# ID: svediakorp-law81
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1824
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 18,564
# sentences: 925
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk Författningssamling 1824 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse angående inrättande av enskilda banker eller disconter.
Stockholm 14 januari 1824 För att göra den vidsträckta kreditrörelsen umbärlig och förena kapitalägare och kapitalbehövandes intressen, har Ständerna ansett att diskontorörelsen borde överlämnas till enskilda i stället för att vara föremål för statsförvaltningens omsorg.
Vi gillar och förordnar följande: 1: o Att bolag som vill låna ut pengar till enskilda personer har rätt att avdraga högsta lagliga räntan, dock inte under längre tid än högst ett år.
Efter förfallodagen får de uppta samma överränta som Banco Disconten.
2: o Att dessa inrättningar har rätt till samma handräckning vid indrivning som Banco Disconten.
3: o De som önska upprätta sådana bolag skall anmäla sig hos oss och förete bolagsregler och utlåningsreglemente.
Anser Vi att dessa är riktiga och tillräcklig fond finns, beviljar Vi bolaget rättighet att låna ut pengar till handel, näringar och jordbruk, under en tid av 10 år.
Sedan behövs nytt tillstånd.
4: o För övrigt skall allt som angår handelsbolag gälla, och intas i rättens inteckningsprotokoll, kungöras i tidningarna om bolagets inrättande, ändamål och förändringar, ansvaret för bolagsmännen, en för alla, alla för en.
Bolagen kommer inte att nu eller framledes kunna räkna på något stöd av allmänna medel samt att staten inte någonsin blir inblandad i verksamheten Stockholm den 14 januari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående förhöjd årlig Capitations avgift av varje adlig mansperson, som erlägger bevillning av lön eller förmögenhet.
Stockholm den 14 januari 1824.
Den kapitations avgift på 24 skilling för adlig person som betalar bevillning på förmögenhet eller lön, som beslutades 1825 räcker inte att täcka Riddarhuskassans skulder.
Därför höjs den till det dubbla.
Avgiften skall uppbäras tillsammans med kronoutskylderna av kronans tjänstemän.
Vi kan dock inte anse detta tillskott annat än som frivilligt och endast gälla de inom adeln, som deltagit i beslutet.
En förteckning bör dock överlämnas till befallningshavande över de ledamöter som vägra betala, som vidare meddelar Riddarhusdirektionen.
Stockholm den 14 januari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående förändring i tiden att få lösa i banken belånade guld- och silverpanter, eller omsätta de därå undfångna lån.
Stockholm den 20 januari 1824 Belåningsbeloppet på guld- och silverpanter i banken höjs till 1 riksdaler per arbetat, kontrollerat lod.
Panterna får återlösas efter ett år eller omsättas för ytterligare 6 månader.
Försummar man detta blir man lösningsrätten förlustig.
Den gamla stadgan från 1818 upphävs till låntagarens förmån.
Stockholm den 20 januari 1824 CARL JOHAN
Förordning angående ändring eller utrivning av Vattenverk, som genom uppdämning skadar jord eller hindrar dess odling.
Stockholm den 20 januari 1824 Under Vår oavbrutna uppmärksamhet på jordbrukets förkovran och utvidgande har Vi utfärdat en författning, för att hindra vattenverk att skada odlingen.
Vårt land är ju genombrutet av mycket vatten och dess uppdämningar orsakar ofta översvämningar.
§ 1 Då lagligt vattenverk dränker odlingsjord och orsakar hinder, har jordägaren rätt att kräva att vattenverket ändras eller flyttas.
Gäller inte vattenverk som driver större bruk eller fabriker.
Gäller inte när jordägare accepterat ersättning och förbundit sig att tåla uppdämning § 2 Kan uppdämning avhjälpas genom att verket flyttas, ändras eller att ny ledning öppnas bör detta ske.
Kan åter detta inte åtgärdas, utan att vattenverkets värde för framtiden minskas, får ändring ske endast om värdet av den översvämmade markens odling kan beräknas till vattenverkets dubbla värde.
Finns flera vattenverk skall det sammanlagda värdet räknas.
§ 3 Jordägare, som vill begagna sin rätt, som nämns i § 2 skall fullt ut gälda den förlust vattenverkets ägare om verket flyttas eller ändras, med förhöjning av det dubbla om verket i framtiden försämras.
Vill verkets ägare själv bestyra flyttningen, betalar jordägaren.
Vill verkets ägare inte befatta sig med
flyttningen, är jordägaren pliktig att verkställa ändringen.
Kommer vattenverket helt att utrivas, skall jordägaren betala värdet plus hälften till och ombesörja rivningen.
Tillhör verket ett bolag blir ersättningen endast motsvarande värdet.
§ 4 Om ägaren hellre vill avstå verket än ta emot ersättning, är jordägaren skyldig lösa hela verksamheten.
Hör mark till skall även den liksom inventarierna inlösas.
§ 5 Värdet av vattenverk som skall upphöra, skall efter noggrann undersökning om verkets beskaffenhet, enligt allmänt gällande grunder för värdering av fastigheter mätas och utbetalas i pengar.
Är vattenverket ett Fideikommiss eller boställe skall annat verk eller jord lämnas i ersättning.
§ 6 Jordägare som vill begagna sig av rätten som nämns i § 3 skall ansöka hos befallningshavande att lantmätare förordnas till undersökningen.
Befallningshavanden utser ensam en skicklig och erfaren lantmätare till detta grannlaga arbete.
Gäller det kronans boställe skall ombud utses, som bevakar Vår och kronans rätt.
Lantmätaren utsätter dag för förrättningen, som bör ske vid barmark.
Han meddelar mot bevis skriftligen både sökande och vattenverksägaren.
Sökande skall till domaren i orten lämna upplysningar om det finns personer med inteckningar i verket, som då skall kallas till förrättningen.
Hittar man ingen kungörs meddelandet i tidningarna.
Lantmätaren skall fjorton dagar före förrättningen från predikstolen i de socknar som berörs kungöra förrättnings tiden.
§ 7 Jordägaren och vattenverksägaren har vardera två gode män och befallningshavanden har två ledamöter av Hushållningssällskap eller andra skickliga och betrodda män, som samråder.
De undersöker om något nödvändigt avlopp utan men kan anläggas.
Därefter uppskattar de värdet av jorden med dess förbättring och vattenverkets försämring Skulle förändringen medföra att verk som ligger nedanför drabbas av översvämning, skall de upplysa om hur sådant kan förekommas Utebliver lagligen kallad vattenverksägare från förrättningen ersätter han uppkommen kostnad och kallas till nytt möte.
Uteblir han då också genomförs förrättningen ändå.
Kommer inte hans två gode män, kallar lantmätaren två ojäviga män av nämnden som på hans vägnar övervarar förrättningen.
§ 8 Ånöjs jordägaren och vattenverksägaren med beslutet kommer det att bero.
I annat fall instämmer jordägaren till domstol inom 4 månader, annars är hans sak förfallen.
Domaren kallar lantmätaren och de gode män som deltagit i beslutet samt annan skicklig lantmätare, byggmästare och allmänt ombud till ny syn.
Sträcker sig vattendraget genom flera domsagor förordnar hovrätten särskild domare, som tar upp saken i en uthäradsnämnd.
§ 9 Har lantmätaren funnit att vattenverket skall uppehållas medan vattenledning görs, skall jordägaren nedlägga penningar som motsvarar värdet av dess lösen.
§ 10 Är vattenverket genom dom utrivet, må det inte mer upptas.
§ 11 All kostnad som blir vid avfattning, avvägning och annan undersökning skall jordägaren ensam stå för.
Även om han vinner betalar han vattenverksägaren för hans bevistande av undersökningen och vid den första domstolen.
§ 12 Vid ändringar av ett vattenverk bör noga tillses att inte nedanför liggande verk skadas genom översvämning.
Sker det ges ersättning.
Jordägaren har rätt att med strömrensning undanröja hinder för vattnets fullkomliga avrinning.
§ 13 Befallningshavande skall se till att ränta och andra skyldigheter på vattenverk, som utrives, skall flyttas till den jord som har förmån av att verket rivs.
§ 14 Jordägare, som önskar utvidga odlingsbar mark genom att sänka sjö, avleda ström eller därifrån göra ränlar utan att han förnärmar annans rätt, skall ändå tillkännage det hos befallningshavanden.
Han låter undersöka om något annat nyttigt ändamål skulle kunna förhindras, som t ex flott- och farled.
I så fall bör ärendet prövas annars lämnar befallningshavanden tillstånd.
§ 15 Har jordägare fått tillåtelse att sänka sjö eller avleda vatten och detta inte kan ske utan att vattenverk ändras eller flyttas, skall den som äger verket vara pliktig att verkställa det på sätt som denna förordning fastställer.
§16 Vad om vattenverk, som hindrar odling och nu är stadgat.
gäller även för fiskeverk eller annan byggnad som lagligen tillkommit.
§ 17 Denna författning ändrar inte Vårt Brev av den 28 december 1822 eller kungörelsen om disposition av strömfall på kronohemmans eller annan kronojords områden.
Stockholm den 20 januari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående verkställigheten, i vissa delar av Rikets Ständers vid sista Riksdag gjorda och samtyckta Bevillning.
Stockholm 20 januari 1824.
Prövning av de besvär som anförs över de i varje län utsedda prövnings kommittéers beslut, skall flyttas från Kammarkollegiet till Kammarrätten.
Debetsedlarna skall vara utformade efter särskilt formulär.
Nytt reglemente för mätning av fartyg av fem svåra läster.
Anmärkningar på debitering skall göras inom 5 år.
Stockholm den 20 januari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående grunderna för de från Rikets Ständers Bank utgående Odlingslån.
Stockholm den 20 januari 1824 Bankens fond till odlingslån kommer att nedsättas till en viss summa och grunderna för lånen förändras till främjande och stöd i synnerhet för sådana större odlingsföretag, som är gemensamma för samhälligheter på landet.
Även kostnader för enskiftes och storskiftesförrättningar skall prövas.
Lån till vanliga mindre odlingar kommer endast att ske i sista hand.
Artikel I Om ordning att söka och erhålla Odlingslån.
§ 1 Rättighet att söka och erhålla odlingslån äger icke allenast jordägare, utan också åboer på kronojord samt arrendatorer av Kungsladugårdar och Boställen, under tiden arrendet pågår.
Bevis på att arrendevillkoren uppfyllts krävs.
Boställsinnehavare och deras arrendatorer är uteslutna från lånerätt om de inte har frihetsår på odlingslägenheten, som motsvarar tiden för lånets återbetalning eller om bostället har del i samhällighet och odling inte kan ske utan lån.
Sökande av lån anmäler det hos länets Hushållningssällskap eller befallningshavande.
§ 2 Följande handlingar bifogas: 1: o En av lantmätare gjord avfattning av odlingsfältet med beskrivning över läge, areal och beskaffenhet samt avvägning av vattendrag.
2: o Odlings- och tidsplan samt ett av två lantmätare i lantbruk kunniga och ojäviga män upprättat kostnadsförslag.
§ 3 Vid lånestöd för utflyttning på grund av enskifte eller storskifte skall domstolens bevis att förrättningarna blivit stadgade, jordägaren namn och ett kostnadsförslag samt den flyttningshjälp staten består, lämnas.
§ 4 Lån till mindre enskilda odlingsföretag skall sökas hos Hushållningssällskapen och protokoll från syn utförd av två kunniga och ojäviga män medsändas.
Synemännens yttrande uppläses i sockenstämma och förvaras hos pastor.
Den som har anmärkningar framlägger dem inom fjorton dagar, innan ansökan sänds till Lanthushållningssällskapet.
Omkostnaderna vid syneförrättningen ersätts av den sökande.
§ 5 Handlingarna skall vara insända före den 1 september om de skall behandlas det året.
§ 6 Det åligger Hushållningssällskapen att pröva nyttan av odlingsföretagen, liksom behovet av lån.
Därefter fördelar de lånen.
§ 7 Sedan alla handlingar blivit klassificerade insänds de före 15 oktober till bankofullmäktige.
§ 8 Då har bankofullmäktige fått uppgift om hur stor summa som följande år kan disponeras till odlingslån och gör upp listor i vilken ordning beloppen kan utgå.
Innan årets slut skall Hushållningssällskapen underrättas om vilka som blivit antagna.
Därefter upprättas skuldbrev och säkerheter och insänds till bankstyrelsen, som före 1 juni följande år skall ha beviljat lånet.
Låntagare som vill lyfta ytterligare andel av ett beviljat odlingslån skall förete bevis att odlingen blivit fullgjord så som grunderna för lånet säger.
§ 9 Då lån till jämngoda odlingar kommer i fråga och bidragen inte räcker till alla, får de som är beviljade lägsta summan av lånet Handlingar som befunnits behöriga men på grund av brist på tillgångar inte kan betalas ut, kan insändas följande år.
Detta kan fortgå i 5 år, sedan behövs ny besiktning
Artikel II Om prövningsgrunderna vid lånehandlingars granskning och Lånens bestämmande.
§ 1 Huvudgrunden vid prövningar om understöd är främst jämförelse mellan beräknad kostnad och vinst.
Företräde lämnas till det företag som beräknas ge högsta produktion med minsta kostnad.
§ 2 De egentliga odlingslånen beviljas endast till odling av kärr, mossar, sanka och vattensjuka ängar samt stenbunden och skogbeväxt mark och avtappning av sjöar.
I kostnadsförslaget upptas rothuggning, stenbrytning, dikning samt jordens bearbetning med plog, hacka eller spade.
§ 3 Först beviljas lån till större odlingsföretag, därefter för utflyttning på grund av enskiften eller storskiften och sist enskilda mindre odlingar.
§ 4 Med större odling menas minst 30 tunnland.
§ 5 Mellan 20 och 50 riksdaler på tunnlandet får utlånas beroende på svårigheten av odlingsföretaget.
Aldrig över 50 riksdaler.
§ 6 Enskild person får inte mer än 2.000 riksdaler per år och sammanlagda summan får inte överstiga 6.000.
Högsta lånesumman till mindre företag får inte överskrida 1.000 riksdaler.
Köper någon egendom, där lån är beviljat, kan lånet överflyttas på nya ägaren som ställer säkerhet.
§ 7 Lån för utflyttningar på grund av enskifte och storskifte kan också ges till gamla bostäders flyttning och uppförande av nya, om odling förekommer.
§ 9 Lånerättigheten får inte utsträckas till redan verkställda odlingar.
Artikel III Om betalningsvillkoren och vad för bankens säkerhet därutinnan är att iakttaga § 1 Räntan på lånen är 2 %.
Återbetalning sker efter 5 år vid större företag annars efter 3 år.
§ 2 Som säkerhet utges skuldbrev med borgen som för egen skuld av två personer som en för båda och båda för en ikläder sig detta ansvar.
Löftesmännens vederhäftighet bestyrks av befallningshavanden och deras underskrifter bevittnas av pastor i församlingen.
Borgen förnyas varje år och om någon löftesman kommer på obestånd, är låntagaren skyldig att genast skaffa ny borgensman.
Är löftesmannen också låntagare i fonden får hans sammanlagda åtagande, eget lån och det han borgar för, inte överstiga 6.000.
§ 3 Istället för borgen kan lånesökande ställa sin egendom som säkerhet om den inte redan är mer än hälften av 1823 års taxeringsvärde.
§ 5 Hushållningssällskap kan åta sig mot säkerhet att uppbära de beviljade lånen för hela länet och därefter fördela.
§ 6 Delägare i samfälligt upptaget lån bör samfällt utgiva skuldbrev till bank och en för alla och alla för en ansvara för återbetalningarna.
De behöver ingen borgen, då befallningshavandes i orten vitsord räcker.
Artikel IV Om Bankstyrelsens befattning och åligganden i avseende på odlingslån.
§ 1 Före 15 oktober skall bankfullmäktige infordra uppgift om hur stor summa som bör disponeras på lån året därpå.
§ 2 När lånehandlingarna är kompletta och säkerheten prövad godkänns lånet.
Skulle brister i säkerheten upptäckas återsänds lånehandlingarna och förklaring krävs.
§ 3 När lånet är beviljat anger låntagaren hur han vill ha pengarna utbetalade.
§ 4 Skulle låntagaren vara försenad med återbetalning 4 månader skall han genast lagföras och beloppet indrivas med 6 % ränta.
Artikel V Om inseende över Odlingars fortgång och fullbordan.
§ 1 Varje år skall låntagaren insända till lanthushållssällskapet en kort beskrivning över arbetets fortgång, besannad av de förra besiktningsmännen.
Hushållningssällskapet bestämmer hur kontrollen bör ske.
§ 2 Länens Hushållningssällskap lämnar redovisning till bankoutskottet vid riksdagarna över alla odlingsföretag i länet som har understöd.
§ 3 Skulle lånet inte ha används som var tänkt, lägger bankstyrelsen en straffränta på 8 %, som delas mellan Hushållningssällskapets kassa och länslasarettet.
Sådan låntagare äger inte rätt att låna mer.
Vad här ovan stadgat gäller för både nya och gamla lån och för övrigt gäller kungörelserna av den 27 september 1815 och 3 november 1819.
Stockholm den 20 januari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående grunderna och villkoren för de lån, mot inteckning av fast egendom, som av Rikets Ständers Bank beviljas.
Stockholm den 20 januari 1824 Ständerna har vid sista Riksdagen beslutat att en fond inrättas i banken, där man kan låna mot pant i fast egendom.
De som har intecknade skuldbrev från 1820 och senare har företrädesrätt, när dessa lån beviljas.
Stadgade föreskrifter som gäller:
§ 1 1: o Var och en i Sverige bosatt medborgare är berättigad att erhålla fastighetslån, om den erbjudna panten innebär nödvändig säkerhet för banken.
2: o Lånetillgångarna fördelas så att 80 % avsätts för lant- och bruksegendomar, 4 % för Stockholms stad och 6 % för övriga landet.
3: o Som pant antas på landet.
Säterier och frälse gods, kronoskatte rusthåll, kronoskatte hemman, frälse och skatte järnbruk samt de s k hyttor i Bergslagen, som inte är upptagna av vanligt hemmantal.
De skall dock äga tillhörande jord, vars värde blir grunden för lånet.
Pant i Stockholms stad blir Brandförsäkrade stenhus Pant i övriga städer Hus och byggnader i allmänhet, som har brandförsäkringen inbetald, tomter, arv och egna åkrar, ängar och vretar i och invid städerna.
§ 2 1: o På landet och städerna utom Stockholm skall 1 / 3 av jorden efter 1823 år taxering utgivas som lån.
2: o På järnbruk som har egen skog utges 250 riksdaler på varje etthundrade skeppund som produceras vid bruket.
Drivs det däremot med köpekol utges endast 150 riksdaler per hundrade skeppund.
Hemman som ger bruket kol, dagsverken och körslor räknas in under bruket och får inte låna enskilt.
3: o För stenhus i Stockholm utges hälften av brandförsäkringssumman.
4: o Hus och byggnader i övriga städer får endast belånas till 1 / 3 av brandförsäkringsvärdet.
5: o I Filipstad, där särskilda privilegier gäller och fastigheter inte får föryttras till envar skall godkänd borgen lämnas och förnyas vart femte år § 3 1: o Lånen får aldrig överstiga 2.000 riksdaler till en och samma person eller pant ges av flera fastigheter.
2: o Söker korporationer eller bolag lån, kan bolagsman som har eget lån endast få den summa som fattas upp till 2.000 riksdaler.
3: o Det är fortfarande tillåtet att transportera en pant till en annan, men en person får inte beviljas mer än 6.000 riksdaler.
§ 4 1: o Fastighetslånen skall avbetalas varje år med svenskt silvermynt eller däremot svarande lodtal myntbart silver reducerat till Riksdaler efter nu varande Skrot och Korn, med ett belopp av 2 %.
2: o Efter 33 1 / 3 år är lånet betalt.
Låntagaren kan betala av snabbare om han vill.
3: o Säljs panten på grund av bristande förmåga att betala eller annat skäl, övertar köparen lånet mot villkor att han betalar det kvarstående.
4: o Ständerna har medgivit en lindring i betalningssättet för låntagare i landsorterna, så att de kan insätta i Ränteriet för bankens räkning även kontrollerat verksilver som beräknas till 20 skillingar i specie för varje lod.
Ränterierna avger bevis till banken.
§ 5 I övrigt gäller samma stadgande för de nya lånen som de gamla, vad gäller ansökningar och hur man förhåller sig till gäldenär, som inte betalar sin avgift, försäljning av panter och så vidare.
Stockholm den 20 januari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående den av Rikets Ständer fastställda förnyade Instruction för Deras Revisorer över Banco- och Riksgäldsverken.
Stockholm den 20 januari 1824 Nya beslut och tillägg angående publicitet av Bankoverkets hela ställning kommer att äga rum vid de mellan riksdagarna infallande revisionsförrättningarna och dels beräkning av revisorernas rese- och dagtraktamenten.
Punkt 1 Revisorernas förrättning består av att ta noga kunskap om verkets styrelse och förvaltning sedan sista sammankomsten.
De skall följa Banco ordningen, instruktioner, reglementen och särskilda resolutioner, som redan är utfärdade eller kommer av Ständerna att utfärdas.
Upptäcker de något som är försummat eller kommit i olag skall de det med all sorgfällighet rätta och ge råd om förbättringar.
Vid förrättningens slut skall särskild berättelse insändas till Ständerna.
Berättelsen utskrivs i tre exemplar och en förvaras förseglad i Riddarhusarkivet, ett i banken och ett befordras till trycket i Post- och Inrikes Tidning.
Punkt 2 Då revisorernas förrättning består till huvudsak att överse verket och befordra författningarna till en jämn och orubbad verkställighet, så skall de inte befatta sig med någon slags disposition av bankens medel.
De skall heller inte delta i befordringsmål eller tillsättning av sysslor, löner eller pensioner, undantag dock om någon av betjäningen besvärar sig Punkt 3 Skulle revisorerna upptäcka någon Ämbets- eller Tjänsteman, som utmärkt sig särskilt för drift, flit och skicklighet och vill ge honom en penningbelöning, kan de anmäla det hos bankoutskottet.
Punkt 4 Revisorerna har rätt att själva anmäla de förseelser, som de upptäckt om de anse att särskild skyndsamhet är nödvändig.
Punkt 5 §§ 30, 66 och 70 i Riksdags Ordningen rörande revisorer skall bokstavligen åtlydas.
Punkt 6 Revisorernas nitfulla bemödanden att i allt vad Banko- Riksgäldsverket angår, befrämja deras bästa, bestånd och säkerhet, så att det svarar mot det förtroende de vunnit och göra dem förtjänta av Ständernas erkänsla och tacksamhet.
Punkt 7 Revisorerna får skjuts efter 4 hästar till och från Stockholm och uppbär 3 riksdaler i traktamente om dagen även under resan, som skall företas, så att man hinner 8 mil om dagen.
Dessa kostnader tas ut hälften av banken och hälften av Riksgäldskontoret.
Stockholm den 20 januari 1824 CARL JOHAN
Cirkulärbrev till Överståthållaren i Stockholm och samtliga Befallningshavande i riket, angående vad iakttagas bör vid Borgens ställande av personer, som på Kredit emottaga Stämplat Papper till försäljning.
Stockholm 22 januari 1824 Att vid borgens ställande för personer som på kredit mottar Stämplade papper, vederbörande skall under eget betalningsansvar tillse, att löftesmännen är vederhäftiga samt att borgen är ingången som för egen skuld.
Gäller även om det är fler löftesmän, som borga en för alla och alla för en.
Stockholm den 22 januari 1824 SALOMON LÖFVENSKIÖLD
Kungörelse angående upphörande av den inskränkning i Blekingska Allmogens seglationsfrihet, som hittills varit stadgad i avseende på fartygens storlek.
Stockholm den 26 januari 1824 Blekingska allmogen har hädanefter rätt att avsätta sina skogsprodukter till alla inrikes orter med egna fartyg, utan avseende på deras större eller mindre dräktighet.
Stockholm den 26 januari 1824 C af KLINTBERG
Universal angående upphörandet av den i Kongl Förordningen den 24 mars 1748 stadgade bestraffningen av spö eller ris för dem som kringstryka utan pass.
Stockholm 3 februari 1824 En del domare och landshövdingar åberopar förordningen av den 24 mars 1748, där personer som stryker omkring utan pass skall straffas med spö eller ris.
Denna förordning har redan förfallit genom förordningar av 1804, 1814 och 1819 då andra föreskrifter i anseende till lösdrivares behandling blivit meddelade.
Hovrätten uppmanas att meddela domare att 1748 års förordning inte längre gäller.
Stockholm den 3 februari 1824 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående sättet att verkställa penninginsättningar i Bankens kassor.
Stockholm den 4 februari 1824 Då Ständerna granskat den nu gällande författningen rörande vad allmänheten har att iakttaga vid insättningar i banken, har de funnit vissa brister, både i säkerheten för insättarna och banken.
Därför upphävs kungörelsen från den 9 februari 1739.
Nu gäller att en kassör i banken förlorar sin tjänst, om han utger några enskilda eller annorlunda beskaffade bevis över medel, än det på bankens tryckta formulär.
När pengar blivit insatta hos en kassör och vederbörlig attest utfärdats, skall den ovillkorligen samma dag företes till anteckning och påskrift i kassakontoret, vilket håller öppet till klockan ett middagstid för detta ändamål.
Stockholm den 4 februari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående det pris, vartill silver år 1824 i banken inväxlas.
Stockholm den 4 februari 1824 Då Ständerna beslutat, att det är tillåtet för var och en att växla myntbara metaller till sedlar beräknade till det förhållande mot speciemynt, som Bankofullmäktige enligt stadgade grunder för varje år bestämmer, tillkännager Bankofullmäktige att priset i år är 124 skillingar för varje Riksdaler Specie i silver och i övrigt iakttas följande: 1: o Alla slags svenska silvermynt får avlämnas i bankens kassor för lånebankens räkning mot attest som betalning hos lånebanken.
2: o Verksilver med svenska kontrollstämplar mottas och värderas så att 20 skillingar silver specie beräknas för varje lod.
3: o Kontrollerat verksilver, plantsar eller utländska myntsorter inlämnas på Kongl Myntet för bankens räkning och beräknas så att 124 skilling är en riksdaler.
4: o Att gulddukater beräknas så att en är 94 skillingar svenskt silver specie.
Stockholm den 4 februari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående fortfarande av tillåtelsen att utföra vällad eller oraffinerad aska.
Stockholm den 5 februari 1824 Utförsel av vällad eller oraffinerad aska till utrikes orter är fortfarande tillåten tills annat meddelas.
Stockholm 5 februari 1824 C af KLINTBERG
Kungörelse angående Lumpsamling och Lumpsamlares antagande.
Stockholm den 9 februari 1824 Tidigare bestämmelse för lumpsamling till pappersbruken har upphört och Ständerna föreslår följande:
1: o Pappersbruksidkare är berättigade att för insamling av lump begagna sig av så väl egna arbetare som av andra personer, som har laga försvar och god frejd.
2: o Då lumpsamlingen endast sker inom socknen fordras inget pass.
Sker samlingen utanför socknen skall personen vara försedd med pass av Befallningshavande i de län där han bor.
3: o Papperbruksägaren skall vid flyttningstiden på hösten anmäla till befallningshavanden, vilka personer han tänker betjäna sig av för lumpinsamlingen.
Han skall uppge personernas namn och de orter de skall besöka.
4: o Pass får inte utfärdas, om inte personen kan styrka, att han är antagen av pappersbruksägaren och har prästbetyg på god frejd.
5: o Passet får aldrig gälla mer än 6 månader och endast utfärdas för en person.
6: o Med oförpassade personer som följer med samlaren förfars enligt författningarna.
7: o Om lumpsamlare besvärar allmänheten med tiggande, skall han anses ha förverkat rätten till passet, sändas till hemorten och om hans tillgångar medgiva ersätta kostnaden för sitt hemförskaffande.
För övrigt bör helst särskilda insamlingsställen finnas i socken där papper tillverkas.
Kommissionärer kan mot betalning motta lump på platser, som kungörs från predikstolen.
Stockholm den 9 februari 1824 C af KLINTBERG
Kungörelse angående upphörandet av stadgandet om böter för extra över- och undervikter, på de på Rikets Järn- och Metallvågar inkommande Brukseffekter.
Stockholm den 9 februari 1824 Järnkontoret har anmält, att då tullarna och förpassningsskyldigheten på varor förändras, det inte längre kan vara aktuellt att bestraffa för över- och undervikter, som upptäcks vid vågarna Kongl Kollegium och Tulldirektionen har i brev av den 20 januari funnit för gott att förklara att några böter inte mer skall äga rum.
Stockholm den 9 februari 1824 E SANDELS, C M af ROBSON, JACOB KUSEL
Kungörelse Stockholm den 16 februari Direktionen över kronprinsessan Josephinas pensions inrättning vid Kongl Andra Liv Gardet till förmån för behövande underofficerare och manskap, som på grund av ålder, sjukdom eller blessyrer blivit avskedade från Regementet samt deras änkor och oförsörjda barn, som vill komma ifråga skall insända ansökningar till Direktionen inom juni månad.
Ansökningarna skall innehålla avskedsbrev från Regementet, prästbetyg och sökandes ålder, frejd, levnadsomständigheter och näringsvillkor.
De som blir antagna erhåller pensionsbrev och halva årets pensionsbelopp.
Stockholm den 16 februari .C F LORICHS
Kungörelse angående Husbehovs mjölkvarnars befrielse från skattläggning: Stockholm den 17 februari 1824 Vi bifaller Ständernas förslag att den särskild ränta och skattläggning på husbehovs mjölkvarnar, som funnits sedan 4 april 1798, skall upphöra.
Stockholm den 17 februari 1824 CARL JOHAN
Förordning angående ett tillägg till 1 § i 25 kapitlet Byggninga Balken.
Stockholm den 19 februari 1824 Den förändrade lydelsen: " Landsväg skall läggas i länet där den tarvas.
Befallningshavande låter vid tinget rannsaka var den jämnast och genast kan göras.
Ingen får vägra släppa till mark, men förlorar byn åker eller äng, skall de ha full ersättning av Kronan.
Samma lag gäller för väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt mellan segelleder, båtleder och flottleder även på alla ställen, där vägar anses vara till nytta för varutransporter Stockholm den 19 februari 1824 CARL JOHAN
Förordning om ändring av 6 § i 28 kapitlet Missgärnings Balken: Stockholm den 19 februari 1824 Ändringen lyder: När, någon utan veterlig tidigare sjukdom, finns ligga död, är närmaste kronobetjänt pliktig, att genast i närvaro av två trovärdiga män, undersöka om den döde av egen eller andras handaverkan omkommit.
Om minsta anledning finns, skall befallningshavanden eller domare förordna om besiktning av provinsialläkare och undersökning vid domstol är nödvändig, innan den döde får begravas.
Stockholm den 19 februari 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående laga domstol i frågor om nya väganläggningar till hamn, lastplats, varunederlag, samt mellan segelleder, båtleder och flottleder, även angående lucka och öppning av broar över sådana farleder.
Stockholm den 9 mars 1824 Tillägget till Kapitel 25 § 1 i Byggninga Balken gäller även väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt mellan segelleder, båtleder och flottleder och även för vägar som anses nödvändiga för varutransporter.
Dessa vägar skall liksom allmänna vägars inrättande höra till Befallningshavanden, vilken sedan undersökning i alla delar, så väl till behovet, nyttan, hur arbetet skall ske, ersättning till hemmansägare som mister mark, skall hållas i Häradsrätten i orten så att alla som det berör har möjlighet att yttra sig.
Efter Häradsrättens betänkande bör målet lagligen prövas och besvär över Befallninghavandens beslut behandlas som vid andra vägfrågor.
För att nå obehindrad fart i segel- och båtleder skall vid om- och nybyggnad av bro en lucka göras och tillräcklig öppning av brokaren.
Stockholm den 9 mars 1824 CARL JOHAN
Kungörelse om utgörande av en årlig avgift intill nästa Riksdag, till Veneriska smittans hämmande.
Stockholm den 10 mars 1824 Ständerna har framställt att den s k treskillingsavgiften för att hämma venerisk smitta fortfarande är nödvändig.
De menar att kraftiga och tjänliga anstalter måste vidtas för att motverka vidare spridning av smittan och att de frivilliga sammanskotten eller andra tillfälliga inkomster inte är tillräckliga.
Därför beslutas:
1: o Att en årlig avgift skall tas ut av varje mantalsskriven person fram till nästa Riksdag, för att kunna bibehålla kurhusen och bidra till att smittan inte sprids utan utrotas 2: o Avgiften skall utgå, användas och redovisas inom varje län och vara helt skild från andra fonder för hospital och lasarett.
Medlen får endast användas vid kuranstalterna, som efter behov och överenskommelse är inrättade på ett eller flera ställen i länet.
Skulle överskott uppstå får det användas till annan hälsovård inom länen, särskilt vid påkommande farsoter.
3: o Avgiften bestäms med ett minimum och ett maximum belopp.
Däremellan fastställer varje län sin avgift efter underrättelse från Serafimerordensgillet, om vad man kan påräkna i anslag.
4: o Lägsta avgiften blir 1 skilling.
5: o Vid högst trängande behov blir maximiavgiften 5 skilling.
6: o En deputerad från varje Härad väljs och de sammanträder på plats landshövdingen bestämt för att besluta hur den kommitté bör sammansättas, som skall intill nästa riksdag stadga avgiften för kommande
år och även utse revisorer.
Här deltar fullmäktige från städer, som har gemensamma kurhus med landet.
Undantag är Stockholm och Göteborg som räknas som egna län.
7: o Denna från hospitalsfonden fristående direktion skall varje år tillhandahålla en tryckt berättelse över avgifter och behov.
Trycket sänds till varje kyrka för att uppläsas från predikstolen.
Avgifterna uttas i samband med kronoutskylderna.
Stockholm den 10 mars 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående användandet av stämplat papper med två skillingars valör.
Stockholm den 15 mars 1824 Den 18 januari fastställdes att de lägsta valörerna på stämplat papper blir 3 och 4 skilling och valören 2 skilling upphör.
Då det finns papper med denna valör i lager på försäljningsställena, har beslutats att i Stockholm skall de förses med en vit och en svart stämpel på två skillingar och säljas för fyra skillingars värde.
De papper som finns i orterna får användas till utfyllnad vid besvärs- och ansökningshandlingar med sina två skillingar.
Stockholm den 15 mars 1824 SALOMON LÖFVENSIÖLD.
Kungörelse angående upphörandet av den Överhovjägmästareämbetet hittills uppdragna befattning med Kronoparkerna samt Jaktvården i riket.
Stockholm den 16 mars 1824 Den enligt Förordningen av den 1 augusti 1805, där Överhovjägmästar Ämbetet har uppsikt över Våra och Kronans parker, Gehäg och Djurgårdar i riket, med undantag av Stockholms Djurgård, med befattningar, rättigheter och skyldigheter i avseende på såväl vård som hushållning samt förmanskapet för jägeribetjäningen, skall hädanefter upphöra.
I stället blir det befallningshavanden i länet som får uppgiften.
Stadgan om Jakt och Djurfång av den 13 april 1808 kommer också att upphöra samt åläggas befallningshavanden Stockholm den 16 mars 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående Rapporters avgivande om misslyckade Barnförlossningar.
Stockholm den 18 mars 1824 Hädanefter skall alla misslyckade förlossningar rapporteras genom prästerskapets försorg.
Pastor lämnar fullständig rapport över förlossningen och om vilka som bistått vid födseln.
Rapporten lämnas till befallningshavande, som genast lämnar till provinsialläkaren, vilken granskar och ofördröjligen anmäler omständigheterna till Konungens Befallningshavande, om det han anser att det tarvas närmare upplysningar eller laglig undersökning.
Samtliga rapporter inlämnas i tabellariskt sammandrag till Sundhets Kollegiet, som inför Kongl Maj: t framställer en helårstablå över barnbörds förhållandet i riket.
Stockholm den 18 mars 1824 C E von WEIGEL
Kungörelse angående beskaffenheten av de certifikat, varmed vissa varor från Finland till Sverige ankommande varor bör vara försedda.
Stockholm den 18 mars 1824 Vid handelstraktaten 1817 mellan Sverige och Ryssland hade länderna ömsesidigt förbehållit sig, att bestämma den uppsikt och det slags certifikat, som skall förekomma missbruk av sådana varors ursprung, som kan vara förbjudna till införsel, dels njuta en viss lindring av tullavgiften.
Kongl Maj: t har funnit gott att i detta ämne förordna: 1: o Varor som ankommer från Åbo till svensk hamn, vilka enligt kungörelsen den 18 juni 1818, skall var försedda med certifikat om finsk tillverkning, få inte njuta lindring i tull, om den inte också är försedd med svenske Generalkonsulns påskrift.
2: o Samma gäller för varor, som kommer från stad i Finland.
3: o Är sådana varor tillåtna men saknar konsulns underteckning betalar de tull, är de otillåtna underkastas de den behandling som i allmänhet är föreskriven.
4: o Varor som införs från Finland och där är producerade av finsk allmoge och saknar påskrift blir tullfria om skepparen eller tillverkaren inför svensk domstol edligen intygar att varorna är av finsk avel, produktion eller tillverkning.
Stockholm den 18 mars 1824 C af KLINTBERG
Kungörelse angående förändring och tillägg i Kongl Förordningen den 26 februari 1817, om Sockenstämma och kyrkoråd.
Stockholm den 24 mars 1824 Ständerna har anmält behovet av förändring i Förordningen rörande sockenstämmor och kyrkoråd av den 26 februari 1817.
Vi har ansett att dessa förändringar bör äga rum: I § 4 bör rösträtt ges även till dem som brukar enskild mans gård utan att särskild fullmakt krävs.
Gäller vid frågor som rör ordning och sedlighet i församlingen, men inte vid överläggningar angående onera (avgifter o dy) Vid § 8 skall tillägg göras, att pastor vid slutet av sockenstämman skall meddela vilken dag justering av protokollet skall göras.
Det bör ske på åttonde eller sist fjortonde dagen Beträffande den i 9 och 15 §§ stadgandet i avseende på besvär över sockenstämmans eller kyrkorådets beslut görs tillägget, att besväret skall muntligen eller skriftligen lämnas till pastor eller den som gudstjänsten förrättar söndagen efter beslutet tagits.
Stockholm den 24 mars 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående villkoren för Recognitionsskogarnas inlösen och skattläggning.
Stockholm den 31 mars 1824 1818 beslöt Ständerna att alla recognitions skogar, som inte 1821 var skatteköpta skulle säljas på auktion.
Det har visat sig, att det inte varit förenat med brukens lagliga rätt, varför Kongl Maj: t inte lämnat sin sanktion.
Dessutom förlorar Kronan på affären.
Enligt vad Ständernas skrivelse av den 15 december sistlidne år yttrat, skall bruksägare som inte vill lösa skogarna utan hellre avsäga sig deras begagnande för bruken, ha rätt att inom ett år avsäga sig skogen.
Kongl Maj: t bifaller och anbefaller Bergs Kollegierna att låta underrätta bruksägarna om besluten i avseende på recognitions skogarna samt att vidtaga kraftiga åtgärder för att indela och skattlägga dessa skogar, så att köp till Kronans och bruksägarens förmåner snarast kan bli genomfört.
Stockholm den 31 mars 1824 J A BÖRTZELL, I P KRUSE, I KÜSEL
Cirkulärbrev angående besvärs anförande över förslag till besättande av landskamrer, lanträntmästare och kronofogdar.
Stockholm den 1 april 1824 Efter förändring i tillsättning av dessa tjänster, skall besvär över förslagen lämnas till Kammar Kollegiet och Statskontoret.
Stockholm den 1 april 1824 J A BÖRTZELL, J G BRANTING, H JULIN
Ansvarighetslag för de av Rikets Ständer förordnade Direktörer vid Diskontkontoren i Göteborg och Malmö.
Stockholm den 8 april 1824.
Ständerna har överenskommit om en ansvarighetslag för direktörerna vid diskontokontoren i Göteborg och Malmö.
§ 1 Har någon eller flera av direktörerna av försummelse underlåtit, överskridit eller avvikit från det vid Riksdagen upprättade Reglementet för diskontokontor, skall han avskiljas från sin befattning och gälda all förlust.
§ 2 Har någon direktör av egennytta eller våld överskridit sina befogenheter skall han förklaras förlustig av allmänt medborgerligt förtroende.
§ 3 Inställer sig ordföraren eller någon direktör inte till sammanträde utan att ha anmält sin frånvaro bötar han 10 riksdaler.
Är han frånvarande 8 dagar bötar han 20 riksdaler.
Böterna tillfaller de fattiga.
Uteblir han längre tid än 3 veckor förlorar han sin befattning.
§ 4 Den som inte yttrat sig särskilt till protokollet, anses instämma i beslutet.
§ 5 Upptäcks oegentligheter i banken, som leder till åtal, anmäls det genast till Rikets Ständers Justitieombudman, vilken ställer den skyldig under tilltal inför Svea Hovrätt.
§ 6 I alla andra fall, som inte här är nämnda, gäller Allmän Lag.
Stockholm den 8 april 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående skyldighet för den, som har fordringar i Allmänna Magasins Inrättningen, att sådana inom viss föreskriven tid anmäla.
Stockholm den 12 april 1824 Chefen för Allmänna Magasinsinrättningen Carl Johan af Nordin, gör veterligt, att då Ständerna vid sist hållna riksdag beslutat att Allmänna Magasins Inrättningen kommer att upphöra och att ett års preskripstionstid för att anmäla fordringar hos inrättningen skall meddelas.
Anmälan görs skriftligt och vid uraktlåtenhet härmed får fordringsägarna skylla sig själva.
Stockholm den 12 april 1824 C J af NORDIN
Cirkulärbrev angående en förändrad reglering med Kronoskogarna och Allmänningarna i Riket, Stockholm den 14 april 1824 Ständerna har vid särskilt Riksmöte gjort framställning om förändrad hushållning med de under allmän vård varande Kronans Skogar och Allmänningar i Riket.
Man föreslår att de som inte behövs för Kronan skulle upplåtas till enskilda mot skattemannarätt.
Kongl Maj: t har efter prövning bifallit och förordnat följande stadga.
Då sockenallmänningarna redan är upplåtna till socknarnas fria disposition och särskilt stadga för bergverken att bibehålla recognitions- och gruvskogar finns, består de skogar som stå under kronan av följande:
Kronoparker som alltid varit förbehållet Kronan.
Dess ägande och dispositionsrätt är ostridig och mulbete huvudsakligen beviljad av gunst och nåd.
Kronoallmänningar, som har samma ägande och dispositionsrätt som kronoparker.
Lands och Härads Allmänningar vars nyttjande tillhört intressenterna med förbehåll för Kronan att ta bärande träd och mastträd.
Dessa allmänningar bör anses som landets och häradets tillhörighet.
Recognitions skogar och Bergslags Allmänningar som till Kronan hemfallit samt överloppsmarker.
På de förstnämnda innehar Kronan ägande och dispositionsrätten.
Kronomarker som vid avvittring blir över i de Norra Provinserna.
Folkbrist och svåra kommunikationer gör att de är värdelösa annat än till nya hemmans anläggning för att befordra landets uppodling och befolkning.
Därför kommer de inte i fråga vid den reglering som skall genomföras.
Då Kronoskogarna har så olika beskaffenhet kommer skiljaktiga föreskrifter om deras användning att förordnas.
De kronoskogar och kronoallmänningar som skall behållas är de som behövs för flottans eller andra Kronans behov och de som ligger så att bevakning lätt kan ske.
Befallningshavanden skall föreslå vilka som skall behållas.
De skall vårdas och tillräckligt många skogsbetjänter skall anställas.
Dessa skall få boställen helst belägna i utkanten av skogen.
Det s k forstväsendet grundat på en viss årlig trakthuggning och återväxt bör vidtagas.
Däri kan även enskilda ingå.
Inga andra än skogsbetjänterna skall bo i skogen och genomfart förhindras.
De parker som Kronan inte vill behålla bör delas eller försäljas till enskilda, såvida de inte inkräktar på betesrätt som redan finns.
1: o Jägeri- och skogsbetjäntesboställen samt de som har ständig besittningsrätt och är mantalsatta men sakna bete, bör få nödvändigt utrymme i skogen, de senare efter ränta.
2: o De mulbeten som endast är medgivna av gunst och nåd skall försvinna.
3: o De delar av skogen som blir över, när Kronans behov är täckt skall delas i lotter och säljas.
Där borträknas impedimenter som sjöar, kala berg, odugliga kärr och mossar som sakna avlopp.
Räntan får innan auktionen bestämmas beroende på markens godhet.
Lotterna upplåtes under skattemannarätt till den högstbjudande.
Auktionerna sker på samma dag vid det närmaste tingsstället efter kungörelse i allmänna Tidningar.
Skatteköpeskillingen skall erläggas inom 6 år.
4: o Skulle något särskilt förhållande visa sig, som är till verkligt lidande för den enskilde, kan prövning göras efter anmälan.
Vid verkställigheten av denna stadga kommer att iakttagas: 1: o När kartor och alla tillgängliga handlingar och upplysningar om skogarna blivit samlad, skall befallningshavande från ortens kyrkor tillkännage när sammanträde skall hållas.
Då har alla möjlighet att andraga, vad de anser vara deras rätt.
Lantmätare, tvenne gode män och nämnd upprättar förslag om reglering, som visar om Kronan eller den enskilde innehar rätten till skogen 2: o Befallningshavanden skall avge yttrande om allmänningarna är krono- eller häradsallmänningar.
4: o Kostnaderna för lantmäteriförrättningen förskotteras av Kronan, men delas sedan av Kronan och de enskilda ägarna.
5: o Under tiden som denna reglering pågår, får man endast ta ur skogen vad som anses oundvikligt nödvändigt.
Om ingen önskar disponera allmänningarna har Kongl Maj: t ansett det angeläget, att lämpliga åtgärder för dess skötsel görs.
Till dess annat bestäms kommer några jägeribetjänter för jaktväsendet och tillsyn över ekskogarna inte att behövas.
Då någon avgår kommer tjänsten inte att besättas.
Boställena arrenderas ut på 5 år i sänder och de innehållna avlöningarna går till staten.
De skatteköpsskillings medel som inflyter skall gå till en fond för framtida vård av skogarna.
Verkställigheten av den nya regleringen skall tillhöra befallningshavande.
Alla äldre föreskrifter om andra befattningar upphör Vidare odlingar av kärr och mossar skall upphöra.
Stockholm den 14 april 1824 SALOMON LÖFVENSKIÖLD
Kungörelse angående rang för Lotsbetjäning.
Stockholm den 20 april 1824 Kongl Maj: t har behagat förordna att Lotsåldermän är lika som Medel- eller Understyrmän vid Kongl Maj: ts Flotta, Mästerlotsar och Fyrmästare är lika som Sjökorpraler samt övrig Lotsbetjäning som Sekundlotsar, Lärlingar och Fyrdrängar lika som Gemenskapen.
Stockholm den 20 april 1824 CARL af WIRSÉN
Kungörelse angående tillstånd att under bestämda villkor försälja fast egendom genom Lotteri.
Stockholm den 20 april 1824 Efter åtskilliga ansökningar om tillstånd att på lotteri försälja fast egendom, har Vi funnit att ett sådant försäljningsätt skulle bereda ägare av fastigheter möjlighet, att utan förlust avhända sig sin egendom och därigenom räddas från förlägenhet och undergång.
Vi tillåter att under inskränkt tid, till och med 1826, lotteri på fastigheter enligt följande stadgar får förekomma.
§ 1 Vill någon genom lottning sälja sin fasta egendom inger han en bestyrkt ansökan till Vår Nummerlotteri Direktion.
Han sätter villkoren för hur egendomen skall utbjudas och bifogar borgen till Nummerlotteriets säkerhet för kostnader, som skall gäldas om köpet inte blir av.
Samtidigt lämnas värdering av egendomen, som gjorts av domare i orten.
§ 2 Intill dess att egendomen är bortlottad ligger äganderätten hos säljaren.
Tas egendomen i mät eller säljs och lottningen inställs, skall lottinnehavarna återfå sina insatser.
§ 3 Lotteridirektionen står i fullt ansvar för de medel som inflyter vid lottförsäljningen.
§ 4 När dragningen är klar, skall direktionen genast efter avdrag av kostnader och penningvinster, om sådana förekommer sända överskottet till befallningshavande i det län där egendomen finns.
Han ombesörjer utdelningen efter vad som föreskrivs i försäljning på utmätningsauktion.
§ 5 Säljaren är ansvarig för all den gäld, som häftar vid egendomen och får innan dess inte lyfta lottmedlen.
Har säljaren gjort ett förbehåll, att vinnaren tar på sig viss del av gälden, är det tillåtet.
§ 6 Finns inte tillgångar att befria egendomen från skuld, avgör vinnaren om han vill ta egendomen eller det överskott som sägs i § 4.
Svarar överskottet inte mot värderingssumman har den som vunnit rätt att söka resten hos säljaren.
§ 7 Anmäler sig inte vinnaren inom år och dag sedan kungörelsen om lottningens utgång, stått i Post - och Inrikes tidning, är han sin vinst förlustig.
Den sälj då på auktion till förmån för någon allmän inrättning.
Den som vunnit penningvinst måste ta ut den inom 6 månader, annars går den till någon allmän inrättning.
§ 8 Befallningshavanden utfärdar köpebrev till den som vunnit egendomen.
§ 9 Lagfart utfärdas som vanligt.
§ 10 Lottsedel på fastighet må ej underskrida en summa på 6 riksdaler 32 skillingar.
Allt som rör lottningen skall på Nummerlotteri Direktionens förslag förordnas.
§ 11 Ingen annan ordning än den nu stadgade får användas vid försäljning genom lottning.
Stockholm den 20 april 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående ömsesidigt lika förmåner för Svenska och Engelska handelsfartyg vid in- och utförsel av varor till eller från Svenska och Engelska hamnar.
Stockholm den 29 april 1824 Överenskommelse har gjorts att från den 1 juni innevarande år har Svenska fartyg rätt att inkomma till engelska hamnar med lovgivna varor och att därifrån föra engelska produkter.
Samma förmån ges Engelska fartyg.
Dock får Svenska fartyg inte besöka Brittiska Kolonier och varken svenska eller engelska fartyg har då dessa förmåner.
Stockholm den 29 april 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående ömsesidig lika behandling av Svenska och engelska fartyg i avseende på skeppsumgälder och bärgningsavgifter.
Stockholm den 29 april 1824 Svenska handelsfartyg är i Engelska hamnar inte underkastade högre bärgnings-, hamn-, lots-, båt- och tonnageavgifter än engelska fartyg.
Efter yrkande har beslutats att samma förmåner gäller för engelska fartyg i svenska hamnar.
Stockholm den 29 april 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående besvärs fullföljande hos Kammarrätten över Konungens Befallningshavandes beslut rörande ändring i Taxeringskommitténs åtgärder.
Stockholm den 5 maj 1824 Den 20 januari innevarande år förordnades att besvär över prövningskommitténs beslut skulle överföras från Kammarkollegium till Kammarrätten.
Men i Artikel III § 7 av den 18 december sistlidna år står en ändring i taxeringskommitténs beslut om sådan bevillning, som beror på debitering.
Att den skall sökas hos Befallningshavande och besvär fullföljas hos Kammarkollegium.
För att nå likhet i bevillningsmålens behandling meddelas här en Förklaring, att Vår Kammarrätt bör vara Överdomstol även i besvärsmål av förenämnda beskaffenhet som alltså tillhör befallningshavandes prövning.
Stockholm den 5 maj 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående den borgen, som Uppbördsman, vid tillträdet av sin befattning bör ställa.
Stockholm den 12 maj 1824 En fråga om statens ansvarighet för enskildas medel, som förskingras av publik ämbetsman, har väckts, Vi har förordnat, att den summa, som uppbördsman bör ställa som borgen vid sitt tillträde, hädanefter skall anses lämna säkerhet även för de enskilda medel, som efter de allmänna, uppbördsmannen får om hand.
Stockholm den 12 maj 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående vad vid utfärdandet av pass åt lösdrivare, samt gifta personer som tillhöra de arbetande klasserna och icke är bofasta, iakttagas bör.
Stockholm den 18 maj 1824 För att avböja de vådliga följderna för den allmänna säkerheten, som uppkommer genom att lösdrivare och gifta personer av den arbetande klassen inte är bofasta, utan stryker omkring i landet skall vid utfärdandet av pass för dessa personer följande noga iakttagas:
§ 1 De personer, som enligt Förordningen av den 31 augusti 1819, anses för lösdrivare och blivit straffade för stöld, kan inte förpassas från det län de tillhöra utan att förete bevis att de skaffat sig laga försvar eller näringsfång i det län dit de vill gå.
§ 2 Har de inte blivit straffade för stöld och söker pass skall befallningshavande pröva, om det begärda passet må utfärdas.
§ 3 Är personen gift kan han inte förpassas ur länet med mindre än att hustru och barn följer med.
Annars skall han bevisa att de har sin bärgning under hans frånvaro utan att ligga församlingen till last.
§ 4 De gifta personer som nämns i § 2 och inte är lösdrivare, men tillhör de arbetande klasserna och inte är bofasta kan inte förpassas utom länet utan att kyrkorådet styrker vad som sägs i § 3.
§ 5 Är den ort, där någon av ovannämnda personer vistats, misstänkt för venerisk eller koppsmitta, bör, innan pass utfärdas ett sundhetsbevis företes, som lämnas utan avgift av läkare.
§ 6 Med pass för allmoge, som behöver söka sin utkomst med arbetsvandring till avlägsna orter, gäller som förr, att prästbevis är tillräckligt.
§ 7 Befallningshavande bör pröva om de personer, som vanligtvis utfärdar pass, bör göra det även nu.
I städer, där landshövding inte residerar, äger magistraten rätt att utfärda pass, men med skyldighet att genast underrätta befallningshavande.
§ 8 Passet för sådana personer som här nämns, skall innehålla namn, ålder, utseende, frejd, ändamålet för resan, varifrån han kommer, vart han blivit förpassad, resvägen och tiden för resan.
§ 9 Avviker han utan laga skäl från den bestämda resvägen, skall han häktas och med fångskjuts återsändas till den ort han kom ifrån.
Är han lösdrivare, erhåller han aldrig mer pass.
§ 10 Så snart ett pass blivit beviljat, skall avskrift sändas till befallningshavande i det län, dit personen blivit förpassad.
§ 11 Övrigt som stadgas om lösdrivare och i anseende till pass i allmänhet kommer att förbli gällande: Stockholm den 18 maj 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående Brännvinsbränningen och därmed gemenskap ägande ämnen.
Stockholm den 19 maj 1824 Ständerna har anmält att åtskilliga av de beslut rörande jämkning av brännvinsbränningens avgifter behöver ses över.
Vi har därför utfärdat en helt ny författning om grunderna för bränningsrättigheten, avgifterna, tillverkningen och försäljningen.
Första artikeln om Brännvinsbränningsrättigheten § 1 Fri brännvinsbränning av vilket tjänligt ämne eller växt och med tillåten pannrymd samt mot avgifter och övriga villkor, som här föreskrivs, skall vara tillåten hela året.
Endast högst viktiga omständigheter föranleder inställandet av denna tillverkning.
Brännvinsdestillering är tillåten hela året, men endast av dem som är berättigade till brännvinsbränning.
§ 2 Rättighet till bränning skall på landet åtfölja hemman och hemmansdelar med åsatt mantal i jordboken, med åbo försedd utjord, som deltar i ordinarie roteringen eller icke roterade, som betalar särskild ränta till Oss och Kronan samt innehavare av torp.
I städerna de till varje stads område hörande jordlott.
§ 3 Brännvinspannerymd beräknas intill nästa riksdag efter 1822 års taxeringar och indelas i tre klasser.
Klass I = 50 kannor.
Klass II = 75 kannor och Klass III = 90 kannor.
Redogörs för de olika avgifterna.
§ 4 Ingen panna får vara större än 90 kannor, dock kan stora egendomar få ha en mindre panna vid sidan om.
Gäller inte för pannor vid ättiksfabriker.
§ 6 Den som har flera egendomar inom en radie av en mil får slå samman värdet av egendomarna och bränna på ett ställe för alla gårdarna.
§ 7 På landet kan ägaren av ett hemman upplåta rätten att bränna till annan person, som inte själv är berättigad att idka brännvinsbränning.
§ 8 I städerna beslutar man om hur fördelningen av tillstånden skall upplåtas på innevånarna eller om innevånarna i staden skall bränna gemensamt.
§ 9 Pannrymden och stället där bränningen skall ske uppges vid mantalsskrivningen enligt justerarens anvisning.
§ 10 Alla pannor skall uppges, men rymden räknas samman vid debiteringen.
§ 11 Mantals - och skatteskrivare skall i januari upprätta förteckningar över de som lämnat felaktiga uppgifter.
Förteckningen sänds till befallningshavanden för kontroll och eftersyn.
En förteckning skall anslås i sockenstugan.
§ 12 Den som inte utnyttjar sin rätt att bränna, men ångrar sig, anmäler hos befallningshavande och får om han erlagt avgift, bränna under den tid han betalat för.
I Stockholm, Göteborg och Karlskrona där brännvinsbränning och destillering utövats för statens räkning, kommer kronobrännerierna att upphöra och bränning tillåtas som i andra städer.
Andra artikeln om bevillningsavgiften § 2 Pannrymds avgiften, så väl på landet som i städerna, beräknas i allmänhet enligt följande tariff (tre sidor).
§ 3 Fabriker med pannor över 90 kannors rymd, som har Vårt särskilda tillstånd att begagnas till brännvinsbränning, betalar 4 skilling kannan.
I ättiksfabriker betalas endast om man bränner brännvin, men inte av de ämnen som blir restprodukt vid destillering och sedan används i ättiksmassan.
§ 4 Redogörs beräkningssättet för dem som vill betjäna sig av större pannrymd än vad hemmansvärdet är.
§ 5 Den som inte utnyttjar hela den pannrymd han egentligen har rätt till, betalar endast för den rymd han utnyttjar.
§ 7 Skulle Vi på grund av särskilda anledningar behöva påbjuda inställande av bränning, minskas avgiften med 1 / 8 per månad förbudet varar.
§ 8 Destillationspannor av högst 6 kannors rymd är tillåtna utan särskild avgift, om man har rätt att bränna.
Apotekare har rätt att destillera 30 kannor utan avgift.
Vid stora apotek tillåts 3 apparater en på 30, en på 18 och en på 9 kannor.
§ 10 I Dalarna där en utsträckt hemmansklyvning är tillåten, må i stället för den minsta hemmansskatten, bevillningen utgöras efter rotarnas delningsvärde.
§ 11 Gästgiverier och krogar får betala särskild avgift utom vanlig bevillning, högre ju förmånligare läge utminuteringen har.
Taxeringsmännen bestämmer avgiften.
De gästgiverier, som är att betrakta endast som skjutsombytesställen slipper denna avgift och är även befriade från annan bevillning.
§ 12 1 % av summan, som inflyter genom brännvinsbevillningen skall innehållas och gå till Vårt Statskontor, för att täcka kostnaderna för debitering och redovisning.
Tredje artikeln om Bränningsredskap § 1 För att undanröja alla anledningar till tvister om brännvinspannors beskaffenhet och inte motverka en lovlig industri, som genom förbättringar av redskapen spar bränsle, tid och arbete, har Vi tillåtit att pannorna får tillverkas av vilken metall eller annat tjänligt ämne och ha vilken form som helst.
§ 2 Pannans rymd får inte överstiga 90 kannor.
Görs den större bötar tillverkaren första gången 20 riksdaler, sedan 40 riksdaler varje gång och blir den olovliga pannan förlustig.
§ 3 Då brännvinspannor görs av koppar, järnbleck eller dylikt, skall tillverkarens namn, hemvist och tillverkningsår stämplas in.
Dessutom skall han ombesörja att justeraren mäter och stämplar.
Gäller också då pannor byggs om.
Gjuts pannorna av tackjärn sätts stämplarna i övre kanten.
Missbruk med stämplar ger böter.
§ 4 För denna stämpling utser befallningshavande ett antal lantmätare eller justerare, som inom sitt distrikt mäter och stämplar redskapen.
De har samma ansvar som vid vanlig målkärls justering.
§ 5 Pannor som mäts skall ha fast pannbröst och därtill hörande hatt eller stängselskiva med rör.
Vatten fylls på och mäts från botten till halsen.
§ 6 Mäskvärmare får begagnas utan mätning.
Annars skall alla redskap där eld används avgiftsbeläggas.
§ 7 Stämpeln skall innehålla justerarens initialer, kannetalet och året då mätningen skett.
Skriftligt bevis skall meddelas ägaren om höjden från mitten av botten till översta öppningen, diametern vid översta och nedersta kanten samt formen på övriga dimensioner.
§ 8 Lantmätare eller justerare, som kallas till förrättning av enskild man, betalas av honom för resekostnad, ersättning och arvode som för andra ämbetsförrättningar.
Sker det där justeraren bor får han 6 runstycken för varje kanna, som pannan innehåller.
Han kan begära hantlangare.
§ 9 Om pannrymden är större än som uppgivits och det kan bero på pannans nyttjande eller eldens verkan tas inte redskapen i beslag, utan mäts bara om.
Skulle stämpeln vara nött och sliten pliktar inte ägaren, om rymden är den som uppgivits vid mantalsskrivningen.
§ 10 Har justeraren stämplat orätt, skall han mista tjänsten på längre eller kortare tid eller för alltid.
Ägaren mister pannan.
§ 11 Destillationspannor för apoteksbruk mäts på samma sätt som brännvinspannor och med samma ansvar.
§ 12 Den som inte har rätt att bränna får inte inneha redskap.
Den som har rätt att bränna men inte begagnar sig av rätten, får inneha redskapen om de är förseglade.
Vill någon endast använda en del av sina redskap skall resten förseglas.
Ingen får inneha större eller flera pannor än vad som är tillåtet efter författningen.
Den som låtit sin rätt gå till någon annan på hans ägor boende person, har inte rätt att själv inneha redskap.
§ 13 Den som skaffar sig fler redskap än vad som är tillåtet skall ange det hos kronobetjänt och inför tjänsteman antingen göra redskapen obrukbara eller lämna dem till förvaring.
Behöver han dem senare, skall han visa, att de han använder är obrukbara och återfår då de som är satta i förvar.
Vill han överlåta de överflödiga redskapen till annan person är det tillåtet § 14 Blir brännvinsbränningen inställd skall pannor med fast bröst, hatt, löst pannbröst, pipa och slang eller andra avkylningsredskap förseglas.
Övriga pannor får användas till andra hushållsförnödenheter.
Förseglingen sker med mässingstråd, genom att den träds genom borrade fina hål och knyts med linnetråd samt förseglas i båda ändarna med sigill.
Kronan betalar kostnaden men kronobetjäningen får ingen ersättning.
Från försegling undantas de s k bröst eller lock av trä, som i åtskilliga orter används av allmogen.
Fjärde artikeln om ansvar för överträdelser av vad rörande brännvinsbränningen förordnas.
§ 1 Redogörs för de olika bötesbeloppen som skall dömas vid olika slags förbrytelser av författningen, dock gäller alltid att redskapen och brännvinet tas i beslag.
Destillering får inte ske om bränningen är inställd.
§ 2 Tillmäskning på malt och jäst för ladugården är tillåten även om annan bränning är inställd.
Anmälan görs hos kronobetjäningen.
Annars bötar man 10 riksdaler och förlorar mäsken.
§ 3 Bränner någon under förbjuden tid bötar han 5 gånger avgiften, som han skulle erlägga om pannan vore lovligen brukad.
Redskapen och brännvinet är förbrutet.
Begår han förbrytelsen tre gånger mister han rättigheten att bränna under två år förutom böterna.
Detsamma gäller för bolag i städerna.
§ 4 Hemmansägare som har rätt att tillverka för flera nära honom belägna hemman, får inte bränna på annan plats än den som anvisats.
§ 6 Sker brännvinsbränning på sön- och sabbatsdag, pliktar den brottsliga även för sabbatsbrott.
§ 7 Ägare av ättiksfabrik, som inte betalar avgift för pannorna och tillverkar brännvin står till vanligt ansvar, men förlorar också rättigheten att nyttja de tillåtna större ättikspannorna, vilka underlättar ättiksberedningen.
Apotekare som destillerar mer än farmaseptiska behovet mister sitt privilegium.
§ 8 Vid olaga bränning, redskapsinnehav och försäljning ansvarar mannen för hustruns åtgärder, även om hon erkänner förbrytelsen och utan hans vetskap och vilja utfört den.
Samma gäller för husbonden gentemot tjänstefolket.
Sker det när husbonden är borta blir tjänstefolket själva ansvariga.
Femte artikeln om brännvinsförsäljning § 1 Brännvinsförsäljning är inte tillåten under en kannas mått, annat än på gästgivargårdar på landet och i städerna på ställen med tillstånd.
Jordbrukare kan obehindrat sälja mindre kvantiteter till underlydande.
Befallningshavande har rätt att efter noggrann prövning ge tillstånd att försälja brännvin i minut vid segelledet, sommar- och vintervägar som begagnas utan att vara landsvägar.
Vid utminuteringsstället bör gott och rensmakligt svenskt brännvin sälja till fastställd taxa.
§ 2 Böter om man säljer utan tillstånd.
§ 3 Brännvin får inte säljas på torg, hamn eller öppen gata i städerna, utan vid köparens hem eller inom hus och gård.
På landet får det inte säljas vid marknader, där de övriga marknadsstånden står, utan på särskilt ställe, som kronobetjäningen anvisar.
Den som bryter mot bestämmelserna bötar och blir brännvinet förlustig.
§ 4 Källare- och värdshusidkare, marketentare och de som driver näringsställen där mat serveras får inte sälja brännvin annat än i anslutning till måltid.
Bryter han häremot tre gånger mister han näringstillståndet.
Brännvin får inte säljas i öppna bodar eller på apoteken.
Den som vid bruk och herrgårdar med ägarens tillstånd lämnar spisning åt husfolk eller resande får inte sälja brännvin annat än vid måltid och endast till ovannämnda personer.
Förbryter han sig får han inte fortsätta med verksamheten.
Vid större bruk, gruvor och manufakturier, där värdshus för resande erfordras skall tillstånd anmälas och begäras av Befallningshavande.
§ 5 Vid kyrkor på landet och inom en fjärdedels mil därifrån får ingen försäljning ske på sön- och helgdagar annat än till resande.
Bryter han tre gånger förlorar han näringsrätten.
§ 6 Säljer någon, som inte har rättigheter till brännvins utminutering, vid ting, uppbördsstämmor, mantalsskrivningar, mönstringar, husförhör, auktioner, kronoskjutsar eller skallgång bötar han 20 riksdaler och sedan dubbelt.
§ 7 Särskilda bestämmelser gäller i Stockholm.
I övriga städer skall befallningshavande efter magistratens hörande ge tillstånd till lämpligt antal näringsställen och tillse att endast ordentligt folk får hand om utminuteringen.
§ 8 På näringsställen med tillstånd skall dörren lämnas olåst och utminuteringen ske i krogrummet.
§ 9 Vad som menas med olovlig brännvinsförsäljning, må inte tillämpas på den som vid tåg har manskap inkvarterat hos sig.
Det skall dock ske med kronobetjäningens vetskap.
§ 10 Köpare får inte vittna i fråga om försäljning av det brännvin han själv tillhandlat sig, däremot köpare som anses ojävig må vittna att brännvin blivit sålt till andra personer.
§ 11 Svenskt brännvin må inrikes orter emellan fritt föras.
För att ha kontroll att inte utländskt smugit sig in skall det vara försett med tillverkningsbevis.
Gäller också brännvin som införs från skärgården.
I skeppens förråd får finnas två kannor per man.
Är brännvinet utländskt straffas förbrytelsen som lurendrejeri.
Till utrikes ort får svenskt brännvin utföras efter bestämd tull.
§ 12 Befallningshavande har att hålla allvarsam hand över brännvinsförsäljningen, men andra förordnade personer inom sitt distrikt skall på gästgivargårdar, källare, värdshus och övriga näringsställen ha noggrann uppsikt.
Sjätte artikeln föreskriver författningarnas verkställighet § 1 Alla och envar har rätt att ange och åtala förbrytelser mot denna författning utom barn mot föräldrar och tjänstehjon mot husbönder.
Endast landsfiskaler, kronobetjänter och polis- och stadsbetjänter har rätt att göra visitationer och beslag.
Det skall alltid ske i två vittnens närvaro.
Har de att undersöka förbrytelse, som de hört av andra, har de inget ansvar om anklagelserna saknar grund eller är falska.
Vid beslag av redskap får det inte ske förrän domstol förklarat redskapen förbrutna.
§ 2 Visitation får företas från klockan 5 om morgonen till 9 om kvällen i kök, brygg- och bageristugor och andra byggnader där brännvinstillverkning kan vara inrättad.
Beslagarna skall, om de vill ha det beskydd, som dem tillkommer, bära sina synliga brickor och alltid visa sina fullmakter innan beslag görs.
Kända i orten boende kronobetjäning är frikallade från den skyldigheten.
Den som vägrar låta beslagare göra visitation bötar 33 riksdaler 16 skilling oavsett om någon förbrytelse upptäcks.
Sker våld i anslutning till beslag eller visitation döms efter Missgärnings Balken.
Vill beslagare under den tid bränning är tillåten mäta pannrymden, måste han vänta tills pannan avrunnit, så att undersökningen inte medför skada eller olägenhet för ägaren.
§ 3 Om någon betjänt som är satt att vaka över författningen själv olovligen bränner eller säljer bötar han dubbelt och mister tjänsten.
§ 4 Sker vårdslöshet eller försummelse vid förseglingen av redskapen bör betjänten skiljas från tjänsten alldeles eller på viss tid.
§ 5 Böterna fördelas så att 1 / 3 tillfaller Kronan och 2 / 3 målsägaren.
Redskap och brännvin som tagits i beslag fördelas på samma sätt, sedan de sålts på auktion.
Vikten av metallen de är gjorda av skall bestyrkas i auktionsprotokollet.
§ 6 Böterna tas ut av den bötfälldes egendom i löst och fast, så långt det räcker med förvandling endast av bristen.
Målsägaren går före Kronan.
Vid förvandling till vatten och bröd räknas att 10 riksdaler svarar mot 8 dagar, t o m 20 riksdaler till 12 dagar, t o m 50 riksdaler 16 dagar och däröver till 20 dagar, som är det högsta antal dagar någon kan dömas till.
Våldsmål är inte medräknat här.
Kan den dömde betala något i pengar, minskas kroppsplikten i förhållande till avbetalningens storlek.
§ 7 Avgifter eller taxering av tillverkning och försäljning av brännvin behandlas som den vanliga bevillningen.
Den som olovligt sålt under ting och åtalas innan tingets slut döms av häradsrätten.
Övriga förbrytelser anmäls hos befallningshavanden.
I städerna avgörs förbrytelserna Vid vederbörande domstol med undantag av olovlig försäljning, som förs under särskild polisinrättning.
Denna författning gäller från början av 1825.
Därmed upphör kungörelserna från 6 september och 20 december 1815.
Ingen förmenas rättigheten att redan från 1 oktober innevarande år använda sig av den nya beräkningen av 1822 års taxeringsvärde på fastigheten och brännvinsredskap av vilken form som helst som författningen medger.
Stockholm den 19 maj 1824 CARL JOHAN
Förordning angående bestämmande av vad såsom köpeskilling för en genom Lotteri försåld fast egendom må anses.
Stockholm den 20 maj 1824 20 april sistlidna år gavs tillstånd att under bestämda villkor försälja fast egendom genom lotteri.
Köpeskillingen stadgas i särskild Förförfattning, så att köpeskilling för fast egendom, som sålts genom lotteri skall i köpebrevet uppföras till den summa som egendomen vid 1 § av Kungörelsen föreskrivna värderingen blivit uppskattad.
Stockholm den 20 maj CARL JOHAN
Kungörelse angående preskriptionstiden för enskilda aktieägare i det med år 1812 tilländalupna tullarrende, till uttagande av sista tiondelen av prenumerationssumman.
Stockholm den 24 maj 1824 General Tulldirektionen har genom kungörelse i officiella tidningar meddelat, att när den sista tiondelen av prenumerationssumman för tullarrende blivit erlagd, skall den enligt kontraktets innehåll återbetalas och på utsatta tider skall aktierna ingivas.Utdelningen är för varje aktie av 100 riksdalers värde, 1 riksdaler 32 skilling.
Trots dessa anmaningar har efter 2 månader inte alla aktier inkommit.
Kongl Maj: t har medgivit Tulldirektionen att uppsätta en tid av natt och år.
Därefter kommer utdelningen att tillfalla Tullstatens enskilda pensionsinrättning för änkor och barn.
Stockholm den 24 maj 1824 M ROSENBLAD
Kungörelse angående Lånekontorens Assignationers emottagande i betalning av Allmänna skatter och Avgifter till Oss och kronan.
Stockholm den 26 maj 1824 Vi tillåter att de av direktionerna för lånekontoren i Malmö och Göteborg på Rikets Ständers Bank utfärdade assignationer på 100, 150, 500 och 1000 riksdaler, som är tryckta på bankens papper, beslagna med vitstämpel och valör samt underskrivna av minst två direktörer och kontrasignerade av kamrern, får mottagas som betalning av skatter och avgifter till Oss och Kronan.
Stockholm den 26 maj 1824 CARL JOHAN
Reglemente för Veterinärinrättningen i Stockholm.
Stockholm den 28 maj 1824.
För att främja veterinär vetenskapen i riket har Vi låtit anlägga en veterinär inrättning i huvudstaden, vars ändamål är att utbilda skickliga djurläkare.
Där finns tillfälle till praktisk undervisning, då staden har ett större antal husdjur och blir till nytta för stadens djurägare, vilket befrämjar både den allmänna och enskilda nyttan med möjligaste minsta kostnad.
Följande reglemente är förordnat:
Om styrelsen för Inrättningen § 1 Inrättningen skall stå under Sundhets Kollegiets tillsyn och styrelse i vars stat medel är anslagna.
Om professorerna vid Inrättningen § 2 Det skall finnas två professorer, av vilka Kongl Maj: t utnämner den ena till direktör.
De har bägge lön på stat och fria husrum, så snart utvägar därtill hunnit beredas.
§ 3 Sundhetskollegiet upprättar förslag till lärartjänsterna.
Inga andra sökande antas än de, som har grundliga akademiska studier och de för en veterinär erforderliga insikter och erfarenheter.
Innan förslagets upprättande, skall de försvara, av dem själva valda teser inom veterinär vetenskapen inför Kollegium eller någon av dem författad avhandling och hålla en publik föreläsning på samma sätt som krävs av professorerna vid Karolinska Medico-Kirurgiska Institutet.
§ 4 Direktören är Inrättningens styresman och chef på stället.
Han skall leda undervisningen, bestämma lärotimmarna, vaka över elevernas uppförande, ha tillsyn över byggnader, inventarier, bibliotek och samlingar.
Han skall föra förteckningar över handlingar, se till att Inrättningens Häst - Boskaps Apotek är i ordning och försett med fullgoda läkemedel, redovisa ekonomin och inlämna utlåtanden till Sundhetskollegiet, när så fordras.
I allt bör han erhålla biträde av den andra professorn.
Vidare skall direktören hålla föreläsningar om de yttre kännetecknen, av vilka husdjurens värde kan bedömas, om sjukdomar, farsoter, skador och åkommor som de kan råka ut för och om sättet att undvika dem.
Han undervisar om djurens vård och bruk när de är friska samt vad som kan bidraga till rasernas förädling.
Hur man kurerar sjuka djur både medicinskt och kirurgiskt, om nödvändiga åtgärder för att hämma farsoter och vad lag och författningar därom stadga samt beskoningskonsten.
Han skall själv förordna medel till vård av djur som förvisas till Inrättningen och utföra operationer och därvid lämna praktisk undervisning till eleverna.
§ 5 Andra professorn håller föreläsningar om örtkännedom, särskilt med tanke på foderväxter, giftiga eller eljest skadliga växter, läran om läkemedels beredning och verkan, om husdjurens naturalhistoria och anatomi, leda elevernas arbete i anatomisalen och apoteket, göra botaniska exkursioner, lära eleverna insamla växter och i Inrättningens blivande plantage praktiskt öva eleverna i att odla medicinal - och foderväxter.
Han skall också hålla föreläsningar för de vid Karolinska Institutet studerande läkarna i den del av Veterinär vetenskapen de bör känna till i sitt blivande arbete som provinsialläkare.
§ 6 Professorerna bör inrikta sina föreläsningar så att det viktigaste hinner gås igenom inom ett år och så att eleverna får möjlighet att repetera.
De skall också genom förhör och repetitioner hålla ett vaksamt öga på elevernas framsteg.
Om pensionären § 7 Vid Inrättningen skall även finnas en pensionär, som erhåller månatligt arvode, rum, ljus och värme.
Han förordnas av Sundhets Kollegium, sedan direktören blivit hörd över hans skicklighet.
Ingen får antas som inte har bevis på akademiska studier och insikter i de vetenskaper vilka som förberedande, bör innehas av dem, som ämnar bli veterinärer, läkare eller lärare.
Pensionärens första uppgift är att med oavbruten flit och uppmärksamhet följa den av professorn lämnade undervisningen och i mån av de framsteg han gör, hans åligganden att vid undervisningen och tillsynen över Inrättningen gå professorerna tillhanda samt då de är frånvarande deras ställen företräda.
Om smeden § 8 För undervisning av den praktiska beskoningskonsten skall vid Inrättningen finnas en smed.
Han åtnjuter månatligt arvode, rum, ljus och värme.
Han antas av direktören Det skall vara en skicklig hovslagare som utom att kunna sko, skall känna till hästars och boskapskreaturens fötter, deras fel och sjukdomar och de särskilda beslag som kan avhjälpa felen.
Hans skyldighet är att ha tillsyn över smedjan, själv flitigt och efter konstens regler lägga hand vid skoningen och öva eleverna först på döda och sedan de förvärvat färdighet på levande djur.
Han skall med skoning betjäna allmänheten så väl, att kunder aldrig saknas för elevernas övning.
Han får inte utan tillstånd var borta från Inrättningen, vårda smedjan och dess inventarier, redovisa ekonomin.
Brister han i uppfyllandet av dessa skyldigheter eller gör han sig förlustig av förtroendet kan han avskiljas får tjänsten.
Det skall anmälas till Sundhetskollegiet.
Om eleverna § 9 Till elever antas varje yngling som vill, om han är frisk och stark, har goda betyg om sitt uppförande, kan läsa och skriva och har tillgångar att bekosta sitt underhåll under studietiden.
Eleverna får ingen understöd.
Utom fria husrum så långt utrymmet räcker, ljus och värme Till frielever däremot vilkas antal blivit fastställt till 16 och vilka under lärotiden … .. (saknas fortsättning)
Reglemente, varefter vederbörande vid Försäljnings- Upphandlings- och Entreprenadauktioner för lantförsvaret, även som vid auktioner till utarrendering av Militära Boställen hava sig hädanefter att i underdånighet rätta.
Stockholm den 3 juni 1824.
Artikel I Allmänna föreskrifter § 1 Krono auktioner anställs i följande fall: 1: o Till upphandling av Kronans förnödenheter 2: o Till entreprenad för nybyggnad eller reparation av Kronans hus och byggnader, eller andra arbetens verkställande 3: o Till bortarrenderande av Militära Boställen, eller Kronans hus, byggnader och lägenheter 4: o Till försäljning av persedlar, som för Kronan ej vidare är användbara och behövliga.
§ 2 Ämbetsmän eller tjänstemän får inte anställa auktioner utan Kongl Maj: ts eller Krigskollegiets befallning och vid Militär boställens bortarrenderande även Kammarkollegiet.
§ 3 Vid Kronans auktioner äger vem som helst rätt att lägga anbud utom vid entreprenader och upphandlingsauktioner § 4 Då auktioner anställs i Krigskollegium sker det inför det departement dit föremålet hör.
De auktioner som sker i Stockholm vid Kronans förråd övervakas av tygmästaren
Uteblir den som skall ha tillsyn ersätter han all uppkommen skada.
Det skall alltid finnas en suppleant om den ordinarie tillsynsmannen skulle utebli.
§ 5 Över de auktioner som vid förråden i landsorten anställs har kommendanten tillsyn.
Utropen görs av förrådsvaktaren, som har att iakttaga de föreskrifter som har meddelats.
§ 6 Vid auktioner som förordnas av Krigskollegiet under landshövdingarnas eller regementschefernas tillsyn, ankommer det på dem att utse en auktionist, som skall vara van vid sådana förrättningar och är ansvarig för att de inflytande medlen avlevereras riktigt.
§ 7 Skulle den, som har ansvaret för auktionen, misstänka underslev eller oredlighet vid uppbörden av auktionisten, skall annan person genast utses och Krigskollegiet underrättas om de åtgärder som vidtagits för att skyndsamt indriva medlen.
§ 8 Då upphandlings- och entreprenadauktioner sker inför Krigskollegium, åligger det notarien i Departementet att underrätta auktionisten om vilka varor som skall upphandlas samt villkoren för entreprenaden.
Denne ombesörjer att kungörelse om auktionen tre gånger införs i Allmänna Tidningarna och kungörs från predikstolarna Med försäljningsauktioner förhålles på samma sätt.
Tiden för auktionen skall meddelas minst 6 veckor i förväg om det gäller fastigheter eller dyrbarare effekter och sådant som inte förstörs genom längre tids förvaring.
Varor som dagligen försämras och fordra underhåll skall däremot säljas genast efter första kungörelsen.
§ 9 Kungörelserna skall innehålla auktionens föremål, plats och tid då auktionen börjar.
Gäller det fastighet skall adressen anges.
§ 10 Vid auktionstillfället skall detta reglemente uppläsas samt underrättelse om den myntfot som gäller vid betalningen.
§ 11 Auktionisten har rätt att anta en skicklig person, som för protokollet.
§ 12 Alla böter, som i denna författning stadgas tillfaller Krigsmanshuset.
Artikel II Om upphandlings auktioner.
§ 13 Upphandlings auktioner anställs så väl i Krigskollegium som i landsorten för anskaffande av Kronans förnödenheter.
§ 14 Då upphandlings auktioner anbefalls skall varornas mängd och beskaffenhet, tiden för leveransen, platsen dit de kostnadsfritt skall levereras samt betalnings villkoren ingå i kungörelsen.
Även prov och modeller skall åtta dagar före auktionen genom Krigskollegiets försorg finnas att tillgå.
§ 15 Det åligger den som har ansvaret att underrätta sig om det billigaste priset för vilken varan kostnadsfritt kan levereras på behörig ort.
Auktionisten ropar ut det priset och den som ger lägsta budet därunder tillerkänns leveransen, så vida inte något av de förseglade buden är lägre.
Skulle varken de förseglade buden eller de närvarande spekulanternas bud vara lika eller lägre än utropet antecknas i protokollet: " Inslaget till anskaffning ", varefter anskaffningen verkställs.
Då större kvantitet av samma vara skall upphandlas, bör den fördelas på mindre partier och till särskilda utrop, så att även mindre bemedlade spekulanter kan delta.
§ 16 Vid auktionens början tillkännages alla de villkor och omständigheter som är föreskrivna för leveransen, även prov och modeller.
§ 17 Förseglade anbud får ingivas innan auktionens början och skall alltid kungöras så snart klubbslag skett för varupartiet.
§ 18 Protokollet över upphandlings auktioner i landsorten skall överlämnas till den som har ansvaret och sedan sändas till Krigskollegiet.
§ 19 Då flera personer erbjudit samma pris äger vederbörande inför vilken auktionen sker att genom förnyade anbud med nedsättning av priset utröna vem som tillerkänns leveransen.
Vinns ingen nedsättning bör man genom lottning avgöra vem leveransen skall tillhöra.
§ 20 Sedan anbudet är antaget, skall tydligt kontrakt upprättas med leverantörens och mottagarens skyldigheter och rättigheter.
§ 21 Då auktion på en och samma vara på samma gång anställs både i Stockholm och i landsorten har krigskollegiet rätt att välja det lägsta anbudet.
Anbuden får inte ändras eller dras tillbaka vid vite av 6 % av varans värde under den tid Krigskollegiet gör undersökningen.
§ 22 Så snart leveransen är fullgjord skall den besiktigas och betyg däröver meddelas leverantören som kan lyfta sin betalning.
§ 23 Förskott på betalningen kan ske om säljaren kan uppvisa godkänd borgen.
Artikel III Om Entreprenad auktioner
§ 24 Då kronans arbeten skall verkställas genom entreprenad antas den som lämnar lägsta anbudet, om han kan ställa godkänd säkerhet.
§ 25 Ordning vid auktionerna, öppning av förseglade anbud, protokoll, förskottsbetalning och övriga villkor sker enligt vad som är stadgat för upphandlings auktioner.
§ 26 Minst fjorton dagar före auktionen skall på auktionsstället finnas, så väl ritningar och beskrivningar som förslag över tidsåtgången, materialåtgång och besiktningsinstrument om det gäller reparationer.
Artikel IV Om arrendeauktioner.
§ 27 Auktioner för att bortarrendera militärboställen förrättas i sammanträde av Krigs- och Kammar Kollegierna och auktion hålls samma dag på Landskansliet i det län där bostället är beläget.
Kungörelse om auktionen skall göras tre gånger, första gången minst fyra månader innan, i Länstidningen och från predikstolarna även i de angränsande länen.
§ 28 Vid auktionen skall bjudarna vara försedda med sådan borgen, som är föreskriven i författningarna om militärboställens bortarrenderande.
§ 29 Sedan auktionen är klar, insänds till Krigs Kollegium protokollet, den mestbjudandes borgen, för att prövas i Kollegiet.
Lämnar två samma anbud, kallas de till Kollegiet och om de inte kan förmås genom högre anbud skiljas åt, sker lottning.
Artikel V Om försäljningsauktioner § 31 Försäljningsauktioner sker alltid på stället, där persedlarna finns.
De skall vara fördelade i särskilda partier och varje parti försett med ordningsnummer.
Skulle en större kvantitet lika varor som beräknas i mått, vikt eller mål till försäljning förekomma, behöver partiet inte delas, utan utropet sätts efter omständigheterna, så att högsta anbud vinner och det sker till köparens förmånligaste bekvämlighet.
§ 32 Över alla till försäljning förordnade varor upprättas två likalydande förteckningar som i särskilda kolumner uppta: 1: o Partiets nummer 2: o Varornas nämn, beskaffenhet och belopp 3: o Den blivande köparens namn 4: o Inropspriset Dessa förteckningar används som protokoll.
Den ena förs av auktionisten och den andra av den som har ansvar för auktionen.
Varorna skall vara iordningställda minst tre dagar före auktionen, så att bjudarna har tillfälle att se deras beskaffenhet.
§ 33 När tiden är inne för auktionen och tillräckligt många köpare är samlade, skall innan tävlan börjar, erinras om hur betalningen skall ske, handpenning eller borgen för okända köpare, vad som sker om man inte betalar och tiden för varornas avhämtning.
Därefter sker utropen partivis.
Skulle få köpare ha anlänt utropas endast de persedlar, som är av mindre värde.
Helst sker utropen i den ordning de finns i förteckningen.
Auktionisten ropar högt och tydligt ut numret och varans beskaffenhet.
Så länge bud kan förväntas får auktionisten inte slå och vid sista budet med tydlig röst ropa tre gånger innan klubbslaget faller.
Genast införs inropssumman och köparens namn i protokollet.
§ 34 Anses köparen inte helt vederhäftig för betalningen bör han avfordras en lämplig handpenning, minst en fjärdedel av inropssumman eller borgen fordras.
§ 35 Skulle okänd köpare inte kunna betala handpenning eller ställa borgen utropas varan å nyo.
Blir priset lägre än vid första utropet, ersätts skillnaden av den som gjorde första inropet.
Förmår han det inte, tar den som har ansvaret för auktionen de vägar som enligt lag föreligger.
Blir andra utropet högre än det första har den första inroparen ingen rätt till överskottet.
§ 36 Uppstår tvist om ett fallet klubbslag skall nytt utrop genast ske och det sista budet utropas.
Blir inget överbud, avgörs med lottning vem som skall få partiet.
§ 37 Vill någon ropare genast betala och ta sina varor får han det, om det inte hindrar den fortsatta auktionen.
Hästar och kreatur skall så fort som möjligt utlösas och till köparen överlämnas.
§ 38 När auktionen är klar skall auktionsprotokollen genast underskrivas av den som har tillsyn, sedan summering skett.
Handpengar eller medel för inlösta varor nedsätts i Stockholm i Krigs Kollegiets kassa, på landet i Förrådskassan eller Lantränteriet § 39 Auktionisten skall genast skriva ut räkningar och tillställa köparna, som inom 5 dagar har att betala och avhämta sina varor.
§ 40 Köparen skall uppvisa kvitto, att han betalt, för uppbördsmannen som lämnar ut varorna.
Han antecknar på baksidan av kvittensen att han lämnat ut varan.
§ 41 Om någon köpare inte betalar inom fastställd tid och borgen är ställd, skall borgensmännen underrättas.
De har då rätt att inom åtta dagar inlösa varan.
Finns ingen borgen utropas varan på ny auktion och blir priset högre, betalar den som gjort första inropet.
Blir priset lägre har han ingen rätt till överskottet.
Har någon betalt handpenning får han den tillbaka.
§ 42 Om någon köpare inte hämtar sina varor inom åtta dagar, anställs ny auktion och första roparen sedan auktions-, magasins- och underhållskostnader borträknas, erhåller de vid försäljningen influtna medlen.
§ 43 Kan en person inte gottgöra skillnaden mellan sitt eget och senare köpares anbud, svarar den som har tillsyn över auktionen för förlusten och auktionisten, om han inte begärt handpenning.
I så fall frikänns de, även om handpenningen inte uppgått till bristens fyllande.
§ 44 Skulle varorna inte svara mot beskrivning i förteckningen, anmäler köparen till den som har ansvar för auktionen.
Har misstag begåtts ansvarar den som haft persedlarna under vård för bristen.
För att undvika tvister mellan auktionsförrättningen och köparen, skall sådana varor som på grund av torkning eller annan förminskning inte säljas efter vikt utan endast efter ungefärlig beräkning.
§ 45 Vid försäljningsauktioner som är förenade med uppbördsansvar, får auktionisten 1 % på försäljningen utom då det gäller krut, där andelen endast är ½ %.
Bor han mer än en mil bort, bestås han skjuts efter en häst, men endast en gång även om auktionen räcker flera dagar.
Han får inte traktamente.
§ 46 Efter åtta dagar redovisas auktionens resultat och de influtna medlen insändas till Krigs Kollegium.
§ 47 Är redovisningen inte insänd inom 1 månad pliktar den som har ansvar med 1 per mille på beloppet.
§ 48 Om vid auktionen något anbud är så lågt att det blir förlust för Kronan inropas det av styresmannen för Kronan och i protokollet antecknas: " Återrop ".
Återrop får inte ske på varor som är odugliga, underkastade förändringar, fordra underhåll som hästar och kreatur.
Auktionisten får ingen provision här.
§ 49 Vid auktioner i Krigs Kollegiet har auktionisten ensam ansvar för osäker köpare.
Datum ut supra CARL JOHAN
Reglemente för djur Läkare i Riket.
Stockholm den 3 juni 1824 Sedan veterinärinrättningen i Stockholm blivit tillsatt, så att tillgången på skickliga djurläkare kan öka, har Vi funnit angeläget att föreskriva dels deras skyldigheter och den ersättning av allmänna medel de bör erhålla.
1: o Utbryter någon farsot bland husdjuren, som fordrar att djurläkare tillkallas, är det läkare och elever vid Veterinärinrättningen i Stockholm och Skara Regements Hästläkare som kallas att bistå.
Även de som inte har allmän lön, men tillståndsbrev, får praktisera i landsorterna.
Eskvadrons Hovslagare skall ovillkorligen lämna sitt biträde, när de av Sundhets Kollegium eller Befallningshavande förordnas.
Undantag de tider på året, då deras tjänstgöring vid regementena behövs.
2: o Ersättning under dylika förrättningar bestås dem som har lön av allmänna medel, skjuts och traktamente efter Kongl Resereglementet sjunde klassen.
Djurläkare och elever vid veterinärinrättningar efter åttonde klassen och hovslagare efter nionde klassen.
3: o Om dessa med lön av allmänna medel inte finns att tillgå betalas de övriga med 1 riksdaler 10 skilling i dagtraktamente och skjuts efter två hästar.
4: o Då djurläkaren anställer resa för att hämma farsoter, men inte är kallad av djurägaren, ersätts kostnaderna av statsmedel.
Men kostnader som uppstår där djurägaren kallat läkare betalar han själv.
5: o Kallas djurläkare att besiktiga levande eller dött djur, betalar den som begärt biträdet, med 1 riksdaler för levande djur och 2 riksdaler för dött djur, där han öppnat och skrivit attest.
Stockholm den 3 juni 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående tullfri transport mellan Sverige och Norge av lantmannaprodukter och allmogens slöjdvaror.
Stockholm den 5 juni 1824 Då Vi vill bereda närmare samband mellan Våra förenade rikens ekonomiska intressen och liva handelsgemenskapen har Vi förordnat att förutom spannmål, viktualier, hästar och boskap, som redan är tillåtet att tullfritt föra mellan Sverige och Norge, även andra lantmannaprodukter träarbeten inberäknade tullfritt får föras över gränsen.
Gäller inte varor som är förbjudna till in- eller utförsel.
Stockholm den 5 juni 1824 CARL JOHAN
Reglemente om vad iakttagas bör vid verkställighet av Kongl Maj: ts Nådiga Kungörelse av den 20 april 1824 angående Försäljning av fast egendom genom Lotteri.
Stockholm den 5 juni 1824 Sedan Vi den 20 april 1824 tillåtit att fast egendom under inskränkt tid och särskilda villkor får säljas genom lotteri, har Vi på Nummerlotter Direktionens förslag, bestämt vad som skall iakttagas rörande lotteriets kungörande, spelsätt, lottning, uppbörd och redovisning.
Mom 1 Då någon anmäler sig hos Nummerlotteri Direktionen och vill sälja sin fasta egendom och har fullgjort vad som står i förordningen samt ställt borgen för gottgörandet av lottsedelspapper, skrivmaterial, brevväxling, lottsedlars tryckning och postporto eller deponerat pengarna kontant, åligger det Direktionen att genast ordna försäljningen.
Mom 2 Anser Direktionen att han inte uppfyller kraven, skall han meddelas skriftligen om han så önskar och kan inom 30 dagar föra sin talan hos Vår Finansexpedition.
Mom 3 Den sökande bestämmer spelsättet, antingen med ett nummer på varje lottsedel eller umbe med två nummer på varje sedel.
Sökande bestämmer hur många premievinster som skall utfalla förutom fastighetsvinsten.
Summan får inte överstiga sjättedelen av den summa, som säljaren begär för sin fastighet.
Mom 4 Sammanräkning görs på försäljningsvärdet, premievinsterna och omkostnaderna.
Därefter visar sig vilken summa lottförsäljningen bör inbringa, och antalet lottsedlar bestäms.
Ingen lottsedel får kosta mindre än 6 riksdaler 32 skilling.
Mom 5 På ena sidan av den tryckta lottsedeln skall stå lottnumret och vilket spelsätt som används.
På andra sidan en kort beskrivning av egendomen, dess värde och när den kan tillträdas.
Även den övriga vinstplanen skall finnas, så att vederbörandes rätt och säkerhet kan åberopas.
Mom 6 Lottsedlarna skall, när de lämnar Nummerlotteriet, vara försedda med datum och underskrift av två tjänstemän, utsedda av Direktionen.
De gäller dock inte förrän den som säljer lotten tecknat underskrift och dagen, då han sålde.
Mom 7 Direktionen anförtror lottförsäljningen åt flera eller färre Nummerlotteri Kollektörer, som har 2 % i provision, borträknat postporto vid brevväxling.
Även andra försäljningsmän kan antas.
Alla försäljare skall ställa borgen för den uppbörd de anförtros.
Kronan har förmånsrätt framför dessa borgensmän.
Mom 8 Så snart lottsedlarna kommit försäljarna tillhanda, skall Direktionen i Post- och Inrikes Tidningar en eller flera gånger tillkännage att fastighetslotteri äger rum.
Där skall stå om spelsättet och på vilka orter lottsedlar säljs och av vem.
Lottförsäljaren skall också utanför det hus där försäljningen pågår anslå dylika underrättelser
Mom 9 Den som vill sälja sin fastighet på detta sätt, får utta så många lotter han vill och själv sälja.
Då måste inte försäljarens namn antecknas på lottsedeln.
Mom 10 Så snart den sammanräknade summan svarar mot fastighetens värde, de utsatta premievinsterna och alla omkostnader, skall Direktionen utsätta dag och timme för dragningen, vilket skall införas två gånger i Post- och Inrikes Tidningar sist fjorton dagar före.
Mom 11 På utsatt dag och timme verkställs dragningen offentligt, varvid så många nummer en efter en utdrages, som fordras för att se hur vinsterna utfalla.
Dragningen sker på samma sätt som andra Nummerlotteridragningar.
De utdragna kontrollerade numren uppvisas för allmänheten och numren skriv på en tavla.
Särskilt protokoll förs Mom 12 Ingen annan än den som innehar och uppvisar lottsedel där vinst utfallit, har rätt att uppbära vinsten.
Uppstår tvist om innehavaren redligen åtkommit en sådan lottsedel, blir det ett ämne för domares prövning i laga ordning.
Exekutor avgör om vinsten får uppbäras mot borgen under tiden prövning pågår eller om den skall läggas under kvarstad.
Mom 14 Har inte tillräckligt antal lotter kunnat säljas, förklarar fastighetsägaren att dragning ändå må ske, mot att han antingen insätter erforderliga pengar för de osålda lotterna eller ställer borgen, att deras fulla värde inbetalas ifall vinster utfaller på de nummer, som blivit sålda.
Mom 15 Utfaller huvudvinsten på någon av de lottsedlar, som fastighetsägaren själv har, förbliver han vid sin egendom och har rätt att utta överskottet av de influtna medlen.
Mom 16 Premievinsten utbetalas i Direktionen till den som det vederbör i utbyte mot lottsedeln.
Bor vinnaren på annan ort anmäler han sig till befallningshavande, som mottar vinsten och översänder den till vinnaren mot lottsedeln.
Mom 17 Händer det, att antalet lottsedlar som fordras, inte kunnat säljas inom ett år, blir försäljningen återkallad efter meddelande i tidningarna.
Förlängning av tiden kan tillåtas efter fastighetsägarens ansökan.
Mom 18 Direktionen meddelar på samma sätt om andra hinder gör att försäljningen inte kan äga rum.
Mom 19 I dessa fall skall lotterna inlösas och köparen få sina pengar tillbaka antingen av Direktionen eller försäljaren.
Detta måste ske inom ett år efter det meddelandet stått i tidningarna.
Hur man förfar med de medel som blir kvar i Direktionen avgörs från fall till fall.
Mom 20 Direktionen utser de personer som skall handlägga dragningen av fastighetslotteri inom de anställda ämbets- och tjänstemännen.
Dock skall inte fler än nödvändigt anlitas.
Mom 21 Direktionen meddelar dessa tjänstemän nödvändiga föreskrifter om vad var och en skall iaktta, så att säkerhet vinnes för att redovisa medlen som inflyta och redovisning och att räkenskaperna förs redigt.
Pengarna insätts genast i Banken på särskild räkning.
Mom 22 Dessa tjänstemän står i ansvar enligt Allmänna Lagbudet.
Mom 23 Anser någon sig ha rätt att klaga över Direktionen åtgärder, görs detta inom 30 dagar hos Handels- och Finansexpeditionen.
Åtal utförs i Svea hovrätt.
Mom 24 Direktionen har i alla ärenden rätt att begära handräckning av vederbörande ämbetsverk och Våra befallningshavanden.
Mom 25 Omkostnaderna skall gottföras Nummerlotteriet enligt räkning utom provisionen på 2 %.
Inkomsterna fördelas mellan tjänstemännen som haft befattning med fastighetsförsäljningen som arvode.
De som haft mest besvär och högre ansvar får mer.
Uppstår stridigheter om fördelningen anmäls till Oss.
Stockholm den 5 juni 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående den, under Kongl Maj: ts resa från huvudstaden i Nåder tillförordnade Regeringen.
Stockholm den 8 juni 1824 Att inte Regeringsärendena under Vår resa, som vi med den Högstes bistånd skall företa, skall hindras i sin vanliga ordning har vi förordnat fyra Ledamöter av Vårt Statsråd, nämligen: Justitiekanslern greve Fredric Gyllenborg En av Rikets Herrar greve Mathias Rosenblad En av Rikets Herrar greve Anders Fredric Skjöldebrand Statsrådet Carl Axel Löwenhjelm Statsrådet Göran Mörner är förordnad om någon av de andra skulle utebliva Vi bjuder och befaller ämbets- och tjänstemän samt alla undersåtar att lyda och hörsamma den tillförordnade regeringens beslut, som fattas i Vårt Höga namn och Vägnar.
Stockholm den 8 juni 1824 CARL JOHAN
Cirkulärbrev till Överståthållaren och Kongl Maj: ts Befallningshavande i Riket, angående tiden för avslutande och insändandet av de s k summariska Räkningarna över Riksgälds Kontorets Fonder.
Stockholm den 14 juni 1824 För att nå likhet mellan de s k Summariska Räkenskaperna över Riksgälds Kontorets fonder och landskontorets huvudräkenskaper skall bådas avslutande ske till augusti månads slut.
Samtidigt beslutades att de förut brukliga Restantie förslagen bör, som onyttiga för Landskontoren där de endast varit ett betungande arbete, att försvinna.
Stockholm den 14 juni 1824 J A BÖRTZELL H JULIN J P KRUSE
Cirkulärbrev till Kongl Maj: ts samtliga Befallningshavande, angående Prästeståndets underdåniga anhållan om upphörande av den rotefrihets avgift, som pastorerna för deras stomhemman hittills utgjort.
Stockholm den 18 juni 1824.
Prästeståndet gick vid riksdagen med på ett beslut, att underkasta sig extra rotering i krigstider för all oroterad ecclesiastik jord, mot att de i fredstid skulle vara befriade från rotering.
Villrådighet har uppkommit och på en del platser har kyrkoherdarna blivit debiterade roterings avgift för sina stomhemman.
Kammar Kollegiet föreslår att kyrkoherdestommar, så vida de inte redan är belagda med ordinarie rotering, är skyldiga därtill.
De skall i krigstider prestera Extra Rotering samt i fredstid erlägga roteringsavgift.
Prästgårdarna är undantagna om prästen själv brukar jorden.
Man anser att prästen där har en förmån som andra tjänstemän saknar.
Stockholm den 18 juni 1824 J A BÖRTZELL H JULIN J P KRUSE
Kungörelse angående nedsättning av Lots- och Båtavgifterna för Svenska Ångfartyg.
Stockholm den 1 juli 1824 Vid senaste riksdagen beslöts att svenska ångfartyg, som seglar på in- och utrikes ort, må betala hälften i Lots- och Båtavgift mot andra svenska fartyg, som är lika djupgående.
Stockholm den 1 juli 1824 CARL af WIRSÉN
Universal angående tiden för fullföljd av mål som blivit avdömda vid domstol i Hälsingland.
Stockholm den 22 juli 1824 Felskrivning i propositionen till ändring av Rättegångs Balkens 25 kapitel 9 §, där Hälsingland blivit utelämnat.
Kongl Maj: t har befallt att Hälsingland borde som förut stadgat är finna med i nämnda §.
Stockholm den 22 juli 1824 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående tillstånd för Sjöfarande, att begagna Norra Segelleden till Uddevalla.
Stockholm 2 augusti 1824 Från den 15 innevarande månad är det tillåtet att använda norra segelleden till Uddevalla och Lysekil.
Den södra leden får begagnas av sjötrafik till Hättan och i stället för Askerö vara inloppsställe till de mellan utrikes ort och Uddevalla gående fartyg.
Stockholm den 2 augusti 1824 C af KLINTBERG
Kungörelse att den, under Kongl Maj: ts frånvaro, i Nåder tillförordnade Regering kommer att upphöra.
Stockholm den 12 augusti 1824.
Sedan vi nu lyckligen anlänt till huvudstaden, så kommer den tillförordnade Regeringen att upphöra.
Stockholm den 12 augusti 1824 CARL JOHAN
Universal angående förklaring över 4 § I Mom i Kongl Kungörelsen om Stämplade Pappersavgiften den 8 januari 1824.
Stockholm den 7 september 1824 Olika tolkningar har uppstått angående stämpelavgiften på testamente.
Beviljat undantag från avgiften om testamentet gäller arvingar i upp- och nedstigande led, men även i de fall där den testamenterade summan inte uppgått till mer än 300 riksdaler, som förhållandet vore om en husbonde ville ge en gåva till en trogen tjänare.
Stockholm den 7 september 1824 H A v STROKIRCH
Kungörelse om underhållsutdelningen av krigsmanshusmedlen för innevarande år.
Stockholm den 8 september 1824 9 sidor namn.
Tillsammans 218 personer har fått avskedsbrev och efter prövning befunnits ha rätt till pension.
Den som blir dömd för liderlighet eller brott förlorar sin rätt.
Kan han inte själv på grund av sjukdom eller annat laga hinder, hämta sina pengar, får han sända ombud försedd med fullmakt.
Stockholm den 8 september 1824 G W af TIBELL
Kungörelse angående preskriptionstiden inom vilken de, som hos Stats Verket äger fordran, böra till utbekommande därav anmäla sig.
Stockholm den 8 september 1824 Erfarenheten har visat att det behövs längre preskriptionstid för att få fordringar hos Stats Verket, än vad som beslutades den 9 december 1812.
Därför upphäver Vi den Kungörelsen.
Alla som har någon fordran t ex avlöning, underhåll, provisioner eller kostnadsersättning skall före slutet av december anmäla detta, annars kommer betalningen att förfalla.
Enskilda personer bör omedelbart hos särskilda ämbetsmän i verken uppge och bestyrka sin fordran.
Har verk eller ämbetsmän åsidosatt sin plikt att få dessa summor från Statsverket, ställs de till ansvar för begånget tjänstefel och kan efter omständigheterna förpliktigas till ersättning av därigenom förorsakade förluster.
Vad åter angår fordringar hos Staten, vilka grundar sig på kontrakt, särskilda beting, överenskommelser och förbindelser gäller samma preskriptionstid som i Kungörelsen av den 19 augusti 1802 Denna Kungörelse bör en gång varje år uppläsas från predikstolarna.
Stockholm den 8 september 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående Riksens Ständers underdåniga hemställan, rörande ej mindre upphävande av stadgan i 3: dje Mom 46 § av Kongl Förordningen om Skogarna i riket den 1 augusti 1805, än bestämdare stadgande i avseende på ägarens till skattlagde Husbehovs- eller Legosågkvarnar sågningsrätt.
Stockholm den 22 september 1824 Ständerna hemställer att Mom i Förordningen som yrkar böter, då någon inför kluvna eller tälja bräder till staden måtte upphöra.
Detta förbud har tillkommit för att skydda skogarna, men strider mot rättigheten till en lovlig industris friare utveckling och rättigheten att använda sin välfångna egendom.
I sammanhang härmed har anmälts att en sågkvarns ägare blivit fälld, för att han sågat mer än det kvantum han skattat för.
Det berodde på att han föregående år inte kunnat utnyttjat sågen på grund av menföre och vattenbrist.
Förklarades att den som ena året inte kunnat begagna sin rätt till att såga sin kvantitet timmer, får lov att göra det nästa år.
Då detta inte klart framgår i skogsordningen hemställs att tillägg görs i 46 § 2 Mom. Stockholm den 22 september 1824 J A BÖRTZELL H JULIN JPKRUSE
Universal angående förklaring över Kongl Förordningen mot fylleri och dryckenskap den 24 augusti 1813, i frågor om åtal av fylleri i Kyrka på landet.
Stockholm den 28 september 1824 För undvikande av tvetydighet i Förordningen mot fylleri och dryckenskap av den 24 augusti 1813, rörande frågan om var åtal för fylleri i kyrka skall anställas, har Kongl Maj: t funnit för gott att förklara, att denna förbrytelse, varföre kyrkoplikt äger rum, skall tillhöra allmän domstols upptagande och prövning.
Åtal mot svordom under fylleri på landet, med undantag då det skett i kyrkan, bör upptagas och avgöras av Befallningshavande Stockholm den 28 september 1824 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående borgens ställande av sökande till Sekreterare vid Överståthållar ämbetet, samt till Sekreterare och Kamrerare vid Överståthållar ämbetet i Kronouppbörds ärender, även till Landssekreterare och Landskamrerare tjänster.
Stockholm den 8 oktober 1824 De som söker sådana tjänster, skall liksom kronofogdarna medsända ställd borgen.
Stockholm den 8 oktober 1824 J A BÖRTZELL H JULIN JP KRUSE
Kungörelse angående grunden för beräknandet av avgiften till Vadstena krigsmanshus kassa av Civil Ämbets - och Tjänstemäns löner.
Stockholm den 20 oktober 1824.
Förklaring till Påbudet av den 31 december 1689, där civila ämbets - och tjänstemän vid befordran skall erlägga avgift till Vadstena krigsmanshus kassa.
Avgiften räknas endast på penninglön till det nu stadgade minimipris av 6 riksdaler för varje tunna spannmål som är uppförd i staten.
Stockholm den 4 oktober 1824 CARL JOHAN
Kungörelse angående upprättande av ett bolag, för att, på vissa villkor, övertaga Lombardlånerörelsen i huvudstaden.
Stockholm den 20 oktober 1824 Ständerna har velat erbjuda Stockholms stad eller enskilda bolagsmän att för Riksgäldskontorets räkning av General Assistance Kontoret bedriva lånerörelse.
De skulle överta hus och inventarier i tio års tid, få hyresfritt begagna sig av inrättningen och träda i Kontorets ställe.
För den blivande låneinrättning skulle i Riksgäldskontoret avsättas ett kreditiv av 150.000 riksdaler med rättighet för inrättningen att lyfta större eller mindre del mot erläggande av 2 % ränta och att ställa borgen som hos riksgäldskontoret kan prövas nöjaktig.
Då vederbörande i underdånighet tillkännagivet att sådan rörelse inte kan för Stockholms stad övertagas, erbjuds enskilda av Våra trogna undersåtar att upprätta bolag och överta Lombardlånerörelsen i huvudstaden.
Anmälan görs hos Överståthållaren.
Stockholm den 20 oktober CARL JOHAN
Kungörelse angående förändring, i vissa fall, av förordningen av den 10 november 1724 och förklaringen av den 28 februari 1726 bestämda ansvar för överträdelser av produktplakatet.
Stockholm den 20 oktober 1824 I Förordningen av den 10 november 1724 och Förklaringen däröver den 28 februari 1726 talas om ansvar för fartygs och lasts konfiskation, då de i främmande fartyg infört varor som inte varit producerade i det landet fartyget kommer ifrån.
Man anser nu att bestämmelserna är för stränga i förhållande till den skada som genom överträdelser kan uppkomma.
Mildare straff om förbrytelsen berott på okunnighet om förordningen och skepparen vid ankomsten anmält sina varor och inte gjort något försök till lurendrejeri och tullförsnillning.
Vi upphäver tidigare författningar och förordnar, att sådana varor skall tas i beslag och säljas på auktion till inrikes förbrukning mot erläggande av tull.
Ena hälften av behållningen delas mellan Kronan och åklagaren, den andra tillfaller godsägaren.
Övrig last och fartyget är befriade från konfiskation.
Inför skeppare förbjudna varor eller inte uppger sin last på rätt sätt behandlas brottet efter lurendrejerilagen.
Försöker skeppare genom bruk av falska dokument införa varor som inte är producerade i det land skeppet kommer från gäller dock produktplakatet, som stadgar om fartygets och lastens konfiskation.
Stockholm den 20 oktober 1824 CARL JOHAN
Plakat om Fyra Allmänna, Solenne, Tacksägelse-, Faste-, Bot- och Böndagar, som över hela Riket skall begås nästa år 1825.
Stockholm den 15 december 1824 Under en lycklig erfarenhet av den Allsmäktiges fortfarande beskydd, och genomträngda av den innerligaste tacksamhet för Dess välgärningar mot Konung och Folk, hälsar Vi Eder åter, älskade Undersåtar, med den övertygelse, att Edra hjärtan med oss dela samma känslor för det närvarande, samma förtröstan för det tillkommande.
Under lugn och trygghet har Svea Innebyggare fortsatt sina fredliga yrken.
Landet har varit förskonat från allmänna sorger och olyckor och ymniga skördar har belönat odlarens möda.
Vi har med yttersta sorgfällighet, enligt Vårt Konungslige kall, vakat över landets angelägenheter och sökt bereda Vårt trogna Folks välgång.
Vi prisar framgången av Våra faderliga omsorger, Världarnas eviga Styresman från vilken all välsignelse och all god och fullkomlig gåva kommer.
Sök den förnämsta friden med Gud och Edra samveten med bättring, tro och helgelse, upplyft Edra sinnen i bön i ren och obesmittad gudstjänst.
Älska Eder överhet, lagar, fädernas land och avsäg Eder alla ensidiga avsikter.
Lär Edra barn att synd är Folks fördärv.
Vår innerliga önskan är att så mycket som till oss står, hos Eder väcka, liva och underhålla dessa tänkesätt.
I den avsikten förordnar vi fyra allmänna bättringens, bönens, trons och tacksägelsens högtider under kommande år att firas den 6 mars, 8 maj, 26 juni och 16 oktober.
Stockholm den 15 december 1824 CARL JOHAN Bönedagarnas texter och psalmer.
Kungörelse angående upphörande av ränta på tullbeloppet för alla varor, som från Nederlag till inrikes förbrukning uttas.
Stockholm den 20 december 1824 I samband med nya Tulltaxan, vilken skall gälla från nästa år, förordnas att den ränta på 4 %, som uttagits för alla på nederlag upplagda varor, utom salt, som legat mer än 3 månader i nederlag och förtullats till inrikes förbrukning, kommer att upphöra.
Stockholm den 20 december 1824 C af KLINTBERG
Kungörelse angående sättet för delgivande av Armé Inspektörernas beslut vid Generalmönstringar, som av den förrättas, samt ordningen och tiden för besvärs anförande.
Stockholm den 21 december 1824 I instruktionen för generalmönstring, som utgavs den 16 november 1819, står inte hur besluten av inspektionerna skall delges och inte heller hur man förfar om man vill besvära sig över besluten.
Därför förordnas följande:
Generalmönsterherren skall inom fjorton dagar lämna besked om besluten och åtgärderna till befallningshavande vad beträffar Rust- Rotehållarna.
Befallningshavande skall skyndsamt tillkännage besluten genom särskilda kungörelser i socknarna.
Dessa kungörelser skall på en och samma dag uppläsas i länets kyrkor.
Han översänder till Krigsexpeditionen uppgift om när uppläsningen skett.
Besvär skall anmälas inom 60 dagar Stockholm den 21 december 1824 CARL JOHAN
Kungörelse om åtskilligt rörande Indelta Infanteriets Beklädnad.
Stockholm den 21 december 1824 Kongl Maj: t täcks förklara Förordningen angående indelta infanteriets beklädnad av den 30 december 1819, där soldaterna blivit försäkrade att få slitningspengar, när de kommenderas till militärtjänstgöring utom Regementet i över en månad.
Kongl Maj: t har funnit skäligt att nu och i framtiden bevilja samma förmån åt de underofficerare som tjänar med rotelöner.
Genom Brev den 16 sistlidne november förordnas: 1: o Avskedstagande soldater har haft rätt att behålla vissa beklädnadspersedlar.
Kongl Maj: t tillåter nu att soldat vid avskedstagandet får penningersättning, åtminstone för de större monderingspersedlarna, vilket bli en förmån för Beklädnadsfonden.
De mera slitna persedlarna får han behålla.
Beklädnadsdirektionerna äger rätt att efter eget omprövande, besluta om man skall lösa monderingen med pengar eller ej.
Det gäller om kläderna kan tilldelas den avskedades efterträdare.
Det får dock aldrig ske så att det förnärmas den avskedades rätt och ersättning för persedlarna får aldrig överstiga hälften av värdet.
2: o Då soldaten kallas till tjänstgöring, som beräknas pågå i minst 2 månader, skall den till soldatens vård lämnade andra monderingen, placeras i rotekistan.
Detta för att ingen förskingring skall ske på soldattorpet och att kläderna får sin tillsyn.
Kistan sätts i den för den bättre monderingens bestämda förråd, så att ansvaret och tillsynen av persedlarna blir densamma som för den bättre monderingen.
3: o I Instruktionen för Beklädnadsdirektionen § 23 saknas genom tryckfel jackan, vilket här är rättat.
Stockholm den 21 december 1824 G W af TIBELL
Innehållsförteckning
Svensk Författningssamling 1825 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv
