# ID: svediakorp-law82
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1825
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 20,864
# sentences: 1,057
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningssamling 1825 Låssa kyrkas arkiv
Cirkulär angående Häraders och Tingslags fördelning i vissa Nämndemäns distrikt.
Stockholm den 31 januari 1825 Ständerna har vid sista riksdag anhållit att Kongl Maj: t förordnar, att Tings- och Häradsrätterna regleras så, att vissa socknar eller delar av tingslaget utser nämndemän.
Detta skall ske sedan innevånarna blivit hörda.
Innan regleringen genomförs skall befallningshavande i länet utse skickliga och om orten kunniga kronobetjänter, att när ärendet kommit för i rätten, de kan lämna nödvändiga upplysningar Stockholm 31 januari 1825 H A af STROKIRCH
Kungörelse angående det pris, vartill Silver, under loppet av år 1825, i Banken inväxlas.
Stockholm den 2 februari 1825 Det är tillåtet för var och en, att växla myntbara metaller mot bankosedlar.
Priset år 1825 är satt till 128 skillingar bankosedlar för 1 riksdaler specie i silver under iakttagande av följande:
1: o Att alla slags svenska silvermyntsorter lämnas i bankens kassor mot vederbörliga attester, som företes mot betalning i lånebanken.
2: o Verksilver stämplat med svensk kontrollstämpel mottas och uppvägs hos lånebankens kommissarier, varvid 20 skillingar beräknas för varje lod.
3: o Okontrollerat verksilver, pantsar eller utländska myntsorter avlämnas på Kongl Myntet för bankens räkning mot erhållandet av attest över beloppet i svenskt specie.
128 skillingar per riksdaler infrias i lånebanken.
4: o Myntat eller omyntat guld växlas till 94 skillingar svenskt silver specie per dukat Stockholm den 2 februari CARL JOHAN
Kungörelse angående en förändrad termin för dem, som inflytta från en församling till en annan, att avlämna deras prästbevis.
Stockholm den 2 februari 1825 I Påbudet av den 28 oktober 1812 står att tjänstehjon, som flyttar till en ny församling skall lämna prästbeviset i den nya församlingen 20 oktober.
Flyttningstiden för tjänstehjon är nu 24 oktober och därför ändras tiden att lämna sitt prästbevis till 15 november.
Stockholm den 2 februari 1825 CARL JOHAN
Cirkulär angående Ständernas hemställan, rörande föreslagna tilläggningar i Kongl Brevet den 25 november 1802, angående rättighet till grustäkt på andras ägor.
Stockholm 4 mars 1825.
Häradsrätten skall på väglottsägarens begäran undersöka och bestämma på vilket sätt sand och grus tjänligast och med minsta skada för jordägaren kan tas från inägor och hagar.
Väglottsinnehavaren är skyldig att ersätta jordägaren för att han får ta väglagningsmaterial på annans mark, om inget finns på lämpligt avstånd.
Stockholm den 4 mars 1825 J A BÖRTZELL H JULIN J P KRUSE
Kungörelse angående särskilt tullvärde på s k Battinsbräder, samt om förtullning av utgående halvbräder.
Stockholm den 17 mars 1825 Kongl Maj: t har förordnat, att särskilt värde till grund för tullavgiftens utgörande skall på s k Battinsbräder eller två och en halv tums tjocka bräder av sju tums bredd skall bestämmas i förhållande till deras längd.
Kongl Kollegium kungör att tullvärdet innevarande år blir två riksdaler trettioåtta skillingar för en tolft Battinsbräder av åtta alnar och därunder samt fyra riksdaler tjugoåtta skillingar över åtta alnar.
Vid förtullning av halvbräder eller avsågade bräder av fyra alnars längd och därunder skall två sådana bräder räknas lika med vad tulltaxan stadgar för ett bräde av åtta alnar och därunder.
Stockholm den 17 mars 1825 C af KLINTBERG
Kungörelse angående konvojavgiften på inkommande och utgående varor.
Stockholm den 13 april 1825 11 sidor med avgifter för olika varor.
Underrättelse till konvojtaxan 1: o För alla i denna taxa ospecifiserade varor som inte hör inunder här upptagna rubriker betalas på inkommande varor 6 % av tullbeloppet och på utgående varor 20 % 2: o Konvojavgift efter denna taxa erläggs i bankosedlar när förtullning sker.
För varor som är befriade från tull betalas inte heller konvojavgift.
3: o För varor som förs in på ofria fartyg höjs konvojavgiften med 40 % och för dem som utförs med 50 %.
4: o Lindring i tull, som är tillåten för vissa varor, sänker också konvojavgiften.
5: o Särskild författning vad gäller lästetalsavgiften till konvojkassan.
6: oTaxan träder i kraft 1 maj nästkommande år.
Stockholm den 13 april 1825 CARL JOHAN
Universal angående förvandling av böter för andra resan snatteri.
Stockholm den 20 april 1825 Kongl Maj: t har givit Hovrätten tillkänna, att sedan justitieombudsmannen anmält, att då han gått igenom och granskat inkomna fånglistor, upptäckt att kroppsstraff för andra gången övat snatteri utdelats olika vid domstolarna.
Kroppstraff utmäts då böter inte kan betalas.
Vissa domstolar dömde till sex dagars fängelse och andra till fyra dagars fängelse på vatten och bröd.
För att vinna likhet, har Hovrätten anbefallt underdomstolar att straffet för andra resan snatteri bör vara sex dagars fängelse.
Stockholm den 20 april 1825 H A af STROKIRCH
Kungörelse angående inrättandet av en Allmän Pensionskassa för Civila Ämbets- och Tjänstemän.
Stockholm den 27 april 1825.
Vi har beslutat att efter kommitterades förslag inrätta en pensionskassa för civila ämbets och tjänstemän.
Vi har förordnat en interimsdirektion, bestående av en ordförande och tre ledamöter.
En från Svea hovrätt, en från Kommers Kollegiet och en från Kammarrätten jämte en ständig ledamot med benämning av överkommissarie, skall tills vidare övertaga förvaltningen av inrättningen tills den blivit fullbordad och fått ett av oss gillat och stadfäst reglemente.
Stockholm den 27 april 1825 CARL JOHAN
Reglemente för Köpingen Mörbylånga på Öland.
Stockholm den 27 april 1825 Den 13 oktober 1820 förordnades att en köping skulle få anläggas vid Mörbylånga skans, under namn av Mörbylånga.
Därvid bestämdes de villkor och förmåner som de, som bosatte sig där, kunde räkna med.
Vi har funnit nödvändigt i avseende på köpingen ekonomi och polis meddela följande stadga:
§ 1 Om rättigheten att i köpingen sig bosätta Mom 1 Varje välfrejdad svensk man eller utlänning, sedan han vunnit svensk medborgarrätt, av vad kristlig trosbekännelse som helst, äger frihet att bosätta sig i Mörbylånga och vinna burskap.
Mom 2 Var och en med burskap försedd har rätt att utan tvång av korporationer, skrån och gillen, idka varje lovlig hantering eller hantverk som anses för stadsmannanäring.
§ 2 Om burskap Mom 1 Den som vill idka handel, hantverk eller vilken annan stadsmannanäring som helst, skall begära tillstånd hos befallningshavande i länet.
Han bilägger bevis på god frejd, nykterhet och välförhållande samt om han söker burskap för handel, betyg av kända och pålitliga personer, att han har varor till ett värde av minst 1.000 riksdaler.
Har han haft burskap i annan stad skall han styrka, att han blivit i vederbörlig ordning entledigad därifrån.
Dock må under en tid av tio år även personer som i annan stad har burskap, kunna idka handel eller hantverk även i Mörbylånga, om de skött sina skyldigheter på annan ort ordentligt.
Finns inget att anmärka på den sökande och han ställt borgen för borgerliga utskylder under de 6 första åren, utfärdas tillståndsresolution för honom.
Mom 2 Den som vunnit burskap, skall inom två år ha sin rörelse igång.
Eljest förlorar han sitt tillstånd och kan inte utan giltiga skäl återfå det.
§ 3 Om Köpingens byggnad Mom 1 Köpingen är enligt planritningen indelad i kvarter och tomter.
Alla kvarter skall ha namn och tomterna nummer.
Tomternas kvadratinnehåll, räknat i alnar, införs i en tomtlängd av kronofogden och förvaras hos domaren på orten.
Mom 2 Var och en som vunnit burskap har rätt att utse och bebygga den tomt han helst vill ha.
Han låter sig genast som ägare införa hos domaren i tomtlängden och få ett stämplat bevis.
Ingen får äga mer än en tomt, så vida hans rörelse inte behöver större utrymme, då prövning görs hos befallningshavande.
Mom 3 Vid hamnen skall två kvarter, som inte gränsar till torget, tas undan för magasin och packbodar.
Vedgårdar anläggs vid sjön.
Kronofogden upprättar ett projekt till en allmän byggnads- och brandordning.
Mom 4 Den som inte efter två år har byggt på sin tomt, har förverkat sin rätt och tomten säljs till någon annan.
§ 4 Om inkomster till Köpingen Mom 1 Inkomster beräknas av tomterna.
Varje tomtägare betalar 1 runstycke per kvadrataln varje år.
Mom 2 Var och en som anländer till köpingens bryggor och lastar eller lossar varor skall betala bropengar enligt taxa.
Kronans effekter är undantagna.
Mom 3 Hamnpengar erläggs av alla ankommande fartyg.
Mom 4 Så snart som möjligt skall en våg anläggas och våg - och mätningspengar betalas efter taxa, som senare blir fastställd.
De tre sista momenten kan utarrenderas, vilket beslut dock sker efter borgerskapets och befallningshavandes överläggningar.
Mom 5 När källare blivit inrättade skall de för köpingens räkning utarrenderas.
Rättigheten att hålla krog eller försäljningsställe för mat och dryck ankommer på befallningshavandes prövning.
Han ser till att inte fler anläggs än vad som behövs och håller uppsikt så att inte osedlighet frodas.
Mom 6 Strandfisket bör utarrenderas.
§ 5 Om uppbörd och redovisning av Köpingens inkomster Mom 1 Köpingens nu uppräknade inkomster skall årligen insamlas av Köpingens ordningsman.
Mom 2 Medlen måste förvaras i en kassa som står under Ordningsmannens och Kronofogdens gemensamma vård och ansvar.
Redovisning sker på samma sätt som för Vår och Kronans uppbörd.
Mom 3 Varje år före februaris slut skall räkning över inkomster och utgifter upprättas av kronofogden och ordningsmannen.
Två av borgarna skall revidera räkenskaperna.
Vid en allmän sammankomst redovisas granskningen, som sedan sänds till befallningshavande.
Man beslutar om kronofogden skall ha extra betalt för detta ökade arbete.
§ 6 Om användandet av Köpingens inkomster Mom 1 Vid den allmänna sammankomsten skall ordningsmannen redovisa alla påbörjade och färdigställda arbeten.
Man beslutar om vad som är nyttigt för köpingen och samråder om åtgärder och arbeten.
Mom 2 Protokollet insändes till befallningshavanden som beslutar om de arbeten och byggnader som borgerskapet och kronofogden anfört som önskvärda.
Han ser först till att de nödvändigaste arbetena blir gjorda, som att gräva brunnar, mura kajkant, förbättra lastbryggor, rensa hamnen.
Vidare de arbeten som kommer att pryda köpingen, som planens inhägnad, torgets planering, trädplantering.
Mom 3 Om det inte finns tillräckligt med pengar i kassan, bör borgerskapet för köpingens räkning låna pengar.
Först skall befallningshavande pröva nödvändigheten därav och lämna tillstånd.
En viss fond anslås till återbetalning av kapital och ränta.
§ 7 Om Köpingens Polis, Ekonomi- och Kyrkoväsende.
Mom 1 Köpingens innevånare lyder i polis- och ekonomimål under Befallningshavande i länet och kronofogden i orten, i justitieärenden i närmaste häradsrätt.
Alla handlingar förvaras hos domaren, där var och en har fri tillgång Köpingen tillhör Mörbylånga församling av Resmo pastorat.
Mom 2 Efter förslag av innevånarna utser befallningshavande en borgmästare.
Han har tillsyn över lösdrivare, landstrykare och lättingar, att beslutade arbeten utförs rätt, att polis - och ekonomiförfattningar följs.
Mom 3 Sedan innevånarna blivit hörda må befallningshavande föreslå tillägg eller förändringar som passa omständigheterna i detta reglemente.
Stockholm den 27 april 1825 CARL JOHAN
Kungörelse angående utgörandet av Persedel Järnräntan samt Kronans tiondetackjärn.
Stockholm den 9 maj 1825 Kongl Maj: t har funnit att det inte finns skäl att lösningspriset på järnskatten skall fastställas vid de årliga markegångs sättningarna.
Järnskatten är ju förbehållen staten och järnet utgör inte något ämne som säljs av allmänheten i orten.
Priset bör som hittills bestämmas av Kammarkollegium, Statskontoret och Bergskollegium.
Levereras skatten in natura skall det försäljas på auktion.
Gäller persedeljärn och tiondetackjärn samt hammarskatt.
Stockholm den 9 maj 1825 JA BÖRTZELL H JULIN LO FÄGERSTEN
Kungörelse angående förbud att tills vidare från utrikes ort införa Hästar.
Stockholm den 18 maj 1825 På grund av den smittsamma sjukdomen som angripit hästar införda från utrikes orter till de Södra provinserna, har Vi beslutat att förbjuda all införsel av hästar från Danmark och Tyskland, så länge risk för smitta föreligger.
Stockholm den 18 maj 1825 CARL JOHAN
Kungörelse om vad som bör iakttagas, då stridiga meningar uppstå, huruvida en till förtullning angiven vara är till införsel förbuden eller tillåten.
Stockholm den 19 maj 1825 Kongl Maj: t har givit Kongl Kollegium tillkänna, att då erfarenheten ännu inte kunnat lämna tillräcklig kunskap och beskaffenheten av och skiljaktigheten mellan de särskilda, förut förbjudna varor som enligt gällande tulltaxa är tillåtna och för handelns oavbrutna gång och att frågor av ekonomisk art som tvister om varans beskaffenhet, måste skyndsamt avgöras, så kommer sådana tvister att avgöras av Generaltullstyrelsen.
När det gäller vävnader skall de först höra Fabriks Societetens i Stockholm.
Klassas varan som förbjuden kan ägaren besvära sig hos Kongl Kollegium.
Har en vara blivit klassad som tillåten och ingen klagat över beslutet får den inte konfiskeras även om den senare anses otillåten.
Godsägaren kan under lämplig kontroll åter utföra den.
Stockholm den 19 maj 1825 C af KLINTBERG
Förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden.
Stockholm den 24 maj 1825 Efter beslutet av den 25 maj 1815 har Sveriges och Norges handels- och sjöfartsgemenskap visat, att i den mån rörelsen kunnat bringas till ett enkelt och livligt utförande, har båda länderna haft nytta av den.
För att ytterligare främja ett sådant ändamål upphäver vi de förut gällande föreskrifterna och förordnar som följer:
Artikel I Om kommunikationen landvägen mellan de förenade rikena.
§ 1 Alla naturalster och tillverkningar, inhemska eller utländska kan från Sverige landvägen införas till Norge.
Undantag är tack,- osmunds-, ballastjärn samt järnhällar över ½ tum tjocka, råkoppar och malm.
Samma gäller från Norge till Sverige om varorna är tillåtna för införsel.
§ 2 Den härigenom allmänna utförseln av skogsprodukter, får inte minska eller förändra den rättighet till kolfångst eller andra skogsförnödenheter, som bruk och bergverk äger.
§ 3 Ingen tull tas ut för varor som utförs på landsvägen länderna emellan.
§ 4 Från Norge får införas alla naturalster och tillverkningar, utom brännvin, salpeter och spelkort.
Brännvin och spelkort får inte heller från Sverige införas till Norge.
§ 5 Varor skall var tullbefriade med undantag av band, garn, tråd, strumpor, vävnader raffinerat socker, sockersirap, tobak och snus.
§ 7 Utländska varor får införas mot tullavgift, beräknad på hälften av vardera rikets sjötulltaxa.
§ 8 Dock må vid resor mellan länderna tullfritt få medföras mindre partier av annars tullbelagda varor.
§ 9 - 10 Vid införandet av tullbelagda varor skall anmälan göras hos tulltjänsteman enligt bifogat formulär § 11 Tullstationer är i Sverige: Strömstad, Vänersborg, Åmål, Karlstad, Filipstad, Falun och Östersund.
I Norge: Fredrikshall, Fredriksstad, Moss, Dröback Christiania, Rörås, Trondhejm.
§ 12 Den som begär förpassning av sina varor skall skriftligt förbinda sig att inom två månader betala tull till tjänsteman på bestämmelseorten.
§ 13 Är den som utfärdar sådan förbindelse inte boende på orten eller inte vederhäftigt ansedd, skall han ställa borgen som för egen skuld.
§ 14 I avseende på tillsynen av varornas forslande och undersökning på ankomsstället rättar man sig efter varje lands föreskrifter.
§ 15 Varje månad skall redovisning av förpassade varor genom tullbetjänterna sändas till tullkamrarna på bestämmelseorten.
§ 16 Transporter till marknader skall särskilt bevakas.
§ 18 Svenska eller norska manufaktur- och fabriksvaror skall vara försedda med intyg att de är tillverkade i Sverige eller Norge.
§ 22 Ankommer inte förpassade varor till sin bestämmelseort inom två månader bötar förpassningstagaren till tullkassan i det rike, dit varorna blivit förpassade.
§ 23 Påträffas otillåtna varor eller andra slags varor än som blivit anmälda, straffas enligt det andra rikets författningar.
§ 24 Tullstyrelserna skall var tredje månad sända förteckningar över varutransporter, som ankommit eller utförts till det andra landet.
Artikel II Om Svenska och Norska fartygs ömsesidiga rättigheter samt kommunikation sjöledes mellan de förenade Rikena § 25 Alla Svenska och Norska på crawel och klink byggda fartyg skall räknas lika och åtnjuta samma rättigheter i båda länderna, erlägga samma avgifter då de från eller till utrikes ort ankommer eller avgår.
§ 26 Dessa fartyg skall ha skeppshandlingar antingen de är byggda i Sverige eller Norge, tillhör svenska eller norska undersåtar.
§ 27 Fartyg byggda i ett av länderna, kan utan att betala naturalisationsavgift naturaliseras om de kommer att tillhöra innevånare i andra landet.
§ 28 Det ena rikets fartyg får inte segla med frakt mellan det andra rikets hamnar.
§ 29 Varor som införs i Sverige med norska fartyg, skall inte betala högre avgifter än om de kom med svenska fartyg.
Samma förhållande gäller i Norge.
Den lindring i avgifter som gäller för svenska skepp för att uppmuntra deras skeppsfart på Västindiska öarna, Amerika och Ostindien gäller inte norska fartyg.
§ 30 Varje land bestämmer avgifter för in - och utländska alster och tillverkningar.
§ 31 Varor av svensk eller norsk avel eller tillverkning som förs direkt till det andra landets hamnar, njuter lindring till hälften av sjötulltaxan.
§ 32 För att få denna lindring skall man förse sig med tullkammarens bevis på avsändningsorten att varorna är av inhemsk avel eller tillverkning.
§ 33 För att få sådant bevis skall vävnader vara stämplade som i ena eller andra landet är föreskrivet.
§ 34 De varor som är upptagna på bifogade förteckning utan tillverkningsbevis skall betala avgift.
§ 35 Liksom vid kontroll av transporterna på landsvägen äger den rum vid sjötransporter.
Var tredje månad skall förteckningar på fartyg och laster sändas till det andra riket.
Stockholm den 24 maj 1825 CARL JOHAN
Formulär till förpassningsinlaga.
Formulär till Förbindelse för tullens erläggande, då tullbara varor landvägen från ena till andra Riket förpassas.
Förteckning över sådana Svenska eller Norska varor, vilka sjöledes från ena till andra Riket mot halv tull eller lindrigare tullavgiften, kan införas.
Förteckning på de Svenska och Norska varor, för vilka, då de från ena till andra riket sjöledes föres, avels- eller tillverkningsbevis icke fordras.
Cirkulär till Sjö- och Gränstullrätterna samt Rådstugurätterna i de Städer, där Sjötullrätt inte finns, angående upphörande av 2 artikeln 4 § av 1820 års Seglationsordning stadgade dubbla tull för överskottsvärde på varor, vilkas pris vid förtullning blivit av godsägaren mer än tio procent för lågt angiven.
Stockholm den 30 maj 1825 Den dubbla tull som från 1820 ägde rum när värdet av varor erlades och med 10 procent översteg angivningsvärdet har upphört och det nya värderingssättet av den 2 december 1824 gäller istället.
Stockholm den 30 maj 1825 C af KLINTBERG
Kungörelse angående Revision av Stats-, Banco- och Riksgäldsverken, samt av de fonder och Räkenskaper, vilka i sammanhang därmed granskas.
Stockholm den 8 juni 1825 Revisionen kommer för två års oreviderad förvaltning att ta sin början den 15 september.
Revisorerna skall denna dag infinna sig i Stockholm Stockholm den 8 juni 1825 CARL JOHAN
Kungörelse rörande tillämpningen i vissa delar av de om brännvinsbränningen gällande föreskrifter.
Stockholm den 15 juni 1825 På förekommen anledning ges här förklaring till hur vissa delar av kungörelsen om brännvins bränningen av den 10 maj sistlidet år, skall tolkas.
Det gäller mätning av pannor med vanlig hatt med konisk eller cylindrisk hatt.
Justeraren skall vid attest på följande formulär meddela vilken sorts panna det gäller.
Justeraren ansvarar, medan ägaren går fri Vidare ändras föreskriften om avgifter på pannor som vidröres av elden.
Där skall båda pannorna räknas lika.
Stockholm den 15 juni 1825 CARL JOHAN
Förordning, mot olovlig införsel eller utförsel av varor.
Stockholm den 23 juni 1825 Ständerna har vid senaste Riksdag anhållit om åtskilliga jämkningar och förändringar i Vår under den 12 februari 1820 utfärdade Förordning till förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning.
Vi är av erfarenhet övertygade om otillräckligheten av alltför stränga straffbestämmelser, mot överträdelser av Tullförfattningarna för att trygga Statens och den enskildes rätt.
Därför upphäver Vi vad som hittills blivit stadgat, beträffande ansvar för lurendrejeri och tullförsnillning och utfärdar följande Förordning mot olovlig in- eller utförsel av varor.
Kapitel I Om olovlig införsel eller utförsel av varor, samt ansvaret därpå § 1 Med olovlig införsel av varor menas, när någon för in i landet gods, som är till införsel förbjudet eller för in lovliga varor utan att betala införseltull.
Med olovlig utförsel av varor menas, när någon antingen ur landet för ut gods, som är till utförsel förbjudet, eller för ut tillåtna varor utan att betala utförseltull.
§ 2 Upptäcks någon med dessa förbrytelser bötar han första gången varans halva värde.
Förbryter sig någon andra gången bötar han hela varans värde.
Upprepas förbrytelse bötar han dubbla värdet av varan och straffas med arbete på Korrektionsanstalt eller Arbetsinrättning i 6 månader till högst 2 år.
Godset är i alla fallen förbrutet.
§ 3 Är någon tilltalad för flera förbrytelser med olovlig in- och utförsel, räknas varornas värde samman.
§ 4 Den som bjuder, lejer, råder eller hjälper någon att begå dessa brott, straffas som han gjort dem själv.
Samma lag gäller om man säljer eller döljer olovligt gods.
Förskingrar någon beslagtaget gods gäldar han värdet.
§ 5 Om någon tjänsteman inom Tull-, Lots-, Dykeri- eller Hallrätt beträdes med olovlig in - eller utförsel eller medverkat till detta, straffas han med arbete på fästning i två till fem år, mister tjänsten, är ovärdig att nyttjas i allmän tjänst, får inte delta i val.
Har han av försummelse eller vårdslöshet vållat brottet mister han efter omständighet tjänsten eller suspenderas från tjänsten utan lön i 6 månader.
§ 7 Den som idkar borgerlig rörelse och begår brottet tredje gången mister sitt burskap Samma straff gäller, men redan vid första tillfället då en fabriksidkare eller hantverkare för in olovliga varor som hör till hans egen tillverkning.
§ 8 Beträds den som inte har burskap med olovlig handel, som uppgår till 400 riksdalers värde, kan han inte få sådant burskap om han söker.
§ 9 Utländsk man eller medlem av Judiska nationen, som inte har svenskt medborgarskap, utvisas ur landet, om värdet på varorna uppgår till 400 riksdaler.
§ 10 Den som åtnjuter nederlagsfrihet och därifrån smyger varor eller på vägen dit och därifrån begår brott mot denna förordning, mister sitt burskap och om han innehar tjänst blir han avsatt och får aldrig mer nyttjas.
Han mister också sin rösträtt och straffas som 2 § omtalar.
§ 12 Den som tecknar en försäkring för olovligt gods eller gods som inte är ordentligt förtullat, har ingen rätt till ersättning eller återbetalning av erlagda försäkringsavgifter.
Premierna skall i så fall delas mellan försäkringsgivaren och närmaste barnhus och lasarett.
§ 13 Finns olovligt infört gods efter avliden person, nytt och obrukat, har sterbhuset rätt att utföra varorna ur landet efter att tull betalts.
Godset skall lämnas till närmaste tullkammare en månad efter bouppteckningen.
§ 14 Upptäcks olovligt gods vid utmätningar skall det behandlas som i § 13.
Den som övertygas att ha infört varorna ansvarar efter förordningen
§ 16 Finns pant av olovligt infört gods i låneanstalter, avskiljs den som mottagit panten på 1 till 6 månaders tjänst, ersätter verkets förlust om man inte får tag på låntagaren.
Finns sådant gods på auktioner är försäljningsman ansvarig.
§ 17 Medborgare som kommer från utlandet och medför olovliga varor för eget bruk är fri från åtal.
För gods, som främmande lands sändebud innehar, är särskilt stadgat.
§ 18 Gods som är beslagtaget skall genast förseglas och föras till närmaste Tullkammare.
§ 19 Anträffas någon med olovligt infört gods, som inte har fast bostad eller borgen för sin person eller böter, hålls han under bevakning till dess målet förekommit i domstol.
Där prövar rätten om han skall frias eller häktas.
Ingen borgen antas om brottet är urbota.
§ 20 Böter för olovlig införsel tas ur den brottsliges egendom, så länge den räcker.
§ 21 Saknas tillgångar att betala böter omvandlas de till fängelse.
Mot böter 10 riksdaler svarar 1 vecka.
Vidare i stigande grad så att 200 riksdaler svarar mot 2 månader, 300 riksdaler mot 3 månader Ingen stannar i fängelse mer än ett år, han skall under strafftiden hållas i arbete.
Kapitel II Hur förfaras bör med inhemska och utländska stämpelbara tillverkningar, som finns ostämplade.
§ 22 Inhemska fabriksvaror skall vara försedda med stämplar och märken.
Även utländska till införsel lovliga varor skall ha tullstämpel.
Dessa stämplar skall finnas på stycket, så länge något finns kvar av varan.
§ 23 Den som säljer inhemsk stämpelbar men ohallad och ostämplad fabrikstillverkning förlorar varan.
§ 24 Samma om någon säljer ostämplat utländskt gods.
§ 25 Den som använder falska stämplar, straffas enligt Missgärnings Balken och förlorar godset.
§ 26 Hallrätterna ansvarar för stämplarna och att varorna som stämplas är inhemska.
§ 27 Lämnar fabriksidkare mer varor till stämpling, än vad hans antal arbetare borde kunna tillverka, skall saken undersökas innan stämpling.
§ 28 Lämnar någon utländskt gods till stämpling såsom inhemskt straffas han enligt § 10.
Kapitel III Om beslagare och deras rätt.
§ 29 Beslagare är den som anger olovlig in- eller utförsel av varor.
Han har rätt att njuta biträde av kronoåklagare om han så önskar.
§ 30 Förbrytelse mot denna författning må ej angivas av föräldrar, barn, makar, syskon, fosterbarn, fosterföräldrar eller tjänstehjon mot husbonde, så länge de är i tjänst.
§ 31Anger någon annan än skepparen att förbjudet gods finns i lasten innan lossning skett, är han att anse som beslagare.
§ 32 Beslagaren njuter ¾ av varornas försäljningsvärde och även av böterna.
Det övriga tillfaller Kronan.
Beslagaren går före kronan om inte tillräckliga medel för böterna finns.
§ 33 Upptäcker någon falska stämplar njuter han sin beslagardel och dessutom 500 Riksdaler från Kronan i belöning.
§ 34 Beslagare och Fabriksfattigkassan delar hälften var, då det gäller inhemska varor som döms förbrutna.
Varorna skall stämplas innan de säljs.
Kapitel IV Om undersökning och visitation efter olovligen infört gods.
§ 36 Hur visitation, bevakning vid tullplats och vid sjötull, under transporter skall göras, finns särskilda stadgor.
§ 37 Undersökning efter olovligt infört gods kan ske på andra ställen än vid tullarna.
De anställs av kronofogde, länsman, landsfiskal, statsfiskal och fabriksombudsman.
De skall alltid kunna uppvisa fullmakt, vara försedda med synligt tjänstetecken samt ha två vittnesgilla personer i sällskap.
Även den som blir utsatt för undersökningen har rätt att tillkalla vittnen.
§ 38 Undersökning får anställas på vägar och gator, i hus, boningsrum, viloställen, magasiner upplagsbodar och uthus.
Påträffas gods värt mindre än 100 riksdaler eller kan ägaren bevisa att det är för eget bruk, går han fri.
§ 39 Boningsrum och salubodar är i allmänhet undantagna undersökning, men tror sig undersökningsman att sådant gods införts i något rum inom de senaste 48 timmarna, har han rätt att söka.
§ 40 Hos den som förut blivit straffad för brottet, kan undersökning ske utan inskränkning av tiden.
§ 41 Undersökning får endast ske mellan klockan 9 - 3 vintertid och 8 - 5 sommartid.
Sker undersökning vid annan tid och olovliga varor påträffas är beslaget ogiltigt.
De kan dock senare beslagtas, utan vidare påföljd än att varorna är förverkade.
Den som utför undersökning på annan tid bötar mellan 20 - 200 riksdaler, förlorar sin tjänst eller blir suspenderad.
I alla fall förlorar han beslagardelen.
§ 42 Gör obehörig person undersökning straffas han för hemfridsbrott.
§ 43 Görs undersökning på vägar och gator utan att något olovligt påträffas bötas från 10 till 200 riksdaler.
Samma böter om han inte visat tjänstetecken, fullmakt eller haft vittnen med sig.
§ 44 Gör behörig man undersökning och inte finner olovligt gods, fastän det finns, bötar han, mister tjänsten och sitter 6 månader på fästning § 45 Är varornas värde under 200 riksdaler är de förbrutna, men det är enda påföljden.
§ 46 Den som varit obehörig till undersökning eller vid tillfället förbrutit sig mot bestämmelserna har förverkat sin beslagarandel, som går till Kronan.
§ 47 De som är anställda att göra undersökning och de som bistår har lika rätt till skydd och hägn som andra tjänstemän.
Vägrar någon att låta undersökning ske, bötar han 200 riksdaler och får inte ersättning om skada skett.
Görs sådant motstånd att undersökning inte kan ske alls bötas 500 riksdaler.
§ 48 Överfaller man med hugg och slag en behörig undersökningsman eller hans handräckning eller återtas gods med våld straffas med fästning från 1 till 3 år.
Skulle undersökningsmannen vara våldsam straffas han med att förlora sin tjänst eller suspension i 6 månader utan lön.
§ 49 Vill beslagare ha vakt eller manskap till biträde, skall han omedelbart få det.
Kapitel V Om värdering av anhållet gods.
§ 50 Beslagtaget gods antecknas och värderas i närvaro av tre personer, en från varje part och en från rätten § 51 Värdet skall sättas efter det pris som allmänt gäller.
Vid bedömning av gods som är förbjudet till införsel skattas värdet under ed av värderingsmännen.
§ 52 Är värderingsmännen oense tar man medelvärdet av deras uppgifter.
§ 53 Vill någon av parterna göra jäv mot förrättningen, skall han förete bevis.
Kapitel VI Om rättegången i mål, rörande olovlig införsel eller utförsel av varor.
§ 54 Mål, som rör denna författning, skall upptas av Sjötullrätten, så vida det inte i anseende till person hör till Hovrätten.
Finns inte sjötullrätt på platsen tas målet upp i Rådstu - eller Gränstullsrätt.
§ 55 Gäller målet liv och ära avgörs det i hovrätten.
Besvär över underrättens beslut lämnas till Hovrätten.
§ 56 Är den klagande fälld till böter, men inte häktad, skall han foga bevis därom, att han nedsatt böterna i ränteriet eller ställt borgen § 57 Kan den klagande inte betala böterna eller ställa borgen, skall han ha bevis av kyrkoherden på sin fattigdom.
§ 59 Försummar den klagande något av vad som nämns i § 54, 55, 56 och 57 har han förverkat sin rätt.
§ 61 Är den dömde häktad skall han få del av domen, så att han hinner överklaga.
§ 62 Befallningshavande i länet skall dra försorg, att den häktade får biträde med besvärs författande.
§ 65 Blir någon för brott mot denna författning dömd ovärdig, att nyttjas i allmän tjänst, sitt burskap eller förlorar sitt medborgerliga förtroende skall det kungöras i Allmänna Post och Inrikes Tidningar.
Stockholm den 23 juni 1825 CARL JOHAN.
Kungörelse, angående en med Hans Maj: t Konungen av det förenade riket Stora Britanien och Irland avslutad Traktat till Slavhandelns avskaffande.
Stockholm den 21 juli 1825.
Den 6 november förlidet år avslutades en traktat mellan Oss och det förenade Riket Stora Britanien och Irland angående avskaffandet av slavhandeln.
Redan den 7 februari 1822 förordnade Vi om detta.
Vi vill på det uttryckligaste sätt, för alla Våra undersåtar förnya detta förbud, att på något sätt delta i negerhandeln och ställa sig till noggrann efterlevnad till kungörelse och traktat, att förekomma denna för mänskligheten vanhedrande handel.
Stockholm den 21 juli 1825 CARL JOHAN
Seglationsordningen.
Stockholm den 21 juli 1825 Vid sista riksdagen föreslog Ständerna åtskilliga förändringar i Seglationsordningen av den 12 juni 1820.
På grund härav och vad som förekommit i verkställigheten av författningen samt till följd av den utfärdade förordningen mot olovlig in- och utförsel av varor, har Vi funnit för gott, att upphäva den gamla författningen och införa följande Seglationsordning.
Kapitel I Om vad Skeppare har att iakttaga, innan han till inlopps- eller lossningsort ankommit.
§ 1 Svensk skeppare har skyldighet, att då han på utländsk ort där svensk konsul finns inlastat varor, uppvisa ett undertecknat duplikat av manifestet över sin laddning samt sammandrag av fraktgodssedeln.
Dessa handlingar bör tullkammaren i inlastningsorten eller den skeppsmäklare, som ombesörjer skeppets clarering, ha intygat, så att uppgifterna stämmer, vad beträffar beskaffenhet, antal, nummer och märken, med vad som är uppgivet i angivningsinlagan.
Sedan konsuln granskat och funnit handlingarna riktiga, sätter han sitt ämbetssigill och återlämnar handlingarna.
§ 2 Lämnar skepparen inte dessa uppgifter eller ger fel sådana bötar han 300 riksdaler.
§ 3 Seglar skeppare i svenskt vatten eller ankrar vid kusten eller i skärgården, är han underkastad tillsyn av kust- och skärgårds bevakningens tjänstemän.
Bevakningsmannen har rätt att gå ombord och erhålla kännedom om fartyg, last och resans bestämmelse.
Han skall följa fartyget till lossningsorten inom bevakningsdistriktet eller försegla lastens förvaringsrum.
§ 4 Skeppare får inte segla in på ställen där lotsinrättning finns utan lots, så vida denne inte är förhindrad av hårt väder.
Lotsen ser till att ingen last förs till eller ifrån skeppet, att lås och sigill inte bryts och olaga landgång inte äger rum.
Han har det ansvar och den belöning som nämns i Instruktionen av den 18 maj angående lotspersonalens tillsyn över olagliga seglations- och handelsföretag.
§ 5 Skeppare åligger att noga följa karantänsbestämmelserna.
§ 6-7 Skeppare skall följa de farleder som är bestämda till stapelstäderna § 8 Avviker skeppare från den bestämda farleden eller seglar förbi tullbevakning utan anmälan bötar han 300 riksdaler § 9 Lastas gods utan trängande nöd i öppen sjö innan fartyget kommit under tullbevakning, är godset förbrutet.
Skepparen ansvarar som om han infört olovliga varor samt bötar 500 riksdaler.
§ 10 Skeppare får inte ankra i skärgården utan i trängande nöd eller andra giltiga orsaker, Han bötar då 50 riksdaler.
§ 11 Fartyget får inte lägga till vid land eller brygga innan visitationen är genomförd.
Därefter skall skepparen inom 2 timmar infinna sig i tullkammaren och uppvisa pass och handlingar.
Innan klockan 12 dagen därpå skall han inge märkrulla.
§ 12 Kommer fartyget på natten får skepparen inte gå i land förrän det blivit ljust.
Han skall då lägga till med den farkost han använder för att ta sig iland vid bryggan och undergå visitation § 13 Skeppsfolk och passagerare får inte heller gå iland förrän visitationen skett.
Sker det bötar skepparen för underlåten tillsyn.
Kapitel II Om vad Skeppare vid ankomst till inlopps- och lossningsort och godsägare i lossningsort hava att iakttaga.
§ 15 Den märkrulla som skepparen skall avlämna, skall innehålla fartygets namn, byggnadsort, lästetal och djupgående, besättningen antal med varje persons namn, fartygets hemort, varifrån det kommer och vart det skall gå.
Sedan uppföres lasten.
Salt, spannmål och andra mätbara varor anges i det mått som brukas på inlastningsorten.
Styckegods till särskild man skall ha mottagarens namn.
Sist uppföres besättningen förråd.
§ 17 Tullkammaren skall uppläsa märkrullan och jämföra med skepparens manifest och fraktgodssedel.
Skepparen godkänner med sin underskrift att uppläsningen skett.
§ 18 Sedan visitationen är gjord, är skepparen skyldig att låta försegla luckor och ingångar till förvaringsrummen samt att godkänna om tullbevakningen anser att en tjänsteman bör medfölja till lossningsorten.
Han skall då förses med kost eller erhålla 24 skilling i dagtraktamente.
§ 19 Under resan till lossningshamnen och innan visitationen, får ingen bege sig till eller ifrån fartyget.
§ 20 Har skeppare avgivit sin märkrulla vid inloppstullkammare, men sedan vill ändra fartygets bestämmelse har han rätt till det, efter skriftlig anmälan.
§ 22 Ertappas skeppare med att ha lovgivet eller tullbart gods som ej är uppfört på märkrulla och sedan förtegat det, bötar han godsets halva värde, men ägaren må mot behörig tull disponera godset.
Övertygas ägaren om delaktighet i godsets insmygande är det förbrutet och han ansvarar som för olovlig införsel.
§ 23 Kan skepparen bevisa att förseelsen skett på grund av slarv eller okunnighet om att varan förts ombord är han fri från ansvar, men bötar för vårdslöshet § 24 Anträffas gods som är till införsel förbjudet, är varorna förbrutna och ägaren förfallen till ansvar som för olovlig införsel.
Har det skett på grund av skepparens vårdslöshet bötar han.
§ 25 Är förbjudet gods ämnat till nederlag, bötar skepparen halva värdet men ägaren får disponera varorna, om han inte övertygas om delaktighet.
§ 26 Är inhemsk skeppare bestämd till svensk hamn, som inte har nederlagsfrihet, får han inte ta med gods till återutförsel, som till införsel är förbjudet.
§ 27 Medför utländsk skeppare förbjudet gods men anger det i märkrullan, förvaras godset tills han avseglar, då han åter får utföra varorna.
§ 28 Fattas varor som blivit upptagna i märkrullan ersätter skepparen värdet och bötar som för olovlig införsel.
Han bötar om varornas antal inte stämmer med rullan.
Har ägaren delaktighet i förbrytelsen står han till ansvar.
Böter mellan 200 - 500 riksdaler.
§ 29 Kan skepparen bevisa att märkrullan blivit felskriven, går han fri från ansvar för olovlig införsel, men bötar för vårdslöshet med märkrullans författande.
§ 30 Godsägare skall inom några dagar inlämna till tullkammaren angivningsinlaga på allt gods som för hans räkning införts antigen till förtullning eller nederlag.
Försenas angivningen bötar godsägaren 1 % på varans värde.
§ 31 I angivningsinlagan antecknas godsets namn och art, antal, svenskt mått, mål och vikt samt hur det är förpackat och de märken som finns på förpackning.
Kan godsägaren inte i brist på faktura anteckna sitt gods skall packhusinspektionen eller tullkammaren genast öppna förpackningarna, väga mäta och beräkna tull.
§ 32 Godset får väga eller mäta 10 % mer än vad som anges utan att tullen höjs.
§ 33 Anger någon för låg tull, dubblas avgiften på beloppet som taxan utvisar.
§ 34 Den som anger felaktig angivning och rättelse vunnits, erhåller 10 % av den enkla och hälften av den dubbla tull som härigenom inflyter.
§ 35 Finns annan vara i en förpackning eller kärl än vad som anges, har ägaren förverkat hela förpackningen och svarar som för olovlig införsel.
Är godset förtullat, har han rätt att återfå tullbeloppet.
Kan han bevisa att den gömda varan kommit dit utan hans vetskap, går han fri från ansvar och endast den gömda varan tas i beslag.
§ 36 Vill godsägare ta ut vin, olja eller frukt innan tullklarering hinner ske, har han rätt till det, mot att han ställer säkerhet för tullbeloppet i tullkammaren.
Han får också lossa hälften av sin salt- och spannmålslast innan klarering skett.
För övriga varor skall tull vara betald innan lossningen.
§ 37 För varor som skall till nederlag, finns särskilda bestämmelser.
§ 38 Inom 30 dagar skall alla avgifter vara betalda.
Är någon vara så skadad att ägaren inte vill betala tullen, görs skriftlig anmälan och varan sälj för Kronans räkning på offentlig auktion.
Försummar han att göra anmäla betalar han hel tull.
§ 39 Betalas inte tull inom utsatt tid läggs en ½ % på i månaden.
Betalas inte inom tre månader skall så stor del av lasten säljas som svarar mot den uteblivna tullavgiften.
Anmäler och uttager ägaren inte resten inom natt och år tillfaller varorna Oss och Kronan.
§ 40 Fartyg får inte förpassas till utrikes ort förrän umgälderna för inkommande är erlagda.
§ 41 Sommartid är lossning tillåten mellan klockan 6 på morgonen till 8 på kvällen.
Vår och höst mellan 7 och 6 och vintertid mellan 8 och 4 med en timmes ledighet vid middagstid.
Är det särskilt bråttom med lossningen, får den ske andra tider, dock alltid vid nödvändigt dagsljus och efter särskilt tillstånd och under bevakning.
Den tjänsteman som utför bevakningen har rätt till övertidsersättning på 8 skilling.
§ 42 Skeppet får inte ha flera däckluckor öppna än tullkammaren tillåter eller vägra den som utför bevakningen att varje gång efter slutad lossning låsa och försegla luckor och tillgångar till lasten.
Anses det nödvändigt kan bevakning av skeppet bibehållas hela dygnet.
§ 43 Bryter någon lås eller sigill som är satt för fartygets luckor, bötar han 200 riksdaler.
Kan skepparen inte bevisa vem som gjort det, betalar han böterna.
§ 44 Är försegligen bruten av misstag och händelsen genast anmäls, är skepparen fri.
Han bötar dock om han inte skött och vårdat sigillen så att skada på förseglingen uppstått.
§ 45 Låter godsägare lossa innan tillstånd givits är godset förverkat.
Är det förskingrat bötar ägaren och skepparen för felande tillsyn mellan 10 och 100 riksdaler.
Kapitel III Om vad skeppare och avlastare har att iakttaga, då fartyg till utrikes ort skall avgå.
§ 46 Skeppare, som tänker segla utrikes med last skall uppge godset, som skall inlastas.
Tullbetjänten som skall övervaka inlastningen har en inlastningssedel.
§ 47 På inlastningssedeln skall stå varans slag, stycketal, mått, mål eller vikt.
Är det järn från våg, skall biläggas våginspektörens frisedel.
§ 48 Inlastar skepparen gods innan tillstånd gives bötar han 100 riksdaler.
Lastar man barlast utan tillstånd bötas 50 riksdaler.
§ 49 Då gods i en hamn skall inlastas på olika ställen, måste skepparen tillkännage hur han kommer att flytta sitt fartyg.
§ 50 Tider för lossning, lås och förseglingar gäller lika som tidigare angivits.
§ 51 Är fartyget inte fullastat och man önskar inta återstoden vid någon annan hamn eller skall sådana varor inlastas till vilkas utförsel från egna hamnar Ridderskapet och Adeln är berättigade till på grund av deras privilegier, skall anstånd sökas.
Finns ingen tullbevakning på stället anmodas särskild tullbetjänt, som åtnjuter skjutslega till och från inlastningsstället med en häst och dagtraktamente på 24 skilling.
Betalas av godsägarn.
§ 52 Då skepparen lastat och ingivit till tullkammaren förteckning på lasten och godsägaren lämnat angivningsinlaga och betalat avgifterna, får skepparen pass för fartyg och last.
§ 53 Innan skeppet sedan får avsegla skall visitation anställas på fartyget, så vitt kan ske utan att rubba lasten.
Behöver skeppet sedan på grund av motvind ligga kvar skall tullbevakning hållas till dess de avseglar.
§ 54 Avgår skeppet utan pass, straffas skepparen och för delaktighet redaren eller befraktaren efter vad som stadgas om olaga lossning.
§ 55 Gods som inkommit får inte föras ut med annan lägenhet utan att tillstånd erhållits.
§ 56 Finns sådant gods ombord skall luckorna förseglas och en tullbevaknings betjänt följa skeppet till öppen sjö.
§ 57 Anger någon att lasten skulle vara olaglig på något sätt och begär undersökning, ställer han borgen för eventuell skada som kan uppstå.
Tullkammaren lämnar handräckning till verkställighet av lossning.
§ 58 Finns olovliga varor straffas godsägaren och skepparen och angivaren njuter beslagarrätt.
Upptäcks inte något underslev, ersätter angivaren för skada som genom lossning och skeppets kvarhållande uppkommit.
§ 59 Har tullkammarens föreståndare skälig anledning att låta undersöka en till utrikes ort ämnad laddning får det inte vägras.
Har han härvid missbrukat sin tjänst, har redaren rätt att erhålla ersättning av Kronan för all skada och kostnad som blivit.
Tjänstemannen straffas med suspension i 6 månader eller tjänstens förlust och att täcka Kronans ersättning.
Kapitel IV Om vad vid sjöfart på utrikes orter med däckade fartyg under femton lästers dräkt samt öppna båtar, särskilt iakttagas bör.
§ 62 Med däckade fartyg under femton lästers dräkt samt öppna fartyg får endast inhemska varor fraktas till utrikes ort och hemföra produkter som är tillverkade i landet fartyget återvänder från.
§ 63 Bryter någon häremot straffas han med 300 riksdaler i böter och lasten är förverkad.
Tulltjänsteman som utfärdar pass till fartyg med olovliga varor förlorar sin tjänst.
§ 64 Dessa fartyg skall vid utrikes fart ha ordningsnummer och namn på farkostens hemort i förstäven.
§ 65 Svensk skeppare, som för dessa fartyg, skall sedan han i utlandet intagit varor i avsikt att gå till svensk, dansk eller norsk hamn, vara försedd med manifest över last och skepp.
Detta inges hos svenska konsuln innan avresan, som lämnar intyg och avsänder till tullkammaren i svensk hamn dit skeppet är på väg.
§ 67 Kommer skepparen till bestämd dansk eller norsk hamn, skall han efter lossning ta bevis från tullkammaren, att han lossat den av konsuln i inlasningortens påskrivna manifest, att rätt varor blivit lossade.
§ 68 Vid återkomsten till hemorten skall han vid ansvar av böter på 300 riksdaler ingiva manifestet.
Man jämför konsulns och tullkammarens uppgifter och skulle oegentligheter misstänkas åligger det tullkammaren att ställa skepparen till ansvar.
Kapitel V Om särskilda föreskrifter, som vid tillämpningen av denna förordning bör iakttas.
§ 69 Särskilda föreskrifter gäller för sjöfarten mellan Sverige och Finland och Skåne och Danmark § 70 Om skeppare av nöd eller i handelsavsikt kommer till annan svensk hamn, än den som lastdokumenten visar iakttages vad som står § 11, 12, 13, och 15.
§ 71 Kommer han nu till hamn, där tullkammare inte finns, anmäler han sig till tullbevakningen, som sedan har tillsyn över fartyg och gods till dess resan kan fortsätta.
Behöver han ta ombord livsmedel får det ske tullfritt.
Annan inlastning är inte tillåten.
Lossning får ske om godset är sjöskadat.
Sedan följs reglementet för Dykeri- och Bärgnings Kompaniet.
§ 72 Skeppare som går på utrikes orter och behöver nödhamn i Sverige rättar sig efter vad i allmänhet stadgat är.
Han får ta in livsmedel och andra lovgivna varor, om han betalar tull och umgälder för fartyget.
§ 73 Befälhavare på Kronans skepp skall liksom skeppare på handelsfartyg vara skyldig att iaktta vad som är föreskrivet.
§ 74 Vid tillfällen då skepparen inte själv för befäl på fartyget, är styrman eller den i hans ställe underkastad samma skyldighet och ansvar som skeppare, § 75 Överfaller någon en tulltjänsteman eller med våld försöker in- eller utföra olovliga varor, straffas han med fästning mellan 1 - 3 år.
Hindrar någon tjänstens utövning bötas mellan 50 - 200 riksdaler.
Befälhavare på Kronans fartyg mister tjänsten om han begår något av dessa brott.
§ 76 Beträds någon med att göra samma brott två gånger pliktar han dubbelt.
§ 77 Böterna delas mellan kronan och åklagaren.
§ 78 Böter tas ut från den straffades egendom, så länge den varar.
Kan han inte betala fulla böter har åklagaren företräde framför Kronan.
§ 79 Saknas tillgångar att betala böter omvandlas de till fängelse, där fången skall arbeta.
Kapitel VI Om Rättegång § 80 Mål som angår förbrytelser mot denna författning avgörs i Sjötullrätten.
Har brottet upptäckts någon annanstans än i stapelstad tas det upp vid närmaste Rådsturätt.
§ 81 Är någon missnöjd med underrättens utslag besvärar han sig hos Kommers Kollegium inom viss angiven tid.
Man har längre tid på sig ju längre från Stockholm man bor.
§ 82 Är den klagande fälld till böter men inte häktad, skall han bevisa att han satt böterna i Ränteriet eller lämnat borgen.
§ 83 Kan han för fattigdom inte nedsätta böterna, skall han lämna domaren bevis på sin oförmåga.
§ 85 Försummar klagande att redovisa vad han skall, har utslaget vunnit laga kraft.
§ 87 Är den dömde häktad skall han få domen så snart, att han hinner överklaga.
§ 88 Han har rätt att få biträde med att författa besvärsskriften.
Stockholm den 15 juli 1825 CARL JOHAN
Cirkulär till samtliga konungens Befallningshavande och Regementschefer, att tillsynen och vården över de Arméns högre Befäl anslagna Boställen, som förut tillhört vederbörande Regementschefer, nu mera blivit Kongl Krigs Kollegium i nåder uppdragen.
Stockholm den 8 augusti 1825.
Militärboställen som genom Krigs- och Kammar Kollegiernas försorg blivit anslagna till löner åt presidenten i Krigs Kollegium, General Adjutanten för Armén, Inspektions- och Brigadgeneraler med flera högre militärer, bör tillsyn och vård som Kronan och Indelningshavaren tidigare haft överflyttas till Krigs Kollegiet.
Föreskrifter hur den nya husesynen skall gå till.
Stockholm den 8 augusti 1825 G W af TIBELL
Stadga om inrikes tullförpassning och bevakning.
Rosersbergs slott den 10 augusti 1825.
Då utländska varor, som blivit olovligen införda till Våra vidsträckta kuster, sedan transporteras till avsättningsorter i det inre av Riket eller inhemska varor till utrikes orter utföras utan att behöriga tullavgifter erläggs förlorar Vi tulluppbörden.
Vidare orsakas förluster för den laglydiga handeln.
Vi har därför funnit för gott, att upphäva vad i dessa hänseenden förordnats i Landtulls- och Accisstadgan av den 19 september 1776.
Från och med nästa år gäller följande:
Artikel I Allmänna grunder och bestämmelser för inrikes tullförpassning § 1 I allmänhet eller vid transport inrikes orter emellan, så väl i Saltsjön, som i insjöar, floder och kanaler samt landsväg skall iakttagas:
1: o Att utländska här uppräknade varor skall jämte fartygen eller fororna förpassas om varornas mått vikt, mål eller stycketal överskrider vad som har utsatts.
Gäller bl a: arrak, kryddor, kaffe, band, färger, garn, gryn, handskar, lakrits, mattor, mandel, metallarbeten, plommon och sviskon, porslin, russin, silke, socker, strumpor, tobak och snus, tråd, tvål, vin och vävnader.
2: o Varornas kvantiteter sammanräknas av det som finns i lasten även om där är flera godsägare.
§ 2 Vid inrikes sjöfart och även på saltsjön skall följande iakttagas: 1: o Varor, inhemska eller utländska som sänds från en tullplats till en annan stad, köping eller lanthamn där tullbevakning finns, skall de och även fartyget förpassas och även barlasten förses med tullpass.
2: o Varor, inhemska eller utländska som från tullplats förs till ort utan tullbevakning avlastas i fartyg om 15 läster och däröver skall tillika med fartyget underkastas förpassningsskyldighet.
3: o Varor inhemska eller utländska som förs i mindre båtar är frikallade från förpassning.
4: o Inhemska varor, som avlastas från ort utan tullbevaknig till annan sådan eller till tullplats är befriade från förpassning så vida de inte besöker tullplats, där anmälan görs.
5: o Utländska varor får inte transporteras från ort utan tullbevakning utan att anmälan görs hos närmaste tullkammare.
§ 3 Vid inrikes frakt, endast på insjöar, floder och kanaler eller landsväg gäller följande: 1: o Inhemska varor av alla slag och även fartygen är befriade från förpassningstagande.
2: o Utländska varor som inte överstiger maximikvantiteten är jämte fartygen befriade från förpassning.
3: o Är kvantiteten större görs anmälan hos närmaste tullkammare och särskilda tillstånd avvaktas.
Undantag är om varorna strandat på orten eller återförs till staden efter en marknad och redan tidigare haft förpassning § 4 Rörande förpassning, av varutransporter från eller till Norge över gränsen eller sådana tillverkningar som gårdfarihandlarna medför, inrikes transporter av trävaror från Blekinge, svenskt brännvin från Saltsjön och inom Norr- och Västerbottens län, finns särskilda föreskrifter.
§ 5 Förpassning skall för att vara gällande åtfölja godset.
Saknas förpassningssedel betalas dubbel sjötull och böter.
Även kronans transporter skall förpassas så snart varorna överstiger skeppsbehovet.
§ 6 Med fartyg i denna stadga menas alla däckade eller odäckade fartyg av 5 lästers dräkt och däröver, samt även smärre farkoster och båtar som nyttjas till varutransport.
Med skeppare menas alla personer som för sådana båtar.
Artikel II Villkoren och sättet för meddelandet av förpassning.
§ 7 För att erhålla förpassning, skall godsägaren hos tullkammaren i avsändningsorten inlämna daterad och undertecknad inlaga, där godsets beskaffenhet beskrivs.
Där skall stå mottagarens namn, och med vilken skeppare godset avgår.
Gäller det landsvägstransporter skall antalet lass meddelas samt vägen och de städer foran skall passera, om varorna är inhemska eller utländska.
Tullbevakningsbetjänten intygar att transporten innehåller vad som står i inlagan.
§ 8 Efter ilastningen skall skepparen lämna inlaga efter Formulär litt B, angående fartygets status, besättningens antal, fraktens sammanlagda värde och om lots används.
När de särskilda förpassningarna blivit fästa med sigill vid skepparens inlaga utfärdas huvudpasset.
Skulle flera varor senare ilastas skall de ha särskild förpassning.
Överstiger kvantiteten den tillåtna och det finns flera ägare skall formannen avlämna till tullkammaren angivningsinlaga efter Formulär Litt C.
§ 9 Vid varje huvudpass, skall tullkammaren fästa en s k passedel, innehållande de viktigaste föreskrifterna i avseende på förpassade varors transport.
§ 10 När det gäller utländska varor finns ett särskilt villkor.
De skall ha inkommit i landet inom två år före den dag de förpassas.
Förpassning får inte ske förrän Sjötullkammaren meddelat att varorna är förtullade.
§ 13 Skall utländska varor under förpassning sändas av annan än den som förtullat varorna, skall hos Tullkammaren den förra ägarens kvitterade försäljningsräkning visas.
§ 15 Skall varor fraktas till marknad eller annat ställe på landet, skall förpassningen ställas på den sista i vägen liggande tullkammare.
§ 16 Har någon kontroll blivit uraktlåten av tullkammaren på avsändningsorten, må varans ägare eller mottagare disponera varan utan dröjsmål.
Tullkammaren i lossningsorten skall med nästa post anmäla sådan felaktig förpassning till Generaltullstyrelsen.
Förs varor med falsk förpassning eller med falskt förtullningsbevis är de förbrutna.
Den som verkställt eller hjälpt till vid sådan förfalskning straffas efter allmän lag och har för alltid förlorat sin tjänst.
§ 17 Utfärdade förpassningar skall genast antecknas i journalen och för säkrare kontroll skall tullkamrarna sända avskrift till den tullkammare dit förpassningen är ställd och till Generaltullstyrelsen.
Artikel III Bevakning på inrikes segelfart vid varutransporter i saltsjön § 18 Skeppare som kommer från en inrikes ort till en annan i saltsjön, bör innan gods intas anmäla sig hos tullkammaren på stället.
De ombesörjer visitation och bevakar ilastningen.
Börjar man inlastningen innan tullbetjänten anlänt bötas 10 riksdaler och lossas lasten på egen bekostnad.
§ 19 Förpassat fartyg bör genom tullkammarens försorg bevakas och när det är segelfärdigt utvisiteras.
Då intygas på huvudpasset att varorna avgått.
Avseglar skeppare utan visitation och bevis bötas 20 riksdaler men godset får utan hinder föras till sin ägare.
Även barlastade fartyg skall visiteras.
§ 20 Skeppare som under resans gång ändrar sin bestämmelseort har rätt att lossa hela lasten.
Dock skall underrättelse sändas till Tullkammaren i lossningsorten, till den Tullkammare som utfärdat skepparens pass och till Tullkammaren dit lasten blivit förpassad.
Förpassad skeppare har rätt att under resan anlöpa tullplats och lossa större eller mindre del av lasten samt inta fyllnadslast.
Tullkammaren skall ha kontroll på lossningen och lastningen.
Lastning och lossning av utländskt gods är förbjudet.
Inhemska tillverkningar och alster får lossas och lastas under resan i skärgården och lanthamnar om anmälan görs Beträdes skeppare med att ha lossat eller lastat gods till utländsk ort eller inlastat varor ur fartyg som kommer från utlandet straffas han enligt Vår förnyade Seglationsordning.
§ 21 Även om frihet från förpassningsskyldighet i särskilda fall är medgiven åligger det var och en som anländer till tullplats att undergå visitation.
Seglar eller ror någon tullen förbi bötar han 10 riksdaler och 1 riksdal för varje läst över 10 läster.
Skepparen är ansvarig för böterna, men i mindre båtar där ingen viss person för, skall alla i båten gemensamt svara för böterna.
§ 22 Då förpassat fartyg undergått visitation, må tullkammaren när misstanke om missbruk finns, försegla luckor med tullsigill.
Sigillens antal antecknas på skepparens huvudpass.
Man får inte försegla sådana utrymmen i fartyget att lasten kan taga skada.
Skärgårdsbevakningen har rätt att var som helst ett fartyg anträffas gå ombord och begära skepparens upplysningar och eventuellt försegla lasten eller låta bevakningen medfölja fartyget.
Möter de motstånd eller hinder från skepparen eller besättningen ansvarar skepparen ensam och bötar 100 riksdaler.
§ 23 Förpassad skeppare skall efter ankomsten till lossningsorten lämna sina förpassningar till tullkammaren, som jämför med huvudpasset.
Är allt i ordning skall utan dröjsmål visitation göras och bevakning av lossningen förordnas.
Förpassad skeppare får inte lägga till vid annat ställe än laga hamn och inte sedan det blivit mörkt.
Skeppare på förpassningsfria fartyg skall också lägga till i laga hamn, där tullbetjäningen övervakar lossning och lastning så att inte olovlig ut - eller införsel sker.
Vill skepparen lägga till på annan plats anmäler han det och tullkammaren förordnar särskild bevakning.
För olaga anläggning pliktas.
§ 24 Vid visitation skall tullbetjäningen noga undersöka att tullsigillen som är satta på varorna inte är brutna.
Böterna är mellan 50-100 riksdaler, om skepparen inte kan bestyrka, att skadan skett utan hans förvållande.
§ 25 Lossning ur förpassade fartyg är inte tillåten utan bevakning av tullbetjänt.
Varor som skall till våg eller packhus skall mätas och vägas innan de förs iväg.
Vin, brännvin och andra drycker skall vid hamnen undersökas och mätas före avhämtningen.
Inhemska varor kan så snart de blivit undersökta disponeras av mottagaren.
Vägrar skepparen undersökning får han böta.
§ 27 Innehar skeppare i sitt fartyg förpassat gods och mottagaren inte anmäler sig undersöks godset som vanligt och sedan lämnas det i skepparens vård fritt eller mot bestämda tullavgifter.
Vägrar skepparen att betala dessa avgifter behåller Tullkammaren varorna i sin vård.
Genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och anslag på tullkammarens dörr säljs så stor del av lasten på
auktion, att det täcker tullavgiften och auktionskostnaderna.
Återstoden hålls inne ett år, sedan tillfaller godset Oss och Kronan.
Befaras att godset skäms eller blir förstört, skall auktion snarast genomföras och intäckterna levereras till Tullkammarens kassa, för att sedan tillfalla ägaren, om han hör av sig inom föreskriven tid.
§ 28 När lossningen är slutförd skall den s k kolvisitationen göras, då man letar efter eventuellt gömt gods.
Bevis över visitationen görs på huvudpasset.
§ 29 I fall där varor med förpassning sjöledes avgår till lanthamn, där tullbevakning inte finns, skall vid 10 riksdalers bot, åligga förpassningstagaren att inom 14 dagar återställa förpassingen vid den lägligaste tullkammaren.
§ 31 Skulle någon under resa i saltsjön, råka i sjönöd och vara tvungen att söka utländsk hamn, skall han så snart han återkommer till svenskt vatten, uppsöka tullkammare och vid äventyr av konfiskation, bevisa att han inte har andra varor än de han hade vid avseglingen.
Han skall i märkrullan beskriva vilka orter han lagt till vid.
Har några varor blivit lossade i utrikes ort skall tull betalas.
Kan besättningen edligen visa att de varit i sjönöd och för att rädda lasten sökt utländsk hamn, går skepparen fri.
Skulle så inte vara fallet bötar skepparen 250 riksdaler.
§ 32 Skulle skeppare som endast har förpassning till inrikes sjöfart, hittas i utrikes vatten, utan att hamnat där av nöd, skall han inbringas till närmaste Sjötullkammare och skepparen ställas under sjötullrätt.
Böter mellan 100 och 250 riksdaler.
Artikel IV Bevakningen av varutransporter i det inre av landet samt på landväga resande.
§ 33 För seglatser och varutransporter på insjöar, floder och kanaler skall §§ 19, 22, 24, 25, 26, 27, 28, och 30 gälla.
§ 34 Avgår förpassat gods landvägen från stad, där tullportsbevakning finns åligger det formannen att vid 10 riksdalers bot, visa upp sina förpassade varor och få tullbetjäntens intyg på varornas riktiga utförsel.
§ 35 Skulle transporten inte bli av skall den förpassningstagande lämna tillbaka förpassningen inom 4 dagar till tullkammaren som utfärdat den.
§ 36 I Stockholm, Göteborg, Norrköping, Jönköping, Örebro, Södertälje och Hova skall bevakning vid tullbommarna fortfara.
De posterade tullbetjänterna skall anställa visitation på alla som passerar utom kungliga personer och utländska sändebud.
Skulle någon vägra, anhålls han tills visitationen är genomförd.
Personer som anländer nattetid får förvara sina låsta koffertar under bevakningstullkammarens vård till påföljande dag, då de efter visitation kan avhämtas.
Visitation är inte tillåten i kurirers och postförares väskor, men med skyndsamhet skall undersökas, vad de för övrigt medföra.
§ 37 Föreståndare för inrikes bevakningstullkammare skall, vid äventyr av suspension eller tjänstens förlust, bemöta resande och forslande hövligt och bredvilligt och även ha tillsyn över underlydandes uppförande, så att anledning till klagomål över dröjsmål eller förolämpande med ord och gärning inte uppkommer.
§ 38 I alla andra städer än de ovannämnda, må resande som begagna landsvägen ha obehindrad in- och utfart, utom då de medför förpassade varor.
Lantmannen med sina produkter får ostörd och utan uppehåll genomfara sådana städer och orter, men emballerade köpmansvaror har tullbetjänterna alltid rätt att undersöka var som helst, så att inte oförpassat gods som borde vara förpassat medförs.
§ 39 När transport med förpassat gods passerar någon stad, skall vid 10 riksdalers vite förpassningen uppvisas för tullbetjänt eller i hans frånvaro Borgmästaren, och utan betalning påtecknas, varefter resan får fortsätta.
Till samma ansvar döms den som tar en omväg runt stad som borde genomfaras.
§ 40 Ankommer med förpassning utländska varor till någon av de i § 36 nämnda städer för att där kvarstanna, bör förpassningen visas och påtecknas i den tull där infarten sker och bevakningen därifrån medfölja till packhus eller ställe där varorna skall besiktigas, mätas och vägas.
§ 41 I de andra städerna skall ägaren genast lämna förpassningen till tulltjänsteman som skyndsamt kontrollerar godset.
Böter om han underlåter att låta visitera sina varor eller att förpassningsinlagan eller destinationen varit oriktig.
§ 42 Kommer förpassat gods att under transporten stanna i annan stad än dit förpassningen tillåter, skall anmälan göras hos Tullkammaren för kontroll.
Stannar blott en del av godset utfärdar tullkammaren förpassning för resten och förseglar varorna.
Bevis avgår till tullkammaren i så väl förpassningsorten som destinationsorten.
§ 44 Vill resande för sin egen säkerhet och för att undvika uppehåll vid tullbevaknings stationerna, kan han begära att varorna plomberas.
Då äger visitationen inte rum förrän vid slutstationen.
Artikel V Övriga verkställighets föreskrifter.
§ 45 Vid visitationer på fartyg eller vid tullbom har resande rätt att inneha utländska persedlar för eget bruk.
§ 46 Den som misstänks att ha oegentligheter för sig, får endast visiteras av överbetjänt vid tullverket.
Hittas inget olovligt gods bötar tjänstemannen från 10 till 200 riksdaler.
§ 47 Beträffande för övrigt tullbetjänts personliga säkerhet, deras och andra vederbörandes undersöknings behörighet, beslagares åligganden och förmåner, värdering av anhållna eller förverkade varor, fördelning av auktionsbeloppet för gods som blivit förbrutet, fördelning av inflytande bötesmedel, förvandling av dessa vid bristande tillgång samt laga domstol och rättegångsordning i mål rörande överträdelser av denna stadga, skall tjäna till efterrättelse de föreskrifter, som Seglations Ordningen och Förordningen mot olovlig in- och utförsel, innehåller.
Rosersberg den 10 augusti 1825 CARL JOHAN
Formulär till förpassningsinlaga Litt A Formulär till Skeppares angivnings inlaga.
Litt B Formulär till Formans angivningsinlaga Litt C
Kungörelse angående den, under Kongl Maj: ts resa till Norge, i Nåder tillförordnade Regering.
Stockholm den 30 augusti 1825 Då Vi med den Högstes bistånd skall göra en resa till Norge och regeringsärendena skall ha sin vanliga gång under Vår bortovaro, förordnas följande personer: Till ordförande Vår kärälskelige Son Kronprinsen samt Justitiestatsministern greve Fredric Gyllenborg, En av rikets herrar greve Mathias Rosenblad, En av rikets herrar greve Anders Fredric Skjöldebrand, Hovkanslern David von Schulzenheim.
Skulle Vi finna nödvändigt att Kronprinsen gör en resa eller på andra grunder inte kan delta i regeringsarbetet må Regeringens ledamöter föra regeringen.
Skulle någon av dem genom sjukdom eller annat laga förfall hindras tillkallas någon annan av Statsrådets ledamöter att inträda.
Stockholm den 30 augusti 1825 CARL JOHAN
Cirkulär hur förfaras bör då vid Nämndemanna val två eller flera personer fått lika många röster.
Stockholm den 31 augusti 1825 Vid nämndemansval inom Mörrums och Ellerholms församlingar inträffade det att två personer fått lika många röster.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har anhållit om Kongl Maj: ts föreskrift, hur man skall bete sig.
Ändringen i Rättegångsbalken den 18 december 1823 avsåg inte en sådan händelse.
Nu förklaras att lottning genast skall anställas innan valförrättningen avslutats.
Stockholm den 31 augusti 1825 H af STROKIRCH
Kungörelse angående befrielse från Lots- och Båtavgifters erläggande för sådana Fartyg som har sandsten som huvudlast.
Stockholm den 22 september 1825 På förekommen anledning har Kongl Maj: t tillåtit befrielse från erläggande av allmän Lots- och Båtavgift, för svenska fartyg som innehar järnmalm som huvudlast eller gå barlastade att hämta gruvlast.
Samma gäller svenska fartyg som har sandsten som huvudlast.
CARL af WIRSÉN
Kungörelse, att den, under Kongl Maj: ts frånvaro, i Nåder tillförordnade Regering kommer att upphöra.
Stockholm den 25 oktober 1825.
Sedan Vi nu lyckligen anlänt från Vår resa till Vårt Konungarike Norge kommer den tillförordnade regeringen att upphöra.
Till yttermera visso har Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt sigill bekräftat.
Stockholm den 25 oktober 1825 CARL JOHAN
Kungörelse angående förbud mot älgars dödande.
Stockholm den 6 december 1825 Till förekommande av älgsläktets utödande har Vi funnit för gott att i likhet med Artikel 4 § 3 i Stadgan om Jakt och Djurfång av den 13 april 1808, stadgat att älg under tio års tid, alltså till den 1 januari 1836 inte får dödas annat än i inhägnade djurgårdar.
Ansvar för överträdelse blir vad som står i Artikel 5 av nämnda stadga.
Stockholm den 6 december 1825 CARL JOHAN
Förordning och Reglemente angående Styrelsen och Förvaltningen av Amiralitets Krigsmans Kassa.
Stockholm den 20 december 1825 På Vår befallning har deputerade av Vår flotta sammanträtt, utarbetat och till oss överlämnat projekt till ett nytt Reglemente för Amiralitetets Krigsmans kassa.
Efter prövning har Vi gillat och stadfäst följande Reglemente.
Artikel I Om kassans inkomster och utgifter.
§ 1 Amiralitetets krigsmanskassa grundades 1642 genom sammanskott av Amiralitets Staterna.
Sedan av Sveriges forna regenter med synnerlig nåd omfattad, med donationer understödd och genom Kongl Författningar, som Staternas egen kassa ansedd och försäkrad om skydd och hägn för allt intrång och sammanblandning med andra verk och stater.
De bibehålls oförkränkt nu och i framtiden vid dess fonder och inkomster till understöd för Vår Flottas Stater, deras i fäderneslandets tjänst förlamade, vanföra, gamla och orkeslösa ämbets- och tjänstemän samt deras änkor och oförsörjda barn jämte Lots- och Fyrings Staterna samt all Gemenskapen vid Vår Flotta.
§ 2 Av krigsmans kassans behållning kommer 250.000 riksdaler varje år att utgå till änke- och gratialskassan.
Särskild redogörelse skall upprättas Den övriga behållningen tillhör Pensionskassan.
§ 3 Inkomsterna till pensionskassan består i: 1: o Räntan på utlånat kapital.
2: o Våra och Kronans anslag av Lotsverket.
3: o Avgifter av båtsmanshållen i riket bestående av böter för försummade generalmönstrings avräkning, underlåten rekrytering, förverkade båtsmanslöner bl a.
4: o Inskrivningspengar vid antagningen av lotsåldermän 1 riksdaler, mästarlots 24 skilling, secundlotsar 12 skilling och av all gemenskap 16 skilling.
5: o Årliga avgifter av lotsåldermän 32 skilling, mästerlotsar 16 skilling, secundlotsar 8 skilling, gemenskapen och städernas båtsmän 8 skilling, 6: o Prismedel 7: o Centonal 1 % av löner på löner, pensioner, arvoden traktamenten m m.
8: o Pensionsavgift: 4 % av den pension, var och en vid avskedstagandet tillkommer med undantag av klericiestaten och skollärare, vilka ej komma i belägenhet att ta pension.
9: o Avancementspengar eller befordringsavgift 2 % av tillkommande löner och för öppna brev på karaktärer.
§ 4 Pensionskassans utgifter bestå av: 1.o Pensioner till lotsstaten och fyrmästare samt all gemenskapen vid flottan 2: o Pensioner till flottans alla ämbets- och tjänstemän samt betjänter jämte lotsofficerare 3: o Löner till kassans tjänstemän och betjänter.
4: o Nådår eller begravningshjälp efter alla med döden avgångna pensionärer.
§ 5 Änke- eller gratialkassans inkomster bestå av 1: o Räntan på utlånat kapital.
2: o Vårt och Kronans anslag av statsverket för kassans förlorade Arm- och Lastpengar från Pommern.
3: o Passageraravgift för all till utrikes ort förpassade personer 4: o Alla sakören som vid flottans krigsrätter och andra domstolar med stöd av krigsartiklarna döms.
5: o Tomtören, som åborna på de s k båtsmanstomterna på Kongl Djurgården vid Stockholm är betalda 6: o Gratialsavgift 1 % av den pensionssumma var och en vid avskedet tillkommer
§ 6 Änke eller gratialskassans utgifter bestå i: 1: o Gratialer till änkor och oförsörjda barn efter flottans ämbets - och tjänstemän samt betjänter, jämväl lotsofficerares 2: o Nådegåvor till dem av gemenskapens änkor, vilkas män genom vådliga händelser förlorat livet.
3: o Diverse utgifter, som skrivmaterial, ljus och ved, hushyra, trycknings- och inbindningskostnader, porto m m
§ 7 Vederbörande kontors och ämbetsmän, som räkna ut löner eller andra inkomster, iakttar dessa kassafonders tillkommande bidrag.
Efter varje slutad sjöexpedition skall redogöraren på lika sätt leverera centonalen av sjöavlöningen.
Artikel II Om kassans styrelse och förvaltning.
§ 8 Direktionen har sitt säte vid flottans huvudstation i Karlskrona, där kassan alltid skall befinna sig, består av en ordförande, en föredragande civil ledamot, som utnämns av Oss och tre valda ledamöter.
Ordförande är alltid den på stationen närvarande befälhavande amiralen.
De tre ledamöterna väljs av flottans samtliga stater i Karlskrona, nämligen två militärer av regementsofficers grad och en pensioner av militär eller civilklassen.
Alla underskriver utgående expeditioner i den ordning, vars och ens rang tillkommer.
§ 9 Vid tillfällen då ledamöternas kommenderingar eller andra laga förfall räcker mer än tre månader äger direktionen att kalla och adjungera andra ledamöter av samma grad, som de frånvarande.
Helst de som varit ledamöter tidigare.
Så snart den ordinarie återkommer avgår den adjungerande.
§ 11 Vid varje års slut avgår den ledamot som varit längsta tiden.
§ 12 Amiralen utfärdar kallelse till samtliga stater i Karlskrona och val av efterträdare sker genom votering med slutna sedlar.
Avgående ledamöter kan väljas på nytt så vida de inte undanber sig.
§ 14 Ingen i styrelsen erhåller arvode.
§ 15 Ingen i styrelsen kan heller erhålla lån ur kassan, så länge de innehar sin befattning.
§ 16 Skulle någon ledamot till borgenär avstå sin egendom avgår han genast från direktionen, samma gäller om han blir dömd för neslig gärning vid domstol.
§ 17 Skulle någon ledamot begått underslev vid kassornas styrelse, eller överträtt detta reglementes föreskrifter tilltalas han vid behörig domstol.
Blir han förklarad skyldig upphör han att vara ledamot i direktionen.
§ 18 Krigsmanskassans betjäning utgöres av den personal, som den av Oss nu fastställda löningsstaten upptar.
§ 19 Kamrer och sekreterare utnämns av Oss medan övriga tjänstemän tillsätts av direktionen.
Tjänsterna annonseras ut i Post- och Inrikes tidningar.
Sökande inom verket har företräde framför främmande, om de visat sig ha samma kvaliteter.
§ 20 Blir någon av tjänstemännen dömd för ärerörigt brott, blir han för alltid skild från tjänsten.
Samma gäller den som beträds med försumlighet eller fel i tjänsten och trots varningar inte bättrar sig § 21 Den vid andra ämbetsverk vanliga Tro- och Huldhets samt Tjänstemanna eden bör varje befordrad avlägga innan tjänsten tillträds.
Artikel III Om Direktionens och betjäningens skyldigheter och arbetsordning.
§ 22 Då Vi över alla ärenden som angår Vår Flottas Krigsmanskassa vill ha insyn skall Vi ålägga Direktionen att lämna Oss en klar och riktig åsikt av varje ärende som till Vårt avgörande skall hemställas.
Blesserade, gamla och orkeslösa tjänstemän, gemenskapens samt statens änkor och barn har rätt att av Direktionen vårdas ömt och laglikmätigt samt att de kassans säkerhet, bestånd och förkovran med nit och oavlåtlig uppmärksamhet befordras.
Den av Oss utsedda civila ledamoten föredrager alla mål och ärenden samt har inseende över kontoret, ombudsmannen och kansliet.
§ 23 Kamreren blir ansvarig om Direktionen av honom blir missledd och fattar fel beslut.
De skall skriftligen utlåta sig över varje hans handläggning.
§ 24 Han är under Direktionens överinseende huvudman för arbetet inom kontoret och kassan, ansvarar för arbetets driftiga gång, och har tillsyn över betjäningen.
Han skall fördela arbetet och tillse att det utförs med ordning och skicklighet som kassadelägarna har rätt att fordra.
Skulle någon av betjäningen sätta sig emot hans befallningar, anmäls sådant till Direktionen.
§ 25 Kamreren skall avgiva skriftligt utlåtande över sökandes skicklighet och kompetens hos dem som söker lediga tjänster.
§ 26 Alla med Direktionens underskrift utgående expeditioner kontrasigneras av kamreren jämte sekreteraren.
§ 27 På kamreren ankommer att se till att inkomsterna flyter in och är rätt beräknade, att medlen förräntas, balanser utreds och att han håller rediga böcker och särskilt konto med varje gäldenär.
Han har ansvar för att inga utbetalningar görs utan Direktionens beslut.
§ 28 Han skall föra diarier över alla mål och däri anteckna Direktionens beslut.
Vid konkurser med ed framlägga kassans anspråk inför domstol.
§ 29 Kamreren är ansvarig för handlingar, räkenskaper, rullor och böcker.
§ 30 Efter varje års slut ger han Direktionen generalförslag över fondernas tillstånd, som remitteras till överrevisionen.
§31 Inom februari månads slut överlämnas till Direktionen uppgifter om pensionärernas antal och underhåll, som sedan sänds till Krigsexpeditionen.
§ 32 Varje år inventeras alla handlingar som förvaras i kassavalvet och över vilka kamrern håller särskild bok § 33 Kassans hypotek och de kontanter som behövs för dagliga utgifter, förvaras i en kassakista med tre lås.
En nyckel förvaras av en ledamot i Direktionen, en av kamrern och en av kassören.
§ 34 Över de gratial, som änkor och barn önskar få förränta i kassan håller kamrern särskilt konto i huvudboken.
§ 35 Sekreteraren håller diarium över alla inkommande mål, för protokoll vid sammanträden, kontrasignerar alla ifrån Direktionen utgående expeditioner samt författar och uppsätter kontrakt.
§ 36 Ombudsmannen skall meddela skriftliga utlåtande om alla ansökningar om lån och säkerhetshandlingar, som kamrern sedan yttrar sig över.
§ 37 Han skall anteckna alla hypotekslån, deras säkerhet, och anmäla hos Direktionen om inteckningarna bör förnyas samt tidigt bevaka skuldfordringsmål I alla rättegångar för han kassans talan och anmäler utslagen hos Direktionen.
Varje år lämnar han en berättelse över sitt arbete i lagsökningsmål och rättegångar.
Berättelsen skall komma överrevisionen tillhanda.
Han är ensam ansvarig för kassans rätt och säkerhet i avseende på utlånta medel.
§ 38 Revisorn, som är kamrerns närmaste man, biträder honom i vården över kassans angelägenheter och inträder i hans ställe vid behov.
§ 39 Kassören, som mottar och ger ut kassans medel, redovisar varje fonds inkomster och utgifter, håller likvidationsböcker för alla pensionärer, samt de änkor och barn som har sina gratialer innestående, håller journal över alla låneinbetalningar och på allt som inkommer och utgår för varje fond.
Gör dagliga uppsummeringar i Uppbörds- och Utgiftsböcker, vilka skall åtfölja månadsinventeringen över kassans behållningarna.
Han bör inte göra utbetalningar utan order.
§ 40 Varje månad skall kassören kontrollera sina böcker för att se att allt överensstämmer med kontraboken och givna order, varefter inventarium upprättas, som påskrivs av kamreren och föredras i Direktionen och införs i protokollet.
§ 41 Kammarskrivaren biträder sekreteraren i kansligöromål.
§ 42 Var och en av betjäningen är pliktig att biträda varandra vid sjukdom, så att extra avlöningar inte behöver utbetalas.
§ 43 Direktionen sammanträder minst en gång i månaden på bestämd dag, dessemellan på ordförandes kallelse om så behövs.
Alla sammanträden protokollförs och justeras vid nästa sammankomst.
Det fordras tre ledamöter närvarande för att beslut skall kunna fattas.
Besluten avgörs efter de flesta rösterna och vid lika antal gäller den mening som företräds av ordföranden.
§ 44 Alla ankommande brev adresseras till Kongl Direktionen över Amiralitetets Krigsmans Kassa.
Breven öppnas av ordföraren och tillställs genom den föredragande ledamoten sekreteraren, som skyndsamt för in dem i diariet, varefter det genast lämnas till kamrern och handläggs i behörig ordning.
§ 45 Pengar, som sänds in från ämbetsverk, uppbördsmän eller enskilda skall åtföljas av reversal och sedelförteckning.
§ 46 Alla utbetalningar skall grunda sig på anordningar underskrivna av Direktionen.
§ 47 Den som inte är nöjd med Direktionens beslut äger att hos oss anföra besvär.
Artikel IV Om pensioner för alla ämbets, och tjänstemän samt betjänter, tillhörande Vår Flotta.
§ 48 Till pensioner anslås vad fonden kan utgöra, dock skall den varje år ökas med 1000 riksdaler.
§ 49 Den högst utbetalda pensionen för militära ämbetsmän är 1000 riksdaler och för civila 800 riksdaler.
§ 50 Uppräknas olika tjänster som genom flera brev och författningar beviljar till livstids pension efter avskedstagandet.
Man skall ha uppnått 55 års ålder och haft 30 tjänsteår för att få full pension.
§ 51 Med verkliga tjänsteår menas att man oavbrutet på eget ansvar uppehållit en syssla med åtnjutande av lön och där alla avgifter till kassan blivit erlagda.
§ 52 Pension erlägges innan 30 tjänste- och 55 levnads år 1: o om någon i krig mot rikets fiender blivit blesserad och oförmögen till tjänstgöring 2: o om någon genom annan utövning av tjänst inom Kronan blivit skadad och inte längre kan upprätthålla tjänsten 3: o om någon i tjänsten ådragit sig obotlig sjukdom som gör honom oförmögen till vidare tjänstgöring.
§ 53 Den som blivit blesserad måste inom ett halvt år eller om han råkat i fångenskap inom tre månader efter frigivningen anmäla sin skada hos Direktionen.
Det räcker inte med bevis från dem som varit med utan edsvuren läkare skall ge betyg över skadans beskaffenhet och möjliga följder.
Dessa intyg skall han på nytt förete jämte nytt läkarintyg när han anmäler sig till avsked och pension.
Försummar han detta, njuter han inte för blessyrens skull pension i förtid.
Det samma gäller de i § 52 2: o och 3: o momenterna där avskedssökande skall inge lagliga betyg av edsvuren läkare, som skött den sjuke och från den skadades kamrater som varit med när olyckshändelsen skett eller sjukdomen visat sig.
Även dessa intyg skall styrkas med ed.
§ 54 Den som haft två sysslor på stat får pension endast efter den där han haft högsta lönen.
§ 55 Den som söker och vinner befordran vid annat verk innan han uppnått 30 tjänsteår, äger inte rättighet till pension av denna kassa och inte gratial för änka och barn.
Blir han entledigad från sin tjänst får han efter prövning fortsätta inbetalningarna till kassan för att få pension vid uppnådd ålder.
§ 56 Har den som fått pension en syssla med lön, indrages pensionen för lönen med motsvarande del så länge han i verklig tjänst befinner sig.
Undantag de pensionerade militärer, som ingå i Lots- och Fyringsstatens tjänst.
Pensionen förloras för tjänsteman som efter laga rannsakning blir dömd för neslig gärning.
§ 57 När en person söker pensionsförmån skall han bestyrka sin ålder och sina tjänstgöringsår och bevis på eventuella blessyrer och sjukdom.
§ 58 Först sedan prövning av pensionsrättigheten föregått i Direktionen med yttrande om fondens tillgångar äger vederbörande rätt att till Oss anmäla om avsked med pension.
Försummas direktionens hörande innan sökande avskedas, skall vederbörande auktoriteter svara för det lidande som genom deras försummelse uppstått.
Ingen får avskedas utan att full pensionstillgång finns för honom, så vida han inte förklarat sig nöjd med att antingen vänta till tillgång finns eller motta större eller mindre del av som framdeles kan givas.
Pensionsbrevet utfärdas av Direktionen.
§ 59 Vid pensioners tilldelande gäller att den som först anmält avsked och befunnits berättigad till pension, hjälps först.
Anmäls fler än det finns tillgångar för, skall den som erhållit blessyrer eller skadats i annan av Kronas tjänst gå först och sist den som endast är 50 år och har 30 års tjänst.
Den som är äldst går först och sedan räknar man tjänsteåren.
Är de av lika ålder avgörs med lottdragning.
§ 60 Pensionen tillgodoräknas från och med månaden näst efter den då hans lön på stat upphört och upphör den månad pensionären befordrats till annan tjänst med lön eller avgått med döden.
§ 61 Efter död pensionär får änkan, barn eller arvingar ett halvt års pension som begravningshjälp.
Pensionsbrevet och prästbevis om dödsfallet lämnas till Direktionen.
§ 62 Flyttar pensionär utomlands behåller hans sin pension oförändrad, om han inte trätt i främmande makts tjänst eller deltar i krig mot sitt fädernesland.
§ 63 De civila ledamöterna i Förvaltningen av Sjöärendena, som före Flottans sammanslagning inte är delägare i kassan, kan inte heller hädanefter erhålla någon pensionsrätt.
§ 64 Alla officerare, underofficerare, civila tjänstemän vid Flottans stationer i Stockholm och Göteborg, som var i tjänst före den 17 februari 1824, då flottorna sammanslogs bibehåller sin pensionsrätt i arméns pensionskassa.
§ 65 Officerare och underofficerare samt civila vid Flottans nyss nämnda stationer, som ännu inte fyllt 25 år, kan, om de förut tillhört f d arméns Flotta bli delägare i kassan, om de så önska.
§ 66 Inbetalningar som gjorts till kassan, kan inte återfordras och tjänsteår och pensionsrättigheter kan inte transporteras till andra verks tjänstemän.
Artikel V Om gratialer till änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän samt betjänter vid Vår Flotta.
§ 67 Till änkor och barns underhåll anslås vad änkekassans fond medgiver.
Dock skall den årligen ha ett överskott på 500 riksdaler.
§ 68 Till gratial är berättigade änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän samt betjänter vid Flottan som i rikets tjänst i krig eller genom olyckshändelse tillsatt livet.
Även efter pensionärer som i dödstimmen stått i verklig tjänst vid Flottan och där tillbragt 15 tjänsteår efter 20 års ålder och erlagt gratialavgift till kassan.
De har samma rätt som om dessa vid dödsfallet varit i tjänst.
§ 69 Pensionsrätt för ämbetsman, tjänsteman och betjänt medför gratialsrätt för änkor och barn.
Änkor och barn efter de i Flottans tjänst döda ämbets- och tjänstemän samt betjänter av klericie- och informationsstaten får gratial även om männen inte ägde pensionsrätt.
§ 70 Ansökningar om gratial för de avlidnas änkor och barn lämnas till Direktionen försedda med prästbevis om dödsfallet och änkans namn, de efterlevande barnens antal, namn och ålder samt kontorets bevis över det ämbete, tjänst och lön den avlidne hade vid döden.
Efter ansökningens prövning bör gratialbrev genast utfärdas.
§ 71 De änkor och barn som inte sökt gratial inom ett år får inte räkna det från männens död utan först efter ansökningsdagen, emedan kassan inte bör vidkännas någon längre retroaktiv utbetalning.
§ 72 Befordran till tjänst utan därmed förenad lön, berättigar inte änka och barn till högre gratial.
Det beräknas endast efter verklig tjänst på stat som mannen haft vid dödstimman.
Har mannen vid döden haft flera ämbeten räknas gratialen efter den högsta lönen, men endast efter en tjänst om de varit lika betalda.
§ 73 För änka upphör gratialen om hon gifter sig eller avgår med döden.
§ 74 Lämnar den döda pensionären inte änka, utan endast barn efter sig eller dör änkan och det finns minst fyra eller flera barn, erhåller de den gratial, som änkan skulle haft.
Finns blott ett barn erhåller det 1 / 4.
Utbetalningar för döttrarna upphör då de gifter sig och för sönerna då de fyller 18 år.
Iakttages att söner och döttrar har lika gratial.
§ 75 Lever änka och barnen åtskilda tar änkan hälften och barnen hälften av gratialet.
Finns bara ett barn får modern ¾ och barnet ¼.
§ 76 Ingår änkan nytt gifte tillträder barnen hennes gratial.
§ 77 De änkor och barn som har gratial efter 1783 års Reglemente och äldre Författningar, bibehåller den rätt de äga och kan inte får högre gratial.
§ 78 Om änka uppför sig vanhedrande eller döms för brott, anses hon förlustig av gratialet och det övergår till oförsörjda barn.
Uppför sig barnen illa mister de underhållet.
Då änkan förlorar sin rätt, skall gratialsbrevet återlämnas och dödas.
Samma gäller för barnen, som förlorar sin gratialsrätt.
§ 79 Efter död änka erhåller en månads gratial, s k nådemånad till begravningshjälp, samma efter barn.
§ 80 Änkor och barn tillträder gratialet nästa månad efter mannens död.
Barn tillträder efter död moder eller om moder gifter sig sedan nådemånaden är slut.
§ 81 Flyttar änkan och barnen utomlands behåller de sina gratial.
§ 82 Vid alla förändringar inom familjen genom dödsfall, giftermål eller då söner blivit 18 år skall prästbevis inlämnas till Direktionen så att eventuell omfördelning kan ske.
När gratialet upphör helt bör brevet med prästbevis lämnas till Direktionen § 83 För de änkor som genom eget arbeta kan försörja sig, finns rätt att använda gratialet till en kapitalfond, vars avkastning kan komma till pass vid ålderdomen med förlorade krafter De anmäler sin önskan till Direktionen som förvaltar pengarna.
De kvarstår i kassan med 5 % ränta, vilken årligen läggs till kapitalet.
Redovisning sker varje år.
Gratialet får stå så i 10 år och aldrig överstiga 1000 riksdaler.
§ 84 Skulle omständigheter inträffa, som inte tillåter kassan att fortfara med full utbetalning av vad i detta reglemente till änkor och barn, med rätt understöd för varje ämbets- och tjänstegrad, så bör gratialen undergå den minskning, som nödvändigheten av kassans upprätthållande fordrar, vilket skall införas i gratialsbrevet.
Artikel VI Om pensionärer för Gemenskapen av Vår Flotta § 85 Den 23 september 1817 förnyades reglementet för Flottans Gemenskap.
Detta reglemente gäller till efterrättelse med följande ändringar och tillägg: alla hädanefter avskedade åldermän, mäster och sekondlotsar samt fyrmästare och underofficerskorpraler vid sjöartilleriet erhåller följande pensioner Tabell i fem klasser.
Tillägg för änkor efter lotsålderman och fyrmästare att under fem år få 20 riksdaler.
Övriga änkor får nådegåvor på 8 riksdaler.
§ 86 De sjöartillerister vid stationerna i Stockholm och Göteborg som var i tjänst vid sammanslagningen får underhåll av Vadstena krigsmanshuskassa.
De som antagits senare får av Amiralitets krigsmanskassa efter Brev av den 2 november 1824.
Blesserat sjöbeväringsmanskap får pension efter Kongl Kungörelsen den 22 oktober 1812.
Artikel VII Allmänna regler vid pensioners och gratialiers utbetalande.
§ 87 Pensioner till ämbets- och tjänstemän samt betjänter utbetalas fyra gånger om året och kvitteras av dem själva eller ombud, som har fullmakt.
Ett i december utfärdat bevis att personen lever och var han vistas skall innan sista utbetalningen inlämnas.
Gratial till änkor och barn utbetalas varje månad.
Prästbevis lämnas i december.
Pensionärer av gemenskapen utbetalas månatligen.
De som inte kan skriva får dock sin rätt när de infinner sig och är kända av kassören.
De som inte är kända skall medföra prästbevis.
Ombud skall ha bevittnade kvittenser och prästbevis.
Det är kassörens ostridiga rättighet att begära prästbevis.
Vid pensioners och gratialers utbetalande bör breven visas och summorna antecknas.
Fullmakter för ombud skall inlämnas.
§ 88 Alla bevis rörande ålder och levnadsomständigheter skall undertecknas av kyrkoherden eller annan prästman som förestår församlingarna.
§ 89 Den som inte inom tre år uttager sin pension eller gratial förlorar sin fordran, vilket bör införas i breven.
Undantag de gratialister som sökt och fått tillstånd att låta sina gratial stå och förränta sig.
§ 90 Pensioner och gratial får inte beläggas med kvarstad och inte tagas för gäld.
Har pensionär inte betalt sina avgifter har kassan dock rätt att kräva sin fordran.
Artikel VIII Om lån ur Amiralitetets krigsmans kassa.
§ 91 Direktionen skall tillse att kassans medel görs fruktbara i den mån utgifterna tillåta.
Lån ur kassan meddelas endast mot säkerhet i fast egendom på landet med 6 månader uppsägning och 6 % ränta, att betalas varje halvår.
Lånesumman får inte överskrida 20.000 riksdaler till en och samma person.
§ 92 På frälse säterier, vissa bergsfrälse hemman, skatte säterier, skatte rusthåll och skattehemman får utlåning ske efter laga värdering, dock högst till halva värdet.
På hemman vid bruk skall själva bruket pantsättas.
Vid värdet undantages allt vad skog, dagsverken och körslor till bruket bidrager.
På stångjärnshammare som med kol av egen skog tillverkat hälften av det tillåtna smidet får lånas hälften av värdet.
De övriga får låna endast 1 / 3.
Direktionen har rätt att nedsätta lånesumman ytterligare om omständigheterna anförs i protokollet.
§ 93 Lånen får omsättas om panten inte undergått försämring.
§ 94 Direktionen skall värdera panten innan lånet beviljas, på samma sätt som vid lån i Rikets Ständers Bank.
§ 95 Panten bör var ograverad, så att kassan blir första inteckningshavare näst efter banken
§ 96 För att erhålla lån fordras: 1: o Låntagarens skuldbrev undertecknat av honom själv och hans hustru, om han är gift.
Underskriften skall bevittnas av domhavande och förses med bevis om pantens intecknande och gälla för kassan tills den dödas.
Både skuldbrevet och inteckningsbeviset skall innehålla tydlig uppgift om den pantsatta fastigheten.
Där skall stå att sökanden är ägare av panten och intet hinder för pantsättning föreligger.
Hans civilstånd skall också företes.
Följer formuläret som skuldbrevet skall vara utformat efter.
2: o Hovrättens eller domarens i ortens bevis rörande inteckningen som gäller 10 år bakåt i tiden.
3: o Ordentlig värdering skall göras och noga granskas av direktionen.
Gäller panten bruk skall Bergskollegium pröva och godkänna.
4: o Vederbörandes verks eller domstols bevis att sökande ej har barnarv om händer och att egendomen inte belastas med någon sådan gravitation, varigenom kassans inteckning eller förmånsrätt kan göras stridig och säkerheten äventyras.
§ 98 När lån ur kassan söks görs det genom skriftlig ansökan hos direktionen varvid bifogas säkerhetshandlingar.
§ 99 Ansökningen behandlas vid direktionens nästa möte och efter protokolls justering underrättas lånsökande skriftligt.
§ 100 Skulle direktionen bedöma att de inte kan bevilja lånet genast, beslutar lånsökande själv om han vill ha sin ansökan stående eller lämna dem i kassans förvar tills tillgångarna medger utbetalning till större eller mindre del.
§ 101 Lånen beviljas i den ordning ansökningarna inkommit.
§ 102 Om summan inte kan utbetalas på en gång, får det ske i poster och räntan beräknas därefter.
§ 103 Allt vad kassan till kapital och räntors fordran, inteckningars förnyande samt lånens bevakning nödgas tillskjuta, ligger låntagaren till last och skall återbetalas av honom.
§ 104 Så länge låntagaren erlägger räntan i rätt tid och fullgör sina skyldigheter samt inte osäkerhet förekommer för kassan löper lånet, så framt inte kassan behöver sina pengar.
§ 105 Blir låntagaren efter med räntan 2 terminer anses lånet som uppsagt och direktionen äger rätt att utsöka räntan och om så finns för gott även hela eller en mindre del av kapitalet.
§ 106 Säljs den egendom som är säkerhet för ett lån, kan den nya ägaren behålla lånet om han anmäler till direktionen.
§ 107 Ombudsmannen granskar den nya ägarens ingivna handlingar och utlåter sig skriftligen över dess fullständighet och form.
Därefter prövar direktionen och om de kan antagas och utlämnar då skuldsedeln.
§ 109 Hovrätterna, landshövdingarna, häradshövdingarna och vederbörande ämbetsmän befalls att lämna Amiralitetets krigsmans kassa laglig handräckning och skyndsamt biträde, om direktionen så begär.
Artikel IX Om överrevision av Amiralitets-, Krigsmans-, Kassans räkenskaper, protokoll och handlingar.
§ 110 Vart tredje år väljs fyra revisorer, som skall undersöka Direktionens förvaltning, räkenskaper och protokoll för de senaste tre åren.
Väljs revisor från Stockholm eller Göteborgs stationer njuter de reseersättning och traktamente till Karlskrona.
Den som väljs från stationen i Karlskrona får ingen ersättning.
§ 111 Revisorerna skall granska att inkomsterna är riktigt beräknade och att utgifterna stöder sig på order och föreskrifter samt att ämbetsmännen och betjänterna fullgjort sina skyldigheter.
§ 112 De skall också gå igenom handlingarna i kassavalvet och granska att säkerhet för utlåningar skett efter reglementet och blivit behörigen bevakade.
§ 113 De skall också pröva om kassan kan fullgöra sina utgifter, om den kan förkovras eller om tillgångarna tillfälligt minskats och bidrag från Amiralitets staterna eller nedsättning av gratialsummorna behövs.
§ 114 Anmärkningar som utfärdas överlämnas till direktionen och övriga berörda.
Skulle de inte finna sig, äger revisorerna rätt att till Oss avgiva sin berättelse.
§ 115 Revisorerna kan föreslå Direktionen förändringar i reglementet, som efter prövning anmäls till Oss.
§ 116 Revisionen får ta 6 månader efter val av revisorer och sedan återlämnas alla handlingar till Krigsmans Kontoret, där de förvaras.
§ 117 Utom den berättelse som revisorerna avger till Oss, skall en särskild berättelse till Befälhavande Amiralen på stället inlämnas, att uppläsas vid Amiralitets staternas sammankomst, varefter den remitteras till direktionen, där den förvaras.
Artikel X Kassans pensionsstat 4 sidor tabeller varefter pensionsutbetalningarna kommer att verkställas för dem som har pensionsrätt och 5 % avgift beräknas.
Stockholm den 20 december 1825 CARL JOHAN
Förordning, hur förhållas skall vid besiktningar och överbesiktningar, då varor eller färdiga arbeten för Lant- eller Sjöförsvarets behov, efter hädanefter uppgörande Kontrakt, levereras.
Stockholm den 20 december 1825.
Vi har funnit angeläget med närmare föreskrifter, hur man skall förfara vid besiktningar av kontrakt mellan Oss och Kronan och enskilda personer, då persedlar eller arbeten levereras till Armén och Flottan.
Man vill se att kontraktsvillkoren uppfyllts, så att båda sidors rätt blir iakttagen och vårdad.
Därför stadgar och förordnas följande:
§ 1 Alla varor som levereras till Kronan genom upphandlings auktioner, ingångna kontrakt eller andra beting skall innan de mottas undergå noggrann besiktning av tillförordnade besiktningsmän.
Detta sker i närvaro av den som skall motta varorna och leverantören eller hans ombud.
§ 2 Vid besiktningarna på leveranser för Armén skall det vara fyra besiktningsmän, nämligen en officer, en underofficer vid förråden, en magistratsperson om leveransen sker i stad samt en av leverantören vald person.
§ 4 Varor för flottans räkning skall på samma sätt undergå besiktning.
§ 5 Ingen vara anses gillad, om inte tre besiktningsmän är ense.
§ 6 Skulle någon leverans vara av så särskild beskaffenhet att besiktning måste ske snarast kan Krigs Kollegium eller Förvaltningen för Sjöärenden förordna att besiktningen sker på annat sätt.
§ 7 Besiktningsmännen får begagna sig av biträde av Kronans hantverkare eller av kunniga män ur borgerskapet som har kunskap om sådana varor som skall besiktigas.
De skall till protokollet avgiva sina yttranden.
§ 8 När en vara är färdig för leverans, underrättar leverantören den tjänsteman som enligt kontraktet har ansvar för mottagandet.
Därefter utses besiktningsmännen.
Leverantören skall senast inom 24 timmar före leveransen få besked var varan skall inställas.
Sker leveransen till ett förråd, skall styresmannen av förrådet dra försorg om att ett exemplar av denna förordning och andra allmänna författningar vilka kan var åberopade i kontraktet finns att tillgå.
Även modeller, prover eller ritningar samt en bestyrkt avskrift av kontraktet skall finnas.
§ 10 Skulle tvist uppstå mellan leverantören och besiktningsmännen äger de senare att utse en protokollist, som vid förrättningen för protokollet.
§ 11 Besiktningsmännen skall vårda Kronans rätt och säkerhet och tillse att det levererade godset är enligt de prov, modeller eller ritningar, som finns i kontraktet.
Besiktningsstämpel sätts på så snart godset blivit godkänt.
Vid besiktning av virke till Flottan skall Mätareordningens föreskrifter tjäna till efterrättelse.
§ 13 Blir varan godkänd, skall besiktningsmännen inom 48 timmar lämna bevis till leverantören genom påskrift på kontraktet.
Från den stunden anses varan vara Kronans egendom och leverantören berättigad att få sin betalning.
§ 14 Finns anledning till anmärkning mot varans beskaffenhet, skall sådant noggrant antecknas i protokollet och leverantören som bevis får utdrag ut protokollet inom 48 timmar.
De besiktigade persedlarna bör utsättas till antal och innehåll.
Skulle någon del saknas antecknas persedeln som ofullständig och godkänns inte.
§ 15 Skulle besiktningsmännen godkänna sämre eller annorlunda beskaffad vara än kontraktet föreskriver, åligger det advokatfiskalen vid det verk, dit varan levererats att tilltala besiktningsmännen inför domstol.
De skall ersätta Kronan för den förlust som uppstått.
§ 16 Om leverantör nyttjat svek och bedrägeri mot kronan vid levererade varor eller tillverkade persedlar skall behörig kronoåklagare tilltala honom inför domstol och målet enligt lag och författningar avdömas.
§ 17 Skulle det inträffa att en vara inte helt överensstämmer med provet eller modellen, men ändå är fullgod till sin beskaffenhet, får besiktningsmännen inte godkänna.
De skall anmäla förhållandet hos Krigs Kollegium eller Förvaltningen för Sjöärenden som avgör om varan får mottas eller ej.
Om en leverantör, som tidigare gjort sig känd för att ha fullgjort sina åligganden, levererar persedlar eller varustycken som blivit kasserade, men lovar att inom 6 dagar byta ut dem mot fullgoda, får uppbördsmännen godta detta mot att ny besiktning äger rum § 18 Efter slutad förrättning överlämnas protokollet eller beviset till regementsbefälhavaren som ofördröjligen avger fullständig rapport till Krigs Kollegium eller Förvaltningen för Sjöärenden.
Om vara, sedan den blivit införd till Kronans förråd för besiktning, genom olyckshändelse blir förstörd, och behörig domstol avgör att ingen är vållande, skall Kronan och leverantören dela på förlusten.
§ 19 Om en vara blivit kasserad, åligger det leverantören att hämta den inom 48 timmar.
Finns utrymme i förrådet kan tiden förlängas till 8 dagar.
Hämtas inte varan anmäls det till stationschef, regementschef eller förrådschef, som begär skyndsam handräckning hos magistrat eller landshövding, att flytta varorna till särskilt förvaringsrum.
Leverantören blir skyldig betala hyran och omkostnaderna för flyttningen.
Hämtas varan inte inom 14 dagar påminns leverantören och får en frist på 30 dagar.
Därefter säljs varan på offentlig auktion till högstbjudande.
Blir varan hastigt försämrad säljs den så skyndsamt som möjligt.
Sedan alla omkostnader för försäljningen blivit borträknade nedsättes resten i lantränteriet för leverantörens räkning.
Skulle varan under tiden i förrådet genom olyckshändelse, som ingen är vållande till, bli förstörd, är det leverantörens förlust.
§ 20 De tjänstemän som förordnas till besiktningen får resekostnad och traktamente om förrättningen sker utom deras station.
Magistratspersoner får enligt vad som är stadgat i brev av den 29 januari 1824.
§ 21 De jäv som i lagen i 13 kapitlet 1 § Rättegångsbalken gäller för domare, gäller även för besiktningsmän.
§ 22 Den som är kallad till besiktning får inte utan laga förfall utebli.
En mans uteblivande får inte hindra besiktningen om tre besiktningsmän kan enas om varans antagande, annars skall ny besiktning ordnas.
§ 23 Blir en vara kasserad anses leverantören ha brutit sin leverans och det åligger honom att ersätta Kronan alla kostnader och det skadestånd som han enligt kontraktet orsakat.
Advokatsfiskalen vid det verk det gäller sköter indrivningen.
§ 24 Krigs Kollegium och Förvaltningen för Sjöärenden prövar om böter skall utgå.
Har Kronan inte lidit skada förfaller tilltalet.
§ 25 Krigs Kollegium ansvarar för att de godkända varorna sänds till det förråd där de hör och förordnar vad som skall iakttagas både vid avsändandet och emottagningen.
De varor som blivit upphandlade i Stockholm för Flottans behov emottas av materialförvaltaren vid Förvaltningen för Sjöärenden som ansvarar för vård, kvantitet och innehåll till dess avsändningen kan ske.
Allt skall förses med fastställd stämpel eller sigill.
§ 26 Skulle gods som godkänts vid besiktningen, vara otjänligt eller inte motsvara beställningen vid framkomsten, skall undersökning ske om felaktigheter uppstått under transporten eller under tiden i förvaringsrummet.
§ 27 Denna undersökning kallas överbesiktning och skall utföras av 5 i Vår tjänst kunniga män, 3 militära och 2 civila, som innan besiktningen avlägger följande ed: " Jag N N lovar på min heder och tro, att efter samvete och bästa förstånd vid nu förestående besiktning avgiva mitt yttrande, så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.
" § 28 Då artilleristycken, ammunition, gevär eller krut levereras gäller särskilda instruktioner.
Blir inte leverantören nöjd med förrättningens beslut, skall han genast med första postgång insända anhållan om överbesiktning hos Krigs Kollegium.
Då sammankallas skyndsamt 3 sakkunniga män som tillsamman med en magistratsperson utför den nya besiktningen.
Särskilda författningar gäller vid hastigt uppbrott eller under krigstid, då man inte kan iakttaga vad som är stadgat.
§ 29 Vid besiktningar av leverantörer för de rustandes räkning och besvär däröver, förhålles enligt Indelta Kavalleriets beklädnad, beväring och utredning av den 11 maj 1795.
Vid proviant och fourage persedlarnas besiktning gäller reglementet från 26 oktober 1815.
Stockholm den 20 december 1825 CARL JOHAN
Reglemente varefter vederbörande vid Kronauktioner för Lant- och Sjöförsvaret hava sig hädanefter att i underdånighet rätta.
Stockholm den 20 december 1825 Artikel I Allmänna föreskrifter.
§ 1 Kronoauktioner anställs för Lant- och Sjöförsvarets behov i följande fall: 1: o Vid upphandling av erforderliga förnödenheter 2: o Entreprenad för nybyggnad eller reparation av Kronans hus, örlogs och andra fartyg, båtar och sjömärken eller andra arbeten som tillhöra Lant - och Sjöförsvaret.
3: o Bortarrenderande av militärboställen, Kronans hus och lägenheter, boställshemman som tillhör Lant - och Sjöförsvaret.
4: o Försäljning av fastigheter, fartyg eller persedlar, som inte längre är användbara eller behövs.
§ 2 Ämbetsman eller tjänsteman får inte anställa auktioner utan att ha fått befallning av Kongl Maj: t, Krigs Kollegiet eller Förvaltningen för Sjöärenden Vid militärboställens eller båtsmanshållets boställshemmans bortarrenderande, bör Krigs - Kammarkollegiets eller Förvaltningen för Sjöärenden förordnande erhållas.
§ 3 Vid kronans auktioner har alla rikets undersåtar, av vilket stånd, villkor och yrke de vara må rätt att göra anbud.
Dock får inte ämbets eller tjänstemän som har något med auktionen att göra inge anbud.
De får inte heller åtaga sig att vara leverantörens eller entreprenörens kommissionärer.
Den som bryter mot detta begår tjänstefel.
§ 4 Kronoauktioner anställs inför Krigskollegium eller Förvaltningen för Sjöärenden eller inför dem lydande verk.
Då auktioner hålls vid förråd är det tygmästaren eller den som har tillsyn över förråden, som också har tillsyn över auktionen.
Sker auktionen på andra platser ombesörjer befallningshavanden tillsynen.
§ 5 Utebliver utan laga förfall den inför vilken auktionen skall ske, begår han tjänstefel och står för därigenom uppkomna kostnader.
En suppleant bör alltid var utsedd, så att den utlysta auktionen kan ske på utsatt dag och timma.
Skulle den som har ansvaret för auktionen märka underslev av auktionisten, mindre redlighet vid uppbörden av auktionsmedlens eller räkenskaperna, äger han rätt att utse annan person och anmäla det inträffade till Krigskollegium eller Förvaltningen för Sjöärenden, som vidtar åtgärder.
§ 6 Uteblir auktionsprotokollet eller andra handlingar bötar den som varit vållande 6 riksdaler 32 skilling.
Uteblir influtna auktionsmedel betalar den som har tillsynen en per mille på beloppet för varje dag.
Drar inbetalningen ut på tiden i mer än 14 dagar, vidtager Krigskollegium och Förvaltningen för Sjöärendena kraftiga åtgärder för kronans säkerhet.
§ 7 Vid auktioner som hålls inför Krigskollegium eller Förvaltningen för Sjöärenden utses en av verkets tjänstemän att förrätta den.
Vid auktioner under landshövdingens, regementschefen eller Flottans Stationsbefäl utser de själva någon lämplig person.
Ersättning utgår beroende på förrättningens vikt och besvärlighet från 2 - 10 riksdaler per dag samt skjuts och traktamente om personen är från annan ort.
Vid försäljningsauktioner får auktionisten 1 % av auktionsbeloppet, utom vid försäljning av krut, fastigheter, skepp, som i ett klubbslag bortslås till 1000 riksdalers värde eller däröver.
Då blir arvodet ½ %.
§ 8 Upphandlings-, entreprenad- och försäljningsauktioner skall kungöras tre gånger, första gången sex veckor före auktionstillfället.
Den tiden kan förkortas, om omständigheterna så kräver.
Gäller också varor som försämras eller förminskas vid längre tids förvaring.
§ 9 Auktionerna skall kungöras i tidningar och från predikstolen.
§ 10 Auktionskungörelsen skall innehålla föremålen, tiden då auktionen börjar, platsen där den hålls, var nödvändiga handlingar, ritningar, modeller och prov finns att se, de skall ställas ut 14 dagar före auktionen, hur borgen för inropen är beskaffad.
Vid upphandlingsauktioner skall kungörelserna innehålla persedlarnas mängd och beskaffenhet, om de kostnadsfritt skall levereras till Kronan, tiden inom vilken leveransens skall ske, betalningsvillkor, förskottsbeloppet, om förseglade anbud skall ingivas innan auktionen.
Vid fastighetsauktioner skall läge i staden anges och på landet län, härad och socken, tiden för tillträdet.
Och andra upplysningar, som kan vara viktiga.
§ 11 Innan auktionen börjar skall auktionskungörelsen uppläsas samt meddelas vilken myntsort som kommer att gälla, visning av handlingar, modeller och prov.
Vid upphandlings- och entreprenadsauktioner och då betydande effekter avyttras i ett klubbslag må förseglade anbud ingivas.
De är giltiga endast om de innehåller ett bud och endast för en persedel, som alltid skall vara skriven på omslaget.
De skall vara avlämnade innan auktionens början och öppnas så snart klubblaget fallit.
§ 12 De böter, som stadgas i denna författning tillfaller Vadstena Krigsmanshus om auktionen hålls för Lantförsvarets behov och till Amiralitets krigsmans kassan om den hålls för Sjöförsvaret.
Artikel II Om upphandlings auktioner.
§ 13 Lant- och Sjöförsvarets förnödenheter skall vara inhemska och således får inga utrikes upphandlingar ske utan Kongl Maj: ts tillstånd.
Förvaltningen för Sjöärenden har tillåtelse att sluta kontrakt om utländskt virke och andra för Flottan behövliga effekter.
Tillstånd kan ges av Kongl Maj: t för upphandling av större partier effekter från utrikes orter.
När trupper eller fartyg är utomlands skaffas deras förnödenheter på de orter in- eller utomlands, där minsta kostnad erbjuds och där affären kan ske med minsta fara.
§ 14 För att undvika landets betungande med kronoskjutsar, skall alla leveranser om möjligt ske så att det kostnadsfritt levereras till förbrukningsstället.
§ 15 Alla anskaffningar skall ske genom allmän auktion på det ställe där varan skall användas eller där största tillgången finns.
§ 16 Då upphandling skall ske, åligger det dem som har inseendet vid auktionerna, att inhämta underrättelser om det billigaste pris och om transport kostnadsfritt till förbrukningsstället kan ske.
De meddelar auktionisten som ropar ut detta pris.
Den leverantör som lämnar lägre bud vinner.
Man jämför med de förseglade anbuden och om auktioner hålls på flera platser samtidigt.
Skulle man inte haft möjlighet att undersöka gällande priser på varan, kan verket förbehålla sig rätten att pröva om de lägsta anbuden är godtagbara eller inte.
Prövningstiden får inte överskrida 8 dagar.
Förhållandet skall ljudligen tillkännagivas vid auktionens början.
Skall stora kvantiteter av en vara upphandlas får man fördela dem i mindre partier, så att även mindre bemedlade kan delta.
§ 17 Då flera personer lagt samma bud, utropas dem emellan för att se vem som antar det lägsta budet.
Kommer man inte överens kan partiet delas mellan de lägsta buden.
§ 18 Protokollet skall efter auktionens slut i närvaro av anbjudarna uppläsas och justeras.
Protokollet underskrivs av auktionisten och sänds till Krigskollegium och Förvaltningen för Sjöärenden.
§ 19 Då auktion verkställs både i Stockholm och landsorten och protokollen insänds till förvaltningarna jämförs anbuden och det lägsta vinner.
Vid lika anbud går leveransen till den som finns i orten, där varan skall användas.
Inom en månad skall leverantörerna veta om de vunnit.
Under den tiden får de inte avsäga sig leveransen vid 6 % vite av auktionsvärdet.
§ 20 Sedan anbudet blivit antaget, skall ett kontrakt upprättas, där leverantörens skyldigheter står.
Kasserad vara betraktas som underlåten leverans.
Då så anses nödvändigt skall leverantören ställa godkänd borgen för sitt åtagande.
§ 21 Antaget anbud får inte återkallas och godkänt kontrakt överlåtas.
§ 22 Så snart leveransen är fullgjord skall den besiktigas och leverantören lyfta sin betalning, allt enligt kontraktet.
§ 23 Förskott kan beviljas, om leverantören ställer två mäns borgen, som för egen skuld.
Artikel III Om entreprenadauktioner § 24 När lantförsvaret behöver nybyggnad eller reparation på Kronans hus, som inte är delar av Fästningsverken, bör allmän auktion till entreprenaden utbjudas.
Innan den verkställs bör ingen byggnation företagas.
Entreprenadauktion anställs på samma dag av Krigs Kollegium och Förvaltningen för Sjöärenden på den ort där arbetet skall utföras.
Om sådana omständigheter yppas att man inte hinner med det stadgade förfarandet kan andra åtgärder vidtas.
§ 25 Entreprenadauktioner går till på samma sätt som upphandlingsauktioner.
Lägsta anbud vinner.
Vid lika anbud antas den som tidigare gjort sig känd för pålitlighet eller har största säkerhet i borgen.
§ 26 Ordningen och redovisningen vid entreprenadauktioner är samma som vid upphandlingsauktioner § 27 Ritningar och beskrivningar, uppgift om dagsverken och materialer jämte kostnadsförslag och upplysningar om ortens priser skall innan auktionen utlämnas.
§ 28 I kontraktet skall stå arbetets ordning, succesiva besiktningar före slutbesiktningen och om förskott skall betalas ut.
Ämbetsverket skall vidta försiktighetsmått och försäkra sig om att Kronan inte lider skada.
Det gäller arbetets fullgoda beskaffenhet samt tiden inom vilket arbetet skall vara färdigt.
Artikel IV Om arrandeauktioner § 29 Auktion på militärboställen förrättas i sammanträde av Krigs- och Kammar Kollegierna samt under Flottan lydande boställshemman av Förvaltningen för Sjöärenden.
Auktionen hålls på landskansliet i länet, där bostället är beläget.
Kungörelse sker i tidningarna helst 4 månader i förväg och från predikstolarna.
Det sist hållna syneinstrumentet skall finnas att tillgå vid auktionen.
§ 30 Vid auktionen skall bjudarna var försedda med föreskriven borgen och handlingar och formulär finnas 14 dagar innan.
§ 31 När auktionen är verkställd insänds med första post till Krigskollegiet eller Förvaltningen för Sjöärenden protokollet och den mestbjudandes borgensskrift, varefter arrendekontrakt utfärdas.
Finns två eller flera lika anbud, kallas bjudarna till förvaltningarna och om den inte kan skiljas genom högre anbud eller inte inställer sig, förklarar ämbetsverket vilken som antas.
§ 32 Då andra Kronans hus eller lägenheter skall bortarrenderas görs noggrann besiktning och instrument upprättas för att vid avträdet tjäna till efterrättelse.
I övrigt görs lika som andra Kronans auktioner.
Artikel V Om försäljningsauktioner.
§ 33 Då Kronans tillhörigheter skall säljas, bör det alltid ske genom auktion, som hålls på stället där varan finns.
§ 34 För att Kronans effekter inte skall säljas till underpris, skall den som har ansvaret för auktionen inhämta noggranna underrättelser om varans pris och vilket pris auktionisten utropar.
Den som gör högsta anbudet vinner.
Finns lika anbud skrivs i protokollet: Inslaget för Kronans räkning och kan försäljas utom auktion för det priset eller högre.
Ny auktion kan också anställas.
Gäller det varor som blivit liggande och drar kostnader för vård eller misstänks förstöras får de säljas utan att något minimipris utsätts.
§ 35 Persedlarna fördelas i särskilda partier och varje parti förses med ordningsnummer.
Denna fördelning skall vara gjord 3 dagar i förväg, så att spekulanterna har möjlighet att göra sig underrättade om deras beskaffenhet.
Skulle större kvantiteter av lika varor, som beräknas i mått, vikt, eller mål förekomma behöver de inte avläggas partivis utan säljs till högsta bud.
§ 36 Två lika förteckningar upprättas av uppbördsmannen av persedlarna, som i särskilda kolumner upptas som följer: 1: o Partiets nummer 2: o Varans namn, beskaffenhet och belopp i varje parti 3: o Det pris som inte får understigas 4: o Den blivande köparens namn, yrke och hemvist 5: o Inropspris
§ 37 Är närvarande anbudsgivare få och man kan vänta sig fler efter hand, utropas de minst värdefulla varorna först.
Annars bör utropen ske i den ordning de är förtecknade.
Utroparen tillkännager nummer på partiet, beskaffenheten och om varorna säljs styckevis efter mått, mål och vikt eller antal.
Utropet skall ske högt och tydligt.
Utroparen får inte slå så länge man kan förvänta sig att nya bud ges.
Sista budet skall med tydlig röst utropas tre gånger innan klubbslaget.
Genast införs inropssumman, köparens namn, yrke och hemvist i protokollet.
§ 38 Om den som har tillsyn över auktionen och auktionisten anser att köparen inte är vederhäftig för betalning, skall de med eget ansvar en för båda och båda för en, begära handpenning av högst ¼ av partiets inropssumma eller begära att borgen ställs.
§ 39 Tvistar inropande personer om vem som vid klubbslaget fått varan, utropas den genast på nytt.
§ 40 Vill köpare genast efter betalning ta med sig varan kan så ske, om det inte hindrar den vidare auktionen.
Hästar och kreatur och varor som behöver vård, skall genast överlämnas till köparen.
§ 41 Då auktionen är slut, skall protokollet underskrivs och de inkomna medlen nedsättas i de kassor dit de hör.
§ 42 Då redbarare effekter försäljs på samma dag på flera ställen, insänds protokollet med första post för att jämföras.
§ 43 Auktionisten skall inom tre dagar utskriva räkningar på de olika inropen och köparen genast betala mot kvitto.
Köparen hämtar sedan genast sina varor.
På landet utlämnas auktionsräkningarna och verkställs uppbörden alltid på auktionsstället.
§ 44 Köparen får inte sin vara förrän han visat uppbördsmannen, som skall utlämna varan, auktionistens kvitterade räkning.
Han antecknar på baksidan att varan blivit avlämnad.
§ 45 Om köparen inte betalat inom rätt tid och borgen är ställd, skall borgensmännen genast underrättas.
De har rätt att lösa varan inom 8 dagar, annars bjuds varan ut på ny auktion.
Skulle varan nu säljas för mindre än första gången, svarar första köparen för skillnaden.
Han har ingen rätt att tillgodoräkna sig överskott om varan säljs dyrare.
Dock bör han få igen sin handpenning.
§ 46 Hämtas inte varan efter 8 dagar och ny auktion görs, får den första inroparen medlen utom vad som kostat i auktions-, magasins- och underhållskostnad.
§ 47 Visar det sig att varan vid avhämtning inte överensstämmer med utropet eller någon brist uppstått, anmäls det till den som haft ansvaret för auktionen.
Har sådana misstag gjorts som inte för Kronans eller köparens förlust kan rättas, ersätts skadan av den som haft varan i sin vård.
Är underslev eller flärd begånget ställs han inför lagligt tilltal.
§ 48 För att förekomma att tvister mellan auktionsförrättningen och inroparen skall ske, när det gäller varor som genom intorkning eller annan förminskning ändras, bör de inte innan auktionen anges i bestämd vikt eller mått utan endast ungefärligen uppgivas.
§ 49 Sist inom en månad efter auktionen bör till Krigs Kollegium eller Förvaltningen för Sjö Ärenden protokollen, räkningarna och de influtna medlen insändas.
Då auktioner hålls vid Flottans stationer bör räkningarna granskas i Kontoret.
Datum ut supra CARL JOHAN
Instruktion varefter Kommitterade till förrättande av den beslutade jämkningen av Extra Roteringen i riket har att sig i underdånighet rätta.
Stockholm den 20 december 1825 På Ständernas hemställan vill Vi stadga grunderna för Extra Roterings skyldighetens fördelning och förordna vad vid själva verkställigheten iakttagas bör.
§ 1 Denna förrättning kommer att ske länsvis med landshövdingen som ordförande och ledamöter i de distrikt, där soldatrotering äger rum.
Översten för det i orten indelta Infanteri Regementet eller chefen för Båtsmans Kompanierna inom vars stånd de till roterings jämkning förekommande hemman och lägenheter är belägna.
Första lantmätaren tillkallas och två från varje riksstånd, som byts i varje härad.
Finns inga ledamöter av ett visst stånd i häradet väljer landshövdingen dem från ett närliggande härad eller stad inom länet.
Flera härader kan roteras av samma kommitte, där de är mindre till arealen.
Roteringarna bör vara fulländade vid nästa års utgång.
§ 2 Extra rotering gäller endast för s k privilegierad jord och skall skiljas från Hemman och Lägenheter av Skatte- och Frälsenatur, som ju är underkastade ständig rotering.
Därför utesluts följande: 1: o De hemman, som efter Roteringsverkets införande, blivit av öde upptaget och skattlagt och således bör vara ständigt roterade.
2: o Överskjutande delar av sådana förut roterade hemman som i roteringsverket är roterade för mindre mantal än jordeboken säger.
3: o Alla inom Bergslagen oprivilegierade hemman och lägenheter.
4: o Posthemman av kronoskatte och frälsenatur, även om de är skilda från postföringsskyldigheten.
5: o Alla av kronoskatte eller frälsenatur varande utjordar och torp, som inte är under hemmansräntor inbegripna samt odlingar i rekognitionsskogar, kronoparker och andra allmänningar.
§ 3 Från Extra rotering befrias: 1: o Rusthållsstamhemman både de som utgör häst och karl och de som endast skall prestera manskap och för rustningsfriheten erlägger vissa avgifter.
2: o Alla till militären hörande boställen utom boställen vid Adelsfanan, indragna boställen samt de vid innehavarens avgång indragna boställena.
3: o Komministrars, klockares och ringare kyrkobetjänters samt länsmäns och fjärdingsmäns boställen även av de åt lotsar uppgivna kronohemman.
4: o Boställen som nu innehas av jägeribetjäning.
5: o Den milda stiftelseanslagna jord samt särskilda lägenheter av privilegierad natur som inte blivit åsatt visst hemmans mantal, så vida de inte efter ortens skattläggningsgrunder uppgå till ett 1 / 16 mantal.
6: o Posthemman som har åtta mils postföring i veckan så vida inte godhet och förmåner överstiga vad efter ortens roteringsgrund gäller.
§ 4 Extra roteringsjämkning uppskjuts tills vidare: 1: o På all jord intill städerna innan Ständerna yttrat sig om städernas båtsmanshåll i allmänhet och Kongl Maj: t fattat beslut i ärendet.
2: o I Jämtland tills efter avslutade avvittringar landet fått ny ordinarie rotering.
3: o I Västerbotten och Norrbotten tills Västerbottens Regementes ordinarie rotering blivit reglerad 4: o I Härjedalen
§ 5 För att nå likhet med den gamla roteringen bör vid extra roterings översikt anslås till var rote sådana hemman som kan jämföras till godhet med vad som är allmänt inom provinsen.
Där fästes avseende på statliga bidrag samt skog, fiske och andra herrligheter.
§ 6 Kommitterade skall därför noga underrätta sig om förhållandena i den gamla roteringen och uppmärksamt granska de som skall extra roteras.
Jordeböcker, skattläggningsinstrument, kartor, kartbeskrivningar, enskiften, storskiften och bevillningstaxerings längder skall jämföras med vad jordägarna och deras grannar samt kommitténs egna ledamöter från orten meddelar.
De som är missnöjda får besvära sig.
§ 7 Extra roteringen skall ske sockenvis och efter kyrkogällen, så att varje socken och kapell får sitt vissa antal nya rotar.
Man kan om omständigheterna så fordras sätta samman rotar från flera socknar, härader eller fögderier.
§ 8 De stor hemmanen med förmånligare beskaffenhet insätts först och sedan följer de mindre hemmanen och lägenheterna.
Man skall uppmärksamma att inget hemman läggs under flera rotar.
Hemmanen som bildar en rote bör för både rotehållaren och karlen ligga så nära varandra som möjligt.
§ 9 Skulle meningarna i kommitten vara delade, gäller att de flesta röster vinner, vid lika ger ordförandes röst utslaget.
§ 10 Det åligger landskamreren att författa roteringsverken.
Till en början i ett renskrivet exemplar som godkäns av Kongl Maj: t.
Sedan delas avskrifter ut till Krigs- och Kammar Kollegierna och när det gäller båtsmanshåll till Förvaltningen för Sjöärenden.
§ 11 I socknar där två regementen finns anslås extra rotering till det regemente som har största antalet soldatrotar.
Det samma gäller om en socken har både soldater och båtsmän.
§ 12 Minst en månad i förväg skall extra roteringsförrättningar kungöras i kyrkorna.
§ 13 Kommitten skall skyndsamt meddela sina beslut och den som är missnöjd har fyra månader på sig att klaga.
Besvären inlämnas till befallningshavanden som ofördröjligen inger dem till Kongl Maj: t.
§ 14 Skulle under förrättningen sådana omständigheter uppstå, som kräver Kongl Maj: ts förordnande, skall anmälan därom genast göras.
Datum ut supra CARL JOHAN
Förteckning på Kongl Plakater, Resolutioner, Förordningar och påbud, samt andra Allmänna Handlingar, som av trycket utkommit år 1825 9 sidor rubriker, några förbockade och förmodligen upplästa i Låssa kyrka under året.
