# ID: svediakorp-per1002
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,391
# sentences: 668
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
N:r 50 (365) Prenumerationspris Fredagen den 14 december 1894. pr 1: EO Byrå: K l a r a Södra K y r k o g.
1 6, 1 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
FRITHIOF 1: 50 1: — P r e n u m e r a t i o n sker å alla post- anstalter 1 riket.
Redaktionssekr.
: kvartal: Iduii e n s a m kr.
I d u n s M o d e t i d n i n g jämte k o - lorerade planscher » I d u n s M o d e t, utan k o l.
pl.
.
.
.
• Redaktör och utgifvare: HELLBERG.
T r ä f f a s s ä k r a s t kl. 2 — 3.
J. Nordling.
helgfri Tryckeri Åktitholna 7:de årg.
Utgifnlngstid: hvarje Muns fredag.
Lösnummerpris 1 5 öre (lösmr endast för kompletteringar.)
Annouspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t tiotal stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 öre p r n o n p.
- r a d.
F r u Kristina L a r s s o n.
[ör en tid tillbaka erhöll redaktionen af I d u n från vår syd- svenska universitetsstad bilden af den kvinna, som i dag synes här invid, jämte nedan föl- jande uppsats.
V i äro alltid tacksamma för dy- likt medarhetarskap från vår ärade läsekrets ' sida, så m y c k e t mer som vi icke personligen kunna känna förhållandena i alla de vidt skilda delar af vårt land, dit Idun spri- des, men naturligtvis gär- na ägna det kvinnliga arbetet och förtjänsten vår uppmärksamhet o c h hyllning, äfven där de ligga utom vår hufvud- stadssynkrets.
Emeller- tid voro vi, sanningen att erkänna, i detta fall gan- ska tveksamma.
E n verk- samhet sådan som den, hvil- ken frågan här gäller, kan bedömas från många syn- punkter o c h bedönies ock- så m y c k e t olika.
D å vi uttalade denna tvekan till insändarne, höllo dock des- sa med synnerlig värme fast därvid, att en all- män o c h enig opinion bland dem, s o m närmare kände förhållandena, vitt- nade det bästa o m fru Larssons verksamhet o c h synnerliga förtjänst.
F ö r att ytterligare styrka det- ta ha flere kända o c h namngifna personel ' — af hvilka en teologie profes- sor, cn medicine stude- rande, en juris kandidat, en filosofie kandidat o c h en professorska, således alla de fyra fakulteterna representerade — hos oss intygat de i uppsatsen lämnade uppgifternas kor- rekthet, samt att fru Lars- son är legaliserad såsom barnmorska.
I n f ö r dessa skäl o c h bevis, ha vi icke längre anledning att tve- ka, utan tillmötesgå ined nöje do många, som i I d u u s porträttgalleri ut- bedt sig fru Larssons bild, o c h lämna härmed ordet åt biografen.
Fru Kristina Larsson bor i L u n d i sitt eget hus på Stora Nygatan n: r ' 1 6.
Henne« mottagningstid är från 9 till 12, men hon nödgas vanligen på grund af don stora mängden af patienter stå i arbete från klockan 7 pä morgonen till långt ut på eftermid- dagen.
Själf har jag til 1- bragt mången g o d stund i hennes väntrum, sittan- de på golfvet i brist på andra sittplatser o c h Ii ött på att stå.
Trängseln därinne är nämligen ofta högst betydlig.
O m än en patient är aldrig så uppretad af cn
IUUN 398 H u r lätta tidens v å g o r flöda, När under ärlig a r b e t s m ö d a 1894 Din dag g å r ut, och n y går in Med v e r k s a m id i hurtigt sinn.
Eckstein.
lång o c h orolig väntan, så blifver han dock genast åter lugn, så snart han träder innanför fru Larssons tröskel; så välgörande verkar blotta närheten af hennes lugna personlighet.
Och hvilken är nu den publik, som söker h e n n e?
— D e t är folk af alla samhällsklas- ser, från universitetsprofessorn o c h hans pro- fessorska ned till b o n d g u b b e n o c h hans g u m m a, jämte alla klassers barn o c h u n g d o m.
O c h hvilka äro d e sjukdomar, som h o n be- handlar?
Man träffar i hennes väntrum blinda, halta, döfva, sinnesrubbade, folk m e d dåligt hjärta, dåliga lungor, dålig mage, folk m e d akuta eller kroniska sjukdomar.
F ö r alla vet hon råd o c h b o t.
Ä r sjukdomen f ö r långt gången, så att den ej kan botas, så är h o n nog ärlig att genast klargöra situationen.
Dock- vet hon alltid att hjälpa o c h lindra.
O c h behandlingssättet?
• — • L å t o m oss först blott dröja ett ögonblick vid hennes diagnos.
Hon är e n m y c k e t skarpsynt kvinna.
F å ögon- blick efter sedan patienten inträdt i hennes rum, har h o n genomskådat h o n o m o c h insett hans sjuk- doms natur, dess uppkomst o c h dess utveckling, hvilken h o n punktligt o c h träffande kan b e - skrifva för h o n o m.
H o n äger den oskattbara förmågan att se allt i sitt rätta sammanhang.
Men i c k e nog m e d det, att hon inser hvari en sjukdom består; utan i o c h m e d detsamma som sjukdomens inre natur står klar för henne, ser hon äfven tillika d e t genaste botemedlet.
H e n n e s behandlingssätt är dels ett inre, dels och hufvudsakligen ett yttre.
M e d i c i n använ- der hon föga, men däremot ofta brunnsdrick- n i n g; hufvudvikten ligger d o c k, såsom nämn- des, p å den yttre behandlingen.
Fru Larsson är synnerligen väl hemmastadd i kroppens anatomi.
S o m bekant skiljer man mellan musklernas, nervernas o c h kärlens ana- tomi.
D e t är särskildt kärlens anatomi som är fru Larssons starka sida.
A t t kunna reg- lera blodomloppet, se där läkekonstens hemlig- het, menar hon.
D e flesta sjukdomar, däri- bland öfveransträngning vid tankearbete samt den omtvistade reumatismen, u p p k o m m a g e n o m oregelmässigheter i b l o d o m l o p p e t o c h försvinna åter, så snart detta återställes i sitt normala skick.
F r u Larssons m e t o d består däruti, att hon medels en sakta yttre behandling tilltryc- ker vissa blodkärl o c h därigenom tvingar blo- det att taga sig fram p å andra vägar.
M e d användandet af sin skarpsinniga kombinations- förmåga kan h o n, g e n o m att placera sina fing- rar ' samtidigt p å två eller tre ställen af pa- tientens k r o p p, reglera blodcirkulationen p å stora delar af densamma, sålunda bortarbetan- de blodöfverfyllnaden p å somliga ställen o c h tillförande blod på behöfvande ställen.
Särskildt skicklig är hon i behandlandet af kvinnliga sjukdomar, hvarjämte hon visat sig såsom e n ovanlig kännare o c h botare af mjäl- tens o c h blindtarmens sjukdomar, dessa bägge kinkiga organ, som utgjort läkekonstens svå- raste stötestenar.
O c h v i d kroniska sjukdo- mar har hon g e n o m sin yttre behandling vun- nit särdeles lyckade resultat.
Fru Larsson har nu i mera än t i o år stått lutad öfver sina patienter från morgon till af- ton, uträttande ett herkulesarbete, s o m endast en kvinna kan hafva m o d o c h tålamod att ut- föra.
H o n har ej ens fått tid att instruera elever till fullföljande af arbetet.
Därför dig- Hur når och den där intill mig och nar h o n också snart under ansträngningarna.
Man borde upprätta åt henne e n klinik, d ä r hon finge vara den ledande anden o c h andra få uträtta d e t gröfre arbetet, ungefär såsom på Kellgrens institut Sanna vid J ö n k ö p i n g.
Det vore d e t rätta sättet att fortplanta hennes konst.
I hvarje fall förtjänar h o n ett varmt tack af alla d e m, f ö r hvilka h o n varit till hjälp, och de äro många.
I n g e n, som ej personligen sökt henne, anar, hvilker.
hälsobringande makt hon äger.
P.
N.
M Idyll.
Hjalmar Söderberg.
K v i n n l i g a apotekare.
Några 3 lyckligt, min väninna, himlen hänger grå höstens dagar rinna, trygga hamn att nå, jag i drömmar sluten din barm kan tro sänkt i en förfluten halfglömd sommarro.
är stormen sliter bladen från aoenyens tråd och tungt den stora staden hörs hamra på sitt städ — hur lyckligt, min väninna, att se, stödd vid din arm, din blick ur dunklet brinna som fordom djup och varm.
personliga erfarenheter, upptecknade för Idun af Kvinnlig elev.
/ ug y Så låt mig lönligt trycka, min älskade, din hand.
Ur deras krets, hvars lycka ren oron satt i brand, som lida och som hata, vi skynda gladt att nå den undangömda gata, som fristad skänkt oss två.
Men nu, då sorlet tiger och högre stund för stund den gula månen stiger på mattblå himmelsgrund, vill tätt och lyckligt sluten intill din barm jag tro mig sänkt i en förfluten och halfglömd sommarro.
Se mellan bergen leder vår väg bland björk och al, tills leende sig breder den sommargröna dal, där dagen om och natten i almars djupa fred ett blått och stilla vatten i lystnad gled och gled.
Där flodens bölja ilar i sälgens guldstoftregn, två silfvergröna pilar vår längtan gåfvo hägn.
Till undrens land den reste långt från den gröna vrå, där drömmande vi låste en kväll Manon Lescaut.
Vi låste och vi logo i sommarkvällens tills alla tvifoel ur våra drömmars Och när af slån ro, drogo bo.
och kummer strök mättad kvällens vind, du lutade i slummer emot min arm din kind.
i l a n d d e m å n g a lefnadsbanor, s o m förr varit stängda för kvinnan, men i våra dagar blifvit ö p p n a d e f ö r h e n n e, är den far- m a c e u t i s k a e n af d e sista.
Detta arbetsom- råde har, s o m bekant, helt nyligen af h e n n e tagits i besittning, o c h antalet af unga kvin- nor, anställda s o m apotekselever, är ännu m y c k e t obetydligt.
D å emellertid helt säkert m e r ä n e n ung flicka, s o m håller p å att välja sitt y r k e, står i valet äfven framför detta, torde d e t ej vara o l ä m p l i g t att i d e svenska k v i n n o r n a s organ m e d d e l a några anspråkslösa upplysningar h ä r o m.
H v a d först angår förkunskaperna för att antagas till a p o t e k s e l e v, s å äro d e s s a ganska måttliga, ännu åtminstone.
F ö r s l a g har v ä c k t s h o s medicinalstyrelsen o m att fordra student- e x a m e n s afläggande a f d e m, s o m s ö k a anställ- ning vid apotek, o c h detta förslag t o i d e n o g i u o m en i c k e långt aflägsen framtid fastställas, men enligt n u gällande förordning fordras härtill endast betyg till 6:te klassens öfre af- delning vid allmänt läroverk.
F ö r att erhålla detta b e t y g måste den unga flicka, s o m vill gå in v i d apotek, aflägga e x a m e n s p r o f vid offentlig e x a m e n å allmänt läroverk.
F ö r detta ä n d a m å l måste h o n, förutom d e v i d e l e m e n t a r l ä r o v e r k f ö r flickor f ö r e k o m m a n d e l ä r o ä m n e n a, hafva läst latin, algebra o c h d o g - matik.
F r å n hvilken klass i flickskolan h o n måste hafva utgått f ö r att äga m o t s v a r a n d e k u n s k a p e r i vanliga s k o l ä m n e n, är svårt att säga, b e r o e n d e dels p å d e olika lärokurserna i olika s k o l o r, dels p å hvars o c h ens indi- viduella begåfning.
Men har h o n fullständigt genomgått flickskolan, eller åtminstone d e s s näst sista klass, torde e x a m e n ställa s i g m y c k e t lätt f ö r h e n n e.
D e erforderliga kun- skaperna i latin, algebra o c h d o g m a t i k kunna godt inhämtas g e n o m privatundervisning under det sista skolåret, särskildt u n d e r ferierna, förutsatt nämligen, att n å g o r l u n d a g o d begåf- ning i c k e saknas.
L ä m p l i g a s t är att skaffa sig en å r s r e d o g ö r e l s e från det läroverk, där man ä m n a r aflägga e x a m e n s p r o f, för att kunna se, hvad s o m fordras i hvarje ä m n e o c h före e x a m e n repetera möjligen f ö r e k o m m a n d e luc- kor i sina kunskaper.
Pröfningen ställer sig då helt visst i c k e särdeles svår, m e n säkrast är n o g ä n d å att före e x a m e n låta sig enskildt förhöras i alla l ä r o ä m n e n a af d e respektive lärarne i klassen, d å det naturligtvis är nästan omöjligt f ö r d e s s a att anställa ett ens någor-
i DU 1894 lunda grundligt förhör m e d e x a m i n a n d e n vid en offentlig e x a m e n.
O m k o s t n a d e r n a för d e s s a förberedande studier behöfva icke blifva så stora, ty privatundervisningen kan n o g erhållas för ganska billigt pris, o c h själfva e x a m e n är kostnadsfri.
Det första villkoret för att en ung flicka skall kunna välja den ifrågavarande lefnads- banan är, att hon skall vara fullkomligt frisk o c h äga en kraftig fysik.
I synnerhet är det viktigt att hafva starkt bröst, d å det är detta, s o m mest frestas u n d e r arbetet s o m apoteks- elev.
Mer än en manlig elev m e d svagt b r ö s t har n o g härvid dukat u n d e r för lungsot, o c h för en kvinnlig ligger väl faran d å minst lika nära till hands.
Ej heller d u g e r det att vara på minsta sätt pjåskig, så att man är rädd för att » taga i m e d h å r d h a n d s k a r n e ».
Det är därför en stor fördel att vara van vid att deltaga i de i h e m m e t f ö r e k o m m a n d e dagliga sysslorna.
Arbetet är nämligen ganska hårdt o c h ansträngande o c h icke alltid särdeles b e - hagligt, så att man ofta måste gripa sig an d ä r m e d m e d ett » m a n m u s s s i c h nicht ver- bluffen l a s s e n.
» Bland annat får man icke vara rädd o m sina händer, ty att tvätta, skölja o c h plaska i vatten h ö r till o r d n i n g e n för dagen.
I laboratorium, källare o c h vindar måste m a n h a n d s k a s m e d kärl, s o m ä r o ohyggligt tunga o c h otrefliga, ofta innehållande farliga s y r o r o. d., o c h förrätta arbeten, s o m säkert s k o l a f ö r e k o m m a m å n g e n u n g flicka besvärliga o c h m o t b j u d a n d e.
Men är m a n frisk o c h stark o c h har lust för detta y r k e, saknar det visst icke heller sitt intresse.
Naturligtvis sliter o c h fördärfvar m a n sina kläder duktigt, så att m a n får nöja sig m e d en h ö g s t enkel o c h tarflig toalett.
Ett g o d t s k y d d hafva likväl vi fruntimmer i våra p r ä k - tiga, stora förkläden.
Det arbete, s o m är enklast, m e n på s a m m a gång det minst intressanta, är e x p e d i t i o n e n vid disken af a p o t e k s v a r o r n a.
Detta p a s s a r n o g för de kvinnliga biträdena minst lika b r a s o m för de manliga, då de förra vanligtvis äro m e r a händiga o c h vana vid praktiska göromål.
Hvad slutligen recepturarbetet angår, s o m säkerligen är det trefligaste o c h minst ansträn- gande af alla a p o t e k s g ö r o m å l, så t o r d e detta förträffligt lämpa sig för kvinnan, fastän man j u ännu i c k e a f erfarenhet kan d ö m a h ä r o m.
Arbetstiden vid ett apotek är ganska lång.
I större städer har m a n börjat att stänga apoteken liksom andra affärer kl. 8 på afto- nen o c h öppna först kl. 8 på m o r g o n e n, m e n vid de flesta apotek ö p p n a s det kl. 7 o c h stänges kl. half 9, alltså öfver 1 3 t i m m a r s arbetsdag, hvilket j u är ganska respektabelt.
P å senare tider har elevernas ställning b e - tydligt förbättrats, o c h bland annat erhålla d e nu, åtminstone i allra flesta fall, en efter- middag i veckan ledig för att ägnas åt d e teoretiska studierna.
Ett » n ö d v ä n d i g t o n d t » är söndagstjänstgöringen, s o m förefaller ganska m o t b j u d a n d e, i synnerhet för d e m, s o m verk- ligen sätta värde på s ö n d a g s h v i l a n.
Vid min- dre apotek få eleverna tjänstgöra hvarannan s ö n d a g, men har man fördelen att k o m m a på ett större, där det finnes flere elever, h ä n d e r det naturligtvis mindre ofta, då tjänstgöringen blir delad mellan flere.
Beträffande a p o t e k s e l e v e r n a s aflöning, så b e r o r d e s s storlek på flere olika o m s t ä n d i g - heter; den slår d o c k i närmaste s a m m a n h a n g m e d nattjänstgöringen.
D e n n a skötes af en elev o c h en p r o v i s o r på så sätt, att eleven stiger upp o c h e x p e d i e r a r, o m han så kan, o c h i motsatt fall v ä c k e r p r o v i s o r n.
Men F. W. Tornberg U r f a b r i k ö r N 399 vid många apotek är det svårt att vidtaga sådana anstalter, att en kvinnlig elev kan ligga s o m nattvakt.
D å h o n s å l e d e s icke kan g ö r a s a m m a arbete s o m en manlig elev, kan h o n naturligtvis icke göra anspråk på s a m m a aflöning, helst s o m nattjänstgöringen utgör en m y c k e t dryg del af arbetet.
F ö r en kvinnlig provisor ställer sig emellertid saken a n n o r - lunda, då m e d lätthet l ä m p l i g a anstalter kunna vidtagas för h e n n e s deltagande i nattjänst- göringen, o c h i så fall kan h o n j u äfven med rätta fordra s a m m a aflöning s o m manligt bi- träde.
till, att ingen s k a d l i g o c h o l ä m p l i g b o k f a l - ler i händerna p å dessa u n g d o m a r, h v i l k a ej ä n n u lärt sig att utsofra det d å l i g a, o c h å andra sidan att taga skälig hänsyn till bar- nens s m a k.
A t t d e n n a är i m å n g a fall k o n - stig o c h naiv, det veta v i n o g alla, men i m y c k e t är d e n inte så missriktad, o c h j a g tror, att det b e s t ä m d t är i l l a att alldeles ignorera d e n.
M a n orsakar d ä r i g e n o m lätt, att barnet mister h å g för läsning i allmänhet eller s ö k e r på s m y g v ä g a r skaffa sig b o c k a r a f det slag, s o m det ö n s k a r sig, m e n ej er- håller h e m m a.
T i l l en början är b o k v a l e t temligen lätt.
I d e första åren håller man sig uteslutande till s a g o r n a eller n å g r a berättelser o m tultingar i s a m m a år s o m d e läslystna åhörarne.
Då deltar m a n m e d H a n s o c h G r e t a under deras äfventyr eller tränger med prinsen i g e n o m d e tätnande s k o g a r n e k r i n g prinsessan T ö r n r o s ' s o f v a n d e slott.
E l f v o r d a n s a p å t u f v o r n a i d e l j u m m a sommarnätterna, tomtar i r ö d a lufvor titta fram ur husets v i n k l a r o c h vrår, djuren t a l a o c h b l o m m o r n a h a f v a själar — o c h v i tro allt detta.
E l l e r o c k s å berätta oss b ö c - k e r n a o m barn v i d v å r ålder, o m deras l e k a r o c h sysselsättningar, split o c h försoning.
D e t finns o ä n d l i g t m y c k e t att välja p å a f slika b ö c k e r, m e n v a l tarfvas minsann.
Till och m e d en sådan g y l l e n e s k a t t k a m m a r e som G r i m m s s a g o r innehåller m y c k e t tarfligt o c h alls ej l ä m p l i g t.
M e n sagosamlingar med ä m n e n från N o r d e n finnas j u äfven o c h torde A n d a m å l e t m e d d e s s a få ord har icke varit särskildt passa.
V i n ä m n a blott A l b r e k t att söka f ö r m å några u n g a flickor att gifva Segersteds » S v e n s k a f o l k s a g o r ».
Barnberät- sig in på den f a r m a c e u t i s k a banan o c h ännu telser saknas ej heller, b å d e a f det hjärtnupna m i n d r e att afskräcka n å g o n därifrån, utan o c h det friska slaget.
I fråga o m d e m ä r o endast att gifva några så m y c k e t s o m möjligt barnen mera k i n k i g a o c h svårtillfredsställda sanningsenliga u p p l y s n i n g a r o m d e n s a m m a till än de äldre, s o m välja d e m.
T y d å det gäl- tjänst för d e m, s o m stå i b e g r e p p att beträda ler historier, s o m s p e l a p å verklighetens egen den.
Emellertid är så m y c k e t säkert, att m a r k, ä r o barnen a r g a realister.
D å fordra ingen flicka b ö r välja detta y r k e endast där- d e m i n s a n n s u n d o c h sann natur och hafva för att h o n vill hafva en sysselsättning, så ett g a n s k a skarpt ö g a för det k o n s t l a d e o c h att säga » f ö r sitt n ö j e s s k u l l », s o m j u så sentimentala, s o m där m ö t e r d e m.
M e d sam- ofta är fallet m e d flickor ur de b e m e d l a d e m a otålighet, s o m barn å d a g a l ä g g a, d å d e klasserna, ty då skall h o n säkerligen snart lyssna till f ö r m a n i n g a r, s o m t y c k a s d e m o n ö - tröttna d ä r p å; m e n en flicka, som d i g a o c h alltför l å n g a, läsa de en berättelse, arbeta, arbeta o c h äger tillräcklig hälsa som endast tjänar till att illustrera en eller o c h kraft därtill, skall h ä r finna ett l ö n a n d e annan m o r a l i s k sats.
O c h det sedelärande o c h intressant, o m o c k s å ganska ansträngande g ö r d å en s k a d l i g i stället för g o d v e r k a n, yrke.
E. det blir tråkigt, o c h ett barn s k y r detta mer än den f u l l v u x n e, s o m vet att äfven detta måste bäras.
N e j, r o a n d e måste de b ö c k e r vara, s o m ni ger barnen till deras nöje, ty annars förtaga d e hågen för läsning, i stället för att v ä c k a o c h underhålla d e n.
Framtidsutsikterna p å den farmaceutiska banan ä r o kanhända för närvarande ej så lysande, s o m önskligt v o r e.
Det finnes i S v e r i g e en m ä n g d e x a m i n e r a d e apotekare, s o m gå o c h vänta på att få egna apotek o c h fått vänta länge, oaktadt årligen n y a inrättas.
Det väntas d o c k, att det o m några år skall blifva bättre h ä r m e d.
Emellertid hafva kvin norna, enligt lag o c h rätt å t m i n s t o n e, på denna b a n a s a m m a rättigheter s o m m ä n n e n, o c h således s k o l a väl utsikterna för d e m icke blifva s ä m r e än för de senare.
F ö r öfrigt ä r o l ö n e r n a för e x a m i n e r a d e a p o t e k a r e så h ö g a, att en kvinna torde reda sig utmärkt d ä r m e d, n. b.
o m man k o m m e r att göra henne rättvisa o c h betala h e n n e s arbete lika med mannens.
Säkert skall h o n då nöja sig, o m o c k s å h o p p e t o m eget a p o t e k hägrar skä- ligen långt i b a k g r u n d e n.
vill måste V å r a barns julböcker.
M e n barnen v ä x a.
D e år hafva snart lu- pit till ä n d a, d å s a g o r n a o c h berättelserna gåfvor af skiftande slag, läshungern.
F ö r pojkarne vid- s o m faders o c h m o d e r s kärlek s k ä tillfredsställa nker taga » i n d i a n b ö c k e r n a », för flickorna » r o m a n - d e s m å o m j u l e n, barnens förnämsta fest, böckerna ».
N u följer y n g l i n g e n med s p ä n d t p l ä g a r m a n i d e flesta fall finna en eller intresse de ridderlige r ö d s k i n n e n på deras j a k - annan b o k.
N ä r barnen nått den ålder, att ter o c h strider i den fjärran V ä s t e r n.
Mot b o k v ä r l d e n för d e m ö p p n a t sina portar, torde de Cooperska urskogarnes mörka bakgrud det o c k s å k n a p p a s t finnas n å g o n s k ä n k, s o m t e c k n a s örnprofilerna m e d d e v a j a n d e fjädra- så tränger till deras hjärta.
S e d a n det första ne; d å m ö r k r e t faller ö f v e r farornas stråt, motståndet öfvervunnits o c h de svarta, b e s y n - sitta gossarne i l a g m e d delawarernas krigare nerliga figurerna p å det hvita p a p p e r e t blif- flickornas vit g a m l a b e k a n t a, h a f v a o c k s å b ö c k e r n a u p p - k r i n g v a k t e l d a r n e, m e d a n d e u n g a m i l d a, m e l o d i s k a skratt d ä m p a d t k l i n g a r un- hört att v a r a s k r ä m m a n d e, p l å g s a m m a tortyr- d e r d e m ö r k a träden; i lätta kanoter g l i d a redskap.
D e b l i f v a vänner.
E n d o c k a eller d e ö f v e r d e stora sjöarne, a n d l ö s t l y s s n a n d e ett regemente tennsoldater vinner k n a p p a s t i till hvarje ord a f U n k a s o c h C h i n g a c b g o o k, så h ö g g r a d barnens tillgifvenhet s o m en ro- h v i l k a s b i l d r i k a språk d e efterlikna.
— E l l e r lig b o k.
D e n b e f o l k a r deras fantasivärld med gestalter, som f å n g a t a n k a r n e ä n n u länge, se- o c k s å t r a m p a d e A f r i k a s g l ö d h e t a j o r d, i strid d a n ö g a t u p p h ö r t att p å b l a d e t följa diktens m e d elefanter o c h negrer, eller d r a g a m e d M a r r y a t s u n g a m i d s h i p m e n p å A l b i o n s stolta gång.
M e n j u s t d ä r f ö r att b ö c k e r n a v i n n a f a r t y g i härnad m o t spaniorer o c h fransoser, en sådan m a k t ö f v e r tankarne, ligger det v i k t u n d e r det att tusen e l d g a p s l u n g a sina å s k o r p å, att d e väljas med urskiljning o c h o m s o r g.
öfver o c e a n e r n a s u p p r ö r d a v å g o r.
O c h d e n n a har å ena sidan att t a g a hänsyn i§kå; |^vlaud de rekommenderar till j u l e n sitt stora o c h försiklassiga lager af alla sorters F I C K - U R i guld-, sil / cer- och meiWZ-boetter för damer och herrar.
G u l d k e d j o r, P l ä t e r a d e k e d j o r o. B e r l o c k e r.
Väggur _°r
IDUN J a g tror i c k e p å sanningen a f den före- bråelse, s o m riktas m o t dessa » ä f v e n t y r s b ö c - k e r », den n ä m l i g e n, att d e s k u l l e g ö i a o d u g - l i g o c h h å g l ö s till arbete samt skaffa fanta- sien alltför m y c k e n näring.
T y fara därför k a n endast u p p s t å i d e t fall, att barnen få sysselsätta sig alltför m y c k e t m e d läsning.
O c h o m ä n n å g o n företagsam liten b o k l ä s a r e hittar p å att etablera s i g s o m R o b i n s o n Gru- sa ' o c h d ä r i g e n o m o r s a k a r en s m u l a r u m o r eller ett indiankrig bringar d e u n g a hjältarne i en stunds gräl, torde d o c k i a l l m ä n h e t f a - ran a f att u n g d o m e n s ö k e r realisera b ö c k e r - nas dikter v a r a t ä m l i g e n o b e t y d l i g.
D e u n g a flickorna h a f v a nästan m e r a a l t frukta a f det r o m a n p j u n k, som k a n r å k a att f a l l a i deras händer.
N u f ö r tiden tinnes d o c k äfven f ö r d e m m y c k e t mera att v ä l j a p å ä n förr, o c h sentimentaliteten b a r förlorat sitt e n v ä l d e öf- v e r d e n n a gren a f b o k v ä r l d e n.
S e d a n t a r den ålder v i d, d å barnen s k o l a träda in i lifvet s å att s ä g a p å egen h a n d.
D å h a f v a b a r n d o m e n s b ö c k e r kastats p å h y l - lan, o c h b l a n d d e tusentals v o l y m e r, s o m s t å d e f u l l v u x n e till b u d s, gäller det att välja — ett ä n n u svårare v a l.
G o d t är d e t f ö r d e m, s o m i sin läsning under u p p v ä x t å r e n fått sin s m a k o d l a d, o c h h v i l k a s kritiska f ö r m å g a fått u t v e c k l a s i g under en g o d o c h öra l e d n i n g.
Lennart gelsens v ä g spridda åsikter bidragit därtill, åskådningssätt.
Utansidorna af e n kultur- att kvinnan b å d e i n o m familjen o c h u m g ä n - rörelse ä r o ingalunda b e t y d e l s e l ö s a eller o v i k - tiga.
D e kunna b å d e b a n a v ä g för o c h geslifvet alltmera betraktas s o m m a n n e n s ve- derlike.
O c h förtjänsten häraf tillskrifves i kraftigt b i d r a g a till g e n o m f ö r a n d e t af m e r a väsentlig grad d e t ädla f ö r e d ö m e o c h d e t djupgående reformer.
E n sådan utansida var upplysta inflytande, s o m kejsarinnan H a r u k o införandet a f d e n e u r o p e i s k a kvinnodräkten utöfvat såväl p e r s o n l i g e n s o m g e n o m sin för vid d e t j a p a n s k a hofvet.
Härvid g i c k helt naturligt kejsarinnan i spetsen.
S e d e r m e r a ' Japans odlingslif tongifvande omgifning.
har hon i elt u p p r o p till Japans k v i n n o r för- ordat s a m m a dräkts allmännare införande i landet.
Men h o n h a r ej stannat härvid, utan gjort m y c k e t b å d e för kvinnans bildning o c h kvinnans rättigheter.
Det är till stor d e l h e n n e s förtjänst, alt ifvern att tillägna sig e u r o p e i s k t vetande ej stannat h o s d e t man- liga släktet, utan funnit uttryck i inrättandet af en m ä n g d flickskolor.
Ej få e u r o p e i s k o r ha u n d e r d e senare åren blifvit gifta m e d j a p a n e s e r, s o m gjort s t u d i e r e s o r i E u r o p a o c h F ö r e n t a staterna, o c h e u r o p e i s k a v a n o r h a sålunda vunnit insteg i m å n g a j a p a n s k a fa- miljer.
Grefve A o k i, s o m u n d e r m å n g a år var Japans s ä n d e b u d vid hofvet i Berlin, Hennings.
Kejsarinnan Haruko af Japan.
apanska folket är ett b i a n d f o l k, hvars etnografiska plats varit föremål för m y c - ket m e n i n g s b y t e mellan d e lärde.
Släktska- pen m e d m o n g o l e r n a är d o c k o m i s s k ä n n e l i g h o s en stor d e l a f folket o c h framträder äfven tydligt i d e n n u v a r a n d e kejsarens drag.
Men därjämte finner m a n, särskildt i s ö d r a delen a f landet, en helt annan o c h vida v a c k - rare folktyp m e d ljusare hudfärg, smärtare växt, s m a l a r e ansikte o c h h ö g r e panna, krökt näsa o c h frånvaro af d e f ö r m o n g o l e r n a u t - märkande kindknotorna.
D e n n a t y p antages förskrifva sig från ett tatariskt eröfrarfolk, m e n i n y m p n i n g af malajiskt b l o d är äfven tänkbar, att ej säga sannolik.
D e n förekom- m e r naturligtvis i tusentals olika skiftningar o c h m e r eller m i n d r e påtagliga blandningar med den mongoliska typen.
Men n ä p p e l i g e n finnes i hela Japan en bättre o c h m e r a ut- präglad representant f ö r n ä m n d a v a c k r a folk- t y p, än själfva kejsarinnan.
H o n fyller p å - tagligen äfven e u r o p e i s k a anspråk p å kvinnlig skönhet.
J " elerare K. A N D E R S O N 1 Jakobstorg 1 J.
P. Veländer.
En varaktig julklapp åt de unga!
dessa dagar, d å våra läsarinnor helt v i s s t ä r o m e r e l l e r m i n d r e u p p t a g n a af t a n k a r p å a t t g e n o m n å g o n liten g å f v a g l ä d j a ä f v e n d e u n g a i s i n o m g i f n i n g, dött- rar o c h s ö n e r, s m å a n f ö r v a n t e r o c h v ä n n e r, vilja v i p å m i n n a o m e n julklapp, s o m mer än m å n g e n a n n a n skulle g l ä d j a u n g d o m s - sinnet o c h göra sig a n g e n ä m t påmint under h e l a d e t k o m m a n d e året, n ä m l i g e n e t t p r e - liumerationskvitto p å d e n så omtyckta ung- domstidniiigen » Kamraten » för 1895.
V i b e d j a a t t f å fästa v å r a läsarinnors synner- l i g a u p p m ä r k s a m h e t p å K a m r a t e n s stora an- n o n s i detta n u m m e r s annonsbilaga, s o m innehåller utförligare upplysningar o m h v a d allt f ö r g o d t K a m r a t e n h a r a t t b j u d a s i n a unga vänner.
I j u l c tid.
Berättelse af Hedvig Indebetou.
(Forts. fr. föreg.
n:r.l h e m f ö r d e s o m g e m å l en h ö g t bildad d a m a f g a m m a l p o m m e r s k a d e l, o c h grefvinnan A o k i vann snart h o s kejsarinnan ett inflytande, s o m h o n användt p å bästa o c h ädlaste sätt till sitt k ö n s h ö j a n d e.
S o c i e t e t e n i Japan Kejsarinnan Haruko är dotter till en af framvisar ingalunda, s å s o m p å m å n g a håll i d e t f o r d o m s p a n s k a A m e r i k a, en vrångbild J a p a n s förnämste ädlingar.
H o n är född den af e u r o p e i s k t u m g ä n g e s l i f: d e e u r o p e i s e r a d e 2 8 maj 1 8 5 0 o c h f ö r m ä l d e s d e n 9 februari 1 8 6 9 vid knappt 1 9 å r s ålder m e d d e n d å j a p a n s k o r n a h a m e d b i b e h å l l a n d e af sin okonst- lade glädtighet o c h liflighet tillägnat s i g en ännu ej 17-årige kejsar Mutsu-hito, hvars höfvisk förfining, s o m påtagligen ej sträcker regering allt sedan d e s s varit ett oaflåtligt, sig endast till ytan.
O c h d e t är redan länge framgångsrikt reformarbete.
I detta arbetes sedan d e e u r o p e i s k a s ä n d e b u d e n s o c h k o n s u - l e d n i n g har äfven kejsarinnan haft sin b e t y - lernas fruar o c h döttrar i Japan e n s a m m a d a n d e andel.
I bildning o c h b e g å f n i n g k a n r e p r e s e n t e r a d e västerländsk bildning o c h u p p - h o n värdigt ställas vid sin framstående g e m å l s fostran.
sida, o c h h o n h a r a f ö f v e r t y g e l s e omfattat den västerländska kulturen samt gjort till sin R e d a n 1 8 7 0 stiftades e n lag o m civiläkten- uppgift att göra Japans k v i n n o r delaktiga a f s k a p, åsyftande att b a n a v ä g f ö r en m e d d e n n a s g o d a sidor.
kvinnans v ä r d i g h e t m e r a ö f v e r e n s s t ä m m a n d e K v i n n a n s ställning är i Japan ojämförligt bättre än i Kina, j a i hela d e t öfriga A s i e n, m e n r ö r a n d e h e n n e s m ä n n i s k o v ä r d e o c h sär- skildt h e n n e s rättigheter s o m maka råder d o c k ännu ett i det stora hela orientaliskt 1894 uppfattning a f äktenskapet.
Och 1 8 7 3 med- gafs äfven åt hustrun rätt att att b e g ä r a skilsmässa, hvilket förut varit m a n n e n s före- trädesrätt i vidsträcktaste mått.
I h ö g r e grad än d e s s a lagar h a d o c k n y a r e, p å öfverty- Men d e t v a r förunderligt!
Midt under alla d e s s a glada sysselsättningar k u n d e det hända att Helene plötsligt b l e f allvarsam — allvar- s a m m a r e än n å g o n sett h e n n e, fastän h o n sökte slå bort det, s å snart h o n såg s v ä r m o r s blick hvila p å s i g; o c h e n afton, n ä r h o n k o m u p p p å sitt r u m, öfverraskade h o n s i g själf m e d, att h o n m e d e n s kastade sig i sof- fan o c h b ö r j a d e storgråta — hvarför, det visste hon knappt själf, kanske v a r det sak- n a d e n efter A x e l — — m e n n e j, det v a r också något annat!
O c h d e t d r ö j d e länge d e n aftonen, innan Helene s o m n a d e.
F ö l j a n d e dag v a r dagen före julaftonen, d å A x e l skulle k o m m a.
Helene vaknade o m m o r g o n e n m e d d e n n a glädjande tanke, o c h upplifvad häraf s p r a k a d e h o n så glädtigt m e d lilla Astrid o m j u l f ö r b e r e d e l s e r n a, hvilka n u lifligt u p p t o g o b å d a s sinne, att s v ä r m o r s vänliga, men kanske n å g o t öfverlägsna l e e n d e, då h o n å h ö r d e d e m, u n d g i c k Helenes upp- märksamhet.
Men n ä r Helene skulle resa till stationen f ö r att möta sin man, b ö r j a d e lilla Astrid gråta, ty h o n t r o d d e att » tant Helene » skulle resa bort p å allvar; o c h d å hittade d e n n a p å, att Astrid skulle få följa med, efter s o m vädret v a r blidt o c h g o d t, ehuru ä n d o c k vinterväder.
O c h m e d d e t härligaste j u l v ä d e r randades o c k s å själfva julaftonen.
N ä r man stigit u p p från d e n tidiga frukosten, stod Helene kvar vid fönstret i matsalen o c h s å g ut öfver det v a c k r a vinterlandskapet.
U r en färgrik m o r - g o n r o d n a d h a d e solen just runnit u p p, o c h i J u v e l -, g n i d - och s i l f v e r a r b e t e n, passande till lysnings- och hederspresenter.
B o r d s i l f v e r, eleganta mönster till lägsta pris efter dagens kurs å silfver.
A r m b a n d, B r o s t e h e r, N å l a r, R i n g a r, K e d j o r etc i stor och modernt uryal till billigaste pris.
D i a m a n t r i n g a r m e d 1, 3 och 5 diamanter från 2 0, 6 0 och 125 kr.
S9~ Reela varor.
B i l l i g a p r i s e r.
— Bref besvaras omgående " ^ J
I DU N 1894 d e s s glans glittrade d e rimfrostklädda träden o c h buskärna, j a, hvarje litet strå, s o m förut stått helt o b e m ä r k t p å gräsvallen, framstod nu skimrande i en g e n o m s k i n l i g dräkt af silfver o c h kristall.
Björkskogens lummiga hvita k r o n o r bildade den vackraste färgbrytning mot d e n mildt klarblå h i m m e l e n; o c h rök- pelarna från ett p a r aflägsna skorstenar h ö j d e sina lätta ringlar rakt u p p, b e t e c k n a n d e att det var alldeles lugnt o c h några grader kallt.
Det l å g e n verklig j u l s t ä m n i n g öfver hela naturen.
H e l e n e kände d e t djupare än hon gjort p å åratal.
H o n var hänförd öfver vinterns prakt o c h tyckte att d e n till fullo k u n d e mäta sig m e d s o m m a r e n s.
Minnena från h e n n e s egen b a r n d o m trängde sig p å h e n n e: h o n s å g åter tydligt d e t lilla landtliga h e m m e t, den s n ö h ö l j d a trädgården, hafrekärf- varna på gården, g u b b a r n a o c h g u m m o r n a, s o m k o m m o för att få sin j u l k o s t, d e t fejade köket, d ä r m a n skulle » d o p p a i g r y t a n », jul- granen, julklapparna, j u l b o r d e t m e d lutfisk o c h gröt — o c h till sist m o d e r n, d ä r h o n spelade j u l p s a l m e n vid pianot, m e d a n alla d e öfriga instämde — m e d ett ord julaftonen p å landet, sådan h o n g ö m t d e n i minnet, m e n aldrig upplefvat d e n s e d a n.
V a r väl h o n d e n s a m m a s o m d e n lilla flicka, hvilken d å med en s å sann barnafröjd gladt s i g åt allt?
A c k, h o n tyckte att h o n blifvit en helt annan, en s å förkonstlad varelse sedan d e s s.
Skulle då aldrig barnastämningen, barnakänslorna, barnahjärtat kunna återkallas?
» N u k o m m e r J a k o b m e d korn åt fåglarna! » utbrast i detsamma lilla Astrid o c h klättrade u p p på stolen b r e d v i d h e n n e; o c h s å s t o d o b å d a d ä r o c h h a d e ett g e m e n s a m t nöje af att s e, h u r hundratals sparfvar o e h andra småfåglar s a m l a d e s i julkärfvarna, s o m drän- garne satte u p p på störar utanför.
Välbe- kanta j u l s e d e r u p p r e p a d e s sedan hela d a g e n; äfven grosshandlaren fann sig road af att igenkänna d e m, o c h allramest g l a d d e det h o n o m att s e sin hustru s å föryngrad o c h glad.
» V e t d u H e l e n e, » s a d e han, » att i dag p å m i n n e r d u m i g s å lifligt o m första g å n g e n j a g s å g dig — d u v a r d å ännu nästan bara barnet • — d e t var p å det d ä r k ä l k p a r - tiet ute p å r e v i s o r n s Iandtställe, d e t m i n n s du n o g!
» 401 tänkte j a g d u skulle tycka mest o m att välja dig n å g o t själf, d å vi k o m m a h e m.
» » A c k, j a g är s å glad öfver alt d u inte köpt n å g o n t i n g — — » k o m det nästan m e d en snyftning.
A x e l s å g frågande på h e n n e; var h o n verk- ligen g l a d?
— — » J a g s å g en j u v e l b r o s c h, » återtog h a n, m e n h o n afbröt h o n o m m e d en häftighet, s o m nästan gjorde h o n o m o r o l i g: » A x e l!
j a g vill inte alls h a några m e r j u v e - ler!
m e n a c k, j a g vill s å gärna h a » tillstå: » K a n s k e har h o n inte alldeles orätt!
A r j a g värdig e n så stor g å f v a?
Har j a g rättighet att påtaga m i g ansvaret för detta b a r n?
» — — O c h h o n k ä n d e n u att d e t viktigaste v i d andras uppfostran är att i första r u m m e t uppfostra sig själf.
O c h d o c k — Helene m å s t e äfven g ö r a sig själf rättvisa: h o n var i grund o c h botten ingen ytlig, flärdfull natur!
— så r o p a d e e n annan röst ur djupet af h e n n e s hjärta.
H o n h a d e j u från början varit en enkelt o c h all- varligt uppfostrad flicka o c h h a d e förblifvit » M e n s å s ä g d å, älskade v ä n, hvad d u det, å t m i n s t o n e s å länge h o n var barn.
M e n vill h a!
» hon hade sedan s m å n i n g o m låtit klema bort Helene s å g u p p m e d tårade ö g o n.
» Men sig af m e d g å n g e n o c h öfverflödet — h a d e jag fruktar, att du kanske inte v i l l?
» s a d e h o n blifvit s m i c k r a d o c h bortfjäsad, o m h u l d a d o c h sakta.
u p p a s s a d, till d e s s h e n n e s ädlaste krafter lik- » H a r j a g v ä l n å g o n s i n nekat d i g något, som domnat bort i lyckans sköte.
Hon hade som stått i m i n f ö r m å g a att gifva d i g?
» sade icke ägt n o g inre motståndskraft m o t allt han nästan f ö r e b r å e n d e.
sådant, utan låtit sig föras s o m ett flarn m e d » A c k, d e t är n o g sant, » sade h o n ö m t, strömmen.
M e n h e n n e s kärnfriska karaktär » — — m e n d e t är en s å m y c k e t dyrbarare h a d e d o c k ä n n u icke tagit skada!
Hon erfor j u v e l, j a g ö n s k a r m i g — — j a g vill ha Ulla en uppriktig längtan — j a, h o n h a d e känt Astrid! » den länge — att r y c k a u p p sig ur d e n n a G r o s s h a n d l a r e n studsade n å g o t, o e h s å satt d o m n i n g, att skaka af sig världslighetens o c h han en stund i tyst b e g r u n d a n d e.
Det var s m å s i n n e t s stoftmoln o c h andas en friskare ett ö g o n b l i c k af djup s p ä n n i n g för b å d a.
luft.
H o n ville bryta m e d e g o i s m e n o c h b e - Men därpå tog h a n Helenes hand o c h utbrast: kvämligheten, s o m h o t a d e att få allt större » D e t h a d e j a g inte k o m m i t att tänka på j u s t makt öfver h e n n e • — o c h h o n ville ej längre nu.
Men d u h a r alldeles rätt — vi behöfva vara slaf u n d e r m o d e t s o c h det k o n v e n t i o - lilla A s t r i d, kanske ännu bättre än h o n b e - nellas fordringar.
O c h h o n s å g en räddning höfver o s s.
O c h j a g ö n s k a r det o c k s å för därifrån i det n y a, stora m å l, h o n n u h a d e Hjalmars s k u l l.
» O c h s å m ö t t e s d e båda framför sig.
K a n s k e v a r d e t kärleken till makarna i en lång uttrycksfull s m e k n i n g — maken, s o m hållit h e n n e s bättre natur s å kanske hade d e aldrig så förstått hvarandra, v a k e n s o m d e n v a r; m e n kanhända äfven som nu.
den skulle kunna lida af det utåtvända lif Men n u återstod en annan fråga af m y c k e t de f ö r d e?
N e j, d e skulle börja ett annat ömtålig n a t u r: skulle d e gamla vilja mista lefnadssätt — lefva för h e m m e t, icke för henne?
A x e l t r o d d e n o g d e t; m e n saken sällskapslifvet.
H o n kände, att A x e l d e l a d e måste i alla fall framställas m e d m y c k e n för- h e n n e s ö n s k a n, m e n visste att h a n i dylika siktighet o c h grannlagenhet, — o c h det b o r d e fall m y c k e t rättat sig efter h e n n e.
O c h än- naturligtvis Helene g ö r a.
Herrar åtaga sig dringen skulle n u icke bli s å svår att utföra.
icke gärna någonting, s o m kan framkalla sin- De h a d e n u barnet att lefva för.
D e skulle n e s r ö r e l s e eller n å g o t slag af o b e h a g.
Emel- inte b r y sig o m h v a d andra t y c k t e; deras lertid b e s l ö t m a n att ingenting säga i afton, verkliga vänner skulle n o g förstå d e m — o c h utan afvakta lägligt tillfälle.
var det n å g o n s o m inte g j o r d e det, s å finge Julkvällen v a r glad.
Lilla Astrid fröjdade han väl låta b l i!
sig m e d hela sin ålders rika f ö r m å g a, o c h H v a d H e l e n e k ä n d e sig lugn efter detta h e n n e s glädje m e d d e l a d e sig ofrivilligt åt alla beslut!
O c h m e d en b ö n o m nåd o c h kraft de äldre.
Trött s o m n a d e h o n slutligen m e d till d e s s utförande, m e r v a r m o c h innerlig än händerna fulla af leksaker, — d o c k i c k e förr n å g o n s o m p å länge stigit ur h e n n e s hjärta, än h o n först fått stå vid d e n stora flygeln i i n s o m n a d e b o n slutligen o c h s o f en g o d s ö m n salen o c h h ö r a p å, h u r » tant H e l e n e » spelade med ljusa d r ö m m a r.
oeh s j ö n g j u l p s a l m e n.
När Helene gått u p p p å deras r u m för att kläda sig till m i d d a g e n o c h slagit sig n e d i soffan för att dessförinnan hvila s i g några Helene k u n d e d o c k icke s o m n a lika lätt ö g o n b l i c k efter f ö r m i d d a g e n s m å n g a s m å b e - denna julafton.
Tankarna trängde sig p å styr, k o m A x e l j u s t in för att säga h e n n e h e n n e — först en känsla af l y c k a o c h tack- några o r d.
samhet öfver d e n rika, dyrbara julgåfva h o n » H e l e n e, » började h a n, m e n afbröt sig i skulle erhålla!
— m e n därpå k o m m o andra, s a m m a ö g o n b l i c k, förvånad öfver det allvar- ännu m e r allvarliga, o r o l i g a tankar.
H o n liga, nästan v e m o d i g a uttryck, s o m lagt sig k ä n d e sig inte lika öfvertygad s o m A x e l o m öfver h a n s h u s t r u s nyss så glada anlete.
att s v ä r m o r skulle vilja gå in på alt släppa » H v a d v a r d e t d u ville s ä g a?
» utbrast h o n, lilla Astrid ifrån s i g.
H o n h a d e j u inte gjort liksom väckt ur en d r ö m.
den allra minsta antydan o m, att h o n önskat » Käraste H e l e n e, » sade han, i d e t h a n eller e n s tänkt sig något s å d a n t; det k u n d e satte sig bredvid h e n n e, » jag ville bara säga vara af grannlagenhet — m e n det k u n d e dig, att j a g verkligen inte k ö p t n å g o n riktig o c k s å vara af ett annat skäl.
Helene hade julklapp åt dig — bara några småsaker.
J a g hela tiden o m e d v e t e t känt h v a d d e t v a r: h a d e glömt att fråga, innan vi reste, h v a d s v ä r m o r a n s å g inte henne, H e l e n e, vara d e n d u ville h a; s å tänkte j a g reparera m i n för- rätta att k u n n a m e d n o g allvar o c h förstånd sumlighet g e n o m att k ö p a n å g o t vackert i uppfostra ett barn — ett sådant barn s o m G ö t e b o r g, m e n fann ingenting s o m j a g tyckte Astrid!
S v ä r m o r ansåg h e n n e vara alltför o m — sidentyg t r o d d e j a g inte d u ville h a fåfäng o c h y t l i g.
.
.
D e t stack till i hjärtat n u igen, o c h pälsverk h a r d u j u köpt i på Helene.
H a d e d e n g a m l a frun själf gifvit höst — — » en vink d ä r o m, d å h a d e H e l e n e s stolthet N ä r H e l e n e därefter p å j u l d a g s m o r g o n e n satt i d e n lilla upplysta landskyrkan, d ä r jul- ljusen tindrade o c h p s a l m s å n g e n ljöd så lifligt o c h kraftigt, tyckte h o n, att detta v a r d e n högtidligaste gudstjänst h o n n å g o n j u l firat.
Det var därför att h o n själf b a r h ö g t i d s s t ä m - ning i n o m s i g.
O c h o m d e n predikan h o n h ö r d e än icke u t g j o r d e n å g o t framstående vältalighetsprof, s å b e t y d d e det m i n d r e, ty vid sådana h ö g t i d e r är d e t själfva ämnets storhet s o m talar kraftigast.
F r i s k s o m ett vinterny k o m H e l e n e h e m från kyrkan, j u s t l a g o m för att hälsa g o d - m o r g o n på lilla Astrid, s o m först n u vaknat efter d e n f ö r e g å e n d e aftonens trötthet.
Efter frukosten hjälpte Helene h e n n e att o r d n a jul- klapparna o c h t o g h e n n e sedan p å sitt k n ä o c h berättade i lättfattliga ordalag o m jul- ljusen i kyrkan, o m Kristusbarnet i krubban, o m h e r d a r n e o c h änglasången, till hvilket allt den lilla l y s s n a d e m e d s p ä n d u p p m ä r k s a m h e t, u n d e r det h o n g e n o m ett o c h annat naivt inkast v i s a d e, att ä m n e t i c k e var h e n n e all- deles f r ä m m a n d e.
Helene gjorde nästan en afvärjande r ö r e l s e.
ovilkorligt u p p r e s t sig o c h m o t s a g t det.
» A c k j a, j a g h a r j u allting, » sade h o n m e d Men n u h a d e h o n j u ingenting sagt!
Det v a r ett likgiltigt tonfall i rösten, » allting, u t o m » Helenes eget s a m v e t e, s o m antog s v ä r m o d e r n s Han h ö r d e kanske inte d e t sista, tyst ut- röst o c h anlete.
O c h d e t v a r därför, s o m Emellertid tycktes » d e t lägliga tillfället » att lade ordet, ty h a n fortfor: » O c h därför Helene n u istället k u n d e ö d m j u k a sig o c h tala m e d s v ä r m o d e r n o m Astrid icke vilja ^MVM A M V M f l-&lt; AK I " I XT t m i H v a r o c h e n, s o m före d e n 2 0 d e c e m b e r fran u n d e r t e c k n a d e rekvi- reraren Flossaapparat, erhåller gratis ett på tyg upprltadt, färglagdt I inrlhoPfr P Qänl / fTPOnO m o o i / i n o f f ä p L l u U U o l J J &amp; D d L I \ £ J | u l l o W d o M lid lid1
1894 IDUN 402 infinna sig.
Ä n v a r det ett o e h än ett annat, s o m k o m i v ä g e n, tyckte Helene.
Hon hop- p a d e s att s v ä r m o r själf skulle inleda ämnet, men d e t h a d e h o n ännu icke gjort.
S å h a d e m a n redan hunnit till a n n a n d a g e n s eftermid- dag.
Helene o c h den gamla frun sutto fram- för s k y m n i n g s b r a s a n o c h samtalade o m, huru- v i d a H e l e n e skulle fara h e m m e d A x e l redan fjärdedagen, d å h a n m å s t e resa u p p för e n b o l a g s s t ä m m a, eller o m h o n skulle stanna öfver nyåret o c h h a n d å k o m m a hit igen o c h hämta h e n n e.
H o n t r o d d e säkert, att de g a m l a ö n s k a d e d e t s e n a r e; m e n u n d e r andra för- hållanden h a d e h o n säkert s o m vanligt blott följt sin e g e n s m a k o c h rest; — m e n n u var d ä r lilla Astrid — — I n g e n d e r a tänkte p å, att d e n lilla flickan satt b r e d v i d p å mattan o c h lekte, förrän h o n plötsligt v i d e n p a u s i samtalet föll in m e d en a f tårar halfkväfd röst, m e n i e n ton, p å en g å n g bedjande o c h b e s t ä m d: » A s t r i d vill följa m e d tant h e m!
» (Forts.) Ur notisboken.
H j ä l t e m i m i et, G u s t a f - A d o l f s - mlnnetf har n u h ö g t i d l i g e n firats öfver hela v å r t l a n d, a f h ö g o c h låg, u n g o c h g a m m a l, rik o c h fattig.
H e l t visst h a a l l a fosterländ- s k a sinnen d ä r v i d k ä n t sig v ä r m a s a f stolta o c h ä d l a k ä n s l o r, h v i l k a l i f g i f v a n d e o c h lyf- tande måtte fortlefva l å n g t sedan festernas glans blott ä r ett m i n n e.
Naturligtvis har hufvudstaden gått i spetsen v i d det n a t i o n e l l a äreminnets h ö g t i d l i g h å l l a n d e, m e n d e t sätt, h v a r p å m a n allestädes i landsorten anslutit sig härtill, har varit l y s a n d e o c h v ä r d i g t.
A t t i I d u n g e n å g o t slags referat a f festligheterna k a n emellertid s å m y c k e t mindre k o m m a i fråga, s o m d e stora d a g l i g a tidningarna redan l ä m n a t synnerligen u t t ö m m a n d e s k i l d r i n g a r af desamma.
allt sedan början af Fredrika Br ?mer Förbundets verksamhet varit förenad med detsamma.
För denna gren af sin verksamhet har Förbundet haft att påräkna hjälp o c h råd af framstående fack- män på det juridiska området.
Man har dock länge umgåtts med tanken på en utvidgning af denna afdelning och har ansett att bästa sättet att hjälpa och upplysa den rådsökande kvinnan vore, o m en jurist på bestämda tider kunde träffas å Förbundets byrå för meddelande af råd o c h upplysningar i juridiska och ekonomiska ange- lägenheter.
Denna plan har nu förverkligats, o c h det är att hoppas att denna sålunda utvidgade afdelning skall blifva till stort gagn.
Fredrika Bremer-Förbundets jurist har sina mottagningar å Förbundets byrå, 54 Drottninggatan, tillsvidare tvänne gånger i veckan, onsdagar och lördagar kl. 10 — 11 f. m.
International Women ' s Union (Inter- nationella Kvinnoföreningen) är namnet på en i England grundad förening med syfte att, utan afseende på trosbekännelse, nationalitet eller politiska åsikter, åstadkomma sammanslutning mellan män och kvinnor öfver hela världen, hvilka vilja arbeta för framåtskridande, särskildt förbät- Kronprinsessan i Kom.
Enligt öfver Karls- trande af kvinnans ställning och fredsidéns be- ruhe hit ingångna meddelanden från R o m har det fästande o c h utbredande.
milda klimatet haft ett välgörande inflytande på Föreningen består af centralföreningen i Eng- kronprinsessan Victorias hälsotillstånd.
Då kron- land och filialer utom England Enligt den nu prinsessan emellertid fortfarande bör iakttaga den utkomna årsredogörelsen 1893 — 1894 finnas sådana största försiktighet, ärnar hon tills vidare kvar- filialer i alla europeiska länder samt i Australien, stanna i Tiberstaden.
Nord- o c h Sydamerika, j a till och med i Indien och Persien.
Vårt folk, verklighetsbilder ur svenskt folklif, detta Dessa filialer, till hvilkas samtliga medlemmar förträffliga af C.
E. Fritzés Kgl.
Ho / bokhandel ut- Svensk massös hos Englands drottning.
föreningen sänder alla sina redogörelser och rap- gifna verk, föreligger nu afslutadt.
Arbetet, som porter, arbeta fullkomligt själfständigt, så att livar En ung stockholmska, fröken Ellen Rythén, hvil- utgått i 12 häften ä kr.
i: 40 (elegant bundet ko- och en (man eller kvinna) som besjälas af in- ken i L o n d o n genomgått en kurs i massage för star det 20 kr.
), är ett sannskyldigt praktverk, som tresse för kvinno- och fredssaken, kan ingå som en d:r Fletscher, har under sistlidne sommar gif- förtjänar finna vägen till hvarje hem.
Eit flertal medlem i dem, utan att gentemot centralförenin- vit engelska drottningen massage.
Som ett ut af våra mest framstående författare har här läm- gen hafva annan skyldighet än att till den inbe- tryck af sin synnerliga belåtenhet med fröken nat ypperliga och lefvande skildringar ur det sven- tala ett obetydligt årligt bidrag.
Centralföreningen Rythén har drottningen förärat henne två af drott- ska folkets lif på skilda områden, och dessa skil- i London fungerar som en internationell byrå och ningen själf författade arbeten, försedda med hen- dringar hafva i sin tur illustrerats af en hel del har under det gångna året utsändt rapporter, be- nes egen namnteckning.
bland vårt lands förnämsta konstnärer.
På arbe- svarat förfrågningar och lämnat upplysningar an- tets utstyrsel hafva inga kostnader sparats; endast gående uppfostran, hälsovård, sjukvård, filantropi, det bästa har varit godt nog.
Sådant verket nu rösträtts-, litterära o c h politiska frågor, sålunda föreligger, kan det ock i alla afseenden betecknas visande sig vara ett verkligt föreningsband mellan som ett af de allra främsta, s o m under de senare Hundraåringen afliden.
Enkefru Johanna personer, sällskap eller klubbar som i en eller åren utkommit i bokmarknaden.
Att det till julen Charlotta Lindberg, hvilken, som vi då omtalade, annan riktning vilja verka i föreningens anda.
i många hem skall stå upptaget på julklappslistan, den 12 sistlidne oktober fylde 100 år, afled den 7 Föreningen var representerad på fredskongres- taga vi för alldeles gifvet.
Det är emellertid ej dennes lugnt o c h stilla.
Den åldriga sörjes af två ett arbete endast för julmarknaden, utan kommer döttrar, den ena gift med konsthandlare Th. Blancb, sen i Anhverpen och har i dagarne färdig en mass- petition (300,000 underskrifter) till engelska parla- under en lång följd af år att stå som en kurant den andra, hos hvilken modern hade sitt hem, mentet angående kvinnans rösträtt.
bokhandelsvara.
Den aktade förläggarefirman har med grosshandlare C.
A. Molander.
Anmälningar om inträde i föreningen mottagas med detsamma ytterligare befäst sitt gamla anse- och närmare upplysningar o m dess verksamhet ende.
— Arbetet är tryckt å Iduns tryckeri.
lämnas af föreningens ombud för Sverige, fru Hildegard Heijkenskjöld, Stockholm, Fjällgatan 23 A.
Statsministern: I.
Statsrådet Krabbe, roman ur s o » Korsdragerskan » hulpen!
S o m våra läsar- cietetslifvet af Robert von Koch; Looström &amp; komp-.s innor helt visst erinra sig, skildrade den högt förlag.
— Ett arbete, som nog kommer att väcka skattade signaturen » Esseide » för en tid sedan i ett visst uppseende.
ldun under rubriken » En korsdragerska » en olyck- lig kvinnas hårda lott.
En insamling sattes ock Spillror och andra berättelser, af Cecilia Baåth — i gång och omfattades med varmhjärtadt intresse.
Holmberg; Fahlcranlz &amp; C:os förlag.
— Den flitiga Redovisning för de insamlade medlen har nu författarinnan, hvars väl utarbetade biografier öf- lämnats af de personer, s o m godhetsfullt åtagit ver framstående personligheter vi förut haft till- sig denna möda.
Enligt denna utgöra de kontant fälle omnämna, visar sig här ock som god novellist.
insamlade medlen 1182 kronor 80 öre, och ha De himlasända tvillingarna, roman af Sarah Orand, för kost och underhåll m. m. utbetalats 150 kro- öfvers.
från engelskan, förra delen; Looström &amp; nor.
Återstående 1032 kronor 80 öre har Före- Kungl.
operan.
Till firande af det stora Gustaf- komps förlag.
ningen för Välgörenhetens Ordnande för » kors- Adolfs-minnet gafs i söndags en stor galaföre- dragerskans » räkning benäget mottagit.
Dessutom ställning, hvars program som hufvudnummer upp- RubinSn, reseminnen från Ceylon a f prof. C.
J. ha från flere håll lämnats rikliga bidrag i hus- tog en serie tablåer, framställande nio bilder ur Rossander; Vilhelm Bittes bokförlagsaktiebolag.
— En geråd, matpoletter, kläder o. m. d. hvartill kom- den store hjältekonungens lif.
Till dessa tablåer, särdeles intressant reseskildring från den resa till mer pågående försäljning i boklådorna af en tryckt som förträffligt satts i scen af hr Axel Rundberg, Indien, som prof. R.
sistlidne vinter gjorde till- skrift.
Ett hjärtligt och varmt kändt tack till alla, hade skalden Daniel Fallström skrifvit nio sär- sammans med sin maka.
Arbetet är försedt med som så frikostigt bidragit till det vackra resultatet!
deles anslående och klangfulla dikter, hvilka på talrika illustrationer; utstyrseln förträfflig.
ett utmärkt sätt framsades af hr T. Scennberg.
Gustaf II Adolf, nio dikter af Daniel Fallström; Den tablåerna beledsagande musiken af A. Söder- Cust.af Chelius ' förlag.
— Dessa dikter skrefvos man o c h R.
Henneberg var särdeles karaktäris- till de tablåer, som till firande af det stora foster- tisk o c h stämningsfull.
Dekorationerna till tablå- » Sveriges Framtids Familjefiliah, om ländska minnet anordnats å k. operan härs ä ' les.
erna hade målats af hrr C. Jansson och Victor hvars stiftande vi för några nummer sedan talade De väckte li fl i g t bifall och förskaffade skalden i sammanhang med major R. Schenströms före- Andrén.
Programmets första afdelning upptog medaljen Literis et artibus.
drag o m » umgängeslifvet i våra bildade klasser », Normans festuvertyr, en prolog, likaledes skrifven af hr Fallström och framsagd af hr Svennberg, har nu utsändt en tryckt katalog öfver sina med- Onkel A ' a m s Linnea, å n y o utgifven i urval, femte lemmar, hvilken för ett pris af 25 öre kan erhål- samt Ingelman-Berwalds kantat » Gustaf Adolfs se- b o k e n; Albert Bjnnier.s förlag.
ger och död vid Liitzen », i hvilken barytonsolot las genom hvarje boklåda o c h hvilken dessutom förtjänstfullt utfördes af hr Söderman.
Mellan Lekkamraten, en julbok frir barn, 13:de o. 14:de innehåller medlemsförteckning öfver förbundet tablåerna sjöng hr Lundqvisl dessutom » Du gamla, boken, med bidrag af flnre förf.
och teckningar af » Sveriges Framtid » samt major Schenströms ofvan- du friska » samt » Ädla skuggor, vördade fäder ».
Jenny Nyström m.
fl.
; Albert Bonniers förlag.
nämnda föredrag.
» Familjefilialen », hvilken redan räknar flere af landets mest framstående famitjer Salongen var fylld af en lysande och högtids- Bland utkomna jultidningar må, utom Iduns jul- såsom medlemmar, uppmanar » fosterlandsälskande klädd publik, bland hvilken märktes konungen, nummer, som i år är synner igt vackert, nämnas kvinnor och män i rikets olika stads- och landt- kronprinsen med sina båda äldsta söner, prin- Julkrallen, Jul, Pale.ttskrap, Julrosor, Barnens Jul- kommuner att bilda liknande filialer. » sarne Carl och Eugen samt prins Heinrich af rosor o&lt; h Söndags Nisses julnummer.
Preussen, som med anledning af högtidligheterna hitkommit med en tysk örlogsflottilj.
Vidare syn- tes en mängd såväl militära som civila personlig- En juridisk rådgifvnre för kvinnor.
En - 32. heter af framstående rang, medlemmar af diplo- juridisk afdelning har, såsom torde vara bekant, Litteratur.
Teater och musik r .. r .. xriik&lt;&gt;u.&lt;i " PRIMCN " är.
1 0 0.
0 0 0 rSälJes hitti ls st OÖFVERTRAFFARIT * u tillverkade och sålda.
1 alla Järn- &amp; Bosättningsaffärer £ Varnas f ö r värdelös. » efterapninifar.
ti B.
A. Hjorth &amp; Co. £| 5 Klara N.
Kyrkogata.
Stockholm.
" PRIMrS M A T T A S T, PRIS förekommer &amp; 75 ABSOLUT ÖRE ST. all öfverkokning vldbrännlng.
IDUN 1894 matiska kåren, tyska sjöofficerare, de tyska depu- terade vid Gustaf-Adolfs-jubileet m. fl.
Vi hafva sällan i k. operans salong sett en så lysande sam- ling.
Stämningen bar hela aftonen en prägel af högtidlighet.
Tablåerna slogo tydligen mycket an och framkallade hvarje gång applåder, hvilkas lif- lighet dock något minskades af den mera allvar- liga stämning, som var rådande.
— En högeligen intressant teaterafton bereddes i måndags vår elitpublik, då Håkansson-Svennberg- tourncen å k. operan uppförde den finska förfat- tarinnan Minna Canths mångomtalade skådespel » Sylvi ».
Som kändt, är detta stycke bygdt på en uppskakande tilldragelse, hvilken för några år sedan verkligen passerade i en finsk landsortsstad, då en ung lektorsfru, intagen af en otillåtlig, passionerad kärlek till en annan, med gift röjde sin man ur vägen.
Huruvida de p i n s a m m a äm- net lämpar sig för dramatisk behandling, kan väl omtvistas, och ej heller är fru Canths behand- ling af detsamma synnerligen konstnärlig, men visst är att den framställning, som fru Håkansson gifver af den olyckliga Sylvi, är i högsta grad verkningsfull och gripande.
Med öfverlägsen sä- kerhet finner den rikt begåfvade skådespelerskan slående sanna uttryck för rollens oerhördt skif- tande stämningar: för det ytliga, nöjeslystna na- turbarnets sprittande själfsvåld i de första akterna, för frestelsens hemska strider och den paniska fasan efter brottets fullbordan i den tredje akten samt för förtviflan och de nästan sublima van- vettssynerna i slutakten.
Det var en företa ran- gens prestation, som sent kan glömmas.
Alldeles utmärkt fyllde hr Scennberg vid hennes sida sin uppgift som den godmodige och godtrogne mannen, hvars tillit på ett så förfärligt sätt svikes.
Denne skådespelare uppnår med en ytterligt be- härskad konst och de minsta medel ofta nog en verkan, som de största tragedilater förgäfves skulle eftersträfva.
Om de öfriga rollinnehafvarne är ej mycket att säga; de försvunno så temligen vid sidan af de redan nämnda.
En hr Wefcer s o m förledaren, ingeniör Hoving, var icke synnerligen eldig eller förledande; bättre voro då fru Molander i en liten biroll som fångvaktarinna och fröknarna Tuné och Lihr som ett par småstadsfröknar.
Publikens spänning och bifall voro intensiva, en väl förtjänt hyllning åt ett konstnärskap, af hvilket vi endast allt för sällan få komma i åt- njutande i vår hufvudstad.
Samma sällskap kommer ytterligare att på Södra teatern gifva tre Sylvi-föreställningar: lördagen den 15, måndagen den 17 och tisdagen den 18 d:s.
Därefter gifvas sannolikt ett par föreställningar af Gerhart Hauptmanns berömda skådespel » Ensamma människor ».
Vasateatern återupptog i tisdags det uppsluppna lustspelet » Öregrund — Östhammar » med fullstän- digt ny rollbesättning så när som på dir. Varberg och fru Berg, hvilka båda innehade sina gamla roller som stadskassören o c h Susanna.
Nu som alltid framkallade det glada stycket oupphörliga skrattsalfvor i salongen.
Madame Emma Nevada, den berömda spansk-ame- rikanska sångerskan, gaf i tisdags konsert i Mu- sikaliska akademien inför en publik, som kunde hafva varit talrikare, men näppeligen mera förtjust.
Visserligen äger hennes stämma hvarken något stort omfång eller någon ovanlig skönhet, men den är däremot så mycket mera böjlig.
Madame Nevada är framför allt koloratursångerska, o c h som sådan torde det ej finnas många, som kunna täfla med henne.
Den säkerhet, hon visar i sina konststycken på detta område, är förvånande.
Ej mindre märkliga äro hennes utomordentliga pia- nissimoföredrag och hennes förmåga att hälla ut en ton, vittnande om en förträfflig respiration.
Att sångerskan väckte det lifligaste bifall behöf- ver väl ej nämnas.
— Hr Lamrus från Berlin vi- sade sig vara en god ackompagnatör, men för öf- rigt som pianist ej något ovanligt.
En andra Nevada-konsert skulle gifvas på tors- dagen i Hotel Continentals festsal.
Dessa konser- ter hafva anordnats af den nya teater- o c h kon- sertbyrå, som öppnats härstädes af operasångaren Linden.
Richard Anderssons musikaftnar i måndags o c h tis dags gåfvo ånyo vittnesbörd om den utmärkta undervisning, som lämnas eleverna vid hr A:s högt ansedda institut.
Särskildt lämnade de äldre elefverna prof på både långt hunnen teknik och god uppfattning.
För dramatiska och musikaliska artisternas pensions- förening äger en soaré rum söndagen den 16 de- cember kl. half 8 e. m. i Musikaliska akademiens stora sal.
403 Programmet upptager » Marinettes små skälm- stycken », Labiches kvicka vaudeville i Ernst Wall marks öfversättning o c h med Aug.
Södermans musik.
Medverkande i detta stycke äro fru Ham- rin samt hrr Hedlund och Nyblom.
Därefter upp- föres Stackars flicka », komedi i en akt af Anna Wahlenberg.
Detta stycke uppföres vid detta till- fälle för första gången och spelas af fruarna Hart- mann o c h Hamrin samt hrr Baeckström o c h Hed- lund.
Sedan gifves » I skogen », operett i en akt af en amatör.
Detta stycke har heller aldrig förut upp- förts offentligt.
Det är hållet i parodisk stil o c h kommer utan tvifvel att väcka uppmärksamhet.
Det utföres af herrar och damer ur societeten.
Sist gifves den gamla, alltid gärna sedda farsen » Piccolet », hvars förnämsta dragningskraft består däri, att de berömda skådespelsveteranerna hrr Georg Norrby och Knut Almlöf utföra sina gamla roller däri.
De öfriga medverkande äro fru Ellen H a n m a n n och hr Nils Personne.
tackar jag Gud för min goda hälsa och sundhet och samtelig alla andra mina goda vänner; Gud låte mig få af eder det samma spörja igen, min lilla goda vän, hvilket mig af hjärtat kärt skall vara.
Så låter jag min goda vän veta, att jag hafver fått en tunna tjära af den hustrun, som hafver bekommit de 16 öre.
Käre min vän, hvad I gör, så köp mig något godt malt eller något korn, och om I viljen hafva något, så låt mig veta det i tid, så skall I det gärna bekomma.
Vet nu, min käre vän, nu säga de allesammans, att I kom- mer hem igen med samma farkosten.
Men låt se, min käre vän, att I håller eder bra, att våra ovän- ner icke skola få glädjas öfver oss.
Bättre Gud, ty här är allt för många; men hvad är det mer?
Gud är med oss, hvem kan vara emot oss.
Käre min vän, skrif mig till hvad jag skall skrifva för en titel på det bref, som jag skall skrifva eder till Lars Jönsson.
Nu intet mera denna gången, min gode vän.
Förbida då din lycka, Min vän, tillfrids dig ställ, Gud skall dig en gång rycka Utur ditt sorgetjäll Och dig med nåd bekröna I en behaglig tid Samt gifva dig till löna Lust, löje, fröjd o c h frid.
Kärleksbref från början af 1700-talet.
Ett s t y c k e k u l t u r h i s t o r i a, g i f v e n af JE7.
Idun Gud därmed befalladt, o c h jag förblifver eder goda vän så länge jag lefver o c h heter Maria Gribnitz.
del- B — m.
Datum Visby d.
2 Augusti A: o 1701.
Käre min vän, förlåt min ringa skrifvelse; detta brefvet är skrifvet i hastigheten.
Käre min vän, sänd mig ett annat signet; mitt är kommet hort.
Detta bref till min högtärade gode vän Monsieur Olof Enekvist.
P.
Min vän, sänd mig ett annat signet.
mitt är kommet bort.
Utanskriften.
II.
| [örra gången var det en ung man, s o m re- presenterade otroheten i n o r d e n; denna ing är det den sköna, s o m börjar med » m i n bästa vän på j o r d e n » o c h slutar med » jag tänker aldrig på e d e r ».
Blandningen af kärlek o c h rofvor, af citat ur psalmboken och små försök att upphetsa den » högtärade gode vännen » m o t hans egen bror äro, liksom söt- man i början o c h bäskheten på slutet, rätt karaktäristiska.
F ö r inbillningen framstår K a r l X I L s Sverige annorlunda än det ter sig b a k o m den lilla fliken af dessa bref.
Likväl, o m man än så väl förstår, att i det lilla lifvet funnos småaktighet o c h snobberi så väl då s o m nu, har det sitt intresse att liksom se ett lefvande intyg därpå.
1.
Min högtärade gode o c h bäste vän här på jorden.
Hälsande med Gud den allrahögste till eder min lilla hjärtans vän i lifvet och intill döden.
Förlåt mig, min lilla vän, att jag icke kommer efter eder begäring; men I vet väl själf, huru det kan vara.
Gud låt mig lefva en liten tid, skall jag väl komma till eder, min lilla vän.
I skrifver, min lilla vän, att I hafver något besynnerligt att säga mig, men jag beder eder, min lilla goda vän, skrif mig det- samma, som I vill säga mig.
Så vill jag skrifva eder igen därmed Gud befalla.
Maria Detta bref till Enekvist.
Gribnits.
Min högtärade goda vän Olof Påfvelson Ene- kvist är och blifver intill döden.
Jag underlåter och tillsäger min lilla vän min arfvedel uti huset så väl som indöma hvad mig tillkommer, om Gud skulle mig kalla emedan han är borta efter min död, och hvad mera mig till- kommer på min egen kondition o c h förtjänst, hvil- ket det är.
— &gt;60 d:lr Sölf:mt, som mig tillkom- mer, hvilket jag hafver af min vän bekommit 76 d:r o c h 20 öre Sölf:mt 10 dukater o c h en guld- ring på 3 dukater o c h ett spänne på en dukat och en half, o c h annat mera.
Dateradt d.
24 Juni.
Hvad hjälper oss att mycket sörja, Hvad hjälper oss vårt pust och kval?
Hvad är att vi hvar morgon börja Begråta sorger utan tal?
Ju mer vi sörje i vår nöd, Ju större blir vårt sorgebröd.
Hansdotter För du äst min utvalda vän, Låt mig vara din igen!
Kära barn, hälsa alla goda vänner och eder käre svåger med.
Min käre vän, I skrifver om rofvor och flijndror, det skall I gärna bekomma så framt jag kan få någon lägenhet här ifrån staden.
Kära min vän, har I slitit uti fem år ondt, så slit det sjätte för min skull.
Jag vill gärna slita ondt för eder en gång igen o c h Min vän, frisk upp, låt sorgen fara, Ditt kval i vädret slå!
Låt ej ditt hjärta vara Nu mer bedröfvadt så, Då han din sak med äran, Som dig gör ängslan stor, God utgång skall beskära, Det mången nu ej tror.
Gribniti.
Visby.
3.
Min högtärade gode vän och bästa själ på jorden.
Emedan lägenheten sig så begifver, så kan jag icke med mindre få ord att jag skrifver eder, min högtärade goda vän, till om mitt tillstånd.
Först Extra fin Marsala Kära min vän, tänk aldrig i världen förgäter jag dig; glöm inte bort mig.
Valet, min kära vän, (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid un- dersökning af handelskemisten befunnen, enl. intyg, fullgod.
r * L vän Olof Kära min lilla vän och bästa själ på jorden, hvad du gör så var tålig o c h sörj inte mera, 2.
Maria högtärade goda Min högtärade goda vän och bästa själ här på jorden.
Gud med oss och Jesum till hälsning.
Hälsande med Gud den allra högste till eder min lilla vän och bästa själ, låter jag min goda vän veta, att jag hafver edert bref väl bekommit o c h därutaf förnummit eder goda hälsa o c h sundhet, hvilket är mig af hjärtat kärt.
Nu låter jag eder, min högtärade goda vän och bästa själ veta, att jag hafver det alltsammans bekommit, som I hafver sändt mig, hvilket jag tackar eder mycket vänli- gen för.
Min goda vän skrifver mig till, att för- tjänsten är icke mycken där nere o c h beder mig, att jag skall råda honom till det bästa.
Det bästa råd, jag kan gifva eder, kära barn, tag Gud till hjälp o c h blifver där I är till den tiden, som vi med Guds hjälp hafva satt oss före.
Kära min vän, var tålig för min skull, eljes hafver folket så mycket att säga, som I väl bäst själf kan tänka eller får mina ovänner mycken glädje.
Kära mitt barn, frukta Gud och var tålig i din euslighet; gör som jag gör o c h var alltid vid ett godt mod.
I äger mitt bjärta — det är icke mitt — så länge jag lefver.
Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får.
Gud gifve eder en god dag.
A:o 1701. min T&gt;-:~ l._ - 1.
OK K,.+ V.nnnc, anrtnct hrto K. A.
N y d a h l &amp; Stockholm, 3 Stureplan C:o 3
I D U N 404 jag skall gömma eder många lusend kyssar, liJl dess 1 kommer igen med Guds hjälp, därmed Gud befalla o c h jag förblifver eder bästa vän så länge jag lefver i världen.
d.
6 Augusti.
Maria Gribnits.
P.
S.
Emedan jag hafver skrifvit till eder, så vill jag icke förgäta eder kära moders välgärnin- gar, som lion hafver bevisat mig, som jag icke nogsamt kan belacka henne för.
Gud låte mig lefva den dagen, att jag kunde tjäna henne igen samt alla andra goda vänner.
Minom högtärade goda vän.
Salutem.
Hälsande med Gud den allrahögste till eder min goda vän och bästa själ på jorden, låter jag min goda vän veta, att jag är vid en god hälsa.
Gud låte mig detsamma spörja igen, hvilket mig af hjärtat kärt skall vara.
Vidare låter jag min goda vän veta, att eder broders bröllop sker inte i höst, som jag hafver förstått af eder kära moder o c h så väl af andra flere.
Men han menar, att I skall göra honom den villighet att komma hem i höst.
Kära min vän och bästa själ, lyd hvad du kan, men gör dem inte den villigheten för deras stora ords skull, som de hafva haft tillförne.
Kära min vän, hvad I gör, så kom icke hem i höst förr än, om Gud vill, tillkommandes höst, så vill vi med Guds hjälp göra en ända därpå.
Vidare min k. vän o c h bästa själ på jorden, så sänder jag eder 8 stigar flijudror.
Rofvorna, som min vän har skrifvit o m, dem kan jag nu icke bekomma, o c h om jag kunde bekomma dem, så kan det icke vara förr än de fördärfvas.
Käre min vän, hälsa alla goda vänner mycket från mig, och jag hälsar min goda vän många tusen goda nätter och goda dagar därmed Gud befalla.
Maria Gribnits.
Visby d.
25 Augusti 1701.
8 stigar Flynder skall Skeppar Staffan Rasmus- son leverera eder.
Detta bref till min högtärade goda vän Olof Påfvelson Enekvist, ankommande detta till hända Köpenhamn.
1894 år väl en man med Guds hjälp eder förutan, s o m jag skall väl bevisa en gång.
Därför tänk aldrig mer på mig, jag tänker aldrig på eder, förty om jag skönt ville, så är det så fatt med mig, att jag hafver en annan kär, o c h hela staden är full med det talet, att I hafver gifvit mig korgen.
Därför om I skönt kommer, så båtar det intet, ty jag hafver haft fästa med en min vän uti fyra mans närvaro, två präster och två andre gode män.
Allt hvad edra saker anbelangar, s o m 1 hafver levere- rat hos mig, det skall allt vara tillstädes, antingen I vill att eder moder skall hafva dem eller det skall blifva till 1 kommer hem, så skrifver mig till därom igen.
Skrif snart, ty jag vet icke hur länge jag blifver här, och vidare säger j a g eder att min broder skall hafva vårt hus, därför vet jag inte hvart jag tager vägen, om jag blifver på Gottland eller ej.
Gud må veta mitt bästa, där- med Gud befalla.
B.
Min goda vän och bäsla själ!
Hälsande med Gud (o.
s. v. lika föregående).
Min lilla vän skrifver mig till, att det är sådan slät lid där borta, men hade jag det vetat, som jag nu vet, Gud bättre, så hade jag aldrig skrifvit eder till att I skulle blifva där i vinter, hvilket gör mig af allt hjärta ondt.
Kära min lilla vän, nu är all min glädje försvunnen; jag går lika som jag skulle gå i jorden.
Kära min vän och bästa själ, akta dig väl och se till att du kan komma hem med det snaraste.
Vidare tackar jag min lilla vän för hans goda morötter och lök och pep- parrot.
Jag tror ännu Gud om godt.
Gud bevare eder och mig från allt ondt.
Hälsa alla goda vänner där — med Gud befallat, och jag förblifver eder bästa vän, så länge jag lefver.
D.
16 Nov.
samma år.
Maria Gribnits, d.
4 Februari.
Hälsande med Gud den allrahögsta.
Salutem.
Emedan lägenheten sig så begifver, så låter jag eder veta, att jag edert bref väl bekommit hafver och därutaf förnummit eder goda hälsa, hvilket är mig af hjärtat kilrt.
Vidare låter jag eder veta och förnimma att vår vänskap är rent ute och förty jag hafver bedt Gud därom, att han skulle gifva mig hvad mig nyttigt är.
Så hafver han ock gjort det, förty Gud vete hvad mitt hjärta var, sedan jag hafver haft ord för eder: det hafver varit som det hade varit bespändt med klofvar, därför hafver jag tagit Gud till hjälp och vill icke förse min lycka för eder skull, förty igenom eder skrifvelses skull är det skedt, som I skref i Chri- stians bref, att Gud visste huru det gick med eder på det sista.
Kanske I fick gå med den stora hopen, därföre tager eder Gud till hjälp.
Kanske eder lycka kan vara bättre där än här, Gud vet hvad min lycka är!
Vidare har eder broder Lars sändt mig sådana skymfliga ord, som att jag hafver ränt så mycket efter eder.
Ack nej, I hafver icke varit mig så mycket kär!
Han sände mig muntligt bud, att jag skulle inte bekymra mig om eder, förty I fick väl en hustru mig förutan, och jag Egyptiska Maria Innehållsförteckning.
F m Kristina L a r s s o n; af P.
N.
(M e d porträtt).
— I d y l l; poem af Hjalmar Söderberg.
— Kvinnliga apotekare; några personliga erfarenheter upptecknade för Idun af Kvinnlig elev.
— Våra barns julböcker af Lennart Hennings.
— Kejsa- rinnan H a r u k o af Japan; af J.
P. Veländer.
(Med porträtt).
— E n varaktig julklapp åt de u n g a!
— I j u l e l i d; berättelse af Hedvig Indebetou.
(Forts.).
- - Literatur.
— U r notisboken.
— Teater och musik.
— Kärleksbref från början af 1700-ta- let; ett s t y c k e kulturhistoria af E. B — m.
I t.
— Tidsför- drif.
Vokalförändringsgåta.
hieroglyfer.
Julgåta.
Redigeras af Sophie långe.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Begynnelse- Med Med Med Med Med Med a e u å ä ö förfärande bedragande underlåtande förbjudande utvidgande befriande.
bokstäverna C.
C.
S. tilll hvarje fi- Charad-Logogryf.
gur Liten pilt till skogs skall vandra — Mor hon dog vid Vårfru-tid — Nu mitt första ger mitt andra Och en korg som slår bredvid, Skynda liten, plocka kröser, Hjälp du får af grannas töser.
bilda Charad.
de erfoderliga konsonanterna Vokalerna må- Länkar sju jag nu vill bryta Bilda däiaf gåtor små.
Knappast tror jag det skall tryta, Förr ' n jag tjoget funnit på, Och det kan ju lagom vara; Många gåtor trötta bara.
Hvad är vägen, där om natten Häxeriet öfvas plär?
Hvad af sol och luft och vatten, Fostras och en skönhet är.
Hvad kan stålblank klinga fräta?
Gudoms namn, nu bortglömdt re ' n.
Hvad man aldrig bör förgäla Lofvad än för länge sen.
Hvad i vetenskapens skatter Vill den lärde dag och natt?
Hvad som uti skildi trakter Odlarn i bekymmer satt.
Hvad behöfves för att styra Statskepp som den minsta båt?
Hvad den kallas som i yra Rusar utan mål framåt.
Hvad som hammaren bör äga.
Fågel som presenter bär.
Fisksort som man plägar säga Vinlertiden läckrast är.
Hvad kan hus och hem förstöra?
Hvad soldaten vara bör.
Gribnits.
Anno 1702 Wisby.
P.
Jag vill gifva eder en god lärdom: Gif aldrig någon flicka många goda ord ej heller många skänker och gåfvor, det tar aldrig god lag.
Därför bed Gud, att han skall gifva eder en människa, hvars hjärta kan falla till eder och icke som mitt hafver varit, det vet Gud allena.
Det kunde I väl se mången gång på mina gebärder.
Tänk icke mer på mig, jag tänker aldrig på eder.
ste man sjiilf Mitt första med tillägg af litet a Sprider i mörkret ljus.
Mitt andra en hufvudsak god att ha, Isynnerhet utom hus.
Mitt hela en sak, som rätt näpen är Och för damm mitt första ju skydda plär.
l?
ga reda på.
Lösningar.
Hvad som rika oss kan göra.
Tempo hvari Pelle kör?
Hvad på stor man helst vill lefva.
Men hvad liten täckast är.
Hvad de gamle eftersträfva.
Läckerhet som masken tär.
Hvad af drufvor man kan präsaa.
Namn i häfden ilätadt in.
Träd med vacker kransad hjäs«a.
Hvad kan döfva själ och sinn '?
Nu jag tror vi räkna redan Tjoget, än ett par därtill, Och intresset är i nedan, Därför nu jag sluta vill.
Palindrom.
Af sin lilla snälla mamma Gossen fick - - e n hand full russin?
Nej, visst icke!
A f mitt rättfram Han i stället fick ett dussin, Och som sedan, fint och färdigt, Skulle bli hans snille värdigt.
Mfn hvad gjorde göken?
Lexan Glömde han på stund för leken.
T y han var vårt hela omvändt — Men han lurad blef på steken, T y han fick sig sedan sätta Till hvad modern ville rätta.
B — i — o.
HULT1ANS Cacao &amp; Chocolad Förvandlingsgdtan; Björneborgarenas marsch — Fänrikens marknadsminne: 1) burbref, 2) J y v ä s k y l ä, 8) Östersjön, 4) revolver, 5) N a - gasaki, 6) estetik, 7) Blekinge, 8) obligaUon, 9) rhinoceros, 10) geranium, 11) Appeninerna, 12) register, 13) ekbark, 14) nejonögon, 15) abedissa, 16) skadestånd, 17) Menelaos, 18) aluminium, 19) regula di tri, 20) stryknin, 21) Calderon, 22) h a m m a r e.
Namngåta: Gunilla: Gabriel, Augusta, H e n - ning, H y g i n u s, Eulalia, Vilhelm, Mariana.
Enkla Epilisen: Falaska.
Logogryfen: Breda blick; Elba, Babel, drake, dike, black, bad, backe eller dal, balk, bild, dricka, bricka, blad, klar, K a ' l.
klibba, .Back »!
blick, A b e l, bark, eld, bila, liie, ideal, labb, kabel, lack, bard, » beck », bleck, bal, Balder, klabb, ekar, kil, rack, Dalia, bi, lie, ebb, lider, kli, adel, lek.
Sibylla.
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Jon.
Lang, Seved Ribbing, Nils 0:son Gadde, C.
J.
Ask samt doktor Olof Moberg.
