# ID: svediakorp-law79
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1822
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 17,711
# sentences: 922
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningssamling 1822 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse angående förbud för glas- och porslinsförare samt smideshandlare att, i ändamål av dylika varors försäljning, i landsorten kringresa.
samt om vad vid handel med dessa varor på landet hädanefter bör iakttagas.
Stockholm den 9 januari 1822 Rikets Ständer har hos Oss anmält, att den tillåtelse för glas- och porslinsförare och smideshandlare att kringresa och sälja sina varor, är både moraliskt och ekonomiskt skadligt och för allmogen betungande.
Man har därför anhållit om ett ovillkorligt förbud för sådana handelsresor.
För att bereda erforderlig tillgång på dessa varor för allmogen och lättare avsättning för tillverkarna må Befallningshavande på tillverkarens begäran upplåta ställen i någon stad där försäljning får ske.
Dessa ställen får inte ligga för nära varandra.
Under lång tid har klagomål över de olägenheter som dessa handlandes kringresande tillfogat allmogen.
Därför har Vi funnit skäl att bifalla förslaget och förordnar följande:
§ 1 Den tillåtelse, som glas- och porslinsförare och smideshandlande haft, att under resor från gård till gård försälja dylika tillverkningar upphör den 1 november i år.
Till dess har de personer, som kringrest med handel möjlighet att skaffa sig annan försörjning.
§ 2 Befallningshavanden skall efter denna tid, när ortens behov eller maunfakturverkens innehavare så önskar, utse tjänliga av allmogen vanligen besökta ställen där sådan försäljning får ske.
De får inte ligga i grannskap av varandra och förestås av välfrejdade och med goda bevis försedda personer, vilka bör vara bosatta på platsen.
§ 3 Glas-, porslins- och smideshandlare som är bosatta i städerna, har inte rätt att sälja sina varor på landet eller besöka andra marknader än dem som är särskilt anslagna för den stad där de är bosatta.
De på landet antagna säljarna må i intet fall med sina varor till marknader kringresa.
§ 4 Under resorna från tillverkningsorten till försäljningsorten skall de alltid har Befallningshavarens pass.
Hustrur och barn får inte medfölja och ingen försäljning av varulagret får ske.
§ 5 Om en till försäljning av ovanstående varor antagen person säljer andra varor, om han färdas till marknader eller säljer under transporten mellan tillverkningsorten och försäljningsorten, underkastas han det ansvar som lagen kan drabba honom och dessutom förlorar han sin rättighet att sälja § 6 Det nu stadgade förbudet att sälja glas och porslin och smidesvaror genom kringresande i landsorten gäller inte allmogen.
De har som tidigare rätt att försälja sina egna handaslöjder var som helst i riket.
Stockholm den 9 januari 1822 CARL JOHAN
Cirkulärbrev angående rätta tillämpningen av Kongl Kammar Kollegie Kungörelse den 31 maj 1820, rörande förhöjning av 1799 års lantmäteritaxa.
Stockholm den 14 januari 1822 På förekommen anledning tillkännager Kongl Maj: t i Nådigt Brev att lantmäteritaxan inte skall förstås så att någon tillökning av hästar vid tjänsteförrättningar är beviljad.
Stockholm den 14 januari 1822 SALOMON LÖFVENSKIÖLD.
Kungörelse angående beräkningsgrunden för posthemmans befrielse från båtsmans rotering.
Stockholm den 15 februari 1822 Det behövs en grund för hur man skall mäta roteringsfriheten för posthemman.
1811 förklarades att 8 mils postförande i veckan borde ge rotering för en hel rote.
Detta gäller i 15 uppräknade län.
Denna beräkning slår ojämnt, då båtsmansrotarna ofta är större.
Ny beräkning med olika grunder för olika län redovisas Stockholm den 15 februari 1822 L von ENGSTRÖM G von WETTERSTEDT
Kungörelse angående förändring i terminerna för underhållsutdelningen till Vadstenas Krigsmanshusgratialier.
Stockholm den 16 februari 1822 Den tredje april gjordes en förändring av utdelningen av Vadstena krigsmanshusgratialer, så att de skulle utbetalas två gånger om året istället för vid kompanilikvidationsmöten i januari.
Detta medförde att både regementsskrivaren och kompaniofficeren vidkändes högre resekostnader, som togs av deras knappa löneanslag.
Kongl Maj: t har bifallit att underhållsutdelning i landsorten verkställs till hälften för det löpande året i juni och hälften påföljande januari vid de vanliga likvidationsmötena.
Stockholm den 16 februari 1822 CARL AXEL LÖWENHIELM
Kungörelse angående förändring i tiden för utstämpling av vrakekar för enskildas behov: Stockholm den 17 januari 1822 Den 28 december sistlidet år har Kongl Maj: t förordnat: 1: o Stämpling av vrakekar skall för enskildas behov göras i början av savtiden och fällning göras så fort sig som möjligt.
Befallningshavaren skall sist i början på februari insända bevillningsresolution till förvaltningen av sjöärenden 2: o Dessa resolutioner skall föreskriva att ekarna bör avbarkas i savtiden, sedan de förut blivit fällda.
Stockholm den 17 januari 1822 VICTOR von STEDINGK
Reglemente för allmänna brandförsäkringsverket.
Stockholm den 27 februari 1822.
Sedan den 15 april 1782 har allmän brandförsäkring av hus och byggnader varit inrättad i riket utom i Stockholms stad.
Därigenom har en utväg öppnats för Våra kära undersåtar att mildra följderna av eldens härjningar.
Detta påräknade ändamål har vunnits och verkets tillgångar har efter hand betydligt vuxit.
Dock har en del oförutsedda omständigheter fordrat förändringar och förklaringar i reglementet, varför verkets styrelse anmält nödvändigheten av ett nytt.
Då Vi anse att denna inrättning är av största vikt, har Vi efter att ha hört verkets delägare och direktion upphävt det gamla reglementet och förordnar följande att gälla från den 1 november 1822.
Artikel I Om allmänna brandförsäkringsverkets föremål och inrättning.
§ 1 Allmänna Brandförsäkringsverket är inrättat för att försäkra hus och byggnader på landet och i städerna, utom Stockholms stad, mot skada genom eld och brand.
§ 2 Fonderna, varur ersättning för brandskador utbetalas, insamlas genom avgifter och räntor på utlånade medel.
Alla medel sätts in i Rikets Ständers Bank mot attest.
§ 3 Landets och städernas fonder får in sammanblandas.
Till landets fond inbetalas försäkringsavgifter för egendom på landet och den fonden svarar för ersättning för brandskador på landet.
Till städernas fond inbetalas avgifter för egendom i stad och därifrån utbetalas ersättning för skador inom stad.
Andra kostnader och utgifter betalas av den fond det angår.
Verkets samfällda utbetalningar bestrids av fonderna gemensamt.
§ 4 Fondernas behållning i kontanta medel och utestående lån utgör 1 % av brandförsäkringssumman på landet och 3 % i städerna.
§ 5 Skulle någondera fondens hela behållning gå åt, fyller delägarna bristen och får understöd av den andra fonden mot 4 % årlig ränta.
§ 6 Skulle så stor brandskada uppstå att medlen inte räcker att täcka ersättningen, uppsägs alla lån omedelbart.
Räcker medlen ändå inte upptas lån till minsta kostnad hos allmänt penningverk mot verkets skuldbrev.
Sådant lån återbetalas så fort som möjligt.
§ 7 För att ersättning för brandskador skall kunna ersättas så fort som möjligt finns ansvarssummor avsatta under namn av Verkets rörliga fonder.
§ 9 Verkets tillgångar utöver de rörliga benämns Landets allmänna fond och Städernas allmänna fond.
§ 10 De allmänna fonderna bestrider verkets utgifter.
I övrigt är dessa fonder till verkets förkovran och delägarnas förmån utlånade mot säkerhet i brandförsäkrade egendomar.
Dessa lån är till för dem som har del i fonden.
§ 11 Allmänna Brandförsäkringsverket förbliver under odelad vård och förvaltning av en direktion, med säte i Stockholm.
Direktionen består av 5 kronofullmäktige som Vi väljer och 5 ombud som delägarna väljer.
§ 12 Överintendenten är till följd av sitt ämbete alltid kronoombud tillsammans med en lagfaren man och tre ur rikets kollegier, kronofullmäktige, alla valda på 3 år.
§ 13 Delägarna väljer ombud som de har förtroende för och som själva är delägare, även de på 3 år.
§ 14 Verkets ämbetsmän är en assuranceintendent, en kamrer, en sekreterare och en ombudsman.
För övrigt anställer direktionen tjänstemän och vaktbetjäning enligt särskild stat.
§ 15 Verkets förvaltning och räkenskaper revideras det påföljande året.
Räkenskapsåret gäller från 1 / 11 till 31 / 10 året därpå.
§ 16 Vi förordnar 5 revisorer och delägarna 5.
Alla delägare har rätt att närvara vid revisionen och till protokollet anföra sina synpunkter.
Frånvarande deltagare har rätt att skriftligen meddela sina uppgifter.
§ 17 Anklagas direktionen, ledamöterna eller tjänstemännen för missbruk, som inte kan rannsakas av direktionen döms vid Svea Hovrätt.
Vaktbetjänt som beträds med förseelse döms enligt allmän lag.
Artikel II Om egendom, som till brandförsäkring antages.
§ 1 Till brandförsäkring antas hus och byggnader av sten, trä eller annat material, av vilket byggnadssätt som helst, publika eller enskilda boningshus eller uthus, på landet eller i städer, på fri eller ofri grund med undantag för Stockholm.
§ 2 Likaledes försäkras plank, staket, jordfasta träd i trädgårdar invid hus samt det som är väggfast eller inmurat i byggnader t ex altartavlor, predikstol, orgelverk, läktare, bänkar, ljuskronor och allehanda prydnader i kyrkor.
Katedrar, bänkar, läktare och hyllor i skolor.
Prydnader som speglar, tapeter, skåp och förvaringsrum i allmänna och enskilda hus.
Pannor och kittlar i brygg- och brännhus och färgerier.
Rännor, hjul, blåsverk och annan vid brand i inrättningar, som är svåra att flytta.
Inrättning i hyttor, smedjor, fabrikshus och verkstäder samt stora fastager av timmer i källare och dylikt.
§ 3 Tillbyggnad och förbättring får även försäkras.
Förbättring som sker med nytt för gammalt räknas blott till byggnadens underhåll.
§ 4 De av landets innevånare som gått i förening om brandstod, ersätts vid brand ur brandförsäkringsfonden med det belopp som brandstoden inte täcker.
§ 5 Delägare i enskilt hus försäkrar sin del.
§ 6 Den, som inte vill försäkra hela egendomen, utan själv stå för en del av skadan får göra det.
§ 7 Utgammalt och bofälligt hus försäkras inte.
Artikel III Hur försäkring sökes.
§ 1 Om delägare för värderingsmannens ledning vill uppsätta beskrivning av egendomen, skall antecknas varje byggnad med mått, rummens antal, byggnadsmaterial, väggarnas tjocklek, antal dörrar och fönster, hur underhållet är, byggnadens ålder, husets läge i förhållande till andra byggnader, avstånd från eldfarliga inrättningar, tillgång på vatten och befintliga brandredskap.
Vidare beskrivs staket, plank, jordfasta träd, väggfast inredning.
§ 2 Värdering söks på landet hos ortens lagman, häradshövding, lantmätare, kronofogde och länsman om han är känd för pålitlighet i grannlaga göromål.
För inrättningar vid bruk söks värdering hos bergmästare, bergsfogde, övermasmästare, geschwoner eller lantmästare och för byggnader i stad hos magistrat.
§ 3 Då begäran är gjord bestäms dag för värderingen.
Skall flera värderingar göras på orten görs de samtidigt för att minska förrättningskostnaderna och för att onödiga resor undviks.
Begärs värdering av byggnad med flera ägare bör alla som vill vara med.
§ 4 Förutom ämbets- eller tjänsteman skall två nämndemän vara med samt någon i byggnadskonst kunnig man.
I stad två personer från magistraten.
§ 5 Har försäkringstagaren själv uppställt beskrivning är värderingsmännen ansvariga för att uppgifterna stämmer.
I värderingsinstrumentet antecknas år och dag då värderingen gjordes, namn och yrke på förrättningsmännen.
Har länsman deltagit, antecknas det datum, när han fått sitt förordnande.
Vidare antecknas husets nummer och kvarterets namn om det ligger i stad.
Ägarens namn och om de är flera, vilka som varit närvarande vid värderingen.
Tomt upptas inte som värde, hus och i synnerhet träd bedöms efter ålder och husets synbara beskaffenhet och tillstånd.
Till grund för värdering tas de sista 5 årens priskuranter och markegångstaxor på byggnadsmaterial, dagsverken och arbetslöner på orten.
Värderingen skall snarare ligga lägre än medelprisen.
Skulle priserna på någon ort stigit ovanligt mycket jämkas priserna.
Särskilt värde med uppgift om beräkningsgrunder anges på husets stomme, tak och inredning.
Ändras husets beskaffenhet och ny värdering sker, skall det gamla försäkringsnumret anges.
Värderingsinstrumentet skriv på särskilt formulär.
Instrumentet över värdering av hus i städer uppläses på rådstugan inför magistraten och stadens äldsta.
De skall fästa noga uppmärksamhet på beskrivningen och värderingen så att inte oriktiga uppgifter eller för höga värdeberäkningar äventyrar stadens säkerhet och blir skadliga för brandförsäkringsinrättningen.
§ 6 Ämbets- och tjänstemän, som utfört värdering, har rätt till arvode efter expeditionstaxan.
Försäkringstagaren betalar.
När det gäller allmän byggnad, som kyrka, prästgård, sockenmagasin, fattigstuga, tingshus m m äger alla deltagare rätt att försäkra sin andel enskilt.
§ 7 Blir värderingen ogillad på grund av värderingsmannens underlåtenhet, är han skyldig att förrätta ny värdering utan arvode, såvida försäkringstagaren inte önskar att anta annan värderingsman.
§ 8 Försäkringstagaren inlämnar värderingsinstrumentet till Allmänna Brandförsäkrings Verket.
Gäller försäkringen bruk eller större gård på landet kan behövas en planritning som visar läget och tillgång på vatten.
Magistraten i stad skall inlämna planritning på gator, torg, gränder, kvarter och tomter med husnummer och belägenhet i förhållande till sjö eller å om sådan finns.
§ 9 Vid brandförsäkrad gård bör finna 2 brandsprutor, 2 brandhakar, 2 stegar, 2 svabbar, 2 ämbar, allt märkt med oljefärg.
Vid mindre gårdar och där brandrisken bedöms som mindre räcker det med ett redskap av varje sort.
Vid större egendomar eller vådliga inrättningar bör redskapens antal ökas.
Artikel IV Om försäkring och försäkringsavgifterna § 1 När värderingshandlingarna är inlämnade granskas de av assuransintendenten och försäkrings avgiften bestäms.
Sedan prövar direktionen.
§ 2 Är värderingsinstrumentet inte inrättat som ovan föreskrivs blir värderingen inte antagen.
Rör värderingen hus i stad och planritningen inte inkommit gäller detsamma.
§ 3 Försäkringsavgiften på landet erläggs under 12 år och blir de 3 första åren för byggnader av sten ½ % Hus av lera ¾ %.
Hus av trä 1 % Träd i trädgårdar invid hus 1 % Är huset byggt av sten och har t ex skiffertak och många järndetaljer och ligger fritt och nära till vatten kan avgiften minskas.
Finns å andra sidan hus med vådlig inredning, t ex eldning genom rörkonstruktioner i väggarna, mälteri, bränneri, smedja, kvarn, oljeslageri, såpsjuderi, sockerbruk, glasbruk eller krutbrukshantering kan direktionen besluta om höjda premier.
De 3 följande åren minskas avgiften med ¼ % och de återstående åren minskas med hälften.
§ 4 Försäkringsavgifterna i städerna erläggs i 16 år efter fallande skala.
Avgiften är även där beroende på husets byggnadsmaterial och inredning och husets användning.
§ 5 Så snart direktionen fastställt avgiften meddelar kamrerarkontoret försäkringstagaren.
§ 6 Försäkringstagaren insätter i banken för Allmänna Brandförsäkrings Verkets räkning mot attest.
§ 7 Då första premien är betald får försäkringstagaren ett försäkringsbrev, där avgiften är kvitterad.
§ 8 Försäkringstagaren löser brevet med 2 riksdaler 12 skilling och betalar därjämte stämplat papper.
Han erhåller ett exemplar av detta reglemente och om han så önskar ett försäkringsmärke av målat järnbleck, att sätta på huset.
Vill han ha ett prydligare märke betalar han efter inköpspriset.
§ 9 Inbetalning av avgiften sker alltid i förväg.
§ 10 Vill försäkringstagare betala hela försäkringen på en gång, avkortas avgiften med 24 % på 16 år och 18 % för 12 år § 12 Rivs huset innan försäkringstiden gått ut, betalas avgifterna ändå för att användas för ett nytt hus på samma ställe.
Om efter värdering av det nya huset det visar sig att värdet är större betalas tillägg av avgifterna.
Är det nya huset mindre värt än det rivna återbetalas inte avgiften.
§ 13 Hus som är brandförsäkrat får inte flyttas till annan tomt eller gård med bibehållandet av försäkringsrätten.
§ 14 Uppstår brist i verkets fonder meddelas allmänheten om hur bristen skall fyllas, nämligen genom tillskott av en årspremie av alla som är delägare i fonden.
Räcker det inte ökas premien med ytterligare en årsavgift.
Artikel V Hur brandförsäkringsrätt förloras § 1 Inbetalas inte avgifterna inom rätt tid och huset brinner, är skadan ägarens.
Betalas inte premierna på ett år och uppmaning inte hjälper förloras försäkringsrätten.
§ 2 Anmäls inte förbättring som görs på huset och det sedan brinner förloras försäkringsrätten.
§ 3 Har försäkrat hus brunnit och annat byggts istället och de nya brinner innan värderingen är ingiven och styrkt, gäller inte försäkringsrätten till den nya huset.
Försäkringsrätten bibehålls.
§ 4 Har någon försäkrat sitt hus i annat försäkringsverk i Sverige eller utomlands och fått ersättning, men ändå begär ersättning här, förloras försäkringsrätten.
Upptäcks det först sedan ersättning utbetalas skall försäkringssumman återbetalas.
§ 5 Förlorad försäkringsrätt tillfaller brandförsäkringsfonden.
§ 6 Beslut om försäkringsrättens avskrivning kungörs tre gånger i allmänna tidningarna, om inte försäkringsägaren inlämnat försäkringsbrevet som dödats.
Artikel VI Hur antaget försäkringsvärde må ändras och nedsättas § 1 Förfaller brandförsäkrat hus så att värdet minskas med 1 / 8 minskas försäkringssumman i lika förhållande.
Läggs fabrik ned eller förändras så att husets nytta inte motsvarar försäkringsvärdet, nedsätts försäkringssumman.
Sådan nedsättning utsträcks inte till redan givna försäkringar.
§ 2 Uppförs vådlig och eldfarlig inrättning i anslutning till redan försäkrat hus och ägaren inte vill gottgöra verket de högre premierna, sänks försäkringssumman.
Tas däremot vådlig verksamhet bort och saken anmäls till direktionen sänks avgifterna.
§ 3 Skulle någon egendom som inte finns vara angiven, värderad och försäkrad eller ett gammalt och bofälligt hus vara upptaget som nytt, upphör försäkringsrätten eller försäkringssumman nedsätts.
§ 4 Förekommer sådana händelser som i denna artikel är nämnda, låter direktionen på brandförsäkringsfondens bekostnad besiktning och värdering ske i närvaro av försäkringsägaren.
I händelse av vad som står i § 3 bör laga rannsakning fordras och ersättning för verkets kostnader sökas.
§ 5 Förändring i försäkringen skall påtecknas försäkringsbrevet.
Artikel VII Hur antaget försäkringsvärde må förhöjas § 1 Är ett hus försäkrat till hälften, kan ägaren när som helst höja försäkringen att omfatta hela egendomen.
§ 2 Är hus eller byggnad efter försäkringstiden på 12 eller 16 år värt mer än det först upptagna värdet, skall försäkringshavaren söka ny värdering och ändring ske.
§ 4 Beviljas värdehöjningen utfärdas särskilt försäkringsbrev för det tillkomna värdet och avgifter erläggs efter beräkning.
Försäkringsvärdet får inte höjas på hus som genom vanvård betydligt minskat avkastningen eller verkstäder, fabriker, slöjder och andra inrättningar som alldeles upphört eller inte kunna på stället med förmån drivas.
Artikel VIII Om lån ur verkets rörliga fonder § 1 Ur dess fonder meddelas lån å hypotek av: 1: o Förskrivningar och obligationer av Rikets Ständers Bank med deras garanti, utgivna och accepterade.
2: o Statskontorets eller andra Kronans verk utfärdade och tillåtna obligationer.
3: o Aktier i publika inrättningar eller dylika verks obligationer i den mån de äga allmänt förtroende.
§ 2 Lånet bestäms i förhållande till den säkerhet hypoteket ger, dock aldrig mer än 10.000 riksdaler.
§ 3 Lånet löper på 12 månader, men kan sedan omsättas.
Behövs pengar till brandskadeersättningar kan lånet när som helst sägas upp.
§ 4 Räntan är 1 / 3 % per månad.
Sker betalning inte vid rätt tid är straffräntan ½ % tills hela lånet är till fullo gäldat.
§ 5 Lånehandlingarna inges till kamreren, som vid nästa sammankomst inför direktionen avlämnar sitt utlåtande om och till vad belopp lån kan ges.
Direktionen prövar och beslutar.
§ 6 Ordningen för lånens föredragning rättas efter när de ankom.
Delägare i verket har företrädesrätt framför andra.
§ 7 Bifalles lånet blir det genast utgivet genom assignation på rikets Ständers Bank och räntan beräknas från samma dag.
Lån får inte beviljas om inte full tillgång därtill finns i fonderna.
§ 8 Så snart lån beviljas inläggs säkerhetshandlingarna i en järnkista som förvaras i verkets kassavalv.
Två av direktionens ledamöter och kamreren har var sin nyckel.
§ 9 Vid omsättning av ett lån är villkoren lika som när det upptogs.
§ 10 Om lån måste sägas upp sker det först bland dem som inte är delägare.
§ 11 Om låntagaren inte betalar räntan har direktionen rätt att genast låta sälja säkerheten på Stockholms Stads Auktionskammare.
När räntan och kostnaderna är avdragna får låntagaren mot kvitto överskottet.
§ 12 Skuldbrevets innehåll skall lämnas på tryckt blankett.
Artikel IX Om lån ur verkets allmänna fonder § 1 Lån ur dessa fonder ges endast mot säkerhet genom inteckning i fast egendom samt i hus och byggnader som är brandförsäkrade.
§ 2 Lån mot sådan säkerhet får inte överstiga 1 / 3 av värdet på hemman och jordbruk samt i stad 1 / 3 av brandförsäkringssumman.
Till en och samma person beviljas inte högre belopp än 6.000 riksdaler ur vardera fonden och inte lägre än 200 riksdaler.
§ 3 Låntagaren inger skriftlig ansökning om lånet han önskar och nämner panten som bjuds för säkerheten.
§ 4 Säkerhetshandlingar som skall ingivas: 1: o Brandförsäkringsbrev på panten.
2: o Bevis att lånsökaren inte är förmyndare eller har barnarv under sin förvaltning och vård.
3: o Låntagarens och hustruns bestyrkta skuldbrev, där panten redovisas 4: o Handlingar som styrker hans och hustruns laga fång till panten genom bouppteckning, fastebrev, gåvobrev eller testamente.
5: o Kammarkollegie bevis att panten inte häftar för bytesbrist om panten är av säteri- eller frälsenatur.
6: o Landskontorets bevis om pantens natur och mantal och räntan som utgår om det är skattehemman eller rusthåll.
Detsamma gäller frälseräntan om det är frälseskattehemman.
7: o Magistratens bevis att hus och vattenverk i staden är på fri och egen grund när det är fråga om sådana panter.
8: o Domarens samtycke om lån söks av omyndig.
9: o Vår Resolution för mö, om lån söks av ogift kvinna 10: o God mans samtycke om lån söks av myndig person som trots åldern förklarats omyndig 11: o Vår Resolution om panten är fideikommiss.
12: o Bevis att personen inte gift sig sedan han förvärvade panten.
13: o Avvittringsbevis om änkling eller änka söker.
14: o Domarens efter avlyst ting avgivna bevis av alla inteckningar för skuld eller arrende under 10 år tillbaka.
15: o Bevis från Ständernas Bank om kapital och upplupen ränta om sådan fordran är intecknad i panten.
16: o Värdering efter Bancometoden om det gäller hemman och jord på landet.
17: o Bevis av magistraten att hus i staden inte blivit försämrat sedan brandförsäkring tecknades.
18: o En av två personer, en för bägge och bägge för en, ingången bestyrkt borgen för stadsegendom.
§ 5 Låneansökan lämnas med alla säkerhetshandlingar till verkets sekreterare, som i sökandes närvaro kontrollerar att alla handlingar finns.
Den sökande kan få bevis att han lämnat sin ansökan.
§ 6 I den ordning ansökningarna inkommit överlämnas de till kamreren.
§ 7 Kamreren granskar handlingarna och lämnar skriftligt yttrande att ansökan och säkerhetshandlingarna är fullständiga.
§ 9 Låneakten granskas av två av direktionens ledamöter, varvid den ena skall vara lagfaren.
§ 10 Vid nästa sammanträde visar sekreteraren låneansökningarna i den ordning de inkommit och direktionen bifaller eller avslår.
§ 11 Direktionens beslut införs på låneansökan med ordet " Avslagen ".
Om lånet bifalles med lånesumman och datum.
§ 12 Inteckning för lån ur verkets allmänna fonder bör vara första panten.
§ 13 Vid prövning av värdet på den intecknade panten skall fästas uppmärksamhet på den avkastning som kan beräknas och lånesumman lämpas därefter.
§ 15 Bifalls ansökan läggs handlingarna och utlåtandet i verkets kassavalv.
§ 17 Tar inte lånesökande ut lånet inom 6 månader tillfaller det den som står näst i tur att söka.
§ 20 Ränta och kapitalavbetalning skall göras inom 6 månader.
Om det inte sker efter påminnelse är lånet förfallet och direktionen skall genast infordra summan.
§ 21 Sker en brandskada så stor, att den rörliga fonden inte förslår, förfaller alla ränte- och kapitalavbetalningarna.
Räntan höjs och kapitalavbetalningarna ställs in tills vidare.
§ 22 Blir egendom som är säkerhet vanvårdad, uppsägs lånet och drivs in.
§ 24 Säljs egendom som är verkets pant, anmäler nye ägaren till direktionen att han övertar lånet i sitt namn, om han vill behålla det.
Sista uppbudet beviljas inte förrän bevis från direktionen finns att överenskommelse träffats.
§ 25 Då omsättning av lånet begärs skall sökande inlämna: 1: o Domstolsprotokoll med beslut om lagfart.
2: o Sökandes och hans hustrus underskrift på skuldbrevet.
Omsättning beviljas inte förrän lånet är nedsatt till belopp som överensstämmer med vad som förordnats och att pantens försäkringsavgifter är betalda.
§ 27 Önskar delägare som har lån i Allmänna Fonderna och skött sina inbetalningar, flytta lånet till annan egendom, är det tillåtet under villkor att: 1: o Lån inte transporteras mellan stads- och lantfonderna 2: o Låneinnehavaren skall bifoga till direktionen alla säkerhetsbevis som erfordras för nytt lån.
3: o Är lånet äldre och har högre belopp än de nu fastställda 6.000 riksdaler, får det nu gällande beloppet beviljas.
5: o Att den som en gång överlåtit sitt lån till annan person inte är berättigad till nytt lån ur samma fond.
§ 28 Hur skuldbrevet skall skrivas, vilket sker på tryckta blanketter.
§ 29 Hur löftesskrift för lån på stadsegendom skrivs.
Artikel X Om brandsyner § 1 Vid brandsyn, som i städerna skall ske på våren, anmärks noga brister på eldstäder, murar, tak, brädfodringar, där eldsvåda kan tänkas uppstå.
Brandförsäkringssumman antecknas på brandsyneinstrumentet som avlämnas i 1 exemplar till magistraten och till husets ägare.
Instrumentet skall innefatta reparationskostnaden efter gångbara priser och arbetslöner och ett föreläggande av en viss tid, då bristerna skall vara åtgärdade.
§ 2 Vart femte år skall husets beskaffenhet och hur det blivit skött beskrivas och försäkringssumman antecknas.
Husets värde i förhållande till försäkringssumman skall kunna utredas.
Syneförrättningen skall kungöras 14 dagar i förväg och husägaren och övriga deltagare i brandförsäkringsverket har rätt att delta.
§ 3 På landet skall syn hållas vart 20: de år av personer som har befogenhet att förrätta sådana syner.
Detta sker på ägarens bekostnad och det är hans ansvar att insända protokollet till verket.
§ 4 Har syneinstrument inte inkommit skall befallningshavanden infordra det.
§ 5 Assuransintendenten utlåter sig om det brandförsäkrade huset blivit vanvårdat och förfallit i värde.
Artikel XI Om brandskadeersättning § 1 Om brandförsäkrat hus brunnit eller skadats delvis vid brand eller rivits för att hindra brand att sprida sig, anmäler ägaren skadan till magistraten i staden, kronobetjänt på landet och bergsbetjänt vid bruk.
Förrättningsmän inställer sig genast vid brandplatsen för att syna och värdera.
§ 2 Vid värderingen undersöks och beskrivs det som av den försäkrade egendomen är oskadad och vad värdet är.
Ägaren skall under ed uppge vad som är räddat, hur elden uppkommit, hur elden upptäckts, vilka åtgärder som vidtagits för släckningen, hur elden äntligen släckts eller upphört.
Gäller skadan hus som blivit nedrivet för att hindra eldens spridning, undersöks om rivningen varit nödvändig.
Beskrivningen innehåller det rivna husets läge och avstånd från andra hus.
§ 3 Om brand inträffat i stad avger magistraten inom åtta dagar till befallningshavanden skriftlig berättelse om branden om hur många brandförsäkrade hus som brunnit eller skadats.
§ 8 Skulle försäkringshavaren uppsåtligen satt eld på sin egendom eller av grov vårdslöshet orsakat branden eller har han låtit eldstäder och tak förfalla, så att brandskada blivit följden, innehålls ersättningen och domstol skall rannsaka och döma.
Döms han uteblir ersättningen.
Kan full bevisning inte ställas eller försäkringstagaren blir frikänd utbetalas ersättningen som vanligt.
Vid vådeld utbetalas ersättningen inte förrän försäkringstagaren begått eden.
§ 9 Är syn- och värderingshandlingarna fullständiga men inte innehåller upplysning hur branden uppkommit, bör ersättning ändå utbetalas.
§ 10 Är beskrivning och värdering av skadan ofullständig eller felaktig, skall ny syn göras av andra pålitliga förrättningsmän
§ 11 Ersättning för försäkrad spannmål i magasin, kolbäddar vid hyttor och bruk samt vedförråd utbetalas inte med högre belopp än vad som förstörts och inte överstiger det försäkrade beloppet.
Försäkringstagaren är skyldig att med laga bevis och sin ed styrka förlusten innan ersättning utbetalas § 12 Ersättningen avräknas med en fjärdedel om inte syn och värdering skett i tid.
§ 14 Försäkringshavaren är skyldig att behålla vad som blir kvar efter branden.
Det står dock direktionen fritt att till fondens förmån använda byggnadsämnen som är överblivna.
§ 16 Finner direktionen det förmånligt kan man ersätta ett avbränt hus till dess antagna värde eller att låta uppföra ett lika gott hus, då skall nybyggnaden ske inom 2 år.
§ 17 Redovisning vad som händer om ett hus som är belånat brinner.
Olika för stad och land.
§ 21 Om någon med mod och oförtrutenhet vid eldsläckningen gjort sig förtjänt av belöning, kan direktionen ge en jetton, guld eller silvermedalj eller pengar, vilket anses lämpligast.
Skulle någon satt livet till vid släckningen av elden och efterlämnat änka och oförsörjda barn, lämnar direktionen en summa allt i ett eller årligt understöd.
Även den som blivit skadad vid släckningsarbetet kan få ersättning.
Artikel XII Om allmänna Brandförsäkringsverkets förvaltning och revision m m § 1 Direktionen vårdar och förvaltar verkets medel och angelägenheter efter lag och reglemente samt tillser att tjänstemännen fullgör sina sysslor.
Är någon försumlig skall han varnas och om omständigheterna det påkallar avskiljas från sin tjänst på 3 eller 6 månader utan förmåner eller för alltid.
Fel av svårare art anmäls till justitiekanslern.
§ 2 Direktionen sammanträder en gång i veckan vid tid som de anser lämpligast.
Där sitter Överintendenten främst, sedan krono ombuden och därefter enskilda fullmäktige i den ordning inbördes, som deras värdighet i det allmänna är vedertaget.
§ 3 Minst 5 ledamöter kan besluta om de är eniga.
I annat fall krävs 7.
Alla ledamöterna skall vara närvarande, när saker om verkets styrelse eller inrättning eller tjänstemäns avsättning skall avhandlas.
Vid avsättning skall alla 10 vara närvarande och minst 7 vara eniga.
§ 4 Vid omröstning säger den sin mening som sitter ytterst och sedan de andra i följd.
Blir omröstningen lika gäller den främstes röst som utslag.
§ 6 Den som inte är nöjd med direktionens beslut i försäkrings- eller skadeersättningsmål besvärar sig inom 4 månader.
Han nämner tre Goda Män, som vilja med ärendets avgörande taga befattning.
Direktionen väljer tre Goda Män och efter lottning blir en av de 6 utesluten.
Den klagande tilldelas en tid och infinner han sig inte, förlorar han sin talan.
Anser de Gode Män att hans klagan inte kan beviljas meddelar de det omedelbart annars görs prövning av fallet.
§ 7 Assuransintendenten skall äga kunskap i byggnadskonst för att kunna bedöma från en ritning värdet av byggnadsmaterial och arbetskostnad.
Han skall varje år efter gällande priser göra kalkyler på särskilda orter och även för hela landet.
§ 8 Den 20 april skall kamrern ha räkenskaperna färdiga, renskrivna och inbundna.
Även sekreterarens protokoll skall vara klara då.
§ 10 Ombudsmannen utför verkets rättegångsmål och utsökningsärenden samt äger att om ärendena är på avlägsen ort genom befallningshavaren få en fullmäktige där.
§ 11 Då verkets fordran skall bevakas vid konkurs, skall kamreren svära borgenseden.
§ 13 Vid domstolar skall skyndsam och laglig handräckning lämnas.
§ 14 Revisionen företages i början av maj.
När tiden är fastställd vill Vi utse de personer som på Vår och Kronans vägnar skall delta i revisionsarbetet.
Kallelsebrev utsänds samtidigt till delägarna som utser sina revisorer.
§ 15 Vill någon delägare lämna upplysningar som rör revisionen, skall han skriftligen insände dem till direktionen.
§ 16 Innan revisionen börjas skall direktionen sammanfatta en allmän översikt över tillstånd och förvaltning samt redovisning för fonderna.
Där införs om något märkligt hänt under året.
§ 19 Vid revisionen är den av Kronans revisorer, som har högsta värdigheten självskriven ordförande.
Först läser man förra årets revision och sedan årets handlingar.
Sedan inventeras kassakistan och lånehandlingarna.
§ 20 Revisorerna kan ta upp ärenden utanför revisionen om de leder till verkets förkovran.
Delägarna underrättas vid nästa sammankomst och kan sedan överlägga om saken och fatta beslut.
§ 21 Skulle anmärkningar förekomma mot direktionens förvaltning, meddelas de skriftligen, varefter direktionen förklarar sig.
Godkänner revisorerna förklaringen eller har ingen anmärkning blivit gjord, lämnar de direktionen ansvarsfrihet.
Hittar de fel skall delägarna underrättas och besluta.
Gäller det anmärkningar som leder till laga åtal, anmäles det till Justitiekanslern och förordnar om åtal.
§ 22 Efter granskningen skriver revisorerna berättelse om verkets tillstånd med upplysningar om den ekonomiska ställningen och hur verket blivit förvaltat.
§ 23 Tre dagar innan revisionen kungörs tiden i allmänna tidningar så att deltagare kan infinna sig.
De skall anmäla sig dagen innan hos sekreteraren och uppge sitt försäkringsnummer.
Han kan också sända fullmäktig, som anmäls på särskilt blankett efter det formulär som åtföljer detta reglemente.
Fullmäktige skall själv vara delägare och får inte tala för fler än 10 delägare.
§ 24 Redogörs hur rösterna fördelar sig efter försäkringsvärdet t ex en röst för 1.000 riksdaler fyra röster för 8.000 riksdaler.
§ 25 Sekreteraren utställer röstlängd efter i reglementet bilagde formulär och i den ordning delägarna anmält sig.
Efter anteckningen får deltagaren en pollet, som visar hans rösttal § 26 Vid sammanträdet bör ärendenas handläggning inte uppskjutas för att inte alla är på plats.
Ingen oanmäld för delta.
§ 27 Revisorernas berättelse inför på verkets bekostnad i Allmänna Tidningar.
Ett särskilt tryck avsänd till befallningshavandena att uppläsas i kyrkorna.
Vidare skall de delägare som önskar få ett exemplar och hos Oss skall revisorerna underdånigt anmäla verkets tillstånd och hur förvaltningen varit samt förloppet vid sammankomsten.
§ 28 De krono- och enskilda revisorer som är bosatta utanför huvudstaden får skjuts efter tre hästar fram och tillbaka samt traktamente med 3 riksdaler om dagen.
Denna betalning får inte lämnas mer än till tre krono tjänstemän och tre enskilda.
Övrig personal som tjänstgjort vid revisionen får arvoden som bestäms av revisorerna.
§ 29 Direktionen åligger att överlämna förslag till ändring eller tillägg i verkets stadgar till Oss för prövning.
§ 31 Direktionens ledamöter samt verkets ämbets- och tjänstemän och betjänter får de arvoden och löner som delägarna beviljat och av Oss fastställts.
§ 32 Ärenden från Gottland får dubbel tid för sina anmälningar.
§ 33 Försäkringshavare i Finland, njuter vad särskilt stadgat är.
Stockholm slott den 27 februari 1822 CARL JOHAN
Formulär till Brandförsäkringsvärdering.
Formulär för Brandskadesyn och värdering Formulär till fullmäktige vid delägarnas i Allmänna Brandförsäkrings Verket sammankomster
Kungörelse angående förbud mot avsöndring av jord-, hytte-, skogs- och gruvdelar från fjärdeparts egendomarna i Nya Kopparbergs Bergslag.
Stockholm den 28 februari 1822 Vid granskning av ett mål angående åtalad avsöndring av delar av s k fjärdeparts egendomar har Kongl Maj: t stadgat, att det hädanefter är helt förbjudet att avsöndra jord-, hytte-, skogs- och gruvdelar från dessa egendomar i Nya Kopparbergs Bergslag.
Skulle avsöndring ske återtas det avsöndrade genast och läggs till stommen.
Stockholm den 28 februari 1822 B SANDELS C M ROBSON JACOB KÜSEL
Kungörelse angående upphörande av stadgandet i Kongl Reglementet för Nordsjöfiskerierna om anstånd med tullen för salt.
Stockholm den 12 mars 1822 Tillåtelsen för fiskeriidkare att få anstånd med tull för saltet till slutet av året, kommer att upphöra.
Den skall nu betalas så snart saltet införs eller tas ur nederlag.
Stockholm den 12 mars 1822 C af KLINTBERG
Kungörelse angående vad iakttagas bör vid Besvärshänvisningars meddelande i Husesyns mål.
Stockholm den 12 mars 1822 Vid flera tillfällen har Vi erfarit, att i besvärshänvisningar i mål om av- och tillträdes syn på kungsgårdar och boställen, där den klagandes nedsättning av summan blivit enligt författningarna föreskriven, har det saknats anvisning, hur den som inte har pengar, då dom skall fullgöras.
Inte heller vilka utvägar den klagande då har.
Vi har därför förordnat att tydliga regler, hur den skall meddelas som klagar och inte har medel, kan finna utvägar att få sin klagan i behörig ordning prövad.
Stockholm den 12 mars 1822 CARL JOHAN
Kungörelse angående tillägg i den vid Kongl Förordningen om Lots - och Båtinrättningen i riket den 20 juni 1820, fogade förteckningen på lotsplatser och farleder.
Stockholm den 2 maj 1822 Följande tillägg angående lotsplatser i Mälaren: 6 tyska mil från Södertälje till Strängnäs, avgift efter taxa 2 5 ½ tyska mil från Strängnäs till Västerås dito 8 ½ tyska mil från Strängnäs till Kungsör dito 5 ½ tyska mil från Kungsör till Västerås dito Stockholm den 2 maj 1822 VICTOR von STEDINGK
Reglemente varefter vederbörande har att sig underdånigt rätta i avseende på mätning av de till handel byggda skepp och farkoster.
Stockholm den 9 maj 1822 Vid mätningar av skepp byggda för handel har det vistat sig att dessa fartygs dräktighet inte varit säkert och pålitligt uträknad.
För att varken Kronan eller den enskilde skall förnärmas, har Vi utgivit ett nytt reglemente med alla föreskrifter och anstalter som i berörda avseende erfordras.
Artikel I Om skeppsmätares antagande och tillsättande § 1 Skeppsmätare skall i fortsättningen ha undergått examen, antingen hos Flottornas Konstruktionskontor i Stockholm eller hos någon av de i Göteborg och Karlskrona varande konstruktionsdepartements chefer samt skall förete bevis, att han därvid visat sig äga de kunskaper som behövs för att mäta, bedöma och uträkna fartygs dräktighet.
§ 2 Magistraten anställer skeppsmätare och han börjar inte sin befattning förrän han avlagt eden, där han lovar att med flit, trohet och redlighet uppfylla de skyldigheter som enligt lag, reglemente eller särskilda stadganden gäller.
" Att uppfylla vad på min syssla ankommer, befrämja Kungl Maj: t och Kronan och var mans rätt efter bästa förstånd och samvete.
Detta skall jag som ärlig och uppriktig skeppsmätare troligen och redligen hålla, utan allt påfund och argan list, så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.
" § 3 En så examinerad, antagen och edsvuren person skall ensam förrätta skeppsmätningen mot det arvode och under det ansvar, som nedanstående stadgas.
Dock kan två utan examen utföra samma mätning som en examinerad.
Artikel II Om skeppsmätning, sättet därför, med mera som dit hör.
så ock om mätararvode.
§ 1 Alla inhemska till handel byggda skepp, som kan bära 90 skeppspund och däröver skall undergå mätning och vara försedd med mätarbrev.
§ 2 Sådan mätning skall ske med svenskt fotmått och dräktigheten utsättas i svåra läster, varav en anses i tyngd lika med 18 skeppspund eller 18 gånger 320 skålpund viktualievikt.
Skeppsmätarna bör använda en 10 fot lång fotstock och en 2 fots tumstock, som är indelade i fot och decimaler, så att en fot är 10 delar eller tum och var tum i 10 delar eller linjer
Ett med oljefärg anstruket och i bägge ändar krönt linneband av drygt 80 alnars längd och en tums bredd, med vilket fartygets längd och bredd mäts på behöriga ställen, längs en på mätningsstället utsträckt otjärad lina.
Vidare ett blylod av 2 - 3 skålpunds vikt med vidfäst lina av 4 till 5 famnars längd.
§ 3 Beräkningsexempel.
§ 4 Alla fartyg indelas i 8 klasser på grund av dess större eller mindre svaghet.
Första klassen Fartyg av flöjtskapnad, nedtryckningshöjden 104, nära lastlinjen 98 och vid losslinjen 108.
Andra klassen Tyska galiotter en del galeaser, dassarejakter, samt engelska coljarefartyg med nedtryckningshöjd 108 nära lastlinjen 99 och vid losslinjen 114.
Tredje klassen Engelska barkar och kattar med nedtryckningshöjd 110, nära lastlinjen 100 och vid losslinje 117.
Fjärde klassen Större svenska skepp och fartyg vilka varken är mycket fylliga eller mycket skarpa.edtryckningshöjd 112, nära vid lastlinjen 101 och vid losslinje 120.
Femte klassen Mindre svenska fartyg av skarpare byggnadssätt än de vanliga jakterna.
Nedtryckningshöjd 115, nära vid lastlinjen 102, och vid losslinjen 124.
Sjätte klassen Större fartyg i allmänhet, som är skarpare så väl åt ändarna som nedåt losslinjen, som känns igen på deras oförmåga att ligga tomma med kala master.
Nedtryckningshöjd 118 nära lastlinjen 103 och vid losslinjen 128.
Sjunde klassen Mindre fartyg som är byggda mera för seglation än lastande och ovanligt skarpa åt ändarna som skonerter och luggerter.
Nedtryckningshöjd 122, nära vid lastlinjen 104 och vid losslinjen 133.
Åttonde klassen Alla öppna eller däckade skutor och skärgårdsbåtar byggda på klink eller kravell och med mycket fallande stävar och starkt skarp botten i akter och för.
Nedtryckningshöjd 126, nära lastlinjen 105 och vid losslinjen 138.
7 sidor uträkningar.
§ 8 När skeppsmätaren med visshet utrönt fartygets rätta dräktighet och i magistratens eller sjötullskammarens med sigill genomdragna märkbok omständligen infört all vad ovanstående är, skall han i enlighet därmed för alla däckade samt till utrikes fart nyttjade odäckade fartyg utskriva och till tullkammaren på stället ingiva uträkning i följande ordalag Flera sidor med uträknade dräktigheter för olika skepp.
§ 13 Alla inhemska större och mindre fartyg, båtar och skutor skall mätas på nytt vart 10: de år och förses med nytt mätarbrev.
Har de under tiden genomgått omfattande reparation, som förändrat deras dräktighet, skall de innan de nyttjas bliva mätna.
§ 14 Främmande nationers handelsfartyg skall mätas vart år som de från utländsk ort anländer till svensk hamn för att lasta eller loss.
Återkommer han inom året gäller det första mätarbrevet om inte fartyget blivit ombyggt och förändrat.
§ 15 Skeppsmätare njuter 3 skilling för varje läst i arvode, som mätarbrevet innehåller och för utländska fartyg 4 skilling.
Är det två skeppsmätare delar de arvodet som erläggs av fartygsägaren innan mätarbrevet utlämnas.
Artikel III Om ansvar för fel och förbrytelser i avseende på skepps mätning, samt hur de åtalas.
§ 1 Om man upptäcker något skepp, som blivit fel mätt med förlust för Oss och Kronan och det skett med skeppsmätarens bättre vett och således är att räkna som förbrytelse, kommer han att avskedas och aldrig någonsin återfå tjänsten.
Dessutom bötfälls han med 100 riksdaler och skall gälda den kostnad och skada som blivit.
Har oriktig mätning skett av vårdslöshet eller oförstånd, mister han tjänsten med åtföljande förmåner på viss tid och bötar mellan 33 - 100 riksdaler och fyller förorsakad skada.
§ 2 Har oriktig mätning och beskrivning av fartyg till ägarens lidande skett, genom skeppsmätarens ondska, uppenbara vårdslöshet eller oförstånd, ersätter han ägaren.
§ 3 Har ägare underlåtit att ommäta fartyget efter ombyggnad där dräktigheten förändrats, bötar han mellan 10 - 200 riksdaler och betalar dubbla avgifter.
§ 4 Har skeppsägaren bjudit, lejt eller rått så att bedräglig mätning skett bötar han 100 riksdaler.
§ 5 Alla böter som nämns i detta reglemente även den Oss tillkommande skadesumman tillfaller hälften angivaren och andra hälften närmaste sjömanshus.
Böterna utsöks av den brottsliges egendom så långt räcker.
Angivarens del gå före Kronans.
Saknas medel förvandlas böter under 50 riksdaler till fängelse, böter över 50 riksdaler till allmänt arbete vid arbetsinrättningen i Karlskrona eller Vadstena.
Tiden beror på storleken av böterna.
§ 6 Förbrytelser kan påvisas av vem som helst, som kan jämföra stadgade tabeller, som visar hur mycket varor beräknas på en svår läst med mätarbrevet.
§ 7 Angivelserna skall ske hos tullkammaren i den ort, där fartyget finns.
Finner de efter prövning att det finns skäl för laga åtal skall ärendet omedelbart anmälas hos Överdirektörs ämbetet vid tullverket och mätarbrevet sändas dit.
Rikets Kommers Kollegium vidtar åtgärder och visar det sig att fel begåtts, kvarhålls brevet hos Kollegium.
Advokatfiskalen skall ofördröjligen se till att nytt lagligt brev utfärdas.
§ 8 Förbrytelsen döms vid Tull Rätten.
Gäller inte förbrytelser som begåtts innan detta reglemente träder i kraft, vilket sker den 1 januari 1823.
Stockholm den 9 maj 1822 CARL JOHAN Tabell som visar mängden av vissa varor, beräknade på en svår läst.
Kungörelse angående vad som iakttagas bör i anseende till den allmogen i Sju Härader av Älvsborgs Län samt Städerna Borås och Ulricehamn beviljade handelsfrihet.
Stockholm den 5 juni 1822 Rikets Ständer har anhållit om åtskilliga ändringar och rättelser i handelsfriheten för allmogen i Sju Härader av Älvsborgs län och städerna Borås och Ulricehamn.
Vi har funnit skäl att stadga och förordna följande:
§ 1 Allmogen i Ås, Vedens, Kinds, Marks, Bollebygds, Gäveneds och Revägs härader i Älvsborgs län är tillåten att under iakttagande av de föreskrifter som denna förordning stadgar, få idka gårdfarihandel, för att i de städer och orter inom riket som de vill besöka, så väl på marknader som utom, sälja varor av deras avel och tillverkning och att köpa sina förnödenheter av andra varor.
§ 2 Gårdfarihandelsresa får inte företagas av mer än en person från varje skattlagd hemmansdel.
Den som är berättigad till sådan resa, skall själv inneha hemmansbruk, vara fyllda 22 år och känd för god frejd.
Den som av sjukdom eller ålder är förhindrad att själv resa får sända sin son eller dräng.
Gäller även änkor.
§ 3 Innan resa får påbörjas skall han ha försetts sig med pass av Befallningshavanden i länet.
De utdelas i Borås eller Ulricehamn eller annan lämplig ort, där den resande personligen skall inställa sig och styrka sin rättighet.
§ 4 För att få respass för gårdfarihandel skall följande handlingar visas: Bevis om ålder och frejd.
Bevis att han själv innehar hemmansbruk i den socken han är bosatt.
Läkarintyg att han inte är behäftad med smittsam sjukdom.
Fullständig förteckning på de varor av ortens alster och tillverkning, som han ämnar sälja.
Begärs passet för son eller dräng krävs intyg att hemmansägaren själv är förhindrad eller är änka.
§ 5 Pass gäller inte under tiden april - augusti, då allmogen skall sköta sitt hemmansbruk.
Befallningshavanden skall kungöra när och var dessa pass finns att få.
Detta sker vid två tillfällen på året.
§ 6 Pass för resor inom Mariestads, Jönköpings, Halmstads samt Göteborgs och Bohus Län skall då de utfärdas i januari gälla till 1 mars.
Då de utfärdas för höstresa gäller de till 1 november.
Pass för resor till andra orter i riket gäller till den 15 april och för höstresan till 15 december.
§ 7 I respassen utsätts de orter, där han har rätt att besöka och också hur länge han får stanna.
§ 8 Pass får inte utställas på mer än en person och inte ett nytt förrän det gamla blivit till landskansliet återställt.
§ 9 Så länge omständigheterna fordrar att man bibehåller inrikes tullbevakning för några orter i landet, skall innehavaren av pass visa det hos tullkammaren i Borås eller Ulricehamn och samtidigt visa sina varor.
Är varorna överensstämmande med vad som uppgives skall de antecknas i en Special i
tullkammaren och stämplas.
Undantag är blaggarn, säckväv, vävnader av kreaturshår, linne- och yllevävnader, grova ullstrumpor, yllemössor och vantar.
Stämpeln uppger stadens namn.
Innan detta är respasset inte gällande.
§ 10 Stämmer inte varuförrådet med vad som är angivet i förteckningen eller innehåller det utländska förbjudna eller lovgivna varor eller inhemska varor som inte är tillverkade i hemorten inställs resan, vilket stämplas på passet.
Beträds tullkammaren med vårdslöshet eller försummelse vid denna stämpling är de underkastade ansvar enligt lurendrejeri- och tullförsnillningsförordningen.
Inställer tullkammaren en resa på grund av att varorna inte är inhemska eller tillverkade i orten, men detta inte accepteras, skall ärendet gå till domstol.
Har fel begåtts ersätts kostnad och förlust som hänt genom resans inställande.
§ 11 Befallningshavanden insänder förteckning på alla utställda pass till tullstyrelsen.
Han skall också skyndsamt meddela kronobetjänten.
Han skall sedan inhämta kunskap om att hemmansägaren verkligen avrest och att inget missbruk föreligger.
I så fall anmäls till befallningshavanden, som anklagar i närmaste tullrätt eller vid domstol i den ort där förbrytelsen skett.
§ 12 Tar gårdfarihandlaren med sig någon person på resan bötar han 25 riksdaler.
§ 13 Idkar någon gårdfarihandel utanför Älvsborgs Län utan behörighet bötar han 50 riksdaler och varulagret är förverkat.
§ 14 Utom Älvsborgs och Skaraborgs län må gårdfarihandlande ej resa eller ta kvarter mer än 6 personer i sällskap.
Är de flera tillsammans bötar var och en 6 riksdaler 32 skilling och varorna de medför är förverkade.
§ 15 Gårdfarihandlande skall i varje stad uppvisa sitt pass hos Borgmästaren eller på Landshövdingeresidenset, där passet påtecknas.
Försummar han detta bötar han 16 riksdaler 32 skilling.
§ 16 Påträffas gårdfarihandlande av Krono- eller Tullbetjänt är han skyldig att visa sitt pass och de varor han medför.
§ 17 Medför han inhemska varor som inte är tillverkade av allmogen på hemorten bötar han 1 / 3 av varornas värde.
Medför han utländska till införsel och förtullade varor, mister han för alltid rätten att driva gårdfarihandel, om han inte kan bevisa att de är till hans eget behov.
Detsamma gäller för tullförsnillade varor där han underkastas påföljd som lurendrejeriförordningen stadgar.
Medför han arsenik eller gift bötar han 100 riksdaler och förlorar sina handelsrättigheter Begås brottet av utskickad son eller dräng får de aldrig egna handelsrättigheter.
§ 19 Allmogen i de Sju Häraderna är förbjudna att i handelssyfte resa sjö- eller landvägen utrikes.
Däremot upphör förbudet för den gårdfarihandlande allmogen att besöka Norge.
Pass på sex månader kommer att utfärdas.
§ 20 Då gårdfarihandlande blir dömd och sin rättighet förlustig, åligger det domstol att meddela befallningshavanden i Älvsborg, som kungör utslaget offentligt i det härad, där förbrytaren bor.
§ 21 Inom 8 dagar efter hemkomsten skall gårdfarihandlande lämna sitt pass, antingen till landskansliet i Vänersborg eller till närmaste kronobetjänt.
Det sänds efter påteckning om datum till befallningshavanden.
§ 23 Den rättighet borgarna i Borås sedan gammalt haft, att försälja varor tillverkade i staden eller den angränsande landsbygden, kommer fortfarande att med dessa stadganden tillåtas.
Gäller även Ulricehamn § 24 Ingen från nämnda städer har rätt till handel utan att ha vunnit burskap och vid den årliga mantals- och skatteskrivningen anmälts.
De drängar han vill anlita till försäljning skall vara hos honom skattskrivna och i hans bröd.
De personer som skall idka gårdfarihandel i Borås eller Ulricehamn skall genast antecknas och förteckningen efter mantalsskrivningen insändas till befallningshavande.
§ 25 Pass för borgare i Borås och Ulricehamn, som vill idka handel i riket utfärdas på 4 månader eller sex om det gäller Norge.
Samma regler gäller som för övrig gårdfarihandel.
§ 27 Hädanefter skall den skillnad i borgarrätten i de två städerna äga rum, så att den som vill söka burskap, skall berätta om det gäller vanlig handel i staden eller på marknader med tillåtna utländska och inhemska eller om det gäller i orten tillverkade varor av allmogen.
De förra benämns handlande borgare och de senare gårdfarihandlande borgare.
§ 28 Handlande borgare i Borås och Ulricehamn har frihet att idka handel med lovgivna varor på marknader i hela landet och liksom tidigare även i andra städer och får ha egen bod, där varor tillverkade i Borås och Ulricehamn får säljas.
§ 31 Finns borgare eller handelsdräng som på marknader inte har behörigt respass har han förverkat sitt handelsgods.
§ 32 Han får inte färdas tillsamman med någon allmoge som har pass för gårdfarihandel.
I så fall är hans gods förverkat.
§ 33 De i denna förordning givna förbuden för gårdfarihandlande, som under handelsresor medför andra varor än dem som är tillverkade på hans hemort, syftar inte till någon inskränkning i handel av spannmål, kreatur och viktualier, vilket det är fritt att obehindrat utöva efter särskilda författningar § 34 De böter och beslagtagna varornas värde delas mellan Kronan och angivaren eller beslagaren.
§ 35 Böterna skall sökas av den brottsliges egendom och beslagarens andel går före Kronans.
Saknas medel förvandlas de på vanligt sätt till fängelse eller arbete på allmän arbetsinrättning.
Stockholm den 5 juni 1822 CARL JOHAN
Reglemente för vården och underhållet av Dess och Kronans till Lantförsvaret anslagna Hus och Byggnader.
Stockholm den 11 juni 1822 Artikel I Om de till boställen upplåtna Kronans Hus och Byggnader § 1 De, av Kronans ämbets - och tjänstemän vid krigsmakten till lands, som i eller utom fästningar och garnisonsorter innehar Kongl Maj: ts och Kronans hus, skall vårda och underhålla dem.
§ 2 För att Krigs Kollegium skall kunna äga kännedom om beskaffenheten av dessa hus, bör planritningar upprättas och insändas.
Alla förändringar skall också införas.
§ 3 Inom maj månads utgång nästa år skall dessa hus var besiktigade.
I städer skall en magistratsperson tillsammans med en kunnig byggmästare och hantverksmästare i de yrken som här har sammanhang delta.
Fortifikations mästaren, intendenten eller tygmästaren, som har ansvar för byggnaden och redogöraren skall vara närvarande.
Boställshavaren skall vara underrättad 8 dagar innan synen och själv eller genom ombud vara närvarande.
Man skall undersöka lägenhetens nuvarande tillstånd i alla delar, beskaffenheten och antalet rum, dörrar, fönster, eldstäder m m.
Varje rum erhåller ett nummer, som inte får ändras.
Besiktnings- och inventeringsinstrument upprättas, som underskrivs av besiktningsmännen och boställshavaren.
Ett exemplar sänds till Krigskollegium, ett till befälhavare som har ansvar för huset och ett till boställsinnehavaren.
§ 4 Vid byte av boställshavare sker av- och tillträdessyn.
§ 5 Boställsinnehavaren ansvarar för att lägenheten är i samma skick vid avflyttning som vid tillträdessynen.
§ 6 Boställshavaren bekostar underhåll av fullständig vård och renhållning i allmänhet, eldstäder, spjäll, pipor, dörrar, luckor, förstugor och trappor, nycklar och lås, fönsterkarmar med glas, tak av gips, golv och trösklar, tapeter, vitlimning och målning, kakelugnar, trappsteg och ledstänger.
I övrigt är han, som var och en, ansvarig för skada som han själv eller hans tjänstefolk vållat.
Särskild noggrann tillsyn på eldstäderna krävs.
§ 7 Den befälhavare som har ansvar för huset bestämmer sotning, som betalas av boställsinnehavaren.
§ 8 Då eldstad eller huset över huvud taget blir så slitet att det måste till en större reparation, görs det på kronans bekostnad.
Förutsättningen är att boställshavaren inte är vållande till bristerna.
§ 9 Boställshavaren får inte utan tillstånd av Jrigskollegium ändra murar, skiljeväggar, trappor, eldstäder och rökgångar, inte ta upp nya fönster eller dörrar.
Upptäcks läcka på taket, skall anmälan göras till Krigskollegiet.
Är läckan betydande och behöver åtgärdas snabbare tillåts boställshavaren vidta åtgärder.
Dessa får inte kosta mer än 50 riksdaler.
§ 10 För uthus gäller samma vård och underhåll som för boningshuset.
Dock får boställshavaren på egen bekostnad sätta upp plank runt kål - och kryddgårdar, träd och humlegårdar och bygga fähus eller mindre uthus om plats finns.
§ 11 Skulle några Kronans inventarier följa med huset, skall deras antal och beskaffenhet beskrivas och kvitteras med förbindelse att vid avflyttning lämna dem som han mottagit dem.
§ 12 Ett exemplar av detta reglemente skall förvaras tillsammans med besiktningsinstrumentet hos boställshavaren.
§ 13 Förutom nämnda besiktningar skall varje år en ekonomisk- och brandsyn göras.
Där lämnas bevis på att boställshavaren vårdat huset enligt föreskrifterna.
Vid brister föreläggs boställshavaren att fullgöra vad på honom ankommer.
Bevisen följer besiktningsinstrumenten.
§ 14 Åtgärdar inte boställshavaren sin skyldighet inom fastställd tid anmäls han till Krigs Kollegium, som låter utföra reparationen mot betalning.
§ 15 Är boställsinnehavaren missnöjd med åtgärden, besvärar han sig inom en månad.
§ 16 Avlider någon boställshavare har arvingarna laga flyttningstid.
Gäller som i städerna stadgat är.
De är skyldiga att lämna lägenheten i det skick syneinstrumentet anger eller betala för bristerna.
§ 17 Med kommendantsboställen på landet gäller samma som är stadgat för landshövdingarnas ladugårdar.
Beträffande underhållsskyldigheten vid militärstatens boställen på landet gäller boställsordningen fortfarande.
Artikel II Om Kronans kaserner, vaktrum, ämbetsrum, förrådshus m m § 19 Kronan ansvarar för kaserner och rum, som officerare och manskap vistas i under garnisons - och arbetskommenderingar .. Samma gäller vaktrum vid ämbets- och tjänstemäns arbetsrum.
Blir något skadat ansvarar officerare för sina rum, kompanichefen för manskapsrummen och kommendanten för vaktrummen samt ämbets- och tjänstemännen för sina rum.
§ 21 Vid ombyte av inkvarteringar görs avträdessyner på hus, rum och inventarier.
§ 22 Kommenderingschefen har ansvar för kasern och inventarier och skall snarast anmäla brister, som uppstått utan någons förskyllan.
§ 23 Särskild vård skall ske över eldstäder och rökgångar.
§ 24 Där möjlighet finns, skall särskilda rum utses till tvätt och marketenterier, så att inte golv eller väggar skadas och osnygghet uppkommer i manskapens boningsrum.
Kompanicheferna har särskilt ansvar att tillse att snygghet och renlighet iakttas runt husen och inget tillåts som strider mot givna polisförfattningar eller leder till vanprydnad för husen.
Skulle olyckshändelse, som ingen kan hjälpa t ex eldsvåda, storm, jordras, vattenflöde, inbrott m m. inträffa, skall befälhavaren genast anmäla till Krigs Kollegiet.
Har skadan eller förlusten tillkommit genom sådan våldsam åtgärd eller vanvård bör saken överlämnas till domstol.
§ 26 Den som slår sönder ett fönster ersätter skadan.
Lås, nycklar, hakar, märlor och liknande ersätts av den som förlorat dem.
Sker skador genom våldsamheter, som ingen är ansvarig för anmäls skadan.
§ 27 Författningar som rör hus, kaserner och rum som inte tillhör Krigskollegiet gäller fortfarande oförändrade.
Artikel III Om de årliga besiktningarna samt statsrekvisitions förslagens upprättande.
§ 28 Besiktningar görs varje år vid de olika Kronans byggnader, för att uppgöra förslag till rekvisitioner.
§ 29 De personer som utses att göra besiktningarna kan tillerkännas någon vedergällning.
Städernas hantverkare får endast tillkallas då Kronans hantverkare är jäviga.
§ 30 Besiktningsmännen antecknar noga vad som är tvunget att repareras och ger kostnadsförslag.
De skall ta hänsyn till om något gammalt material kan användas.
Besiktningsinstrument och kostnadsförslag upprättas i 2 exemplar.
Ett åtföljer statsrekvisitionsförslaget till Krigs Kollegium och ett behålls av befälhavaren i redogörelse kontoret för att tjäna till efterrättelse vid verkställigheten av arbetena.
§ 32 Då en större reparation prövas insänds två förslag.
Ett på hela reparationskostnaden och ett endast vad som är absolut nödvändigt.
§ 34 Då någon nybyggnad eller reparation är påbörjad skall en relation, som visar hur långt arbetet fortskridit och hur mycket av materialet som finns kvar, insändas med nästa statsrekvisitionsförslag.
Därefter görs ett nytt förslag.
§ 35 Material som finns i förråden skall noggrant användas för att minska kostnaden.
§ 37 Alla brister skall redovisas en gång om året och endast vid vådliga händelser får särskilt rekvisitionsförslag göras.
§ 39 Då nybyggnader eller stora reparationer skall göras av arbetskommendering, skall deras transporter fram och tillbaka inräknas i kostnaden, så att de inte belastar riksstatens durchtåg.
Artikel IV Om byggnaders och reparationers verkställande § 40 Nybyggnader och reparationer av alla Kronans hus, som inte utgör delar av fästningsverken, skall betalas av den stat eller verk, som kommer att använda och vårda dem.
§ 41 De fastställda ritningarna skall följas.
§ 42 Inga förskott får givas och Krigs Kollegiets dispositioner skall efter bokstaven verkställas, annars är ingen ersättning att förvänta.
§ 43 Då byggnader och reparationer skall utföras bör det ske antingen genom entreprenad eller verkställas mot räkning av därtill förordnad ämbetsman.
§ 44 Sedan ritningar och kostnadsförslag blivit fastställda utbjudes nybyggnaden till entreprenad på allmän auktion, varvid förseglade anbud mottas.
Antas ett anbud skall man försäkra sig om, att entreprenören uppfyller sina förbindelser.
En kunnig officer övervakar arbetet.
Besiktning över arbetet skall göras flera gånger.
§ 45 Görs arbetena av Kronans eget folk har cheferna högsta ansvaret och övervakningsskyldighet.
Om arbetskommendering fordras skall noggrann tillsyn över dagsverken, material, truppernas inkvartering och underhåll samt ordningen på arbetsplatsen iakttagas.
Skall arbetet fortsättas nästa år, görs nödvändiga förberedelsearbeten som stensprängning, framförande av grövre material och reparation av redskap under vintermånaderna.
När arbetet är färdigt skall noggrann besiktning ske.
Överblivet material som Kronan kan ha användning för inlämnas i förråd.
Odugligt material skall efter anmälan hos KrígsKollegium säljas på auktion och auktionsprotokollet och medlen insändas dit.
Datum ut supra CARL JOHAN
Instruktion för provinsialläkare i Riket.
Stockholm den 13 juni 1822 Då Medicinalverket undergått betydande förändringar och förbättringar, sedan nu gällande instruktion för provinsialläkare av den 29 juli 1774 utfärdades, har Vårt Sundhets Kollegium inkommit med förslag till ny sådan.
Efter att Högsta Domstolen, rikets statskontor och Överpostdirektionen avgivit yttrande har Vi upphävt den tidigare instruktionen och förordnat följande:
Allmänna föreskrifter § 1 Provinsialläkarna skall ha inseendet över den allmänna hälsovården och besörja den enskilda inom sitt distrikt efter denna instruktion.
§ 2 De utnämns av oss efter Sundhets Kollegiets förslag.
De sökande skall vara både Medicine Doktorer och Kirurgie Magistrar.
Av dem väljs företrädesvis de som har tjänstgjort som civilläkare.
§ 3 Så snart provinsialläkaren fått sin fullmakt, avlägger han tro och huldhets samt ämbetseden hos Landshövdingen, som insänder betyg därom till Sundhets Kollegium.
§ 4 Provinsialläkarens hemvist skall vara på det ställe i länet Vi utsatt, men kan ändras om Sundhets Kollegiet finner omständigheter till ändring.
§ 5 Reser han därifrån skall han alltid lämna meddelande var han befinner sig.
Han får inte resa utom distriktet utan anmälan hos landshövdingen.
Blir han borta mer än en månad skall landshövdingen anmäla det hos Sundhets Kollegium.
Provinsialläkaren skall föreslå någon legitimerad läkare som vikarie.
Kan han inte det anställs en av Sundhets Kollegium.
Kostnader för resa påförs den ordinarie.
§ 6 När någon sjuk anlitar honom, skall han infinna sig så snart som möjligt och efter yttersta förmåga enligt ed och samvete, bemöda sig att återställa den sjuka till hälsa.
Anlitas han av flera personer på en gång, av olika stånd och villkor, rika eller fattiga skall han först ge hjälp till den som är mest i behov.
§ 7 Han skall i sin praktik bemöda sig att använda inhemska medel, särskilt de som finns i orten och kan ersätta de utländska.
Han bör uppmuntra till att odla, samla och nyttja medicinalväxter.
§ 8 Utom sin skyldighet att hjälpa de sjuka, skall han fästa uppmärksamhet på vad som kan befrämja innevånarnas hälsa och vad som är skadligt.
Vid sina resor skall han skaffa sig kännedom om distriktets medicinskt topografiska beskaffenhet, folklynne och levnadssätt, allmogens boningshus, barnens fysiska fostran, allmänt bruk av huskurer.
Han skall rätta och motarbeta det skadliga.
Där bör han kunna påräkna kraftigt biträde av prästerskapet.
Han bör uppmärksamma beskaffenheten av allmogens dryck och födoämnen, särskilt vid inträffad missväxt, otjänlig väderlek, farsoter och annan skada.
Han skall då anmäla förhållandena till
landshövdingen för att genom hans åtgärd och allmänna kungörelser kunna avvända sånt som är ohälsosamt för innevånarna.
Föreskrifter vid inträffade allmännare sjuklighet och farsoter.
§ 9 Yppar sig någon allmännare sjukdom i distriktet åligger det prästerskapet att anmäla till landshövdingen och provinsialläkaren.
Kan sådan beskrivning ges att provinsialläkaren utan att infinna sig på plats, kan förordna tjänliga medel, översänder han dem till pastor med kronoposten.
Noggranna underrättelser hur medlen skall användas ges.
Pastor bör sedan lämna läkaren underrättelse om sjukdomens vidare förlopp, hur många som tillfrisknat eller dött.
Finner provinsialläkaren att sjukdomen är epidemisk, smittsam eller illa artad, bör han genast berätta för landshövdingen på vilkens förordnande han sedan beger sig till platsen, för att föranstalta om de sjuka och hur de friska undviker smitta.
Provinsialläkaren har vid dessa tillfällen att insända rapporter till Sundhets Kollegium kontinuerligt.
Han beskriver farsotens förlopp, vidtagna åtgärder och slutligen då den upphört, uppgift hur många som varit sjuka, dött eller tillfrisknat.
Prästerskapet skall hjälpa honom med upplysningar.
§ 10 Veneriska sjukdomar och den s k saltflussen skall han bemödas sig om att utröna uppkomst, symtom och bot.
Anteckningar förs om den smittades namn, ålder, vistelseort och symtom.
De svårast angripna förs till lasarett eller kurhus, och i mån av plats även de som är mindre angripna.
För dem som inte genast kan beredas plats på kurhus, ges instruktioner till pastor hur de skall behandlas.
Är de så många att de vanliga sjukhusplatserna inte räcker, skall provinsialläkaren tillsammans med landshövdingen föreslå anstalter och anmäla förhållandet till Sundhets Kollegium.
Prästerskapet åligger det sedan sådana botade hemkommit, tid efter annan underrätta sig om deras tillstånd och i händelse av nytt utbrott av sjukdomen anmäla dem till intagning på sjukhus.
Går inte det, skall pastor förmå sina församlingsbor, att hysa dessa personer och hålla dem avskilda från de friska tills plats finns på sjukhuset ..
Det åligger alla läkare, men främst provinsialläkaren, att försöka utröna varifrån smittan sprids, anmäla det hos prästerskapet och kronbetjäningen på landet och polisen i städerna.
De har ansvar för att vidta åtgärder, att misstänkt person inställer sig för besiktning hos läkaren.
Vägrar personen anmäls till befallningshavanden som vidtar lämpliga åtgärder.
§ 11 Medicinen betalades av dem som kunna, medan obemedlade med intyg från församlingen får sina medicinkostnader betalda av Medicinalfonden.
Dessa läkemedel bör användas med största hushållning.
Om skydds koppympningen § 12 Enligt reglementet från 1816 åligger det provinsialläkaren att ha noga tillsyn över skydds koppympningen.
Hos honom kan ymparna få råd och föreskrifter och även undervisning.
Han skall granska journalerna som tillställs honom av landshövdingen.
Därefter upprättar han en förteckning med församlingens namn, ymparens namn och antalet lyckade ympningar.
Han skall uttala sig om ymparens pålitlighet och skicklighet och nit under året, om någon gjort sig förtjänt av belöning i form av pengar eller medalj.
Skulle på någon ort ympningen vara försummad, försöker han själv rätta till förhållandet eller anmäla hos landshövdingen.
Han har ansvar för att friskt vaccin finns.
Detta får han genom att, när någon fått ympämne av honom och gjort en lyckad ympning, tas ympämne från det friska barnet.
Fungerar det inte får han rekvirera från Sundhets Kollegium.
Om barnmorskor § 13 Provinsialläkaren har ansvar för barnmorskorna både i städerna och på landet, att de är godkända och uppfyller sina skyldigheter.
Han skall med hjälp av landshövdingen försöka förmå församlingarna att anta och underhålla examinerade barnmorskor.
I församlingar där ännu inga examinerade barnmorskor finns, utan man använder sig av s k hjälperskor, skall han noga ha tillsyn över deras förhållande.
Om någon är så okunnig och oskicklig att det är risk för modern eller barnet bör han anmäla hos pastor och landshövdingen, så att den personen vid vite förbjuds att befatta sig med förlossningar.
Om tågande truppers sjukvård, allmänna sjukvårdsinrättningar, hospitaler och arrester.
§ 14 Då tågande trupper måste lämna sjukt manskap efter sig och man inte kan föra honom till närmaste lasarett ankommer det på provinsialläkaren efter landshövdingens order att sköta den sjuka.
§ 15 Provinsialläkaren skall vara ständig ledamot i de sjukhusinrättningar som finns i hans distrikt.
Han har även ansvar för arrestanters hälsa.
Om besiktnings förrättningar § 16 Då provinsialläkaren anmodas att uttala sig i medicinska frågor, skall han genast och med möjligaste fullständighet lämna sina upplysningar.
Gäller det döda kroppar skall han om inte hög grad av röta har angripit kroppen, öppna och undersöka kroppens inre.
Han skall följa förordningen av den 18 november 1818.
Han skall edligen bestyrka sina uttalanden.
För att kunna göra liköppningar behöver han särskilda instrument.
Landshövdingen bör genom kronobetjäningen anstalta att kroppen förs till ett lämpligt rum och att personer är till hands att biträda vid kroppens avklädande och hanterande.
De skall kunna vittna att det är rätt person och påteckna sina namn på protokollet.
§ 17 Provinsialläkaren förrättar inom sitt distrikt besiktningar av beväringsmanskapet.
§ 18 Han skall en gång om året, helst höstetid, undersöka apotek, om det finns inom hans område.
Det gäller att undersöka om läkemedlen är färska eller förfalskade, om förrådet är tillräckligt för ortens behov, beskaffenheten av lokalen, vikter och vågskålar, lärlingens uppförande och ålder, skicklighet och lärotid.
Protokoll insänds till Sundhets Kollegium.
Dessutom åligger det honom att vaka över, att apotekarna efterlever reglementet av den 11 augusti 1819, där de, enligt ed och plikt skall ordentligt betjäna allmänheten med goda och försvarliga mediciner och inte ta ut högre betalning än vad Medicinaltaxan utsätter.
Om något felas och inte efter tillsägelse rättas anmäls genast till Sundhets Kollegium.
§ 19 Om det finns mineralkällor i distriktet, som allmogen använder, men inte är med brunnsintendenter försedda, skall provinsialläkaren efter vetenskapliga grunder ta kännedom om vattnet.
Om boskapssjukdomar Vi har förutom de förut varande Veterinärskolor i huvudstaden låtit inrätta en vidsträcktare och fullkomligare anstalt för att utbilda kunniga djurläkare.
Vi har också givit befallning att utvägar skall skaffas för att förse varje län med åtminstone en sådan djurläkare.
Det åligger likväl provinsialläkaren, att på landshövdingens anmodan, gemensamt med djurläkaren författa rapporter och föreslå medel och anstalter, då farsoter bland djur uppträder.
Det blir så mycket lättare i framtiden för läkaren, då han vid Veterinärskolan kan få inhämta allmänna kunskaper och arbeta tillsammans med en kunnig djurläkare.
Om rapporter § 21 Provinsialläkaren skall varje år till Sundhets Kollegiet insända berättelse rörande ämbetsgöromålen och sundhetstillståndet i distriktet och om vad som för övrigt förefallit anmärkningsvärt.
Om biträde av Bataljonsläkare och medhjälpare § 22 Den 16 december 1817 beslöts att alla regementen skall vara försedda med legitimerade bataljonsläkare.
De skall vara stationerade i landsorten och då de inte är beordrade till tjänstgöring vid regementena, bistå allmänheten som på så sätt får tillgång till bekvämare sjukvård samt att provinsialläkaren får biträde i sina tjänstebefattningar.
Om farsot yppas, som fordrar snar åtgärd skall bataljonsläkaren i närmaste distrikt på anmodan av prästerskapet kunna lämna biträde.
Dessa bataljonsläkare skall vara kirurgie magistrar.
Resekostnader och ersättningar för förrättningar av alla slag § 23 Vid alla resor provinsialläkaren företar i tjänsten erhåller han skjuts och dagtraktamente enligt sjunde klassen i Kongl Resereglementet.
Räkningar med intyg från landshövdingeämbetet att miltalen stämmer inlämnas till Sundhets Kollegium och betalas av Medicinfonden.
När han av landshövdingen blivit beordrad att göra besiktningar erhåller han utom skjuts och dagtraktamente 1 riksdaler för besiktning av levande person och 3 riksdaler för besiktning av död person.
Då kemisk undersökning behövs för att utröna förgiftningar betalas apotekaren av den brottslige om medel finns.
Det är domstolen dit besiktningsrapporten blivit insänd, som beslutar.
Är den åklagade utan skuld betalar det allmänna.
För att provinsialläkaren inte skall riskera att gå miste om sin ersättning lämnar han ett exemplar till domstolen och ett till landshövdingen.
Om en tjänsteman, som genom berömlig uppmärksamhet, oförtrutenhet och ett noga uppfyllande av sina ämbetsskyldigheter och isynnerhet genom att vårda fattiga, utmärker sig vill Vi alltid se honom med välbehag.
Stockholm den 13 juni 1822 CARL JOHAN
Kungörelse angående förändring i vissa delar av hittills gällande föreskrifter om förpassning av varor vid transporter inrikes orter emellan.
Stockholm den 14 juni 1822 Vi är betänkta på att utfärda en ny författning om inrikes bevakning och förpassning.
Vi vill dock inte fördröja de förmåner, som genom ökad lätthet vid varutransporter inom riket kan vara för handel och näringar, därför ändras endast viss delar.
§ 1 Vid sjöfart på insjöar, floder och kanaler, som bereda gemenskap inrikes orter emellan, utan att Saltsjön befares och även alla landtransporter från en ort till en annan i riket, är endast vin, arrak, kaffe, mascovad-, terres-, tetepuder och krossat socker samt utländska tobaksblad underkastade förpassning.
Gäller då dessa varor transporteras i större mängder, 15 kannor vin, 100 skålpund kaffe, socker och tobak § 2 Det blir fritt att försända svenskt brännvin på Saltsjön från stad till annan inrikes ort.
Tillverkningsbevis skall medfölja.
Stockholm den 14 juni 1822 CARL JOHAN
Kungörelse angående sjöfarten på Danmark med öppna båtar och däckade mindre fartyg.
Stockholm den 14 juni 1822 För att försvåra lurendrejeri och tullsförsnillning genom farten på Danmark i öppna båtar förordnas följande:
1: o Varje svensk skeppare, som i Danmark lastar varor på öppen eller däckad båt under femton läster, för att föra dem till svensk, dansk eller norsk hamn, skall uppvisa ett intyg för svenska konsuln, vad han har i lasten.
2: o Möter han på resan kust- eller skärgårdsbevakning skall han vid vite av 250 riksdalers böter, ta bevakningen ombord och visa sina fartygs och lasthandlingar.
Har han inte dessa handlingar, införs han till närmaste sjötullkammare och ställs till svars inför sjötullrätten.
3: o Lossar han lasten i Danmark eller Norge skall han med påföljd av 500 riksdaler i böter förse sig med bevis av tullen på lossningsorten 4: o Vid återkomsten till hemorten skall han inställa sig vid sjötullkammaren och redogöra för sin resa.
Stockholm den 14 juni 1822 CARL JOHAN
Kungörelse angående revision av Stats- Banco och Riksgäldsverken, samt av räkenskaperna för de under Kammar Kollegie och Allmänna Magasins Direktionens förvaltning ställda fonder.
Stockholm den 14 juni 1822 Revisorerna skall infinna sig i Stockholm den 15 september.
Stockholm den 14 juni 1822
Kungörelse att den, under Kongl Maj: ts frånvaro, i nåder tillförordnade regering kommer att upphöra.
Stockholm den 28 juli 1822 Sedan Vi nu lyckligen anlänt till huvudstaden efter Vår resa i Konungariket Norge samt Västra delarna av Riket upphör den under Vår frånvaro tillförordnade regeringen.
Stockholm den 28 juli 1822 CARL JOHAN
Kungörelse angående upphävandet av det genom Kongl Kungörelsen den 30 april 1817 stadgade förbudet mot försäljning och förtäring av tillrett kaffe på källare, värdshus, spiskvarter, kaffehus, krogar och andra allmänna ställen, även vid marknader och auktioner i städer och på landet.
Stockholm den 5 september 1822 På förekomna skäl har Vi funnit att Vi kan upphäva kaffeförbudet från 30 april 1817.
Stockholm den 5 september 1822
Instruktion för Beklädnads Direktionen vid de indelta Infanteri Regementena.
Stockholm den 11 juni 1822.
För att få samstämmighet och ordning i behandling av ärenden som rör beklädnad vid infanteri regementena förordnas följande för dess direktioner:
§ 1 Vid varje infanteri regemente skall finnas en beklädnads direktion, bestående av landshövdingen i länet, regementets chef, två kaptener, samt två rotehållare.
Kvartersmästaren skall var närvarande för att kunna lämna upplysningar.
§ 3 Direktionen sammanträder på ordförandes kallelse, så ofta ärendena fordra.
Beslut får inte tas om inte ordföranden och minst 3 ledamöter är samlade.
Ordföranden har utslagsröst.
Alla anvisningar skall underskrivas av ordföraren och två ledamöter.
§ 4 Utan särskilt arvode biträder regementsauditören med att skriva protokoll och brev.
§ 5 Regementskvartersmästare skall motta alla beklädningsämnen och persedlar och under ersättningsansvar skydda dem från mal och annan skada, då de förvaras i reserv i trossbodar eller annan tjänlig lägenhet.
§ 6 I beklädnads direktionens förvaltning ingår i fredstid 1o Kongl Maj: ts årliga bidrag till munderingens underhåll med 1 / 6 för varje persedel, nämligen huvudbonad, halsduk, jacka, skärp, byxor, stövletter, linnebyxor, ett par skor, ett par strumpor samt en skjorta.
2: o Rotehållarens avgifter.
3: o Slitningspengar, som utgått om soldaten är i tjänst en månad.1 huvudbonad, 1 jacka, 1 skärp, 2 halsdukar, 2 par klädesbyxor, 2 par halvklädesstövletter, 4 skjortor, 4 par strumpor och 4 par skor.
Persedlarna skall räcka 2 år vid daglig användning.
4: o Slitpengar på grund av nötning under marsch.
5: o Ersättningar för tillfälliga förluster.
Sådana förluster skall alltid anmälas och undersökning vid Krigs Rätt bestyrkas.
§ 8 Medel som inkommer skall insättas i närmaste lantränteri och utlåning av dessa medel, får inte under några omständigheter ske.
Pengar utbetalas vid behov och efter direktionens anvisningar.
Direktionen bör tillse att de genom omtänksam hushållning besörjs, att regementet är försett med två fullt brukbara munderingar, varav den bäst bevarade förvaras på rotarna i kistor och den andra är överlämnad till soldatens vård för att kunna användas vid mindre kommenderingar.
Direktionen skall så småningom försöka förse soldaten att vid mönstring till krig få 4 skjortor, 4 par strumpor, och lika många par skor med lösa sulor.
§ 10 Regementschefen skall tillkännagiva inför direktionen vilka behov som finns och ha ensamt ansvar för verkställigheten av deras beslut.
§ 11 Beklädnads persedlarna för manskapet bör vara till beståndsdelar och form överensstämmande med fastställda prov.
Saknas dessa rekvireras de från Krigs Kollegium.
Vadmal kan användas om det inte blir dyrare än kläde, vilket direktionen noga bör pröva.
§ 12 För att vinna likhet och billigaste pris, bör upphandlingarna ske i stora partier och på offentliga auktioner.
Dessa tillfällen annonseras minst 6 veckor i förväg i Post- och Inrikes Tidningar och uppläses från predikstolen.
Anbud lämnas med slutna sedlar, som vid auktionens slut öppnas.
Sedan meddelas persedelbeloppen, leveranstiden, och betalningsvillkoren och modellen på kläderna.
§ 15 Skulle för beredande av nedsatt pris någon gång förskott behöva utbetalas, skall direktionen noga tillse att det finns borgen för förskottssumman.
Direktionen är ansvarig för eventuell förlust.
§ 16 När persedlarna levereras skall de granskas av en ledamot av direktionen och kvartersmästaren, att de stämmer med provet.
De får söka biträde av sakkunnig person.
§ 17 Sömnaden av munderingar bör helst ske kompanivis av därtill övade soldater.
De skall se till att klädet krymps väl och att modellen stämmer, vara rymlig och för minsta storleken ha tillägg i sömmarna.
Ojävig skräddare skall tillsammans med en kompaniofficer ange bevis på arbetslönerna.
§ 18 Då några persedlar är slitna eller obrukbara i tjänst lämnas de till soldatens fria disposition.
Nu saknas monderingspersedlar i rotekistan och denna brist ersätts genast av direktionen.
§ 19 Persedlar av den bättre eller rotekistemonderingen som genom olyckshändelse eller rymning förloras, skall direktionen genast ersätta antingen in natura från Kronans Reservlager eller efter länets
markegångstaxa.
Undersökningen skall visa att ingen kan anses ansvarig eller att tillgång på betalning saknas.
§ 20 Soldat som avskedas får om han haft mössan i 6 år, jacka och skärp i 3, klädesbyxorna i 2, linnebyxor, svarta och vita stövletter i 1 år och skjortor, strumpor och skor under 1 möte erhålla persedlarna som sin tillhörighet.
Är han kasserad för vanfrejd eller liderlighet får han inte denna förmån.
§ 21 Regementsbefälet skall två gånger om året efterse hur rotekistan vårdas och hur soldaten förfar med sina kläder.
§ 22 Vid avmarsch till övningsområde i fredstid får inte den bättre monderingen medtagas § 23 Vid uppbrott till fälttjänstgöring skall den bättre monderingen avmönstras för den del av regementet, som avgår till krigsorten.
§ 24 Saknas några persedlar och inte kan ersättas eller utbytas, ombesörjer Fältförvaltningen detta och påför beklädnads direktionen kostnaden.
§ 25 Efter slutat fälttåg skall monderningen mönstras och det, som kan i brukbart stånd återställas.
Brister ersätts ur reservlagret och lagningskostnaden ersätts.
§ 26 När beklädnads direktionen skall sända persedlar till kommenderingar sker det med minsta kostnad för allmogen.
§ 28 Då det med omsorgsfull hushållning inte är förenligt att upplägga munderingar för vakanser på rotarna, vilka efter en tid genom inträffade modellförändringar kan bli onyttiga, skall det vara direktionen tillåtet att indraga dem.
Dock måste det i depåer alltid finnas persedlar till användande om rekrytering skulle anbefallas.
§ 30 Beklädnadsdirektionerna får inte utsträcka sina kostnader utöver vad de fått för underhållet och är absolut förbjudna att uppta lån.
§ 31 Räkenskap för såväl medel som persedlar skall senast 1 juli inlämnas till Krigs Kollegium och om generalmönstring inträffar, en månad därefter.
§ 32 Vi generalmönstringar har roteägarna rätt att delta och företa granskning.
Anmärkningar ställs till generalmönster herren.
§ 33 Den kontanta redogörelsen upptar alla penningrörelser som varit under året.
§ 34 Där rotehållare eller soldater erlägga beklädnadsbidrag efter andra grunder än sjättedels avgiften skall uträkningar styrka beloppet.
§ 37 Till verifikationerna i persedel redogörelsen biläggs avskrivningarna.
§ 38 Skulle tillfälliga eller lokala omständigheter medföra betydliga hinder i iakttagande av denna instruktion, anmäler direktionen sådant hos Krigs Kollegium.
Datum ut supra CARL JOHAN
Kungörelse angående upphävandet av förbudet mot tröskslagors nyttjande av ek.
Stockholm den 6 maj 1822 Förbudet i Kongl Förordningen av den 1 augusti 1805, att upprycka ekar med rot för att använda till tröskslagor, kommer att upphöra.
Dock är det fortfarande förbjudet att rycka upp unga ekar med roten.
Stockholm den 6 maj 1822 SALOMON LÖFVENSKIÖLD
Kungörelse angående upphörande av nederlagsränta för salt.
Stockholm den 22 maj 1822 Förklaring till Förordningen om Nederlag av den 5 maj 1813.
Salt skall vara befriat från nederlagsränta.
Stockholm den 22 maj 1822 C af KLINTBERG
Universal angående verkställighet av utslag, varigenom Gäldenär blivit dömd till arbete i stället för bysättning.
Stockholm den 3 juni 1822 I Skrivelse från 16 december 1820 förklaras att gäldenär som saknar tillgångar att betala sin skuld inte bör dömas till arbete.
Exekutor bör istället sätta honom i bysättning.
Den som redan är i arbete hos fordringsägaren, men vill lämna arbetet, bör tillåtas det med villkor att han träder i bysättningshäkte.
Så snart en eller flera av den till arbete avförde gäldenärens övriga fordringsägare påstå hans besättning, handräckning genast lämnas, även om han inte hunnit arbeta av skulden hos den förste.
Kongl Maj: t har inte bifallit de två första omständigheterna men däremot att en gäldenär som blivit ålagd att uträtta enskilt arbete hos borgenär, en annan fordringsägare inte kan göra sin rätt till bysättning gällande.
Stockholm den 3 juni H A v STROKIRCH
Kungörelse angående tillåtelse att till förbrukning här i riket införa Bourgogne vin.
Stockholm den 5 juni 1822 Införsel av Bourgogne vin är för närvarande förbjudet, men bör hädanefter kunna för förbrukning i riket tillåtas mot samma tull som för övriga franska viner.
Stockholm den 5 juni 1822 C af KLINTBERG
Kungörelse angående ändring i 2 § av Kongl Förordningen, den 20 juni 1820, om Lots- och Båtinrättningarna i riket.
Stockholm den 10 juni 1822 Alla från Öland kommande öppna båtar, som kommer från öppen sjö, är följaktligen enligt förordningarna av den 20 juni 1820 om Lots- och Båtinrättningar, skyldiga att ta ombord lots till nästa ombyte.
Denna skyldighet upphör.
Stockholm den 10 juni 1822 VICTOR von STEDINGK
Kungörelse angående handeln mellan Sverige och fasta landet av Södra Amerika.
Stockholm den 18 juni 1822 Det är Våra undersåtar obetaget att driva handel på alla orter på fasta landet av Södra Amerika.
För att uppmuntra handeln skall den minskning av tull, som kallas Västindisk lindring, utsträckas till varor av Sydameriskanskt ursprung, som införs till Sverige med svenska fartyg.
Även sydamerikanska båtar från hamnar där svenska fartyg mottas och behandlas vänskapligt, får inlöpa i svenska hamnar med lovgivna varor, producerade på fasta landet i Sydamerika och uppköpa returladdningar.
Stockholm den 18 juni 1822 C af KLINTBERG
Universal angående rättighet för brottmåls- och extra domare, att vid rannsakningars förrättande av häktade personer, beräkna dagtraktamente för expeditionsdagar.
Stockholm den 20 juni 1822 Kongl Maj: t har förordnat att extra domare i brottmål har rätt till traktamente för två expeditionsdagar för varje förrättning och resa till och från tingsstället.
Stockholm den 20 juni 1822 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående tillåten utförsel av sådana kanoner och andra artilleripjäser samt kulor, som vid gjutningen misslyckats eller såsom för försvarsverket obrukbara och kasserade.
Stockholm den 25 juni 1822 Misslyckade och kasserade kanoner och kulor utgör en opåräknad tillgång på tackjärn och får säljas utrikes mot erläggande av 5 % tull på värdet om de färdas med svenska fartyg och 10 % om de utförs på utländska fartyg.
Stockholm den 25 juni 1822 C af KLINTBERG
Kungörelse angående åtskilliga förändringar och tillägg i förra Författningar och föreskrifter rörande kompetens och förslags upprättande till lediga läkarsysslor och tjänster.
Stockholm den 27 juni 1822 1.o Sökande till kemi och farmasie samt historie naturalis professors sysslor behöver inte vara kirurgie magistrar utan examinerade och godkända medicine licentiater eller doktorer.
2: o Att sökande till professors- eller adjunktssysslor vid Institutet bör före förslagets upprättande försvara teser eller avhandling på svenska språket i ämne de själva väljer och inför publik hålla föreläsning i något ämne som tillhör deras vetenskap.
3: o Samma kompetens som fordras till ordinarie brigadläkarsysslor i armén skall gälla även för blivande fältläkare för Stockholms garnison och sökande till överfältläkare vid örlogs- och arméns flotta.
5: o För kompetens till sekreterare inom Sundhets Kollegiet fordras inte längre medicine doktorsexamen, utan Kollegiet utser den som är mest skicklig.
6: o Vid beräkning av tjänsteår för sökande till militära eller civila läkartjänster gäller alla år de varit förordnade vid armén, militära eller civila sjukhus, provinsialläkares biträde, underläkare vid Serafimerlasarettet, stadd på utrikes resor för att förkovra sig.
Ingen tid före deras kirurgi magisterexamen får räknas.
7: o Transportsökande äger inte företräde framför andra.
8: o Ansöknings tiden beräknas till 30 dagar och kungörelsen om den lediga tjänsten skall införas 3 gånger i Post- och Inrikes tidning.
För professors och adjunkts tjänster vid Sundhets Kollegiet gäller ansökningstiden 56 dagar.
9: o Att sedan förslagen blivit uppsatta på tavlan i Kollegie ämbetshus, bör den som är missnöjd insända besvär inom 30 dagar.
Stockholm ut supra C E v WEIGEL
Kungörelse angående Universal angående Överjägmästaren i Örebro län skiljande från förmånen att uppbära Kronans andel av böter i vissa åverkansmål.
Stockholm den 29 augusti 1822 Överhovjägmästare ämbetet har infordra upplysningar om överjägmästarnas beställningar i riket och därvid framkom att överjägmästaren i Örebro län inte är berättigad till förmånen att få andel i böterna till Kronan vid åverkansmål.
Han är anställd med lön från staten och får inte uppbära några böter, som tillhör Kronan.
Stockholm den 29 augusti 1822 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående vissa förmåner för dem, som vid Veterinär inrättningarna i riket förvärvat sig insikt i hovslagarhantverket.
Stockholm den 3 september 1822 Den gesäll som genomgått hovslagar hantverket vid någon av veterinär inrättningarna i riket får, när han skall avlägga mästarprov borträkna ett eller två års tid från skråtiden.
Var och en vid veterinär inrättning utexaminerad djurläkarelev tillåts att bosättas sig i stad eller på landet och obehindrad betjäna allmänheten med hästskors och söms förfärdigande samt med hästars skoning om han anmäler till magistraten eller Befallningshavande.
Stockholm den 3 september 1822 C LENNGREN, S N CASSTRÖM, J A HERTZMAN
Kungörelse angående den, under Kongl Maj: ts resa till Norge, samt de Västra delarna av riket, i Nåder tillförordnade regeringen.
Stockholm den 17 september 1822 Under Vår resa till Norge och Västra och Södra delarna av riket tillförordnas följande personer att sköta regeringsärendena så att de inte hindras i sin vanliga gång.
Justitiestatsministern greve Fredric Gyllenborg Statsministern för utrikes ärenden greve Lars von Engeström En av rikets herrar greve Mathias Rosenblad En av rikets herrar greve Anders Fredric Skjöldebrand Skulle någon av dess hindras av sjukdom eller laga förfall, tillträder Statsrådet, greve Carl Axel Löwenhjelm Tillförordnad hovkanslern, Statssekreteraren, En av de aderton Anders Carlsson af Kullberg, att under Vår frånvaro leda regeringen Vi bjuder ämbets- och tjänstemän och Våra trogna undersåtar att med lydnad och hörsamhet efterkomma och verkställa vad den tillförordnade regeringen befaller.
Stockholm den 17 september 1822 CARL JOHAN
Kungörelse angående barnmorskelärlingars antagande vid undervisnings verket i Stockholm.
25 november 1822 För att främja nödvändig tillgång på skickliga och erfarna barnmorskor i riket har Vi bifallit Sundhets kollegiets förslag att 12 barnmorskelärlingar per år skall antas vid undervisningsverket vid allmänna barnbördshuset.
Kungörelse till allmänhetens underrättelse utfärdas om antagandet till lärlingar, undervisningstiden och kostnaderna både för dem som staten kommer att bekosta och de som själva står för kostnaderna.
1: o Två årliga terminer fastställs med början 1 april och 1 oktober.
Där kommer att antas 6 frilärlingar som staten bekostar utbildningen för och sedan även de som själva bestrider sina underhållskostnader.
2: o Ansökningarna skall åtföljas av betyg undertecknade av prästerskapet, att den sökande är gudfruktig, sedlig, frisk, kan läsa och skriva.
De som söker friplatserna insänder sin ansökan genom befallningshavande och där skall finnas uppgift om härad och socken, där den sökande sedan hon blivit examinerad och godkänd tänker bosätta sig och om den orten verkligen har behov av en barnmorska samt om ortens innehavare saknar tillgångar att under lärotiden underhålla lärlingen.
4: o Under de nio månader som barnmorskeeleverna enligt författningarna skall undervisas erhåller frilärlingarna bostad och ved samt 8 riksdaler i månaden för sitt övriga uppehälle.
De skall med gott uppförande och flit göra sig förtjänta av det.
De som själva skall bestrida sitt uppehälle har sig själva att skylla, om de inställer sig utan erforderliga tillgångar och måste lämna sin plats utan examen
5: o Kostnader för alla elever är: Avgift hos Sundhets Kollegium vid examen och för barnmorske reglementet 2 riksdaler Till barnmorske fattigkassan 40 skilling Till vaktmästaren vid undervisnings verket för sigillets påsättande på utskrivningsbrevet 16 skilling Till inköp av barnmorske handboken 2 riksdaler 8 skilling
Till inköp av nödvändiga instrument vid konstens utövning 8 riksdaler Summa: 13 riksdaler 16 skilling.
