i n g af d e n f r o m m o k y r k o h e r d e n E r i k Toll- s t a d i u s, d e l s g e n o m in- f l y t a n d e af k r i s t l i g a v ä n - ner, bland a n d r a den kända författarinnan Mathilda Foy.
Framför nöjet ä l s k a d e d e n u n g a E b b a r e d a n d å arbetet, särskildt det arbete, som k u n d e b i d r a g a till själs- l y f t n i n g och l i n d r a n d e af n ö d, v a r e s i g a n d l i g eller l e k a m l i g.
Å r 1 8 4 7 flyttade h o n m e d f ö r ä l d r a r n e till G ö t e - b o r g och b ö r j a d e s n a r t den första söndagsskola på platsen samt deltog m e d l u s t o c h lif i flere f ö r e n i n g a r m e d filantro- piskt syfte.
Efter n å g r a å r b j ö d s h o n af g o d a v ä n n e r p å e n r e s a till England och S k o t l a n d och rönte d ä r u n d e r ett m ä k t i g t i n f l y t a n d e af d e där pågående andliga
Osynlig är den handen, som världen gjort: Så verkar i det dolda allt godt och stort; Och när du stilla sysslar vid gömda härden, Då är det kanske du, som behärskar världen.
F. r ö r e l s e r n a och d e s s l e d a n d e m ä n, s å s o m b r ö d e r n a Bonar, Georg Muller, Alexander Duff, m.
fl.
M e d v i d g a d blick och n y a im- p u l s e r till f o r t s a t t a r b e t e i m ä n n i s k o k ä r l e k e n s t j ä n s t, å t e r v ä n d e h o n efter flere m å n a d e r s b o r t a v a r o till h e m l a n d e t och l y c k a d e s ä f v e n i s v e n s k j o r d o m s ä t t a å t s k i l l i g t af h v a d h o n s e t t och l ä r t d ä r u t e.
År 1856 ingick hon ä k t e n s k a p m e d kapte- n e n i k u n g l.
i n g e n i ö r k å r e n, Carl M. Ramsay, u t a n a t t för d e n y a p l i k t e r n a l ä m n a s i n för- j utvarande verksamhet inom söndagsskolan och f a t t i g v å r d e n.
Å r 1 8 6 0 flyttade f a m i l j e n till J ö n k ö p i n g, d ä r k a p t e n R a m s a y v a r en af d e m, s o m b y g g - d e j ä r n v ä g e n m e l l a n n ä m n d a s t a d och F a l k ö - ping.
Ä f v e n i n o m d e t n y a s a m h ä l l e t i n t o g fru R a m s a y s n a r t en b e m ä r k t p l a t s, d ä r nya.
a r b e t s f ä l t ö p p n a d e sig för h e n n e s v e r k s a m - h e t.
S å l u n d a g r u n d a d e s p å i n i t i a t i v af h e n n e s k y d d s f ö r e n i n g e n s s m å b a r n s s k o l a, s o m öpp- n a d e s 1 8 6 2 och ä n n u f o r t g å r, och d e t m e d d e n f r a m g å n g, a t t d e n s e d a n flere å r till- b a k a h a r sin l o k a l i e g e t h u s.
År 1 8 6 4 d r a b b a d e s fru R a m s a y af e t t h å r d t s l a g g e n o m ' sin ä n n u ej 4 0 - å r i g e m a k e s d ö d.
För m å n g a skulle ett s å d a n t slag hafva v e r k a t f ö r l a m a n d e för lifvet, m e n för h e n n e t y c k t e s d e t i s t ä l l e t blifva e n s p o r r e till e t t ä n m e r a o m f a t t a n d e a r b e t e.
Så l ä n g e m ä n s k - lig n ö d från alla sidor i m å n g f a l d i g form s t i r r a d e e m o t h e n n e, k ä n d e h o n a t t lifvet ä n n u s t ä l l d e s t o r a kraf p å h e n n e, h v i l k a h o n ej finge u n d a n d r a g a sig, o m d e t skulle k u n n a s ä g a s o m h e n n e, h v a d som on gång- sades om kvinnan i evangelium med den b r u t n a alabasterflaskan: » H v a d hon k u n d e, det gjorde hon ».
F ö r ä l d r a h e m m e t i Göteborg stod ä n n u ö p p e t för ä n k a n m e d d e fyra f a d e r l ö s a, och dit flyttade h o n åter 1 8 6 5.
H ä r i g e n o m un- d e r l ä t t a d e s ock b e t y d l i g t en v e r k s a m h e t nt- öfver d e t e g n a h e m m e t s.
För den, som tidigt lärt att taga vara på tiden, är den e t t k a p i t a l, s o m r ä c k e r till för o t r o l i g t m y c - k e t, m e d a n d e n d ä r e m o t för a n d r a icke sy- n e s r ä c k a till för n å g o t.
A t t fru R a m s a y f ö r s t å t t a t t d r a g a r ä n t a af d e t d y r b a r a k a p i t a l e t f r a m g å r af h e n n e s m å n g s i d i g a lifs- arbete.
Sålunda hade hon, fastän egna uppväx- a n d e b a r n dagligen togo hennes omsorger i a n s p r å k, ä n n u t i d för d e m å n g a v ä r n l ö s a s m å i G ö t e b o r g, s o m i h e n n e f u n n o en t r o g e n v ä n och f ö r e s p r å k a r i n n a.
Härom skrifver h o n själf i n å g r a a n t e c k n i n g a r o m s i t t förflutna lif: » Ur s ö n d a g s s k o l a n, b ö r j a d 1 8 4 7, s p r a n g 1 8 6 5 t a n k e n p å e t t h e m för s j u k a, s k r o f u l ö s a och v a n f ö r a b a r n f r a m, och s o m y t t e r l i g a r e h j ä l p för d e s s a e n barn- förening inom de bättre lottade klasserna.
En sådan barnförening bildades i Göteborg 1 8 6 7 och fortlefver ä n n u s a m t h a r fått r ä t t m å n g a a f l ä g g a r e i a n d r a d e l a r af lan- det.
I andra, j a, s n a r t i tredje led v e r k a s m å G ö t e b o r g s b a r n i d e n n a f ö r e n i n g för fattiga b a r n s uppfostran, hvilka väljas bland d e s j u k a, v a n f ö r a och s k r o f u l ö s a s m å ».
I s a m m a n h a n g härmed uppstod 1869 t a n k e n p å b e h o f v e t och v i k t e n af s o m m a r - kolonier.
D e b l e k a, af t ä r d a b a r n e n i sön- d a g s s k o l a n v ä c k t e m o d e r s h j ä r t a t s v a r m a del- t a g a n d e och fru R a m s a y s t a n n a d e ä f v e n h ä r inför d e n fråga, s o m blifvit driffjädern till s å m å n g a af h e n n e s h a n d l i n g a r: H v a d k a n jag g ö r a h ä r å t?
U n d e r m e d v e r k a n af n å g r a v ä n n e r l y c k a d e s d e t h e n n e ock a t t v å r e n 1 8 7 0 få till s t å n d d e n f ö r s t a s o m m a r k o l o - n i e n för 2 0 s k r o f u l ö s a b a r n, s o m u n d e r t r e m å n a d e r s v i s t e l s e p å e n ö i s k ä r g å r d e n fingo h ä m t a n y a l i f s k r a f t e r för k o m m a n d e v i n t e r - dagar.
Det eländiga tillståndet i m å n g e t fattigt h e m, d ä r m a n n e n h ä n g a f sig å t d r y c k e n - s k a p och h u s t r u n å t en försoffan d c liknöjd- het, väckte hos den nitiska husbesökarinnan begäret a t t ingripa också p å d e t t a o m r å d e.
Själf s k r i f v e r fru R a m s a y h ä r o m: » I Stock- h o l m h a d e fru v.
K o c k och f r ö k e n M a t h i l d a F o y o r d n a t s. k. modermöten, hvilka jag, s e d a n j a g äfven varit m e d om s å d a n a i E n g l a n d, sökte införa i Göteborg.
Staden indelades i vissa distrikter, m e d ett möte för m ö d r a r i h v a r j e, h v a r t i l l h v a r j e behöf- v a n d e m o d e r fick a n t e c k n a sig.
Lokalerna voro f o l k s k o l e h u s e n, d ä r ljus och v ä r m e er- höllos m o t en r i n g a af gif t.
Fyra damer f ö r e s t o d o m ö t e n a och b e s ö k t e i h e m m e n d e fattiga kvinnorna.
D e s s a a r b e t a d e vid m ö - t e n a å t sig själfva, ö f v a d e s a t t l a p p a fa- m i l j e n s k l ä d e r, h v a r t i l l d e erhöllo l a p p a r och y l l e g a r n g r a t i s.
D ä r e m o t fingo de m o t s m å a f b e t a l n i n g a r i v e c k a n k ö p a väf eller g a r n till h v a d s o m skulle g ö r a s n y t t.
I n g a allmosor gåfvos, inga kaffekoppar lockade, e n d a s t en k o p p v a r m m j ö l k m e d b r ö d u t - d e l a d e s, och ä n i d a g f ö r e s t å s d e s s a m ö t e n m e d s a m m a glädje, af b a r n e n till d e m ö - d r a r, s o m först b ö r j a d e d e m.
Och alltfort samlas u n d e r v i n t e r m å n a d e r n a fattiga mö- d r a r, s o m g e n o m d e s s a m ö t e n förse s i n a f a m i l j e r m e d en hel del n y t t i g a k l ä d e s p e r - s e d l a r, h v i l k a t i l l v e r k a t s för d e h o p s p a r a d e s m å s l a n t a r n e.
D å h v a r j e m ö t e b ö r j a r eller s l u t a r m e d b i b e l l ä s n i n g och g o d a b ö c k e r d e s s u t o m föreläses u n d e r a r b e t e t, ä r n y t t a n icke e n d a s t d e n m a t e r i e l a.
S a m t i d i g t in- r ä t t a d e s för o b e m e d l a d e f r u n t i m m e r af d e h ö g r e k l a s s e r n a en s. k.
Bikupa, där deras a r b e t e n i n l ä m n a s och f ö r s ä l j a s, m o t a f d r a g af en o b e t y d l i g p r o c e n t, och ä f v e n d e n n a i n r ä t t n i n g h a r h a f t a t t g l ä d j a sig å t en framgångsrik fortvaro. » O m u p p k o m s t e n af d e t k ä n d a s j u k h e m - m e t v i d Vilhelmsro i S m å l a n d b e r ä t t a r fru R a m s a y följande: » Då s m å b a r n s s k o l a n i J ö n k ö p i n g .1872 in- flyttade i e g e n lokal och j a g i n b j u d i t s a t t vara närvarande därvid, såg jag ett stycke u t a n f ö r s t a d e n en h a g e m e d nedhuggen s k o g, e t t halffärdigt och e t t f a l l f ä r d i g t h u s p å e n a s i d a n o m en n y p l a n t e r a d, stel l i t e n täppa, och e n n y s s u p p o d l a d h a f r e å k e r, om- gifven af s a n d h ö g a r.
S t ä l l e t h a d e emeller- t i d en f ö r t j u s a n d e b e l ä g e n h e t v i d V e t t e r n s s t r a n d, och j a g fick e t t d j u p t i n t r y c k af, a t t e t t h e m för s j u k a b a r n d ä r b o r d e m e d fördel k u n n a a n l ä g g a s s a m t a t t s t ä l l e t äf- v e n k u n d e l ä m p a sig till h e m å t m i g och mina egna barn.
Kort därefter inköptes det o c k s å af m i n far, och d å h a n 1 8 7 4 afled, flyttade f a m i l j e n till d e n n y k ö p t a g å r d e n.
» M e n a t t d e t icke v a r d e n n y a ä g a r i n n a n s Holmgren.
m e n i n g a t t h ä r slå sig till r o o c h n j u t a af e t t b e h a g l i g t dolce far niente v i s a d e sig s n a r t.
H o p p e t a t t k u n n a g ö r a n å g o t för d e s j u k a, f a t t i g a b a r n e n h a d e allt m e r a r o t f ä s t sig h o s h e n n e, och s e d a n h o n f u l l b o r d a t d e t h a l f f ä r d i g a h u s e t, r e p a r e r a t d e t a n d r a och f å t t d e t e g n a h e m m e t o r d n a d t, i n t o g o s re- d a n i j u l i 1 8 7 4 sex s m å s j u k a, v a n f ö r a g o s s a r p å Vilhelms Minne, s o m d e t n y a s j u k - h e m m e t k a l l a d e s efter d i s t r i k t s c h e f e n K a r - ström.
F r u R a m s a y skrifver: » Sex s m å flickor i n t o g o s k o r t d ä r p å och e f t e r h a n d allt flere b a r n, s å a t t h e m m e t 1 8 7 5 i n n e s l ö t tjugu s å d a n a små hjälplösa varelser.
H a d e ej till följd af f a m i l j e r e l a t i o n e r n y a h j ä l p - källor i E n g l a n d ö p p n a t s för b a r n h e m m e t, s k u l l e d e t t a s a n n o l i k t a l d r i g v u n n i t e n så- d a n u t v e c k l i n g.
B a r n k o m m o i m ä n g d och e t t n y t t h e m, k a l l a d t Hoppet, m å s t e ö p p n a s för a t t k u n n a i n r y m m a d e m alla.
A t t k o m - m u n e r n a och e n s k i l d a delvis b i d r o g o till s j n k l i n g a r n e s u n d e r h å l l, faller af sig själft, m e n d å i n g a offentliga i n s a m l i n g a r g e n o m b a z a r e r eller u p p r o p i t i d n i n g a r f ö r e k o m m i t, måste det anses som ett synnerligt bevis på Guds faderliga o m v å r d n a d om de små, a t t icke m i n d r e ä n 2 0 0 af d e s s a — - och därtill de m e s t beklagansvärda, som k u n n a t påträffas — i å r a t a l å t n j u t i t v å r d och fost- r a n i d e s s a h e m.
H v i l k a l i d a n d e n och svå- righeter, som varit förenade härmed, vet e n d a s t lian, u n d e r h v a r s m ä k t i g a h ä g n ar- b e t e t k u n n a t fortgå.
D e n e n s a m m a kvin- n a n har genom försakelsens, öfvertygelsens och s a n n i n g e n s m a k t v u n n i t v ä n n e r och h j ä l p a r e, s o m t r o g e t u n d e r s t ö d t h e n n e i ar- b e t e t.
H o n ville d o c k icke b e h å l l a g l ä d j e n d ä r ö f v e r för sig själf och ej b i n d a b a r n e n s f r a m t i d vid s i t t lif.
E n t e l n i n g p l a n t e r a d e s p å S t o c k h o l m s slott, d e n v ä x t e till e t t s t o r t t r ä d, u n d e r h v a r s g r e n a r Eugeniahemmet nu b l o m s t r a r, och icke b l o t t d e t t a h e m, u t a n å t s k i l l i g a a n d r a skolor, v å r d a n s t a l t e r och a r b e t s h e m för i d i o t e r, l y t t a och v a n f ö r a barn. » — U n d e r e n l ä n g r e v i s t e l s e i u t l a n d e t fick fru R a m s a y tillfälle a t t på n ä r a h å l l i a k t - t a g a h v a d s o m i L a force, i s ö d r a F r a n k - r i k e, u t r ä t t a t s för epilepiiska barn, behäftade med idioti.
H ä r i g e n o m r i k t a d e s t a n k e n på e n k l a s s af b a r n, s o m dittills v a r i t h e l t och hållet f ö r s u m m a d i vårt land.
Dock m å s t e d e n n a t a n k e h v i l a till v å r e n 1 8 8 9, d å e t t h e m ä f v e n för d e s s a a r m a b a r n, d e olyck- l i g a s t e af alla, ö p p n a d e s p å V i l h e l m s r o.
S n a r t v i s a d e d e t sig d o c k a t t a n t a l e t af d e s s a b a r n v a r s t o r t öfver h e l a l a n d e t och a t t V i l h e l m s r o b l o t t k u n d e e m o t t a g a en r i n g a b r å k d e l af d e m.
D e r a s n i t i s k a före- s p r å k a r i n n a g j o r d e därför allt h v a d i h e n - n e s f ö r m å g a s t o d för a t t v ä c k a e t t a l l m ä n - n a r e d e l t a g a n d e för d e m.
Den tändande g n i s t a n föll i m å n g e t h j ä r t a, och i h u f v u d - staden bildades 1890, med prins Karl i s p e t s e n, en f ö r e n i n g, s o m p å e g e n d o m e n Mariehäll vid S u n d b y b e r g ö p p n a t ett h e m för 2 5 e p i l e p t i s k a i d i o t e r.
I G ö t e b o r g b i l d a d e s äfven e t t s ä l l s k a p m e d s a m m a syfte, h v a r s s t y r e l s e s o m g å f v a af t r e n n e d ä r v a r a n d e v ä n n e r e m o t t a g i t d e t r e d a n o r d n a d e h e m m e t för e p i l e p t i s k a idio- ter vid Vilhelmsro.
E n s ä r s k i l d liten ut-
g r e n i n g af d e t t a, för döfslumma ocli blinda e p i l e p t i s k a i d i o t e r, ä r h v a d fru R a m s a y y t - t e r l i g a r e l y c k a t s få till s t å n d.
U n d e r s t u d i e r e s o r i s k i l d a l ä n d e r och l ä n g r e eller k o r t a r e h v i l o t i d e r f r å n det t r ä g n a a r b e t e t i h e m l a n d e t h a r fru R a m s a y o c k u p p t a g i t å t s k i l l i g t, s o m h o n själf k a l l a r » arbetet vid v ä g k a n t e n ».
Sålunda väcktes, u n d e r u p p e h å l l e n i d e s t o r a e u r o p e i s k a sjö- s t ä d e r n a, h e n n e s u p p m ä r k s a m h e t p å d e fa- r o r och frestelser, för h v i l k a s j ö m ä n n e n d ä r v o r o u t s a t t a, och s å b ö r j a d e h o n lifligt in- t r e s s e r a sig för l ä s r u m o c h k y r k o r för s k a n - dinaviska sjömän i utländska h a m n a r samt u t d e l a n d e af b o k p å s a r till af g å e n d e s k e p p, ä f v e n s o n i för u t d e l a n d e af b i b l a r p å d e för- n ä m s t a m o d e r n a s p r å k p å alla h o t e l l e r s a m t i v ä n t s a l a r n e p å j ä r n v ä g s s t a t i o n e r så v ä l i hem- som utlandet.
B l o m s t e r m i s s i o n e n, U n g a K v i n n o r s före- n i n g, j ä m t e å t s k i l l i g t a n n a t a r b e t e för d e n i n r e och y t t r e m i s s i o n e n, u p p t o g s af d e n energiska kvinnan.
S ä r s k i l d t v a n n nykter- hetsarbetet i h e n n e e n n i t i s k och t r o g e n del- tagarinna.
N y k t e r h e t s m ö t e n o r d n a d e s och.
nykterhetsvärdshus öppnades, jämte läsrum för u n g a a r b e t a r e, allt för a t t h i n d r a d e r a s besök p å krogen.
Vi s a d e h ä r o f v a n, a t t fru R a m s a y f ö r s t å t t a t t t a g a v a r a p å t i d e n, och s ä k e r t h a r m e r ä n e n af v å r a l ä s a r i n n o r h ä p n a t öfver d e n m å n g f a l d af a r b e t e n, h v a r å t h o n ä g n a t sig.
H ä r t i l l m å s t e vi l ä g g a ä n n u e t t: Under detta myckna praktiska sysslande har hon u n d e r å r e n s l o p p u t v e c k l a t e n g a n s k a vid- s t r ä c k t l i t t e r ä r v e r k s a m h e t, dels g e n o m e n m ä n g d ö f v e r s ä t t n i n g a r, dels g e n o m original- u p p s a t s e r i olika ä m n e n i t i d n i n g a r, t i d - s k r i f t e r och k a l e n d r a r.
Äfven I d u n h a r icke s ä l l a n h a f t a t t g l ä d j a sig å t b i d r a g f r å n h e n n e s flitiga p e n n a.
D e s s a s p r i d d a d r a g u r e t t sä r i k t lif ä r o i n g a l u n d a ä g n a d e a t t gifva en f u l l s t ä n d i g bild af fru E b b a R a m s a y, m e n k u n n a d e i n å g o n m å n v ä c k a d e l t a g a n d e för a r b e t e t b l a n d d e s j u k a och v a n l o t t a d e b a r n e n, och k u n n a d e f r a m f ö r allt m a n a s v e n s k a k v i n - n o r a t t t a g a v a r a p å t i d e n och a t t h v a r i s i n s t a d g ö r a h v a d d e k u n n a för l i n d r a n d e af n ö d e n i v ä r l d e n, s å h a d e ej blifvit u p p - t e c k n a d e förgäfves.
L.
S.
Kvinnan och lifförsäkringsidén.
%töj / Pifforsäkring b l a n d k v i n n o r ä r en hittills c i l » allt för o b e a k t a d fråga.
L ä n g e v a r j a g en n ä s t a n afsvuren fiende till a l l slags för- s ä k r i n g — och d å min m a n o m t a l a d e, a t t h a n ä m n a d e lifförsäkra sig, blef j a g — om j u s t icke ond — så n å g o t ditåt.
H a n u p p - sköt försäkringen, men b r a g t e den efter en tid åter p å t a l.
D e n n a g å n g h a d e h a n ett försäkringsombud med sig, h v i l k e t med öfver- t y g a n d e v ä l t a l i g h e t tog m i g u r m i n villfa- relse.
B å d e min m a n och j a g sökte försäk- ring.
M i n m a n s a n s ö k a n afslogs, min an- togs.
D e n n a omständighet kom mig a t t ä n n u m e r t ä n k a p å betydelsen af lifforsäkring äf- ven b l a n d oss fruntimmer.
V i m å v a r a i hvilken ställning som helst, så hafva vi p l i k t e r gent emot v å r a efterlef vande, och i hvarje fall borde vi u p p s k a t t a vårt lif och v å r lifsgärning så högt, a t t n å g r a tusen kronor e n d a s t vore i det a l l m ä n n y t t i g a s tjänst ett r i n g a vederlag för h v a d vi bort och velat u t r ä t t a.
S ä r s k i l d t i våra, det själfstän- diga k v i n n l i g a arbetets d a g a r, finnas m å n g a, för h v i l k a lifforsäkring b o r d e framstå såsom en oafvislig p l i k t.
E n h u s t r u med eller u t a n b a r n l ä m n a r väl i de flesta fall ett s å d a n t t o m r u m efter sig, som icke med p e n n i n g a r k a n ersättas, men med- gifvas måste, a t t en större eller m i n d r e pen- n i n g e s u m m a icke gör t o m r u m m e t större, men icke heller gör a k t n i n g e n och hågkomsten för den aflidna m i n d r e.
Om penningesuraman också icke behöfs direkt, så k a n den aldrig blifva till s k a d a.
Lifförsäkringen bör v a r a en k ä r plikt för en god och o m t ä n k s a m m a k a och husmoder.
Ä n bereder hon å t sina b a r n ett välbehöfligt mödernearf, än å t fattiga s l ä k t i n g a r eller t r o g n a tjänare ett v ä l k o m m e t litet k a p i t a l, än blir hon i tillfälle a t t genom sin försäkringssumma d o n e r a medel till något allmännyttigt ändamål.
E t t ogift fruntimmer med eller u t a n verk- ningsfält ä r väl oftast någons stöd och h a r helt visst i ekonomiskt afseende någon för- bindelse mot föräldrar, syskon eller s l ä k t i n - gar.
H a r hon icke för tillfället a t t stödja och hjälpa någon, k a n hon få det — och hennes för tidiga b o r t g å n g k a n k o m m a a t t menligt i n v e r k a p å a n d r a s existens.
E n dot- ter, p å hvilken f ö r ä l d r a r n e k o s t a t stora sum- mor i uppfostran, t a r i en förtidig graf en god del af föräldrarnes förmögenhet fruktlöst med sig i grafven.
E n annan ung kvinna h a r exempelvis för studier v a r i t n ö d s a k a d att låna penningar.
F å r hon lefva, k a n hon u t a n tvifvel å t e r b e t a l a l å n e t; men skulle hon dö i förtid, g å r hon bort med den känslan af a t t icke hafva k u n n a t » göra r ä t t för sig ».
F ö r a l l a dessa k v i n n o r, ä r lifforsäkring det enda, som k a n bereda den s a k n a d e ekono- m i s k a tryggheten.
E n särskild kategori k v i n n o r u t g ö r a s af blifvande arftagerskor, som gifta sig med m ä n u t a n förmögenhet.
E n sådan kvinna bör ovilkorligen t a g a försäkring p å sitt lif för det fall, som m a n j u i verkligheten ej s ä l l a n ser, a t t hon s k u l l e dö b a r n l ö s före sina föräldrar, i h v i l k e t fall hon j u icke s k u l l e l ä m n a n å g o n t i n g efter sig å t sin m a n.
M å n g a af m i n a ä r a d e s y s t r a r torde in- v ä n d a: j a g h a r icke större i n k o m s t än h v a d j a g n ä t t och j ä m n t behöfver, k a n icke u n d - v a r a det, som lifförsäkringspremien s l u k a r.
M ä r k då, a t t lifförsäkringspremien aldrig k a n bli b o r t k a s t a d e p e n n i n g a r, om I tagen försäk- ring i ett solidt bolag, och a t t s p a r s a m h e t e n ä r en dygd, som vi framför allt borde l ä g g a oss v i n n i n g om, men a t t s p a r s a m h e t e n i all- m ä n h e t uteblir, om den icke af y t t r e om- ständigheter mer eller m i n d r e kraftigt fram- tvingas.
A n d r a torde t ä n k a: j a g h a r nog, och m i n a efterlefvande h a f v a nog.
Detta k a n v a r a r ä t t i d a g, d e t t a år, men hvem vet, h v a d framtiden b ä r i sitt sköte — och u n d e r a l l a omständigheter ä r det a t t s ä t t a för litet v ä r d e p å sitt lif och sin verksam- het a t t icke u p p s k a t t a dem i n å g o t slags penningevärde.
Ä n n u a n d r a torde t ä n k a: j a g vill ej s p a r a e n d a s t å t a n d r a, j a g vill själf njuta f r u k t e r n a af m i n s p a r s a m h e t.
F ö r dem, som så t ä n k a, finnes ett särskildt l ä m p a d t försäkringssätt, » b l a n d a d lif- och kapitalför- s ä k r i n g », d ä r k a p i t a l e t u t b e t a l a s vid viss be- s t ä m d ålder till den f ö r s ä k r a d e själf eller, om hon dessförinnan skulle aflida, till hennes efterlefvande.
M å n g e n torde i n v ä n d a: det ä r j u m y c k e t k l o k a r e a t t i n s ä t t a sina b e s p a r i n g a r p å ban- ken, så h a r j a g a t t förfoga öfver dem, n ä r j a g behagar.
D e n n a s p a r s a m h e t ä r j u b e r ö m v ä r d i och för sig, men fyller dock icke lifförsäk- ringens ä n d a m å l.
O c h h u r ofta blir d e n n a s p a r s a m h e t af, och hvem g a r a n t e r a r oss a t t vi få lefva i de n å g r a och tjugu år, som å t g å för a t t genom å r l i g a i n s ä t t n i n g a r i s p a r b a n k bilda det k a p i t a l, som genom en e n d a års- premies e r l ä g g a n d e ä r f ä r d i g b i l d a d t i en lif- försäkringsanstalt?
F ö r öfrigt — hvilken skön och den ä d l a k v i n n a n v ä r d i g t a n k e ligger icke däri a t t g ö r a n å g o t äfven för efterlefvande.
V i hafva n a m n om oss a t t v a r a uppoffrande, vi b ö r a d å äfven v a r a det för de efterlefvande.
I, u n g a d a m e r, som hafven en sysselsättning, försummen icke a t t sörja för er ålderdom och e d r a efterlefvande, om I skullen dö för tidigt.
J a g läste för en tid s e d a n i en a k t a d l a n d s - ortstidning en berättelse, h v a r s riktighet sedan har bekräftats: E n ä l d r e f r a m s t å e n d e ä m b e t s m a n h a d e lör- lofvat sig.
H a n s v ä n n e r, som k o m m o för a t t g r a t u l e r a honom, f r å g a d e: h v a d h a r kun- n a t förmå dig, k ä r e bror, a t t förlofva dig p å gamla dagar?
» J o, sen I » — blef svaret — » jag h a r träffat p å en o m t ä n k s a m k v i n n a, s å d a n som hvarje h u s t r u bör vara. » Hvar- med h a r hon d å l a g t i d a g e n sin stora om- t ä n k s a m h e t, frågade m a n.
» Kunnen I tänka er, fastän hon b a r a ä r 3 0 år, h a r hon t a g i t en b l a n d a d lif- och k a p i t a l f ö r s ä k r i n g.
Den som ä r o m t ä n k s a m i d e t t a fall, ä r det helt visst i a n d r a, och en s å d a n h u s t r u h a r j a g l ä n g e förgäfves sökt efter. » J a g d e l a r denne m a n s åsikt och r å d e r en hvar, som möjligen k a n, a t t lifförsäkra sig.
» Ni h a r rätt, » i n v ä n d e r någon af m i n a läsarinnor, » men i h v i l k e t bolag s k a l l jag försäkra mig? » I ett a l l m ä n t a k t a d t och solidt bolag, sva- r a r j a g, och j a g vill t i l l ä g g a: I a l l m ä n h e t torde med få u n d a n t a g v å r a - svenska bolag åt- njuta en välförtjänt a k t n i n g och v a r a k ä n d a för soliditet och tillmötesgående.
S k a n d i a ä r s å l u n d a ett synnerligen g o d t b o l a g; likaledes T h u l e, h v i l k e t v a r det första s v e n s k a b o l a g, som bestämde a t t de försäkrade skulle er- h å l l a andel i bolagets vinst.
I d e t t a b o l a g få aktieegarne e n d a s t en jämförelsevis r i n g a u t d e l n i n g, m e d a n de f ö r s ä k r a d e exempelvis för å r 1 S 9 4 fingo i vinst n ä r a nio g å n g e r så m y c k e t som a k t i e ä g a r n e.
T h u l e v a r ock, om j a g ej missminner mig, det första af v å r a bolag, som v ä n d e sig i och för l ä k a r e u n d e r - s ö k n i n g af k v i n n o r till v å r första k v i n n l i g a lä- k a r e, doktor K a r o l i n a W i d e r s t r ö m, h v i l k e t j u för I d u n s läsarinnor k a n v a r a af intresse a t t veta.
L — a S.
K n v å r d r ö m.
Skiss af Elisabeth Kuylensiierna.
^^Kfndtligen v a r den afskyvärdt långa vintern ® öfver.
V a r m a, d a n s a n d e solstrålar ilade b r å d s k a n d e och s m e k a n d e längs de stora s t e n h u s e n och smälte kvarglömd is och s n ö.
Det d r o p p a d e u r t a k r ä n n o r n a, del porlade i r ä n n s t e n a r n a, och på de v å t g l ä n s a n d e trotto- a r e r n a gingo glada m ä n n i s k o r med v å r k ä n s l o r i kroppen.
Blåsipps- och s n ö d r o p p s b u k e t t e r h a d e stry- k a n d e afgång, m a n b r y d d e sig ej om att välja eller pruta, s å d a n t v a r för h v a r d a g s s m å t t p å v å r e n s första d a g.
Ah, en s å d a n luft!
Man gick sig trött i den bara p å n å g r a stenkast, m e n det v a r ingen nedtyngande trötthet, d e t v a r b a r n e t s trötthet efter d e n y r a leken, och s o m n a d e man in vid h e m k o m s t e n från sin p r o m e n a d, dröjde leendet kvar öfver dragen, d e t d ä r leendet s o m v a r släkt m e d solstrålarne o c h våren.
A r n e Sveder, filosofie licentiat och lärare vid ett af S t o c k h o l m s gossläroverk, tyckte att aldrig någon lektion varit så lång som mate- m a t i k t i m m e n i d a g emellan 1 — 2.
N ä r kloc- kan ändtligen ringde, lade h a n u n d a n böc- k e r n a m e d en kraft, s o m h a d e h a n aldrig mera velat taga u p p d e m igen och så gick h a n — u t i solljuset.
Vid grindarne stod Linnea och väntade.
Hvad.
h o n v a r vacker i d a g, litet för blek k a n s k e, m e n ä n d å m e d friskare färg ä n p å länge, och m e d en strålande glans i de d j u p - blå, allvarliga ögonen.
» Godmiddag, älskling; d u h a r väl inte vän- tat l ä n g e?
» H a n drog h e n n e s a r m u n d e r sin.
» Nej, j a g kom nyss.
Vet d u, i d a g taga vi en riktig l å n g - p r o m e n a d, j a g k ä n n e r mig så stark.
Vi gå utåt Haga till, vill d u?
» » Ja gärna, om d u orkar.
H a r d u inte legat vaken och h o s t a t i n a t t?
» Hon svarade icke strax.
Det ryckte på ett underligt s m ä r t s a m t sätt omkring d e fint s k u r n a, blekskära l ä p p a r n a.
Så såg hon hastigt u p p i h a n s ansikte, läste m e d kärle- kens s n a b b a blick o r o, ifver att fä behålla sin lyckostämning, u n g d o m e n s friska gensträfvig- het m o t sorgen och d ö d s m ö r k r e t, och s a d e lugnt: » Åh n e j, j a g sof rätt godt. » » Jag skulle tycka o m att köpa en k r a n s och lägga p å någon graf, d ä r d e t ej finns n å g r a b l o m m o r förut, » s a d e h o n plötsligt, d å de vid Norrtull gingo förbi en liten nigande kransförsäljerska.
» Vänta, A r n e!
Den h ä r, tycker d u inte den ä r v a c k e r?
» » Hu n e j, Linnea, inte granris.
T a g hellre en af blåsippor och lingonris. » » Hvarför det, ä r d u vidskeplig, käraste Arne? » H o n log gladt emot h o n o m.
Han k u n d e ej göra sig klart hvarför, m e n det leendet gjorde ondt inom h o n o m.
Det låg något af v å r v i n d a r n e s ljumma, farliga b e - drägeri i d e t.
Skulle ödet icke u n n a h o n o m h a n s lycka, skulle d e n endast blifva en vår- dröm?
De gingo vidare, in p å d e n y g r u s a d e gån- g a r n a i d e d ö d a s stad.
Arne ville hellre åt H a g a p a r k e n, m e n h o n b a d alt få gå in p å kyrkogården, u p p m o t höjden till g r a n d u n g e n, d ä r ä n n u inga familjegrafvar p r u n k a d e m e d förgyllda inskriptioner p å glatta marmorhällar, med gjutna j ä r n s t a k e t kring konstmässigt ord- n a d e blomsterkullar, eller m e d änglar, dufvor och u p p s l a g n a böcker.
E n bänk h a d e blifvit utställd j u s t u n d e r granarna.
H ä r satte d e sig.
Åh, d e t v a r skönt att få hvila 1 H o n aftog h a t t e n o c h lutade d e t trötta blonda hufvudet mot h a n s axel.
Hvad m a r k e n v a r varm u n d e r fötterna.
Solen h a d e frikostigt lyst öfver d e n n a lilla fläck, o c h gräset började r e d a n spira u p p i fina s t r å n.
Arne satt o c h tänkte p å, h u r fort d e t skulle bli b r ä n d t oeh gulnadt, n ä r d e l sköt u p p så tidigt.
H a n fick en n ä s t a n sjuklig medöm- kan m e d d e s m å lyckliga, s p i r a n d e g r ä s s t r å n a, hvilka solen lockat fram m e d sin värme e n - dast för att d ö d s d ö m a d e m.
» Hvad t ä n k e r d u p å, A r n e?
Tycker d u inte, att lifvet ä r härligt?
Om d e t vore en enda lång vårdag, skulle d u inte önska d e t?
» » Jo, lång, oändligt lång, utan ett förflutets tvifvel, en framtids skuggor, utan något s o m k u n d e s k r ä m m a och ängsla, utan död och u t a n skilsmässa. » H a n talade häftigt, nästan febrilt.
» Kära m i n Arne, icke ä r döden något så förskräckligt för alla.
Den k a n k o m m a så mildt och vänligt.
Du skulle sett farmor d ö, trött, nöjd, mätt p å lifvet. » » Men h o n h a d e lefvat i sjuttiofem år, Linnea, d e t är något helt annat. » » Tror d u verkligen, att ett långt lif ä r e n lycka, d e t tror inte j a g.
Det b ä s t a inom o s s tvinar bort u n d e r långsam utveckling.
J u n ä r - m a r e m a n ser d e t tvingande krafvet, dess bättre arbetar m a n.
» » Kanske h a r d u rätt, d e t ä r icke kvantitet, utan kvalitet, som d e t k o m m e r a n p å, m e n j a g tänkte n u icke så mycket p å plikten, j a g tänkte p å individens rättighet att vara lycklig. » Hon s v a r a d e ingenting, låg endast stilla med hufvudet mot h a n s axel och s å g u p p i detta kära, öppna, kraftiga ansikte, Hvarför h a d e h o n icke m o d att säga h o n o m: med mig skall d u aldrig finna d e n lycka d u söker.
J a g ä r endast strömolnet, s o m glider öfver din klara Iefnadshimmel, ä r din ung- d o m s s k ä r a s t e, mest bräckliga dröm, ä r en v å r b l o m m a, för späd för din seniga, musku- lösa h a n d.
Håll mig u p p, tills j a g vissnar, men t r o icke, att j a g varar för lifvet.
Hvar- för?
Hvarför?
Hon reste sig hastigt, o r d n a d e d e t lockiga, ostyriga h å r e t u n d e r hatten och gick bort till en öfvergifven, v a n v å r d a d graf m e d en n u m - merpinne som d e t enda igenkänningstecknet.
» Den h ä r skall h a min krans, » s a d e h o n vemodigt.
» Hvem tror d u ligger h ä r, A r n e?
Skola vi försöka fantisera ihop en liten historia? » » Nej, nej, » afbröt h a n.
» Den skulle s k ä r a emot den ljusa vårstämningen.
L å t o s s icke gå h ä r längre emellan grafvar, d e t ä r icke nyttigt för någon af o s s, minst för dig, d u lilla stackare. » » Kalla mig inte stackare, A r n e.
H u r kan du göra det, d å j a g äger dig.
Men s o m d u vill.
Vi skola gå. » Vid h a n s a r m l ä m n a d e hon kyrkogården, men vid grinden v ä n d e h o n sig ä n n u e n gång o m o e h hviskade m e d en snyftning i den skälfvande s t ä m m a n: » F å s e, om d u följer mig hitut n ä s t a v å r, Arne ... » £n visit i underjorden.
NÅGRA INTERIÖRER FRÄN SVERIGES STÖRSTA KÖK.
SKISSERADE " LÖV IDUN AF Johan Norilling.
Sn veritabel blåsippsbimmel hvälfver sig i dag I öfver strömmen, som, svällande af vårflod, kokar och sjuder genom Norrbros granitportar.
Med gälla skri kretsa måsarne i blixtlikt skimrande bå- gar öfver jiorsstimmon, täflande om bytet med fiskarbåtarne i hvirfveln.
Solskenet riktigt sprakar och sticker — så som endast aprilsol kan spraka oeh sticka — där det hoppar likt elektriska gnistor öfver de borstiga vattenryggarne.
Det ligger rus i luften.
Med hvarje andedrag insuper jag dess feststämning i mina pulsar, och jag gripes af denna plötsliga och obändiga lust att upplefva något, som den vaknande våren föder.
Min allra lyckligaste stjärna leder i dag mina steg.
Hur annars förklara, att i samma ögonblick kommer ni emot mig, unga fru Tora.
.
.
en knippa violer i handen, flammande rosig under det silfver- gråa floret till er koketta lilla pariserhatt.
.
.
en personifikation af våren, sådan min vän, skalden Daniel, älskar att måla den.
Det är just i hörnet af den nya Operaterrassen, jag hejdar edra steg: » Hvarthän, sällsynta och vackra kusin? » » Ja, om ni det kunde gissa, skulle ni allt göra stora ögon.
.
.
» » Upp på första-kammar läktaren, kan jag förstå, att åhöva Karls vältaliga inlägg till fosterlan- dets.
.
. » » Åhnej 1 I dag får min gubbe ensam represen- tera stadsintressena.
Bättre upp!
— Eller kanske rättare: bättre ned! » •?
» Till nya Operakällaren! » » Ja, förstå mig rätt.
Inte i den öfre afdelningen.
Dit går jag inte ensam.
Där ha vi för öfrigt redan varit, både Karl och jag, och konstaterat, att de klandrade väggmålningarne icke hindra den finaste dampublik att förträffligt trifvas i den föröfrigt ele- ganta och synnerligen gediget dekorerade inatsalen.
Men så hade jag så mycket hört talas om den underjordiska afdelningen, den husmoderliga afdel- ningen, ni förstår, kök, skänkrum, visthus och allt det där.
.
.
att det skulle vara ett sådant trolleri af fulländning ocb komfort!
Oeh som jag var hindrad att närvara, när vi damer » i klump » för några dagar sedan voro inviterade dit ned, var den artige värden, herr Steimvall, nog vänlig bedja mig komma i dag på middagen, då jag under hans ciceronskap skall få se allt i fullaste verksamhet oeh gång.
J a g vänta] - mig ett förtjusande nöje!
— Har ni lust att följa med? » Om jag hade lust!
Att i en ung husfrus sak- förståndiga sällskap få tränga bakom förlåten till det allra heligaste, inför mina profana ungkarlsögon se afslöjas hemligheterna af det största, mest full- komnade kök och hushåll i Sveriges land.
.
.
Hade jag tvekat, vore det endast bråkdelen af en sekund, sannerligen jag då varit värd att någonsin mera nämnas er egen redaktionssekreterare, älsk- värda Idunsläsarinnor!
Alltså — sedan vi i förbigående gjort en visit på det eleganta kontoret utåt Jakobstorg och där välkomnats af ställets härskare — kasta vi oss oförväget in i äfventyret och ned i jordens innan- dömen.
Ty det är verkligen så, att hela den nya Opera- restaiu-antens köks- och ekonomiafdelning tillhör det underjordiska Stockholm; djupt under gatans nivå, i en vid sträckning mellan Strömmen oeh Jakobs- ' torg, ha hrr ingeniörer stakat vägarne och uppmätt tomterna för detta mullvadssamhälle, som myllrar under våra fötter.
En lång gång, några trappor ned, åter några gångar, lägenheter oeh passager, hvilka vi tillsvidare endast flyktigt passera — oeh vi träda in i själfva högkvarteret, den stora restaurantens hjärta: det väldiga köket.
Tag nu bara icke till hjälp några sagominnen eller reminiscenser från röfvarromanorna, där fack- lors fladdrande sken strida en ojämn kamp med de fuktiga, svarta och låghvälfda schaktens mörker.
De skulle föga vara på sin plats; här är allt högt, p a r S a m m a N y h e t e r I k l ä d n i n g s -, k a p p - OCH k o s t y m t y g e r 12 Hötorget 12 Filial: 4 Södermalmstorg 4.
R i k s - o c h Allm.
tel.
Fruar!
vårsäsongen HOS Hildur Andersson, STOCKHOLM för
125 18 ' JÄ rymligt, luftigt, glänsande rent, strålande frän hvarje vrå af de elektriska lampornas flöden- Tänk er en vidsträckt sal, den ni i första ögon- blicket knappast öfverskådar, med skinande väggar af snöhvit kakel, där ej det minsta damkorn obe- märkt kan häfta vid.
Längs hela det väldiga rum- mets sträckning tronar, fristående midt på golfvet, en Bolinderspis af dimensioner, motsvarande tre eller fyra ordinära Stockholmskök.
Från denna jättehärd stiga oaflåtligt tonerna som af en symfoni för full orkester; det sjunger, sjuder, friser, puttrar och flöjtar från alla dessa hundratals instrument, som i bisarrt virrvarr trängas öfver dess flammande innandömen.
Eöd brinner kopparn, silfverhvit nickel glänser, de väldiga malmgrytorna buka sig majestätiskt, ett rassel af grytringar, ett klappande af ugnsluckor, en blixtlik flamma, som då och då slår upp i höjden, när ett kärl flyttas oeb lyftes, och rundt om ett stim i oaflåtlig ifvcr af en här » köksandar » med blossande ansikten och i prydliga hvita dräkter, långa förkläden oeh runda platta kockmössor.
Det första intrycket är förvirrande, och vi be- höfva ovillkorligen några ögonblick för att hämta oss.
Men därefter upptäcka vi snart, att i detta skenbara kaos den största, militäriska ordning och precision härska.
Själfvo öfverbefälhafvaren, köksmästaren G-riffé, stiger oss nu artigt till mötes från det inre kontor, från hvilket han leder operationerna.
Med berättigad stolthet visar han ut öfver den lifliga taflan och lotsar oss skickligt omkring i detta surrande virrvarr.
Fyra hvituniformerade manliga kockar bilda hans generalstab, åtta kokerskor och lika inånga köksor komina närmast under, men där- efter afstå vi också genast från att räkna de djupa lederna.
I stället följa vi med intresse hans förklaringar öfver detaljerna- Den långa spiskomplexen är in- delad i olika distrikt med sin strängt åtskilda an- vändning: här ha vi afdelningen för soppor, här för fiskrätter, där för stekar, där för efterrätterna.
T värme väldiga grillar trona på hvardera långsidan om spisen.
Och längs efter sträcker sig ofvan härden det gallerverk, pä hvilket silfverkarotterna hållas varma för att gripas just i samma ögonblick, de behöfvas för uppläggning.
I kökets ena kortända befinna sig tro ångpaime- lika jättegrytor för ångkokning af buljong, potatis, hummer, kräftor och dylikt.
Det är minsann inga leksakskastruller, och de vore minst sagdt svår- handterliga, om de ej automatiskt vände sig på sina järnaxlar.
Den största af dem rymmer 180 liter.
Utefter hela den ena långsidan af salen sträcka sig varmbord med skifvor af metall, underifrån upphettade af ånga, på hvilka rätterna uppställas för att afhämtas af kyparne.
Likaledes finnas här öfvertäckta varmskäp för dc hela stekarne, så att oj den minsta värmeenhet i otid må förflyktigas från din portion på vägen mellan don lifgif- vande spiselflamman och din plats där uppe i matsalen.
Denna sistnämnda är förbunden med den viktiga underjordiska afdelningen genom tvänne breda järn- trappor, genom hvilka strömmen af servitörer oaf- lätligt böljar — den ena för dc nedgående, don andra för uppgående, till undvikande af alla våd- liga sammanstötningar.
P å ömse sidor om trapp- nedgången, som utmynnar mot de nyssomtalade långa varmborden, finnas dessutom för de förbru- kade diskarne elektriska hissar, hvilka äro i oaf- bruten användning.
Sedan vi nu något så när orienterat oss i köket, i hvilket just de ifrigaste middagsförberedelserna pågä — åtta hela rostbiffar, ett dussin oxfileter, fyra hela får, två hela kalfvar, fem, sex salta ox- bringor, sextio kilo fisk, se där några siffror på måfå för dagen!
— fortsätta vi vår vandring ge- nom de olika kvarteren af den underjordiska staden.
Här närmast köket ha vi skur- och diskrummen, i hvilka ett helt regemente diskerskor ifrigt sysslar med sitt mindre angenäma och ansträngande göra.
Allt är dock iakttaget för att så mycket som möj- ligt underlätta det viktiga arbetet.
Öfverallt ofvan diskbänkarna löpa rör och kranar, hvilkas olika färger utmärka ånga, gas, kallt och varmt käll- vatten, kallt oeh varmt flodvatten — ty till den gröfre sköljningen får ej slösas med det dyrbara vattenledningsvattnet — och i rymliga sköljkar puttrar luten för pannor och grytor.
Här, som i samtliga lokaler, råder den mest strålande renlighet, och den hvita kakeln, de ljusa färgerna från tak och väggar stråla i kapp med det glänsande porsli- net, där det lämnar tvagningsprocessen.
På andra sidan af köket komma vi närmast in i den rymliga » kallskänken », där en härligt sval- kande temperatur råder, rundt om omgifven som den är med långa rader af höga isskåp och direkt ventilerad af den kalla luften från gatan.
Här för- varas, uppskäres och upplägges all den kalla maten för smörgåsbord och » sexor », och aptitretande bro- kigt breda sig på luftiga fack och hyllor för våra blickar de Hundratals växlande delikatesser, som gifva vårt nationela kära smörgåsbord en sådan retelse, omväxling och färg.
Med nästan öm an- dakt lyfter herr G-riffé från ett isblock en väldig bleckburk med den friskaste, grofkorniga silfvergrå kaviar.
korera rundt om.
Tvänne väldiga huggkubbar af ek med mordiskt glänsande bilor och en marmordisk midt på golfvet.
P å en sida en stapel korgar med olika korfsorter, på en annan ett led kött-tinor af hittills oanade dimensioner.
Och där i hörnet en väldig, nära manshög marmormortel, i hvilken fär- serna förarbetas.
Och så vidare.
.
.
och så vidare.
.
.
Finns då ingen ände på denna labyrint, där vi nu förts fram och åter i tvänne timmar och ändock icke ana nå- got slut?
Vore blott benen lika villiga som vårt intresse.
Lilla fru Tora stöder hårdt på min arm.
Men med ens rycker hon till, hennes ögon få en lifligare glans, och hennes näsa insuper begär- ligt en fin aromatisk ånga.
Ack, hennes kvinnliga instinkt bedrar henne ej: på långt håll vädrade hon det sanktuarium, där vi strax efter befinna oss — Vi tåga så genom det ena rymliga vistrummet efter det andra, alla lika glänsande hemtrefliga i sitt elektriska ljusflöde, inredda hvart och ett efter sin olika uppgift och med en temperatur, som oupphörligt växlar, på det omsorgsfullaste reglerad efter ändamålet.
Och öfverallt en oafbruten verk- samhet och id af talrik kvinnlig och manlig be- tjäning.
Se här är fåglarnes rike.
Midt på golfvet en stab fågelplockerskor i en böljande sky af dun.
Rundt kring väggarna ligga, uppstaplade fack öfver täck, hjärpar, orrar, tjäder, ripor oeh kycklingar, medan de kalla luftströmmarne från iskaren där- under sila in mellan de yfviga fjädrarne.
Förnöjd smeker hr Griffé en fet, nyploekad kapun öfver det hvita skinnot, som sitter sä spändt och mjällt som någonsin den smidiga gant de Suedeen på fru Toras lilla hand.
genskapen.
Treiäldt säll, du afundsvärde lager- mästare, som uppvaktad af dina två adjutanter, la- gerclrängarne, härskar öfver detta stolta rike, och som på fem minuter — allt efter ditt sinnes stäm- ning oeh behof — kan tillryggalägga vägen från den arktiska svalkan kring dina champagnekolon- ner till de mildt tempererade zoner, där Lafite och Margaux höja sina vördnadsvärda slottstinnar!
kaffeköket.
Här råder, som ju rättvist är, en kvinnlig här- skarinna, och matt sjunker jag ned på en stol, me- dan den lilla frun med nyvaknadt intresse låter föra sig omkring och invigas i allt, från det minsta till det största.
Det var » det mest storartade af hela inrättningen », som jag här gick förlustig, för- säkrade hon mig sedan: do båda väldiga filtrerkok- apparaterna från Wien, kaffekokningens stad par préférence, af glänsande koppar, som signalera med änghvisslor som riktiga lokomotiv, när den ljufva mokkan är färdig, och som här omsätta 12 kilo » Den bar just nyss kommit med Express, » säger kaffe om dagen i de bruna nervstärkande drop- han, » och är first classe.
Men så kostar den också parna; de behändiga varmskåpen, som hålla te- och ehokoladkopparne vid den rätta, betydelsefulla tem- 27 kronor kilon. » Och han lägger för oss till smakprof på en kokett peraturen; dc inventiösa elektriska hissarne, isskå- liten kaviarskäl af kristall och silfver, som han häm- pen för den kallskurna te-maten, kaffekvarnarne, den förtjusande servisen — allt, allt hade funnit tat från den långa raden på hyllan där bredvid.
Men vi fortsätta vår vandring och komma här- fru Toras utomordentliga gillande!
näst in i » grönsaksrummet ».
En frisk doft af Till gengäld firade mina manliga intressen en kryddor och grönska slår oss till mötes, och oförgätligt njutningsrik stund, då vi något senare skulle vi döma af den vackra trädgårdsutställning, förirrade oss in i vinkällarens labyrinter.
Hade icke som här presteras, kunde vi lätt tro oss grundligt lagermästaren, herr Andersson, likt en modern The- » lurade april » med afseende på årstiden.
Färsk seus skyndat till vår hjälp, hade vi nog ännu van- sparris i kompakta buntar, dito blomkål, spenat, kat omkring i dessa vindlande gångar, där dock gurkor, rosenröd potatis — det riktigt vattnas i oöfverskådliga rader af de förnämaste » märken -- munnen vid alla dessa primeurer. '
erbjuda ett sällskap, väl ägnadt att förljufva fån- Och här ha vi fiskarnes sal, ett sannskyldigt akvarium!
Rymliga bassänger med friskt cirkule- rande vatten uppbevara hafvets invånare, ännu vid lif och sprattlande nytra i lycklig okunnighet om det autodaféens öde, som så nära hotar dem.
På ett annat håll hvilar den redan slaktade fisken på sina isbäddar, väldiga metallglänsande laxar, gösar och gräddhvita sjötungor.
Höga berg af ännu obrutna ostron vänta sin tur i en afdelning, där tvänne ostronbryterskor med skicklig hand utöfva sin konst.
I » glaccrummet » snurra glacemaskinerna rundt under ett par drängars kraftiga näfvar.
» Köttboden » ensam ger interiören af en hel, stor- stadsmässig slaktarbutik.
Här stå vågarne, på hvilka allt köttet väges, omedelbart som det levereras, för att sedan hängas upp längs väggarna, där blod- röda kreaturshalfvor och små blekfota spädgrisar de- Vi kasta i förbifarten en indiskret blick in i be- tjäningens rymliga och trefliga matsal, där de till öfver ett hälft hundratal uppgående vaktmästarns i olika lag intaga sina mål, och bakom hvilken be- kväma toalettrum för desammas räkning finnas in- redda.
Vi beundra en amerikansk knifskurnings- maskin, som hos hvarje husmoder måste insnurra den billigaste öfvertygelse om transatlantiskt upp- finnargeni; vi afprofva en hiss för matvaror, som på en gång kan kila upp med 700 kilo, alltså ett ganska ordentligt » skrofmål »; och så öfverantvar- das vi åt en snäll fröken, som för spiran i den s. k.: - konservkammaren ».
Här breda » kolonierna » ut sina skatter, här dof- tar frukten, här blinka konservdosorna, här trona sylter, gurkor och pickles, här stapla sig ägg, bröd, ljus, tändstickor upp till takhöga monument öfver sin egen förträfflighet och oundgänglighet.
Och förbi maskinrum, snickarbodar och tombu- teljkällare föras vi, nu nästan viljelösa, genom nya gängar och trappor för att pröfva våra domnande nerver gent emot en sista, öfvevväldigande sen- sation.
Hvilken hittills odrömd värdighet besitter väl den kvinna, som nu välkomnar oss midt i en omgif- ning af skyhöga drifvor?
Drifvorl Det är ju en Carl J o h a n s o n s Möblering och Dekorering Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, M ö b l e r i n g s - A f f ä r, våningar stilriktigt elegant.
Mattor och Gardiner m. m., m. m. Drottninggatan 45, 1 och 2 tr. af Största urval verkställes af goda modeller och uti olika stilarter.
126 i dast » linnerummets » drottning, som räknar ut sin dagliga tvätt.
.Kära läsarinna, du livilkons välförsedda linne- skåp hittills utgjort din högsta stolthet, må du in- till din sista stund förskonas från smäleken att, som nu lilla fru Tora, ställas ansikte mot ansikte med en modern storstadsrestaurants duktygsförråd.
Sedan vi lyckligt k i s s a t oss fram " lellan de stap- lar af neddragna servetor och dukar, som förbru- kats under det sista dygnet — 1,500 serveter, för att nu bara nämna en artikel, » dragas ned » pr dag — och hvilka just väntade karlarne från tvättin- rättningen, började en generalmönstring i linneskå- pen, från hvilken jag endast erinrar mig fabelak- tiga siffertal, som surrade kring mina öron, i för- bindelse med allehanda textila termer, såsom: silf- verskynken, kökshanddukar, glashanddukar, hand- serveter, bredserveter, köksförkläden, kyparförklä- den o. s. v. i oändlighet.
Hufvudyr, tillintetgjord, tumlar jag tillbaka öf- ver tröskeln, och fru Tora följer mig, stum som en fisk, * * D U N 1895 Och mörka flickor med sorglös min, och fula häxor med listigt grin i brokig klunga kring elden sjunga en sång om sol och tokayervin.
När Janko, född på bulgarisk slätt, med stråken smeker fiolen lätt, de andra tystna och endast lyssna med hand kring staf eller amulett.
Den mörka skogens melankoli, den vind, som tumlar på heden och blodets susning ge färg och tjusning åt Jankos yrande melodi.
fri, Ett eko svarar; i vindens spår dess trollska tonfall till lägret når.
Och ögon brinna hos man och kvinna, ty längtans fågel på spaning går.
* Ah!
Så stå vi då ändtligen åter häruppe — på » Guds gröna jord », höll jag på att säga — men egentligen var det i den mattbelagda, eleganta vesti- bulen utanför Operakällarens matsal.
Vi draga djupt efter andan, våra blickar mötas och vi förnimma en lätt skälfning i knävecken.
Fast Janko stråken ej längre rör, » Vet ni, hvad vi nu först af allt behöfva? » frå- ej melodien i fjärran dör: gar jag till sist, när jag hämtat mig tillräckligt där klippor stupa för att finna ord.
i dälder djupa, » Nej, » säger fru Tora matt.
» Följ mig.~&gt; hon klingar ut lik en mäktig kör.
J a g lägger hennes arm.
under min.
Vid ett af de väldiga spegelglasfönstren inne i den slottslika dräkt matsalen finna vi genast plats; klockan är ännu Och hemlös skara i sliten förnimmer sången, som brusar käckt endast tu — just lagom tid för en liten lunch.
Där utanför breder sig den sköna Mälardrott- och hälsning sänder ningens skönaste panorama, strömmen sjuder och från sagoländer, skummar, solstänket dansar och gnistrar, måsarne dit foten sträfvat, men aldrig räckt.
— alltjämt lika omättliga — kretsa ännu öfver sitt dagslångt dukade bord.
Hur skulle man kunna undgå att komma i stäm- Så har det sjungit i tusen är ....
ning!
Och skulle don ytterligare kunna krönas af Zigenafn lyssnar och går och går något i världen, så må det väl vara af den Mel åla med trolldomstecken terrasse, som inom kort doftar på vårt silfverfat och i mantelvecken, med sin smältande kronärtskocksbotten och fint syrliga sauee bearnaise till och med aflockar fru men fjärran målet han aldrig når.
Toras läckergom en liten belåten smackning.
Ernst Högman.
En half Ayala från vår vän lagcrmästaren » i djupa källarhvalfvet » låter i rätta ögonblicket sin kork festligt smälla.
Och, gripna af samma tan- ke, höja vi på en gång våra glas, och med en spröd ton klinga de tillsammans: Hygieniska råd för skolflickor.
Läkarne » Operakällarens skål!
&gt; vid några af hufvudstadens högre flickskolor, näm- » Underjordens skål! » ligen vid Normalskolan för flickor E. Sederholm, vid Atheneum M. Sondén och vid Södermalms Det glaset tömma vi i botten.
högre läroanstalt för flickor F. W. Warfvinge, h a för vinnande af möjligast bästa resultat i afseende å barnens andliga och lekamliga uppfostran före- nat sig om ett gemensamt principuttalande rö- rande de grundläggande hufvudpunkterna för det inbördes samarbetet mellan skolan och hemmet.
Enligt hrr läkares mening bör noga tillses, att barnen gå tidigt till sängs — kl. 8, senast kl. 10, allt efter deras ålder —; att de ej försumma mor- höstkväll skymmer, i skogens snår gonmålet — omväxlande gröt, välling, mjölk eller chokolad (kokt med mjölk) — äfvensom att de en hemlös skara sitt läger slår, till den andra frukosten och middagen få lämplig och närande föda i tillräcklig mängd; att de badas och eld, som blänker, eller tvättas (med tvål) öfver hela kroppen en reflexer stänker gång i hvarje vecka; att de vistas ute en stund efter middagsmålet och först därefter börja läx- i svart och knollrigt zigenarhår.
läsningen, hvilken må slutas något före sängdags; att de vid läsning, skrifning och räkning sitta så raka som möjligt och h a tillgång till god och till- Ur vagnens bylten mot lågans sken räcklig belysning, samt att de ej hålla ögonen för sig dristigt sträcka små späda ben: nära boken eller papperet; att de under fritiderna sysselsätta sig med lekar och lämpliga idrotts- det bruna skinnet öfningar samt icke för mycket med nöjesläsning, i blotta linnet och att de få använda rymliga och tillräckligt sig tumlar snart öfver mossklädd sten.
varma kläder, som ingenstädes öfva tryck.
1 U P Zigenare.
notisboken.
Det vore önskligt, att de * sa regler vunne det beaktande, som de så väl förtjäna.
Huru enkla och själfklara de i sig själfva än tyckas vara, är det dock en dagligen upprepad erfarenhet att de ytterst ofta icke eller ock blott ofullständigt följas.
* Redaktrisen af Iduns vegetarianska normalmatsedlar, under sitt märke L.
D. väl känd för våra läsarinnor, alias fru Leontine Deut- gen, h a r i dagarne å Djursholm invid Stockholm öppnat ett » diethem ».
Fru D. är äfven i vida kretsar bekant genom anordnandet af flere » vege- tariska middagar », till hvilka allmänheten haft tillträde och där hon dokumenterat sig såsom ovanligt skicklig i tillredandet af vegetabiliska födoämnen, hvilka i många fall under hennes konstförfarna händer bli sannskyldiga läckerheter.
Fru Deutgen har, efter att själf h a genomgått en mycket svår sjukdom och endast genom strängt iakttagande af vissa dietiska regler blifvit åter- ställd, sedan li år tillbaka varit och är verksam för utbredande af kännedom om och tillämpande af den vegetariska dietkuren.
Denna kurs väl- görande verkningar i synnerhet i en del sjukdoms- fall, såsom exempelvis magkatarr och därmed van- ligen förenad nervositet och sömnlöshet, äro n u - mera ock af flere läkare erkända.
Hemmet är inrymdt i en för ändamålet uppförd villa, kallad Stenhäll, praktiskt inredd med en komfortabel bostadsvåning och för de eventuella patienterna väl afpassade sofrum, samt dessutom på taket en lanternin, afsedd för » solbad » och hvarifrån m a n har en förtjusande utsikt öfver nej- den, till långt ut på Värtan.
I kuren ingå dess- utom, där så finnes behöfligt, vattenbehandling och massage; medikament förekomma däremot icke annat än i något specielt, af hemmets läkare, d:r Kjerner, föreskrifvet fall.
Tills vidare kan fru Deutgen endast emottaga åtta patienter, men tillfälle till en utvidgning af hemmet saknas icke, och möjligen skall en sådan snart nog visa sig af nöden.
Idun i utlandet.
Två af norra Englands förnämsta tidningar, Newcastlo Daily Chronlcle och Newcastle WecMi / Chronicle innehålla för den 30 mars ytterst smickrande omnämnanden af Idun, närmast med anledning af den biografi af Elin Ameen, som beledsagade Gerda Grass ' porträtt i vårt nummer af den 15 mars.
Teater och musik.
K. operan.
En teaterafton af sällsynt intresse bereddes den fulltaliga och utvalda publik, som i tisdags öfvervar uppförandet å k. operan af Ibsens mäktiga sagospel » Per Gynt » med biträde af Au- gust Lindberg och sällskap.
Det omfångsdigra diktverket hade rätt väsentligt måst sammandra- gas och förkortas för att något så n ä r gå in i scenens ram, men detta oaktadt kom dess rika skönhet ypperligt till sin rätt, tack vare det stäm- ningsfulla, vårdade utförandet, den smakfulla iscensättningen och Griegs beledsagande, färg- mättade musik, som på ett charmant sätt exekve- rades af hofkapellet.
August Lindbergs Per Gynt var alltigenom en prestation, som gör den gedigne konstnären he- der; förträffligt betonades de skiftande stämnin- garna af vekt drömmen, pojkaktig uppsluppenhet, lättsinnig ytlighet och skrytsam egoism hos denne halfheternas sagoprins, liksom sedermera åt den bittra skepticismen h o s den vinddrifne mannen, som slutligen finner försoning och luttring i den trogna, offervilliga kärlekens famn.
Med mycken förtjänst sekunderades h a n af flere bland de öfriga rollinnehafvarne.
Så gaf Sigrid Procht åt mor Åse den rätta färgen redan i första tablåns drastiska straffpredikarscen, och den gri- pande dödsscenen i tredje akten fick ett högst erkännansvärdt utförande.
Hildur Stmenows Sol- vejg intog genom vinnande innerlighet; i de sista scenerna remplacerade för sångens skull i denna roll fröken Lindegren, hvilken äfven berömvärdt löste sin uppgift.
Fru Lindberg som Dovre- gubbens dotter förtjänar desslikes ett obetingadt lofordande.
För öfrigt utfördes de många olikartade rollerna nästan utan undantag godt, och de lifliga folk- scenerna, trollupptågen i Dovrefjället, den orien- taliska baletten vid profetens hof gingo med fart och lust, vittnande om insiktsfull och samvets- grann regie.
In i ganska små detaljer nådde denna omvårdnad om iscensättningen och bidrog o
till det helas äkta stämning, en stämning som till och med sträckte sig ända till intensiva lukt- förnimmelser, då den » fullt naturliga », lefvande lilla gethjorden framfördes utanför Solvejgs säter- hydda.
Erkännansvärdt korta mellanakter till trots, drog föreställningen ut till kl. 11,30, men publikens intresse hölls uppe till det sista, och lifligt bifall blef en välförtjänt belöning för det sätt, hvarpå den mer än vanligt fordringsfulla uppgiften löstes.
Södra teatern har under den gångna påskhelgen för utsålda hus uppfört ett nytt » svenskt original », ett skådespel i icke mindre än fem akter och diverse tablåer, öfverfyllda af äfventyr och roman- tik och drypande af blod.
» Rose Lacombe » spe- lar under franska revolutionens skräckperiod 1794 och lämnar intet öfrigt att önska i afseende på omväxlande scenerier och rafflande effekter.
Utan tvifvel hade det varit bäst på sin plats på Folk- teatern och inför en publik, som i öfrigt söker sin andliga läskning inom kolportageromanens genre.
Äf ?en på Söder rönte det nu den lifligaste resonnansen från den allra högsta » hyllan ».
Bland sina förtjänster kan det nya stycket olvifvelaktigt räkna egenskapen att på det lifligaste sysselsätta teaterns hela personal intill sista man, pä många händer till och med i dubbla roller.
Att framhäfva någon särskild, där alla så ärligt bemöda sig, vore nästan en orättvisa, den vi också ämna undvika.
— För innehafvare af en rörlig fantasi torde det färska programmet erbjuda åtskilligt att taga vara på.
ligtvis en dundrande applåd som den pratsamma mjölksurran.
Hr Hedlund var en präktig ridknekt och fru Sternmll och hr Nyblom hvardera bra på sin plats som de inlriganta kammartjänarne.
— Följde så hr Personnes af lifligt bifall åtföljda förträffliga framsägande af den af honom själf från franskan öfversatta monologen » När Petter- qvist skulle debutera » samt till sist Heibergs upp- sluppna vådevill » De oskiljaktige », hvilken genom fru Hartmanns oefterhärmliga återgifvande af den 13-åriga Carolinas roll aldrig förfelar att väcka högtider af skratt.
Men äfven matinégifverskan skördar här lifligt och välförtjänt bifall som den hurtige sjökadetten Paul.
Programmet utfylldes med ett par af fru Maria Gerhaar varmt och känsligt föredragna sånger af Arlberg och Körling.
Påskhelgens konserter och matinéer inleddes som vanligt med fader Haydns härliga och alltid lika populära oratorium » Skapelsen », gifvet äfven nu i Östermalms kyrka med biträde af k. hofkapellet samt flere framstående artister.
Jämte denna konsert torde bland påskens mu- siktillställningar i främsta rummet böra nämnas symfonikoiiserten å k. operan påskdagen.
Pro- grammet upptog som nyhet Smetanas symfoniska dikt » Moldau », hvilken visade sig vara en ton- målning af synnerligen anslående och intressant art, den där ock, ypperligt utförd som den blef, väckte publikens lifliga bifall.
Att detta i ej min- dre grad kom de båda symfonierna af Beei hoven (b-dur) och Haydn (g-dur) till del är naturligt.
Finalen i den sistnämnda måste till och med om- tagas.
Programmet utfylldes med Wagners för- spel till » Mästersångarne » och M. Bruchs hebrei-ka melodier » Kol Nidrej », i hvilket sistnämnda stycke violoncellstämman, om man undantager någon liten brist i inlonationens renhet, förtjänstfullt ut- fördes af medlemmen af k. hofkapellet G. Bach.
Hofkapellet förtjänar ock för hela denna konsert det amplaste erkännande, och detsamma kunde nog räkna sig till godo en del af de ovationer, som hela aftonen ägnades dess utmärkta ledare vid detta tillfälle, förste hofkapellmästaren C. Nord- quist.
— En musiktillställning under påskhelgen, som man vant sig vänta mycket utaf, är hr Axel Rund- bergs matiné, särskildt på grund af de biträdande förmågorna och de många nyheter, programmet plägar upptaga.
Förväntningarna blefvo ej heller i år besvikna.
Biträdd af k. operans mest fram- stående kvinnliga och manliga sångkrafter, gafhr R. påskdagen i Berns ' salong en matiné, hvars program upptog ej mindre än inemot ett dussin här förut ej utförda nummer, bland dem många värdefulla.
Största bifallet väckte hr Vallenius med sina finska, ungerska och danska folkvisor, fröken Labia med ett par sydländska visor, fröken Kragballe med Arditis » Parlavals » samt hr Ödmann med sitt utmärkta föredrag af trenne anslående romanser af Svcdbom.
Ett par särdeles tilltalande nummer utgjordes af tvänne terzetter, förträffligt föredragna af fröknarna Kragballe, Frödin och Almati, hvilka båda senare äfven sjöngo hvarsitt par solonummer.
Värdefullt biträde lämnades vidare af fröken Sparrman och hr Söderman.
Matinén inleddes af hr Rundberg själf, hvilken ock sedermera ackompagnerade alla programmets nummer.
Publiken fyllde salongen nästan til!
sista plats och belönade de uppträdande med rik- ligt bifall.
— Oupplösliga band.
N o v e l l för I d u n af Sylvia.
(Forts. o.
slut.)
, msider h a d e j a g u p p n å t t kajen och blic- k a d e m i g s p a n a n d e omkring.
F a s t ä n det börjat s m å d u g g a, tänkte j a g icke p å att v ä r n a mig m e d ett paraply.
J a g fann n ä s t a n b e h a g i regnet, s o m svalkade mitt u p p h e t t a d e ansikte.
F ö r d e t rörliga lifvet, lastandet, transpor- t e r a n d e t af resgods, koffertar och kistor h a d e jag icke en blick.
J a g vet endast, att j a g s å godt sig göra lät höll m i g u r vägen, m e d a n jag s o m en vaktpost v a n d r a d e fram och till- baka, u t a n att släppa landgången u r sikte.
Min väntan sträckte sig emellertid u t till det oändliga, m e n ä n d å såg j a g icke en skymt af en viss högväxt, bredaxlad gestalt, och j a g h a d e j u s t börjat fundera p å möjligheten, att h a n färdats e n a n n a n v ä g ä n d e n s o m v a r uppgifven eller uppskjutit sin resa, hvilket för m i g ungefärligen k u n d e vara af s a m m a betydelse, d å j a g gjorde e n u p p t ä c k t, s o m kom mig a t t utstöta ett glädjeskri.
Väl om- b o n a d och insvept i en plaid stod mina tan- k a r s föremål, längst bort p å å n g a r e n s akter- däck, lutad öfver relingen.
Hela d e n tid j a g vankat fram o c h tillbaka h a d e h a n således varit o m b o r d.
Utan vidare b e t ä n k a n d e b a n a d e j a g mig v ä g fram mellan otaliga m ö t a n d e hinder.
S n a r t stod j a g tätt b a k o m J o h n Wollert och för att ådraga mig h a n s u p p m ä r k s a m h e t h a d e j a g icke någon a n n a n r å d än att lägga min hand u n d e r h a n s arm.
Han spratt till, h a n höll mig på en a r m s - längd ifrån sig, d ä r p å kysste h a n mitt regn- d r y p a n d e ansikte, och s o m h a n måtte ha tyckt, att detta v a r en ganska behaglig sysselsätt- ning, gjorde h a n d e t gång på gång, och j a g lutade hufvudet m o t h a n s fuktiga plaid, me- dan j a g fann, att j a g aldrig förr hvilat så lugnt o c h tryggt.
Med j u b l a n d e glädje s å g j a g h ä r u n d e r u p p En lika gouterad matiné var den, som annandag till det r e d b a r a, vänliga ansiktet och in i el- påsk gafs å Dramatiska teatern af fru Eva Hamrin.
diga ögon, o c h j a g glömde all oro o c h, lin- Programmet upptog som nyhet ett tyskt 1-akts- lustspel » I köket », en riktig bagatell, men som drigast sagdt, d e t något förhastade i att s å genom det på alla händer förträffliga utförandet h ä r h a gifvit mig åstad.
J a g glömde min erhöll ett visst värde.
Särskildt förtjänar fröken o h ö r s a m h e t m o t tant o c h mitt egenmäktiga Ahlander de amplaste loford för sitt dråpliga åter- beteende, j a g glömde alla större eller m i n d r e gifvande " af den gamla kokerskan.
Hr Hamrin gaf med säker komik en god framställning af obehag, j a g glömde allt för min n y a, under- kusken och matinégifverskan själf vann bifall som b a r a lycka.
den täcka husan.
Fru Harimann knep sig natur- » Men hvad skall det h ä r egentligen betyda, Extra fin Marsala Ella? » sade h a n, sedan d e första o s a m m a n - h ä n g a n d e orden h a d e tystnat.
» Hur skall j a g förklara din n ä r v a r o?
» » D u h a r j u en gång sagt, John, » hviskade jag, » att d u inte k a n lefva utan mig o c h.
.
.
och j a g h a r n u kommit till dig därför a t t j a g önskar d u m å t t e få en lång l i f s t i d.
.
.
» » Amen! » H a n s å g riktigt högtidlig u t.
» Till- s a m m a n s m e d dig h a r j a g inte något h ä r e m o t, » tillade h a n m e d ett af sina plötsliga leenden, » såvida d u vill lofva att uppföra dig riktigt vänligt o c h s n ä l l t?
.
.
.
» J a g vet icke hvad j a g lofvade, o c h icke heller k o m m e r j a g s å noga ihåg de löften, han i sin t u r afgaf, j a g vet endast, att om vi lofvat något, så h a vi hållit det s a m t blif- vit lyckliga makar.
Det e n a ordet tog n u det andra, o c h för- klaring p å förklaring följde.
Länge dröjde det icke, innan J o h n h a d e reda p å ställnin- gar o c h förhållanden.
» Du får ta m i g s å s o m j a g g å r och står, » s m å s k r a t t a d e h a n slutligen, » mina tillhörig- heter ä r o r e d a n så väl undanstufvade, att det för n ä r v a r a n d e inte ä r någon möjlighet att få fram d e m i dagens ljus.
Men, » tillade h a n allvarligare, » skall d u aldrig ångra, att d u valt till m a k e en s å d a n fattiglapp s o m j a g?
Ä n n u h a r d u frihet att å n g r a.
.
.
j a g g e r dig en m i n u t s besinningstid, » o c h härvid släppte han mig u r sin fasta o m a r m n i n g.
» Aldrig, J o h n, aldrig skall j a g å n g r a!
» sva- rade j a g o c h slöt h o n o m intill mig, u t a n a t t b e k y m r a mig o m, h u r ett p a r unga d a m e r i min n ä r h e t r o d n a n d e v ä n d e sig bort.
» Du är mitt a l l t.
.
.
tro mig! » O c h h a n t r o d d e mig gärna, och u n d e r idel småleenden följdes vi åt bort från å n g a r e n s däck.
Det v a r s o m sagdt en regnduskig dag, m e n för o s s låg lifvets solsken utbredt öfver fram- tiden.
J a g var dödligt förälskad.
.
.
j a g h a d e hufvudstupa störtat mig i ett gränslöst djup af kärlek.
Det föreföll m i g, s o m om vi till- hört h v a r a n d r a alltifrån j o r d e n s skapelse, o c h j a g v a r färdig förneka h v a r e n d a öm tanke, som bundit mig vid en a n n a n viss p e r s o n.
J a g d r ä n k t e i en angenäm glömska de » oupplösliga band », s o m j a g n u fann h a varit skörare ä n spindeltråd.
Den kärlek j a g hyste för J o h n var s å helgjuten, s å rotfast, så grund- lig — J g kände s å lifligt d e s s gedigna, äkta halt, att j a g m e d största förvåning och miss- nöje skulle lyssnat, i h ä n d e l s e någon varit nog ogrannlaga att p å m i n n a mig om ett för- gånget — mellan detta och det n ä r v a r a n d e låg ett Lethe.
Arm i a r m v a n d r a d e vi åstad, u t a n att snafva, fastän vi oupphörligen blickade in i h v a r a n d r a s ögon.
Hvar togo d e n n a dags t i m m a r egentligen v ä g e n?
De flögo bort s o m en a n g e n ä m dröm.
.
.
de ringlade sig u n d a n så lätta s o m en insjös vågor.
Hvar tillbringade vi d e m?
Om j a g n ä m n d e kaféer o c h r e s t a u r a n t e r, s å k o m j a g sanningen ganska n ä r a.
I regnväder, äfven om m a n ledes omkring vid sin älskades a r m, föredrager m a n gärna, om m a n s å k a n, att vistas inom h u s.
N u, sedan j a g h u n n i t sansa mig något, tyckte j a g m a n k u n d e läsa i mitt ansikte, att j a g var stadd p å en äfventyrlig enleveringsfärd, och j a g höll mig därför sede- s a m t vid ett eller annat d u k a d t bord, dig- n a n d e af förfriskningar — hvilken oerhörd aptit J o h n m å s t e h a inbillat sig att j a g ägde.
» En s å d a n liten söt fru j a g får.
.
.
hvil- ken t u r j a g h a f t.
.
.
en riktig guldfisk.
.
.
Gud tröste mig, det måtte väl inte gå m e d m i g som m e d p a d d a n!
J a g u n d r a r inte p å a t t tant Hägerklo visar sina klor I » a (Q u a l i t é I n g - h i l t e r r a) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid undersökning af härv.
handelskemist befunnen enl. analys fullgod.
Pris kr.
1:25 pr butelj.
Finnes e n d a s t hos K. A. Nydahl &amp; C; o Stockholm, 2 Stureplaxi 2 B i k s - och Allm.
telefon.
Så d ä r ungefärligen, utan att j u s t variera sitt t e m a och oftast m e d liknelser u r djur- riket, fortfor J o h n att s m å p r a t a, och j a g er- k ä n n e r, att j a g fann h o n o m högst intressant o e h s m å s k r a t t a d e, äfven sedan j a g icke m e r a hörde h o n o m, u t a n satt i n b o m m a d i min e n s - liga sofkupé.
Det v a r icke utan, att j a g likvisst k ä n d e mig en s m u l a enkel s a m t v a r b e s v ä r a d af en häftig hjärtklappning, då j a g p å morgonen å t e r v ä n d e till mitt gamla h e m, d ä r våra res- koffertar r e d a n stodo u p p r a d a d e i t a m b u r e n och tydde p å uppbrott.
J o h n höll sig styf och kavat.
I h ä n d e l s e h a n skulle haft de utvaldes rättighet att begagna valspråk, k u n d e det gamla a k t a d e: » brytas, m e n icke böjas » p a s s a t för h o n o m.
Med n e d s l a g n a ögon neg Lova för o s s.
J a g k ä n d e mig h ä r u n d e r fullt öfvertygad om, att h o n g e n o m s k å d a t motivet för min resa.
Trotjänare äro ypperliga tanke- l ä s a r e gent emot sitt h e r r s k a p.
Och t a n t?
H o n satt redan i full gala vid förmakets divansbord s a m t sysselsatte sig med » Sofia A l b e r t i n a ».
Hennes ögonlock voro tunga oeh svullna o e h h ä n d e r n a, i splitternya half- h a n d s k a r, d a r r a d e m ä r k b a r t, d å h o n n u reste sig u p p för att omfamna o s s.
K a n s k e drog hon sig till m i n n e s förgångna tider, ty h o n höll J o h n länge i sina a r m a r.
Då h o n n u hjärtligt gaf oss sin välsignelse, visste jag, äfven om h o n k ä m p a t en h å r d strid, alt h o n öfvervunnit sig själf o c h i segern, åt- m i n s t o n e för tillfället, krossat sina principer.
J a g visste, att h o n åter blifvit huldt s t ä m d emot o s s, ty innan h o n h a n n kasta spetsnäs- d u k e n öfver ett föremål, p å hvilket säkert heta t å r a r h a d e fallit, m ä r k t e j a g ett fragment af spetsar, förtorkade stjälkar, p r a s s l a n d e stål- Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Sjutton inkapslade g e o g r a - fiska n a m n.
Alla veta vi ju, att han i sitt före- drag begagnar sig af konkreta bilder, låt vara att det är ett mod, en an- nan tid har annan sed, m a n måste ge honom det vitsordet, att han gör det obesväradt som en tennsoldat.
Har inte Berta mesta bestyret för er resa i maj.
Lefver den gamla ä n?
Du hade rätt i din aning, posten medförde budskapet.
Ange rätta för- hållandet, när du vet det.
Han sköt henne på en kälke, vägen öfver mon tog dem en timme.
Lika godt om än ni ge ringa, det blir välkommet i banko.
Kan du se domherr ' n där i granen vid din grind.
b-g.
Charader.
Mitt första uti vatten visst Får dväljas både först och sist.
Uti mitt andra går det an Servera honom se ' n.
Man kan Dessutom, om ej matmor är Mitt tredje — rädd för allt besvär — Uti mitt hela honom ge En annan form, mer skön att se.
Sibylla.
2.
Du om mitt hela mitt första får, Om min beskrifnidg du här förstår: och ett leende för sin förtrollerska.
F ö r öf- rigt b ä r h a n sitt hufvud högt och ä r en mäk- tig m a n i vår bygd s a m t d e s s u t o m sin h u s t r u s och sina b a r n s afgud.
Och t a n t?
Ingenting h a r k u n n a t förmå h e n n e Noregård stod i brokig h ö s t s k r u d då vi an- att afstå från att inför tjänstepersonalen kalla I sitt hjärta h a r h o n u p p - l ä n d e.
Allt v a r s å tyst, o c h j a g k ä n d e mig mig: grefvinnan.
u p p r ö r d.
J a g k ä n d e m i g n ä s t a n b e n ä g e n att tagit J o h n s o m s o n, och våra b a r n h a r h o n älska d e n döde — n å, lite h v a r h a r kanske omfattat m e d en mors kärlek oeh en m o r - b e n ä g e n h e t att älska den m a n får ärfva.
F ö r m o r s d å r s k a p.
H o n h a r vakat m e d mig u n - min del h a d e j a g det å t m i n s t o n e, d å j a g sakta, der tandsprickningar och b a r n s j u k d o m a r, h o n h a r hjälpt mig att inplanta moral, om också n ä s t a n p å t å n ä r m a d e mig b å r e n.
H u r blekt var icke detta ansikte, och hvil- icke principer.
Dessa h a r h o n troligtvis be- ket mildt uttryck det låg öfver dessa regel- stämt sig för att u t e s l u t a n d e inympa p å sin b u n d n a d r a g.
Det föreföll mig, s o m om j a g n a m n e, s o m h o n j u s t n u håller på att vagga till s ö m n s.
J a g k a n hålla t u s e n m o t ett, att sett farbror Gabriel framför mig.
» Om du blott velat, Magnus, » hviskade j a g hon m e r ä n en gång funderat p å något hög- gråtande, » så h a d e j a g varit en syster för förnämt parti å t h e n n e — någon p a s s a n d e dig, » och j a g kysste h a n s p a n n a, i det en och följaktligen framstående ställning.
Ja, min kära tant, m e n j a g g å r ä n n u län- del af d e n tillgifvenhet j a g hyst för h a n s far gre — j a g ö n s k a r att min dotter, att alla öfverflyttades till detta liflösa stoft.
Tio å r h a förgått, sedan h a n gömdes i d e n världens döttrar m å t t e intaga d e n främsta s t o r a familjegrafven, m e n d å vi pryda d e n ställning, s o m finnes för kvinnan — d e n att s o m m a r t i d e n, s a k n a s d ä r aldrig k r a n s a r af vara öfver allt annat älskad och ärad af sin ljung- o e h skogsblommor, och invid d e n stora äkta m a k e!
granitstenen bedja mina b a r n för far och son Slut.
sina oskyldiga böner.
J a, tio å r h a förgått, tio lyckliga å r!
» Otroligt m e n sant. » U n d e r d e n n a rubrik b r u k a r m a n i tidningar puffa för vissa varor, och j a g k ä n n e r mig m a n a d att också puffa en smula för mina ofullkomligheter.
Otroligt men sant, j a g h a r förmått göra J o h n till d e n Ebba Barasay; af L.
S.
(Med porträtt).
— Kvinnan och lyckligaste äkta m a n u n d e r solen.
Åtminstone lifförsäkringsidén; af L — a S.
— En vårdröm; 8kiss af Eli- p å s t å r h a n d e t, och s o m eftergifvenhet ä r sabeth Knylenstierna.
- - En viBit i underjorden; nägra inte- från Sveriges största kök, skisserade för Idun af Johan k v i n n a n s förnämsta dygd, så k a n det aldrig riörer Nordlinet.
— Zigenare; poem af Ernst Högman.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Oupplösliga band; novell för Idun af falla mig in att göra n å g r a motsägelser.
Sylvia.
(Forts. o. slnt).
— Tidsfördrif.
J o h n Wollert h a r alltjämt ett gladt m o d tråd, blekta band o c h k ä n d e som en aning af doften från vissnade rosor.
InnehåUsförteckning.
Det gästar blomman på åkerren Och svärmar muntert i solens sken.
Mitt hela äfven för öfrigt dansar Och höres muntert härunder spela, Om kring de slingrande gröna kransar, Som flätats hop af en a n n ' — mitt hela.
Nu till mitt andra som det sig bör, Fastän det rent mig bekymmer gör, Ty intet därom är j u att säga.
Ej mycket tycks i vårt språk det väga, Fast det kan höras på långa håll, Än uti dur och än uti moll.
F. M.
C. Diamantgåta.
a a a a a a a a c e e g k k n n n 0 0 r r r m| Fias landbit = Än far den hit, än far den dit.
Linas rast = Hvad man sig kan uti en hast.
Bra kanelte == Ett tempels namn jag vill dig ge.
Er frisöndag = I mången park det faller sakta ned i mark.
En grön lind = En plats där sven- skarne en dag förlorade ett slag.
Fri sväng = Ett djur som skaffar sig terräng.
Hem tobak = En offergärd till olym- pens värld.
En ormbuk = Kan däraf bli en bädd så mjuk.
Är mor ful?
= Många sådana gifs — i många former det trifs.
Köp af Ling!
= En stad med nakna fält omkring.
Så lös och läs nu rätt, och du skall finna På hvar sin sida en författarinna.
F. M.
C. Ifyllningsgåta.
Kvadratgåta.
i K b Snål gam = Ibland en egenskap hos herre som hos dam.
e Inbetalar = Ett kvinnonamn som hörts i hofvets salar.
a Ur en tevisit = Ja, många unga män de skola dit.
Nio fruntimmersnamn.
Begynnel- Smink är deri = Ett fult som du bör sebokstäverna bilda namnet på en låta bli.
Tio fall == Har inte häst, men alltid månad.
Ringa.
stall.
PICOTS TVÄTTPULVER » Lessive Phenix » Öfverträflfar alla andra t v ä t t m e d e l I Klorfritt!
Praktiskt!
Billigt!
25 guldmedaljer I Säljes i s t 1 tj t L B Ä R B Ö N O R L Ä N S M A N R O M A N R A N N i ' irl; eXgåtem: a Ordförvandlingsgåta.
s OrdförvamUingsgåtaii: Japanes, ostron- skal, h e m m a n s ä g a r e, a s t r o n o m i, N i k o d e m u s, orkester, l a n d s v ä g, o r m b u n k a r n e, foster- land, Vilhflmma, Amsterdam, lysningspre- sent, l u k t ä r t e r, i r r s k e n, n a t u r a l s t e r.
— J o - h a n Olof W a l l i n b i l d a s af b e g y n n e l s e b o k - stäfverna.
1 r r Logogri / fen; G l a s ö g o n; ö g a, g l o, s n o, s o l, g l a n s, öl, g l a s, l ö g n, l a g, s n ö, l o g, l a n s, g o n a, söla, löga, ögla, lösa, a n s, g a s, l ö n, n o g, n o g a, Olga Ola, a g g, n ö s, ö, g a l, s ö g, g ö s, l o, o s, ö s a, s a l, al.
1 — 1 Lösningar.
i 1) En bokstaf, 2) ett substantiv, 3) ett verb, 4) en stad, 5) ett sub- stantiv, 6) ett verb, 7) en bokstaf.
Carl A. a ä c. c. s. JHamiinigåtein: r a | o a ä F H S G K A N O N P L Ä T T A R T O B A K S R Ö K L A S S M Y T E R S Ti O S K A M A T T A A N D S K E UT I K T J Ä R N F L A G G L A S M Ä S T A R R Y L t E D E Ä K T S E L 1 N D A M Ö S S A | - och J-kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
| Representant för Sverige: Carl R. Måtton, Stockholm) Talrika ombud I landaorten.
