# ID: svediakorp-law77
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1820
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 39,012
# sentences: 1,976
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningssamling 1820 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse angående den tull, som för utgående varor under innevarande år skall beräknas och erläggas.
Stockholm den 8 januari 1820 Enligt tidigare beräkningar har varuvärdena visat sig skiljaktiga och ny tulltaxa för rikets exporter är därför bestämt.
Den gäller bjälkar eller balkar av furu eller gran, sågade bräder, plankor, master och större bogspröt, pumpträn och spiror.
Stockholm den 8 januari 1820.
A G MÖRNER
Reglemente varefter de som bebo Kronans slott och hus har att sig rätta.
Stockholm den 11 januari 1820 § 1 De som har vården och inseendet på Kongl Maj: ts och Kronans slott och byggnader, som är upplåtna till boende, skall innan maj månads utgång besiktiga och inventera Besiktningsmännen skall ha som biträde hantverksmästare i de yrken som därmed har sammanhang.
Boställshavare skall meddelas 8 dagar i förväg och vara närvarande.
Besiktnings förrättaren skall i sina syneinstrument anteckna lägenheternas tillstånd var för sig i alla delar.
Beskaffenheten av dörrar, fönster och eldstäder.
Varje rum skall ha ett nummer som inte får ändras.
Två exemplar av syneinstrumentet skall undertecknas av boställsinnehavaren.
Ett behåller han, ett sänds till det verk eller ämbete som har tillsynen.
§ 2 Vid varje förändring av innehavare skall syn ske.
§ 3 Ekonomisk besiktning och brandsyn skall hållas en gång om året.
Då undersöks noga hur boställsinnehavaren vårdat lägenheten och om han fullgjort sin underhållsskyldighet.
Allt antecknas i syneinstrumentet och bristerna anmäls genast.
Strängt ansvar läggs på besiktningsmannen att tillse att boställshavaren inom viss förelagd tid fullgör vad honom ankommer.
§ 4 Boställshavaren ansvarar för vården och underhållet av lägenheten, under den tid han bebor rummen.
§ 5 Till underhållet hör, att vårda och hålla rent, vidmakthålla eldstäderna, sköta förstugor och trappor med nycklar och lås, fönsterkarmar och glas, tak, golv och trösklar, tapeter och vitlimning, skorstenar.
Boställshavaren är ansvarig för skador han själv eller hans tjänstefolk orsakar.
Han skall umgås varsamt med elden och i behörig tid sota och rengöra rökgångar.
§ 6 Boställshavaren får inte utan föregående anmälan och vederbörligt tillstånd ändra murar, skiljeväggar, trappor, eldstäder och rökgångar eller upphugga nya fönster och dörrar eller igenmura redan befintliga.
Han skall se till att inte fönster eller luckor står öppna på vindar och uthus, så att röta uppstår i tak eller väggar.
Upptäcker han läckor i taket skall han genast skriftligen anmäla detta.
Behövs omedelbar åtgärd skall boställshavaren åtgärda och sedan erhålla ersättning.
§ 7 Skulle någon önska sätta plank eller staket runt kålgården eller humlegården, bygga skjul, svalar, fähus eller mindre uthus, får han efter vederbörligt tillstånd göra detta på egen bekostnad.
§ 8 Skulle några inventarier medfölja lägenheten skall de besiktigas vid tillträdes och avträdessynen.
§ 9 Blir eldstäder utbrända efter flera års bruk eller stora skador på gamla hus uppstå, som inte boställshavaren kan göras ansvarig för, skall reparation ske på kronans bekostnad.
§ 10 Ett exemplar av detta reglemente skall åtfölja syneinstrumentet på varje lägenhet.
Är boställshavaren missnöjd med besiktningen skall han skriftligen anmäla det hos det verk som har ansvar för lägenheten.
§ 11 Dessa stadganden kommer inte att gälla landshövdinge residens husen.
§ 12 Vad gäller Kongl Maj: ts Residens och Lustslotten i huvudstaden kommer särskilda föreskrifter att förordnas genom Riksmarskalkens försorg, Datum ut supra CARL JOHAN
Kungörelse angående skärpning av det i 8 § av Kongl karantäns förordningen, den 7 november 1806, stadgade ansvar för skeppare, som underlåter att med smittat eller från smittad ort kommande fartyg anlöpa Känsö.
Stockholm den 12 januari 1820 Den 7 november 1806 utfärdades 500 riksdaler i böter för de skeppare som underlät att med smittat fartyg eller om han kom från smittad ort anlöpa karantänshamn.
Det svarar inte mot de vådliga följder en sådan försummelse kan orsaka och därför har Vi prövat skäligt att förordna följande.
Straffet blir 16 dagar i fängelse på vatten och bröd samt arbete på fästning 4 till 10 år.
Karantän i Danmark gäller inte.
Kan man inte nå Känsö, inlöper man till Vingasund, Rivefjord, Stora Kalvsund eller Kristiansand i Norge.
Stockholm den 12 januari 1820 CARL JOHAN
Kungörelse hur de i Kongl Reglementet för Känsö karantäns inrättning av den 19 november 1807 fastställda karantäns avgifter hädanefter skall beräknas och uppbäras.
Stockholm den 12 januari 1820 Karantäns avgifterna skall hädanefter uppbäras i Hamburger Banko eller i svenskt eller fullt svarande utländskt silvermynt.
Stockholm den 12 januari 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående nödvändigheten av sparsamhet och inskränkning av utländska överflödsvaror.
Stockholm den 12 januari 1820 Rikets Ständer har vid sistlidne riksdag önskat att Vi måtte förnya Våra hittills utgivna uppmaningar till sparsamhet vid förbrukning av överflödsvaror Vi går gärna Ständerna åstundan till mötes, eftersom den nedsättning av rikets representativa mynt i förhållande till det utländska, påkallar alla möjliga bemödanden för att kunna återföra en jämnvikt, mellan rikets pappersmynt och de redbarheter i silver och fast egendom som det föreställer.
Vi uppmanar er trogna undersåtar att bidra genom en klok hushållning, noga rätta utgifterna efter inkomsterna och inskränka förbrukningen av utländska varor, för att så småningom minska behovet av växlar.
Vi är övertygade att Vårt svenska pappersmynt, vars värde är grundat inte bara på det silver, som förvaras i banken utan också på säkerheter som banken äger i fast egendom, inte kan minska i värde annat än en bristande kännedom om nämnda säkerheters verkliga värde.
Det är så mycket ledsammare att se, att rikets representativa mynt blivit nedsatt och att priset på Våra utgående varor och fastigheter inte blivit höjt.
Vi vill inte överlämna Oss åt slutledningen att enskilda intressen råder till skada för den allmänna välfärden.
Vi förklarar därför, att Vi med välbehag åser alla mått och steg, som leder till att minska överflödet.
Vi förväntar att Våra ämbetsmän och övriga ansedda och förmögna personer, skall föregå med gott exempel.
Vid Våra resor genom Sverige förra sommaren kunde Vi med tillfredsställelse se, att man använde inhemska vävnader istället för utländska.
Inom kort kommer en författning, som skall bestämma förhållandet mellan brott och straff i avseende på lurendrejeri och tullförsnillning, vilken skall vara grundad på ständernas önskningar och förslag.
Vi har uppskjutit verkställigheten därav i hopp om att inte behöva vidtaga en sådan åtgärd.
Men då Våra bemödanden varit fruktlösa, anse Vi det som Vår plikt att visa de vådliga följderna som uppkommer vid förbrytelser mot lagarna.
Tullförsnillning drabbar varje skattedragares förmögenhet, då man berövar staten inkomst.
Lurendrejeri med för en mängd överflödiga, men ofta skadliga saker, skapar inbillade behov och undergräver allmänna och enskilda välfärden.
Det leder till en större efterfrågan på växlar, vilket är den första orsaken till Vårt nedsatta representativa mynts värde.
Man måste utrota grunden till det onda.
Sådan är avsikten med författningen, som ofördröjligen kommer att sättas i verkställighet och Vi är övertygade att Våra trogna undersåtar skall uppfatta detta som bevis på Vår faderliga omsorg för deras väl och att de skall tävla i nit att understödja Oss Stockholm 12 januari 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående den Stockholms stad tills vidare beviljade nederlags frihet för utländska till införsel i allmänhet tillåtna varor.
Stockholm 12 januari 1820 För att ytterligare befrämja huvudstadens exporthandel, har vi förordnat att utom den nederlags frihet staden redan har, bevilja nederlags rätt för alla de utländska varor, vilkas införsel är i allmänhet tillåten, införda både av svenska som utländska fartyg 1: o De varor som inte inbegripes i förordningen för nederlagsfrihet får ligga kvar i nederlag ett år.
Därefter skall de tullas.
Vid fördröjning kommer tullavgiften att höjas med 25 %.
2: o Varorna får inte läggas i andra magasinsrum än de, som är belägna i Staden mellan Broarna samt på Södermalm.
3: o Då varor från nederlaget exporteras skall vanliga bevaknings anstalter iakttagas.
Avsändaren skall från svensk konsul på den utländska destinationsorten ha bevis att varorna lossats.
Stockholm den 12 januari 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående sättet varpå tullavgifterna för varor som med utländska fartyg till riket införas, ävensom skeppsumgälderna för dylika fartyg hädanefter tills vidare skall beräknas och erläggas.
Stockholm den 24 januari 1820.
Tullen för varor som förs in med utländska fartyg skall betalas med svenska specie riksdaler eller i främmande silvermynt eller omyntat silver.
Detsamma gäller skeppsavgifterna.
Ingenting får längre betalas i växlar.
Stockholm den 24 januari 1820 CARL JOHAN
Cirkulärbrev till samtliga Konungens Befallningshavande angående Landsboks räkenskapernas insändande.
Stockholm den 24 januari 1820 Trots påminnelser har räkenskaperna som ligger till grund för riksbokslutet ofta blivit fördröjda.
Nu har förordnats att så väl landskamreren som länsbokhållaren bötar vardera 25 riksdaler om de årliga landsboks räkenskaperna inte är insända inom föreskriven tid.
För Stora Kopparberg inom 2 år och i övriga län inom 1 ½ år.
Stockholm den 24 januari 1820 Salomon Lövenskiöld
Cirkulärbrev till samtliga sjö- och gränstull rätter samt rådstugu rätter i de städer, där sjötull rätt ej finns, med föreskrift i vilka fall utslag i brottmål må verkställas, innan besvärstiden förflutit.
Stockholm den 25 januari 1820.
Kommers Kollegium har hemställt att när utslag i brottmål blivit kungjort för arrestanten och han förklarat sig nöjd, man inte behöver avvakta besvärstiden, utan straffet genast verkställs.
Detta har Kongl Maj: t funnit vara ogörligt, då brottslingen har rätt att ångra sitt godkännande av straffet, om det sker inom besvärstiden.
Stockholm den 25 januari 1820 A N EDELCRANTZ
Universal angående verkställighet av utslag i brottmål varmed häktad person förklarat sig nöjd.
Stockholm den 27 januari 1820 Kongl Maj: t har givit Hovrätten tillkänna att då den tilltalade förklarat sig nöjd med utslaget och förbliver i det förklarandet, kan verkställighet av straffet ske utan att man avvaktar besvärstidens utgång, om frågan ej heller äger rum om högre ansvar än vartill blivit dömt.
Dock har den som vid lägre domstol blivit dömd rätt att ändra sig inom besvärstiden och då kan straffet inte verkställas mot den sakfälldes vilja.
Stockholm den 27 januari 1820 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående förhöjd tullavgift för s k krossat lumpsocker.
Stockholm den 1 februari 1820 Höjning från 10 runstycken per skålpund till 2 skilling och 6 runstycken Hamburger Banco.
Stockholm den 1 februari 1820
Kungörelse angående tullavgifter på inkommande utländsk spannmål.
Stockholm den 1 februari 1820 Sjötulltaxan för tillåten införsel av utländsk spannmål blir: En tunna vete 2 riksdaler En tunna råg 1 riksdaler 24 skillingar En tunna korn och en tunna malt 32 skilling vardera En tunna ärter 16 skillingar Ett lispund vetemjöl 24 skilling Ett lispund rågmjöl 20 skillingar Havre åtnjuter tullfrihet till den 1 mars, sedan blir tullavgiften densamma som 1816 nämligen 7 skilling.
Stockholm den 1 februari 1820 SALOMON LÖVENSKIÖLD
Kungörelse angående förhöjning av nederlagsvaror till betalande av recognitionsavgiften.
Stockholm den 7 februari 1820 Nederlags inspektionen i de städer som är beviljad nederlagsrätt skall om godsägaren inte inom 14 dagar efter erhållen räkning betalat, ha rätt att anställa auktion på så stor del av godset att det täcker räkningen.
Är godsägaren missnöjd med beslutet skall det ändå verkställas.
Han har dock rätt att genast erhålla vad han betalat i tull Stockholm den 7 februari 1820 A N EDELCRANTZ
Kongl Maj: ts förnyade seglationsordning.
Stockholm den 12 februari 1820.
Genom Vår i dag utfärdade förordning till förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning har Vi funnit att seglationsordningen i flera delar måste ändras.
Art I Angående vad skeppare, inhemskt eller främmande har att iakttaga, före och vid ankomsten till inloppsort, samt intill dess han till lossningsort anlänt.
§ 1 Skeppare som kommer från utrikes ort, skall vara pliktig att nyttja lovliga och rätta farvatten.
De skall iakttaga vad karantäns författningarna stadga och hålla sig till följande: Landsort, Sandhamn, Furusund, Södertälje om man vill till Stockholm.
Hasslö till Nyköping, Baresund eller Arkö till Norrköping, Baresund till Söderköping, Spåresund till Västervik, Stora Kalvsund till Kungälv, Stora Askerö till Uddevalla, Öregrund och öster om Gräsö till Gävle.
Fartyg som kommer från Östersjön och skall till Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå, Piteå och Luleå skall undergå första visitation i Öregrund.
De flesta stapelstäder får man insegla direkt.
Farkoster från Åland som inte skall till svensk stad, utan gå den vanliga postvägen skall anlägga vid Grisslehamn både vid inkommande och utgående.
§ 2 Mindre däckade och odäckade båtar får inte idkas i annan fart än till och från utrikes ort för att där lossa lovgivna exportprodukter och återföra varor producerade på lossningsorten.
Den som bryter mot detta bötar 500 riksdaler och mister båten och det otillåtna godset.
Vid all utrikes fart med sådana båtar iakttages följande: 1: o Skepparen anmäler sig i tullkammaren och uppger ordentligt sina varor, lastar under tullbetjänts inseende och erlägger tull.
2: o Han får inte fara förbi tullbevakningen vid utloppsorten utan visitation eller ta andra vägar än de för tulldistriktet angivna.
3: o Han får inte undandra sig visitation varhelst jaktuppsyningsmän eller tullbetjänter dyker upp antingen i öppna sjön eller skärgården.
4: o Skepparen skall vid återkomsten uppvisa verkrulla vid tullkammaren och inte ta annan farled än som för varje stad är bestämt.
5: o Tullkammaren skall föra diarier på fartygen, när de avgår och när de kommer tillbaka samt orten där de varit.
Skulle vid årets slut någon skeppare saknas i diariet, inkallas han för att redogöra för sin segling.
Föreligger missbruk skall han ställas till laga ansvar.
Undantag gäller farten mellan Finland och Sverige.
Postbåtarna får ta passagerare men inte gods utom de resandes och förnödenheter som fordras under resan.
Vad angår import och export av nederlagsgods, samt införsel av kaffe, socker, tobak, vin och arrak gäller 1818 års förordning.
§ 3 Tar skeppare utan bevisligt nödtvång annat inlopp än det tillåtna pliktar han 500 riksdaler och om han inte kan betala hamnar han på kronans fästning 9 månader.
Böterna kan halveras om han gitter bevisa att redare eller godsägare varit delaktiga i brottet.
Lossas godset på otillåtna ställen eller i öppna sjön straffas skepparen med 3 års fästningsarbete.
De redare eller godsägare som övertygas att haft med förbrytelsen att göra har förverkat sitt gods i fartyget och redaren mister sin del i fartyget.
Skeppare får inte ankra i skärgården om inte storm eller annat tvingar honom.
Dock kan han ankra vid fästning.
§ 4 Skeppare är skyldig att ta tullbetjänt ombord när de fordrar det och lämna underrättelser om både resa och laddning och visa alla handlingar.
Sätter sig någon däremot bötar han 250 riksdaler.
§ 5 Skeppare får inte segla in utan lots, om det finns sådan mot 75 riksdalers böter.
Han skall om tullbetjänt inte finns ombord ha ansvar för att lasten är orubbad.
Lots, som vid dessa tillfällen upptäcker sådant, som skall tas i beslag, får förutom den beslagarerätt han skall ha även uppmuntran och belöning från tullstyrelsen.
§ 6 Vi ankomst till inloppet skall skeppare sätta ankare minst ett muskötskott från land och inom 2 timmar inställa sig hos tullkammaren.
Men om natten får han inte gå iland om inte nödtvång föreligger.
Det gäller också skeppsfolk och passagerare.
§ 7 I verkrullan skall antecknas fartygets namn, lästetal och djupgående, besättningens antal och varje persons namn, var fartyget hör hemma och varifrån det kommer.
Dessutom uppförs persedlarna som fat, tunnor, fastager, kistor, lådor, balar och packor med nummer, namn på ägare och så vitt möjligt är innehåll.
Förrådet av livsmedel för skeppare och folk antecknas till mängd och beskaffenhet.
Skepparen tecknar orden: - Intet att tillägga.
Sedan verkrullan blivit ingiven skall tullbetjänten genast visitera fartyg och last och inga hemliga gömställen får undgås vid vite av 100 riksdaler.
§ 8 Tullbetjänten förses med skeppskost eller 24 skilling i traktamente.
Han skall se till att försegla alla luckor.
Undantag gäller sådan last som fordrar ständig tillsyn och skötsel.
Vill godsägaren ändra planerna på lossning och låta fartyget gå till annan ort in eller utländsk skall han anmäla till tullverket.
§ 9 Fullgör inte skeppare vad som åläggs honom bötar han 500 riksdaler.
Art II Om vad i lossningsort av skeppare och godsägare bör iakttagas.
§ 1 När skepparen kommer till lossningsorten sätter han ankar på samma avstånd som vid inloppet.
Tullbetjänten tar fartyget under bevakning och den förseglade verkrullan lämnas tillsammans med redogörelse för resa och last.
När skeppare kommer från ort där svensk konsul finns skall han ha ett dokument av konsuln som vid redovisning i tullkammaren skall stämma med skeppares sammandrag.
Är de skiljaktiga skall skepparen inför sjötullrätt inkallas och ge förklaring och lagligen ansvara.
§ 2 Finns lovgivet gods i fartyget som inte blivit uppfört i märkrullan, skall skepparen även om det är infört för att tullas eller läggas i nederlag, böta ¼ av värdet.
Det kommer att räknas som tullförsnillning.
Hittas förbjudna varor gäller lurendrejerilagen.
Gods som förkommit innan förtullning skett men är antecknat i verkrullan, är skeppare skyldig att ersätta.
Kan värdet inte bestämmas bötar skepparen 500 riksdaler.
§ 3 Godsägaren skall inlämna inlaga på sitt med fartyget inkomna gods inom några dagar från att båten kommit till lossningsorten och erhållit den första visitationen.
Blir varan inte uppgiven betalar ägaren tull som för bästa slag av sådan vara.
Har skepparen varor som till utländsk ort och återutskeppning är tänkta skall under tullförsegling varorna ligga kvar i fartyget och en tullbetjänt på skepparens bekostnad följa fartyget till utloppsorten.
§ 4 Överstiger godset i antal, mått eller vikt och värde ökas tullen.
Uppger någon felaktigt gods är det förbrutit och ägaren anklagas för tullförsnillng.
§ 5 Vin, olja, frukt och andra varor som förstörs vid lagring får ägaren ta efter visitation och lämna borgen för tullavgiften.
Han har också rätt att lossa hälften av spannmål och salt före förtullningen, om han uppfyller vissa villkor.
Skulle ägaren heller övergiva sina varor än betala tull för dem, tillfaller de Oss och Kronan.
§ 6 Tullen kall betalas inom 30 dagar.
Drar det ut på tiden erläggs 1 % i månaden i straffavgift.
Uttas inte godset inom 30 dagar ur packhuset betalas 1 % på värdet, vilket tillfaller packhusinspektören.
Dröjer förtullningen över 2 månader säljs så mycket av godset, att det täcker tullavgifterna.
§ 7 Har fartyg last, som skall till olika stapelstäder, betalas tull i varje stad för det som lossas där.
Verkrullan visas vid varje lossningsort.
§ 8 Från maj - augusti får lossning ske mellan klockan 6 - 8.
September, oktober, mars och april mellan 7 - 6 och övriga månader mellan 8 - 4.
En timmes ledighet för middag.
§ 10 Under lossningen får skepparen inte ha fler styckeportar öppna än tullkammaren tillåter.
Bryts försegling, som tullbetjäningen satt på luckor i öppen sjö eller skärgården, bötas 500 riksdaler.
Art III Vad godsägare och skeppare har att iaktta, då gods skall föras till utrikes ort.
§ 1 Skeppare som skall segla med last utrikes anmäler sig hos broinspektionen eller sjötullkammaren som ombesörjer lastningens bevakande.
50 riksdaler i böter.
Vill någon medsända varor skaffar han sig en frisedel.
Fartyget skall ligga still under hela lastningen.
§ 3 Efter slutad lastning inger skepparen förteckning på allt gods och godsägarens inlaga till tullkammaren med fartygets namn och godsets beskaffenhet.
§ 4 Innan fartyget får avsegla skall slutlig inspektion av behörig betjäning förrättas.
Uppskjuts avfärden på grund av motvind är fartyget under bevakning till dess avsegling sker.
§ 5 Ridderskapet och adeln har särskilda privilegier vad gäller utförsel av produkter.
§ 6 Har fartyget inte full last, utan skall fylla på mer i skärgården, skall anmälan göras hos sjötullkammaren.
§ 7 Anger någon att oförtullat gods utförs, får skepparen inte hindra verkställighet av lossning.
Han betalar kostnaden och 250 riksdaler i böter.
Angivaren får beslagare andel.
§ 8 Skeppare som seglar ut, tar samma väg som vid insegling.
50 riksdaler i böter om skepparen sätter fartyget för ankar i skärgården utan nödtvång.
§ 9 Inhemsk skeppare som kommer till utländsk ort med last, där svensk konsul finns, skall inom 3 dagar visa sitt tullpass.
Tjänsteman antecknar dag och ställe där passet blivit uppvisat.
När skepparen kommer till svensk hamn, skall han uppvisa det.
Art IV Om särskilda omständigheter, som vid tillämpningen av denna författning bör iakttagas.
§ 1 De som för kronans skepp, har samma skyldigheter som enskilda.
Vägrar han fullgöra vad tjänsteman ålägger honom mister han sin tjänst.
§ 2 Lotsar och fiskare får inte medföra utländskt gods under sin fart i skärgården.
§ 3 Överfaller någon med hugg och slag tullbetjänter i deras tjänstgöring eller med våld återtar gods arbetar han 3 år eller livstid på Kronans fästning.
§ 5 Då fartyget är förbrutet eller böter i pengar erläggs, njuter kronan och beslagaren hälften var.
Beslagaren skall njuta sin rätt framför Kronan.
Finns inga tillgångar straffas med arbete vid Karlskrona eller Vadstena arbetsinrättning.
Döms någon för flera brott straffas han för vart och ett så vida han inte blir livstidsdömd, då andra straff utgår förutom ärans förlust.
§ 7 I våldsbrott skall den missnöjda besvära sig hos Hovrätten.
Är den klagande på fri fot, skall han ha löftesskrift av två män som går i borgen för honom.
Är han så fattig att borgen inte kan ställas skall han ha bevis från domare eller pastor i församlingen, där han bor.
Befallningshavande skall tillse att den besvärande inte saknar nödvändigt biträde vid besvärens författande.
§ 8 Skeppare har vid vite av 25 riksdaler skyldighet att ha denna författning ombord och underrätta sitt folk och passagerare om innehållet.
§ 9 Det åligger tullstyrelsen att hålla allvarsam hand över denna författning Stockholm den 12 februari 1820 CARL JOHAN
Kongl Maj: ts förnyade nådiga förordning till förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning.
Stockholm den 12 februari 1820.
Den förordning som gäller är inte tillräckligt kraftfull och Vi upphäver de redan utkomna författningarna och utfärdar en förnyad förordning.
Stadgade straff och ansvar bör jämkas.
Art I Om ansvar för lurendrejeri och tullförsnillning.
§ 1 Den som inför eller utför förbjudna varor förbryter sig mot lurendrejeri lagen.
Den som försnillar kronans tull på gods har förverkat varan.
§ 2 Den som första gången beträds med lurendrejeri eller tullförsnillning och varuvärdet inte uppgår till 50 riksdaler kan bli förskonad för böter.
Är värdet mellan 50 - 200 riksdaler bötar förbrytaren godsets värde.
Är varans värde 200 - 400 riksdaler pliktar man varans dubbla värde.
Uppgår värdet till över 400 riksdaler skall den brottslige hållas i allmänt arbete och anses inte värdig att delta i val, som beror av medborgerligt förtroende.
§ 3 Straff för dem som återfaller.
§ 4 Har någon blivit dömd två eller flera gånger skall han hållas i arbete till varans dubbla böter.
Är värdet över 400 riksdaler skärps straffet och förbrytaren ställs för en påle på torg i två timmar.
§ 5 Döms någon för brott av beskaffenheten urbota ansvar skall allmänheten få kännedom om förbrytarens namn och straff genom kungörelse i Inrikes Tidningar.
§ 6 Om någon råder eller hjälper, att utföra brottet döms han, som om han förövat det.
§ 7 Har flera del i brottet straffas var och en.
§ 8 Fiskal eller kronobetjänt som antingen själv försnillar eller hjälper någon, mister tjänsten.
§ 9 Ämbets- och tjänsteman som begår brott skall mista tjänsten, vara ärelös och arbeta på kronans fästning minst 3 år eller livstid beroende på brottets beskaffenhet.
§ 10 Ansvar för olovlig utförsel av mynt bestraffas efter särskild förordning.
§ 11 Utländsk man som förbryter sig förvisas från riket på 3 år.
Återkommer han efter denna tid och beträds med nya lurendrejeri- eller försnillningsbrott skall han utvisas för alltid.
Den av judiska nationen som ej vunnit svensk borgarrätt skall, även om han är född i Sverige utvisas för alltid, om värdet är 400 riksdaler.
Den som inte vunnit burskap på handel, har förverkat sin rätt till det, om han beträds med brott mot denna förordning.
Hantverkare och fabriksidkare som inför och säljer varor som liknar vad de själva tillverkar döms för lurendrejeribrott.
Döms han flera gånger, förlorar han rätten att driva sin näring Den som missbrukar sin nederlagsfrihet bestraffas med ärans och näringens förlust.
§ 12 Görs beslag av ämbetsman och beslagaren tiger med godset bötar han 100 riksdaler, hälften till angivaren och hälften till närmaste lasarett eller barnhus.
Han ersätter det undanhållna godset.
Tjänsteman
vid tull- och lotsverket, som undanhåller gods mister så väl beslagarandel som tjänsten.
Han skall ersätta värdet och straffas med 6 eller flera månaders allmänt arbete.
§ 14 Månglerskor eller andra personer, som finns i staden, och utbjuder förbjudna eller tullförsnillade varor skall genast fasttagas och dömas efter denna artikel.
§ 16 Det gods som beslagtas, skall upptecknas av domstol i närvaro av ägaren och beslagaren.
3 lämpliga personer skall värdera, en tillsatt av domstolen och en av vardera parten.
De förrättar prissättningen under ed.
§ 17 Beräkningar hur varans värde påverkar arbets straffets längd.
Ingen bör dock hållas längre än 3 år.
Arbetet bör den brottsliga undergå vid Karlskrona eller Vadstena.
Kvinna arbetar vid spinnhus om hon inte kan inrymmas i länets korrektionshus eller enskilda arbetshus.
§ 18 Den som påträffas med otillåtet gods har rätt att ställa borgen för böterna.
Är värdet så stort att han inte kan undgå urbota (som inte kan straffas med böter) ansvar, skall han hållas under bevakning tills domstolen sammanträtt.
§ 19 Den som köper en lurendrejad vara mister den och bötar dess halva värde.
§ 20 Den som har försäkrat förbjudna varor, som inte blivit tullade, får ingen ersättning vid sjöskada eller olycka, och kan inte återfordra försäkringspremien.
Premien delas mellan försäkringsgivaren och närmaste lasarett eller barnhus.
§ 21 Lurendrejat eller tullsförsnillat gods, nytt och obrukat som finns i sterbhus, anses inte som laglig egendom och kan inte ärvas om värdet uppgår till 100 riksdaler.
§ 22 Lämnas lurendrejat gods som pant för lån är det förverkat.
Låntagaren skall återlämna lånet § 23 Skulle auktionskamrar mottaga sådana varor, är de förbrutna och den som mottagit dem bötar 100 riksdaler.
Även den som lämnat varorna till försäljning straffas.
§ 25 Den som inkommer i landet kan inte tilltalas för sådana persedlar, som hör till hans klädedräkt eller personliga bruk.
Utländsk resande som inte är främmande makts sändebud bör låta uppteckna sitt olovliga gods, för att återfå det när han lämnar landet.
Nu menas inte skeppare eller besättning.
Är det varor som förskäms eller blir odugliga står den resande för räkningen.
Art II Om beslagare och deras rätt och andel.
§ 1 Den som upptäcker lurendrejade eller tullförsnillade varor, så att verkligt beslag följer, är beslagare och skall njuta hälften av böterna och 50 % av varornas värde.
Grips förbrytaren och värdet är över 400 riksdaler skall beslagaren förutom andel i böter och varornas värde även erhålla 75 % av tullvärdet.
Angivare och beslagare skall njuta samma skydd som tullbetjänter.
§ 2 Förbrytelser mot denna författning må inte angivas av föräldrar och barn eller av syskon mot varandra.
Detsamma gäller tjänstehjon mot husbondfolk.
§ 3 Styrman, som inte är i skeppares ställe, skeppsfolk eller passagerare som anses för beslagare skall genast efter ankomsten till hamn, uppgiva vad otillåtet gods, han vet är ombord.
Upptäcks detta gods vid visitation njuter angivaren beslagarerätt.
Art III Om försäljning av förbrutna dömde varor.
§ 1 Sedan gods genom utslag blivit dömt förbrutet, skall det säljas till högstbjudande på auktion genom Generaltulldirektionens försorg.
§ 2 Det gods som är till införsel förbjudet skall föras till sådan utrikes ort där svensk konsul är förordnad och försäljas.
Innan export sker skall värderingsmän och beslagaren närvara då tullbetjänterna noga besiktigar godset.
Det skall förtecknas och inpackas i förseglade fastage.
Ett exemplar av den upprättade och undertecknade förteckningen skall med posten översändas till handelsagenten.
Fartyget skall bevakas av tullbetjänt till öppen sjö.
§ 3 Så snart försäljningen på främmande ort utförts skall beslagaren få sin andel av tullmedlen.
Om handelsagenten lyckats sälja godset till högre pris än värderingen utvisat skall beslagaren få hälften av överskottet.
Skulle istället priset bli lägre betalar Kronan bristen.
Art IV Hur förfaras bör med inhemska och utländska stämpelbara tillverkningar, som finns ostämplade.
§ 1 Inhemska och utländska tillverkningar skall vara försedda med tullstämpel.
Dessa stämplar skall vara kvar på stycket så länge något av varan finns kvar.
§ 2 Den som säljer ostämplade fabriksvaror bötar varans fulla värde.
§ 3 De s k husvävnader som tillverkas på landet behöver inte stämplas.
§ 4 Den som använder falsk stämpel straffas enligt Missgärnings Balken och godset är förbrutet.
§ 5 Hallrätterna har ansvar för att fabriksidkare fullgör vad på dem ankommer och att allmogens behov av goda och försvarliga varor finns att tillgå.
Besiktningsmän och stämpelmästare skall noga pröva om varan är tillverkad i landet.
Skulle någon idkare stämpla fler varor än vad som kan anses rimligt med tanke på arbetarnas antal och verkets kända drift skall undersökning göras.
Finns utländsk vara uppgiven som inländsk skall den brottslige mista äran.
§ 6 Den som upptäcker otillåten stämpling skall få sin beslagarandel och dessutom 500 riksdaler av Kronans medel som belöning.
§ 7 Då ostämplade inrikes fabrikstillverkningar blivit förbrutne och dömda skall beslagaren och Fabriksfattigkassan dela böter och försäljningen.
Art V Om tillsyn mot olovlig handel med förbjudet eller tullförsnillat gods samt upplag och transport därav.
§ 1 Betjänter och fiskaler skall med noggrannhet fullgöra sina åligganden och om de upptäcker missbruk beivra och åtala.
§ 2 Fabriksidkare på en plats kan ena sig om en fabriksombudsman.
Han skall förses med förordnande av Vår Justitiekansler och njuta samma skydd som fiskaler.
Han äger rätt att tillsammans med fiskalerna undersöka, om någon förbrytelse blivit begången och befordra den brottslige till ansvar.
Upphör fabriksidkarna att ha förtroende för den antagna ombudsmannen, skall det tillkännages i allmänna tidningar att han blivit entledigad.
§ 3 Advokatfiskalen i Kommers Kollegium skall ha tillträde till packhus och andra bevakningsställen där visitationer förrättas och få handräckning av tullbetjänterna.
§ 4 Den tjänsteman, som tänker göra en visitation, åligger det att anmäla detta hos befallningshavanden eller borgmästaren.
Har dock inte skyldighet att uppge vem som skall göra visitationen, eller var eller skälet till den.
Han skall ha två personer som handräckning, som kan vittna om så fordras.
Hittas inget försnillat gods bötar den som undersökningen verkställt.
Är den som anställer visitationen obehörig eller inte följer reglerna straffas han för hemfridsbrott.
Ämbetsmän och tjänstemän förlorar sin syssla och extra betjänt förlorar all rätt till ordinarie tjänst och är skild från det verk han nu är anställd vid.
§ 7 Den som bedriver handel i skärgården med utländska varor bötar 200 riksdaler.
Stads- och landsfiskaler skall hålla uppsikt vid auktioner och i salubodar och handlandes magasiner.
Hittas inget leder det inte till ansvar.
§ 9 Klockslagen mellan vilka visitationer får ske under de olika årstiderna.
§ 10 Inhemska produkter får inte transporteras utan att vara stämplade.
Dock får man föra godset till den stad där det skall undergå besiktning och stämpling.
§ 11 Anländer utländskt förbjudet gods eller ostämplat till stad med tullbevakning, är det förbrutet.
§ 12 Upptäcks sådant gods på viloställen skall beslagaren utan anmälan undersöka, men i närvaro av vittnen.
Gods som påträffas vid viloställen eller på gata i stad skall föras till besiktningsplats.
Beslagaren skall följa varan till besiktningsstället.
Uppstår våldsamheter vid sådant tillfälle skall det umgällas enligt lag och författningar.
Uppgår det beslagtagna godsets värde till endast 100 riksdaler bötar beslagaren mellan 25 - 100 riksdaler.
Kan han inte betala omvandlas böterna till fängelse.
§ 13 Ingen får vägra handräckning åt tillsynsman vid 200 riksdalers böter.
Görs sådant motstånd att undersökningen inte kan genomföras, bötas 1.000 riksdaler samt böter för våldsamheter.
§ 14 Beslagare skall uppträda med foglighet, saktmod och anständighet.
§ 15 Stads- och landsfiskalerna skall vid varje kvartals början inberätta till Justitiekanslern de beslag som blivit verkställda.
Berättelserna överlämnas till Tulldirektionen.
§ 16 Befälhavare vid Vår kustbevakning skall söka avvärja hemlig införsel av utländskt förbjudet gods och se till att inte nederlagsfriheten missbrukas.
De har samma rättigheter och skyldigheter som tullverkets tjänstemän.
Art VI Om fördelning av beslagsgods och böter, och hur de senare, vid bristande tillgång, må förvandlas, samt vad domstolarna och flera vederbörande hava att iakttaga.
§ 1 Där inte särskilt anges hur böterna skall fördelas njuter kronan och beslagaren hälften var.
Böterna skall utsökas av den brottsliges egendom och beslagaren njuter sin andel fullt ut före kronan.
Böter för vilka borgen blivit ställd kan inte omvandlas, utan skall gottgöras med pengar.
Saknas betalningsförmåga omvandlas böterna så, att de under 50 riksdaler ger fängelse, de mellan 50 - 100 riksdaler ger 3 månaders arbete.
Sedan stiger arbetstiden beroende på böternas storlek.
Blir någon dömd till allmänt arbete och fängelse skall allmänt arbete avtjänas.
Gör sig någon skyldig till olika brott döms han för vart och ett.
§ 2 Brott mot denna förordning även våldsbrott rannsakas och döms av sjötullrätten.
Gäller saken liv och ära döms vid hovrätterna.
§ 3 Den missnöjde skall då det gäller våldsbrott vändas sig till hovrätten.
Är den klagande på fri fot, skall han foga en löftesskrift från två vederhäftiga män, som går i borgen för honom.
Kyrkoherden i församlingen där de bor intygar att de anses solventa.
Är den brottslige så fattig att han inte kan nedsätta böterna eller ställa borgen skall han begära domarens vittnesbörd därom eller om så inte kan ske bifoga intyg från kyrkoherden.
Försummar den klagande något av vad som är föreskrivet skall han anses ha förlorat sin talan.
Befallningshavande skall tillse att den dömde inte saknar biträde vid besvärsskriftens författande.
§ 3 Då utslag i lurendrejeri och tullförsnillningsmål vunnit laga kraft skall det tillkännages i Inrikes Tidningar och förbrytarens namn och straff meddelas.
§ 4 Underdomstolar och Kommers Kollegium anbefalls att med största skyndsamhet befordra till laga slut dessa mål.
§ 5 Generaltulldirektören, överståthållaren i Stockholm och Våra befallningshavande anbefalls att hålla allvarsam hand över att deras tjänstemän obrottsligt efterlever denna författning.
§ 6 De som nu innehar förbjudet eller tullförsnillat utländskt gods har 14 dagar i städerna och 30 dagar på landet att uppge sådant.
Vi vill av särskild gunst och nåd tillåta att de skonas från annan påföljd än att betala dubbel tull.
Innehavaren bekostar dessutom transporten till tullkammaren.
§ 7 Verkställandet av visitationer enligt nu gällande förordning tar sin början efter nästgående terminers slut Stockholm den 12 februari 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående utfärdandet av en förnyad förordning mot lurendrejeri och tullförsnillning, vilken, jämte den därefter lämpade seglationsordningen, kommer att från och med den 14 april innevarande år tjäna till underdånig efterrättelse.
Stockholm den 12 februari 1820 Förordningen mot lurendrejeri och tullförsnillningar av den 3 februari 1819, har visat sig otillräcklig och flera ändringar och tillägg är nödvändiga.
Vi har under 13 maj och 6 december förra året funnit för gott att inställa dess kraft och verkan.
Sedan Ständerna framställt önskemål har vi låtit utfärda en förnyad förordning mot dessa förbrytelser och jämte den i vissa delar lämpade seglationsordningen av samma dag tjäna till efterlevnad från och med den 14 april innevarande år och till följd härav upphör författningen av den 3 februari 1819.
Stockholm den 12 februari 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående förändring i de hittills gällande stadganden i avseende på exportationspremier för järnmanufaktur.
Stockholm den 29 februari 1820 Järnkontoret har anmält, att de nu gällande stadgar om premier för exporterad järnmanufaktur, varken bidragit till ökad avsättning eller ökad produktion så har Kongl Maj: t förordnat att de i och med år 1820 helt skall upphöra.
De som vill få ut sådana premier för redan skedd export av järnmanufaktur skall göra det inom 3 år.
Stockholm den 29 februari 1820 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående tullavgifterna för te, kanel, ingefära och peppar, som med svenska fartyg från Brasilien till riket införas.
Stockholm den 1 mars 1820 Till uppmuntran av en direkt handelsgemenskap med Brasilien har förordnats att te, kanel, ingefära och peppar som införs därifrån på svenska fartyg, skall ha lägre tull än vad sjötulltaxan utsätter.
Stockholm den 1 mars 1820 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående ytterligare kontroll på korttillverkningen och vad därav årligen med bevillningsstämpel förses.
Stockholm den 13 mars 1820 Kortfabrikanter skall vara skyldiga att vid påfordran uppvisa förteckningar inför behöriga auktoriteter, hur många kortlekar de tillverkat och hur många som blivit avstämplade.
Stockholm den 13 mars 1820 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående förhöjning i tullavgiften på inkommande spansk, portugisisk och finare sachisk ull.
Stockholm den 13 mars 1820 Tullavgiften blir 40 skillingar Hamburger banco för lispundet.
Stockholm den 13 mars 1820 A N EDELCRANTZ
Cirkulärbrev om iakttagande av erforderlig fullständighet vid utfärdande av gravitationsbevis på fast egendom.
Stockholm den 29 mars 1820 Direktionen för Allmänna Brandförsäkringsverket har andragit, att bevis ofta saknas på att egendomen inte tidigare är intecknad.
I Kongl Förordningen av den 13 juli 1818 står uttryckligt att inteckning gäller från den dag någon sökt den hos domstolen.
Trots detta påstår direktionen i Brandförsäkringsverket att uraktlåtenhet framkommit.
Därför är domare under Hovrätten antydda att i gravitationsbevisen uppta icke allenast de inom 10 år beviljade inteckningarna utan också de inom samma tid vid domstolen gjorda ansökningar.
Stockholm den 29 mars 1820 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående priserna för inbindning av Nya Psalmboken.
Stockholm den 10 april 1820 Kongl Maj: t har funnit skäligt tillkännage, att ingen vid minutförsäljningen av planerade exemplar av Nya Psalmboken vid vite av 10 riksdaler, åklagarens ensak, får begära mer än 28 skilling för släta läderband utan titel eller förgyllning för octav upplagan och 16 skilling för duodece upplagan.
Ingen får heller sälja prydligare band, om inte släta läderband finns att tillgå på samma ställe.
Stockholm den 10 april 1820 A N EDELCRANTZ
Instruktion för de generalspersoner, vilka i nåder förordnas, att förrätta generalmönstringar med värvade kavalleriet.
Stockholm den 24 april 1820.
Kongl Maj: t har indelat armén i inspektioner och brigader.
Det medför att generalmönstrings instruktionen av den 24 mars 1794 upphör.
§ 1 Till ständiga generalmönsterherrar har förordnats inspektionsgeneralerna för de regementen och korpser som tillhöra deras inspektioner.
§ 2 Inspektionsgeneralerna biträds av adjutanter av arméns generalstab samt en mönsterkommissarie som förordnats av Krigskollegiet.
Han skall svara för anteckningar i mönsterrullorna.
Han skall lämna mönsterherren upplysningar och underrättelser om lag och författningar.
§ 3 Generalmönstring med värvade kavalleriet förrättas en gång varje år.
Mönstringen bör verkställas under exercismånaderna.
§ 4 Rullor över personal, material och hästar utskrivs i 3 exemplar enligt bifogade formulär.
§ 5 Så snart mönsterherren kommer till mönstringsstället erhåller han vakt och honneur efter tjänstgöringsreglementets föreskrift.
Sedan han blivit mottagen av det regemente som skall mönstras, marscherar äldsta eskadern till mönsterbordet.
Han tilltalar manskapet med orden: - Gardister (husarer), det är Kongl Maj: ts vilja att var man sker rätt; om någon av er har skäl att klaga, bör anmälan därom ske inför mönsterbordet.
Sedan uppropas manskapet och mönstringen fortgår efter den föreskrivna ordningen.
Sedan eskadern passerat, får inte några klagomål äga rum.
§ 6 De klagomål, som möjligen kan bli anmälda, bör av mönsterherren upptagas särskilt för var karl och antingen efter lag och författningar avgöras, eller till vederbörlig handläggning förvisas och fullständiga protokoll föras och besluten bifogas mönsterverket.
§ 7 Då manskapet uppropas till mönstring, skall noggrann besiktning göras och rekryterna godkännas.
De bör äga god frejd och god kroppsstyrka, vara utan lyten, fel eller bräckligheter.
Ålder mellan 17 - 30, samt vara minst 5 fot 7 tum långa.
Husarerna får vara 1 tum kortare.
Visar det sig att rekryten inte duger återbetalas hans gage.
Vid varje skvadron får 2 ynglingar av 16 års ålder antagas även om de är under längden, De får kvarstå om de inom 2 år uppnått det fastställda målet.
Den som fyllt 50 år eller inte äger styrka att uthärda krigarlivet, inte utan hjälp kan stiga till häst, är sjuk och oförmögen att fortsätta krigstjänsten skall mönsterherren avskeda om läkarintyg föreligger.
Han skall till Wadstena krigsmanshus kassa anmäla dem som genom långvarig tjänst, erhållna blessyrer eller andra i tjänsten ådragna skador inte längre är tjänstdugliga.
De som trots 50 års ålder har krafter kvar, får kvarstå till nästa mönstring.
Begär någon avsked för att ägna sig åt hemmansbruk, må sådant inte vägras honom, om han i sitt ställe skaffar användbar karl.
Avskedspassen inrättas efter bifogade formulär.
Passen utfärdas direkt efter mönsterförrättningen.
Finns någon bland manskapet, som blivit straffad för tjuvnad, varit fallen för liderlighet och fylleri och efter varningar inte bättrat sig, bör han kasseras och erhåller inte avskedspass.
§ 8 Mönsterherren inspekterar sjukhuset åtföljd av regementsläkaren för att få en uppfattning om rekryternas möjlighet att tillfriskna.
§ 9 Som rekryteringen vid värvade kavalleriet är på passewolance (till visst belopp fastställd avgift i pengar för något, som måste utgöras till krigsmaktens underhåll) bör de vakanser som finns återbära vad de under rekryteringstiden erhållit.
Vid återbäring av beklädnads passewolance för vakanta nummer gäller vad som är skrivet i kontraktet.
Mönsterherren skall underrätta statskontoret inom en månad om återbetalning skall ske.
Skvadronschefen är skyldig att hålla kavalleriet i fulltaligt stånd och skall så fort som möjligt vid vakanser värva ny karl.
§ 10 En rulla på dem som fått medalj för tapperhet i fält skall föras och insändas till generaladjutanten för armén.
De som begär avsked skall inom en månad lämna sitt namn och sin adress för att få sitt pensionsbrev och tilldelad pension.
§ 11 Klagar någon över oförrätter vid pensioneringen skall klagomålen bifogas Krigs Kollegiets exemplar av mönsterverket.
§ 12 Kavalleriets hästar bör noga besiktigas.
Varje häst bör ridas av och an framför mönsterbordet.
De nya remontrarna godkänns eller kasseras.
För dem som kasseras återbetalas för utfodringen.
Mönsterherren skall sedan tillsammans med hästdoktorn bege sig till sjukstallet för att kassera de obotliga hästarna och godkänna dem som endast har mindre åkommor.
§ 13 Mönsterherren skall förvissa sig om att befälen har rätt löner och att det inte finns fler tjänstgörande än vad som är tillåtet.
Regementschefen har rätt att ha en underofficer utan lön.
§ 14 Sedan personalen och hästarna blivit mönstrade och översedda sker detsamma med materialet, vilket redovisas på bifogade formulär.
§ 15 Beklädnaden undergår persedel efter persedel nogaste besiktning.
Visar det sig att beklädnaden inte svarar mot den kostnad Kongl Maj: t tilldelat, skall efterlåtenheten härför utan avseende på person anmälas till Kongl Maj: t.
Persedlarna och sadelmunderingen skall ha den kvalité, snitt och dimension som Krigs Kollegium meddelat.
Mönsterherren jämför och godkänner eller kasserar härefter.
§ 16 Mönsterherren skall med största noggrannhet undersöka, om beväringen finns i fullt brukbart stånd och om regementena uppfyller sina ingångna villkor och skyldigheter.
§ 17 Med samma noggrannhet undersöks tross- och utredningspersedlarna.
Det som är slitet kasseras och anmäls i mönsterberättelsen.
Ett för ögat mindre prydligt utseende får inte gälla till skäl för kassering, om det kan uppfylla sin nytta och utan för stor kostnad kan repareras.
§ 18 Efter förrättad mönstring inges en berättelse med förslag på personal, hästar och material till Krigs Expeditionen § 19 Vid infallande krig skall regementena vara kompletta och de på passewolance varande bevärings persedlar vid avmönstring finnas i fullgott skick.
Inspektions Generalerna skall ofördröjligen insända rapporter till Kongl Maj: ts General Adjutant för armén.
§ 20 Skulle klagomål på mönstringen föreligga skall de anmälas och ingivas till Kongl Maj: t inom den tid och i den ordning Kongl Förordningen den 10 januari 1759 om besvär i ekonomie- och politiemål föreskriver.
§ 21 Skjuts och traktamenten som tillkommer inspektions generalerna och deras adjutanter är fastställda i Kongl Brevet av den 30 juni 1818.
Förskott enligt rekvisition beviljas.
§ 22 Vid de regementen där permittering sker för Kongl Maj: ts och Kronans räkning kommer brödmönstringar att verkställas sålunda: Inspektionsgeneralen tillsammans med regementschefen beger sig till kasernen och låter blåsa till häst och formerar en skvadron i sänder, räknar rotarna, frågar manskapet vilka som är tjänstgörande eller permitterade och om de njutit 3 nätters vila mellan vakterna.
Adjutanten beger sig under tiden till sjukhuset och inspekterar där.
Det är endast till följd av sådan mönstring som regementena varje månad får sina rekvisitioner påtecknade vid statskontoret.
Dessa mönstringar bör äga rum varje månad, men Kongl Maj: t är säker om att regementena noggrant uppfyller sina skyldigheter ändå och beviljar inspektion endast några gånger om året.
Datum ut supra CARL JOHAN Följer flera formulär.
Kungörelse angående tullen för inkommande spannmål; Stockholm den 25 april 1820 För en tunna vete 4 riksdaler En tunna råg 3 riksdaler En tunna malt, en tunna korn 16 riksdaler vardera.
Stockholm den 25 april 1820 SALOMON LÖVENSKIÖLD
Kungörelse om ett nytt kopparskiljemynt.
Stockholm den 3 maj 1820.
Tillräckligt förråd av skiljemynt i koppar i valörerna hela, halva och fjärdedels skiljemynt är präglade.
Ingen skall till en början vara skyldig att motta mer än 12 skillingar på en gång.
Under en tid skall det gamla myntet gälla med oförändrad valör.
Stockholm den 3 maj 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående rättighet, att från Stockholm till Finland utföra nederlagsgods med däckade fartyg av vad dräktighet som helst.
Stockholm den 8 maj 1820 Förbud gäller att med öppna båtar transportera vid import och export av nederlagsvaror.
Förbudet bör i allmänhet tillämpas även i avseende på nederlagsfriheten i Stockholm.
Undantag för varor som skeppas från Stockholm till Finland i vilka däckade fartyg som helst.
Villkoret är att varorna förvaras i rum vars tillgångar kan kontrolleras och förseglas.
Skyldigheten för avsändare att lämna bevis på exporterade nederlagsvarors ankomst till den utländska destinationsorten skall fortfarande gälla.
Stockholm den 8 maj 1820.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående inskränkning i karantäns anstalterna; Stockholm den 15 maj 1820 Då Gula febern i Spanien helt avtagit och risken för pestartad sjukdom således upphört har Vi funnit för gott att förklara att karantäns förordningen av den 7 november 1806, nu anses vilande.
Undantag fartyg som kommer från Levanten, Barbariska kusterna, Västindiska öarna och Södra Amerika, vilka orter alltid är misstänkta.
Stockholm den 15 maj 1820 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående inrättande av en tullbevakningsstation på den vid inloppet till Södertälje belägna Grönsö Holme.
Stockholm den 17 maj 1820 Från och med nästkommande 1 september skall alla fartyg från utrikes ort, som ämnar sig till Stockholm, anlägga vid den nyinrättade tullstationen vid inloppet till Södertälje kanal och där visiteras enligt den utfärdade seglationsordningen innan resan genom skärgården till Södertälje fortsätter.
Stockholm den 17 maj 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående tullen på utgående svamp.
Stockholm den 30 maj 1820 Tullen på all slags svamp är 12 skilling på 100 riksdalers värde.
All skillnad upphör om utförseln sker med helfritt eller ofritt fartyg.
Stockholm den 30 maj 1820 A N EDELCRANTZ
Kungörelse om upphävandet av Jus Detractus eller sjätte pennings avgiften mellan Sverige och Kungariket Sardinien, Storhertigdömet Mechlenburg, Schwerin, Storhertigdömet Hessen Darmstadt, Hertigdömet Modena och den fria Riksstaden Bremen.
Stockholm den 1 juni 1820 Det är tillåtet för svenska och norska medborgare att utan avgift få utföra arv från dessa makter och stad och förbudet i kungörelsen av den 9 december 1818 är upphävd.
Stockholm den 1 juni 1820 L v ENGESTRÖM, G af WETTERSTEDT
Universal angående bestraffning för andra resan inbrott.
Stockholm den 5 juni 1820 På förekommen anledning har uppmärksammats att straffet för andra resan inbrott varierat i olika domstolar.
Rätta meningen är Brevet av den 1 april 1773 och Förklaring däröver av den 30 april 1773, där den som ertappas med andra resan stöld döms till 2 års arbete, mannen på Kronans fästning och kvinnan på tukthus.
Stockholm den 5 juli 1820 H A v STROKIRCH
Kungörelse att dess högsta domstolsbeslut, där Kongl Maj: t icke deltagit, hädanefter komma att under Kongl Maj: ts Sekret utfärdas.
Stockholm den 6 juni 1820.
Vi förordnar med den rätt, som Vår käre Fader Carl XIII fastställde och av Oss antagna regeringsform tillåter, att Högsta Domstolens beslut, där Vi inte deltagit, kommer från 1 juli att utfärdas under Vårt Sekret.
Stockholm den 6 juni 1820 CARL JOHAN
Kungörelse om vad som hädanefter vid stängseldelningar iakttagas bör.
Stockholm den 6 juni 1820.
Vi har insett fördelen för jordbruket och förordnat att så snart stängselskyldigheten blivit gjord skall stängning ovillkorligen verkställas.
Detta skall ske även om någon framför klander.
Ärendet kommer att prövas efter de föreskrifter som finns i stängselförordningen och värdering göras.
Därefter bestäms ersättningsbelopp till den som stängt utöver sin skyldighet.
Stockholm den 6 juni 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående sättet till betalnings erläggande för kopparräntan och hammarskattsjärnet.
Stockholm den 7 juni 1820 Vi har funnit angeläget att förekomma bankosedlarnas ytterligare försämring i värde och för att bidra till bankens reela fond har Vi förordnat, att då kronans hammarskattjärn säljs på öppen auktion eller löses av bruksägarna själva, betalningen skall utgå i silver efter medelkurs på börserna i Stockholm och Göteborg.
Vad som sålunda inflyter i silver skall levereras till Rikets Ständers Bank.
Beträffande kronans tionde av tackjärn har Vi för att underlätta och befrämja tillverkningen av detta arbetsämne, vars utförsel är förbjuden, velat tillåta att tiondet får som vanligt mot betalning av bankosedlar försäljas och inlösas.
Stockholm den 20 juni 1820 CARL JOHAN
Reglemente för styrelsen, ekonomin och tjänstgöring vid lotsverket samt fyr- och båtinrättningen.
Stockholm den 20 juni 1820
Artikel I Överstyrelsen § 1 Lotsinrättningen är ett militärt verk, vars högsta inseende ligger på förvaltningen av sjötullärenden.
Dit lämnas rapporter över alla vid lots- och fyrstaterna inträffade händelser och förändringar § 2 Styrelsen omfattar ekonomi och tjänsteutövning.
Artikel II Lotsdirektören Lotsdirektören ansvarar för tjänsteutövning, ordning och disciplin för lotsarna i landet.
Han tillsätter personal vid stationerna, liksom avsked och pensioner.
Han skall uppmuntra och belöna förtjänta lotsar och fyrvaktare samt tillse att alla anställda noggrant fullgör sina åligganden.
Han är ständig ledamot i förvaltningen av sjöärenden.
Artikel III Lotsdistrikts chefens skyldigheter.
§ 5 Varje lotsdistrikt leds av en lotsdistrikts chef.
Han ser till att lotsförordningen noga efterlevs, att nödvändig lots och fyrbetjäning finns och sköter sina skyldigheter.
Att fyr- och känningsbåkar med deras tillhörande hus, materialbodar och inventariepersedlar samt sjömärken blir väl vårdade.
Att skogsparker eller enkla träd som tjänar som sjömärken inte blir nedhuggna.
Att betjäningen får sin rätta lön och att deras lotshemman med tillhörande förmåner blir väl bibehållna.
§ 6 Hos distriktschefen bör hållas en rulla över alla lotsåldermän, lotsar, lotslärlingar och fyrmästare, som visar deras ålder, antagningsdag och befordran, lön och bostad, omdömen efter vars och ens förhållanden, om han erhållit belöning eller straff.
Förteckning över alla lotsplatser, lotshemman och boställen samt en sammandragen underrättelse om deras natur, storlek och förmåner.
En förteckning över båtar, känningar, sjömärken med tillhörande byggnader och inventarier samt om de underhålls av Kronan eller enskilda personer.
Förteckning på alla prickar eller remmare, som visar deras läge och vilka hemman de bör utsättas ifrån och vilken lotsplats som vårdar dem.
Förteckning över alla hamnar och ankringsplatser i distriktet med beskrivning över deras läge, bottnens beskaffenhet och djup, tillfälle till vattenhämtning.
Förteckning på alla bergringar och säkerhetsanstalter för de sjöfarande.
Beskrivning över alla inlopp och farleder, deras beskaffenhet och bekvämlighet Förändringar bör genast införas i dessa förteckningar.
Ett exemplar till lotsdirektören och ett till förvaltningen för sjöärenden.
§ 7 Distriktscheferna är skyldiga att inhämta all möjlig kunskap om skärgårdens beskaffenhet inom distriktet, farledernas djup, grund, ankarplatser, hamnar, in- och utlopp, holmar och stränders läge, kommunikationer med fasta landet och tillgång på friskt vatten § 8 Diarium över alla order och brev skall hållas, även utgående handlingar.
§ 10 Utan förvaltningens för sjöärenden bifall, får ingen ändring göras varken med gamla eller nya lotsplatser, leders upptaganden, nya sjömärkens utsättanden.
§ 11 Då omständigheterna gör en visitation nödvändig anmäls det hos lotsdirektören, som ser till att tillstånd ges av förvaltningen för sjöärenden.
Vid sådan visitation ser distriktschefen att lotsarna verkligen finns vid sina platser och verkligen förrättar sin tjänst, att lotslärlingarna övas, att fastställt antal lotsar verkligen finns, om lotsplatserna bör ökas eller minskas eller flyttas, om farvattnet är riktigt utprickat, om lotsarna får sina rättigheter.
Vart tredje år bör en sådan inspektion företas utan särskilt traktamente, dock med fri tillgång på fartyg och besättning.
§ 12 Distriktschefen får inte vara borta längre än fjorton dagar för enskilda angelägenheter.
§ 13 Om antalet lotsar under krig finns i otillräckligt antal, kan andra i skärgården boende personer antas till extra lotsar, vilka bör äga erforderliga och pålitliga egenskaper.
De erhåller samma löneförmåner som lotsarna.
§ 14 I september skall distriktschefen inlämna kostnadsförslag på alla erforderliga lysningsmaterialer till fyrbåkar, där kronan underhåller lysningen.
§ 17 Distriktschefen har rätt att bevilja personalen 6 veckors tjänstledighet, om det inte inverkar menligt på verksamheten.
§ 18 Begär personal avsked eller anser distriktschefen att någon på grund av ålder, sjuklighet eller skada bör avskedas, sker detta skriftligen med skäl och omständigheter samt om den avskedade har gjort sig förtjänt av gratial.
Den lots- eller fyrmästare som förbrutit sig och undergått nesligt straff anmäls hos lotsdirektören § 19 Ansökningar till lediga lotsofficerssysslor lämnar distriktschefen till lotsdirektören § 20 Distriktschefen bör ha ett ämbetsrum eller kontor där han kan ha tillsyn över alla handlingar, rullor, journaler m m, där bör också stationens fördelningschef ha plats för sina göromål.
§ 21 Distriktschefen bör vid alla tillfällen söka med nit och omsorg understödja och befrämja allt vad till lotsverkets bestånd, nytta och förmån kan lända
Artikel IV Fördelningschefers eller lotsofficerares skyldigheter § 22 En lotsofficer bör kunna föra ett stadgat befäl och med ordning tillhålla underhavande lotsar att förrätta sina skyldigheter.
Han bör känna sjömanskap och skärgården inom sitt område.
§ 24 Lotsofficerare bör ha jämn tillsyn över personalen och uppmuntra den att uppfylla sina skyldigheter samt befordra den efterlåtna eller brottsliga till laga näpst och ansvar.
Han skall hjälpa lotsarna att få sina rättigheter.
§ 25 Lotsofficer skall minst en gång om året genomfara alla lotsleder och besöka varje lotsplats och noga undersöka lotsledens beskaffenhet, så att de är med försvarliga prickar försedda, examinera lotsar och lärlingar.
En fullständig rapport skall upprättas efter visitationen.
De får inget särskilt traktamente eller respengar för detta, men transport med lots.
Är öppna havskuster emellan skall man ta landvägen och skjutslega för en häst betalas kontant.
§ 27 Lotsofficerare har tillsyn på kasar och sjömärken, om fyrarna tänds i rätt tid samt om lysningen förrättas både de som sköts privat och de som sköts av kronan.
Han skall till distriktschefen anmäla alla nödvändiga reparationer på båtar, byggnader och sjömärken.
§ 28 När kasar och sjömärken vilka bör underställas allmogen skall repareras vänder sig lotsofficeren till kronobetjäningen.
Han skall tillhålla vederbörande vilka pricknings skyldigheter som åligger.
§ 30 Vid de lotsstationer där Kongl Maj: t och Kronan bestått lotsbåt, skall noga uppsikt hållas att den sköts.
§ 31 Lotsofficeren skall granska lotspengarna för varje lotsplats och göra sammandrag för hela året samt rätta eventuella irrningar.
§ 32 Lotsofficeren i Stockholm uppbär alla lotspengar för ut- och ingående fartyg till Stockholm och alla närliggande lotsplatser Detsamma gäller för Göteborg.
§ 33 Dessa lotspengar fördelas av lotsofficeren, särskilt för varje lotsplats.
Förteckningar på alla fartygs namn, djupgående görs så att man kan utläsa hur många fartyg som passerat.
§ 34 För övrigt åligger lotsofficerare att med redlighet och nit befrämja allt vad som kan lända till Kongl Maj: ts och rikets tjänst samt lotsinrättningarnas bästa och förmån.
Artikel V Lotsars skyldigheter i allmänhet § 35 Ingen ålderman, mäster eller sekundlots får tillträda tjänsten eller lotslärling förrätta lossning utan att de avlagt trohets- och tjänsteed.
Denna ed avläggs inför sittande rätt i staden eller inför lotsofficer i tullkammare på landet.
§ 36 Det åligger varje lots att visa aktning för sina förmän och noga efterkomma deras befallningar.
Den som förbryter sig straffas enligt krigsartiklarna.
§ 37 Lotsar skall i vilket ärende de än befinner sig på sjön, vara försedd med lod och lina, så att han kan undersöka farledernas djup och för att vinna kunskap om bottnen.
De skall vidare undervisa andra om förhållandena.
§ 38 Skulle man upptäcka något okänt grund, skall detta rapporteras till distriktschefen, som ser till att upptäckaren får belöning.
§ 39 Lotsarna skall tillse och vårda prickarna i farleden och ersätta om någon blivit sönderseglad, mot varje pricks i statens bestämda ersättning.
Rubbade prickar bör lotsarna hjälpa till att rätta även om de inte tillhör deras distrikt.
§ 40 Alla märkliga händelser som inträffa i skärgården och berör lotsväsendet skall rapporteras till distriktschefen.
T ex då fartyg tar otillåtna segelleder, då is gör farvattnen oframkomliga och då de åter blir brukbara, då främmande fartyg kommer in i någon hamn.
§ 41 Ingen som inte är försedd med lotskonstitutorial, lärlingsbrev eller flyttningssedel får lotsa på eget ansvar.
§ 42 Den som lotsar ett fartyg, som kommer från utländsk plats eller som vid segling inrikes orter emellan passerat Öresund, får inte lämna fartyget innan annan lots kommit ombord.
§ 43 Lots som är kommenderad till ett fartyg får inte byta till annat utan åldermans tillstånd.
§ 44 Vi de tillfällen då stark vind blåst åt samma håll länge, så att ovanligt många lotsar blir uppehållna på samma plats, skall de skyndsamt försöka återkomma till sin station.
De skall ha bevis från den äldsta lotsen på platsen om förhållandena, då de kan drabbas av bötesstraff om deras uteblivande orsakat skada.
§ 45 Ingen person vid lotsverket får ha tjänst vid dykeriverket.
§ 46 Efterrättelse gäller denna Kongl Lots- och Båtförordning så väl i anseende till domstolar, åklagare, fördelning och förvandling av ådömda penningböter.
§ 47 Lotsarna skall själva på varje lotsplats komma överens om, vad som skall iakttagas om någon lots, som står i tur att lotsa blir sjuk eller av andra skäl inte kan förrätta lotsningen.
Antingen skall han skaffa annan person i stället eller också uppskjuts lotsturen.
Dock får inget hinder för de sjöfarande orsakas.
Distriktschefen skall avgiva yttrande om denna överenskommelse och även om de överenskommelser som finns angående förmåner för änkor och oförsörjda barn eller för avskedade lotsar som inte längre kan livnära sig.
Artikel VI Om lotsåldermän.
§ 48 Till ålderman väljs tjänliga personer bland mästerlotsarna vid den lotsplats där vakansen uppstått.
De bör vara sjövana och raska, kunna hålla ordning bland lotsarna, och kunna göra reda för penninguppbörden och därför kunna räkna och skriva.
§ 49 Distriktschefen lämnar förslag till lotsdirektören som förordar § 50 Tidigt på våren innan islossningen, fördelar åldermannen lotsplatsens prickar mellan mästerlotsarna, som sätter ut dem.
Berättelse insänds omedelbart till lotsofficeren.
De gamla prickarna och stenarna som de varit fästade med tas bort.
Skulle någon prick ha fastnat och omöjligen går att få upp kan ansvar inte följa.
§ 51 Vid vårens början upprättas lotsningsturer, som åldermannen uppger för lotsofficeren.
Skulle byte behövas, anmärks det i åldermannens dagbok.
Då flera fartyg söker lots skall de som är mest djupgående få de skickligaste och mest erfarna lotsarna.
§ 52 Lotsåldermannen har ansvar för att lotsarna under seglingssäsongen bor vid lotsplatsen och att aldrig stationen lämnas utan lotsar.
Lotsarna får inte försumma sina plikter för fiske eller andra näringsfång.
§ 53 Ålderman tillser att de båtar som sökt nödhamn, betalar sina båt- och lotsavgifter och att kronolots hjälper dem ut igen, även om fiskare eller skärkarlar lotsat dem in.
§ 54 Åldermannen ser till att stationen har tjänliga båtar, märkta som Lots- och Båtinrättningen föreskriver.
Finns allmän lotsbåt vid platsen skall åldermannen själv medfölja när den nyttjas eller anförtro båten åt någon kunnig lots, som kan ansvara för den.
§ 55 Åldermannen skall föra dagbok över alla de fartyg som nyttjat lots och som skall betala lotspengar.
Dagboken förs på bifogat formulär och upplysningarna hämtas från lotsarnas dagböcker.
Antecknas vilka lotsar som lämnat upplysningarna.
§ 56 Passerar fartyg lotsplats utan att betala lotspengar underrättas lotsofficeren, som har till uppgift att förskaffa lotsplatsen sin tillbörliga rätt.
§ 57 Lotsålderman inlämnar varje månad utdrag ur sin dagbok till lotsofficeren med uppgifter om antal båtar, hur djupgående de var, vad de betalt i lotspengar, jämte själva fördelningen därav.
Officeren granskar och verkställer skyndsamt fördelningen av lotspengarna.
§ 58 Åldermannen har skyldighet att varje år flera gånger genomfara farlederna och kontrollera prickarna.
§ 59 Åldermannen har under sin uppsikt alla känningsbåkar, kasar och sjömärken, dit räknas också skogsparker som räknas som sjömärken.
Dessa känningsmärken skall varje år rapporteras till lotsofficern och så fort skada uppstått på dem anmälas.
§ 60 Finns fyrbåkar inom distriktet skall han med uppmärksamhet tillse hur fyrningen verkställs oberoende om det är enskildas eller Kronans ansvar.
§ 61 Lotsåldermannen har ansvar för bärgningar och andra förtöjningsanstalter inom sin krets.
§ 62 Åldermannen tillser att det fastställda antalet lotsar bibehålls och att tjänliga ämnen föreslås till lärlingar.
§ 63 Är lotsen berusad, när han skall lotsa, går nästa man i tur ut.
Den överlastade får inte anförtros fartyg förrän han är återställd.
Anmälan görs.
§ 64 Då vind uppehåller lotsarna länge på en plats, skall åldermannen allvarsamt befalla dem att återvända till lotsplatsen.
§ 65 Ålderman skall hålla en rulla vid varje station, som visar lotsarnas anställningsbrev och boplats.
§ 66 Finns ingen ålderman vid stationen är det den äldsta lotsen som verkställer hans åligganden.
Artikel VII Om mästerlotsar och secundlotsar.
§ 67 Till högre grad förordnas den äldste om han har kunskaper och är nykter.
§ 68 Mäster och secundlotsar skall vara svenska medborgare, ha fyllt 16 år och blivit examinerade och fått betyg enligt bifogat formulär.
§ 69 Mästerlotsarna ansvarar för lotsplatsens prickar, vilka fördelas i lika skiften dem emellan.
§ 70 Den lots, som känner även andra farleder än dem i sitt eget distrikt, har företräde vid befordran.
§ 71 Secundlotsen biträder vid prickarnas utsättande.
§ 72 Mästerlotsar, secundlotsar och lärlingar är skyldiga att föra order till nästa lotsplats.
§ 73 Mästerlotsen har ansvar att behörigt antal secundlotsar och lärlingar finns vid stationen.
§ 74 Mästerlots och secundlots får inte så länge segelfarten är öppen lämna platsen utan tillstånd.
Artikel VIII Om lotslärlingar § 75 Till lotslärlingar antas helst lotsars söner och i brist på sådana svenska skärgårdsbor som fyllt 9 år.
§ 77 Lärlingarna får inte lämna stället utan tillstånd.
§ 78 Lärlingarna skall bemöda sig att lära sig känna grund, deras djup och märken, ankarsättningarna med deras djup och bottnens beskaffenhet, lära sig kompass och kurs, öva sig att känna landet i mörker och dis samt fartygets styrande.
§ 79 De skall biträda vid prickars utsättande, varvid bästa tillfället är att inhämta kunskaper om grundens djup och beskaffenhet.
§ 80 När lärlingen har så vida kunskaper att han anser sig kunna lotsa mindre djupgående fartyg genomgår han examen, som anställs av flera lotsar.
Befinnes han pålitlig meddelas honom bevis enligt fastställt bifogat formulär.
§ 81 På beviset utfärdas styrningssedel, i vilken utsätts hur djupgående fartyg han tillåts lotsa.
§ 82 Utan styrningssedel får han inte lotsa på egen hand, men väl medfölja för att lära sig.
§ 83 De kan beviljas entledigande dels av egen begäran, dels om de inte har rätt håg och fallenhet för yrket eller för oduglighet och oanständigt uppförande.
Artikel IX Om fyrmästarens skyldigheter § 84 Till fyrmästare anställs personer med stadgad ålder, nyktert och sedligt uppförande och som kan räkna och skriva.
§ 85 Ansökan lämnas till lotsdistriktschefen.
§ 86 När fyrmästarn är anställd avlägger han samma tjänsteed som lotsar.
§ 87 Innan sysslan tillträds mottar han ett inventarium över fyrens byggnader, material, redskap och instrument i närvaro av inventeringsmän.
Protokoll upprättas.
Fyrmästaren blir sedan ansvarig för skada som genom hans eller hans medhjälpares vållande, uppstår vid fyren.
Det gäller också försummelse vid fyrning.
Han uppehåller inte sin tjänst längre, än han uppfyller sina plikter.
§ 88 Fyrmästaren åligger vid straff enligt krigsartiklarna lyda alla befallningar i tjänsten, som hans förmän ger.
§ 89 Fyrmästaren förvarar nycklarna till fyrningsrummet.
Då någon främmande person tillåts gå in där skall han alltid närvara.
§ 90 Fyrmästaren skall den 1 juni inlämna rapport om förrådet av lysningsämnen, så att det i tid kan anskaffas tillräckligt.
§ 91 Vid fyrningstidens slut avläggs rapport om fyrplatsens tillstånd, om reparationer behövs.
Fordras det reparationer med en gång anmäler fyrmästaren detta för att slippa näpst och tilltal.
§ 92 Fyrmästaren har ansvar att lampor och fyrspeglar varje dag är rengjorda, fyllda och i ordning.
Stenkolsfyrarna skall omröras ofta för att särskilt i lugnt och mörkt väder flamma upp.
Lampvekarna skall var torra och ha lagom med olja.
Så fort någon rök eller dimma satt sig på speglarna eller fönstren skall de rengöras med mjukt rent linne.
Detsamma gäller utvändigt om dimma, regn eller snö fallit och förmörkar rutorna.
Ur- och rörelseverk får inte stanna.
§ 93 Vid de fyrställen eller känningsbåkar där det finns klockor, skall fyrmästaren minst varje kvart klämta med flera hårda slag, då vädret är tjockt och disigt.
§ 94 Lotsofficeren ser över alla inventarierna, när han besöker fyrbåken och kontrollerar journalen.
§ 95 Fyrmästaren håller fyrjournal, där han varje dag antecknar åtgången för fyrningspersedlar, enligt formulär, även vind och väderlek för varannan timme.
§ 96 Arvodet till fyrmästaren utbetalas två gånger om året.
§ 97 Fyrmästaren får anta en fyrvaktare som medhjälpare.
Han erhåller då fyrvaktarlön.
Fyrmästaren skall insända personens orlovssedel och prästbevis till lotsofficern § 98 Önskar fyrmästaren avsked får det inte beviljas förrän fyrnings terminen är slut och han redovisat sin förvaltning.
§ 99 Undergår fyrmästaren nesligt straff utstryks han ur rullan.
Andra avdelningen Lotsdistrikten och deras fördelningar under lotsofficerare och åldermän; de under varje distrikt hörande lotsplatser, med antalet av lotsar vid varje lotsplats och därunder hörande lotsningsvatten Artikel I Lotsdistrikterna och deras fördelning samt antalet av lotsar § 100 Det finns 3 lotsdistrikt.
Norra lotsdistriktet, från Valdemarsvik vid Bokö till Ryska gränsen.
Södra lotsdistriktet, från Valdemarsvik till Halmstad med Öland och Gotland.
Västra lotsdistriktet från Halmstad till Norska gränsen.
§ 101 På sätt som nedan angives är varje distrikt avdelat i fördelningar som var för sig lyder under en lotsofficer.
Följer 23 sidor med lotsplatserna.
Tredje avdelningen Om lotspengars fördelning § 105 Lotspengarna samlas och redovisas av platsens ålderman.
En tiondel går till lotsinrättningens allmänna underhåll och översänds en gång i månaden till lotsofficeren som sänder tillbaka kvitto.
När lotsofficeren fått dessa från alla lotsplatserna insätter han 10 % i närmaste tullkammare och får ett depositionsbevis.
Lotsmedlen utbetalas så att 1: o 1.000 riksdaler överförs till Amiralitets Krigsmanskassa, som betalar gratialer.
2: o Båthjälp till den lotspersonal som använder egna båtar.
3: o Alla grundpengar eller tomtören för de lotsar, som inte kan bosätta sig på skattefria tomter.
4: o Timmer till de stugor som måste byggas på ställen, som ligger för långt från lotsarnas hemvist.
Byggandet och inredandet av dessa stugor skall dock göras av lotsarna själva utan ersättning.
Det gäller också deras bevarande.
§ 106 De återstående 9 tiondelarna fördelas så att ålderman erhåller 3 lotter, mästerlotsarna 2 och secundlotsarna 1 lott vardera.
Secundlotsarna kan få större lott om lotsförtjänsten är ringa och uppassningen är förknippad med mycken olägenhet.
Lotsofficern skall underrätta ålderman och lotsar om rätta tillämpningen av dessa delningsgrunder.
Följer några exempel.
§ 107 För att erhålla sin tredubbla lott skall åldermannen ha ansvaret för lotsningen i sin tur.
Han får sätta man i sitt ställe, dock inte välja en yngre framför en äldre.
§ 108 Åldermannen vid Stockholms, Dalarö och Sandhamns lotsplatser och vid Göteborg, som har trägnare tjänstebefattning och alltid måste vara vid lotsplatsen, är befriad från denna lotsningsskyldighet och erhåller ändå sina 3 lotter.
§ 109 Då en med styrningssedel försedd lärling förrättar lotsning för en mäster- eller secundlots, bör det alltid ske med åldermans tillstånd och arvode lämnas efter överenskommelse.
Undantag om han är son, måg eller dräng och då är i lotsens tjänst.
§ 110 Lotsar lärlingen inte för enskild lots, utan för hela lotsplatsens räkning, får han hälften av lotsförtjänsten och det övriga ingår i allmän delning.
§ 111 Då fartyg seglar under skot får lotsen 1 / 4 av lotspengarna för sitt större besvär.
§ 112 Vid lotsplatser där Kronan består båtar har alla på platsen ansvar för dess vårdande och underhåll samt ersättningsansvar för dess vanvård.
Om inte hela båthjälpen går åt sparas tills nya inköp behövs.
Räcker inte pengarna till de förbättringar som behövs, tas pengar ur den gemensamma lotsbehållningen § 113 Postporto får ålderman betala med egna medel.
Då i brist på annan säker lägenhet avsändningarna måste ske med särskilt bud, skall lotsar och lärlingar vid platsen efter dem emellan upprättad tur bidraga till fortskaffandet.
Samma gäller då distriktschefen eller lotsofficeren i ämbetsärenden genomreser distriktet.
Datum ut supra.
CARL JOHAN Följer två formulär.
Förordning angående lots- och båtinrättningen i riket.
Stockholm den 20 juni 1820 Efter ständernas förslag har Vi funnit att förbättring av lots- och båt inrättningen blivit viktig, och upphävt den gamla.
Följande gäller.
Artikel I Om sjöfarandes skyldigheter i avseende på lotsinrättningen.
§ 1 Främmande nationers handelsfartyg, öppna båtar av vad djupgående som helst, skall ta lots vid all lotsplatser som de passera.
Även svenska och norska fartyg, som seglar till främmande ort eller kommer därifrån har samma skyldighet.
§ 2 Svenska och norska däckade och odäckade fartyg, som segla mellan inrikes orter får om de önskar segla utan lots.
Dock bör de taga lots vid öppen sjö och om de passerat Öresund på sin resa, till dess visitation skett.
§ 3 Skeppare, som är skyldig att ta lots men underlåter det, bötar 75 riksdaler och svarar för skada de kan råka orsaka.
§ 4 Om lots inte finns på platsen, kan skeppare överenskomma med fiskare eller skärkarl om hjälp med lotsningen.
Denna har då samma ansvar som en kronolots och skall lotsa till stället vid inloppet där lots möter.
§ 5 Befälhavaren ombord skall ett dygn innan han önskar få lots ombord anmäla det på lotskontoret.
Under seglingen tillkallar han lots genom flagga på toppen eller skotts avlossande.
§ 6 Den som vägrar betala lotspengar bötar.
Även om han inte begagnar sig av tjänsten, men har tillkallat lots är han skyldig att betala lotspengar och hemvägskost.
§ 7 Befälhavaren ansvarar för att lotsen och hans medhjälpare kan stiga ombord utan skada till liv och lem samt att lotsbåten inte tar skada.
Skulle någon på båten hindra lotsen komma ombord och lotsen omkommer, straffas den brottslige efter lagens grunder, i anseende till vållande av annan mans död, antingen till att mista livet eller hel eller halv mansbot.
§ 8 När lots kommit ombord skall befälhavaren tala om hur djupt fartyget ligger.
Anges djupet mindre än det verkligen är, ansvarar den brottslige för all skada som kan uppstå på fartyg och last.
Han pliktar 10
riksdaler för varje passerad lotsplats för varje fot som blivit mindre uppgivet samt dubbelt i avgifter till kronan.
§ 9 Befälhavaren skall se till att lotsen under tjänsteutövning inte överlastas av starka drycker eller genom samtal förvillas.
Beaktar han inte detta är han själv ansvarig för följderna.
§ 11 Nekar befälhavaren lotsen den nödtorft han har rätt till eller ger honom skämd föda, så att han tar skada, bötar befälhavaren.
§ 12 Vill befälhavaren ha lots ombord längre än vad denna förordning föreskriver, kan de komma överens.
Tvingas lots att stanna längre på båten än tillåtet är, pliktar befälhavaren.
Kan lotsen inte komma tillbaka till sin station för att båten har god vind till fri sjö och skada på person uppstår bötar den brottslige.
Sker skada till lem eller hälsa ersätter förbrytaren läkarlön, sveda och verk samt tidsspillan med 24 skillingar för varje timme.
Den befälhavare, som tar med sig lots utomlands straffas med ett års fängelse och 100 riksdalers böter.
Kan han inte betala stannar han 4 månader till i fängelse.
§ 13 Kan lotsen för storm eller andra omständigheter inte lämna fartyget, skall befälhavaren förskaffa honom till sin station.
Måste det ske på landsväg betalar han skjutspengar för en häst och kärra samt 16 skillingar i dagtraktamente.
Dessutom skall befälhavaren frakta lotsens båt tillbaks.
Lotsens medhjälparen har samma rätt.
§ 14 Ingen får i hamnar eller redder utkasta barlast eller något som kan skada ankargrund eller segelleden.
§ 15 Förlorar lotsen sin båt på grund av någon på den båt han lotsar, ersätts skadan genom överenskommelse eller mätismanna ordom.
§ 16 Medan lotsen utför lotsningen har befälhavaren lotsens tryckta dagbok enligt formulär 1, som undertecknas av befälhavaren och styrman.
Artikel II Om lotsars skyldigheter, rättigheter och förmåner, samt om lotshemman § 17 En lots skall känna sina farvatten väl och behärska framkomsten även i mörker.
Han skall också kunna manövrera olika båttyper.
§ 18 Lots skall då han står på tur alltid vara beredda att utföra sina uppdrag.
Han bötar om han onödigtvis hindrar fartyg att segla.
§ 19 Lotsar, som från öppen sjö skall inlotsa fartyg, skall vinnlägga sig om att möta på det ställe reglementet bestämmer.
Lotsplatsen skall alltid ha tillgång till biträde som lotsen behöver för att komma till fartyget.
Försummas detta, bötar lotsåldermannen.
§ 20 Lotsarna skall vara försedda med tjänliga båtar och segel.
De skall under rodd ha en utblåsande vit flagga på en stång Under segling utmärks den av en svärtad eller röd upprättstående duk av hela storseglet.
Dessa märken är förbjudna för andra båtar.
§ 21 Lots skall under tjänstgöring bära en mässingsbricka på bröstet med KRONOLOTS på.
§ 22 Då lots möter fartyg skall han röra flaggan så att han visar hur fartyget skall hålla för att bordningen skall gå bäst.
§ 23 Då beställd lots möter fartyget i inloppet underrättar han sig om fartygets och befälhavarens namn, varifrån de kommer och vart de skall, vilken last de har och hur djupt de går.
Misstänker han att fartyget medför smitta, skall lotsen handla efter karantänsförfattningen.
§ 24 Kan lots inte gå ombord på grund av hårt väder lägger han sig framför bogen i lovart samt ger tecken med sin flagg.
Befälhavaren får inte segla förbi lotsbåten.
§ 25 Så snart lotsen övertygat sig om att fartyget inte bär smitta, går han ombord och lägger till så försiktigt som möjligt.
Han förvissar sig om att det finns ett gott släptåg, som tar lotsbåten efter sig.
§ 26 Lots som vid ankomsten till fartyg är överlastad av starka drycker bötar.
§ 27 Lotsen har ensamt ansvar och bör ge befälhavaren order hur rodret skall föras och manövreringen ske.
Han tar reda på hur fartyget förhåller sig under segling och ger i tid anvisningar om när kursen skall förändras, visar var trånga och svåra passager är belägna, så att befälhavaren har rådrum att inrätta fartygets rörelser.
§ 28 När befälhavaren muntligen talar om djupgående och annat, skall lotsen ha vittnen bland besättningen.
Det samma gäller när han ger befälhavaren order, så att tvister kan undvikas.
§ 29 Innan lots avgår skall han i sin dagbok ha fått infört punkterna i formuläret.
§ 30 Den lots, som av okunnighet, vårdslöshet eller oredigt förhållande sätter fartyg på grund skall även om skada inte uppstår straffas med fängelse på vatten och bröd i 8-16 dagar.
Händer det igen mister han
tjänsten.
Sker skada straffas han med arbete på fästning 3 - 12 månader och att ersätta skadan.
Sker olycka under lotsning utan lotsens förskyllan går han fri.
Han skall ställa sig till noga efterrättelse vad författningen om Lurendrejeri och Tullförsnillnings samt Seglationsordningen föreskriver.
§ 31 Lots får inte inlotsa fartyg genom förbjudna inlopp eller till otillåtna hamnar, om inte bevisligt nödläge uppstått.
§ 32 Lots skall påminna befälhavare vad som gäller angående utkastning av ämnen, som kan skada eller uppgrunda hamnar och farleder.
§ 33 Lotsar skall se till att båt- och lotsinrättningsavgiften blir betald.
Befälhavaren får inte vägra att betala till lotsen.
Lyckas inte lotsen få pengarna skall han genast anmäla till förman, annars blir han själv ansvarig för de avgifter som saknas.
§ 34 Det åligger lotsarna att sätta ut prickar på alla grund.
Detta skall ske strax efter islossningen.
De skall innan våren skaffa behöriga stänger med vidjor till de hemman som av ålder har prickningsskyldighet.
Dessa hemman är befriade från arbetet att sätta ut prickarna.
Där prickningsskyldigheten ligger på städerna kan de själva göra den eller komma överens med lotsarna om arbetet.
Det skall göras en förteckning på antalet prickstänger varje hemman eller stad ansvarar för.
Den som inte inom behörig tid på behörigt ställe avlämnar bestämt antal, bötar för varje saknad stång 16 skillingar.
En laglig prick bör vara gjord av runt torrt träd, vit till färgen, räcka minst 10 fot över vattenytan.
Står de i stora fjärdar eller långt från land bör de vara längre och tjockare för att synas bättre.
Prickar på östra sidan om farleden utmärks med tofs i övre änden, syd och västprickar är släta.
De som tas på ömse sidor har ett kors.
§ 35 Lotsarna åtnjuter så väl för sina personer som lotshemman de förmåner och friheter, som enligt gällande författningar dem tillkommer.
§ 36 Som lotshemman och boningsplatser för lotsar anses alla hemman och lägenheter vare sig de är frälse, skatte eller krono som av ålder varit och framledes kunna bli lotsmännens bostad.
De har frihet från sådana skyldigheter som vanligen åtföljer.
Jordebok skall upprättas där förändringar antecknas och beskrivning över hemmanet med dess förmåner och skyldigheter.
§ 37 Vid de lotshemman, som inte blivit sålda till skatte utan till sin natur är krono, får åbo inte av lotsningen njuta kronolön dessutom, utan har endast del i lotspenningförtjänsten efter grad, Änka eller barn har rätt att stanna vid hemmanet efter lotsens död, om de sköter lotsningen antingen med hjälp av lotslärling eller andra lotsar.
Om änka, som medfört lotshemmanet till sin avlidna man, träder i annat gifte med annan lots bibehåller hon hemmanet i sin livstid och det ärvs av hennes barn enligt förstfödslorätten, enda villkoret är att sonen skall vara skicklig lots eller dottern gift med en sådan.
Arvsrätten gäller i rakt nedstigande led.
Finns inte längre arvingar anmäls kronohemmanet som ledigt.
Lots som genom ålder eller sjukdom inte längre själv kan förrätta lotsning, får inte vräkas från hemmet så länge han kan sköta det.
Han ansvarar dock för lotsningen Lots som blivit avsatt för fel i tjänsten har förlorat sin rätt till hemmanet.
Hustru och barn äger dock rätt att bibehålla det på samma villkor som om mannen vore död.
Kronolotshemman får inte klyvas eller söndras.
§ 39 Kronans gamla lotshemman, som av ålder varit skatte bör sina lotsskyldigheter fullgöra varför skatterättigheten är borgen.
Skulle ägaren inte själv kunna lotsa skall han vid skatterättighetens förlust skaffa skicklig examinerad ersättare.
Ägaren är då skyldig att uppsätta en stuga med nödvändiga uthus samt förse lotsen med mulbete för en ko, ge honom vedbrand och fiske till husbehov.
§ 40 Vad angår frälsehemman, som av ålder varit lotshemman, kan de inte uppsägas även om de inte längre är lotsboställe.
Dock bör det i sin jämna gång fortsättas, om det är till nytta för Våra och Kronans fartyg och rikets handel.
Anmälan görs till lotsdirektören som ger hemmanet till någon skicklig lots.
§ 41 Finns behov av nytt lotsställe och det gäller kronoskatte- och frälsehemman är ägaren skyldig i likhet med vad som är stadgat för gästgivaregård.
Vill han inte avstå hemmanet är han skyldig att på något ställe åt sjösidan upplåta mark där stuga och uthus för lotsen kan byggas.
Överenskommer med Oss och Kronan om de förmåner lotsen skall ha.
Skulle lotsarna betala tomtören för sina boplatser kommer sådan avgift att utgå från lotsmedlen.
Kommer man inte överens meddelar landshövdingen utslag i saken och den missnöjda kan klaga hos Kammar Kollegium.
§ 43 De hemman, som således redan är eller framledes kommer att bli lotshemman kan inte rubbas.
Skulle genom indragning av lotstjänsten något hemman bli överflödigt, kommer det att utgöra alla skyldigheter som dess natur tillhör.
§ 44 Alla tvister som kan uppstå och angå lotshemman avgörs av Vår befallningshavande och om hans utslag inte gillas av Kammar Kollegium.
§ 45 Alla frågor rörande lotsarnas rätt till hemman, ägor, hus och boningsplatser, må vara över officerarna bekanta.
§ 46 Alla lotsar äger rätt att idka fiske med krok, nät och garn i öppna havet utan någon skatt eller avgift av vad slag det vara må, så vida inte enskilda ägare genom urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl är i besittning.
§ 47 Vi vill härmed ha förnyat det hägn och beskydd, som lotsar alltid av Oss rönt, så att de kan njuta sina förunnade privilegier och friheter, även gratial enligt vad nu föreskrivet är.
Artikel III Om erläggandet så väl av allmänna Lots- och Båtinrättningsavgiften, som lotsens särskilda betalning.
§ 48 Alla fartyg, som nyttja svenska farvatten och inte är undantagna denna författning skall avlägga tvenne avgifter.
1: o En allmän Lots- och Båtavgift till Kronan för fyrars, båtars m m nybyggande och underhåll.
2: o Lotsens betalning för verkställd lotsning.
De betalas efter Lotstaxa Nr 1, som är den lindrigaste och används vid mindre svåra inomskärs farleder.
Lotstaxa Nr 2 är 25 % högre och används vid mera öppna och svåra inomskärs.
Lotstaxa nr 3 är 50 % högre och gäller vid de svåraste in - och utlotsningar eller vid tillfällen då stor olägenhet för lotsarna föreligger.
Vilken taxa som bör gälla finns uppsatt vid lotsstationerna.
§ 49 Alla svenska och norska fartyg erlägger hälften av avgiften.
§ 50 Svenska och norska däckade fartyg som ligger över 4 fot och går mellan inrikes orter, erlägger, när de nyttjar lots ¼ av lotspengarna och när de gå utan lots hälften av den betalning lotsarna skulle erhålla.
§ 51 Halvdäckade eller öppna båtar över 15 läster, som segla inrikes orter emellan, betalar om de inte har full last för varje hel resa 4 skilling för var fot fartyget med full last är djupgående enligt mätarbrevet.
§ 52 Alla svenska och norska fartyg som ligger 4 fot djupt eller därunder eller öppna båtar under 15 läster är befriade från allmänna lots- och båtavgiften.
§ 53 De som ligger över 4 men inte 6 fot betalar som om de var 6 fot, de som ligger djupare än 6 fot betalar för 7 o s v. § 54 Främmande nationers handelsfartyg erlägger lotspengar och lots- och båtavgifter enligt särskilt för dem utfärdade taxor.
§ 55 Då flera fartyg passeras och det inte finns lotsar till alla, skall det fartyg som erhållit lots, gå med så små segel att andra kan följa.
Då betalas som om lots varit ombord, men lotsens hemvägskost betalas av det fartyg där han befunnit sig.
§ 56 De fartyg som har järn som last befrias från lots- och båtavgiften, men betalar lotsen som andra fartyg.
§ 57 Fartyg som kommer från Nordsjön, södra svenska kusterna, Ölands, Danmarks och Preussens hamnar skall begagna inloppet vid Landsort, om de ämnar sig till Stockholm.
Får de motvind och inlöper vid Sandhamn betalar de samma avgifter som vid Landsort.
Lotspengar betalas endast för den segelled de använt.
§ 58 Våra och Kronans båtar betalar lotspengar men inga andra avgifter.
§ 59 Fartyg som för kronans räkning befraktas, betalar som om de tillhörde enskilda.
§ 60 Då lotsning sker till andra platser än vad som taxan omnämner betalas efter vägens längd § 61 Från 1 september till 30 april skall fartyg som använder lots betala 25 % mer än taxan utvisar.
Lots och båtavgiften är lika alla årstider.
§ 62 Om ett utlotsat fartyg måste återvända och söka nödhamn och lotsen fortfarande är ombord, lotsar han till närmaste hamn i sin led utan extra betalning.
Hade fartyget passerat yttre grunden till sjöss betalas halva lotspeng för tillbakavägen.
§ 63 Lots får inte överge det fartyg han mottagit till lotsning utan skepparens tillåtelse.
§ 64 Tar lots ut för hög taxa återbetalar han, bötar och vid upprepade förbrytelser mister sin tjänst och betalar angivaren.
§ 65 Om lots räddar fartyg som blivit manöverodugligt kommer man överens om högre betalning än taxan.
Kommer man inte överens hjälper lotsen fartyget i hamn och där upprättas en kompromissrätt på 5 personer, som dömer i fallet.
§ 66 Om fartyg möter lots, som inte är i tjänst, en tysk mil utanför yttersta grund och anser sig behöva hjälp, överenskommer de om betalning.
Betalningen som inte får överstiga 10 gånger taxan tillfaller lotsen enskilt.
Avdrag görs efter vad det normalt skulle kostat.
§ 67 Vid lotsningar under kryssning eller bevakningsexpeditioner med kronofartyg får lotsen utom en mans kost ombord även betalt för övertid.
Normalt lotsas 4 tyska mil om dagen.
§68 Lots skall så länge han vistas ombord på ett fartyg få kost i likhet med fartygets besättning och dessutom som extra förplägnad 1 jungfru brännvin om dagen.
Vid hans avfärd får han hemvägskost i torrföda, med en halv portion för varje tysk mil hemvägen är lång.
En och en halv mark bröd, ett halvt kvarter brännvin och en mark fläsk eller rökt kött.
Lotsen får ersättning om han på grund av hårt väder blir längre på sitt uppdrag än normalt.
Under vinterhalvåret kan lotsen behöva en medhjälpare, när han skall ta sig över svåra fjärdar, öppen sjö eller längre väg.
Medhjälparen, men endast en får inte kost ombord, utan är tvungen att hållas sig till lotsen för sin förplägnad.
Lotsarna har under vinterhalvåret rätt till skjutpengar och kärrlega efter en häst om hemvägen är lång.
Han får kost vid dessa tillfällen efter 6 mil om dagen.
Då får de under lotsning inte medtaga varken båt eller medhjälpare.
§ 69 Lotsar är skyldiga att förmedla order eller andra kronans bud inom deras lossningskrets när det kan ske sjövägen, de erhåller ingen annan betalning än en halv dagsportion torrföda för varje tysk mil.
Artikel IV Om uppbördssättet av lotspengarna samt Lots- och Båtinrättningsmedlen med kontrollen därå § 70 Lotspengar skall alltid betalas i reda pengar.
Befälhavaren erhåller kvitto enligt formulär.
Kan lotsen inte skriva utan endast underteckna med sitt bomärke, skall styrmannen eller annan trovärdig person ombord, bevittna underskriften § 71 Alla däckade fartyg som gå inrikes avlägger avgifterna vid tullkammaren dit de ankommer.
Alla handelsfartyg till eller från utrikes orter betalar till tullkammaren där de lastar eller lossar.
§ 73 Vid de uthamnar och ställen, där båtar endast ankrar för storm och oväder, betalas lots- och båtinrättnings avgiften till Kronan till tullbetjänt eller lotsålderman eller äldsta lots på stället.
§ 74 På ställen där lots- och båtavgiften skall erläggas undertecknar befälhavaren en anteckning om båtens djupgående, som bevittnas av lotsåldermannen enligt formulär.
§ 75 Lotsen är ansvarig för att fartygets djupgående stämmer med lämnade uppgifter och skall därför anställa uppmätning med sådan skyndsamhet att inget uppehåll förorsakas.
§ 76 Uppgifterna skall införas i en journal enligt formulär.
§ 77 Alla journaler och uppgiftssedlar insändas till lotsdistriktschefen en gång om året.
§ 78 Stora fartyg skall mätas av edsvuren skeppsmätare med mästarbrev.
Ändras fartyget skall ny mätning ske.
§ 80 Alla avgifter även den tiondepenning, som lotsarna skall betala Kronan och Oss upptas av tullkammaren.
De erhåller 3 % av uppbörden för besväret.
§ 82 För det enskilda besvär lots och lotsålderman får genom att ta upp uppbörd får de 12 % till porto och skrivmaterial, vilka han vid leveransen till tullkammaren genast kan dra av.
§ 83 Skulle fartyg betalat för mycket eller för litet, rättas det till vid fartygets ankomst till bestämd svensk plats.
§ 84 Alla kronobetjänter åligger att lämna lotsarna den handräckning som de behöva.
Artikel V Om de för sjöfartens säkerhet erforderliga inrättningar och deras vidmakthållande.
§ 85 De för sjöfartens säkerhet inrättade fyrar, båkar och övriga känningsmärken bör genom förvaltningen för sjöärenden väl underhållas.
De skall ersätta gamla och förfallna och inte ändra deras utseende utan Vårt tillstånd.
Alla förändringar meddelas i Allmänna Tidningar, även i utländska tidningar.
§ 86 Fyrarna skall i god tid vara försedda med lysningsämnen, så att de kan tändas och hållas lysande vid de utsatta terminerna.
§ 87 Tändningen bör ske en halvtimme sedan solen gått ner och hållas lysande till en halv timme före dess uppgång.
Redovisas vid vilket datum olika fyrar skall tändas.
§ 89 Flera bergringar skall om så påfordras till de sjöfarares säkerhet och bekvämlighet utsättas på lotsinrättningens bekostnad vid hamnar och trånga och buktiga farleder.
Finns inte berg eller stora stenar att fästa ringarna i sätter man i förtöjningsbojar eller Ducs d´Alber eller andra fästen på lotsverkets bekostnad.
§ 90 Den som kommer först har rätt att använda sig av dessa ringar.
Flera kan använda samma om rummet tillåter.
§ 91 För att bestrida kostnaden av dessa ringar bör fartyg betala en viss bärgringsavgift En skilling för var fot fartyget ligger djupt.
Små farkoster är befriade från avgift, men bör också dra sig undan och lämna rum för större fartyg.
Kronans fartyg är befriade.
§ 92 I städer, enskilda bolag eller personers hamnar och lastplatser är det deras skyldighet att uppsätta ringar och säkerhets anordningar, men också rättighet att ta ut taxa § 93 De bärgingsavgifter som för Amiralitetets Krigsmans kassas räkning i visa hamnar uppburits upphör och ringarna överlämnas till lotsinrättningen.
Amiralitets kassan erhåller ersättning från Oss.
§ 94 Lotsofficerare och lotsplatsens ålderman har ansvar för ringarna.
Om någon ring är svag eller bräcklig eller av vanartigt folk borttas görs anmälan och ringen ersätts.
Skeppare, som använt ringen då den gått sönder, skall genast anmäla till närmaste lots för att undgå ansvar.
§ 97 Mot åtnjutande av avgift är staten skyldig att hålla dessa säkerhetsanordningar och sjöfarare, som sakna någon, gör anmälan till förvaltningen av sjöärenden
Artikel VI Om rätt domstol i förekommande mål, som rör Lots- och Båtverket.
§ 98 Befälhavare över handelsfartyg som förbryter sig mot denna förordning döms vid närmaste rådstugurätt.
Gäller det officerare vid Kronans fartyg döms de vid Krigsdomstol.
Lotsålderman, lotsar, fyrmästare, eller fyrvaktare som förbryter sig döms enligt krigsrätt om det skett vid de större lotsstationerna.
I övrigt vid närmaste domstol.
§ 99 Penningböterna delas i tre delar, mellan angivaren, åklagaren och Amiralitetets Krigsmans Kassa, åklagarandelen tillfaller lotsofficeren, vilken för ärendets talan.
§ 100 Denna förordning tager sin början 1 oktober detta år.
Stockholm den 20 juni 1820.
CARL JOHAN Formulär: 1 Lotsningsdagböcker och åldermansjournaler 2 Kvittenser för lotspengar 3 Uppgiftssedlar på djupgående 4 Journal på utgiftssedlar och attester 5 Uppbörds journal i tullkamrar och uthamnar 6 Kvittenser på erhållna Båt - och Lotsinrättnings medel och Bärgningsavgift Förteckning på lotsdistrikt och lotsfördelningarna och lotsplatserna i riket (34 sidor) Farlederna som från varje lotsplats lotsas och avstånd i tyska mil eller sjömil mellan varje lotsombyte och anvisning till den lotstaxa enligt vilken lotspengarna samt lots- och båt inrättnings avgiften kommer att betalas.
(5 stora blad med tabeller)
Kungörelse angående revision av Stats,- Banco - och Riksgäldsverken samt av räkenskaperna för de under Kommers Kollegium och Allmänna Magasinsdirektionen ställda fonder.
Stockholm den 30 juni 1820.
Revisionen kommer att hållas den 1 september och revisorerna skall denna dag infinna sig i Stockholm Stockholm den 30 juni 1820 CARL JOHAN
Förordning om vad, som vid handel av tackjärn hädanefter iakttagas bör.
Stockholm den 30 juni 1820 Under Våra omsorger att förbättra rikes hushållslagar, har Vi insett de olägenheter och hinder som finns vid upphandling och försäljning av tackjärn.
Vi har funnit för gott att tillmötesgå de önskemål Ständerna uttryckt vid flera riksmöten och förordnar följande: § 1 Osmunds- och tackjärn är som hittills förbjudet till utförsel ur landet.
Undantag den tackjärnsutförsel som genom fredstraktaten med Ryssland 1809 redan är medgiven till Finland.
§ 2 Bergsmän och andra, som inom Bergslagen tillverkar tackjärn, äger rätt att sälja där det är dem förmånligast.
De får köpa utan rubbning av sådana kontrakt och överenskommelser, vilka inte grundar sig på författningar som genom denna förordning upphört.
§ 3 Ägare av stångjärns- och ämneshammare som är beroende av köpetackjärn, står fritt att upphandla där det är dem förmånligast.
§ 4 De som har egen tillverkning av tackjärn är förbundna att verkställa blåsning till det belopp som verkstaden har privilegier till.
Dock äger de utom bergslagen belägna verk hädanefter att fritt få sälja tackjärn som de inte själva behöver.
§ 5 Skulle något verk som har egen blåsning råka ut för någon olycka och sättas ur stånd att fullgöra blåsningsskyldigheten, kan Bergs Kollegium ge tillstånd att de för en kortare tid får köpa tackjärn.
Stockholm den 30 juni 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående den under Kongl Maj: ts resa till Norge och Västra och Södra delarna av riket, tillförordnade regering.
Stockholm den 1 juli 1820 För att inte regeringsärendena skall hindras under Vår resa förordnas fyra ledamöter av Vårt statsråd, nämligen: Justitiestats ministern Fredric Gyllenborg, Statsministern för utrikes ärenden Lars von Engeström, En av rikets herrar Carl Lagerbring, Statsrådet Anders Fredric Skjöldebrand.
I händelse av någons sjukdom träder En av rikets herrar in, Clas Fleming.
Stockholm den 1 juli 1820 CARL JOHAN
Kungörelse att den, under Kongl Maj: ts frånvaro, i Nåder tillförordnade regeringen kommer att upphöra.
Stockholm den 9 september.
Carl Johan tillkännager att sedan Vi nu till huvudstaden lyckligen anlänt från Vår resa till Norge och de Västra och Södra delarna av riket, kommer den tillförordnade regeringen att upphöra.
Stockholm den 9 september 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående tullfri utförsel av spannmål till utrikes orter, samt tullavgifter för vissa spannmålsslag som från utrikes orter införas; Stockholm den 11 september 1820 Med avseende på årets ovanligt rikliga skörd samt angelägenheten att bereda tillfälle till en vidsträcktare avsättning på spannmål, och att därigenom underlätta för jordbrukaren att klara sina kronoräntor och övriga utskylder, har Vi funnit för gott att stadga att vete, korn, råg och havre tullfritt får utföras till alla utrikes orter.
För spannmål från utrikes orter betalas denna tull: en tunna vete 4 riksdaler 24 skilling en tunna råg 4 riksdaler en tunna korn och en tunna malt 2 riksdaler och 32 skilling vardera en tunna ärter och en tunna havre 1 riksdaler16 skilling vardera Vetemjöl och rågmjöl har samma tull som tidigare.
Stockholm den 11 september 1820 SALOMON LÖVENSKIÖLD
Cirkulärbrev till samtliga befallningshavanden angående någon förändring för framtiden vid förefallande seqvestrering av prästerskapets s k förlänings spannmål.
Stockholm den 27 september 1820.
Prästeståndet ha anhållit vid senaste riksdagen, att den s k vederlags spannmål, som sedan 1809 blivit belagd med kvarstad, tills undersökning blivit gjord, skall få njutas av vederbörande pastorer.
Man kan också insätta den i krono magasinen tills vidare eller lösen efter markegångspriser i lantränterierna.
1814 bestämdes att spannmålen fortfarande skulle vara förläning.
Dock har flera förlorat denna inkomst, särskilt i Strängnäs stift.
Nu förordnas att då någon spannmål blivit med kvarstad belagd till dess undersökning är gjord inte skall upptas i kronans räkenskaper eller av kronan användas utan ersättning.
Därmed mister inte prästerskapet något.
Prästernas anhållan att få behålla spannmålen under undersökningstiden vill Vi inte gå med på, då de skulle bli återbetalningsskyldiga om det fastställs att indragning skall ske.
Detta skulle för sterbhus och arvingar bli mycket betungande och vid bristande tillgång orsaka kronan förlust.
Stockholm den 27 september 1820 SALOMON LÖFVENSKIÖLD
Cirkulär angående skyldighet för häradshövdingar att till Järn Kontoret insända portokoll om uppbud på bruk och bruksandelar; Stockholm den 3 oktober 1820 Kongl Maj: t anbefaller de häradshövdingar som lyder under Hovrätterna, att till Järnkontoret insända protokollsutdrag över det beviljade första uppbudet på bruk och bruksandelar.
Detta för att Järnkontoret må erhålla en nödvändig ansedd kännedom om förändringar inom ägande rätten till bruks egendomar.
Stockholm den 3 oktober 1820 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående tullfri utförsel till utrikes orter av malt, bönor och vicker.
Stockholm den 7 oktober 1820 Enligt nådig skrivelse från gårdagen tillåts att malt, bönor och vicker tullfritt får utföras utrikes.
Stockholm den 7 oktober 1820 SALOMON LÖFVENSKIÖLD
Kungörelse angående nedsättning av tullen på mässingstråd, samt tillåten utförsel av de, enligt sjötulltaxan, till export förbjudna slag av tunnbottnar och tunnstäver av ek och bok; Stockholm 7 oktober 1820 Tullen på mässingstråd nedsätts med hälften.
Dessutom tillåts utförsel mot tullavgift på 5 % av varans värde, av tunnbottnar och tunnstäver av bok, furu och ek både huggna och kluvna.
Stockholm den 7 oktober 1820 A N EDELCRANTZ
Cirkulärbrev till Konungens Befallningshavande, angående skyldigheten att avgiva yttrande över antagligheten av gjorda arrendeanbud på kronolägenheter.
Stockholm den 10 oktober 1820 På förekommen anledning vill Kammar Kollegiet erinra om skyldigheten att vid insändandet av protokoll över arrendeauktioner av kronlägenheter, yttrande om anbuden, som kan anses jämförliga mot lägenheternas avkastning och följaktligen antagliga av kronan, bör medfölja.
Stockholm den 10 oktober 1820 SALOMON LÖFVENSKIÖLD
Kungörelse angående upphävande av föreskriften, i Seglations Ordningens I Art I §, i avseende på städerna Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå, Piteå och Luleå.
Stockholm den 13 oktober 1820 Då stora hinder i sjötrafiken uppstår för fartyg som kommer från Östersjön och gå till ovan uppräknade städer, då de skall undergå visitation i Öregrund, har den delen av Seglations ordningen borttagits.
Fartygen får hädanefter själva välja vilken segelled de vill antingen öster eller väster om Gräsö Stockholm den 13 oktober 1820 CARL JOHAN
Kungörelse angående inbetalningssättet av undsättningsspannmål; Stockholm den 14 oktober 1820 Kongl Maj: t har förordnat att med huldhet och omtanke för dess trogna undersåtar tillåta, att för spannmål som undsättningstagare erbjuds för att betala sin skuld till magasinsinrättningen endast 2 / 3 av priset erläggs i spannmål.
Resten skall erläggas i pengar.
Undsättningstagare har naturligtvis rätt om de anse att det är dem fördelaktigare att betala hela skulden i pengar.
Stockholm den 14 oktober 1820 B W FOCK
Universal angående lagfart på egendomar som för lån hos Serafimer Ordens Gillet är pantsatta eller intecknade.
Stockholm den 26 oktober 1820 Kongl Serafimer Ordens Gillet har anhållit, att det liksom för åtskilliga andra verk blir stadgat, att egendomar som sålts och haft lån hos Serafimer Gillet och därefter blivit pantsatta eller intecknade, skall köparen innan tredje uppbudet hos domaren uppvisa att han betalt lånen eller omsatt dem.
För att Gillet skall få behålla denna förmån skall de vid varje års början överlämna till domaren en förteckning på fastigheter som äger inteckning och är belägna i hans domvärjo.
Stockholm den 26 oktober 1820 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående inrättande av en Hovrätt i Kristianstad, under namn av Kongl Maj: ts och Rikets Hovrätt över Skåne och Blekinge.
Stockholm den 27 oktober 1820 Vi har funnit för gott att inrätta en Hovrätt i Kristianstad, att sammanträda en 4 juni 1821.
Den skall ha domsaga över Kristianstads, Malmöhus och Blekinge län och utöva samma domsrätt som förut tillhört Jönköpings Hovrätt.
Vi misskänner inte den sistnämnde Hovrätten, men då rättegångsmålens mängd och vidlyftighet ökat, har de inte kunnat avslutas med den skyndsamhet, som allmänheten fordrar.
Bland Våra plikter som Konung är att tillse att rättvisan har en säker och oavbruten gång, att den lidande kan påräkna snar hjälp och den brottslige sin bestraffning.
Då nu Överrätten i södra delen av landet visat sig otillräcklig, är det Oss en övertygelse att en ny domstol av detta slag svarar mot sin bestämmelse.
Dels får allmänheten närmare att framföra sin klagan och dels får rätten lättare att utöva tillsyn över underordnade auktoriteter.
Inrättningen bör få sitt säte i den landsort, som redan har en betydlig folkmängd och en alltmer tilltagande odling.
Stockholm den 27 oktober 1820 CARL JOHAN
Universal angående fullständighet i rannsakningar i grövre brottmål; Stockholm den 31 oktober 1820 Kongl Maj: t har i en skrivelse till Hovrätten anmärkt att då besvär och nådeansökningar angående grövre brott kommit till Kongl Maj: t har utredningarna varit ofullständiga.
Där står att domstolarna inte får anse rannsakningen fullständig endast genom att uppta de omständigheter, som ger laglig visshet om brottets verklighet och egenskap och den tilltalades överbevisning.
Där skall också tas hänsyn till den tilltalades levnadsomständigheter och i övrigt noga utreda motivet till gärningen och den brottsliges förhållanden före och efter brottets utövande.
Stockholm den 31 oktober 1820 H A v STROKIRCH
Cirkulär till Befallningshavande angående vad som bör iakttagas vid rekvisitioner av stämplat papper.
Stockholm den 2 november 1820 Kammar Kollegium har uppmärksammat att stämplat papper rekvirerats till flera län många gånger om året och även vid årstider då endast kronoskjuts kan nyttjas, vilket blir dyrare än med sjötransport.
För att undvika onödiga utgifter för Kronan och bereda lindring för den skjutsande allmogen har förordnats, att sedan Landskontoret i början av året beräknat åtgången av stämplat papper rekvisitionen sker en gång om året.
Dessutom har uppmärksammats att charta stämplar på sjättedelsark s k biläggningschartor inte brukats, utan man i stället begagnat hela ark och då har det billigare alternativet helt förfelats.
Dessa skall i fortsättningen användas.
Stockholm den 2 november 1820 SALOMON LÖFVENSKIÖLD
Kungörelse om underhållsutdelningen av krigsmanshusmedlen, till avskedade krigsmän, för innevarande år; Stockholm den 10 november 1820 475 har fått höjda pensioner.
6.898 gratialer utdelades till ett belopp av 69.901 riksdaler 16 skilling.
Stockholm den 10 november 1820 CARL AXEL LÖWENHJELM
Instruktion för de Generalspersoner som i Nåder förordnas att förrätta Generalmönstringar med indelta regementena till fot.
Stockholm den 16 november 1819 I stort sett samma instruktion som den 16 november 1819 utfärdades för personer som skulle förrätta mönstring av kavalleriregementena och det till infanteri förvandlade kavalleriet.
Följs av flera formulär.
Kungörelse angående tillåtelse att till Ystads och Hälsingborgs hamnar införa rått silke med farkoster och båtar.
Stockholm den 29 november 1820 Tillåtelsen gäller från den 24 denna månad Stockholm den 29 november 1820 A N EDELCRANTZ
Cirkulär angående general auditören och revisions sekreteraren Daniel Forelii förordnande till Kongl Maj: ts Ombud i de mål och ärender som dess enskilda rätt röra; Stockholm den 4 december 1820 Kongl Maj: t har, för att avböja det lidande flera personer skulle hamna i genom att vara tvungna försälja sin egendom i tider av penningbrist och störd kredit samt att stora påbörjade odlingar inte kan färdigställas, funnit för gott att inköpa flera bruks- och lantegendomar.
Då mål och ärenden därmed således kan förekomma, har revisions sekreteraren Daniel Forelius förordnats till Konungens ombud i dessa hans enskilda affärer.
Kongl Maj: t är övertygad om, att alla känner Hans aktning för lagarna och den jämlika rätt varje medborgare hög eller låg äger till deras skydd.
Då Forelius inte kan närvara personligen vid alla mål, har han rätt att utse sitt ombud, för att på hans ansvar saken lagligen utföra.
Stockholm den 4 december 1820 H A v STROKIRCH
Kungörelse och förklaring rörande tiden för kapitalavbetalningar på odlingslån, Stockholm den 15 december 1820 Det finns oklarheter om rätta förfallodagen för odlingslånen.
Förklarar Vi, att fjärde årsdagen, räknad från den, då första lånesumman utgått, skall anses som förfallodag för första kapitalavbetalningen på odlingslånen.
Så vidare till och med den åttonde, som blir den sista.
Löftesmännens ansvar för varje kapitalavbetalning kommer att fortfara 12 månader från den dag, då en sådan avbetalning bort erläggas.
När det gäller de stora lånen räknas första förfallodagen efter 6 år.
Stockholm den 15 december 1820 CARL JOHAN
Cirkulär angående förteckningars insändande till Justitie Kanslers Ämbetet på mål som vid häradsrätter och Stadsrätter förekomma.
Stockholm den 15 december 1820 Kongl Maj: t ger till känna, att Justitiekanslern hemställt att det vore angeläget att känna till hur många mål under loppet av ett år, som förekommer i de olika domstolarna, hur många som blir förlikta och avgjorda.
Därför skall förteckning enligt bifogade formulär insändas innan februari månads slut till Hovrätterna.
Stockholm den 15 december 1820 H A v STROKIRCH
Plakat om fyra allmänna solenna tacksägelse,- faste,- bot och böndagar som över hela Sveriges rike och alla Sveriges krona tillhörande och underliggande furstendömen, land- och herrskaper, högtidligen hållas och begås skall i nästkommande år 1821.
Stockholm den 16 december 1821 De skall högtidligen firas i landet den 11 mars, 29 april, 1 juli och 21 oktober.
Då sätts alla världsliga sysslor åt sidan och väl förberedda inträder församlingen i Guds Hus för att med texter, böner, psalmer och lovsånger begå gudstjänsten.
Vi har givit befallning till Vår Överståthållare i Stockholm, borgmästare och råd i städerna, fogdar, befallningsmän och länsmän på landet att hålla noga uppsikt över att ingen utan giltigt förfall utebliver.
.
Prästerskapet skall i god tid underrätta församlingarna om tiden, så att ingen kan förebära okunnighet därom.
Försäljning av alla slags drycker är förbjuden.
Böterna är 3 riksdaler 16 skilling som tillfaller närmaste hospital, de husarma i församlingen och sockens kyrka.
Den som inte kan betala böterna, häktas och förvaras i 4 dygn på vatten och bröd.
Stockholm den 16 december 1820 CARL JOHAN
Universal angående erinran till vederbörande att gäldenärer ej bör dömas till arbete i andra fall än i lag stadgade; Stockholm den 19 december 1820 I åtskilliga orter har domstolarna som grundsats antagit att den som inte kan betala sin skuld skall dömas att avtjäna den med arbete.
I lagen uttrycks att fabrikanter och hantverkares fordringar på sina arbetare om ersättning för tjuvgods, kan ersättas med arbete om de inte kan betala.
I övrigt tillåter inte lagen andra tvångsmedel på gäldenär än bysättning.
Härom erinras underdomare och exekutörer.
Stockholm den 19 december 1820 H A v STROKIRCH
Kungörelse angående den tull, som för utgående varor under nästkommande år 1820 skall beräknas och erläggas.
Stockholm den 28 december 1820 Viss ändring av en del varor i sjötulltaxan annars gäller 1818 års taxa.
Vete, råg, korn, havre, malt, bönor, vicker, tunnbottnar och tunnstäver av ek eller bok får tullfritt utföras till utrikes orter.
Stockholm den 28 december 1820 M ROSENBLAD
Låssa kyrkas arkiv
Anvisningar och råd till lärare om sättet att verkställa vad Kongl Maj: t i nåder i Skolordningen av den 16 december 1820 stadgat och anbefallt.
Bihang till Uppfostrings Kommitténs underdåniga förslag till skollag.
Uppfostrings Kommittén har försökt undvika att i lag påbjuda sådant som enligt sakens natur måste vara underkastat täta förändringar.
Undervisningsmetoderna skall i många av dess detaljer bero av varje lärares individuella lynne och föreställningssätt.
Läroböckerna måste i många kunskapsgrenar förbättras och förändras efter vetenskapernas nya upptäckter, vilka inte i förväg kan beräknas.
Själva behandlingssättet bestäms av så många särskilda lokala omständigheter, att föreskrifterna endast måste innefatta allmänna regler.
Även med den mest fullständiga skollag skall undervisningens och hela uppfostrans framgång bero på lärarens goda vilja och personliga skicklighet för sitt ansvarsfulla kall.
Med förtroende för dessa hans egenskaper bör samhället lämna honom fria händer vid valet av de medel, som gör att ändamålet nås.
På denna grundsats har Kommittén i sitt förslag inte ansett sig böra anvisa skolböcker eller metoder.
Då Kommittén nu framlägger sina tankar i olika ämnen, sker det endast som råd och anvisningar åt lärare, som ännu inte genom teori och erfarenhet har fullbordad övertygelse.
Vi framställer också några problem som endast genom framtida erfarenhet och mogen prövning kan upplösas.
Det är inte Kommitténs avsikt att uppgiva alla undervisningsmetoder som med fördel kan användas, eller att noggrant uppräkna alla läroböcker.
Det är nog om Kommittén lyckas att med tydlighet ådagalägga sina grundsatser och avsikter i ämnet.
Varje rättskaffens lärare måste med klar blick inse att ändamålet med uppfostran och undervisning måste var att utveckla människans naturkrafter.
Fattningsförmågan får inte övas på bekostnad av minnet eller inbillningskraften men inte heller tvärtom.
De intellektuella förmögenheterna får inte för tidigt eller för träget uppövas, så att kroppskrafterna blir lidande.
Alltsammans måste framskrida i harmoni och jämnvikt.
Då utbildas både förstånd, vilja och lynne till den högsta grad av förädling, vars kännetecken är sann religiositet, manlig dygd och redbar verksamhet.
Till sann gudsfruktan och dygd leds det unga sinnet säkrare genom efterdömet av en älskad lärare, än genom de vackraste förmaningar, tänkesätt och sederegler.
Ändamålet vinns, då läraren vid undervisning i kristendomen, böner och den yttre gudstjänsten alltid visar djup andakt och innerlig känsla för dessa heliga föremål.
Då han själv är redlig och rättvis, allvarsam men foglig, visar kärlek till ordning och flit.
Då han uppmärksamt fordrar lydnad, uppriktighet och fördragsamhet och välvilja hos eleverna.
Då han någon gång då tillfälle ges nedlåter sig att delta i deras lekar, dels för att lära känna deras kynne och dels för att utveckla känsla för heder, ordning och anständighet, vilken även under de gladaste förströelser alltid måste följa varje välbildad man.
I vårt tidevarv förebrår man allmänt ungdomen, att vara egenkär.
Här är inte stället att undersöka, om denna förebråelse är grundad.
Vi anmärker blott att självklokhet och högmod ofta i vetenskapens rike som i allmänna välden är uttryck för medelmåtta och oduglighet.
Vill man vid uppfostran undvika sådana lyten, bör man vinnlägga sig om verklig utbildning, grundlig underbyggnad, klara begrepp och sammanhängande kunskaper.
Ju mer ynglingen lär, desto tydligare inser han hur litet han vet.
Genom lärarens uppmärksamhet på varje elevs särskilda sinnelag, förekommer man denna skadliga inbilskhet, som utgör ett hinder för det sunda vettets utveckling och som dödar det älskvärda lynnet.
Beröm är sällan tjänligt för ungdomen.
Ett enkelt gillande, en bifallande och välvillig uppsyn, ordet rätt utsagt i rätt tid är det språk som ynglingen säkrast förstår och som han bäst behöver.
Skulle trots denna kloka behandling någon elev visa sig fallen för ovannämnda fel, bör läraren genom att ställa så svåra frågor, att han omärkligt för sig själv och även andra elever inser att hans kunskaper inte räcker.
Detta är viktigt att inse, då mången yngling har blivit missbildad och gått förlorad för eget lugn och statens gagn.
Den elev, som är av vekare lynne och har mindre hastig uppfattning, men visar god vilja och flit, skall uppmuntras.
Läraren ger honom tid och visar tålamod.
Aldrig må han utlämnas åt skämtet, än mindre åt löjet.
Genom överseende med misstag och en lättare framställning skall ynglingen småningom lära känna
sina egna krafter och ge honom självkänsla som jämställer honom med sina mer lyckligt lottade kamrater.
Han kan till och med gå förbi dem.
Vid den intellektuella bildningen är det angeläget att fästa uppmärksamhet på de föremål som utgör ämnet för undervisningen.
Det är därmed som undervisningsmetoder som Pestalozzi, Lancaster och Bell nått framgång.
Förmågan att med uppmärksamhet följa vad ögat och örat uppfattar är bland de själskrafter som bör uppövas.
Brist på denna förmåga är det största hindret, då barn skall lära något.
Den borttager lusten att lära och lästiden bortnöts till ingen nytta.
Aritmetik och geometri är ämnen som befrämjar denna förmåga.
Metoden att på en tavla för alla lärjungarna framställa språkövningar har befunnits vara nyttiga.
Läraren skall alltid inrätta sin undervisning så, att han kan kontrollera elevernas uppmärksamhet, så att de inte hänger sig åt skingrande tankar eller än mindre åt främmande sysselsättningar.
Härtill fordras en väl ordnad lokal, så att ingen elev lämnas ur sikte.
Vid läxförhör och redogörelser skall ingen bestämd ordning följas, utan eleverna skall aldrig veta när deras tur kommer.
I avseende på minnets övning har man under olika tidevarv gått från den ena ytterligheten till den andra.
Man har förebrått våra förfäder att uppöva minnet på bekostnad av fattningsförmågan.
I senare tider har man gått för långt, då man med ett slags förakt sett på alla s k utanläxor.
Medelvägen eller rättare ett urval av de olika föremålen för minnet, åskådningen eller begreppet är kanske det rätta.
Att endast låta barnet upprepa tomma fraser, kan inte vara klokt.
Då naturen själv hos alla barn utvecklar minnet tidigare än förståndet, bör man lära barnet att använda både ögat och örat och låta dem gå från enklare till mera sammansatta föremål.
Allt skall vara ordentligt förklarat innan det överlåtes åt minnet.
Utdrag ur bibeln, psalmverser, böner, valda skrifter, glosor på främmande språk och grammatik bör vara tjänliga ämnen för utanläxor.
Allt bör var förklarat och i sådant skick med strängt ansvar och såsom huvudsak drivas, ty minnet liksom andra förmögenheter skärps endast genom flitig övning.
Ämnen ur matematik, geografi och med få undantag historia bör inte väljas till utanläxor.
Vad som här är sagt om den tidigaste barnaundervisningen gäller även gosse- och ynglingaåldern.
Ett viktigt föremål för den litterära uppfostran är utveckling till självverksamhet.
Bland de misstag som begåtts och ännu begås, får man anse som det största att genom förkortningsmetoder bereda hastiga framsteg med minsta möjliga möda.
Härifrån härleds den brist på kraft och ihärdighet som det allmänt klagas över i vår tid.
Arbetsförmågan fordrar vana och skall sällan eller aldrig bliva dens lott, som från barnaåren endast under lek fått inhämta kunskaper utan övning till mödosamt strävande, utan nöjet att övervinna svårigheter.
Det är inte obekant, att tidevarvets lynne, många föräldrars klemiga ömhet för sina barn, deras längtan att få se uppfostran tidigt avslutad, vid en tid då våra förfäder knappast flyttat ur skolan till gymnasium.
Detta avhåller dem att anförtro sina barn åt de allmänna undervisnings verken, vilkas regelbundna gång inte tillåter någon skyndsamhet.
Läraren får inte ge sig för dessa fördomar.
Behovet av redbara egenskaper, kraft och duglighet kommer snart att återinföras.
Det blir inom de allmänna undervisningsverken denna önskvärda förändring kommer att äga rum.
Kommittén anser det nyttigt att eleven själv försöker förstå sin läxa.
Läraren bör alltid ha förklarat den, men helst skall eleven med nödvändiga hjälpmedel t ex vid språkläxor lära sig använda lexikon och grammatik.
Framstegen kan i början anses små, men på sikt ger det arbetsvana och förmåga att övervinna svårigheter.
Man bör minnas att vad gossen lär vid 12 - 15 års ålder är av ringa värde som kunskap.
Det glöms vid minsta avbrott i studierna.
Det lärs senare på mycket kortare tid.
Men betraktad som övning för själskrafterna, är den första undervisningen dyrbar.
Den utvecklar förmågan att fästa uppmärksamheten vid intellektuella föremål, uppövar minnet, ger vana vid ihärdigt arbete och väcker hågen för kunskap.
Läraren måste vara uppmärksam på elevens fattningsförmåga.
Alltför mödosamma ansträngningar avskräcker barnet från ett arbete som inte följs av framgång.
Svårigheterna måste anpassas till elevernas ålder, så att de får mer hjälp i början.
I gymnasium överlämnas eleven åt sin egen handledning och förklaringar uppskjuts till redogörelsen.
Skollagen meddelar föreskrift att läxorna i varje ämne inte blir för långa utan avpassade till elevens ålder.
Ett ofelbart medel till bibehållande av självverksamhet, är vad ynglingarna ivrigt begära, nämligen rättvisa vid flyttningar till högre klass.
Man skall vara uppmärksam på att de som lärt sig snabbt och är
skickliga i att utveckla sina kunskaper kanske inte är lämpliga som ämbetsmän.
Snillen blir inte alltid brukbara ämbetsmän, utan deras förmåga tar sig särskilda riktningar och bestämmer sin egen plats.
Kommittén har åsyftat en mera allmän måttstock med vanlig och jämn fattningsförmåga.
Inbillningskraften får inte vanvårdas vid uppfostran.
Förmågan att föreställa sig frånvarande föremål och sammanbinda varje begrepp i blotta tanken, är ett ovillkorligt medel och villkor för de flesta av våra begrepp och kunskaper.
I själva föreställningen av ting som aldrig funnits ligger en utvecklande tankeövning.
Man säger, att i inbillningskraften ligger själva ursprunget till alla sinnliga känslor och njutningar.
Vad förståndet fattat eller minnet befäst får liv genom inbillningskraften.
Samhället och mänskligheten vinner föga på kallt spekulerande personer, försedda endast med förnuftsbegrepp och minneskunskaper, utan den varma känsla för det sanna, ädla och höga, som ensam kan ge en livlig och kraftfull riktning åt verksamheten.
Vid uppfostran bör man inte försumma att utveckla även inbillningskraften.
Men man bör sorgfälligt undvika alla de tillfällen som kan vända den åt dårskap eller osedlighet.
Ändamålet vinns om religiositeten vårdas, känslan för det höga och sköna livas genom läsning av god litteratur, att se de fria konsternas mästerstycken och naturens alster.
Så, som de nu uppräknade grunderna för undervisning, bör de under hela lärotiden fortsätta, uppmärksamheten fästas, minnet och fattningsförmågan övas, förståndet skärpas, självverksamheten utvecklas under vana av idogt arbete.
Dessa mål bestämmer varje metod vid de särskilda kunskapsgrenar och varje grad av framsteg.
Hit önskar i alla fall Kommittén att leda undervisningen, genom anvisningar och råd till metoder och brukbara böcker, som innehåller anvisning om den metod som boken skall nyttjas efter.
De kunskaper i vilka ämnen som undervisas vid de allmänna läroverken är uppräknade i skolordningen.
De behandlas i samma ordning som här nedan.
Kristendomen I avseende på detta det viktigaste föremålet för all kunskap, är redan anmärkt att lärarens andakt och egna varma övertygelse är nödvändiga villkor för undervisningen.
De skall framskrida från de enklaste sanningarna till de högre, med ständigt bemödande att fästa dem i lärjungens förstånd, minne och hjärta.
Läraren bör ha klart för sig vad som är veta och vad som är tro.
Han skall noga akta sig för att förklara sanningar, som alltid skall förbli över den mänskliga fattningsförmågan.
Det religiösa sinnet bör väckas genom böner och andliga verser som passa efter lärjungens ålder och framsteg.
Läroböcker i denna väg är A Bibeln, där valda stycken läsas efter en fastställd kurs och görs begripliga genom enkla förklaringar.
Innan eleverna lämnar läroverket skall de ha ett säkert minne av Bibliska Skrifternas antal, karaktär och innehåll samt kunskap om författare och upprinnelse i historiskt och geografiskt hänseende.
B Den allmänt förbättrade upplagan av doktor Swebelii Katekes.
Utsträckningen av denna angelägna bok framkommer vid de villkor som är fästade vid flyttningarna.
Här är viktigt att en tjänlig förklaring ges med tanke på elevens ålder och att när han kan läsa svaret på frågan utantill, han skall kunna med egna ord redogöra för innehållet.
Alla styckena skall under skoltiden gås igenom.
Läraren har frihet att välja ordningen.
Dock rekommenderas att börja från början.
C Rosenmüllers Lärobok i Kristendom är ganska användbar för äldre barn, men fordrar hos läraren mogen eftertanke och grundlig kännedom om kristendomens huvudläror.
En omarbetad upplaga kunde göra den fullt säker och brukbar.
Alnanders Salighetslära är nu nästan bortglömd, men den bästa på modersmålet.
Koppes Lärobok är för vidlyftig.
D Med undervisningen i Kristendom bör nödvändigtvis följa läsningen av Bibliska Historien.
Vi har Hübner, Kohlrausch och Miller.
Hübner passar bäst för yngre barn.
Kohlrausch är bra men vidlyftig.
Miller är mycket resonerande och därför minst tjänlig.
Varje lärare inser att den del av historien som innefattar Gamla Testamentets tidevarv skall betraktas som en inledning till den kristna läran, som en tavla där Gud styr, straffar lasten och belönar dygden.
Till undervisningen i kristendom måste räknas de äldre men även i nuvarande Skollag anbefallda Predikoförhör.
De används för att undersöka om eleven fattat dagens text.
Vad som kan förekomma mörkt och obegripligt skall läraren genom passande frågor utreda och förklara.
Allt skall ges tillämpning och göras kort.
Inget i den yttre gudstjänsten får utdragas så att det väcker ledsnad och kallsinnighet hos barnet.
Modersmålet med dess rättskrivning och grammatik.
Det är klart att de första grammatikaliska begreppen skall förklaras och läras under ständig tillämpning.
I skolor där man lär latin kan detta ske bredvid varandra.
När man läser latin och latinsk grammatik skall reglerna alltid först förmedlas genom exempel i svenska språket.
Man får dock inte försvenska termerna Läraren bör vänja eleverna att rätt stava sitt modersmål och att redigt kunna uttrycka sina tankar.
Detta sker enklast genom övning på tavlan och först efter vunnen färdighet kan genom skriftliga översättningar och utarbetningar ytterligare fullkomnas.
Den i Karlstad 1815 tryckta Försök till en Grammatik för begynnare anvisar dem åsyftade metoden och blir en nyttig hjälpreda vid dessa övningar Särdeles i Apologiska skolors översta avdelning då svenska språket kan vetenskapligt behandlas nyttjas med fördel Broocmans Lärobok.
Latinska språket Det allvarliga studiet av detta språk utgjorde fordom huvudföremålet för all skolundervisning och bör ännu vid lärdomsskolorna utgöra detsamma.
Då det ordentligt läres ger dess bestämda grammatik en grundläggning till sund logik, en övning för fattningen och tankeförmågan som sällan eller aldrig ersätts av andra studier.
Man undrar inte utan skäl, varför elever som läser latin i 10-12 år ändå vid ankomsten till Universiteten sällan kan språket och även då de studerat språket där i några år lämnar universitet som en slät latinare.
Orsaken måste ligga i fel undervisningsmetod.
Två huvudfel anses föreligga.
Den ena är att, när en elev redovisat sin läxa, de andra endast vilat sig eller tänkt på andra ämnen.
Det andra är att man aldrig vid någon skola talat latin.
I forntidens skola började man redan i de nedersta klasserna tala latin.
Nu talar man endast modersmålet.T o m när man lär grekiska och hebreiska saknar eleverna nästan all övning att uttrycka sig på latin.
Man kan dock vara säker att inget språk fästs i minnet och rätta ljuden säkert uppfattas om man inte vant sig tala detsamma.
Tidigare lät man eleverna utantill upprepa det latinska samtalet, som de väl lärt tyda på svenska och sedan sins emellan föreställa de personer, som fanns i samtalet.
Genom Orbis Picktus som används till utanläsning skaffade sig eleverna färdighet i att uttrycka sina tankar i vardagliga ämnen.
Denna bok med rediga figurer skulle kunna användas vid elementär undervisningen, om den inte blev för dyr.
Till övning i syntaxen har flera lärare i senare tid använt bruket av s k fraser eller locutioner (talesätt, samtal) hämtade ur det sist lästa stycket av Latinska Elementärboken eller Auctorn.
Denna metod är bra vid tilltagande ålder och fattning, men är egentligen början till skrivövningar.
Genom denna metod kan man samtidigt sysselsätta eleverna med att skriva.
Denna metod är lämplig även i andra ämnen.
På en tavla i klassrummet, placerad så att alla kan se den, skrivs några ord på svenska.
En elev framkallas för att översätta.
Begår han misstag rättas han av en annan elev.
Eleverna blir framkallade när de minst anar det.
Denna metod är att föredra mot att varje elev sitter med den enträgna skrivningen och läraren dignar under rättning av alla temaböcker.
Eleven skärper sig, då han inte vill bli rättad av en kamrat.
Efter att man övat sig så att man med lätthet kan översätta tjänliga locutioner, vidtar den ordentliga övningen att skriva latin.
Även den börjar med översättningsövningar.
Metoden att först översätta till svenska och sedan återflytta den till latin, är inte att förkasta.
Detta blir lätt, om man minns den latinska författarens uttryck och konstruktioner och övar uppmärksamheten vid läsningen.
Att skriva ett främmande språk kan inte påbörjas förrän man har ett gott ordförråd och kan grunderna för grammatiken.
Exempelböcker kan vara till nytta för lärare, som ännu inte är fullt övade.
För elevernas skull måste de hela tiden varieras.
Professor Dörings Lärobok i latinska språket översatt från tyskan av Wåhlin är ganska brukbar i sitt nuvarande skick.
S k krior skall inte förekomma förrän på gymnasiet, varvid bör iakttagas att eleverna först författar dem på svenska och sedan översätter.
Bruket av glosböcker som tjänligt föremål för minnesläxor har blivit avlagt till verklig skada för undervisningen.
Domprost Sjögrens upplaga av Cellarii Liber Memorialis, nyttjad efter Sjögrens egna anvisningar är den bästa.
Då inlärandet av en redig grammatik som förberedelse till en sund logik och till alla språks noggranna kännedom, utgör huvudskälet till att latin anses angelägnast bland alla skolstudier.
Detta språks grammatik bör med största flit inplantas i elevens minne.
Det kan vara likgiltigt vilka grammatikor som används.
Barkmans, Yckenbergs, Bröders lilla grammatika är lämplig för nybörjare.
Sedan kan Strelings
av Sjögren förbättrade, Dahls, Frölings, Schellers, Bröders större samt Wallenbergs Syntaxis användas.
Det är både billigast och säkrast att låta lärarna använda den, som de är mest vana vid.
Kyrkoherde doktor Rabes Septuaginta Latini förtjänar all uppmärksamhet.
En lärobok för latinska språket, utarbetad efter samma plan skulle enligt Kommittén vara till mycken nytta.
I den föreslagna Skolordningen har föreslagits en Chrestomathi eller Elementarbok med beständig analys av grammatiken, där grundbegreppen kan inhämtas.
Yckenbergs, Swedboms, Ritzhaubs samt Sjögrens upplaga av Rydelii förträffiga Grammatista philosophans rekommenderas.
Den s k Lectio cursoria är ett tvisteämne.
Används den så att den alldeles försummat grammatisk analys är den helt förkastlig.
Men att eleven ord för ord skall bena sönder varje latinsk mening gör för de flesta, att det blir mycket tråkigt.
De för skolorna tjänligaste klassiska författarna är Cornelius Nepos, Curtius, Cicero samt Qvibii metamorphoser vilka bör läsas i förkortade upplagor, där de sårande partierna är uteslutna.
Skollagen tillåter inte editioner med svensk översättning eller svenska noter, vilket kan leda till missbruk, att lära innantill i stället för egen explication.
Kommittén anser dock, att de kan få förekomma om de endast har översättningar på de svåraste ställena.
Vid läsning av latinska författare liksom senare de grekiska är någon kännedom om grekers och romares mytologi nödvändig.
Grekiska språket Så snart eleven lärt ur grekiskans grammatik deklinationer och konjugationer kan han genast börja läsa en författare.
Har eleven redan läst latin behövs endast några få blad grammatika t ex Dahls Chrestomathi eller några stycken av Aelianus Palaephatus eller Diogenes Laërtious.
Någon kännedom om syntazis behövs inte, då detta språk aldrig skall talas eller skrivas.
Dahls Grammatica Graeca och nyligen utgiven.
Bland klassiska författare är ingen tjänligare för skolan än Xenophon, för gymnasiet Luciani Dialogi Mortuorum och en och annan Plutarchi Vitae paralellae.
Man har tvistat om grekiska språket skall tydas på svenska eller latin.
Det rätta torde vara att använda svenskan åtminstone i de lägsta klasserna.
Hebreiska språket Man bör inte börja språket med Psaltaren, då en lyriks skald är för svår.
Kommittén föreslår några kapitel ur Första Mosebok som med analys av grammatiken kan medhinnas.
Det räcker för eleven att känna alla Paradigmata Verborum och Pronomina, som i detta språk under formen av Suffixer är så anmärkningsvärda, ha kännedom om de Radicala Consonanterna för att kunna använda lexikon, känna accenterna som inte blott bestämmer stavelsernas tonvikt utan också är språkets kommatering.
På gymnasienivå skall eleverna göras uppmärksamma på hur detta Österländska språk skiljer sig från Västerländska.
Adjunkt Sjöbrings Hebreiska grammatik liksom teologielektor Knös är lämpliga för den första undervisningen
De moderna språken För den som grundligt lärt latin, kan det inte vara svårt att lära de s k moderna språken.
Man har nytta av att kunna den latinska grammatiken.
Paradigmata, deklinationer och konjugationer jämte det viktigaste i varje språks syntax måste dock inhämtas.
Här skall talövningar och tavlan nyttjas.
Det finns så många böcker, som kan användas vid den första inlärningen, att det är omöjligt att räkna upp dem.
Dessutom ökas de nästan dagligen.
I skolor, där man inte läser latin, bör åtminstone ett modernt språk med fullständig grammatik läsas.
Varje något så när bildad person bör känna åtminstone en grammatik för att redigt och bestämt kunna uttrycka sig.
Matematik Den matematik som kommer i fråga vid elementar läroverken är endast fullständig aritmetik samt grunderna i geometrin och bokstavsräkning eller algebra.
Eleven bör beredas genom åskådlig undervisning.
Om barnet själv får betrakta föremål av olika antal och uppsätta additionstabeller befäster det minnet och man kan vara säker på att de förstår innebörden.
Detta upptäckte redan Pytagora.
Eleven tränas att räkna i huvudet, vilket blir följden av denna metod.
På samma sätt bör de geometriska figurerna framställas.
Pestalozzis Åskådningslära har i hänseende till denna metod en stor och avgjord förtjänst.
Den kan användas av oerfarna lärare, till dess en fullt brukbar lärobok blir utarbetad, eller till dess läraren genom vanan blivit skickligare.
Eleven skall vänjas att klart och tydligt redogöra för de figurer och förhållanden som han i åskådningen uppfattat.
Varje erfaren handledare i matematik vet vilka svårigheter som uppstår längre fram, om inte eleven från början vants att redigt uttrycka sina tankar.
Geometrin bör studeras av varje elev inte blott som grund för en högre matematik, utan också därför att det är en ypperlig tankeövning som vänjer förståndet att undersöka innan man bedömer, fordrar redighet i uppgifterna, ordning i slutföljder, klarhet i bevis och bestämdhet i resultaten.
Eleverna skall uppmanas att vid geometriska demonstrationer med yttersta noggrannhet och ordning fullfölja hela deras kedja och inte avbryta förrän slutresultatet är färdigt.
Eleven skall tidigt lära sig använda geometrins definitioner, som linjer, vinklar, trianglar, cirkelbågar o s v. Han kan ta exempel ur Euclides eller någon annan författares elementargeometri eller efter egen uppfinning.
I aritmetiken har vi flera läroböcker som kan användas.
Forsells förbättrade upplaga av Beckmarks aritmetik, Kjellins, Lithanders och den nu i bokhandeln saknade men i alla tider förträffliga Selsii aritmetik med Palmqwists noter.
Den bästa geometri boken är Euclides Elementa.
För algebra har vi Forsells och Bonnycastles goda läroböcker.
Målet är att varje yngling som genomgått elementar läroverken skall i matematik liksom i övriga ämnen ha sådana kunskaper att han med framgång kan på egen hand förkovra sig och begagna den akademiska undervisningen.
Läroböcker skall inte lämnas i elevens händer, så länge eftertanken ensamt övas och minnet är och bör vara overksamt Läroböcker skall nyttjas först då eleven har i minnet aritmetikens regler och geometrins demonstrationer, som först blivit av förståndet redigt fattade, vilket inte inträffar förrän i rektors klass Varje opartisk och upplyst lärare har klart för sig att då matematik studeras från de nedersta till de högsta klasserna, man inte avser mängden av kunskaper än mindre det orimliga att detta yrke skall bli varje elevs huvudsak.
Kunskaperna är till nytta i alla stånd och villkor och kan inverka skadligt på en ämbetsmans arbete om de saknas.
Det har blivit en fördom att annars ljusa och goda huvuden inte skulle ha håg och förmåga att lära sig matematik.
Historien Trots den mängd historiska skrifter, kompendier och översättningar, som dagligen lämnar bokpressarna, saknar vi en lärobok för barnaåldern.
De flesta böckerna har det felet, att de antingen framställa kronologiska skelett, som inte livar hågen och fäster uppmärksamheten eller också överhopar de minnet med en massa fakta som är för svåra eller fordrar föregående begrepp, som barnet inte har.
Den första läsningen bör vara lättfattliga berättelser, som är underhålllande för inbillningskraften.
Den historiska undervisningen bör börja med biografier över personer av stor märkvärdighet.
De bör också innehålla strödda underrättelser om de märkvärdigaste äldre folkslags kynne, seder och bruk Den Nordiska Mytologin kan läsas i valda delar redan i barnaåren.
Svenska översättningen av professor Nyerups Edda och Skandinaviska hedniska Gudalära från 1811 kan användas.
Kännedom om fäderneslandets historia bör läsas parallellt med grekernas och romarnas.
Så småningom kan man utvidga till andra länders historia för att senare läsa Universal Historien i ett sammanhang.
Schröcks Lärobok i Allmän Världshistoria, Beckers WeltGeschichte für Kinder, översatt av Angelini under benämning av Historisk Handbok för Fruntimmer är en för denna ålder förträfflig lärobok, som dock är dyr.
Vid fortsatta studier skall hänsyn tas till tideräkningen.
Kartor som visar ländernas utbredning under olika tidevarv som Kruses Historiska och Geografiska Atlas och prosten Schwerins Grundlinjer till Staternas Historia och Strassers bekanta Strom der Zeiten kan under en skicklig lärares ledning vara till mycken nytta.
Det är lätt att finna den rätta metoden i Historia om man klart föreställer sig denna Vetenskaps ändamål att verka på känslan.
Läraren läser först igenom biografin högt, eleverna läser den flera gånger, då läraren utforskar om eleven fattat innehåller, sedan lämnas det genomgångna stycket för redogörelse för nästa lektion.
Detta går till så att eleven först svarar på frågor och sedan helt på egen hand framställer det med egna ord.
Har undervisningen genomförts efter denna metod kan eleven på gymnasiet på egen hand läsa och redovisa Historiska Skrifter.
Den omtänksamma läraren går dock igenom läxan och ger egna kommentarer och anvisningar på bredvidläsning.
På så sätt fullkomnar läraren elevens bildning för Historien.
Den större eller mindre nyttan av kronologiska tabeller beror helt på deras konstruktion och bruk.
De skall vara författade efter en skala, liksom en karta med tidslinjen mittpå, så att händelsernas avstånd eller sammanträffande blir åskådlig.
De skall inte vara försedda med en mängd uppgifter, så att de villar ögat och delar uppmärksamheten, utan endast uppta huvudsakliga händelser.
De skall inte framvisas förrän lärobokens texter genom lärarens förklaringar är rätt uppfattade.
De kan lätt göras av läraren och avskrivas av eleverna De är då vida mer nyttiga än om de var tryckta.
Dels kunna de inte komma för tidigt i undervisningen, dels fäster de sig i minnet under avskrivningen.
Detta arbete kan vara en gagnande och muntrande sysselsättning under lovstunder och ferier.
Det är svårt att bedöma hur långt en yngling från gymnasiet skall hinna.
Men man menar att vid inträde vid akademierna bör han fullständigt känna Fäderneslandets Historia och Universal Historien till folkvandringstiden.
Berättelserna om medeltidens villor och senare tiders kabinetts historia bör väl inte uteslutas.
Den äldre tidens historia har fördel framför den nyare, då den är grunden för religiositet och utan vidskepelse ingjuter i ungdomen en stark känsla av kärlek till fosterlandet och medborgerlig dygd.
Den Bibliska Historien vänjer barnets hjärta att med vördnad omfatta den Evige Gudens styrande och vårdande försyn.
De äldre hedniska folkslagens hävder framställa däremot varje kraftfull människas inflytande på framtiden.
Båda samfällt leder till en tro som inte hindrar verksamheten, som under de kraftigaste bemödanden likväl alltid kommer ihåg sitt beroende av upphov och styresman.
Historien lämnar lärdomar av ljus eller okunnighet, dygd eller sedefördärv, kraft eller vanmakt både för den enskilde som för hela folkslag.
Rätt framställda skall dessa delar av historien bli en källa till uppmuntran och ledning till gudsfruktan, dygd och vishet.
Geografin Undervisningen vid de allmänna läroverken har i få kunskapsgrenar varit så felaktig och bristande som i geografin.
Dels har man på grund av medellöshet saknat nödvändiga kartor.
Dels har undervisningen nästan bara bestått i att man låtit eleven utan all handledning i den geografiska åskådningen endast i minnet peka ut namn på städer och länder på kartan, utan att ha fattat deras inbördes läge eller avstånd.
Politiska begrepp och indelningar har förändrats, vilket medfört olikhet mellan läroboken och verkligheten.
Denna vetenskap, som egentligen är lätt för eleven att förstå, måste få ett annat behandlingssätt.
I Tyskland har Casparis Geografiska Läroböcker med tillhörande kartor för varje kurs visat vägen.
Kanslirådet Silverstolpe och professor Haartman har gjort denna metod och sådana kartor kända även i Sverige.
Dock bör inte kartor utan namn användas vid den första undervisningen, men kan användas vid kontroll i de högre klasserna.
Man skall lära barnet begreppen av jordklotets naturliga beskrivning, lära känna hur de fasta kusterna bildas av havet med dess vikar, jordklotets bergssträckor, insjöar och floder, samt lära så många namn på länder och märkliga ställen, som fordras för att reda dessa uppgifter.
Så bör t ex Spanien och Portugal inte betraktas som särskilda kungariken, utan endast som en halvö omgivna av Atlanten och Medelhavet åtskild från det övriga Europa av Pyreneerna.
Man fäster uppmärksamheten på dess luftstreck, egenheter och naturalster.
Rehns uppkomst och framflytande och utlopp anvisas utan att man gör minsta undersökning om hur politiska förhållanden påverkat gränserna för de olika makterna under olika tider.
Barnen skall väl skilja väderstrecken i naturen.
Finns någon höjd i närheten kan man visa eleven de angränsande trakternas sammanhängande läge samt ge begrepp om kartans uppkomst i mindre skala.
Detta reder ut begreppen och gör det lättare att förstå.
Därefter föreläggs kartan i likformighet med läget i naturen.
Man lär sig hur geografiska föremål betecknas på kartan som hav, sjöar, sund, vikar, floder, bergssträckning, öar, halvöar, uddar, kuster m m.
En uppritning på tavlan kan bli en förberedelse till förmågan av egen kartritning.
Den första kännedom om naturen lämnas nu.
Inte efter något system, utan som de uppträder styckevis i naturen.
Skolordningen förbinder skyldigheten att undervisa om naturens elementa, betraktad som bildande medel för den yttre reflektionsförmågan.
Vulkaner och floder skall förklaras enkelt och helst förbindas med kartbilden, där de uppträder.
Människostammarnas olika utseende, djur, växter och mineraler nämns och beskrivs där de ha sin hembygd.
Härvid beror allt på lärarens livliga framställning och dess ljusa omdöme, utan att överdriva gränsen för barnets fattningsförmåga.
Lärobokens konstruktion i olika kurser bör också vara utarbetad och säkert beräknad Anvisningar på kopparstick, målningar och naturaliesamlingar är av beprövad nytta att väcka uppmärksamheten och skönhetssinnet för naturen.
Svensk Zoologi, Botanik, Ornitologi m fl är förträffliga verk.
En sådan kurs bör vara avslutad inom de Lärda skolorna efter tredje och i Apologist skolorna efter första avdelningen.
Sedan inhämtas den politiska geografin.
Där börjar man med de enklaste begrepp för statskunskap, beskaffenheten av samhällsfördrag, regeringsformer, religioner, lagar, mynt, handel och sjöfart.
Man börjar med staternas fördelning i Europa och fortsätter sedan med de andra världsdelarna.
Det har tvistats mycket om och när jordgloben skall användas i elementär undervisningen.
En del anser att barnen uppfattar jorden som en slät yta och därför skulle förstå de geografiska begreppen bättre på plankartor.
Läraren avgör, när den skall användas.
Den bör dock finnas vid alla elementär läroverken.
I de högsta klasserna kan läraren öva de med flit och med livlig inbillning utrustade ynglingarna att själva rita kartor.
Denna kunskap är ganska vacker och för mångas framtid viktig, men bör inte vara huvudsak för alla.
Haartmans Lärobok är en förträfflig handledning, Skol Atlas av Silverstolpe med fullt tjänliga kartor över globen och världsdelarna är bra hjälpredor.
I högre undervisning rekommenderas Åkerlands Handatlas som nu utgivs av magister Wiborg.
Vid kontroll av läxor bör läraren söka någon annan kontroll än den ganska osäkra att endast peka ut orter på kartan.
Vid repetition kan karta utan namn användas.
Man flyttar kartan så långt bort att blott ländernas former syns, men inga läsbara bokstäver.
Den mera försigkomna eleven bör utan kartor kunna beskriva orternas läge och sammanhang.
För övrigt skall framstegen i geografi bli både säkra och betydliga om läraren alltid även i andra sammanhang visar på kartor.
Theologia Dogmatica.
Kristendomens höga och enkla sanningar avhandlade i en lärd och vetenskaplig form utgör vad man kallar Theologia Dogmatika.
Man inser lätt att detta studium förutsätter kunskaper i logik, metafysik, moralfilosofi och framförallt bibeltolkning.
Därför borde det tillhöra akademierna.
Men då skulle de flesta av de ynglingar, som söka sig till läroståndet och saknar medel att vistas vid akademierna längre tid än ett till två år, alldeles gå miste om undervisningen om de inte hade gjort en början under gymnasietiden.
Då varje bildad man bör ha kännedom om de teologiska termerna och läroformerna, som förekomma i litteratur och historia och dessutom skärper fattningsförmågan och breddar förståndet, vill kommittén inte utesluta denna vetenskap från gymnasierna.
n skicklig lärare skall inte försöka hos en gymnasist inplanta vidlyftiga utredningar i varje dogm.
Utan klart och redigt uppmärksamma de viktigaste, uttyda vetenskapens terminologi och överensstämmelsen mellan bibelns egna ursprungliga uttryck och ord, som är inom den Lutherska dogmatiken antagna.
Till de viktigaste dogmerna räknas inte blott den kristna salighetsordningens grundsanningar och föreskrifter utan även de som inom kyrkan genom seklerna väckt mest uppseende.
De mest användbara läroböckerna är Benzelli Repetitio och Wöldikes Compendium
Exegetiken Denna benämning anger de Bibliska Grundspråkens läsning på gymnasierna.
Man får dock vänja sin elev att inte bena sönder varje bibliskt språk eller framlägga alla de ställen som blivit uttolkade av lärda män.
Kyrkohistorien Av denna intressanta kunskapsgren kan man föga begripa, om man inte har kännedom om dogmatiken och både politiska och filosofiska historien.
Därför bör läraren undervisa i kyrkohistroiens fösta elementer, De tre första seklernas historia, berättelsen om kristendomens spridning till den blev av Konstantinus skyddad som statsreligion.
Korta biografier om de första kyrkofäderna, konsilier och kyrkomöten, munkordnars inrättande och påvens makt fram till reformationen.
Läroböcker är Möllers kyrkohistoria.
Schröcks rikhaltiga sammandrag, översatt av Ödmann samt Turrentini på ren latin.
Filosofi Man har tvivlat om någon filosofi redan på gymnasiet kan studeras med nytta.
Men begrepp om äldre och nyare terminologi, underrättelse om gamla folkslags särskilda filosofiska sekter, som Phytogoreer, Platonici, Stoiker, Pyrrhonister, Epicureer torde anses som en nyttig förberedelse till universitetsstudier.
Det finns ingen lärobok avpassad för denna nivån, utan här gäller lärarens egna kunskaper.
Vad läraren bör undvika är att vänja ungdomen vid obestämda uttryck, allegoriska bilder i stället för saker och satser, meningslöst upprepande av ord, som eleven inte förstår.
Okunnighet är alltid bättre än en blind tillgivenhet för vad man lärt sig blott genom att tanklöst upprepa.
Vid framställning av logikens regler kan man använda matematiken, som grundbegrepp, satser och demonstrationssätt.
En yngling som börjar på universitet bör kunna så mycket språklära, som kan vara begriplig för honom som blott känner några få språk och även dessa ofullkomligt.
Naturalhistorien Denna vetenskap är så omfattande, att den under gymnasietiden skulle ta för mycket tid, som bör användas till de egentliga bildande kunskaperna.
Hur långt lärarna bör gå beror på särskilda instruktioner, användbar tid och tillgång till naturaliesamlingar.
Utan dessa hjälpredor är arbetet fåfängt.
Botaniken är den del, som är lättast begriplig och som eleverna med livligt nöje omfattar samt ger en muntrande sysselsättning under sommarferierna, då nödvändiga samlingar lättast kan anskaffas.
Finns tid kan undervisningen utvidgas till läran om djuren och insekterna med inriktning på dem som finns i fäderneslandet, i avseende på deras nytta eller skadlighet i den enskilda hushållningen.
Då alla dessa vetenskapens huvudavdelningar har sin särskilda metod, kan man inte ange någon särskild metodik för gymnasierna.
För botaniken är tiden kort då endast slutet av maj och början av september kan begagnas till levande åskådning.
Övriga året får användas till natursystemets teoretiska uppställning och botaniska termer.
Man får använda kopparstick och herbarier.
Det viktiga är dock att liva ungdomens håg för naturstudier.
Minst av alla tål denna vetenskap en bunden och trälaktig föreställning.
Visar någon yngling särskilt intresse bör han uppmuntras och hjälpas på alla sätt.
Lärdomshistorien Denna kunskapsgren är inte nämnd i skolordningen med särskilt avdelade timmar.
Att framställa den på gymnasium medgiver varken tiden eller elevens fattningsförmåga.
Det är tydligt att man inte kan fullt fatta en vetenskapshistoria utan att känna till de under sökningar och upptäckter, vilka bestämma epokerna och framskridandet av olika behandlingssätt.
Utan att kunna fysiken kan man minnas Baco de Berulam som riktade lärda tänkares forskningar åt naturens kännedom och att ljusstrålen klyvdes av Newton, att Cartesius gick tvivlets väg till sanning om viktiga upptäckter, Locke, Leibnitz och Wolf grundlagt system och att Kant gav vetenskapen en ny skepnad, som ännu undergår dagliga förändringar.
Så är det med hela lärdomshistorien, Många uppgifter kan fattas och många odödliga mäns namn anförtros åt minnet, utan att man hunnit inträda på själva vetenskapens bana.
Någon lärobok finns inte och den skulle bara uppfattas som en bekväm handbok för läraren.
Vad som skadar ungdomen och saknas i mannaåldern i vårt land, är övning i naturligt och efter olika ämnen avpassad deklamation.
Utan denna färdighet saknar både tal och uppläsning redighet och övertalande kraft.
Läraren måste vänja eleverna inte blott att läsa redigt innantill, utan även med den böjning i rösten varje särskilt ämne behöver och betoning på rätt ord och bokstav för att göra meningen tydlig för åhöraren och med själva ljudet fästa hans uppmärksamhet.
Ett tal hos Cesar eller Curtius får inte uppläsas med samma ton som en enkel historisk berättelse av dessa författare.
Eller några lekande verser ur Ovidii metamorforer får inte läsas med samma stämma som Birgilii målningar av en havsstorm eller andra våldsamma naturuppträden.
Inga regler kan ges för denna nyttiga övning, utan läraren får hämta den från sig själv och alltid ge ett gott föredöme.
Man fordrar att varje bildad man skall äga kunskap om åtminstone de allmänna begreppen som hör till någon vetenskap.
Läraren skall alltid ta till vara tillfällen att bringa eleverna sådana kunskaper även om de inte berörs i läroböckerna.
När läraren i matematik visar himmelsgloben skall han samtidigt undervisa om tecknen i almanackan.
Så bör en vacker aftonstund användas att lära ynglingen Polstjärnan, Karlavagnen och Orion och andra märkliga stjärnbilder.
Kommittén anser att varje elev skall ha egna läroböcker, kartor och övriga hjälpredor.
Detta är nödvändigt för självstudier.
Ett ordspråk säger: Att den öser vatten med såll som vill läsa utan bok.
Den yngling som inte har egna tillgångar så att han kan skaffa sig läroböcker eller är utan anlag för studier, skall inte uppta plats i dessa uppfostringsinrättningar, som avse vetenskaplig odling och bildandet av
statens ämbetsmän.
I anvisningarna om elevernas levnadsvillkor finns ingen tvetydighet - eleven får inte tigga.
Det var en tid, då Sveriges stora konungar för att få dugliga ämnen till läroståndet och domstolarna, måste använda alla medel till lättnad för övergången ifrån arbetande till ämbetsmanna klassen.
En annan tid har kommit, när det omvända förhållandet gäller, att man väljer läroverk endast för att slippa ett mödosammare arbete.
Då man sedan misslyckats blir återgången för tung.
Genom denna onödiga mildhet kan man förklara att fosterlandet har för många som väljer ämbetsmannabanan och orätt förhållande uppstår mellan närande och tärande folkklasser.
Om det vore mindre lätt att med bristande tillgångar och anlag intränga på denna bana skulle snart fördomen försvinna, att man endast där kan finna heder och utkomst.
Där verkliga naturbegåvningar, sällsynt flit och ovanlig fallenhet finns, men bristande förmögenhet och nödvändiga uppehållsmedel saknas, lär ofta välgörare finnas och varje lärare anser det som en samvetssak, att skaffa en sådan yngling hjälp och understöd.
Den bifogade Schema lektonum är att anse som bevis, att vid den i skollagen erbjudna Ambulatoriska Läseordningen fördelningen av läroämnen och läsetimmar vid Elementar läroverken kan verkställas.
För övrigt står det läraren fritt att med förmäns bifall använda så många timmar han finner lämpligt för varje kunskapsgren
Det återstår bara att bestämma, hur och på vad sätt läroverken skall medverka till att dana ungdomens karaktär och tillsynen över deras uppförande mellan lärotimmarna.
Det har klagats på, att man fästat för liten uppmärksamhet på denna viktiga del av uppfostran.
Så länge ynglingen lämnas helt åt sig själv och blir blottställd för allehanda frestelser och på platser där de minst tjänliga föredömena finns, kan föräldrarna aldrig få förtroende för allmän uppfostran.
Detta har varit orsaken till, att så många valt den enskilda handledningen framför den allmänna.
Hemundervisningen kan dock ha sina brister och särskilt kamratskapet saknas.
Läraren bör vara len och överseende samt faderlig i ordets egentliga bemärkelse.
Om hans sätt urartar till spioneri och barnet upplever lärarens besök med fruktan för bestraffning, leder det till en känsla av harm och bitterhet.
Allvarliga rättelser skall endast förekomma vid upprepade oseder och motvilligt lynne.
Här har läraren som varje rättskaffens far både rättigheter och skyldigheter.
Han kan inte vara älskad utan att vara fruktad och han bör inte vara fruktad utan att vara älskad.
Eleven måste dock ha sitt fria val att använda sin lediga tid, då det inte strider mot sedlighet och ordning.
Allt tvång är då förkastligt och leder till att barnets individualitet inte fritt utvecklas och en sådan karaktär blir vildsint och oduglig.
Det är lärarens ovillkorliga plikt att veta ungefär vad eleven gör och var han är under sin fritid.
När läraren har en klar idé om omfattningen av sina omsorger, uppstår frågan, hur man skall meddela dem till eleven.
Vi har redan anvisat, att läraren skall delta i lekar och att någon gång inbjuda dem till sin innersta krets samt göra oväntade besök i ungdomens kvarter.
Dessa besök skall visa att eleven är hemma vid de av lagen uppsatta tiderna, att han har hälsan, att rummet är snyggt och att hans ekonomiska ställning är klar, att både elevens och föräldrarnas och värdfolkets egendom vårdas samt undersöka i vilket sällskap eleven befinner sig.
Härunder har läraren möjlighet till de förtroligaste samtal med råd och anvisningar om livets allmänna förhållanden och meddela rättelser om så behövs.
Att denna uppsikt är nödvändig är alla överens om, men hur den skall verkställas råder delade meningar och hur skyldigheten skall fördelas mellan de olika lärarna.
På en del ställen delar man staden i kvarter och lärarna inspekterar sina områden.
På andra ställen sker det efter relationer till föräldrar eller beroende på vilken klass i gymnasium eleven tillhör.
Hur man än löser problemet har rektor överinseendet.
Det är inte lätt att begära detta av läraren, som först undervisar 6-7 timmar om dagen och har tillsynen hela den tiden, sedan skall rätta stilar och förbereda nästa dag.
Han kan behöva sina aftonstunder till rekreation och husliga förhållanden.
Detta har lett till att inspektionerna ibland blivit alldeles ogjorda eller att flera inspektörer har delat på samma område, så att t o m bröder kan ha fått olika besök på en och samma timme.
Här visar den ambulatoriska undervisningen ett avgjort företräde, då eleven njuter undervisning och uppsikt av alla lärarna, som delar på bördan.
Då de träffar eleven under långt tid, 6-8 år, hinner de väl känna hans karaktär.
Ett sätt som kommittén inte känner så väl, men som prövats med framgång på vissa ställen, är att lärarna, som vid de större skolorna är 6-7 stycken antingen har sin dag eller sin vecka för att besöka ungdomarna i deras boningar.
Då skulle ingen varm lärare vilja undandra sig dessa besök.
Det är den dagliga bördan som blir så tung.
En olägenhet med denna metod är att eleverna inspekteras av andra än
sina egna lärare.
Men i den åldern kan de säkert ha förtroende för vilken lärare som helst.
Vid den ambulatoriska läseordningen försvinner denna olägenhet helt.
Under alla omständigheter får inte medlärjungar utnyttjas till något slags biträde.
Det skulle vara rakt stridande mot sakens natur.
Kommittén vill inte ge bestämda anvisningar i denna viktiga del av barnens fostran, utan varje skola bör i samråd med lärarna hitta lösningar.
I samband med dessa grannlaga omsorger har läraren laglig rättighet att bestraffa en elev.
Varje lärare har rätt att pröva vilken av de tre bestraffningsgrunderna som efter rektors beslut eller kollegiets dom för tillfället må äga rum.
Lagen måste inte följas om läraren tror sig kunna hitta genare och tjänligare rättelse på annat sätt.
Lagen lämnar öppet, om läraren finner omständigheterna sådana att större publicitet bör tillgripas.
Lärarens makt inskränkes inte, utan hans anseende hos eleven ökas, då denna vet, att läraren kan försvåra bestraffningen.
Det blir alltid lärarens egen skuld om han i otid besvärar rektor och kollegiet, då han själv med lättare åtgärder borde kunna avhjälpa problemet.
Man skall alltid komma ihåg, att disiplinlagarna vid skolor och akademier är sammanhängande länkar mellan den faderliga behandlingen och den Borgerlig Lagen.
Här beredes känslan för Allmän Lag.
I föräldrarnas hus känner barnet inget annat än faderns godtycke och vilka handlingar som medför vissa följder.
I Borgerliga Lagen försvinner detta och straff eller belöningar bestäms efter Lagens bokstav, som noga utstakar gränsen mellan skyldigheter och rättigheter.
Det är måhända en av de förmånligaste sidorna av våra Allmänna Uppfostringsverk, att de ger barnet ett klart begrepp om dessa förhållanden.
Om det vore möjligt för läraren att uppehålla disciplin utan någon Skollag och att efterlikna föräldrarnas ställning, skulle det vara föga gagneligt och endast till hälften uppfylla läroinrättningarnas ändamål.
Genom rättigheten att efter den felandes lynne, ålder och sinnesstämning kunna använda faderligt överseende eller Lagens utsago skiljes läraren både från fadern och domaren.
Man måste alltid komma ihåg att straff aldrig utdelas utan föregående varning.
Detta finns i Skollagen.
Under klar åsikt samt opartisk och likformig utövning av sina åsikter fullgör läraren alltid säkert och utan villrådighet sin plikt.
Kommittén anser att yttre ordning är en förutsättning för själsförmögenheternas jämna utveckling.
Det är klart att alla bidragande medel, vilka lagen inte särskilt kan uppräkna är goda och till ändamålet ledande.
T ex elevernas samling på lärorummet före gudstjänstens början och dess samfällda gång därifrån till kyrkan.
Rektors uppträdande i samlingslokalen varje lördag t ex efter sjungskolan, för att lämna erinringar eller rättelser och uppmuntran, som den gångna veckans arbete kan föranleda.
Då bör något ljudande och allmänt märkbart tecken med förmån kunna användas.
Om någon fruktar att ungdomselden härigenom kvävs lär han inte rådfrågat erfarenheten.
Tankegåvans lyftning och fria fart beror på föreställningssättets livlighet och det muntrande lynne vartill en skicklig lärare förstår att sätta både sig själv och eleverna i, vilket vid all slags undervisning inte nog kan påyrkas.
Men aldrig har något snille blivit skadat av en väl och ordningsam använd ungdom.
tvärtom just på denna väg har det uppnått sin verkliga storhet och förmåga att gagna.
Arbetsamhet, flit, ihärdighet, måttlighet, återhållsamhet, dessa eviga källor till eget lugn och allmänt väl.
Det måste vara uppfostrans första och sista uppgift att i den ålder, då man inte har förstånd att själv tänka och besluta, det allmänna må handla och besluta i den omyndiges ställe för att förbereda honom själv att i sinom tid bli en fast länk i samhällsordningen.
Följer scheman för Högre Apologist Skolor, Högre Lärdomsskolor, Gymnasier, Exempel på matrikel, Examenskatalog.
Lärare § 1 Section 2: o Lektor i grekiska, klassiska författare och hebreiska.
3: o Lektor i latinska språket, romerska antikviteterna samt grekiska och romerska mytologin.
4: o Lektor i logik i samband med språklära, föredrar element av praktiska och teoretiska filosofins lärostycken med deras tillhörande historia och terminologi som lärjungarna kan fatta och för deras ålders bildning tjänliga.
5: o Lektor i geometri, aritmetik och algebra, han föredrager de enklaste elementen av fysiken samt läran om tiden.
6: o Lektor i allmän och svensk historia i förening med nordiska mytologin och geografin.
7: o Adjunkt i franska och tyska.
Dessa lektorer läser vardera 8 timmar i veckan och adjunkten 4 timmar.
Vid gymnasier där instruktion för naturalhistorien finns, men ännu ingen lärare, utser Eforus en bland gymnasielärarna som är villig och tjänlig eller någon utom läroverket, som mot det i staten anslagna arvodet undervisar 4 timmar i veckan om allmänna uppställningen av naturens riken särskilt i botaniken.
Denna lärare har samma examensskyldighet som andra.
Där fler än 6 lektorer finns görs av kollegiet med Eforus bifall timmarnas antal och fördelning dem emellan så att eleverna får 28 lästimmar.
Skulle elevernas antal vara så stort att det inte räcker med två avdelningar, fördelas de på tre med lika sysselsättning i alla.
Utom lästimmarna används varje vecka 4 timmar till talövningar.
Dessa talövningar kan bestå av disputationsakter eller repetitioner av förut föredragna ämnen, dels ljudlig uppläsning av valda i olika ämnen prosa- eller poesistycken, dels fria och muntliga översättningar från ett språk till ett annat.
Tonvikten läggs på ett rent språk, god deklamation samt vana att lätt och begripligt uttrycka sina tankar.
Latinlektorn använder latin, historielektorn svenska och de övriga växlar mellan de båda språken efter eget val.
Även om latinska språket sköts av latinlektorn biträds han vid skrivövningarna av de övriga lektorerna och adjunkten, så att ynglingarna delas in i mindre skrivlag.
De översta under latinlektorns ledning, de nedersta under adjunkten.
De skall översätta från svenska till latin, författa korta latinska avhandlingar eller s k krior.
Det får inte finnas fler elever i ett lag än att läraren bekvämt hinner undervisa alla.
Ett villkor är att varje elev skall författa en skrift i veckan och genomgås av läraren.
§ 4 Schemat uppsätts för varje avdelning efter förslag av rektor och lärarna med Eforus bifall och får inte ändras under terminen om inte särskilda omständigheter inträffar.
§ 5 Bön- och Bibelläsning förrättas varje morgon innan läsningen börjar, så tidigt att ingen tid borttas från lästimmarna.
Varje afton förrättas aftonbön efter läsningens slut.
Någon lärare eller rektor skall alltid vara närvarande efter tur eller överenskommelse.
Bönen börjar och slutar med en psalm.
En eller annan gång förrättar lärare bönen, för att visa hur det skall vara, annars sköts den av eleverna själva.
Strax efter morgonbönen läses ett stycke ut Bibeln.
Varje elev skall ha sin egen Bibel.
En elev läser högt och ordningen växlar.
Detta för att bibehålla oavbruten uppmärksamhet och bringa innanläsningen i detta heliga ämne ett värdigt uttal.
Lärarna turas om att hålla predikan alla söndagar och helger efter gudstjänstens slut.
§ 6 Till undervisningen i koralsång indelas de utan avseende på de avdelningar dit de annars höra.
Alla övningar efter anvisningar i läroboken bör vara inhämtade vid översta klassens slut.
Finns apologisk skola på samma ort som lärdomsskola ordnas gemensam undervisning för alla i samma sångklass.
Varje lördag eller dag före helg samlas alla klasserna.
De elever, som inte är uttagna till sångklass får undervisning i gymnastik under samma tid.
Fyra timmar i veckan ges instrumentalmusik för dem som önskar § 7 Alla skrivövningar s k stilar med undantag av dem som endast avser välskrivning, skall anställas i lärorummet under inseende av lärare och på anslagna lärotimmar.
§ 8 Vid terminens början anställer läraren repetition på förut inhämtade ämnen, helst i närvaro av rektor och Eforus.
Även under terminen ges möjlighet till repetitioner alltid med Eforus och rektors medgivande och deras närvaro.
Lärotider § 1 Den allmänna lärotiden indelas i höst- och vårtermin.
Varje ort bestämmer när de skall börjas och slutas.
De skall dock innehålla minst 32 veckor om inte konungen giver särskilt lov till kortare arbetstid.
Under ferierna vistas eleverna där deras föräldrar bestämmer.
Undervisning skall dock ges för dem som stannar kvar på skolorten.
§ 2 Varje veckoschema innehåller 32 timmar, 4 på förmiddagen och med början klockan 7 den ljusa årstiden och 8 under vinterhalvåret.
2 timmar på eftermiddagarna måndag - fredag.
Den timme som infaller näst efter de bägge sista förmiddagstimmarna bestäms till kyrkosång och gymnastik.
§ 3 Lärarna får inte utan laga förfall och utan anmälan hos rektor lämna undervisningen eller överlåta den till någon annan.
Eforus och rektor kan ge lov en eller flera timmar vid hård väderlek, marknader eller allmänna högtider.
Intagning i läroverk.
§ 1 Intagning till läroverk skall inte ske annat än under terminens första vecka.
De som intas på vårterminen måste visa, att de inhämtat höstterminens ämnen.
§ 2 Ingen som inte uppnått 8 års ålder får antagas.
§ 3 Ingen får antagas, som inte har bevis från pastor om födelseort, ålder, frejd och tillförlitligt bevis att han haft kopporna och inte är behäftad med smittsam sjukdom.
§ 4 Ingen får antagas, som inte inför rektor kan styrka att han genom egna tillgångar eller andras understöd, kan uppehålla sig vid läroverket.
§ 5 För att intagas vid apologiskolas eller lärdomsskolas nedersta klass fordras: 1: o att kunna Luthers Lilla Katekes, 2: o att ledigt och rätt läsa innantill svenska både latinska och svenska stilar samt tydligt skriven latinsk handstil, 3: o att kunna skriva latinsk stil någorlunda, 4: o att räkna och kunna skriva siffrorna till 1000.
Har de större kunskaper kan de placeras i högre avdelning.
§ 6 Anmäler sig någon över 15 år och inte äger mot sin ålder svarande kunskaper avgör kollegium om han skall antas eller avvisas.
§ 7 Vid inskrivningen erläggs de påbjudna avgifterna.
§ 8 Antagen elev skall förse sig med skrivmaterial och böcker.
§ 9 Den som inte är antagen får inte begagna sig av undervisningen.
Flyttning inom läroverk § 1 I Apologiskolor flyttas eleven till den andra avdelningen då han 1: o läst Stora katekesen med tillhörande Bibliska språk, 2: o känner Gamla Testamentets historia, 3: o kan de grammatiska termerna på modersmålet samt stavar någorlunda rätt, 4: o kan läsa franska och tyska språken innantill och känner deras paradigmata (böjningar), 5: o kan räkna de fyra räknesätten i hela tal och sorter samt vunnit nödvändig övning i åskådning och huvudräkning, 6: o känner och förstår karttecken och kan redogöra för jordens naturliga indelning samt kartor över Europa och Skandinavien, 7: o har gått igenom de elementära historiska böckerna.
§ 2 I Högre Apologiskolor flyttas eleven till tredje avdelningen då han 1: o kan hela Stora Katekesen utantill, 2: o känner Bibliska historien efter läroboken, 3.o kan grammatikaliskt rätt skriva enkla meningar på svenska med tydlig handstil, 4: o kan översätta fransk och tysk prosa, 5: o kan fullkomligt redogöra för första Boken av Euclidis Geometri, känner och övar bråkräkning även med decimaler och enkel Regula de tri samt förstår den del av proportionsläran, som dessa räknesätt grundar sig på.
6: o kan redogöra för världskartorna och Europas politiska indelning i stater och deras huvudstäder samt de enklaste begreppen i statskunskap, 7: o kan redovisa den äldre historiens huvudepoker och den svenska i kronologisk ordning.
§ 3 I Högre Apologiskolornas tredje avdelning fullbordas de påbörjade studierna så att 1: o hela katekesen repeteras och ett tjänligt kompendium i religionshistoria läses, 2: o modersmålsstudiet drives så att eleven kan skriva avhandlingar, 3: o matematiken drivs till någorlunda fullständig kännedom om Geometrins elementa, upplösning av ekvationer och fulländning av aritmetiken, 4: o övning att skriva franska och tyska och dess tydning, 5: o de enskilda staternas geografi läses och jordglobens bruk inhämtas samt utvidgad undervisning i naturkunskap, 6: o Allmänna historien fortsättes till en sammanhängande kunskap om medeltidens och den nyare tidens huvudepoker samt fullständig kännedom om fäderneslandets historia, huvudbegreppen i dess Lag- och Statskunskap.
Läraren har rätt att gradvis öka undervisningen, om eleverna kan följa med.
Men det är inte
tillåtet att avbryta undervisningskedjan för någon enstaka elevs skull, utan det gäller vad som anses lämpligt för de flesta.
§ 4 För flyttning från Lärdomskolans första avdelning fordras 1: o att ha läst Stora Katekesen, 2: o Gamla Testamentet efter läroboken, 3: o att kunna läsa latin redigt innantill, känna de grammatiska termerna både i latin och svenska, böjningar för deklination av substantiv, adjektiv och pronomen jämte konjugation av verb, 4: o kunna huvudräkning, additionstabellen och någon färdighet att på tavlan addera och subtrahera hela tal, 5: o kunna jordklotets indelning och de närmaste geografiska begreppen och karttecknen, 6: o i historia den anvisade delen av läroboken.
§ 5 Vid flyttning till andra avdelningen fordras 1: o att kunna utantill hela Stora Katekesen, 2: o läst Bibliska Historien efter läroboken, 3: o kan böjningar av alla slag på latin jämte de där upptagna adverben, prepositioner och konjunktioner samt läsningen av elementarboken, enklaste delen av Syntaxis och börjat läsning av Cronelius Nepos, 4: o läser grekiska säkert, känner deklinationerna samt första konjugationen, 5: o kan räkna de fyra räknesätten och sorter, 6: o känner den naturliga indelningen av Europa och Skandinavium, 7: o ha läst läroboken i historia.
§ 6 Av de som flyttas till rektorsklass fordras: 1: o att både i minne och begrep göra reda för hela katekesen.
2: o kunna redogöra för hela Bibliska Historien med tillhörande karta.
3: o kunna hela grammatiken med syntaxis i latin, ha genomläst minst halva Cornelius Nepos och någorlunda kunna skriva efter de enkla syntaktiska reglerna.
4: o att i grekiskan kunna de reguliera Paradigmata och de enklaste syntaktiska reglerna samt på svenska översätta och göra reda för konstruktionen av det stycke i läroboken, som tidigare blivit föredragen.
5: o att kunna rita och ha fullt fattat de enkla geometriska föremålen till förberedande av Euclidis läsning samt kunna räkna Quatuor Species i hela tal, sorter och bråk även med decimaler.
6: o att i geografin kunna redovisa på kartan alla världsdelarna efter deras naturliga beskrivning och indelning i länder, särskilt kartan över Palestina.
7: o i historien ha kännedom om de allmänna perioderna i kronologisk ordning samt kunna svenska historien efter en minnesbok.
§ 7 För att vinna inträde i gymnasium fordras 1: o att i teologin göra reda för det i rektorsklassen använda korta utdrag av den latinska teologiska läroboken.
2: o att i latin ha sådan övning i översättning att de säkert kan förstå meningen och med hjälp av lexikon kan återge den på svenska, göra reda för konstruktionen, äga färdighet i hela grammatiken, som de visar genom felfri skrivning efter de syntaktiska reglerna och allmänna grunder.
3: o att i grekiskan med hjälp av lexikon kunna översätta ur läroboken och fullständigt behärska den grammatik som är upptagen i läroboken.
4: o att kunna läsa hebreiska innantill och kunna paradigmata konjugationum.
5: o i matematik kunna med saker, satser och demonstrationer göra reda för första boken av Euclides Geometri samt räkna med full färdighet Quatuor Specis i hela tal, sorter och bråk, jämte enkel Regula de Tri och den del av proportionsläran som denna grundas på.
6: o i geografin känna efter Specialkartor Europas allmänna politiska indelning i stater samt deras huvudstäder och i övrigt märkvärdiga orter med särskild kännedom om Skandinavien även de enklaste begreppen om statskunskap samt de första elementerna i Gamla Geografien.
7: o kunna hela svenska historien i kronologisk ordning, allmän historia till Augustus samt den elementära lärobok i grekisk mytologi som används.
§ 8 Lärjungens flyttning inom gymnasium beror på Efori och Kollegiets beslut, fattat i avseende på elevernas antal och den kunskapsgrad i varje ämne, som ynglingen bör uppnå för att anses mogen för akademisk undervisning.
§ 9 För att vid akademien få avlägga fullständig studentexamen, vilken i annat fall ovillkorligen skall vägras, fordras följande.
1: o att i teologin redogöra för den antagna läroboken både med minne och begrepp.
2: o i kyrkohistorien kunna redovisa det för gymnasium nyttjade kompendiet.
3: o i latin kunna säkert översätta de klassiska Auctorer, som nyttjas vid undervisningen på gymnasiet, skriva språket någorlunda felfritt, kunna yttra sig på begripligt latin väl känna Profodien och de allmänna begreppen i retorik samt ha kännedom om grekisk och romersk mytologi.
4: o i grekiskan kunna översätta både från svenska och latin till Novum Testamentum och Profana Auctorer de stycken, som blivit genomlästa på gymnasiet, alltsammans med enkel grammatikalisk redogörelse.
5: o i hebreiskan kunna göra reda för minst de 9 första kapitlen av Genesis.
6: o i matematiken kunna geometrins grunder efter 1,5,6,11 böcker av Euclides, kunna lösa ekvationer av första och andra graden med en obekant, känna hela aritmetiken efter läroboken.
7: o i filosofin redigt känna logik i samband med allmän språklära och i övrigt kunna redogöra för de filosofiska läroämnen som blivit föredragna i gymnasiet.
8: o i historien känna den svenska och den allmänna till folkvandringarna samt allmän översikt av medeltidens och den nyare historiens huvudepoker.
9: o i geografi kunna läran om jordgloben, Europeiska staternas specialkartor och övriga världsdelars geografi, 10: o i fysik och naturalhistoria nöjaktigt redovisa de stycken som i detta hänseende blivit föredragna på läroverket.
11: o att kunna rent uttala och med hjälp av lexikon tyda tyska och franska språken.
§ 10 Flyttning till högre avdelning tillåts inte utan de fulla kunskaper som här angivits.
Det hjälper inte att ha mer kunskap i något ämne på bekostnad av de övriga.
§ 11 Vid flyttningar till högre avdelningar skall vid examen utrönas att eleven har bibehållit sin kunskap, även i de ämnen som han läst tidigare och som inte finns i den senaste avdelningen samt att han äger redig kännedom om naturläran.
§ 12 I varje samlingsrum skall vara anslagen en tabell, som innehåller de för uppflyttning i nästföljande högre avdelning erforderliga kunskaper.
Avgång från läroverket § 1 Då en elev begär att få sluta läroverket, är det rektors plikt att upplysa honom om de fordringar som krävs för inträde i nästföljande högre avdelning.
Skulle någon elev vid avgångsexamen få underkänt i något ämne har han rätt att undergå ny prövning samt därefter erhålla betyg.
§ 2 När elev vill sluta vid läroverket anmäler han det muntligt hos rektor, är han omyndig fordras målsmans skriftliga tillåtelse, varefter han får sitt betyg.
En sådan anmälan skall ske inom 14 dagar från terminens början.
Sker det senare och inga laga förfall finns, erläggs en fjärdedels tunna råg för betyget, som tillfaller läroverkets kassa.
§ 3 Vid slutet av terminen anställs examen med den som önskar sluta för att kunna ge betyg.
Skulle någon under terminen vilja sluta och skäl som visar att han omöjligen kan fortsätta och att hans framtid därav skulle bli lidande, anställs examen och ges betyg.
§ 4 Alla betyg utfärdas och underskrivs av rektor.
De skall vara påtecknade av Eforus och Inspektor och skrivna på givna formulär.
En avskrift förvaras i Kollegiets Arkiv.
§ 5 Infinner sig en elev med betyg från ett läroverk för att intagas vid ett annat, men blir ogillad, får han inom ett år utan avgift gå tillbaks till det förra.
§ 6 Om en yngling gått två år i samma avdelning och ändå inte uppnått tillräckliga kunskaper ges han rådet att lämna studierna varom målsman underrättas.
Begagnar yngling ännu ett år i samma avdelning, men ändå på grund av bristande flit eller naturgåvor inte når påbjudna insikter avskiljs han med vederbörligt betyg.
Prövningar § 1 Den som anmäler sig att intagas i någon skola prövas av rektor och den lärare som föreläser i avdelningen En provskrivning i kaligrafi, rättstavning efter diktamen, översättning från svenska till latin och tvärtom genomförs.
Med alla som anmäler sig till intagning till gymnasium, både de från rektorsklass eller enskild information anställs prövningsexamen vid terminens början.
Varje lärare examinerar sin vetenskap och avger omdöme om och var den sökande skall placeras.
Lärarna i latin och matematik måste ha lämnat godkända omdömen.
§ 2 Mellan läroverk som styrs av olika rektorer, även om de finns på samma plats får flyttning ske endast efter skriftliga betyg.
§ 3 Önskar elev avgå från skola utan att ha varit närvarande den senaste tiden och inte kunnat genomgå proven, sätts betyg efter den sista terminens prövningar.
Lärarna bestämmer omdömet i de ämnen de undervisat, men rektor i flit, uppförande och övriga omständigheter.
Yngling får inte tilldelas premier med mindre än att han är godkänd i minst hälften av de ämnen han undervisats i.
§ 4 När kollegiet bestämt flyttningsrättigheten kungörs den inför öppna dörrar.
I fall villkor är satt för uppflyttning, skall vid ny examen vid höstterminens början utrönas om eleven förkovrat sig tillräckligt under ledigheten.
Under läroårets lopp får under inga omständigheter någon flyttning äga rum.
Inför öppna dörrar och med alla elever samlade kungörs flyttningar, premier och fattigmedel som erhållits.
§ 6 Vid ombyte av rektor blir läroverkets medlemmar och stadens innevånare kallade till att bevista denna högtid.
Den avgående rektorn håller tal på svenska eller latin, vilket väljer han själv, över något ämne som hör till hans vetenskap eller till den allmänna uppfostran av ungdom.
Den tillträdande rektorn mottar sedan de till ämbetet hörande insignerna.
Den avträdande förklarar honom lagligen tillsatt rektor, lyckönskar honom och intager därefter sitt rum bland de övriga lektorerna.
Den tillsatte slutar akten med välgångsönskningar och böner.
Program och böner må alltid vara på det språk, varpå talet hållits.
§ 7 Efter akten blir eleverna ensam med sin rektor och terminen slutas, varvid ungdomen hemförlovas, sedan de blivit av rektor förmanade att i sedlighet och arbetsamhet använda ferierna sig till gagn.
§ 9 Alla lärare, som till ordinarie sysslor blivit lagligen förordnade insätts offentligen i sina ämbeten efter ett av rektor utfärdat program.
1: o En lektor avlägger ämbetseden enligt föreskrivet formulär, håller tal på latin över någon kunskapsgren som är hans och avslutar med bön.
2: o En rektor avlägger sin ed enligt formulär D, håller sitt tal i vilken kunskapsgren som helst som det undervisas om vid skolan, antingen på svenska eller latin och avslutar med bön.
4: o Samma ed gäller vid apologiskola som vid lärdomsskola.
Talen hålls på svenska med undantag av gymnasiets adjunkter som talar på latin.
Direktörer vid musiken, kantorer och lärare i gymnastik håller inget högtidligt inträde.
Dock skall vid deras första framträdande inför eleverna rektor vara närvarande och förmana eleverna att med lydnad och uppmärksamhet mottaga dess anvisningar.
Disciplin § 1 Varje lärare är skyldig att ställa sig till efterrättelse som instruktionen föreskriver.
Dessutom är han skyldig att iakttaga följande: 1: o att finnas vid skolan den dag terminen börjar.
2: o att passa tiden när lektionerna börjar och aldrig avsluta dem före timmens slut.
Häröver har rektor noggrann tillsyn och är alltid ansvarig inför Eforus.
3: o att då han har hand om morgonbönen vara där i tid och stanna så länge på aftonen, att han kan övervara aftonbönen.
4: o att finnas vid det rum som iordningställts för eleverna vid den allmänna Gudstjänsten och efteråt leda predikoförhöret.
5: o att besöka eleverna i deras kvarter och övervaka sedlighet och snygghet.
Lärarens uraktlåtenhet straffas första gången med varning från Eforus, andra gången inför kollegiet och tredje gången inför konsistorium.
Dessutom förlorar han en sjättedel av lönen, som går till fattigkassan.
Händer det oftare besluts om suspension eller avsättning.
§ 2 En yngling, som med sitt uppförande gjort sig förtjänt av att utmärkas, utses till Eforus morum.
Han väljs av eleverna, men rektor har rätt att tillsätta någon annan.
Han får bära ett särskilt distinktionstecken.
Hans plikter är att föregå sina medlärjungar med gott föredöme i sedlighet, flit och ordning.
Att i lärares
frånvaro varna dem, som fela mot lagarnas föreskrift, anteckna de frånvarande såväl vid läsningen som gudstjänsterna.
Försummar han sina plikter eller missbrukar sitt uppdrag blir han genast skild från sin rättighet.
Den medelev som inte lyder Eforus morum vad lagen bjuder straffas av läraren.
§ 3 Till ytterligare biträde vid ordningens och hushållningens handhavande, tillsätts för varje vecka efter tur 1: o en yngling som förrättar bönerna och upptar psalmerna eller om han i brist på röst inte kan, ansvarar för att någon annan gör det.
2: o en som håller ordning på inventarierna, sköter eldning och städning samt där vaktmästare inte finns låser salen.
Det finns tre bestraffningsgrader vid alla elementarläroverk.
1: o bestraffningar som varje lärare kan utfärda utan anmälan eller vidare påföljd.
2: o bestraffning som beslutas och utdelas av rektor inför hela läroverkets ungdom.
3: o bestraffningar som kollegiet utfärdar och upptas i protokoll.
Den ledande rannsakningen kungöres och verkställs i kollegiet inför hela skolan.
Vid alla dessa tillfällen i elementarläroverk är varning den lindrigaste formen.
Svårare förbrytelser straffas med nedflyttning av lärare med en timme, av rektor med en vecka eller av kollegiet för hela eller delar av terminen.
Vid skolorna är lindrig aga av läraren tillåten för mindre förseelser.
Strängare aga beslutar rektor och kollegiet om.
Vid gymnasierna kan läraren bortvisa eleven för timmen och anteckna honom som frånvarande.
Vid större förseelser fråntas eleven förtroende- och företrädesrättigheter och kan förklaras som ovärdig att komma ifråga vid permiernas utdelande.
Han skall också be målsägaren om tillgift.
Skulle elev vid upprepade tillfällen genom osedlighet eller svår förbrytelse visa sig inte blott ovärdig att njuta undervisning vid läroverket utan även vara farlig eller skadlig för sina medlärjungar döms han till förvisning från läroverket, utan annat betyg än domens avskrift och ynglingen mottas därefter inte vid något i stiftet beläget läroverk.
§ 5 1: o ungdomen brister aldrig i vördnad för något av det som hör till en sann gudsfruktan, allmän lag och fastställd ordning eller i aktning för lärare, världsliga ämbetsmän och ålderdomen.
2: o ungdomen visar ovillkorlig lydnad för sina lärare och mottar utan motstånd deras föreskrifter, varningar och aga.
3: o djärves någon lärjunge att med ord eller gärningar förolämpa sin lärare, straffas skolpilt med strängare skolaga och gymnasist med nedflyttning för återstoden av terminen och förklaras ovärdig att komma ifråga vid premiernas utdelning samt göra offentlig avbön.
Gör någon det av ont uppsåt eller är flera inblandade skall ledaren förvisas och de övriga straffas.
Brister någon av obetänksamhet eller lättsinnighet gör han avbön och straffas av läraren.
4: o lärjunge skall infinna sig när terminen börjar, annars blir han nedflyttad för hela terminen, om han inte kan bevisa laga förfall.
Blir han borta hela terminen anmäls det hos rektor.
Blir han frånvarande över ett år förlorar han de skydd och privilegier som studerande njuter och behandlas vid ankomsten som om det var första gången han intogs vid läroverket.
5: o lärjunge inställer sig i lärorummet på det utsatta klockslaget, snygg och hyfsad och med sina läroböcker försedd.
Kommer han för sent riskerar han att bli antecknad som frånvarande utan laga förfall.
Den som upprepade gånger kommit för sent kommer inte ifråga vid premiernas utdelande.
6: o lärjunge uppträder i lärorummet med stillhet och sedlighet samt oavbruten uppmärksamhet 7: o all skada och åverkan på inventarier eller lärorummets snygghet ersätts genast av den vållande.
Är det flera förbrytare och man inte hittar en upphovsman, ersätts skadan av sammanskott av hela avdelningen.
8: o varje lärjunge infinner sig i kyrkan och bevistar gudstjänsten till slut, sedan genomgår han predikoförhöret.
Äger han förfall, är svag till hälsan eller så fattig att han är mindre väl klädd vid sträng köld eller oväder anmäles detta hos rektor före gudstjänsten 9: o vid gudstjänsten uppträder eleverna med vördnad och stillhet, som är anbefallt vid en helig akt.
10: o ungdomen skall vara i sina kvarter under vintern klockan 9 och under sommaren klockan 10 om aftonen.
11: o lärjungarna håller städat och snyggt i sina kvarter samt vårdar egna och värdfolkets tillhörigheter.
12: o allt vistande på krogar, värdshus, källare, biljarder är förbjudna.
Undantag för middagstimmen om elev har sin ordentliga spisning där.
13: o allt spel och innehav av kort, tärning och dylikt är förbjudet i ungdomens kvarter och på allmänna ställen.
14: o den yngling, som vill bevista baler, assembler och andra allmänna nöjen skall ha tillstånd av föräldrar och rektor.
15: o den yngling som påträffas överlastad av starka drycker döms av kollegiet.
Upprepas förseelsen blir lärjungen förvisad från skolan.
16: o ynglingar får inte föra oljud på gator och gränder, ofreda eller skada någons hus eller tillhörigheter.
17: o ungdomen lever sins emellan i vänskap, fördragsamhet och enighet.
Har någon hårt och trätgirigt lynne avskiljs han från skolan efter tre varningar.
19: o all traktering eller allmänna kalas i samband med flyttningar eller avgång är förbjudna.
21: o anklagas yngling för grövre brott antingen målsägaren nedlägger målet eller ej, förvisas målet till allmän domstol att rannsakas och dömas.
22: o skulle alla ynglingarna i en avdelning förklara sig lika skyldiga i någon mot denna disciplinlag begången förbrytelse och inte vilja ange upphovsmannen verkställs straffet genom lottning.
§ 6 då lärjungen av lättsinnighet och vanart bryter mot de till sedligheten och ordningens bibehållande och här givna föreskrifter, döms de efter de tre bestraffningsgrader och lärare, rektor och kollegiet bestämmer graden av straff inom de angivna graderna beroende av omständigheterna.
§ 7 alla dömda bestraffningar blir genast verkställda med undantag av förvisning, som alltid underställs Eforus, som kan stadfästa eller upphäva domen.
Ekonomisk stadga Om lärohus och ämbetsgårdar § 1 Städerna skall bygga och underhålla lärohusen, där denna skyldighet åligger dem.
På övriga ställen skall lärohusens byggnad och underhåll ombesörjas av stiftets byggnadsfonder under biskopens och konsistoriets tillsyn.
Städerna är dock alltid skyldiga att utse fria, sunda och välbelägna platser så att också rymliga gymnastiska inrättningar må kunna anbringas.
§ 2 Vart och ett lärohus skall vara inrättat att det svarar mot behovet.
Lärorummen skall vara tillräckliga för varje avdelning och en större sal för att kunna samla alla eleverna, när offentliga förrättningar skall hållas samt ett rum för inventarier och instrument.
§ 3 Lärohusen skall vara brandförsäkrade, lärosalarna ljusa och försedda med eldstäder, bänkar, pulpeter eller bord och vad övrigt kan befordra bekvämligheten vid läsning och skrivning.
§ 4 Nybyggnad särskilt av trä får inte uppföras så nära skolhuset, att ljus och fri tillgång till huset hindras eller vid eldsvåda sätts i fara.
Magistraten och borgerskapet skall alltid ge lärohusen förmåner vid behov av utvidgning och reparationer, planteringar och annat som kan tjäna till nytta och nöje för ungdomen.
§ 5 När lärohus i städerna, som står under stiftets byggnadskassa skall på nytt uppföras eller genomgå en större reparation, som förändrar husets form och utseende skall anmälan göras till Kongl Överintendents kontoret.
När ritning och kostnadsförslag erhållits och så snart kassan tillåter verkställer konsistoriet.
Mindre reparationer som inte tål uppskov ombesörjer rektor och förskott tas ur skolkassan.
§ 6 Så fort kassan tillåter skall en uppassare eller vaktmästare anställas, som sköter eldning och städning.
Kollegium tillsätter.
Skulle flera läroverk begagna samma skolbyggnad tillsätts vaktmästaren av det förnämsta kollegiet, men avlönas av deras samfällda kassor.
§ 7 De ämbetshus och gårdar, skolhemman, ägor och andra lägenheter som blivit anslagna till lektorer eller lärare antingen av kronan, städerna eller donation skall behållas.
Skolans rektor skall ofördröjligen ha bostad i någon ämbetsgård eller i skolhuset om utrymme finns.
Om inventarier § 1 Varje skola skall ha ett inventarium på all fast och lös egendom.
Även på privilegier, husesynsprotokoll, donationer, testamenten, förordningar om löner m m.
De skall överses vid byte av rektor eller vid biskopens visitationer.
Rektor ansvarar för vård av fastigheter och inventarier.
§ 2 Finns bibliotek vårdas det av rektor.
Bibliotek skall alltid finnas vid gymnasium och vårdas där av adjunkten eller särskild tillsatt bibliotekarie.
Finns flera läroverk tillsamman slås biblioteken ihop under det förnämsta läroverkets benämning och med tillsyn av rektor.
§ 3 Naturalie samlingarna vårdas av den som undervisar i ämnet.
Kartor, glober och instrument vårdas av den som behöver dem i undervisningen.
Utlåning är inte tillåten.
Om kassor, avgifter och redovisning § 1 Varje stift skall ha: 1: o sin särskilda byggnadskassa, som får följande inkomster, a) de från staten utgående medel, b) två årliga kollekter över hela stiftet, c) ett års behållen avlöning efter tjänsteman som dör och inte efterlämnar änka eller omyndiga barn, d) frivilliga gåvor.
2: o en allmän premie och fattigkassa vars inkomst är: a) allmänna medel som av Kongl Maj: t kunna blivit anslagna till böckers kartors inköpande till fattiga ynglingar b) de åt ungdomen anslagna djäkne medlen, helgonskylds medel, prosttunnor och kollekter.
Fördelningen mellan de olika läroverken sker genom konsistoriet, som tar hänsyn till antal elever och andra omständigheter.
3: o en kassa Emeritorum varur förtjänta avskedade skollärare får viss pension.
Dessa tre kassor förvaltas av Domkapitlet.
§ 2 Varje elementarläroverk skall ha: 1: o sin egen kassa vars inkomster kommer från a) en fjärdedels tunna råg av var och en som skrivs in, b) lösen för testimonier (betyg), c) frivilliga gåvor, vartill förmögna barns föräldrar bör uppmuntras att skänka.
Denna kassa används till inköp av kartor, glober, instrument, ved, ljus och annan hjälpreda i undervisningen samt till vaktmästarens avlöning.
2: o en till läroverket enskild premie- och fattigkassa har inkomst av a) den andel av allmänna kassan som blivit bestämd av konsistorium, b) frivillig avgift av varje yngling som skrivs in, dock inte mindre än en sextondels tunna råg som rektor infordrar.
Beloppet av inkomsten skall med hälften tillfalla de ynglingar som gjort sig förtjänta därav.
Den andra hälften tillfaller fattigas ynglingar i mån av behov som visat flit och fallenhet för studier.
Ingen får för endast fattigdom komma ifråga.
Sjukvård och begravningshjälp kan efter kollegiets beslut tas ur denna kassa för de mest behövande.
Rektor har ansvar för kassan.
§ 3 Vid varje gymnasium skall finnas en biblioteks kassa vars inkomst kommer från: a) en avgift från varje eklesiastik tjänsteman som får befordran.
Två tunnor råg av biskopen, en av domprost eller kyrkoherde i första klassen pastorat o s v i fallande skala efter tjänstens betydenhet.
Finns dubletter i biblioteket skall de säljas.
Vid donationer uttages de som inte har större värde i anseende på bruk, sällsynthet och innehåll till försäljning.
Bibliotekets föreståndare får anställa allmänna auktioner på böcker, kartor instrument, naturalie samlingar.
Han har också rätt att sälja för enskild ägare.
§ 4 Alla behållna inkomster som genom tvister kommer att stå lediga disponerar konsistorium och fördelar på ovannämnda kassor.
§ 5 Stipendiemedel skall noggrant användas efter testators vilja § 6 Räkningarna löper från 1 juli till 30 juni påföljande år.
Verifikationer insänds till konsistoriet före 1 oktober.
§ 7 De årliga räkenskaperna för kassorna skall revideras och underskrivas av läorverkets kollegium.
Kollegie ledamöterna är ansvariga för bristerna.
§ 8 Alla i råg bestämda avgifter erläggs i gångbart mynt efter föregående års markegångspris i det län eller landskap där läroverket är beläget.
§ 9 Utom de stadgade må även frivilliga avgifter, varifrån de medellösa är befriade, kunna ges av varje yngling efter råd och lägenhet till vederbörande lärare vid inskrivningar och betygs meddelande.
§ 10 Med uppbörden av de s k terminations pengarna i städerna må förhållas efter vanligheten, dock så att skollärarna inte själva utan genom utskickade insamla dem.
§ 11 Då läroverken är belägna i olika provinser, vars tillgångar och levnadssätt är så olika kan ingen ekonomisk författning utfärdas som gäller alla.
Det är Eforus rättighet att vidtaga de tjänligaste utvägarna att vinna den yttre bekvämligheten vid undervisningen.
Befordrings lag Om ansökningsrätt § 1 Sökande till syssla vid Elementar läroverk skall: 1: o bekänna sig till den rena Evangeliska Läran och vara väl känd för gudsfruktan, rena seder och ett oklandrat leverne.
2: o äga allvarligt och stadgat uppförande, så att han bevarar sitt anseende hos ungdomen, fogligt lynne så att han genom sitt överlagda handlingssätt må vinna aktning, kärlek, och tillgivenhet.
3: o äga grundlig insikt i de vetenskaper och språk som den sökta sysslan kräver.
4: o ha ett redigt uttal och naturlig gåva att med lätthet och tydlighet kunna meddela sina kunskaper.
5: o någon övning och erfarenhet av andras undervisning.
§ 2 Ansökning till lärartjänst på stat upptas inte om: 1: o den sökande är under 23 år.
2: o om åldersbevis, akademiska betyg och bevis från tidigare tjänster saknas.
3: o den sökande skall vara född och uppvuxen inom det stift han söker, om inte kungen ger infödslorätt
§ 3 Till lektorat och adjunktur vid gymnasium samt rektorat vid lärdoms- och apologiskolorna skall sökande ha magistergrad eller visat sådan skicklighet, lärdom och erfarenhet att biskop och konsistorium anser honom kompetent.
Konungen utnämner i så fall.
§ 4 Till de övriga lärarsysslorna kan den antas som inte är promoverad, men genom vikariat visat sig skicklig i allmän undervisning och har fallenhet för yrket.
Om prov och betyg § 1 För att biskop och konsistorium skall kunna välja bland de sökande anställs alltid 1: o en disputationsakt på latin vid stiftets gymnasium där den sökande presiderar om han är Promotus Magister, i annat fall eller försvarar (responderar) en av honom utgiven avhandling eller teser i de ämnen som den lediga sysslan kräver.
Avhandlingen skall vara tryckt 11 dagar innan ventilationen och i överensstämmelse med Tryckfrihets Förordningen och gillad av konsistorium.
Utom de två vanliga ordinarie opponenter bör biskopen pröva den sökandes kunskaper och gåvor.
2: o den sökande skall föreläsa för någon avdelning av ungdomen vid det läroverk där stiftets konsistorium är beläget.
Detta sker så att ynglingarna först undervisas sedan förhörs och rättas.
3: o någon yngling framkallas till tavlan och av rektor föreläggs en mening på svenska att översätta till latin, den sökande skall sedan rätta.
§ 3 Alla prov sker för öppna dörrar och tiden kungörs genom offentliga anslag.
De bevistas ovillkorligen av biskop och konsistorialis.
Protokoll upprättas.
§ 4 Den, som söker en tjänst inom det konsistorie, som han har avlagt godkända prov inför, behöver inte prövas på nytt.
Såvida han inte önskar bevisa att han nu är lärdare och skickligare.
§ 6 Det viktigaste sättet att få en skicklig skollärare, är att begära upplysningar om hans tidigare tjänster.
§ 8 Sökande till musikdirektörstjänster skall inlämna skriftliga intyg från Kongl Musikaliska akademien, att de genomgått harmoniens teoretiska grunder samt äga tillräcklig praktisk färdighet att spela klaver och violin efter noter.
§ 9 Som utmärkt prov på kunskap må anses och även gälla som befordringsskäl, om den sökande från trycket utgivit någon väl utarbetad och godkänd avhandling eller lärobok.
Om sysslors tillsättning § 1 Sedan alla de sökande avlagt sina prov, föredrager biskopen sina skäl och ger sitt utlåtande till protokollet, varefter ledamöterna i konsistoriet röstar efter vanlig ordning och uppger sina skäl.
Den som får de flesta rösterna blir utnämnd, biskopen har två röster.
§ 2 Ingen får lärarsyssla utan att ha uppfyllt de egenskaper som nämnts.
Även om han äger större kunskaper än vad som krävs, men i övrigt inte har gåvor, nit och skicklighet att undervisa, lämnas hans ansökan åt sidan.
§ 6 Direktörs sysslan för musiken tillsätts efter att ha anmälts ledig i Allmänna tidningar.
Den som har de största musikaliska talangerna väljs.
Skulle ingen lämplig sökande finnas blir tjänsten obesatt.
§ 7 Kollegium får ta vem de vill till kantor, som befinns skicklig att undervisa ungdomen i koralsång.
Han kan med varje läsårs slut avskiljas, om han inte befinns lämplig.
§ 8 Den som vill anföra besvär över lärartillsättningar gör det enligt författningar som gäller andra eklesiastika befordringar.
§ 9 Sedan utnämningen vunnit full kraft, utfärdas fullmakt lydande på de förmåner som sysslan medför.
§ 10 Ingen får ha mer än ett på stat uppfört lärarämbete, utom musikdirektören och kantorn, som kan ha annan tjänst vid sidan om.
§ 11 Duplikanter, som tillsätts, då mängden av ungdomar är stor och vikarier som tillsätts vid sjukdom och ledigheter utses av biskopen och kan inte överklagas.
Konsistoriets övriga ledamöter har rätt att avge erinringar till protokollet.
Då den orsak varför duplikanten och vikarien är tillsatt, upphör, blir de från tjänsterna med åtföljande förmåner entledigade.
Om tur, löneförmåner och befordringsrätt § 1 Vid befordran inom elementar läroverken räknar alla ordinarie lärare sins emellan lika tjänsteår, oberoende om de inneha högre eller lägre sysslor.
Om alla andra fordringar är lika vinner den befordran som haft tjänsten längst.
§ 2 Alla gymnasie- och skollärare är i besittning av den lön och de förmåner som tillhör sysslan.
Vikarier får en fjärdedel av lönen och den ordinarie behåller tre fjärdedelar.
Gäller även lärare, som på grund av ålder eller sjukdom fått avsked.
§ 3 Vid gymnasium är lektorernas löner och inte lektionerna ombytliga, så den yngste alltid har den minsta lönen och de övriga i ordning efter tjänsten i verket.
§ 5 Varje ordinarie lektor är gymnasierektor ett år, först den äldste och sedan i ordning efter ålder i tjänsten.
§ 6 Vid ansökningar till prästlägenheter beräknas dubbla tjänsteår för alla på ordinarie stat uppförda lärarna vid elementar läroverken.
Den sökande skall dock visa ämbetsbetyg, årligen ha övat i predikande, erbjuda sig att utföra prästerliga förrättningar.
§ 7 Ingen tjänsteman som inte uppnått 25 års ålder får räkna dubbla tjänsteår och aldrig vikarier § 10 Vid förslag till pastorer, vid tjänster där inspektion över något elementar läroverk ingår, skall biskopen helst välja bland dem som vid läroverket med heder och beröm använt sin tid.
§ 11 Har lärare oklanderligt verkat för ungdomen som ordinarie i 10 år skall biskopen ha deras befordran synnerligen om hjärtat
Tillsyn över Elementar läroverken, samt instruktioner för därvid varande kollegier och tjänstemän Instruktion för lärare i allmänhet § 1 Varje lärare vid uppfostringsverk fäster en oavbruten uppmärksamhet på det ansvarsfulla kall, som han av fri vilja uppoffrat tid och möda för.
Sann och oskrymtad gudsfruktan, sedlighet, lydnad och ordning, självverksamhet, flit och ihärdighet samt naturkrafternas regelbundna utveckling till förvärvande av redbara egenskaper, vare de syftemål för uppfostran han ytterst söker att upphinna.
§ 2 För att i barnens och ungdomens sinne kunna fästa ett djupt intryck för vad som tillhör sann gudsfruktan och dygd, måste läraren okonstlat röja, att han själv livas av dessa känslor.
Vid gudstjänsten, bönen, bibelläsningen, predikoförhören och religionsundervisningen bör lärarens hela väsen ådagalägga andakt, som är oskiljaktlig från en fast tro på kristendomens heliga sanningar.
Han skall inte endast då han är i tjänst, utan så fort han inte har oundvikligt hinder, delta i andaktsövningar.
§ 3 Vid ungdomens behandling i moraliskt hänseende framlyser alltid lärarens kärlek till rättvisa och ordning samt redlighet och saktmod.
På ett faderligt, milt men allvarsamt sätt rättar han lärjungens förseelser med noggrann uppmärksamhet på vad som kan bero på deras ålder och på om de har ett omoraliskt lynne.
Då läraren finner nödvändigt att begagna sig av sin bestraffningsrätt, skall den inte utövas av en nyck eller överilning.
Bestraffningarna skall utföras så att de inte alstrar motsträvighet och bitterhet och det unga sinnet skall känna rättvisa och vänjas vid aktning för plikt som utgör första draget av medborgerlig anda och av all sann moralisk styrka.
§ 4 Då lydnad och ordning utgör villkoret för samhällsordningen skall barnen vänjas vid dessa dygder.
Läraren skall aldrig tillåta att äldre elever ofredar yngre.
De yngre skall dock tillhållas att hysa aktning för de äldres större kunskaper och mera stadgade seder.
Lärare på vilken nivå som helst skall vinnlägga sig att ställa sig till efterrättelse för skollagens alla föreskrifter och uppfylla sitt ämbetes plikter.
Eforus, som är högsta förman, skall de visa vördnad och i tjänsten ovillkorlig lydnad.
Är någon missnöjd med Eforus klagar han hos kungen.
Därnäst njuter rektor vederbörlig aktning och företräde och hans föreskrifter skall hörsammas.
Är någon missnöjd med rektor klagar han hos Eforus.
§ 5 Flit, ihärdighet och självverksamhet övar läraren eleverna, genom att uppdra åt dem egna arbeten under stunder då de inte är skyldiga att lyssna till andras föreläsningar.
Dess arbeten är överläsning av vissa stycken och skrivövningar.
De skall vara avpassade efter ålder och den tid eleven har av ledighet och får inte inkräkta på hans behov av kroppsrörelser och lekar.
De klassiska författare i vilket språk som helst, som är försedda med svenska översättningar får användas vid läxläsningen, men inte vid redovisningen.
§ 6 Läraren skall alltid framställa sin vetenskap eller språk på den nivån, att lärjungarna kan fatta den.
Det är hans ansvar att eleverna når den färdighet som krävs i varje avdelning.
Lämnad frihet från vissa lektioner, hastigare uppflyttningar är den ynglings uppmuntran, som genom snille eller ovanlig flit gör större framsteg än kamraterna.
Läraren får dock inte till deras förmån bryta kedjan av den allmänna undervisningen.
Läxor skall vara förklarade.
Vid föreläsningarna skall läraren begagna alla hjälpmedel som kan främja elevernas inbillningskraft och befästa kunskaperna.
Han skall varna eleven om han märker bristande uppmärksamhet och köld för undervisningen och om han inte åtlyds ge allvarligare bestraffning.
Vid skrivövningar skall han se till att tystnad, stillhet och ordning råder så att full utveckling av den enskilda tankekraften tillåts.
§ 7 Vården av lärjungarnas hälsa och fysiska bildning ligger honom också om hjärtat.
Han skall hålla dem till hälsosam snygghet, uppmuntra rörelse och avpassade kroppsövningar, inte klemas med, men se till att de inte skadas av luftstreckets hårhet.
§ 8 Vid de läroverk där duplikanter eller extra lärare finns har den ordinarie ansvaret och skall se till att duplikanterna använder samma metod som han själv.
§ 9 Vikarier och duplikanter äger samma rättigheter och skyldigheter som skolans ordinarie lärare, utom säte och stämma i kollegiet.
§ 10 Gymnasieadjunkten är skyldig att förutom sina egna i lagen utsatta skyldigheter, efter vederbörligt förordnande vikariera utan vedergällning för en lektor: 1: o på kortare tid, högst en månad då lektorn har laga förfall.
2: o på kortare eller längre tid, då lektorn är upptagen av andra i hans ämbete påkommande publika förfall.
Varar vikariatet längre än en månad får han arvode.
Instruktion för lärare i koralsång och instrumentalmusik.
§ 1 I egenskap av föreståndare för koralsången åligger det läraren: 1: o att ställa sig skollagen till efterrättelse i avseende på ordningen vid undervisningens meddelande, 2: o att inte låta någon utan laga förfall vara frånvarande från dessa övningar.
3: o att noga följa läroboken så att metoden blir likformig och leder gradvis högre.
4: o förutom den teoretiska undervisningen öva eleverna i psalmsång.
För de yngre föresjunges de enklare psalmerna och för de äldre de svårare.
Dagen före någon allmän helgdag skaffar läraren från predikanten de psalmer som skall sjungas i kyrkan och man övar på dessa.
Behövs ingen övning av de psalmerna används tiden till flerstämmig sång av koraler, svenska mässan eller annan tjänlig musik.
Eleverna skall biträda vid alla högtidliga förrättningar i kyrkan, då vokalsång utföres.
§ 2 På lärarens ansvar ligger att övningarna i koralsång verkställs med allvar och värdighet, så att eleverna för framtiden behåller vördnad och andakt vid den yttre gudstjänsten.
§ 3 Det är lärarens plikt: 1: o att på de av lagen utsatta 4 timmarna, lämna ungdomen fri undervisning i den instrumentalmusik han själv känner.
2: o efter anmälan och mot billigt arvode lämna enskild undervisning, så långt tiden räcker.
Han får ha elever även utom läroverket, om det inte inkräktar på skolelevernas rätt.
3: o att till rektor ge förslag på instrument och notsamlingar som bör inköpas så långt läroverkets kassa räcker.
4: o att med ansvar vårda och förteckna dessa samlingar samt att ansvara för utlåning.
5: o att uppföra musik i kyrkan på stora helgdagar och på lärohuset vid rektorsbyte och vid andra stora förrättningar.
Han bör försöka intressera musikälskare även utom läroverket att delta, dels för elevernas uppmuntran och dels för att få mer fullstämmig musik.
§ 4 Musikdirektörer och kantorer njuter samma rättighet och har samma ansvar som övriga lärare, men är befriade från särskilda förrättningar vid läroverket.
Brister någon elev i aktning, lydnad eller uppmärksamhet, har han rätt att ge dem varning, allvarligare tilltal eller förvisning ur rummet.
Hjälper inte detta anmäls den felande till rektor.
§ 5 Biskop och konsistorium har rätt att om sådant behov finns, ålägga musikdirektören organist- och klockarelärlingar undervisning i orgel och koralsång mot särskilt arvode.
Instruktion för bibliotekets föreståndare.
§ 1 Biblioteks föreståndare är under rektor och Eforus ansvarig för vården av biblioteket och dess tillhörigheter.
Han författar fullständigt inventarium.
§ 2 Det skall finnas tre särskilda kataloger: Acquisitions katalog, där böckernas värde utsätts och i händelse av gåva, givarens namn införs i den ordning de förekomma, Repertorium, där böckerna anges i alfabetisk ordning och hänvisning var de står Hyllregister att användas vid inventeringar.
§ 3 Bibliotekarien håller öppet 1-2 timmar i veckan för dem även utom läroverket, som vill bese eller begagna sig av boksamlingarna.
Även under ferierna bör han ha öppet till resande och lärgirigas tjänst samt uppvisa vad som för dem kan vara märkvärdigt.
§ 4 Utlåningar till lärare och elever sker på lärarens ansvar och må icke förvägras.
Läraren ansvarar för bokens behandling och återlämnande vid viss tid.
Föreståndaren tar då emot sedel med bokens värde.
Försummas återlämningen eller har boken blivit skadad skall föreståndaren fordra ersättning.
Utlåning till personer utom läroverket sker på föreståndarens ansvar.
Särskilt bör han gå dem till handa som lämnat gåvor till biblioteket eller dess kassa.
Han bör uppmuntra givare, så att det inte bara sker läroverket till nytta, utan också bidrar till den vetenskapliga bildningen på orten och ett livligt deltagande i vad undervisning kan leda till.
Kartor, planscher, ritningar, manuskript och dyrare verk, som inte utan svårighet kan återställas får endast nyttjas på stället.
§ 5 Föreståndaren ger förslag på böcker som bör inköpas eller försäljas, med bifogad upplysning om kassans tillgångar.
Försäljningar sker alltid genom auktion.
Instruktion för läroverkens rektorer § 1 Vid gymnasierna är rektorsämbetet ombytligt mellan lektorerna och tillsätts efter befordringsgången.
Den som är rektor sköter även sina göromål, som hans lektion tillkommer.
§ 2 Vid alla skolor är rektorsämbetet en särskild syssla, beständig för innehavaren.
§ 3 Rektor åligger tillsynen av undervisningen i skolan.
Då han inte är upptagen av egna lektioner, bevistar han de andra lärarnas lektioner för att se att rätt metod följs.
Han ser till att försummelser blir rättade och om de fortfar anmäler han till Eforus.
§ 4 Saknas någon föreskrift, som lagen påbjuder, i anseende på läroverkets styrelse anmäler han hos Eforus.
Innan Eforus beslut kommit gäller rektors beslut.
§ 5 Han har oavbruten tillsyn över läroverkets förvaltning, iakttager med yttersta noggrannhet de föreskrifter, som är stadgade i lagen.
Han skall fullgöra sina lektioner och umgås med eleverna på ett sätt som tjänar till efterföljd bland de övriga lärarna.
Hans åliggande är följande: 1: o tillsyn att repetitionerna görs så att de å ena sidan inte försummas, men heller inte tar för mycket tid till hinder för undervisningens fortgång.
2: o han ser till att lärjungarnas enskilda överläsnings skyldighet hemma inte fordras på annat sätt än i vad som står i lärarens instruktion 3: o den rättighet att ge lov, som rektor har, skall avpassas efter ungdomens verkliga behov.
Då ynglingarna inte själva tillåts begära lov, skall rektor självmant ge det, då han märker att yttre omständigheter hindrar uppmärksamheten eller ungdomslynnet påkallar ledighet för andra med dess ålder överensstämmande sysselsättningar.
4: o rektor är ensam ansvarig för de prov som anställs med lärjungar som vill intas i läroverket, 5: o att de betyg som utfärdas är grundade på elevens ådagalagda flit och sedlighet samt på lärarens vitsord vad gäller kunskaperna.
6: o att upprätta diarium över lärarnas förfall och om vikarie skall sättas in.
7: o att tillsammans med de övriga lärarna upprätta schema.
8: o att i samråd med lärarna bestämma ordningen för lärarnas skyldigheter utöver deras undervisning.
9: o att tillsätta Custodes morum samt de ynglingar som skall hjälpa till med olika sysselsättningar.
10: o att vid de i lagen bestämda tillfällena sammankalla kollegiet.
§ 6 Rektor skall besörja att de ungdomar som under terminen skall begå sin första nattvardsgång, får för ändamålet avpassad undervisning.
Den läggs utanför det vanliga schemat.
§ 7 Hamnar någon av läroverkets ungdomar inför domstol, skall rektor hålla sig underrättad om brottet innan rannsakningen börjar.
Ett ombud från skolan skall utses att bistå eleven.
§ 9 Skulle vid något tillfälle rektor behöva handräckning av polismakten på stället, rekvirerar han den skriftligen och har sedan ensamt befäl och ansvar hur den används.
§ 10 Rektor, som har läroverkets ekonomiska förvaltning som sitt ansvar, rättar sig ovillkorligen efter vad skollagen bjuder och tillsammans med Eforus gör de lokala avvikelser som anses nyttiga.
Rektor ansvarar inför biskopen och konsistorium att läroverkets tillhörigheter vårdas och inkomsterna rätt användas, att verifikationer är i ordning och att varje kassa bokförs för sig.
§ 11 Rektor åligger: 1: o att författa och föra aktuell matrikel på de vid läroverket antagna lärjungarna enligt formulär, 2: o föra särskilt diarium, 3: o hålla kollegie protokollet i skick, 4: o vid varje termins slut efter examen, skall rektor tillsammans med lärarna upprätta särskild förteckning över vilka elever som finns i varje avdelning.
Avskrift sänds till Eforus medan orginalet förvaras i läroverkets arkiv, 5: o låta numrera och för varje år sammanhäfta de ankommande betygen i original och de avgående i avskrift.
6: o förvara och låta häfta alla ankommande expeditioner.
§ 12 Det år, då läroverkets revision förrättas insänder rektor till Eforus efter terminens slut: 1: o tabeller efter formulär, 2: o summarisk uppgift om kassornas tillstånd.
3: o berättelse om läroverkets tillstånd,
§ 13 Rektor är pliktig att, vid förlust av sin talan, påminnelser och förklaringar, insända sina upplysningar till Eforus inom 8 dagar i mål, där Eforus avgör.
§ 14 Avgår gymnasie rektor under årets lopp, träder den till som haft ämbetet föregående år.
Han kallas prorektor.
Då rektor har ledigt med laga förfall, tillträder conrektor vid Högre lärdomsskolor och äldste läraren i alla andra skolor.
Eforus har dock rätt att tillsätta annan skicklig man.
Instruktion för läroverkets kollegium § 1 Ledamöter i kollegium är alla tjänstgörande vid läroverket utom musikdirektören och kantorn.
Rektor är sammankallande och föredragande.
Är Eforus och Inspektor frånvarande är han också ordförande och ansvarar alltid för protokollet.
§ 2 Vikarier för ordinarie lärare är alltid ledamot.
§ 3 Är Eforus närvarande och deltar som ordförande meddelar han sitt utlåtande när ledamöterna lagt sina röster.
Undantag då lagen säger att han inte må ingå i överläggning och beslut.
§ 4 Är Eforus frånvarande äger Inspektor att vara ordförande och röstägande.
§ 5 Kollegiets ordförande har utslagsröst.
§ 6 Kollegiet är inte beslutsmässigt om inte 3 ledamöter är närvarande.
§ 7 Lärare är skyldiga att delta om de inte har laga förfall.
§ 8 Är någon ordinarie ledamot frånvarande, så att kollegiet inte är beslutsmässigt, kan ordförande kalla en eller två för vetenskapliga insikter, erfarenhet och allmänt förtroende i orten kända personer.
§ 9 Om två läroverk styrs av en rektor finns ett gemensamt kollegium.
§ 10 Om i ett och samma disciplinmål elever från två skolor anklagas sammanträder båda kollegierna tillsammans.
Ett protokoll skrivs.
Sedan skiljs kollegierna och ett protokoll för varje avgives, i enlighet med rannsakningen.
§ 11 Med möjligaste korthet behandlas målen.
För övrigt ställer kollegierna sig under den stadgade lagen så att deras åtgärder grundas på klokhet, erfarenhet och människokännedom och överensstämma med lagens syften, nämligen ungdomens bildande i gudsfruktan, ordning, flit och sedlighet.
Eforus ämbete § 1 Biskopen skall i varje stift vara Eforus över alla där belägna elementar läroverk.
§ 2 Hans förnämsta plikt är att tillse att alla berörda undervisningsverk förvaltas efter stadgade föreskrifter, att samtliga lärare utför sina skyldigheter.
Varje försummelse som han är underrättad om, skall ovillkorligen rättas eller lagligen beivras.
§ 3 Skulle någon åtgärd inte finnas beskriven i lagen, äger Eforus rätt att för tillfället besluta och stadga.
§ 4 I avseende på särskilda omständigheter skall Eforus i rätt tid kungöra det för rektor och kollegium.
§ 5 Åt Eforus vare särskilt uppdraget: 1: o att där någon lärare i naturalhistorien inte är anställd skall han föranstalta, att någon åtar sig undervisning mot av statens anslaget arvode.
2: o att se till att de ynglingar som önska undervisning i engelska och teckning får möjlighet till det.
3: o att övervaka så att undervisningen vid apologiskolornas översta avdelning avpassas efter de flestas behov och fattningsförmåga.
4: o att överse, prova och stadfästa de scheman som upprättas vid elementarskolorna 5: o så vitt möjligt är vara närvarande vid de i början av terminen anställda repetitionerna eller sätta någon i sitt ställe som avger rapport.
6: o att vid alla inom stiftet belägna elementar läroverk utsätta tiden till förrättande av examen anniversarium (en årligen på samma dag återkommande minnesfest), att vid alla skolor inom den sista veckan på höstterminen utsätta den anbefallda skolexamen på tid som han finner lämplig.
7: o att vid alla skolor ordna särskild undervisning för de ynglingar som blir kvar vid läroverket efter den vanliga terminen, om någon lärare är villig att åta sig undervisningen.
Särskilda avgifter uttas.
8: o att om så önskas tillsammans med lärarna ändra undervisningens början på dagen.
9: o att så snart någon lärare försummar en lektion, skall han talas till rätta eller enligt lagens föreskrift förfaras med honom.
10: o att vid de läroverk, där Eforus bor, påteckna betygen, som utfärdas vid läroverken av rektor.
11: o att vid de läroverk, där Eforus bor personligen övervara examen, verkställa flyttningen och kungöra omdömena samt hur permierna fördelats.
Han skall så ofta det sig göra låter anställa visitationer.
12: o att pröva och besluta om lärares ledighet, som inte är längre än ½ år
§ 6 Det åligger Eforus att allt blir verkställt nämligen: 1: o i egenskap av konsistoriets ordförande tillse att alla ekonomiska åtgärder blir punktligt fullgjorda.
2: o att hålla sin hand över att byggnader, inventarier, kassor och vad övrigt hör till förvaltningen är i gott skick, vårdas och används till rätt ändamål, vilket säkrast utrönes vid egna visitationer.
3: o om någon räkning eller redogörelse saknas på den utsatta tiden, skall den infordras och redovisas och i brist på förklaring ansvarsfrågan utrönas.
§ 7 Vid befordringar rättar sig Eforus efter lagens villkor.
Han skall se till att alla lediga sysslor och befattningar inom skolorna i laga tid blir tillsatta och vid permissioner tillsätta vikarier.
Han skall ha vetskap om antalet elever har ökat, så att de nuvarande lärarna inte hinner med och i så fall anställa fler.
Han skall vid sådana tillfällen underrätta Kongl Maj: t med förslag, hur man skall avhjälpa bristen och hur reglering av löneanslagen skall ske.
§ 8 För att vinna fullkomlighet vid revisionerna tillkommer det Eforus att se till: 1: o att alla uppgifter och berättelser är av rektor lämnade i tid 2: o att vid de år då revision anställs, alla handlingar inlämnas före den 25 juli och orginalen sänds till Kongl Ecclesiastik expeditionen.
3: o att lämna vid samma tillfälle sin egen berättelse om läroverkets drift med förslag till åtgärder, som kan vara gagneliga för uppfostran.
§ 9 Utom de särskilt i lagen stadgade plikter är honom uppdraget: 1: o att efter inhämtat utlåtande av lärarna bestämma läroböckerna.
2.o att tillse att de metoder som är föreskrivna i lagen används 3: o att se till att tillgång på läroböcker finns vid alla läroverk och att någon åtar sig att anskaffa eller köpa dem till billigaste pris.
§ 10 Eforus skall när han övervakar att lagen följs noga uppmärksamma att ingen gammal hävd som försvagar lagens kraft finns i bruk.
De må i så fall avskaffas.
Inte heller får någon ny vana, inrättning eller
bruk antas, som kan strida mot lagen.
Han skall tillse att elevernas förhållande sins emellan, befordra aktning och tävlan och allmän ordning.
§ 11 Vid alla elementar läroverk där Eforus inte själv bor förordnas en inspektor.
Genom honom äger Eforus rättighet att uppöva allmän uppsikt.
§ 12 Vid biskopens ledighet eller laga förfall övertar konsistoriet hans rättigheter och skyldigheter.
Om Inspektors befattning § 1 Inspektor är pliktig, att vid det läroverk, där han är tillsatt, bevaka läroverkets förvaltning och lämna underrättelser till Eforus.
§ 2 Han äger fritt tillträde till läroverkets handlingar, för att kunna bilda sig en uppfattning om, att undervisningen sker efter lag och föreskrifter, skoldisciplinen upprätthålls, varje lärare uppfyller sina plikter, läroverkets inventarier vårdas och räkenskaperna förs ordentligt.
Skulle han upptäcka några brister, får han inte själv komma med åtgärder utan endast meddela rektor och Eforus § 3 Om något mål rörande skolan anmäls, bör Inspektor underrättas för yttrande så fort ske kan.
§ 4 Vid de mål, som anmäls av kollegiet till Eforus, skall han, om han inte som ledamot i kollegiet deltagit, ändå lämna sitt särskilda betänkande.
§ 5 Alla klagomål, som lämnas till honom skall hänskjutas till Eforus efter det han vidtalat rektor.
§ 6 Alla betyg som utfärdas av rektor, skall uppvisas och påtecknas av Inspektor, om Eforus är frånvarande.
§ 7 Om Eforus är frånvarande vid skolornas högtidliga förrättningar, skall Inspektor utföra dem i hans ställe, efter anmodan från honom.
§ 8 Inspektor njuter den aktning, som tillkommer honom som Eforus ställföreträdare och de lärare eller lärjungar som brister häri skall med laga ansvar vara ansedda.
Om Elementarläroverkens revision Revisionens ledamöter § 1 Vid elementar läroverken skall finnas en revision, bestående av 7 ordinarie ledamöter: Statssekreteraren eller Föredragande vid Kongl Maj: ts Ecclesiastik Expedition, en ständig sekreterare, en professor från något av rikets universitet, 4 gymnasie- eller skollärare, som utses inom stiftet och ombyts.
Extra ordinarie ledamöter med lika rättigheter som ordinarie, är rikets ärkebiskop och samtliga biskopar när de vill delta i överläggningarna.
§ 2 Statssekreteraren är ständig ordförande.
§ 3 Kungen utnämner och förordnar till sekreterare någon för insikter i allmän uppfostran känd man, som behåller sin befattning så länge han förvaltar den till konungens välbehag.
§ 4 Universiteten i Uppsala och Lund utser genom val efter sin tur en ordinarie professor till revisionsledamot.
§ 5 Efter samma ordning som efter ålder följs vid prästeståndets val till riksdag, väljer 4 stift var sin ledamot.
Alla lärare på stat i stiftet har lika röster.
§ 6 Det år, då revisionsledamot väljs för ett universitet, sammankallar rektor första onsdagen i maj månad samtliga konsistorie ledamöter och val sker med slutna sedlar.
Den som får flest röster utses, blir valresultatet lika mellan två avgör lotten.
Protokollet justeras omedelbart och insänds till Kongl Ecclesiastik expeditionen.
§ 7 De år, då revisionsledamot skall utses för ett stift, sammankallas samtliga lärare vid de läroverk som finns inom stiftet och sedan förfars på samma sätt som ovan.
§ 8 Klagomål mot fastställt val får inte anföras.
Skulle någon ända påstå att något lagstridigt skett, anför han det till protokollet.
§ 9 Frånvarande lärare röster skriftligen genom förseglad röstsedel.
§ 10 Rikets ärkebiskop och biskopar, då de är extra ordinarie revisionsledamöter, må icke till ordinarie väljas eller delta i valen.
De har rätt att vara närvarande vid valförrättningen för att tillse att det går lagligt till.
§ 11 Ingen får utan laga hinder avsäga sig förtroendet att vara revisionsledamot.
Finns laga förfall, väljs den som fått näst flest röster.
Sammanträden, arbetsordning och avlöning Vart tredje år den 1 augusti sammanträder revisionen i Stockholm.
Skulle det vara riksdag samtidigt, skjuts revisionen upp ett år.
§ 2 Vald ledamot kan inställas sig under augusti, om han kan visa laga förfall för sitt dröjsmål.
Ordinarie ledamot får inte skiljas från revisionen förrän den är slutad och betänkandet undertecknat.
§ 3 Göromålen skall avslutas så fort som möjligt, dock inte senare än 24 september.
Skulle vid något tillfälle längre tid behövas anmäls det hos konungen.
§ 4 Ordföranden utsätter de dagliga sammankomsterna, bestämmer göromålens gång och styr överläggningarna.
§ 5 Sekreteraren registrerar alla inkommande handlingar och föredrar ärendena.
Han ansvarar för protokollet, uppsätter de betänkanden och expeditioner som beslutas, gör i tabellform sammandrag av inlämnade uppgifter, ombesörjer tryckningen av revisionens betänkanden och är ansvarig för revisionens handlingar.
Han skall under mellantiden vara uppmärksam på de läroböcker, metodiska föreskrifter och avhandlingar, som inom eller utom landet utkommer och i språk och vetenskap rör undervisningen.
Vid revisionen skall han föredra dem som anses gagneliga för den elementära uppfostran.
Under hans vård faller den samling av pedagogiska skrifter, som tillhör Kongl Uppfostrings kommittén.
Vid renskrivningar får han till sin hjälp någon tjänsteman.
§ 6 Uppkommer olika meningar gäller de som får pluralitet och alla undertecknar beslutet.
Varje ledamot har rätt att till protokollet införa sin mening, som han själv författar.
§ 7 Ordförande får sin lön vid Ecclesiastik expeditionen, ledamöterna får inte något arvode.
Sekreteraren, vars arbete kanske kan förenas med annan syssla får den lön Kongl Maj: t anser skälig.
De övriga från universiteten och stiften får skjuts fram och åter till sitt hem efter 3 hästar samt dagtraktamente enligt tidens skick
Revisionens föremål § 1 Revisionen skall noga gå igenom och granska alla för de senaste åren för läroverken inkomna uppgifter, betänkanden, och handlingar.
§ 2 Av alla kataloger, uppgifter och underrättelser som i tabellform kan behandlas, utarbetas sådana summariska sammandrag som visar elementar läroverkens inbördes förhållande över riket.
Dessutom upptager revisionen följande: 1: o avvikelser från skollagen, som kan ha inträffat.
2: o de olika medel, utvägar och föreskrifter, vilka av Eforus blivit vidtagna för ordningens befordran och disciplinens handhavande.
3: o de särskilda lärometoder som blivit införda.
4: o de läroböcker, kartor och hjälpredor vid undervisningen, vilka förut varit outnyttjade men nu används.
5: o förändringar i gamla läroverkens form och föreläsningsskyldighet, vilka med skollagens tillåtelse kan göras mer progressiva.
6: o anläggning av de nya fastställda läroverken och deras tillstånd så väl i ekonomiskt som i litterärt avseende eller i vidrigt fall de omständigheter som hindra och motarbeta deras anläggande.
7: o alla upplysande underrättelser rörande läroverkens förvaltning samt undervisningens tillstånd, efter ledamöternas egen granskning och urval.
§ 3 Revisionen sammanställer och avger till Kongl Maj: t en allmän berättelse om läroverkens tillstånd och bifogar utlåtande över vad som blivit gjort och även ger förslag på vad som kan förbättra läroverkens inrättning.
§ 4 Så snart revisionens betänkande blivit inlämnat till Kongl Maj: t skall det tryckas med samtliga bilagor.
Detta utdelas gratis till alla konsistorier, inspektorer och lärare.
Det skall också finnas exemplar till hugade köpare.
§ 5 Önskar Kongl Maj: t anbefalla revisionens utlåtande i något enskilt mål, skall ledamöterna innan de skiljs åt, lämna utlåtande.
I övrigt skall de inte ta upp andra mål än vad som är anvisats i lagen.
§ 6 Det sista av revisionens göromål är, att tillse vilket universitet och vilket stift som står i tur att välja ledamöter till nästa sammankomst.
De underrättar berörda parter.
För övrigt anbefalls härmed biskoparna och konsistorierna att över allt detta, som i denna skolordning stadgat är, ha en noga och allvarsam uppsikt, att den i alla delar blir efterlevd och behörigen tillämpad, så att ingen sig understår att efter eget godtycke något däruti ombyta eller förändra.
Det allt, som vederbör, har sig hörsammeligen att efterrätta.
Till yttermera visso har Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt Kongl Sigill bekräfta låtit.
Stockholms slott den 16 december 1820 CARL JOHAN
Utdrag ur protokoll hållet i kollegium angående elevs intagande i gymnasium.
Ämbetsed för en lektor.
Ämbetsed för en rektor.
Ämbetsed för gymnasieadjunkt, conrektor och kollega vid skola.
Bihang till skolordningen.
Kassatabell för N N stift (undervisningsverk) ifrån den 1 juli år -- till den 30 juni år --
Innehållsförteckning
Svensk Författningssamling 1821 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv Innehållsförteckning för 1821