Stockholm den 25 november 1822 C E von WEIGEL
Kungörelse att den, under Kongl Maj: ts frånvaro i nåder tillförordnade regering kommer att upphöra.
Stockholm den 27 november 1822.
Då vi nu återkommit från vår resa till Norge upphör den tillförordnade regeringen.
Stockholm den 27 november 1822.
CARL JOHAN
Brev till samtliga Rikets Ständer, angående det av Rikets Ständer utsatta lagtima riksmöte i huvudstaden den 15 januari nästkommande år.
Stockholm den 28 november 1822.
Till våra trogna män och undersåtar, Sveriges Rikes Ständer, grevar, friherrar, ärkebiskop, biskopar, ridderskap och adel, klerkeri, städernas borgerskap och menige allmoge.
Enligt § 49 i regeringsformen som antogs 1815 skall Rikets Ständer sammankallas vart femte år.
Vid sista urtima riksdag beslöts att nästa lagtima riksmöte skulle äga rum i huvudstaden den15 januari 1823.
Därför bör valen till riksdagsmän skyndsamt bli verkställda.
I övrigt vill Vi uppmärksamma § 77 i Riksdagsordningen, där det står: Att om någon riksdagsman under pågående riksdag, vid resor dit eller därifrån ofredas eller för riksdagsgöromålen ofredas, skall sådant anses som edsöresbrott och straffas.
Stockholm den 28 november 1822 CARL JOHAN
Kungörelse om Underhållsutdelning av Krigsmanshus medlen för innevarande år.
Stockholm den 2 december 1822 7 sidor namn på avskedade personer som fått underhåll, sammanlagt 335 stycken.
Underhållsutdelningen verkställs två gånger per år.
Konstapeln av Wendes Artilleri Regemente Anton Wisinoffsky har inte anmält adress och är härmed underrättad.
Kungörelsen kommer att läsas från predikstolen och han har att anmäla sig inom ett år, annars förlorar han sin underhållsrätt.
Stockholm den 2 december 1822 G W af TIBELL, O SCHRÖDERSTJERNA
Reglemente för det i huvudstaden inrättade Carolinska-Medico-Chirurgiska Institut.
Stockholm den 11 december 1822.
Det egentliga föremålet med det här i huvudstaden år 1815 inrättade Karolinska Medico Kirurgiska Institutet har varit att genom undervisning i läkekonsten dana skickliga läkare för armén och flottan och att ett sådant ändamål blivit uppfyllt.
Inrättningens fortgång har visat att Institutet i förening med Sjukhusinrättningar må erhålla en sådan organisation att pålitliga och vana praktiserande läkare för alla grenar i medicinalverket till statens tjänst skall kunna danas.
Med anledning av vad Vårt Sundhets Kollegium yttrat och föreslagit och på grund av Institutets utvidgning utfärdar Vi ett förnyat Reglemente och upphäver samtidigt det från 6 december 1815.
§ 1 Vid Institutet skall finnas följande professorer och adjunkter: 1: o Historie Naturalis Professor 2: o Kemi och Farmasie Professor 3: o Anatomie Professor 4: o Medicin och Kirurgi Teoretik Professor 5: o Artis Obstetrik Professor 6: o Medicin och Kirurgi Praktik Professor 7: o Var och en med sin adjunkt
§ 2 Sökande till dessa tjänster bör vara medicine doktorer eller licentiater och kirurgie magistrar dessutom.
De bör före utnämningen på svenska försvara i Institutets lärosal, teser som de själva välja eller någon av dem författad avhandling.
Professorerna bör hålla en publik föreläsning som hör till deras vetenskap.
Sökande till Överfältläkarsysslan för Stockholms garnison och överläkartjänsten vid Garnisonssjukhuset bör ha fullgjort vad författningarna föreskriver om kompetens till brigadläkartjänster.
§ 3 Vid ledighet av professorstjänster förordnar Sundhets Kollegium någon som varit adjunkt.
§ 4 Till professors befattning hör följande:
Historiae naturalis Professorn Undervisar i materia medica och grunderna till kännedom om naturens riken, huvudsakligast om växter, genom demonstrationer på föremål som årstiden erbjuder och på bevarade ämnen från djur och växtriket.
Chemie &amp; Pharmaciae Professor Undervisar i den del av kemin, som hör till läkarvetenskapen och anställer sådana försök som ger ämnet tydligare upplysning.
Han undervisar en dag i vecka vid Institutet.
Anatomiae Professorn Undervisar i anatomi, dels genom föreläsningar och dels genom dissektioner, varmed de studerande själva bör i anatomisalen, då årstiden så tillåter, dagligen sysselsättas.
Tillsammans med adjunkten skall han förfärdiga anatomiska preparat och vårda Institutets samlingar av sådana.
Medicinae &amp; Chirurgiae Theoreticae Professorn Undervisar i psykologin och teoretisk medicin och kirurgi med tillämpning på medicina legalis.
Han gör även pathologiskt anatomiska preparat för Institutets museum.
Artis Obstetriciae Professorn Undervisar i barnförlossnings vetenskapen och konsten, samt läran om sjukdomar som inträffar under havandeskapet, barnsängstiden och hos nyfödda barn.
Han är direktor vid Allmänna Barnbördshuset och ger där undervisning i förlossningskonsten och låter de studerande under sin egen eller adjunktens tillsyn närvara.
Medicinae &amp; Chirurgiae Practicae Professorn Undervisar i pathologi (sjukdomars natur och uppkomst) och terapi specialis samt läran om kirurgiska förband och operationer.
De senare på döda kroppar i Institutets anatomisal.
Vidare läran om diet och sättet att inrätta sjukvården vid armén och flottan i fält och i fred.
Han demonstrerar och håller kliniska föreläsningar vid sjuksängarna på garnisonssjukhuset
§ 5 Det åligger adjunkterna att biträda professorerna vid undervisningen och att vikariera för dem.
§ 6 Vid medico-legala liköppningar som görs för att bereda studerande tillfälle till övning på förordnande av Överståthållarämbetet och av därtill utsedd läkare, åligger det professorn och adjunkten att biträda samt skriva protokoll.
§ 7 En av professorerna utses att var Institutets inspektor.
Han har vården om biblioteket, instrumenten och naturaliesamlingarna.
Han har även tillsyn över pensionärer och studenter som bor på Institutet.
§ 8 Föreläsningarna sker mellan oktober och maj med ferier vid jul.
Botaniska demonstrationer sker under sommaren.
§ 9 Institutets professorer anställer examina och så ofta omständigheterna fordrar överläggningar om Institutets angelägenheter.
Adjunkten för protokollet.
Professorerna bestämmer själva undervisnings tid och ämnen.
De lämna rapporter till Sundhets Kollegium om vad som skall avhandlas under kommande år.
§ 10 Tre examina kan avläggas vid Institutet.
Den första omfattar naturalhistoria, kemi, anatomi och psykologi.
Den andra medicinsk och kirurgisk patologi och terapi.
Materia medica, barnförlossningsvetenskap samt hälsovården vid armén och flottan i fred och krig.
Den tredje läran om kirurgiska operationer, förband och handläggningar vid vändningar och instrumental förlossning, medica legalis, samt sättet att undersöka dugligheten av mediciner.
§ 11 Ingen får admitteras (släppas fram) till första examen förrän han avlagt Medico-, Philosophiae- Candidat examen vid något av rikes universitet.
Till andra examen skall han ha praktik från garnisonssjukhuset.
Till tredje examen skall han ha tjänstgjort vid Serafimersjukhuset och barnbördshuset och ha betyg från läkaren vid allmänna barnhuset att han biträtt vid skyddsympning och sjukronder.
§ 12 Examina hålls för öppna dörrar på Institutet.
Professorer från Sundhets Kollegium bör närvara och delta.
Examenstiden skall anslås på dörren minst 1 lektionsdag i förväg, så att övriga studerande kan närvara.
Alla examina erhålls utan avgift.
§ 13 Sedan medicine doktor, licentiat eller kirurgie kandidat undergått sin tredje examen får han diplom som kirurgie magister och legitimerad läkare och avlägger den anbefallda eden.
§ 14 Då Sundhets Kollegium vid krig överlämnar till Institutet sådana ynglingar, som efter nödvändig undervisning skall nyttjas som underläkare vid armén och fältsjukhusen, åligger det professorerna att avbryta den vanliga kursens föreläsningar.
Innan en sådan yngling antas vid armén undergår han examen i de delar han fått undervisning.
Denna examen berättigar honom inte till medicinsk eller kirurgisk befattning i fredstid, utan endast den, som under kriget blivit honom ålagd.
Stockholm den 11 december 1822 CARL JOHAN
Kungörelse angående inställandet av årliga avräknings- och rekryteringsmötena med flottornas båtsmanshåll.
Stockholm den 17 december 1822.
Då båtsmans kompaniernas chefer numera bo inom kompaniernas stånd har Vi prövat att upphäva de sedan 1690 föreskrivna rekryterings- och avräkningsmötena med indelta och roterade båtsmanshåll.
Genom inställande av dessa möten befrias så väl rust- och rotehållare som båtsmän från årliga resor till mötesplatserna och därmed förenad tidspillan och utgifter.
Därför har Vi förordnat: 1: o Möten skall endast äga rum vid behov.
Kompanicheferna skall en gång om året redovisa inskrivningspengar och sexöres avgiften, som upptas vid kyrkoparad på sommaren, till Amiralitetets Krigsmanskassa.
Uppstår tvister mellan rust- och rotehållarna och båtsmännen skall kompanichefen medla.
Lyckas inte det anmäls till befallningshavaren som genast avgör ärendet.
För att vinna säkerhet och kontroll vid vakansuträkningen, skall kyrkoherdarna fyra gånger om året bistå med uppgifter över de båtsmän som dött, saknas eller rymt.
2: o Kompanicheferna skall varje januari månad insända rulla på kompaniets båtsmän till befälet vid flottstationen.
Han berättar kompaniets tillstånd och förändringar som skett under året.
Vidare förteckningar a) över influtna permissions- och legopassavgifter b) över alla antagna och godkända rekryter c) på årliga sexöresavgiften d) på inskrivningspengarna e) på alla rekryter som arbetat hos sin husbonde och där deras löner tillfallit krigsmanskassan.
Även de
som varit häktade eller rymt och förverkat sin lön.
Stockholm den 17 december CARL JOHAN
Kungörelse angående den tull, som för utgående varor under nästkommande år 1823 beräknas och erläggas.
Stockholm den 17 december 1822 Kongl Direktionen skall hädanefter enligt Ständernas grunder årligen före skeppningstiden ta reda på föregående års medelpriser från stapelstäderna.
Med utgångspunkt av detta upprättar de medelpris på utgående varor och bestämmer även tullavgiften om den är förändrad från förra året.
4 sidor uppräknade varor med tullvärde och tullavgift.
Stockholm den 17 december 1822 M ROSENBLAD
Plakat om fyra Allmänna, Solenna, tacksägelse- faste - bön - och botdagar som över hela Sveriges rike och alla Sveriges krona tillhöriga och underliggande furstendömen, land- och herrskaper, högtidligen hållas och begås skola i nästkommande år 1823.
Stockholm den 18 december 1822 För att hos Eder än ytterligare uppliva hågkomsten både av den Gudomliga Nåden och av kristendomens fordringar, så nära förenade med samhällets, vill Vi genom detta Vårt öppna påbud förordna fyra allmänna solenna tacksägelse-, bot-, bön och fastedagar att firas på söndagarna den 9 mars, 27 april, 22 juni och 19 oktober.
Vi bjuder och befaller Eder härmed alla, både andliga och världsliga, höga och låga, unga och gamla, män och kvinnor att på dessa dagar om inte sjukdom eller annat oundvikligt förfall hindrar, sätta alla världsliga sysslor åt sido och träda in i Herrens hus, betrakta Guds heliga ord delta i psalmer, böner och lovsånger.
Detta skall noga efterlevas.
Stockholms slott den 18 december 1822 CARL JOHAN
Kungörelse om nedsättning av Lots- och Båtavgifter för alla under sex fot djupgående fartyg.
Stockholm den 20 december 1822 Sedan Kongl Maj: t uppmärksammat att mindre fartyg, utländska, svenska som norska enligt Taxan för Lots- och Båtumgälderna är betungade med lika dryga avgifter, som de som är sex fot djupgående.
Därför införs en stadga där man anger en proportionerlig nedsättning, så att de som går 5 fot djupt erlägger 5 / 6, de som går 4 fot djupt erlägger 2 / 3 och de som går 3 fot djupt erlägger hälften, 2 fot 1 / 3 och 1 fot 1 / 6 av vad 1820 år taxor utsatt för sex fots fartyg.
Nedsättningen gäller båttaxorna och inte lotspengarna som förblir oförändrade.
Stockholm den 20 december VICTOR von STEDINGK
Kungörelse angående upphörande av karantäns skyldigheten för fartyg som kommer från Södra Amerika.
Stockholm den 23 december 1822 Fartyg, som kommer från Syd Amerika, behöver inte längre ligga i karantän vid Känsö, om de beger sig till orter på den här sidan Helsingör.
Konsuln där skall granska sundhets betygen, och vid visitation utesluta att någon sjuk finns ombord, att fartyget lämnat Södra Amerika när ingen elakartad eller smittsam sjukdom fanns där, att de inte lagt till vid för smitta misstänkt ort eller i öppna sjön haft kontakt med skepp som kommit från dylik plats Uppfylls inte dessa krav tillåts inte fartyget passera till destinationsorten utan karantänstid vid Känsö.
Stockholm den 23 december 1822 C af KLINTBERG
Kungörelse angående strömrensningars verkställande samt strömmars och åars öppna hållande.
Stockholm den 28 december 1822 För att förekomma att översvämningar och höga vattenstånd skadar ägor och odlingar stadgades den 20 februari 1764, att alla rikets undersåtar skulle vara skyldiga att sommartid hjälpa till med upprensning av åar, strömmar och bäckar.
Förordningen gäller både Kronan och enskilda.
Befallningshavanden skall ombesörja att kostnaderna fördelas på länets innevånare.
Rikets Ständer anhåller att Vi upplivar denna stadga.
Det bör noga tillses att Kungsådra, där den av ålder funnits, hela året hålls öppen till en tredjedel av vattenståndet, så att all slags fisk kan uppstiga.
Undantag de strömmar som sedan urminnes tider haft någon särskild rättighet endast en sjättedel av vattnet underhålls om något fiske föreligger.
Stockholm den 28 december 1822 CARL JOHAN
Innehållsförteckning
Svensk Författningssamling 1823 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv
